”Jag blir nästan arg när jag tänker på det”

EN ENKEL PROTOTYP FÖR ETT NYTT SÄTT ATT LEVA

Bön är ett mynt med två sidor

Nr 1 2016 En tidning från Svenska Kyrkan Ystad Sövedstadbygden

TEMAEgen tid

med Gud

Illustration: Jenny Wollin

En tidning om tro i allmänhet och Svenska kyrkan i Ystad i synnerhet.UTGIVEN AV Ystad pastorat EPOST ystad.pastorat@svenskakyrkan.se TELEFON 0411-692 08 CHEFREDAKTÖR Jenny Wollin ANSVARIG UTGIVARE Susanne Keyser GRAFISK FORM Gustaf Ström, Frank Valiant AB UPPLAGA 20 000 exemplar OMSLAGSBILD Henrik Lundström FOTO Henrik Lundström, Suzanne Rahm, Kristina Strand Larsson, Anna-Karin Olsson, Bingo Rimér, Emmalisa Pauly ILLUSTRATION Gustaf Ström, Fredrik Hägg, Jenny Wollin TEXT Jenny Wollin, Suzanne Rahm

JAG NÄR EN hatkärlek till januari och ett nytt år. Känslan av att allt är möjligt på det nya året är närmast euforisk, men jag drabbas lätt av en stor trötthet när jag tänker på hur

jag och familjen ska lyckas hitta rutinerna och vardagen igen efter helgerna. Nyårslöften har jag för länge sedan slutat avlägga, men ändå finns tankarna och ambitionen att på det nya året bli en ny förbättrad version av mig själv. Gå ner de där kilona som smugit sig på, äta sunt, träna, bryta mitt skärmberoende och så vidare. Jag tror du vet vad jag menar.

NÅGOT SOM VERKLIGEN har blivit en ny för- bättrad version av sig själv är vår tidning som du nu håller i din hand. Nytt namn, nytt innehåll. En tidning om tro i allmänhet och Svenska kyrkan i Ystad i synnerhet. Fyra gånger om året kommer den att landa i din brevlåda, varje gång med ett nytt tema med tänkvärt innehåll. Först ut är temat är egentid. Ett laddat begrepp som provo- cerar vissa och ses som en rättighet av andra. Oavsett vad vi tycker om ordet behöver vi alla tid för reflektion emellanåt.

I KYRKANS VÄRLD börjar fastan om några veckor. Fastan är en avsatt tid inom kyrkoåret för just självrannsakan. Hur lever vi våra liv egentligen? Hur ser kärleken till vår nästa och till Gud ut? Hur håller vi dessa relationer vid liv? Frågorna är många, svaren likaså. Men det viktiga tror jag är att vi tar oss tid att känna och tänka efter.

Det tror jag är en bättre väg till att hitta en förbättrad version av oss själva än alla nyårslöften i världen.

DETTA BLIR BÅDE mitt första och mitt sista nummer som redaktör av tillTro. I mars börjar jag ny tjänst som kommunikatör i Svenska kyrkan Malmö.

Jenny Wollin, redaktör

pencil6 LEDARE picture KONST

Zendoodle– meditativt klotter

ALLA HAR VI väl fyllt ett papper med krume- lurer medan vi till exempel pratar i telefon? Nu har vanan fått ett namn. Att zendoodla. Och nyttigt verkar det vara. Repeterade

mönster som får fylla ut all plats på ett papper stillar sinnet, sägs det. Så sätt igång och klottra. Själen får ro och den konstnärliga ådran får frodas.

2

SPANING

Hjältar, gudar, monster Malmö stadsteater Hipp– Spelas fram till och med 13 februari

LEKFULL UPPDATERING AV de gamla grekiska gudasagorna med moderna inslag som Skype och hiphop. Möt den mäktige guden Zeus, Kung Minos och dödsguden Hades. Träffa Ikaros som flyger för nära solen, Sisyfos som i all evighet rullar sitt stenblock. Rekommenderas från 7 år.

Foto: Kristina Strand Larsson Foto: Anna-Karin Olsson Foto: Bingo Rimér

Foto: Emmalisa Pauly

Ärkebiskopens fastebok: En Gud på knä– av Anna Alebo

DEN FJÄRDE BOKEN i serien Ärkebiskopens fastebok för inspiration genom fastan är skriven av pilgrimsprästen Anna Alebo från Lund. Hon tar labyrinten utanför Lunds dom-kyrka till hjälp och leder oss fram till mötet med Jesus och skärtorsdagens måltid där vi alla får vara med. Antje Jackelén har skrivit bokens förord. För varje såld bok går tio kronor till Svenska kyrkans fasteinsamling

Dagens människa, – från den kristna tidningen Dagen

REDAKTIONENS MALIN ARONSSON och Daniel Wistrand pratar om Gud med kända svenskar tv.dagen.se/dagens-manniska

@delatrodelaliv

VARJE VECKA TWITTRAR en ny präst utifrån kyrkoåret och det som händer i samhället.

@svenskakyrkan

SVENSKA KYRKANS STAFETTKONTO har en ny värd/värdinna varje vecka som får ge sin bild av kyrkan. Använd gärna taggen #svenskakyrkan när du själv delar bilder från kyrkans verksamheter.

