1

1

Årets Bergsprängare

2006 ...sida 18

Det djupaste hålet ...sida 14

Mångmiljardinvestering i Aitik ...sida 4

Slutsprängt i Hallandför Västkustbanan ...sida 8

SprängNytt Nr. 1 Mars 2007Årgång 21

Kundmagasinfrån

Årets Bergsprängare

2006 ...sida 18

Mångmiljardinvestering i Aitik ...sida 4

Slutsprängt i Hallandför Västkustbanan ...sida 8

Det djupaste hålet ...sida 14

2

2 3

4

6

8

11

14

16

18

21

22

28

Mångmiljardinvestering i Aitik....................... Största sprängningen 2006..........................

Slutsprängt i Halland för Västkustbanan/ BeMo etablerar sig i Sverige ......................

Rivstart för Veidekkes underjordsgrupp.......

Det djupaste hålet........................................

Regionchef med kundens bästa för ögonen.....

Årets Bergsprängare 2006...........................

Tän(k)t var det här!......................................

Viktstyrka, Energi, Gasvolym och VOD- passé?!.......................................................

Ärrad veteran inne på femte sprängkortet...

www.oricaminingservices.com

SprängNytt Nr 1

Mars 2007 Årgång 21InnehållAnsvarig utgivare

Knut Nilsen

RedaktörThor Andersen

RedaktionskommittèThor Andersen. Svein Hegna

Ari KainulainenJan Kristiansen

Hanne Merete Nilsen

AdressDyno Nobel Sweden AB

Gyttorp, 713 82 Nora

Telefon 0587-850 00

Kommentarer, idèer och förslag till innehållet i denna tidning välkomnas till redaktionen för SprängNytt !

2

3

3

Knut NilsenVice Presiden, Nordics

The Power of PartnershipThe Power of Partnership är ett viktigt element i vårt glo-bala profilprogram och, inte minst, i vår dagliga verksam-het.Ett framgångsrikt samarbete bygger på ömsesidigt förtro-ende, kommunikation och gemensamma mål. Detta för-utsätter att vi kan förstå, förutse och tillgodose kundernas varierande behov och utmaningar. Samarbete är mer än bara att leverera produkter och ser-vice. För oss betyder det att tillsammans med kunderna hitta de optimala lösningarna för deras sprängningsbe-hov.Vi har åtagit oss att utveckla lösningar som hjälper våra kunder att nå sina mål och stärka sin position på markna-den. Dessutom ska vi leverera den service som kunderna har behov av i den dagliga driften.Vi mäter våra egna prestationer genom våra kunders framgångar.Det är detta vi menar med “Power of Partnership”, som du kommer att finna i våra informationsblad, broschyrer, internetsidor etc.

Hälsa, miljö och säkerhet (HMS)Vi i Orica strävar efter att vara en av världens ledande fö-retag när det gäller hälsa, miljö och säkerhet. Att förebyg-ga och undvika skador, sjukdomar, miljöförstörelse och andra skadliga HMS-tillbud kommer till uttryck i vår vision “Inga ska skadas - någonsin” – ”Värdesätt människor och miljö”. Visionen visar vår inställning att alla sådana hän-delser är förutsägbara och möjliga att förhindra.

Inga ska skadas - någonsinVår säkerhetsvision – inga personskador någonsin, visar vårt ansvar vad gäller aktivt säkerhetsarbete gentemot våra anställda, leverantörer, kunder, aktieägare och sam-hället. Vårt ansvar beträffande hälsa, miljö och säkerhetVi söker efter att ta hänsyn till människan och miljön i alla våra aktiviteter. Vi bedriver vår verksamhet för samhällets bästa, utan att kompromissa med framtida generationers livskvalitet.

Vi ska i synnerhet· Se till att våra anläggningar drivs enligt de strängaste normer för att skydda våra anställda, leverantörer, gran-nar och miljön.· Kontinuerligt söka efter nya metoder att effektivare ut-nyttja råvaror och energi.· Leverera produkter som kan produceras, transporteras, lagras, användas och kasseras på ett säkerhetsmässigt tillfredsställande sätt. · Erbjuda våra kunder och användare adekvat informa-tion och/eller utbildning om försäljning, användning och destruktion av våra produkter.· Sträva efter att utveckla nya eller förbättrade produkter och processer som ytterligare höjer människors livskvali-tet och minimerar påverkan på miljön.

· Kräva att alla våra anställda och leverantörer följer re-levanta lagar och interna bestämmelser. Vi ska även er-bjuda den utbildning de behöver.· Uppmuntra våra anställda att ta initiativ som bidrar till en förbättrad miljö på arbetsplatsen, i privatlivet och i sam-hället.· Sätta upp höga mål och mäta framstegen för att säkra att vi kontinuerligt förbättrar våra prestationer inom hälsa, miljö och säkerhet.· Kommunicera öppet om våra aktiviteter och rapportera om vårt hälso-, miljö- och säkerhetsarbete.

4

4 5

MÅNGMILJARDINVESTERING I AITIKBolidens ska under åren 2007-2011 investera 5,2 miljarder kronor i en expansion av verksamheten vid koppargruvan Aitik

Investeringarna i Aitik omfattar bland annat ett nytt anrikningsverk, anlägg-ningar för krossar och infrakt samt vägar mellan byggnader. En anled-ning till att man flyttar hela anlägg-ningen är att det finns mycket malm under den. Vidare införs bandtransport mellan krosstationer och anriknings-verk vilket minimerar behovet av trucktransporter. Den relativt höga investeringskostnaden för den sju

kilometer långa bandtransportlös-ningen uppvägs av förbättrad drifttill-gänglighet samt betydligt lägre drift-kostnader än för trucktransporter.

Molybden en nykomlingDet nya anrikningsverket beräknas vara färdigställt i slutet av 2009 med produktionsstart 2010. Inledningsvis blir kapaciteten 33 miljoner ton. Den beräknas därefter öka successivt för att från och med 2014 nå full produk-

tion på 36 miljoner ton. Idag går ett tågsätt per dygn till Rönnskärsver-ken, efter utbyggnaden blir det två. Den nya metallproduktionen av koppar förväntas bli i genomsnitt cirka 100 000 ton per år. Guldpro-duktionen fördubblas från dagens produktion på cirka två ton. Guldet ska utvinnas genom en lakningspro-cess med cyandid. Dessutom kommer Boliden att börja processa metallen molyb-den – en silvervit metall, nästan lika hård som wolfram, men böjligare. Molybden är eftersökt inom stålin-dustrin, där den används som lege-ringsmetall. Den nyttjas också inom kärnkraftsindustrin, i flygplan och som trådmaterial i elektriska och elektroniska tillämpningar. Molyb-densulfid är användbart som smörj-medel vid höga temperaturer i bland annat rymdfarkoster, där vanlig olja blir för tunn.

Blir ännu mer effektivAitik kommer även fortsättningsvis att vara en låghaltig fyndighet, med en genomsnittlig kopparhalt på 0,29 procent, men kompenserar som ti-digare för detta med en hög produk-tivitet. Redan idag befinner sig Aitik högt upp på listan över produktiva

Bolidens ska under åren 2007-2011 investera 5,2 miljarder kronor i en expansion av verksamheten vid koppargruvan Aitik. Inves-teringen innebär bland annat att ett nytt modernt anrikningsverk byggs. Då fördubblas produktionskapaciteten från 18 till 36 miljo-ner ton malm per år.– Detta är en av våra största investeringar hittills. Genom satsnin-gen blir Aitik en av världens mest effektiva gruvor, med väsentligt förbättrad konkurrenskraft, säger Bolidens vd och koncernchef Jan Johansson.

Boliden kommer nu att börja processa metallen molybden – en silvervit metall, nästan lika hård

som wolfram, men böjligare.

Text: Lars Westerlund

4

5

5

koppargruvor i världen med 43 ton per mantimme, jämfört med ett glo-balt medel på 15 ton per mantimme. I och med expansionen kommer gru-vans produktivitet att öka till 55 ton per mantimme. Aitik blir därmed en av världens mest effektiva koppar-gruvor.

Förlängd livslängdDen tidigare produktionsplanen för Aitik sträckte sig fram till 2016. Med den beslutade expansionsplanen förlängs gruvans livslängd till åtmins-tone 2025. Investeringen ger en väsent-lig ökning av malmreserven från ti-digare 200 miljoner ton till drygt 600 miljoner ton. Genom investeringen kan närmare 60 procent av den to-tala mineraltillgången i Aitik nu göras brytvärd. Projektet för också med sig positiva miljöeffekter i samband med införande av ny och modernare tek-nik, bland annat ökad energieffekti-vitet, förbättrad vattenanvändning samt minskade utsläpp till luft.

Så här kommer det att se ut i Aitik efter investeringen.

Tummen upp för den stora investeringen i Aitik gör Aitiks fackordförande Hans-Göran Ölvebro, Bolidens styrelseordförande Anders Ullberg och den nye områdeschefen i Aitik, Peter Richardson.

6

6 7

Kirkens Bymisjon er en diakonal stiftelse som ble grunnlagt i Kristiania i 1855.

Kirkens Bymisjons visjon er at mennesker i byen erfarer respekt, rettferdighet og omsorg. I Verdidokumentet som legger grunnlaget for Bymisjonens arbeid holder vi fram verdiene som vi ønsker at vårt arbeid skal være preget av verdighet, fellesskap, rettferdighet, solidaritet, barm-hjertighet, håp og tro.

Vår oppgave er både å avdekke nødens årsaker, lindre smerte og arbeide for en bedre og mer rettferdig hverdag i storby-samfunnet.

Även om Aitik är Europas största koppargruva hör det inte till varda-gen med så stora laddningar. – Den största sprängningen som vi någonsin gjort i Aitik låg på 1,8 miljoner ton. Det var för några år sedan och 2005 hade vi en på 1,6 miljoner ton, säger Otto Krigsman. Egentligen skulle sprängningen den här gången ha skett redan i slu-tet av november. Men ett ymnigt snö-fall följt av töväder ställde till det. – Hela området snöade över och sedan frös det på. Det blev som ett betongtäcke. Vi fick slita hårt med att få fram alla slangarna igen.

