HoracioCastellanos

Moya

SönderfallÖversatt från spanska av Yvonne Blank

LEOPARD FÖRLAG Stockholm 2011

titelsida.indd 1 5/27/11 3:11 PM

HoracioCastellanos

Moya

SönderfallÖversatt från spanska av Yvonne Blank

LEOPARD FÖRLAG Stockholm 2011

titelsida.indd 1 5/27/11 3:11 PM111701_Sonderfall_ORIG.indd 3 11-05-27 15.50.04

13

1

uppklädd i proper, grå kostym kommer Erasmo in i köket, hänger upp hatten på en krok och betraktar sin magra och beniga hustru som sitter vid bordet i morgon­rock med rufsigt hår, en kopp kaffe i handen och tid­ningen uppslagen framför sig.

– Vad gör du hemma vid den här tiden? frågar Lena utan att lyfta blicken från tidningen. Varför är du inte på kontoret?

– Jag kommer för att hämta dig. Varför har du inte gjort dig i ordning?

– Jag dricker kaffe och läser tidningen, ser du väl? svarar hon och vänder blad.

Den kortvuxne och rundlagde Erasmo ställer sig mitt emot henne på andra sidan bordet, han slår ihop klack­arna, lägger händerna på ryggen och drar in magen så gott det går.

– Men, snälla Lena, mumlar han.– De där sydvietnameserna lägger minsann inte fing­

rarna emellan, säger Lena, fortfarande utan att ta blick­en från tidningen. Nu har de dödat den där Ngô Ðinh Diêm. Jag kan svära på att han var i maskopi med kom­munisterna.

111701_Sonderfall_ORIG.indd 13 11-05-27 15.50.05

14

– Lena, hör du vad jag säger?– Inte som ni, era ynkryggar, som behandlade libera­

lerna med silkesvantar. Det där avskummet som höll vår regering gisslan i sex år. Ni borde skämmas! I stället för att bura in dem och låta dem betala för sina brott och sitt förräderi, skickar ni iväg dem till Costa Rica där de kan vältra sig i lyx med allt de har stulit. Fegare får man leta efter! De där satans kommunisterna borde sitta inspär­rade på vatten och bröd och inte leva som furstar i exil.

– Klä på dig nu, för guds skull, suckar Erasmo.Först nu lyfter Lena på huvudet och spänner ilsket

ögonen i honom.– Lortgris! Titta vilka märken du har lämnat efter dig.

Jag som just hade städat här, säger hon och pekar mot ett par knappt skönjbara märken på golvet bakom mannen. Ska det vara så förbannat svårt att torka av fötterna på dörrmattan?

Erasmo låter sig inte provoceras.– Gör dig i ordning nu så vi kommer iväg någon gång.– Du vet min inställning. Eller har du svårt för att

fatta?– Börja inte nu igen! säger han med samma lugna

röst.– Jag börjar så mycket jag vill. Du måste vara dum i

huvudet om du tror att jag tänker gå på det där bröllopet.

111701_Sonderfall_ORIG.indd 14 11-05-27 15.50.05

15

– Det är din dotters bröllop, Lena, och vi bör vara där båda två.

– Kom inte och tala om för mig vad jag bör och inte bör göra! fräser Lena och bläddrar ursinnigt i tidningen.

– Lugna ner dig, du har sönder tidningen.– Jag gör vad jag vill med tidningen, skriker hon. Och

du din förbannade mes borde också stanna hemma i stäl­let för att låta dig styras av den där slynan.

– Hon är min dotter, säger han och tar tag i ryggstö­det på stolen framför sig.

– Vad har det med saken att göra? Ska du låta henne gifta sig med den där typen, den där nollan, bara för att hon är din dotter? Det här hade aldrig hänt om du hade lyssnat på mig. Du borde ha sett till att han blev inburad eller utvisad.

Lena sörplar högljutt i sig det som är kvar av kaffet.– På vilka grunder då? Han har inte brutit mot någon

lag.– Han är tjugo år äldre än Teti, han är salvadoran

och kommunist. Det räcker och blir över. Och nu ska du stå där som en nickedocka på deras bröllop. Bara för att den där slampan har fått för sig att hon till varje pris ska gifta sig med honom. Inte jag, jag vill inte ha med den här farsen att göra, klipper hon av och återgår till läsningen.

