steven frostdahls valtidning

STEVEN FROSTDAHL

TILL RIKSDAGEN2015

35ARBETE JÄM

LIKHET O

CH

TRYGG

HET

"Samarbete över partigränserna för att trygga svenskans ställning"

"Avtalssamhället ger trygghet och klara spelregler för arbetstagare och arbetsgivare"

"Vi skall värna om den offentliga hälso- och sjukvården"

STEVEN FROSTDAHL - TILL RIKSDAGEN 201522

Vid ett vägskäl

Steven Frostdahlriksdagskandidat

Riksdagsvalet 2015 är ett val som är viktigt eftersom vi nu befinner oss vid ett politiskt vägskäl. Det finns flera saker som vi måste ta ställning till och de viktigaste frågorna är hur vårt välfärdssystem ska se ut, hur det ska finansieras och på vilken nivå vi ska ta hand om våra medborgare. Det finns idag ett mycket stort reformtryck på social- och hälsovården och det finns ett starkt tryck på att öppna vårdsektorn för privata aktörer. För vanliga medborgare är det mycket viktigt eftersom det idag finns en ojämn fördelning av tillgången till vårdtjänster. Vägskälet vi står inför är om vi ska behålla ett offentligt finansierat social- och hälsovårdssystem eller om vi ska överge drömmen om välfärdsstaten.

Att försvara välfärdsstaten innebär att man måste vara beredd att betala för den. Vi vill ha ett samhälle med fungerande sjuk- och hälsovårdstjänster samtidigt som vi kan utnyttja ett högklassigt skol- och utbildningssystem. Den svaga ekonomin de senaste åren, men också skenande kostnader, har medfört enorma utmaningar för kommunerna och den

offentliga ekonomin.

Jag är övertygad om att vi måste försvara den allmänna social- och hälsovården och vi måste också se över samarbete mellan vårdproducenter och koordinera det på ett framgångsrikt sätt. Utgångspunkten måste vara att rätt vård produceras effektivt i tillräcklig omfattning. Att vi i Österbotten har tre centralsjukhus som konkurrerar mot varandra är inte längre försvarligt och är ett slöseri med offentliga medel som inte längre kan accepteras.

Det ska gå att slå sig ner och avtala om hur specialsjukvård ska organiseras utgående från ändamålsenlighet och ekonomiska realiteter. Finland är ett land där vi är vana med att komma överens och avtala om hur vi ska sköta saker. Det gäller arbetsmarknadspolitik, jordbrukspolitik och ekonomisk politik. Avtalssamhälle är bra eftersom det ställer upp spelregler och ger finländska företag och organisationer ramar för olika typer av verksamhet. Det ger i slutändan medborgarna en vardagstrygghet och ger oss en möjlighet att planera våra liv utgående från stabila grundförutsättningar.

I vårt landskap har vi ett starkt och levande medborgarsamhälle där vi har föreningar och organisationer som tar till vara våra intressen och som stöder oss i utövandet av våra yrken, företagsverksamhet men också inom kultur och fritid. Att avtala handlar om att ge och ta och kompromissa. Därför är det viktigt att det är rätt personer som sitter vid förhandlingsborden och fattar beslut om hur vårt

samhälle ska se ut och vilken väg vi ska ta i viktiga frågor. I det arbetet ser jag mig ha en viktig uppgift som österbottnisk riksdagsman att bevaka de intressen men också de behov vi har för att utveckla vårt landskap. Det svenska språket och den språkliga och kulturella mångfalden i vårt landskap är en styrka. I mitt uppdrag som viceordförande för Svenska Finlands Folkting har jag haft förmånen att samarbeta brett över partigränser och med olika organisationer för att utveckla det svenska språkets ställning i Finland. Arbetet med att bevaka svenskans ställning är färskvara och man får aldrig slå sig till ro och ta för givet att allt löser sig av sig självt. Vi ska vara aktiva och vaksamma men vi ska heller inte underskatta den goda vilja som finns i vårt land att stödja och leva på två språk.

Vårt vägnät måste vara välfungerande för att ge vårt näringsliv snabba och välfungerande kommunikationer. Människor är vana att pendla och resa i vårt landskap för att sköta sitt arbete och vi behöver trygga arbets- och skolvägar. Näringslivet i vårt landskap är ofta knutna till exportindustri och jordbruk. Vi måste ha sådan myndighetstillsyn och sådana tillståndsansökningsprocesser som är skäliga och som inte kväver företagares initiativ och som skapar möjlighet att utveckla företag och skapa arbetsplatser.

Riksdagsvalet 2015 är ett vägskäl för vårt samhälle men det är också en möjlighet att ta tag i vårt samhälle och driva det i en riktning som skapar förutsättningar och möjligheter för ett tryggt och välmående Österbotten och i det arbetet är jag beredd att göra min insats.

Foto: Mats Sandström

STEVEN FROSTDAHL - TILL RIKSDAGEN 2015 3Logistik i vardagenDe som är bekanta med Steven vet att skrattet aldrig är långt borta och att han med sin sociala per-sonlighet har lätt att göra sig bekant med människor. Redan som ung var Steven utåtriktad och sökte sig till servicebranschen. Under sin studietid drev han sommarcaféet vid Tullmagasinet vid Andrasjön i Nykarleby (1996–2003). Steven har också fungerat som verksamhetsledare för SÖU och arbetat inom barnskyddet på skolhemmet Lagmansgården i Pedersöre. Sedan 2009 har han varit ombuds-man på Svenska Österbottens Pälsdjursodlarförening r.f (SÖP)

Med fyra barn och två vuxna med aktiva liv är vardagen in-tensiv för nykarlebyfamiljen. Sambon Yvonne arbetar i Ja-kobstad och de äldre barnen går i skola i Kronoby, Nederve-til och Jakobstad. Sonen Victor har barndagvård i Nykarleby. Steven har sitt arbetsfält från Kristinestad i söder till Karle-by i norr och sitt kontor i Vasa, så körkilometrarna blir många för familjen. Då de är lediga är det hemmaliv som gäller, att vila och återhämta sig in-för vardagen. ”Jag kan väl konstatera att jag lever en rätt intensiv österbottnisk tillvaro”, skrattar Steven.

Yvonne Bast håller med. ”Trots att Steven har långa da-gar klagar han inte”, säger hon. Stevens starka sidor är att han är en stresstålig problemlösare som ser positivt på saker. Ste-ven är inte en person som grä-ver ner sig i problem, utan han vill lösa dem och gå vidare.

- Fast han gillar inte att sätta upp gardinsstänger.

IKEA-skruvande är något som Yvonne oftast drar sig för att be Steven att göra. Vi har nyli-gen renoverat vår lägenhet och då har dessa sidor hos Steven dykt upp, skrattar Yvonne.

Har ni funderat på hur er var-dag kommer att se ut då Steven är riksdagsledamot?

-Steven är redan nu rätt mycket borta i veckorna med sitt arbe-te på SÖP. När han var ordfö-rande för FSD var resedagarna ännu fler - vi är rätt vana med detta. Men, det är klart att blir Steven invald, ändrar det på våra rutiner, svarar Yvonne.

-Utan Yvonnes engagemang och hennes förmåga att ko-ordinera vardagen, skulle det här hushållet stanna upp, säger Steven. Jag är mycket tacksam över att min sambo ställer upp som hon gör.

-Vi får ha kalendermöten nu och då , för att reda ut var alla befinner sig, det gäller både för vuxna som för barn, säger Yvonne.

Andra gången uppställd i riksdagsvalet.

För fyra år sedan cirklade hela mitt liv kring riksdagsvals-kampanjen. Livssituationen var en annan och jag hade helt andra prioriteringar i livet då, säger Steven. Nu är jag mera mogen och har en mera balan-serad syn på kampanjarbetet och det politiska livet. Att bli förälder är stort och ger ett nytt perspektiv och ett nytt inne-håll i livet, säger Steven. Jag är övertygad om att jag blir en bättre riksdagsman nu än vad jag skulle ha blivit 2011.

Hur skulle du beskriva dig själv Steven?

Jag vill beskriva mig som en långsiktig visionär. Då en frå-geställning dyker upp försöker jag tänka i korta portioner på lösningar, delar upp och för fram saker stegvis. Så fungerar det inom politiken, inget sker över en natt och det mesta krä-ver långsiktigt arbete.

Politik handlar om att ta an-svar. Ibland hamnar man att kompromissa om sina åsikter och man skall också akta sig för måla in sig i hörn. Många frågor idag kan inte lösas på så många olika sätt men man

måste våga fatta beslut för att nå framåt. Där har inte den sittande regeringen till fullo lyckats.

Ideologin genomsyrar allt vad jag gör. Jag behöver inte för varje sak stanna upp och slå upp vad den ideologin är för något. Socialdemokratin för mig innebär att du erkänner att det finns orättvisor i samhäl-let och att det finns en ojämn fördelning i samhället och att du är beredd att jobba för att skapa ett samhälle med system som jämnar ut det – svårare är det inte.

Yvonne Bast och sonen Victor, snart 2 år.

