Pris 20 kr

Nationaldagen– en ny helgdag

Dansk denning

Unionsupplösningen1905– nytt minnesmynt

SEPTEMBER 5 • 2005

106 SNT 5 • 2005

SVENSK NUMISMATISK TIDSKRIFTpresenteras sedan september 2003 även på Svenska Numismatiska Föreningens och Kungl. Myntkabinettets hemsidor iwww.numismatik.se respektive www.myntkabinettet.se. På nätet kan man läsa SNT i lågupplöst pdf-format. Den tryckta tid-skriften är därför fortfarande oumbärlig och ges ut som tidigare den första veckan i februari – maj, september – december.

Målsättningen är förstås att nå en större läsekrets. Den utvidgade spridningen av såväl artiklar som annonser till all-mänheten kan leda till att fler intresserar sig för ämnet och till nya medlemmar i föreningen. Att annonsera bör också bliattraktivare. Annonspriserna från 2004 ser ut som följer.

1/12 sida (47 x 50 mm) 250 kr1/8 sida (72 x 47 mm) 350 kr1/6 sida (47 x 105 mm) 400 kr¼ sida (72 x 105 mm) 600 kr½ sida (151 x 105 mm) 1.200 kr1/1 sida (151 x 214 mm) 2.000 kr2:a omslagssidan 1/1 sida 2.500 kr4:e omslagssidan 1/1 sida 3.000 kr4:e omslagssidan ½ sida 2.000 kr

Annonser på årsbasis får 20% rabatt. För annonsering kontakta Carin Hirsch Lundborg på föreningens kansli,e-post carin@numismatik.se. Allt material måste vara kansliet tillhanda senast den 1:a i månaden före utgivning. EnskildaSNF-medlemmar erbjuds gratis annons att köpa, sälja eller byta samlarobjekt med högst tre rader. Kontakta mgl@mynt-kabinettet.se. Annonser som inte är förenliga med SNF:s, FIDEM:s och AINP:s etik avböjs.

Innehåll SNT 5 • 2005 SidArtiklar och notiserNationaldagen – en ny helgdag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108Erik Lindbergs Fond . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113Apotekaren John Winnberg, en svensk-amerikansk myntsamlare i New York . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113Dansk denning med tidigare odokumenterad stampkombination i KMK:s samlingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114Ett erbjudande om försäljning av 2.850 plåtmynt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115Myntsamlandets demografi i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116Kristinas 4 mark 1638 – en ovanlig variant . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117Myntträffen i Avesta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117Några notiser och annonser från 1800-talet och tidigt 1900-tal rörande polletter i Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118Papperspolletter från Husbygränsen och Hållsta i Södermanland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119Papperspolletter från Gimo bruk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119Femtio år med numismatiken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122Numismatiska böcker m.m. som tillhört Götiska förbundet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123En ovanlig sedel från tiden kring mahdins uppror i Sudan 1884-1885 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126

Stående rubrikerNya mynt. Unionsupplösningen 1905-2005 – nytt minnesmynt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120Nya mynt. Polske påven på minnesmynt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120Utställning. Ny ordensutställning på Stockholms slott . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121Personalia. Brita Malmer 80 år – mottagning i Kungl. Myntkabinettet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122Nytt om böcker – recensioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125Föreningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125

OmslagVårt senaste jubileumsmynt präglat till hundraårsminnet av unionsupplösningen med Norge 1905. Konstnärär Annie Winblad Jakubowski. Om detta nya mynt, präglat i valörerna 200 och 2000 kronor, har FrédéricElfver skrivit på sid. 120. Den svenska flaggan, som ses på myntets frånsida, är även aktuell i ett annatsammanhang, vår nya helgdag, nationaldagen den 6 juni. Läs Eva Wiséhns artikel om Svenska Flaggans dagoch Nationaldagen på sid. 108-113.

107SNT 5 • 2005

ges ut av

SVENSKANUMISMATISKA

FÖRENINGENi samarbete med

KUNGL.MYNTKABINETTET

Föreningen:Banérgatan 17 nb

115 22 StockholmTel 08-667 55 98

onsdag – torsdag kl 10.00 – 13.00Fax 08-667 07 71

E-post: info@numismatik.se

Postgiro 15 00 07-3Bankgiro 219-0502

Svenska Handelsbanken

Redaktionen:Kungl. Myntkabinettet

Box 5428114 84 StockholmTel 08-5195 5300Fax 08-411 22 14

E-post: info@myntkabinettet.se

Ansvarig utgivare:Ian Wiséhn

Huvudredaktör och layout:Monica Golabiewski Lannby

Auktionskalender:Dan Carlberg 073-310 48 91Rolf Sandström 031-99 24 54

Prenumerationer:Pris 200 kr/år (8 nr)

Medlemmar erhåller tidningen automatiskt

SNT trycks med bidrag frånGunnar Ekströms stiftelse

samt Sven Svenssons stiftelse

För insänt, ej beställt, material ansvarasej. SNT:s texter och bilder lagras

elektroniskt och publiceras i pdf-formatpå SNF:s och KMK:s hemsidor

(www.numismatik.se samtwww.myntkabinettet.se). Den som

sänder material till SNT anses medgeelektronisk lagring/publicering.

Tryck:Masterprint Sätteri & Tryckeri AB

ISSN 0283-071X

Svenska Numismatiska FöreningenAdress: Banérgatan 17 n.b. Buss 4, 44; T-bana Karlaplan.Kansli: Besökstid 10.30 -13.00 onsdag – torsdag.Stängt: Midsommar – 1 september; jul- och nyårshelgerna.Hemsida: www.numismatik.se

Kungl. MyntkabinettetAdress: Slottsbacken 6, Buss 2, 43, 55, 59, 76; T-bana Gamla stan.Utställningar: Måndag – söndag kl. 10.00 -16.00.Numismatiska boksamlingen: Torsdagar kl. 13.00 -16.00.Hemsida: www.myntkabinettet.se

SEPTEMBER22 Visning av Tumba BrukPlats entrén Tumba bruk

17.30 Richard Kjellgren, KMK, berättar om bakgrunden till och visar detnya museet.

OKTOBER3 Jan-Olof Björk i GöteborgPlats Ullevi Tennis vid Heden, Göteborg

19.00 Jan-Olof Björk, Växjö, besöker Göteborgs Numismatiska Förening(GNF) och berättar om kopparmynt (samarrangemang mellan SNFoch GNF).

NOVEMBER26 Myntmässa med auktion på KMKYtterligare information i kommande nummer av SNT.

DECEMBER8 SNF:s traditionella julfestYtterligare information i kommande nummer av SNT.

Föreningsaktiviteter

Kungl. Myntkabinettet

Under hösten 2005 kommer det att pågå aktiviteter med flera intresseinrikt-ningar: mynt, medaljer, polletter, aktiebrev, ekonomisk historia. I början avseptember utger KMK en liten skrift till 100-årsminnet av Dag Hammarskjöldsfödelse. Katalogen presenterar bl.a. minnesmynt och medaljer med Ham-marskjölds porträtt. I slutet av september invigs en mindre utställning om tid-skriften ”Veckans Affärer”, som fyller 40 år. Det var denna tidskrift som star-tade intresset i Sverige för ekonomiska nyheter, inte endast i tryckt form utanäven som permanenta inslag i samband med nyheterna på TV.

I oktober invigs en större utställning om Höganäs bruk. Självfallet kommervi att visa de spännande polletter som bruket utgivit. Sedan finns det ocksåannat av stort intresse som medaljer med anknytning till Höganäs. Aktiebrevenfrån Höganäs hör till de finaste som tryckts i Sverige – det äldsta från 1805.

108 SNT 5 • 2005

De flesta länder har en speciell hög-tidsdag då man firar sin självständig-het, befrielse eller någon annan viktighändelse i landets historia. Sverigefick sin nationaldag så sent som 1983och vägen fram till en svensk natio-naldag har varit lång och har föregåttsav en hyllning till den svenska flag-gan.

Den 6 juni 2005 firade vi för förstagången nationaldagen som en helg-dag, d.v.s. en arbetsfri dag med möj-lighet till festarrangemang runt om ihela landet. Dags alltså för ett riktigtfirande för alla lediga.

Artur Hazeliusoch Skansens vårfester Artur Hazelius, Skansens och Nor-diska museets skapare, anordnaderedan 1893 en Vårfest på Skansen iStockholm. Syftet med festen vardels att få bidrag till underhållet påSkansen dels att väcka fosterlands-känslorna hos folket. Skansen, ettSverige i miniatyr, passade bra förfirandet av en svensk nationaldag.Dessutom kunde många festdelta-gare få plats där.

Den första festen höll på att regnabort och Hazelius annonserade i tid-ningarna: Vårfesten förlängs medstor nationalfest på Gustavsdagen,d.v.s. 6 juni. Festen blev lyckad ochtraditionen med vårfest var påbörjad.I årsberättelsen 1893 skrev Hazelius:Såsom en de fosterländska minnenashögtidsdag har på Skansen införtsden 6 juni, Gustavsdagen, vilken fi-rats och hädanefter kommer att firassåsom svensk nationaldag …

I Skansens program ingick ett fest-tåg där historiska personer uppträd-de. År 1895 tågade mer än tvåtusenflaggviftande skolbarn och tusentalsstockholmare upp till Skansen. Tillvårfesterna lät man prägla en litenminnesjetong. Jetongen utseende för-ändrades minimalt genom åren (Wi-séhn 1999).

Förslag om nationaldagVid förra sekelskiftet rådde starka na-tionalistiska strömningar som före-språkade en svensk nationaldag. För-slagen på dag var den 6 juni, mid-sommarafton och Gustav II Adolfseller Karl XII:s dödsdag. Många för-ordade midsommarafton. Kungarnasrespektive dödsdag, 6 och 30 novem-ber, ansågs inte lämpliga eftersom

mörker och kyla inte ger den rättastämningen.

Diskussionerna gick fram och till-baka men inget beslut fattades. Isamband med Olympiska spelen iStockholm 1912 återkom tankarpå ett firande. Grosshandlaren NilsLjunggren föreslog 1915 en kombi-nation av nationaldag och svenskaflaggans dag.

BestyrelsenSvenska Flaggans DagBehovet av en nationell samlingsdagförstärktes ytterligare under förstavärldskriget. Traditionen med vår-festen var inarbetad och passade braatt bygga vidare på när diskussio-nerna började igen. År 1916 bildadesBestyrelsen Svenska Flaggans Dagmed syfte att skapa en nationell sam-ling kring flaggan. Initiativtagare varkapten Carl Jegerhjelm.

Den första Svenska flaggans dagägde rum den 6 juni 1916 på Stadioni Stockholm. Kung Gustav V ochandra medlemmar ur kungahuset varnärvarande. Invigning blev festligmed parader, fosterländska sånger,tal och hurrarop. Folk kom från helalandet och samlades i ett flaggpryttStockholm. Vid festligheten sjöngsför första gången K. G. Ossiannils-sons ”Sveriges flagga” med musik avHugo Alfvén.

Flamma stolt mot dunkla skyarlik en glimt av sommarns solöver Sveriges skogar, berg och byar,över vattnen av viol,du som sjunger, när du bredessom vår gamla lyckas tolk:Solen lyser! Solen lyser!ingen vredes åskaslog vårt tappra folk!

Svenska flaggans dag, den 6 juni,blev allmän flaggdag 1916 och harfirats som sådan sedan dess. Dagenhar uppfattats som Sveriges national-dag trots att den inte haft status somen sådan. På affischer, märken ochplaketter har konstnärerna iblandockså använt sig av namnet ”Natio-naldagen” parallellt med ”SvenskaFlaggans Dag”.

Åter till SkansenUnder närmare femtio år fortsattehögtidligheterna på Stadion. År 1963flyttades festligheterna helt över tillSkansen, som under nästan alla år

arrangerat ett parallellt firande. VidStockholm stads 750-årsfirande år2002 skedde en tillfällig återgång tillStadion.

Praktiskt taget alla kommuner hareget firande med tal, sång och musikav lokala förmågor. Men den storafesten, den som kungafamiljen deltari och som sänds i TV, hålls på Skan-sen i Stockholm.

Varför just den 6 juni?Den 6 juni har varit ett återkom-mande datum för viktiga händelser iSveriges historia. Till exempel val-des Gustav Vasa till kung och dennordiska unionen upphörde detta da-tum 1523. Därmed lades grunden tillett svenskt nationellt rike. Sammadatum år 1809 antogs en ny reger-ingsform, som fastslog de medbor-gerliga fri- och rättigheterna medbl.a. tryck- och yttrandefrihet, ochden 6 juni 1974 antogs den idag gäl-lande regeringsformen. Ingen avdessa historiska händelser är emel-lertid särskilt levande i den svenskaallmänhetens medvetande.

