Södertälje båtklubbs medlemsblad2014:3

SBK

KONTAKT

God jul och Gott Nytt år!

Kallelse till årsmöte............. 11

Mona II .................................... 12

Erik Liedstrand ..................... 13

Torsten Jonsson ..................... 13

Insändare Rökning ............... 13

Samtal med Knapen.............. 14

Sänd in dina bidrag till Per Hanö. Skriv texten iWord eller anteckningar och skicka med bildernaseparat.

Per HanöGabrielsvägen 21B152 50 SödertäljeEmail: pelle.hano@gmail.comTelefon: 070-624 76 70

Copyright: SBK KONTAKT. Överträdelserbeivras.

2

www.sodertaljebk.net

InnehållOrdförande har ordet ............ 3

Redaktören har ordet ............. 4

Båten som brann söder omSlandön i somras ..................... 5

Patrik om båten som brann ... 5

SXK-Eskader till Tallinn ........ 6

Pubkväll i kompassen .......... 10 SBK Kontakt 2015:Nr 1 2015

Manusstopp 14/3

Publicering 28/3

Nr 2 2015

Manusstopp 22/8

Publicering 5/9

Nr 3 2015

Manusstopp 5/12

Publicering 19/12

Ordförandehar ordet

3

SBK Kontakt Nr 3 2014

En spännande höst följer...

... Så avslutade jag mitt inlägg i Kontaktnr 2 för året.

Jag beskrev förändringar framför allt påMälarbadet med anledning av nyamyndighetskrav beträffande tvätt av bå-tar, tömning av septiktankar mm. Styrel-sen har svarat upp mot kraven genom attgöra oss helt oberoende beträffande sjö-sättning och torrsättning av våra båtar.Vi har byggt en betongplatta (spolplattaoch fundament) och ett tillhörande renings-verk är i vardande.

Jag medger gärna att styrelsens satsning på en stor tungmåttligt modifierad vedtruck för tunga båtlyft var någotoroande. Det kunde ju visa sig vara en felsatsning! Kanvi hantera båtarna på trånga ytor bland skjulen? Kom-mer marken att hålla för den tunga trucken med en 10tons båt hängande i klon? Kan vi utbilda förare som han-terar båtlyften?

Med facit i hand finner jag att oron var obefogad. Medden fantastiska maskinen snirklar vi båtarna på plats di-rekt eller via omlastning till båtvagnar och vidare in i skjul.Till våren efter sjösättning vidtar viss förstärkning av södraplan med åtföljande asfaltering. Marken på N. plan ochi stora mastskjulet skall också asfalteras.

Här vill jag rikta ett särskilt tack till Leif Ahlgren, BoAnderson 1, Bo Andersson 2, Bernt Grankvist, TordBrynolfsson, Ingemar Lannerås. Utan dem- inget avovanstående.

Jag har sökt medel (LOVA) från Länsstyrelsen i Sthlmslän för spolplatta på S. plan och på Karlberga. Bryg-gorna på Karlberga är och har länge varit i dåligt skick.Ett ständigt lappande och lagande blir i längden tröstlöst.Styrelsen vill utföra en test med flytbrygga längs stran-den för en mer permanent lösning på problemet. Sompilot för försöket använder vi den flytbrygga (25 m lång)som blev resultat av de bästa delarna av den 60 m långaflytbrygga vi kallar mellanbryggan på Mälarbadet. Denär i gott skick och blir en utmärkt testpilot för försöket.Visar det sig att metoden fungerar byter vi stegvis till flyt-brygga för alla båtar på Karlberga. Detaljer i ovanstå-ende satsningar presenteras i verksamhetsplaner sombeslutas på årsmötet 10 februari 2015.

Som alla förstår så kräver allt ovanstående engageradepersoner i båtklubben. SBK är ju en ideéll förening ochfungerar genom att ett mindre antal personer arbetar förmånga. Du som känner att du har tid och möjlighet fören arbetsinsats - hör av dig till valberedning och styrelse.

Tiden går fort. Om fyra år (2019) firar SBK 100 års-jubileum! Vi behöver en engagerad festkommitté för attdra upp riktlinjer för festen. Henn Avasalu har under långtid arbetat med jubiléet . Tag gärna kontakt med Hennom du har idéer

I ordningsregler för SBK finner du instruktioner och reglerför verksamheten i klubben. OR revideras fortlöpandeav styrelsen. Håll dig uppdaterad om innehållet. (Hem-sidan under dokument) Den nya båthanteringen kräverviss omorganisation i funktionärsleden. När val-beredningen ringer är du naturligtvis beredd att ställa uppför klubben.

Steg för steg omvandlar vi en gammal ärorik båtklubb tillen modern ärorik väl fungerande båtklubb.

God Jul &Gott Nytt Årönskar Torgny Holmvall

4

www.sodertaljebk.net

Redaktörenhar ordetNu när decembermörkret lagt sig efteren november med rekord i fåtal soltimmarkänns det ändå skönt att kunna blickatillbaka på en härlig sommar med mycketbåtliv och varmt i vattnet. Ja, det varmånga båtsomrar sedan man badade såmycket som i år.

