1

FjärrFjärrFjärrFjärrFjärranananananmen nära

Unga bygger nätverk över haven

2

©Ungdomsstyrelsen 2003

redaktörer Roger Johansson/Ingrid Bohlin • text Thimothy Hebb • grafisk form Christián Serranoomslagsbild Christián Serrano • tryckeri Kristianstads Boktryckeri ABdistribution Ungdomsstyrelsen, Ringvägen 100, Box 17801, 118 94 Stockholm • tfn 08-462 53 50 • fax 08-644 88 13e-post info@ungdomsstyrelsen.se • webbplats www.ungdomsstyrelsen.se

Ungdomsstyrelsen

Innehåll

3 Förord4 Inledning6 Vilse bland förväxlingar

Krönika: John Hultén8 Journalisterna

10 Östersjön runt12 Ansikte mot ansikte14 Resan som inte tar slut

Krönika: Tori Carlsson16 Samer, gruvor och örnar18 Miljöbyte med Ryssland20 I filmens värld

22 Unga tillgång i BarentsKrönika: Birgitta Nilsson

24 36 tjejer26 Tio dagar i polen28 Afrikansk dans bland granarna30 Att göra skillnad på riktigt

Krönika: Åsa Olsson32 Språket som språngbräda34 Inflytande – ett flytande begrepp36 Viktiga händelser38 Tips, tips, tips ...42 Handlingsplaner

är en statlig myndighet som arbetar inom fyra verksamhetsområden:

Vi fördelar bidrag och arbetar medmetodutveckling inom ungas Fritidoch föreningsliv samt inomInternationellt ungdomsutbyte.

Vi stödjer utvecklingen av Kommunalungdomspolitik och följer upp denNationella ungdomspolitiken.

3

Förord

Ungdomar – en kraft förutveckling av nätverkI Fjärran men nära berättar vi om elva projekt som alla handlarom samma sak – nämligen ungdomsprojekt i Barents- ochÖstersjöregionen. Alla har också fått stöd genom Allmännaarvsfondens satsning Ungdomssamarbete i Barents- och Öster-sjöregionen. Projekten skiljer sig åt på flera sätt. De har olikateman, de är olika typer av organisationer och föreningar, mende kan alla ge oss inspiration inför framtida projekt.

I skriften hittar ni också fyra personliga reflektioner på hurdet är att jobba internationellt inom denna region och varfördet är så viktigt att göra det. Skribenterna har under flera årarbetat inom olika typer av organisationer och på olikanivåer, såväl lokal, regional som nationell. Genom derasreflektioner får vi inblick i vad en gemensam region kan inne-bära för människorna i dessa områden.

De ungdomsprojekt som har fått stöd från Barents- och Öster-sjösatsningen bygger var för sig en bro över gränserna – broarav större förståelse och gemenskap – som tillsammans bildarett stort nätverk av kontakter mellan individer och föreningar.

Vi hoppas att skriften ska ge er inspiration att utveckla egnainternationella ungdomsprojekt i Barents- och Östersjö-regionen. Och att boken väcker er nyfikenhet för de kultureroch människor som ofta upplevs så fjärran men ändå är sånära vår region – så att alla blir en del av det växande nät-verket.

Roger Johanssonhandläggare

Ungdomsstyrelsen

4

Inledning

BakgrundBarents- och Östersjöregionen bestårav elva länder; Sverige, Norge, Island,Danmark, Finland, Estland, Lettland,Litauen, Ryssland, Polen och Tyskland.I många århundraden har människorsamarbetat och byteshandlat mellandessa stater. Intensiteten i dessa kontak-ter har dock varierat över tid.

Under 1700-talet var det övergripandesyftet med kontakterna att vinna eko-nomiska fördelar på bekostnad av sinagrannländer, att kontrollera viktigahandelshamnar och handelsvägar. Un-der 1900-talet försvårades allt samar-bete av olika ideologiska ståndpunkter.Oavsett tidpunkt har samarbetet i re-gionen främst rört statliga myndighe-ter eller företag.

De senaste tio åren har det hänt nå-got. Samarbete sker inte längre enbartpå statlig nivå genom till exempelUtrikesdepartementet eller mellanföretag. Aktörer som kommuner, ung-domsorganisationer, fritidsgårdar ocharbets-marknadssatsningar har byggtupp nätverk och kontakter för attutbyta erfarenheter om hur andra sam-hällsmedborgare ser på demokrati,inflytande, rasism och på sin vardag.Syftet med samverkan är nu att byggaupp en gemensam region byggd på ny-fikenhet för grannländernas kulturer,traditioner och vardagsliv.

Detta har inneburit en stor omsväng-ning i synen på hur vi förhåller oss tillvarandra – det handlar inte längreenbart om att få – utan att båda partertjänar på och utvecklas av samarbete.

5

Regeringens stöd till ungdomssamarbeteDen svenska staten anser det viktigt attge ungdomar möjlighet att utvecklakontakter i Barents- och Östersjöregi-onen. Utöver deltagande i EU:s olika

Ungdomssamarbete iBarents- och ÖstersjöregionenFör samarbete på ungdomsområdet iBarents- och Östersjöregionen har re-geringen skapat en särskild satsningsom förvaltas av Ungdomsstyrelsen.Det var i samband med Baltic SeaMinisters Conference i Visby 1998 somregeringen genom Allmänna arvsfon-den initierade denna satsning somkommer att pågå fram till den sista de-cember 2003. Totalt har 19 miljonerkronor avsatts för att bidra till utveck-lingen i regionen genom att uppmuntradet internationella samarbetet mellanungdomsorganisationer.

Från 1998 fram till slutet av novem-ber 2002 hade totalt 244 ansökningarinkommit och 145 fått stöd. Den vanli-gaste typen av projekt inom satsningenär ungdomsutbyten. Det finns dockmöjligheter att göra en rad andra typerav projekt, till exempel anordna utbild-ningar för unga ideella ungdomsledare,internationella seminarier för fältassi-stenter eller utveckla gemensammawebbplatser med debatt och omröst-ning i olika frågor.

De projekt som ska prioriteras är:• utbyten för ungdomar och ung-domsledare• gemensamma utbildningar ochkontaktskapande verksamheter för ung-domar och ungdomsledare• utveckling av informations- ocherfarenhetsutbyte, särskilt över Internetoch via lokala och regionala stödcentra• dokumentation, översättning ochdistribution av informationsmaterial

De projekt som omfattar minst tre län-der och projekt som är förankrade iBarentsregionen prioriteras särskilt.Speciellt uppmuntras projekt där ung-domar ur ursprungsfolken* i Barents-regionen deltar. Endast ideella ung-domsföreningar som finns i Sverige kanskicka ansökan till Ungdomsstyrelsen.

stödprogram som inkluderar staterna iregionen har regeringen avsatt särskildanationella medel för att öka kontakternamellan unga i regionen.

*Ursprungsfolken i Barentsregionen är:samer, komi, vepser och nenetser.

6

KrönikaText: John Hultén, projektledare Östersjöinstitutet

Vilse bland förväntningarJag besökte nyligen en stad i Grekland. Före resan föreställde jag mig ettlandskap av vita stenhus med vinrankor som klättrade uppför väggarna,strålande sol och klarblått vatten. Verkligheten var en storstad med trafik-kaos, trasiga trottoarer och slitna, smutsiga betongbyggnader – till och medsolen lyste med sin frånvaro.

Staden motsvarade knappast mina för-väntningar, tanken slog mig att den sna-rare stämde in på den gängse bilden aven stad i Ryssland eller Litauen. Grek-land ska vara värme, färg och glada bar-tenders – Östeuropa grå betong och surababusjkor. Den gråa och trista bild avÖsteuropa som etsat sig fast på mångasvenska näthinnor gör att ett ungdoms-läger i Portugal eller en termins studieri Canada lockar mer än ett besök iKaliningrad eller studier vid ett univer-sitet i Riga. Det är lätt att gå vilse blandförväntningarna.

Möten ger motbilderJag tror att fördomar är något mycketnaturligt. Vi försöker skapa ordning ien kaotisk värld genom att förenkla ochgeneralisera. Problemet är förstås närdessa generaliseringar bygger på okun-skap snarare än kunskap, och när deleder till bilder av vår omvärld som är

enbart positiva eller enbart negativa.Skolan är viktig för att vi ska få mer kun-skap men för att vi ska kunna förstånågot så subtilt som kulturella olikhe-ter krävs mer än skolböcker, vi behöverlära oss genom direkta möten medmänniskor från andra kulturer. PåÖstersjöinstitutet arbetar vi med attskapa just sådana möten mellan ung-domar; det gör vi genom att arrangerautbytesveckor, stipendier för utlands-studier och mötesplatser på Internet.

www.balticinstitute.se

7

Nyligen arrangerade vi en utbytesveckamed 40 ungdomar från tio länder iÖstersjöregionen. En tjej från Tysklandsa så här efteråt: ”Före mötet såg jag detbara som en veckas ledighet från sko-lan och jag förväntade mig inte att brytanågra fördomar, men det funkade verk-ligen!” Jag är övertygad om att hon harrätt, ungdomsutbyten fungerar verkli-gen och därför är de viktiga för att ökaförståelsen mellan människor. I Öster-sjöregionen är sådan förståelse en för-utsättning för framtida samarbete omviktiga saker som ekonomisk utveck-ling, politisk stabilitet och lösningar påmiljöproblem.

Ungdomsnätverk populäraJag har under de två år som jag arbetatmed ungdomssamarbete i Östersjö-regionen försökt skapa mig en över-blick över vilka nätverk som finns ochvad för sorts projekt som pågår. I börjantyckte jag att det verkade finnas hurmånga som helst. Att alla nätverk ochprojekt av någon anledning heter un-gefär likadant bidrog till förvirringen;BYA, BYS, BYF, BSYP, BYC och BSYF ärnågra exempel.

Efterhand insåg jag att det inte var rik-tigt lika många som jag först trodde,men det finns en hel del. Lite förenklatbrukar jag dela in dessa nätverk och pro-jekt i två huvudkategorier: dels de somriktar sig mot frivilliga organisationer,dels de som är inriktade mot skolor. Enannan indelning kan göras mellanmultilaterala utbyten som omfattar alla,eller i alla fall många, länder i regio-

nen, och de utbyten som är bilateralaoch som alltså bara omfattar två.

Sammantaget pågår en hel del och detär kul att så många organisationer harett genuint intresse för att genomföraprojekt med ungdomar i Östersjö-regionen. En tysk forskare konstateradenyligen att ungdomsnätverk var de van-ligast förekommande nätverken blandfrivilliga föreningar i regionen. Ocksåmellan kommuner är ungdomsutbytenvanliga. Av Sveriges 289 kommuner harnästan 200 en eller flera vänorter i Cen-tral- och Östeuropa och ungdoms-utbyten är vanliga inslag i dessa vän-relationer.