Foto: Johanna Överfors

Steven, Viktor och samojedhunden Bella ute en februaridag i Nykarleby. Foto: Johanna Överfors

KORT OM STEVEN:

ÅLDER: 41

UTBILDNING: Filosofie magister, ämneslärare i historia och samhällslära

INTRESSEN: Samhälle, språk, kultur och mo-tionsidrott

KURIOSA: Är en baddare på att skriva blint med tiofingersystemet

text och foto:Johanna Överfors


Text:Richard Sjölund, aktiv inom Österbottens

förbund, i styrelsen och i CPMR; BSC och Mittnordenkommittén

Österbotten – landskap med framtidsutsikter

Det talas allmänt mycket om dålig ekonomi gällande så-väl stat som kommun. Att vårt landskap placerar sig så högt som på en tredje plats när det gäller BNP per capi-ta är kanske en överraskning för många. En annan viktig ekonomisk faktor som kanske inte alla är medvetna om är in-dustrins starka ställning. Öst-erbotten är faktiskt Finlands mest industridominerade land-skap. Industrin stod för 36 % av den branschfördelade vär-deökningen 2012. År 2013 var industrins omsättning i Öster-botten 38.000 € per invånare medan medeltalet för hela lan-det låg på 24.000 € . Exportens andel av industrins omsättning var för Österbottens del 72 %, för Mellersta Österbotten 54 % och för hela landet 51 %. Vårt välstånd är följaktligen i syn-nerligen hög grad beroende av exportnäringarna.

ArbetsplatsernaPrimärnäringarna har fortfa-rande sin betydelse i Österbot-ten, som traditionellt framstått som jordbrukets förlovade landskap. De står fortfaran-de för 6 % (3,4 %) av arbets-platserna, industrins andel är nästan 30 % (21,6 %) och servicenäringarnas drygt 63% (73,8%) Procenttalen inom pa-rentes gäller för hela landet.

Positivt men också problemHelhetsbilden ger ett glädjan-de positivt intryck. Dessutom kan Österbotten förväntas behålla sin ställning som ett konkurrenskraftigt landskap, på bronsplats efter Nyland och Birkaland. Det framgår av PD Timo Aros utredning av land-skapens konkurrenskraft 1995-

2012. Men det finns orosmoln även vid den österbottniska horisonten. Trots att skattein-täkterna per capita är de tredje högsta i landet och trots att de tillsammans med statsandelar-na placerar oss på en fjärde plats är kommunernas eko-nomi på många håll bekym-mersam. Sysselsättningsläget har tyvärr också försämrats. I december 2014 var arbetslös-hetsgraden 9 % i Österbotten, näst lägst i landet, men det är ändå en oroväckande hög siffra och en negativ trend.

OlikheterDe positiva siffror som redovi-sats ovan är medeltal för hela landskapet. Det finns naturligt-vis skillnader mellan kommu-nerna och de olika ekonomiska regionerna i landskapet. När det gäller skatteinkomsterna per capita för år 2013 ligger Kaskö högst på listan med 4867 €, Vasa och Jakobstad är följande med 4114 € respek-tive 3897 €, lägst befinner sig Larsmo med 2667 €, Kronoby med 3009 € och Vörå med med 3067 €. I fråga om statsandelar gäller i huvudsak det omvän-da förhållandet, låga skattein-komster ger högre statsandelar. Självförsörjningsgraden på arbetsplatser, och därmed ock-så pendlingen, varierar stort. Larsmo, Korsholm och Laihe-la kan betecknas som typiska pendlingskommuner, mer än 60 % pendlar till sina jobb.

Kan bli bättreI Sydösterbotten minskar befolkningen. Under 2000-talet har Kristinestad, Närpes och Kaskö tillsammans förlorat mer än 1800 invånare vilket måste betecknas som en mycket oroande

utveckling. Orsakerna står att söka i avsaknaden av starkt regioncentrum i förening med brister i näringsstrukturen och kommunikationerna. Den negativa trenden måste brytas, frågan är bara hur?

När det gäller nettoomflytt-ningen befinner sig nästan alla kommuner bland förlorarna. Jakobstadsregionen som all-mänt taget haft en stabil be-folkningsutveckling mister för sin del i alltför hög grad färdigutbildade ungdomar. Det är, vilket redan konstaterats, nettoinvandringen som ger landskapet dess folkökning.

Utbildningsnivån har under de senaset decennierna märkbart stigit i Österbotten tack vare omfattande satsningar inom andra stadiet utbildning och högskolsektorn och vi ligger ganska nära det nationella snittet, men fortfarande något lägre än landets medelnivå. Så på det området finns det anled-ning att höja ambitionsnivån.

Mångspråkigt och mångkulturelltÖsterbotten är ett tvåsprå-kigt landskap, med svenska som majoritetsspråk. Andelen finskspråkiga är 44,8 %, övri-ga språk talas som modersmål av 5,2 %. Både svensk och finsk kultur är väletablerade och har sedan gammalt funge-rat i en viss växelverkan. Tack vare de nya österbottningarna är vi på väg mot ett mång-kulturellt och mångspråkigt landskap. Det passar ganska naturligt in i Österbotten där internationella kontakter eta-blerats långt tillbaka i tiden.Vår tid är öppen för kulturell interaktion som möjligör in-tressanta projekt och initiativ.

Kulturen har en enorm bety-delse för det sociala välmå-endet, den skapar tillhörighet och samhörighet. Den ger nya perspektiv och infallsvinklar i tänkandet. Kulturen befräm-jar också innovativt tänkande. Där kontraster och olika idéer möts i mångfald, i öppen och fri atmosfär befrämjas kreativt tänkande och skapande. När det gäller integrationen av de nya österbottningarna är kul-turen i en absolut nyckelställ-ning. Vi behöver noga ta till vara de goda förutsättningar vi har att förverkliga en lyckad integrationsprocess. Det är en av de stora och viktiga sats-ningarna för en god framtid i Österbotten.

Österbottens förbund intressebevakare och internationell aktörFörutom alla insatser som görs på det nationella planet för att tillvarata Österbottens intressen går förbundet aktivt in för verka och påverka i in-ternationella sammanhang i såväl nordiska som europeis-ka samarbetsorganisationer, AEBR, BSSSC, CPMR med BSC, Mittnordenkommittén, Kvarkenrådet och Nätverket för smart specialisering S3. Tillsammans med tre andra landskapsförbund upprätthål-ler förbundet West Finland Eu-ropean Office i Bryssel vilket ger utdelning i form av intres-sebevakning, EU-information, praktisk hjälp och assistans med allt som rör EU-program etc.

Intressebevakning inrymmer också marknadsföring och att göra sig känd. I det syftet ge-nomförs därför den 11-13.6 evenemanget Pop-up Österbot-ten på Senatstorget i Helsing-

fors. Det är en brett upplagd presentation av allt vad Öster-botten har att erbjuda.

Våra intressebevakare i riksdagenDen 19 april väljer vi våra riksdagsledamöter för de kom-mande 4 åren. Vi behöver goda förespråkare som kan tala för Österbotten och lägga fram vår sak. Det behövs statliga medel för att förbättra och trygga infrastrukturen i land-skapet, riksväg 8, flygfälten i Kronoby och Vasa, den nya Kvarkenfärjan, hamnarna mm. Österbotten är ingen tärande region, tvärtom en närande så-dan. Skall vi kunna vara det i fortsättningen också behövs de nämnda satsningarna.

Besök Österbottens förbunds webbsidor: www.obotnia.fi för mera information

Foto: Johanna Överfors

Visste du att vårt landskap står sig mycket väl i en nationell jämförelse med de andra landskapen? Folkmängden ökar stadigt, främst tack vare invandringen. Nativitetetssiffrorna är också goda, födelseöverskottet var under 2014 fjärde störst i Finland. Men utflyttningen mellan kommunerna var högre än inflyttningen så folkökningen stannade vid 855 personer: Det finns totalt 181239 invånare i landskapet. Andelen invandrare (utländska medborgare) var 4,6 % i slutet av 2013, på riksnivå utgör de 3,6 %.

STEVEN FROSTDAHL - TILL RIKSDAGEN 2015 5

Finland har under de senaste sju åren levt i en recession. Tider-na är på många sätt till och med svårare än under 1990-talets depression. Vår offentliga ekonomi har varit hårt ansträngd och Finlands skuldsättning har ökat snabbt.Att skapa en hållbar och sysselsättande tillväxt blir den viktigaste uppgiften efter riksdagsvalet. Den nuvarande situationen, med en mycket svag tillväxt under en längre tid hotar den finländska välfärdsstatens hållbarhet. En balansering av ekono-min lyckas vi med på ett hållbart sätt endast om vi får en snabbare tillväxt.

I valet våren 2015 är utmaningen för partierna vilka lösningarna är på hur vi ska lyfta Finland ur träsket. Socialdemokraternas ekonomiska politik bygger på fem helheter: att stärka exporten, öka tillväxtinvesteringarna, förbättra verksamhetsför-utsättningarna framförallt för de små företagen, en fortsättning på de strukturella reformerna och ett anpassande av den offentliga ekonomin som medför bestående inbesparingar. Som en del i balanseringen av ekonomin behöver Finland en täck-ande lönelösning.

Ny export och goda förutsättningar för företagen

Finlands export har under en alltför lång tid vilat på skogs- och teknologiindustri-företagens smala axlar. De finländska exportföretagen skulle ha mycket att vinna på att följa de stora trenderna i världen: urbaniseringen, klimatförändringen, till-

gången till rent vatten. På alla de här områdena har vi finländsk toppexpertis som vi i högre grad kunde exportera ut i världen.

Men det kräver medvetna lösningar i Finland. De finländska företagen måste kun-na visa upp sitt kunnande i hemlandet exempelvis via offentlig upphandling.