Ny huvudtransportvägLaddningarna är utspridda på en 700 meter lång sträcka och dagbrottet kommer efter smällen aldrig mer att bli sig likt. – Bland annat försvinner en hu-vudtransportväg som ersätts med en ny. Ledningen för anrikningsverket följer också med spänning spräng-ningsarbetet. Mest oroliga är de för att sandledningen, i vilken en sulfid-

Dimman ligger tät över Bolidens dagbrott i Aitik. Det råder en spänd förväntan i luften denna lördag i december. Sprängningen som ska genomföras är den största i Sverige under 2006. – 1,5 miljoner ton gråberg är det som ska tas ut och till sprängnin-gen använder vi oss av hela 601 ton sprängämne, berättar Otto Krigsman, arbetsledare för tillredningsgruppen i gruvan.

STÖRSTA SPRÄNGNINGEN 2006Text och bild: Lars Westerlund

– Idag arbetar vi bara på en front, men efter utbyggnaden blir det

förmodligen aktuellt med två fronter, säger Otto Krigsman,

arbetsledare i tillredningsgruppen.

6

7

7

haltig restprodukt pumpas till sand-magasinet, ska förstöras. För att säkra ledningen, som bara ligger 40 meter bort från närmaste laddning, har den täckts med uttjänta däck från gruvans gigantiska truckar.

– Men det är ingen fara för led-ningen, lugnar Otto Krigsman. Skjutledare för dagen är Kurt Karlin. Bland Kurt och Ottos kollegor i tillredningsgruppen finns ett flertal kvinnor.

Skjutledaren Kurt Karlin och Meiri Magalhaes, en av tillredningsgruppens CAD-ritare, studera tändplanen.

Otto Krigsman undersöker resultatet av sprängningen

– Sex stycken för att vara exakt, två av dem Birgitta Persson och Anna Krigsman är också skjutledare. Dimman gör det omöjligt att fo-tografera den stora sprängningen, vilket medför att Sprängnytts repor-ter och en filmfotograf, som också ska dokumentera sprängningen, får nöja sig med att lyssna. Efteråt åker Otto Krigsman ner till skådeplatsen och han är mycket nöjd med resultatet. – Det fungerade precis som pla-nerat och sandledningen är intakt, konstaterar han.

Använder mer sprängämneOrica Mining Services levererar i stort sett allt sprängämne som används i Aitik - närmare bestämt 12 000 ton per år. Två mil från gruvan har Orica Mining Services en produktionsen-het för emulsionssprängämne och därifrån utgår laddbilarna. Orica Mi-ning Services mannar sköter också fyllningen i borrhålen. Laddningskon-centrationen beräknas med hjälp av en applikation för datorprogrammet Microstation som ProRock utvecklat. Och det tändsystem som används är NONEL Unidet 2005 beslutade Boliden att öka den specifika laddningen i salvorna. – Tidigare var politiken att an-vända så lite som möjligt av spräng-ämnet. Men här bedrog snålheten visheten. Det viktigaste är att få ett jämnt styckefall och att produktionen i anrikningsverket fungerar så smärt-fritt som möjligt. Han menar att missen främst bestod i att gruvan och anriknings-verket var uppdelade i separata re-sultatenheter. – Numera tänker både vi och medarbetarna i anrikningsverket på hela produktionskedjan istället för att bara se till sin egen del i processen. I samband med Bolidens stora investering i Aitik kan det bli aktuellt att utöka antalet anställda i tillred-ningen. – Idag arbetar vi bara på en front, men efter utbyggnaden blir det förmodligen aktuellt med två fronter, avslutar Otto Krigsman.

8

8 9

Vid månadsskiftet februari-mars började man bokstavligt talat kun-na se ljuset i tunneln i den 1 170 m långa sträckning under Tröing-eberg, för vilken Aarsleff Bygg- och Anläggnings AB är huvudentrepre-nör. Tillsammans med österrikiska Beton- und Monierbau samarbetar man på 50-50-basis i Svea Tun-nel J/V. Vi har tidigare i SprängNytt presenterat joint venture-projektet, där det är österrikarna som svarat för tunneldrivningen. I uppdraget har också ingått att spränga en evakueringstunnel. Från mitten av järnvägstunneln leder denna 135 m långa gångtunnel upp i dagsljuset inne i Tröingebergs småhusbebyg-

Slutsprängt i Hallandför Västkustbanan

Nu har de sista sprängsalvorna mullrat i de järnvägstunnlar vid Falkenberg som nästa år skall lösa upp den ena av två besvärande trafikproppar på Västkustbanan. Då rullar tågen på den nya drygt 13 km långa sträckningens dubbelspår. Två år senare börjar man bygga dubbelspåret mellan Var-berg och Hamra. Sedan återstår ”bara” för tunnelborren Åsa att ta sig igenom Hallandsås trilskande horstbildning innan järnvägsfolket kan dra en suck av lättnad och konstatera att man fått såväl ökad kapacitet som kortare transporttider mellan Göteborg och Öresundsregionen.

Här ses nästan hela arbetsstyrkan vid öppningen till järnvägstunneln efter väl förrättat värv

Evakueringstunnel mynnar ut mitt inne i bostadsområdet

Av Evert Adamsson

8

9

9

gelse. Nu återstår endast komplet-teringar av betongsprutning och andra detaljjobb fram till oktober, innan det är dags för spårläggarna att få dubbelspåret på plats. Totalt rör det sig om drygt 1 700 m järnvägstunnel med en area på 120 kvm på denna del av Västkust-banan. Utöver Tröingetunneln är det en 570 m lång tunnel genom Skrea backe med PEAB som entreprenör. Här har själva tunneldrivningen på motsvarande sätt utförts av norska MIKA. Genomslaget skedde redan i somras.

Helt enligt planerna Diplomingenjör Norbert Fügen-schuh, platschef hos BeMo, kon-staterar att tunneldrivningen kunnat genomföras helt enligt planerna.

Berget har, med undantag för ett par svagare zoner, varit rejält att arbeta i. Att man på några avsnitt tvingats minska både indrift och laddning har berott mer på hänsyn till omgivningen än på bergets kva-litet. Ett problem med tunnelspräng-ning under bebyggelse är ju att det förekommer stora skillnader i av-stånd mellan tunneltak och mark-yta. I Tröingeberg har det varierat mellan 14 m som lägst och 25 m som mest. - Det har varit en konstant ut-maning att anpassa sprängningarna till vibrationskraven, säger Norbert Fügenschuh. Därför har det varit en stor fördel att ha tillgång till ett sprängämne som SSE, som möj-liggör strängladdning och därmed

också skonsam sprängning. Här har man haft möjlighet till stora variationer. Beroende på vi-brationskraven har man växlat i för-sta hand mellan indrifter på 5 och 3 m. Vid ett par tillfällen har man tving-ats till så korta borrhål som 1,2 m. Eftersom man konsekvent använt sig av strängladdning har man även på så sätt kunnat minska vibratio-nerna i känsliga delar av tunneln. Fullt laddade borrhål innebär 1 620 g sprängämne per meter. I konturen har man legat på 350 g/m. Under hela byggtiden har vibra-tionsmätningar gjorts i olika delar av bebyggelsen. Ett 60-tal fastighe-ter har direkt berörts av sprängning-arna och man har alltid varit ytterst mån om en god kontakt med de boende i Tröingeberg. Det har bl a

Mini SSE monterad på kundens UniMog

10

10 11

När österrikiska Beton- und Monier-bau nu avslutat tunnelsprängningar-na i Tröingeberg ger man sig direkt på nästa västsvenska projekt. Det gäller sprängning av en 8 km lång

spillvattentunnel mellan Lerum och Partille. Uppdraget har BeMo fått av Gryaab. Entreprenadsumman är ca 280 Mkr. Uppdraget omfattar tun-neldrivning, permanentförstärkning,

betongränna och olika installationer för el- och luftförsörjning. Tunneln skall vara klar att tas i bruk 2010.

Spillvattentunneln skall gå fram till grannkommunen Partille, där den kopplas till befintlig tunnel som leder Lerums spillvatten vidare till renings-verket i Göteborg. Det rör sig om en tunnel med 10,5 kvm area. Spräng-ningen skall också här göras med SSE. Såväl borrning som laddning görs med specialutrustning. Påslaget sker i höjd med Jonse-red. Till att börja med sprängs en ca 300 m lång arbetstunnel med 30 kvm area. Denna arbetstunnel har 14% lutning ner till en bangård med dubbla spår 45 meter under mark-ytan. Från denna bangård spränger man sedan 4 km tunnel i riktning Le-rum resp. Partille. Man har en bergtäckning som varierar mellan 5 och 100 m. Trots att bebyggelse i stort sett saknas i området är det skonsam spräng-ning som gäller. Eftersom det inte finns närboende på större delen av sträckan, kommer man att arbeta med tre skiftlag om tre man i varje som tillsammans arbetar totalt 20 timmar om dygnet. Norbert Fügenschuh bekräftar att företaget har långt framskridna pla-ner på att etablera sig i Sverige efter framgångarna i samband med det första snart avslutade projektet: - Vi är på väg att öppna en svensk filial. Till att börja med utgår vi från det nya platskontoret i Göteborg. Sen får vi se var vi hamnar så små-ningom.

inneburit detaljerad information om hur arbetet fortlöpt. Beställaren har gjort vibrationsmätningar hela tiden. Värdena har avlästs via nätet efter varje salva. Beroende på resultatet av vibrationsberäkningarna var det entreprenörens uppgift att ändra metod för tunneldrivningen eller att fortsätta utan förändringar. Normalt har tunneljobbet bedri-vits i två skift mellan 06 och 22. I områden utanför bebyggelsen har arbetstiden kunnat utsträckas. Sista delen av sprängningarna jobbade man mer eller mindre dygnet runt.

Spränger spillvattentunnel på 8 km Lerum - Partille

BeMo etablerar sig i Sverige

Inom kort tid är det dags för spårläggarna att få dubbelspåret på plats

10

11

11

I april 2006 bildades underjordsgrup-pen inom Veidekke Anläggning Öst AB. De är nu mitt uppe i genomför-andet av sitt första uppdrag – byg-get av arbetstunnlarna Teknikhöjden och Albano på Norra Länken i Stock-holm. – Det har varit ett hektiskt år, konstaterar Konstantin Spinos, ar-betschef för underjordsgruppen.