Många ungdomar har således sedankalla krigets slut haft möjlighet att deltai utbyten i Östersjöregionen. Men föratt kunna bekämpa de fördomar vi fort-farande har måste ännu fler ges chan-sen att delta.

BYA – Baltic Youth Assembly

BYS – Baltic Youth Symposium

BYF – Baltic Youth Forum

BSYP – Baltic Sea Youth Project

BYC – Baltic Youth Conference

BSYF – Baltic Sea Youth Festival

8

JournalisternaEn e-postlista blev upptakten till ett internationellt seminarium mellan studenterkring Östersjön och en chans att verkligen lära känna varandra.– Vi planerade upplägget ihop med de utländska studenterna, säger Maria Stafsom ingick i den svenska planeringsgruppen.

Mötet mellan de svenska, baltiska ochryska journalistikstudenterna ägde rumunder tre dagar i början av augusti 2002.På antroposofernas kursgård utanförsvenska Järna träffades 34 deltagare, deflesta var runt 22 år.

De svenska deltagarna var inte främ-lingar för de övriga. Svenskarna haderedan i ett annat projekt rest runt ochhälsat på de andra studenterna i Barents-och Östersjöregionen. Åtskilliga hadedessutom läst varandras inlägg på e-post-listan Baltic Journalist, som utgör baseni detta utbyte.

– Så det var egentligen ingen is som be-hövde spräckas. Men utbytet hade ocksågått att genomföra utan den personligakontakten vi redan hade, säger Maria.

Likheter och olikheterMan presenterade sig för varandra i smågrupper på fem personer.

– Introduktionen bestod av att lekfulltpresentera sig i den stora gruppen ge-

nom att göra det via den lilla, berättarMaria.

De frågor som sedan diskuterades in-volverade alla och rörde bland annat depopulistiska stereotyper de olika län-derna har av varandra. Som till exem-pel att ”svenskar är kalla” och ”ryssarhetlevrade”. Och efter att ha tittat på endokumentärfilm om hemlösa i Tartu iEstland började man spontant diskuterajournalistisk etik.

– Matti Kark som gjort filmen är medi nätverket. Han fick berätta hur hanfick alla att ställa upp. Han hade barapratat med dem, inte betalat något. Tvålitauiskor berättade då att det är vanligtatt de som intervjuas får något för attställa upp. Det visade sig att en del del-tagarna var motståndare till att ge gåvorför att få intervjuer, medan andra tyckteatt ”det var väl inte fel, det gick ju mycketsnabbare då”, fortsätter Maria.

– Det blev en mycket intressant dis-kussion. Den var definitivt inte enkel-

Journalisterna

9

ProjektrutaSvensk organisation:Baltic Journalists i samverkan med Studiefrämjandet i Huddinge-BotkyrkaProjektnamn: Baltic Journalists SommarkonferensProjektledare: Maria StafTema: Projektet syftade till att bygga upp ett nätverk av journalister från Ryssland,Estland, Lettland, Litauen och Sverige. Under tre dagar utbytte de kunskaper ocherfarenheter från respektive länder.E-post: mariastaf@spray.se

riktad. De olika nationaliteterna frågadevarandra lika mycket. Vi hade en jäm-bördig relation mellan varandra i dis-kussionen, förtydligar Maria.

Det mest givande med mötet var, en-ligt Maria, att en grupp människor sam-lades från länder som ”vi svenskar haren ganska konstig syn på”.

– Och det var roligt att se att man ska-pade kontakter över gränserna. För-hoppningsvis kan de bestå och ge väl-digt mycket.

Blandat bra vid matbordetVad kan de nya kontakterna vara bra föri framtiden? Jo, för att byta erfarenhe-ter, tipsa varandra om artikelidéer ochfå låna en säng om man är på besök ochska skriva reportage, svarar Maria, sompluggar journalistik vid Södertörns Hög-skola.

En lärdom från mötet, anser Maria,var att det hade varit bättre om mankunnat undvika att det blev uppdelatefter språk och nationalitet vid matbor-det.

Och programmet borde ha planeratsnoggrannare.

– Vi hade för lite tid. Vi hade behövttänka ett varv till.

För att få lite fart på mejlandet till e-postlistan har deltagarna beslutat sig föratt det inte ska vara något nivåkrav påinläggen.

– Man ska kunna skriva vad som helst,då blir det lättare att hålla liv i mej-landet. På den listan kan man numeraläsa allt från små hälsningar till hur detstår till med det litauiska folkets tilltrotill medierna.

Hon hoppas att det blir ett beståendenätverk på sikt.

– Det vore roligt att utvidga det till an-dra länder. Men det får inte ske för fort,då riskerar det att bli alltför löst.

Deltagarnas reaktioner; om mötet harmotsvarat förväntningarna, vad som varbra respektive dåligt, med mera harsamlats i en rapport.

– Det mest positiva i det fallet, tyckerMaria, är att deltagarna var mest miss-nöjda med att maten var vegetarisk. Dåkan man nog känna sig rätt nöjd.

Foto: Maria Staf

10

Östersjön runt– Flera nya europeiska länder är på väg in i EU. Vi vill låta dem möta några somredan har erfarenhet av Europa, säger Jesper Magnusson, huvudkoordinator förÖstersjönätverket The Baltic Sea Federalists (BSF).

Förbundet Unga Européer i Sverige,som är den ansvariga organisationen,är partipolitiskt och religiöst obundet. Inätverket BSF ingår även dess syster-organisationer i Finland, Ryssland, Est-land, Litauen, Lettland, Polen, Tyskland,Danmark och Norge.

Nätverket ska hjälpa de olika organi-sationerna att planera nya aktiviteteroch gemensamt bli starkare i sitt arbetemot ett mer demokratiskt och enat Eu-ropa. Via sin huvudorganisation JEF (påeuropeisk nivå) har Unga Européer se-dan möjlighet att påverka EU-kommis-sionen och EU-parlamentet.

Växande nätverkDet var i september 2001 som Jesper ochen kille från Tyskland fick idén att bildaett nätverk för Östersjöregionen. I daghar nätverket växt och de samarbetandeorganisationerna har drygt 7 000 med-

lemmar tillsammans som nås av treolika e-postlistor och en egen tidning.

– Nu kan vi också träffas och lyssna påvarandras olika perspektiv på Europa.Vissa länder har kommit långt medanandra är på väg in, säger Jesper, som fickupp ögonen för EU-frågan 1992 och en-gagerade sig i folkomröstningskam-panjen två år senare.

Hittills har de träffats åtta gånger. Hurmånga som möts beror på vilken sortsträff det är. Till de möten som är min-dre intensiva brukar det komma mel-lan fem och tio deltagare. Till de större– med seminarier och där man disku-terar nätverket och politik – kan delta-garna bli mellan 30 och 70 personer.

Nätverket ger ut en tidning som Jesperansvarar för. Den debatt som förs där ochdet tema som tas upp påverkar ofta vilkafrågor som diskuteras under nästa träff.

Numret som håller på att färdigställas

11

ProjektrutaSvensk organisation: Förbundet Unga EuropéerSamarbetsorganisationer: Europaeisk ungdom, Danmark; Mosavahe, Estland, JEF-Fin, Finland; Lietuvos Jaunieji Europos Federalisai, Lettland; Klubs ”Maja” – jaunatnevienotai Eiropei, Litauen; Europeisk Ungdom, Norge; JEF-PL, Polen; MolodyeRossisyskieye Federalisty Russia; Ryssland; JEF-Schleswig HolsteinProjektnamn: Barents- och ÖstersjösamarbeteProjektledare: Jesper MagnussonTema: Utveckla nätverket och samarbetet mellan EU-federalistiska ungdomsorganisa-tioner i Barents- och Östersjöregionen.E-post: jesper.magnusson@mikrob.slu.seWebbadress: www.ungaeuropeer.org

handlar om rasism och främlingsfient-lighet. Två företeelser som förefallerspridda i Baltikum, fortsätter Jesper.

– I somras på lägret i Lettland märktesdet rasistiska tendenser från vissa län-der. Det är oroande. Så nu diskuterar viintegrationsproblematiken i Östersjö-området.

Jesper anser att det är positivt att nät-verket tillåter en objektiv diskussion omdetta svåra ämne.

Många kunniga i nätverketDe tre e-postlistorna garanterar denkommunikation som krävs för att hållanätverket igång. Den första bildar ettvirtuellt redaktionsråd för tidningen,där diskuteras det flitigt. Den andra ut-görs av ett 40-tal deltagare som tar be-slut om träffar, aktiviteter och vilka frå-gor som ska diskuteras. Den tredje ären ren informationskanal till medlem-marna.

– Men om man inte träffas ansikte motansikte går nätverket sönder, säger Jesper.

Än så länge är nätverket mycket löst,det finns ännu inga stadgar. Det räckerfortfarande med medlemmarnas enga-gemang för att nätverket ska frodas.

Han är också stolt över att så mångakunniga personer har involverat sig.

– Det är en bra spridning. Det finnsflera statsvetare som specialiserat sig påEU:s olika delar. Om vi ska sätta oss in inågot område kan den person som be-härskar det bäst utbilda oss andra, sägerJesper, som själv snart lägger fram sindoktorsavhandling i mikrobiologi.

Och härnäst? I början av 2003 ska nät-verket driva en gymnasiekampanj meddebatter och seminarier om aktuellaEU-frågor.

– Vi håller även på att ta fram gemen-samma argument och ett gemensamtkampanjmaterial för de framtida EU-folkomröstningarna i Östersjöområdet,förklarar Jesper.

Foto: Emma Bohlin

12

Ansikte mot ansikte

Att enbart bygga nätverk via Internet är svårt. Det är först när man träffas i verkligalivet som man kan knyta djupare kontakt.

– Vi blev snabbt goda vänner när vi äntligen träffades, säger Monika Laurinaviciute,en av cirka 20 moderatorer på E-parliaments webbplats för unga runt Östersjön.

Ansikte mot ansikte

Avsikten med att mötas ansikte motansikte i Karlskrona under den förstatredagarsträffen i augusti 2001 var tyd-lig. Man skulle planera skapandet avwebbforumet E-parliament.

När detta skrivs i början av november2002 finns det 350 registrerade med-lemmar på webbplatsen. Mellan 30 och50 av dem är, enligt Monika, mycketaktiva med att skriva inlägg och delta iomröstningar.

Aktiva medlemmar– De ämnen som debatteras nu rör alltfrån om reklamannonsering borderegleras eller ej till gisslantragedin iMoskva. Medlemmarna får själva varamed och rösta fram de ämnen som de-batteras. Vi som är moderatorer kon-

trollerar att inga förnedrande omdömensmyger sig in, säger Monika som är frånhamnstaden Klaipeda i Litauen.

Många länder deltar: Estland, Finland,Tyskland, Lettland, Litauen, Polen, Ryss-land och Sverige. De omkring 20 ung-domarna som är moderatorer är i åld-rarna 17 till 25 år. De flesta är runt 18 år.