De finländska små och medelstora företagen kommer under de följande åren att utgöra en ryggrad i sysselsättningen. Företagen måste få finansiering lättare då de har möjigheter till tillväxt. Vi bör också kunna åtgärda hinder för sysselsättning, så länge vi också värnar om arbetstagarnas trygghet.

Allt detta kännetecknar en aktiv, företagarvänlig stat, som inte enbart nöjer sig med att förvalta utan också vill öka tillväxten i ekonomin och erbjuda människorna arbete. En sådan stat är SDP:s mål.

Servicen tryggas rättvist

Finlands skulder har ökat snabbt. Därför måste vi ständigt fästa uppmärksamhet vid den offentliga ekonomins tillstånd. Våra möjligheter att investera i tillväxt minskar om vi inte lyckas bromsa skuldsättningen.

Därför förbinder sig SDP också vid fortsatta strukturella reformer och ett förverk-ligande av sparåtgärderna under den kommande valperioden. Vårdreformen, en digitalisering av servicen, fortsatta förvaltningareformer, en begränsning av kom-munernas fastighetsutgifter är exempel på reformer som kan öka effektiviteten.

Vi måste också spara, eftersom effekterna av tillväxtåtgärderna kommer att ta sin tid. Men med nedskärningspolitik skapar vi inte tillväxt – snarare tvärtom.

SDP har i regeringen fungerat som en garant för att inte de allra svagaste grupperna ska drabbas av anpassningen av den offentliga ekonomin. Den vanliga finländarens intressen, ett rättvist samhälle och minskade klyftor ska också vara vår röda tråd under den kommande valperioden.

Antti Rinne, ordförande SDP

Endast tillväxt kan rädda välfärdsstaten

Bjarne Stregell, JakobstadOrdförande, Jakobstads Arbetarför-ening rf”Vi behöver en socialdemokratisk riksdagsman, som håller fram vårt

Andreas Kronqvist , Larsmo”Svenska Österbotten behöver ett alternativ”

Bernice och Roger Lillqvist, Pedersöre” Vi hoppas att han kommer in.Vi behöver en finlandssvensk in till riksdagen.”

Elisabeth Kronqvist, Vasa”Steven har genomtänkta svar på frågor man ställer. Han har sakkunskap och slagfärdighet”

ÅSIKTER OM STEVEN

Anna Caldén och Inger Englund, Nykarleby

”Steven är trygg och pålitlig. Vi vill se honom i riksdagen.”

Foto:Johanna Överfors


Anna Caldén är 34 år, hemma från Munsala i Nykarleby. Hon är utbildad socionom från Yr-keshögskolan Sydväst i Åbo och nu studerar hon socialpoli-tik på magisternivå i Vasa.

Caldén sprudlar av energi och har många förtroendeuppdrag i ryggen. Hon är ordförande för Finlands Svenska Handikapp-förbundet för femte året i rad. Hon är ersättare i Nykarleby fullmäktige och ordförande i handikapprådet.

På frågan hur hon orkar med allt svarar Caldén ärligt, att hon inte orkar med allt på en gång. Vissa perioder prioriterar hon vissa saker.

Det är främst studierna som blir lidande. Men ”I love life”, jag ångrar ingenting jag gjort.

Caldén berättar att hennes po-litiska bana började då hon fick ett samtal av Steven Frostdahl. Caldén studerade då i Åbo och Frostdahl ville att hon skul-

le ställ upp i kommunalvalet hemma i Nykarleby.

Steven var väldigt modig som vågade satsa på mig, jag var ung och hade ingen erfarenhet av politik.

Det gick bra i kommunalvalet, Caldén blev invald och hon var den yngsta medlemmen i full-mäktige med sina 23 år.

Allt var nytt för mig då jag bör-jade som fullmäktigeledamot och Steven var ett stort stöd, han var min mentor och klippa.

Caldén säger att Steven Frost-dahl har nytta av de varierade arbetserfarenheterna som han har i bagaget. Han har jobbat med socialt utsatta, som lärare och nu som ombudsman för Svenska Österbottens päls-djursförening. Han har koll på flera delar av samhället.

Caldén säger att Frostdahl fle-ra gånger har kontaktat henne i handikappfrågor.

Det är en fin egenskap att våga fråga om hjälp.

För Caldén finns det många viktiga frågor i riksdagsva-let. Närmast hennes hjärta är frågor av socialpolitiskt slag och för att få till en förändring krävs politikervilja. Hon listar tre saker hon tycker borde fås tillstånd under den kommande riksdagsperioden.

En nationell koordinator för funktionshindrade i Svenskfinland. Koordinatorn skulle ansvara för att koordinera social- och hälsovårdstjänster för funk-tionshindrade i Svenskfinland. Tjänsten vore viktigt med tan-ke på SOTE reformen. I Fin-land finns det 45000 personer med svenska som modersmål som har någon typ av funk-tionshinder. För att förbättra servicen för dessa personer be-hövs en koordinator.

Det borde också finnas flera serviceproducenter. Kårkulla är en viktig serviceproducent men de tar främst hand om personer med utvecklings-störningar och det finns flera personer med andra typer av problem som behöver service.

FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionshinder måste verkställas.Finland var ett av de första länderna som godkände kon-ventionen för mänskliga rättig-heter för personer med funk-tionshinder. Konventionen ska ge personer med funktionshin-der samma juridiska rättigheter och skydd från diskriminering som en icke-funktionshindrad.

Finland är ett av de få län-

der som inte har verkställt konventionen. I denna fråga handlar det bara om politiker-vilja, det måste finnas politi-ker som vill ge rättigheterna som borde vara självklara.

Funktionshindrade ut i arbetslivet. Idag är det få personer med funktionshinder som har ett arbete i Finland. Attityderna i Finland är så att man inte vågar anställa. Många med funktionshinder har magis-terexamen eller till och med en doktorsexamen men ingen vill anställa dem.

Caldén understryker att det ska löna sig att arbeta även om man funktionshinder.

Mera flexibilitet med social-skyddet och inkomstgränser-na skulle göra att man som funktionshindrad kan arbeta

Hon kämpar för allas rättigheter

Anna Caldén

I över tio år, hon har haft förtroende uppdrag i kom-munalfullmäktige, nämnder, styrelser och handikap-porganisationer. Caldén fortsätter att jobba vidare för det hon tror på.


någon dag i veckan utan att förlora sina stöd.

Caldén lyfter fram att socialde-mokratiska gruppen i Nykarle-by alltid har haft ett tätt sam-arbete. Det har gjort att hon som ny i spelet känt sig trygg. Caldén minns speciellt då gruppen med Steven Frostdahl i spetsen drev igen ”Nykarle-bytillägget.” Tillägget var ett understöd till barnfamiljer som utbetalades under en försöks-period.

Anna Caldén har tio år bakom sig i diverse förtroendeupp-drag och allt började med att en man trodde på henne. Nu tror Anna Caldén på Steven Frostdahl, han är hennes kan-didat till riksdagen.

Det skulle kännas tryggt med Steven i riksdagen!

Anna Caldén i korthet:

Ordförande för Finlands Svenska Handikappförbundet för femte året i rad. Hon är ersättare i Nykarleby fullmäktige och ordförande i handikapprådet.

”I love life”, jag ångrar ingenting jag gjort.

Jakobstad, Pedersöre, Larsmo och Nykarleby bildade för fem år sedan ett eget social- och hälsovårdsområde med Jakobstad som värdkommun. Ett tyngdpunktsområde under det gångna året har varit att göra en plan för äldreomsorgen. Äldreomsorgslagen förutsätter nämligen att varje kom-mun gör upp en plan för att stöda de äldres välbefinnande. Social- och hälsovårdsnämnden godkände Planen för den äldre befolkningens välbefinnande 2014-2017 på sitt möte 27.1.2015. Medlemskommunerna och äldreråden har gett sina utlåtanden över planen, som ännu ska godkännas av värdkommunens fullmäktige. Planen ska uppdateras varje år.I enlighet med de nationella riktlinjerna betonar planen att de äldre ska få det stöd och den service de behöver för att upprätthålla sin hälsa och funktionsförmåga för att kun-na bo hemma så länge som möjligt. Förutsättningen för att det här ska lyckas är att hemvården får mera resurser och den rehabiliterande verksamheten utökas och utveck-las. Satsningar på närståendevård ska också göras.

När hemmaboende inte längre är möjligt finns det omsorg dygnet runt i form av effektiverat serviceboende, avdel-ningar på äldreboende och demensenheter. Enligt de natio-nella nyckeltalen har samarbetsområdet haft för stor andel institutionsplatser, varför en minskning av platser ingår i planen. Nytt är att intervallvården ordnas på egna avdel-ningar på boendeenheter och på en geriatrisk avdelning.

Även om planen lägger grunden för verksamheten så finns det ändå frågor man kan diskutera. En utmaning är att möta det ökade behovet av hemvård som uppstår när institutions-platser läggs ner och antalet äldre personer ökar. Den eko-nomiska inbesparingen man räknar med vid nedläggning av institutionsplatser är inte en besparing till 100%, eftersom det måste finnas andra former av stöd och vård i stället. Därför måste man noggrant följa med utvecklingen för att kunna styra resurser till hemvård och närståendevård.

