stockholms universitet psykologiska institutionen1109091/fulltext01.pdflönetillfredsställelse är...
TRANSCRIPT
Vad gör medarbetare tillfredsställda? Relativ betydelse av lön, personlighet och arbetsklimat för tillfredsställelse med lön och arbetet
Jacob Hammarstam
Handledare: Magnus Sverke
VETENSKAPLIG UNDERSÖKNING, PSYKOLOGI III, VT 2017
STOCKHOLMS UNIVERSITET
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN
1
VAD GÖR MEDARBETARE TILLFREDSSTÄLLDA?
RELATIV BETYDELSE AV LÖN, PERSONLIGHET, ARBETSKLIMAT FÖR
TILLFREDSSTÄLLELSE MED LÖN OCH ARBETE*
Jacob Hammarstam
Lönetillfredställelse och arbetstillfredsställelse bland anställda är viktiga
arbetsrelaterade attityder som är relevanta för organisationers lönsamhet och för
anställdas välmående. Hittills har forskningen lagt fokus på arbetsklimatets
betydelse för löne- och arbetstillfredsställelse men personlighetens tänkbara
betydelse har med tiden blivit allt mer uppmärksammad. Syftet med föreliggande
studie var att undersöka den relativa effekten av lönens storlek, personlighet och
arbetsklimat för lönetillfredsställelse och arbetstillfredsställelse bland anställda.
Enkätdata bland medarbetare i ett svenskt industriföretag (N=249) analyserades
med hierarkisk multipel regressionsanalys. Resultatet visade att faktisk lön och
personlighet hade en relativt liten betydelse för löne- och arbetstillfredsställelse
medan arbetsklimatet förklarade högre andelar av variationen i båda aspekterna
av tillfredsställelse. Studien kan bidra till forskningen kring hur löne- och
arbetstillfredsställelse uppstår och resultaten kan ge en riktlinje till arbetsgivare
hur de på bästa sätt kan arbeta för att få sin personal att känna tillfredsställelse
med lön och arbete.
Intresset för medarbetares upplevelser kring lön och arbete har varit och förblir ett brett undersökt
område i den arbets– och organisationspsykologiska forskningen. I svenskt arbetsliv har lönen
sedan länge setts som ett av de främsta medlen för att motivera och driva personalstyrkan framåt.
Detta har speciellt synts i privat sektor där individuell lönesättning tillämpats ända sedan 1930-
talet (Nilsson, Ryman & Sjögren, 2005) men också i allt högre grad även i den offentliga sektorn
sedan början av 1990-talet (OECD, 1995). Ett skäl som hörts från arbetsgivares sida till varför
individuell lönesättning är så pass brukbart är att lönen fungerar som ett redskap att få de anställda
att arbeta tillsammans med organisationen mot ett gemensamt mål (Lawler, 1991). Då varje enskild
anställd som individ kommer att uppfatta sin lön på olika sätt (Adams, 1963; Lawler, 1971) är det
närmast naturligt att individuell lön förekommit i den utsträckning som den gjort.
Personal- och lönekostnader utgör en stor andel av arbetsgivares totala kostnader och år 2015
kostade det i genomsnitt 375 kronor per timme för arbetsgivare att ha en anställd i Sverige, varav
253 kronor utgjordes av ren lönekostnad (Eurostat, 2015). Med tanke på kostnaderna för
arbetsgivare att driva omfattande organisationer med höga lönekostnader är det därför också av
betydelse att förstå hur organisationer kan skapa en positiv attityd och inställning till lönen bland
medarbetarna så att varje krona i lönebeskedet ger önskad effekt. Att förstå hur anställda förhåller
sig till sin lön är därför betydelsefullt för att förstå hur svenskt arbetsliv fungerar då
lönetillfredsställelse bland medarbetare har visat sig vara kopplat till en högre arbetstrivsel (Lum,
* Ett stort tack till min handledare Professor Magnus Sverke för professionell handledning och inspiration under
uppsatsarbetets gång. Jag vill även tacka Magnus Sverke, Johnny Hellgren, Helena Falkenberg och Sofia Malmrud i
forskningsprojektet ”Legitimitet i lönebildningen: Psykologiska perspektiv på verksamhetsnära lönebildning och
medarbetarnära lönesättning” för tillgång till den enkätdata som legat till grund för denna uppsats.
2
Kervin, Clark, Reid & Sirola, 1998) och högre organisationsengagemang (Summers & Hendrix
1991). Det var under 1960-talet som forskare i USA först systematiskt började undersöka
lönetillfredsställelse som fenomen och intresset för vilka faktorer som kan bidra till att anställda
är nöjda med sin lön har sedan dess fortsatt att växa. Tidigare forskning har sedan länge pekat mot
att det inte enbart är lön i sig, alltså den faktiska lönenivån som påverkar anställdas grad av
lönetillfredsställelse (Heneman & Judge, 2000) utan att också den subjektiva upplevelsen av lönen
spelar en viktig roll (Dreher, Ash & Bretz, 1988). Tillfredsställelsen med den egna lönen har visat
sig bero på en rad olika faktorer som legat i fokus för löneforskningen som bland annat
personlighet (Cable & Judge, 1994; Shaw, Duffy, Jenkins & Gupta, 1999) och arbetsklimat
(Muchinsky, 1977). Här föreligger det två olika perspektiv när det gäller lönetillfredsställelse, är
det medarbetaren som person (personlighet) eller faktorer i arbetsklimatet (såsom självständighet,
tydliga mål och återkoppling på arbetsutförandet) som är viktigast för att skapa tillfredsställelse
med lönen liksom med arbetet i stort?
Lönetillfredsställelse har också många gånger klassats som en dimension av generella upplevelser
av arbetstillfredsställelsen (Judge, Heller & Mount, 2002; Bruk-Lee, Khoury, Nixon, Goh &
Spector, 2009). Ett gott arbetsklimat har sedan länge setts som en av de bästa förutsättningarna för
en nöjd personalstyrka och en välfungerande verksamhet. Till skillnad från lönetillfredsställelse
innebär istället arbetstillfredställe en inställning och attityd till arbetet som helhet.
Arbetstillfredsställelse som forskningsdomän är en av de mest studerade inom arbetspsykologin
och har sina rötter i 1930-talets USA. Även här har det förekommit delade meningar kring hur
mycket av graden av tillfredställelse i arbetet som härstammar från medarbetarens personlighet
respektive arbetsklimatet (Locke, 1969; House, Shane & Herold, 1996).
Människor spenderar en stor del av sina liv i betalt arbete och det är av stor betydelse att förstå vad
som kan göra denna resa så tillfredsställande som möjligt, dels ur ett ekonomiskt organisations-
och verksamhetsperspektiv, dels ur medarbetarens individ- och personperspektiv. Det har flera
gånger i forskningen påvisats att frånvaron av tillfredsställelse med lön och arbete bland anställda
är relaterat till en rad oönskade beteenden som exempelvis en ökad benägenhet att säga upp sig
(Porter et al., 1974; Lum et al., 1998), en högre grad av ogiltig frånvaro (Eby et al., 1999) samt en
lägre grad av arbetsprestation (Judge et al. 2001). Det är viktigt för medarbetaren själv att få känna
sig nöjd i arbetet då en positiv upplevelse av arbetslivet visat sig vara starkt kopplad till
övergripande god hälsa och välmående (Praag, Frijters & Ferrer-i-Carbonell, 2003).
Löne- och arbetstillfredsställelse i teorin
Många försök till att förklara hur lönetillfredsställelse uppstår har presenterats inom det
arbetspsykologiska forskningsområdet. En av de första teorierna som går att koppla till
lönetillfredsställelse är J. Stacy Adams Equity Theory (Adams, 1963). Enligt denna teori anpassar
människor sin grad av ansträngning i arbetet utefter den grad de blir belönade. Detta beror på att
de varken vill överanstränga eller underanstränga sig i förhållande till den lön de får och i
jämförelse med hur andra i liknande position runtomkring presterar. En alltför låg grad av belöning
leder till frustration medan en alltför hög grad av belöning leder till skamkänslor, enligt teorin.
Vidare finns också Edward E. Lawlers Discrepancy Theory (Lawler, 1971) som säger att
människors lönetillfredsställelse grundar sig i den diskrepans (skillnad) som råder mellan den lön
som de själva anser sig ha rätt till och den lön som de har i nuläget. Huvudtesen i teorin säger att
ju mindre denna diskrepans är, desto högre blir lönetillfredsställelsen. En person som tjänar 50 000
kronor i månaden kommer enligt teorin inte vara nöjd med sin lön ifall personen samtidigt anser
att han eller hon egentligen istället har rätt till en månadslön på 60 000 kronor.