Flaggbruket Flaggbruket till lands i Sverige ärinte särskilt gammalt. Länge användevi, liksom de flesta andra nationer,riksflaggan huvudsakligen till sjössoch då vanligtvis tretungad. Gemeneman använde sig inte av flaggan. År1869 talade en riksdagsledamot omden dåliga kunskap som rådde i lan-det kring den svenska flaggan.

År 1873 hissade man för förstagången en svensk flagga på kungligaslottet, något som möttes med skarpkritik, eftersom många menade att enflagga inte hade något på land attgöra. Oscar II skriver i sina memoa-rer om hur flaggan uppfattades närhan 1873 lät hissa den svenska flag-gan på slottet:

När jag besteg tronen sågos fåsvenska flaggor till. Inne i landetkände skolbarnen icke ens huru desågo ut, ja underligare ändå, för land-soldaterna voro de alldeles obekan-ta. Flaggan ansågs uteslutande till-höra sjömännen! Huru annorlundanu. Huru mycket bättre. Ingen skullevilja se den blågula kungsflaggannedhissad från Stockholms kunga-borg. Men då jag första gången lätvåra svenska färger svaja högt överlejonbacksporten, då genljöd Norr-

Nationaldagen – en ny helgdag Av Eva Wiséhn

109SNT 5 • 2005

1.

2.

3.

5.4.

6.

7.▲

110 SNT 5 • 2005

8.

9.

111SNT 5 • 2005

13. 14. 15.

11.

12.

10.

▲

112 SNT 5 • 2005

bro av klandrande röster. (Biörnstads. 59.)

Det kungliga exemplet följdes avvissa ståndspersoner och därefteruppsattes flaggstänger på prästgår-dar, järnvägsstationer och skolgår-dar och snart var flaggningen allmän.Kunskap om flaggan spreds ut blandfolket framförallt genom kyrkansoch folkskolans förtjänst, där denceremoniella inramning kring flag-gan och flaggstången vid skolavslut-ningarna hade stor betydelse för flag-gans popularitet.

Sedens popularitet underlättadesav att tiotusentals flaggor deladesut gratis. Affärsmannen J. P. Åhlénerbjöd alla, som kunde visa att deägde en tolv meter hög flaggstång,varsin flagga. Det kom in 16 000ansökningar och Åhlén startade dåen insamling som gav till reslutat att8 000 flaggor kunde delas ut.

Företaget Åhlén & Holms initiativskapade diskussion inom Bestyrel-sen för Svenska flaggans dag. Manville fördela överskottet från Sven-ska Flaggans Dag-festligheterna såatt man gynnade bruket av flaggor.Man beslöt att följa Åhlén & Holmsexempel och styrelsen har sedan dessdelat ut både fanor och flaggor. Enfana är fastsatt på sin stång och skabäras medan flaggan är själva flagg-duken som ska hissas på en stång.Fanas mått är fastställd medan flag-gans storlek kan variera.

Första världskrigets isolering,parlamentarismens genombrott ochmånga av våra livaktiga folkrörelserbidrog till flaggans popularitet. Ihemmen togs bordsflaggor i bruk.Det blev också vanligt med fasad-flaggor.

År 1982 fick också Svenska Flag-gans Dag rang av nationaldag – dendag då vi hälsar nya medborgare väl-komna och då vi hyllar Sverige somen fri nation med fritt statsskick.

Första nationaldagen firades 1983,dock utan att ännu ha blivit helgdag.

Den svenska flaggan Flaggan har anor tillbaka till 1400-talet då Karl Knutsson använde densom fälttecken för svensk trupp, bådetill lands och till sjöss, i kriget motdanskarna. Färgerna hade man häm-tat från lilla riksvapnet med dess tregyllene kronor på blått fält.

I första hand användes flaggan avkungen och hans krigsmakt, främstflottan. Från Gustaf II Adolfs tid –1620-talet – har vi bildbevis för, attblågula korsflaggor fördes på sven-ska skepp. Flaggorna var antingentvärskurna eller försedda med tun-gor.

Under den svensk-norska unio-nens tid – 1814 till 1905 – var bådanationernas flaggor försedda med ettunionsmärke i det övre fältet intillstången. Från 1844 innehöll den ele-ment av båda ländernas flaggor ochgick gemenligen under beteckningen”sillsallaten”. Under inverkan avtvisterna med unionsbrodern spiradeen svensk nationalism, och vår ”re-na” flagga hissades allt oftare och avallt fler. I samband med unionskrisen1905 flaggades allmänt – på som-maren med blågul flagga med uni-onssymbol, på hösten, då brytningenvar definitiv, utan symbol! Norrmän-nen hade redan före 1905 tagit bortunionsmärket från flaggan.

Den svenska flaggans nuvarandeutseende skapades 1906 i sambandmed unionsupplösningen. Unions-symbolen – ”sillsallaten” – som sut-tit i den övre fyrkanten, närmaststången, togs bort och fälten fickbestämda proportioner och färgsätt-ning. I samband med flagglagen1906 uppkom en kamp om flaggansform, där den förhärskande tretung-ade varianten ersattes av den nuva-rande rektangulära. Man fastslogs attden tretungade flaggan endast skulleanvändas av kungahuset och krigs-makten.

Flagglagen moderniserades 1982och innebar att den tretungade flag-gan fortfarande är reserverad förkungahuset och försvaret. Alla andraflaggor ska vara tvärskurna. I lagenfastställdes längd och bredd på flag-gan liksom korsets proportioner iförhållande till flaggduken, vilkenblå och gul standardfärg som gälleretc.

Regler för flaggningI allmänhet hissas flaggan för att firafödelsedagar eller andra bemärkelse-

dagar men också vid begravningar(då flaggan hissas för att däreftersänkas till halv stång, egentligen entredjedel från toppen).

Det finns rekommendationer somman bör följa, t.ex. om när på dagensom flaggan skall hissas och halas.Förutvarande Stiftelsen Sveriges Na-tionaldag, numera RikskommitténSveriges Nationaldag, utger bokenFlaggan och fanan med flaggregleroch anvisningar.

RikskommitténSveriges NationaldagUnder år 2002 uppkom diskussionom Stiftelsen Sveriges Nationaldagsjuridiska status, d.v.s. om den verkli-gen var en stiftelse. Efter en utred-ning framkom att den skulle att be-traktas som en s.k. sluten föreningoch därför avregistreras från stiftel-seregistret. Sedan Länsstyrelsen iStockholms län gjort en prövning avutredningen har stiftelsen avregistre-rats. Nu är den en förening som gårunder namnet Rikskommittén Sveri-ges Nationaldag.

Rikskommitténs ändamålRikskommittén Sveriges National-dag skall främja respekten och in-tresset för nationaldagen och för densvenska flaggan. Kommittén skallfrämja firandet av nationaldagen ge-nom att samarbeta med lokala orga-nisationer i rikets län och kommuner.

Medaljer, plaketter, märken,nålar och vykortFör att finansiera festligheterna vidSvenska flaggans dag har genomåren utgivits en mängd märken, nålaroch vykort m.m. Bestyrelsen anli-tade en rad duktiga konstnärer för attformge affischer, märken m.m. Mär-kena var ofta enkla, enbart flagganoch ibland i kombination med någonhistorisk person som t.ex. GustavVasa eller biskop Thomas av Sträng-näs.

1. Artur Hazelius, skapare av Skansenoch Nordiska museet, silver. KonstnärAdolf Lindberg. Åtsida.

2. Skansens vårfest manifesterades meden jetong, vitmetall. Okänd konstnär.

3. Initiativtagaren till Bestyrelsen Sven-ska flaggans dag, kapten Carl Jeger-hjelm. Repro ur Svenska Flaggansdag. Minnesbok 1916-1930.

4. Svenska Flaggans Dag 1923. Riks-byggarens och grundlagsstiftarensminne 1523 den 6 juni 1809. Plakettav silver. Konstnär Erik Lindberg.

SELINS MYNTHANDEL ABMynt sedlar medaljer

ordnar nålmärken

ÖppettiderVardagar 10.00 – 18.00Lördagar 10.00 – 14.00Regeringsgatan 6111 53 StockholmTel. 08-411 50 81 Fax. 08-411 52 23

113SNT 5 • 2005

5. Svenska Flaggans Dag. Ensidig pla-kett, silver. Konstnär Erik Lindberg.

6. Svenska Flaggans Dag 1978. Medalji brons. Konstnär Axel Wallenberg.

7. Länskommittén Svenska FlaggansDag Malmöhus län. Ensidig plakett ibrons med emaljerad flagga. Okändkonstnär.

8. Märken gjorda inför firandet av Sven-ska Flaggans dag.

9. Vykort från festligheterna 1925.

10. J. P. Åhlén, initiativtagare till flagg-utdelning. Konstnär Gösta Carell.Åhlén & Holms annons i dagspressenför gratis flaggutdelning. Repro urFlaggor. Från fälttåg till folkfest.

11. Firande på Stadion 1942. Repro urFlaggor. Från fälttåg till folkfest.

12. Gustaf Ankarcronas affisch till firan-det 1916. Repro ur Flaggor. Från fält-tåg till folkfest.

13. Erik Lindbergs affisch 1930. Repro urFlaggor. Från fälttåg folkfest.

14. Brevmärke 1944.

15. Notis ur Svenska Dagbladet 30 maj1943.

Litteraturvon Konow, J.: Svenska flaggan När?Var? Och varför? Stockholm 1986.

Nyblom, K. & Hedvall, Y., red.: Svenskaflaggans dag. Minnesbok 1916 -1930.Stockholm 1930. Utg. av Styrelsen förSvenska Flaggans Dag.

Hedvall, Y. & Lundqvist, N., red.: Sven-ska Flaggans Dag 1915 -1940. Minnes-skrift vid firandet av Nationaldagen.

Biörnstad, A.: Den svenska flaggans dag.Flaggor, från fälttåg till folkfest. Utg. avStiftelsen Läckö institutet 1993.

Wiséhn, E.: Runmärkt. Samlad Glädje.Uppsala 1999.

Apotekaren JohnWinnberg, en svensk-amerikansk mynt-samlare i New YorkEn och annan av de svenskar somutvandrat från Sverige till FörentaStaterna vid slutet av 1800-talet ha-de till slut lyckats ta sig fram i detnya landet. Gemensamt för de flestavar fattigdom och kampen om att fåen bättre framtid. Svenskarna varemellertid villiga att arbeta och dettai kombination med skicklighet ochframåtanda gav ofta gott resultat.

Sverige, liksom svenska språket,blev naturligtvis alltmer avlägset förde flesta. En del försökte hålla kon-takten med sitt gamla hemland. Desom lyckats bäst i Förenta Staternahade både pengar och tid till egen fri-tid. Myntsamlande var en hobby påtillväxt i USA under tidigt 1900-tal,och de svenskar som var roade avgamla mynt valde gärna att samla pådem som kom från Sverige. Dessaherrar (för det var nästan uteslutan-de män) hade hunnit bli 50 -60 årgamla och mitt i fritiden grep denostalgiska minnena tag i dem.

En som nästan hela tiden hade haftgod ekonomi var Axel Julius Lager-berg (i USA kallade han sig för deLagerberg för att markera sin adligabakgrund). Han var en synnerligenflitig författare i den numismatiskatidskriften The Numismatist. En an-nan aktiv svensk-amerikansk mynt-samlare var Robert Robertson i NewYork. Han höll också kontakt medmånga svenska myntsamlare i USA,som t.ex. Thorson i Omaha, ErnestWernström, John Engström, RagnarL. Cederlund och Ole P. Eklund.Robert Robertsons bäste samlarvänvar emellertid John Winnberg. Den-ne nämns då och då i Robertsonsbrevväxling med fältläkaren AxelWahlstedt och med olika tjänstemänvid Kungl. Myntkabinettet. Genombreven förstår man att Winnberglyckades få ihop en riktigt bra svenskmyntsamling.

Axel Wahlstedt var mycket skick-lig på att hålla kontakt med svenskamyntsamlare i förskingringen. Hanville naturligtvis veta om det hossamlare i USA fanns några för ho-nom okända medaljer som tillverkatsöver svenska personer eller ämnen.Samtidigt var Wahlstedt nyfiken påvad som fanns av svenska mynt hossvenskarna i Förenta Staterna. Hithörde alltså John Winnberg som bod-de i Jamestown, New York. Ett brevsom skrivits av Winnberg till Wahl-

stedt finns bevarat i Antikvarisk to-pografiska arkivet (ATA) i Stock-holm. Brevet är daterat den 10 au-gusti 1923:

Herr Doktor Axel Wahlstedt.Stockholm.Hjertligt tack för Edert ärade brev av17de pto, och de värderika upplys-ningar Ni godhetsfullt lämnade deri.