E-parliaments webbplats, som lanse-rades i februari 2002, är avsedd som ettforum där unga kan diskutera angelägnafrågor och rösta om dem. Nu uppvaktarman dessutom politiker för att få ge-nomslag för de åsikter som utkristalli-serats på webbplatsen.

–Våren 2003 ska vi bli mer aktiva pålokal nivå men redan nu besöker vi sko-lor, bibliotek och andra offentliga rumför att berätta om vår verksamhet.

13

ProjektrutaSvensk organisation: Stiftelsen ÖstersjöinstitutetProjektnamn: E-parliament.netProjektledare: John HulténTema: Webbplats där unga människor kan introducera och diskutera olika frågor. Efteratt frågan diskuterats genomförs omröstning genom vilken samtliga deltagare tarställning i frågan.E-post: jh@balticinstitute.seWebbadress: www.eparliament.net

Möten styr verksamhetenMonika berättar att deras arbete redanhar resulterat i fler medlemmar. För detkrävs en insats för att delta. Två till tretimmar i veckan, uppskattar Monika.Själv försöker hon delta varje dag. Närman är moderator jobbar man i par un-der tre veckor. Denna vecka är Monikaoch hennes partner ansvariga för försla-gen på sajten. Nästa vecka måste de setill att diskussionerna fungerar. Ochveckan därpå har de hand om röstandet.

Moderatorerna har inte bara träffats iKarlskrona, utan också en handfull da-gar i Nida (Litauen) i maj 2002 respek-tive Sopot (Polen) i september. Varjemöte har haft ett tema. I Karlskrona vardet, som sagt, grunderna för ett webb-forum som diskuterades, liksom dentekniska aspekten. Då lärde modera-torerna känna varandra. På de två efter-följande träffarna har de utvärderatwebb-platsen och diskuterat dess fram-tid.

– På varje möte försöker vi förbättranågot, säger Monika. Nu skriver vi ar-tiklar för nationella tidningar för att nåfler ungdomar.

Monika berättar om sitt intryck av detförsta mötet. En kulturell skillnad mel-lan Monikas landsmän och svenskarnablev särskilt tydlig.

– Svenska ungdomar diskuterar merän vi gör. Jag tycker att det är bra meddebatt, det är demokratiskt.

Hon har också upptäckt att finländarerent språkligt kan förstå estländare, li-tauer kan förstå letter och svenskar kanförstå danskar. Men det språk som an-vänds på webbplatsen är engelska.

När Monika får frågan varför hon pra-tar så bra engelska svarar hon att det ärE-parliaments förtjänst.

Foto: Mikael Persson

14

KrönikaText: Tori Carlsson, A-net, Ånäset

Resan som inte tar slutEn webbadress för ungdomsutbyte gav möjligheterna - vi tog chansen, hop-pade på tåget och hänger fortfarande med. Under resans gång har vi haftmånga spännande möte, bland annat i länder i Östersjöregionen och Ryss-land.

I Ryssland hittade vi en bra samarbets-partner. Vi upplevde många spännandesituationer då deras verklighet skiljer sigmycket från vår.

Bland annat fick vi uppleva hur stoltaryssarna var över sin egen kultur ochsina skolor. De tog oss med på en rund-vandring i en skola och visade sina klass-rum. Våra svenska ungdomar tyckte attklassrummen var torftiga och i behovav renovering, själva var de stolta. Enbeväpnad vakt satt i skolan dygnet runt.Något våra ungdomar hade svårt att för-stå – varför måste man vakta en skola?Vem skulle vilja gå dit i onödan?

De låter oss också vara med på enmusiklektion. Instrumenten är hem-gjorda och rätt konstiga, men alla ärmed spelar och sjunger. Man kan se attde har kul. När vi sedan får se en upp-visning av folkdanser blir vi riktigt av-undsjuka på vad de kan.

Sedan är det vår tur. Vi får inta scenen.Skolans elever och lärare sitter nedan-för och ställer frågor om Sverige ochvår kultur. Nu vill de att vi ska sjunga

och dansa för dem. Hjälp! I all hastkommer vi på små grodorna.

Varför vi vet så lite om våra egna tradi-tioner? Tack för att vi fick vara med ochhöja medvetenheten om vår egen kul-tur.

Olika men likaVi svenskar är rätt bortskämda och äterinte gärna vad som helst. Man har kom-mit långt i att förstå en annan kulturoch en annan livsstil, när man ler ochsäger: Soppan är god, fast det är bådefiskögon och huvuden i soppan. Då harman förstått att de egentligen bjuder osspå det bästa.

Att jämföra livssituationer, intressenoch framtidstro i de olika länderna ärviktigt. Baltländerna och Ryssland harsamma typ av glesbygd som vi har – såsamtidigt som vi kan hjälpa dem mednya idéer så kan vi också lära oss av dem.Demokrati och jämställdhet är någotsom våra svenska ungdomar är bra påoch som vi kan dela med oss av. Dessaländer har lyckats med att bevara sina

15

gamla traditioner, något som vi i Sverigeär dåliga på. Våra ungdomar har lärt sigav deras sätt att vara och uppskattar sinegen situation bättre.

”Det är viktigt att se likheterna i ställetför att bara se olikheterna.”

Hela Ånäset inspireratAv naturliga skäl är det inte särskiltmånga från Europa som åker upp tillnorra Norrland och Ånäset. Robertsforskommun är liten med cirka 7 000 invå-nare. Därför känns det extra viktigt attkunna ge våra ungdomar en möjlighetatt vidga sina vyer och se att även om vitror att vi är olika så är vi i grunden väl-digt lika och att det bara är omslagetsom skiljer.

Drivkraften och arbetsglädjen är attse hur mycket våra ungdomar utveck-las från att knappt våga säga ett enda

ord till att stå upp inför en stor publikoch våga prata och berätta om vad dehar gjort – på engelska. Eller när lärarnafrån skolan frågar vad som har hänt närtysta, försynta Margit ställt sig upp iklassrummet och för första gången haften åsikt.

Hela samhället har blivit engagerat ochnumera höjer ingen på ögonbrynen närnågon pratar ett annat språk utan sva-rar glatt med några fraser på engelska.Så man kan säga att det inte bara är ung-domarna som vågar mera.

Vi blir hela tiden fler och fler i vår för-ening. En av verksamhetens grund-tankar är att låta ungdomarna växa ge-nom ökat ansvar och nya erfarenheter.Våra unga ledare har många nya idéerför framtiden. Så det är ingen tvekanom att resan fortsätter.

Foto: Emma Bohlin

16

Samer, gruvor och örnarI gruvstaden Apatity på södra delen av Kolahalvön ska de samiska ungdoms-frågorna stå i centrum.

– Jag hoppas att utbytet med de blivande ungdomsledarna kommer igång förejul 2002, säger Kurt Vannebäck, ordförande i Unga Örnar Norrbotten och en avde två initiativtagarna till utbytet i Ryssland.

Det blir första träffen för ungdomarnasom kommer från fyra olika länder ochutbytet ska pågå under fyra dagar.

Det var under den gångna vintern somKurt och flera andra ledare träffade ettstort antal ungdomar i Apatity och bör-jade fundera på ett utbyte.

– I Apatity har samekulturen nyligenbörjat komma tillbaka. Under Sovjet-tiden skulle man smälta in som same.De förryskades och diskriminerades,säger Kurt.

De som ska delta är mellan 17 och 25år. Fem är från Sverige, lika många ärfrån Norge och Finland. Tio kommerfrån Ryssland. Några är samer.

Skapa nätverkKurts personliga förhoppning är att fåigång en rysk motsvarighet till densvenska arbetarrörelsens barn- och ung-domsorganisation Unga Örnar.

– Kanske kan vi bidra med kunskapom hur en demokratisk förening fung-erar. Som till exempel hur ett möte gårtill och hur alla får möjlighet att påverkai gruppen.

– Dessa ungdomar kommer att spelaen avgörande roll i Ryssland om tio år.

För de nordiska deltagarna blir utby-tet en möjlighet att lära sig mer om denryska kulturen. ”Våra samhällen fung-erar olika även om vi surfar på Internetallihop”, som Kurt uttrycker det.

Samer, gruvor och örnar

17

ProjektrutaSvensk organisation: Unga Örnar NorrbottenSamarbetsorganisationer: Framfylkingen, Norge; Nuorten Kotkaienen Keskusliitto,Finland; Ekonord, RysslandProjektnamn: Den samiska kulturen i Barentsregionen idagProjektledare: Kurt VannebäckTema: Att bilda ett ungdomsnätverk i Baterntsregionen för att öka kunskapen om ochstärka den samiska kulturen idag.E-post: info@norrbotten.ungaornar.seWebbadress: www.norrbotten.ungaornar.se

Och då är samarbetet kring den sa-miska kulturen en väg dit.

– Min önskan är att etablera ett nät-verk som blir varaktigt. Att det blirnaturligt med utbyten mellan länderna.Redan nu håller vi på att bygga ene-postlista.

Deltagarna har värvats på olika sätt. ISverige kommer de från Unga Örnar iNorrbotten, i Ryssland kommer de viaen miljöorganisation på Kolahalvön.

– Det är alltså i Apatity ungdomarnaska lära känna varandra, diskutera bil-derna de olika nationaliteterna har avvarandra, prata om erfarenheter samtsyna kulturella skillnader och likheter,berättar Kurt. Därför ska ländernas del-tagare blandas i mindre grupper.

Grupperna kommer att få lära sig merom de ryska samerna av en kvinna somär chef för museet i Apatity och somhar skrivit flera böcker om de ryskasamerna.

– När vi presenterade våra idéer blevhon mycket intresserad. Så hon ska varamed som stöttepelare i den ryska delen.

– Vi tittar förstås också på Museet iApatity som har en stor samisk avdel-ning, tillägger Kurt.

Kan gå felKurt är full av tillförsikt. Han ser ingenstor fara som lurar framöver.

– Det ska bli spännande att se hur vilyckas övervinna språkhindren. Alla ta-lar inte engelska så vi tar med tolkar.

I nästa stund lägger han till:– Samtidigt måste man ta med i be-

räkningen att saker alltid kan gå fel.Som transporter.

Det vet han. Kurt har jobbat med ung-domsläger förut.

– Nästa steg kan bli att vi ordnar ettläger för samiska ungdomar i Samelandi Norge eller Sverige.

Sommaren 2003 planeras ett motsva-rande möte som det i Apatity i Kiruna.Om man hinner ha det under sommar-lovet blir det en vecka långt.

Hans dröm är att så frön till ett varak-tigt kontaktnät som kan leva sitt egetliv.

Foto: Emma Bohlin

18

Miljöutbyte med RysslandUnder flera decennier har Sverige byggt upp en stark miljörörelse.I Ryssland har man precis börjat.– Där anser man att det är omöjligt att påverka stora företag, sägerAlexei Usov, en av fyra ledare för miljöutbytet Barents Green Community.

