SKRIFTER FRÅNJURIDISKA FAKULTETEN I UPPSALA

128

Redaktör: Bertil Wiman

Att leva som samboEn civilrättslig studie av det rättsliga skyddet för

sambor och om det är i takt med sin tid

Kajsa Walleng

© Författaren och Iustus Förlag AB, Uppsala 2015Upplaga 1:1ISSN 0282-2040ISBN 978-91-7678-926-1Produktion: eddy.se ab, Visby 2015Omslag: Elin Selmeryd och John PerssonFörlagets adress: Box 1994, 751 49 UppsalaTfn: 018-65 03 30, fax: 018-69 30 99Webbadress: www.iustus.se, e-post: kundtjanst@iustus.se

Printed by Dimograf, Poland 2015

AbstractAtt leva som sambo. To live as a cohabitant.

During the past few decades, unmarried cohabitation has become an increasingly common and increasingly socially acceptable form of cohabitation. But is the legal protection for cohabitants in pace with its time? Does the legal protection corre-spond to different cohabitants’ needs, and wishes, for economic legal protection in cases where the cohabitation is dissolved? The aim of the thesis is to examine these questions.

The Swedish Cohabitees Act provides basic protection for all couples classified as cohabitants under the Act. However, the protection provided by the Act is com-plemented by the general laws of property. In addition, cohabitants have the oppor-tunity to expand the legal protection for each other by, for example, entering into contracts, drawing up wills, or taking out a life insurance which stipulates the other cohabitant as beneficiary. Different laws, principles and agreements can, thus, be of significance for how the economic situation turns out for each of the cohabitants in cases where the cohabitation is dissolved.

The thesis contains a comprehensive empirical study that was carried out in 2010 in cooperation with Statistics Sweden (SCB). The study includes questions such as: What is the knowledge and opinion of the general public in relation to the legal protection for cohabitants? How do cohabitants consider their relationship and how extensive is their economic partnership? Do cohabitants extend the legal protection for each other on their own and how do they perceive the issue of marriage? In the thesis, the results of the study are considered against the legal protection that affects – or can affect – cohabitants in cases where the cohabitation is dissolved.

Overall, the empirical study shows that there is a gap between the law and the needs of cohabitants, due to the extent of cohabitants’ social and economic partner-ship, but also due to the fact that cohabitants rarely extend the legal protection for each other on their own – even though many cohabitants have needs, and wishes, for extended legal protection in cases where the cohabitation is dissolved by separation or death. In the final chapter various solutions for making the existing legal protec-tion for cohabitants more in pace with its time are discussed.

Kajsa Walleng, Juridiska institutionen, Uppsala universitet, Box 512, S–751 20 Uppsala

5

Förord

Livet tar olika vägar. Hade någon för 15 år sedan sagt att jag skulle skriva en avhandling i juridik hade jag aldrig kunnat tro det var sant. Jag som skulle bli jägmästare. Så blev det inte. Det är jag tacksam för idag. När jag väl kom in på juristprogrammet i Uppsala kändes det som om jag hittat rätt. Redan tidigt under utbildningen kände jag extra för de famil-jerättsliga frågorna. Jag tror det beror på att det är frågor vi alla berörs av – under olika skeden av livet. Därför känns det också extra viktigt att lagstiftningen fungerar på ett bra sätt, eftersom lagens rättsverkningar kan få långtgående konsekvenser för den enskilda individen.

Känslan av att delar av den rättsliga regleringen för sambor möjligen inte fungerade på ett optimalt sätt fick mig att bli nyfiken på att börja forska i ämnet. Däremot var jag inte intresserad av att utvärdera lagstift-ningen på traditionellt sätt och endast utgå från en rad antaganden om hur regleringen egentligen förhåller sig till verkligheten och särskilt de som berörs, nämligen alla sambor. Jag ville inte stanna vid antaganden utan ville veta – på riktigt – om det rättsliga skyddet för sambor fungerar. Av den anledningen innehåller den här avhandlingen den empiriska stu-dien ”Att leva som sambo” som jag genomfört inom ramen för avhand-lingsarbetet tillsammans med Statistiska centralbyrån. Det har varit otro-ligt inspirerande att få jobba med empiriskt material under avhandlings-arbetet. Även om statistik aldrig kan anses hundraprocentigt tillförlitlig indikerar den tendenser i samhället och kan, som i avhandlingen, ge stöd för om lagstiftningen kan anses vara anpassad till sin tid. Min förhopp-ning är att du som läsare också finner den mer verklighetsförankrade utgångspunkten i avhandlingen intresseväckande.

Det finns en rad personer som på olika sätt möjliggjort detta projekt och till vilka jag vill rikta ett stort tack. Två av dessa personer är mina handledare – huvudhandledare professor Margareta Brattström och biträdande handledare professor Anna Singer. Margaretas omfattande ämneskunskaper och Annas känsla för disposition och helhet har varit till stor hjälp under arbetets gång. Ni har lärt mig otroligt mycket om forsk-ning under dessa år. Jag vill också rikta ett stort tack till professor Laila Zackariasson för all hjälp med såväl att läsa och kommentera text som

6

för allmänna råd under slutet av avhandlingsarbetet. Tack jur.dr. Peter Strömgren för att du med stor entusiasm ställt upp och bollat olika för-mögenhetsrättsliga frågor och dessutom läst och kommenterat text. Tack också till alla er som tog er tid att läsa och kommentera det material som lades fram vid ett slutseminarium i mars år 2014. Jag vill särskilt nämna professor Maarit Jänterä-Jareborg som också gav värdefulla synpunkter som granskare av tvåårstexten, liksom professor Rolf Nygren som ställde upp och ordnade en rättssociologisk doktorandkurs när jag och några kollegor efterfrågade en sådan. För värdefulla synpunkter, särskilt på det empiriska materialet, vill jag också tacka fil.dr. Annika Rejmer.

Jag vill också tacka alla andra kollegor vid Juridiska institutionen som under arbetets gång gett mig såväl värdefulla synpunkter som uppmunt-rande tillrop. Det finns dock några kollegor, tillika goda vänner, till vilka jag vill rikta ett extra stort tack. Först och främst vill jag nämna Anna Romby, som varit bästa tänkbara kollega och vän under avhandlingsti-den. Tack för allt ditt stöd och för alla roliga stunder! Ett stort tack rik-tas också till Michael Ajneståhl. Tiden som doktorand hade varit väldigt mycket tråkigare utan dig och din förmåga att alltid locka till skratt. Tack också Jane Stoll, Therése Fridström Montoya, Gustaf Wall och Henrik Josefsson. Ni har alla gjort vardagen som doktorand roligare och jag är tacksam över att ha fått dela den här avhandlingstiden med er. Jag vill även rikta ett extra tack till Gustaf och Therése som läst och kommenterat text och Jane som hjälpt mig med den engelska sammanfattningen.

Det finns också några vänner utanför institutionens väggar som jag vill lyfta fram och tacka särskilt. Tack Hedda Söderlundh för din förmåga att snabbt lösa den ”skrivkramp” som uppstod under en del av avhandlings-arbetet. Ett stort tack riktas också till Elin Selmeryd som designat det fina omslaget till boken.

Jag vill också tacka för det ekonomiska stöd som erhållits, och som varit en förutsättning för avhandlingens genomförande. Avhandlingsar-betet har finansierats genom en tjänst vid Juridiska institutionen, Uppsa-la universitet. Den empiriska studien hade inte kunnat genomföras utan ett generöst bidrag från Ragnar Söderbergs stiftelse. I sammanhanget vill jag även rikta ett tack till SCB, och särskilt undersökningsledare Fred-rik Bergdahl, för det professionella utförandet av studien ”Att leva som sambo”. Ett tack går också till Emil Heijnes stiftelse för rättsvetenskap-lig forskning som lämnat tryckningsbidrag till boken. Jag vill även tacka Anna Maria Lundins stipendiefond som ekonomiskt möjliggjort mitt deltagande vid två konferenser under avhandlingsarbetet.

Avslutningsvis vill jag tacka de som står mig allra närmast. Tack mamma, pappa och Linda för att ni alltid finns där och uppmuntrar,

7

stöttar och hjälper mig när det behövs! Tack Eric – för allt! Wallentin och Isabelle – denna bok tillägnas er!

Uppsala i januari 2015

Kajsa Walleng

9

Innehåll

Förord 5

Förkortningar 17

DEL I 19

1 Inledning 21

1.1 Avhandlingsämnet 211.2 Syfte och frågeställningar 221.3 Material och tillvägagångssätt 231.4 Avgränsningar 261.5 Sambors rättsliga ställning i ett internationellt

perspektiv 281.6 Samboförhållanden och EKMR 301.7 Nordiskt samarbete på familjerättens område – tillika

förutsättningarna för att hämta inspiration från nordisk rätt 31

1.8 Disposition 35

2 Sambolagens framväxt och dess nuvarande syfte 37

2.1 Ogift samlevnad – inget nytt fenomen 372.2 1734 års giftermålsbalk och de ofullkomnade

äktenskapen 382.3 Vägen mot ett fakultativt civiläktenskap 412.4 Införandet av nya giftermålsbalken 432.5 Direktiv till Familjelagssakkunniga år 1969 47

10

2.6 1973 års lag om ogifta samboendes gemensamma bostad 48

2.7 1987 års lag om sambors gemensamma hem 522.8 Bakgrunden till 2003 års sambolag 572.9 Vem har skyddats genom lagstiftning och varför? 592.10 Sambolagens övergripande syften 612.11 Förmågan att med lag reglera verkliga förhållanden 66

DEL II 71

3 Studien ”Att leva som sambo” 73

3.1 Inledning 733.2 Metod 73

3.2.1 Urval och genomförande 733.2.2 Bortfall 763.2.3 Framräkning av resultaten 763.2.4 Framställning av tabeller och diagram 78

3.3 Disposition av resultatredovisningen 803.4 Demografiska förhållanden 80

3.4.1 Allmänt 803.4.2 Andelen sambor samt fördelning på

åldersgrupper 813.4.3 Utbildningsnivå 833.4.4 Hur länge varar ett samboförhållande 843.4.5 Barn i hushållet 843.4.6 Tidigare gift eller sambo 863.4.7 Markant ökning av andelen sambor 88

3.5 Kunskap och information om sambors rättsliga ställning 913.5.1 Tidigare studier om allmänhetens kunskaper om

sambors rättsliga ställning 913.5.2 Kunskapsfrågorna 923.5.3 Vilken samlevnadsform ger störst skydd? 933.5.4 Delningsbar egendom då ett samboförhållande

tar slut 933.5.5 Underhållsskyldighet 953.5.6 Samboavtal 953.5.7 Arv 96

11

3.5.8 Livförsäkringar 963.5.9 Information om sambolagen 97

3.6 Urvalsgruppens åsikter om rättsverkningar för sambor vid separation och dödsfall 983.6.1 Inledning 983.6.2 Delningsregler vid separation 993.6.3 Arvsrätt för sambor 102