3
Baserat på grunden som båda de ovan nämnda teorierna lagt har också teorierna kombinerats i en
gemensam modell i en metaanalys från 2006 av Williams, McDaniel och Nguyen. Modellen som
även baseras på resultat av annan teoretisk och empirisk forskning ( t. ex Heneman, 1985; Lawler,
1971; Miceli & Lane, 1991), betonar att diskrepansen mellan den faktiska lönen och den lön som
medarbetaren anser sig ha rätt till fortfarande är det grundläggande konceptet för att predicera
lönetillfredsställelse men samtidigt också att den upplevda rättfärdigade lönenivån beror på
faktorer som sociala jämförelser bland andra i en liknande situation. Ytterligare faktorer i modellen
som antas påverka också anställdas upplevelse av den egna lönen är exempelvis demografiska
egenskaper som kön, ålder, social status, utbildning, arbetslivserfarenhet och arbetsroll (Williams
et al., 2006). Hypotetiskt skulle en anställd som är äldre, är gift, är utbildad, har en längre
erfarenhet av arbetslivet samt är anställd högt upp i organisationen anse att han eller hon har rätt
till en högre lön än vad en ung och oerfaren anställd har rätt till. Vidare antar modellen att faktorer
som har att göra med själva arbetsklimatet och arbetets utformning (t. ex autonomi, feedback och
målklarhet) påverkar lönetillfredsställelsen genom att på samma sätt öka eller minska diskrepansen
mellan medarbetares upplevt rättfärdigade lön och faktiska lön. Med andra ord skulle en anställd
som har hög autonomi i arbetet, får mycket feedback och arbetar mot tydligt formulerade mål vara
mer tillfredsställd med sin lön än ifall graden av autonomi, feedback och målklarhet var låg
(Williams et al., 2006).
Arbetstillfredsställelse har en betydligt längre historia av teoretisk och empirisk forskning än vad
lönetillfredsställelse har. Ett av de tidigaste fynden som går att hitta är enkät- och intervjudata från
en kvalitativ studie gjord 1935 (Hoppock, 1935). Studien studerade främst den tänkbara betydelsen
av demografiska variabler som ålder, kön och social status men fann också ett starkt samband
mellan personlig emotionell justering och graden av tillfredsställelse i arbetet. Denna studie är
intressant då personligt bundna egenskaper som emotioner inte kom att vara av intresse för
efterkommande forskning under flera decenniers tid. Under efterkrigstiden argumenterade
industriella psykologer som bland annat Elton Mayo (1945) att arbetstillfredsställelse hos
människor uppnås genom fungerande ledarskap och goda relationer på arbetsplatsen. Inom
motivationspsykologin fortsatte Abraham Maslow (1954) att utveckla sin teori om grundläggande
mänskliga behov och identifierade i synnerhet att möjligheter till personlig utveckling och
karriärvägar i arbetet som viktiga för att uppnå arbetstillfredsställelse. Vidare utvecklade även
Frederick Herzberg (1959) den välkända Tvåfaktorteorin som talar för att motivatorer (t. ex
autonomi och feedback) och hygienfaktorer (t. ex lön, fysisk arbetsmiljö och anställningstrygghet)
predicerar graden av tillfredsställelse. Under 1980-talet väcktes återigen intresset för sambandet
mellan arbetstillfredsställelse och personligt bundna egenskaper hos de anställda (Arvey,
Bouchard, Segal & Abraham, 1989; Staw, Bell & Clausen, 1986) och debatten kring
personlighetens dispositionella betydelse blev återigen relevant inom forskningen. Idag ser de
teoretiska modellerna för arbetstillfredsställelse olika ut beroende på vilket perspektiv de utgår
ifrån och det finns ingen lika entydig motsvarighet som inom löneforskningen (Williams et al.,
2006). Sedan 1990-talet har dock personlighetens betydelse för tillfredsställelse i arbetet blivit allt
mer uppmärksammad (House, Shane & Herold, 1996).
Sammanfattningsvis går det att säga att den teoretiska ramen för både lönetillfredsställelse och
arbetstillfredsställelse som begrepp hittills i störst utsträckning har handlat om skillnader i attityder
mellan medarbetare som härstammar från ”arbetsklimatsbundna” faktorer. Sådana faktorer i
arbetsklimatet kan arbetsgivare i större eller mindre grad kan påverka själva genom organiseringen
av arbetet. Upplevelsen av arbetsklimat är dock kända för att vara tämligen föränderliga över tid
4
medan andra mer stabila faktorer som personlighet också kan tänkas påverka löne- och
arbetstillfredsställelse hos medarbetarna. Personlighetens betydelse är någonting som mer och mer
börjat intressera arbetspsykologiskt inriktade forskare under de senaste årtiondena. Exempelvis
har det hävdats att den dispositionella personlighetsforskningen är en väl grundad forskningsgren
som kan ge värdefulla insikter också inom det arbetspsykologiska området (House et al., 1996).
Personlighetens betydelse har också observerats i arbetslivet då arbetsgivare också i allt högre grad
väljer att genomföra personlighetstest i rekryteringssammanhang och detta är troligtvis heller inte
en ren tillfällighet (Hogan, Hogan & Roberts, 1996; Sjöberg, 2014).
Den faktiska lönens betydelse för löne- och arbetstillfredsställelse
Trots att det är påvisat att lönens storlek har betydelse för bland annat medarbetares intention till
uppsägning (Lakhani, 1988) har flera studier har ändå visat att den faktiska lönenivån i relativt
liten grad predicerar faktorer som lönetillfredsställelse och arbetstillfredsställelse. I den tidigare
nämnda metaanalysen (Williams et al., 2006) uppmättes en korrelation på .29 mellan faktisk lön
och lönetillfredsställelse. I andra studier (t. ex Blau, 1994; Heneman & Judge, 2000; Judge,
Piccolo, Podsakoff, Shaw & Rich, 2010) har liknande samband (mellan .15 och .35) också
observerats. Dessa resultat tyder på att den faktiska lönen visserligen är av betydelse för
lönetillfredsställelse som fenomen men långt ifrån ger hela förklaringen. Detta stämmer också
överens med Lawlers Diskrepansteori (1971) som hävdar att en tillfredsställande lönenivå är
relativ för varje enskild anställd. När det gäller generell arbetstillfredsställe har forskningen visat
på ännu svagare samband med faktisk lön. Bland annat visade en metaanalys från 2010 en
korrelation på .15 mellan lön och arbetstillfredsställelse (Judge et al., 2010). Återigen kan lönens
betydelse för tillfredsställelse i arbetet ses som marginell utifrån tidigare empiriska studiers
resultat. Detta är inte alltför förvånande då arbetstillfredsställelse tycks vara ett mycket mer
komplext och omfattande begrepp än lönetillfredsställelse och därmed innefattar mer än vad som
enbart har med lön att göra (Spector, 1997). Lönenivåns marginella betydelse har också visat sig i
kvantitativa mått för lönetillfredsställelse. I exempelvis Heneman och Schwabs väl beprövade Pay
Satisfaction Questionnaire-index (1985) berörs lönenivå i endast en av fyra dimensioner som
måttet innehåller. Heneman och Schwab betonar att lönetillfredsställelse är ett komplext
multidimensionellt begrepp som inte enbart kan förklaras av lönen i sig.
Personlighetens betydelse för löne- och arbetstillfredsställelse
Personlighetspsykologisk forskning har sedan det grundläggande arbetet inom traitteori av bland
annat Allport, Eysenck och Cattell landat i den så kallade Femfaktormodellen, eller på engelska
”Big Five”, vilken är en teoretisk modell som ofta används för att förklara de övergripande
dispositionsdimensioner som ingår i människors personlighet (Goldberg, 1992). De fem
dimensionerna som ingår i modellen är målmedvetenhet, extraversion, sympatiskhet, neuroticism
samt öppenhet för förändring (Costa & McCrae, 1988, 1992). Målmedvetenhet syftar på graden av
ansvarstagande, självdisciplin, punktlighet, ordentlighet, noggrannhet, ihärdighet samt
ambitionsnivå hos en individ. Extraversion refererar till hur socialt aktiv, socialt utåtriktad,
personorienterad, pratsam och optimistisk en individ är. En extravert person sägs också ha ett
högre uppmärksamhetsbehov och behov av social status. Sympatiskhet berör graden av social
tolerans, förlåtelse, förtroendefullhet, samarbetsvillighet, godhjärtlighet samt godtrogenhet hos en
individ. Neuroticism syftar på hur emotionellt instabil, orolig, fientlig, nervös, osäker och generellt
depressiv en individ är. Öppenhet för förändring handlar om graden av nyfikenhet, kreativitet,
fantasifullhet samt hur öppensinnad en individ är (Costa & McCrae, 1988, 1992).
5
Det finns stöd i personlighetsforskningen för att dimensionerna i femfaktormodellen i hög grad är
stabila och oföränderliga genom en individs livscykel, med undantag för barndom och ålderdom
(Specht, Egloff & Schmukle, 2011). Longitudinella studier har påvisat att detta är speciellt sant
för åldrarna 25–64 år, eller med andra ord det tidsspann då majoriteten av befolkningen befinner
sig i arbetslivet (Cobb-Clark & Schurer, 2012). Utöver femfaktormodellen finns också en rad andra
olika teorier som definierar personlighet. Bland dessa finns exempelvis Social Dominance Theory
(SDT) (Sidanius & Pratto, 1999), proaktiv personlighet (Crant, 2000) samt positiv och negativ
affekt (Watson, Clark & Tellegen, 1988). I jämförelse med dessa har dock femfaktorteorin i
personlighetsforskningen med tiden blivit accepterad som den mest lämpliga och representativa
modellen för en dispositionell syn på personlighet (John & McCrae , 1992).
