MAGISTERUPPSATSER FRÅN PEDAGOGISKA INSTITUTIONEN

Box 2109, 750 02 Uppsala

Utmaningar för Svenska kyrkans konfirmandarbete

En diskursanalys av Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete 2007

av

Jörgen Petersson

Magisteruppsats nr 2009:4 Handledare: Kristina Ahlberg

2

Innehållsförteckning  1. Inledning .......................................................................................................... 3

1.1. Problemformulering ................................................................................... 3 1.2. Syfte............................................................................................................ 3

2. Tidigare forskning .......................................................................................... 4 2.1. En kort beskrivning av religionens förändrade roll i samhället ................. 4 2.2. Tidigare svensk forskning om konfirmander ............................................. 5

2.2.1. Pedagogisk utveckling i Svenska kyrkans konfirmandarbete ............. 5 2.2.2. Konfirmanden och livsfrågorna ........................................................... 8 2.2.3. Förväntningar på konfirmandarbetet och dess kvalitet..................... 10

2.3 Pedagogiska utgångspunkter ..................................................................... 11 3. Metod.............................................................................................................. 11

3.1. Varför diskursanalys?............................................................................... 12 3.2. Avgränsningar .......................................................................................... 14

4. Diskursanalys av RL 2007- resultat ............................................................ 14 4.1. RL 2007 - produktion och reception ........................................................ 15 4.2. Övergripande målsättningar i RL 2007 .................................................... 16 4.3. Begrepp och inre relationer i RL 2007..................................................... 18

4.3.1 Pedagogiska begrepp........................................................................... 18 4.3.2 Begreppet tro....................................................................................... 21 4.3.3. Begreppen konfirmand och ledare ..................................................... 22 4.3.4. Begreppet erbjuda .............................................................................. 24 4.3.5. Identitet och begreppen gemenskap och möte ................................... 24

4.4. Problematik och lösningar i RL 2007....................................................... 27 4.4.1. Frågan om meningsfullhet ................................................................. 27 4.4.2. Frågan om kvalitet ............................................................................. 28 4.4.3. Spänningen mellan öppenhet och tydlighet ....................................... 28

5. Diskussion ...................................................................................................... 29 5.1. Luthers lilla katekes eller livsfrågor? ....................................................... 29 5.2. Erbjudandets diskurs i det postmoderna samhället .................................. 30 5.3. Kvalitet, förväntningar och meningsfullhet.............................................. 32 5.4. Konfirmandens identitet och Svenska kyrkans gemenskap ..................... 34 5.5. Slutord ...................................................................................................... 34

6. Metoddiskussion – hur gick det? ................................................................. 35 7. Sammanfattning............................................................................................ 36 8. Förslag till vidare forskning......................................................................... 36 9. Referenslista .................................................................................................. 38

3

1. Inledning Vi lever i ett samhälle som har genomgått stora förändringar. Sverige har gått från ett

jordbrukssamhälle, via industrisamhälle till ett tjänstesamhälle eller konsumtionssamhälle, ett

samhälle som vissa sociologer benämner som postmodernt. Utmärkande för det postmoderna

samhället är individualism, självförverkligande, konsumtion, auktoritetskritik, eklekticism,

fragmentisering och relativism (Bäckström, Edgardh Beckman & Pettersson 2004, Furseth &

Repstad, 2005). Ett annat kännetecken för dagens samhälle är kommunikationens betydelse,

vissa forskare talar om ett kommunikationssamhälle. Inom sociologin används uttrycket ”den

språkliga vändningen”, vilket innebär att språkets betydelse har uppmärksammats och getts

en viktig roll inom den sociologiska forskningen (von Brömssen, 2003). I detta förändrade

samhälle möter Svenska kyrkan genom sitt konfirmandarbete, varje år ca 45 000 ungdomar,

det är ungefär 35 % av alla 15-åringar som tillhör Svenska kyrkan (Bromander, 2009). Vad

ska det mötet bestå av? Vad är det som kommuniceras? Luthers lilla katekes har under en

lång tid haft en central roll i Svenska kyrkans konfirmandarbete. Hur uttrycker sig Svenska

kyrkan idag på officiell nivå angående konfirmandarbetet?