Kristoffer Appelqvist är död– Ystads teater 5 mars 19.30

I SIN NYA föreställning vrider och vänder den kände ståuppkomikern på både djupa och fly-ktiga funderingar om döden i allmänhet och sin egen död i synnerhet. Han ifrågasätter det många av oss ser som självklarheter och lyck-as hitta det absurda i allt från banaliteter till allvarliga frågeställningar. – I föreställningen kommer jag bland annat att ta upp det fak-tum att det är Hasse ”Kvinnaböske” Anders-sons fel att vi dödar alla djur på planeten.”

rss PODD & WEBBTV

brand16 TWITTER

camera3 INSTAGRAM

read3 LITTERATUR theater3 SCEN

theater3 SCEN

food2 SPIS

quotes-right CITAT

Biskopens praliner

NU FINNS BISKOPENS egna praliner att köpa på Ahlgrens konfektyr i Lund. Pralinerna finns i tre smaker: Mitran av chokladtryffel, kräklan av grand marnier rouge och halstret med smak av rom. Säljs i askar om 6 stycken.

Det här är förmodligen den största

utmaningen mänskligheten någonsin gemensamt har stått inför och man kan bli ganska deprimerad om man bara tar in fakta. Men där kan vi ju inte stanna, utan vi måste hitta möjligheterna, tala om möjligheterna och hitta ett hopp som frigör handlingskraft. Där har tron en ganska självklar roll.

Antje Jackelén i TV4 från klimat-mötet i Paris.

3

januari 2016

EN ENKEL PROTOTYP FÖR ETT NYTT SÄTT ATT LEVAJag är på väg till Jesu Moder Marias kloster, Mariavall, där jag skall träffa

abbedissan moder Tyra. Hon har lett verksamheten i över 40 år, och skall

snart lämna över staven till någon annan. Det är med anledning av det som

jag är här, och för att prata om Egentid med Gud. Men det blir inte alltid

som man tänkt sig.

Text & Foto Suzanne Rahm

4

MODER TYRA

JAG HADE TÄNKT skriva lite om hennes bakgrund, vem hon var innan, men jag förstår rätt raskt att det är ovidkommande. Hennes väg, hennes liv, börjar i det ögonblick

hon går i kloster. Inte så att det som skett innan är oviktigt, men när man träder in i klostret börjar något nytt. Och det är nu som gäller här.

- Om någon kommer och frågar oss hur gammal en syster varit vid hennes inträdan-de”, säger moder Tyra, eller vad hon sysslat med tidigare, var hon arbetat, vilken sam-hällsklass hon kommit från, så ställer vi en motfråga; 'Varför vill ni veta det?' Man har den ålder man hade vid inträdet. Det börjar här. Det är inte viktigt vad man gjort eller gör, utan vem man är, och vad Gud vill med en.

Jag begrundar det. Ja, varför ställer vi sådana frågor, varför är de viktiga, och vad har vi tänkt använda den informationen till? För att göra oss en bild av en människa, för att bedöma om hon är värd att tas på allvar eller inte?

- Vi står som en garant för människans absoluta värde, fortsätter moder Tyra sitt resonemang. Vi räknar inte värdighet och rang. Vi bedömer inte en människa efter hennes ålder, prestationer, misslyckanden, eller eventuella framgångar.

TEMAT EGENTID MED Gud. Jag skummar igenom de frågor jag har skrivit ner på en post-it-lapp. Tyra ser förbryllad ut när jag frågar, smakar på ordet: egentid.

-Vad skulle det kunna vara, säger hon sedan. Tiden är ju en gåva av Gud, den är gemensam, det finns ingen egentid. Man kan inte dela upp den: De här timmarna är för mig och de här för Gud. Allt vi gör, gör vi för Gud, med Gud.

Jag envisas och frågar vad hon gör när det står rekreation på dagordningen. Läser uppbyggliga böcker, ber?

Hon ler tålmodigt. - Vet du, någon frågade mig en gång om vi

bara har religiösa böcker i vårt bibliotek. Jag svarade: Finns det några andra? Om jag tvät-tar mig så tar jag hand om något som tillhör Gud. Min kropp är en gåva från Gud. Det är inte så att man går omkring och tänker på Gud hela tiden, eller att ens halva jag ber och den andra halvan hugger ved eller städar eller syr. Vi delar inte upp tillvaron. När jag gör något så är jag fullt uppmärksam på det, jag

är i nuet, och där är också Gud. Om jag läser en bok, så får jag förhoppningsvis med mig något som hjälper mig växa och utvecklas, och det kommer andra till gagn. Allt vi gör kommer andra till del. På så sätt är tiden och allt som görs i den, allas.

TANKAR PÅ MINDFULNESSRÖRELSEN som blivit så populär dyker upp i mitt huvud. Det har blivit riktigt lönsamt att skriva handböcker i konsten att leva närvarande. Som om det skulle vara något nytt. Klosterfolket har känt till det i tusentals år. De vet också att det saknas en viktig komponent i den moderna snabbvarianten. Gud. Man kan inte vara fullt ut uppmärksam på vad som sker här och nu om Gud saknas. Eftersom Gud är här och nu.