Hittills har forskningsresultaten kring personlighetens betydelse för medarbetares tillfredsställelse
med lönen förekommit i begränsad utsträckning. Utöver ett par enstaka studier som berört området
kvarstår en hel del frågetecken kring eventuella orsakssamband med femfaktormodellen som
personlighetsmått. En studie från 1994 påvisade bland annat att medarbetares värderingar, i termer
av materialism, individualism och kollektivism samvarierade med deras preferenser för typ av
lönesystem som används i organisationer samt tillfredsställelse med lön (Cable & Judge, 1994).
Resultatet från denna studie gav incitament till fortsatt forskning kring personlighetens
dispositionella betydelse för lönerelaterade attityder. En annan studie (Shaw et al, 1999) visade att
personlighetsdrag som positiv affekt korrelerade signifikant med både lönetillfredsställelse (.38)
och arbetstillfredsställelse (.20), även då hänsyn tagits till en rad kontrollvariabler. Däremot fanns
ingen koppling mellan personlighetsdraget negativ affekt och graden av lönetillfredsställelse. Då
empirin inom området personlighet och lön har varit och fortfarande är begränsad till volymen har
det också i fler än ett forskningssammanhang efterfrågats ytterligare empiri när det gäller
personlighetens betydelse (Heneman & Judge, 2000; Williams et al., 2006).
När det kommer till personlighetens betydelse för generell arbetstillfredsställelse finns det däremot
en mer omfattande mängd forskningsresultat att ta del av. Här finns också resultat direkt kopplade
till femfaktormodellen. En metaanalys från 2002 visade att personlighetsdimensionerna i
femfaktormodellen tillsammans hade en multipel korrelation med arbetstillfredsställelse på .41
(Judge, Heller, Mount, 2002). Enskilt korrelerade personlighetsdimensionerna neuroticism -.29,
målmedvetenhet .26, extraversion .25, sympatiskhet .17 och öppenhet för förändring .02.
Resultatet i studien är i sig ett argument för att personlighet (i synnerhet utifrån
femfaktormodellen) är relevant för att närmare förstå arbetstillfredsställelse som begrepp och
författarna argumenterade för att dimensioner i femfaktormodellen är olika relaterade till
anställdas upplevelse av positiva och negativa emotioner i arbetet. I synnerhet sägs extraversion,
målmedvetenhet och sympatiskhet vara källor till positiva emotioner och kan leda till högre
arbetstillfredsställelse samt att neuroticism är en källa till negativa emotioner och kan leda till lägre
arbetstillfredsställelse. En senare metaanalys (Bruk-Lee et al., 2009) påvisade liknande
korrelationer för neuroticism -.25, målmedvetenhet .16, extraversion .12, sympatiskhet .13 och
öppenhet för förändring .02. Dock skilde sig korrelationen för extraversion tämligen avsevärt
jämfört med Judges et al. (2002) metaanalys men författarna argumenterar för att detta kan ha
berott på skillnader i mätinstrument. Förutom dessa metaanalyser finns också tidigare narrativ
litteraturöversikt som talar för att arbetstillfredsställelse är förknippat med en lägre grad av
neuroticism och en högre grad av extraversion (Tokar, Fischer & Subich, 1998) vilket forskningen
också kvantitativt tycks ha hittat omfattande stöd för.
Arbetsklimatets betydelse för löne- och arbetstillfredsställelse
6
Arbetsklimat har i arbets- och organisationspsykologisk forskning definierats bland annat som
”individens egna kognitiva representation av proximala situationsbundna händelser i termer som
reflekterar psykologisk mening och signifikans” (James & Sells, 1981, s. 275). Med andra ord kan
arbetsklimat ses som någonting subjektivt som finns och bearbetas inom medarbetaren själv i
anknytning arbetet. I psykologisk mening har arbetsklimat mindre att göra med arbetet i fysisk
bemärkelse, utan handlar snarare om en mental föreställning (James, Hater, Gent & Bruni, 1978).
Arbetsklimat som begrepp är komplext och multidimensionellt och har kommit att innefatta
faktorer inom arbetets karaktäristika som exempelvis autonomi (James & Sells, 1981), feedback
(Hackman & Lawler, 1971) och målklarhet i arbetsuppgifterna (James & Sells, 1981). Autonomi
syftar till medarbetarens utrymme att själv få bestämma, planera och ta initiativ i arbetet (Liu,
Spector, Jex, 2005). Feedback syftar till graden av information som medarbetaren upplever sig
erhålla av chef eller kollega som berör medarbetarens beteende, effektivitet, lämplighet och
ansträngningsgrad i arbetet (Hackman & Lawler, 1971). Målklarhet syftar till medarbetarens
upplevelse kring graden av information runt arbetets egentliga mening, hur arbetet bör utföras samt
hur resultatet i arbetet värderas (James & Sells, 1981).
Lawler argumenterade i samband med Diskrepansteorin (1971) att arbetskaraktäristiska faktorer
kan vara av betydelse för lönetillfredsställelsen bland medarbetare. Detta då exempelvis autonomi
och feedback i arbetet kan upplevas som belöningsformer i sig och därför också kan balansera
diskrepansnivån mellan den faktiska lönen och lönen som den anställda anser sig ha rätt till.
Författarna av en studie från 1990 styrker också Lawlers argument då deras resultat pekar mot att
ett bättre arbetsklimat i sig tycks upplevas som ersättning för arbetsprestation (Campion & Berger,
1990). En metaanalys visade att arbetsklimatet hade positiv men marginell betydelse för
lönetillfredsställelse där en rad olika faktorer korrelerade mellan .14 och .23, varav autonomi
korrelerade med .14 och feedback med .19 (Kinicki, McKee-Ryan, Schriesheim & Carson, 2002).
Forskningen kring arbetsklimat och tillfredsställelse i arbetet är empiriskt sett en mer omfattande
domän än vad löneforskningen kan beskrivas som. En metaanalys från 1985 visade att autonomi i
arbetet korrelerade med generell arbetstillfredsställelse med .46 (Loher, Noe, Moeller &
Fitzgerald, 1985) och en metaanalys från 1987 visade vidare att korrelationen mellan feedback och
arbetstillfredsställelse var .23 (Fried & Ferris, 1987). Tidigare studier har också påvisat att
korrelationen mellan en rad olika faktorer som hör till arbetets karaktäristika uppmätts till mellan
.20 och .50 vilket ger ytterligare incitament till arbetsklimatets betydelse för tillfredsställelse i
arbetet (Pritchard & Karasick, 1973; Schneider & Snyder, 1975; Churchill, Ford & Walker, 1976).
Autonomi, feedback och målklarhet har sagts vara kopplade till arbetstillfredsställelse eftersom
dessa är faktorer som möjliggör personlig psykologisk stimulans och utveckling hos de anställda
(Loher et al., 1985). Att arbetsklimat tycks ha en större betydelse för arbetstillfredsställelse som
helhet än för just lönetillfredsställelse är intuitivt inte förvånande då arbetsklimatet inte berör
löneupplevelsen i direkt bemärkelse.
Personlighetens och arbetsklimatets relativa betydelse för löne- och arbetstillfredsställelse
Att arbetsklimatet visat sig vara viktigt för att predicera tillfredsställelse bland anställda är gång
på gång uttalat i den arbetspsykologiska forskningen. Det är etablerat att för att uppnå belåtenhet
och tillfredsställelse i arbetet hos de anställda krävs det också ett arbetsklimat som upprätthåller
godtagbar standard. Intresset för personlighetens betydelse har dock ökat inom forskningen under
de senaste decennierna (House et al., 1996) och idén om att roten till löne- och
arbetstillfredsställelse delvis kan vara dispositionell i grunden undersöks i allt större utsträckning.
Exempelvis visade en studie från 2008 att personlighetsdragen dominans och sällskaplighet (SDT)
7
(Sidanius & Pratto, 1999) hade en modererade effekt på sambandet mellan upplevt arbetsklimat
och arbetstillfredsställelse bland anställda. Individer med högre grad av dominant personlighet
tycktes trivas i arbetet oavsett hur de upplevde arbetsklimatet medan mer sällskapliga individer
hade större behov av att få uppleva dagliga positiva emotioner i arbetet (Hong & Kaur, 2008). En
annan studie från 2010 undersökte arbetsklimatets modererande effekt i sambandet mellan
proaktivt personlighetsdrag (Crant, 2000) och arbetstillfredsställelse men fann ingen signifikant
interaktionseffekt (Li, Liang & Crant, 2010).
Syfte
Syftet med denna studie är att kvantitativt undersöka den relativa betydelsen av faktisk lönenivå,
personlighet och arbetsklimat för lönetillfredställelse och arbetstillfredsställelse bland anställda.