En annan fråga som väcker diskussion är visionen om hemma-boende äldre. I många fall är det bra att kunna bo hemma med hjälp av hemvårdstjänster och anhöriga. Men när den psykiska styrkan tryter och krafterna avtar måste det finnas möjlighet till vård dygnet runt. Detta är till hjälp både för de äldre och för de anhöriga. Tanken är att de anhöriga ska delta mera i vår-den av de äldre men i dagens samhälle har alla inte anhöriga på samma ort. Dessutom har inte alla närstående möjlighet att sköta äldre släktingar på grund av t.ex. heltidsjobb eller häl-sa. Därför måste välfärdssamhällets tjänster också räcka till för vården av de äldre. Alla har rätt till en värdig ålderdom.

Ulrika RönnbackCathrine Stenberg

Äldreomsorgen i förändring

Text och foto: Caroline Lång

Cathrine Stenberg, Larsmo”Vi behöver en finlandssvensk socialdemokrat från Österbotteni riksdagen”

Ulrika Rönnback, Jakobstad”Steven har en lång erfarenhet av den kommunala vardagen och även av den nationella dagspolitiken. Vi behöver en sdp:are som bevakarvåra intressen i Österbotten.”

ÅSIKTER OM STEVEN

Foto: Caroline Lång


Studerande tentade Steven i ungdomsfrågor

FSUD-medlemmar i Österbotten bjöd in riksdagskandidat Ste-ven Frostdahl för en pratstund om frågor som är viktiga för dem.

Vill inte ha låglönesamhälleEn fråga som dyker upp är ungdomsarbetslösheten. Jacob Storbjörk undrar om Steven Frostdahl anser att lägre löner, så att det skulle vara billigare för företag att anställa, kunde vara en lösning?

-När det är högkonjunktur och allt går på högvarv växer lö-nerna också, men sen när det blir sämre tider ekonomiskt så uppstår det såklart ett gap. Samtidigt har vi inte råd att gå in och skapa ett låglönesam-hälle. Vi behöver ha en bra lönenivå för att kunna upprätt-hålla välfärden med hjälp av skatter, säger Steven Frostdahl.

Förutom att han vill se till att lönerna hålls på relativt hög nivå vill Steven poängtera att anställningsvillkoren inte får försämras, exempelvis så att det skulle vara lättare för ar-betsgivaren att säga upp sina anställda, en sådan osäker ar-betsmarknad vill han inte se.

Vad tycker du om ungdomsga-rantin och hur ska man få den mer marknadsförd, frågar Jon-na Lindqvist.

-I mitt jobb på pälsdjursod-larföreningen har jag faktiskt hjälp unga att komma i jobb

med hjälp av Sanssi-kortet. Sanssi-kortet är en otroligt fin möjlighet för en arbetsgivare att anställa en ung person. Jag är förvånad att det inte används mera. Sanssi-kortet är något ganska nytt så man måste marknadsföra det mera, säger Steven Frostdahl.

Akademisk utbildning bör uppskattasEftersom frågetillfället ordnas i Åbo Akademi i Vasa dyker självklart många frågor som gäller högskolor upp. En av frågorna som diskuteras är om skolor och universitet har för mycket fokus på att snabbt få sina studeranden utexamine-rade.

-Tycker du att högskolorna börjar bli korvstoppningsfabri-ker, frågar Jacob Storbjörk.

Enligt Steven kom det redan då han studerade kritik mot att man också på universiteten specialiserar sig för mycket, istället för att få ta sin tid och tillåta sig själv att bli bildad.

-Jag tycker inte att det är opti-malt att man måste bli specia-liserad på ett visst område. Jag är en vän av brett kunnande och allmänbildning. Och dess-utom är det viktigt att vi intera-gerar med varandra och bygger nätverk.

Men han förstår att det är viktigt att det utbildas såda-na människor som behövs för näringslivet, vilket också är viktigt för att unga ska få jobb.

Inga terminsavgifterStuderandena vill också veta om Steven anser att studier på högskola ska vara avgiftsfria eller inte.

Vi ska slå vakt om att högsko-leutbildning ska vara avgiftsfri. Det är en viktig rättvisefråga. Alla ska ha möjlighet att stude-ra, säger Steven Frostdahl.

Det samma ska gälla för ut-ländska studeranden.

Det främjar internationaliteten på högskolorna. Dessutom blir de som kommer hit och stude-rar ambassadörer för Finland utomlands. Och så finns all-tid chansen att de stannar och jobbar i Finland och skaffar familjer här. Att införa några terminsavgifter gör att det blir mer elitistiskt, säger Steven Frostdahl.

Han nämner också att om människor från den så kallade tredjevärlden får studera av-giftsfritt i Finland för att sedan återvända till hemlandet och arbeta där så hjälper man ock-så till med utvecklingen i de länderna.

Mer förebyggande arbeteJacob Storbjörk undrar ifall att regeringen och riksdagen bor-de ta problemet med att ungdo-mar blir marginaliserade mer på allvar.

-I allra högsta grad, säger Ste-ven Frostdahl.

Han studerade själv i början av 90-talet då det var lågkonjunk-tur i Finland och minns den hopplöshet som fanns i sam-hället när det helt enkelt inte fanns några jobb.

-Hela samhället präglades av en tungsinthet. Många kom inte tillbaka efter att ha tappat kontakten med arbetsmarkna-den. Det var den period då jag blev övertygad om att jag är socialdemokrat. Jag har alltid varit allergisk mot att tvinga folk till det ena och andra, som exempelvis att förkorta ar-betslöshetsstödet. Istället tror jag på andra metoder, som till exempel systemet med arbets-marknadscoacher. Jag tror att många som faller ur arbetslivet har svårt att hitta ett avstamp i tillvaron. En del beror på psy-kiska problem, man måste vara mer uppmärksam.

Steven Frostdahl tror på att man måste förebygga psykiska problem genom att stödja barn

och deras familjer.

Föräldrar lever i en hektisk tillvaro, man ska vara högpres-terande, ha skiftesarbetare och dessutom kanske sköta flera jobb. Man borde ge familjerna mera aktivt stöd för att klara av utmaningar. Den hjälp och stöd man får idag kommer ofta för sent. Det är förebyggande verksamheten man borde satsa på. Man borde ge mer resurser till skolorna så att de kan er-bjuda socialt- och psykosocialt stöd, och kommunicera med föräldrarna. Även sociala myn-digheter borde kommunicera med föräldrar, ta kontakt och fråga om de har utmaningar de kämpar med.

Steven poängterar att vi behö-ver ett mera tryggt samhälle där alla kan få hjälp och stöd.

- Ett socialt medvetet samhälle där man värnar om trygghet. I något skede av livet kommer vi alla att behöva hjälp och stöd för att klara oss. Där tror jag att socialdemokratin är den rörel-se som har den mest trovärdiga lösningen, säger Steven Frost-dahl.

Text och foto: Alexandra Furu

Foto: Alexandra Furu


Jag är glad och lättad över att social- och hälso-vårdsreformen fick en ny skrivning. Att de tilltänkta fem stora vårdområdena ersätts med nitton sjuk-vårdsområden, ett antal som motsvarar de nuvaran-de sjukvårdsdistrikten, säger medlemmen i Vasa sjukvårdsdistrikts styrelse, Per Hellman från Vasa.

Att riksdagen tog sitt förnuft till fånga och inte i panik godkände reformen var också helt riktigt. Nu hoppas vi att nästa regering i lugn och ro fortsätter på den inslagna vägen. Problemet med att kom-muninnevånarna skall kunna påverka besluten, hur förvaltningen skall organiseras samt hur hela vårdens finansiering får en rättvis lösning kan inte lösas på några dagar under stor tidspress, säger Hellman.

Enligt Hellman har oron varit stor i Vasa sjukvårds-distrikt att antalet distrikt skulle krympas till 12-15. Det hade inneburit att Vasa sjukvårdsdistrikt (VSVD) inte längre hade fått fortsätta som ett självständigt sjukvårdsdistrikt med ett jourande centralsjukhus.

Det är oerhört viktigt att just vårt distrikt be-står som det enda genuint tvåspråkiga sjuk-vårdsdistriktet med jour 24 timmar 7 da-gar i veckan i de flesta specialiteter.

För egen del är jag nöjd över att den uppri-vande diskussionen om hjärtkirurgi i egen regi fick ett lyckligt slut o att vården är tryggad un-der åtminstone de två kommande åren.

Samarbetet med ÅboDet utökade samarbetet med Åbo har visat sig vara lyckosam. Speciellt läkarutbildning-en med Åbo universitet är viktig en hörnsten, men samverkan finns inom många områ-den och en utveckling pågår hela tiden.

Hellman ser också positivt på det fördjupade samarbetet inom specialsjukvården med Norrlands landsting i Sverige. Det här är en utvecklingsmöj-lighet som vi bör uppmuntra och som kommer att konkretiseras under de pågående diskussionerna.

Vill värna om distriktet från norr till söderFör VSVD gäller det också att på olika sätt värna om distriktets norra flank. Sjukvårdsdistriktet ska anlita det rehabiliteringskunnande som finns och även bedriva ett konstruktivt samarbete med Mel-lersta Österbottens sjukhus inom olika områden.

Den verksamhet som nu finns i Syd-österbotten bör fortsätta.

Vård och omsorg bör vara rättvis!Frågan om hur vi skall kunna trygga en rättvis vård och omsorg för alla blir en av de största frågorna som nästa riksdag och regering skall ta ställning till. Vi bör värna om och utveckla den offentliga sektorn så att inte privata vinstintressen får dominera och plånboken avgör om du får bra eller dålig vård.

