6:e haft.

TIDSKRIFT F O R . . SOCIAlA ' OCH LITTERARA . . INTRESSEN - . .

I N N E H A L L : -

C-

Den 6 juli. En bemärkelsedag. h ~ i l l &selde$ a f S-d. Esselde. Camilla Collett. Th. R. Bref från Chicago. Lydia 7,Va7t,Zstdh?,. Kvinliga studenter i Schweiz. 111 C. »Kvinnan inom svenska. litteraturen). Etlem Fries. Flickskolemötet sommaren 1893. Meddelanden från Fredrika-Bremer-Förbundet.

. . - . .

För ~örbundets ' medlemmar kr. 2: 50. . - pr argång: F(jr icke medlemmar , .

. . » 4: 00.'

, ,

Upplysningar om detta för Sverige nya försakringssatt lemnas a bola- gets hufvudkontor i Stockholm, -: 10 Vasagatan, l tr., och i öfrigt af öm- bud för

Allmanra Liff'or säkringsbolaget.

Tandläkare, - G. G:son HArd af Segerstad. Alma Hard af Segerstad,

f. Hjörklund. Ktidfriigiiingstid 1-2. RBdfr2 uiugstitirl 1-2.

Plombering och artificiela tanifer. Allm. Tel. 86 46. U ~ o t t w i ~ a yyutn~c 19, 2 tv. Stockh@m.

ModenfP4r för Damkappor, - SCookholm,

l2 &*uqgsisa*iidgcC~*deguta.il lB, rekoinmeuderar sitt stora och rikhaltiga lager af alla ..l

Nouveaut4ier f8r saeongen. Siirskildt far ekoni im endera mitt s-8 iwer af . ,

Pdovwk for ~eisbppew ined dlrtill passande öfvertgger.

F ö r kapitalister, särskil@ fruntimmer, har det länge varit ett önslrningsinål att kunna öfverlämna vardeii af sina värdepapper

och skotsein. d sina affär& å t nhgon person eller institution, som med absolnt säkerhet förenade punktlighet och noggrannhet i utförandet af det anförtrodda uppdraget afvensom prisbilligliet. En shdan institution ar

Stockholms ~ n s b i l d i an ks Notariatafdelning (LZCZa N ~ l g a t a n 27, expeditionstid k?-4),

A ,

som under garanti af Stockholms Enskilda Bank %tager sig vbrd och förvaltning af enskilda personers och kassors värdepapper.

Exempel 1. Om en peison Iios Notariatafdelningen deponerar obligatiorier, inkasserar Notariatafdelningen vid förfallotiderna kiipon- ger och tillhandnliåller deponenten influtna medel. Vidare efterser Notariatafdelningen utlottningar af obligationer och underrättar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blifvit utlottad, samt Iaqnar förslag till ny placering af det ledigblifna kapitalet.

Exempel 2.. Om inteckningar deponeras hos Notariatafdelningen anderrättar Notariatafdelningen gäldenären därom att räntorna B in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, hvarefter de medel, soin inflyta, till deponenten redovisas. Vidare tillser Notasiatafdelningen att inteckningarne blifva i vederbörlig tid förnyade. Om en hos afdel- iiingen ,deponerad inteckning genom underlåten förnyelse skulle förfalla, ersatter Stookliolms Enskilda Bank därigenom uppkommen skada.

Förvrtriiigsnfgift: 50 öre för år pr 1,000 kronor af deposi- tionens värde, dock ej under två kronor.

Sängar, Sangklader, Mattor, Möbeltyger, Gardiner,

Borddukar, Hvita Varor, Trikavaror, Flanell,

Ilborgonrookstyger, Under- kjolar och Kjoltyger.

Pro fver 0 ~ 7 ~ 2~r4s7ctcranter f!*t~~~7i~0a

K. M . LUNDBERGS Bosättningsmagasin ff:o !?' Storkga*koó~.z'n~eem AT:o Y

STOCKHOLM.

Wimans S~ i sar för ved och to2 .

Vedslöseri omöjligt. Ugnarne icke belngda med n&.gon lem, steka och gr8dda iitomordentligt jemnt, 141 och fort.. Inga ~hrLnnplt%tar% att förnya. De yppersta intyg f r h hela landet. Kunna ses i verksamhet och profvns R

Ingeniör E. A. WIMANS utställning och Försäljning, i Y EcI*edsgcctnn l Y, Stockholm.

Aug. Magnusson-. c

. (etablerad 1860)

Försäljningslokaler: nedra botte%, , ea, tv8 och t r e tr. upp

STOCKHOLM. -

Största lager i Norden Kulörta o, Svar ta Y llekladningstyger

Kulörta och Svarta Sidentyger Bomulls-Tvattkladningstyger

Schalar och Resfiltai m, m,

Obser~era! Genom direkta förbindelser med in- och utlandets förnamsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvasnamda artiklar bättre och billigare an niigon an- nan och torde en hvar genom besök i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och varor lätt blifva öfver- tygad om fördelen att hos mig fylla sina behof af dessa artiklar.

"re1efofi626 Profver på begäran ~ w ~ ~ \ ~ \ ~ ~ I Q \ Q ~ 6 zetl 26. s

rere1e'0n286< kOdnadSfPittm b\\m.

Den 6 juli. En bemarkelsedag.

Si, m& förvisso denna dag kallas, d i S. L-d Adler. sparre fylde 70 år. Födelsedagar hafva af gammalt kallats för milstolpar p i lefnadsstrtiten, eller, såsom det i nutida språk skulle heta, stationer p i lifvets jhnbana, hvarifrh man ser tillbaka öfver den tillryggadagda viigen. Den 6 juli 1893 var det icke fru Adlersparre ensam som hade att kasta en sidan återblick öfver sin lefnad och sin lifsgiirning, utan med henne Sveriges kvinnor, hvilka under så m h g a decennier lyssnat tili hennes väckande ord, följt hennes ledning och gladt sig ht hennes segrar. Alla vänner och främjare af kvinnosakens bäst försthdda intressen blicka upp till henne .med djup tacksamhet, erkännande med beundran hennes ovanliga begifning, klara, logiska tankekraft och hennes rika, för allt sannt, stort och ädelt varmt klappande hjarta.

Under en strilande högsommarsol i en talrik krets af kara anförvandter firades dagen med en vacker fest p i Hvilsta i Södermanlaiid, och fr&n iiar och fjärran bringade post, telegraf och telefon en nihngfald af hiilsningar och lyck- önskningar, uttryck af karlek och vördnad och glada förhopp- iiingar fiir en lang framtid af fortsatt gagnerik verksamhet.

Vi hafva blifvit satta i tillfalle att har meddela ett af de mhiiga kväden, hvilka agnades festens föremål:

Dzb i dag Kan se tiZZbakn 0Yver ysilttci rzka år - Mången f d b a r arbetsvah, fwai7ye7z seger, månge7z t& - D a var med, så snart det gällde L . s och frihet, sannings välde. %ck, Esse [de!

Camilla Collett. Af Esse7cZe.

Motto : Vzre Forfatter efter Tidene Behov er ogsao at udtnle Sandheder, som Andre t ~ n k e , eller dunkelt tsnke, eller slet icke trenke, udtale dem trrcff- ende og overbevisende, oprivende og Izgeiide, og med sin Sinule Livslykke og Dagsfred iudestazl.

Cmnilla Collett. Sidste Blade, 2 Rakke.

Lik en vildros, vuxen på den norska grundlovens mark, blommade p& 18 3 O-talet i Eidsvolds prästg&rd, tjugukrig, högvaxt och smärt, CanziZla Wwgeland.

Bördig af en rikt och egendomligt begåfvad släBkt, var hon dotter till en af Norges märkligaste och lik- väl mest isidosatta man, prosten 0. WwgelcmZ samt syster till en af dess väldigaste skalder och patrioter, Hazri7c Wwgeland. Mellan dessa adla men stridiga och af lifvet bittert pröfvade andar, lefde Camilla ett tungt och under- ligt ungdomslif, blott d& och då genomlyst af kortare glädje- perioder. Hon vann vänner, som hon hangifvet alskade, blott för att förlora men aldrig kunna glömma dem. Hon sökte ständigt, under tyst inre kamp sig sjalf och sin lifs- uppgift, men fhfängt. Hon led med fadern och blef bitter vid hans oförtjiinta lidande. Hon stod full af kärlek och deltagande vid broderns sida nar den stormande B Dsemrings-

, stridelir*) utbröt. Men af sin sjiils riktning och sina per- sonliga sympatier drogs hon ofver till det motsatta lägret och blef, sasom hon sjalf antyder, ett af kampens Boraknade offer B .

Hon förtiiljir själf, huru hon en vacker junikvall, under gppelträdet på, sin faders gard, satt försänkt i lyckliga drömmar r med Sjaelen rig og fuld, tung af Haab og Livets hele Ssdme». D& lämnades henne ett bref, rosenrödt, som det den tiden brukades. När det var last, föll det ned på, sanden och s ig där sa oskyldigt ut som den fallande äppel- blommen, och dock var det lilla bladet tungt nog ~ a $ knuse et Haab for denne Verdens. - - -

Det intryck Camilla gjorde redan som helt ung inom sallskapslifvet i Kristiania framgår af de stmcer af Wel- haven, som fru Mathilde Schiött anför i sin vackra teckning af festen för den Attioariga; **) och vi citera den lilla versen shsom gifvande den bästa bild af Camilla Wergeland i hen- nes första ungdom.

,Der blev en Stands i Soiréen Da Prmtens Datter traadte ind, Og Sladren som gick om til Thden Blev stum ved hendes lette Trin. Deii fine Alf paa sexten Aar Var fostret i de grmne Dale, Og i vor vinterlige Dvale Vi studsede ved hendes Vaar.>

Men &ren gingo, Camilla tilldrog sig uppmärksamhet och afveil beundran, då hon kom mera i beröring med varl- den, ej blott i hemlandet utan äfven under de resor i ut- landet, som hon gjorde med fadern (1834) och under vistel- sen hos en litterär familj i Hamburg (l 836 - 1837). Men hon var afvisaiide tyst, och man förstod henne ej. Hon hade annu icke lärt att glömma.

>Man kan ikke tage p i Hjertet, det Tid til a t Isgesr, säger hon langt efteråk på, det första skedet af sitt ungdomslif.

behöver Tid - vid en iterblick

*) Den hetsiga litteriir-politiska, fiijijd, som fördes bland den stude- raiide iingdomen pQ 1830-40-talen, och i hrilken skalderna Henrik Werge- land och Welhaven voro mhlsmiin för de bådi stridande parterna.

*") Se Dagny, 1893, haft. 2.

Längre fram kom henne till mbtes en fin, adel man, kand såsom en skarpsinnig kritiker och tillhörande de friimsta ledarne af det parti, som i den s. k. vskymmings- striden D bekimpat hennes broder och hans anhangare. *) Det var davarande rektorn, senare professorn P. J. Collett. Camilla drog sig som vanligt skygg undan; men han sökte oafskriickt hennes tillgifvenhet och vann den slutligen. Hon blef 1841 hans högt älskade maka och nu bö~jade för henne ett lyckligt lif; deras hem blef snart medelpunkten för en liten men utvald h e t s af det unga Klistianias mest fram- staende personligheter, som dar tillbragte mången D aands- forfriskende Time D.

Förhaandet mellan m&arna; blef det allra basta. Em trängde med sin fina och kärleksfulla blick allt djupare in i hennes slutna vasen, kom henne att för första gången erfara lyckan d beröringen med en fullt sympatisk själ, samt löste och utvecklade med öm och latt handl hennes dittills bundna anlag.

Gamilia förtäljer (.Mod &rommens, 1891, sid. 306) om sitt giftermål, hurusom damerna i hennes orngifning hyste stora bekymmer för hennes man och den blifvande hushilllnin gen.

aB1itt fädernehem>, säger hon, :!hade fostrat stom andar, p& den sidan dar storhet var tillgten, och man kunde icke reta om icke nhgot däraf gatt olofvandes öfrer ocksh I mitt blod och kunde siitta mannens trefnad och hushållets goda skick p8 spel.

Det gick annorlunda, än man räntat. Den man, jag aktade, delade icke alldeles den gängse uppfattningen af hvad en hustru borde vara och icke vara. 3Ied allt erkännande af det önskvärda, ja nödvändiga af att hustrun tillika vore husmor, sökte han i henne framför allt 'Aandsfdlen, hans Hjertes og Sja?lelivs Fortrolige'.

@) Om sin broder antecknar hon p& senare tider niina hag, soni just nu äro af intresse. ,Henrik rar aldrig republikan, som man un vill göra honom tillv, skrifyer hon. ,Aldrig har nigon 'i Ilevende Lire' upp- fattat honom si. Jag tror det icke, och man 1Br nappeligen i Henrik Wergc- lands skrifter eller tal kunna finna ett ord, som betecknar, ntt han skulle relat tillämpa konklusionen af sin idealistisks? riirldsuppfattning pit vCru 'endnu saa, lidet betmtede Forhold'.

Den rerma, aldrig rostande karlek han bar till sitt folk, siirskildt allmogen, kan ingen bet.cifla, men han har Mott relat verka fiir dess upp- fostran och utbildning, aldrig upphetsa det till missnöje, aldrig bruka det som piedestal for sin egen storhet.»

(xJIod Strollrmen:), rsicl. 199.)

»Kanske», tillägges. hon, svar det af tacksamhet för att jag någorlunda fyllde de husliga krafven, som han i det första afseendet tog mig sh lifligt i ansprhk och ,uppm~lntrade Iios mig alla själens .och andens egenskaper.

- - - Han var det, som gaf den förtryckta mod, som löste den stummas själ och tunga;. han var det, som gjorde henne till en hel människa. -- - -z,

Under mannens ledning gjorde nu Camilla sitt första , litteriira försök . med en satir, kallad Strikketojs-be'tragtningw, hvari hon ger den första svaga signden till den strid, å t hvilken hon senare skulle i i p a sitt lif.

Men plötsligt mulnade hennes lifs sommar, och efter 10 års lyckligt iiktenskap stod hon, en djupta sörjande enka, ensam med sina trenne söner, sin ' moderskiirlek och sina, familjebekymmer.

Hon led bittert, men sjalfva l idanht bar fsdct. Smiir- tans bad stärkte hennes tankes krafter och skiirpte hennes öga. för oriitt och förtryck,. som, hiifdade af lag och sed, betraktades i familjerna sasom heliga plikter..

Frukten häraf blef » Amtmandeas Ddre D (1 8-5 5), det f ör- sta uppslaget till den moderna prosadikte~ i Norge, i hvars. sphr Ibsens B Kdighedens Komedie B , Jonas] Lies s Familjen paa Gilje» och sh många andra drtipligit dikter följde.