Det varma vädret har ju egentligen fortsatt hela hösten.Den siste november var jag nere på Mälarbadet ochskruvade lite med båten. Det var en av de två dagarna inovember när solen visade sig och det var riktigt skönt,ute på kanalen kom en X-yacht tuffande norrut och manblev riktigt avundsjuk. Kunde man bara vara säker påsådana här vintrar så kunde man ju segla året runt.Ska man tro Åsa Romson och Miljöpartiet så är ju detvarma vädret snart ett faktum om vi inte stoppar tillväx-ten. ”Vi” skall här förstås som ”vi andra” för de reglerangående tillåtna bottenfärger, toatömning etc. sompådyvlas oss vanliga medborgare gäller tydligen inte vårmiljö- och vice statsminister. Hon bottenmålar glatt sinbåt med giftfärg, vilket hon –”inte hade en aning om”,”någon annan” hade ju köpt färgen sade hon innan hongick ombord på sin bobåt där hon släpper orenat grå-vatten rakt ut i Mälaren.

Nej man blir mest trött av dessa rediga politiker somskall hitta på nya sätt att detaljreglera båtlivet för ossvanliga båtägare.

Bättre då att under mörka vintermånader drömma sigbort med båttidningar och nätsurfande, där man kan läsaom varmare årstider och breddgrader. I det här numretkan du även läsa om Sean O’Donnells segling, med sinGambler 38, i Österled i somras.

Jag passade själv också på att ta en snabb tur, VentspilsToR då vädret var fint i juli. Jag rekommenderar verkli-gen fler att ta en tur över Östersjön som Sean gjorde,förutsatt förstås att väderprognosen ser bra och stabilut.

Vintertid är ju också en tid för att fixa och rusta saker i

båten som behöver åtgärdas och helst skall ju pärlan varai lite bättre skick eller ha fått några förbättringar till nästasäsong. Något som är aktuellt för många inför 2015 ärju att fixa med toa-tank om sådan saknas och däcks-tömning när tank finns. Vill passa på att påminna om ar-tiklarna rörande detta som finns i Kontakten nr.3 2012,du vet väl att du kan hitta alla gamla Kontakten på hem-sidan.

Läs även artikeln om brand i båten i detta nummer. Jagtycker det är en skakande och mycket tänkvärd redo-görelse. Tack Patrik för att du ville dela med dig av dinhistoria, starkt, och förhoppningsvis ger den oss en ochannan tankeställare.Pratar vi förbättringar så vet i alla fall jag nu vad som harhögsta prioritet. En brandsläckare kostar inte mycket idagoch det finns ingen anledning att inte ha flera styckenombord. Jag har själv släckt en mindre brand på arbe-tet, där den första brandsläckaren jag fick tag i inte fung-erade, lyckligtvis fungerade brandsläckare nummer tvåsom inte fanns så långt ifrån. Ett annat bra tips om maninte har det är att ha ett hål med löstagbar plugg in i motor-rummet så att man kan sticka in brandsläckarens mun-stycke och släcka innan man lyfter på luckan till motor-rummet.Brandfilt för att kväva bränder har väl alla som har spisombord, eller hur? Men även ni som inte har spis kan-ske skulle fundera på det.Och om nu olyckan skulle vara framme hur är det medförbandslådan? Dessa kostar heller inte många kronoroch det finns ingen anledning att segla omkring med en 7år gammal eller förresten så kan den ju komma lika vältill pass nu under vintermekandet, släng den gamla ochköp en ny om bäst före datum gått ut.

God Jul och Gott nytt år!Red./ Per Hanö

5

SBK Kontakt Nr 3 2014

Patrik om båten som brannNej jag vet inte så mycket själv om jag ska vara ärlig,utan mest att jag var ute och fiskade en morgon och närjag skulle dra iväg för att byta fiskeplats så stannademotorn. Jag försöker starta båten ett par gånger sen serjag en massa rök ifrån motorrummet och där omkring.När jag öppnar luckan så flammar det upp i motorn ochjag försöker då stänga motorluckan och hoppas attelden kvävs. Men då röken var så intensiv så var jagtvungen att gå ut ur hytten. Efter att ha hämtat luft såförsökte jag gå in i båten igen men det gick inte. Jag komdå tänka på att jag hade 10kg (5-6kg kvar) gasol ibåten och tog då beslutet att hoppa i sjön och simma iland.

(Det enda som får mig lung och harmonisk när jag tän-ker på det i efterhand är att jag var själv i båten och intehade någon mer besättning.)

Något att ha i åtanke är att man har brandsläckareutomhus och inte inne i båten, och kanske någonbrandfilt närliggande för när det händer så går detotroligt fort. Från det att båten stannade och jag fickkasta mig i sjön för att simma i land och till jag står vidbergskanten och ser båten stå helt övertänd, tog det max5-10 min. Och att även om man har brandsläcknings-utrustning så räcker inte detta ibland.

När jag stod där på kanten av båten och såg en tjockrök komma ur båten, kanske 2-3 min efter det att båtenstannat, så började jag fundera på barnen och sen gasolenoch sen hoppade jag i utan att tveka.