Därför är det nu viktigt att vi socialdemokrater behåller eller förhoppningsvis utökar våra mandat från Vasa valkrets. Steven Frostdahl har nu alla möjligheter att återta den finlandssvenska social-demokratiska riksdagsmandatet från Österbotten vilket skulle underlätta bevakningen av våra två-språkiga intressen i riksdagen, säger Per Hellman.

Ett starkt Vasa sjukvårdsdistrikt tryggar vården på svenska!

Utvecklingen av energiklus-tret i Vasa är en framgångsaga som fått berättigad uppmärk-samhet både nationellt och internationellt. Klustret består av ett koncentrat av företag inom energibranschen som idag omfattar ca 140 företag, har 12 000 anställda och en omsättning på ca 4,4 miljar-der euro per år. Omkring 80 % av branschens produktion går på export och det är ca 30 % av hela Finlands export inom energiteknologi. En del av företagen i klustret har startat som ”spinoffs” från ABB eller Wärtsilä, t.ex. Vacon, Veo och Citec. Både ABB och Wärtsilä har i sin tur varit bra på att ta med sina underleverantörer ut på internationella marknader. I klustrets företag tillverkas allt från dieselmotorer, elmotorer, frekvensomriktare, eldistribu-tionssystem till vindkraftsapp-likationer. Företagens produk-ter har en hög förädlingsgrad.

Branschens export förutsätter goda kommunikationer, och Vasa har goda förbindelser ut i världen via hamn, flygfält och landsväg.

Under det senaste decenniet har klustret vuxit med raket-fart, och har alla chanser att be-stå och utvecklas. Efterfrågan på smarta, effektiva, alternati-va energilösningar är oändlig. Mellan företagen råder kon-kurrens, men också samarbete. Många har jobbat på flera före-tag inom klustret.

Energiproduktionen är mitt inne i ett brytningsskede. Nyckelord inom energipro-duktion idag är hållbar utveck-ling, förnybara energikällor och clean tech. Inom de när-maste decennierna kommer det att ske stora investeringar i eldistribution världen över. Västvärldens gamla elnät ska förnyas, samtidigt som det be-hövs helt nya distributionsnät i

Förutom de stora bolagen Wärtsilä och ABB ingår i en-ergiklustret bland annat Citec Oy Ab (tjänster inom teknik och informationshantering för teknikbaserade industrier), VNT Management (kapitalplacering i clean tech-företag), Mer-vento (utveckling och leverans av moderna och innovativa, direktdrivna vindkraftslösningar i multimegawattklass, både för land och hav), The Switch (elsystem för förnyelsebar ener-giproduktion, effektomvandlare, permanentmagnetgeneratorer), Vacon Oyj (frekvensomriktare för varvtalsstyrning av elmotorer eller för elkraftgenerering från förnybara energikällor), Vamp Oy/Schneider Electronics (skyddsreläer, ljusbågsvakt-system och mätinstrument för transformatorkiosker), VEO Oy (automations-, användnings- och eldistribu-tionslösningar) och Wapice Oy (informationsteknologi), West Energy Oy Ab (omvandlar källsorterat och brännbart avfall till energi). Dessa företag är bara en handfull av många.

Energiklustret i Vasa

de snabbt växande ekonomier-na. Här finns också efterfrågan på nya smarta komponenter och system.

Vasa har säkert också en-ergiklustret att tacka för att staden utsågs till en av Ar-bets- och näringsministeriets sju INKA-städer. Vasa har led-ningsansvar för temat Hållbar energi och samarbetar inom projektet med Björneborg och Villmanstrand. Syftet för pro-grammet Innovativa städer (Inka) 2014-2020 är att inom olika områden stärka de stora stadsregionernas internationel-la konkurrenskraft och deras roll som lokomotiv för sina regioner och den finländska ekonomin.

Två yrkeshögskolor i Vasa utbildar ingenjörer, och Vasa universitet och Åbo Akademi i Vasa utbildar diplomingenjö-rer. De säger sig självt att detta är till fördel både för företagen

och för de utexaminerade. På Brändö verkar dessutom Vasa energiinstitut VEI. In-stitutets främsta uppgifter är att erbjuda forsknings- och konsultationstjänster åt fö-retag inom energibranschen. Tyngdpunkter för forskning-en är energimarknader, tek-nik och förnyelsebara ener-gikällor.

text: Stefan Sjöberg

Text: Karita Blom

Per Hellman; Ledamot i Vasa Sjukvårdssdistrikts styresle och fullmäktige. Ledamot i Vasa stadsfull-mäktige och stadsstyrelse.


Fackförenigarna blir ofta liksom socialdemo-kratin beskyllda för att levat ut sin tid, gjort sig själv överflödiga. Resonemanget grundar sig på att vårt samhälle är färdigbyggt. Aldrig förr har dock arbetslivet stått inför så stora utmaningar som idag, såväl lokalt som globalt. En stark in-ternationell fackföreningsrörelse och socialde-mokrati är nödvändiga för att på ett rättvist sätt kunna bemöta globaliseringens utmaningar.

Under de tre senaste åren har det inom in-ternationellt arbetsliv pågått en konflikt an-gående strejkrätten som i över 60 år ansetts som en grundrättighet. Efter att arbetstagare i över 60 länder 18 februari demonstrerat om saken kunde en överenskommelse nås där strejkrätten igen godkänns som en del av föreningsfriheten.För Finlands del gav EU-domstolen i febru-ari ett viktigt prejudikat när de fastslog att de allmänbindande kollektivavtalen skall anses som minimiförmåner som även ut-ländska företag och arbetare som verkar i Finland är bundna av. Beslutet stävjar sned-vridningen av konkurrensen som finländska företag ofta har drabbats av när utländska företag tävlat på andra villkor. Att detta är viktiga segrar för arbetarrörelsen råder inga tvivel om och det visar även att en stark intressebevakning är av yttersta vikt såväl idag som i framtiden.Ronny Norrgård, huvudförtroendeman på Mirka, ser organisationsgraden som fackför-eningarnas största utmaning.

-Folk tar idag förmåner som semester, sjuk-lön, reglerade ar-betstider och av-talsenliga löner för givet och ser därför inte någon orsak att höra till facket. Man glömmer bort att utan facken står a r b e t s t a g a r n a utan intressebe-vakare, konstate-rerar Norrgård.

Ronny Norrgård, huvud-förtroendemanMirka. Foto: Privat

Han får medhåll av Timo Lappinen, huvud-förtroendeman på Japrotek, som också oroar sig över att antalet fackanslutna minskar.-Hur ska vi arbetare i framtidens förhand-

lingar få vår röst hörd ifall organisationsgra-den forsätter sjunka, frågar sig Lappinen.

I den mån något parti över huvud taget kan anses som ett arbetarparti är det enligt Lap-pinen SDP. Han uppskattar att partiet inte vacklar gällande tvåspråkigheten i Finland utan har en klar linje.Socialdemokratins nära relation till facken anser Norrgård inte bara är naturlig utan även nödvändig för att man skall kunna hjälpas åt att försvara de svaga och utsatta i samhället.-Mister vi socialdemokraterna i kommande regering kan vi vänta oss tuffa tider med försämrade arbetsvillkor. Vilka de är vill jag helst slippa veta, avslutar Norrgård.Norrgårds oro kan med tanke på de utspel som kommit den senaste tiden anses be-fogad. Med landets dåliga ekonomi som täckmantel har röster höjts för att öka ar-betstiden samt slopa vissa av arbetstagarnas förmåner. De så kallade nollavtalen och de korta tidsbundna avtalen har ökat på arbets-marknaden. Med hjälp av dessa kringgås anställningsskyddet och osäkerheten i ar-betslivet ökar. Endast genom en stark sam-verkan kan arbetarrörelsen på ett trovärdigt sätt föra kampen om ett rättvist samhälle vidare.

Samspel med facket ger rättvisare arbetsliv”En garanterad frihet att jobba för arbetstagarnas rättigheter är även en garanti för ett mer jämlikt och välmående samhälle. När arbetarstagarna har rätt till en kollektiv röst, kan förhandla fram säkra arbetsplatser med rättvisa löner samt förhållanden och inte utsätts för diskriminering kan produktivite-ten och den ekonomiska tillväxten blomstra” Sharan Burrow, Generalsekreterare ITUC (Internationella fackliga samorganisationen)

Floskler är i sin förenkling av verkligheten irriterande. Här några exempel:Floskel 1: Vi sitter alla i samma båt. Det gör vi inte. Somliga sveper fram i lyxkryssare med egen besättning. Den ensamförsörjande mamman som jobbar i snabb-köpskassan, får nöja sig med att ro med barnen i gummibåt.Floskel 2. Vi människor är alla så lika. Det är vi inte alls. Jag har mött snälla, varmhjärtade, hjälp-samma människor fyllda av empati. Jag har också mött elaka och egoistiska människor som inte skyr några medel för sin egen framgång. Vi människor är inte lika.Floskel 3. Ja, tänk vad världen är liten. Det är den inte alls. Världen är stor. Vi är drygt sju mil-jarder som stretar på i jämmerdalen. Men ibland kan slumpen göra att världen ser liten ut. På en utskottsresa i USA skulle vi flyga från San Francisco till New York. Vi satt fastspända då kaptenen meddeade att det har upp-stått ett tekniskt problem så att vi skulle gå ut ur planet.

På den tiden stod dörren till cockpit vidöppen och jag tittade nyfiket in. Kaptenen bjöd in mig och började stolt beskri-va sitt plan. På amerikanskt vis frågade han till slut varifrån jag kommer. Då utspann sig följande märkliga dialog:

Jag kommer från Finland.