3.7 Typfallsgrupper av sambor 1053.8 Förekomst av avtal, testamenten och livförsäkringar 108

3.8.1 Allmänt 1083.8.2 Avtal mellan sambor 1093.8.3 Testamente till förmån för den andra sambon 1103.8.4 Livförsäkringar 1143.8.5 Varför sambor upprättar rättshandlingar, respektive

inte gör det 1163.9 Ekonomisk gemenskap 118

3.9.1 Dispositioner som kan få konsekvenser långt senare 118

3.9.2 Den gemensamma bostaden 1193.9.3 Gemensam ekonomi 1223.9.4 Fördelning av drift- och renoveringskostnader samt

löpande utgifter 1243.9.5 Fördelning av obetalt arbete i hemmet 129

3.10 Sambors reflektioner kring äktenskapet och dess rättsverkningar 1303.10.1 Juridikens betydelse vid familjebildning 1303.10.2 Registrering medförande samma rättsverkningar som

makar 1313.10.3 Giftermål 132

3.11 Avslutande kommentarer 135

DEL III 137

4 Sambolagens rättsverkningar 139

4.1 Inledning 1394.2 Vem är sambo? 140

4.2.1 Sambo från en dag till en annan? 1404.2.2 Två personer i ett parförhållande 142

12

4.2.3 Stadigvarande bo tillsammans i en gemensam bostad – samboförhållandets längd i förhållande till övriga omständigheter 144

4.2.4 Gemensamt hushåll 1494.2.5 Några frågor som väcks med anledning av

definitionen sambor 1504.2.5.1 När har ett samboförhållande

uppstått? 1504.2.5.2 Kan särbor vara sambor? 1534.2.5.3 Från vilken tidpunkt ska samboförhållandet

räknas om ena sambon var gift då parterna flyttade ihop? 155

4.2.5.4 Kan och bör underåriga vara sambor? 1574.3 När upphör ett samboförhållande? 160

4.3.1 Inledning 1604.3.2 Vad avses med rekvisitet ”flytta isär”? 161

4.4 Samboegendom 1664.4.1 Inledning 1664.4.2 Bostad förvärvad för gemensam användning 168

4.4.2.1 Gemensam bostad 1684.4.2.2 Förvärvad för gemensam användning 1724.4.2.3 Investering i den andra sambons egendom

– bestämmelser om fastighetstillbehör 1774.4.3 Bohag förvärvad för gemensam användning 1814.4.4 Enskild egendom 184

4.5 Bodelning 1874.5.1 Inledning 1874.5.2 Vilken egendom som ska ingå samt hur denna ska

värderas 1944.5.3 Rådighetsinskränkningar 1954.5.4 Skuldavräkning 199

4.6 Jämkning 2024.7 Lottläggning och övertagande av bostad som inte utgör

samboegendom 2074.7.1 Inledning 2074.7.2 Lottläggning 2084.7.3 Övertagande av bostad som inte utgör

samboegendom 2104.7.4 Kvarsittningsrätt och tillhörande frågor 213

13

4.8 Samboavtal 2164.9 Avslutande reflektioner 219

5 Äganderättsfrågor och ersättningskrav 221

5.1 Inledning 2215.2 Samäganderätt 224

5.2.1 Allmänna bestämmelser om samäganderätt 2245.2.2 Uppkomst av samägande avseende bohag 2275.2.3 Principen om dold samäganderätt 232

5.2.3.1 Dold samäganderätt – ett kommissionsköp 232

5.2.3.2 De för principen grundläggande rättsfallen 235

5.2.3.3 Dold samäganderätt i senare praxis 2405.2.3.4 Rekvisiten ”ekonomiskt tillskott” och

”gemensamt bruk” vid tidpunkten för förvärvet 242

5.2.3.5 Andelsberäkningen 2475.2.3.6 Från dold till öppen samäganderätt och

äganderättens betydelse i förhållande till sambornas borgenärer 250

5.2.4 Beaktande av hemarbete som rättslig grund för samägande 254

5.3 Äganderättsfrågor mellan sambor ur ett nordiskt perspektiv 2575.3.1 Allmänna bestämmelser i Danmark, Finland och

Norge 2575.3.2 Principen om ”husmorsameie” enligt norsk

rätt 2605.4 Ersättningskrav med stöd av principen om obehörig

vinst 2665.4.1 Alternativa förmögenhetsrättsliga grunder för

ersättningskrav 2665.4.2 Obehörig vinst – en svensk rättsprincip? 2705.4.3 Rekvisiten enligt teorier om obehörig vinst 2715.4.4 Finsk rätt 274

5.4.4.1 Rätt till gottgörelse på grund av en obehörig vinst 274

5.4.4.2 Vederlag enligt tidigare praxis i finsk rätt 275

14

5.4.5 Ersättningsmöjligheter enligt dansk rätt 2775.4.5.1 Kompensationskrav 2775.4.5.2 Berikelsekrav med stöd av principen om

obehörig vinst 2805.4.6 Vederlagskrav enligt norsk rätt 2825.4.7 Ersättningskrav mellan sambor i svensk rätt med stöd

av principen om obehörig vinst 2855.5 Avslutande reflektioner 293

6 Frivilliga förmögenhets dispositioner – avtal och andra inbördes dispositioner 297

6.1 Inledning 2976.2 Gåvor mellan sambor 299

6.2.1 Allmänna bestämmelser om gåva 2996.2.2 Gåva av ideell samäganderättsandel 3006.2.3 Gåva av fast egendom och

bostadsrättslägenheter 3016.2.4 Remuneratoriska gåvor 302

6.3 Ett förmögenhetsrättsligt avtal villkorat att fullgöras vid en separation – en villkorad utfästelse om gåva 303

6.4 Typexempel på avtal 3066.5 Förmögenhetsrättsliga avtal 308

6.5.1 Inledning 3086.5.2 Avtalsfrihet och avtalsbundenhet 3096.5.3 Avtalstolkning 3126.5.4 Jämkning och ogiltighet av ett avtal 315

6.6 I vilken utsträckning ska den familjerättsliga kontexten tillmätas betydelse vid fastställande av rättsverkningarna av ett förmögenhets rättsligt avtal mellan sambor? 319

6.7 Avtal i en nordisk kontext 3266.8 Analys av typexemplen 327

6.8.1 Inledning 3276.8.2 Avtal om att värdet på all egendom som införskaffats

under samboförhållandet ska delas lika vid en separation 327

6.8.3 Avtal om att värdet av all egendom som samborna äger ska delas lika vid en separation 329

15

6.8.4 Avtal om att den ena sambon ska utge en viss summa pengar eller lös egendom till den andra sambon vid en separation 330

6.8.5 Avtal om samäganderätt till all egendom som införskaffats under samboförhållandet 331

6.9 Avtalsfrihet inom rimliga gränser 333

7 Efterlevandeskydd 335

7.1 Allmänt 3357.2 Sambors rättsliga ställning vid ett dödsfall 3367.3 Sambors möjligheter att upprätta ett testamente till förmån

för varandra 3407.3.1 Testationsfrihet med laglotten som enda

begränsning 3407.3.2 Den praktiska betydelsen av begränsningen i

testationsfriheten 3427.3.3 Danmark – utökad testationsfrihet genom

samlevnadstestamenten 3477.4 Livförsäkringar 3507.5 I vilken utsträckning utökar sambor efterlevandeskyddet för

varandra på egen hand? 3547.6 Legal arvsrätt för sambor? 3567.7 Efterlevandeskydd för sambor enligt norsk rätt 359

7.7.1 Inledning 3597.7.2 Nuvarande lagstiftning 3597.7.3 Reformarbetet 3627.7.4 En ny arvelov 364

7.8 Finland – möjlighet till bidrag ur kvarlåtenskapen 3667.9 Avslutande reflektioner 368

DEL IV 371

8 Avslutning 373

8.1 Dags att summera… 3738.2 Vad blev resultatet? 374

8.2.1 Samlevnadsformen sambo idag i jämförelse med 30 år tillbaka 374

16

8.2.2 Vilka omständigheter medför att sambolagen inte är i takt med sin tid? 3778.2.2.1 Allmänt 3778.2.2.2 Delningsreglernas omfattning 3778.2.2.3 Skuldavräkningsregeln 3788.2.2.4 Jämkningsregeln 379

8.2.3 I vilken utsträckning kompenseras sambolagens ”brister” på annat sätt? 3808.2.3.1 Äganderättsfrågor och ersättningskrav 3808.2.3.2 Förmögenhetsrättsligt villkorade avtal 383

8.2.4 Sambors rättsliga skydd i händelse av dödsfall 3858.3 Olika former av lösningsalternativ för att det rättsliga skyddet

ska bli mer i takt med sin tid 3908.3.1 Allmänt 3908.3.2 Nordiska principer för reglering av sambors

ekonomiska förhållanden 3918.3.3 Revidering av sambolagen 393

8.3.3.1 Utökade delningsregler 3938.3.3.2 Utökade jämkningsmöjligheter och/eller

möjlighet till gottgörelse 3998.3.4 Opt in eller opt out? 403

8.3.4.1 Utgångspunkter 4038.3.4.2 Vad krävs för att sambor ska utöka

rättsverkningarna på egen hand? 4048.3.5 Legal arvsrätt – men för vilka sambor? 406

8.4 Finns det gränser för hur långt rätts verkningarna för sambor kan närma sig rättsverkningarna för makar? 409

8.5 Sambors rättsliga ställning i ett framtida perspektiv 414

Summary 417

Källor och litteratur 423

Bilagor 439

17

Förkortningar

Al Arveloven (lov nr. 515 af 6 juni 2007)al arveloven (lov om arv m.m.)AvtL avtalslagen (lag (1915:218) om avtal och andra rätts-

handlingar på förmögenhetsrättens område) bet. betänkandeBrB brottsbalken (1962:700)BRL bostadsrättslagen (1991:614)cit. citerasdir. direktivEKMR Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheternaf. och följande sidaFAB Tidsskrift for familierett, arverett og barnvernsrettslige

spørsmålFAL försäkringsavtalslagen (2005:104)FB föräldrabalken (1949:381)FJFT Tidskrift utgiven av Juridiska Föreningen i FinlandGB giftermålsbalken (1920:405)GåvoL lag (1935:83) angående vissa utfästelser om gåvaJB jordabalken (1970:994)jfr jämför JP Juridisk publikationJT Juridisk tidskrift vid Stockholms universitetKomL kommissionslagen (2009:865)NJA Nytt juridiskt arkivNOU Norges offentlige utredningerOt.prp. odelstingsproposisjonprop. propositionRB rättegångsbalken (1942:740)RBD Rättsfall från bostadsdomstolenred. redaktör/redaktörerRH rättsfall från hovrätternaRP regeringsproposition

18

rskr riksdagsskrivelseRt. Norsk RetstidendeRÅ Regeringsrättens årsbokSamboL sambolagen (2003:376)SamägL samäganderättslagen (lag (1904:48 s. 1) om samägan-

derätt)SCB Statistiska centralbyrånSOU Statens offentliga utredningarSt:meld stortingsmeldingSvJT Svensk juristtidningT:FA Tidsskrift for Familie- og ArveretTfR Tidsskrift for RettsvitenskapU Ugeskrift for RetsvæsenUB utsökningsbalken (1981:774)V: Vestre Landsrets domuppl. upplagaÄB ärvdabalken (1958:637)ÄktB äktenskapsbalken (1987:230)Ø Østre Landsrets dom

DEL I

21

1 Inledning

”[…][C]ouples do not choose to cohabit instead of to marry. They just cohabit.”