Jag tittar ut genom fönstret. Trädkronorna rör sig därute i vinden. När jag stod på gårds-planen hörde jag vindens brus och motor-bullret från bilarna på väg 19. Men härinne hör jag bara ljuslågan knastra lite, och ett svagt, svagt, knäppande från extraelementet. Stillheten rör vid mitt hjärta. Under tystnad-erna som uppstår lite då och då i vårt samtal, skärps min uppmärksamhet.

“Vi står som en garant för människans absoluta värde”

KLOSTERLIVET HAR EN regel. Den helige Bene-dictus regel. I den kallas klostret: “ En skola i Herrens tjänst.” I den skolan lär man sig söka Gud, i bönen, men också i medbrodern och i gästen, att älska Gud och varandra, att leva i frid, att inte knota och klaga, att med största tålamod ha fördrag med varandras svagheter.

Klosterlivet har också en rytm: Bön, arbete, studier, samtal och vila. “Regeln och rytmen är vår ryggrad”, har moder Tyra berättat. “Vi gör det vi är överens om att göra. Vi har en gemensam nämnare, även om vi har olika åsikter om saker och ting. Rygg- raden delar vi. Det ger frihet.”

Jag förstår inte riktigt, undrar hur regler kan ge frihet. Att kunna göra vad man vill, är inte det frihet? Fast, å andra sidan, hur vet jag vad som är min egen unika vilja och

vad som är andras. Vi påverkas ju hela tiden, och känslorna kastar en hit och dit. Det jag vill idag kanske jag inte vill imorgon. Eller så är det helt enkelt inte bra för mig, eller för någon annan.

DET ÄR SOM om moder Tyra läser mina tankar. Hon förklarar: - Vi övar oss i denna rytm tills den sitter. Vi bygger upp vår gemensamma ryggrad. Klosterregeln är stommen, den finns där redan. Rytmen övar vi, och övning ger färdighet - och frihet. En pianist måste öva tusentals timmar innan hon behärskar sitt in-strument. Först då, när hon kan det utan och innan, kan hon ta sig friheter. Vi spelar inte piano, vi ber, men detsamma gäller för oss.

Ryggrad. Jag kan inte låta bli att tänka tan-ken: Om man sliter ut en människas ryggrad, faller hon samman till en oformlig massa av muskler, inälvor, senor och fett. Inte mycket till frihet. Människan behöver en ryggrad.

Moder Tyra citerar Simone Weil: Koncentration är bön.

- Vi är närvarande i det vi gör, fortsätter hon. Vi använder vår kropp, den är ett fint in-strument. Tystnaden får oss att lyssna, gör oss lyhörda. Vi känner både när något stämmer och när något är på tok. Uppstår en konflikt, så tar vi itu med den. Vi måste, vi kan ju inte gå härifrån, vi lever här tillsammans i samma tid. Konflikten måste alltså lösas här.

NÄR JAG STÄNGER porten bakom mig och går därifrån, vänder jag mig om en sista gång. Utvändigt är byggnaden, i mitt tycke, ful och ogästvänlig, men därinnanför finns något fint och välkomnande. Det är med varmt hjärta jag sätter mig i bilen och kör genom den lilla granskog som systrarna vårdar så ömt. Jag begrundar det hon sagt. Vi hör samman. Ingen egentid, bara all-tid. Eller allas. Det slår mig att klostret är som en prototyp. En modell över hur världen skulle kunna vara. Enkel. Inget onödigt. Bara det viktigaste. Att leva nära Gud i stillhet, enkelhet och frid, och i gemenskap med varandra. Vad lite vi egentligen behöver.

Systrarna har funnit ett sätt att leva tillsam-mans, de behöver inte bråka så mycket, för de har ändå inget att förlora. Det viktigaste kan ingen ta ifrån dem. Stillhet. Enkelhet. Frid. Här finns kanske en nyckel, en kod, till ett nytt sätt att leva för oss alla. ◀

5

januari 2016

DET ÄR EN av de där ovanliga novemberdagarna med sol. Jag parkerar bilen på den grusbelagda gårdsplanen vid Högestad gods. Det knastrat

gott under skorna när jag går upp mot de nyrenoverade kontorslokalerna, inhysta i en av de gamla stallbyggnaderna. Jag är här för att prata egentid med Anna Piper. Förra året tog hon över efter sin bror och sin far som vd på Högestad gods och Christinehofs slott. Tillsammans med 35 anställda förvaltar hon Skånes största privata egendom, en areal större än Lunds, Kävlinges och Trelleborgs kommuner tillsammans. Företaget har sin grund i det fideikommiss Christina Piper instiftade på 1700-talet, men drivs idag som vilket modernt företag som helst. Verksam-heten baseras av och på naturen. Den inne- fattar allt från jordbruk, skogsbruk, viltvård och ekologisk köttproduktion till kulturmil-jövård, besöksnäring och fastighetsförvalt-ning. Allt med den gemensamma nämnaren hållbarhet. Jag har läst att Anna gärna vill ta aktiv del i verksamheterna. Se hur det ser ut på fälten och delta i planeringen av jakten. En engagerad och upptagen kvinna som säkert värnar sin egentid, tänker jag.

JAG ÄR LITE tidig. Anna kommer strax får jag veta. Hon ska bara avsluta ett möte. Jag blir visad in till hennes kontor så länge. Jag slår mig ner i en av fåtöljerna. Design Norrgavel, tänker jag och i huvudet hör jag ord som ljust,

vackert, lugnt, nordiskt. Efter någon minut kommer Anna och vi slår oss ner i soffan med varsin kopp kaffe och börjar prata.