1.1. Problemformulering  Min övergripande problemformulering är: Hur uttrycker sig Svenska kyrkan på officiell nivå

om sitt konfirmandarbete? År 2007 antog Kyrkostyrelsen nya riktlinjer för Svenska kyrkans

konfirmandarbete, Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete [RL 2007] (2008).

Riktlinjerna antogs 2007 och gavs ut 2008, i själva titeln finns det ingen årsangivelse, detta

kan bli något förvirrande vid refererande. Jag kommer fortsättningsvis att referera till dessa

riktlinjer som RL 2007. Vad är möjligt att utläsa ur dessa riktlinjer?

1.2. Syfte  Mitt syfte är att undersöka vad som går att utläsa ur RL 2007, genom att analysera den med

hjälp av diskursanalys, för att beskriva och kartlägga hur texten i dokumentet är konstruerad

och formar en diskurs. För att se hur diskursen är konstruerad ska jag undersöka vilka

målsättningar som finns för Svenska kyrkans konfirmandarbete, vad som beskrivs som

problem och orsak till problemen, samt vad det föreslås för lösningar. Vidare ska jag

undersöka diskursens inre relationer genom att se vilka centrala begrepp som används, hur de

används och hur de förhåller sig till varandra samt undersöka vilka bilder av individen

(subjektet) som konstrueras. På detta sätt vill jag även pröva hur diskursanalys kan användas

som metod.

4

2. Tidigare forskning Jag tänker först ge en allmän beskrivning av hur religionens roll har förändrats i samhället,

enligt sociologiska forskare. Därefter behandla relevant svensk forskning om

konfirmandarbetet i Svenska kyrkan. Avslutningsvis redogör jag även för några pedagogiska

utgångspunkter. Denna tidigare forskning kommer jag sedan att relatera till i min diskussion.

2.1. En kort beskrivning av religionens förändrade roll i samhället  En bok som har blivit en klassiker, är Kunskapssociologi (Berger & Luckmann, 2007).

Originaltitel: The Social Construction of reality, publicerades första gången 1966. En bok

som har bidragit till konstruktionismens utveckling (se även von Brömssen, 2003). Berger

och Luckmann behandlar i sina teorier, bildandet av självet som en religiös process, där

individens egen självförståelse och möjligheter till att skapa en meningsfull helhet står i

fokus. Religionens funktion blir då att medla mellan individen och samhället, där inriktningen

på den sociologiska forskningen kommer att handla om ”livstolkningar som bidrar till

samhällets integration.” (Furseth & Repstad, 2005, s. 37). Religionen blir en del av

konstruktionen av självet och individens identitetsformande (Furseth & Repstad, 2005).

Tillhörigheten och lojaliteten till de etablerade religionerna har försvagats. Det är individens

eget sökande och upplevelser som är det viktiga (Bäckström m.fl. 2004, Furseth & Repstad,

2005).

Det har även skett en förändring i vad som betonas i religiös tro. Istället för att framställa Gud

som stark och allsmäktig, framställs Gud som solidarisk och närstående eller som en god

kraft, alternativt som energi. Istället för synd och självförnekelse talas det om

självförverkligande och en optimistisk människosyn, istället för att hålla dogmer för sanna

förespråkas en erfarenhetsorienterad teologi (Furseth & Repstad, 2005). Andra sociologer

talar om religionen som kollektivt minne, med en kollektiv minnesförlust eller

fragmentisering av traditionell religion, samtidigt som nya minnen utvecklas (Davie, 2000,

Bäckström m.fl. 2004). Människor har fått en estetiserande hållning till det religiösa livet, där

det är fritt fram för både traditionskritik, men också fritt att välja ur en eller flera traditioner

(Bäckström m.fl. 2004, Furseth & Repstad, 2005). Och som Furseth och Repstad uttrycker

det: ”Individuell religiositet utvecklas i kritisk dialog med etablerade trostraditioner.”

(Furseth & Repstad, 2005, s. 170). Det handlar alltså om en religiös individualism och

subjektivering med den egna erfarenheten som utgångspunkt och autenticitet som ledstjärna,

parad med auktoritetsskepsis, där målet är självförverkligande. Svenska kyrkan har blivit en

5

av flera möjliga producenter av religiösa tjänster på en religiös marknad (Bäckström m.fl.