Så här i efterhand så är jag glad att jag hoppade i för närjag hade hoppat i vattnet, hinner jag simma max i 1 min

Båten på bilden är inte Patriks.

ca: 50m kanske, när jag då vänder mig om och tittar påbåten så är den helt övertänd. Efter ca:5-10min så gickgasolflaskans säkerhetsventil. Här är det viktigt att manser till att gasolen står upp, för gör man inte det så funkarinte säkerhetsventilen och då hade gasolen med stor sä-kerhet exploderat och då är det inget skoj. Bara 5kggasol liggandes så ventilen inte funkar kan göra att detblir en explosion så att inte bara den egna utan ävennärliggande båtar tar stor skada. Detta kände jag docktill, varför jag hade min gasol väldigt bra virad i båten,den stod nog upp tills båten sjönk.

Jag fick hjälp ifrån berget till en annan båt av två hjälp-samma herrar och en ung grabb som bodde vid Slandön.En liten stund senare kom ambulanshelikoptern somsläppte ner en tjej på berget som fick prata med migmen då jag inte var skadad så inväntade vi sjöräddningenoch sjöpolisen. När sjöpolisen kom så hadesjöräddningen släckt branden och de hade gjort det såväl att båten sjönk. Så den ligger på botten i inloppet påSödertälje kanal.

Jag har svårt och se vad det var som gick snett såhär iefterhand, då båten och dess delar var nyrenoverade ochefter renovering så har båten använts i 2-3år. Jag hardock tagit ett personligt beslut att inte grubbla på vadfelet kan ha varit, så båten ligger på botten och jagkommer aldrig få ett svar på detta...

Att ha i åtanke för alla, om du tror det går fort och dutror dig ha ett tidsperspektiv på när detta inträffar hurfort det går. Så har du till 100% fel. Det går så otroligtmycket fortare.Patrik

Båten som brann

söder om Slandön i

somras.För er som inte känner till händelsen såvar det en artikel i LT om brand i en fri-tidsbåt, mindre ruffad motorbåt, utanförSlandön i somras. Det var en medlem iSBK här följer skepparens dramatiskaberättelse om händelsen./ Red.

6

www.sodertaljebk.net

SXK Eskader till Tallinn

”Sörmlands eskader, Sörmlands es-kader, Sörmlands eskader.111:an kallar ”, så lät det varannantimme på VHF kanal 72 nästan varjedag under Juli när 9 båtar frånSörmlandskretsen seglade till Tallinnmed SXK’s rikseskader.

Vi hade anmält oss till eskadern ifebruari och det blev mycketplanering via email under resten avvintern och våren. Alla träffades hoseskaderledaren i Nyköping undervåren och där fick vi möjlighet attträffa de övriga 8 besättningar, somvi inte hade träffat tidigare.

5 båtar började från Nyköping 30.ejuni. Vi anslöt 1.e juli på väg tillNynäshamn från vår sommarhamn iHållsviken, Trosa. De sista 3 båtarnaanslöt 2 dagar senare på Rödlöga.Det blev en snabb segling norrut frånNynäshamn genom Stockholm’sskärgård med bara 2 stopp, MalmaKvarn och Rödlöga. Vi var tvungenatt stanna en extra natt i Rödlöga ochvänta på en av besättningen som kommed Waxholmsfärjan. De andra

seglade vidare till Rödhamn påÅland.

Nästa dag seglade vi från Rödlögaoch över till Åland för första gången.Vi åkte förbi Rödhamn till Degerbydär resten av eskadern väntade påoss.

Från Degerby seglade vi 14nm tillSottunga genom delvis trångafarleder. Det blev mycket kryss ochextra spännande var det när vi mötte2 Finlandsfärjor i den trängsta delen.Här hade vi stor nytta av vårnyinstallerad AIS då vi kunde seexakt vad färjorna hade för fart ochkurs och planera våra slag så att vikunde fortsätta segla obehindrat.Flera båtar sökte skydd åt sidanmedan färjorna passerade.

Vi fortsatt med korta dagsettapperfrån Sottunga till Kökar, FinskaJurmo och Rosala. På Åland hadevi aldrig problem att hitta plats ihamn. När vi kom till Finland blevdet på en gång mycket trängre. Störstproblem hade vi i Finska Jurmo. Vi

seglade hela vägen i lätta vindar ochde som valde åka för motor komfram tidigare och fick plats vidbryggan. En plats hade de reserva-rad till oss men tyvärr var detalldeles för grund där för vår 2,2mdjupa köl. Ett problem som skulleåterkomma senare.

Medan vi funderade på hur vi skullegöra märkte vi att en lokal färja varpå väg in i hamnen så vi och en båttill lämnade hamnen och väntade ut-anför tills färjan hade åkt igen. Se-dan fick vi ligga vid färjebryggan meninte ens då var det lugnt eftersom detkom in en gammal träskuta som barakunde ligga där vi hade lagt oss. Detblev mycket pussel och flytt hit ochdit men till slut fick vi plats. Precisnär vi trodde att det var slut med alltdet spännande kom kvällens under-hållning igång när en båt som skulleförtöja vi bryggan mitt emot osslyckades segla över grannbåtens boj-lina och och satt fast med den mellanköl och roder. Många hjälptes åt ochdet var tur att så många hade gum-mijolle med sig.Men allt besvär med

7 båtar från Sörmlands eskader ligger på Rödlöga

7

SBK Kontakt Nr 3 2014tilläggning var värt det när vi vand-rade runt ön och fick några fantas-tiska utsikter över Skärgårdshavet.