- Jag är egentligen helt fel person att fråga om egentid för jag blir ju nästan arg bara jag tänker på det, säger Anna samtidigt som hon spricker upp i ett stort leende.

Varför då, undrar jag. För att det är absurt att vi ska lägga in egentid i våra kalendrar, svarar hon.

- Jag ska göra detta och detta och detta, och sen så ska jag ha en liten stund för mig själv då jag har egentid. Jag köper inte det. För vissa verkar egentid dessutom innebära att inte behöva ta ansvar gentemot andra. Det tycker jag blir jättekonstigt.

Anna skrattar till och låter blicken vandra ut genom de stora fönsterpartierna. Det märks att ämnet berör.

JAG KAN HÅLLA med henne om att begreppet kan tyckas absurt. Om man nu definierar egentid som egotid, tid att förverkliga sig själv eller tid som något som ska styckas upp i olika delar. Själv brukar jag tänka på det som en stund att komma ikapp mig själv. Att få tänka klart mina tankar.

Företagsledare och ensamstående fyrabarnsmamma som jobbar med hållbarhet och som inte gillar begreppet egentid, säger jag. Hur är det med den egna hållbarheten? Tar inte jobbet ut sin rätt ibland? Och hur och var hämtar du kraft om du inte tror på egentid?

- Jag älskar mitt jobb, och jo, det är lätt att känna sig otillräcklig. Jag känner mig fort-farande rätt så ny i den här rollen och jag har jättemycket att sätta mig in i. Jag får ständigt påminna mig om att acceptera mina begrän-sningar och var jag lägger ambitionen.

LÄTTARE SAGT ÄN gjort, säger jag. Anna ser allvarlig ut. Sen säger hon att hon på nära håll har sett hur jobbet kan sluka någon. Det har gjort att hon medvetet försöker bromsa och stanna upp i stunden, ofta flera gånger om dagen. Det kan räcka med att ta en kopp kaffe och lämna kontoret några minuter. Eller att fånga de där 30 sekunderna mellan saker man måste göra och bara andas. Andra gånger tar hon en promenad för att låta tank-en vandra fritt och komma i kapp sig själv.

- När jag bodde i Stockholm upptäckte jag att jag gick väldigt mycket i parkerna. Att jag sökte mig till träden och det gröna. För åter-hämtningen, andrummet, lugnet, antar jag.

Vad är det som gör att du söker dig till naturen, undrar jag. Återhämtning, andrum och lugn kan man väl hitta på andra ställen. Varför inte stänga in sig i ett tyst rum? Där är det också lugnt.

- I miljöer som lövskogen eller sandstran-den som jag är uppvuxen med känner jag livet. Det gör jag inte i ett slutet rum. Rörelsen i vattnet och horisonten - det friar tanken. De olika årstiderna, faserna och att få känna sig som en del av det ger perspektiv på den egna tillvaron. Sen är det inte så att jag är ute och

”Jag blir nästan arg när jag tänker på det”Egentid. Vissa verkar tycka det är en mänsklig rättighet att få tid för

sig själv. Andra provocerar ordet oerhört. En av dem är företagsledaren

och fyrabarnsmamman Anna Piper, vd på Högestad och Christinehofs

fideikommiss. Hon tror helt enkelt inte på begreppet egentid.

Text Jenny Wollin Foto Henrik Lundström

6

ANNA PIPER

går i naturen varje dag. Jag försöker nog mest stanna upp i stunden.

GÅR DET ATT kombinera vardagen som före-tagsledare med den som ensamstående mamma med allt vad det innebär med hämt-ningar och lämningar, läxläsning och aktivi-teter? Själv har jag ofta svårt att få vardagen med två barn att gå ihop.

- Jag är väl fruktansvärt omodern, men mina barn har inte fulla scheman. Det är jätte-viktigt att erbjuda barnen fritidsaktiviteter, men när de själva säger att de vill vara hemma så är det helt ok. Då ritar vi eller går ut i trädgården. Vi väljer tid tillsammans istället.

ATT STANNA UPP i vardagen, välja sin tid, det kan kanske klassas som en form av egentid, säger jag. Det handlar kanske om vad vi lägger in i begreppet egentid, hur vi definierar det. Anna funderar. Sen säger hon en in-tressant sak: att all tid egentligen är egentid. Egen tid. Jag smakar på det särskrivna ordet. Tid som något vi själva förvaltar och är med och formar. Något vi har ett eget ansvar för hur vi förhåller oss till och hur vi låter den påverka oss. Ett påstående jag läst någonstans om att egentid kan ses som ett nytt sätt att be poppar upp i mitt huvud. Att be handlar ju om att vända sig inåt. Att föra ett samtal med Gud och med mitt inre. Jag frågar Anna vad hon tycker.

- Om vi definierar ordet egentid som att tanka kraft, då tycker jag det ligger väldigt

nära att be.

JAG FRÅGAR HUR hennes relation till kyrkan ser ut. Hon ser eftertänksam ut och säger att det inte direkt är en relation till kyrkan som institution utan snarare en personlig relation till en enskild präst. En person hon har stort förtroende för och som genom sin öppenhet låter henne komma med alla sina tvivel och ifrågasättanden.