2004). Vidare beskriver författarna förutsättningarna för det som de menar är en relevant,

konstruktiv och kontextuell teologi för 2000-talets Sverige. De förespråkar sex kriterier för en

sådan teologi, vilket bl.a. innebär att den inte bör vara religionsapologetisk, d.v.s. den

behöver inte gå i försvar, utan ska istället försöka möta människors livsfrågor och samhällets

identitetsproblem, vilket innebär ”att den teologiska reflektionen måste ske i dialog med

senmodernitetens kontext” och ha en ”öppenhet för mångfald.” (Bäckström m.fl. 2004, s.

152). Det finns förväntningar på vad Svenska kyrkan ska erbjuda, förväntningar som kan vara

av skiftande slag. Att det finns en skillnad mellan de förväntningar som de kyrkotillhöriga har

och de förväntningar som de anställda har, är något som Pettersson (2000) har funnit i sin

forskning. Förväntningar som hänger ihop med vad som anses vara viktigt i trosinnehåll och

trosutövning. Hur förhåller sig målsättningen för Svenska kyrkans konfirmandarbete till

denna förändring som har skett i samhället?

2.2. Tidigare svensk forskning om konfirmander När det gäller tidigare svensk forskning om konfirmander, har Wallinder (1990) i sin

doktorsavhandling Tradition och förnyelse i Svenska kyrkans konfirmandundervisning

undersökt Svenska kyrkans konfirmandundervisning utifrån läroplaner och pressdebatt

mellan 1942 – 1985. Pettersson (2000) berör konfirmandarbetet lite grand i sin

doktorsavhandling Kvalitet i livslånga tjänsterelationer. Svenska kyrkan har gjort egna

undersökningar om konfirmandarbetet: Konfirmand 1990, vilken redovisas i Straarup och

Winqvist Holman (1998) Med livet som läsebok: konfirmandarbetet i Svenska kyrkan, vidare

Konfirmand 2006, som används i Grahn, Eek, och Pettersson (2008) Vägar framåt i Svenska

kyrkans konfirmandarbete och dessutom Konfirmand 2007 (Bromander & Larsson, 2008) och

Konfirmand 2008 (Bromander, 2009).

2.2.1. Pedagogisk utveckling i Svenska kyrkans konfirmandarbete I min redogörelse för den pedagogiska utvecklingen i Svenska kyrkans konfirmandarbete,

följer jag helt Wallinder (1990). Alla referenser är hämtade ur hennes avhandling. Jag har valt

att referera till Wallinder och inte direkt till hennes källor, eftersom jag anser att det skulle bli

för mycket arbete att få fram alla hennes referenser och jag vill inte referera till något som jag

inte själv har kontrollerat och haft i min hand. Det finns således en risk att Wallinders

referenser på någon punkt inte skulle stämma, men jag utgår ifrån att hennes framställning i

stora drag är en korrekt redogörelse av det material som hon har använt i sin avhandling.

6

Tradition och förnyelse är två viktiga begrepp i Wallinders undersökning, som hon definierar

på följande sätt:

Med tradition menas överföring av det kyrkliga stoffet från en generation till nästa genom användning av Luthers lilla katekes. Förnyelse är i detta sammanhang strävandena att avlägsna sig från den renodlade katekesundervisningen. (Wallinder, 1990, s. 17f.)

På 1920-talet efterfrågades det inom Svenska kyrkan en klarare målsättning och enhetlighet i

konfirmandundervisningen. Vid kyrkomötena 1920 och 1925 motionerades det om en

auktoriserad lärobok. År 1938 och 1941 lämnades motioner om en läroplan för Svenska

kyrkans konfirmandundervisning. Motionären år 1941 menade att det ” råder ett hart när

kaotiskt tillstånd på konfirmationsundervisningens område.” (citerad i Wallinder 1990, s. 46).

En viktig fråga att ställa är vem som efterfrågade denna enhetlighet i

konfirmandundervisningen? Var det de förtroendevalda och ledningen för Svenska kyrkan

eller kom önskemålen från konfirmandlärarna? Det framkommer inte i Wallinders

avhandling. Men så sent som 1979 efterlystes klarare riktlinjer för Svenska kyrkans

konfirmandarbete. Trots att det kommit nya riktlinjer 1978 eller så är det just p.g.a. dessa

riktlinjer som Arfvidsson skriver i Aktuellt för konfirmandarbetet nr 19, under rubriken ”Ny

fasthet – inte riskerad upplösning i konfirmandundervisning”:

Det behövs en fast, väl preciserad, av Kyrkans ledning fastställd och godkänd läroplan i nära anslutning till Skriften och den ovärderliga bekännelseskrift, som Luthers lilla katekes utgör. Det behövs klara signaler för vad vår kyrka står för. (citerad i Wallinder, 1990, s. 167).