Avsikten är därmed att bidra till forskningen kring hur löne- och arbetstillfredsställelse uppstår
och att resultaten kan ge en riktlinje till arbetsgivare hur de på bästa sätt kan få personalstyrkan att
bli tillfredsställd. Förhoppningsvis kan denna studie mot bakgrund av tidigare forskning ge insikt
kring hur stor relativ betydelse lön, personlighet (Big Five) och arbetsklimat (autonomi, feedback,
målklarhet) som oberoende variabler har när de ställs emot varandra. Med relativ betydelse menas
att lön, personlighet respektive arbetsklimat kommer att jämföras efter det att variablernas
samband med varandra samt olika demografiska kontrollvariabler tagits hänsyn till. Frågan som
denna studie har för avsikt att besvara är vad som egentligen är viktigast av lönenivå, personlighet
och arbetsklimat när det gäller att uppnå lönetillfredsställelse och arbetstillfredsställelse bland
anställda.
Metod
Urval och Procedur
Denna studie har genomförts inom ramen för forskningsprojektet "Legitimitet i lönebildningen:
Psykologiska perspektiv på verksamhetsnära lönebildning och medarbetarnära lönesättning"
(Sverke et al., 2017). Föreliggande studies resultat bygger på rådata som erhölls från
forskningsprojektets enkätundersökning på ett av flera större industriföretag i Sverige. Enkäterna
skickades ut till samtliga heltidsanställda på företaget under våren 2016. Personligt adresserade
mailutskick till de totalt 809 medarbetarna informerade om forskningsprojektets syfte, att de
anställdas deltagande i studien var frivilligt, att de anställdas deltagande var konfidentiellt samt att
personuppgifter skyddades. Sist i mailet fanns en länk till enkäten. Av de 809 heltidsanställda var
det 328 som besvarade (41 %) enkäten varav 249 (31 %) besvarade samtliga frågor som var
relevanta för föreliggande studie. Deltagarnas medelålder var 46 år (SD = 11) och cirka 82 % var
män. Den genomsnittliga anställningstiden på företaget var ungefär 14 år (SD = 12). Samtliga
anställda var tjänstemän och den absoluta majoriteten hade tillsvidareanställning. Projektet i sin
helhet har godkänts av den regionala etikprövningsnämnden i Stockholm (dnr. 2015/1733-31/5).
Mätinstrument
Studien baserades på enkätdata som insamlades bland tjänstemännen på industriföretaget,
kompletterade med vissa registeruppgifter från företaget (lönenivåer och demografiska
bakgrundsvariabler). Personlighet, arbetsklimat, lönetillfredsställelse och arbetstillfredsställelse
uppmättes genom att undersökningsdeltagarna fick ta ställning till en rad påståenden på
femgradiga Likertskalor från 1 (Stämmer inte alls) till 5 (Stämmer helt). Samtliga skalor
reliabilitetstestades (Cronbachs alfa), med godtagbara resultat. Tabell 1 presenterar deskriptiv
8
Tabell 1. Deskriptiv statistik, reliabilitetsestimat (Cronbachs alfa) och korrelationer för alla studiens variabler.
* p < 0.05; ** p < 0.01
M SD α 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14
Demografiska
kontrollvariabler
1. Ålder (År) 46.19 11.28 - 1
2. Kön (Kvinna) .18 .39 - -.07 1
3. Anställningstid (År) 14.06 11.58 - .65** -.00 1
Lön
4. Lönenivå (Kr/Månad) 38373 7706 - .42** -.25** .30** 1
Personlighet
5. Extraversion 3.52 .80 .83 -.04 .09 -.07 -.28** 1
6. Målmedvetenhet 4.14 .52 .69 -.10 .14* -.10 -.12 .20** 1
7. Neuroticism 2.29 .70 .79 -.11 .14* -.13* -.11 -.21** -.19** 1
8. Öppenhet 3.34 .70 .72 -.11 -.05 -.21** -.02 .21** .16** -.21** 1
9. Sympatiskhet 3.98 .54 .61 .03 .14* .02 -.10 .30** .37** -.34** .11 1
Arbetsklimat
10. Autonomi 3.63 .77 .72 .04 .08 .09 .20** .02 .13* -.20** .08 .17** 1
11. Feedback 2.83 1.00 .92 -.08 .03 -.05 .00 .05 .17** -.11 .09 .20** .27** 1
12. Målklarhet 3.38 .86 .79 .11 -.00 .06 .00 .06 .27** -.22** .08 .19** .35** .54** 1
Tillfredsställelse
13.
Arbetstillfredsställelse
3.87 .84 .87 -.02 .01 -.02 -.07 .11 .20** -.26** .17** .24** .50** .41** .47** 1
14. Lönetillfredsställelse 2.93 .02 .93 -.17** .07 -.21** .13* -.12 -.03 .08 -.12 -.00 .28** .33** .19** .26** 1
9
statistik (medelvärden, standardavvikelser, bivariata korrelationer och reliabilitetsestimat) för
studiens variabler.
Faktisk lönenivå. Registerdata erhölls från företaget som innehöll uppgifter om vad samtliga
tjänstemän på företaget hade i månadslön före skatt i kronor (baserat på heltidsanställning).
Personlighet. Samtliga dimensioner i femfaktormodellen (extraversion, målmedvetenhet,
neuroticism, öppenhet, sympatiskhet) mättes utifrån personlighetsindexet Big Five Inventory
(John & Srivastava, 1999). Fem skalor med fem påståenden vardera formulerades för varje
personlighetsdimension i enkäterna. Några av påståendena i skalorna för
personlighetsdimensionerna i enkäterna var också reverserade och vändes innan
indexkonstruktion.
Arbetsklimat. Autonomi mättes utifrån tre frågor (t. ex "Jag kan själv bestämma hur jag skall lägga
upp mitt arbete") (Sverke & Sjöberg, 1994) som i sin tur baserats på tidigare mått (Hackman &
Oldham, 1975) och Walsh, Taber och Beehr (1980). Feedback mättes delvis baserat på Hackman
och Oldham (1975) och delvis på specifikt framtagna påståenden för forskningsprojektet. En skala
med totalt fyra påståenden (t. ex "Jag får kontinuerlig återkoppling av min chef på hur jag
presterar i mitt arbete") formulerades. Målklarhet mättes med hjälp av tre frågor (t. ex "Målen för
mitt arbete är klart uttalade") som baserades på Rizzo, House och Lirtzman (1970) och Caplan
(1971).
Tillfredsställelse. Lönetillfredsställelse som beroende variabel mättes som globalt mått i studien
baserat på Cammann, Fichman, Jenkins och Klesh (1979) och Seashore, Lawler, Marvis och
Cammann (1982). En skala med fyra påståenden (t. ex "Jag tycker den lön jag får för mitt arbete
är tillfredsställande") formulerades. Arbetstillfredsställelse som beroende variabel mättes också
som globalt mått i studien utifrån ett index av Hellgren, Sverke och Isaksson (1999) som baserats
på Brayfield och Roth (1951). En skala med tre påståenden (t. ex "Jag är nöjd med det arbete jag
har") formulerades.
Demografiska kontrollvariabler. Tidigare studier har visat att exempelvis kvinnor i större
utsträckning tycks vara tillfredsställda i arbetet än män (Clark, 1997) och för att inte överskatta
betydelsen av personlighet och arbetsklimat för tillfredsställelse med lönen och arbetet
kontrollerade studien för demografiska bakgrundsfrågor. Dessa utgjordes av ålder (i år), kön (1 =
kvinna, 0 = man) och anställningstid hos den nuvarande arbetsgivaren (i år).
Dataanalys
Två hierarkiska multipla regressionsanalyser gjordes i SPSS för att predicera graden av
lönetillfredsställelse och arbetstillfredsställelse bland undersökningsdeltagarna.
Regressionsanalysen bestod av fyra på förhand bestämda steg där variablernas relativa samband
med de beroende variablerna kunde undersökas. I steg 1 infördes de demografiska
kontrollvariablerna (ålder, kön, anställningstid). Det andra steget lade till variabeln lönenivå
(kr/månad). I det tredje steget introducerades samtliga dimensioner i femfaktormodellen för
personlighet (extraversion, målmedvetenhet, neuroticism, öppenhet, sympatiskhet). I det fjärde
steget adderades slutligen upplevelser av arbetsklimat (autonomi, feedback och målklarhet). Syftet
med regressionsanalyserna var att undersöka den relativa betydelsen av lönenivå, personlighet och
arbetsklimat för lönetillfredsställelse och arbetstillfredsställelse efter att hänsyn tagits till de
demografiska kontrollvariablerna.