- Jag är nog en väldigt typisk medlem, döpt och konfirmerad men inte mycket mer. Men det är klart… När jag stod där med mitt första barn så tänkte jag ”Klart vi måste döpa henne.” För mig handlade det jättemycket om att ta upp henne i en större gemenskap på något sätt och jag kände att jag ville göra det i kyrkan. Sen pratade jag faktiskt med prästen när jag skulle skilja mig också. När det kommer till sådana tillfällen då spelar kyrkan en viktig roll för mig. Att man går dit och reflekterar. Vad betyder det här? Hur blir jag nu som människa? Kan jag gå vidare? När man har de där tvivlen behöver man ibland något större att greppa tag i.

VILKEN ROLL KAN kyrkan ha i relation till människors behov av att stanna upp?

- Spontant tänker jag på platsen. Jag tänker väl inte på egentid egentligen när jag ser på byggnaden som sådan, men när man kommer in i en kyrka får man det där lugnet. Den ger en rätt till sina tankar och till reflektion. Vi respekterar varandras rätt till tystnad där.

Kanske beror det på tradition eller förväntan, jag vet inte. För mig som gillar ljus och rymd är det något i själva konstruktionen också som kanske talar till något större inom mig.

HAR DU BEHOV av tystnad? frågar jag till sist. - Jag är inte rädd för den. Jag lever och

verkar i en väldigt tyst och lugn miljö här i Fyledalens kant. Hade jag levt i en annan miljö som varit jättestressande och intensiv, typ varit i Stockholms tunnelbana varje dag till och från jobbet, då hade jag nog svarat helt annorlunda. Då hade jag kanske haft ett extremt behov av tystnad. Men idag tror jag att jag får in det (i.e. tystnaden) i min livsstil. Så det vore fel att säga att jag inte har behov av den, för jag trivs i tystnaden. Jag tror jag mår bra av det.

JAG TITTAR NER på mina spridda anteckningar i blocket i ett försök att sammanfatta vårt timslånga samtal.

Egentid som egotid eller uppstyckad kalendertid provocerar, men tid med mig själv i stunden skänker energi och kraft. Kan vi enas om det, frågar jag. Anna nickar. Ja, så kan man nog säga. Att stanna upp under dagen, att vända sig inåt, ett nytt sätt att be. Den formen av egentid provocerar inte. Den är en mänsklig rättighet. ◀

OM FASTANDEN 40 DAGAR långa kristna fastan handlar om att få upp ögonen för vad som är riktigt viktigt i livet och vad som är värt att ge vår tid. En tid att ställa om fokus. Lever jag mitt liv så som jag vill? Hur prioriterar jag min tid? Var har jag mitt hjärta? Hur ser min kärlek till mina närmaste, mina medmänniskor och till Gud ut? Hur håller jag dessa relationer vid liv?

LÄS MER OM FASTAN www.svenskakyrkan.se/ystad/fastan

7

januari 2016

8

BÖN

Bön är ett mynt med två sidor

Jag tänker mig att Gud ibland sitter böjd över köksbordet och sörplar kaffe på fat och

petar lite i tänderna medan han ser böneröken ligga tät över jorden. Nu börjas det

igen, tänk att de inte kan sluta med sitt evinnerliga tjötande och istället ge sig tid att

lyssna, se sig omkring, komma förbi på en kopp kaffe. Umgås lite. Om jag var Gud,

skulle jag bli irriterad. Som tur är så är jag inte Gud.

Text Suzanne Rahm Foto FreeImages.com/Nils Thingvall

MAN KAN SÄGA att bön är ett mynt med två sidor. Den ena sidan är blank. Där finns något som bara den kan se som äger myntet. Något personligt och privat.

Det är om den sidan Jesus säger: ”Gå in i din kammare och stäng dörren om dig.” Min personliga relation till Gud. Du och jag, Gud. Rent bokstavligt behöver jag ju inte gå in i mitt sovrum, det handlar snarare om integritet. Hjärtats bön. Det är inget jag behöver prata så mycket om. Jag umgås med Gud. Vare sig jag arbetar, sover, vilar, förlustar mig, leker, studerar, festar, tränar, älskar, grälar, så gör jag det tillsammans med Gud. Inte så att jag går och tänker på Gud hela tiden, men han finns i ögonvrån, så att säga.

MEDAN MAN ÄR fokuserad på vad det nu än är man håller på med, är man hela tiden medveten om Guds närvaro, kan kosta på sig att då och då småprata, vädja, tacka, gräla på Gud, eller bara lyssna. Ha Gud i ögonvrån. Och när livet blir tungt och svårt och frågorna hopar sig till ett berg framför en, så är man inte rädd för att gå i närkamp med Gud, upprepa Jakobs ord om och om igen: Jag släpper dig inte Gud, med mindre än att du välsignar mig. Jag ber, jag söker och jag bultar. Eller så lutar jag bara huvudet mot axeln på Gud och är tyst.

OM MAN VÄNDER på bönemyntet, ser man en bild: Jorden. Vår gemensamma värld och allt som finns i den.