Jag har redan skrivit till Sporrong& Co, och även till Hempelske Bog-handel, Odense. Jag har en samlingpå ungefär 2 500, olika Svenska,Norska & Danska Mynt, men mästSvenska, ca 2 000, sammanbragt på5 år, ej så dåligt, för att vara så långtborta, från gamla kära Sverige.

Har min Frimärks samling kvar,som jag började som skolpojke, över18 000, olika, men som mina ögonför en fem år sedan började bli sva-ga, tog jag till med Mynt som jag tillen stor del kan se, de finare, genomförstoringsglas! Efter 47 års tjänst-göring, utan uppehåll på Apotek, be-höver man litet förströelse, om aft-narne.

Har haft Stads Apoteket här 26 årmed leverans även till Stads Lazaret-tet, 7 biträden, med en Recept till-värkning i medeltal 75 om dagen.

Innesluter härmed några olikaAmerikanska Mynt, och en $100-sedel från Sydstaterna, värd ungefärlika mycket som Tyska Marken!!

Tack för 1/3. Sk. Bänco, 1850, somjag fick från Eder, genom min VänHerr Robertson i Brooklyn. Medhelsning till Herr C. Holmberg, för-bliver jag med största Högaktning,Eder; John Winnberg.

Vid sidan av yrket som apotekare varWinnberg även bankdirektör. Detvar Robert Robertson som föreslogWinnbergs namn till inval i SvenskaNumismatiska Föreningen. Häls-ningen på slutet av brevet är riktat tillgrosshandlaren Carl Holmberg somunder många år var SNF:s sekrete-rare. Holmbergs far var mynthand-laren Daniel Holmberg och hans sys-ter var Berta Holmberg som var densom drev mynthandeln efter fadernsdöd 1916. Det är däremot svårt attfå fram födelse- och dödsår för JohnWinnberg. Ian Wiséhn

KällorBrev från John Winnberg, Jamestown,N. Y., till Axel Wahlstedt, Stockholm. 10augusti 1923. Antikvarisk topografiskaarkivet, Stockholm.Wiséhn, I.: Ett antal numismatiskt intres-santa brev skrivna av Robert RobertsonGrönvall. Nordisk Numismatisk UnionsMedlemsblad 2004:1, s. 3 -19.

Erik Lindbergs FondNämnden för stiftelsen Erik Lind-bergs fond har vid årets samman-träde beslutat utdela två belöningarpå vardera 22 500 kronor. Man fö-reslog Kungl Akademien för De FriaKonsterna att utdela dem till

Annie Winblad Jakubowski, Stock-holm, ochJoanna B. Troikowicz, Enskede-dalen.

Redaktionen gratulerar!

114 SNT 5 • 2005

Enligt danske kung ChristianIV:s förordning av den 4 april1619 fick Johan Post – mynt-

mästare i Köpenhamn – i uppdragatt mynta ryska ”denningar” till ettvärde av 1 500 riksdaler (48 den-ningar på dalern, d.v.s. 72 000 den-ningar med en vikt av 0,58 g). De varavsedda att användas som handelska-pital för Det Petsoriske Kompagni,grundat den 25 mars 1619 för handeli området runt floden Petjora västerom Uralbergen.

Myntningen avslutades den 29maj 1619 och det första skeppet av-seglade i början av juni samma år.På grund av svåra isförhållandennådde skeppet emellertid aldrig framtill Petjora, utan lastade i stället av pånordsidan av Kolahalvön. Ingentingtyder på att det fanns någon dansk-rysk överenskommelse om en sådanmyntning. Den ryske tsaren, MichailFjodorovitj, ställde sig dessutom heltavvisande till ett danskt handelspro-jekt i Petjoraområdet och såg hellreatt handeln gick över Archangelskdär kontrollmöjligheterna var större,vilket resulterade i en hätsk kommu-nikation mellan de båda regenternaunder många år.

Drygt tre månader senare, den 7juli 1619, fick Albert Dionis – nyut-nämnd myntmästare i Glückstadt –kungens uppdrag att slå kopeklik-nande denningar med en vikt av0,487 g. Möjligtvis kan dessa ha av-gått med den andra handelsresan tillPetjora i april 1620. Detta blev ocksåden sista resan, och år 1623 ladeshandelskompaniet ned.

Dessa så kallade danska denning-ar imiterade ryska droppkopek1 ochslogs både som efterlikningar (medden danske kungens namn) och somförfalskningar (med den ryske tsa-rens namn). Få av dessa mynt haröverlevt till i dag. Statens historiskamuseum i Moskva (GIM) har 118exemplar (46 i huvudsamlingen och72 i olika skattfynd), och i danskasamlingar lär det knappast finnas flerän 10.2

Många frågetecken omgärdar fort-farande dessa danska denningar. Ge-nom en påvisad längre stampkedjasom inrymmer mynt slagna i såvälkungens som tsarens namn är detställt bortom varje rimligt tvivel attde verkligen är slagna i Danmark,

men mer osäkert är vilka mynt somska tillskrivas respektive myntmäs-tare.

Endast en typ (Brekke/Berglundtyp 1, med bokstaven P – för mynt-mästaren Johan Post? – under häs-ten) överensstämmer viktmässigtmed förordningen av den 4 april1619. Därmed går det emellertid inteatt dra slutsatsen att övriga typer ärslagna av Dionis. Det kan mycket välvara så att stampar eller stampverk-tyg har skickats från Köpenhamn tillGlückstadt, eller vice versa.

I Kungl. Myntkabinettets systema-tiska samling finns ett exemplar somtillhör Brekke /Berglund typ 5. Idenna grupp ingår tre åtsidesstam-par och sex frånsidesstampar. Myntetvar, när jag fann det vid en inventer-ing av ryska droppkopek i den syste-matiska samlingen, felaktigt attribu-erat till Boris Godunov (1598-1605).Det är slaget i hans namn och bärunder åtsidans ryttarbild bokstavs-kombinationen HPCI. Denna bok-stavskombination ger i sig ingenmening men skulle kunna vara enimitation av dateringen på DmitrijIvanovitj Novgorodstamp från 1605,HPГI, vilken för övrigt återanvän-des för åtsidan på de av svenskar-na slagna mynten 1615-1617 underockupationen av Novgorod.

Aagaard framför den något djär-vare hypotesen att HPCI skulle kun-na tänkas vara en förkortning för DetPetsoriske Kompagni (Handelsge-sellschaft Petsorischer Compagnie),och att mynttypen således skulle havarit avsedd för den andra resan i

april 1620. Myntmästaren skulle i såfall vara Albert Dionis, vilket ocksåär den attribuering som Melnikovagör. Den genomsnittliga myntviktenför denna myntgrupp (baserat på 11av 22 exemplar i GIM) är 0,47 g, vil-ket ungefärligt överensstämmer medden för Dionis postulerade vikten.KMK:s exemplar väger dock 0,56 g,d.v.s. närmare 20 procent över ge-nomsnittet för typen.

Den tidigare odokumenteradestampkombinationen på KMK:s ex-emplar katalogiseras på gängse sättsom Brekke/Berglund D1/Q (Mel-nikova 11/19; Kleshchinov/GrishinIX:5-6/17). Åtsida D1 förekommeri kombination med fyra olika från-sidor (totalt 15 exemplar i GIM),medan frånsida Q enbart förekom-mer i kombination med åtsida D2(5 exemplar i GIM). De ryska auk-toriteterna inom området, Kleshchi-nov/Grishin, har genom högupplöstabilder tagit del av KMK:s exemplaroch hävdar att åtsidan till och med ären ny variant av D1.3

KMK:s mynt är välpräglat ochvälbevarat, och texten på frånsidanär i stort sett fullständig och myckettydlig. Myntet saknar proveniens, sådet är omöjligt att få reda på hur dethar införlivats i KMK:s samlingaroch eventuella fyndomständigheter.

I vilken mån denna nya stamp-kombination kan bidra till ny belys-ning av de danska denningarna ärsvårt att säga. Den kraftiga viktavvi-kelsen är i sig intressant. Aagaard hardokumenterat tre nya varianter avåtsidesstamp D1 – ingen av demidentisk med KMK:s exemplar – vil-ket enligt honom indikerar en väsent-ligt större utmyntning i denna gruppän vad Brekke/Berglund anger. Fyn-det i KMK tycks genom den nyastampkombinationen inom gruppenoch den nya åtsidesvarianten stärkadetta antagande. Stampkombinatio-nen D2/Q har dessutom tidigare legatutanför den långa stampkedjan, menkan nu genom kombinationen D1/Qinfogas i denna.4

I skrivande stund har jag gått ige-nom ungefär en tredjedel av de drygttvåhundra ryska droppkopek somfinns i KMK:s systematiska samling.Om fler överraskningar infinner sigfår jag anledning att återkomma.

Dansk denning med tidigare odokumenteradstampkombination i KMK:s samlingarAv Per Larson

Droppkopek. KMK:s samling. Skala 2:1.Foto: G. Hildebrand.

115SNT 5 • 2005

ReferenserAagaard, S. (1997): Vedrørende danskefterligning og forfalskning af russiskekopeker 1619 - 30 (?). NNÅ 1992 - 93,s. 104 -115.Brekke, B. F., Berglund A. (1983): Da-nish Dennings. Journal of the RussianNumismatic Society, nr 11, 1983, s. 17-36.Larson, P. (2004): Ryska droppar frånIvan den förskräcklige till Peter den store(1535 -1717). SNT 2004:6, s. 128 -131.Kleshchinov, V. N., Grishin, I. V. (2001):Catalogue of medieval coins of Russia inthe reign of Tzar Mikhail Fedorovich(1613 -1645 ad). Moskva 2001. Melnikova, A. S. (1994): Dennings in theHistory of Russian Danish Relations.NNÅ 1989 - 90, s. 166 -180.

Noter1 För en översikt över den ryska mynt-

ningen av droppkopek, se Larson (2004).2 Aagaard (1997), s. 104 och 106. Tabell

1 och 2, s. 113 -114, redovisar stamp-kombinationer, antal och vikter förbeståndet i GIM. Berglund (1983) näm-ner 5 exemplar i Nationalmuseet, Kö-penhamn.

3 Kommunikationen har förts med vän-ligt bistånd av numismatikern Alexan-der Basok (Highland Park, IL, USA).

4 Detta tidigare ”utanförskap” framgårännu tydligare i Melnikovas (1994)och Kleshchinov/Grishins (2001, s. 63)scheman över stampkombinationerna.Brekke /Berglunds (1983) schema äraningen otydligt för denna grupp.

Ett erbjudande omförsäljningav 2.850 plåtmyntApotekaren Gustaf Cavalli i Skövdelyckades under ett antal år förvärvaen fantastisk samling av plåtmynt.Han ägnade mycket arbete att fåihop samlingen och säkert ocksåstora summor pengar. Till slut hadeCavalli bundit upp så mycket pengari sina plåtmynt att han rimligen intekunde fortsätta på den inslagna sam-larlinjen. Troligen drabbades ävenCavalli av någon form av mättnads-känsla. Han hade ju nästan allt! Detär då som något händer hos en delsamlare – luften går ur och intressetdalar. När samlaren så har kommittill denna punkt börjar det bli dags atttänka på försäljning.

Gustaf Cavalli insåg naturligtvisatt han ägde en mycket märklig sam-ling. Ingen annan i Sverige – äveninräknat Kungl. Myntkabinettet iStockholm – ägde så många plåt-mynt. Det var nog ganska självklartför Cavalli att i första hand vända sigtill staten. Samlingen var ju natio-nellt viktig! Därför skriver han ettartigt brev till Kungl. Vitterhets His-torie och Antiqvitets Akademien iStockholm, som då var KMK:s hu-vudman jämsides med staten. Brevetmåste ha inneburit flera höjda ögon-bryn i akademien.

Härmed erbjuder jag vördsamt Aka-demien till inlösen min samling afsvenska plåtmynt, bestående af om-kring 2850 plåtar (dessutom stam-par, fragmenter, profstämplar ochfalsarier, tillhopa cirka 50 num-mer), till ett pris af Tvåhundratusen(200,000) kronor. Härvid refererarjag till de mera framstående antikvi-teterna på det numismatiska områ-det, af hvilka min samling är kändoch erkänd, och torde knappast be-höfva påpekas, att samlingen i sittslag är den mest värdefulla och kom-

pletta, som existerar, innehållandemånga exemplar, som äro enaståen-de och numera omöjliga att till hvadpris som helst erhålla.

Utbedjande mig svar härå, såsnart sig göra låter, har jag äranteckna.

Med utmärkt högaktningGustaf Cavalli

Adr. SköfdeStockholm den 17 januari 1908.