På väg till Finska Jurmo upptäckteen av våra båtar att de hade problemmed sin bränslemätare och fick mo-torstopp när bränslet tog slut. När-maste sjömack fanns på Rosala sådet blev en oplanerad detur dit förtankning. De fick låna 20liter dieselav en annan båt och vi seglade ihopmed dem hela vägen till Rosala i fallde skulle få problem igen. Allt gickbra och vi kom fram till Rosala utanincidenter. Tyvärr hade vi problemav en annan sort när vi kom fram.Alla deleskadrar hade koordineratsina rutter så att det inte blev förmånga båtar i en hamn samtidigt. Detvar ett oplanerat stopp vi gjorde iRosala, men eftersom vi visste attingen annan deleskader skulle dit dendagen borde det inte ha varit någotproblem. Tyvärr hade en annandeleskader ändrat sina planer, vilketde inte hade anmälts till oss så detblev väldigt trångt i hamnen ändå.Alla fick plats men den andraeskaderledaren var mycket upprördöver att vi hade åkt dit samma dagsom han och ställde till ett ordentligtspektakel på bryggan framför ettantal utländskt båtar.

Efter många dagars fin segling ibehagliga vindar började vinden nuöka. Vi hörde rapporter från andrabåtar som hade lämnat Rosala tidigtpå morgonen att det blåste ordent-ligt och efter 2 timmar vände de ochåkte tillbaka till Rosala. Vi beslutadeatt stanna en natt till och nu blev detännu trängre i hamnen då en tredjedeleskader anlände. Egentligen vardenne tredje deleskader den ändasom hade ”bokat” hamnen men ef-tersom inga båtar lämnade pga denhårda vinden fick inte alla plats vidbryggan utan några var tvungna attligga på svaj. Dock utan att klagapå andra eskader båtar som låg ihamnen oplanerat. Så kan det detockså gå till.

3 båtar i vår eskader hade anledningatt skynda till Tallinn och lämnadeRosala trotts det hårda vädret, viandra 6 båtar stannade kvar ytter-liggare en natt. Prognosen för dekommande dagarna var inte bättreoch vi bestämde att vi skulle lämnaklockan 4 nästa morgon eftersomvinden brukade lätta något tidigt påmorgon. Vi kom till Hangö efter 4timmars motorgång utan problemoch fick bra plats längst in i hamnenvid en rejäl kaj. 3 båtar låg först påett mer utsatt läge i yttre hamnen ochfick delvis vindbyar på över 16m/s.Vi hjälpte dessa båtar flytta till sammakaj där vi låg och jag åkte med enensamseglare som annars hade haftväldigt svårt att ta sig ut.

På väg in till Noblessner Hamn, Tallinn

Gemensam middag och skepparmöte i Tallinn

Från Hangö skulle vi segla direkt tillTallin, en segling på 62nm snett överFinska viken. Vi blev dock liggandei Hangö en dag till pga av det hårdavinden som hade ökat till 18m/s.Prognosen för nästa dag såg bättreut och vi lämnade Hangö klockan 8 istiltje och tjock dimma. Dimman lät-tade snart och vinden kom tillbakaoch vi kunde segla i flera timmar.

Vi skulle korsa en högtraffikerad far-led på Estländska sidan av viken ochhär hade vi också stor nytta av vårAIS eftersom vi kunde se alla skeppinom 30+ sjömils avstånd och kundelotsa de andra båtarna över farleden

8

www.sodertaljebk.netnär vi såg att det fanns en lagom storlucka i trafiken.

Det är dessutom intressant med AISatt kunna se vad det är för skepp manser, vart de är på väg osv. Blandannat kunde vi följa 3 NATO krigs-fartyg på väg in i viken, dock utan attde angav fartygens namn eller slut-destinationer. Vinden dog när vi fort-farande hade 30nm kvar till Tallinnoch vi åkte motor i konvoj resten avvägen. Vi kom fram till Tallinn påkvällen den 14.e juli, exakt 2 veckorefter vi lämnade Trosa. Vår eskadervar sist att komma fram och vi varallra sista båt.

Vi skulle stanna i Tallinn i 4 dagar mentyvärr var hamnen där vi låg inte allsbra. Det åker stora snabba färjorförbi hamnen flera gånger om dagenvilket resulterade i kraftiga svall vå-gor som åkte rakt in i hamnen varjegång. Båtarna åkte våldsamt framoch tillbaka i ca 10 minuter vid varjefärja med kraftiga ryck i förtöjnings-linorna. Man var tvungen att dra bå-tarna långt ut från bryggan för att interiskera kraftiga small, men då blir detnaturligtvis svårt att ta sig i land.Hamnen heter Port Noblessner. Detfinns fler hamnar i Tallinn, bland an-nat Old Town Marina som inte ärutsatt för svallvågorna men tyvärr varden fullbokad hela tiden vi var där.Vi stannade 3 nätter och hade börjatvänja oss vid svallvågorna, men detär svårt att koppla av eller sluta oroasig för skador på båten. Vi klaradeoss dock bra och hade en myckettrevlig vistelse i den gamla svensk-staden Tallinn.

Den 17.e juli gav vi oss av tillsam-mans med 3 andra båtar från vår es-kader. Planen var att vi skulle seglalängs den estniska kusten och vidarevia Gotland tillbaka till svenska fast-landet. 3 av båtarna i vår eskaderville bara segla i skyddat vatten ochåkte tillbaka samma väg vi hade kom-

mit. De sista 2 båtarna stannade ennatt till i Tallinn men seglade i fatt ossdagen därpå. Egentligen togrikseskadern slut i Tallinn och allakunde fritt segla tillbaka som de ville.Dock tyckte vi att det var roligt attsegla ihop med båtar vi kände så vivalde att fortsätta segla i eskader.