Ur estetisk och spralrlig synpunkt beundrades Amtman- dens Dstre högligen. Ännu i dag anses boken som ett ny- skapande inliigg både i norsk diktkonst och norsk prosaskrift. Arbetet utgick i flera upplagor och tillvann sin författare .medajen pro litteris et artibus l8 6 1. Men att dess etiska irine- börd ocksti varr. på sitt område nyskapande, att hela boken var en indignerad protest mot kvinnornas srslafvande un- der gammal sed och opinion samt mot äktenskapets urar- tande i följd diiraf, det förstodo blott f&.*)

Den stora allmiinheten kiinde sig så hjiirta-ns hemmastadd med. de personer och f örhallanden som förf :n skildrat, att den icke kunde misstanka något ny tt. darinunder; Väl skym- tade man mellan raderna en osynlig skrift, som man fkfangt sökte tyda; ofver det hela lag en stämning af djupt vemod,

%).Se =Sidste Blados, 2 R ~ k k e , sid. 16, första nppl.

som man erfor utan att kunna förklara. Det var vemodet i historien om de gamles kvinnooffer, i sagan om trollbundna ungmörs förbittrade och förfelade existens, eller om den berg- h g n a vallflickan, som jordat sitt hjärta och lefde ett halflif vid den godmodiga bergakungens sida. Och likväl rörde sig hela boken p& det verkliga, hvardagliga lifvets välkända m r k . Det var besynnerligt, -tyckte man.

~ f t e r Amtmandens Datre följde Digte og Fort&nger, blixtrande af kvick satir, samt senare (1 8 6 1) r I de lange Nd - terr, innehallande den Wergelandslia familjekrönikan med sina gripande natur- och lrarakters~ldringar jämte grundli- nierna till Camill& egen utveckling.

Boken lästes med vemodig hiinförelse qch drog med ens liisa8n1es h jiirtan till den dittills mera 'beundrade iin förstådda, mera fruktade än $ilskade författarinnan.

Men Camilla Collett kunde ej stanna vid enstaka lefnads- historier eller familjeskildringar . Det var sliiktets, hela kvin- nosliiktets öde, som kallade henne. Det var dess lidandes- och förnedringshistoria hon hade att skildra, dess upprattelse, utveckling och frigörelse hon hade att fordra. Hittills hade hon talat i halft förtiickta ord; nu drefs hon oemotståndligt att g i ratt p i sak utan omsvep, och så kom r De sidste B l a d e ~ , i fem serier (1 8 70 - 73) skildrande, än med liddsefull patos, &n med driipande kvickhet spridda drag ur kvinnoexistenser, som af lag och rätt blifvit förtryckta och missriktade. Skil- dringarna åtföljdes af eldiga uppmaningar till strid, ej blott för kuingzans mannis7torutt, för hennes 7cufvade andes, hennes för- slafvade viQas frigörelse, utan i och med detsamma ocksa för ~na9znens Befrielse f rch gamla or2ittvim lagar, som 7zotade att binch 7ui?zs fria ande i ~jtiljkis7cAet.

De djiirfvauppmaningarne möttes af den norska allmänheten dels med stum häpnad, dels med han, öfverallt med motstand. V51 började i tysthet en och annan ensam kvinna lyssna till den okanda rösten, först med biifvan sedan med längtan och hopp. Men de viirnlösa och föraktade hade ingen andel i den allui&nna rösten, och den fördömde de nya åsikterna.

Bitterheten i niotstkndet stegrade bitterheten i anfallet.

Nya ,Bladex utkommo, missnöjet växte, och slutligen bragtes Camilla Collett-, såsom s i minga andra af Norges stora andar, att förvisa sig' själf till främmande land. I sitt bref till. ut- gif varen af >P The moman questian in Europe s, Mr Theodore Stanton, skrifver Camilla själf rörande förhallandet i Norge: s a r det en h inna , som uppgifver nödropet för de förtryckta, de glömda - d i blir landsförvisningen, den sjiilfvalda lands- förvisningen, det lindrigaste straffet för förbryterskan i ..

Men afven fran. det mangariga vistandet i utlandet fort- satte Camilla ined beundransvärd uthillighet arbetet för sin uppgift, hemsändande &r efter ar hela serier af skrifter. x Fra de Stummes Lejr x (1 8 7 7), wMod Strmz~nen r (1 8 7 9) samt xHod Strmz~~zen, Ny ,Brelike x (1 885) alla företrädesvis af kri- tiskt innehall, samlingar af korta uppsatser, i hvilka litterära företeelser s&v&l som sociala institutioner m. m. granskades med lika mycken kvickhet som skärpa, alltid i syfte att be- lysa de skefva iisikter eller förnedrande förhhllanden som beharskade kvinnan.

Lange mottogos de nya inläggen i striden med samma ovilja eller liknöjdhet som de föreghende. ock växte i tysthet sympatien för den trofasta banbryterskan och den fråga, för hvars lösning hon kämpat med sa skarpa men all- tid rena, vapen - denna fraga, som, sedd ur hennes höga, vidt omfattande synpunkt, icke längre var en blott kvinno- fr&ga utan en miinsklighetens lifsfrhga. Man började lära af de bittra bannorna. Kvinnorna vaknade till känsla af' sitt ansvar och sin vmmdct; en och annan man började blygas vid sin öfvermakt.

Efter hennes uttalande r Fra de Stummes Lejr x (1 8 7 7) tandes första gingen en het fejd mellan motståndare och anhangare af hennes satser - dock annu endast i Köpen- hamn, där författarinnan för tillfallet vistades.

Men tidsandan lät ,sig icke längre utestängas af de nor- ska fjällen ; folkets yppersta diktare : Ibsen, Bjölnson, Lie, hade upptagit kvinnans frigörelse bland sina motiv och gifvit den form och gestalt i sina dikter. I hvad man Camllla Collett har- till medverkat, kan man sluta sig till af Jonas Lies bref till henne p i ittfo&rsdagen. Själf fullföljde hon oafbrutet sitt arbete för reformen.

x Mod Strsmmen r (1 8 79) stärkte anhangaznes led. Och

nu iindtligen höjdes äfven mellan . Norges fjäll enstaka röster till försvar för kvinnorörelsen och dess outtröttliga, föresprtikerska. Sanningen af d6 id6er, hvilkns talan hon så länge förgäfves fört, klarnade f ör det allmänna medvetandet, och snart ljöd friin stad ti.ll stad, fr&n dal till dal, maningen att under enigt arbete verka för kvinnofrigans lösning.

Slutligen bildades i Kristiania (1884) Norsk Kvindesags- forening, och dess första hedersledanzot Bltf Camilla Collett. '

Man förstod nu hennes frihetskraf, ty man erfor det sjiilf; man ins&g att hennes hiinsynslöshet varit uttryck af siirad rättskänsla, att hennes bitterhet sprungit ur kärlekens rot.

Aren hafva gatt, tidsandan förändrats och människorna med den.

Eidsvolds fagra tjugoiring har förvandlats till ittioiiring med silfvor i håren. . Kvinnofrigans förkempe, en ging bit- tert hiicklad och frivilligt förvisad, stod nyss midt ibland sitt folk, hyllad, uppburen, tackad som ingen kvinna före henne.

Emellan dem bida har man. att söka Camilla Colletts lif sgärning : Den norska lccinna~s begynnande frigörelse.

Så, vidt vi kKnna, hdva få,, om ens nigon, banbrytare för kvinnans frigörelse vigat f r i n början taga sin uppgift ur en s& hög etisk synpunkt som Camilla Collett, 'ingen fört kampen SH. vaksamt, s i hänsynslöst, s& slagfiirdigt, ingen s i otvekande insatt i striden hela sin pe%sonlighet ; knappast har väl heller nigon segrat och godtgjorts s i som hon.

Norges folk Lr af ett sträft och hkrdt kynne; det kan såra, sarga och förfölja, ej blott afliigsnare fränder, utan ocksa sig sjalft inbördes. %At &de hverandre op,, ar en osed, som norrmännen vidkännas s & allmänt, att det blifvit ett ordsprik. Men :i bredd med de th karakterslyte synes oclcsi g& en förmag% att i stort godtgo& det onda de villat, *som kanske icke återfinnes i samma grad,hos nigot annat folk, och hihi ligger en storhet i folkkarakteren, son1 vore mera värd att väcka nationens stolthet, an mycket annat norsk- norskt, öfver hvilket man s& gärna ~fves .

Icke 'som ville vi pist8 att man felat blott å ena sidan ; . det %r ju aldrig ens fel att tv& tvista. Camilla Collett torde i viss min genom sin hänsynslöshet bafva framkallat de mindre goda sidorna d den norska karakteren; men i sak 72a& hon rätt, och det iir detta som blifvit erkändt; det ar medvetandet af att med orätt Iiafua strafat henne för dd ratta 72092 velat, som framkallat den storartade godtgörelse, hvari snart sagdt hela folket deltagit under form. af festen den 23 januari 1893.

Hiir var något mer än en vanlig fest. Dagens vackra och egendomliga firande i hufvudstaden, kvinnoprocessio- lien och studenternas fackelthg, likasom det egentligs, fint och vackert genomförda, festprogrammet, är oss val bekant genom fru Mathilda Schiötts intagande beskrifning; men att de känslor, som därvid uttalades, samtidigt togo sig .offentliga uttryck i hjiirtliga hyllningsord inom nästan hvarje mera betydande plats i hela Norge, torde hos oss vara mindre kandt.

Hela dagen inströmmade därjämte, genom post och tele- graf, hiilsningar och varma, hyllningsord från sh vidt skilda orter som Firenze och Trondhjem och i de mest olika ton- arter, från det betydelsefulls brefvet af den världsberömde norske diktaren i Paris och till »den ensomme Kvindes'a h j iirtevarma tack.

Pressen deltog med vältaliga ord i hyllningen och man kan säga, att i Norge den 23 januari Camilla Colletts namn lag p& allas läppar.

Men icke nog hiirmed; hyllningen af den ittioiriga har tagit sig ännu ett uttryck, det bästa. och mest betydelsefulla af dem alla. Sedun IS92 zctgifves ~aml igm en jubilewn- tqphga af hennes arbetei - en utmärkelse, som siitter kronan på den hyllning, som ägilats Camilla Collett och hennes sak, b&da under ett hzllft sekel försm&dda och försmiids.de. Och är det vår allvarliga förhoppning, att det värdefulla och i sitt slag enastående verket må blifva lcandt och uppskattadt i alla bildade kretsar, dar man förstir .norskt spr&k.

En ej ringa del af hvad vi har ofvan meddelat af den hyllning, som kommit den åttioårigs. till del, skulle varit oss okänd, om ej hennes son, byrachefen A. Collett, haft den

goda tanken att utgifva allt som blifvit sagdt till och om hans moder på den minnesrika dagen.*) Det utgör en hel liten volym, beledsagad d den åldrigas tacksagelse. Af det rika och mångskiftande innehållet meddela vi har det betydelsefulla brefvet från Jonas Lie och hans hustru.

Paris den 19 Januari 1893. Det er med inderlig bev~gede Sind, vi to gamle Venner bringer

dem vore Lyksnskninger til Ottetiaarsdagen. Deres geniale, noble, ukuelig modige Gjerning, der udgik fra et Kald og en Trang, der kunde stanases ,san lidt som Storinens Flngt og Havets Gang~, den har vi begge elsket og beundret saa langt tillbage fra som >Amtman- dens D s t r e s ~ Tid, - den gang da de, der elektriseredes af den, var de faa, Fienderne de mange; - nan ser De fire nordiske Folk, som takker Dem for iierligt Dagvaerk, og hvis Kvinder hylder Carnilla Collett som deres fmste. Siden kayttede Livet os personlig nEeriiiere, og I w t e vi da a t beundre og elske Xennesket, - den fine, tendre - stolte, rigt utstyrede Natur. Af Kviiider i Norden har vistnok ingen fart Pennestaalet med den Indvielsens myndighed, den intelligent e Haide, den Indignationens Glad.

JIed dyb Tak for uforglemmelige Samvzretu Stunder og for den Aandeiis Vzekst, Deres Vzerker har git, - der er skudt og baaret deraf ogsaa i mitt Forfatterskab, - sender vi dem, kjzere, h i t mede Fsue, de varmeste Onsker om lyse gode Aar, hvori De maa fan se Ageren gro og modnes om Dem! - - - - - - - - - -

Härmed må vårt försök att i lätta drag teckna Camilla Collett och hennes lifsgarning afslutas.

Kuma vi hoppas, att den lilla teckningen **) vittnar om den varms hangifvenhet vi ägna den idé, for hoars frarnghg Camilla Collett och vi å ömse sidor arbetat, hvar och en med sina olika gåfvor, samt uttrycker glädjen öfver att den ädla, oförtröttade kämpen p& andra sidan Kölen val icke n i t t sitt mall, - därtill har det stått förr högt - men öpp- nat vägen dit, då ar afsikten med dessa anteckningar vunnen.

a) Beretning om Festen for Camilla Collett d. 23 Januar 1893.

ss) De kallor vi a.nvandt vid nedskrifrandet af dessa, anteckningar Iro framst Camilla Colletts egna skrifter samt den af hennes son utgifnn festberattelsen.

Afveii har det personliga minnet af ett par intressanta samtal med Fni Collett samt en liten uppsats af professor Dietrichson i ett arbete om slakten Collett anlitats.

Bref fkån Chicago.*) Chicago juni 1893.

Da Dagny begärt a t t f& del af niina intryck dels från den världskvinnokongress, som i dessa dagar ägt rum i Cliicago, dels från v%r kvinnoarbetsutställning i wWomanJs Buildings å Coliimbiaexposi- tionen, villfar jag med nöje denna begäran i nedansthende rader.