JAG LEVER INTE bara för min egen skull. För att jag som person skall förverkliga mig själv, bli harmon-isk och lycklig. Vi alla lever för att vi skall kunna utveckla vår gemensamma potential, och för att det finns något som måste göras, som man bara kan göra tillsammans. Jesus kom inte för att döma världen, utan för att rädda den, och det kan han bara göra genom oss. Vi ber inte: Min Fader, du som är i himmelen… Ge mig idag det bröd jag behöver… Förlåt mig mina skulder… Vi ber: Vår Fader…. Ge oss idag det bröd vi behöver… Förlåt oss våra skulder… Det handlar inte om mig och jag, utan om vi och oss. Tillsammans. Därför ber vi inte bara var och en "i vår egen kammare"utan även tillsammans i kyrkorna . Vi ber för jorden, djuren, växterna, varandra. Vi ber för varandra, inte för att Gud be-höver bli påmind om vad vi behöver, utan för att vi behöver bli påminda om att vi står i relation till till Gud. Och att Gud vill göra en mänsklighet av oss. En mänsklig mänsklighet. Jorden är vårt gemensam-ma hem, och livet vårt gemensamma projekt. Utan vi och oss existerar ingen kristen kyrka. Ingen kris-ten tro. Ingen framtid för mänskligheten.

SÅ JAG TÄNKER mig (kanske är det önsketänk ) kyrkorna fulla av människor som lyfter upp världen i sina böner. Och kanske blir inte Gud irriterad alls där vid sitt kaffebord. Kanske känner han böneröken stiga från kyrkorna, drar in doften, ler och säger för sig själv: Äntligen! Det börjar lukta kärlek, banne mej! Det var inte en dag för sent. ◀

9

januari 2016

DET HÄNDERFör komplett kalender, se

www.svenskakyrkan.se/ystad.

Du kan också kostnadsfritt

prenumerera på vårt kalendarium.

Meddela oss din epost- eller

postadress.

Veckans öppna aktiviteter

MÅNDAGAR klockan 09.00 – 11.00 Mölletorget, Stenbocksgatan 4 ÖPPEN VERKSAMHET: Barn 0-5 år (i vuxet sällskap) Terminsstart 18 januari. Fika 20 kr.

TISDAGAR klockan 10.00-13.30 Klostergården CAFÉ PETRI: Fika. Middagsbön kl. 12. Sopplunch. Terminsstart 19 januari.

klockan 10.00-11.30 Hedeskoga församl.sal ÖPPEN VERKSAMHET: Barn 0-2 år (i vuxet sällskap). Sångstund. Fika 20 kr. Terminsstart 19 januari

ANDRA TISDAGEN I MÅNADEN klockan 14.00 Kyrkstugan i Sövestad SÖVESTADS KYRKLIGA ARBETSKRETS

ONSDAGAR klockan 13.00- 15.00 Klostergården ÖPPEN VERKSAMHET: Barn 0-5 år (i vuxet sällskap) Terminsstart 20 januari. Fika 20 kr.

klockan 13.30 Klostergården ONSDAGSTRÄFFEN: Undehållning och fika (20 kr.)

klockan 19.00 Klosterkyrkan KRISTEN DJUPMEDITATION: Introduktion för nybörjare första onsdagen i månaden kl. 18.30. Start 13 januari.

TORSDAGAR klockan 09.00-11.00 Klostergården ÖPPEN VERKSAMHET: Barn 0-5 år (i vuxet sällskap) Terminsstart 21 januari. Fika 20 kr.

klockan 10.00-11.30 Klostergården ÖPPEN DIAKONIMOTTAGNING

UDDA TORSDAGAR klockan 14.00-16.00 Hedeskoga församl.sal CAFÉ HEDESKOGA: För gammal o ung. Ibland program. Terminsstart 21 januari.

FÖRSTA TORSDAGEN I MÅNADEN klockan 18.30 Klostergården YSTADORTENS FÖRSAMLINGSKÅR: Se separat program. Terminsstart 4 februari.

Januari

KYNDELSMÄSSODAGEN SÖNDAG 31 JANUARI klockan 11.00 S:ta Maria kyrka GUDSTJÄNST FÖR SMÅ OCH STORA Tema: Tänd ett ljus. De barn som döptes 2015 är inbjudna att hämta sina dophjärtan. Barn och föräldrar från babyrytmiken medverkar.

klockan 16.00 Sövestad kyrka KYNDELSMÄSSA MED LJUSINVIGNINGKörsång. Efter mässan fika.

klockan 18.30 Klosterkyrkan SINNESROMÄSSA: Tema “Belöning - bekräftelse”. Kaffe i kyrkan från kl. 18.

Februari

LÖRDAG 6 FEBRUARI klockan 12.00 S:ta Maria kyrka LUNCHKONSERT: LECONS DE TENÉBRES Mörkrets sånger. Musik av Av Francois Couperin (1668-1733), fransk kompositör, or-ganist och cembalist. Medverkande: Carolina Kaya, sopran. Susanne Larsson, sopran. Lukas Arvidsson, orgel. Lisa Ekmark, cello. Fri entré.

FASTLAGSSÖNDAGEN 7 FEBRUARI klockan 11.00 S:ta Maria kyrka MÄSSA

klockan 16.00 Hedeskoga kyrkaFEST FÖRE FASTAN: Mässa med sångerskan och låtskrivaren Frida Green. Fika efteråt med fastlagsbullar.