Tyvärr känner jag till bara en ort i Fin-land och den heter Jakobstad/Pietarsaari.

Men hur är det möjligt? Jag bor ju där!

Jo, jag har en Swan-båt som för övrigt är världens bästa segelbåt.

Då vi skiljdes åt bytte vi visitkort och han frågade vilken plats jag hade i planet. Så fort planet lyft kom en flygvärdinna med en gintonic på bricka enkom till mig med hälsningar från kaptenen.

Sammanträffandet var så otroligt, så då jag kom hem ringde jag till Nautors dåvarande vd Olle Emmes. Jag visste ju att de har ett register över alla båtar de tillverkat. Visst: Emmes kunde bekräfta att flygkaptenen har en Swan segelbåt. Han berättade också om när båten var tillverkad och vilka de tidigare ägarna varit.Det här var inte ett exempel på världens liten-het. Det berodde bara på en otrolig slump.Floskel 4. Alla är likadana kålsupare. Med det avser man i allmänhet att alla politiker är tvi-velaktiga typer. Så är det inte. Jag har träffat politi-ker vars moral står långt över medelfinländarens.

Men jag har också träffat politiker som jag aldrig skulle köpa en begagnad bil av. Jag nämner inget namn, men en av dem var i ett skede Cenrterpartiets ordförande och utrikes-minister. Det är inte Johannes Virolainen jag tänker på.Floskel 5. Varje årstid har sin egen tjusning. Jag inlägger en skarp protest. Oktober och november är nämligen inte lika tju-siga som april och maj. En nära besäktad floskel är att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder.

Flosklernas mästare var Hasse Alfredsson i rollen som pastor Jansson. Han liknade livet med t.ex en spårvagn, ”vi får kraften uppifrån” eller vid en påse ”Den är tom och innehållslös om vi inte fyller den med något t.ex go-dis. Vi suger och suger för att få ut det gottaste.”

Också alltför många politiker slänger vårdslöst om-kring sig floskler. Det gör inte Steven Frostdahl.

Korkade flosklerKOLUMN: Mats Nyby

Timo Lappinen, huvudförtroendeman, JaprotekFoto: Privat

Text: Viktor Kock


Vad ska du egentligen med facket till? Visst skulle väl allting vara bättre om du fick bestämma själv vilken lön du har eller hur många timmar du behöver arbeta för lö-nen... Tänker du: ”Varför ska andra bestämma över mig? Jag kan stå på egna ben och prata för mig själv. Skit i andra bara jag har det bra!”

Ibland frågar jag mig vart vi egent-ligen är på väg i vårt samhälle, vad vill vi satsa på och hurudant samhälle vill vi leva i? Det bekym-rar mig att människorna i vårt land allt oftare uttrycker en vilja att få påverka själv för sitt eget bästa, utan att ta ansvar för att alla har det bra. Det skrämmer mig att allt fler politiker och övriga aktörer använ-der media till att upprepade gånger sprida budskapet om att facken inte behövs och att facken är orsaken till allt ont. Det man upprepar tillräck-ligt ofta brukar människor tyvärr till slut tro är sanning. Jag hoppas innerligt att skräckscenariot, där riksdagens politiker ändrar på lagar och paragrafer så att bl.a. kollek-tivavtalen urvattnas, nollavtalen frodas, löner dumpas och allmän otrygghet och orättvishet råder, ald-

rig inträffar! Ett sådant arbetsklimat och samhälle vill jag inte leva i!

Fackförbunden kämpar för att alla skall ha det bra, få samma lön för samma arbete, få ledigheter på samma vis, ha anställningstrygghet osv. oberoende av om personen själv är stark eller svag. Vi behöver komma ihåg att många människor har svårt att stå på sig och kämpa för sin sak, men facken kämpar för alla, dvs. även för dem som är svaga. Tillsammans är vi starka och tillsammans har facken inte bara nått framgångar och bättre avtal och villkor, utan även varit med och tagit ansvar under de senaste eko-nomiskt svåra åren, då man kommit överens om bl.a. minimala lönelyft.

Jag hoppas att bl.a. kollektivav-talsshopping, nollavtal, utloka-lisering av tjänster, bolagisering av verksamhet som inte behöver bolagiseras och privatisering av den offentliga sektorn, inte hör fram-tiden till! Jag vill inte vara med om att arbetstagare har anställning men pga. att det i arbetsavtalet finns inskrivet 0-40h/vecka så bör arbetstagaren vara tillgänglig 40h/v,

men arbetsgivaren behöver bara erbjuda arbete 0h/v. Vem försörjer sin familj på det!? Till råga på allt är det svårt för arbetstagaren att ta emot annat arbete, eftersom 40h kan behöva arbetas hos nuvarande arbetsgivare. Handen på hjärtat; är det rätt och skulle du vilja vara denna arbetstagare? Bolagisering, privatisering och utlokalisering av tjänster leder oftast till att arbets-villkoren försämras och en del blir utan jobb. Istället borde man satsa på förbättrat samarbete och utveckling, där alla har möjlighet att göra en god insats i arbetslivet.

Rösta i riksdagsvalet 2015! Perso-nerna som väljs in är de som drar upp riktlinjerna på vart vårt arbets-liv är på väg och vilka förutsätt-ningarna är för att alla på arbets-marknaden innefattas av samma rättvisa system. Genom att rösta på en socialdemokrat säkerställer du fackens möjlighet att kämpa för dig, men även för de svagaste som saknar kraft att kämpa för sig själv!

Facket, det klarar du dig utan.... eller!?

Efter två år av negativa resultat, främst på grund av externa faktorer, håller Malax kommun på att åter vända till ett bokslutsplus. Vi står på en stabil grund för den närmsta tiden: Malax har även förutspåtts klara sig finansieringsmässigt relativt väl genom SOTE-reformen och statsandelsreformen. Det finns dock få marginaler för en landsbygdskommun idag och det gäller att ha budgetkontroll och en passlig mix av utveckling och åtstramning.

Det är nedskärningarna i statsandelarna och tvära kast inom konsumtionen av special-sjukvården som tärt på kommunens ekono-mi. De är externa faktorer som en enskild kommun har svårt att påverka på kort sikt. Lägg ovanpå detta problematiken med de många osäkerheterna i de nationella reformer-na så blir det svårt att planera långsiktigt. I framtiden ser man att kommunerna måste söka sig en ny roll, med nya strukturer och nya sätt att arbeta. Efter tio år av växlande kommun- och servicestrukturreformer behöver kommunerna stabila planeringsförutsättningar. Än spän-ner staten kommunreformen före social- och hälsovårdsreformen, än kommer social- och hälsovården före kommunstrukturens omor-ganisering. Ena dagen diskuteras finansiering, andra dagen skjuts diskussionen på framtiden. Det är ingen bra grogrund för att utveckla den offentliga sektorn då vi samtidigt står inför ökande servicebehov hos befolkningen. Efterfrågan på basservice kommer att öka i framtiden. Som grund för sina prognoser använ-der finansministeriet den beräknade förändring-en i servicebehovet som följer av förändringen i befolkningsmängden och åldersstrukturen. På såväl makronivån som hos enskilda kommuner blir det på sikt en stor utmaning att finansiera.Prognoserna utgår ifrån ett ”allt-annat-lika –tänk”. Man beaktar inte höjningar i servicenivån eller att invånarna tenderar att efterfråga utveck-ling av servicens innehåll. Dessutom utgår man ifrån att kommunernas produktivitet inte ändras. Som vi alla vet är dessa antaganden högst akademiska. Folk vill ha mer och bättre service. Kommunernas produktivitet kan inte sägas vara

konstant, även om den är svårmätbar. Man behö-ver dock bara jämföra dagvård eller åldringsvård idag med dagvård eller åldringsvård för tjugo år sedan, så kan man konstatera att innehålls-mässigt har det skett en positiv utveckling: nya sätt att arbeta, nya sätt att tänka och inte minst utbildningen har gett nytt innehåll åt verksam-heterna. Jag är dock rädd för att kommunernas långsiktiga arbete för att höja produktiviteten kommit i skymundan för alla tvära reformkast. Under de kommande åren kommer trycket på en ökning av antalet anställda inom den kommunala servicen att vara betydande i och med att efterfrågan på basservice ökar. Den ökning av servicebehovet som enbart har beräknats utifrån förändringen i befolknings-strukturen är ett nettotilläggsbehov av drygt 40 000 arbetstagare inom den kommunala servicen före 2020 och 90 000 fram till 2030. Behovet av mer arbetskraft kommer i stor utsträckning att gälla social- och hälsovården.Staten kan inte skära kraftigt och omorgani-sera drastiskt ena dagen och få kommunerna att framstå som en attraktiv arbetsgivare den andra. Därför behöver kommunerna stabila planeringsförutsättningar, långsiktighet och arbetsro. Det borde få högsta prioritet i den nationella politiken: om kommunerna upplevs som bra arbetsgivare hos sin personal kom-mer vi också att ro iland utmaningarna med leverera kring framtidens basservicebehov!

Kommunerna önskar stabilitet och långsiktighet

Margot Nyroosregionombudsman JHL rf, socialdemokrat

Mats Brandt, kommundirektör i Malax

Mats Brandt i Malax:

Margot Nyroos Foto:JHL


Vi åkte ut en solig dag till Vexala by i Munsala, Nykar-leby. Det lär sägas att i Vexala finns det stenar och pälsfarmer, tar man bort pälsfarmarna så finns det bara stenar kvar.Den här dagen var det blårävspro-ducenten Kenneth Ingman vi ville träffa.