Mötet ägde rum utanför ryska Ark-hangelsk. Under tio dagar i oktober 2002samlades tolv ungdomar mellan 18 och20 år från Sverige och Ryssland. Syftetmed utbytet var att, som det står i projekt-ansökan, låta ungdomarna ”acquire newenvironmental and management skills”.Snart ska Finland, som också ingår i Ba-rents Green Community, och Rysslandmötas på samma plats och göra ett lik-nande utbyte.

Nästan genast märkte Alexei av skillna-derna mellan den svenska och ryska sy-nen på vilket miljöarbete som är möjligt.

– Ryssarna skrattade när vi sa att detskulle gå att påverka myndigheter ochföretag att arbeta för en bättre miljö,säger Alexei.

Några av de ryska ungdomarna tyckteatt om man inte vill ha stora industrier isin närhet, då får man flytta ut på landet.

KonsumentmaktRyssarna menade också att man får lösaekologiska problem på egen hand, tillexempel att rena dricksvattnet i hem-men och inte på fabriken.

Allt eftersom utbytet fortskred blev deryska ungdomarna mer övertygade omatt det kan gå att påverka även myndig-heter och företag.

– De hade inte tänkt på att konsumen-terna påverkar produktionen med sinaköpbeslut, säger Alexei, som till vardagsär lärare i ryska, engelska, franska ochdatanätverk vid Sverigefinska folkhög-skolan i Haparanda.

Svenskarna som deltog kom frånAlexeis skola eller så var de miljöin-tresserade ungdomar från Norrland,ryssarna tillhörde en miljöorganisationi Arkhangelskregionen, Terra Incognita.

Det handlade mycket om att dela medsig av sina erfarenheter till varandra.Alla deltog i gruppdynamiska övningarför att lära känna varandra och lyssnapå varandras åsikter. Man hade ocksåkulturkvällar, vilka Alexei tyckte varmycket givande. Så det var också ett rentungdomsutbyte mellan länderna.

– De fick insikt i hur man tänker ochlöser problem i varandras länder. I Ryss-land finns det betydligt färre statliga fon-der att söka pengar från för föreningarna.

Miljöutbyte med Ryssland

19

ProjektrutaSvensk organisation: Sverige-Finska folkhögskolanSamarbetsorganisationer: Youth Ecological Movement ”Terra Incognita”, Ryssland;Institute of Ecological Problems of the North, Ryssland; Institute of Humanities inMurmansk, RysslandProjektnamn: Barents Green CommunityProjektledare: Alexei UsovTema: Syftet med projektet var att bygga upp kontakterna mellan miljögrupper iBarentsområdet samt att utbyta kunskaper, arbetssätt och erfarenheter inommiljöområdet.E-post: alexei.usov@svefi.netWebbadress: www.bgc.svefi.net

Där är det mer vanligt att föreningar er-bjuder kurser till allmänheten eller sö-ker medel från icke-statliga fonder.

Manual för miljöarbeteArbetet var upplagt i blandade grupper(4–5 personer i varje) som fick disku-tera olika frågor och sedan redovisadessa för de övriga deltagarna. De hannmed flera omgångar per dag.

Exempelvis diskuterade deltagarna hurman bäst informerar ungdomar i sko-lor och föreningar. De fick också lärasig hur man upptäcker föroreningar inaturen.

Just nu håller ledarna och ungdomarnapå att sammanställa en manual medresultaten från projektet. Där ska för-slagen om hur man effektivt bedrivermiljöarbete i Ryssland presenteras. Ochhur man involverar folk och når ut.

Manualen ska tryckas och läggas ut påInternet.

– Manualen utgör det ramverk sombehövs för att bedriva miljöarbete, fort-sätter Alexei. Han hoppas att ungdo-marna går vidare med egna projekt.

Finns det något han ångrar? Jo, hanskulle gärna ha velat att det förbere-dande mötet, när några ungdomar plusledare från varje land träffades i mittenav 2001, sett annorlunda ut.

– Vi borde ha pratat mer med varan-dra om avsikten med och upplägget avutbytet i Arkhangelsk. Ungdomarnahade sedan kunnat sprida den informa-tionen till sina kompisar. Ett annat tipsär att informera mer om programmet iförväg, säger Alexei.

Den webbsida som lanserats i decem-ber 2001 räckte inte till. Alltför få av rys-sarna hade tillgång till Internet ochmånga av svenskarna sa att de inte hadetid att läsa och skicka inlägg.

Foto: Emma Bohlin

20

I filmens världOm tre dagar, tidigt på lördag morgon, ska de träffas i Jakobsbergs centrum.Då åker sju förväntansfulla tjejer från Sverige till Vilnius för att umgås ochdiskutera med lika många litauiska tjejer.

Mörka Sara Makboul och blonda JosefinEriksson är två av dem. De kommer frånJakobsberg och är 16 år.

Sara och Josefin ser fram emot utbytet.– Det ska bli kul att uppleva en annan

miljö och med egna ögon se hur de boroch lever i Litauen, säger Josefin ochlutar sig tillbaka i stolen.

De berättar att de sett Lukas Moodys-sons smärtsamma film Lilja 4-ever omen ung flicka någonstans i forna Sovjetsom luras till Sverige och tvingas in iprostitution.

– Jag har en bild av att det är smutsigtoch finns prostituerade där. Men vårtolk säger att det påminner om Sverige,fortsätter Josefin.

Tufft att enaVi träffas på Socialförvaltningen iJakobsberg. Här finns också fältarbeta-ren Ingela Oskarsson, som leder densvenska gruppen.

Det är Ingela som tillsammans medlitauiska Dalia Stakënaitë står bakomutbytet. Hon vet vad hon vill uppnå medutbytet:

– Jag hoppas att de får ökad insikt bådeom sig själva och om andra. Att de fårbättre förståelse för tjejers villkor i an-dra länder. En annan förhoppning äratt de ska förstå hur bra de har det iSverige, säger Ingela.

Hon hoppas att tjejerna ska konfron-tera sig själva, se sig själva med andras

21

ProjektrutaSvensk organisation: Fältverksamhetsenheten, JärfällaSamarbetsorganisation: All saints parish, LitauenProjektnamn: Tjejgruppresa till LitauenProjektledare: Ingela OskarssonTema: Tre tjejgrupper, två svenska och en litauisk, upptäcker varandras kulturer ochdiskuterar värderingar kring skolgång, droger och livet.E-post: ingela.oskarsson@jarfalla.se

ögon. Därför ska de bland annat prataom hur de ser på skolan, familjen ochdroger. Deltagarna har själva bestämtvilka ämnen som ska diskuteras.

Den svenska gruppen består av tvåundergrupper. I den ena finns främstsvenska tjejer som Socialförvaltningenhar kommit i kontakt med genom sinafältarbetare. Den andra undergruppen,där två av tre har invandrarbakgrund(Josefins och Saras grupp), är mer in-riktad på studier än att vistas i centrumpå kvällarna.

– Det tuffa har varit att få ihop de härtvå svenska grupperna till en grupp. Omjag skulle göra om detta skulle jag endastha en grupp från början, säger Ingela.

Satsa på planeringenMycket var förankrat hos tjejerna menen sak kunde ha gjorts annorlunda.

– Tjejerna skulle nog ha fått vara medtidigare i planeringen. Men jag är nöjdöver samarbetet med Litauen. Vi hare-postat till varandra och Dalia har för-ankrat utbytet hos sina tjejer.

Men Josefin och Sara tycker att de vissthar fått vara med att planera.

– Ledarna skrev upp schemat och villeha vår respons. Vi ändrade en sak. I stäl-let för två dagar på landsbygden blir detbara en, säger Josefin nöjt.

Ingela trycker också på att man måsteavsätta tillräckligt med tid till förbere-delserna. Som att tänka igenom vadman verkligen vill uppnå med resan ochhela utbytet.

Personligen tycker hon att det ska bliintressant att se hur de litauiska social-arbetarna arbetar. Hon tror att derasbeslutsvägar är kortare.

En 21-årig tjej följer med och tolkar såIngela tror inte att språket blir någotstörre problem.

– Jag är nyfiken på om resan kommeratt ge tjejerna något eller om den barablir en kul grej, säger hon.

Hon vill även att den svenska utvärde-ringen ska bli jämförbar med litauernas.Då går det att verkligen analysera resul-tatet.

När svenskarna kommer tillbaka tillJakobsberg ska en kollega till Ingela in-tervjua de svenska deltagarna. Om in-tryck, upplevelser och vad de fått ut avmötet med de litauiska tjejerna.

Foto: Emma Bohlin

22

KrönikaText: Birgitta Nilsson, Länsstyrelsen i Västerbottens län

Unga tillgång i BarentsUnga människor (som jag själv …) är ofta ganska fördomsfria, tänkte jag.Vi följer inga invanda mönster från den statliga sektorn, skolan eller någotföretag. Vi tänker fritt och agerar utifrån det. Kanske, om man samlar ungamänniskor från hela Barentsregionen, så kommer något bra ut av det –något för framtiden!

Jag kom i kontakt med Barentsregionenför första gången när jag jobbade i För-eningen Norden i Umeå. Jag skulle ar-rangera en träff för ungdomar i de norradelarna av Sverige, Finland och Norge.Då slog det mig att jag kanske ävenskulle bjuda in ryska deltagare för att seom vi kunde samarbeta. Under förbe-redelserna kom jag fram till att just denorra delarna av dessa länder redan harett regionalt samarbete – Barentssam-arbetet. Men vad går det ut på? Varförsamarbetar man i detta stora geografiskaområde där inte ens alla delar gränsartill varandra? Många funderingar dökupp i mitt huvud.

BRYF bildasSå småningom fick jag lära mig hursamarbetet mellan offentliga struktureri Barentsregionen fungerar och upp-täckte att där inte fanns rum för någraunga åsikter eller idéer. Det blev ännuen anledning till att sammanföra ungamänniskor och försöka påverka det eta-blerade samarbetet.

Efter ett antal träffar och konferenserdär ungdomar från olika organisationermöttes och diskuterade bildades BRYF– Barents regional youth forum. Ett nät-verk öppet för alla, en platt organisa-tion med kontaktpersoner i varje land.Ett samarbete som byggde på fri viljaoch eget engagemang. Syftet? Att göraunga röster hörda i denna struktur, attbidra till att förutsättningarna blev bättreför unga människor att mötas och ar-beta i gemensamma projekt över land-gränser.

www.barents.no/konferense

23

Det etablerade systemet sög så små-ningom upp mig och nu arbetar jag pålänsstyrelsen i Västerbotten. De andraentusiasterna började jobba, flyttade –så som det blir när man blir äldre. Detetablerade Barentssamarbetet har docktagit till sig tanken på förnyelse i formav att satsa på att ge ungdomar de förut-sättningar som behövs.