ASKONSDAGEN 10 FEBRUARI klockan 08.00 Klosterkyrkan ASKONSDAGSMÄSSAFastan inleds med mottagandet av askan.

klockan 19.00 Hedeskoga kyrka ASKONSDAGSMÄSSA Fastan inleds med mottagandet av askan.

LÖRDAG 13 FEBRUARI klockan 12.00 S:ta Maria kyrka LUNCHKONSERT: Musik för tre. Stor musik i det lilla formatet. Medverkande: Anna Jobrant, sopran. Per Bengtsson, barock-oboe. Peter Wallin, kammarorgel. Fri entré.

ONSDAG 24 FEBRUARI klockan 18.30 Kyrkstugan i SövestadFILM OCH SAMTAL: Gratis filmvisning med efterföljande samtal med filmvetaren Mari-anne Celander och prästen Jan Wenzelberg. För aktuell film, se hemsidan.

LÖRDAG 20 FEBRUARI klockan 12.00 S:ta Maria kyrka LUNCHKONSERT: JAZZ I FOLKTON Piano, kontrabas, trummor. Fri entré.

ANDA SÖNDAGEN I FASTAN 21 FEBRUARI klockan 11.00 S:ta Maria kyrka GUDSTJÄNST FÖR SMÅ OCH STORA Tema: Ge inte upp. Mini- och musikalkörerna medverkar.

SÖNDAG 28 FEBRUARI klockan 18.30 Klosterkyrkan SINNESROMÄSSA: Tema “Bön och medita-tion”. Kaffe i kyrkan från kl. 18.

Mars MIDFASTOSÖNDAGEN 6 MARS klockan 11.00 S:ta Maria kyrka SOPPMÄSSA: Mässa med efterföljande sopp-lunch på Klostergården. Intäkterna går till Svenska kyrkans fastekampanj.

klockan 14.00 Kyrkstugan i Sövestad KVINNORNAS BÖNEDAGSGUDSTJÄNST: Lekmannaledd gudstjänst. Fika efteråt.

LÖRDAG 12 MARS klockan 12.00 S:ta Maria kyrka LUNCHKONSERT: AVE REGINA COELI Chiaroscuro Camerata är en Ystadbaserad vokalensemble med professionella sångare som leds av Kevin Smith. Medverkande: Su-sanne Larsson, sopran. Christina Willsedt, alt. Josef Hamber, tenor. Kevin Smith, bas. Fri entré

JUNGFRU MARIE BEBÅDELSEDAG SÖNDAG 13 MARS klockan 10.00 Sövestad kyrka MARIAMÄSSA

ONSDAG 16 MARS klockan 18.30 Kyrkstugan FILM OCH SAMTAL: Gratis filmvisning med ef-terföljande samtal med filmvetaren Marianne Celander och prästen Jan Wenzelberg.

10

UR KALENDARIET

PALMSÖNDAGEN 20 MARS klockan 10.00 Sövestad kyrka PALMSÖNDAGSMÄSSA FÖR SMÅ OCH STORAPalminvigning - sälgkvistarna till nästa års fasta välsignas. Barnkören Korallerna medver-kar. Fika efteråt.

klockan 18.30 Klosterkyrkan SINNESROMÄSSA: Tema “Försonas med livet”. Kaffe i kyrkan från kl. 18.

ONSDAG 23 MARS klockan 19.00 S:ta Maria kyrka MUSIK I PASSIONSTID: Ann-Margreth Ny-berg, Karolina Strand m.fl.

SKÄRTORSDAGEN 24 MARS klockan 19.00 S:ta Maria kyrka SKÄRTORSDAGSMÄSSA

klockan 19.00 Baldringe kyrka SKÄRTORSDAGSMÄSSA

LÅNGFREDAGEN 25 MARS klockan 11.00 S:ta Maria kyrka LÅNGFREDAGSGUDSTJÄNST

klockan 15.00 Bromma kyrkogård KORSVÄGSANDAKT

PÅSKAFTON 26 MARS klockan 23.30 Hedeskoga kyrka PÅSKNATTSMÄSSA

PÅSKDAGEN SÖNDAG 27 MARS klockan 10.00 Sövestad kyrka PÅSKDAGSMÄSSA Kören Änglarna medverkar.

klockan 11.00 S:ta Maria kyrka MÄSSA FÖR SMÅ OCH STORA: Tema “Hurra, hurra hurra!” Mini- och musikal-körerna medverkar.

ANNANDAG PÅSK MÅNDAG 28 MARS klockan 16.00 S:ta Maria kyrka MUSIKMÄSSA: MISSA O QUAM GLORIOSUM - Åh vad himmelskt av Tomás Luis de Victoria (1548-1611). Vokalensemble Chiaroscuro Camerata sjunger mässans partier i gudstjän-sten. Medverkande: Susanne Larsson, sopran och organist. Daniel Carlsson, countertenor. Kevin Smith, bas.

April

LÖRDAG 2 APRIL klockan 12.00 S:ta Maria kyrka LUNCHKONSERT: I BACHSPEGELN Orgelfavoriter av J.S Bach. Vid orgeln, Sven-Eric Erlö. Fri entré.

ONSDAG 13 APRIL klockan 18.30 Kyrkstugan i Sövestad FILM OCH SAMTAL: Gratis filmvisning med efterföljande samtal med filmvetaren Mari-anne Celander och prästen Jan Wenzelberg. För aktuell film, se hemsidan.