Redan för omkring 20 å r sedau gaf ett samtal mellan miss Susan B. Anthony och den framstående skotskan Miss Margaret Parker uppslag till id6n om en kongress, hvarest alla intressen rörande deii då i sin gryning varande kvinnosaken skulle afhandlas af kvinnorna själfva. Saken har sedan dess oupphörligt kämpats för af dess modiga pionierer, synnerligen af Susan Anthony, hvilken iinder stora svårigheter stridt för kvinnans frigörelse i Amerika, varit anklagad för sina idéer och sina åtgöranden, ja, till och med kastats i fängelse när Iion 1872, viss om det berättigade i sina strätvanden, framträdde till valurnan. För ungefär 40 å r sedan öfvergaf hon sitt egentliga lefvebröd, lärariiine- kallet, för a t t hålla föredrag öfver kvinnans rösträtt, hvilket ämne sedan dess varit, som Iion själf skämtande uttryckte sig; hennes kapph hi ist^,

' och s& uteslutande uppslukat alla andra intressen, a t t lion ined rätt kan yttra: shvad naiiin ni an g e mina förearag, så ha de dock endast ett iiiiie- håll>. Under ett par %r var hon ledare för en kvinnotidning iinder stora pekuniera svhigheter och arbetade i sju %rs tid imder de största försakelser för a t t afbörda sig skulder, &dragna genom detta företag. Detta hindrar henne dock ej fr%n a t t ånyo ställa sig i spetsen för ett nytt kvinnoorgan. Vid sina mer #n 70 år tager lion nu med friskt mod itu härmed. Tiden torde ock vara mogen härför; många ansedda förmågor stå nu vid hennes sida, och hon har af dessa iitsetts till den ledande anden. Som kv.i72~tokongressens president var hon all- mänt uppburen och beliöfde blott visa sig för a t t frainkalla jubel. Hennes magre, seniga gestalt med den genomträngande blicken, de skarpa dragen och de kantiga rörelserna var esomoftast synlig på platformen, och hennes blixtrande kvickhet blef så ofta föremål för stormande applåder, a t t hon undanbad sig ,så täta afbrott>.

') Det här meddelsde brefvet, hvilket utgör en resumd af de intryck, den svenska dsmkomitdns representant heiiitat f&n sitt deltagande i iivinuo- kongressen under världsexpositionens första, skede, se vi oss först nu i till fiille att publicera, da det kommit oss tillhanda iinder sommaren, en t.id d i Dagny, som bekant, ej utkommer. Red.

Striden om kvinnans rösträtt pilgår har som hetast, och ehuru jag af framstående b%de män och kvinnor hört, att idén icke är po- pulär i Amerika, har dock Susan Anthony förmhga a t t s% fängsla sina åhörare, att hvarje öra spändes och hvarje blick följde henne i den af mer än 3,000 personer fyllda Washington Hall i det gamla Art Palace, nar hon den 17 maj 1893 dar beskref iite 40-kriga ar- bete för sina medsystrars höjande i socialt hänseende.

N&st miss Anthony sthr kongressens ordförande (chairman) Nrs May Wright Small samt sekreteraren 31i.s Rachel Foster Avery.

Mrs Sewall utmärkte sig för en ovanligt lysande talarefilrmhga och uthkllighet. Hon var själen i kongressen, intresserad af alla ämnen, fanns öfverallt tillreds ,med kvick snarfyndighet. 1 sitt hvita Mr, sina oräkneliga egendomliga kostymer, utmarkta för farger, lika bjärta som ovanliga i sammansättningen, sitt glada, friska mod, sina nerver af stAl, sin häpnadsväckande energi och outtröttlighet, rar hon med ett ord typen för den inför offentligheten framträdande amerikanska kvinnan.

H r s Auery, kongressens favorit, var en behaglig, framstliende kvinna, hvars talang gjorde sig mycket gällande. Dessa båda damer hade uppgjort gkngen af alla dessa sessioner som höllos i f. d. Ar t Palace vid Lake Shore i Chicago. Den storartade byggnaden hade nyreparerats för ändamhlet och innehaller en mängd kolossals hörsalar, hvilka dock voro s% öfverfyllda, a t t vid en aftonsammankomst flere tusen personer maste vände om af brist p& utrymme. &uttiosex ses- sioner höllos i tolf olika salar under denna betydelsefulla ~ e c k a och antalet talarinnor uppgick till flera hundra. Xkgot bestämdt antal kan ej nppgifvas, d% programmet sällan följdes fullt exakt.

Bredvid ofvannämnda damer stab, bland de amerikanska h i n - norna, den gamla vördade h c y Stone med det milda kvinliga nttrycket, som troget kampat rid Susan Anthonys sida, D:r Entz'ly Hozclmd Stozce, President of the Woman's Enfranchisement Association of Canada, iidis Jewie de la LozZer, President af Soi-osis, Urs Elizabeth Butler, och Mrs Hackett-Stevenson från Chicago samt den berömda predikanten Rev. A m a Shaw. Bland de ntliindska representanterna står främst Comtess of Aberdeen f r h Skotland, hvilken genom sin fllan- tropiska verksamhet bland de fattiga i England gjort sig allmänt känd. Hennes ,förmåga som talare var icke framstkende, men man kände att hon genomlefvat hvad hon talade om. JIadanze Rogelot, den nitiska arbeterskan bland de eländigaste kvinnorna i Paris och presi- dent vid den andra krinnokongressen i Paris, var mycket uppburen.

Framsthende talarinnor vor0 representanten för Greklands kvinnor, Mrs Caïlirïtoe Parren, Josefa Hunzpai-Leman fr%n Böhmen och Masgaret Windeyer fr%n Australien. Tyskland representerades af fru Elizabeth EaseZowsky, Augusta Forster m. fl. Danmark af fröken Eirstitze Prederiksen, fruarna Fredericke Oïesen och Laura Eieler, Finland af fru Ebba Nordpuist och fröken Mary Topeli~s.

Vid presentationen den 16 maj, hvilken gjordes af ordföranden eller af någon medlem af the Board of Lady Managers, yttrades n%gra hälsningsord af hvarj e representant.

Under hela veckan phgick uppläsande af rapporterna fr%n en mängd olika länder och sällskaper, berörande nästan alla områden af kvinnosaken, hvilka följdes med stort intresse. Svenska kvinnornas representanter talade om Fredrika-Bremer-Förbundet, Gift kvinnas äganderätt, ,Kvinnans nppfostran i Sverige, samt om Kristliga för- eningen af unga kvinnor.

Sista dagarne upptogos af förhandlingar om utvidgande af Inter- national Council of Women. Att ett &dant redan förefunnits sedan Washington-kongressen 1888 är bekant för Dagnys läsare, men nu valdes delegerade fr%n hvarje land som korresponderande ledamöter. Ja , man funderade t. o. in. p% att valja shdana fr%n - Lappland! För Sverige valdes fil. d:r Ellen Fries.

Söndagen företedde the Art Palace en egendomlig syn. P% plat- formen voro samlade 18 kvinliga prester, representerande nio olika trosbekännelser. Miss Shaw höll en lysande predikan, som utmärktes af logik, stort lif och en bred syn på lifvets högsta intressen. Shsom i allmänhet härute, berördes m%nga praktiska sidor i förhfillande till det andliga, och det intensiva och fängslande utförandet höll %hörame i stor spänning. För oss var det dock n%got egendomligt att från en predikstol fh s% litet direkt religiöst till lifs. Aftonen samma dag gafs en stor andlig konsert af kvinnor, hvarvid bland mycken annan musik man fick höra en harpokonsert.

Kongressen afslutades med en storartad >reception, af Mrs Pot- ter Palmer i hennes eleganta bostad vid Lake Shore. En annan ar- tighet, som bevisades de dltindska delegerade, var inbjudning till Pal- mer House hôtel under kongressveckan.

Det kan sägas, att ehuru uppfostrings-, sedlighets-, sociala och dylika frhgor afhandlades belysande och lärorikt - ingen special- fråga förekom på kongressen; det var egentligen kvwalzans förhållalade till Zifvets allnzdnna frdgor, som ' afhnndlades. Hufvudinnehhllet af

förhandlingarna var allmtilz liksttillighet i arbete, 2cppfostran och betal- ?zingsvill kor med ~ z a ~ ~ z e n .

Förvisso betecknar denna märkvärdiga kongress en ny Era i kvinnorörelsen, och inånga frön, som har biifvit utsådda, skola säkert framkomna som värderika frlikter. Många viinskapsband knötos, många goda och väckande intryck hafva erliålits under dessa dagar, och många htervända helt visst fr%n sitt besök i detta stora land med dess rika andliga lifaktighet till gamla världen ined vidgad blick ocli större syn på lifvet.

Det allmänna omdömet om den svenska utställningen i Kvinno- byggningen är, at t det lilla hörnet snedt emot vestra iiigången ar bland det finaste, ja, delvis utsöktaste i sin genre, som Wonian's Buil- ding liar att bjuda p%. Den allt för lilla plats, som anvisats oss, var ofördelaktig i afseende på ljusförhållanden, i det att de inre lokalerna i utsprhngen p% denna byggnad sakna fönster. Emellertid har Mrs Potter Palmer, den ovanligt dugande, kraftfulla ocli outtröttliga #Pre-. sidenten, uti the Board of Lady Managers, hon som i sin lilla fina hand h%ller spiran öfver hela kvinnobyggnaden, gifvit det löfte.t, at t elektrisk belysning skall erhållas dagen om i dessa lokaler.

Om ett par dagar lämnar jag Chicago. Till min stora gladje liar fru Strandberg-Angered af DamkomitBn blifvit antagen som inin efterträdarinna för oinliändertagandet af var iitställnin~, ett val öfver livilkit de svenska iitstallarinnorna hafva allt skal att lyckönska sig, d% fru Angered, på samma &ng hon ager den svenska bildade kvin- nans takt och duglighet, är i besittning af den erfarenhet i aineri- kanska förliållanden, som liar är så af nöden. Hon är tillstädes flere timmar dagligen vid de olika afdelningarne, dels för att gifva upplys- ningar, dels för möjlig försälj ning.

Såsoin jag iiäinnde i ett föregkende bref, länder dessa prof p% svenskt kvinnoarbete i s% inhga riktningar till stor heder för vårt land, och erkännes detta afven af alla konstförsthndiga härute.

Th. R.

Kvinliga studenter .i Schweiz. Das Leben. der Stztdentimen in Ziiriclt von Frau Cläre Schubert-

Feder, Dr. phil. - Berlin 1893. ,Rian har ute i sällskapslifvet börjat intressera sig för kviniior-

' lias universitetsstudier, och det a r förklarligt, a t t man framkastar den frågan: Iiiir lefva kvinnorna sasom studenter? Väl oss, om man frå- gar! I stallet för a t t fråga dömer och fördönier man ofta med denna förvånande tvärsäkerhet, som synes Iiafva sakkännedoin till föriit- sättning, .men i de flesta fall endast vittnar om fördomar. Där- för hälsar jag med glädje Iivarje tillfiille a t t skingra dessa och, om Gud vill, skaffa nyn vänner A t den i sig själf goda saken. O m det på samma gång kunde lyckas mig at t till studier sporra lämpliga element lir kvinnovarlden, Iivilka med det nödvändiga allvaret förbinda den erforderliga intellektuella kraften och kroppsstyrkan, men därifrån afhålla andra, Iivilka förestalla sig saken allt för lätt eller endast drifvas af aregirighet eller längtan efter oberoende, så vore detta mig en stor tillfredsställelse. D

Dessa ord, Iivarined den synnerligen lasvarda broschyren inledes, iiro betecknande för förf:s egen standpunkt och gifva strax det intryck, at t hon torde lic?, itskilligt a t t säga afveii till den svenska allmanlieten. Icke sa, som on1 Iivarje faktiiin hon omtalar skulle hafva sitt motstycke #fveii hos oss. E n bild af de kvinligs studenternas lif vid de sveii- ska universiteten skidle, sisom Iivarje sakkiinnig inser, koinma a t t taga sig långt liiisare lit an den tafla fru S.-F. iippriillar. Men nog .lära flere karakteristiska smådrag från ,das Leben der Ziiriclier- Stiiclentinnen~ koinina at t igenkännas af deras kollegei i Sverige. Och förf:s egna omdömen och sliitsatser aga fullt berättigande a t t uppiuark- samrnas af en svensk publik, såsom liarrörande från eii. kvinna med siincl lifsåskådning och grundlig bildning.

Förf. börjar med en kort historik öfver ,das Fraiienstiidieren, i Ziiricli. -Deii första kvinliga student darstades, eii ryska, inskrefs vid universitetet 1867. Den första, schweiziska, som studerade i Ziiricli, var fröken Marie Vögtlin, student 1869 och numera gift med prof. i geologi Albert Heim. Beklagligt var, a t t de kvinliga stndenteruas antal 1873 med ens och just genom tillströn~nii~g af en mängd ryskor

växte till 114. Fru S.-F. anmärker dock: :)dessa niycket försma- dade ryskor m& nog mhgen g h g Eiafra begagnat studierna s&soni förevändning för politik, t. o. m. i deras eiiskilda lif må icke allt ha varit fullt klappadt och klart - men s i illa som motstkndarne ha gjort det och genom pressen basunat ut det i hela världen,- s& illa har det p& långt när icke var it.^ Aldre professorer och borgare, med hvilka förf. sam talat härom, hafva vanligen hänvisat till allmänhetens s t q a benägenhet att multiplicera, di det galler dåliga rykten. Ryskor- nas svåra ställning minskades nog icke heller genom den omstan- digheten, att de kvinliga studenterna pil den tiden endast hade f & försvarare bland professorerna. At t dock iifven nhgm af de >tigandc herrarne~ voro benägna för saken, risade sig stundom bl. a. däri. genom, att de gifte sig med kvinliga studenter ocli sedan fyllde lackaii i dessas led genom at t %ta sina döttrar taga studentexamen. Ty man kali väl knappast vilja påsti, at t professorerpis bemödat sig om att gifta sig med kvinliga studenter för att skada 9 t h Franenstndieren~. Men först sedan 1873 en förordning utkoiiimit med skärpta bestiiiiimelser rörande inskrifningen vid universitetet af u',%iidska studenter, liimnade de flesta ryskoriia Ziiricli, ocli en sund utreckling af kvinnornas stu- dier började. Ryskornas uppträdande hade dock hunnit ingifra bor- gerskapet en viss misstro mot kvinliga stiadenter. »Ilet @Ude att på nytt tillkämpa sig den ställning, som men 2nnu knappast iuiiehade, och dett.a icke genom vackra ord, ntan genom det dagliga lifvets i stillhet verkande kraft. At t de kvinliga studenterna i Zuïicli numera intaga en fullkomligt aktad stiillning i alia de kretsar, som aga satt att döma - därom har livar och en af dein inlagt förtjänst. För öfrigt är, såsom universitetets rektor själf försiikrat mig, nu för tiden ryskornas anseende lika godt som de öfriga kl-inliga studenternas.:)