Veidekke är ett norskt företag som startades 1936. Tillsammans med en svensk partner etablerades 1998

dotterbolaget Veidekke Construction AB, Vecon, i Göteborg. År 2000 star-tade verksamheten i Stockholmsre-gionen och 2003 etablerades Vei-dekke Skåne. I dag är Veidekke Skandinaviens fjärde största bygg- bostads- och an-läggningsföretag med en omsättning på 16,4 miljarder norska kronor och cirka 6 300 anställda. De betraktar samtliga skandina-viska länder som sin hemmamark-nad och försöker använda kapacitet och kompetens över landgränser.

Fördubblad omsättningVeidekke Sverige har cirka 1 100 anställda och hade en omsättning på 2,7 miljarder kronor 2006. I dag bedriver Veidekke Sverige verksam-het inom tre områden: anläggning, entreprenad och bostadsutveckling. Veidekke Anläggning Öst har i sin tur cirka 200 anställda och verkar inom vägar, tunnlar, broar, kajer, ex-ploatering och industri. De omsätter cirka 500 miljoner kronor per år och har ambitionen att nå en miljard i års-omsättning 2010.

Rivstart för Veidekkes underjordsgrupp

Text och bild: Lars Westerlund

En borrrigg på väg ner i arbetstunneln Albano på Norra Länken.

12

12 13

Satsar på MälardalenInom Veidekke Anläggning Öst starta-des i april 2006 en underjordsgrupp. – På vårt program står tunnlar och bergrum. Marknaden i Sverige är god och många undermarksprojekt i Stock-holm är på gång, berättar Konstantin Spinos, som har lång erfarenhet av underjordsarbeten inom Skanska. Underjordsgruppen har 15 tjäns-temän och lika många yrkesarbetare. – Vi räknar med att växa en hel del vad gäller yrkesarbetare. När underjordsgruppen startades fanns tankar om att man också skulle kunna använda yrkesarbetare från moderbolaget i Norge. – Men där är det ett sådant tryck på byggmarknaden att vi inte kan räkna med det. Istället måste vi hitta yrkesarbetare på hemmaplan, säger Konstantin.

Fräscha maskinerUnderjordsgruppen håller för fullt på med att bygga upp en egen komplett maskinpark. – Jag gillar Veidekkes strategi som går ut på att alltid ha fräscha ma-skiner. Det vinner man tid och pengar på, menar Konstantin. I november fick de sitt första upp-drag i form av arbetstunnlarna Albano och Teknikhöjden till Norra Länken. Beställare är Vägverket Region Stock-holm och kontraktssumman uppgår till 68,5 miljoner kronor. Tunnlarna blir totalt 500 meter

långa och 47 000 kubikmeter berg ska tas ut fram till sommaren när de är fär-diga. – Sedan har vi option på uttag av 25 000 kubikmeter till, säger platschef Pekka Berggren, som de senaste 16 åren arbetat hos Peab.

Känsligt vid T-bananDen största utmaningen vid bygget av arbetstunnlarna är passagen av Röda linjen på T-banan. Där har man bara tio meters bergtäckning. – När vi ligger 70 meter från T-ba-nan får vi tre fasta skjuttider per dag. Vi måste därför ha en mycket bra framför-hållning. Har vi inte möjlighet att skjuta en salva är det bara att vänta till nästa skjuttid och då rubbas hela processen,

berättar Pekka. Hur sprängningarna intill T-banan fungerar kommer noggrant att följas av Vägverket. – Det blir ett pilotprojekt inför byg-get av huvudtunnlarna som kommer att passera T-banan på flera ställen, säger Pekka. I tunnelmynningen och i närheten av T-banan använder Veidekke patro-nerade sprängämnen. – Vid T-banan är det rena nåldyn-an. 210 hål på 64 kvadratmeter, berät-tar Pekka. Till största delen av tunnlarbetet nyttjas dock SSE. Ovanför arbetstunnlarna finns inga bostäder, men däremot KTH, vars tre fysikinstitutioner använder känslig utrustning. – Dem håller vi välinformerade så att de kan planera sina laborationer, betonar Pekka.

Efter eget huvudBåde Pekka och Konstantin tycker det är stimulerande att få vara med och bygga upp en verksamhet från grun-den. De gillar också den filosofi som genomsyrar Veidekkekoncernen. – Det är en platt och decentrali-serad organisation där medarbetarna får mycket ansvar och även möjlighet att arbeta efter eget huvud, säger Kon-stantin. Ett utmärkande drag för Veidekke är de anställdas ägarengagemang. Av koncernens 6 000 anställda är unge-fär 2 000 delägare vilket gör dem till den näst största ägargruppen.

Konstantin Spinos, Veidekke, i samspråk med Ari Kainulainen, Orica Mining Services.

Konstantin Spinos och Pekka Berggren, Veidekke, framför mynningen till arbetstunneln Albano.

12

13

13

www.oricaminingservices.com

Orica är ett australienägt, börsnoterat världsomspännande företag. Orica har över 13.000 anställda, är representerat i ca. 50 länder och har kunder i nästan 100 länder. Oricas historia som leverantör av sprängmedel till gruvindustrin i Australien går 130 år tillbaka i tiden.

Mining Services, Oricas största affärsområde, erbjuder civila sprängämnen, tändsystem

och avancerade tekniska lösningar till anläggningsbranschen och gruvindustrin. Verksamheten är global, och företaget är representerat i Australien, Asien, Europa, tidigare Sovjetunionen, Afrika, Mellanöstern, Nordamerika och Latinamerika. Vi är stolta över att kunna erbjuda lösningar som ökar värdet för kunden.

Telefon: 0587 850 00, Fax: 0587 255 35

nordics@orica.com

Vi utnyttjar styrkan i samarbetet med våra kunder, leverantörer och kollegor världen över, för att skapa värden för våra kunder, branschen och Orica.

14

14 15

DET DJUPASTE HÅLET

– Vi hamnar nog inte i Kina. Det är en myt. Däremot måste vi vara för-beredda på att svälja lite havsvatten, för vi skulle dyka upp på en plats i södra Stilla Havet, mitt emellan Kap Horn och Nya Zeeland. Om en kines borrar sig lodrätt ner från till exempel Peking, skulle han dyka upp på en plats i södra Argentina. Hoppar vi ner i ett sådant hål i Dovre, kommer vi alltså ut i Stilla Ha-vet. Det ger uttrycket “hoppa i havet” en ny dimension. Bjørn Hallvard Stamset är ’postdoc’ och forskare i experimentell partikel-fysik vid Fysiska Institutet på Univer-sitetet i Oslo. En resande man som vanligtvis pendlar mellan kontoret

på Blindern och CERN, världens största forskningscenter för parti-kelfysik i Schweiz. Men naturligtvis har han tid för en pratstund med Fjällsprängar’n. – Om vi borrar ett schakt tvärs igenom jorden, vad skulle vi stöta på under vägen? – Först måste vi gräva oss ige-nom jordskorpan, den 400 kilometer tjocka skorpa av stelnade bergarter som skiljer oss från manteln. Och manteln är där, där temperaturen är så hög att bergarterna blir flytande. – Bara 40 mil ned till lavan? Det är inte längre än från Oslo till Røros. – Stämmer. Jordskorpan är som ett tunt äppelskal runt planeten.

Manteln däremot är 3000 kilometer tjock. Där finner vi alltså lavan. Uppå den flyter de stora plattorna som bär upp kontinenterna och som ibland kolliderar med varandra och förorsa-kar jordskalv. Jorden mäter ca 6000 kilometer i radie, så när vi har passe-rat manteln, är vi halvvägs till jordens centrum. Innanför manteln har vi kärnan. Den blir gradvis fastare in mot mit-ten. Bergmassorna här består av tunga grundämnen, mest järn, men också lite nickel. I det yttersta se-dimentet är järnet flytande, och vi tror att det är denna del som skapar jordens magnetfält. Kärnan roterar, järnet kolliderar med ämnena runt omkring sig och det uppstår elektrisk ström och magnetism. Precis som en dynamo. Hela kärnan av järn har en radie på cirka 1000 kilometer. – Det låter som ett varmt ställe? – Geofysikerna uppskattar att temp-eraturen på jordkärnans yttersida är cirka 7000 grader. Som jämförelse är det 6300 grader på solens yta.

Supersoniskt fall – Allt detta skulle vi borra oss ige-nom. – Då måste vi bortse från all rea-lism och anta att vi kan göra borrut-rustning som både tål 10 000 plus-grader och kaoset under jordens yta. Jordens innanmäte består nämligen av olika sediment som roterar med olika hastighet. Det enklaste skulle vara att göra ett hål från Nordpolen till Sydpolen, precis vid jordens rotationsaxel. Så kan vi titta ner från Arktis till Antarktis och roa oss med att släppa ner en is-björn till pingvinerna. Och så kan du hoppa. – Det blir ett rejält fall?

Alla har vi önskat oss ett hål att hoppa ner i av och till. Eller ett som vi kunnat stoppa ner andra i. Gräver vi bara djupt nog, kommer vi visst till Kina. Men är det sant? Och vad skulle ske, om vi spränger oss lodrätt ner genom jorden – och hoppar?

Text och foto: Einar Gjærevold

Borrar du dig igenom jorden från Norge, får du svälja lite havsvatten. Du kommer att dyka upp igen i Stilla Havet.