Nytt handlingsprogramDet regionala handlingsprogrammet,The Barents Regional Youth Program-me för ungdomsfrågor, antogs 2002 avregionala samarbetsorganisationenBEAR (Barents Euro Arctic Region).Förhoppningen är att detta program skaförverkligas med hjälp av en grupp per-soner från de deltagande länderna somkan följa upp programmet. Det hand-lar om att underlätta utbyten av olikaslag genom att informera om vilka möj-

ligheter som finns och genom att på-verka beslutsfattare. Men det handlaräven om att få ett ungdomsperspektivpå de frågor som rör hela Barentssamar-betet; miljö, näringsliv, kultur m.m.

Den bästa dynamiken får man meden blandning av unga och äldre – nytttänkande och erfarenhet i kombina-tion. BRYF finns inte kvar som ett ak-tivt nätverk idag, men det kan mycketväl återuppstå!

En ungdomskoordinator kommerfrån och med i höst att arbeta i Mur-mansk, men har hela Barentsregionensom arbetsfält. Det är ett gemensamtinitiativ från medlemsländerna i Ba-rentsrådet – där Anna Lindh just nu ärordförande. I Västerbotten samarbetarvi med den ryska republiken Karelenmen även med de nordliga län som del-tar i Barentsregionen. Vi försöker ta varapå de ungdomsinitiativ som dyker upp.

24

36 tjejerI projektet Girlpower möts fyra tjejgrupper från Sverige, Finland, Estland och Lettlandför att byta erfarenheter och växa.

– Målet är att de ska få bättre självförtroende och jag tycker att det fungerar jättebra,säger Matilda Stefansson, 19, som är ungdomsledare under utbytet.

För än så länge har de 36 tjejerna mel-lan 14 och 17 år träffats två gånger. Tvååterstår. Det har blivit åtta dagar i mars2002 i västerbottniska Ånäset med om-kring 800 invånare, och lika mångadagar i augusti i lettiska Aluksne.

Idén att sammanföra några tjejer frånÖstersjöregionen föddes på ett kontakt-möte i oktober 2001. De sex ledarna,varav tre är svenska, träffades sedan ijanuari 2002 och planerade det förstamötet i Sverige.

Samma målMatilda betonar att det är angeläget attalla ledarna träffas för att se till att manverkligen fungerar ihop.

– Alla har olika uppfattning om vadett ungdomsutbyte handlar om. Därförär det viktigt att diskutera ihop sig, så attalla strävar åt samma håll, säger Matilda,som är med i A-net ungdomsforum.

A-net är en ideell förening som inrik-tar sig på internationellt arbete medungdomar, främst genom ungdoms-utbyten som här i projektet Girlpower.

– Det är viktigt att diskutera med tjejer-na under hela processen för att de skakänna delaktighet, fortsätter Matilda.De har bland annat fått berätta om sinaförväntningar och vad de vill uppnå.

– Målet är, förutom att de ska få bättresjälvförtroende, att de får växa och stär-kas i mötet med andra kulturer. Bara påde här första mötena har det varit tyd-ligt. Mest syntes det på dem som varblyga i början. De har börjat ta initiativ.Andra har lärt sig att visa större hänsyn,säger Matilda.

Hon menar att det till stor del beror påatt det bara är tjejer som deltar. Matildaberättar vad en av tjejerna sa: ”Det bästamed att det bara är tjejer är att alla får talika mycket plats – om det hade varit

25

ProjektrutaSvensk organisation: A-net, Ånäset, Robertsfors kommun.Samarbetsorganisationer: Humanities Polytechnic/Torneå Unit, Finland; Rouge YouthCenter, Estland; STILI, Lettland.Projektnamn: GirlpowerProjektledare: Matilda StefanssonTema: Fyra tjejgrupper från Sverige, Finland, Estland och Lettland möts för att diskuterahur det är att vara ung tjej i respektive land samt för att göra en tidning tillsammans.E-post: anet@youthforum.nuWebbadress: www.youthforum.nu

killar med hade många av tjejerna intevågat prata lika mycket.”

Matilda har själv deltagit i liknandeutbyten tidigare. Hon beskriver det somatt det man tar med sig hem är att kunnastå upp inför andra och ha en åsikt.

Är det något hon önskar hade gjortsannorlunda? Jo, att det nätverksbyggan-de forumet på Internet fungerade bättre.

– Det är inte riktigt igång, men vi job-bar på det. Det är verkligen viktigt att hakontakt på nätet mellan träffarna.

Samma sorts tankarLika viktigt var det att de svenska tjejer-na lärde känna varandra innan det för-sta mötet ägde rum.

Så vad har ni kommit fram till hittills?– Tjejerna tycker själva att de är mycket

lika fast de kommer från olika kulturer.De är i samma ålder och har sammasorts tankar och funderingar. Alla län-der firar midsommar men på olika sätt,fortsätter Matilda.

Det blev en hel del aktiviteter och dis-kussioner. Tjejerna började med en

äventyrsbana, som innehöll momentdär de fick släppa fram varandra ochsamarbeta. De hade dessutom en smink-övning och en skådespelare bjöds in föratt berätta om hur kroppsspråket fung-erar.

– Lekar som svetsar samman gruppenär också viktiga, säger Matilda. Jag tyckerom lekar när alla får vara delaktiga igruppen, inte när en enskild pekas ut.Det är särskilt viktigt i början när alla ärosäkra.

Visst kan språket vara ett hinder förvissa. Men Matilda betonar att det är såmycket förutom ord man kan användaför att kommunicera.

Det sista planerade utbytet sker i Fin-land sommaren 2003. Där kommer detmaterial som producerats att samman-ställas. Tjejerna ska också göra en litenskrift ihop.– Jag hoppas de ska fortsätta hållakontakten, att de ska bli vänner för livet.Så att banden mellan länderna växeroch blir starka.

Foto: Tore Carlsson

26

Tio dagar i PolenIngen visste vad det skulle resultera i när nio svenska, tio polska och tio norskaungdomar levde ihop och upplevde Polen gemensamt under tio dagar i augusti 2002.

Det började i Demokrati- och antirasism-projektet i Alingsås. Därifrån kom desvenska ungdomarna, fyra tjejer och femkillar mellan 15 och 17 år. De hade inteså stor vana av andra kulturer samtidigtsom flera hade invandrarbakgrund.

– Det var helt underbart att planeraresan till Polen med ungdomarna, sä-ger Lena Eriksson, en av initiativtagarna.

Planeringen visade sig vara en viktigdel av projektet.

– När vi bestämde oss för att resa tillPolen var det naturligt att det skullehandla om Auschwitz och andra världs-kriget, säger Lena Eriksson, som tidigarevar fritidsledare men numera jobbar

med administration inom kommunen.Genom dessa två teman skulle man se-dan bygga diskussionerna med den in-ternationella gruppen.

Smärtsamt besök– När den svenska gruppen skulle sättassamman var det mycket strul, fortsätterLena.

Redan inför resan diskuterade desvenska ledarna begrepp som respektmed ungdomarna. Är respekt att skaparädsla hos andra eller är det att visaömsesidig hänsyn?

Lena tror att ungdomarna har föränd-rats av resan till Polen.

27

ProjektrutaSvensk organisation: Noltorps fritidsgård, Villan och de 30 lärjungarnaSamarbetsorganisationer: Lilleström Youth Centre, Norge; Klub Europejski, PolenProjektnamn: Konsekvenser av andra världskrigetProjektledare: Lena ErikssonTema: Studera och diskutera antirasism igår och idag. Ungdomarna gjorde studiebesöksamt hade diskussionsgrupper och värderingsövningar.E-mail: lena.eriksson@alingsas.se

– Det verkar som om vi hjälpt till attöppna en annan tankebana. Att de inteser vuxna som ett hot lägre, utan mersom medmänniskor.

Hon berättar att det som bland annatbidrog till det var besöket i Auschwitz.Där fick de se en film om koncentra-tionslägret och hur de polska judarnahade det före kriget.

– En stark upplevelse var när en svenskkille med zigenskt påbrå fick tända ettljus vid muren där. Det syntes tydligthur smärtsamt det var för honom.

Provocera fram reaktionerUngdomarna diskuterade och gjorde

affischer med teckningar, collage, fun-deringar och dikter som sedan visadesupp för alla andra. De intervjuade ocksåinvånarna i staden Myslacovicés. Dåställdes frågor om främlingsfientlighet.

Diskussionerna kretsade mycket kringfördomar. Inte någon av ungdomarnasa sig ha några fördomar. Men ledarnanöjde sig inte med det svaret utan sågtill att provocera fram reaktioner.

– Då blev det i stället en diskussionom hur fördomar kan ändras och hurman kan ta reda på att man har fördo-mar, berättar Lena.

Det blev en bra kontakt mellan ung-domarna. Även i matsalen satt de imixade grupper. Det var ett medvetet valav ledarna och gällde alla områden.

– Och jag vet att det pågår mycketsms:ande och e-postande mellan natio-naliteterna nu efteråt, säger Lena.

Om hon ska ge ett tips till andra somplanerar liknande utbyten är det att åkatåg – om det är möjligt. Då hinner desvenska ungdomarna och ledarna lärakänna varandra. I det här fallet var dess-utom några av tjejerna från en annanungdomsgård i Alingsås. Tågresan tog24 timmar mellan Sverige och Polen.

Även de vuxna ledarna håller kontaktvia Internet.

– Det blir ett nätverk när man umgås itio dagar.

Minnena av Polenresan har blivit enliten bok där ungdomarna uttryckersina upplevelser på olika sätt.

Foto: Lena Eriksson

28

Future Visions gick ut på att ge ungdo-mar verktyg i form av kunskap för attdriva egna projekt. Flera kunniga före-läsare bjöds in för att berätta om hurman planerar projekt, skriver projekt-ansökningar och söker pengar.

Det var tio svenska ungdomar medinvandrarbakgrund från stadsdels-nämnderna Södra Innerstaden och Ro-sengård som deltog från Malmö. Jessicabeskriver stadsdelarna som ”präglade avstor arbetslöshet och sociala problem,men med mycket positiv energi ochkraft”. Tio unga kom även från Tallinnoch lika många från Köpenhamn.

Möten i skogenUngdomarna från Estland uppfattadesi början som töntiga av flera svenskaoch danska ungdomar. De kom vatten-kammade varje morgon, bar skjorta ochslips. Ungdomarna som blir utvalda attfölja med därifrån är de exemplariskastudenterna. De danska ungdomarna

uppfattades däremot av de svenska ung-domarna som värre än dem själva, sä-ger Jessica.

Hon berättar om en kväll i Danmark.– När vi en kväll var på ett ungdoms-

hus reagerade de svenska ungdomarnastarkt på att några av de danska drack öloch rökte hasch. Detta ledde till diskus-sioner om synen på droger i de olikaländerna.

Ungdomarna träffades två gånger, denförsta gången fyra dagar i svenska Osbyoch sedan ytterligare fyra dagar i danskaSorø. Det var ingen slump att mötenaförlades ute i skogen. Då kunde ingensmita iväg in till centrum.

Ungdomarnas olikheter gjorde detviktigt att bryta isen. Ledarna valde attgöra det på ett litet annorlunda sätt.