Detta intressanta brev ligger i ATAbland korrespondensen från privat-personer till Kungl. Myntkabinettet.Något köp blev inte av. Pengarnaräckte lika lite då som nu. Ändå såskulle man naturligtvis ha gjort ettfantastiskt köp av stort vetenskapligtvärde.

Fr.o.m. 1909 började Cavalli säljaenstaka plåtmynt under hand. I bör-jan av 1917 stod det klart att gene-ralkonsuln Axel Ax:son Johnsonfått ett erbjudande att få köpa helaplåtmyntssamlingen. Han skickademynthandlaren T. G. Appelgren tillSkövde för att värdera apotekarensplåtmynt. Appelgren kom fram tillatt samlingen var värd ca 65.000 kr.Inräknat i priset fanns 10-dalern smsom Cavalli värderade till endast25.000 kr!

Något som säkert påverkade prisetvar Cavallis ganska befängda idé attbestryka plåtarna med grafit och attflertalet hade pressats (manglats) el-ler slagits plana. Plåtmynten hadeanpassats till Cavallis tankar om hurett vackert plåtmynt skulle se ut. Up-penbarligen delade inte T. G. Appel-gren den ”estetiska” tanken.

Det är emellertid fortfarande möj-ligt att se delar av plåtmyntssam-lingen (det mesta är magasinerat) iAvesta myntmuseum. De flesta somdär får se plåtmynten blir impone-rade. Varför inte göra en utflykt tilldet trevliga myntmuseet i Avesta!

IW

MYNT- &FRIMÄRKSTILLBEHÖR

till lågpris

HF FRIMÄRKENTrålvägen 6, 434 92 Vallda

Tel. 0300-281 25, Fax 282 25www.hffrimarken.com •• info@hffrimarken.com

HB MYNT & MEDALJERSveavägen 96

Box 19507S-104 32 Stockholm 19

T - Rådmansgatan (uppgång Handelshögskolan)

☎☎ + fax 08-673 34 23Svenska och utländska mynt, sedlar och ordnar,

militaria och nålmärken, medaljerÖppet: vard. 11-17, fred. 11-15, lörd. 11-14

WORLD COINSRetired collector offering quarterly

price lists of world coins.Includes crowns, minors, sets, somebanknotes, publications, tokens and

medals reasonably priced.

LISTS SENT ON REQUEST

ALBERT L. GAMMONPO BOX 1343SUN CITY, AZ85372, U.S.A.

116 SNT 5 • 2005

Myntsamlandetsdemografi i SverigeI samband med mitt avhandlingsar-bete om ”samlandet och människansförhållande till materiella ting” harjag kommit i kontakt med mångamyntsamlare; allihop män i de flestafall i övre medelåldern. Detta har fåttmig att fundera över myntsamlandetspopularitet och demografi – fördel-ningen av myntsamlare ifråga omantal, kön, ålder etc – i dagens Sve-rige. När jag dessutom läste i denamerikanska tidningen AmericanDemographics (Crispell 1988:10,11)att hela 8% av alla amerikaner samlarpå mynt i en eller annan form (alltsånästan var tionde person) blev jagnyfiken på hur många svenskar somgör detsamma. Jag beslöt mig för attta temperaturen på det svenska mynt-samlarklimatet. Denna artikel är enrapport av den undersökning som jagföretog mig i detta syfte.

Naturligtvis finns två uppenbaraproblem med en sådan här undersök-ning. För det första: vad är en ”mynt-samlare”? Varje undersökningsresul-tat är beroende av vad man säger sigmäta; jag säger mig därför inte mätanågot annat än just frekvensen avmyntsamlandet i ytterst bred bemär-kelse utan försök till exkludering.Det andra frågetecknet är att nå ut tillalla myntsamlare.

För att lösa dessa bägge problemhar jag enbart utgått från de personersom är medlemmar i en myntföre-ning! Jag har kontaktat 28 myntföre-ningar runt om i landet. Alla före-ningar har svarat på min förfråganutom två av de mindre, vilket ärdetsamma som en svarsfrekvens pådrygt 90%. Underlaget torde därmedvara tillförlitligt, problemet liggersnarast i antalet samlare som inte ärföreningsanslutna. Det har från olikaföreningar inkommit uppgifter omatt en person mycket väl kan varaansluten till mer än en förening i lan-det, vilket skulle betyda att mitt re-sultat skulle vara för högt räknat. Jaghar dock inte gjort några ”nedräk-ningar”, eftersom jag menar att dessadubbla medlemsuppgifter ändå ätsupp av det stora mörkertal av icke-föreningsanslutna myntsamlare somfinns runt om i landet.

Trots att vissa personer i under-sökningen således räknats dubbelt,eller kanske mångdubbelt, kommerdet insamlade resultatet ändå inte attvara högre än det faktiska antaletmyntsamlare. På detta sätt utgör mittundersökningsresultat ett slags mins-ta antal myntsamlare. Hur mycket

man sedan är villig att skriva uppantalet utifrån icke-föreningsanslut-na är en gissningsfråga som jag intevågar mig på att besvara. Vad jagkan säga är att det år 2005 finns nära3 500 föreningsanslutna myntsam-lare i Sverige. Denna siffra är unge-fär detsamma som en halv promille(0,00039%) av Sveriges befolkning– en särdeles låg andel jämfört medamerikanska myntsamlare. Även omman skulle våga sig på att dubblaeller till och med tiodubbla mina siff-ror för att kompensera för mörkerta-let, så skulle man ändå inte närmel-sevis nå upp till det antal som re-dovisas i den amerikanska artikeln.Varför? måste man fråga sig.

Mitt svar på denna fråga grundarsig i fördelningen mellan kvinnoroch män, samt i ålder. Nu syftademin undersökning varken till att tareda på ålder eller kön, men trotsdetta så har sådana uppgifter inkom-mit från många föreningar. Och depekar alla i samma riktning, nämli-gen att det är nära på en total majori-tet av manliga myntsamlare i Sve-rige. För att ta ett exempel på hur ettinkommet svar kan låta: ”samman-lagt 44 medlemmar, varav 1 junior,2 kvinnor och 41 seniorer. De flestai övre medelåldern”. De kvinnligamyntsamlarna är försvinnande få tillantalet och utgör förmodligen intemer än högst 10% av helheten. Li-kaså verkar det finnas en enorm dis-krepans i åldersfördelningen till för-del för personer i övre medelålderoch uppåt (> 40 år). Många före-ningar har svarat att deras medlem-mar ”börjar bli till åren komna”; en

mulen prognos om det svenska mynt-samlarklimatet.

En snabb jämförelse mellan sam-ma grupper i USA, utifrån tidigarerefererade artikel, visar att av demsom samlar är hela 40% kvinnor och60% män. Vidare rapporteras detfrån USA att myntsamlandet är täm-ligen jämt fördelat mellan olikaålderskategorier, faktum är att hela60% är under 44 år och endast 10%över 65 år. Dessa siffror visar såledesupp ett helt annat myntsamlarklimatjämfört med det svenska. Skillnadenmellan mina resultat och de ameri-kanska kommer här till tydligastuttryck: Såväl kvinnor som yngrepersoner är de mest eftersatta grup-perna bland Sveriges myntsamlare,vilket starkt bidrar till det jämförel-sevis låga medlemsantalet. Det ärsåledes bland dessa grupper förstärk-ning borde sökas om sådana ambitio-ner skulle finnas.

Jag önskar egentligen inte målaupp en nattsvart bild av myntsamlan-dets framtid i Sverige. Men en lev-ande kultur behöver trots allt en vissnyrekrytering för att bibehålla sin vi-talitet. Därför borde kanske en seriöstitt på hur myntföreningarna i USAbedriver sin verksamhet, samt hur denår ut till ungdomar och kvinnor,vara på sin plats innan det är dags förnästa generationsskifte i de svenskamyntsamlarnas led.

Marcus Persson(Som härigenom vill tacka alla de

föreningar och personer som hjälptmig med denna undersökning)

Marcus Persson är doktorandpå sociologiska institutionen vid

Lunds universitet.Hans forskningsområde

är Samlandet och människansförhållande till materiella ting.

Les Antiquaries, litografi avLouis Léopold Boilly (1761-1854),

Paris. Repro G. H.

2 mark Karl XI sökesTill min specialsamling (redan nu be-tydande) söker jag tillskott, alltså särdelesvackra exemplar, eller (ovanligare) varian-ter vilka jag förhoppningsvis ej har. Mynteller foton önskas. Om tillräcklig hjälp,kanske detta kan räcka till ett verk omdessa mynt.

Sten TörngrenFöreningsgatan 45

211 52 MalmöTel. 040 -799 89

117SNT 5 • 2005

Kristinas 4 mark 1638– en ovanlig variantI Sveriges Mynt 1521-1977 (Ahl-ström, Almer, Hemmingsson, 1976)redovisas två varianter av Kristinas 4mark 1638. De är benämnda nr 42a,med ”liten krage”, och nr 42b, med”stor krage”.

Det här avbildade exemplaret, sominköptes 1994 från Stacks, New YorkCity, har en diameter på 40 mm ochen vikt av 21,69 g och skiljer sig iflera avseenden från de två ovan-nämnda varianterna. Särskilt an-märkningsvärt är att årtalet är 1638över 1637 (MDCXXXVIII överMDCXXXVII). Enligt ovannämndakatalog präglades inga markmynt år1637.

Myntet har stor krage som på nr42b, men åtsidans omskrift slutarmed H och E åtskilda i stället för imonogramform. Myntet skiljer sigpå frånsidan från alla andra 4-marks-mynt som jag har sett: ovanför valö-ren på vardera sidan av kronan enpunkt, skölden slutar nedtill i enspets och de många punkterna i från-sidans omskrift har i stället dubblapunkter i form av kolon.

Man kan undra om stamparna an-vändes år 1637 men att inga så da-terade mynt har bevarats. Eller rördet sig kanske om ett provmynt, somsedan ”punsats över” för att kunnaanvändas år 1638?

Det vore intressant att veta omnågon i Svensk Numismatisk Tid-skrifts läsekrets har kännedom omandra exemplar av denna variant.

Hans Carlsson Kristina, 4 mark 1638. Foto författaren.

Myntträffen i AvestaVid myntträffen i Avesta lördagen 12februari 2005 deltog 54 personer frånolika klubbar. Vi började med fika iAvesta Församlingsgård kl. 10. Där-efter gick en grupp ned till Avestamyntmuseum för visning. Vi andraägnade åt oss att bese, köpa ellerenbart diskutera mynt med varandra.Kl. 11.30 gick nästa grupp ned tillmyntmuseet för guidning. Kl. 13.00var det så dags för lunch som verkli-gen smakade bra.

Medlemmar från sju myntklubbardeltog i myntträffen i Avesta. De varfrån Södra Hälsinglands myntklubb,Gävle-Sandvikens myntklubb, Falu-Borlänge myntklubb, Fagerstabyg-dens myntklubb, Västerbergslagensmyntklubb, Sigtuna myntklubb ochSödra Dalarnas myntklubb. Tankenhar tidigare väckts att vi skulle få igång en gemensam träff och det be-stämdes till denna lördag i februari.Eftersom vi har ett myntmuseum iAvesta, så började Södra Dalarnasmyntklubb att planera för en träffkombinerad med museibesök. Vadvore då inte bättre med fika ochlunch i Avesta Församlingsgård somligger så strategiskt till.

Per-Ove Johansson,Södra Dalarnas Myntklubb

Svenska och skandinaviska myntoch sedlar.

Stor sortering av utländskajubileumsmynt, årsset samt småmynt.Euro-utgåvor, polletter och medaljer.

Prislistor gratis.�

NORRTÄLJE MYNTHANDELBox 4, 761 21 Norrtälje

Tel. 0176-168 26, Fax 0176-168 56INTERNETADRESS:

http://www.nmh-mynt.a.se

Strandbergs Mynt&

Aktiesamlaren ABköper och säljer

Mynt, sedlar, ordnar, medaljer, aktiebreväldre handlingar m.m.

charta sigillata, fornsaker m.m.

Se vår hemsidawww.aktiesamlaren-bjb.se

Arsenalsgatan 6, Box 7377, 103 91 StockholmTel: 08-611 01 10, Fax: 08-611 32 95

Christian Hamrin visar sina försäljningsobjekt för intresserade deltagare på mynt-träffen i Avesta. Flera av deltagarna hade föremål med sig för försäljning.

Vår myntsamlare Herbert Danielsson visade en del av sin utländska myntsamling ochsom fick en stor uppskattning. Foto författaren.