I läroplanerna och i den pressdebatt som hon har undersökt, menar Wallinder (1990) att fyra

olika riktningar framträder: katekescentrering, liturgicentrering, metodcentrering och

konfirmandcentrering. 1942 fick Svenska kyrkan sin första läroplan,

Konfirmationsundervisningen. Grundplan utarbetad på uppdrag av biskopsmötet. I den slås

det fast att det viktigaste i konfirmandundervisningen är att kristendomens huvudstycken lärs

in med hjälp av Luthers lilla katekes. Wallinder konstaterar att grundplanen följer helt

Luthers lilla katekes (Wallinder 1990, s. 47f.). Luthers lilla katekes har inte enbart varit viktig

för Svenska kyrkan, utan även för folkskolan i Sverige från 1800-talet fram till mitten av

1900-talet. Den innebär en särskild pedagogisk metod, katekisationen, med färdigformulerade

frågor och svar, vilket av vissa kritiker har uppfattats som ett själlöst rabblande. (Wallinder,

1990). Wallinder sammanfattar diskussionen kring Luthers lilla katekes:

Under Luthers tid var hans förklaringar kanske klargörande, vilket knappast är fallet i modern tid. Förklaringarna kräver därför ytterligare förklaringar. Detta är en av anledningarna till att den kateketiska metoden har ifrågasatts. (Wallinder, 1990, s. 91).

7

Vidare skriver hon: ”Den gamla katekestraditionen torde fortfarande vara värdefull för en del,

förutsatt att man inte står främmande inför den, vilket många gör.” (Wallinder, 1990, s. 109).

Katekesens oomstridda ställning hade börjat vackla. Det som diskuterades i pressdebatten

handlade många gånger om katekesens vara eller icke vara i konfirmandundervisningen och i

motsats till en konfirmandcentrerad undervisning som utgår ifrån konfirmandernas frågor, s.k.

livsfrågor. I Läroplan för Svenska kyrkans konfirmandundervisning 1968 föreslås att

konfirmanderna ska lära sig utantill ”ett antal korta böner, bibelord och katekesstycken samt

några psalmverser med enkelt och själavårdande innehåll, som i fortsättningen kan bli till

hjälp i livets olika förhållanden”. (Wallinder, 1990, s.60). Samtidigt betonas det i läroplanen

att ”Den metodiska utgångspunkten i konfirmandundervisningen bör vara ungdomens egen

situation”. (citerad i Wallinder, 1990, s. 59). Luthers lilla katekes finns med samtidigt som det

förespråkas en konfirmandcentrerad pedagogik.

När det gäller liturgicentreringen förespråkas, enligt Wallinder (1990), en metodik där målet

är att konfirmanden ska tränas in i den gudstjänstfirande församlingens liv. Det handlar om en

rituell socialisation, där det finns förhoppningar om att konfirmanden ska fortsätta att fira

gudstjänst även efter konfirmationstidens slut. En av företrädarna för denna inriktning var

Sundberg som uttrycker sig: ”En rätt konfirmationsundervisning sker mellan dopfunten och

altaret. (…) undervisningen skall bedrivas så att konfirmanderna upplever den som en

funktion av kyrkans liv.” (citerad i Wallinder 1990, s. 120). Vidare betonas bön, själavård och

bikt. Sundberg är kritisk till den elevcentrerade konfirmandundervisningen, därför att den

utgår från människan istället för dopet, vilket leder till en felaktig undervisning, menar

Sundberg. (Wallinder, 1990).