Jan Trost1

1.1 AvhandlingsämnetUnder de senaste årtiondena har samboförhållanden blivit en allt vanli-gare och allt mer socialt accepterad samlevnadsform. Numera finns sam-bor bland såväl unga som gamla och i alla samhällsklasser. Vissa sambor har nyss flyttat ihop, medan andra levt ihop i åratal. En stor del av dagens sambor har gemensamma barn, medan andra funnit varandra senare i livet. Några sambor avser att gifta sig, medan andra tänker sig ett fort-satt liv som sambor. Den stora heterogeniteten mellan olika sambopar medför att det också finns en stor variation i hur omfattande sambors ekonomiska gemenskap är och hur enskilda sambor påverkas ekonomiskt i händelse av att samlevnaden upplöses genom separation eller dödsfall.

Många sambor lever idag på liknande sätt som om de vore gifta, men ur ett rättsligt perspektiv är skillnaden mellan att vara gift eller sambo stor. Makar tillerkänns ett omfattande juridiskt regelverk genom bestämmel-serna i äktenskapsbalken och ärvdabalken, medan sambors mellanhavan-den regleras av sambolagen som endast berör den gemensamma bostaden och bohaget. Sambolagen är anpassad utifrån folks familjebildningsvanor i början och mitten på 1980-talet. På den tiden var många samboför-hållanden ett förstadium till äktenskap. Den stora ökningen av antalet samboförhållanden och den stora mångfald av sambopar som numera finns i vårt samhälle, medför dock att sambors behov av skydd i händelse av en separation eller ett dödsfall möjligen är annorlunda idag jämfört med förhållandena för 30 år sedan. De förändringar som skett i samhället motiverar att studera ifall sambolagen ger ett skydd som kan anses skäligt i relation till hur sambors såväl sociala som ekonomiska gemenskap ser

1 Trost, Unmarried cohabitation s. 186.

22

ut. Sambolagen kan dock inte studeras isolerat. Denna lag utgör visser-ligen den enda specifika lag som syftar till att reglera sambors mellanha-vanden. Däremot utgör inte sambolagen den enda delen i det rättsliga skydd som får, eller kan få, verkan vid en separation eller ett dödsfall. För frågor som inte faller inom ramen för sambolagen är sambor hänvisade till den allmänna förmögenhetsrätten. Det medför att i samband med att ett samboförhållande upplöses kan olika lagar, principer och överens-kommelser få betydelse för hur den ekonomiska situationen utfaller för var och en av samborna. Det resulterar också i att sambors rättsliga skydd vid separation eller dödsfall måste studeras utifrån ett bredare perspektiv än endast sambolagen, för att sedermera kunna analysera hur det rättsliga skyddet för sambor fungerar utifrån nuvarande sambors behov av – och önskan om – ett rättsligt skydd i händelse av att samlevnaden upplöses.

1.2 Syfte och frågeställningarDet övergripande syftet med avhandlingen är att studera och utvärdera om det rättsliga skyddet för sambor är i takt med sin tid. Förenklat kan det övergripande syftet uttryckas som en fråga om det idag finns ett fun-gerande rättsligt skydd för den heterogena grupp av par och individer som lever som sambor, utifall samlevnaden upplöses genom separation eller dödsfall.

Det rättsliga skyddet för sambor består för det första av sambolagen som omfattar alla par som definieras som sambor enligt denna lag. För det andra finns det allmänna förmögenhetsrättsliga bestämmelser och principer speciellt anpassade för sambor (och makar), som kan ge sam-bor ett utökat ekonomiskt skydd i händelse av att förhållandet upplöses. För det tredje har sambor möjlighet att utöka det ekonomiska skyddet för varandra på egen hand genom olika typer av förmögenhetsrättsliga dispositioner. Då ett samboförhållande upplöses kan samtliga uppräk-nade delar vara av betydelse för hur den ekonomiska situationen kom-mer att gestaltas för var och en av samborna. Vid en utvärdering av om den rättsliga regleringen för sambor är ändamålsenlig och fungerande, måste varje uppräknad del i det rättsliga skyddet för sambor studeras och utvärderas i relation till den sociala kontext reglerna existerar i – det vill säga i relation till den heterogena grupp av sambor som idag lever i det svenska samhället. Mot bakgrund av ovanstående är det möjligt att iden-tifiera vissa deluppgifter som behöver studeras för att fullfölja syftet med avhandlingen. Dessa uppgifter har brutits ned i en rad frågeställningar som i sin tur utvecklas mer specifikt under varje kapitel.

23

Den första deluppgiften är att klarlägga sambolagens olika syften. Var-för har lagstiftaren valt att införa en specifik reglering för sambor och vad har utgjort skäl för omfattningen av det rättsliga skyddet, så som det gestaltas genom sambolagen?

Avhandlingens andra deluppgift är att genom en empirisk undersök-ning studera hur det rättsliga skyddet för sambor fungerar i relation till ”verkligheten”. Med stöd av studien besvaras frågor som: Vad har allmän-heten för kunskaper och åsikter om det rättsliga skyddet för sambor? Hur betraktar sambor sitt samboförhållande och hur ser sambor på giftermål? Vilken ekonomisk gemenskap finns mellan sambor och utökar sambor skyddet för varandra på egen hand genom att till exempel ingå avtal, upprätta testamenten eller teckna livförsäkringar?

Som tredje deluppgift undersöks vilket rättsligt skydd sambor omfattas av, eller möjligen kan omfattas av. De frågeställningar som besvaras är vilka regler och principer som tillämpas på sambor utan deras uttryckliga vilja och på vilka sätt sambor kan utöka det ekonomiska skyddet för var-andra på egen hand i händelse av separation eller dödsfall. Vidare utreds frågan om sambors fördelning av ekonomiska resurser eller arbetsuppgif-ter kan föranleda ersättningskrav dem emellan.

De tre deluppgifterna gör det möjligt att uppfylla det övergripande syftet att utvärdera om det rättsliga skyddet för sambor är i takt med sin tid, vilket inbegriper frågan om det rättsliga skydd som finns fungerar utifrån olika sambors behov av skydd i händelse av att samlevnaden upp-löses.

1.3 Material och tillvägagångssätt

”Man måste ju ha rättsregler på området, och ju mindre man väljer i blindo, när man fastställer dem, desto bättre är det.”

Åke Malmström2

För att kunna ta reda på om det rättsliga skyddet för sambor är i takt med sin tid har avhandlingsarbetet delats upp i två olika delar.3 Den för-sta delen har bestått i att fastställa vilka olika rättsliga bestämmelser och principer som kan utgöra ett rättsligt skydd för sambor i händelse av

2 Malmström, Rättssociologiska forskningsuppgifter inom äktenskapsrätten s. 242.3 Dessa delar illustrerar endast hur jag på ett övergripande sätt betraktar avhandlingsarbe-tet och ska inte sammanblandas med de fyra delar som avhandlingen dispositionsmässigt är uppdelad i, jfr nedan avsnitt 1.8.

24

separation eller dödsfall. Detta har gjorts genom användandet av lagtext, lagförarbeten, praxis och doktrin. Avsikten har dock inte endast varit att synliggöra vad som är gällande rätt, utan också att söka svar på varför den rättsliga regleringen för sambor kommit att gestalta sig som den gör. Den andra delen har bestått i att studera hur det rättsliga skyddet för sam-bor fungerar i den sociala kontext som rätten verkar i; det vill säga hur fungerar sambolagen, och övriga bestämmelser och principer som berör sambor, i praktiken? För att ta reda på detta har jag utfört en enkätstudie i samarbete med Statistiska centralbyrån. Resultaten från studien presente-ras i ett eget kapitel, men återkommer också som en del i framställningen av övriga kapitel.

Att det vore värdefullt med mer empiriska inslag inom rättsvetenska-pen – och särskilt inom just familjerättslig forskning – har lyfts fram vid ett flertal tillfällen.4 Familjerätten som forskningsområde är speciell på flera sätt. För det första behandlar den våra privatliv, som ofta styrs av känslor och kärlek snarare än vad som brukar karaktäriseras som ekono-miskt rationella val. För det andra berörs vi alla på något sätt av de famil-jerättsliga bestämmelserna under olika skeden av livet. Under historiens gång har familjens funktion och betydelse kommit att förändras, likaså samlevnadsformerna. De senaste 30 åren har antalet sambor ökat mar-kant och för de flesta räcker det att se sig om i sin omgivning för att förstå att samlevnadsformen sambo till viss del ändrat karaktär och numera är ett alternativ till äktenskap för många par, snarare än ett förstadium till detsamma.5 Det är inte möjligt att bortse från den här förändringen och tro att enskilda individer gör ett genomtänkt val av samlevnadsform uti-från ett rättsligt perspektiv. Omständigheten att sambor som grupp blivit allt mer heterogen – i takt med att samlevnadsformen ökat – har även medfört att det är svårare att göra antaganden om vilka kunskaper sam-bor har om den rättsliga reglering som berör dem, vad de själva önskar för rättsligt skydd samt hur de i övrigt lever och agerar.6 Rättsvetenskapliga

4 Se mer om detta och särskilt rättssociologins betydelse inom just familjerätten i Malm-ström, Rättssociologiska forskningsuppgifter inom äktenskapsrätten s. 231–242. Se även Agell, Rationalitet och värderingar i rättsvetenskapen s. 258 och Brattström, Bodelning mel-lan makar – verklighetens betydelse för framtidens regelutformning? s. 61. Jfr även Jareborg, Rättsdogmatik som vetenskap s. 9 och Sandgren, Vad är rättsvetenskap s. 548.5 Jfr Malmström, Rättssociologiska forskningsuppgifter inom äktenskapsrätten s. 242.6 Utsagor om verkligheten kan leda till en snedvridning av perspektivet om dessa utsagor tas för givna, exempelvis bara därför att de återfinns i lagförarbeten eller annat rättskäl-lematerial. Empiriskt material kan bidra till att ett snedvridet perspektiv korrigeras, eller i vart fall till att ”juristen blir medveten om det perspektiv som styr hans verklighetsupp-fattning och tilltro till rättsreglernas verkningar. Det kan i sin tur inverka gynnsamt på den positivrättsliga analysens kvalitet. På så sätt är bruket av empiriskt material kopplat till analysen av gällande rätt.” Se Sandgren, Om empiri och rättsvetenskap s. 740.