Vi inledde diskussionen kring medborgarinitiativet om att förbjuda pälsfarmningen i Fin-land som var uppe i riksdagen under 2014. Ingman konsta-terar att medborgarinitiativet vars syfte var att avsluta all pälsfarmning i Finland egent-ligen förde med sig en hel del positiva saker. Pälsfarmare fick möjlighet att få sin röst hörd och pälsdjursnäringen väckte intresse bland allmänheten och till stor del fördes en vettig dis-kussion kring näringen.

Pälsnäringen är mera organi-serad idag, säger Kenneth In-gman. Vi har varit tvungna att

organisera oss, dels p g a den allt större efterfrågan på päls, men också p g a pälsmotstån-det som finns i samhället. Idag är pälsnäringen samlad under en organisation i Europa, där finns farmare, beredare, auk-tionärer och modedesigners runt ett och samma bord. Detta gör att det fungerar så mycket bättre och kommunikationen utåt är tydligare då alla blå-ser på samma kol. Även den inhemska pälsnäringen är nu-mera samlad och bedriver ett internationellt erkänt utveck-lingsarbete. Kenneth Ingman vet vad han pratar om. Han är Finlands Pälsdjurs uppfödares förbunds styrelseordförande, samt sty-relseordförande för Europe-an Fur Breeders’ Association EFBA. Han är även SAGA FURs viceordförande i sty-relsen, samt styrelsemedlem i International FurFederation IFF. Antalet resdagar är många

under året och Kenneth har egentligen hela världen som sin arbetsplats.

Pälsfarmningen är han upp-vuxen med. Hans far Tage Ingman startade upp verk-samheten på 1960-talet. Innan dess hade även Kenneths farfar bedrivit pälsfarmning i någon mån. Helt självklart att han skulle bli pälsfarmare själv , var det inte. Kenneth har ing-ejörsexamen inom processtek-nik och arbetade från 1994 fram tills 2003 inom plast- och metallindustrin. Beslutet att ta över pälsfarmen växte fram allt efter som och hemtrakten lockade honom tillbaka. Till familjen hör hustrun Annabel och tre barn, samt två gråhun-dar.

Farmen drivs som ett familje-företag. Kenneth har två hel-tidsanställda som djurskötare. Pälsnäringen är säsongsarbete och de mest arbetsintensiva

perioderna har Kenneth flerta-let arbetare som komedin för den perioden och arbetar. Själv vill han inte vara bortrest under dessa perioder. Det är under parningstiden som grunden för arbetet blir lagt och är därmed ett mycket viktigt skede i pro-duktionen. Kenneths fru står för markservice och sköter allt då Kenneth är utomlands på sina uppdrag inom pälsorgani-sationerna.

Det är under parningstiden som allt grundarbete blir gjort. För att nå ett gott resultat och få friska djur krävs det nog-grannhet vid avels- och par-ningsarbete. Kenneth säger att det finns flera sätt att sköta en farm , man sköta den kostnads-effektivt eller satsa på hög kva-litet på skinnen.

Kenneths rävfarm har runt 2000 avelshonor och klassas därmed som en stor farm. En median för farmer i Finland är

runt 500-600 avelshonor.

I och med att även pälsfarmar-na mera aktivt började orga-nisera sig och ta hand om sin näring så har man utvecklat pälsnäringen. Det största ste-get har varit pälsnäringens uppstart av egenkontroll av farmer, certifiering. Certifie-ring enligt ISO 9001 startade 2006 och farmerna granskas för djurens hälsa och välfärd, uppfödningsförhållanden, forderförsörjning, avel, farm-hygien, miljövård, utbildning och beredskap för undantags-förhållanden. Ett certifikat är i kraft i tre år. Som det är idag är så gott som alla farmer cer-tifierade och stickprov utförs kontinuerligt. På så vis kan man också påvisa att farmerna sköts väl.

Ingman är mycket förargad över de intrång som görs på räv- och minkfarmer av akti-vister. De gör mycket skada då

Kenneth IngmanPälsfarmare och förbundsordförande

Vexala på den internationella kartan

Pälsuppfödningen i Österbotten började på 1920-30—talet med pälsfarmning vid sidan av jordbruket eller fiskeriet. Det var först på 1960-talet som pälsdjursuppfödningen och pälsnäringen i Österbotten och främst Munsala och Nykarlebyregionen tog fart på allvar och lade grunden till det som vi ser idag. I början av 60-talet ökade minkskinnsproduktionen med nästan 100%. Under den här tiden bildades också de stora foder-köken. De flesta har någon bild av pälsnäringen och har sett de långa raderna med skugghus då man rör sig i regionen. Få vet om pälsproducentens vardag och hur det egentligen går till på en farm.



de bryter sig in och smygfilmar och ibland också gör åverkan. Dessa intrång tar på hos den enskilde pälsnäringsidkaren. Har din farm blivit utsatt, så kräver det en hel del efterar-bete. Det är också psykiskt påfrestande att hela tiden vara på sin vakt och oroa sig för att främmande personer gör in-trång på din egendom.

Därför tycker Ingman att dis-kussionerna runt medborgari-nitiativet var positivt trots allt. Pälsnäringen fick möjlighet att göra sin röst hör och bemöta kritiken från djurrättsaktivis-terna. Det är också en myck-et bättre väg att föra fram sin åsikt, att föra fram den poli-tiskt än att utföra olagliga ak-tioner mot pälsfarmer. Då kan parterna mötas på likvärdig mark och föra fram sina argu-ment. Alla pälsfarmare bryr sig om sina djur och gör det bästa de kan för att djuren ska ha det

bra. Du kan inte sköta en farm med någon annan inställning än den, säger Ingman.

Det är ju ingen hemlighet att skärgårdsbyarna i Nykarleby och Österbotten hålls livskraf-tiga genom pälsnäringen. Den sysselsätter befolkningen och ger kommunen skatteintäkter på miljontals euro. Enbart i Nykarleby ger pälsnäringen staden en inkomst på 20 miljo-ner euro. Man kan inte förbise det faktum, säger Ingman.

Ser man en renässans för päl-sen överlag nu? Ingman men-ar det. Päls har numera blivit mera modernt och även sa-longsfäigt. Marknaden växer inom mode och Kina är en stor aktör. På 90-talet var det Korea och Japan som var de stora pälsaktörerna , men idag är det Kina, Polen och Europa.

Ute på kontinenten finns enor-ma pälsfarmsanläggningar

text och bild:Johanna Överfors

Certifieringen:

Finlands Pälsdjursodlares förbund rf (FPF) - ProFur startade år 2005 arbe-tet med att utveckla ett certifieringsprogram för pälsnäringens producenter tillsammans med de vikti-gaste intressenterna.Fast det är frivilligt att delta i certifieringsproces-sen åtar sig allt fler inom pälsnäringen att göra ett certifierat kvalitetsarbete på sin farm. År 2013 var de certifierade farmerna 85% av hela landets pälspro-duktion. I september 2014 var 98,2% av rävskinns-producenterna certifierade enligt ISO 9001 , 88,2% av minkproducenterna och av finnsjubb 99,3%.

Certifiering innebär att

Pälsdjursnäringen i Finland är en unik näring. Det är en näring som sysselsätter och skapar arbetsplatser i Öster-botten och som ger 100-tals miljoner i importintäkter. De österbottniska pälsdjursproducenterna är självständiga och målmedvetna företagare som förstått vikten av att organisera sig och samarbeta för att utveckla sin näring. Pälsdjursnäringen har under flera år bedrivit ett målmed-vetet arbete för att förbättra djurhälsan och att uppfylla de krav som miljötillsynsmyndigheterna i vårt land ställer.

Det har lett till att farmarkåren de senaste åren gjort investeringar på 10-tals miljoner för att uppfylla de krav myndigheterna ställt. Det har varit oerhört krävande för farmarkåren som lever i en starkt konjunkturkänslig bransch men det har också gjort att vår farmarkår står bättre rustad än någonsin för att även i framtiden trygga en högkvalitativ, etiskt hållbar pälsdjursuppfödning i Finland.

Under den här riksdagsperioden har pälsdjursnäring-en bemött ett medborgarinitiativ om att vår näring ska avvecklas. Det har varit en intensiv period där vi alla insett att man aldrig kan informera för mycket och att öppenhet, ärlighet men också samarbetsvil-ja är förutsättningar för goda resultat. Från vår nä-rings sida är vi alltid beredda att diskutera med de som har frågor eller funderingar kring det vi gör.

Att det finns människor i Riksdagen som förstår päls-djursnäringen och den verksamhetsmiljö den verkar i är förutsättningar för att vi ska få en lagstiftning och ett regelverk som vilar på en sund och realistisk grund. Vi har samarbetat mycket bra med många lag-stiftare och inom pälsdjursnäringen är vi vana med att hitta goda lösningar i samarbete med andra.