10
Resultat
Tabell 2 presenterar resultatet från de två hierarkiska multipla regressionsanalyserna med
lönetillfredsställelse respektive arbetstillfredsställelse som beroende variabel. När det gäller
lönetillfredsställelse kunde de demografiska variablerna (ålder, kön och anställningstid) i
analysens första steg förklara cirka 4 % av variationen i lönetillfredsställelse. Dock var endast
anställningstid statistiskt signifikant och negativt relaterad till lönetillfredsställelse. I det andra
steget förklarade undersökningsdeltagarnas faktiska lönenivå i kronor per månad ytterligare
ungefär 6 procentenheter av variationen i lönetillfredsställelse med en signifikant positiv
regressionsvikt. De respondenter som hade en högre faktisk månadslön var också i större
utsträckning nöjda med sin lön. Personlighet förklarade i det tredje steget ytterligare ungefär 2
procentenheter av variationen i lönetillfredsställelse, där enbart dimensionen öppenhet för
förändring var signifikant relaterad till utfallet. Sambandet var negativt, vilken innebär att en högre
grad av öppenhet hängde samman med mindre tillfredsställelse med lönen. I det fjärde och sista
steget kunde arbetsklimat bidra med ytterligare 14.5 procentenheter förklarad variation i
lönetillfredsställelse. Autonomi och feedback var positivt relaterade till lönetillfredsställelse
medan målklarhet inte uppvisade något signifikant samband. Ju högre autonomi och feedback de
anställda upplevde i arbetet desto mer tillfredsställda var de med lönen. Totalt sett kunde samtliga
steg i modellen förklara 26 % av variationen i lönetillfredsställelse.
I den andra regressionsanalysen användes istället arbetstillfredsställelse som beroende variabel. I
det första steget förklarade de demografiska variablerna ålder, kön och anställningstid inte någon
variation i arbetstillfredsställelse. Samtliga demografiska variabler påvisade icke-signifikanta
samband med utfallet i det sista steget. I det andra steget kunde inte heller
undersökningsdeltagarnas lönenivå förklara någon variation i arbetstillfredsställelse. Dock hade
lönenivå en signifikant negativt relation med arbetstillfredsställelse. Personlighet förklarade
ytterligare ungefär 9 % av variationen i arbetstillfredsställelse i det tredje steget men ingen av
personlighetsdimensionerna påvisade signifikanta regressionsvikter. I det fjärde och sista steget
bidrog arbetsklimat unikt med ytterligare cirka 30 procentenheter av förklarad variation i
arbetstillfredsställelse och samtliga dimensioner uppvisade positiva relationer med den beroende
variabeln. Anställda som upplevde en högre grad av autonomi, feedback och målklarhet i arbetet
var överlag mer nöjda med sitt arbete som helhet. Totalt sett kunde de fyra stegen i modellen
förklara 39 % av variationen i arbetstillfredsställelse.
11
Tabell 2. Resultat av hierarkiska regressionsanalyser för att predicera lönetillfredsställelse och
arbetstillfredsställelse (standardiserade regressionskoefficienter från det sista steget i analysen).
Lönetillfredsställelse Arbetstillfredsställelse
Steg 1: Demografiska
kontrollvariabler
Ålder (År) -.10 .06
Kön (Kvinna) .09 -.05
Anställningstid (År) -.26*** -.04
ΔR2 .05** .00
Steg 2: Lön
Lönenivå (Kr/Månad) .22** -.19**
ΔR2 .07*** .00
Steg 3: Personlighet
Extraversion -.03 -.02
Målmedvetenhet -.10 .01
Neuroticism .07 -.10
Öppenhet -.19** .08
Sympatiskhet .00 .05
ΔR2 .03 .11***
Steg 4: Arbetsklimat
Autonomi .21*** .39***
Feedback .26*** .18**
Målklarhet .06 .20**
ΔR2 .15*** .30***
Total R2 .30*** .41***
Total R2 adj. .26*** .39***
* p < 0.05; ** p < 0.01; *** p < 0.001
12
Diskussion
Vad som får anställda att känna tillfredsställelse med lön och arbete har varit och förblir en viktig
fråga för arbetsgivare som önskar att driva personalstyrkan framåt mot organisationers mål. Lönen
i sig har sedan länge setts som ett av de främsta styrmedlen för att uppnå motivation och
tillfredsställelse hos anställda men den arbetspsykologiska forskningen har pekat mot andra
faktorer som viktiga för nöjda medarbetare. En stor del av den tidigare forskningen har betonat
arbetsklimatets betydelse för tillfredsställelse med lön och arbete hos medarbetare men forskning
som undersökt betydelsen av medarbetares personlighet har också i viss grad bedrivits. Med
empiriskt underlag för betydelsen av faktisk lönenivå, personlighet och arbetsklimat för
medarbetares löne- och arbetstillfredsställelse genomfördes en studie baserat på enkätdata bland
medarbetare på ett svenskt industriföretag. Syftet med studien var att undersöka den relativa
betydelsen av faktisk lönenivå, personlighet och arbetsklimat för lönetillfredsställelse och
arbetstillfredsställelse bland anställda.
Den relativa betydelsen av faktisk lönenivå, personlighet och arbetsklimat
Vad var då den relativa betydelsen av faktisk lön, personlighet och arbetsklimat för löne- och
arbetstillfredsställelse bland anställda? I linje med tidigare forskning talar resultatet för att lönens
storlek förvisso har betydelse för hur tillfredsställda medarbetare upplever sig vara men att denna
relation är marginell (Williams et al, 2006; Judge et al., 2010) och att en person som tjänar mycket
i lön tycks endast vara delvis mer tillfredsställd med lönen. Sambandet mellan faktisk lönenivå
och lönetillfredställelse visade sig i föreliggande studie vara positivt medan sambandet för faktisk
lönenivå och arbetstillfredsställelse visade sig vara negativt. Resultatet bör dock tolkas med
försiktighet då de bivariata korrelationerna mellan faktisk lönenivå och båda aspekterna av
tillfredsställelse i korrelationsmatrisen (tabell 1) var icke-signifikanta medan de multivariata
sambanden i tabell 2 var signifikanta. Detta ger skäl till att tro att det föreligger en suppressoreffekt
(Lancaster, 1999) i regressionsanalysen då sambandet mellan lönenivå och löne- och
arbetstillfredsställelse blev signifikant endast när de andra variablerna var närvarande. Resultatet
bör därför tolkas med extra aktsamhet då den signifikanta regressionsvikten i regressionstabellen
inte alls kan vara signifikant utan egentligen ett statistiskt skensamband. Betydelsen av lönenivå
för löne- och arbetstillfredsställelse bör därför i det här fallet egentligen betraktas som relativt liten,
vilket till viss mån var förväntat vid tillbakablick på tidigare forsknings resultat (Williams et al.,
2006; Judge et al., 2010).
Personlighet visade sig heller inte ha särskilt stor relativ betydelse för varken lönetillfredsställelse
eller arbetstillfredsställelse. Korrelationsmatrisen (tabell 1) visade att fyra av de fem
personlighetsdimensionerna hade positiva bivariata korrelationer med arbetstillfredsställelse,
vilket var i linje med tidigare forskning (Judge et al., 2002; Bruk-Lee et al., 2009). Dessa
korrelationer försvann dock i regressionsanalysen när hänsyns togs till både demografiska
bakgrundsfaktorer, lön och arbetsklimat. Ett undantag är dock personlighetsdraget öppenhet till
förändring och dess negativa samband på lönetillfredsställelse. Resultatet i studien visade att
öppenhet var den enda av de fem av dimensionerna i femfaktormodellen som stod ut från de andra
när det gäller tillfredsställelse med lönen. Anställda som ansåg sig vara mer öppensinnade, kreativa
och fantasifulla var mindre nöjda med sin lön, vilket är ett oväntat och unikt resultat i förhållande
till tidigare forskning (Judge et al., 2002). Detta kan tänkas och spekuleras bero på att
personlighetsdrag som öppenhet kan ha en negativ relation till dessa individers upplevelser kring
lönen som arbetsersättning. Det går att ställa frågan vilka faktorer som egentligen gör en kreativ
13
och fantasifull person tillfredsställd i arbetet då lönen inte tycks vara en avgörande faktor utifrån
studiens resultat. Lawler argumenterade i Diskrepansteorin (1971) att lönenivå enbart är en av de
faktorer som avgör graden av lönetillfredsställelse och för dessa personer kan kanske andra
faktorer som exempelvis organisatorisk rättvisa eller arbetets utformning vara viktigare. En
tolkning av resultatet att öppenhet som personlighetsdrag avviker kan också vara att roten till
dispositionellt baserad löne- och arbetstillfredsställelse inte återfinns i de dimensioner som
femfaktormodellen täcker, utan snarare i enskilda personlighetsdrag som tidigare nämnts i
exempelvis SDT (Sidanius & Pratto, 1999), proaktiv personlighet (Crant, 2000) samt positiv och
negativ affekt (Watson et al., 1988). Någonting som bör poängteras och betonas är att det även här
kan föreligga en suppressoreffekt och ett statistiskt skensamband (Lancaster, 1999) då den
bivariata korrelationen i tabell 1 mellan öppenhet och lönetillfredsställelse inte är signifikant till
skillnad från den multivariata korrelationen i tabell 2. I sin helhet stödjer inte studiens resultat det
dispositionella synsätt som bland andra House et al. (1996) lyft fram som en viktig källa till
förståelse av arbetsrelaterade attityder inom forskningen. Då personlighetsdimensionerna i
femfaktormodellen inte visade signifikanta regressionsvikter samt en låg andel förklarad variation
i löne- och arbetstillfredsställelse ger detta skäl till att se personlighetens betydelse som marginell
om någonting. Personlighetens betydelse för löne- och arbetstillfredsställelse i relation till
demografiska faktorer, lönenivå och arbetsklimat tycktes i föreliggande studie vara ganska liten.