I fråga om metodcentreringen finns det, enligt Wallinder (1990), en tydlig påverkan från

trender inom skolans pedagogik och läroplaner på Svenska kyrkans pedagogik. På 1960-talet

fick grundskolan sin första läroplan. Det finns en stark tilltro till undervisningsteknologi, där

det handlar om planering, genomförande och tester och dessutom förespråkande av olika

audiovisuella hjälpmedel. Metodcentrering står inte i något motsatsförhållande till de andra

utan kan tillämpas på katekesundervisning, liturgisk inriktning eller på en mer

konfirmandcentrerad undervisning. På samma sätt går det givetvis att kombinera

katekesundervisning, liturgi och konfirmandcentrerad undervisning. I pressdebatten har det

ändå framkommit förespråkare för de olika inriktningarna, vilka menar att det finns en

motsättning mellan å ena sidan katekesundervisning och liturgicentrerad undervisning och å

andra sidan en konfirmandcentrerad undervisning (Wallinder, 1990). Vidare behandlar

8

Wallinder Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete 1978, där två olika metodiska

modeller beskrivs, A och B. Modell A utgår från dopet med lektioner av skolkaraktär där

undervisningen handlar om fakta och troslära. Modell B är livsorienterande,

konfirmandcentrerad med samtal som metod, där stor vikt läggs vid upplevelse och

erfarenheter (Wallinder 1990). Metoderna är enligt författarna till riktlinjerna likvärdiga,

samtidigt som de framhåller att en ”månghundraårig kateketisk tradition måste brytas.”

(citerad i Wallinder, 1990, s. 73).

2.2.2. Konfirmanden och livsfrågorna En konfirmandbok som skapade livlig debatt när den kom 1966, var Ingmar Ströms Kom och

se. Boken gav en livsorientering i tre olika ämnesområden: arbetslivet, kärlekslivet samt det

sociala och politiska livet. (Wallinder, 1990). Tre sorters livsfrågor har Sjöborg (1998)

definierat: samhällsorienterade, relationsorienterade samt existentiellt orienterade livsfrågor.

Hans undersökning pekar på att livsfrågor anses som mycket viktigt. Sjöborg menar att

anledningen till detta kan bero på att de ungdomar som väljer att konfirmera sig är särskilt

intresserade av livsfrågor eller kan det vara på det sättet att det finns ett allmänt intresse bland

ungdomar men att de genom konfirmationsundervisningen tillägnar sig Svenska kyrkans

vinkling av livsfrågor: meningen med livet och livet efter döden. Åt samma håll pekar

undersökningen Konfirmand 2007 (Bromander & Larsson, 2008). I den fick konfirmanderna

bl.a. svara på frågan: ”Vad är viktigt för dig att prata om?” och de fick ange i fall de tyckte att

frågan var: ”Mycket eller ganska viktigt”, ”Neutral”, alternativt ”Helt eller ganska oviktigt”.

Det är de samhälls- och relationsorienterade livsfrågorna som är mest intressanta enligt

konfirmanderna, men över hälften svarade att frågor som: ”Om livet har mening”, ”Livet efter

döden” och ”Frågor om Gud” var viktiga. Bromander och Larsson skriver att: ”De

konfirmandgrupper som deltagit i undersökningen har antingen valts ut av

konfirmandkonsulenten i respektive stift eller genom ett slumpmässigt urval. Majoriteten av

de deltagande grupperna hör hemma i den första kategorin.” (Bromander & Larsson, 2008, s.

5). Detta medger forskarna själva kan ge skevhet åt materialet. Samtidigt är alla Svenska

kyrkans 13 stift med i undersökningen. Konfirmand 2007 och Konfirmand 2008 är de största

undersökningarna som gjorts om konfirmandarbetet i Svenska kyrkan (Bromander & Larsson,

2008) . Tyvärr har de i Konfirmand 2008 ändrat på frågan i Konfirmand 2007, från ”Vad är

viktigt för dig att prata om?” till ”Hur togs följande frågor upp under konfirmandträffarna?”

(Bromander, 2009, s. 23), vilket gör att svaren i Konfirmand 2008 inte ger några indikationer

på ifall livsfrågorna anses viktiga eller inte, utan visar istället hur nöjda konfirmanderna är

med själva undervisningen, vilket är skillnad.