25

studier kan ha olika utgångspunkter, vilket i sin tur har inverkan på såväl undersökningens problemformulering som på behovet av, och förutsätt-ningarna för, att använda empiriskt material.7 Denna rättsvetenskapliga studie syftar till att orienteras mot ”verkligheten” – med vilket här avses den sociala kontext vari sambolagen verkar – och mot de faktiska för-hållandena att en stor heterogen grupp av par/individer idag lever som sambor. Användandet av empiriskt material och analysen av rättsreglerna går då med fördel hand i hand.8 För att kunna utvärdera hur det rättsliga skyddet för sambor fungerar i relation till dem som berörs av regleringen, nämligen olika typer av sambor, är det nödvändigt att gå utanför det traditionella rättskällematerialet och ta hjälp av empiriskt material.9 Det finns olika tolkningar av vad empiriskt material är ur ett rättsvetenskap-ligt perspektiv. Vanligtvis åsyftas dock annat material än rättskällema-terialet.10 I den här undersökningen utgörs det empiriska materialet i huvudsak av den enkätstudie som genomförts särskilt för denna avhand-ling. Annan statistik från bland annat Statistiska centralbyråns databaser/register samt andra enkätstudier används också i viss utsträckning. Den mest omfattande empiriska undersökning som tidigare gjorts rörande sambor är en studie utförd av Statskontoret som genomfördes år 1995 som ett led i att utvärdera 1987 års lag om sambors bostad och bohag.11

Som redan nämnts tar avhandlingen utgångspunkt i rättsdogmatiken. Den empiri som används syftar endast till att på ett underbyggt sätt verk-lighetsförankra utvärderingen av gällande rätt och att ligga till grund för en de lege ferenda diskussion. Att empiri används innebär dock inte att avhandlingen i någon mening gör anspråk på att vara rättssociologisk.12

7 Se Sandgren, Om empiri och rättsvetenskap s. 734. 8 Jfr Sandgren, Om empiri och rättsvetenskap s. 734.9 Behovet av empiriskt material är oftare påkallat i rättsvetenskapliga arbeten som syftar till att visa behovet av reformer, eller att lägga en grund för reformer, Hellner, Metodpro-blem i rättsvetenskapen s. 108. 10 Sandgren, Om empiri och rättsvetenskap s. 731 f.11 Statskontorets rapport 1993:24, Sambolagen – en utvärdering.12 Enligt Hydén är rättssociologi samhälls- och rättsvetenskap på en och samma gång, där problemställningen avgör var betoningen ligger i det särskilda fallet. Rättssociologi är till skillnad från rättsvetenskapen dock inte en normativ vetenskap, utan en empirisk veten-skap. Medan rättsvetenskapen tar sin utgångspunkt i rätten, tar rättssociologin avstamp i samhällsförhållandena av något slag. Hydén framhåller vidare att ”[r]ättssociologin är i ett rättsvetenskapligt perspektiv framför allt intresserad av att studera och söka svar på frågor om rättens ursprung och grund och dess framväxt, å ena sidan och dess konsekvenser och funktioner, å andra sidan. Dessa frågor kräver andra teorier och metoder än vad rätts-vetenskapen i övrigt tillhandahåller.” Hydén, Rättssociologi: om att undersöka relationen mellan rätt och samhälle s. 228 (citatet). Se även s. 207 och s. 223. För en närmare analys av rättens förhållande till samhället ur olika perspektiv se Cotterrell, Law’s community.

26

1.4 AvgränsningarDenna avhandling är primärt inriktad mot sambors inbördes ekonomis-ka förhållanden i händelse av att samlevnaden upplöses genom separa-tion eller dödsfall. Vid dödsfall avses det inbördes förhållandet mellan den efterlevande sambon och den avlidna sambons dödsbo. Det rättsliga förhållandet mellan sambor under själva samlevnaden behandlas endast i den utsträckning det har betydelse för parternas respektive ekonomiska ställning vid förhållandets upplösning. En sådan omständighet är exem-pelvis hur äganderätten till egendom som införskaffas under samlevna-den fastställs. Frågor som berör icke-ekonomiska värden utan sociala vär-den, såsom frågan vem som utifrån behov ska få bo kvar i bostaden efter en separation, behandlas endast i den utsträckning som sådana värden är föremål för lagstiftning.

Andra individer eller aktörer än sambor som på olika sätt kan påver-kas av sambors ekonomiska mellanhavanden, som exempelvis barn eller borgenärer, beaktas endast i den mån de kan komma att påverkas av sam-bors förmögenhetsrättsliga mellanhavanden eller vice versa. Det föräldra-rättsliga förhållandet mellan sambor och barn behandlas överhuvudtaget inte.13 Vidare har all offentligrättslig lagstiftning14 avgränsats bort, med undantag av bestämmelserna om överförmyndarkontroll och överför-myndarspärr, vilka kan ha betydelse då en sambo med minderåriga barn avlider.15

I avhandlingen görs ingen åtskillnad mellan hetero- respektive homo-sexuella samboförhållanden, då det inte finns någon anledning att anta att hetero- respektive homosexuellas förmögenhetsrättsliga förhållanden skiljer sig nämnvärt åt. Det bör dock påpekas att detta val möjligen kan ha en viss påverkan på de jämförande resultaten mellan män och kvin-nors svar i den empiriska studien. Ett krav på att skilja mellan sambor med olika sexuell läggning i enkätundersökningen hade dock inneburit en risk för att det överhuvudtaget inte gått att genomföra studien inom ramen för detta avhandlingsarbete.16

13 Angående detta förhållande ur ett nordiskt perspektiv, se Singer, Samboendets föräldra-rättsliga relevans s. 225–254.14 Jfr nedan avsnitt 2.5–2.6. För en kort redogörelse över sambors rättsliga ställning i offentligrättslig lagstiftning se Lind, Sambolagen s. 38 f. 15 Se vidare nedan avsnitt 7.3.2.16 För att tillfråga personer om deras sexuella läggning hade det krävts att studien utvär-derats och godkänts av etikprövningsnämnden. För det fall att enkäten innehållit en sådan fråga hade urvalet i studien behövt vara betydligt större, för att det skulle vara möjligt att dra några slutsatser rörande skillnader mellan hetero- respektive homosexuella sambor. Både en förhöjd kostnad för ett större urval och en etikprövning hade försvårat genomför-andet av studien, särskilt med beaktande av de tidsramar som gäller för doktorandstudier.

27

Vid en utvärdering av sambolagen är det oundvikligt att använda de bestämmelser som gäller för makar som jämförelsematerial. De regler som behandlar makars förmögenhetsrättsliga förhållanden, företrädes-vis reglerna i äktenskapsbalken och ärvdabalken, berörs i den utsträck-ning bestämmelserna är relevanta för att utvärdera det rättsliga skyddet för sambor. Det bör dock klargöras att denna avhandling inte syftar till att jämföra hur det rättsliga skyddet för sambor fungerar i relation till makars rättsliga skydd. För att kunna genomföra en sådan jämförelse hade det krävts en empirisk studie rörande makars förmögenhetsrätts-liga förhållanden, liknande den studie som gjorts inom ramen för denna avhandling.

Avhandlingen syftar till att utvärdera svensk rätt. Vid en utvärdering av det egna rättssystemet finns det ett värde i att studera hur andra länder hanterat samma typ av frågor. Sambors rättsliga ställning har under de senaste årtiondena varit föremål för diskussion i ett stort antal västerländ-ska länder. Eftersom denna avhandling är inriktad mot att undersöka hur det rättsliga skyddet för sambor fungerar i verkligheten – i Sverige – hade det inte gått att genomföra en rättvisande komparation utan att företa en liknande enkätundersökning i de länder som skulle vara föremål för en rättsjämförande studie. Av denna anledning innehåller således avhand-lingen ingen komparativ undersökning i dess rätta bemärkelse. I avsnitt 1.5 ges dock en kort internationell utblick för att dels belysa att ämnet sambor är högaktuellt, dels visa att lagstiftare runt om i västvärlden valt att behandla samboförhållanden olika rättsligt. Vidare i avsnitt 1.6 redo-görs för hur sambors rättsliga ställning förhåller sig till bestämmelserna i Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter (EKMR).17

Jag har även valt att i viss utsträckning ha med nordisk rätt18 i fram-ställningen. De nordiska ländernas rättssystem liknar varandra på många sätt, och det finns även ett långt nordiskt historiskt samarbete rörande den familjerättsliga lagstiftningen. Inspiration kan således hämtas från dessa länder för att dels fördjupa utvärderingen av den egna svenska rät-

17 Lag (1994:1219) om den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europeiska konventionen d. 4 nov. 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 18 Med nordisk rätt menas i denna avhandling företrädesvis dansk, finsk och norsk rätt. Isländsk rätt behandlas inte på mer än något enstaka ställe. Det beror dels på att det inte har skett några större lagstiftningsreformer rörande sambor i isländsk rätt, dels på svårigheterna att finna material om den isländska lagstiftningen på svenska eller engelska som är språk jag behärskar. I viss utsträckning har det även varit svårt att finna svenskt eller engelskt material om den finska lagstiftningen, särskilt gällande doktrin och andra lagförarbeten än propositioner. Finsk rätt behandlas dock löpande i avhandlingen, men inte lika djupgående som dansk och norsk rätt.

28

ten, dels hämta inspiration till de lege ferenda resonemang. I avsnitt 1.7 ges en kort introduktion till det nordiska samarbetet på det familjerätts-liga området och till hur sambors rättsliga ställning kommit att utvecklas i skilda riktningar i de olika länderna.

1.5 Sambors rättsliga ställning i ett internationellt perspektiv

Lagstiftare över hela västvärlden har under framförallt de senaste årtion-dena utmanats av förändrade familjemönster. Att fler blir sambor och att fler barn föds utom äktenskap har varit, och är, föremål för diskussioner och rättsliga reformer. Lagstiftare i olika länder har i allt större utsträck-ning kommit att erkänna sambors existens genom att tillerkänna dem olika typer av rättigheter – och skyldigheter – inom en rad olika rättsom-råden. Vilka rättsverkningar som följer av ett samboförhållande varierar väsentligt mellan länderna. Ofta finns det ett samband mellan reglernas utformning och omfattning beroende på vilka bestämmelser som makar i landet tillerkänns, samt vilka övriga förmögenhetsrättsliga regler och principer som kan tillämpas på sambors ekonomiska mellanhavanden.

Det rättsinstitut som sträcker sig allra längst i att erkänna ogifta sam-manlevande rättsverkningar är det amerikanska rättsinstitutet common law marriage, som idag erkänns i omkring tio delstater i USA. Ett com-mon law marriage är dock inget nytt påfund, utan uppstod i amerikansk praxis redan för runt 200 år sedan. Rättsverkningarna av ett sådant äktenskap är desamma som vid ett formellt äktenskap, vilket innebär att ett par som anses leva i ett common law marriage inte endast omfat-tas av regler rörande bodelning och arv, utan även av bestämmelser om äktenskapsskillnad, underhåll, vårdnad etcetera – det vill säga äktenska-pets samtliga rättsverkningar. Kraven för att ett common law marriage ska anses konstituerat skiljer sig något åt mellan delstaterna, men institutet bygger i stort sett på att ett sammanboende par är överens om att äkten-skapligt leva tillsammans19 och att de utåt sett framträder som om de vore makar.20

19 En sådan överenskommelse kan vara såväl öppen som tyst, se närmare i Lind Common Law Marriage s. 264–465.20 Lind, Common Law Marriage s. 465–574. För en omfattande belysning av rättsinsti-tutet Common Law Marriage se refererat verk av Lind.