Första stopp efter Tallinn blevLohusalu, 21nm väst från Tallinn.Därifrån seglade vi till Dirhami, yt-terligare 27nm från Tallinn. Här komde andra 2 båtarna ikapp oss och vivar nu 6 båtar som seglade tillsam-mans. Vi hade fortfarande VHF kon-takt och hörde ibland de andra 3 bå-tarna från andra sidan av Finska vi-ken. Det visade sig att de andra 5båtarna hade bråttom att kommahem, medan vi ville besöka flera avEstlands fina hamnar. Så vi lämnadeeskadern efter Dirhami och segladeensam till Kärdla, på ”svensk ön”Dagö.

Här hittade vi fantastiska små byar.Alla hamnar hållar mycket hög stan-dard med nybyggda duschar/toalet-ter, delvis finansierade med EU bi-drag. Det finns väldigt få eller inganaturhamnar så man måste ligga i enhamn på nätterna, men det finnsmånga att välja på och alla vi besöktevar mycket fina. Avgifterna är dess-utom rimliga, ca 20• per natt. Havetär ofta väldigt grunt långt ut från kus-ten, de sista 20mil in till Kärdla hadevi aldrig mer är 6m djup. Men detvar aldrig problem här med grund ochfarlederna in till hamnarna är tydligtmarkerade.

Vindarna hade varit mycket lätta se-dan vi lämnade Tallinn och det blevmycket motorgång. Efter 2 nätter iKärdla seglade vi vidare till Kuivastui sällskap med 3 finska båtar. När vikom fram blev vi bjudna på drinkarpå en finsk båt. Här träffade vi ävenen annan eskader båt som också villesegla lugnt tillbaka.

Från Kuivastu seglade vi 52nm tillKuresaare, men här ställde vår djupaköl till det för oss. Inloppet tillKuresaare är tydligt markerade mendjupet är otillräckligt och dessutomdåligt markerat på sjökorten. Vi åktemycket långsam en bra bit in i far-leden men till slut gick vi på grund.Vi kunde dock ta oss loss utan störrebekymmer. Och bestämde oss föratt åka några sjömil tillbaka till Room-asaare. Början av inloppet är mar-kerade med en mittprick och härtrodde vi att det skulle vara bra djupmen ack så fel vi hade för här gick vipå grund igen. Även här åkte vi lång-samt och kunde ta oss loss själva menvi började tvivla starkt på estländ-ska sjökort. Nu träffade vi våra nyafinska vänner som också ville ta sigin till Kuresaare. Vi avrådde men deville göra ett försök. Deras köl stack”endast” 2m och det visade sig varatillräckligt för de kom in utan pro-blem.

Från Roomasaare hyrde vi cyklaroch åkte in till Kuresaare som är enmycket trevlig gammal by med mångafina caféer och restaurang. Härbyggs skroven till Arcona yachts ochDelta motorbåtar och i nästa bybyggs Saare yachts. Estlands mot-svarighet till Orust kanske.

Roomasaare var vår sista stopp iEstland och därifrån seglade vi tillVentspils i Lettland, en segling på64nm. För att vi inte skulle kommafram mitt i natten lämnade vi Room-asaare kl. 5 på morgonen, vilketväckte uppmärksamhet hos Estländ-ska tullen som följde oss i en halv-timme innan de bestämde sig att vitroligen inte hade varken knark ellerannat olagligt cargo.

Vi kom fram till Ventspils kl. 11 påkvällen och hittade lätt till yacht ham-nen. Ventspils är en stor hamn medmycket frakt och färjetrafik. Detfinns även en stor fiskeflotta i ham-

9

SBK Kontakt Nr 3 2014nen. Följaktligen är hamnen inte allslika fin som de vi hade besökt i Est-land och från havet ser den inte allsså trevlig ut. Dock bedrar skenetordentligt och när man kommer bortfrån hamnområdet är staden mycketfin. Det är en semesterort medmånga besökare från de baltiska län-derna och även Finland och Ryss-land. Det finns en fantastisk fin sand-strand som är fler kilometer lång medmånga lekparker vilket uppskattassärskilt av vår yngste besättning-smedlem. Ventspils har inte satsat påhamnen som man har gjort i Estland,men däremot finns det mycket förturister att göra i staden, både storaoch små. Hit kan man även åka medfärja från Nynäshamn.

Här fick vi besök för första gångenunder hela seglingen av tullen, mende vill inte titta in i båten utan bara sevåra skeppspapper. Här visade viupp vårt medlemskort i SXK och vårtinternationella certifikat. Tullen för-stod inte ett ord av vad som stod påpappren men ville egentligen baraanteckna båtens namn och nummer isitt register och blev nöjd med det.

Vi stannade 2 nätter i Ventspils ochlämnade den tredje dagen kl. 8 påkvällen för att segla till Fårösund, vil-ket blev vår längsta seglats under helasemestern - 92nm. Vi var 4 ombordmen en var bara 3 år och en annanfick sova med honom, så vi andra 2seglade hela natten och nästa dagenmed 2 timmars pass. På natten sågvi 2 kraftiga åskstormar på avståndmen hade aldrig något oväder näraoss. Det blev en lung och behagligsegling i delvis lätta, delvis fina vin-dar.