118 SNT 5 • 2005

Några notiser och an-nonser från 1800-taletoch tidigt 1900-tal röran-de polletter i StockholmDe tjocka banden i Wedbergs klipp-samling är en fantastiskt fin källa förden som söker efter uppgifter ompengar och medaljer i gamla tider.Med sax och klisterburk satt justi-tierådet J. O. Wedberg (1826-1912)och klistrade in mängder med noti-ser från olika tidningar. Det endasom man nu, så här långt efteråt, kanklaga på är att han nästan aldrigantecknade tidningarnas namn ellerdatumet när notiserna, artiklarnaoch annonserna trycktes. Årtalen ärdock kända. Denna artikel presente-rar ett mindre antal notiser och an-nonser, som på ett eller annat sättbehandlar polletter.

År 1872 infördes en liten notis ien stockholmstidning med rubrikenÅngslupspoletter. Notisen meddela-de allmänheten att de två ångslups-bolag som trafikerade sträckan Ränt-mästartrappan och Strömparterren,Nybron och Karl XII:s torg samtAlkärret på Djurgården hade till un-danrödjande af en förut öfverklagadolägenhet numera öfverenskommitatt poletter, köpta å det ena bolagetsångslupar, jemväl emottagas såsomliqvid å det andra.

Stockholms ångslups-aktiebolagsänkte år 1865 biljettpriset till 8 örepå de ångslupar som ombesörjdetrafiken från Räntmästartrappan ochStrömparterren till Djurgården. Det-ta gällde även sträckan Staden ochTegelviken. Av den anledningen be-slutade man följande, enligt en tid-ningsnotis: hwaremot inga s.k. ra-battpoletter i år lära komma att hål-las allmänheten tillhanda.

För hygienen och hälsan i ett tätt-bebyggt samhälle var det väsentligtmed en väl fungerande budning frånstadens avträden. Om detta finns deten förordning från Stockholm sombl.a. infördes i dagstidningarna. Ävenhär finns polletter med i bilden:

Öfwer-Ståthållare-Embetets För-nyade Kungörelse, angående afträ-desrenhållningen inom hufwudsta-den; Gifwen Stockholm den 27 April1859.

Anmälningskontoren blifwa tills-widare tre, nämligen ett för Stadenoch Södermalm och twå för de nor-ra stadsdelarne, hwilka kontor skolahållas öppna alla dagar ifrån kl. 8 påmorgonen till kl. 4 e.m. Kontorens

föreståndare, hwilka emottaga tillsä-gelser om afträdesorenlighets afhäm-tande och uppbära derför fastställdbetalning, skola icke allenast, hwar-dera å sitt kontor, i särskild för ända-målet inrättad bok genast antecknaden persons namn som om ärendettillsagt, stället hwarifrån afhämtnin-gen åstundas och i hwilken wåningden budande har sin bostad, samtdagen och timman då tillsägningskett, äfwensom då hämtningen börwerkställas, utan och wid betalnin-gens mottagande till den budandeaflemna en pollett, förfärdigad afmessing med å ena sidan intrycktsiffra, utmärkande timslaget nästföre blifwande hämtning [fetstil avred.]. Polletten skall sedan wid hämt-ningstillfället lemnas till en af arbe-tarne, hwilken åter öfwerlemnas den-samma till Tillsyningsmannen, somdock efter arbetets slut, för kontrollöfwer hämtningarnes behöriga full-görande, skall återställa alla erhåll-na till stationsbokhållaren, hwarsåliggande är att till anmälningskon-torens föreståndare dagligen utlem-na ett antal polletter, motswarandeantalet af de kärl, som under påföl-jande natt kunna inom distriktet tillafhämtning medhinnas …

I december 1858 fanns en lång an-nons som införts i Stockholms dags-tidningar. Annonsen lämnar ingåen-de information om det s.k. Matlag-nings-Aktiebolaget, ett företag somflitigt använde sig av polletter:

Till Allmänheten!Directionen för Matlagnings-Aktie-bolaget i Stockholm får äran anmä-la, att Bolagets Matinrättning nu ärfärdig uti Bolagets för ändamålet ny-byggda egendom, under adressnum-mern 82 vid Regeringsgatan med in-gång i huset N:o 84 och kommer atthållas öppen för middagsspisningfrån och med Måndagen den 10nästk. Januari och sedermera allaSöcknedagar från kl. ½12 till kl. 3samt Sön- och Helgedagar från kl. 1till 3.

Ändamålet med denna inrättningär, såsom förut genom Tidningarnetillkännagifvits, att kunna, så väl tillspisning på stället som till hemtning,lemna en tarflig men sund, välsma-kande och tillräcklig middagsmåltidtill lägre pris än vid enskild matlag-ning i allmänhet kan åstadkommas…De som önska köpa ett större antalpolletter på en gång, erhålla sådanehos Föreståndaren. För öfrigt harDirektionen fastställt följande Ord-ningsreglor, som finnas uppslagnapå stället:

§1. Hvar och en bör, innan haninträder i förstugan till matsalarne,förse sig med pollett i försäljnings-kontoret.

§2. Den, som vill afhemta mat, börmedhafva käril och aflemna pollettenvid någon af luckorne emellan köketoch förstugan samt, sedan maten be-kommits, genast aflägsna sig genomutgångsdörren.

§3. Efter inträdet i matsalen börden besökande, vid någon af luckor-ne till köket, aflemna polletten ochmed matportionen som derför erhål-les, begifva sig till ledig plats vidnågot af borden …

Annonsen är undertecknad av femherrar: J. O. Sundell, Ax. Gabr. Carl-son, C. G. Hierzell, J. Bolinder ochL. J. Hjerta.

År 1898 fanns följande annons attläsa i en stockholmstidning:

En fest för de husvilla. Dagens in-samling till de fattigas julglädje.En fest för de fattiga anordnadesav tidningen ”Dagen” i folkköket vidStensprängargränd 17, inom Kata-rina församling. Förutom en julmål-tid, utdelades en pollett som berätti-gade de som var närvarande i folk-köket att avhämta matvaror till ettmål af liknande beskaffenhet.

Annons från 1879: Norrströms Gångbro afstänges förtrafik från och med den 1 januari1879. Utelöpande poletter inlösas ihuset No 4 Skeppsbron 1 tr. upp.

Notis från år 1900: Frälsningsarméns sociala vinter-kampanj. Natthärbergen för män.Priset för en sängplats å dessa här-bergen inom hufvudstaden är, sombekant, fortfarande 25 öre pr natt.Häri inberäknas då äfven en lättfrukost, bestående af mjölk och bröd,i matsalarne vid Benickebrinken, dithärbergenas gäster erhålla polett.

Annons från 1901: Polletter. För dem, som till Julen ön-ska hjälpa de fattiga samt försäkrasig om att medlen användas på rättsätt, rekommenderas att inköpa ochutdela POLLETTER gällande somlikvid för mat, logis, ved m.m. vidFrälsningsarméns ångkök, härber-gen, badhus och vedgårdar.

Polletterna finnas att köpa å Arménskassakontor och butik, Östermalms-gatan 34. Ångköket, Benickebrinken2 samt Allm. Tidningskontoret. Gus-taf Adolfs torg. Ian Wiséhn

119SNT 5 • 2005

Papperspolletter frånHusbygränsen ochHållsta i SödermanlandFör hundra år sedan var resor ochtransporter med häst och vagn ellersläde de allra vanligaste färdmedleni Sverige. Vissa vägar var avgiftsbe-lagda och kallades för tullvägar. Så-dana var ofta en god affär för bygden.Det var inte heller ovanligt att mantog upp avgifter vid större broar. Fritttillträde till bron hade vanligtvis en-dast de som bidragit med materialeller pengar vid byggandet.

Trots att det ibland kostade pengaratt färdas på vissa vägar, var dessaofta långt ifrån i bästa skick. Medde små resurser som väghållarna igamla tider förfogade över kundeman inte ställa alltför stora krav påvägarnas beskaffenhet. Tack vare1891 års väglag blev det vissa lättna-der för bönderna i och med att väg-kostnaderna delades upp på fler beta-lare.

Det finns inte så många konkretaminnen kvar från 1800-talets vägav-gifter. Dagens debatt i Stockholmom trängselavgifter har väl snarasthämtat förebilden från London. IKungl. Myntkabinettets samlingarfinns emellertid ett par papperspol-letter som minner om gamla tider.Det rör sig om två s.k. betalningsbe-vis som är kopplade till trakten söderom Eskilstuna. Polletterna är gjordaav vitt, tjockare papper. Texten är isvart tryck. Polletterna har nästanlikalydande text:

Betalningsbewis för en dragare à25 öre å wägafgiften emellan Husby-gränsen och Hållsta. Aflemnas widnästa bom, eljest erlägges ny afgift.

Den ena polletten har dessutomytterligare en tryckt uppgift, nämli-gen Hållsta-Holmsjön. Den har fåttnummer 27. Den andra polletten harnummer 295. De kan möjligen date-ras till 1860- eller 1870-talen.

IW

Papperspolletterfrån Gimo brukFöljande papperspolletter fanns i ettkuvert med påskrift ”malmforslings-polletter” i Strängnäs läroverks sam-ling förvarad på Roggebiblioteket iSträngnäs. Efter upprepade stölder påRoggebiblioteket kontaktades Kungl.Myntkabinettet för att hämta samlin-gen till förvaring, vilket också sked-de. Strax efter överförandet av fö-remålen beslutade riksbibliotekarienThomas Lidman att allt skulle övergåsom en gåva till Kungl. Myntkabi-nettet.

Många av polletterna är från 1840-1850-talen. De har instämplat på röttlack Gimo bruksstämpel, som i mit-ten visar ett G, däromkring mellantvå pärlringar GIMO BRUKS CON-TOIR.

Valörerna, som är på smutsgultpapper, utgör 12, 9, 6 och 3 öre. For-matet är för 12 öre 50x47 mm, 9 öre43x50 mm, 6 och 3 öre 44x49 mm.

Polletterna är ej beskrivna i Stiern-stedt eller NM IV och XII.

Tidigare beskrivna kolpolletter (avzink) från Gimo bruk finns publice-rade av undertecknad i SNT 2001:8s. 196 -197. Börje Rådström

Foto: KMK.

Två papperspolletter från trakten av Eskilstuna. De användesvid betalning av vägavgift. Foto: Jan Eve Olsson, RAÄ.

120 SNT 5 • 2005

Unionsupplösningen1905-2005– nytt minnesmyntFör att högtidlighålla 100-årsminnetav unionsupplösningen mellan Sve-riges och Norges personalunion harSveriges Riksbank beslutat att ge utett minnesmynt i guld (2 000 kronor)respektive silver (200 kronor). Ald-rig tidigare har en så pass stilrenåtsida prytt ett svenskt minnesmynt!

Konstnären heter Annie WinbladJakubowski (född 1962) som tidiga-re bl.a. har formgivit jubileumsmyn-ten över Stockholms slott i sambandmed 250-årsjubileet år 2004. I SNT2005:1 finns en kortfattad text omkonstnären.1

Annie är även aktuell i en utställ-ning på Kungl. Myntkabinettet – Denandra sidan av medaljen – där tre nuverksamma konstnärer, Annie Win-blad Jakubowski, Christian Wirsénoch Joze Strazar Kiyohara visarmedaljer, skulpturer, målningar ochskisser. Utställningen i Kungl. Mynt-kabinettets flygelsal pågår mellanden 18 juni och 30 september.

De aktuella minnesmynten till-verkas av Nordic Coin AB, SvenskaMyntverket, vilket är beläget i Es-kilstuna. Utgivningsdagen är den 16juni 2005. Nedan följer en beskriv-ning författad av konstnären:

ÅtsidaI myntets mitt – en tom yta beståendeav två i höjdled förskjutna vertikalahalvor som tillsammans bildar en cir-kel. Unionsupplösningen tolkas härsom en lyckad tudelning av en tidi-gare helhet.

Omskriften UNIONSUPPLÖS-NINGEN löper medsols upptill frånvänster till höger och NORGE 1905• 2005 SVERIGE löper medsols upp-till från vänster till höger. Till vänsterE som anger myntorten, och till hö-ger H, begynnelsebokstaven i riks-bankschefens namn, Lars Heikens-ten.

FrånsidaTill skillnad från åtsidans ”abstrakta”sida är frånsidan mer ”konkret”. Bå-da sidorna av myntet har dock denvertikala formen gemensam. På åtsi-dan utgjordes den av mötet mellan detvå halvorna; på frånsidan utgörs denav en flaggstång, så hög att den be-finner sig uppe bland molnen. Ensvensk treuddig flagga/vimpel vajar ivinden.

Till vänster om flaggstången TVÅNATIONER I SAMFÖRSTÅND,till höger anges myntets valör 2000respektive 200 kronor. Konstnärensinitialer, AWJ, finner man i det lillamolnet på höger sida.

KommentarMitt mål har varit att balansera ettmodernt formspråk med ett mer klas-siskt, formellt.