– De fick bland annat dansa afrikanskdans. I början var det bara två som vå-gade eller ville, men efter ett tag dan-sade alla. Sedan gjorde de en lägereldoch dansade runt den.

Afrikansk dans bland granarnaLångt ute i skogen bröt ungdomarna isen med afrikansk dans som sedan övergick iestnisk folkdans. Det var 30 mycket olika ungdomar från Tallinn, Köpenhamn ochMalmö som träffades i projektet Future Visions för att lära känna varandra.

– Trots skillnaderna blev de goda vänner, säger Jessica Hultzén, en av initiativta-garna till projektet.

Afrikansk dans bland granarna

29

ProjektrutaSvensk organisation:Stadsdelsförvaltningen Södra Innerstaden samt Rosengård, MalmöSamarbetsorganisationer:Indre Östebro i Köpenhamn, Danmark; Youth Board of Tallin, Estland.Projektnamn: Future Visions – MCTProjektledare: Jessica HultzénTema: Syftet med projektet var att utveckla, testa och utvärdera metoder som kan bidratill att ungdomar får större tillgång till resurser och verktyg för att bli aktiva på lokal,regional eller europeisk nivå.

Några dagar senare dansade alla est-nisk folkdans.

Jessica berättar om hur speciellt detblev.

– Det var en fantastisk känsla att sealla dansa. Då var de verkligen på likavillkor. Ingen tänkte längre på vilketspråk de andra pratade eller vilket landde kom från.

Ingen respekt för vuxna– Trots olikheterna blev alla ungdo-marna goda vänner, fortsätter Jessica.Kärlek uppstod till och med. En danskkille, som vill bli UFO-expert, blev ihopmed en estnisk tjej, som håller på medteater.

– Det var bara under vissa av våra öv-ningar och diskussioner som gruppenkunde ryka ihop. Till exempel hade vien interkulturell övning där man fickvälja vem man ville färdas tillsammansmed i en trång kupé. De fick välja mel-lan olika ytterligheter.

Jessica berättar om övningen.– En estnisk tjej vägrade till exempel

att sitta bredvid en aidssjuk man. Endansk kille blev mycket upprörd ochpåpekade att hiv inte smittar via luften.Han berättade också att flera av hansvänner är hivsmittade.

Ungdomarna valde projektgrupp efterintresse. Totalt blev det sju grupper, ochi varje grupp fanns representanter frånde olika länderna. Några av projekt-idéerna som arbetet utmynnade i hand-lade om övernaturliga fenomen, turner-ande gatuteater och ensamma männis-kor.

Jessica berättar också om vad honlärde sig om sin svenska yrkesroll:

– Det blev väldigt tydligt att det är slappti Sverige. Ofta har ungdomar ingen res-pekt för vuxna här.

Men hon tycker även att det var svårtatt jobba med den estniska ledaren.Hennes engelska var alltför dålig, sam-tidigt som de estniska ungdomarna be-härskade språket.

– Det innebar att det uppstod mångamissförstånd och att mycket tid ägna-des åt att reda ut dem.

Foto: Emma Bohlin

30

KrönikaText: Åsa Olsson, LSU och projektledare för the Batlic Sea Youth Project

Att göra skillnad på riktigtDet väldigt enkelt att utgå från att ungdomsorganisationer generellt är enviktig kanal för att påverka ungdomspolitik. Bara man är aktiv i en ung-domsorganisation kan man påverka hur beslut fattas. Men i Östersjöregionenfinns det exempel på flera länder där regeringarna inte tar ungdomsorgani-sationerna på allvar och där unga inte ses som en resurs utan som ett pro-blem.

Olika synDet är ofta så att olika länders regeringarinte förstår ungdomsorganisationernasroll eller väljer att inte lyssna till dem,samtidigt som de inte får några resursereller väldigt små sådana. Detta är någotsom jag och många andra har kritiseratvid olika möten och konferenser. Mennär vi kritiserar detta är det lätt attglömma bort att många ungdomsorga-

nisationer i Östersjöregionen ofta sak-nar den bredd som finns i Norden ochatt de ofta är väldigt små. I en del fallbestår organisationen av ett fåtal perso-ner som inte skiljer organisationensmål från sina egna. Organisationsvärld-en är i många länder väldigt långt ifrånden folkrörelse som vi har i Norden.

31

Organisering det viktigaJag, liksom många andra, anser att or-ganisering är någonting bra och viktigtför samhället. För mig är det inte så vik-tigt vad människor gör bara de tyckerom det och står bakom de grundläg-gande mänskliga rättigheterna. Dennapositiva upplevelse av organisationerfinns inte på många andra ställen i Eu-ropa. Där ser demokratin ofta annor-lunda ut och ungdomsorganisationernahar relativt lite inflytande.

Ibland känner jag att vi har en övertropå hur viktigt det civila samhället är. Vitror att unga får bättre möjligheter attpåverka sin situation genom att verka ien ungdomsorganisation. Men jag ärinte så säker på att så är fallet. Jag tyckeratt det är viktigt att vi samarbetar i Öster-sjöregionen, men det är viktigt att viinte gör det utifrån ett svenskt folk-rörelseperspektiv eftersom våra mot-svarigheter saknas i de flesta andra län-derna.

Långsiktigt arbeteJag tycker också att vi ska fundera övervarför vi samarbetar och vad vi förvän-tar oss för resultat. Självklart är utbytenoch möten alltid intressanta och ut-vecklande på ett personligt plan, menom vi vill föra ungdomsorganiseringenframåt i till exempel Baltikum, Rysslandoch Polen krävs det att vi börjar jobbamed attitydförändringar bland demsom styr länderna men också blandunga människor. Att arbeta med attityd-förändringar är en lång process och där-för tror jag att det krävs långsiktiga pro-jekt för att göra skillnad. Jag skulle där-för önska att det gavs fler möjligheteratt starta långsiktiga samarbeten mel-lan ungdomsorganisationer där detfinns tid att diskutera värderingsfrågoroch de processer som kan leda till atti-tydförändringar.

Foto: Emma Bohlin

32

Språket som språngbrädaSverige, Lettland och Estland har många likheter, men också olikheter.

– Målet med vårt projekt är att jämföra ungas möjlighet till inflytande i deolika länderna, säger Ove Strand, samordnare för Strängnäs Ungdomsråd.

Sexton ungdomar i gymnasieåldern skaträffas i Strängnäs under en vecka i no-vember 2002. Sju är från Sverige, sexfrån Lettland och fem från Estland.

Ove – en av de fyra ledarna – jobbartill vardags med ungdomsdemokrati iSträngnäs skolor. Han har insett att språ-ket kan bli ett problem.

– Så vi har tagit kontakt med tolkar igod tid. Vi har också sett till att över-sätta olika dokument, som program ochannat. Det är något som jag kan rekom-mendera.

Till exempel ska presentationen avSträngnäs översättas till de två baltiskaspråken.

Demokrati ingen självklarhetUnder mötet i Strängnäs kommer del-tagarna att ”fokusera på ungdomars lev-nadsvillkor, de vuxnas syn på och sätt

att möta ungdomar i de olika länderna”,som det står i ansökan.

Ove tycker att särskilt en dimensionav utbytet ska bli intressant.

– I lokal press framställs det som att desvenska ungdomarna ska lära ut demo-krati. Jag ser det i stället som att allaungdomar har möjlighet att träffas ochinse att demokrati är något riktigt vik-tigt. Att de svenska ungdomarna inte skata demokrati för givet. För de baltiska ärdemokrati något nytt, något de inte tarför givet.

Den lettiska och estniska gruppenkommer från Kandava respektive Saku.Bägge orterna är Strängnäs vänorter se-dan tidigare. Ove hoppas att esterna ochletterna inte ska uppleva att skillnadeni standard, mellan deras länder ochSverige, är alltför jobbig.

33

ProjektrutaSvensk organisation: Strängnäs UngdomsrådSamarbetsorganisationer: Jaunatnes padome, Litauen; Saku Huvikeskus, EstlandProjektnamn: Ungas inflytande – ungas demokratiProjektledare: Helena EdvinssonTema: Erfarenhetsutbyte mellan ungdomar aktiva i ungdomsråd från Strängnäs, Kandavaoch Saku i syfte att utveckla ungdomars möjligheter till inflytande i respektive stadE-post: helena.edvinsson@strangnas.seWebbadress: www.ungdomsrådet.strangnas.se

I början var det lite ”knöligt” – det ärOves uttryck – att sammanställa allapapper som krävdes för ansökan till ut-bytet. Därför åkte den svenska gruppenöver till Kandava i februari 2002 för atthjälpa till. Med Saku har det däremotlöst sig med hjälp av e-postkontakt.

Deltagarna i den svenska gruppen ärväl bekanta med varandra, säger Ove.De har träffats tiotalet gånger sedanhösten 2001.

Olika ledarmetoderUngdomsrådet i Strängnäs kom igånghösten 2000. I Kandava har man just in-stiftat det första Ungdomsparlamentetoch i Saku har man anställt sin förstaungdomsledare.

– I Kandava planerar man inredningeni sin första ungdomsgård. Därför ska defå besöka några i Strängnäs, säger Ove.

Dokumentationen kommer troligtvisatt ske via ungdomarnas dagböcker, denfilm som planeras och en sammanfat-tande slutrapport.

– Vi har bett balterna att börja filmaredan nu så att det går att visa hur likaeller olika vi jobbar.

Redan under mötet i Kandava märkteOve en antydan till en olikhet i arbetetmed ungdomar.

– Vi fick en känsla att avståndet mellanunga och vuxna är större där. Men kan-ske är det bara en förutfattad mening.De kanske har en jättelikvärdig relation.

Även om de inte träffats ännu allihophar Ove två lärdomar att dela med sigav. Dels är det viktigt att ha med ungdo-marnas erfarenheter och åsikter frånbörjan, dels är det nödvändigt att ha etttydligt upplagt schema.

Förhoppningen är att de tre ländernasungdomar inspirerar varandra till att blidelaktiga i beslut som berör dem. Där-för kommer troligtvis också utbyten attäga rum i Saku våren 2003 och i Kanda-va under hösten.

Tanken med detta utbyte är att svensk-arna ska känna större ödmjukhet för detde har och sitt demokratiarbete, sägerOve till sist.

Foto: Emma Bohlin

34

Inflytande – ett flytande begreppHur är ungdomsinflytandet i de baltiska staterna jämfört med i Sverige?

Den frågan försökte 26 ungdomar från Sverige, Baltikum, Island, Grönlandoch Finland besvara i augusti 2002 i Eksjö. Jämställdhet diskuterades också.

– Det visade sig att ungdomarnas infly-tande skilde sig mycket åt emellan län-derna, berättar Majlis Blomqvist, initia-tivtagare till projektet.

Hon jobbar för Fritidsforum, som re-presenterar de svenska fritids- och hem-gårdarna. Fritidsforum ordnar fritids-ledarutbildningar för ungdomar, blandannat med särskild inriktning på tjejeroch IT.