14

15

15

Tekst og foto: Einar Gjærevold

– Låt oss för enkelhetens skull glömma luftmotståndet. I början fal-ler du fortare och fortare, men allt eftersom jordens mittpunkt närmar sig, avtar tyngdkraften. Därför kom-mer du aldrig att uppnå en högre hastighet än 28 000 km/t. Det är lik-väl ingen anledning till att klaga: Med den farten tar turen från Nordpolen till Sydpolen omkring 42 minuter. Mitt inne i kärnan är det lika mycket jord åt alla håll och du kommer att vara viktlös. Men eftersom du har så hög fart, åker du bara vidare. När du närmar dig utgången på andra sidan, kommer tyngdkraften att påverka dig. Du faller saktare och saktare, och stannar precis när du når kanten på andra sidan. Om du då inte griper tag i kanten och halar dig upp, faller du ner igen – och så kommer du att pendla fram och tillbaka mellan nord och syd. I verkligheten kommer luftmot-ståndet att öka allt eftersom du faller. Du mister stadigt allt mer av energin och bromsar gradvis upp, så att du aldrig kommer fram till motsatta si-dan innan du börjar pendla tillbaka. Till slut blir du hängande viktlös mitt

inne i jorden. Men om vi hade deto-nerat en sprängladdning bakom dig, skulle chockvågorna ha skjutit ut dig på den andra sidan som en propp. – Och om vi hade borrat oss ige-nom jorden på tvären? – Om vi borrar ett schakt i vinkel mot jordens rotationsaxel, stöter vi på problemet att klotet roterar. Jor-dens yta roterar på 24 timmar. Det gör kärnan också, men i och med att den är så liten, är hastigheten myck-et lägre. Likadant är det med de olika sedimenten neråt i jorden också, de roterar med olika hastighet. Det betyder att när du hoppar, får du samma hastighet åt sidan som jor-den. Allt eftersom du närmar dig mit-ten, roterar hålet stadigt saktare runt dig och du skrapar näsan din mot väggen. Friktionen – och luftmotstån-det – bromsar dig, och till slut har du tappat så mycket energi att du aldrig kommer längre än till jorden mitt. – Usch då. – Det kan man säga. Då får vi bara hoppas att du har en kompis med metspö och lång rev uppe vid kanten.

Partikelfysiker Bjørn Hallvard Samset menar att en tunnel genom jorden inte går att genom-föra under de närmaste åren. För vår del tror vi det kan bli nästa projekt, när Atlanthavstunneln står färdig.

PS: Världens djupaste borrhål som män-niskor skapat finns väster om staden Sapoljarnij på Kolahalvön, inte långt från norska gränsen. ’Kola Superdjupa Borrhål’ var ett forskningsprojekt som startades av Sovjetunionen 1970, och avsikten var att borra sig ner till över-gången mellan jordskorpan och man-teln. En mycket speciell borrigg utveck-lades till projektet. Borrningen pågick kontinuerligt i 19 år, tills den stoppades 1989. Då hade man nått 12 262 meter ner i jordskorpan. Huvudorsaken till att borrningen stoppades, skall ha varit de höga temperaturerna i djupet – +180 grader (mot förväntat +100 grader). I samband med projektet togs stenpro-ver som var 2,7 milliarder år gamla upp från bottnen.

Tips: Vill du veta mer om var du hamnar, om du borrar hål i jordklotet från olika plat-ser? Kontrollera med karta på internet; www.digtootherside.cjb.net/

16

16 17

För Orica Mining Services kun-der är den nye chefen för Regi-on Nord ett välbekant ansikte. De senaste två åren har Jonny Bagein-Linder varit verksam här som sprängtekniker.– För oss som leverantör är det viktigt att genom ett nära samarbete hjälpa kunden att använda våra produkter på rätt sätt. Detta för att de på bästa sätt ska kunna förbättra sin lönsamhet, säger han.

Jonny växte upp i ett jordbrukarhem i byn Mårtensboda, som ligger mellan Lövånger och Burträsk. Jordbruket drev hans föräldrar fram till 1972, se-dan startade pappan ett företag som säljer jordbruksmaskiner. – En uppväxt i sådan miljö, har gett mig god insikt och förståelse för hur hårt arbetande företagare, i en konkurrensutsatt bransch tänker, be-rättar han. Jonny gick Skogsbruksskolan i Åbyn och kompletterade den med att utbilda sig till skogstekniker. Sedan

blev han skogsarbetare hos MoDo. – Men när mekaniseringen med skogsskördare tog över jobbet från huggarna i mitten av 1980-talet, ville jag inte vara med längre. Istället började Jonny som pro-cessoperatör vid MoDo:s träsliperi i Bureå. Där arbetade han fram till 1989 då han slutade och blev arbets-ledare vid Värnamo Gummis fabrik i Skelleftehamn, som producerade gummiprofiler och rågummibas. – Där var jag kvar nästan ända fram till nedläggningen av fabriken.

Regionchef med kundens bästa för ögonen

Orica Mining Services nye chef för Region Nord, Jonny Bagein-Linder

Text och bild: Lars Westerlund

16

17

17

Föreståndare i BjörkdalHan fick nu anställ-ning hos entrepre-nören Kjell Forsell i Botsmark, som an-svarade för schakt-ningsarbetena i Björkdalsgruvan - Europas störs-ta guldgruva. 1995 när Kimit, som vid det tillfället stod för laddningsarbe-tet i gruvan, sökte en föreståndare i Björkdal valde Jonny att anta ut-maningen. Hans revir utökades suc-cessivt och bland annat skötte Jonny och hans man-nar laddning och sprängning i Boli-dens underjords-gruva i Petiknäs.

BergmaterialingenjörJonny kände att han ville lära sig mer om sitt yrkesområde och 2001 valde han att påbörja högskolestudier, för att slutligen utbilda sig till bergmate-rialingenjör vid Luleå tekniska uni-versitet. – En mycket bra utbildning som jag varmt kan rekommendera. Här fördjupade han sig under tre år bland annat i vilka krav som ställs på berg-material för olika ändamål och stude-rade även tillämpad geologi. – Jag fick nu mycket mer kunskap om vägen fram till en bra slutprodukt. Som sprängämnesleverantör är det viktigt att ha en god helhetsbild för att kunna förstå kundens verklighet. Under utbildningen arbetade han även en tid som sprängare hos NCC och var med om en etapp mellan Nordmaling och Ava på Botniaba-nan.

Missionerar om bulkI april 2005 började han som spräng-tekniker och sedan i januari verkar han, med basen i Skellefteå, som chef för Orica Mining Services region som sträcker sig från Sundsvall i söder till Treriksröset i norr.

– Vi arbetar för fullt med nyrekryte-ring av en sprängtekniker. Denne har en viktig serviceroll i det nära samar-bete som merparten av våra kunder efterfrågar. Jonny konstaterar vidare att Orica Mining Services kunder jobbar på en tuff bygg- och anläggningsmarknad, där kraven på avkastning och hög-sta kvalitet på utfört arbete ökar. För honom känns det extra viktigt och utmanande att som leverantör och serviceföretag, tillsammans med kunderna gemensamt jobba för att rätt produkter nyttjas till de för situa-tionen specifika tillämpningarna. – Här kan vi bidra till att våra kun-der får en bättre totalekonomi. Han missionerar gärna om emul-sionssprängämnenas fördelar. – Sprängarna har till stor del fått upp ögonen för bulkemulsioner och erfarenheterna om dessas tydliga fördelar ökar ständigt. Men tyvärr finns det fortfarande många som är skeptiska till emulsionen i patrone-rad form. Men enligt honom ökar kunska-perna även här om dess säkerhet och goda prestanda, vilket leder till en ökad användning.

Jonny menar att sammanslag-ningen av Orica och Dyno Nobel, som båda har en lång tradition av sprängämnestillverkning, ger en blandning av kunskap och leveran-törstradition, som skapar en miljö vilken kommer att leda till nya och förbättrade produkter. – Samtidigt vill vi inte att det för-flutna ska påverka oss för mycket, så att vi inte uppmärksamt kan lära av nuet och därmed eventuellt kanske gå miste om möjligheter till bra total-lösningar för framtiden. Under de närmaste åren ser han fram emot arbetena på bland annat Ådalsbanan. Dessutom hoppas han mycket på nya gruvetableringar i Västerbotten där aktiviteten är hög. – Och på sikt hoppas jag förstås även att Norrbotniabanan blir verk-lighet Jonny Bagein-Linder bor i Kåge med sin fru Christina och tre barn. Eftersom Jonny reser mycket i job-bet lägger han all sin fritid på famil-jen. – Får jag sedan någon tid över, förkovrar jag mig gärna ytterligare i sprängkunskap. Fortfarande finns det mycket kvar att lära, avslutar han.

– För oss som leverantör är det viktigt att genom ett nära samarbete hjälpa kunden att använda våra produkter på rätt sätt. Detta för att de på bästa sätt ska kunna förbättra sin lönsamhet, säger Jonny.

18

18 19

Årets Bergsprängare 2006 blev Ulf Hampusson, från Umeå. Denne innovative sprängare, som är platschef vid NCC Ro-ads, Sverige Nord, har en bred bakgrund. Han har hunnit med allt från stora sprängarbeten i Saudiarabien och vid Höga-kustenbron till att vara region-tekniker hos Dyno Nobel och delaktig i skapandet av företa-get Explosiva Varor.

Ulf Hampusson, som hunnit bli 55 år, växte upp i Sörfors, utan-för Umeå. Han började sin yrkes-bana hos Isoleringsfirman Sture Bäcklund AB i Umeå. I jobbet träffade han platschefen för ABV-företaget Västerbottens Grusför-ädling, Berthold Johansson, som rekryterade honom som borrare

och sprängare i bergtäkter runt om i norra Sverige. – 1975, när jag var 23 år, tog jag mitt första sprängkort, berät-tar Ulf. För att förkovra sig inom yrket gick han 1978-1981 Bergsskolan i Filipstad. Därefter bar det av utomlands, närmare bestämt till Saudiarabien. Där arbetade han för Saudi Chemical med bygget av King Kaleb Military City – en stad med 70 000 innevånare. – Den ligger strax utanför Riyadh och där bor den saudiske kungens livvakt. Dessutom var Ulf med om sprängningar i samband med bygget av motorvägen mellan Jeddah och Riyadh. – Att spränga i sand-sten är som att skära i smör med en kniv. Han trivdes bra med livet i Saudi-arabien och stannadedär i två är.

Explosiva Varor och Dyno Nobel

ABV ville att Ulf skulle ar-beta vidare för dem i stora dammbyggnadsprojekt i Peru och Ecua-dor.

2006ÅretsBergsprängare – en karismatisk ledareText och bild: Lars Westerlund

18

19

19

ÅretsBergsprängare

Men istället valde han att flytta hem till Umeå och tillsammans med sin gamle chef Berthold

Johansson startade Ulf företaget Explosiva Varor som är återförsäljare av spräng-

ämnen och erbjuder kunderna ladd-service.