LÖRDAG 16 APRIL klockan 12.00 S:ta Maria kyrka LUNCHKONSERT: SÅNGER I SAMMANHANG Mats Mårtensson sång och gitarr, framför egna och andras sånger från livets olika skeenden blandat med texter som handlar om att vara människa i olika sammanhang. Fri entré.

SÖNDAG 17 APRIL klockan 18.00 S:ta Maria kyrka KONSERT: “MASS IN TIMES OF WAR” S:ta Maria kyrkokör, solister och orkester framför Joseph Haydns Mass in times of war. Fri entré.

LÖRDAG 23 APRIL klockan 12.00 S:ta Maria kyrka LUNCHKONSERT: MINNEN FRÅN FLORENS Kammarorkester Öresund under ledning av Lennart Fredriksson. Fri entré.

SÖNDAG 24 APRIL klockan 18.30 Klosterkyrkan SINNESROMÄSSA: Tema “Att behålla det man fått”. Kaffe serveras i kyrkan från kl. 18.

VALBORGSMÄSSOAFTON 30 APRIL klockan 12.00 S:ta Maria kyrka LUNCHKONSERT PÅ INTERNATIONELLA JAZZDAGEN Konsert med Jan Lundgren. Samarrangemang med Musik i Syd. Fri entré.

Maj

KRISTI HIMMELSFÄRDS DAG 5 MAJ klockan 08.00 Klosterträdgården GÖKOTTA: Friluftsgudstjänst. Manskör. Efter gudstjänsten serveras frukost på Klostergården.

klockan 10.00 Samling vid Lyckås slott VANDRINGSLITURGI I FYLEDALEN Vandringen går genom relativt lätt terräng. Vi avbryter för textläsningar, böner, psalm-sång och avslutar med nattvard. Efteråt fikar vi ur medhavd kaffekorg.

HELIGA TREFALDIGHETSDAG SÖNDAG 22 MAJ klockan 14.00 S:ta Maria kyrka GUDSTJÄNST FÖR SMÅ OCH STORA Tema: Vi är alla lärjungar. Mini-och musikal- körerna medverkar.

klockan 18.00 S:ta Maria kyrka VÅRKONSERT: VISST-KAN-VI-SJUNGAKÖREN.Fri entré.

SÖNDAG 29 MAJ klockan 18.30 Klosterkyrkan SINNESROMÄSSA: Tema “Demoner och Änglar”. Kaffe serveras i kyrkan från kl. 18.

BOKNING AV

Dop, vigsel, bikt, enskilt samtal, begravning

För dop, vigsel och begravning ring 0411-692 00.

För bikt, kontakta präst.

För enskilt samtal, kontakta präst eller diakon.

För kontaktinformation, se

www.svenskakyrkan.se/ystad

11

januari 2016

Strider inte uppståndelsen mot vetenskapen?

BÅDE JA OCH nej. Eftersom vi tror att Gud är skaparen av hela universum, inklusive dess naturlagar, så är det följdriktigt att han också

kan agera utanför dessa. Om han till exempel vill säga något särskilt viktigt. Men det normala är så klart att Gud handlar i enlighet med naturlagarna, för varför skulle han annars ha skapat dem? För en kristen finns alltså ingen motsättning mellan tro på ”under” och på vetenskapen. Många nobelpristagare i naturvetenskap är djupt religiösa och många präster har naturvetarbakgrund. Nyligen träffade jag en präst som också är doktor i kvantfysik. Påven själv var utbildad kemist, innan han började sina teologiska studier.

Varför har prästen så konstiga kläder på sig i kyrkan?

KLÄDERNA SYMBOLISER-

AR JESU kläder, låt vara att Jesu livklädnad knappast var så ren och välstruken som prästens

vita mäss-skjorta och att Jesu mantel knappast var lika vackert broderad som kyrkans mässhake. Bortsett från kvalitén är tanken med prästkläderna att det är Jesus som ska vara fokus i mässan, inte prästen! Prästen är bara ett redskap – när ett barn döps är det alltså Jesus som handlar och det är Jesus som delar ut brödet och vinet i nattvarden. Prästen handlar inte å egna vägar, utan på Guds uppdrag. Därför bär prästen inte sina egna kläder, utan Guds kläder.

Varför firar vi Kristi Himmelsfärd?

INNEBÖRDEN ÄR ATT Kristus inte längre är knuten bara till en speciell plats och tidpunkt på jorden och i historien. Att han nu-mera är i ”himmelen” betyder att

han är närvarande överallt. Samtidigt. Jesus hör alltså inte till det förgångna enbart. Han är här och nu! Välkommen att fira i Fyledalen den 5 maj!

Fråga prästenFråga prästen är för dig som undrar om kyrka, kristen tro och kristet liv,

men kanske inte känner någon präst som du kan ställa frågan till.

Är det något du vill veta? Skicka din fråga till ystad.pastorat@

svenskakyrkan.se eller via post till Svenska kyrkan Ystad

Sövestadsbygden, Box 74, 271 22 Ystad.

Denna gång svarar prosten Jan Wenzelberg.

Illustration Gustaf Ström, Fredrik Hägg

BAKSIDAN