Fakta om myntenValör 2 000 kr 200 krMaterial 900/1000 guld 925/1000 silver Vikt 12,00 g 27,03 gDiameter 26 mm 36 mmUpplaga 5 000 st. max 35 000 st. max

Om svenska jubileums- ochminnesmynt i allmänhetNotisförfattaren vill passa på att in-formera läsekretsen om en nyutgivenskrift om svenska jubileums- ochminnesmynt, författad av Eva Wi-séhn med förord av Lars Heikenstenoch Ian Wiséhn. Skriften Mynt tillära och minne. Svenska jubileums-och minnesmynt är utgiven av Sveri-ges Riksbank (ISBN 91-89612-14-0).Vid läsning av skriften framgår detatt inte mindre än 63 jubileums- ochminnesmynt har präglats mellan åren1721 och 2004. Räknar man in ju-bileums- och minnessedlar (från år1948 respektive 1968) så tillkom-mer två nummer. Till dessa siffrorkan vi nu således lägga det nya min-nesmyntet över unionsupplösningen1905 samt minnessedeln över Tumbabruks 250-årsjubileum i år.2

Kommande minnesmyntunder 2005Under hösten 2005 planeras ett min-nesmynt med anledning av 100-års-minnet av Dag Hammarskjölds (1905-1961) födelse. Hammarskjöld varFN:s generalsekreterare mellan åren1953-1961. Ett annat jubileum somkommer att firas med ett minnes-mynt är 150-årsjubileet av det sven-ska frimärket. Ytterligare informa-tion meddelas i ett kommande num-mer av SNT.

Frédéric Elfver

Noter1 S. 20.2 SNT 2005:4, s. 99.

Nya mynt

Fig. 2a-b. 200 kronor i silver. Se även omslagsbilden i färg.Foto: Gabriel Hildebrand, KMK.

Fig. 1a-b. 2000 kronor i guld. Foto: Gabriel Hildebrand, KMK.

Polske påven påminnesmyntPolens riksbank ger ut en serie min-nesmynt med porträtt av den förrepåven Johannes Paulus II som avledden 2 april i år. Han var den förstepolacken (född Karol Wojtyla) attleda den romersk-katolska kyrkan.Johannes Paulus II innehade sittämbete från 16 oktober 1978, då hansom förste icke-italienare på 450 årblev vald till påve.

Serien minnesmynt, som främst äravsedd för samlare, består av tolvguld- och silvermynt i valörer mellan10 och 100 zloty. Även ett minnes-mynt på 2 zloty ges ut i fyra miljonerexemplar för cirkulation.

MGL

121SNT 5 • 2005

Ny ordensutställningpå Stockholms slottÅr 1991 initierade dåvarande vicekanslern i Kungl. Maj:ts Orden,generalmajor Fredrik Löwenhielm,tanken på att skapa en utställning omSveriges riddarordnar i de s.k. or-denssalarna på Stockholms slott.Den första delen av utställningenöppnades och invigdes av H. M.Konungen år 1993. År 1996 beslötsatt utställningen skulle utvidgas tillen permanent historisk utställninginför det förestående 250-årsjubiléet(1998). Detta blev inte då förverk-ligat. I stället ordnades en liten jubi-leumsutställning i Livrustkammarenkring händelserna 1747-1748.

Ordenssalarna på Stockholms slottinreddes efter ritningar av FredrikWilhelm Scholander 1865-1866 var-vid varje riddarorden fick en sal upp-kallad efter sig. Varför salarna, medundantag av Serafimerordens sal,egentligen skapades är ett litet fråge-tecken, speciellt som dubbningen avnya riddare avskaffades fr.o.m. år1865 i Sverige. Serafimerordens salvar fr.o.m. år 1755 ordenskapitletssal. Våren 2005 har en utvidgad ut-ställning färdigställts i ordenssalar-na. Då det vare sig i Kungl. Myntka-binettets eller i Livrustkammarensbasutställningar finns en avdelningför det svenska ordensväsendets his-toria har i Vasasalen nu skapats enintroduktion till vad ordnar är ochvarför ett ordensväsen finns i deflesta länder. Denna del utgör enintroduktion och bakgrund till deföremål som finns utställda i de föl-

jande salarna. Vitrinerna är tillfälligaoch förhoppningsvis kan i framtidennya komma att ersätta dessa.

Genom positivt tillmötesgåendefrån såväl Kungl. Husgerådskamma-ren, Livrustkammaren som Kungl.Myntkabinettet har äldre ordensteck-en, enskilda kungligheters ordens-tecken och minnesmedaljer lånats intill utställningen. Kungl. Maj:ts Or-den har även genom köp förvärvat ettflertal sällsynta medaljer och myntsom anknyter till ordensväsendetstillkomst och historia.

Besökaren får en inblick i hur ord-nar kom till Sverige redan under1500- och 1600-talen och hur pro-cessen 1747-1748 gick till då tre rid-darordnarna inrättades, följda avVasaorden år 1772. Samtliga riddar-ordnar med sina olika klasser visas,motsvarande situationen år 1974 dådet beslöts att ordnar inte mera skullekunna utdelas till svenska medbor-gare. En motsvarande uppställningvisar situationen idag, d.v.s. Serafi-mer- och Nordstjärneordens insig-nier i nuvarande form. Även de me-daljer som utdelas av H. M. Ko-nungen visas med aktuell förteck-ning över senaste mottagare. De un-der svensk tid instiftade norska ord-narna – Det Norske Løve (1904) ochS:t Olafs orden (1847) – finns med.Därtill kommer Kungl. Carl XIII:sorden (1811) och svenska Johanniter-orden (1920). Som en särskild av-delning i utställningen visas exem-pel på hur man i dag skall bäraordenstecken till civil högtidsdräkt.Vidare presenteras kungliga band-spännnen och ordensknappar, vilkamarkerar ordensinnehav.

I Nordstjärneordens sal har storavitrinen omdisponerats med ordens-biskopens skrud och bårtäcke för

Serafimerorden samt de första or-densstatuterna från 1748 och 1751.Ett porträtt av Carl Gustaf Tessinsaknas ännu. I Svärdsordens sal vi-sas ordensdräkter från 1800-talet ochrikshäroldens kåpa från år 1780. Härvisas också äldre ordenstecken fråntiden före 1860, vilka även belyserdå förekommande ordensklasser. Isärskilda montrar visas ett urval avkungliga belöningsmedaljer genomtiderna. Även om alla typer finns(d.v.s. regenternas bilder på åtsidan)har ett urval gjorts. Serafimerordenssal är oförändrad med ett urval av nulevande riddares och ledamöters va-pensköldar, vilka är uppmålade avBengt Olof Kälde.

I samtliga ordenssalar finns nusak- och föremålstexter på svenskaoch engelska. Den nya utställningenär alltså permanent och kommerframledes även att presentera mindretemautställningar kring de svenskaordnarna.

Tom Bergroth

Utställning

ULF NORDLINDSMYNTHANDEL AB

Karlavägen 46Box 5132 102 43 Stockholm

Tel 08/662 62 61 - Fax 08/661 62 13

KÖPER • SÄLJER • VÄRDERARMYNT • SEDLAR • MEDALJER

ORDNAR

Lagerlista över svenska person-medaljer och numismatisk litteratur

www.nordlindsmynt.se

Delar av den nya ordensutställningen på Stockholms slott. Fotoförfattaren.

122 SNT 5 • 2005

Brita Malmer 80 år– mottagning i Kungl.MyntkabinettetDen 1 juni 2005 fyllde professoremerita Brita Malmer 80 år. På grundav att många från KMK arbetade in-tensivt med färdigställandet av Tum-ba bruksmuseum sköts hyllningarnaframåt några dagar. En mottagningordnades därför i Kungl. Myntkabi-nettet den 8 juni.

Många vänner från när och fjärransamlades i Lovisa Ulrikas bibliotekför att deltaga i hyllningarna av en avSveriges genom tiderna mest fram-stående numismatiker. Docent Ing-mar Jansson från Institutionen förarkeologi och antikens kultur taladevarmt om Britas stora betydelse, menockså om hennes make Mats ochdennes stora insatser för svensk ar-keologi. Tillsammans har Brita ochMats inneburit enormt mycket förbåde numismatiken och arkeologin.Professor Kenneth Jonsson höll ettkort anförande om Brita och forsk-ningen kring de vikingatida mynten.Undertecknad påminde om Britas in-satser för KMK under 1970-talet.

Den som hastigt läser i Vem är detfår veta något om Brita Malmersmärkliga och imponerande verksam-het: ”Fil lic 53, fil dr 66, doc i numis-matik Lunds univ 66, Sthlms univ73, antikvarie Kungl myntkabinettetStat hist mus 62, 1 antikvarie o chefdär 71, museidir Kungl myntkabinet-tet, Stat mus f mynt-, medalj- o pen-ninghistoria 75-79, prof i numisma-tik o penninghistoria HSFR 79-92.LHA 81, LNVA 86, hedled Sv nu-mismatiska fören 95 …”

Vad man dock inte kan utläsa fråndenna i och för sig informativa textär något om människan bakom ver-ket.

Det finns flera saker som är be-tecknande för Brita. Hennes enormaarbetskapacitet och stora flit. Hennesunika kunskaper om vår tidiga mynt-ning i Norden. Självfallet är över-blicken och erfarenheten mycket stor.Ingen annan bland svenska profes-sionella numismatiker har så tydligtkämpat för att varje vikingatida myntfrån våra rika skatter skall betraktassom unikt och till och med som enindivid. Brita insåg tidigt att vikinga-mynten i KMK:s samlingar skulleuppfattas av omvärlden som oerhörtviktiga. Hon såg till att forskare frånolika myntkabinett och lärosäten

blev varse om den stora potentialen iKMK.

Brita är en stor taktiker. Dennaegenskap fick hon nytta av när hon1975 lyckades frikoppla KMK frånHistoriska museet. Den som nu i ef-terhand läser korrespondensen mel-lan Brita Malmer och Olov Isaksson(Historiska museets dåvarande chef)kan knappast sluta läsa. Det är nästansom en deckare där man bara måsteläsa nästa sida!

När Brita blev chef för KMK bör-jade det hända saker. Hon moder-niserade museet – nya möbler ochmyntskåp. Ett nytt tänkande när detgäller utställningar. Hon insåg tidigtvikten av att KMK måste märkasutåt. Därför kämpade hon länge föratt KMK skulle kunna flytta till etteget hus i Gamla Stan (Södra Banco-huset). Diskussionerna om Skepps-brons osäkra grundförhållanden hind-rade flytten den gången.

Sedan flera år sitter Brita i KMK:slokaler i ett rum och med utsikt motSlottsbacken. Sex dagar i veckan ar-betar Brita med sina olika projekt.Alltid lika intensivt. Detta hindraremellertid henne inte från att intres-serat delta i KMK:s olika aktivite-ter. Hon är alltid pigg på att delta idiskussioner om utställningar ochforskning. Hon är ett stöd för densom söker råd. Brita är en mycketmodern person som det är lätt attuppskatta. Vi är både glada och stoltaöver att Brita vill fortsätta sina forsk-ningar hos oss.

Ian Wiséhn

Femtio årmed numismatikenVid mottagningen på Kungl. Mynt-kabinettet i samband med min åttio-årsdag berättade jag om mer än fem-tio års erfarenheter av svensk numis-matik, både när det gäller forskningoch museiverksamhet. Kanske mittlångtidsperspektiv har intresse för enstörre krets. Så här sa jag:

”Det svenska 1950-talet framstårju alltmer som ett märkvärdigt, näs-tan enastående decennium i vår his-toria. Medan andra länder ännu ledav följderna av det stora kriget –det fanns ju fortfarande ruiner efterbombningar på så nära håll som iNordtyskland – så glänste lilla Sve-rige av välmåga, med rekordårensstora produktionstillväxt. Detta hadeåterverkningar också på kulturen, tilloch med inom ett så litet ämne somnumismatiken.

År 1954 fick CNS-projektet fas-tare form – observera, med hjälp avstatliga pengar (och ett betydandebidrag från Deutsche NumismatischeKommission). De numismatiska stif-telserna fanns inte då. CNS-projek-tet har ju till syfte att publicera allamynt från vikingatiden som har hit-tats i Sverige. I dag rör det sig omnära en kvarts miljon mynt, främstarabiska, tyska och engelska, somalla ska beskrivas individuellt i enserie publikationer – det är det somär CNS-projektet.

De allra flesta mynten finns här, idetta hus, lättillgängligt ordnade ef-

Här ses Brita Malmer med Ian Wiséhn på födelsedagsuppvaktningen i Lovisa Ulrikasbibliotek. Foto Elin Malmer.