I 1986 valde han att lämna Explosiva Varor och blev istället sprängtekniker hos Dyno Nobel

i norra Sverige. Efter nio år i deras tjänst återvände han till ABV, som nu blivit NCC. Den här gången som an-svarig för sprängningarna vid bygget av Högakus-tenbron 1995-1997. – På den norra si-dan av Ångermanälven tog vi loss hela 500 000 kubikmeter berg. I samband med detta projekt valde Ulf att

lägga ner mer arbete på tätsömen.

– Istället för att borra med en meters mellanrum mellan hålen valde jag ett avstånd på

60 centimeter. Visst krävdes det mer sprängämnen

men det blev ett ka-nonresultat på

väggarna.

Idag har nog de flesta sprängare anammat den typen av tätsöm.

Borrade horisontelltEfter projektet vid Höga Kusten deltog han i bygget av den nya motorvägen mellan Gävle och Storvik för att sedan år 2000 leda ett mycket speciellt sprängarbete vid M-reals massa- och pappers-fabrik i Husum. Då byggdes en helt ny bestrykningsanläggning, BM1 för 2,1 miljarder kronor. Ett 14 meter högt berg skulle spräng-as bort. – För att få plats med den nya fabriken måste 167 000 ku-bikmeter berg tas ut. Vi sprängde så nära som tio meter intill den befintliga fabriken. Ett ytterst känsligt uppdrag eftersom det är oerhört kostsamt om papperspro-duktionen måste avstanna. Många tvivlade på att det skulle gå, men Ulf Hampusson och hans mannar genomförde under stark tidspress projektet utan några större missöden. – Detta berodde mycket på att vi tänkte om och borrade ho-risontellt istället för vertikalt.

Engagerad i fotbollenDe senaste åren har Ulf Hampus-son varit engagerad i flera etap-per på bygget av Botniabanan;

Hjältabron, hoppbackarna på Varvsberget och sträck-

an Ava - Nordma-ling.

– Cirka 700 000

20

20 21

kubikmeter berg har det blivit allt som allt. När Sprängnytt träffar honom för utmärkelseintervjun är det en ny utfart från Burträskvägen till E4 inne i Skellefteå som gäller. När Ulf Hampusson inte ar-betar är han djupt engagerad inom fotbollen. Han har varit trä-nare i båda sina söners pojklag i IFK Umeå. Den äldste av dem Michael har också valt att arbeta som sprängare. – Han sommarjobbade till-sammans med mig och gillade fri-heten i yrket. Det gör jag också. I familjen Hampusson ingår också en dotter och frun Barbro. Förutom fotbollen är han även en hängiven fiskare och att spela på V75 ingår också i helg-rutinerna. – Men någon vinnare är jag inte, avslutar Ulf Hampusson som nu i alla fall kan glädja sig åt den prestigefyllda utmärkelsen Årets Bergsprängare.

Juryns motivering till utmärkelsenStipendiaten Årets Bergsprängare 2006 har under sina 33 år som bergsprängare samlat en imponerande erfarenhet av en mängd väl genomförda sprängprojekt varav många av dessa inneburit stora utmaningar, från extremt försiktig sprängning till produk-tionssprängning under ibland svåra bergförhållanden.

Dessa projekt, både i Sverige och utomlands har han genomfört på ett sätt som gett honom ett grundmurat gott anseende i bran-schen. Vid genomförande av en del av dessa uppgifter har han givit prov på ett nytänkande vad gäller metodval som inneburit icke konventionella lösningar på svåra sprängtekniska problem med strålande resultat som följd.

Han har gått i bräschen för ett säkerhetstänkande där han aktivt påverkat både leverantörer beställare samt entreprenörer och därmed bidragit till att förbättra sprängmedelsprodukter, metoder samt ökad medvetenhet för säkerhetstänkande i alla led i loss-hållning av berg.

Årets stipendiat är en karismatisk ledare som framgångsrikt delar med sig av sin stora erfarenhet, han är ett föredöme för övriga som har stor betydelse för att driva bergsprängningsteknisk ut-veckling framåt både avseende metoder, produkter samt säker-het.

Ulf Hampusson, Årets Bergsprängare 2006.

20

21

21

Evert AdamssonTän(k)t var det här!

Jag har tän(k)t på det här med guld och andra ädla metaller. Inte så myck-et just nu på det vi spränger fram och förädlar ur gruvor och dagbrott – utan framförallt sånt som genomgått ännu ett utvecklingssteg och präglats till åtråvärda medaljer att hänga runt hal-sen på våra så framgångsrika nord-iska vinteridrottare. Delad glädje är dubbel glädje sägs det ju. Jag minns faktiskt inte särskilt många tidigare tillfällen då vi här uppe i Norden unnat varandra lika mycket framgång i stora mästerskap som nu i nyligen gångna VM-tider. I skidspå-ren, på skjutvallen och i branterna. Inte minst när det gått utför har det ju gått uppåt, så att säga. Det är högst påtagligt att så många av de mest framgångsrika svenska alpina stjärnorna kommer från fjällvärl-den närmast gränsen mot Norge. Kan det vara så enkelt som att vi ju faktiskt egentligen är samma folk – union eller inte? På vilken sida av Kölen vi än hör hemma tror jag inte vi kan undgå att imponeras av den ibland nästan över-laddade ”dynamitgumman” Anja. Vil-ken tändning! Vilken explosivitet! Vil-ken timing när hon borrar ner sig och kopplar greppet på konkurrenterna inför varje väntande pallsprängning! Och inte minst: Vilken energi den här tjejen utstrålar! Den oförstörbara ener-gin personifierad! Det känns hoppfullt i en tid då det annars förefaller som om den mesta energin går åt till att bromsa en utveck-ling som kan leda framåt. Bakom alla sportsliga framgångar ligger en närmast ofattbar mängd trä-ning. För utförsåkarnas del kanske inte lika tung som längdåkarnas fakirnum-mer, men säkert så det känns ändå. Undantag har förstås funnits. Super-talanger som inte gjorde så mycket fy-siska ansträngningar utöver att ta på sig pjäxor och skidor. I varje fall inte i skidbackarna. Minns ni den italienska alpina stjärnan Alberto Tomba? Han vann OS-guld i storslalom och silver i slalom. Och ett oändligt antal tävlingar av lägre status.

Sitt framgångsrecept sammanfattade han själv så här: - I vanliga fall brukar jag vara med tre olika kvinnor fram till fem på mor-gonen, men inför OS har jag tagit det lugnare: Fem kvinnor till tre på natten. Man måste ge sig tid att ladda också. Detta med detta har ju diskuterats fli-tigt i idrottsvärlden. Ska man, eller ska man inte? Hos många fotbollslandslag råder, åtminstone formellt, förbud mot

spelarfruar på hotellet inför en viktig match. Själv vet jag inte vad jag ska tro sedan danskarnas landslagsboss för några år sedan tillkännagav att det för hans del var OK – så länge det inte skedde i halvtid… Den gången blev Danmark europa-mästare. Att jag själv avbröt en lovande karriär strax efter puberteten hade helt andra orsaker. Om jag minns rätt.

22

22 23

Viktstyrka, Energi, Gasvolym och VOD – passé?!

1. InledningAv de fyra uppräknade parametrarna i Granlunds rubrik är det endast detonationshastigheten cd (VOD) som an-vändes i beräkningsformler. En viktig parametrar som saknas i Granlunds uppräkning är sprängämnets densitet ρe som även den användes i beräkningsformler. Även sprängämnets energi och gasvolym är dock viktiga trots att de ej återfinnes normalt i beräkningsformler. Även det emottagande materialets egenskaper d.v.s. bergets densitet ρr och ljudvågshastighet cp är av stor betydelse för t.ex. fragmenteringen. Det är således fyra sprängämnesparametrar och två bergparametrar som vi idag vet är av primär betydelse vid bergsprängning.

2. Komplettering av historiska sprängämnesparametrar

2.1 Langefors viktstyrkeformelDen gamla empiriska formel för ett sprängämnes viktstyrka ”s” som togs fram av Langefors på 1950-talet för nitro-glycerinsprängämnen utgår från sprängämnets explosionsvärme (energiinnehåll) Qe (MJ/kg) och explosionsvolym (producerad gasvolym) Ve (m3/kg)

Flera forskare inklusive Granlund har visat att denna empiriska formel ej går att använda eftersom sprängämnets avgivna energi till omgivande berg påverkas även av yttre faktorer såsom håldiameter, inspänning, vattenhalt i omgi-vande berg, sprängämnets densitet efter packning i borrhålet etc.

2.1.1 Parametrar som idag allmänt användes för beräkning av ett sprängämnes påverkan på berg

Sprängämnets detonationshastighet och densitet är de parametrar som idag användas i formler för beräkning av sprängämnets verkan i berg. Dagens energiöverföringsmodell från sprängämne till berg baseras på det akustiska impedansförhållandet dvs förhållande mellan sprängämnets akustiska impedans (sprängämnets detonationshatighet · sprängämnets densitet = cd ρe) och bergets akustiska impedans (ljudvågshastigheten i berg · bergets densitet = cp ρr). Impedansförhållandet ”sprängämne/berg” skall enligt teorin vara så nära 1 som möjligt för maximal energiöverföring enligt klassisk vågrörelselära. Atchison 1964, USBM (United States Bureau of Mines) har visat att detta gäller även för sprängning i berg. Avvikelser från detta har visats av Leinz och Thum 1970 vilket kommer att visas längre fram. 2.2 Energin i Langefors viktstyrkeformelSprängämnesenergin i den gamla formeln för viktstyrka måste även kopplas till med vilken hastighet energin omsätts eftersom vid en extremt låg omsättningshastighet ingenting skulle hända med berget. En parameter som saknas i den gamla viktstyrkeformeln är ett uttryck för utlöst energi per tidsenhet. Detonationshastigheten i borrhålet är ett mått på utlöst energi per tidsenhet men eftersom detonationshastigheten beror på sprängborrhålsdiametern så går det ej enkelt att beräkna ett sprängämnes styrka om man ej känner till vid vilken håldiameter som sprängämnet skall använ-das. Även hålets inspänningsgrad, vattenhalt i bergmassan påverkar detonationshastigheten. Från fältmätningar vet vi också att detonationshastigheten i verklig bergsprängning normalt varierar från borrhål till borrhål trots oförändrade omgivningsförhållanden. Låt oss nu titta på detonationshastighetens betydelse för både för detonations- och borrhål-stryck.