111701_Sonderfall_ORIG.indd 15 11-05-27 15.50.05

16

Erasmo drar fram stolen och sätter sig. – Esther är myndig, hon är tjugotvå år och har rätt att

gifta sig med vem hon vill utan att vi lägger oss i.– Du hade kunnat stoppa henne bara du hade velat,

men du är en stor mes, det är vad du är …– Snälla Lena, jag vill att vi kommer tillsammans till

bröllopet. Ta av dig morgonrocken och klä på dig nu, för guds skull! Det börjar bli ont om tid. Klockan är tio och vigseln är klockan elva.

– Vigseln … väser Lena och lyfter blicken igen. Sve­ket, det största svek som ni har utsatt mig för … Ni har gaddat ihop er så att den där nollan ska kunna ta Teti ifrån oss. Ja, du också! Spela inte oskyldig!

– Jag har ingen anledning att spela oskyldig.– Du har dåligt samvete, det är därför du vill ha mig

med. Men det kan du glömma. Du får gå ensam på det där bröllopet. Och det är ingen idé att du fortsätter tjata för jag tänker inte ändra mig.

– Du kommer att ångra dig.– Vad sa du? säger hon och ställer sig upp. Ångra mig?

Jag? – Hon slår pekfingret mot bröstet. – Jag? Du begri­per ju ingenting. Hur kan du säga något så korkat? Vad skulle jag ångra?

– Hetsa inte upp dig.– Svara! Vad skulle jag ångra? Att jag inte säger ja och

111701_Sonderfall_ORIG.indd 16 11-05-27 15.50.05

17

amen till ett bröllop som går emot Guds lagar, mot sam­hällets lagar, mot naturens lagar?

– Nu tar du väl ändå i …– Den där uslingen är fortfarande gift, han har aldrig

skilt sig. Han har fyra barn och han har blivit utvisad från sitt land för att han är kommunist. Och nu tänker han gifta sig med vår enda dotter, vår korkade dotter som gör allt för att plåga mig. Hur kan hon slå sig ihop med en sån typ?

Lena går bort till spisen och häller upp mer kaffe.– Var inte dum, Lena. Du vet mycket väl att Clemente

är skild. Jag är jurist. Jag har sett papperen. Och han är inte utvisad från sitt land. Han har kommit hit för att gifta sig med Teti.

– Han har lurat dig, precis som han har lurat alla andra. Lena står lutad mot diskbänken, hon blåser på kaffet innan hon dricker. – Jag kan svära på att de där papperen han har visat dig är förfalskade. Han har säkert köpt dem av någon korrumperad tjänsteman i San Salva­dor. Men du går visst på vad som helst.

– Jag är inte dum. Jag har förstås undersökt saken.– Det är klart att du är dum. Annars skulle du ha

stoppat det här absurda bröllopet, säger Lena.– Glöm inte att Clemente kom hit som diplomat för

ett par år sedan …

111701_Sonderfall_ORIG.indd 17 11-05-27 15.50.05

18

– En diplomat av lägsta rang, svarar Lena spydigt. En nolla.

Lena sätter sig igen; hon ställer ner koppen på bordet och fortsätter bläddra i tidningen.

– Vad jag vill säga är att han aldrig skulle ha fått ett regeringsuppdrag om han var kommunist.

– Är du dum eller spelar du bara? Varenda kotte vet att det kryllar av kommunister och bögar i diplomat kåren … Och det är likadant här, skriker Lena. Det är på tiden att ni börjar rensa ut all skit som liberalerna lämnade efter sig på våra ambassader och konsulat!

– Sluta bråka och klä på dig!– Han är nästan lika gammal som jag och han är opå­

litlig, säger Lena och tar en klunk av kaffet. Han är fyr­tiosju år, mer än dubbelt så gammal som Teti och bara tre år yngre än jag. Hans äldsta son är knappt ett år yngre än Teti. Tycker du att det lämpligt? Det ska bli intressant att se vad han är ute efter, vad som ligger bakom allt det här. Han räknar väl med att dra fördel av ditt politiska infly­tande. Jag lovar att han kommer att göra vad han kan för att sko sig på vår bekostnad …

Plötsligt spärrar Lena upp ögonen, ställer ner koppen på bordet och slår sig för pannan med höger handflata.