9

Temat livsfrågor behandlas också i Grahn, Eek och Pettersson (2008) Vägar framåt. Deras

bok bygger mest på en enkätundersökning som gjordes 2006, där 6 959 konfirmander från 11

stift deltog, Stockholm och Växjö stift deltog inte. De drar slutsatsen: ”Generellt kan sägas att

de flesta frågor bedöms som viktiga, vilket kan spegla ett stort engagemang bland

konfirmanderna.” (Grahn, Eek & Pettersson, 2008, s. 39). Samtidigt konstateras angående de

mer religiöst inriktade livsfrågorna: ”Kanske har konfirmandtiden bidragit till att dessa frågor

kommit upp på konfirmandernas dagordning.” (Grahn, Eek & Pettersson, 2008, s. 39). Under

samma period gjordes även en enkätundersökning av 843 st. konfirmandledare i 7 stift,

Karlstad, Göteborg, Linköping, Strängnäs, Västerås, Härnösand och Luleå. På frågan om

vilka läromedel som används framkom det att 1 %, vilket innebär att ca 8 st. ledare använder

sig av Luthers lilla katekes i konfirmandarbetet. Den har tydligen inte helt spelat ut sin roll.

Livsfrågor behandlas även av Bromander (2005). Han gjorde en enkätundersökning 2004

med 4000 deltagare i Svenska kyrkan. Där relateras livsfrågor till kön, ålder och utbildning.

Undersökningen är inte riktad till konfirmander, men ålderskategorin 16-24 år är den som

ligger närmast konfirmandåldern och där en jämförelse kan vara relevant. Där framkommer

att 29,6% inte hade några livstankar d.v.s. funderingar på livsfrågor som ”vad som är rätt och

fel”, ”människors ondska”, ”människors godhet”, ”hur blir jag en bättre människa”, ”livets

mening”, ”ensamhet”, ”vad som händer efter döden”, ”Guds existens”. 11,2% av de

tillfrågade hade en livstanke per vecka, 8,3 % hade två livstankar per vecka, 8,9 % hade tre

livstankar, 8,3 % hade fyra livstankar och 33,7 % hade fem eller fler livstankar per vecka.

Intressant att notera är att i undersökningen som helhet, funderar människor mer på vad som

händer efter döden och på Guds existens än vad de funderar på vad som är rätt och fel. Det

framgår inte hur de olika livsfrågorna förhåller sig till ålder, vilket hade varit intressant att få

veta och för att kunna relatera till min egen undersökning.

Det finns en risk att få uppfattningen att det är konfirmanderna som har livsfrågor och

konfirmandledaren som har svaren, menar Persson (1998). Med andra ord finns det några som

har och några som inte har. Konfirmandarbetet går då ut på att förmedla något till dessa som

inte har, dvs. konfirmanderna. Ett sätt att undvika detta, är enligt Persson, att se det som en

gemensam uppgift för både konfirmandledare och konfirmand, att tillsammans tolka livet

utifrån dopet. Detta skulle bli en tjänst åt tonåringarna, vilket är ett av syftena enligt RL 94.

Wallinder problematiserar livsfrågor som arbetsmetod utifrån en artikel av Wingren i

Sydsvenska Dagbladet 27/7 – 74. ”Vilka problem är inte religiösa?”. Där Wallinder

10

sammanfattar: ”Finns det livsfrågor, som är opåverkade av religionerna? Eller har vi olika

livsfrågor eftersom vi har påverkats av olika religioner? (…) Att enkelt starta i livsfrågorna är

icke en arbetsmetod som är höjd över diskussion.” (Wallinder, 1990, s. 175).

2.2.3.  Förväntningar på konfirmandarbetet och dess kvalitet En intressant slutledning gör Reimers (1998), när hon i sin artikel skriver om konfirmationen

som livscykelrit och hävdar att konfirmationen har levt kvar i vårt samhälle, därför att det

finns ett behov av någon form av initieringsritual till vuxenlivet. Detta är något som saknas i

vårt samhälle, med undantag av konfirmationen. Reimers beskriver konfirmandarbetet på

följande sätt:

[I konfirmandarbetet] socialiseras ungdomarna till självständiga och ansvariga individer genom insocialisering i samhällets religion, dvs genom undervisning i kristen tro, bekantskap med Bibeln och insocialiseringen i gudstjänstlivet. Vad det gäller dessa punkter, visar enkäten att konfirmationen dåligt förmår uppfylla sitt syfte. Kanske beror detta inte främst på att konfirmationsundervisningen är dålig, utan på att personlig kristen tro, bekantskap med Bibeln och något så när regelbundna gudstjänstbesök av ungdomarna inte uppfattas som en del av vuxenvärlden utan som en del av en exklusivt religiös sfär. (Reimers, 1998, s. 91)