Kommentarer av docent Agne Rustan, fd forskare i sprängningsteknik vid Luleå Tekniska Universitet.

Med anledning av Lars Granlunds artikel i Sprängnytt, april 2006 med rubriken “Viktstyrka, Energi, Gasvolym och VOD – passé”?! Lars Granlund visar att det är svårt att genom laboratorieförsök bestämma ett sprängämnes styrka för bergsprängning. Jag instämmer i detta men när det gäller frågetecknet med avseende på vilka sprängämnesegenskaper som är viktiga kommer jag att visa att både energi, gasvolym och detona-tionshastighet är viktiga och till detta kommer även sprängämnets densitet. För att öka vår kunskap om hur sprängämnen verkar i berg rekommenderas att sprängämnestillverkarna systematiskt börjar tillämpa EHS-metoden, enkelhålssprängningsmetoden utvecklad vid Luleå Högksola LuH.

22

23

23

2.2.1 DetonationstryckEnligt Atchison USBM 1964 så är detonationstrycket den viktigaste faktorn när det gäller vibrationernas maximala amplitud närmast sprängborrhålet dvs chockzonen. Markvibrationers storlek på större avstånd bestämmes av största laddningsmängd per intervall. Chockvågens amplitud närmast sprängborrhålet blir nämligen bestämmande för den utgående chockenergin från sprängämnet. Detonationstrycket pd (MPa) är det tryck som råder i sprängämnets reak-tionszon dvs i Chapman-Jougetplanet och kan beräknas approximativt med följande formel,

där ρe är sprängämnets densitet (kg/m3) och cd är sprängämnets detonationshastighet (m/s). Kännedom om sprängämnets densitet och detonationshastighet är därför nödvändigt. Båda parametrarna saknas i Langefors viktstyr-keformel. Om ett sprängämne packas för hårt och till för hög densitet eller initieras felaktigt kan sprängämnet dödpres-sas (för hög densitet uppnås) och detonation kan helt utebli. Det är därför sprängämnets miljöbetingelser i fält som kommer att avgöra hur mycket av sprängämnets energiinnehåll som kan tillgodogöras för fragmentering.

2.2.2 BorrhålstryckBorrhålstrycket pb (MPa) är 4 ggr lägre än detonationstrycket och beräknas enligt en liknande formel som för detona-tionstryck.

där ρe är sprängämnets densitet (kg/m3) och cd är sprängämnets detonationshastighet (m/s).I båda formlerna (2) och (3) ingår sprängämnets akustiska impedans (ρecd) multiplicerad med sprängämnets de-tonationshastighet cd. Av detta kan man då draga slutsatsen att sprängämnets densitet och detonationshastighet är av stor betydelse för sprängningsresultatet.

Logiskt är det borrhålstryckets förändring med tiden som är av största intresse då det gäller fragmentering och framåtkast. Detta berörs även i Lars Granlunds artikel. Det gäller då att känna till borrhålstryckets stegring från nära noll upp till det maximala trycket och därefter hur trycket avklingar tills gaserna expanderat 10-20 ggr vilket bedöms vara den tid då gaserna aktivt kan påverka t ex fragmenteringen. Bestämmes ytan under trycktidkurvan erhålls den maximala energi som kan tillförs berget. Borrhålstryckets beroende med tiden är även avhängigt det omgivande ber-gets egenskaper. Idag finns inga mätdon som klarar att registrera borrhålstryck som funktion av tiden under så lång tid som krävs till rimlig kostnad. De trycktidberäkningar som Granlund presenterat i sin Figur 3 för olika sprängämnen är teoretiska och så länge de ej kunnat verifieras med fullskaleförsök så måste vi vara försiktiga när vi tolkar resultatet från dessa beräkningar.

Om trycktidförloppet är känt för ett sprängämne i ett borrhål så har man i princip kunskap om sprängämnesenergiens inverkan på berget d.v.s. ett slags fingeravtryck från sprängämnet på berget. Ett sådant trycktidförlopp är bero-ende av håldiameter, förladdning, sprickighet i berget, försättning, bergets krossningsbenägenhet osv och därför blir slutsatsen att mätningar måste göras vid den håldiameter, förladdningslängd och försättning som är av intresse för bergsprängning. Det är på grund av dessa fakta som enkelhålssprängningsmetoden ”EHS-metoden” togs fram 1986 vid dåvarande Luleå Högskola Rustan och Nie 1987. Sprängämnen kan därför först klassificeras sedan de testats i fält vid den håldiameter och försättning som är aktuell att användes för sprängämnet.

2.3 Gasvolymen i Langefors viktstyrkeformelSprängämnets producerade explosionsvolym eller gasvolym borde vara högintressant eftersom ju större gasvolym som bildas desto större tryck på borrhålsväggen och desto större påverkan på det omgivande berget. Dessvärre beräk-nas normalt gasvolymen teoretiskt och den kan därför avvika väsentligt från verkligt bildad gasvolym som är beroende på yttre betingelser. Gasvolymen i full skala kan därför ej med exakthet bestämmas i laboratorieförsök.

Även här är det viktigt hur snabbt spränggaserna bildas eftersom om gaserna skulle produceras långsamt så skulle de successivt läcka ut och ej bidraga till sönderbrytningen. Den i verklig bergsprängning bildade gasvolymen kan bestäm-mas något noggrannare om en lite större kvantitet sprängämne tillåts detonera under vatten. Volymen på den bildade gasblåsan under vatten kan bestämmas och utgör då ett mått på bildad gasvolym. Inspänningen hos sprängämnet vid sprängning i vatten (vattendammtest) liknar dock ej de förhållanden som råder vid sprängning i berg varför även detta resultat kommer att avvika från verklig gasproduktion.

24

24 25

Jämföres ett ANFO-sprängämne med Dynamex A finner man att dess styrka är i nivå med Dynamex A om berget är torrt, trots att energiinnehållet är betydligt större för Dynamex A än för ANFO, se tabell 1.

Tabell 1. Jämförelse av egenskaper hos Dynamex A och ANFO

Sprängämne Explosionsvärme (kJ/kg) Explosionsvolym (l/kg) vid NTPDynamex A 5125 655

ANFO 3895 975NTP=normalt temperatur och tryck.

Förklaringen till att ANFO är så starkt är att den producerade gasvolymen är betydligt större för ANFO än för Dynamex A. 24 % minskning av explosionsvärmet (energiinnehållet) för ANFO kompenseras av 48 % ökning av explosionsvo-lymen (gasvolymen). Explosionsvärmet och explosionsvolym är därför viktiga sprängämnesparametrar. Av det sagda framgår att Langefors faktor för viktning av explosionsvärme är för hög jämfört med faktorn för viktning av explosions-volym. Viktningsfaktorerna i Langefors formel enligt ovanstående tabell borde varit 2/3 för energi 1/3 för gasvolym istället för som nu 5/6 för energi och 1/6 för gasvolym.

Utöver explosionsvärme och explosionsvolym i Langefors formel måste man känna till sprängämnets detonationshas-tighet och densitet. Det är således totalt 4 parametrar som är viktiga. Något enkelt samband finns ej mellan dessa fyra parametrar. Hade det funnits ett sådant samband hade man kunnat eliminera någon eller några av dessa parame-trar. Generellt gäller dock att en ökning av det numeriska värdet hos någon av dessa parametrar ökar sprängstyrkan. För densiteten finns dock ett tak uppåt eftersom detonation kan utebli vid allt för höga packningsgrader hos sprängäm-net (dödpressning av sprängämnet).

Sambandet mellan dessa fyra parametrar och sprängningsresultat i form av fragmentering behöver undersökas för sprängämnen med en extrem variation i dessa parametrar och i bergarter med en extrem variation i akustisk impedans. Enkelhålssprängningsmetoden (EHS) bör användas för detta, se längre fram i denna artikel. En slutlig formel för ett sprängämnes påverkan på berg borde därför innehålla alla dessa fyra parametrar istället för de två som anvisats av Langefors.

3. Grunden för bergsprängning

Vid sprängning har vi tre viktiga delar när det gäller sprängämnets förmåga att fragmentera berg. I) Sprängämnets egenskaper såsom detonationstrycket hos sprängämnet vilket bestämmer chockvågens amplitud i krosszonen. Borrhålstrycket och dess varaktighet som är av betydelse för bergfragmentering och framåtkast. II) Effektiviteten i energiöverföring från sprängämne till berg vilket är betydelsefullt både för markvibrationer och fragmentering. III) Bergets reaktion på chockvågen i närzon och stötvågen i resterande zon.

3.1 Definiera av resultatsparameterarEnligt min uppfattning är det ej möjligt att klassificera sprängämnen efter en enkel numerisk skala. Orsaken är att det finns flera olika resultatsparametrar som kan vara av intresse då det gäller ett sprängningsresultat eller sprängämnets arbetsförmåga i berg. Här kan nämnas tex

I) Fragmentering och dess beroende av försättningen II) Markvibrationer och dess beroende av försättningen III) Luftstötvågor och dess beroende av försättningen IV) Kastning (Maximal kastlängd och salvans tyngdpunktsförflyttning och dess beroende av försättningen). V) Spränggasinnehållet och dess beroende av håldiameter, förladdning, vattenhalt i omgivande berg och inspänning. VI) Bakåtbrytning och dess beroende av försättningen VII) Utslagsvinkel från sprängborrhålet och dess beroende av försättningen VIII) Brytningsförmåga vid pallbotten och dess beroende av försättningen IX) Kritisk försättning

För en aktuell sprängning är det därför viktigt att bestämma vilka av ovanstående parametrar som är mest betydelse-fulla. En egenskap hos sprängämnet som kan vara bra för en viss resultatsparameter kan var dålig för en annan. Att med försök i laboratorium eller halvskala få ett korrekt svar på ovanstående frågeställning låter sig ej göras och därför utvecklades EHS-metoden vid dåvarande Luleå Tekniska Högskola (LuH) för prov både i modell och fullstor skala, se Rustan och Vutukuri 1983 samt Rustan och Nie 1987. Metoden beskrives närmare i det följande.