– Herregud! utbrister hon. Jag måste genast ändra i mitt testamente. Den där skojaren är förstås ute efter

111701_Sonderfall_ORIG.indd 18 11-05-27 15.50.05

19

mina pengar. Hör du vad jag säger, Mira Brossa? Jag mås­te omedelbart skriva om mitt testamente.

Erasmo ser uppgivet på henne.– Är du säker på att du inte ska följa med? frågar han

och reser sig.– Har du fortfarande inte fattat?– Du gör som du vill. Jag går och byter slips …– Hör du vad jag säger? Jag tänker göra vår korkade

dotter arvlös, min Eri ska få alltihop. Den där sol och­våraren ska inte inbilla sig att han kan komma hit och roffa åt sig av mina pengar.

Erasmo står i dörröppningen; han tar upp ett paket med en ny slips ur kavajfickan.

– Så du har till och med köpt en ny slips, säger hon hånfullt.

– Jag går in på mitt rum, sedan går jag in i badrum­met och efter det åker jag. Tänk igenom saken ordentlig. De förväntar sig att du ska komma, säger Erasmo och lämnar köket.

– Det är deras problem … Gå inte när jag pratar med dig, skriker hon och springer efter honom.

111701_Sonderfall_ORIG.indd 19 11-05-27 15.50.06

20

2

– vad ska folk säga, lena? Har du tänkt på det? frågar Erasmo och öppnar dörren till sitt rum. Lena följer efter honom in och sätter sig på sängkanten.

– Det är advokat Molina som ska viga dem, han kom­mer att fråga efter dig. Pressen kommer att vara där, dina före detta journalistkolleger, fotografer …

– Pack!– Alla kommer att undra varför du inte är där. Gör

inte så här mot Teti. Hon är vår dotter.– Hur många gånger ska jag behöva säga att jag inte

tänker gå? Herregud, vilken röra du har härinne!Erasmo tar av sig kavajen och hänger den på herr­

betjänten; han tar sin kortpipiga 38:a ur byxlinningen och lägger den ifrån sig på nattduksbordet. Han knyter upp slipsen och ställer sig framför spegeln som hänger ovan­för byrån.

– För Erasmitos skull …– Blanda inte in min prins i det här! vrålar Lena och

slår handflatan i sängen.– Skrik inte …– Jag skriker så mycket jag vill. Idiot! Och nämn inte

Eris namn en gång till. Jag varnar dig. Han har inget

111701_Sonderfall_ORIG.indd 20 11-05-27 15.50.06

21

med det här spektaklet att göra. Hör du det!– Du borde göra dig i ordning i stället för att sitta där

och jaga upp dig, det börjar bli bråttom, säger Erasmo och tar på sig den nya slipsen. Jag är klar om en minut.

– Har du inte fattat? Jag tänker inte gå på det där tarv­liga bröllopet, i synnerhet inte som det ska hållas hemma hos Berta. Värre intrigmakerska får man leta efter. Varför ska de gifta sig just där? Kan du förklara det?

– Därför att du vägrar låta dem gifta sig här.– Det är inte sant! Lena reser sig bryskt och börjar gå

fram och tillbaka i rummet med ilskna steg. – De gör det för att reta mig, för att håna mig. Och Esther har bjudit alla de där slamporna som ska föreställa hennes väninnor. Det är därför hon gifter sig, för att ha en ursäkt att festa ihop med de där lättfärdiga våpen.

– Du är sjuk! Berta är din syster.– Och en slampa. Det är inte mitt fel att hon är som

hon är, det är inte mitt fel att hon har gift sig med en mes som Zuñiga, som låter henne beblanda sig med vilket patrask som helst.

– Berta är en respektabel kvinna, säger Erasmo och rättar till slipsknuten. Jag tycker inte att du ska prata om henne på det där sättet.

– Så det är alltså du som bestämmer vad jag får säga om min syster?

111701_Sonderfall_ORIG.indd 21 11-05-27 15.50.06

22

– Vi glömmer det.Erasmo följer Lena med blicken i spegeln, hon går

fram och tillbaka i rummet, fortare och fortare och med alltmer frenetiska gester.