29

De senaste årtiondena har en rad länder som exempelvis Nya Zeeland,21 Slovenien,22 Serbien,23 Kroatien24 och vissa delstater i Australien25 och Kanada26 valt att rättsligt jämställa sambor med makar vad gäller deras ekonomiska rättigheter och skyldigheter vid en upplösning av samlevna-den. Andra länder såsom Finland,27 Irland,28 Makedonien29 och Skott-land30 har valt att införa en mer begränsad lagstiftning för sambor, i för-hållande till vad som gäller mellan makar. Andra länder som Norge och Danmark har förstärkt sambors rättsliga ställning genom förändringar i respektive lands arvslagstiftning.31

De kriterier som uppställs för att rättsligt erkänna ett samboförhål-lande skiljer sig åt mellan de länder som har någon form av specifik reglering för sambor. De rekvisit som uppställs är ofta allmänt hållna, som exempelvis att parterna ska leva i en intim gemenskap. Vissa länder uppställer därutöver krav på att samlevnaden måste varat viss tid eller att samborna ska ha gemensamma barn. Tidskraven varierar från ett års samlevnad i Makedonien, till tre års samlevnad i Nya Zeeland och fem års samlevnad i Finland. I några länder såsom i Belgien32 och Frankrike33 har sambor möjlighet att registrera sitt samboförhållande och därigenom erhålla begränsade rättsverkningar. I Nederländerna kan sambor – både hetero- och homosexuella – registrera partnerskap, vilket medför att par-terna erhåller i princip samma rättsverkningar som gifta par.34

I några länder har den allmänna förmögenhetsrätten anpassats till en familjerättslig kontext i praxis för att kunna erbjuda sambor ett skydd i händelse av separation eller dödsfall. Detta har i vissa fall lett till långt-gående analogier med rättsinstitut som ursprungligen varit avsedda för

21 Property (Relationships) Amendment Act 2001. 22 Slovenian Act on Marriage and Family Relations 1976.23 Family Law Act Serbia on maintenance and property relations.24 Family Law Act Croatia on maintenance and property relations.25 Willmott m.fl., De facto Relationships Property Adjustment Law – A National Direction? 26 Goubau, Division of Family Assets and de facto Conjugality: The Limits of a Free Choice Approach s. 274.27 Lag om upplösning av sambors gemensamma hushåll (26/2011).28 Civil Partnership and Certain Rights and Obligations of Cohabitants Act 2010.29 Se Mickovikj och Ristov, The Legal Regulation of Nonmarital Cohabitation in Macedo-nian Family Law.30 The Family Law (Scotland) Act 2006.31 Se vidare nedan avsnitt 7.3.3 och 7.7.32 Law of 23 November 1998 (Loi instaurant la cohabitation légale, Moniteur Belge, 12 January 1999), se Sosson, Recent Evolution (or revolution) in Belgian Family Law s. 52–54. 33 Law no 99–944, adopted on 15 November 1999, the pacte civil de solidarité (PACS), se Tracol, The Pacte Civil de Solidarité (PACS) s. 70–74.34 Registered Partnership Adjustment Act, Staatsblad 1997, nr. 660, se Boele-Woelki, Registered Partnership and Same-Sex Marriage in The Netherlands s. 45–48.

30

helt andra ändamål än familjerättsliga.35 Eftersom ökningen av antalet sambor runt om i västvärlden inte gav upphov till lagstiftning omedelbart – och fortfarande saknas specifik sambolagstiftning i många länder – var det domstolarna som fick/får ta ett samhällsansvar genom att erbjuda sambor ett rättsligt skydd i händelse av separation eller dödsfall. Angå-ende denna utveckling har Lind anfört följande:

”Fram ur det äktenskapsliknande samlivet trädde tysta överenskommelser rörande ersättning för tjänster och dolda äganderätter, bolagskonstruktioner och inom common law traditionen nya typer av ”constructive trusts”, där några uttryckliga avtal härom aldrig träffats. Parternas familjemässiga bete-enden kunde genom de nya linserna uppfattas som bl.a. obehörig vinst, där parternas bidrag och tjänster för varandra och för gemenskapen blev rätts-ligt relevanta omständigheter som kunde åberopas till grund för nya typer av anspråk på ersättning och egendom. Många domstolar strävade efter att nå lösningar, såsom Court of Appeals i London uttryckt saken, ’whenever justice and good conscience required it’.”36

Tillämpning av allmän förmögenhetsrätt på sambor har historiskt sett haft stor betydelse för att lösa sambors ekonomiska mellanhavanden, inte minst i våra nordiska grannländer som saknat särskilda skyddsregler för sambor fram till relativt nyligen.

Även om fler länder infört specifik lagstiftning för sambor saknas fortfarande särskilda samboregler i många europeiska länder. Att sam-bors rättsliga ställning är högaktuell runt om i Europa visar emellertid omständigheten att European Commission on Family Law från år 2013 och framåt, undersöker sambors rättsliga ställning i de 26 europeiska län-der som ingår i nätverket. Kommitténs arbete är tänkt att leda fram till principer för lagstiftning rörande sambors ekonomiska mellanhavanden. Det finns dock ingen skyldighet för europeiska länder att införa specifika skyddsregler för samboförhållanden, vilket slagits fast av Europadomsto-len.37

1.6 Samboförhållanden och EKMRSamboförhållanden faller inom ramen för artikel 8 EKMR, som inne-bär att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv. För heterosexuella sambor slogs detta fast redan i fallet Johnston and Others

35 Lind, Sambolagen s. 319.36 Lind, Allmän civilrättslig metod i internationell familjerätt s. 457. Citatet från Court of Appeals är från Hussey v. Palmer.37 Se nedan avsnitt 1.6.

31

v. Ireland år 1986.38 Fallet handlade om en irländsk man som inte hade möjlighet att gifta sig med den kvinna han hade sammanbott med under 15 år – tillika hade ett gemensamt barn med – på grund av att den irländ-ska lagstiftningen på den tiden inte tillät makar att skilja sig. Trots att mannen enligt lag var gift med en annan kvinna ansåg Europadomstolen att mannens samboförhållande omfattades av familjerättsligt skydd enligt artikel 8 EKMR.39 Domstolen underströk dock att artikeln inte kunde tolkas som att Irland var tvungen att inrätta en speciell lagstiftning för sambor.40 Att även homosexuella samboförhållanden omfattas av samma skydd slogs fast av Europadomstolen år 2010.41

Av artikel 8 EKMR följer således att sambor utgör en familj och går därmed in under det familjerättsliga skydd som artikeln tillhandahåller, med vilket menas att staterna måste respektera samlevnadsformen och att de inte får förbjuda dess existens. Däremot är ingen av de 47 stater som tillhör Europarådet tvungen att inrätta en speciell lagstiftning för sambor.42 Av detta följer att det således är upp till varje enskilt land – inklusive Sve-rige – att bestämma om och hur långt sambors förhållanden ska regleras i den inhemska rättsordningen.

1.7 Nordiskt samarbete på familjerättens område – tillika förutsättningarna för att hämta inspiration från nordisk rätt

Som påpekats ovan i avsnitt 1.4 kommer nordisk rätt att beröras i viss utsträckning i avhandlingen. I augusti år 2014 utgjorde sambors rättsliga ställning en av programpunkterna på det 40:e Nordiska Juristmötet och ungefär samtidigt gavs boken ”Nordisk Samboerrett” ut.43 I boken redo-görs övergripande för sambors rättsliga ställning i de nordiska länderna.

38 Johnston and Others v. Ireland.39 Johnston and Others v. Ireland, p. 56. 40 Johnston and Others v. Ireland, p. 6841 Schalk and Kopf v. Austria och P.B and J.S. v. Austria. Se även Sörgjerd, Reconstructing Marriage s. 296 f. 42 De stater i Europa som inte är medlemmar i Europarådet är Kosovo, Vitryssland och Vatikanstaten.43 Boken är ett samarbete mellan familjerättsliga forskare från de nordiska länderna. De olika forskarna har dock författat varsina kapitel eller snarare artiklar i boken, där varje författare skrivit om ”sina frågor” avseende alla nordiska rättsordningar. Vid hänvisning till dessa artiklar refereras till den enskilda författaren och namnet på berörd artikel, istäl-let för till boken i sin helhet. För boken i sin helhet se Asland, Brattström, Lind, Lund-Andersen, Singer och Sverdrup, Nordisk Samboerrett.

32

Därutöver ges förslag på principer för lagstiftning av sambors ekono-miska förhållanden. Sambors rättsliga ställning är således högaktuell i de nordiska länderna. De senaste åren har det också hänt en hel del på lag-stiftningsområdet i både Danmark, Norge och Finland. Sambors rättsliga skydd i de nordiska länderna skiljer sig dock åt, vilket är motsatsen till det syfte man hade när det rättsliga samarbetet mellan de nordiska – och i synnerhet de skandinaviska – länderna tog sin början för cirka 140 år sedan.44

Redan på det första Nordiska Juristmötet i Köpenhamn år 1872 dis-kuterades hur man skulle kunna bevara och utvidga den nordiska rättsge-menskapen. Familjerätten kom att spela en central roll redan från början av det nordiska samarbetet.45 Det berodde på att familjerätten ansågs som ett rättsområde där en harmonisering ansågs möjlig utifrån de skan-dinaviska ländernas likheter i rättslig tradition, kultur, språk, ideologi och sociala förhållanden. Det nordiska samarbetet inom familjerätten ledde så småningom till att både Danmark, Norge och Sverige under åren 1915–1927 införde nya lagregler avseende makars förmögenhetsrättsliga förhållanden samt rörande ingående och upplösning av äktenskap.46 Län-derna var eniga i alla principiella frågor, även om lösningarna i enskilda frågor kunde skilja sig något åt. Den allmänna uppfattningen var att sam-arbetet mellan länderna var väldigt lyckat och att de lagar som infördes under den här perioden på många sätt var före sin tid.47

Efter åren kring 1920 hände det inte så mycket inom det familjerätts-liga området på några decennier. I mitten av 1950-talet var dock den äktenskapsrättsliga lagstiftningen återigen föremål för diskussion på två Nordiska Juristmöten (år 1954 och år 1957). Samtidigt hade Nordiska rådet krävt att de nordiska ländernas regeringar skulle undersöka förut-sättningarna för en revision av den äktenskapsrättsliga regleringen i res-pektive land för att ländernas lagstiftningar skulle bli mer lika varandra. Det nordiska samarbetet togs upp än en gång, om än med något mindre intensitet än 30 år tidigare. Samarbetet blev dock inte lika lyckat denna gång och ledde inte till några stora – harmonierade – förändringar.48

44 Danielsen och Lødrup, Det nordiske samarbeidet på familierettens område s. 565.45 På det första mötet i Köpenhamn var en av programpunkterna ”Om formuesforholdet mellom egtefæller” och tre år senare i Stockholm var ett tema ”Om makars egendoms-rätt”, se Danielsen och Lødrup, Det nordiske samarbeidet på familierettens område s. 565.46 Danielsen och Lødrup, Det nordiske samarbeidet på familierettens område s. 566 f. Fin-land och Island kom in i det nordiska samarbetet något senare, under mitten av 1900-talet, se Lund-Andersen, Approximation of Nordic Family Law Within the Framework of Nordic Cooperation s. 54.47 Danielsen och Lødrup, Det nordiske samarbeidet på familierettens område s. 567.48 Danielsen och Lødrup, Det nordiske samarbeidet på familierettens område s. 567–569.