Hvarje professor i Zurich intager i regeln en bestamd stalhing för eller mot den högre kvinnobildningen. Detta kan stiindom skaffa de kvinliga studenterna alldeles särskilda svhigheter r id examen, - SYL riglieter. hvika de dock genom grundlig förberedelse och totalt undri- kande af fusk allt mer och mer lyckats öfverrinnn. Dylikt hafra ri i Sverige lyckligtvis föga erfarenhet af. Ditrmot undesskrifra vi förks påstsende, att de kvinliga stiadenterna ofta rida mitta. an sina manliga kolleger sakna tillfälle till bildande ba~iimtnmgange. I varma orllalag uttalar hon sin tacksamhet för de professorer, bland dem af- ven principiella motstandare till >das Fraueustudieaeri:), hvilka varit henne till hjälp med råd och boklin. D D ~ och d&, eliiir~i icke ofta, mottaga äfven de krinliga studenterna i Ziiricli inbjudning till pro-

fessorsfan~iljerna. Dylika inbjudningar skulle vara verkliga Ijusglim- ' tar i deras lif, om icke ocksh här svkrigheter mången gång iippvuxe

genom de respektive professorsfruarnas barnsliga svartsjuka. D% det ofta händer, att de duktigaste lierrarne inte alltid fatta tycke för med deni själfva likställda kvinnor, så blir professorskan i känslan af sin intellektuella obetydlighet lätt pl%gad af svartsjuka. Bland genom- snittslwinnorna är en sniiila begåfning oftare ett föreinål för afund lin t. o. m. stor skönhet.,

Fru S.-F. deltog under sin studenttid flitigt i c& botaniska exkursioner, som ägde ram hvarje lördagseftermiddag i Zurichs vackra omnejd. Det var ett godt tillfälle till samtal med professorn och hans frii, Iivilken sistnämnda själf varit student, samt i synnerhet att f% stifta bekantskap med de inanliga kainraterna. Utom kemisterna och medicinarna, hvilkas praktiska öfningar inedföra ett närmare kainratlif, ha de kvinliga studenterna i Ziirich eljes föga tillfälle till dylikt. Deras ,beröring, med de inaiiliga studenterna inskränker sig vanligen till en tyst halsning. Lifligt och liiiinoristiskt skildrar fru S.-F. sia blyghet vid de första föreläsningar hon bevistade tillsainmans med herrar. Förlagenlieten gjorde henne så tafatt, at t hon en gång tap- pade sin hatt, då hon efter timmens slut midt ibland en inängd stu- denter skulle pätaga ytte.rkladeriia. I stället fös att taga upp den å t henne, drogo de sig alla ett steg tillbaka för att liimiia Iienne rum att själf iipptaga den - en liten episod som karakteriserar &e nian- liga och kvinliga stuclenternas förhiUlande till Iivaraiidra i Ziirich. Lika rättigheter, lika plikter, men intet galanteri, allt ~s i i ie ira et '

studio., ,Ett slags känsla af att endast vara tolererad grep mig ofta under dylika förliållanden~, sager fru S.-F., soch blef mig sär- deles svar att besegra i Wien, hvarest det lyckats mig att officielt bryta väg för oss och hvarest jag var ensam kvinna bland 5,000 herrar. De i w e svårigheterria äro härvid de öfvervägande. Dä jag ined klappande Iijärta rörde mig i de tätt packade, trhnga koriido- resna af det gamla klostret, som #nnu 1882 i Wien begagnades till

' universitet, hjälpte mig endast en vänlig gamnial dains råd, Iivilken uppmanade mig att latsa som on1 studenterna bara vore luft. Det , gjorde jag också af alla krafter i det jag mången girig för mig sjalf uttalade det napoleonska mottot: rsaiis Iiaiiie et sans amour», föran- clradt till: %sans gene et sans ainonr;8 ungefär soii> ett iippskrämdt barn laser sina böner. s

Stundom Iiänder, att ur en ömsesidig aktning, för hvilken sainarbetet ger en mycket säker niåttstock, utvecklar sig en allvarlig böjelse, som

leder till giftermål. Jag känner flera dylika fullkoii~ligt 'lyckliga kainrat- äktenskap. c Förbindelser soin skulle kunna, betecknas ined oi'det » flirta- t i o n ~ , förekoniina däreinot högst sällan on1 ens någonsin. Den kvinliga studenten, so111 ofta haft stora sv&riglieter att bekänipa, innan Iion fått agna sig åt studier, skulle icke lätt genom en flyktig kurtis låta sig afle- das från sitt n1å1. ~Dessutoin liar lioii allt för ofta tillfälle att se sina kainrater i ogyniisain dager, t. ex. då de koinina till första före- läsningen ined sömniga ögon och ovhdadt linne efter en genoinvakad natt eller då det på seininarieriia visar sig, att deras kiinskaper iiro skäligen iinderhaltiga. Korteligen den poetiska doften af ett obestaindt fjärran saknas. Men den kvinliga studenten önskar icke heller att bli iilskacl af sin kamrat; hoii . kräfvei endast lians nktniizq, och är hon flitig och duktig, enkel ocli iiaturlig, så lär denna icke sak ii as.^ Förf. f örordar varin t sainiiiidervisning och citerar en artikel i Braun- scliweigs Landes-Zeitung för 13 inaj 1891, där en f. d. student uttalar shsoiii sin erfarenhet af iimgänget ined Bviriliga lraiiirater: man kan in5d större bestämdhet pastå, att det kvinliga elementet skall liafva ett välgörande inflytande på studeiitlifvet än tvartoin. Eller tror inaii verkligen, att iiinganget inellm de begge könen skall blifva friare ansikte. mot ansikte med vetenskapens allvar, 5n i balsaleiis uppliet- tade niiiiiterliet ? D.

$

De kvinliga stiidenterna i Ziiricli iitgöra en brokig samling från alla möjliga laiider ocli saniliällslzlasser. TTkrteriniiieii 1892 voro 70 damer inskrifua, tillhörande 15 olika länder: Preussen, Bayern, Hes- sen, Baden, Sacliseii, LiiBeck, Italien, 'Osterrike, Ungern, Serbien, Rii- inanien, Ryssland, England, Amerika och naturligtvis Scliweiz. Af- ven förinögenlietsvilllcoren äro liiin~nelsvidt skilda. Förf. erinrar om en liten iingerska, so111 stiiiidoin hade eleganta supeer för sina kain- rater, ineii oiniiäimer på sainma gkng %£ven andra, oin hvilka nian visste, att de liela månader igeiioni utesliitande lefvat pH t6 och bröd, och livilka endast genoin kärlek till studierna fatt mod till dylika umbäranden.

Sedan högre flickskolan i Ziiricli fatt diinissionsratt, finnas flera mycket unga bland de lcvinliga studenterna, 111e11 de flesta utgöras ännu af äldre flickor. En amerikansk fru liände det, att lion sk- son1 stiidelit rent af blef farinor. Hon Htnjöt allmän aktning bland lrainraterna ocli tog vid 41 ars ålder en glänsande inedicine doktors- grad.

Icke blott olikheten i nationalitet och seder Iiindrar ett lifligai8e ömsesidigt kaiiiratiinigäiige bland de kvinliga studenterna. De ha ofta för in&nga plikter att uppfylla. Stiiiidoni iniiste de taga privatlektio- ner för att fylla luckor i sin bildning, stundom äfveii sjalfva g.ifva . iiiidervisning för att förtjäna iiiigot. De ansträngande studierna kräfva rörelse ~ i t e i fria Iiiften, ocli den lrvinliga studentens brefväxling tar i allmänhet nier tid än Iieniies inanliga kamraters, i det att hon s%- som god dotter icke skrifver liein, endast dii lim beliiifver pangar. Härtill kommer, att &tmiiistone Iialften af de 70 flickorna lagar fru-

. kost och kvällsvard !tt sig själf och att flere af dem själfva sy sina kl äder.

Förf., som under en resa i England för 2 år seclaii fatt tillfälle att se bhde manliga och kvinliga stuclentriim i Oxford och Cambridge, betoiiar starkt flickornas större förinaga att stalla det'trefligt %t sig. BIan kände sig i England vida iner lieininastadd hos deni trots det, att lierrarnes riiiii ofta voro mycket elegantare ined vackra länstolar, tunga draperier etc. 1% samina sätt i Ziiricli. Ii=vinnan kan vanli- gen med] de minsta inedel pryda sitt rum; en blonma, en liteil duk,

, en tafla här och dar, och allt ar färdigt. Fru S.-F. hade iiiider den tid hon läste pii sin doktorsgracl genom en vänlig värdinnas för- sorg lyckats f9L en liten vindskaininare, livars enkla trefnad väniier ocli bekanta nästan inissuniiade henne. Eli galniiial professor,. med Iivilken hon vid delina tid ofta plagade samtala, iippstallde härvid all- tid soiii vilkor: wAlso gewiiss, abber i das S t n d d i r c l i B i ~ e l i - ,så- ledes ifgjordt, inen i lilla stiiderkamniareii.

w Hvarje akta kvinna, åtminstone den tyska», sager faïf . , w är Iiiisinoder, hvart hon än gkr och livad Iion än har för sig., Detta är iiågot, som man äfven finner vid beröringen med den lrvinliga stiiden- ten. Men det beliöfs ocksti, då hon livarken liar saniina håg eller tillfalle till utelif som hennes manliga kauirater. För konsert och tea-

. ter fattas henne ofta sk val tid som pangar, oc!i uingängeslif ar nhgot, som endast niera sallaii bjudes. Ii~vknarne i Ziiricli f örliiilla sig, lik- soni öfverallt, där främlingarnes antal ar stort, tämligen reserveradt. gent emot stiideiiterna. Hvar och en, livilkeii erfarit nkgot af det rena, fridfalla sjalslif som stndieriia kunna skänka, instämmer lifligt i förf:s påstkende, att det för en allvarlig och djupare anlagd natur alls inte ar någontiiig förskräckligt att t. o. m. i ungdomen för några kr mbara salongslifvet och wstille Einkelir in sicli selbst 1ialten.n

I Ziiricli liksom äfveii i Sverige tituleras man redan i slutet af ,

sin studietid för wdoktor~, hvarined den stora al1iiiänhet;eii äiinii allt-

. jämt endast menar medicinaren. Den kviiiliga medicine kandidaten lieter shlunda på god scliweizertyska »es E'raule Docterw . Fröken dok- tor liar nu på sjukliusen genom kärleksf nllt deltagande och tillniötes- gående i hög grad tillvunnit sig de sjnkas sympatier, så att man tryggt kan pastå, att det lägre folket rent af är entusiasmeradt för kvinliga läkare. Det är ocksh sina inediciniska kamraters förtjänst, som förf. tillskrifver deii rörande vänlighet, Ilvilken ofta lzoin henne till del fran folkets sida. En eftermiddag, då hon med sin kollegiibok under flitig läsning vandrade af och a.n i en all6 utanför staden, kom en äldre kvinca. emot lienne med frågan, om hon kanske var ses Fräule Docter.» Då svaret blef jakaiide, räckte gurniiian lienne genast en bu- kett vilda blommor, utropande: »då niåste ni också lia en liten blomma. B

, En annan gång under en resa niellan Florens ocli Zuricli, ville kon- duktören icke mottagit drickspängar för en visad tjänst, sedan lian fått veta, att fru S.-F. var we stiidirte Doctere,~. »Nej W , sade man- nen, »det vore synd och skam att ta mot pangar af er. Lef träl och Gud beskydde er., E'örf. tillägger: »detta är folkets röst; måtte den ocli bli Guds röst, d. v. s. matte denna gynnsamma mening om de stu- derande kvinnorna bana sig vag från folket till de tongifvaiide sam- liällslagren, SH att dessa i våra sträfvanden lära sig se en lycka icke 'endast för kvinnorna, nten för hela ktionen. At t våra sträfvanden för utvidgade verksamlietsomi-&deii hittills endast gynnats af det libe-

rala, partiet, är nh.got, soin kvinnorna sjalfva städse lifligt beklagat. At t nu likväl äfven hofpredikanten Stöcker, gelieimerhiet prof. H. Grimni m. fl. konservativa börjat visa oss tillinötesghende, innebär ett vik- tigt"erkiinnande af att den s. k. kvinnofrågan står öfver partierna eller, livilket ar det sainma, angår alla partier. s $:)

Här citerar förf. ett uttalande af prof. Griinin i National-Zeitung ' 'för den 26 juni 1892: ,Fäder och bröder pläga med stark fatalism öfver- lämna sina döttrars ocli systrars senare borgerliga öde mera åt försynen, än bt sin egen särskilda omsorg. TCanslce måstv staten en gång göra dein föreställningar liärför, ty de oförsörjda yngre och äldre flickorna komma en gång att mer eller inindre ligga samhället till last, liksom äfven eii- korna, om dessa icke Iiafva lärt att själfva förtjiina sitt bröd. För ofi-igt, likavdl som staten bör tillse, att sönerna f å den sko1bikï12ingJ.sonz tillkommer blifvande medborgare, liksdvbl kan ocksd för $ickorna'kr&f-

") Ett gliidjande tidstecken utgör ocks8 Eirmckes nyiitkó'nina arbete ;9Kvish~s och ~)tiil~nislimza, d5r den Berömde förf. i ~~rz.rina ordalag betoiiar de kristnes skyldigliet att frainför andra före kvinnoeiuancipatione~~s talan.

uas en uppfostran, sonz gör dem, vare sig gifta eller ogvta, till ekolzo- miskt o beroelzde, sjalfsttilzdiga sa~n7~ällstnedlelnllza~.. D

?!Ian bör observera, att dessa fördomsfria, tungt vägande ord uttalats af en vetenskapsman från det för sin stock-konservatism i kvinnofrkgan kända Tyskland. Och detta på en tid, då man i Sverige ännu kan få höra skdana invandningar mot samskolor och mot statens öfvertagande af den högre flickundervisningen, som att D kvinnorna icke likasom männen skola utbildas till statens tjanaren - trots det att kommande generationers upp fostran till största delen är dem anförtrodd! Vi instämma af hjärtat i förf:s önskan, att Grimms ord inåtte vacka genklang Iios tusentals föräldrar just af de högre klasserna, h i l k a s oförsörj da döttrar efter

' sina försörjares död alltid bli de olyckligaste. ,Deras nöd, shdan den visar sig i storstadernas gårds- och källarvåningar hos otaliga missnöjda, bittra sinnen skall först då uppliöra att förtjäna vart medlidande, när det afven för de högsta klassernas döttrar, liksom för deras söner gäller, at t arbete ar plikt och heder, sysslolösliet förakt- lig. Kvinnans tillträde till universitetet för oss närmare denna tid- punkt, ty det är lrlart, att begåfvade döttrar bland de »upper ten tlioiisand~ skola föredraga liirda sysslor framför handelsidkerskans eller sömmerskans. 0111 nu liungern pl%gar kvinnan lika mycket som inan- nen, - en längtan efter intellektuell näring rör sig lika val hos kvinnan som hos inannen, - oin s%lunda bhde iiire och yttre kraf drifva oss kvin- nor till äeltagaiidet i arbetet för bröd, så borde nmi med glädje hälsa detta framsteg. Blen oiii det visade sig, att de studerade kvinnorna blefve mindre kärleksfulla liustrnr och mindre förståiidiga mödrar an andra kvinnor af deras sainliallskIass, då m& man %ter beröfva deni tilltradet till larda kall; ty den enskildes fördel ma städse vika för hiinsynen till det allmänna. För dylikt skola dock kvinnorna själfva . veta att skydda sig; därför kommer deras medfödda kvinlighet att bevara deni.» E t t eller annat missförliållande, sådant som lätt lippstår i alla ofvergångs- och reformtider, kan ej kullkasta denna förf:s mening.