Alla dagar hade följt lite av dettamönster - delvis bra segling i fina vin-dar med långa stundar över 7kn följtav stiltje och motorgång. Dennagång varade stiltjen i bara en timme,sedan kom vinden tillbaka och vi

hade en fin segling in till Fårösund,dit vi kom kl. 5 på kvällen, 20 tim-mar efter vi lämnat Ventspils.

Här fick vi uppleva de kraftiga stor-mar vi hade sett på natten. Dock kanvi konstatera att det var första gångenvi hade haft oväder sedan vi låg iNynäshamn. Dessutom blev våryngste besättningsmedlem magsjukså vi låg kvar halva dagen och vilade.Klockan 3 mådde alla bättre ochovädret hade passerat och vi läm-nade Fårösund med målet Nåttarö.Vinden hade andra tankar och detblev helt vindstilla efter en timme. Vihade ingen lust och åka motor helavägen (86nm) så vi åkte istället tillGotska Sandön, dit vi kom straxinnan midnatt. Vi ankrade på norrasidan av ön tillsammans med ca 8andra båtar och rodde i land nästamorgon.

Efter en kort promenad på ön ochett besök på museet seglade vi vi-dare till Huvudskär och kom framsent på kvällen. Återigen hade vi haftfin segling i början men fick åka 4timmars motorgång vid slutet. Vihade fortfarande några dagars se-mester kvar och tillbringade dem iden södra delen av Stockholms skär-gård med besök på Rånö, Nåttarö,Ålö. Den 1.e augusti kom vi hem tillvår sommarhamn i Trosa, exakt enmånad efter vi lämnade. Totalt hadevi seglat 816 nm.

Varför valde vi att segla eskader? Vihade aldrig seglat i eskader förut menbrukar segla ihop med kompisbåtar.Det tycker vi är mycket roligt ochhade lust att prova segla i en störregrupp. Dessutom vill vi kommalängre bort än vi brukar och ingen avoss hade seglat till östra sidan avöstersjön förut. Så allt passade ossbra och det kändes mycket tryggt attveta att det fanns hjälp nära till handsom det behövdes. Vi hade aldrignågra problem men några andra bå-

tar hade det och då fick de naturligt-vis hjälp. En båt hade problem medsin kartplotter och fick den inte attfungera ordentligt. Det fixades av vår21 åring som är van vid sådant. Enannan båt hade motorproblem i Ros-ala, som visade sig bero på stopp iluftfiltren. Detta fick de också hjälpmed. Kaptenen på en annan båt fickproblem att gå när vi var i Tallinn och2 andra båtar som hade 3 vuxnaombord erbjöd sig hjälp om det be-hövdes. Dock frisknade han till innanvi lämnade Tallinn så något hjälp be-hövdes inte till slut. Skönt var detdock för dem att veta att hjälp fannsvid behov.

Nackdelar? Vi hade väldig tur attalla trivdes tillsammans och kom braöverens. Vi upplevde att så inte varfallet i alla andra deleskadrar. Ochhamnar man i en sådan grupp är detinte så roligt. Sedan är man bero-ende av vad andra vill. Vi hadeskepparmöte varje kväll för att pla-nera nästa dags segling och här vardet majoriteten som bestämde. Detblev inte alltid som man hade önskatmen alla anpassade sig. Det var ald-rig något problem men man måstevara flexibel för att det ska funka.För oss funkade det mycket bra,eskaderledarna var mycket erfarnaoch satte alltid säkerheten först. Seg-lingen blev både trygg och rolig ochvi upplevde många nya resmål somvi förmodligen inte hade kommit tillannars.

Det gav mersmak och vi hoppassegla ännu längre bort nästa år.

Sean O’DonnellRaw and Wriggling

10

www.sodertaljebk.net

1

Pubkväll i KompassenFredagen den 14:e november hade klubbmästarna bjudit in till pubkväll i Kompassen. Göte, Göran och Lasse hadepyntat klubblokalen med flaggspel och mysbelysning. I sydvästra hörnet en scen och i nordöstra en bar och däremellan en fullsatt lokal med Fredagsglada klubbmedlemmar.Förutom dryckjom så serverades det korv och allehanda snacks, även kaffe fanns för den fikasugne.Kvällens clou var livebandet som spelade, det var Astras gamla husband ”The Batchmen” som återuppstått förnågra spelningar. Idel rocklåtar från 50 och 60talet verkade vara helt i publikens smak, så pass att man fick igångdansen så att det till slut blev trångt på dansgolvet.Det här gör vi gärna om, stort tack till våra Klubbmästare Lasse, Göte och Göran.

Per Hanö/ Red.

11

SBK Kontakt Nr 3 2014

1

2

3

Kallelse till ÅrsmöteTisdag 10 feb 2015

Kl 19.00

I Kompassen

Handlingar kommer att finnastillgängliga i Kompassen

senast 1 vecka före årsmötet

§ 15 Tidpunkt, kallelseVerksamhets- och förvaltningsberättelser, revisorernas berättelser,verksamhetsplan med budget, styrelsens förslag, valberedningensförslag samt av medlem anmält ärende med styrelsens yttrande skallfinnas tillgängliga för medlemmarna senast 1 vecka före årsmötet. Ikallelsen skall angesvar dessa handlingar finns tillgängliga.