33

Runt den här tidpunkten började det även skönjas en förändring vad gällde folks familjebildningsvanor. Antalet giftermål sjönk samtidigt som antalet skilsmässor, liksom antalet samboförhållanden och barn födda utom äktenskap, ökade. Denna utveckling ledde till att både nordiska lagstiftare och domstolar ställdes inför nya utmaningar.49 I takt med att sociala förändringar skapade behov av rättsliga reformer, började de nor-diska ländernas familjerättsliga regleringar att glida isär.50 En förklaring till detta kan ha varit politikers ökade inflytande över lagstiftningsproces-sen. Redan på ett tidigt stadium av reformarbetet kom politiker att bli involverade, både vad gällde ändamålen med lagstiftningen och med den lagtekniska utformningen. Enligt Agell gav det starka politiska inslaget ”mindre utrymme för det mödosamma arbetet att med utgångspunkt i gemensamma värderingar åstadkomma en nordisk, rättssystematisk och rationell genomarbetning av ett ofta invecklat nätverk av regler”.51

I början av 1970-talet tillsattes olika familjerättsliga kommittéer i både Sverige, Danmark, Norge och Finland. Kommittéerna hade till uppgift att se över respektive lands äktenskapslagstiftning. Utredningsarbetet i de olika länderna gjordes i stort sett oavhängigt av de andra länderna.52 Den generella inställningen var att debatten inom det egna landet var av störst betydelse, vilket i sig innebar en slags acceptans av att det nordiska sam-arbetet försvagades.53 Under och efter denna tid utvecklades ländernas familjerättsliga lagstiftningar väldigt olika.54 Vad gällde det ökande anta-let sambor diskuterades denna samhällsförändring i utredningar i både Sverige,55 Danmark56 och Norge57 under 1970- och början av 1980-talet. Det var emellertid endast Sverige som efter dessa utredningar införde en särskild sambolag. I Norge infördes emellertid år 1991 den så kal-

49 Lind, Utvecklingen av samboförhållanden och samborätten i Norden s. 14.50 Agell, Det nordiska familjerättsprojektet och betydelsen av rättsliga kulturskillnader inom Norden s. 10.51 Agell, Det nordiska familjerättsprojektet och betydelsen av rättsliga kulturskillnader inom Norden s. 10.52 Danielsen och Lødrup, Det nordiske samarbeidet på familierettens område s. 570–573.53 Lund-Andersen, Approximation of Nordic Family Law Within the Framework of Nordic Cooperation s. 55.54 Ett viktigt undantag från skillnader i rättsutvecklingen är den danska lagen om regist-rerat partnerskap som utan direkt lagsamarbete införts överallt i Norden, se mer om detta i Lund-Andersen, Approximation of Nordic Family Law Within the Framework of Nordic Cooperation s. 57 f. 55 Se vidare nedan avsnitt 2.5–2.7.56 I Danmark gav kommittén ifrån sig nio betänkanden, varav fyra berörde ogift samlev-nad, se Betænkning nr. 720 af 1974, Betænkning nr. 915 af 1980, Betænkning nr 989 af 1983 och Betænkning nr. 1087 af 1986. 57 NOU 1980:50.

34

lade ”husstandsfelleskapsloven”.58 Lagen omfattar inte endast sambor, utan även andra hushållsgemenskaper där två eller flera vuxna personer bor tillsammans. Rättsverkningarna av lagen är dock begränsade till att endast omfatta rätten att mot betalning överta gemensam bostad och bohag om hushållsgemenskapen upplöses. I avsaknad av specifika sam-boregler i de nordiska länderna har istället den allmänna förmögenhets-rätten fått användas för att lösa sambors ekonomiska mellanhavanden. Det har lett till att det genom praxis utvecklats en möjlighet för sambor att tillerkännas ersättning vid förhållandets upplösning för en investering eller arbete som kommit den andra sambon till godo på ett sådant sätt att denna berikats. Ersättningsmöjligheterna grundar sig framförallt på prin-cipen om obehörig vinst, med visst inslag av förutsättningssynpunkter. Nämnda förmögenhetsrättsliga principer har dock genom praxis anpas-sats till en familjerättslig kontext.59

De senaste åren har både Danmark, Norge och Finland utökat det rättsliga skyddet för sambor genom lagstiftning – men på vitt skilda sätt. Finland införde år 2011 en specifik sambolag.60 Syftet med lagen har inte varit att jämställa sambor med makar utan endast att klarlägga och i viss utsträckning förbättra, sambors rättsliga ställning i händelse av sepa-ration eller dödsfall. Lagen innehåller exempelvis inga bodelningsregler som innebär överföring av ekonomiska värden på liknande sätt som i Sverige. Enligt lagen har dock en sambo möjlighet att vid en upplös-ning av förhållandet kräva ersättning eller så kallad gottgörelse – grundat på principen om obehörig vinst – från den andra sambon. Ett sådant anspråk kan avgöras av en skiftesman (bodelningsförrättare) om parterna ansökt om en sådan. Därutöver har efterlevandeskyddet för sambor för-stärkts genom en förändring i ärvdabalken, som ger möjlighet till bidrag ur den avlidnas kvarlåtenskap. Varken Danmark eller Norge har någon specifik sambolag, vilket gör att sambor inte har någon rätt till bodel-ning då förhållandet upplöses. Däremot har sambors efterlevandeskydd förstärkts genom reformer de senaste åren. I Norge har sambor medgetts viss arvsrätt, medan sambor i Danmark har möjlighet att förstärka efter-levandeskyddet för varandra genom att upprätta ett så kallat samlevnads-testamente som möjliggör för sambor att testamentera mer egendom till varandra än genom ett vanligt testamente i de fall testator har bröstar-vingar. Island har inte några specifika samboregler. Däremot har sambor

58 Lov 4. juli 1991 nr. 45 om rett till felles bolig og innbo når husstandsfellesskap opp-hører.59 Se vidare nedan avsnitt 5.4.60 Lag om upplösning av sambors gemensamma hushåll (26/2011). Lagen trädde i kraft den 1 april år 2011.

35

på Island möjlighet att registrera sitt samboförhållande i ett nationellt register. Registret har ingen betydelse avseende parternas inbördes ekono-miska mellanhavanden, men medför att samborna jämställs med makar vad gäller exempelvis faderskap och vårdnad om barn.61

Trots någorlunda liknande samhällsförhållanden och attityder i sam-hället har de nordiska lagstiftarna valt att möta nya familjerättsliga utmaningar på olika sätt.62 Mot bakgrund av detta finns det, som redan nämnts ovan i avsnitt 1.4, ett värde i att jämföra – och inspireras av – hur dessa länder valt att lösa olika rättsliga frågor rörande sambor. Av denna anledning kommer därför nordisk rätt att löpande redovisas närmare i de avsnitt där ett nordiskt perspektiv kan tillföra något för utvärderingen av den svenska rätten.

Genom den nya boken Nordisk Samboerrett ger forskare i de nord-iska länderna sina bidrag till hur nordisk samborätt på såväl kort som lång sikt skulle kunna uppnå en högre grad av harmonisering genom att föreslå olika principer.63 Denna avhandling syftar inte till att diskutera en harmonisering av nordisk samborätt, varför principerna inte behand-las löpande genom boken. Principerna kommer dock diskuteras i det avslutande kapitlet, där det även följer en kort sammanfattning av vad principerna innefattar.

1.8 DispositionAvhandlingen består av fyra delar. Del I utgör bakgrund och består för-utom av förevarande kapitel även av kapitel två. I kapitel två redogörs för sambolagens framväxt samt dess nuvarande syfte. Tillbakablicken visar att ogift samlevnad förekommit i det svenska samhället sedan århund-raden tillbaka. Lagstiftaren har under historiens gång på olika sätt för-sökt reglera människors familjebildningsvanor. Trots olikheterna mellan dagens samboförhållanden och relationer utan äktenskap på 1700-talet går det att urskilja vissa gemensamma nämnare genom historien i de lagar som kommit till för att reglera olika former av förbindelser utan äktenskap. En historisk tillbakablick är nödvändig för att dels förstå och förklara syftet med dagens sambolag, dels belysa vilken funktion lagen är tänkt att ha.

61 Lind, Utvecklingen av samboförhållanden och samborätten i Norden s. 52 f. och s. 63. 62 Jfr Lind, Utvecklingen av samboförhållanden och samborätten i Norden s. 14.63 Se Asland m.fl., Nordisk Samboerrett, särskilt s. 15 och s. 285–301.

36

Del II, som består av kapitel tre, är en redogörelse för den empiriska studie som genomförts inom ramen för avhandlingen. I kapitlet redovisas dels hur studien genomförts, dels resultaten.

I Del III diskuteras vilket rättsligt skydd sambor omfattas av, eller möj-ligen kan omfattas av, och hur detta skydd fungerar i relation till den sociala kontext vari skyddet verkar. I denna del återkopplas således till den empiriska studien och de resultat som redovisats i del II. Del III inleds med kapitel fyra som behandlar sambolagens bestämmelser. I kapi-tel fem redogörs för det första för hur äganderättsfrågor mellan sambor ska avgöras. Kapitlet fokuserar företrädesvis på hur samäganderätt mellan sambor kan uppstå på grund av deras ekonomiska gemenskap. I kapitel fem behandlas för det andra även ersättningskrav mellan sambor. Frågan är om det finns möjlighet för en sambo att kräva ersättning med stöd av principen om obehörig vinst i de fall där en parts direkta eller indi-rekta bidrag medfört en ökning av den andra sambons egendom, men utan att den bidragande parten blivit samägare till egendomen i fråga. I kapitel sex behandlas i vilken utsträckning sambor kan ingå villkorade förmögenhetsrättsliga dispositioner mellan varandra, det vill säga avtal villkorade att fullgöras vid en separation. I kapitel sju undersöks i vilken omfattning, och på vilka olika sätt, sambor kan förstärka efterlevande-skyddet för varandra.

I den sista delen, del IV, som består av kapitel åtta, knyts föregående delar samman för att kunna besvara det övergripande syftet med avhand-lingen – om det rättsliga skyddet för sambor är i takt med sin tid. Kapitlet innehåller en rättspolitisk diskussion rörande förändringsbehov, utifrån omständigheten att sambor utgör en heterogen grupp av par och indi-vider. Kapitlet innehåller också en diskussion om, och i vilken utsträck-ning, lagstiftaren har ett ansvar för att tillhandahålla en skyddslagstift-ning för sambor.

37

2 Sambolagens framväxt och dess nuvarande syfte

2.1 Ogift samlevnad – inget nytt fenomenAtt leva tillsammans som ogifta är ingen ny företeelse i Sverige. Sam-levnad mellan par utan äktenskap har förekommit i vårt samhälle sedan århundraden tillbaka. Idag lever vi i ett samhälle där samboförhållanden är en fullt ut accepterad samlevnadsform. Så har emellertid inte alltid varit fallet. Under historiens gång har lagstiftaren försökt styra männis-kors familjebildningsvanor på olika sätt. Den familjerättsliga regleringen har haft olika syften beroende på tid och omgivande samhällsförhållan-den.

I detta kapitel redogörs för hur relationer mellan par utan äktenskap har bemötts av det omgivande samhället och behandlats i lagstiftningen från mitten av 1700-talet fram till nutid.64 Vidare belyses i detta kapi-tel syftet med nuvarande sambolagstiftning. Likheterna är få mellan de relationer som blev föremål för lagreglering på 1700-talet och moderna samboförhållanden. Jämförelse kan dock göras mellan de lagregler som kommit att styra olika typer av relationer utan äktenskap under de senas-te århundradena. En historisk tillbakablick är nödvändig för att kunna förstå och analysera både syftet med dagens samboreglering och vilken funktion regleringen är tänkt att ha i det svenska samhället.