Personalia

123SNT 5 • 2005

ter fyndnummer. Något liknande hit-tar man faktiskt inte någon annan-stans i världen. Då, på femtiotalet,flockades de främsta specialisternainom området hit, till Kungl. Mynt-kabinettet, särskilt från Tyskland,med tunga namn som Peter Berghausoch Vera Jammer (Gert Hatz anslötsenare). Också från England ochNederländerna kom en rad forskare.Själva kunde vi ställa upp med UllaWelin, vår kända expert på arabiskamynt. Det var ganska euforiskt attvara med på den tiden, då Sverige lågi topp. Det internationella vikinga-tidsprojektet var något av ett flagg-skepp både för myntkabinettet ochför svensk numismatik överhuvudta-get. Sedan dröjde det tyvärr ganskalänge innan den första volymen kun-de publiceras, men fram till 1987lyckades vi i alla fall få fram åtta vo-lymer.

På det ljusa femtiotalet fanns detytterligare en omständighet som gjor-de just det svenska myntkabinettetganska ensamt i sitt slag. Sedanlänge omfattade samlingarna ock-så andra slags betalningsmedel änmynt. Ännu på femtiotalet var dettaovanligt – de flesta myntkabinettenrunt om i Europa satsade enbart påmynt och medaljer. I konkret formkunde detta generella perspektiv pånumismatiken studeras i Svenskamyntsalen i de dåvarande utställ-ningslokalerna vid Narvavägen. Därfanns en instruktiv sedelutställning.De utställda mynten kompletteradesmed skärmar (’överstycken’) meduppgifter om penningväsendet i desshelhet. Man fick också veta en heldel om priser och löner, med prisetpå en tunna råg, från äldre medel-tid till nutid, som den röda tråden(jfr min uppsats ’En tunna råg’, ifestskriften till Ian Wiséhn, Numis-matiska Meddelanden XLI). Dennapedagogiskt utformade, allmänt pen-ninghistoriska utställning hade öpp-nats redan i början på 1940-talet, påThordemans och Rasmussons tid.Utställningen i Svenska myntsalenvar faktiskt också unik, liksom vårsamling av mynt från vikingatiden.

Satsningen på alla slags betal-ningsmedel visade sig mer och mersom ett lyckokast. Under 1960- och1970-talen, när Sveriges ekonomiskaglansperiod var över, tunnades detstatliga stödet gradvis ut. Som tur varfanns då de båda stora numismatis-ka stiftelserna, först den Svenssons-ka, sedan den Ekströmska. SvenskaHandelsbankens bankmuseum kun-de förvärvas, inte bara med hjälp avpengar från Riksbanken utan också

med bidrag från Sven Svenssons stif-telse. Från förvärvet av Bankmuseet1974 går en rak linje, via myntkabi-nettets nya tillnamn, Sveriges eko-nomiska museum, fram till det justnu invigda Tumba Bruksmuseum, imyntkabinettets regi och med stöd avRiksbanken. I Tumba låg som ni vetRiksbankens sedeltryckeri.

Såvitt jag kan bedöma är dennautvidgning en stor framgång förmyntkabinettet, men naturligtvis sam-tidigt en utmaning. Man kan jämföramed motsvarande institutioner i endel andra länder, där verksamhetensnarare går mot stagnation.

I mitt femtioårsperspektiv spelarsjälvfallet inrättandet av Gunnar Ek-ströms professur en betydande roll.Jag minns hur jag på försommaren1974 blev uppringd av Bjarne Ahl-ström, som undrade om vi kundeträffas i Wera Ekströms bostad – jagvar då chef för myntkabinettet ochdocent i numismatik vid Stockholmsuniversitet. Mötet gällde ’det vikti-gaste som har hänt inom svensk nu-mismatik’, ungefär så uttryckte sigBjarne, mer fick jag inte veta. Jaginfann mig på avtalad tid. På ett bordlåg Wera Ekströms gåvobrev. Tillmin häpnad såg jag att gåvan gälldeen donation för inrättandet av en pro-fessur i numismatik vid Stockholmsuniversitet!

Jag insåg ju ganska snart att dengenerösa donationen skulle innebära

en del administrativa problem. Detfanns inga klara direktiv i stadgarnaom hur arbetsuppgifterna skulle för-delas mellan myntkabinettet och pro-fessuren. Dittills hade ju myntka-binettet ensamt ansvarat både förforskning och för viss undervisning.Än i dag medför bristen på klaradirektiv vissa svårigheter. Men åandra sidan ger jag naturligtvis Bjar-ne Ahlström rätt i att inrättandet avprofessuren var ett synnerligen vik-tigt steg framåt. Rekryteringsbaseninom ämnet numismatik och pen-ninghistoria är numera betryggande.Tillsammans med myntkabinettetspositiva utveckling under de femtioår som jag har försökt berätta om här,så ger Gunnar Ekströms professurväsentligt ökad tyngd åt den svenskanumismatiken överhuvudtaget.

Avslutningsvis vill jag tacka alla,både här närvarande och icke närva-rande, som på olika sätt har upp-muntrat mig och underlättat mitt ar-bete under de många åren sedan bör-jan av femtiotalet och fram till i dag.Inte minst gäller det myntkabinettetsledning som ger mig så fina arbets-möjligheter här i huset. Jag hoppasatt i gengäld få mitt sista större arbe-te färdigt inom överskådlig tid. Ochframför allt hoppas jag att det fornaflaggskeppet, CNS-projektet, medförenade ansträngningar snart skabörja segla igen.” Brita Malmer

Numismatiska böckerm.m. som tillhörtGötiska förbundetVid början av 1800-talet var densvenska nationalstoltheten skadad.Först och främst handlade det omförlusten av Finland 1809 och i andrahand om avträdandet av Pommern,som tillsammans beseglade det gam-la svenska Östersjöväldets under-gång.

Ett uttryck för tidens känslor blevtydligt i det nyvaknade intresset förantikvitetsstudiet och för de gamlasagorna. Det var detta intresse somsamlade en skara yngre intellektuel-la herrar i en sammanslutning somstiftats 1811, nämligen Götiska för-bundet och dess tidskrift Iduna.

Götiska förbundets andlige fadervar friherren Jacob Adlerbeth (1785-1844). De unga männen kring För-bundet var ämbetsmän, huvudsakli-gen värmlänningar och studiekam-rater från Uppsala. Man samladesunder glada samkväm och på skämt”döptes” de med nya götiska, d.v.s.

fornnordiska namn. Adlerbeth kalla-des Rolf medan Erik Gustaf Geijergick under namnet Einar Tamba-skjälfver. Sammanlagt 93 personerhade ett extra nordiskt namn inomFörbundet.

Man sade sig vilja bilda en bro-derlig förening av män, ägnade åtupplivandet av de Gamle Göters fri-hetsanda, mannamod och redligasinne (Hjärne 1878, s. 14). Det ur-sprungliga syftet var moraliskt ochpatriotiskt. Man ville arbeta för Sve-riges nationella uppryckning. Nå-got bestämt nationellt program fickaldrig Götiska förbundet, men dessmedlemmar hyllade närmast 1809års idéer.

Själen i förbundet var skalden ErikGustaf Geijer. I förbundets tidskriftIduna offentliggjorde Geijer sinamärkliga dikter med götiska ämnen.Mot mitten av 1820-talet börjadeFörbundet avtyna och Iduna upphör-de att utkomma 1824. Vid början av1830-talet upplöstes Götiska förbun-det. Däremot fanns Förbundets ar-kiv, samlingar och böcker kvar. De▲

124 SNT 5 • 2005

förvarades troligen bl.a. i JacobAdlerbeths hem ända fram till den-nes död 1844. Då sammankalladesett möte med de medlemmar iFörbundet som fortfarande var kvar ilivet för att formellt avsluta För-bundet och dessutom bestämma vartdess tillhörigheter skulle hamna.

Om besluten kan man läsa i detsista protokollet (ATA) från Götiskaförbundet, 10 november 1844:

§3. Till Kongl. Vitterhets Historieoch Antiqvitets Akademien, afhvilken Förbundets stiftare brod-ren Rolf i lifstiden varit en verk-sam ledamot, och till den underAkademiens vård stälda Kongl.Samling öfverlemnar Förbundetmed full egande rätt sina tillhö-righeter af fornsaker och hand-skrifter, äfven alla de handling-ar, som Förbundet enskildt an-gå.

§4. Nämnda Kongl. Akademi egerock att utur Förbundets samlingaf böcker samt mynt och medal-jer utvälja hvad Kongl. Akade-mien kan finna behöfligt, hvar-efter återstoden af Förbundetsböcker tillfaller Gymnasii-bib-lioteket i Carlstad, samt afmynt och medaljer Gymnasium iStrengnäs, att genom dessa lä-roverks försorg afhemtas påunderrättelse af Kongl. Akade-miens sekreterare, hvilken För-bundet anmodar att blifva exe-kutor af dessa och följande för-ordnanden.

Dessutom överlämnades till Vitter-hetsakademien, från Förbundets kas-sa, 400 riksdaler banko. Pengarnaskulle användas till publicering avskrifter om t.ex. inhemska antikvite-ter och dyrbarheter. Det bestämdesockså att verk avvbildande konst,som tillhört Förbundet, skulle över-lämnas till det museum som inrättatsvid Uppsala Akademi.

Vad som i verkligheten hände varatt Vitterhetsakademien plockade utde böcker och föremål som manansåg behövdes till samlingarna,d.v.s. även till Kungl. Myntkabi-nettet. Akademiens sekreterare ochsamtidigt exekutorn av Förbundetssamlingar var riksantikvarien BrorEmil Hildebrand. Han tog ut en delmynt och medaljer samt Förbundetsnumismatiska litteratur. Återstodenav böckerna lämnades till läroverket

i Karlstad, och det som fanns kvar avmynt och medaljer gick till läro-verket i Strängnäs. I det senare fallethar allt numismatiskt från Rogge-biblioteket i Strängnäs (det var ditsom läroverkets samling överfördesvid mitten av 1900-talet) nu överläm-nats som gåva till Kungl. Mynt-kabinettet. Mycket riktigt finns detockså små handskrivna lappar underen del av mynten och medaljernasom berättar att proveniensen är”Götiska förbundet”. I Kungl. Mynt-kabinettet finns också ett mindre an-tal böcker som har Förbundets svar-ta, stämplade ägarnamn.

Götiska förbundets böcker var påryggen stämplade G F i guld. Iblandfanns mellan typerna en figur somskulle kunna beskrivas som en fyr-bladig ros. På titelbladet hade manstämplat: Göthiska Förbundet.

Som ett exempel på Förbundetsnumismatiska böcker presenteras idenna artikel en bok, i halvfransktband, som är författad av CarlReinhold Berch, nämligen Kort Ut-kast Til Drotning Christinas Lefver-nes-Beskrifning I Anledning Af De

Öfver Henne Slagne Skåde-Pen-ningar, Stockholm 1788. Boken hartvå ägarstämplar på titelsidan. Denförsta kommer från Götiska förbun-det, texten utskriven i elegant skriv-stil. Den andra stämpeln anger dennya ägarens namn: K. Vitterh. Hist.o. Antiqv. Akademien. På bokensrygg finns titeln samt överst numret55 och nederst bokstäverna G F.Möjligen är det så att denna bokhade nummer 55 i Förbundets bok-samling.

IW

Otryckt källaGötiska förbundets efterlämnade hand-lingar. ATA, Stockholm.

Tryckta källor och litteraturCarlander, C. M.: Svenska bibliotek ochex-libris. Vol. III, Stockholm 1904, s.535f.Hjärne, R.: Götiska förbundet och desshufvudmän. Fosterländska teckningar.Stockholm 1878.Lönnroth, L. & Delblanc, S. (red): Densvenska litteraturen. Upplysning ochromantik. Del II, Uddevalla 1988.

forts. från s. 123

Titelsida till ”Kort Utkast Til DrotningChristinas Lefvernes-Beskrifning” från 1788.

Bokens författare är Carl Reinhold Berch. Härfinns Götiska förbundets eleganta ägarstämpelsamt den som Vitterhetsakademiens bibliotek

använde under 1800-talet.

Ryggtexten på boken berättarom dess titel, men också att dentillhört Götiska förbundet ochmöjligen också dess nummer i

biblioteket.

125SNT 5 • 2005

TVÅ NYA C-UPPSATSER med inrikt-ning mot ett numismatiskt material harunder hösten 2004 handletts vid Numis-matiska Forskningsgruppen, Stockholmsuniversitet.

Andreas Forsgren, Institutionen för Ar-keologi och Antikens kultur, har i uppsat-sen Sköna smycken i silverne skattfynd.Smycken och smyckefragment i depåerav tidigmedeltida gotländska mynt (ca1140 -1220) (handledare NanouschkaMyrberg) behandlat smyckematerialet iett antal svenska och baltiska depåfynd.Depåernas gemensamma nämnare är attde innehåller mynt av gruppen LagerqvistXX, ca 1140-1220, (Lagerqvist 1970),och definieras som medeltida men har en”vikingatida karaktär” med betydandeinslag av smycken och bitsilver. Uppsat-sens ambition är att identifiera likheteroch olikheter i depåernas föremål i syfteatt utröna dateringar och eventuella kopp-lingar till olika produktionsområden. Un-dersökningsområdet utgörs av det nutidasvenska området samt Baltikum.