– Allt vi har lagt ner på den där jäntans utbildning har varit bortkastat. Det har inte hjälpt ett smack, hon förstör sin egen framtid och hon förstör vårt goda rykte. Det finns hur många hederliga unga män som helst i det här landet, pojkar från anständiga familjer som tillhör vår egen samhällsklass. Men, nej, hon var förstås tvungen att träffa en salvadoransk kommunist som skulle kun­na vara hennes pappa. Är det här tacken för att vi lät henne studera i Washington? Är det här tacken för alla pengar vi har lagt ner på hennes utbildning? Är det här tacken för allt vi har offrat för henne? Är det här hen­nes sätt att tacka oss? Att göra oss till åtlöje? Du skulle bara våga upprepa att jag borde gå på det där förbannade bröllopet!

– Du är verkligen inskränkt, Lena. Du vägrar envist att acceptera faktum.

Erasmo sjunker tungt ner i fåtöljen. Han är utmattad. Han sluter ögonen och önskar att han var någon annan­stans.

– Och de där två åren hon var utomlands, när vi tog hand om lille Eri medan hon bodde hos mina systrar i

111701_Sonderfall_ORIG.indd 22 11-05-27 15.50.06

23

New York … Vad hjälpte det? Så fort hon kom tillbaka fick hon ihop det med den där typen igen.

– Den där typen är far till hennes son, och snart är han hennes make.

– Ynkrygg! Du bryr dig inte om någonting.– Jag bryr mig om min dotters lycka. Och om det gör

henne lycklig att gifta sig med Clemente så tänker inte jag försöka hindra henne.

– Och vad vet du om lycka, om jag får fråga? Lena stannar upp och ser på Erasmo.– Vilken ful jävla slips du har köpt, säger hon hån­

fullt.– Jag borde byta kostym också.– Du borde byta ut din ruttna själ, fräser hon. Sedan

går hon fram till fåtöljen, lutar sig över Erasmo och spot­tar ur sig tillmälen samtidigt som hon gestikulerar vilt med händerna framför ansiktet på honom.

– Du låter vår enda dotter kasta bort sitt liv! Du är ingen karl, en feg stackare, det är vad du är. Att du bara kan se dig själv i spegeln utan att skämmas … Jag har ingen anledning att oroa mig för vad folk ska säga, men det har du. Anständiga människor förstår min inställning, de beundrar mig, de förstår att det handlar om värdighet, de vet att jag har principer och att jag inte låter mig ut­pressas. Jag är Lena Mira Brossa och jag vägrar inlåta mig

111701_Sonderfall_ORIG.indd 23 11-05-27 15.50.06

24

med en salvadoransk kommunist som har hypnotiserat min naiva dotter.

– Jaha, så nu är Clemente hypnosör också …– Men du bryr dig inte. Vad tror du att folk kommer

att säga om dig? Advokat Mira Brossa, den store politi­kern, ledare för Partido Nacional, generalens högra hand, förvandlad till en salvodaransk kommunists nickedocka. Begriper du inte att du gör dig till åtlöje? Begriper du inte att liberalerna kommer att skratta åt dig? Har du be rättat för generalen vad du håller på med? Du äcklar mig. Du har ingen stolthet, inga principer. Och det värsta är att du förstör för partiet. Precis nu, när vi äntligen har lyck­ats få bort liberalerna från makten, när landet behöver en stark regering och det är viktigare än någonsin att vi håller ihop, då passar vår dotter på att gifta sig med en salvadoransk kommunist, och du bara jamsar med …

– Sluta nu, Lena, säger Erasmo och försöker resa sig för att komma undan hennes kanonad, men hon knuffar tillbaka honom.

– Vet generalen om vad du och din slyna till dotter håller på med? Svara!

– Jag behöver inte stå till svars inför dig.– Förrädare! Det är vad du är, en satans förrädare.– Vad tror du? Det är väl klart att generalen vet att

Teti ska gifta sig i dag. Det skulle inte förvåna mig om

111701_Sonderfall_ORIG.indd 24 11-05-27 15.50.06

25

han har skickat en bröllopspresent också. Han är inte lika inskränkt som du.