64 Kapitlet syftar inte till att ge en uttömmande historisk belysning av den familjerättsliga utvecklingen, utan endast att visa på hur relationer utan äktenskap reglerats på olika sätt under de senaste århundradena – vilket har betydelse för den sambolagstiftning som gäl-ler idag. Nämnda innebär att kapitlet inte heller är uttömmande vad gäller källor. I första hand har lagförarbeten – som innehåller omfattande historiska beskrivningar – använts som sekundärkällor vad gäller den svenska rätten mellan 1700-talet fram till början av 1900-talet. För en omfattande historisk belysning avseende den familjerättsliga utveck-lingen hänvisas till annan litteratur. Se t.ex. Hafström, Den svenska familjerättens historia, Inger, Svensk rättshistoria och Sörgjerd, The legal status of relationships in a changing society.

38

2.2 1734 års giftermålsbalk och de ofullkomnade äktenskapen

Sedan århundraden tillbaka har äktenskapet utgjort normen för sam-levnad mellan två personer. Formerna för hur ett äktenskap har ingåtts har dock varierat under historiens gång. Enligt de landskapslagar som rådde under medeltiden kunde ett äktenskap ingås på både icke-kyrklig och kyrklig väg.65 Den Svenska kyrkan (härefter kyrkan) förde dock en enträgen kamp för att ett äktenskap endast skulle kunna ingås i kyrkan.66 Det blev en lång kamp som de slutligen vann i och med införandet av 1734 års giftermålsbalk (1734 års lag), då kyrklig vigsel och lysningsför-farande blev obligatoriskt för ingående av ett äktenskap med full rätts-verkan. Kyrkans inflytande i samhället och över folks familjebildnings-vanor krockade emellertid med den medeltida sedvänjan att kunna ingå äktenskap även utan inblandning av kyrkan. Att tvärt avstyra invanda sedvänjor hos folket var inte möjligt. Såväl ogift samlevnad som sexuellt umgänge utanför äktenskapet fortsatte att förekomma även efter att kyr-kan fått ett större inflytande i samhället.67 För att värna om situationen för framförallt ogifta kvinnor och utomäktenskapliga barn infördes vissa skyddsbestämmelser i 1734 års lag för vad som kom att benämnas ofull-komnade äktenskap.68

Ett ofullkomnat äktenskap kunde uppstå i fyra fall. För det första upp-stod ett sådant om ett trolovat par hade sexuellt umgänge. Efter hand kom bestämmelsen att endast avse fall då en man och kvinna haft sexu-ellt umgänge efter det att paret tagit ut lysning.69 Det andra fallet gällde

65 Alltsedan den kristna kyrkans etablering i Sverige på 1000-talet fram till 1734 års lag infördes fanns det möjlighet att ingå äktenskap både på icke-kyrklig och kyrklig väg, se mer om detta i Inger, Svensk rättshistoria s. 22–23. Se även Agell, Samboende utan äkten-skap s. 29.66 För att förenkla framställningen används här termen Svenska kyrkan. Denna benäm-ning uppstod dock först i samband med dissenterlagen år 1860, då det uppkom ett behov av att särskilja den tidigare så kallade evangelisk lutherska statskyrkan från andra kristna kyrkor, se närmare nedan avsnitt 2.3. Jfr även Sörgjerd The legal status of relationships in a changing society s. 26 f., angående reformationen i Sverige från katolicismen till luthera-nismen och dess påverkan på äktenskapsrättens utveckling. 67 Enligt Bradley var den kyrkliga vigselceremonin inte lika högt värderad, med vilket menades att frånvaron av en vigselceremoni inte var lika stort tabu i Sverige, som i många andra länder. Se Bradley, Family Law and Political Culture s. 6.68 Beteckningen ofullkomnat hänför sig till att parterna inte bekräftat sin relation genom en kyrklig ceremoni, se Sörgjerd, The legal status of relationships in a changing society s. 42. 69 1734 års GB 3 kap. 9 §. Enligt 1734 års lag uppställdes vissa formkrav vid en tro-lovning. Kvinnans giftoman (vanligtvis hennes far) skulle närvara tillsammans med två vittnen från vardera mannens respektive kvinnans sida. En trolovning som inte uppfyllde formkraven ansågs ogiltig. En trolovning hade karaktären av ett avtal om framtida äkten-

39

om en trolovad kvinna blev övergiven av mannen efter det att de haft sexuellt umgänge.70 Kvinnan kunde då vända sig till domstol som kunde förklara henne som mannens äkta maka. Var det kvinnan som lämnade mannen kunde han på liknande sätt vända sig till domstol och få förhål-landet klassificerat som ett ofullkomnat äktenskap. För det tredje kunde ett ofullkomnat äktenskap uppstå om en man inte ville infria sitt löfte om att gifta sig med en kvinna som han lockat till sexuellt umgänge.71 Även i detta fall var kvinnan tvungen att vända sig till domstol. Slutligen uppstod ett ofullkomnat äktenskap om en man följde med den kvinna som han under äktenskapslöfte lockat till sexuellt umgänge, till kyrkan för så kallad kyrkotagning.72 Kyrkotagning var en kyrklig välsignelse- och tacksägelseakt, som ägde rum efter att en kvinna fött barn.73

Juridiskt sett var ett ofullkomnat äktenskap ett giltigt äktenskap, men rättsverkningarna var inte samma som efter kyrklig vigsel. Kvinnan fick full giftorätt i mannens egendom, men däremot ingen morgongåva eller rätt att sitta kvar i oskiftat bo om mannen dog. Mannen hade inte för-valtningsrätt över kvinnans egendom, vilket annars var fallet vid äkten-skap.74 Var det mannen som vänt sig till domstol för att få förbindel-sen klassificerad som ett ofullkomnat äktenskap efter att hans trolovade lämnat honom (tredje fallet ovan), erhöll mannen giftorätt i kvinnans egendom, men inte i övriga fall.75 Enligt 1734 års lag innebar giftorätten att makarnas lösa egendom sammansmälte till en samägd förmögenhets-massa redan vid äktenskapets ingående, där vardera maken hade giftorätt till sin bestämda andel.76 Att en relation blev klassificerad som ett ofull-komnat äktenskap medförde således omedelbara ekonomiska konsekven-

skap. Efter hand gick det inte att upprätthålla den restriktiva hållningen mot förlovningar som inte uppfyllde formkraven. Det medförde att det istället blev lysningen – det vill säga en kungörelse i kyrkan om att två personer ämnade ingå äktenskap med varandra – som blev utgångspunkt för när lagens bestämmelser om ofullkomnade äktenskap och upplös-ning av trolovning blev tillämpliga i praktiken. Se SOU 1972:41 s. 116–119. Se även Inger, Svensk rättshistoria s. 108 angående själva lysningsförfarandet.70 1734 års GB 3 kap. 9 §.71 1734 års GB 3 kap. 10 §.72 1734 års GB 3 kap. 10 §. 73 Inger, Svensk rättshistoria s. 172 f. 74 Inger, Svensk rättshistoria s. 173. Jfr Teleman, Bodelning s. 15.75 Hafström, Den svenska familjerättens historia s. 49. 76 1734 års lag stadgade att giftorätt på landet skulle vara 2/3 av boets massa för mannen och 1/3 för hustrun, medan makar i städer ägde giftorätt till hälften vardera. År 1845 togs skillnaden i giftorättsandelarna mellan landsbygd och stad bort vilket medförde att alla makar hade giftorätt till hälften vardera, Teleman, Bodelning s. 13 f. och Westring, Den nya giftermålsbalken jämte dithörande författningar med förklaringar s. 112. Nuvarande bestämmelser om giftorätt liksom bestämmelserna i 1920 års giftermålsbalk, innebär ett latent anspråk på hälftendelning av värdet av makarnas gemensamma giftorättsgods den

40

ser för båda parterna i förhållandet. Vidare utgjorde såväl ett ofullkom-nat äktenskap som en trolovning hinder mot att ingå äktenskap med en annan person. Enligt 1734 års lag blev trolovningsbarn och barn avlade under äktenskapslöfte jämställda med barn födda inom äktenskap, vilket innebar att barnen fick ärva sina föräldrar.77

Uppfattningen att par endast skulle kunna ingå äktenskap genom vig-sel i kyrkan speglade särskilt de välbärgades värderingar och det var de – med prästerskapet i ledning – som hade kämpat för att kyrklig vigsel skulle bli obligatorisk.78 Av nämnda anledning kan antas att ofullkom-nade äktenskap förekom framförallt bland bönder och ståndslösa män-niskor i bondesamhället.79

Även om ofullkomnade äktenskap erkändes rättsligt i 1734 års lag, motarbetades sådana förbindelser av prästerskapet som försökte tvinga parterna att låta sig vigas i kyrkan för att på så sätt ”fullkomna” sin för-bindelse.80 Trots kyrkliga tvångsmedel gick det emellertid inte att komma tillrätta med utomäktenskapliga förbindelser. Många ofullkomnade äktenskap blev antagligen bestående under längre tid än parterna själva

dag äktenskapet upplöses. Fram till en bodelning äger dock vardera maken sin egendom och svarar för sina skulder, se vidare nedan avsnitt 2.4.77 Barn som var födda i utomäktenskapliga förbindelser utan äktenskapslöfte – så kallade ”oäkta barn” – fick inte ärva sina föräldrar. Dessa barn hade endast laglig rätt till mat och uppfostran. I praxis utdömdes dock vanligtvis underhållsbidrag till oäkta barn, intill dess de fyllt 15 år eller till dess de kunde försörja sig själva. Om barnet dog hade föräldrarna rätt att ärva barnet, Inger, Svensk rättshistoria s. 176.78 Inger, Svensk rättshistoria s. 98 och s. 172.79 Angående familjebildningsvanorna under den tid då Sverige kristnades framhåller Matovic att sådana moment som sängledningen och fästningen hade fast förankring hos den svenska allmogen (bönder och ståndslösa människor i bondesamhället), se Matovic, Stockholmsäktenskap s. 31. Jfr Lewin, Om ogift samboende i Sverige: med tonvikt på samtida förhållanden s. 28 som påpekar att den gamla sedvänjan ”nattfrieri” kom att leva kvar hos allmogen även efter år 1734. Lewin framhåller nattfrieri som exempel på en folklig sedvänja som allmogen medvetet strävade att hemlighålla för överheten.80 De förbindelser där en man lockat en kvinna till sexuellt umgänge under äktenskaps-löfte betraktades extra strängt av prästerskapet (se fall tre och fyra ovan). Genom en för-ordning som kom den 23 juli år 1755 skulle parterna i dessa två fall av ofullkomnade äktenskap förmås att gifta sig i kyrkan genom en rad tvångsmedel. Efter det att en domare förklarat en förbindelse som ett ofullkomnat äktenskap skulle prästerskapet försöka förmå parterna att viga sig i kyrkan. Om denna förmaning inte lyckades skulle, enligt förord-ningen, parterna anmälas till domkapitlet för att få ytterligare förmaningar om att de skulle låta vigas. Ifall inte dessa förmaningar hjälpte skulle saken överlämas till domstol som vid vigselvägran kunde meddela föreläggande om att parterna var tvungna att låta viga sig, under hot om kortare frihetsstraff. Nämnda föreläggande kunde upprepas ett antal gånger. Om inte heller dessa förelägganden fick parterna att viga sig skulle deras ärende först överlämnas till domkapitlet och därefter till kungen, som hade möjlighet att förordna om att det ofullkomnade äktenskapet skulle upplösas. Se LB 1913:11 s. 101.