§ 16 Förslag till ärenden att behandlas av årsmöte eller extra årsmöteSåväl medlem som styrelsen får avge förslag att behandlas av års-möte eller extra årsmöte. Förslag från medlem skall vara styrelsenskriftligt tillhanda senast 4 veckor före mötet. Styrelsen skall tillmötet avge skriftligt yttrande över förslaget.

12

www.sodertaljebk.net

Mona III slutet av augusti närmare bestämt den29:e så angjorde jag Birka. Normalt bru-kar jag angöra Birka i maj då det är somvackrast när alla gamla fruktträd blom-mar, men i år hade det inte blivit av för-rän nu.

När jag lagt till och avnjöt en kopp kaffe med macka isittbrunnen så kom den här skönheten inseglande.

När jag tog emot tamparna så noterade jag SBK flaggansom stolt vajade under styrbords spridare, så jag måsteförstås fråga lite om skönheten. Skepparen bjöd genastombord och berättade gärna om sin pärla.

Lars Olof Johansson är skeppare/ägare till Mona II, sombåten heter. Hon är en Skärgårds 22:a, ritad och byggdav Erik Liedstrand från Södertälje. Hon byggdes i Karl-hov numera Ronna under åren 1939 till 1943 då honsjösattes första gången. Man kan väl misstänka att krigethade en viss inverkan på byggtiden. Namnet Mona komav att Erik en gång vunnit en lottbåt kallad Mona däravII:an.

Ägarledet Mona IIErik LiedstrandSÖDERTÄLJE

1939-43 byggåren1944-71

Torsten JonssonSÖDERTÄLJE

1971-79

Jan CederblomVÄSTERVIK

1979-86

Lars-Ove GustafssonVADSTENA1986-2004

Magnus JohanssonMOTALA

2004-2007

Lars-Olof JohanssonSÖDERTÄLJE

2007-

Erik Liedstrand blev senare känd för att ha ritat Rivalenoch Passad (en större Rival). Mona II stannade i Eriksägo ända till 1971

Då hon köptes av Torsten Jonsson i SBK som ägde bå-ten in på 70 talet. Här någonstans tidigt 70 tal så väcktesLars-Olofs intresse för sjön men han började som rod-dare i roddklubben, men han minns fortfarande förstagången han fick se Mona II när han var ute på vattnet, -”så skall en segelbåt se ut”, tänkte han.

Tiden gick och Mona II såldes 1979 till Västervik för attså småningom hamna i Vadstena

Men 2007 fick Lars-Olof se en annons där Mona var tillsalu i Motala och efter att ha blivit godkänd av säljarensom var mån om att båten skulle stanna i Sverige, fickhan köpa loss henne.

Lars-Olof vårdar sin träbåt varför hon oftast ligger över-täckt vid bryggan på Karlberga men vi kan alla vara stoltaöver att vi har en sådan klenod i klubben.

Red. Per Hanö

SBK Kontakt Nr 3 2014

13

Erik Liedstrand

Insändare rökningNär ”Motorbåten” skulle i sjön tidigt i somras hittadejag ett antal cigarettfimpar i skjulet kring båten. Plockadebort några tiotal, bara för att upptäcka att det låg ännumer inslängt överallt i skjulet. Bifogar några bilder. Vemär så j—a dum att han slänger fimpar in i torrt båtskjul,med löv, färger, lösningsmedel, brännbart material av allade slag inklusive båtar i plast och trä samt skjulet själv?Vilka följder en skjulbrand skulle få när alla båtarna äruppe behöver man inte vara speciellt fantasifull för attinse. Ni som ligger vid bortre änden av H-skjulet, hållgärna ögonen öppna efter denne rökande galning. Hop-pas innerligt att: SBKs stadgar tillåter uteslutning avmedlem som utsätter andra för sådan risk. Dessutomhoppas jag att ett allmänt rökförbud införs i skjul ochkring upplagda båtar! (Ta gärna detta som motion tillkommande medlemsmöte) Jag vill samtidigt passa påatt tacka för god kamratskap inom klubben de senaste15–åren som jag varit medlem. Jag kommer att tillbringade närmaste åren i Indien, utan båt. ”Motorbåten” är välundanstoppad i lada i Skåne. Får hoppas att det inte blirlika lång törnrosasömn som förra gången den stoppadesundan. Då blev det från 1939-2002!

Hälsningar Mikael Kyander

Rökning och öppen låga bör undvikas i skjulen.Vid heta arbeten se till att släckutrustning/ vattenfinns lätt tillgängligt.

Reds. Anm.

i sina memoarer beskriver är en metod som stått” thetest of time” Hela vintern strök han på mer linolja tillmättnad som sedan toppades med blymönja.

Torsten deltog kanske inte i så mycket kappsegling menseglade sin båt flitigt i alla fall, t ex på Segelbåtens dag iStockholm. 1975 ställde han upp på Kryssarpokalen,klassens finaste pokal som det året gick på havsbanautanför Arkösund. Benny Nilsson var med, och båtentog en fin tredjeplats i ett fält av trettio startande, allt ifriskt väder.