Hon sliitar sin lilla skrift med den förhoppning, att sträfvandet för kvinnornas tillträde äfven tiil de tyska universiteten snart matte krönas med framglng. Hvarje svensk kvinlig stiidelit kan liarvid till- lägga den önslzan, att hennes tyska kamrater från början matte få röna samma tillmötesgående ocli väiiligliet f r h lärares och kamraters sida, so111 i Sverige kommer de studerande kvinnorna till del.

' Lydia Wnldströnz.

kvinnan inom svenska litteraturen. D l en stora v#rldsmarkiiaden i inillionstaden vid Nichigans strän-

der skall snart vara ett minne blott, inen af- det olikartade arbete, som utförts i ocli för den, har mycket varit af så gediget och vardefiillt slag, att det skall fortlefva, långt efter sedan de bro- kiga iitställningsbyggnaderna i Jackson park försviinnit. Detta galler icke minst det rika statistiska material, som med anledning af ut- ställningen samlats i vårt land ocli till hvilket dainkomitdn i betyd- lig inin bidragit.

En af de sista, men därför icke niinst vardefiilla frukternad denna komitds energiska arbete ar »Kvi,njzan inom svenska litteraturen .intill br 1893. En bibliogra$, zctarbetad med adedning af 2;tirldsutsttil11zingen i C7icago af Sigrid Leijon7tz1J:lizid och Sigrid Britihelli~. .

I följd af flere ogyniisamma onistandiglieter och först och främst af deii i förliållaiide till det omfattande arbetet alldeles för knappt tillniatta tiden, liar denna bibliografi, oalctadt de inest energiska anstrangningmr f r h iitgif varinnornas sida, blif vit fullbordad först i utställningens elfte timme. Detta förminskar dock ingalunda arbe- tets värde, ty detta ar icke af en utställningsartikels eller en kon- gressrapports efemära karakter, utan liar i främsta ruminet betydelse soni ett varderikt inlägg i den bibliografiska forskningen s i va1 som i den sveiiska kviniians Iiistoria.

.+betet utgör en så vidt möjligt fullständig förteckning öfver svenska skriftställariniior och deras arbeten allt sedan den lieliga

l

Birgittas dagar 'intill år 1893. En katalog, som under samma titel af »två damer» utarbetades till ntstallriingen i Wien 1873, bar i viss niån tjänat till grund för föreliggande bibliografi, men många andrin- gar i plan och utförande ha vidtagits, många tillägg och förbattriii- gar gjorts, s& att den nya katalogen kan med allt skal betraktas som ett fullt själfständigt arbete. Dess begge utgifvarinnor, sedan länge val förtrogna nied biblioteksgörornå1 och darföre synnerligen lämpliga för sitt varf, liafva noga genomgått alla de kallor, so111 stå forskare på detta oiilråde till buds, i främsta rliminet Hjalinar Linnströms Svenskt boklexikon 1830-65, vidare de följande årens bokliandelskata- loger, k. bibliotekets samlingar af kvinliga författares arbeten, af tid- skrifter, kalendrar, ntliindska boklexikon o. s. v.

En kort öfversikt, skrif ven af fröken 8. Leijonluifvnd, öfver

kvinnans verksamhet inom den svenska litteratiireii, inleder arbetet. , '

Denna öfversikt ingick i engelsk öfversiittiiing i daiiikoiiiit6iia i soni- ras iitgifna rapporter till Chicagoiitställningen.

Följer sedan själfva katalogen. Så vidt möjligt varit nieddelas om livar och en af författarinnorna några korta biografiska iippgifter, såsoiii födelsekr och f ödelseort, lef nadsyrke, d ödsår, för~ldrars namn m. ni. Därpli koliinier en fiillstandig förteckning öfver Iivarje förf:s arbeten nied uppgifter om dessas tryckår, forinat, sidantal, olika upplagor, öf versattiiiiigm till franiinande sprak, clarpå förf:s bi- drag till kalendrar, tidskrifter, tidningar, etc. samt till sist de pseiidoiiyiner ocli signaturer, soiii af Iieniie begagnats. En mängd skriftsti-illariiinor Ila medtagits, Iivilka varit verksamma inom den periodiska ocli dagliga pressen, men aldrig piiblicerat något själfstäii- digt arbete - Iiarigeiioin liar katalogens varde och fullstandigliet betydligt ökats p8 samnia gkng som ntgifvarinnornas möda. ~ a r e n i o t Iiafva inga prosaöfversiittningar från frainmande språk inedtagits. Finska författarinnor, som katalogafdeliiingen, Iivilken följes af en förteckning på 8 sidor.

skrifvit på svenska, äro afven införda i fyller icke mindre an 174 sidor och åt- signaturer och p~eiicloiiynier upptagande

E t t ~tiidiiiin af katalogen erbjiider inånga intressanta syiipiink- ter. .Af forna tiders Iwinnor lisfva icke inånga efterlëmiiat ett namn inom litteratiirens historia. Medeltiden representekas af den heliga .

Birgitta, soiii utan gensägelse ar icke allenast till tiden utan afveii till betydelsen Sveriges första författarinna. Den oinsorgsfiilla för- teckningen på hennes arbeten ocli deras inåiiga ÖfversBttningar och olika upplagor iipptager icke mindre an fyra sidor i katalogen. Från inedeltiden förekoinnia för öfrigt endast ett par iiamii, afven de p& nnniior, nämligen abbedissan i, Vadstenal kloster .BIargaretha Claus- dotter (d. 1486), soni skrifvit'en Birgittaki.önika, och Anna Fickesdotter Biilow, abbedissa i saiilina kloster f r h 1501, som skrifvit en ~Chroni- con genealogiciini eller iiiidervisning på någoii gaiiiind släclit med åt- skilliga tidaliandelser. s

Från Sveriges storhetstid bevarar liistorien niiiinet af inkngen .

fraiiistheiide kviiina, nie11 det var nier inom det praktiska lifvet än på litteraturens falt 1600-talets liaiidliiigskraftiga adelsdanier utniarkte sig, och de f& arbeten af kvinliga författare (bl. dessa några medleinmar af slakten de la Gardie, den beryktade Aiirora Köningsiiiark och hen-

nes syster), soin gatt till eftervärlden, utgöras mest af poem, religiösa betraktelser, bref och dagboksanteckningar. E t t kvinligt författare- namn af större betydelse liar tiden dock att uppvisa: drottning Kri- stinas, hvilken efterlämnat flere litterära arbeten i olika ainneii, inen intet skrifvet på svenska. Däribland tilldraga sig några samlin- gar aforismer, början till en sjalfbiografi samt hennes bref största intresset.

Frhn 1700-talet finna vi i katalogen icke så få författarinne- namn, af livilka de inest kanda äro de tre skaldinnorna, Sofia Elisa- beth e ren ner, Hedvig Sofia Nordenflycht och sist till tiden, men först i snille och popularitet Anna Maria Lenngren.

Det ar dock utan all jämförelse vart hrliundrade, som läiiinar den största kontingenten af skriftstallarinnor. Lika talrika so111 de äro till antal, lika växlande har deras val af ämnen varit.

Visserligen ar skönlitteraturen det falt, hvarp6, de kvinliga för- fattarna helst röra sig och hittills med ytterst få undantag det enda, dar de åstadkoinniit nhgot verk af större betydelse, men afven inom andra grenar af litteraturen liar det kvinliga ingeniet med större eller mindre framghng försökt sig.

Kvinnan ined sin lifligare fantasi och sitt intensivare känslolif ar vanligen mer an mannen mottaglig för religionens sanningar. Ocksh finna vi en mängd kvinnor soin skrifvit i religiösa ämnen, icke iniiist religiös poesi. En sjuklig företeelse från äldre tider på detta oiiiråde, tyckes Eva BIargaretlia Frölicli (död 1682) varit, livilken i katalogen kallas »religioiissv~rmerska». Hon liar titgi£vit en mängd bibelkoin- nientarieï, ofta med tilläinpning p& sin tid, och dömdes i följd af sina sphdoinar först %till evig landsflykt^ och sedan, da Iion detta oak- tadt %tervaiide till Stockholm, till tuktlitis på lifstid.

P& en d@ af litteraturen harskar kvinnan af hlder obestridt, pk den del, som behandlar kokkonsten ocli andra grenar af den husliga ekonomien, sksoin slakt, bryggd, bakning, färgning, väfnad, etc. Ocksh utgöra kokböckernas författariniior en icke ringa procent af de i katalogen upptagna. Äfven mejeriskötsel och trädghrdsodling, t. o. in. s h speciella . och för vårt 'nordliga klinlat ovanliga grenar daraf som viiiraiikors plantering ocli beskärande samt odling af mullbiirstrad och silkesina- skar, lia beliandlats af kvinnor.

Men icke blott den litisliga ekonomien utan iifven nationaleko- noinien liar lockat v&ra skrifvande dainer. Så titgaf i förra %rhlin- . dradet en fru Warinlioltz en liten uppsats: ,Tankar i anlediiiig af sista ö fver f löd~förordn in~ .

Ungdomens uppfostran och undervisning liar ju sedan urminnes tider varit ett af kvinnornas förnämsta verksamhetsfält, det är därför helt naturligt, att deras litterära verksamhet ofta rört sig kring dessa Imiien och att de nppträdt shsom iörfattare till s% väl uppsatser i uppfostringsfr%gor som till läroböcker och nöjesläsning för iingdom.

Långt innan Sverige fick sin första kvinliga läkare (katalogen innehåller en förteckning på flere af henne författade vetenskapliga uppsatser), ha kvinnor försökt sig p% den praktiska läkekonstens oin- rhde, dock tyckes det varit ytterst få, som vågat uppträda såsom författa- rinnor inom detta fack. E n fru Wallden, barninorska till yrket, liar dock 1850 gifvit ut ett liäfte om ,Lilla vattenliikaren vid sjuksängen för kojan och heinmet),, och en fru Vegesack f. Brissiilan lät 1831 trycka »ett recept mot cholera morbus på vers,. Katalogen upptager afven bland förf attarinnorna en vaccinatris, fru Giillberg f. Pikiilell, soin utgifvit flere arbeten, men dessa äro allesammans diktsamlingar.

Inom historieforskningen och geneologien förekoinina htskilliga kvinliga författarenamn. Från äldre tider finna vi kvinnor shsoin ut- gifvare af släktkrönikor, vi anföra som exempel Cecilia Cracoiis >Be- rättelse om Gullbergs slott, ocli hur det manligen försvarades af Com- niendanten Marten Cracou)), samt Edla Christ iana Rosenstj ernas ocli Christiana Margretn Silf verstedts familjekrönika från 1700-talet s : D En gammal karolins &terkomst till hemmet ur ff~ngenskapenw.

E t t ganska märkligt historisk-geografiskt arbete, utgifvet af en kvinna, iiï %Forna och närvarande Sverige s, soin l81 6 börjat iitgif vas af U. Thersner och C. F. Akrell, men livilket åren 1845-67 uteslu- tande leddes af den fijrres dotter Tliora Tliersner, livilken bl. a. sjiilf litografierade sina teckningar.

Från det senaste decenniet liar kvinnan afveii iipptriidt såsom författare inom matematiken och iiaturvetenskaperiin, och katalogen upptager iitom Sonja ICovalevsky, som vi dock knappast torde ha rätt at t rakna bland svenska kvinnor, åtskilliga författarinnor till uppsatser i botanik, zoologi, fysik, kemi etc., införda i Svenska veten- skapsakademiens liandlingar. Redan i förra århundradet liar denna akademi till sina handlingar mottagit bidrag fr%n en kviiilig penna. Grefviiinan Eva de la Gardie, f . 1724 ocli gift 1741 med riksrii,det grefve Claes Ekeblad, liar i &rg(lngen för 1745 skrifvit en uppsats om »Försök a t tilverka bröd, briinvin, stärkelse och puder af potatos~ samt i årgången 1752 »Beskrifning på tvål som ar tjenlig til Bom- ulls- garns bleknings ; men ändå mer inärlrvärdigt torde vara, att grefvinnan 1748 invaldes till ledamot af denna akademi.

* :i:

Vi liafva nu' redogjort för några af de ainnen, som beliandlats af våra kviiiliga författare. Många andra synpunkter frainstalla sig vid ett genombladdrandc af katalogen. Rörande de skrifvandes sarn- liällsställning finna vi nästan alla klasser ocli stånd representerade, allt ifrån den regerande drottningen (så viil Krhtinas som Ulrika Eleonoras minii återfinnas, af öfriga drottningars endast Josefinas) 3nda ned till .

torparliiistr~in, tjänstepigan och fattighjonet. Titlarna gro ofta lika karakteristiska för tiden som för förfat-

taren. Vi anföra några få exempel : w En mycket uppbyggelig ocli Iijärtrörande visa författad i fängelset af pigan Brita Olsdotter, natten förrän hon utfördes till. afrät.tsplatseii (1824). >Ringa; och enfal- dig tacksainhetsgard till Bellinan af den snart 61 års ganila giiinniaii C. C. B. (Christ. Catli. Bergström f. 1 7 6 8 ) ~ >Några erindringaï i anledning af cliolerans inånga bortryckande vänner. Tecknad i mycken enfald af en 65-årig gumma C. C. B.» ,Gudeliga syner och uppen- barelser under visionärt tillstand iinderbarligen förunnade och dar- emellan i fromniaste enfald framstiillda af pigan Inga Elisabeth Jans- dotter (f. 1835) i Taby by a t Fsringe s&keen.w .Visa om ett olyck- ligt öde ined ett briidpar, soin drunkim.de på, Svartelfveii i Norn sockeii och Backetorps by den 29 nov. 1828 af Lisa ers dotter.^

En af fru Lenngrens satirer och sagan om prinsessan Snöhvit %r ju en ganska egendomlig samrnanstalliiing, och dock Iiar deii före- koininit i en af dessa skillingsskrifter för folket, i Iivilka atskilliga af den stora ska1diniian.s dikter iitgifvits. ikiårteii Holk liar s%liiiida iitgif vits tillsainiilaiis med » Sanct Pehr och Broder Lustig>, »Poj karile, tillsaininaiis med H. C. Andersens »Den ståndaktige tennsoldatenr, »&Ianneiis sista viljan tillsamiilans med »Allmaii kilngörelses o. s. v.