I relation till de demografiska faktorerna, den faktiska lönen och personlighet visade resultatet i
regressionsanalyserna att arbetsklimatet var den relativt mest betydelsefulla faktorn för att få
anställda att känna tillfredsställelse med lön och arbete. Arbetsklimat verkade ha klart starkast
samband med lönetillfredsställelse av de oberoende variablerna i studien. Autonomi och feedback
hade signifikant positiva regressionsvikter i tabell 2 och resultatet var i enlighet med tidigare
forskning (Kinicki et al., 2002; Loher et al., 1985). Dock återfanns inget samband mellan och
målklarhet och lönetillfredsställelse. En förklaring till varför ett gott arbetsklimat tycks ha en
positiv inverkan på medarbetares lönetillfredsställelse kan ligga i att arbetsklimat möjligtvis också
uppfattas som en form av kompensation och ersättning i sig. Lawlers Diskrepansteori (1971)
grundar sig i antagandet att arbetets karaktäristika är en av de faktorer som har en inverkan på hur
medarbetare anser sig ha rätt till en högre eller lägre lön än sin nuvarande. Lönetillfredsställelse,
eller brist av på sådan, kan enligt teorin uppstå ifall de anställda känner att de får vad de förtjänar
utifrån deras egen upplevelse kring hur arbetet är utformat. Resultatet i denna studien ger stöd för
teorin då en högre grad av autonomi och feedback i arbetet predicerade en högre grad av
lönetillfredsställelse. Arbetsklimat var också den klart starkaste prediktorn för
arbetstillfredsställelse av de oberoende variablerna med signifikant positiva regressionsvikter.
Detta var i linje med den tidigare forskningen kring arbetsklimat som i viss utsträckning dominerat
det arbetspsykologiska området. Att faktorer som autonomi, feedback och målklarhet var relativt
viktigast för att de anställda ska känna sig nöjda och tillfredsställda i arbetet var inte oväntat då
resultatet stämmer överens med tidigare teori och empiri (Loher et al., 1985; Pritchard & Karasick,
1973; Fried & Ferris, 1987). Detta är inte till fördel för det dispositionella synsättet på löne- och
arbetstillfredsställelse inom personlighetsforskningen.
De demografiska kontrollvariablerna hade en minimal betydelse för löne- och
arbetstillfredsställelse. I tabell 2 noterades svag eller ingen relation mellan ålder, kön och
anställningstid och arbetstillfredsställelse men däremot var anställningstid negativt kopplad till
lönetillfredsställelse. Detta är återigen i enlighet med Lawlers Diskrepansteori (1971) som bygger
på antagandet att personer som har arbetat längre och är mer erfarna också sannolikt anser sig vara
14
underbetalda. Variabeln kön hade icke-signifikanta regressionsvikter i båda aspekter av
tillfredsställelse. Det finns därför ingen anledning att tro att kvinnor skulle vara mer tillfredsställda
i arbetet än män (Clark, 1997) baserat på studiens resultat.
Metoddiskussion
När det kommer till val av metod och forskningsdesign finns i det här fallet en rad begräsningar
som bör tas i beaktande. För det första går det inte att dra några slutsatser kring kausala samband
i en tvärsnittsdesign som denna studie använde (Bollen, 1989). Det går inte säkert att veta i vilken
riktning orsakssambandet går baserat på resultatet i en regressionsanalysen. Visserligen går att
säga att det förelåg ett positivt samband mellan arbetsklimat och arbetsklimat i denna studie men
det går inte helt utan tvivel att säga ifall arbetsklimatet var orsaken till tillfredsställelse eller att
tillfredsställda personer upplever arbetsklimatet mer positivt. I studier med icke-experimentell
design som denna finns det vanligtvis alltför många alternativa förklaringar för att kunna avgöra
ifall kausala orsakssamband föreligger eller inte. Tidigare forskning (Loher et al., 1985; Churchill
et al., 1976; Pritchard & Karasick, 1973) pekar dock mot att källan till arbetstillfredsställelse ligger
i arbetsklimatet och inte tvärtom. Att en experimentell design skulle vara lösningen och alernativet
till kausalitetsproblematiken är dock i det här fallet inte ett rimligt antagande. I studerandet av
samband mellan latenta fenomen som personlighet, arbetsklimat och arbetsrelaterade attityder är
det inte möjligt att varken manipulera eller randomisera de oberoende variablerna. Det är inte
heller rimligt att förvänta sig kunna manipulera manifesta variabler som de anställdas lönenivå. I
korrelationsstudier är däremot en longitudinell design som samlar in data över ett långt tidsspann
ett mycket bättre alternativ än enbart ett mättillfälle (Spector, 1994).
För det andra bör också studiens urval och resultatets generaliserbarhet diskuteras. Storleken i
studiens urval (249 tjänstemän) kan ses som godtagbart då samtliga av de standardiserade
regressionskoefficienterna över (och under) ±.10 blev statistiskt signifikanta. Det som däremot bör
has i åtanke är det relativt stora bortfallet i urvalet som var 69 %. Då ingen bortfallsanalys
genomförts har denna studie inte tagit hänsyn till hur resultatet kan ha sett ut ifall samtliga i urvalet
besvarade enkäten. Möjligen kan de respondenter som svarade på enkätfrågorna ha haft skilda
attityder och upplevelser av vad de som inte svarade hade. Eventuellt kan enbart anställda som var
minst tillfredsställda med lön och arbete svarat på enkäten i hopp om förändring i organisationen
eller liknande och att bortfallet i så fall kan ha uppstått genom systematiska selektionseffekter
(Berntson et al., 2016). Att urvalet bestod av tjänstemän på ett svenskt industriföretag i privat
sektor bör också beaktas. Det kan finnas skäl till att tro att sambanden som observerades i denna
studie kan skilja sig mellan privat och offentlig verksamhet. Tidigare litteraturgenomgång har
påvisat att bland annat roten till arbetsmotivation skiljer sig mellan privat och offentlig sektor
(Wright, 2001) och detta kan kanske också gälla för löne- och arbetstillfredsställelse. Det kan också
tänkas finnas avgörande skillnader mellan Sverige och andra länder som exempelvis USA i de
attityder som finns inom näringslivet när det gäller lönens storleks betydelse för vad som uppfattas
som ett tillfredsställande arbete. USA är mer eller mindre känt för kapitalistisk tradition där
krediter och skulder i stor utsträckning influerar arbetskultur och arbetsrelaterade attityder
(Peñaloza & Barnhart, 2011) medan den svenska traditionen i större grad kännetecknas av ett mer
kollektivt planekonomiskt förhållningssätt.
En risk med studier som använder enkäter med självskattningsskalor är att undersökningsdeltagare
vinklar sina svar på grund av social önskvärdhet när de besvarar frågorna (Crowne & Marlowe,
1964). Kanske finns det möjligtvis skäl till att exempelvis sociala faktorer i arbetsplatskulturen på
företaget som denna studie inkluderade har en inverkan på hur undersökningsdeltagarna påstod sig
15
uppleva arbetsklimat, lönetillfredsställelse och arbetstillfredsställelse. Hur respondenterna valde
att framhäva sin personlighet skulle möjligtvis också vara någonting som influerades av vad som
ansågs som socialt önskvärt. Några av frågorna i enkäterna var också reverserade vilket kan ge
upphov till missförstånd från respondenternas sida (Schmitt & Stults, 1986). Kanske kan vissa av
undersökningsdeltagarna ha missförstått var på Likertskalan de skulle placera sitt svar när frågan
var reverserad. Detta kan speciellt förekomma när respondenterna bildar egna implicita
uppfattningar kring hur de ”förmodas” svara på enkäten på ”rätt” sätt (Lord, Binning, Rush &
Thomas, 1978). Reverserade items är samtidigt ett bra sätt att undvika tendenser hos
undersökningsdeltagarna som att gång på gång bara ”hålla med” (acquiescence bias) i
enkätfrågorna. Genom att svarsmönstret bryts upp med reverserade frågor motverkas dessa
tendenser, vilket flera gånger lyfts i metodforskningen (Spector, 1992; Weijters et al., 2013).
Någonting som heller inte bör glömmas bort när det kommer till val av metod och resultatet av
denna studie är att arbetsrelaterade attityder kan skifta och förändras över tid. Det är känt inom
forskningen att attityder kan tendera till att vara influerade av respondentens humör, livssituation
samt tid på dygnet och fysiskt rum (Podsakoff, MacKenzie, Lee, 2003). Detta är faktorer som inte
tagits hänsyn till i föreliggande studie då det är svårt om inte omöjligt att uppnå en sådan nivå av
kontroll i en webbenkätbaserad korrelationsstudie.