41

önskade på grund av den tidsödande procedur som krävdes för att upp-lösa en sådan förbindelse. Svårigheten att upplösa äktenskapet gjorde att det även kunde ta lång tid innan parterna kunde gå vidare och bilda familj med annan person, eftersom ett ofullkomnat äktenskap utgjorde äktenskapshinder.81

Efter hand höjdes röster för att det borde bli enklare att upplösa ett ofullkomnat äktenskap, istället för att med alla medel försöka få de berör-da parterna att låta sig vigas mot sin vilja. Genom en reform från år 1810 skedde en förändring.82 Det blev nu förhållandevis enkelt att upplösa ett ofullkomnat äktenskap utan alltför långt dröjsmål.83

2.3 Vägen mot ett fakultativt civiläktenskapKyrkans inflytande i samhället fortsatte att vara stort under hela 1800-talet. I efterdyningarna av den franska revolutionen började emellertid antikyrkliga stämningar att spridas över stora delar av Europa, vilket så småningom kom att påverka såväl samhällsförhållandena som rätts-utvecklingen i Sverige.84 I samband med den franska revolutionen, och som ett led i att betona det borgerliga samhället, hade Frankrike infört ett obligatoriskt civiläktenskap. Den nya juridiska äktenskapssynen spreds snabbt över Europa. I Sverige började kyrkomotståndare propagera för att äktenskapet inte var en kyrklig angelägenhet utan ett civilt avtal som lika väl kunde ingås inför en borgerlig myndighet.85 Debatten rörde dels rätten att avstå från vigsel, dels rätten till vigsel utan kyrklig inblandning.

Att vissa människor propagerade för rätten till vigsel utan kyrkans inblandning hade sitt ursprung i att svenska kyrkans ensamrätt till vigsel uteslöt par från att kunna formenligt gifta sig om endera eller båda av

81 Jfr Almquist, Den svenska familjerättens historia s. 41 f.82 1755 års förordning (se not 80 ovan) upphävdes år 1810 i samband med att det kom en ny förordning. I den senare förordningen infördes nya bestämmelser för att förmå parterna i ett ofullkomnat äktenskap att låta viga sig. Tvångsmedlen var dock mindre ingripande än i 1755 års förordning. Om inte kyrkan kunde förmå parterna att gifta sig i kyrkan skulle det ofullkomnade äktenskapet upplösas om parterna var överens om detta. Var parterna oense skulle deras ärende överlämnas till kungen, som fick besluta om för-bindelsens upplösning eller inte. Även om kungen beslöt att upplösa förbindelsen bestod de ekomomiska rättsverkningarna av ett ofullkomnat äktenskap. Se LB 1913:11 s. 101 f. 83 Almquist, Den svenska familjerättens historia s. 43.84 Den franska revolutionen varade mellan åren 1789 till 1799. I Frankrike infördes år 1792 ett obligatoriskt civiläktenskap som en del i att framhäva det borgerliga samhället. Som motivering anfördes att äktenskapet inte var något annat än ett civilt avtal. Se Lewin, Om ogift samboende i Sverige: med tonvikt på samtida förhållanden s. 29.85 Lewin, Om ogift samboende i Sverige: med tonvikt på samtida förhållanden s. 29 f.

42

dem tillhörde ett annat trossamfund.86 År 1860 infördes den så kallade dissenterlagen, vilken gav vissa främmande trossamfund – som var god-kända av staten – vigselrätt i de fall båda de blivande makarna tillhör-de samfundet i fråga.87 Den nya bestämmelsen var dock inte tillräcklig för att helt lösa problemet att vissa grupper uteslöts från att formenligt kunna ingå äktenskap. En särskilt drabbad grupp var judar som önskade ingå äktenskap med lutheraner.88 Förhållandena blev inte lättare under 1800-talet då antisemitismen spreds över Sverige. Så sent som år 1861 bekräftade den dåvarande kungen ett äktenskapsförbud mellan medlem av svenska kyrkan och en judisk trosbekännare. Förbudet upphävdes dock år 1863 efter det så kallade ”Levinsonmålet”. Fallet gällde den judiske trosbekännaren Levinson som önskade ingå äktenskap med den kvinna – tillhörande svenska kyrkan – som han sammanlevt med under 15 år och som han hade tre gemensamma barn med. Kyrkan vägrade emellertid att utfärda lysning trots att Svea Hovrätt förklarat att Levinson var skyldig att gifta sig med sin fästmö. Till slut ingrep den dåvarande justitieminis-tern och framhöll att lagen måste ändras för att lösa det problem som uppstått. Lösningen hette civiläktenskap.89 Trots motstånd hos delar av prästerståndet90 gick lagförslaget igenom och en ny lag om civiläktenskap

86 Efter år 1781 fick vissa ”främmande trosbekännare” (framförallt katoliker), genom det så kallade toleransediktet, rätt att förrätta vigsel om båda blivande makarna tillhörde samma samfund. Blandäktenskapen utgjorde dock ett särskilt problem. Om makarna tillhörde olika trossamfund förrättades vigsel i båda församlingarna, vid skilda tillfällen, för att undvika tvist om äktenskapets legala karaktär. Vissa religioner och trossamfund föll emellertid inte under begreppet ”främmande trosbekännare”, vilket gjorde det svårt för personer tillhörande dessa samfund att ingå ett legalt äktenskap med en lutheran. Nygren, Levinsonmålet och vägen mot civiläktenskapet s. 192–195. 87 I samband med denna lag blev det även möjligt för en infödd svensk att övergå till ett annat – av staten godkänt – kristet trossamfund, se Lewin, Om ogift samboende i Sverige: med tonvikt på samtida förhållanden s. 31 f. Fram till år 1952 var det obligatoriskt att tillhöra något trossamfund. Kravet togs bort genom införandet av religionsfrihetslagen (1951:680), se särskilt 4 §.88 Svårigheten för lutheraner och judar att ingå äktenskap med varandra skapade enligt Sundberg ett särskilt intresse för ofullkomnade äktenskap, Sundberg, Familjerätt i om-vandling s. 50 f. 89 Nygren, Levinsonmålet och vägen mot civiläktenskapet s. 195 f.90 Prästerståndet – som var ett av de fyra stånd som representerades i Sveriges ståndsriks-dag (som avskaffades år 1866) – argumenterade efter två huvudlinjer. För de så kallade ”konservativa” handlade motståndet mot civiläktenskap mellan lutheraner och judiska trosbekännare, om statens existens som kristen organism. De konservativa menade att svenska folket, svenska staten och svenska kyrkan var en sammanhållen enhet där hel-heten förlorade sin inre logik om någon del skiljdes bort. Den andra huvudlinjen – de ”liberala – gav uttryck åt ett mer pragmatiskt och medborgerligt perspektiv, se närmare i Nygren, Levinsonmålet och vägen mot civiläktenskapet s. 198–200.

43

mellan judar och kristna utfärdades år 1863.91 Lagen var det första steget på väg mot ett fakultativt civiläktenskap för alla.

Det andra steget mot ett fakultativt civiläktenskap för alla togs genom en ny dissenterlag som utfärdades år 1873. Lagen gav utökade möjlighe-ter för personer som tillhörde så kallade – av staten godkända – ”främ-mande trosbekännare” att vigas inom det egna samfundet. Syftet med lagen var framförallt att tillgodose baptisterna som inte ville låta sig vigas i svenska kyrkan. Lagen löste dock inte alla vigselproblem, bland annat för att baptisterna inte ville erhålla ett statligt erkännande, vilket gjorde att de inte kunde erhålla egen vigselrätt.92 Civiläktenskapet gjordes till-gängligt för allt fler genom en förordning år 1880 och ytterligare en för-ordning år 1898. Även om fler fick möjlighet att ingå civiläktenskap hade det dock fortfarande karaktären av ett ”nödciviläktenskap”, som inte var tillgängligt för alla.93 Som en protest mot att endast vissa grupper i sam-hället kunde gifta sig borgerligt valde vissa att leva tillsammans som ogifta i vad som började kallas samvetsäktenskap.94 Motståndet mot att inte alla par hade möjlighet att gifta sig utan inblandning av kyrkan gav emeller-tid resultat och år 1908 infördes ett fakultativt civiläktenskap för alla.95

2.4 Införandet av nya giftermålsbalkenTrots att ett fakultativt civiläktenskap infördes år 1908 var det många som valde att leva tillsammans som ogifta.96 Under den här tiden skedde dock en viss förändring avseende vilka grupper i samhället som valde att inte gifta sig. Om ofullkomnade äktenskap tidigare förekommit särskilt bland bönder och ståndslösa människor i bondesamhället, kom ogift samlev-

91 Förordningen den 20 januari 1863 angående giftermål mellan kristen och mosaisk trosbekännare. 92 För en närmare redogörelse över det komplexa förhållande som rådde rörande baptis-terna och svenska kyrkan och staten, se Sundberg, Familjerätten i omvandling s. 54–56 och Lewin, Om ogift samboende i Sverige: med tonvikt på samtida förhållanden s. 31–33. 93 LB 1913:11 s. 279. 94 Inger, Svensk rättshistoria s. 241.95 Lag den 6 november 1908 om äktenskapets ingående. Bestämmelsen överfördes sedan till 4 kap. 1 § i 1920 års giftermålsbalk.96 Det finns ingen heltäckande statistik över hur vanligt det var med ogift samlevnad i början på 1900-talet. År 1910 var dock andelen barn födda utom äktenskapet 15 procent för landet i sin helhet. Högre andelstal uppvisades i industrisamhällen och vissa delar av landsbygden. Andelen utomäktenskapliga barn var låg i de delar av landet som präglades av stark religiositet. Sammantaget var det en betydande del av barnen som inte föddes i lösa förbindelser, utan i förhållanden där föräldrarna sammanlevde med varandra, Lewin, Om ogift samboende i Sverige: med tonvikt på samtida förhållanden s. 35.

44

nad nu att spridas till städerna. Denna utveckling kan förklaras av den tilltagande industrialiseringen och urbaniseringen i landet. Industrialise-ringsprocessen innebar inte endast teknologiska förändringar och fram-växten av företag och fabriker, utan utvecklingen påverkade även männis-kors levnadssätt, inkluderat deras familjebildningsvanor.97 Förändringen blev extra tydlig i storstadsregionerna och framförallt i Stockholm, vilket resulterade i att det vigsellösa varaktiga samboendet allt oftare kom att kallas för Stockholmsäktenskap.98

De personer som sammanlevde utan äktenskap under den här tiden hade olika skäl till det. En synbar anledning var att det hade börjat upp-komma ett motstånd mot all form av vigsel. En förklaring till motstån-det var ett ökat inflytande av en socialistisk samhällssyn. Vissa socialister ansåg att ett äktenskap skulle ingås helt utan medverkan av staten. De rät