Af vara mer kanda författarinnor ar det icke så få som öfver- satts till fränlinande spihk. Si% äro arbeten a£ Fredrika Brenier öfver- satta till danska, tyska, engelska, franska, hollaiidska, finska, ryska, polska, af Emilie Flygare-Carlén till danska, tyska, engelska, franska, italienska, liolliindska, polska och tsjechiska, af Marie Sofie Scliwartz till danska, tyska (flere af hennes romaner utkoinino först p% detta språk), franska, engelska, hollaiidska, finska och polska. Vara senare författ~riiinor shsoin Amanda Kerfstedt, Matliilda Roos, Anne Char- lotte Leffles ha fått flera af sina arbeten öfversatta till norska, dan- ska, finska, tyska och holländska.

Nycket kiiiicle a111111 vara att säga oin ~Kviiinaii inoni svenska

litteratureii~, nie11 vi liafva redan mer än tillbörligt tagit Dagnys starkt begränsade iitryinme i alisprlik. Vi hoppas emellertid att var anspråkslösa anmälail niåtte hos en och annan af våra läsare väcka tillräckligt intresse för .det förtjaiistfulla arbetet, för att de själfva skola taga närmare käiiiiedoin om detsainina.

M. C.

Flickskolernöt et i Lund sommaren 1893.

Lika visst soin vårt hrliundrade är järiivagariies, %r det ocksi cle stora allniänna mötenas tidelivarf - det ena eii följd af det andra. Ingen griipp af sainarbetande människor anser sig kunna iiiid- vara dessa sammankoinster, där arbetsglädjen ingått förbund med fest- glädjen. De gifva uppliof till och de sprida liga idder, de starka och nara åsikter, som redan viinnit faste, de gifva de spridda krafterna solidaritetens styrka.

Jii nier arbetareii vid sitt dagliga varf är li#nvisad till sig själf eller till en t r h g r e krets, desto viktigare blifwa för honom dessa allmänila möten. Och till sådana isolerade arbetare kan inaii iiifiiigen- städes riikiia de larariiinor, soin i Sverige liafva den liögre kvinliga iiiidervisiiingen om händer.

E n talrik och intresserad skara af arbetare inom den liögre svenska flickskolan samlades ock till allmänt möte - det sjette i oïd- ningeii - i Liiiid från den 12 till den 15 juni detta år.

IYIötet var i yttre afseende särdeles lyckadt. E t t stralande soin- inarvader shdant sätter mäiiiiiskorna i god stämning - en för iilaliga ny, för alla intresseväckande, lifvande onigifning, förträffliga anordningar, soin lämnade föga stoff åt de aninarkningslysfne, Iivilka jii aldrig saknas, och först och sist en vanlighet, en gästfrihet, som st% öfver allt beröm och säkerligen 110s alla deltagarne efterläiiiiiat iiiinnen, so111 ej sh lätt nötas bort.

Den skhiska naturen var,.- s%soin redan iiäiiiiits, för inånga af deltagarne ny. At t lära kanna de viktigaste och intressantaste de- lariie af vart stora fädernesland är det ej minst varderika utbytet en lärarinna hemtar af dessa skolmöten, och det synes mig darför söm ett lyckligt grepp, att nästa möte skall hållas i en norrländsk stad.

De nord- och sydsvenska elementen fingo under de väl ordnade s:~inkväinen, som aflöste förliandlingarne, godt tillfälle att lära känna livarandra. Och ingen har väl någonsin bevistat ett större möte utan att ha kommit till den slutsatsen, att det just är samkvämen so111 laiiina den biista behållningen. Detta galler ej niinst möten, där kvin- norna utgöra maj oriteten.

On1 det finnes något af fru Leiingrens gamla recept på kvinlig- het, so111 haft lifskraft . i sig, så är det detta : »Tala Betty - hall ej tal», %Du tror ej hur det oss förställer,. I de enskilda samtalvn finna vi hos de församlade damerna idéernas rikedom ocli tungans liflighet, i de offentliga diskiissionerna vä'talighetens tystnad. De flesta - och vi äro niistan frestade säga de bästa - tiga. Många äldre lärarinnor, so111 hunnit samla den största erfarenheten, vilja ej gärna uppträda offentligt, det var ej seden i deras ungdom, och därför llör man vid de offentliga saininankomsterna icke deras stamma. E j för att de där- före alltid samtycka till hvad de höra, ehuru det nog ofta så upp- fattas; de tiga, men reflektera - och recensera desto mer.

Det rader dock en betydande skillnad just i detta fall mellan de senaste ocli de första flickskolemötena, och hvad motet i Lund angår, kan ingen ined fog påstå, att det där endast var ett fåtal herrar som behärskade diskussionerna. Allra minst var detta fallet inom sek- tionerna, där nu för första ghgen kvinnor sutto soin ordförande.

Xhnga intressanta och för flickskolorna viktiga spörsinål före- . koinino vid de allinänna saminankomsterna - m%liända allt för många för att alla skulle behörigen kunna utredas.

$1 öjlig7ietetz att begräma Jlickskolans verksamlhet och närmare be- stämnma dess uppgift, gent emot de måtzga 7craf alln.zäfz7ieten ställer på $ensamma, var en a,f de viktiga frågor, som kommo under debatt.

En fråga af detta slag afgöres dock ej med några timmars dis- kussion, om den öfverhufvudtaget f. n. kan afgöras, sammanbunden som. den ar med djupt gående sociala frågor. En del menade, att heni- men ville ha salongsdamer, hvarföre skolorna måst; rätta sig därefter, andra Ater, att då hemmen fordrade, att flickorna skulle göras dugliga a t t försörja sig sjalfva, inåste skolorna gå i sainma riktning. Erfaren- heterna voro således p& denna punkt högst olika.

Frdyan om öfvern?zst~*ängninngg var också före, dock utan att om- fattas med sainina intresse soin vid föregfiende skolmöten. Det före-

föll soin on1 man varit ense oiii att någon öfveransträngning numera endast undantagsvis förekomne.

Med större liflighet omfattades friigan ona feriernas förkortfiing och i samband därmed om feriernas anvtindande pb ett gagneligt stitt.

Å ena sidan betonades: att de långa vintrarne göra att ungdomen behöfver ledighet under vår kortvariga sommar; att lieininen hinna ha rätt till 4 inanader af året, d% skolan tager en så stor del af de öfriga 8; att de tillfällen till kroppslig utveckling samt till delta- gande i hemmets arbeten och nöjen, som de 3 månadernas sommarferier gifva, rikligen ersätta hvad som förloras i kunskaper; och sliitligen framkastades den frågan, om verkligen den svenska nationen trots sina långa ferier i bildning och kunskaper stode andra folk efter,

Å den andra sidan framhölls: att äfven i Danmark och Norge har inaii långa vintrar, utan att barnen därföre äro hela somrarne befriade fr%n skolarbete; att ferierna de senare aren blifvit längre, och att en reaktion bara af det skäl vore af nöden, ty skolkurserna forcerades nu p% ett för barnens receptivitet onatiirligt sätt. Det påpekades, att hemmen ej förstå att sysselsätta barnen utan att dessa 'viinja sig vid' att skjuta upp med sitt arbete och slå dank, bli loja . och tröga, d. v. s. f& utveckla nationella lyten, soni äro obestridliga, . ,

äfveii om det medgifves, att svenskarne i intelligens st% i jiiinnhöjd med andra folk.

Det växlades hårda ord. Skolvärlden beskyldes för egoism, d% den ej ville förlänga läsåret. Finnes det i detta fall någon egoism 110s den svenska Iiirarinnekbren, s& är den helt säkert omedveten. De narvarande hade emellertid ej &got emot ïärju~ngar~zes sominararbeten, och inånga forslag om l m u feriearbetet skulle ordnas frainlades. De flesta tycktes dock vara eniga i, att det bästa utbytet en lärjunge kunde hafva a f läsning under sommaren, vore om hau kunde lära sig, ej blott l%sa läxor eller ~ s l i i k a ~ en s. k. rolig bok, ut#n att studera p% egen hand.

O tvif velaktigt sammanlianger frigan om feriernas f örkortning med den fråga, som ådrog sig det ojamförligt största intresset.vid skolniötet, frågan om införaitdet af teoretisk och praktisk undervisninng i huslig ekonomi.

Det var en ny fraga, en anledning till det stora intresset. E n annan anledning var af personlig art. Frågan inleddes af en af Nor- ges mest ansedda Ilärarinnor, skolföresthndarinnan i Drainmen, fröken Henriette Wiilfsberg. Med öfvertygelsens varme, elegant och spiri- tuelt berättade hon huru detta ämne lästes i hennes skola, Iivilken

nytta larjiiiigarne haft däraf och 11,urii allmänt de intresserade sig där- för. En viss lianförelse grep en stor del af publiken inför denna varma vältalighet, och en resoliitioii antogs af mötet, att detta laro- amne borde i vira flickskolor införas. '

Öf ver splittring af krafter, mångläseri ocli forcerade kurser hade förut lifligt klagats, men dylika klagomål hindra aldrig ett skolmöte att föreslå införandet af äiinu ett ämne. Excmplet i Lund är ej ena- stående.

Det fanns dock en betydaiide minoritet, som ingalimda gillade den antagna resolutionen, och det ifrågasatta ämnet berörde allt för många intressen för att ej framkalla en liflig diskiission, offentlig så val so111 enskild.

I en sak voro alla ense: den unga flickan borde ha kiinskap i Iiusliga ting, och huslighetens lof sjöngs i alla tonarter, liksom om inan befarat hemliga motst&ndare.

Men därmed var endräkten ocksi sliit. Den första frågan, som franistalldes, lydde: ar verkligen klagan öfver att våra flickor äro opraktiska berättigad? Erfarenheter åberopades både för ocli emot, deras röster voro dock .öfvervagande, som menade, att många af vhra unga flickor ej få den praktiska uppfostran de ha af iiödeii. Ocli detta med ratta. Vårt folk ar snarare teoretiskt än praktiskt anlagdt, och det är fara för, att afven hos den svenska kvinnan det praktiska arbetet ej blir tillbörligt beaktadt, liksom det alldeles säkert ej aktas nog högt hos den svenske mannen.

För det andra framstalldes fragan : liiirii skall deiina praktiska upp- fostran bibringas? Å ena sidan svarades: det måste ske i skolan, ty lieinnien kunna ej eller vilja ej gifva döttrarna en praktisk utbildning, endast i skolan kan den blif va ordnad och systematisk; ii%gra timmar i veckan, helst en lie1 dag, böra anslås till praktisk öfning i kokkonst ocli till i förening darmed stående teoretiska insikter. Efter skoltiden ar det fik sent att börja därmed. A den andra invandes häremot, att '

hemmen liafva en så oafvislig plikt att lära flickan liosligllet, at t det snart sagdt innebär en kränkning af lieinmets ratt, att skolan dariiti ingriper; vidare att liusliglieten ej består blott i matlagning och ej in- läres på några timmar; att detta nya laroiiinne vid skolgångens sliit skall glömmas lika val so111 så många af de öfriga; att en fiicka' har godt tillfälle att efter siii skolkurs genon~gi en l~iisliållsskola., då hon ej förnan vid 17 års ålder kan inträda i det äkta ståndet, således själf f& ett liiisliåll; samt att vi i Sverige lin s& långa ferier, at t flic-

korna (1% böra Iwiina sysselstittas i lieminen och öfva sig i li~isliga gör0 nl;L

Det frainliölls iifven, att genom detta nya li~niies införande, aiitin- gen stiidiet af de öfriga iniste blifva ytligare eller ock niåste n!~gra liiroiiinnen borttagas iir skolan. Siinktes åter kunskapsiiivin, stiingdes ocksk flere förv~irfslzällor för de iir skolorna utträtlande iinga flickorna, s~sonz platser vid banker, jiirnviigar, telegrafer etc., Iivarest de alltid bli iinderltastade konkiirrcilsens liirda lag. Ej iinclerligt att inhigen liirarinna frågade sig bekymrad: livar taga tid ifrkn till detta nya '

iimne, som oi~ekligeii krafver myc7cen tid, om det skall varda af nigoii nytta och ej blott en dekoration p% skolscliemat?

Vid alla d.e enskilda ssrnkviimen debatterades frfgmi p i det l i f - ligaste. Ma11 märkte därvid lätt, !att anliiingarne af detta nya iimne voro af tvenne ganska vidt skilda slag. Först och fränist de, som troget bevarade det gamla Itvinnoidealet och soin Iioppdes, att dessa skollriirser i inatlagning sinkiiingoin skola Ii%nvisa Iiela Itvinno- könet i ter till dess ratta plats - den husliga liarden. För det andra fr:~mstegsviinnerna, som vilja i praktisk riktning reformera all skol- bildnii-ig, gossarnes såviil som flickornas. Miirkvi-irdigt nog, hade dessa bgda skilda element ingått förbiiiid ined livarandra.

Hos ~notståndarne till det nys aninet skönjdes äfve-n tv& olika riktningar: en konservativ, som var öfvertygad 0111 att Iiiisliglieten aldrig kan fostras i skolan, och en frainstegsriktning, soin i ocli för sig ej hade likgot att invlnda mot att skolan blir praktisk, inen soqn ej vill iilliita att ett endn q t t amne införes'uta9z i samband med en om- o~ya~zisatz'on af jlickslcolan, livilket & andra sidan ej ined fördel kali ske, iitan att ocksi mbzga nnclra för2i.nrlringa,r bbbde inom gosskolan

Det w% lilir i anleclning af detta Sinne tillhtas mig följande reflexioner.

Det klagas alliniint öfver att flickor hellre taga emot de sainsta platser iitoin lieiii men, 511 Iijiilpa till inoni si tt eget. De förnäwsta orsakerna till detta missförli<lllaiide torde vara att söka s i vii1 i nö- jeslystnad ocli lust efter ombyte, som i begEiret efter regelbiiiidet, ordiiadt, betaldt arbete. Men nhgra tininiars praktislr iindervisning i slto- lan, lara ej inge den iiliga flickan större 1iåg för lieinmets plikter, utan fara Sr, att clliraf uppstir livad jag slinlle vilja kalla en snlo~zgs- 7izisligltet. Det iir mer pikant, iiar den unga flickan för den beundrande ,

*:

lialkavaljeren ltaii ointala, a t t Iion en 7 ~ l förinidrlag i veckan rifvit mandel, rört smör, ja t. o. in? skalat potatis, iin a t t hon bittida ocli sent skickas niariiinas iirenden, stoppar strii~npor, tviittsr sinhyskonen, ja, rent af ersiitter en tjiinstflicka, något soin ej borde vara ovanligt i familjer, där förniögenliet ej finnes.