Slutsatser
Trots att vissa begräsningar var närvarande när det gäller metod och forskningsdesign har denna
studie ändå lyckats antyda den relativa betydelsen av faktisk lönenivå, personlighet och
arbetsklimat för löne- och arbetstillfredsställelse bland anställda. Lönens storlek tycks, som
tidigare forskning påvisat (Williams et al., 2006; Judge et al., 2010), endast ha en marginell effekt
på medarbetares löne- och arbetstillfredsställelse. Personlighet hade en liten betydelse i jämförelse
med arbetsklimat som visade det starkaste relativa sambandet och den dispositionella
personlighetsforskningens bidrag inom arbetspsykologi får inte stöd i denna studie, åtminstone när
det kommer till tillfredsställelse med lön och arbete. Att arbetsklimat verkar ha större effekt på de
anställdas tillfredsställelse med lön och arbete än vad personlighet har är en viktig kunskap för
arbetsgivare då arbetsklimat är någonting som arbetsgivare själv kan påverka i organiseringen av
arbetet medan personlighet är oföränderligt (Specht et al., 2011). Ifall exempelvis personalstyrkan
ger signaler om brist på tillfredställelse i arbetet kan arbetsgivare mer eller mindre omedelbart göra
ett val kring att direkt arbeta mot en högre grad av autonomi, feedback och målklarhet i
organisationen genom exempelvis en tydligare målsättning, fler chefsutbildningar (i t. ex
coaching) och fler villkor som främjar självständighet i arbetet. Resultatet i denna studie kan också
vara användbart i diskussionen om relevansen av personlighetstest som baserats på
femfaktormodellen i rekryteringssammanhang. Arbetsgivare bör utifrån studiens resultat inte
förvänta sig att kunna rekrytera in de som i längden uttrycker mest tillfredställelse i organisationen,
baserat på vad personlighetstest visar eftersom personlighet tycks ha så pass lite att göra med
arbetsrelaterade attityder. Arbetsgivare gör troligtvis bäst i att skifta fokus från individens
personlighet till arbetsplatsens klimat för att där skapa löne- och arbetstillfredsställelse och kan då
också med tiden också förvänta trognare personalstyrka som säger upp sig från sina arbeten mer
sällan (Porter et al., 1974; Lum et al., 1998) samt presterar bättre (Judge et al., 2001).
Fortsatt forskning
16
Förslag på vidare forskning kan vara att undersöka övriga aspekter av lönesättning (t. ex
löneadministration och upplevelser av rättvisa i lönesättningen) som sägs ha betydelse för
lönetillfredställelse i den modell som presenteras i Williams et al. (2006). Modellen, som bygger
på Lawlers Diskrepansteori (1971), fungerar som en kartläggning av lönetillfredsställelse som
fenomen och menar att anställdas upplevelser om hur lönen administreras i organisationen samt
att upplevd organisatorisk rättvisa har en direkt modererande inverkan på lönetillfredsställelse. Det
skulle därför vara intressant att undersöka betydelsen av dessa aspekter för löne- och
arbetstillfredsställelse utöver bara faktisk lönenivå. Ett annat förslag skulle också kunna vara
studier som istället använder alternativ till femfaktormodellen som personlighetsdefinition, som
exempelvis SDT (Sidanius & Pratto, 1999), proaktivt personlighetsdrag (Crant, 2000) och
positiv/negativ affektion (Watson et al., 1988). Kanske dessa personlighetsteorier kan säga mer
kring arbetsrelaterade attityder än vad som redovisats i denna studie. Ytterligare förslag kan vara
studier som inkluderar fler dimensioner än autonomi, feedback och målklarhet i James et al. (1978)
definition av arbetsklimat. Det finns säkerligen fler faktorer än bara arbetets karaktäristika som
exempelvis fysisk arbetsmiljö (Djukic et al, 2010), gruppsammanhållning (Griffin, Patterson &
West, 2001) och anställningstrygghet (Näswall, Sverke & Hellgren, 2000) som har betydelsefull
inverkan på lönetillfredsställelse och arbetstillfredsställelse bland anställda. Longitudinella studier
samt studier i offentlig sektor och utanför Sveriges gränser skulle också sannolikt kunna bidra med
utökad kunskap i forskningsområdet kring betydelsen av olika aspekter av lön, personlighet och
arbetsklimat för lönetillfredsställelse och arbetstillfredsställelse bland medarbetare.
Referenser
Adams, J. S. (1963). Towards an understanding of inequity. The Journal of Abnormal and Social Psychology, 67(5),
422.
Arvey, R. D., Bouchard, T. J., Segal, N. L., & Abraham, L. M. (1989). Job satisfaction: Environmental and genetic
components. Journal of Applied Psychology, 74(2), 187.
Berntson, E., Bernhard-Oettel, C., Hellgren, J., Näswall, K., Sverke, M. (2016). Enkätmetodik. Natur och kultur.
Blau, G. (1994). Testing the effect of level and importance of pay referents on pay level satisfaction. Human
relations, 47(10), 1251-1268.
Bollen, K. A. (1989). Structural equations with latent variables. New York: Wiley.
Bruk-Lee, V., Khoury, H. A., Nixon, A. E., Goh, A., & Spector, P. E. (2009). Replicating and extending past
personality/job satisfaction meta-analyses. Human Performance, 22(2), 156-189.
Cable, D. M., & Judge, T. A. (1994). Pay preferences and job search decisions: A person‐organization fit perspective. Personnel psychology, 47(2), 317-348.
Cammann, C., Fichman, M., Jenkins, D., & Klesh, J. (1979). The Michigan organizational assessment questionnaire.
Unpublished manuscript, University of Michigan, Ann Arbor.
Campion, M. A., & Berger, C. J. (1990). Conceptual integration and empirical test of job design and compensation
relationships. Personnel Psychology, 43(3), 525-553.
Caplan, R. D. (1971). Organizational stress and individual strain: A social-psychological study of risk factors in
coronary heart disease among administrators, engineers, and scientists.
17
Churchill Jr, G. A., Ford, N. M., & Walker Jr, O. C. (1976). Organizational climate and job satisfaction in the
salesforce. Journal of Marketing Research, 323-332.
Clark, A. E. (1997). Job satisfaction and gender: why are women so happy at work?. Labour economics, 4(4), 341-
372.
Cobb-Clark, D. A., & Schurer, S. (2012). The stability of big-five personality traits. Economics Letters, 115(1), 11-
15.
Costa, P. T., & McCrae, R. R. (1988). Personality in adulthood: a six-year longitudinal study of self-reports and
spouse ratings on the NEO Personality Inventory. Journal of personality and social psychology, 54(5), 853.
Costa, P. T., & MacCrae, R. R. (1992). Revised NEO personality inventory (NEO PI-R) and NEO five-factor
inventory (NEO-FFI): Professional manual. Psychological Assessment Resources, Incorporated.
Crant, J. M. (2000). Proactive behavior in organizations. Journal of management, 26(3), 435-462.
Crowne, D. P., & Marlowe, D. (1964). The approval motive New York.
Djukic, M., Kovner, C., Budin, W. C., & Norman, R. (2010). Physical work environment: Testing an expanded
model of job satisfaction in a sample of registered nurses. Nursing research, 59(6), 441-451.
Dreher, G. F., Ash, R. A., & Bretz, R. D. (1988). Benefit coverage and employee cost: Critical factors in explaining
compensation satisfaction. Personnel Psychology, 41(2), 237-254.
Eby, L. T., Freeman, D. M., Rush, M. C., & Lance, C. E. (1999). Motivational bases of affective organizational
commitment: A partial test of an integrative theoretical model. Journal of occupational and organizational
psychology, 72(4), 463-483.
Eurostat. (2015). Hämtad 3 april 2017 från:
http://ec.europa.eu/eurostat/tgm/table.do?tab=table&init=1&language=en&pcode=tin00154&plugin=1
Fried, Y., & Ferris, G. R. (1987). The validity of the job characteristics model: A review and meta‐analysis. Personnel psychology, 40(2), 287-322.
Goldberg, L. R. (1992). The development of markers for the Big- Five factor structure. Psychological assessment,
4(1), 26.
Griffin, M. A., Patterson, M. G., & West, M. A. (2001). Job satisfaction and teamwork: The role of supervisor
support. Journal of organizational behavior, 22(5), 537-550.
Hackman, J. R., & Lawler, E. E. (1971). Employee reactions to job characteristics. Journal of applied psychology,
55(3), 259.
Hackman, J. R., & Oldham, G. R. (1975). Development of the job diagnostic survey. Journal of Applied psychology,
60(2), 159.
Hellgren, J., Sverke, M., & Isaksson, K. (1999). A two-dimensional approach to job insecurity: Consequences for
employee attitudes and well-being. European Journal of Work and Organizational Psychology, 8(2), 179-
195.