Steven Frostdahl är en av kandidaterna i vårens Riks-dagsval och jag har haft förmånen att lära känna honom som en mångsidig, kunnig och engagerad medarbetare. Som ombudsman och verksamhetsledare för de svensk-språkiga pälsdjursproducenterna i Österbotten har Ste-ven ett gott anseende både inom och utanför näringen. Steven har alla de kvalifikationer som kännetecknar en bra riksdagsman och jag är övertygad om att han i rol-len som riksdagsman och lagstiftare kan göra mycket gott, inte bara för sin egen region, utan för sitt land.

pälsproducenten förbinder sig att kontinuerligt dokumentera sitt arbete så att man kan garantera spårbarheten dvs full-ständig information för varje steg processkedjan på farmen. Dokumentationen hjälper pälsdjursfarmaren att upptäcka brister och snabbt kunna åtgärda dem. Kriterierna för certifieringen grundar sig på lagstiftning och branchens egna kriterier och dessa hålls a jour med de krav som den internationella modeindustrin ställer och på basen av reaktioner som erhållits av det egna utförda resultaten på farmerna. Lagstiftningens kriterier är bl a djurens välbefinnande, fo-derkvalitet och kriterier för pälsdjursavel och förädling, samt handeln med pälsdjur. Certifikatet är i kraft i tre år.

med 100 000-tals djur. De drivs som industrier och inte som familjeföretag som far-merna i Finland gör. Vi finska farmare har kanske 90-talets nedgång i färskt minne. Vi vill hålla verksamheten i sådan storlek att den är hanterbar även vid sämre tider. De flesta farmare är konjunkturmedvet-na och har alltid en plan B för tider med sämre lönsamhet. Just nu är lönsamheten tillfred-ställande. Pälsnäringen är ett av de äldsta yrken i världen.

Marja TiuraVerksamhetsledare

KOLUMN:

Pälsnäringens röst




Mikael Forss, direktör på Folkpensionsanstalten skakar litet på huvudet: nej, reformpolitiken har inte varit den här regeringens starka sida.- Det största problemet har varit bristen på stra-tegiskt ledarskap, styrningen har saknats, säger han och hänvisar bl.a till den länge omdebatterade vårdreformen, som inte heller nu kunde ros i hamn utan lämnas över till beslutsfattarna under nästa valperiod.

Text och bild:Siv Åstrand

Behovet av en vårdreform är uppenbar

Mikael Forss tycker att reger-ingspolitiken under periodens slut har präglats av både hög-mod, desperation och valfeber.

- I en sådan situation går det inte att driva igenom några re-former.

Mikael Forss säger att han naturligtvis noga följt med processen kring social- och hälsovårdsreformen – och att problematiken ingalunda är ny. Behovet av en vårdreform har diskuterats under de senaste tio åren.

- Processen har präglats av motstridiga intressen. Situatio-nen ser ju olika ut beroende på var du bor. Alla inser dock att behovet av en vårdreform är uppenbart, säger han.

Och han företräder en linje i debatten som kanske inte alla omfattar: Mikael Forss anser att reformer av det här slaget kräver en starkare nationell ko-ordinering.

- Kommunerna är helt enkelt för svaga, men å andra sidan vill de heller inte ge ifrån sig alltför stor makt.

Vad Mikael Forss menar är att

man ska undvika överlappande investeringar:

- Om man t.ex. bygger ett sjuk-hus i Jyväskylä ska man inte behöva bygga ett i Kuopio. I stället borde man satsa på spe-cialisering. Det förutsätter att ledningen och koordineringen av vårdprocessen sker natio-nellt och att vi har ett gräns-överskridande ledarskap. Det saknar vi idag, och det sakna-des enligt min mening i de mo-deller för vårdreformen som på senare tid presenterats.

- Sist och slutligen handlar det om hur pengarna styrs, det blir dyrt med överlappande verk-samhet. Och det handlar natur-ligtvis om att svara på de be-hov medborgarna har. Enligt in mening sköttes vårdreformen nu så att man först länge disku-terade hur vården ska organise-ras – därefter först tänkte man på medborgarnas behov.

Den privata sektorn har myck-et att lära ut till den offentliga sektorn, det är Mikael Forss bestämda uppfattning. Han vill vända på steken, så att säga:

- Faran ser ut så här: om vår-den i den privata sektorn fung-

erar bättre, så är det de som har råd som utnyttjar den. De som inte har råd måste utnyttja den offentliga sektorns service, även om den inte fungerar bra. Därför måste vi rusta upp den offentliga sektorns service så att den fungerar lika bra. Eller med andra ord: i stället för att såga omkull det fina trädet på grannens tomt ska vi plantera ett eget.

- Målet måste vara en äkta kundorientering. Om en ser-vice fungerar bra, kanske vi på den offentliga sidan vore betjänta av att ställa frågan hur de gör? Har man gjort det?

”Sluta tala så mycket om oss!”Men det som Mikael Forss ser som den svåra smärtpunkten idag – och det gäller i hela Västeuropa – är ungdomsar-betslösheten, utslagningen och utanförskapet bland våra ung-domar.

- På grund av det nuvarande ekonomiska tänkandet i våra samhällen har vi en stor grupp ungdomar som inte alls kom-mer in på arbetsmarknaden. Och den kampen vinner vi inte

genom att besluta att vi som är medelålders skall stanna ett år till i arbetslivet, säger Mikael Forss.

- Vi har gjort ett tankefel här, och därmed har vi inte sat-sat tillräckligt. Fattigdomen i våra samhällen har till stor del sin grund i detta. Om en ung människa alltför länge står ut-anför arbetsmarknaden drabb-ar det inte enbart henne själv, utan alla omkring henne. Ar-betsgivarnas vilja att ta emot dig försvagas också.

- Jag tycker att vi ska sluta tala så mycket om oss medelålders. Jag klarar mig nog, men det gör inte unga människor som tidigt blir utslagna.

Medborgarlön?En diskussion som också förts länge gäller huruvida medbor-garlön vore ett vettigt system.

- I praktiken har vi nästan ett sådant system redan. Men man kan ju fråga sig om det är vet-tigt att människor ska behöva tigga och be om sin utkomst varannan vecka, eller om vi kunde permanetera systemet på något annat sätt, säger Mi-kael Forss.

- Filosofin bakom nuvarande utkomstsystem är ju att ”du ska veta din plats och tigga med hatt i hand hos myndgheterna”. Det är ju heller inte fruktbart att tvinga folk på kurser som sedan inte leder till någonting. Vi har alltså ett system som är dyrt att förvalta och både tungt och förnedrande för individen.

- Antingen borde vi hitta ett sätt att erbjuda vettig verksam-het – eller införa någon form av inkomstbortfallsförsäkring, säger Mikael Forss.

Mikael Forss, Foto:Siv Åstrand

STEVENS VALTIDNINGS REDAKTION:

Skribenter: Caroline Lång, Alexandra Furu, Cathrine Stenberg, Ulrika Rönnback, Richard Sjölund, Karita Blom, Siv Åstrand, Johanna Överfors, Mats Nyby, Marja TiuraRedaktör: Johanna ÖverforsOmbrytning och layout: Johanna Överforsepost: [email protected]: 050 3229604Tryckeri: BotniaPrint, KarlebyPublikationen betalas av Steven Frostdahlskampanjgrupp. Upplaga:30 000

KAMPANJGRUPPEN:

Valchef: Stefan Sjöberg Bernhard BredbackaChrister BogrenNils-Johan EnglundViktor KockBengt KronqvistMargot NyroosJacob StorbjörkBjarne StrengellJohanna Överfors


RESERVERAD

ANNONSER

Öst eller väst-Touring Partner

ger mest!

Peter Söderqvsit 0500-162 120 Vasa,

[email protected].�

Lindberg Construction

Vi erbjuder Er bekymmersfritt byggande enligt ”nycklen i hand”-principen.

Kaasastået 32, 66100 Malax

Ove, Tel. 0500-733701 E-post [email protected]

Kristian, Tel. 050-3832363 E-post [email protected]

•Elementhusbyggandeförhus, villorochhallar•Renoveringar•Planering•Badrumsrenoveringar•Transporterochbyggandeiskärgården•Försäljningavbastu/spa–avdelningar•Försäljningavhögklassigabostäder

Har du frågor, önskar du offert eller vill diskutera ett byggnadsprojekt? Ta kontakt med oss, antingen per e-post eller telefon.

Vårahus-,villa-ochbastumodellerfinnspåvårhemsida!

VibyggerradhusicentralaMalax,takontaktförmerinfo!

Besökvårhemsidawww.lindbergconstruction.fi

TAXI I MALAX KOMMUN

G. Lähdesmäki 0500-665 353

G. Holmqvist 0500-369 369

K. Gullfors 0500-865 220

Peter Åbonde 0500-365 564

A. Linddal 0500-867 011

K. Ågren 0400-185 707

TEL: 0400 159600

Ett stort tacktill alla

valkampanjarbetare!

Ni gör ett stort jobb

Steven

BYGGER • RENOVERAR • FASTIGHETSSERVICE

Våren 2015inleds ett

nyttparhus-projekt

i naturskönaEmaus, Malax

Ring 0500-324120 för mer info!

EKO-JORDKÄLLAREbästa möjliga förvaringsplats för rotsaker,

EN MINITRÄDGÅRD I BETONGTredelad betongkruka för händig och ergonomisk växtodling. Ide-alisk för sallad, dill, persilja och

blom-arrangemang. Tål kyla. Spill--

kornas omkretsar 176cm, 123cm, 71cm. Den fristående krukans höjd är 47cm.

Industriv. 62, 66930 Kovjoki 06 722 5192 / 040 [email protected] www.kovjokielement.fi

GLAD PÅSK!önskar redaktionen!

steven frostdahls valtidning

Documents