– Du ljuger! Inte nog med att du är en förrädare, du smutskastar generalen också. Att du bara vågar! Jag tror knappt att det är sant, säger hon och vänder blicken uppåt, som om hon tog himlen till vittne. Sedan sätter hon sig i soffan och tar upp en näsduk ur fickan på morgonrocken. Erasmo reser sig ur fåtöljen. Han går bort till spegeln för att ta sig en sista titt. Han inser att han blir tvungen att gå ensam på bröllopet.

– Du är sjuk, Lena, säger han uppgivet.Lena snyter sig.– Om det är någon som är sjuk så är det du. Det är

ditt fel att den där jäntan aldrig har lärt sig att ta ansvar. Du har alltid låtit henne få sin vilja igenom, du har aldrig satt henne på plats. Du lyder hennes minsta vink. Allt det här är ditt fel. Allt jag har försökt bygga upp har du förstört med din mesighet, alla mina försök att uppfostra henne, att ge henne värderingar och principer … Du har alltid tagit hennes parti när jag har kritiserat henne för något. Hon är din dotter, inte min …

– Vad är det för dumheter du säger, Lena?Erasmo ser ilsket på henne.– Det är sant! Hon är inte det minsta lik mig, hon är

precis som du. Jag såg till att hon började ta pianolek­

111701_Sonderfall_ORIG.indd 25 11-05-27 15.50.06

26

tioner, att hon började dansa balett och jag uppmuntrade henne att läsa, men hon tröttnade på allt. Hon är full­komligt okänslig, totalt ointelligent. Hon är bara intres­serad av att festa, precis som du. Att leva loppan på sina föräldrars bekostnad. Hon har en förkrympt hjärna. Det är enda förklaringen till att hon håller ihop med den där salvadoranska kommunisten, den där fattiga nollan som bara är ute efter våra pengar och dina kontakter …

– Du målar fan på väggen.– Det gör jag inte alls. Jag kan svära på att den där

typen har något skumt i kikarn. Det syns på honom …– Jag orkar inte lyssna på dig längre. Kan du hålla tyst

en stund?– Försöker du tysta mig?– Jag försöker bara få dig att sluta tjata. Jag har hört

att du inte tänker gå på bröllopet. Det räcker. Men vad du än tycker om saken så gifter sig Teti och Clemente om en halvtimme. Det tjänar ingenting till att du fortsätter brå­ka. Mot mig kan du vräka ur dig hur många elakheter du vill, jag är immun. Men du sårar Teti om du inte är med på bröllopet. Nu ska jag pinka och sedan åker jag …

Erasmo går in i badrummet utan att stänga dörren. Han fäller upp toalettlocket.

– Det är hon som sårar oss genom att gifta sig med den där …

111701_Sonderfall_ORIG.indd 26 11-05-27 15.50.06

27

– Ska du börja nu igen? säger Erasmo och knäpper upp gylfen.

– Sikta ordentligt med den där snuskiga saken du har mellan benen så att det inte kommer utanför, säger Lena som bevakar honom från dörröppningen.

– Nu får du väl i alla fall ge dig, Lena! Det här är fak­tiskt mitt rum och mitt badrum.

– Men det är faktiskt jag som ser till att det blir städat. Och du pinkar alltid utanför. Det här är ett anständigt hem, ingen satans bordell.

Erasmo är fullt koncentrerad på att styra och verkar inte höra vad hon säger.

– Den där jäntan har alltid varit besvärlig och bråkig och upprorisk. Ända sedan hon var liten. Hon är precis som du, raka motsatsen till mig. Jag har inte förtjänat det här. Det är som en förbannelse. Annat var det med Pili, hon hade mina ögon, min blick (Lenas röst blir plöts­ligt mjuk och nostalgisk), mina drag … Min älskade lilla flicka, hon skulle ha blivit precis som sin mor, hon skulle ha ärvt min känslighet, min goda smak … Varför skulle just hon dö? (Hon ilsknar till igen.) Kan du svara på det? Pili var min dotter … den här slynan är en kopia av dig.

– Tänk på vad du säger. Du hädar.– Jag säger bara som det är. Hon verkar njuta av att

plåga mig, hon har alltid gjort tvärtemot det jag har sagt,

111701_Sonderfall_ORIG.indd 27 11-05-27 15.50.06

28

aldrig respekterat mina principer och värderingar … Skaka av den där snuskiga saken över toaletten så att det inte kommer utanför, har jag sagt.