Ett av uppsatsens tydligaste resultat är,att de smycken som ingår i fynden visarstarka kopplingar till Gotland och till detbaltiska området. Det är därmed inte baraså att de gotländska mynten användes ochkom att deponeras på baltiskt område,utan även det smyckematerial som ingicki fynden är i hög grad detsamma. Fyndenunderstryker alltså en ömsesidig rörelseför människor och föremål över Östersjönunder tidig medeltid. Däremot verkar got-länningarna mer obenägna än balterna attdeponera smyckematerial som produce-rats utanför ön. Vidare kan Forsgren vi-sa på en kronologisk tyngdpunkt under1100-talet även för smyckematerialet.Det är alltså inte av någon slump som justdessa föremål ingår i fynden utan derepresenterar sådant som var till handsoch ansågs lämpligt för deposition under1100-talet, d.v.s. en fortlevande sedvänjaav depånedläggning. På så vis bekräftarde aktuella depåerna att ”vikingatidenvarade längre på Gotland”, något sompåtalats för Gotlands del utifrån andraarkeologiska material.

I uppsatsen Bilden som budskap. Mynt-ningen i Sverige 1568-1611, undersökerSofia Ruhne, Historiska Institutionen (bi-trädande handledare Kenneth Jonsson),mynten som förmedlare av kungamaktensroll under de tre kungarna Johan III,Sigismund och Karl IX. Materialet ärsärskilt väl lämpat för detta då de treregenterna representerade tre olika poli-tiska och religiösa inriktningar. I fokusför undersökningen står territoriella, reli-giösa och konstitutionella motiv och sym-boler. Kunde myntens bilder användas föratt legitimera centralmakten och dessolika ambitioner?

Ruhne visar att makthavarna manife-sterade sin fysiska makt över landom-råden genom landskapsvapen, riksvapenoch inskrifter, och att territoriella symbo-ler var en viktig del i att legitimera denökade centralmakten. Dessa motiv för-ändrades inte nämnvärt vid maktskiftena.Johan III:s och Sigismunds olika religiösaprogram avspeglar sig inte i någon störreutsträckning på mynten, trots Sigismundsuttalade ambition att återinföra katolicis-men. Den lutherska tron är däremot fram-trädande på Karl IX:s mynt genom Jeho-vatecknet. Det konstitutionella motivetser Ruhne främst i bilderna av regen-ten i rustning. Motivet skulle legitimerakungens maktinnehav genom att fram-ställa honom som landets beskyddaresamt den dömande makt som upprätthöllinre ordning. Alla regenterna använderalla tre kategorierna av motiv men denterritoriella aspekten var enligt Ruhneden viktigaste för att manifestera ochlegitimera myntutgivarens maktinnehav.

Uppsatserna finns att tillgå via Numis-matiska Forskningsgruppen, Institutionenför Arkeologi och Antikens kultur, Stock-holms universitet. De kan även läsas el-ler hämtas hem gratis som pdf-filer påwww.numismatiskaforskningsgruppen.su.se/uppsatser

Nanouschka Myrberg

Nytt om böcker– recensioner

Forsgren, Andreas: Sköna smyckeni silverne skattfynd. Smycken ochsmyckefragment i depåer av tidig-medeltida gotländska mynt (ca1140 -1220). 2005.

Ruhne, Sofia: Bilden som bud-skap. Myntningen i Sverige 1568 -1611. 2004.

Nya C-uppsatser vidNumismatiskaForskningsgruppen

Johan III, 1 daler, 1569- 92.Foto K. Jonsson.

Höstprogram förGNF:s medaljsektion26 septemberKarl Axel Olsson: Infallsvinklar tillmedaljsamlandet.Britta Ekre: Vad var typiskt för ba-rocken?

24 oktoberBo Gustafsson: David d’Anger ochIngemar Molander: Några medaljerur min samling.

28 novemberLennart Limberg: Vägen till Westfa-liska freden 1648.Paul Levin visar medaljer från 1600-talet.

Sammankomsterna hålls i klubblo-kalen, Jungmansgatan 57 (direktin-gång från gatan). Start kl. 18.30.Även icke-medlemmar är välkomna.

Bengt Holmén

Föreningar

HÅKAN WESTERLUNDMYNTHANDEL

KÖPER • SÄLJER • BYTER

MYNT • SEDLAR • MEDALJER

Olympiska föremålVasagatan 42

111 20 STOCKHOLM

TEL 08 - 411 08 07

LUNDS MYNTHANDELKÖPER och SÄLJER

BYTER och VÄRDERAR

MYNT och SEDLARTILLBEHÖR och LITTERATUR

GRATIS LAGERLISTA(uppge samlarområde)

Klostergatan 5, 222 22 LUNDTel och fax 046-14 43 69

e-post: siv-gunnar@swipnet.se

126 SNT 5 • 2005

En ovanligsedel från tiden kringmahdins upprori Sudan 1884 -1885Vid slutet av 1800-talet fanns detknappast någon i Storbritannien sominte hört talas om den modige Gor-don pascha. Numera har hans minnebleknat och endast ett fåtal besökarepå National Portrait Gallery kännerigen hans avporträtterade ansikte närde vandrar runt i salarna på dettavackra och intressanta museum mitt iLondon.

Generalen Charles George Gor-don (1833-1885) deltog som löjtnanti Krimkriget och 1862 som ledare fören liten europeisk-kinesisk armé somvar med om att bekämpa Taiping-upproret i Kina. På 1870-talet varhan bland annat militärbefälhavarepå ön Mauritius, turist i Palestina och1874 guvernör i egyptisk tjänst överSudans ekvatorialprovinser. Underåren 1877 -1879 övergick han till attbli generalguvernör över hela Sudan.Efter några års uppehåll återkomGordon till samma syssla 1884.

MahdistupproretOrsaken till att generalen behövdesvar att det s.k. mahdistupproret ra-sade i stora delar av Sudan. Gordonhade till uppdrag att samla ihop despridda brittiska garnisonerna ochutrymma det hotade området. Dettaville han emellertid inte göra helt ochhållet, och under de utdragna för-handlingarna med regeringen i Lon-don blev Gordon innesluten i Khar-tum av mahdisterna. Staden försva-rades tappert i nio månader men stor-mades i januari 1885. General Gor-don stupade och vann hjältegloria iallmänhetens ögon. Den i grundenfridsamma regering, som leddes avpremiärminister William Gladstone,överöstes med anklagelser och smä-delser. Gordon däremot har fått etteftermäle som en ovanligt djupt reli-giös och rättrådig person.

Egna sedlarNär Gordon anlände till Khartum ifebruari 1884 fick han veta att tjän-stemännen och soldaterna på platseninte hade erhållit någon lön på tremånader. Detta mest därför att admi-nistrationens kassa helt tömts till sis-ta piastern. Gordon gjorde därför ettförsök att snabbt få fram £100.000från det egyptiska finansministeriet.Försöket gick helt om intet, när nå-gon raskt lyckades försnilla de pen-gar som Gordon lyckats få fram. Inte

ett enda mynt anlände till Gordon iSudan.

För att ändå kunna reda ut denakuta situationen, beslutade Gordonatt man lokalt skulle låta trycka egnasedlar i tio olika valörer, från 5 pias-ter till 50 egyptiska pund. Sedlarnaskulle vara giltiga under sex månaderfr.o.m. utgivningsdagen den 24 april1884. De flesta sedlarna underteck-nade Gordon själv.

Efter Khartums fall och Gordonsdöd, förklarades sedlarna som ogil-tiga och de som fortfarande innehadesedlar kunde omedelbart dödas. Fler-talet sedlar brändes offentligt ochandra lämnades liggande på stadensgator så att kringströvande getterglupskt skulle få äta upp dem. Någramil norrut kunde man emellertidfortfarande inlösa sedlarna till fullavärdet mot egyptiska pund hos TheBank of Egypt. Ett mindre antal sed-lar smugglades därför till Egypten,men de hör idag till de riktiga säll-syntheterna. Ian Wiséhn

Sedel på 100 piaster. Den är tryckt i Khartum och utgiven den 24 april 1884.General Charles George Gordon har själv undertecknat sedeln. Okänd fotograf.

SFHV:s AUKTION nr 5Lördagen den 12 november kl 11.00

Sista inlämningsdatum för auktionsmaterialär den 12 september.

Kontakta Marita Strandberg 08 - 611 58 20.

Auktionen hålls på Kungl. MyntkabinettetSveriges Ekonomiska Museum.

Slottsbacken 6, Stockholm.Föreningen för Historiska Värdepapper.

www.historiskavardepapper.press.se

General Charles George Gordon (1833-85), ofta kallad ”Chinese Gordon” eller

”Gordon pascha”. Akvarell utförd avLady Abercromby. Målningen tillhörNational Portrait Gallery i London.

127SNT 5 • 2005

J. Melin MyntKoltrastvägen 23, 370 24 NÄTTRABYTel. 0455-155 99

Myntinvest CoronaÖstra Storgatan 20, 611 34 NYKÖPINGTel./ fax 0155-28 63 25

Mynt & MedaljerSveavägen 96Box 195 07, 104 32 STOCKHOLMTel./ fax 08-673 34 23

Myntsamlarnas PostorderHyhult 6, 340 10 LIDHULTTel. 035-801 04, Mobil 070-536 05 38

Ulf Nordlinds Mynthandel ABKarlavägen 46Box 5132, 102 43 STOCKHOLMTel. 08-662 62 61, Fax 08-661 62 13

Norrtälje Mynt ABNils Ferlins gränd 1Box 4, 761 21 NORRTÄLJETel. 0176-168 26, Fax 0176-168 56

Pecunia HBFarinvägen 8, 245 33 STAFFANSTORPTel. 046-25 21 19

SVERIGES MYNTHANDLARES FÖRENINGär en sedan 1973 etablerad sammanslutning av mynthandlare, hitintills 22 företag inio olika städer i landet. Föreningen är ensam i sitt slag i Sverige.Genom samarbete med de övriga medlemmarna vill varje mynthandlare förbättra ochutöka sina tjänster.

B. Ahlström Mynthandel ABRådmansgatan 21Box 26033, 100 41 STOCKHOLMTel. 08-10 10 10, Fax 08-678 77 77

AntikbodenKyrkogatan 2, 222 22 LUNDTel. 046-12 99 00

Karlskrona MynthandelHantverkaregatan 11, 371 35 KARLSKRONATel. 0455-813 73

Kronans MyntVästra Hamngatan 6, 411 17 GÖTEBORGTel. 031-13 55 81

Rune Larssons MynthandelStora Brogatan 14, Box 98, 503 06 BORÅSTel. 033-41 03 15

Lunds MynthandelKlostergatan 5, 222 22 LUNDTel./ fax 046-14 43 69

AB Malmö Mynthandel &VykortsantikvariatSven Gunnar SandbergKalendegatan 9, 211 35 MALMÖTel. 040-611 65 44

J. Pedersen MynthandelNorra Strandgatan 30Box 1320, 251 13 HELSINGBORGTel./ fax 042-12 25 28

J. Pedersen MynthandelSkolgatan 24, 503 33 BORÅSTel. 033-41 24 96, Fax 033-41 87 55

Selins MynthandelRegeringsgatan 6, 103 27 STOCKHOLMTel. 08-411 50 81, Fax 08-411 52 23

Strandbergs MynthandelArsenalsgatan 6Box 7377, 103 91 STOCKHOLMTel. 08-611 01 10, Fax 08-611 32 95

Tamco NumismaticsBox 6235, 102 35 STOCKHOLMTel./ fax 08-650 0342

Ticalen MynthandelStureplatsen 3, 411 39 GÖTEBORGTel./ fax 031-20 81 11

J. Walldén Mynthandel ABNybrogatan 36Box 5381, 102 49 STOCKHOLMTel. 08-662 50 60, 070-607 65 34

Håkan Westerlund MynthandelVasagatan 42, 111 20 STOCKHOLMTel. 08-411 08 07, Fax 08-21 21 96

SVERIGES MYNTHANDLARES FÖRENINGBox 19 507, 104 32 Stockholm, Tel. 08-673 34 23, Fax 08-673 34 23

Lördagen den15 oktober

säljer

Kristianstadsortens Numismatiska Förening

INGEMARMAURITZONS

efterlämnade

MYNTSAMLING

Auktionslista/upplysningar:Dan Carlberg, tfn 0733 -10 48 91

Reidar Andersson, tfn 0454 -77 10 79