De ,ziisprikslösa, enformiga, mangen & n g otacksamlna, men dock SH viktiga plikterna i lieinniet bibringar skolan den unga flickan,

. ej blott genoin införande af Iiiislig eltonoini som ett nytt liiroliinne, utan frainst diirigenoin, a t t Iion i sitt arbete likes a t t vara grundlig, flardlös ocli plilrttrogen .

Kraftiga protester Iiöj des iinder skolmötet mot det öf verdrif ila spr%l<stiidiet i vara flickskolor, och niången inenacle, at t genom at t iminska spriktiininarne erkiölles tid till det nya läroainnet.

Men detta blir svårt a t t genomföra, då alliniinlieten liar en helt annan uppfattning af sprikelis oerhörda betydelse än livad ~liolfolk liar. ~ ~ r i k k h s k a p e n iir en talang, och talanger lia alltid erklints nyttiga för lrviniiorna, iinder det a t t ett odladt förstiind och faktiska kiinslsaper ansetts som mer oanvandba.ra artiklar.

Man ar ytterst belåten med en skol:^, som vill lera flickan at t skrifva tre friiwinande språk, en kunskap, som Iion sedan sh sällan liar praktisk anviindning för, inen inan frhgar ej efter om Iion diir lär sig a t t skrifva korrekt sitt eget modersnihl. J a g skulle kunna anföra otaliga exempel p% ytligheten i v i r kviiiliga iingdoiiis skolbild- ning, I imi flickor finnas livilka visserligen last tre spr&k, inen sta okiiii- niga inför de alldagligaste salter ocli företeelser, förviixla Jönköping och Linköping, tro a t t rilrsdagsiniiri och stadsfiilliniiktige iiro liktydiga,, tveka i livilket väderstreck solen går upp, Iia aldrig Iiört talas oin Göthe och Sliakespeare. o. s. v., Ocli dessa exeinpel gro, så otroligt, det later, ej gripna nr luften, utan lieintade ur niin egen erfareiiliet angkenclc kiinskapsinåttet efter slutad skoll<urs Iios språltkiinniga, ja, t. o. m. intelligenta unga Itvinnor.

Hvilken stånclpiinkt man för öfrigt må intaga till matlagnings- iiinnet, därom torde alla vara ense, a t t inan mHste söka rkda bot för

' ytligheten i flickornas bildning, ej ytterligare iiiiclerblHsa densainina.

Liksom » kokfrågan » och livad darined sanlinanliiinger pH mötet absorberat alla andra intressen, liar den afven i denna artikel alltför mycket inkrgktat P& det starkt begriiiisade iitryinniet. J a g i16ste d#rför %l.iiiija mig ihed a t t endast omiilirniis fröken Anna Saiidströins

(Uffes) psykologiskt fina föredrag om berdttesenctoden ocli fröken Eönströins originella och intressanta framställning.' af ett för skolan afpassadt Izistorislct stzcditcnz af geonzetq+en, sam t slti tligeii prof essor G. Cederscliiölds sakrika f öredrag om svenska alcadeeazz'e~zs nya ordbok.

Om sektionerna måste jag fatta mig lika kort. I sektionen för kristendom 1iö11 fröken H. Westnian ett föredrag, i Iivilket Iion kritiserade den förvanda katekesläsniiigeii, p i samma girig betonande, a t t därföre ej all lcatekesliisiliiig vore fördömlig.

Den största lifaktigheten visade språksektionen. De nya under- visningsinetoderna för de moderna språken hade energiska, talangftilla förespråkare och en tidsödande, ensidig grammatikläsning fick sin dom. A t t den forinella språkkiinskapen kan tillgodoses afven ined praktiska sprikmetoder t-ydliggjordes. Det varnades dock för at t dessa metoder, aiiväiida p i alla tre språken på en ghiig, skulle kiinna ineclföra öfver- ans triingning.

I sektionen för liistoria ocli geografi blef lifligt framhållet detta senare ämnes stora iippfostraiide betydelse. Äfven diskuterades frå- gan om liiir~i historie- och geo~afiundervisi~iiigen skulle knnna ordnas så, a t t di-irined vår nationella känsla bättre starktes än livad nu a r f allet.

Det a r visst godt och val, yttrades det, a t t flickskolorna an- ordna fosterllindsk,z fester, inen Iiiirii lätt kiiiina ej dessa urarta till

toinina fraser och k5iiisloutgjittelser. Ersätter väl flickskolan med dy- lilra festtillstiillningar livad iion brustit i frhga om at t dana svenska kviiinor, sådana, som Iiirt sig a t t kanila och älska sitt land i dess spriik, dess litteratur och Iiistoria? För niirvarande 1Mses i inknga flick- skolor ofta livarken Sveriges liistoria eller dess geografi i de högsta klas- serna. Det anses tillri-icltligt, a t t dessa amiien griindligt bibringats sm&ltlasserna. Och dock torde det först vara feinton- ocli sexton- ixingar, som äro niogna a t t uppfatta iiiiinen, som beröra fäderneslandets kiiltiirliistoria, dess nBingsk:illor, folklif, förf attningar o. s. v.

E n i s t t lciinskap oiii sitt land niedför afven karlek diirtill, icke en ltiirlek, som yttrar sig i cliaiiviiiistisk öfverspandhet, men som alstrar en stark ocli djup f osterlandskänsla, ett' ?zationellt lynne, som vi svenskar tyviirr alltför ofta sakna. Det #r en sann fosterlands. kiirlek vi vii1 beliöfva. R a r den svenska flickskolan detta m51 för ögonen, skall den i-ifven lyckligt kiinna genomgå, de brytningstider, soni helt visst föresta, ocli p5 s% vis riitt .gagna det kvinliga sliiktet.

Ellen -Fries.

Meddelanden från Fredrika-Bremer- Förbundet.

Stlpendiefonderna. Till Vesteïbotteiis lans afdeliiing af Allriiiiniia Stipeiidiefoiideii liar framlidna fröken TVillielniiria Ii'alilstedt i Uinei d onera t Fem 22uen (5,000) kronor.

Geiioni frölreii Alilaiida Bergstedt i Nyköping liar till Söcler- rnaiilaiids lans afdelniiig af Allilialiiia Stipendiefonden öfverliirniiats Ettl~~c~zcl/*a@~gufen~ (1 25) kronor ntgörande behållning af f örsålda liaiid- arbeteii, soin af frökeii Bergstedt, frökeii Henriette Löweii in. fl. för- färdigats.

Stipendiekoinitdns sekreterare frölteii Matliilda Silow liar iiiider september inbiiacl gjort resor i Jerntland ocli Dalarne, livarvid inför iribjiidria kretsar redogörelser liininats ÖEver l~redi.ikn-Breiiier-F6rbii1i- det ocli dess stipeiidiefonder. Lanslzoinité för Jeintlaiicls lii~is iii- sats af Alliniiiiiia stipendiefo~ideii. ar bildad iiied l~aiiclsliöfdiiigslraii Tliecla Aspliiiid soin ordförande, fru Sofie Haggl~iiid som vice ord- förande samt fröken Eva Ekberg so111 sekreteïnre. Liiiisltoinité för Kopparbergs lan ar bildad ined Laiidshöfdingskaii Wersiill soin ord- förailde, sanit 1okalkoinitAer i Hedelnora och Sater med frilierriiinan Aiigiista Toll, fibii Hilcla Trotxig samt frökeii J. L. Söderhjel.iri soin

/" dessa lokalko~iiitéers ordförande. I: 1:

:i: b

Utvandringen ti l l Danmark. Ett nytt bevis för att de svenska allmogeflickorna ej langre i så stort antd som förr iitvandra till Daii- iiiark och att Daninaik ej lin iilera fki. sitt beliof af arbetskrafter fyldt frhi Sverige, finner inan daii, att danska agenter i &r valiclt sig till Fiiilaud för att darstades söka vinna livinliga tj iinare. Detta f ö ï - sök synes dock icke koinnia att Icröiias ined frarngkng, atininstoiie liar deii finska pressen eiiergiskt sökt att inotsiitta sig deiiila iitvnndriilg.

,Nya Pressen D liar afliaiidlot f rågan i flera artiklar : ,l?iiilands jordbrnk liar», slxifves dar bl. a., »icke nigot öfverflöd ptl arbetskraft att afsta Bt utlaiidet. Neii det ar icke detta, fragaii nariiiast galler, iitaii linrnvida jordbriilssnrbeterskai~ f r h J!'iiilaiicl Ilade att lioppas p5 en biittre e1;onoinislt stiillniiig ocli b8ttre fraintidsntsikter i Daiiniark iiii i eget land. Det ar denna synpunkt, som för arbetaren inaste blifva den afgöraiide, och lir deiiiia syiipiiiiki tillkommer clet afveii lai!dets press ocli myndigheter att till- eller africla deiilie. att söka sin lycka iitoiii fosterlandets graliser. 8 .

D8ref ter f rainli&lles, att frainticlsiitsilrterna f ör filiskorna antagli- gen icke slmlle vara goda i Dauiiiark. Man påpekar liiirn svenska tjiinstflickors iitvaiiclriilg till Daninark iiiiinera aftagit samt att orsaken bör sölsas clels i de ogyiliisaiiinia pekiiniara förli&llaiideu uiicler livilka de arbe-

tat, clels ock i de förförelser och frestelser, för lwilka de varit utsatta i det friiinmande landet.

,Nya Pressen» stöder sina uttalanden i detta afseende pk de artiklar de svenska, tidningarna allt som oftast haft i denna fråga saint siirekildt på de redogörelser i saken, soin varit intagna i Dagny. . San- rioliltt iir ock att de finska allinogeflickorna skulle i det friiininande lmlet Itomina att möta sainma svårigheter, soin våra egna lands- inaiiiniior, saint att det för Finland ar fördelaktigare att inoin eget land tillgodogöra sig aibetskraften 110s siim kvinliga arbetare, iiii att dessa, om ock med utsikt till nkgot Iiögre lön,' skola under ogylin- saiima förliållaiideii förslösa sin basta tid i frlininande land för att sedan, då arbetsförrnågan ar uttömd, till lieinlandet.

&terviiiidn eller återsiindas

Hvarj ehanda i kvinno fkågan.

Sverige. De kvinliga studenterna, som deiiiia termin iiro vid Upsala i?niversitet iiiskïifna, utgöra ett större antal an under något före- ,$ende kr, ii#mligeii omkring 26. Daraf 3 medicine kandidater, 1 fil. och juris kandidat samt 5 fil. kandidater. Med afseeiide på fördel- iiiirgen inoin f,zlciilteterii,z stiidera: 1 juridik, 3 medicin och 3 lasa p% nied. fil. exainen. Af de öfriga, som alla tillhöra fllosofiska fakul- teten, studera, d& iilan fördelar deiii efter hufviidiimneiia, oinkring 6 ~iatrirveteiiskap, 5 historia, 4 lefvande sprak, 2 filosofi, 1 matematik, och 1 latin.

KvinlhJa gymnastiksällskapets öfningar för unga arbetande kvin- nor, livilka företriidesvis afse att inotverlta det skadliga inflytaiide, soin ett ensidigt eller stillasittande arbete utöfvar p i kroppens alla föw%tt~iingar, hafva tagit sin början å gyiniiastiska centraliiistitutet. 'i'erininsafgifteii ar endast 1 kr. 25 öre.

KvinlhJt tandläkarestipendium. Et t stipendim å 300 kr. f råii »fru IVillielriiiiia Hiertas stipeiidiefoiid», till uiiderstöcl för obemedlade kvinnor, livilka, efter nflagd inatiiritetsexainen, iigna sig åt tand- l l ikare~~ket, sökes Iios medici~ialstyrelsen inoiii november inåuads iitghg.

Fru Ebba Ramsay, den. bekanta föreståndarinnan för abnorm- skolan Villielinsro invid ,Tönköping, liar, efter livad oss meddelats, i år, i likhet nied mknga före&eiide soinïar, företagit en stuclieresa till England, diir hon iiioin flere frainstående kretsar föredragit de epi- leptiska barnens belijiirtansviircla sak, hvilken öfverallt omfattats ined sginpati och intresse. I

Tysklaid. En kvinlk~ hedersdoktor. Filosofislra falrulteihi vid universitet i Freiberg i Baden har förlanat frii de Vasconcellos, född BIicllaelis, f rh i Oporto clolttorsv~rcliglieteii :€ör lieiiiies arbeten i roiiianslt filologi, slirskildt för heniies studier i spanska och portiigisiska spriikeii .

Det första fyska gymnasium för flickor öppiiades deii 16 septein- ber i lCarlsriihe. .

:i:

Erigluiid. En kvinllg geolog. Universitetet i Loiicloli, skrifver Review of Reviews, rälmar niimera ett stort antal Itviiinor, soin med ut- miirkt heder diir genoingått sina examina. En del af dessa, val bekanta inom veteiiskapen och litteraturen, liafva utgått f r h universitetet sho i i~ »bachelor of scieiice~ (filosofie kandidater), nien högst få Bro de, som eröfrat en doktorsgrad (doctor of scieiice). Hittills Ilar Lon- dons universitet endast kiiiiiiat uppvisa tvenne kviiiliga fil. doktorer: Sopliis Bryant (1884) och Cliarlotte Aiigas Scott (1885). I rLr har emellertid ett nytt ltvjnligt iiamii kiiiiiiat bifogas- till (le förras, miss, Maria M. Ogilvie's, hvilkeii tagit sin doktorsgrad inom den natur- veteiisltapliga faltnlteteii, sektioneii för geologi, inom livilket Binne iiiiss Ogilvie liir besitta stor l~rdoiii.

Austirdici~. Kvinnors rösträtt liar iiii, enligt s& val lngstif- taiicle r;"iclets soiii i'epi.eseiitaritlta~ii~i~areiis beslut, blifvit antagen som lag 11% Nya Zeelaiid.

»No iianle, liar svar a t t liei-nta 2 Prec1rilt:~-Breiner-$'örb1iii- dets byra.

STOCKHOLM.

Till Svenska qvinnor!

bland dein vunnit insteg.

år allt flera svenska qvinnor begagna sig af den slags för- kallas lifförsaliring, har dock kunskapen om lifförsiikringens känslan af dess nödviindighet hittills i allt för ringa grad

Likväl finnas det, just i våra, det sjclfst.Gndiga qvinliga arbetets dagar, många, för hvilka det borde fr&nstå sisom en oafvis1ig pligt att för- säkra sitt lif.

Den ena har en åldrig moder eller syskon, till hvilkas uppehälle hon med sitt arbete måste bidraga. Hennes inkomster äro ringa, ja otillräcldiga; men likväl ur det bättre att minska dem ytterligare med en lifförsälrringspremic, iln att hennes plötsliga bortgång skall lemna kanske i elände dem, hvilkas stöd hon Gr.