– De baltiska ungdomarna vi möttetyckte inte att de hade något inflytandei skolan. Inte heller i förhållande tillföräldrarna var de lika självständiga somde svenska ungdomarna.

Nöjd med resultatetMajlis största behållning är därför attde baltiska ledarna nu efteråt har talatom hur initiativrika deras ungdomarhar blivit efter utbytet.

– Deras ungdomar kommer med egnainitiativ och föreslår olika verksamhe-ter de vill driva, som tjejprojekt, diskus-sionsgrupper och annat. Det är jag jät-teglad för.

De baltiska ledarna ska gå vidare medrasism och mångfald, fortsätter hon. Av-sikten är naturligtvis att ungdomarnasom deltog ska involvera sig som yngreledare i framtiden.

Majlis börjar berätta om utbytets upp-lägg. Metodiken som användes underdiskussionerna i Eksjö har arbetats framav Fritidsforum. Den kallas för ”Demo-krati för Expressiva” och består av olikasamarbetsövningar.

– Deltagarna lär sig att se till hela grup-pen och stödja varandra för att nå resul-tat. Ingen tar kommandot och man frå-gar varandra om hur man ska gå vidare.

Inflytande – ett flytande begrepp

35

ProjektrutaSvensk organisation: FritidsforumSamarbetsorganisation: UFN – Ungdom och Fritid i Norden, samarbetsorganisation ivilka föreningar från Lettland, Estland, Litauen, Danmark, Island, Norge, Finland ochSverige ingår.Projektnamn: Demokrati med ungaProjektledare: Majlis BlomqvistTema: Syftet var att diskutera hur ungdomar har inflytande i respektive land ochjämföra hur de ser på demokrati.E-post: majlis.blomqvist@fritidsforum.seWebbadress: www.fritidsforum.se

Hon ledde projektet tillsammans medtre 20-åriga svenska ledare. Dessutomdeltog en vuxen ledare från Island ochen från Estland.

Ledarna träffades en helg i Stockholmi april 2002 för att prata ihop sig. Dåbeslöt de att temat för utbytet skulle bliungdomsdemokrati.

– Vi diskuterade bland annat om detgår att överföra det svenska sättet attjobba med unga till Baltikum. Vi komfram till att de får plocka det som pas-sar. Men först pratade vi om hur allajobbar i sina respektive hemländer.

I Baltikum är det i regel ideella organi-sationer och kyrkan som bedriver ung-domsverksamhet.

Bra med mellanträffOm det är något Majlis önskat gjortsannorlunda är det att planeringsperio-den borde ha varit längre. Men denräckte åtminstone till att etablera kon-takt med de utländska ledarna.

Hon hade gärna haft en mellanträffmed alla ledarna. Den hade gärna fåttvara mer genomplanerad och kanskeinnehållit intressanta föreläsningar.

– Tre faser hade varit bättre. Men detgår alltid att ringa och mejla.

Hela programmet presenterades nog-grant när ungdomarna anlände till Ek-sjö. Då hade de dessutom möjlighet attpåverka vad som skulle ske och kommamed egna idéer.

– Utvärderingen gick bra, tycker Maj-lis. Alla delades in i fem grupper somvarje dag skrev dagbok. De texterna ärmed i skriften som sammanställts.

Ungdomarna fick också dagligen be-rätta vad de var nöjda och missnöjdamed. Det var bra att stämma av för attkolla att alla hängde med.

Hon har ännu ett tips:– Låt diskussionen kring utvärderingen

vara allmän. Det är lättare att prata närman får utgå från sina känslor.

Foto: Emma Bohlin

36

Samarbete på ungdomsområdet:Östersjöregionen

1996 – Baltic Sea States Summit i Visby– ländernas statshuvuden deklarerar attdet är särskilt prioriterat att utvecklakontakter och nätverk mellan ungdo-mar i regionen.

1998 – Baltic Sea Ministers Conferencei Visby – ansvariga ministrar på ung-domsområdet, statliga myndigheter ochungdomsorganisationer av olika slagdiskuterar en gemensam plan kring ung-domsfrågor.

Den gemensamma planen skulle stärkaungas levnadsvillkor och utveckla de-ras möjligheter genom att:• stödja utvecklingen av en regionalidentitet och förståelse för vårt gemen-samma kulturella arv, samtidigt somhänsyn tas till den kulturella mångfal-den i regionen,• stödja ungdomars aktiva deltagande iutvecklingen av det demokratiska ochcivila samhället.

Praktiskt skulle dessamål uppnås genom:• ungdomsutbyten mellan föreningar,• erfarenhetsutbyten mellan tjänste-män inom ungdomsområdet,• att inrätta ett sekretariat för ungdo-mar i Östersjöregionen, Baltic SeaSecretariat for Youth.*

*Sekretariatets uppdrag är att följa hur arbe-tet med handlingsplanen för Visby utveck-lar sig samt att vara en resurs till aktörer iområdet.

Webbplats: www.balticsea-youth.org

Nästa steg:2002 – Baltic Sea Youth minister con-ference ”Youth in the knowledge so-ciety” – delegater, ungdomsministrar,tjänstemän samt representanter frånungdomsorganisationer i elva länderbyggde vidare på arbetet från Visby1998.

Konferensdeltagarna ställde sig återi-gen bakom Visbyplanen och enades omatt samarbetet på ungdomssidan skasträva efter att uppnå ett transparent ochdemokratiskt kunskapssamhälle. Depåtalade särskilt vikten av icke-formelltsamt livslångt lärande i arbetet med attskapa en gemensam region.

Viktiga händelser

37

Barentsregionen

Första ministerkonferensen1999 – ministerkonferens i Rovaniemi– ungdomsministrar, nationella ung-domsråd, tjänstemän inom områdetsamt nationella kontor för EU-program-met Ungdom för Europa samlades föratt diskutera hur samarbetet i Barents-regionen kunde utvecklas.

Ett antal mål antogs, blandannat att länderna skulle:• arbeta för att stärka ungdomsarbe-tet på alla nivåer i regionen,• ta särskild hänsyn till ursprungs-befolkningarnas möjligheter,• undersöka vilka specifika villkorsom påverkar ungas uppväxt i regionen,• påverka att respektive stat tar hän-syn till ungdomar när lagar och reglerutvecklas.

Andra ministerkonferensen2001 – ministerkonferens i Tromsö –syftet var att anta ett program på ung-domsområdet.

Viktiga principer iprogrammet som antogs:• unga har en särskild roll i stärkandetav det civila samhället och utvecklingenav demokrati• unga är en viktig resurs för regionensutveckling.• av särskild vikt bedömdes inklude-randet av de ryska delarna i regionen varaför att uppnå samarbete på lika villkor.

För att uppnå dessa principerska länderna ge stöd till:• ungdomsutbyten mellan lokala för-eningar och grupper• samarbete mellan forskare i ung-domsfrågor• marginaliserade grupper för att deska ha möjlighet att delta i detta inter-nationella samarbete.• att utreda möjligheten att öppna ettsekretariat för Barentsområdet.*

Barentsregionen omfattar länen kringpolcirkeln i Sverige, Norge, Finland ochRyssland. Samarbetsorganisation för

dessa län kallas BEAR (Barents EuroArctic Region) och bildades 1999.

Samarbete på ungdomsområdet:

*Sekretariatet öppnade januari 2003. Dessuppgift är att informera och stödja ungdoms-verksamhet i regionen. För mer informationkontakta sekretariatet via:e-post: byco@russlandia.ru

38

Tips, tips, tips …Alla exempel i Fjärran men nära visar den bredd av möjligheter som finnsinom Allmänna arvsfondssatsningen Ungdomssamarbete i Barents- ochÖstersjöregionen. Men det finns många fler varianter av projekt och temansom ni kan utveckla och samtidigt få stöd till.

Många bra tips på hur man kan planera ett ungdomsprojekt har samlatsfrån de intervjuade personerna och tidigare projektverksamhet. Här är några:

Innan projektet startar ...

Involvera ungdomarnai hela processenMålsättningen med ungdomsprojekt äratt lyfta fram och stärka ungdomar. Tadärför vara på deras resurser under helaprocessen från att komma på projekt-idén till att skriva ansökan och planeraprojektet.

Hitta samarbetsorganisationDet finns flera sätt att hitta en föreningeller ungdomsgrupp att samarbeta med.Kanske någon i er närhet har en kon-takt i ett annat land. De flesta kommu-ner har en eller flera vänorter som erorganisation kan samarbeta med.

Ungdomsstyrelsen arrangerar ocksåkontaktmöten där ungdomsledare frånolika länder träffas för att lära kännavarandra och diskutera gemensammaprojektidéer.

Ta er tid att diskutera med dem ni valtatt samarbeta med. Vilka ungdomar job-bar de med, vilka intressen har de ochvad är deras mål med internationelltsamarbete?

Tema för projektetProjektet ska ha ett konkret tema ochmål. Det kan vara bra att utgå från nå-gon aktuell frågeställning som berörjust er organisations ungdomar. På såsätt kan ni få en internationell vinklingpå de frågeställningar som ni arbetarmed i er förening.

39

Förberedelser inför avresan

Aktiviteterna startar på hemmaplanArrangera temakvällar där gruppen serfilm och äter mat från det land som niska ha utbyte med. Låt ungdomarna för-bereda presentationer kring projektetstema, det är ett utmärkt sätt för att görautbytet mer lyckat. Läs allt ni kommeröver om landet!

FörberedelsemöteDet är mycket bra om ungdomsledarnaoch eventuellt en ungdomsrepresentantfrån respektive grupp möts före utbytetstartar. Använd gärna mötet till att gåigenom programmet – förväntningaroch farhågor. Försök att besöka de olikaplatser som ska ingå i besöket, till ex-empel konferenslokal, studiebesök ochvar ni ska sova.

Interkulturella mötenoch förväntningarDiskutera med gruppen vilka förvänt-ningar de har på ungdomsutbytet. Tänksärskilt på vad det innebär att möta enny kultur i praktiken; olika syn på mat,alkohol, tidsuppfattning, kropps- ochtalspråk, hur ledarrollen ser ut i de del-tagande länderna. Detta är särskilt vik-tigt för ungdomar som inte tidigare hardeltagit i internationella aktiviteter ochinte är vana vid interkulturella möten.

Mat och sömnUngdomsprojekt blir vanligtvis mycketintensiva och krävande för deltagarnaunder de dagar utbytet pågår. Därför ärdet viktigt att sådana grundläggandebehov som mat och sovplatser fungerarbra. Diskutera därför igenom meddeltagarna i er grupp samt samarbets-organisationerna vilken sorts mat somni ska äta samt kolla att alla deltagarevet var och hur de ska sova.

RiskbedömningGå igenom programmet och tänk nogaigenom vilka moment som kan inne-hålla risker. Tänk på att ledaren för grup-pen ytterst sett är ansvarig för vad somhänder och bör vara förberedd för olikaeventualiteter. I vissa fall kan det ocksåvara viktigt att möta föräldrarna till del-tagarna och diskutera programmet.