Heneman, H. G., & Judge, T. A. (2000). Incentives and motivation. Compensation in organizations: Progress and
prospects, 61-103.
18
Heneman III, H. G., & Schwab, D. P. (1985). Pay satisfaction: Its multidimensional nature and measurement.
International journal of Psychology, 20(2), 129-141.
Hertzberg F., Mausner B., Synderman B.J. (1959) The Motivation to Work, 2nd edn. J. Wiley and Sons, New York.
Hogan, R., Hogan, J., & Roberts, B. W. (1996). Personality measurement and employment decisions: Questions and
answers. American psychologist, 51(5), 469.
Hong, L. C., & Kaur, S. (2008). A relationship between organizational climate, employee personality and intention
to leave. International Review of Business Research Papers, 4(3), 1-10.
Hoppock, R. (1935). Job satisfaction.
House, R. J., Shane, S. A., & Herold, D. M. (1996).
Rumors of the death of dispositional research are vastly exaggerated. Academy of Management Review,
21(1), 203-224.
James, L. R., Hater, J. J., Gent, M. J., & Bruni, J. R.
(1978). Psychological climate: Implications from cognitive social learning theory and interactional
psychology. Personnel Psychology, 31(4), 783-813.
James, L. R., & Sells, S. B.
(1981). Psychological climate: Theoretical perspectives and empirical research. Toward a psychology of sit
uations: An interactional perspective, 275-295.
John, O. P., & Srivastava, S. (1999). The Big Five trait taxonomy: History, measurement, and theoretical
perspectives. Handbook of personality: Theory and research, 2(1999), 102-138.
Judge, T. A., Thoresen, C. J., Bono, J. E., & Patton, G. K. (2001). The job satisfaction–job performance relationship:
A qualitative and quantitative review.
Judge, T. A., Heller, D., & Mount, M. K. (2002). Five-factor model of personality and job satisfaction: a meta- analysis.
Judge, T. A., Piccolo, R. F., Podsakoff, N. P., Shaw, J. C., & Rich, B. L. (2010). The relationship between pay and
job satisfaction: A meta-analysis of the literature. Journal of Vocational Behavior, 77(2), 157-167.
Kinicki, A. J., McKee-Ryan, F. M., Schriesheim, C. A., & Carson, K. P. (2002). Assessing the construct validity of
the job descriptive index: a review and meta-analysis.
Lakhani, H. (1988). The effect of pay and retention bonuses on quit rates in the US Army. ILR Review, 41(3), 430-
438.
Lancaster, B. P. (1999). Defining and Interpreting Suppressor Effects: Advantages and Limitations.
Lawler, E. L. (1971). Pay and organization effectiveness: A psychological view. NY: McGraw Hill.
Lawler E E III (1991) ”Reward Systems in Organizations” in Steers R M & Porter L W (red) Motivation and Work
Behavior. McGraw-Hill, New York.
Li, N., Liang, J., & Crant, J. M. (2010). The role of proactive personality in job satisfaction and organizational
citizenship behavior: a relational perspective. Journal of applied psychology, 95(2), 395.
Liu, C., Spector, P., & Jex, S. (2005). The relation of job control with job strains: A comparison of multiple data
sources. Journal of Occupational and Organizational Psychology, 78(3), 325-336.
19
Locke, E. A. (1969). What is job satisfaction? Organizational behavior and human performance, 4(4), 309-336.
Loher, B. T., Noe, R. A., Moeller, N. L., & Fitzgerald, M. P. (1985). A meta-analysis of the relation of job
characteristics to job satisfaction.
Lord, R. G., Binning, J. F., Rush, M. C., & Thomas, J. C. (1978). The effect of performance cues and leader
behavior on questionnaire ratings of leadership behavior. Organizational Behavior and Human
Performance, 21(1), 27-39.
Lum, L., Kervin, J., Clark, K., Reid, F., & Sirola, W. (1998). Explaining nursing turnover intent: job satisfaction,
pay satisfaction, or organizational commitment? Journal of organizational behavior, 305-320.
Maslow, A. H. (1954). Motivation and Personality Harper & Row New York Google Scholar.
Mayo, E., & Donham, W. B. (1945). The Social Problems of an Industrial Civilization: Elton Mayo. [Foreword by
Wallace B. Donham.]. Harvard University, Division of research, Graduate School of business
administration.
McCrae, R. R., & John, O. P. (1992). An introduction to the five‐factor model and its applications. Journal of personality, 60(2), 175-215.
Miceli, M. P., & Lane, M. C. (1990). Antecedents of pay satisfaction: A review and extension. College of Business,
Ohio State University.
Muchinsky, P. M. (1977). Organizational communication: Relationships
to organizational climate and job satisfaction. Academy of Management journal, 20(4), 592-607.
Nilsson, T., Ryman, A., & Sjögren, F. (2005). Individuell lön-lönar det sig?: fakta och tro om individuell
lönesättning. Arbetslivsinstitutet.
Näswall, K., Sverke, M., & Hellgren, J. (2000). Tryggare kan ingen vara?: metaanalys av relationen mellan
anställningsotryghet och välbefinnande. Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.
OECD. (1995). Trends in Public Sector Pay in OECD Countries. OECD, Paris
Peñaloza, L., & Barnhart, M. (2011). Living US capitalism: the normalization of credit/debt. Journal of Consumer
Research, 38(4), 743-762.
Podsakoff, P. M., MacKenzie, S. B., Lee, J. Y., & Podsakoff, N. P. (2003). Common method biases in behavioral
research: a critical review of the literature and recommended remedies. Journal of applied psychology,
88(5), 879.
Porter, L. W., Steers, R. M., Mowday, R. T., & Boulian, P. V. (1974). Organizational commitment, job satisfaction,
and turnover among psychiatric technicians. Journal of applied psychology, 59(5), 603.
Van Praag, B. M., Frijters, P., & Ferrer-i-Carbonell, A. (2003). The anatomy of subjective well-being. Journal of
Economic Behavior & Organization, 51(1), 29-49.
Pritchard, R. D., & Karasick, B. W. (1973). The effects of organizational climate on managerial job performance
and job satisfaction. Organizational behavior and human performance, 9(1), 126-146.
Rizzo, J. R., House, R. J., & Lirtzman, S. I. (1970). Role conflict and ambiguity in complex organizations.
Administrative science quarterly, 150-163.
Seashore, S. E., Lawler, E. E., Mirvis, P., & Cammann, C. (1982). Observing and measuring organizational change:
A guide to field practice.
20
Schmitt, N., & Stults, D. M. (1986). Methodology review: Analysis of multitrait-multimethod matrices. Applied
Psychological Measurement, 10(1), 1-22.
Schneider, B., & Snyder, R. A. (1975). Some relationships between job satisfaction and organization climate.
Journal of applied psychology, 60(3), 318.
Shaw, J. D., Duffy, M. K., Jenkins, G. D., & Gupta, N. (1999). Positive and negative affect, signal sensitivity, and
pay satisfaction. Journal of Management, 25(2), 189-205.
Sidanius, Jim; Pratto, Felicia (1999). Social Dominance: An Intergroup Theory of Social Hierarchy and Oppression.
Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-62290-5.
Sjöberg, S. (2014). Utilizing research in the practice of personnel selection: General mental ability, personality, and
job performance (Doctoral dissertation, Department of Psychology, Stockholm University).
Specht, J., Egloff, B., & Schmukle, S. C. (2011). Stability and change of personality across the life course: the
impact of age and major life events on mean-level and rank-order stability of the Big Five. Journal of
personality and social psychology, 101(4), 862.
Spector, P. E. (1997). Job satisfaction: Application, assessment, causes, and consequences (Vol. 3). Sage
Publications.
Spector, P. E. (1992). Summated rating scale construction: An introduction. Sage university paper series on
quantitative applications in the social sciences, 07-082. Newbury Park, CA: SAGE.
Spector, P. E. (1994). Using self‐report questionnaires in OB research: A comment on the use of a controversial
method. Journal of organizational behavior, 15(5), 385-392.
Summers, T. P., & Hendrix, W. H. (1991). Modelling the role of pay equity perceptions: A field study. Journal of
Occupational and Organizational Psychology, 64(2), 145-157.
Tokar, D. M., Fischer, A. R., & Subich, L. M. (1998). Personality and vocational behavior: A selective review of the
literature, 1993–1997. Journal of Vocational Behavior, 53(2), 115-153.
Watson, D., Clark, L. A., & Tellegen, A. (1988). Development and validation of brief measures of positive and
negative affect: the PANAS scales. Journal of personality and social psychology, 54(6), 1063.
Weijters, B., Baumgartner, H., Schillewaert, N. (2013). Reversed item bias: An intergrative model. Psychological
Methods, 18(3), 320-334.
Williams, M. L., McDaniel, M. A., & Nguyen, N. T. (2006). A meta-analysis of the antecedents and consequences
of pay level satisfaction.
Wright, B. E. (2001). Public-sector work motivation: A review of the current literature and a revised conceptual
model. Journal of public administration research and theory, 11(4), 559-586.