24

25

25

3.2 EHS-metoden i fullskalaFör att ej blanda in alltför många parametrar (försättning, hålavstånd, intervalltider etc) föreslogs att prov skall utföras i fullstor skala och med den håldiameter som sprängämnet skall användas i. Ett hål i sänder får detonera och vid olika försättningar i en vertikalt stående pall. Sådana försök har utförts av LuH i Storugnsbrottet på Gotland1986 där ovan nämnda resultatparametrar, dock ej spränggasinnehåll, uppmättes vid sprängning med ANFO i kalksten. Håldiametern var 95 mm.

Resultaten var till mycket stor nytta då det gällde att förstå ett sprängämnes arbetsförmåga i berg och att förklara för den enskilde sprängaren vad som händer vid bergsprängning. Tanken var att sprängföretagen skulle anamma denna metod som en rutin vid test av nya sprängämnen. Den logiska konsekvensen av ett sådant beslut hade blivit att en del av sprängämnesföretagens laboratoriepersonal hade fått arbeta med EHS-metoden i fält istället för med små-sakliga test i laboratorium. Detta skulle ha vitaliserat hela den civila sprängämnestillverkningen.

Den logiska slutsatsen av det sagda leder till ett paradigmskiftet dvs att sprängämnen kan enbart klassificeras efter prov i den håldiameter, inspänning, vattenhalt i berget och geometri som är aktuell vid sprängningen. Att arbeta efter denna princip skulle givetvis öka kostnaderna för klassificering av sprängämnen men det blir ju i längden ännu kost-sammare att göra många tester i laboratorium som icke är användbara.

Sprängföretagens kunder borde därför efterfråga resultat från fullskaleförsök. De data som man kan ta fram i laborato-rium kan enbart användas till en relativ klassificering av sprängämnen och ej till slutgiltig försäljning mot kund när det gäller de nio resultatsparametrarna uppräknade ovan.

De sprängämnestillverkare som hade tagit till sig EHS-metoden hade enligt min uppfattning varit världsledande i sprängningsteknik idag. Mig veterligt användes tyvärr ej EHS-metoden systematiskt av något sprängningsföretag idag. Ett EU-projekt hade varit en lämplig samarbetsform för att skaffa sig kunskap. Alternativt skulle man kunna tänka sig ett globalt samarbete att ta fram en ”Atlas over sprängämnens påverkan på olika bergarter”.

Dyno Nobel gjorde ett försök med EHS-metoden i granit men mig veterligt mättes ej samtliga parametrar som vi hade rekommenderat. Jag har ej heller sett något publicerat resultat från detta försök. LuH hjälpte till med bildanalys av fragmenteringen.

Det finns bara ett land utöver Sverige som har publicerade resultat från användning av EHS-metoden i full skala och det är Turkiet, där Bilgin 1994 fått fram värdefulla data mha EHS-metoden i ett kalkstensbrott. Den akustiska impe-

dansen för kalkstenen var 5,65-8,61x106 kg/m2s. Resultaten stäm-mer till stor grad med de erfarenheter som vi har från fullskaleförsök i Storugnsbrottet på Gotland där bergets akustiska impedans var cirka dubbelt så stor 13,1x106 kg/m2s. Figur 1 visar styckefal-let från 1 m försättning till vänster och 3 m försättning till höger. Styckefallet från 2 m försättning mitt emellan dessa två försättningar har transporterats bort för att ej sammanblan-das med det från 1 och 2 m försättning.

Figur 1. Enkelhålssprängning (EHS-metoden) i Storugns kalkstensbrott på Gotland 1986. 1 m försättning till vänster och 3 m försättning till höger. Rustan och Nie 1987.

26

26 27

3.3 EHS-metodens användning vid modellförsökVid LuH hade före fullskaleförsöken i Storugns även utarbetats en arbetsmetodik för sprängning av enkelhål i labskala i block med storleken 100x300x300 mm och utan inspänd botten, se Rustan och Vutukuri (1983) för att studera hur fragmenteringen beror på bergets egenskaper vid användning av pentylstubin som sprängämne.

Ett stort antal hållfasthetsparametrar hos fyra olika bergarter Kallax gabbro, Öjebygranit, Storugnskalksten och Hen-rykvartsit samt två konstgjorda material magnetitbetong och Siporex bestämdes (tryckhållfasthet, draghållfasthet, brottseghet, skjuvhållfasthet, ljudvågshastighet, densitet, elasticitetsmodul och Poissons tal) för att se om man kunde korrelera fragmenteringen mot någon av dessa hållfasthetsparameter. Den bästa korrelation erhölls därvid med ber-gets akustiska impedans som är produkten av ljudhastigheten i berget cp (m/s) och bergets densitet ρr (kg/m3). Ljudhastigheten kan bestämmas med en härledd formel,

där E är bergets elasticitetsmodul (Pa) och υ är Poissons tal. Sålunda är även bergets elasticitetsmodul, densitet och Poissons tal viktiga parametrar vid bergsprängning.

Ljudhastigheten cp kan sägas vara ett mått på bergets hållfasthet eftersom den påverkas förutom av det intakta ber-gets hållfasthet även av sprickigheten i berget. Att densiteten är viktig i bergsprängningssammanhang är ju helt natur-ligt eftersom det krävs mer energi att förflytta något som är tungt än lätt.

Vid sprängning i svenskt gråberg varierar densiteten ej så mycket varför det i huvudsak blir ljudhastigheten, som kommer att bli bestämmande för sprängbarheten. Det är relativt enkelt att bestämma ljudhastigheten i fält. Berg med mycket sprickor har en lägre ljudhastighet än sprickfattigt berg.

Modellförsöken har även gett upphov till unika empiriska formler t ex hur den kritiska försättningen Bc (mm) beror på den akustiska impedansen I (kg/ms) och hur bergartens (materialets) lutningskoefficient för styckefallsfördelningen n (Rosin-Ramler) är beroende av bergets eller materialets akustiska impedans I (kg/ms).

Betydelsen av impedansförhållandet sprängämne/berg har även visats i modellförsök av Leinz och Thum 1970, se figur 2.

Överförd energi i % av explosionsvärmet Överförd energi i % av explosionsvärmet

Impedansförhållande Dynamisk E-modul (kp/cm2·103) Sprängämne/bergart

1.Basalt 2. Kalksten 3. Gråvacka 4. Granit 1 5. Granit 2 6. Sandsten 7. Tuff 8. MergelFigur 2. Den till bergarten från sprängämnet överförda energin beror på impedansförhållandet sprängämne/bergart alternativt dynamisk E-modul. Detta gäller för modellförsök i cylindriska provkroppar och axiell laddning. Leinz och Thum 1970.

26

27

27

Som sprängämne användes en pentyl-vax blandning. Bergmaterialets egenskaper varierades enligt figurtext från mär-gel till basalt. En avvikelse från den akustiska impedansteorin kan i dessa försök noteras eftersom energiöverföringen ökade även då impedansförhållandet sprängämne/berg understiger 1.

4. Användning av datorkoder för beräkning av sprängstyrka

Vid härledning av datorkoder använder man sig av kemins och fysikens lagar. Men det är ej så vanligt att man tes-tar varje enskild del av modellerna om de fungerar för olika sprängämnen i olika bergarter och olika håldiametrar. Vanligtvis inriktar man arbetet på att förutsäga detonationshastighet och dess beroende av håldiametern för ett visst sprängämne. Arbetet med datorkoder saknar enligt min uppfattning en klar forskningsstrategi dvs att man beskriver händelseförloppet vid sprängning med olika delmodeller och därefter testar varje enskild modell för sig. Först efter så-dana test kan man koppla ihop modellen för sprängämnets beteende med modellen för bergets beteende och därmed erhålla en fungerande energiöverföringsmodell.

I dagens formler betraktas ofta berget som ett kompressibelt medium medan det närmast sprängämnet är fråga om en plastisk uppkrossning av berget. Denna krosszon kommer att verka dämpande på chockvågorna och detta måste kunna modelleras för att man skall få ett korrekt slutresultat. Sådant arbete pågår för närvarande hos ITASCA, Ouch-terlony 2006.

Vid Fragblast 8 symposiet i Santiago i Chile, i början på maj detta år, presenterades det senaste avseende utvecklingen av datorkoder för sprängämnesberäkningar ”Vixen Detonation Code” som framtagits av Dyno Nobel i samarbete med African Explosive Limited, se Cunningham 2006. Modellen beräknar detonationshastighetetens beroende av håldia-metern samt borrhålstryckets variation med tiden och dessa parametrar användes därefter för beräkning av fragmen-tering av bergmassan m h a en PFC3D material modell (3-dimensionell partikelflödesmodell).

Cunningham anser att koden kan karakterisera en stor grupp sprängämnen och den är idag ett kraftfullt och praktiskt arbetsverktyg.

5. Slutsatser • Det går inte att klassificera ett sprängämnes styrka i laboratorie- eller halvskala eftersom styrkan är beroende av många yttre faktorer vid användandet av sprängämnet såsom håldiameter, inspänningsgrad, packningsgrad, densitet hos berget, vattenhalt i bergmassan etc. • Det går ej heller enkelt att rangordna sprängämnen efter en mätskala då det gäller sprängämnens påverkan i berg eftersom det finns så många olika resultatparametrar för en sprängning som kan vara av intresse. Man måste veta vilken eller vilka resultatparametrar som är viktigast. • En ny formel behöver tas fram för preliminär beräkning av viktstyrka utgående från parametrarna detonationshas- tighet, densitet, explosionsvärme och explosionsvolym (gasvolym). Helst borde detonationshastighetens bero- ende av håldiametern ingå i formeln. • Resurser måste kraftsamlas mot att finna tillförlitliga och enkla metoder att mäta borrhålstryck under lång tid i full skala. Den kunskap som därvid erhålles skall ligga till grund för mer exakta formler för beräkning av borrhålstryck- ets förändring med tiden. • Fler EHS-försök (enkelhålssprängningar) behöver genomföras under kontrollerade förhållanden och med de hål- diametrar som är intressanta att använda vid fullskaliga sprängningar. Dessa försök måste utföras med olika sprängämnen med extrema variationer av detonationshastighet, densitet, explosionsvärme och explosinsvolym (gasvolym) i olika bergarter med extrem variation av akustisk impedans. Därmed erhålls en databank över olika sprängämnens påverkan på omgivande berg. Resultaten från dessa provsprängningar kan därefter användas för utveckling av en ny approximativ viktstyrkeformel och mer exakta datorkoder i framtiden.