En annan måste exempelvis för sina studier 1ULna penningar. Filr hon lefva, kan hon utan tvifvel iterbetala lånet; inen skulle hon dö i förtid, gilr hon bort med den känslan af att icke hafva kunnat göra riitt för s i p . Mot detta hade hon med en lifförsakring kunnat skydda sig.

En crnnan, en gift qvinna, bidrager i mer eller mindre väsendtlig grad till sin familjs underhåll. Dör hon, har mannen kanske svårt att ensam bära faniiljcns alla ut-gifter, och derför bör hon med en lifförsakring förnssa sig om att äfven efter sin död kunna bidraga till de sinas uppehälle.

En annan gift qvinna bereder genom sin lifförslilrring ett valbehöfligt mödernearf iCt sina barn, och ännu en annan qvinna bildar genom sin försäkring ett välkominet ari för fattiga slagtingar eller trogna tjenare eller åstadkommer ett kapital, som hon vid sin död kan donera till något allmännyttigt andamil.

En annan kategori qvinnor utgöres af blifvande arftagerskor, som gifta sig med man utan förmögenhet. En sbdan qvinna bör ovilkorligt taga försiikring på sitt lif för det fall, som ej sällan inträffar, att hon skulle dö barnlös, före sina föräldrar, i iirilket fall hon ju icke skulle lemna någonting efter sig åt sin man.

Slutligen kan genom s. k. blandad lv- och kapilaZJijrsäkring, der kapitalet är beräknat att redan under lifstiden utbetalas, den försiikrade sjelf få njuta frukten ar sin sparsamhet i form af ett på äldre dagar valbehöfligt kapital.

Till tjenst för alla de qvinnor, hvilka önska taga försäkring p8 sitt lif, mon icke vilja för undersökningen vanda sig till manlig läkare, har bolaget Thule till sin bitrii- dande läkare i Stockholm ankgit Sveriges första pinliga liikare,

med. lic. Jröken Karolina TViderstriim, hvilkens adress ar: Bryggaregatan 6.

Ytoehholm. Ivar IIqr,-rtrYmR boIttryc:;:rf. IS!i3.

Artig premie for 100 kr. da kapitalet utbetalas

vid dödsfsll, 0 1 - mder en tidrym*

h premion erlagges:

t i l l fylds

p h u l e meddelar alla slag af liRirsiikringar, knpik1,1f6rsLikringar och lifriintor till alldeles samm premier och vilkor. som öfrim solida svenslca bolarr.

T1iiilc.s företriide bestar i den Ht de förs&gde, enligt holagsoxdningen bestainda., för försiikringe. hafvare sarskildt fördelaktiga vinstutdelningen, och intager bolaget i detta afseende en ondantagsstklliiing~ derigenoiii att nktiee,wne icke erlG11a högre utdelning än den i förh5llande till en SS omfattande rörelse obetydliga suinnian af 24,000 kr.

De försiikrades viustiitdelning, som eger rum brligen, Iivilket ar en stor fördel, stiger alltjemt, och började denna utdelning redan for ar 1883, innan knnu n%got annat svenskt lifförsiikringsbolag iitdelnclr vinst (ii tnn prernieförliöjning).

Exempel på af Thule uevkstdt Zda vinstutdelningar.

i vinst: for &r 1883 kr. .32.24 eller 8.4 % af Ilrspremien, u P 1884 D 67.66 D 15.1 u P u D u 1886 u 67.38 D .17.6 u o D o D 18GG D 77.49 D 20.2 u D u u D 1887 D 88.02 D 23.0 D o D D u 1888 D 98.97 D 25.8 D u D .D u l889 u 110.40 u 28.8 D u D D p 1890 u 122 31 D 31.9 D D D . D u .l891 .D 134.73 D 35 2 D n u D P 1892 D 147.72 D 38.6 u n D

Försäkrings fagnre enligt denna taOel1 med kapitalets utbetdande vid högst 55 ar, bef'rias jran aU vidare preinieb.etaLing oltr han blilvit wrst&adsatt tiU borgerlig verk- sm~liel genom kiisn bestämda falt af invaiiditet ( t . m. obotlig blindhet eller mistning a j den till arbete hufvudsakliqen anrända hnnden).

En person, som vid 36 5rs Illder &r 1878, mot en pre- mle af kronor 383, tog en blandad lif- och kapitnlförsiik- ring, der försEkringssi~mman, 10,000 Itronor, utbetalns vid 60 hrs Blder oller förut rid dödsfall, har fakliskt uppburit

för Hr 1883 kr. 66.76 eller 18.2 51> af Ilrspremicn, u D 1884 D 94.44 D 26.3 u D D D u 1885 P 104.10 u 27.8 D u D u , D 18SG D 114.12 u ' 30.6 D D D D D 1887 D 124.60 D 33 3 D P D

1, 1888 u 135.30 t> 36.2 2, D u D D 1889 D 146 63 P 39.2 D u D n D 1890 u 158.28 P 42.3 u D D D D 1591 u 170.68 D 45.6 P D D P D 1892 D o 183.48 D 49.0 D D -D

En person, som vid 41 Brs Hlder 1873 tog on försEk= ring p& 10,000 kronor med en hrspremic, under 20 Hr, n i

kronors har faktiskt i

År 1892 betal& denne försäkringslagnre sin sista premie, men afven derefter utgår vinsten sZsorn en med all sannoiikhet för hvarje &r allt större lifränta anda intill de: år , undsr huilket den försakrade aflider.

93. 9. (2.)

A U L V O S S , specialaffär for Sybehör,

Billig och bestämda priser. Nya Hush%llsskolan

(för bildade flickor). Grmldad 1881. Föresthiidarinna: Fröken H. Cronius.

=sa ~ u ~ k i & i l s s k - , ~ i e ~ ~ ~ Matsalar - Vestra Tradgårdsgatan 19.

OBS. ! Sarskild matsal för friintiininer.

WinBorgs L A C T O S E R I N - C A C A O

Viilsniakmde, lirqftigt niirmde, hiilsosriiii! Förordad af professorerna Olof Ha~niiiarsten, C. E. Bergstrancl, ined.

cl:r Cll. En1. Hagdal11 1n. fl. HIlsovMn~ioii, $idskrift för aJ.ll.lniiii~ och enskild li~lsov~wcl, yttrar i

s i t t niimmer för den 1 febriiari följa~ide: ;~Siil*cZetes mdWaruze 0C7k v&vcZe~*i7ct sdsom ett komcentrerccclt

oc7k snzuk&igt r~ä~~.i)zy.smecZeZ ä g * äfuen de9o i 7~uncZeZn Ikos oss i~föördu Zuctoseo~incuccco.~

Pris pr biirk oiii I d o kr. &&O; l/, kilo kr. 1,30; l/, kilo kr. 0,'iO.

ErhBlles hos hrr specerihandlare somt i parti hos

T7a. WZnBorg & C:o, Stoc7~7aoZm Koiigl. Hofloverantör.

Albert Schmidts Handskaffär Stockholm, Arscnalsgatrm 8.

Svenska, Engelsks, Franska och Tyska proinenadliandsksr, såviil fodrade som ofodrade: Balliandskar. Allin. te]. 71 39. Order f r h landsorten utföras mot efterkraf.

Stort lager af Ba1rnkl%der för alla iildrar,

till och ~iiod 16 Ar. GocZu t?jlr/e~* ! Nya, srnocc7~.t~ZZa - rnocGeZ- Zev ! BiZt?iga pdsev ! Allin. Telefon 68 40.

Z Stora Vnttugatan Z, hiirnhusct vid Urunkebcrgstorg.

10 Bazaren A Norrbro 10. H. NYSTROM.

Kronor 4 0 , 0 0 0 , 3 0 , 0 0 0 , 2 5 , 0 0 0 , 1 5 , 0 0 0 , 1 0 , 0 0 0 , 5,000, iriecl fiera större belopp kuiiiia vinnas genom Iröp af

Teater-Premie-O bligationer Nii.iawôuste cl.raagnhIgc6r 1 No~cemher OG,, 1 D e ~ e n a h e ~ ~ ~ .

Siiljns koiitniit til4 giillniido dagspris och p i iiihii~dsnfbotnliiiiigar: En gmzmal 0bli.qation mot 13; inbetalniugar af Kr. &GO i m&iiaden;

2 eller flere mot Kr. 2,50 pi: obligation i 13 miuacler. En ny Obligation (af 1893) mot 14 inbetalningar af KL. 1,GO i nihadeii;

2 eller $ere mot Kr. 1 4 0 pr obligation i 14 inhuader, samt .En ga~nliznl (n,f 1880) och En n y (af 1893) tillscmvlmns mot 13 inbetaliiiugar af Kr. 4,10 eller 22 iubetaluingnr af Kr. &GO.

Under detta och dstn, tv8 hrs 13 dragni~zga~ utlottas tillsammaas Kr. 626,000. - Fiillst5ndig beskrifning siindes mot 1Q öres porto. .

~o~olkoutoroi i : 30 ~ k o ~ ~ s b r o i i och l 2 Bnenroii h ~ o r & o , Stockliolm. l'osti~dress cndast : STOCI<HOLMS VEXELKONTOlC.

Wldsmed ESTHER MEYER, född l'oiisbncli,

(Firma Karl Meyer) reparerar alla slags Guld-, Silfver-, Nysilfver-, Granat- och Stenkols- arbeten samt Britannia- och andra finare inetallarbeten.

Förgyllning, försilfring och förnickling. Beställningar ;1 nya arbeten utföras. Billr'gt och godt arbete. Stort lager af äkta Agatarbeten. Y Ba*zcn7ceberg8gatccrn Y (f. d. Odemgata9z).

4 Möbeltyg, Mattor, Portierer, Gardiner D D 4 hos F. UHNI~R & C:O, 4

S t o c k h o hma, P r e d s g c c t c c m 22. D ) w Alla filrger oskadliga. Profver atlamnas äfven till landsorten. ( 4 OB$. ! Billigaste priser ! D r - w w - w ~ ~ - w ~ ~ a

Hygieniska Skodon tillverkas för Ilerrar, Damer och Barn, OBS. ! Prisbelönta af Drgkt-Reforinförei~inge~~.

Skodon tillverkas afven efter modern fason. w Allt nrbote iitföiws iioggrniiiit och nf biistn iiintoriol. Reparationer verkställas val och på bestämd utlofvad tid.

P. GUST. PETTERSSON, 52 Drottninggatan 52.

God biförtj anst för Herrar Hniidlniide, Agentor, Militiii.or, ~ ~ ~ p o k t o r e r , Bokliiillnro, Skol- Iiirnro, LiiiisiiiPii, Föriiiiin vid Bruk och Jiir~iviignr samt öfriga vii.]- kiiiidn porsoiier med stor bekantslmpskrets erbjudes geuonl försiiljiiiug af

Teater - Premie- O bliga tioner s ~ v $ ~ L af 1889 som 1893 hm premielin.

Skriftliga anbud emottagas af

O bligationskontoret 3 A Klapa Vestra Hyrkogata 3 A

S T O C K H O L M . (S. T. A. 52'74:)

Religiös litteratur- 9as0m Bililnr, h'yr testiimeiiten, Bibelutldggningnr, Bekdniiel~eskilfhr, Missionsskrifter, Lofnndsfeckuingnr, Berrlttelser, Postillor, Predikosilni- Iiiig~~r, Dagbetraktelser, Bonebooker, Adveiits- och Prs'ssionsbetrakteZ&er,

- Shgel*, Bmlish~ifter, Plauscliei och Bilderbooker, Tiaaktater och Byk- toi*hetsskr.ifter, hvilka d r i l finnas till f oisallning iiti

3?os$erlandsstif telsens bokhandel * 34 Mn~te9~samzceL~gata 34 samt hos ofilge bokliandlrtre i liket

Fiillstandig katalog e1h511es pli. begmcm gmtis. ketev~amdeet5f tez8ewm f öv#ag~expeditiom

STOCKHOLDi

August Bergin & C:o - Jfi8gasilz j& Speglav & Tccf velramar

* STOCKHOLM 22 Lilla Vattugafan 22.

Alldi Telefon b l 79.

- Laderplastik. Alla slags ve1 ktyg for lade1 plastik sallas billigast hos

PER FROM, Stockholm, 64 21~~etersarnueZ8gatccn 53.

OBS.! Saxnr och knifvar slipas.

Blindror eningens FO~S'~JI~I~SM- 19 eJacobsgntam 18

STOCKHOLM t~llliandahafler allmanhet en till låga, prrsar af b h d a f or4arBgat arbeten såsom korgar, borstar, eiiklme iriöbler, Iistskor o, listmattor, stickade, knutna och lagda arbeten m ni.

Barnangens Patenterade :X;i'61Bts R d n n i &Idst a tider va t mwliien irppk

wlu ett framstående toalettmedel till P foiskoitnnde, och nutida me~eiskois fi. och vackra handcr ntgora talande l m medlets foi tr @&het

&rrnci vem @&/kfvi?/ ar efim metod direkt friunstald fiKu iiah~rlig u hvadan densttmnm ordkoihgei~ gor hyi hiideii kid, 4 &km O C ~ ~ # t d t g , hWl10~ C

hrnr kali ofr ertygn sig geiiom niigon tids hg anmndni*ig

Obs I foljd at patentet k m iugel au w £ramatdl[t denna tvbl Obs Etlk&ttema (med Iqomsta~ och Barmngens namn) aro i-

strcrde =-

Barnangens Tekmska Fobpik, H Mal i Koi2toiy~-rar ~@e~erat&&ck'

Bröderna Pahlmans Skrif- & Handels-Inst itut,

Stockhol~u. 23 Klarabergsgatan 23. Telefon 108 01 Undar~zsning i alle merkmtila auinen, sprak otti stenografi Kurgen e t t Jri?

minskurser, ~iibad~lznrser o& kimer i entiulda ~rmnen lmmns Lainre specral 1i~Wle nmne &n&/,, yrfuiliitoar htr.trle $au ske nttt wni l i d u t , onskltgast do terminens boiian don l o Aug och 15 Jnn

OBS.! De elever, som hos O- genoiw;i. ar= eller temuriskurser, e m rat, att inlismta A& nihgn dngs 1)okfirliip; wm medhinnas

OBS.! skrifinstitatet foi tgHr of01 riitlradt Unden smna i alla std Ii uscn racker tills o n l a d t rcwltat vunnit4 Skrifkraiup behandla* Begar pre dil7a. g~ a fql f t c ~ AftonLin s kl S-l0 e m So~id~gslektioiiri Anmzlningar och uppl~snutgar h* %K