Erasmo ignorerar henne igen. Han stoppar in lem­men och knäpper gylfen.

– En dotter som inte har något annat i huvudet än att festa och springa med karlar, vad ska jag med en sån till? Varför skulle min Pilar dö? Det är inte rättvist. Jag förtjänar inte det här …

– Det var väl Guds vilja.– Hycklare! Det här har ingenting med Gud att göra.

Du vet lika väl som jag att det var den där odugliga skö­terskans fel. Det var hon som dödade Pili och förstörde mitt liv. Hon borde hamnat i fängelse …

– Det var en olycka. Och det är tjugotvå år sedan, sä­ger Erasmo och vrider på vattnet för att tvätta händerna.

– Det var ingen olycka!– Det är klart att det var. Barnet gled ur händerna på

henne …– Det är inte sant. Hon släppte henne med flit!– Ingen normal människa gör nåt sånt. Hur många

gånger ska jag behöva förklara det för dig …– Den där kärringen var inte normal. Varför tappade

hon Pili, men inte Teti, kan du svara på det?– Du verkar aldrig komma över det som hände, och

111701_Sonderfall_ORIG.indd 28 11-05-27 15.50.07

29

det är beklagligt. Men jag begriper inte varför vi måste prata om det just nu, när Teti ska gifta sig.

– Jag säger det bara en gång: Om Esther gifter sig med den där kommunisten är hon inte längre min dot­ter. Det vet hon, och ändå sviker hon mig. Jag kommer aldrig att förlåta henne. Jag har lidit nog under de här tjugotvå åren på grund av henne och jag tänker banne mig inte accep tera en usel kommunist till svärson … Du tvålar aldrig in händerna ordentligt, det är därför dina handdukar alltid är så skitiga.

Erasmo tar på sig lite eau­de­cologne.– Så, nu är jag klar, säger han.– Jag tänker inte tillåta att den där slynan gör mig till

åtlöje och att du håller henne om ryggen. Om de nu nöd­vändigtvis tänker driva igenom sin bröllopsfars så ska det i alla fall inte ske på min bekostnad.

Lena slår igen badrumsdörren med en smäll och tar upp en nyckel ur fickan.

– Lena, vad gör du?– Vad tror du? Jag låser in dig.– Lena!– Jag gör bara vad jag måste: jag hindrar dig från att

dra partiet och generalens namn i smutsen, jag tvingar dig att uppträda som en man, med principer och värde­ringar …

111701_Sonderfall_ORIG.indd 29 11-05-27 15.50.07

30

– Lås upp dörren!– … och att respektera din hustru.– Lena!– … jag hindrar dig från att göra något som riskerar

att skada både oss och landet, för ingen honduran med ett uns av värdighet skulle komma på tanken att lämna över sin dotter till en salvadoransk kommunist.

– Sluta upp med de här dumheterna och öppna dör­ren!

– Det är just dumheter jag tänker hindra dig från att göra.

– Öppna, säger jag!– Det hjälper inte att skrika. Du kommer att få sitta

där du sitter medan den där slynan gifter sig.– Lena, öppna innan jag blir förbannad! Jag är inte på

skämthumör. Klockan är mycket. Lås upp dörren ome­delbart!

– Det här är inget skämt, det är fullt allvar.– Öppna nu, för helvete!– Sluta sparka på dörren, det blir märken.– Om du inte öppnar slår jag sönder den!– Säkert, Simson.– Lena, du vet inte vad du gör. Lugna ner dig. Försök

acceptera faktum, försök acceptera din dotter som hon är. Det tjänar ingenting till att hålla på som du gör. Du

111701_Sonderfall_ORIG.indd 30 11-05-27 15.50.07

31

förstör bara för dig själv. Släpp ut mig nu, jag ber dig …– Jag tänker inte öppna. Nu går jag ner och säger till

chauffören att han kan åka tillbaka till kontoret och kom­ma och hämta dig efter lunch.

– Lena, gör inte så här! Du kommer att ångra dig!– Jag är snart tillbaka.– Lena!

111701_Sonderfall_ORIG.indd 31 11-05-27 15.50.07