Man kan alltså konstatera, att Torsten förvaltade arvetväl under sin tid som ägare, till heder för klassen, kon-struktören och sig själv.

/ Henn

Om Erik Liedstrand är att berätta: Hans seglingsintressevar från början mycket stort. Först seglade han en segel-kanot typ IIIB, C-kanotens föregångare, varpå det bleven s k inomskärskryssare han vunnit på StockholmsSegelklubbs lotteri ! Han började sin bana som konstruk-tör av paddelkanoter. Hans konstruktion vann den då-tida stora tävlingen ” Kungsholmen Runt i skiftet 20 -30-talen.

Därpå fick han tag i en bok av en Kapten Christierninsom hette ” Hur man ritar och bygger sin båt” vari haninhämtade alla elementa om deplacement,linjer,lateralplanm m varpå han började rita skärgårdskryssare. Sådanabåtar var de som gällde då. Alla seglare, måna om sittrykte skulle segla skärgårdskryssare !1938 var ritningarna färdiga till den 22.a han själv skulleha. Han byggde den med egna händer till en material-kostnad av 4000kr -blyet till kölen kostade då 35 öreper kilo !

Båten kom i sjön 1943 som ett fint exempel på en auto-didakt entusiast. Varpå han berikade sitt vetande med enbok han hittat på ett antikvariat 1950 och som handladeom utveckling och ritningav segelbåtar, skriven på tyska ! Erik kunde ingen tyska,men med hjälp av en ordbok tog han till sig innehållet ialla delar.

Därpå ritade han en 22:a till: S 326 ” Juana” samt sedanRival 22:an och Passaden, båda mycket väl mottagna avmarknaden.

Han berättade att hans förebild bland konstruktörer varKarl-Ejnar Sjögren, en postexpeditör, vars konstruktio-ner under decennier var de vanligaste blandstockholmsklubbarnas lottbåtar. Sjögren s motto var: ”den vackra linjen är den snabba linjen”, hundratals båtarkom till efter Sjögrens ritningar, många såsom självbyggen.Sjögren själv för sin del avböjde erbjudanden om avan-cemang på posten –då skulle han inte få så mycket tidöver för sina kära skärgårdskryssare….

Näste ägare blev Torsten Jonsson, bättre känd som ”Lap-pen”, norrlänning som han var.Han var en glad garcon,som tog hand om sin förvärvade 22.a mycket väl. Redanförsta året, på hösten, renskrapade han båten från vatten-linjen ned, varpå han gav skrovet en traditionell behand-ling med terpentin och rå linolja –något som Gustav Plym

Torsten Jonsson

Södertälje BåtklubbC/o Ola LöttigerNydalavägen 49152 51 Södertälje

B - Föreningsbrev Portobetalt

Samtal med Knapen´Vad är livet? ´ frågadeKnapen en senhöstdag påfiket, i ett anfall av ensmula filosofi, nu när båt-livet för säsongen var ettavslutat kapitel.

En juli-lördag var de på väg in tillValdemarsvik. Det skulle bli ettförsta besök där. Vinden var laberoch förlig, farten var mycket måttligmen brådskan liten.

När kajen i Valdemarsvik var på så-där femhundra meters avstånd komen motorbåt ifatt akterifrån och drogav motorn: ́ skynda er och släng överen tamp så ska jag dra in er i hamn´sade motorbåtsmannen. ´Tackar,men vi har ingen brådska nu när vistrax är framme´

´Va, ska ni inte in till systembolaget,de stänger om en halvtimme ́ sade enmycket förvånad motorbåtsman ochfortsatte, uppenbart något förtörnadöver otacksamma seglare...

Vattnet i den inre delen av viken varalldeles brunt och närmast hamnenluktade det inte särskilt gott. Allt dettaberodde på att det fanns ett stortgarveri vid hamnen och som släppteut en mängd sköljvatten av alla deslag. Rakt ut i sjön...

Nej, här skulle man inte ta natthamn,men lite mat före avfärd kunde jupassa. Så man gick på ett ställe somhette ”Flundran” och spisadeströmmingsflundra, öl, smör o bröd,vilket för två personer kostade 22kronor och 25 öre. Inkl tips…

På denna tid fanns knappast någragästhamnar; man förtöjde där mankom åt en bryggnock eller kajstump,kanske stod där en soptunna på ka-jen, en kran för vatten…det var oftaallt! Och avgifter förekom knappastalls.

Men nu är Valdemarsvik fintiordningsställd som på alla andra hållmed alla faciliteter, bortskämda, krä-vande båtmänniskor till buds.

´Men det var allt roligareförr´suckade Knapen.

Henn Avasalu

´Jo, minnen förstås! Allt man upple-vat genom alla år, och minnena frånsjön framstår ju såsom särdeles vär-defulla ́ sade Knapen. Jag anade endarrning på rösten.

’På den tiden, säg sextiotalet, var alltfortfarande så enkelt, så gripbart! Attdåförtiden färdas i ostkustens skär-gårdar innebar ingen trängsel. Båtarman mötte kände man ofta igen frånregattor i hemmavattnen, man mor-sade, kanske delade natthamn, ut-bytte hamntips. Rätt familjärt, fak-tiskt!

Jag minns ett ungt par i en neppare,ute på en av sina första längre färder.Västervik var målet där de varit förut,då i en lånad femton-låda. De berät-tade senare om hjälpsamhet påsjön...