ReferenserAtchison, C. mfl (1964). Comparative studies of explosives in limestone. USBM RI 6395.Bilgin, H. A. and Paşamehmetoğlu (1994). Optimum burden determination and fragmentation evalutation by full scale slab blasting. Fourth Interna-tional Symposium on Rock Fragmentation by Blasting, Vienna, July 5-8 1993, pp. 337-344.Cunningham, Claude, Braithwaite, Martin and Parker, Ian (2006). Vixen Detonation Codes: Energy input for the High Stress Blasting Model (HSBM). Eight International Symposium on Rock Fragmentation by Blasting, 7-11 May, Santiago, Chile.Granlund, Lars (2006). Viktstyrka, Energi, Gasvolym och VOD – passé?! Sprängnytt nr 1, April 2006, årgång 20.Leinz, W. und Thum, W. 1970. Ermittlung und Beurleitung der Sprengarbeit von Gestein auf der Grundlage des spezifischen Sprengenergieaufwan-des. Westdeutscher Verlag, Köln und Opladen. Forschungsbericht des Landes Nordrhein-Westfahlen, Nr 2118.Ouchterlony, Finn 2006. Personlig kommunikation oktober 2006.Rustan, Agne och Vutukuri, V. S. (1983). The influence from specific charge, geometric scale and physical properties of homogenous rock on frag-mentation. First International Symposium on Rock Fragmentation by Blasting. 22-26 Aug 1983 i Luleå, pp. 115-142.Rustan, Agne, och Nie Shu Lin (1987). New method to test Rock Breaking Properties of explosives in Full Scale. Second International Symposium on Rock Fragmentation by Blasting, Keystone, Colorado, August 23-28 1987, pp. 36-47.

28

28 29

Östen Johansson växte upp i Vibbyn, utanför Boden. När han gått ut sko-lan 1955 fanns inga jobb i hembyg-den. Men i Malmberget behövdes ar-betskraft i gruvan och som 16-åring gav han sig av dit. – En av mina fastrar bodde i Koskullskulle så jag fick bo hos hen-ne, berättar han.

Det var ett tufft arbete och Östen berättar med fasa om otäcka dödso-lyckor och allvarliga skador. – Bergarbetarna gick åt som flugor. Det var en usel arbetsmiljö. Ingen brydde sig. Det var också en tuff stämning i gruvarbetarbarackerna. – En gång såg jag en pokerpott på

4 000 kronor. Det var enormt mycket pengar på den tiden. För en nybörjare var lönen inte fet, närmare bestämt 3 kronor och 42 öre i timmen. – Ändå hände det att jag fick låna ut pengar till pokerspelare som inte lyckats så bra.

Ärrad veteran inne på femte sprängkortet Text och bild: Lars Westerlund

1964 erövrade Östen Johansson, Sollentuna, sitt första sprängkort. Den 67-årige sprängar-nestorn är nu inne på sitt femte kort.– Min störste uppdragsgivare, Alf Svensson på Danderyds Bergshantering, brukar skämta med kunderna och säga att han hämtat sprängaren på ”hemmet”, säger Östen och skrattar.

Östen Johansson tog 2006 sitt femte sprängkort.

28

29

29

Kärnkraftsreaktorer och vattentornEfter ett år som bergarbetare i gru-van hade han fått nog och flyttade, som så många andra norrlänningar, till Stockholm för att arbeta inom bygg- och anläggningsbranschen. Bland annat hos Centab och Vägbo-laget. I början av 1960-talet fick han anställning vid företaget Bergendahl och Höckert.– Det var en riktigt bra arbetsgivare som var mån om sina anställda. Lö-nen var också bra. Ett år fick jag ett ackordsöverskott på hela 4 404 kro-nor. Bland annat fick Östen i de-ras regi vara med om att bygga kärn-kraftsreaktorn i Ågesta och radartor-net på Arlanda.– Vid senaste ombyggnationen revs detta radartorn. Ett tydligt tecken på att jag varit med ett tag i branschen. Han var också med dagen före julafton 1963 när den sista sal-van sköts för IKEA i Kungens kurva. – Då var jag hjälpladdare åt spränga-ren Kalle Sandberg.

Med om miljonprogrammetÖsten Johansson arbetar sedan 1964 som sprängare. Det året tog han nämligen sitt första sprängkort hos Nitro Nobel i Gyttorp. När Miljonprogrammet drog igång 1965 fanns Bergendahl och Höckert med på spelplanen och upp-förde en del av de 1 006 000 nya bo-städerna.– Bland annat byggde vi hyreshus i Sätra och Bredäng. Östen var även med om att spränga inför utbyggnaden av S:t Göran sjukhus 1965. Två år senare var det dags att börja byggnationer-na på Järvafältet.– Det var jag som genomförde den första sprängningen där. 1966 såldes Bergendahl och Höckert till John Mattson Byggnads och 1970 gick företaget upp i PLM. Då valde Östen Johansson att hop-pa av. Därefter blev det sprängupp-drag för olika företag, bland andra Skanska och Siab. Under 1980-talet arbetade han mest åt Skanska och JCC.

Startade egetI slutet av 1980-talet valde Östen att starta eget företag – Östens Berg-konsult AB. Under 1990-talet var han bland annat med om att bygga E4 norr om Högakustenbron. Det blev också ett flertal större kraftverks-byggen, till exempel Kvarnsvedens kraftverk. På senare år har han främst arbetat med försiktig sprängning inne i Stockholm. Den största uppdragsgi-varen är Danderyds Berghantering. I branschen har Östen Johansson namn om sig att klara mycket be-svärliga sprängningar.– Jag anlitas ofta till ”grisspängning-ar” som ingen annan vill ta.I Kista sprängde jag hos LM Erics-son tio meter bakom Europas största dator. Då gällde det att vara mycket försiktig.

Nonel största lyftetUnder den tid Östen Johansson va-rit sprängare har det skett en hel del teknikutveckling. Han var en av de första i branschen som 1964 provade

Astrid och Östen Johansson.– Han kommer att fortsätta med sprängningar tills han stupar, säger Astrid.

30

30 31

på Dyno Nobels VA-sprängkapslar. – Den största revolutionen står initie-ringssystemet NONEL för. Hur kun-de man tidigare klara sig utan det? Emulsionssprängämnena är också ett lyft. Tänk så många ton patrone-rat man burit genom åren och fått skrapsår av på axlarna. Eftersom Östen främst arbe-tar inne i staden är det viktigt med vibrationsmätningar.– Innan det fanns riktiga vibrations-mätare använde vi en femöring. Vi ställde den på högkant och om den föll ihop var det fara å färde.

Tills han stupar2006 erhöll Östen Johansson sitt femte sprängkort. Hur länge till han ska hålla på vet han inte.– Jag tar ett år i taget så får vi se. Om tre år är det dags förnya mitt ADR-bevis. Kanske är jag fortfarande igång då.– Han kommer att arbeta tills han stupar, inflikar hans fru Astrid, som varit gift med honom i 25 år.

Östen har bytt båda höftle-derna och har också genomgått en omfattande hjärtoperation.– Det är en bra ursäkt för att slippa bära så mycket. Östen är bekymrad över att så få ungdomar väljer att bli spräng-are.– Detta om något är ett framtidjobb. Ett hantverk som kräver att man har en bra känsla för bergets beskaffen-het. Man får varken vara för försiktig eller för tuff.

Dråpliga sprängningarDe flesta av de tusentals spräng-ningar som Östen Johansson ansva-rat för har gått bra. Men ibland har det också gått åt pipan för honom. Han skäms inte för att berätta musti-ga historier kring detta. Som när han skulle spränga några gamla hyres-hus i Boden. – De ville inte ge upp utan stod kvar någon dag innan de slutligen rasade ihop.

Eller när han gjorde en sprängning för att rensa en avlopps-ledning. Han var lite för försiktigt med laddningen och salvan slog bom så att det blev baksug i ledningen. Det hela slutade med att man fick sanera lägenheterna för ett stort belopp. – Efter sprängningen kom en bas-tant kvinna ut på gården. Hon hade suttit på toaletten när det small och med sin bak hindrat avloppsvattnet från att komma ut i badrummet, sä-ger Östen och skrattar hjärtligt åt den dråpliga händelsen. När det gäller dråpligheter minns han också sprängningen av Höganäsfabriken. Den låg mycket nära ett bostadsområde och alla bo-ende hade uppmanats att hålla sig inomhus. En av poliserna som vak-tade hade dock lämnat sin post. – En familj hade satt sig vid fikabor-det ute på gården och fick ett helt dammoln över sig. De tog emellertid detta med ro, avslutar Östen Johans-son.

När man pratar med Östen så är leendet aldrig långt borta.

30

31

31

www.oricaminingservices.com

Orica är ett australienägt, börsnoterat världsomspännande företag. Orica har över 13.000 anställda, är representerat i ca. 50 länder och har kunder i nästan 100 länder. Oricas historia som leverantör av sprängmedel till gruvindustrin i Australien går 130 år tillbaka i tiden.

Mining Services, Oricas största affärsområde, erbjuder civila sprängämnen, tändsystem

och avancerade tekniska lösningar till anläggningsbranschen och gruvindustrin. Verksamheten är global, och företaget är representerat i Australien, Asien, Europa, tidigare Sovjetunionen, Afrika, Mellanöstern, Nordamerika och Latinamerika. Vi är stolta över att kunna erbjuda lösningar som ökar värdet för kunden.

Telefon: 0587 850 00, Fax: 0587 255 35

nordics@orica.com

Vi utnyttjar styrkan i samarbetet med våra kunder, leverantörer och kollegor världen över, för att skapa värden för våra kunder, branschen och Orica.

32

32

Retur: Orica Mining Services Gyttorp 713 82 Nora