40

Under projektet

Bryt isenFörbered övningar till de första dagarnaså att grupperna blandas. Det smidigastesättet är lekar av olika slag. Deltagarnalär sig då snabbt varandras namn ochlite om personen bakom namnet.

Metoder i programmetDet finns olika metoder för att uppnåmålen i de olika programpassen. Före-läsningar, studiebesök och workshopskanske är de första man tänker på. An-dra spännande metoder är till exempelvärderingsövningar, rollspel, lekar ochsamarbetsövningar där deltagarna löseruppgifter tillsammans.*

*På Europarådets och Europeiska kommis-sionens gemensamma webbplats kan ni hittatips på metodlitteratur.

Webbplats: www.training-youth.net

Det blir aldrig som man tänkt sigDet spelar ingen roll hur mycket ett pro-jekt förbereds, det inträffar ändå alltidnågot som leder till nya beslut på plats.Fundera igenom olika alternativ i tid såatt ni inte blir överraskade.

Exempel på oplanerade händelser äratt bussar blir sena, studiebesök blir in-ställda och föreläsare insjuknar. I dessasituationer är det bra att en aktivitet el-ler övning är förberedd.

Människorna bakom turistfasadenEn tanke med internationella ung-domsprojekt är att låta ungdomarna tadel av varandras vardag och upptäckamänniskorna. Det är även dessa delarsom ungdomarna uppskattar mest.Fundera därför två gånger innan ni läg-ger in rena turistbesök i programmet.

Mixa gruppernaStimulera att deltagarna lär kännavarandra och uppmuntras att diskuteraäven utanför programmet. Arrangerat.ex. bordsplaceringen vid luncher ochmiddagar så att det inte skapas natio-nellt uppdelade bord. Låt ungdomarnaansvara för sociala aktiviteter på kväl-larna.

Tid för eftertankeAtt möta ny kultur och nya människoroch att delta i ett program som är ska-pat för att utmana och väcka diskussionkan skapa press på deltagarna. Avsättdärför tid för deltagarna att vila och re-flektera över sina intryck. Detta kangöras genom att deltagarna för en egendagbok eller att respektive deltagar-grupp samlas en stund varje dag då manfår prata sitt eget språk och lätta påtrycket.

41

Uppföljning

Ta vara på ungdomarnas entusiasmFör de flesta är mötet med ungdomarfrån andra länder och kulturer något heltnytt och spännande som väcker nya tan-kar och idéer. Som ledare kan det varabra att redan i förväg fundera på hurdenna entusiasm ska kunna tas tillvaraefter projektet. Glöm inte att kolla medungdomarna vad de vill följa upp.

Låt ungdomarna berättaLåt deltagarna arrangera informations-träffar där de berättar för andra ungdo-mar och intresserade om sina upplevel-ser och erfarenheter från projektet.

Internationell dimensioni det lokala arbetetGenom ert internationella projekt harni utvecklat kontakter, fått ny kunskap,förståelse och nya synsätt. Ta in den in-ternationella dimensionen i ert vardags-arbete. Ni har nu värdefull kunskap attdela med er av till lokalpolitiker, tjäns-temän, andra ungdomar och föreningar.

Behåll kontakten med samarbets-organisationer och andra deltagareNya nätverk har skapats mellan ung-domsföreningar och ungdomar i regio-nen. Efter avslutat internationellt pro-jekt kan det vara svårt att hålla kontak-ten levande och bra metoder kan varaatt ha en gemensam hemsida eller ene-postlista.

DokumentationGlöm inte bort att ert projekt och eraerfarenheter är unika och kan vara vär-defulla för andra, inom både er organi-sation och andra organisationer. Doku-mentera gärna denna kunskap genomatt på något sätt beskriva allt från förstaidé, förberedelser, projektets utförandeoch uppföljningen.

42

Baltic Sea Youth Minister Conferencein Visby, 5–6 june 1998The Ministers responsible for Youth Affairs in the BalticSea Region met in Visby 5–6 June together withrepresentatives of national youth councils andrepresentatives from the European Commission, theYouth Directorate of the Council of Europe, the Youthfor Europe National Agencies and different regionalbodies, in order to discuss Baltic Sea Co-operation inthe Youth Field. The participants in the conferencecommitted themselves to further develop co-operation,based on equal partnership among all actors, and haveconcluded the following:

ObjectivesThe aim is to develop among young people a commonregional identity and understanding of our commoncultural heritage, while respecting the cultural diversityof the region, for improvement of young people’s livingconditions and development of their potential. The aimis also to promote an active participation of young peoplein the development of democratic and pluralistic civicsocieties in the States of the Baltic Sea Region. Theseaims will be reached by strengthening Baltic Sea co-operation in the youth field, both in terms of increasedyouth mobility and youth participation within the regionand in terms of increased contacts between youth policystructures in the Baltic Sea Region.

PrioritiesWithout excluding co-operation in other areas, thepriority areas for youth cooperation in the Baltic SeaRegion are;

• Baltic Sea Co-operation in the Youth Field in aEuropean context, encouraging cooperation with othersub-regional areas of Europe and the expansion of theyouth cooperation in the Baltic Sea Region to cover theNorthern Europe as a whole,

• The role of youth participation and nongovernmentalyouth organisations in the development of a democraticand tolerant society in general and the civil society inparticular, including minority groups and give specialattention to co-operation with disadvantaged andmarginalized young people,

• Enhancement of young people’s employability throughnon-formal education, the promotion of life long learningand the improvement of young people’s internationalcompetence,

• Youth policy contribution to sectoral policies whereBaltic Sea co-operation exists, particularly in theenvironmental field.

Baltic Sea Youth Minister Conferencein Vilnius, 6–9 june 2002The conference brought together the Ministers respon-sible for Youth Affairs in the Baltic Sea States as well asrepresentatives from the National Youth Councils, theEuropean Commission, the Council of Europe, theNational Agencies of the EU YOUTH Programme andother partners in the Baltic Sea Region.

ObjectivesThe Second Baltic Sea Youth Minister Conferencereconfirms the objectives of the Visby Plan of Actionand emphasises that an overall aim is to promote theidea of developing a transparent and democraticknowledge-based society with a focus on the Baltic SeaRegion within the European context. A knowledge-driven approach to youth policy is necessary. In thiscontext the recognition of the concepts of non-formaleducation and life-long learning is important. Thisprocess needs sustainable participation withappropriate measures for example through co-management. Baltic Sea co-operation between allactors involved in the work to meet the challenges andbenefit from the opportunities offered by the knowledgesociety (youth policy actors, young people, politiciansand civil servants) should be promoted further, whileputting forward the need to reflect on achievementsand to maintain a visionary approach for the furtherdevelopment of a common regional identity amongyoung people. This while bearing in mind the need todefine a common interest based on mutualunderstanding and a common cultural heritage. Theseaims can only be achieved through close co-operationacross the Baltic Sea Region in the field of youth policies,side by side with the promotion of active citizenship,youth mobility, intercultural and inter-religious dialogueusing a cross border approach.

PrioritiesBearing in mind the close links between the challengesfacing civil society as a whole and the situation of youngpeople, it is important to ensure a cross-sectoralapproach to the development of policies related to youth.Active participation in decision-making processes canonly follow from knowledge of such processes. This

Handlingsplaner

43

participation represents the added value of building upknowledge based youth policies. In addition, to ensureaccess to active participation by all different societalgroups, intercultural and inter-religious dialogue mustbe promoted. Within the framework of the Baltic SeaRegion this will help to foster common regional identity.Taking into consideration the above-mentionedobjectives and not restricting or restraining initiativesfor youth co-operation in other fields, the priorities forco-operation in the Baltic Sea Region agreed upon bythe Second Baltic Sea Youth Ministers Conference arethe following:

• To develop knowledge-based youth policies

• To promote concepts of non-formal education andlifelong learning

• To encourage close co-operation between thegovernmental and non-governmental actors in the fieldof youth policy, for example in promoting the conceptsof e–learning and e-community, and in removing barriersfor youth networking, while developing the knowledgebased Baltic Sea Region. In this framework attentionshould be drawn to provision of relevant informationfor young people.

• To promote a cross-sectoral approach to youthpolicies taking in consideration co-management and co-decision making. Support active youth participation inthe civil society and in democratic processes in general.

• To secure the integration of young people fromdisadvantaged backgrounds who are not able to matchthe demands of the knowledge society.

• To provide young people with the incentive andpossibility to develop the Baltic Sea Region identitythrough fostering intercultural and inter-religiousdialogue and removing barriers to youth mobility, whilemaintaining co-operation with other sub-regional areasof Europe.

• To strengthen the co-operation between the BalticSea States in the youth field, both in terms of a closerintergovernmental co-operation between all the statesand encouraging the co-operation between non-governmental organisations and various youth groupsin the region.

Barents Regional Conference on YouthPolicy in Tromsø, 14–16 may 2001The ministers responsible for youth policy and theirrepresentatives from Denmark, Finland, Russia, Swedenand Norway, all of them member states of the BarentsEuro-Arctic Council, together with representatives ofthe Norwegian Sami Parliament, the Barents Regional

Council and the Council of Europe, met in Tromsø,Norway, on 14-16 May 2001, to discuss a plan of actionto promote increased cooperation in the youth field inthe Barents Region. The meeting was also attended byrepresentatives of the Barents Regional Youth Forumand of national youth councils.The Conference has decided on the following Plan ofAction.

PrinciplesThe Plan of Action is based on the following principles:

• Young people should play an important role instrengthening civil society and in the development ofdemocracy in the Barents Region.

• Young people are an important resource in thedevelopment of the region.

• Improvement in the living conditions of the people inthe region, especially children and youth, is essentialfor the development of the Barents Region.

• Focus on the situation of indigenous peoples in theregion, particularly children and youth, is essential forsustainable development in the Barents Region.

• Focus on the situation in the Russian parts of theregion is essential in order to ensure cooperation on anequal basis in the Barents Region.

PrioritiesIn implementing the principles of the plan of action, theministers will adhere to the following priorities:

• Development of exchanges and contact betweenlocal youth groups and associations based onmultilateral cooperation.

• Development of a variety of local youth initiatives andprojects based on the interests of the young peoplethemselves.

• Development of special measures directed towardsmarginalized youth groups.

• Development of the Barents Regional Youth Forum.

• Development of the cooperation between youthresearchers in the region and research projects relatedto the situation and living conditions of young people.

• Development of improving the cooperation betweenyouth workers and youth leaders in the region.

• Development of information to young people andcooperation between youth information structures.

42

Fjärran men nära......visar att det genom pågående projektverk-samhet växer fram en större gemenskap i Barents-och Östersjöregionen. Alla projekt, stora som små,som bedrivs i vårt land tillsammans med andraaktörer från regionen bildar ett växande nätverk.I detta nätverk av individer och organisationer är

nyfikenhet och en känsla av gemenskap den storadrivkraften.