Att konfirmationen av konfirmanderna själva i första hand ses som en del i vuxenblivandet

kan förklara varför Svenska kyrkan inte lyckas med att initiera konfirmanderna i kristen tro

och att bli trogna gudstjänstbesökare eller flitiga bibelläsare. Problem uppstår när det finns

olika förväntningar, vilket även styrks av Pettersson (2000) som har gjort en intressant

upptäckt i sin undersökning, nämligen att det finns en skillnad i de kyrkotillhörigas

förväntningar och de förväntningar som de anställda har. Förväntningar som hänger ihop med

vad som anses vara viktigt i trosinnehåll och trosutövning. Flera av de intervjuade nämnde

negativa upplevelser av sin konfirmationsläsning, som de uppfattade som både tråkig och

otidsenlig (Pettersson, 2000). Liknande uppfattningar framkommer i Konfirmand 2008

(Bromander, 2009, s. 25), där 28 % svarar att ”Konfirmandträffarna har känts långtråkiga”

medan 47 % inte tycker det. 47 % är det även som menar att ”Konfirmandtiden har handlat

om sådant som är viktigt för mig”, men 20 % instämmer inte i det. Det är dock få som tycker

att konfirmandtiden har varit meningslös 9 %. Tvärtom anser 77 % att det har varit

meningsfullt. Det finns olikheter i förväntningar på Svenska kyrkans konfirmandarbete och

olika upplevelser av konfirmandarbetet. Det verkar vara svårt att säkerställa

konfirmandarbetets kvalitet. Går den att förbättra och i så fall hur? Svaret går kanske att finna

i pedagogisk teori?

11

 

2.3 Pedagogiska utgångspunkter I lärprocesser finns det, enligt Gustavsson (1996), två poler, där den ena är lärande som en

inifrånstyrd och fri process och den andra är lärande styrt mot ett bestämt mål. Gustavsson

menar också att i vårt moderna samhälle är människans kunskap uppdelad i tanke, känsla och

vilja, dessa tre måste integreras till en helhet. Detta integrerade synsätt måste ställas mot

moderniseringens splittring och teknifiering samt den instrumentella mål-medel-attityden. Det

moderna samhällets specialisering och vetenskapens expertområden ger ingen helhetsbild och

detta leder till att vi måste reducera för att förstå. Genom att integrera kunskap skulle vi både

förstå bättre och kunna ta till oss kunskapen bättre, enligt Gustavsson. Livslång kunskap

måste vara personlig. Därför kan kunskapen inte delas upp. Hela personligheten med tanke,

känsla och vilja måste vara med om människan skall utvecklas och lära för livet. Effekten av

studier handlar inte bara om det som lärs i en utbildning, utan även om en föränderlig vardag

där kunskap kan växa, menar Larsson (1996). Men han konstaterar också att verkligt lärande

är svårt att åstadkomma. Enligt Larsson bör en organiserad utbildning innehålla tre

beståndsdelar, den ska utmana tolkningar och vardagsföreställningar, bidra till autentiskt

lärande samt vara relevant. Autentiskt lärande handlar om att bli genuint intresserad så att en

varaktig förändring i vår förståelse av omvärlden äger rum. Han beskriver även detta lärande

som ”levande kunskap”, d.v.s. en kunskap som bottnar i de egna upplevelserna och

erfarenheterna.

3. Metod   Det är framförallt tre metodböcker i diskursanalys som jag har hämtat inspiration ifrån,

Bergström och Boréus (2005), Börjesson (2003), samt Winther Jørgensen och Phillips (2000).

En diskurs, definieras av Bergström och Boréus, som ”ett regelsystem som legitimerar vissa

kunskaper men inte andra och som pekar ut vilka som har rätt att uttala sig med auktoritet.”

(Bergström & Boréus, 2005, s. 309). Maktperspektivet är vanligt förekommande inom flera

diskursanalyser. I mitt eget diskursanalytiska och konstruktionistiska perspektiv utgår jag

från och instämmer med Winther Jørgensen och Phillips när de skriver:

De diskursanalytiska angreppssätten bygger på strukturalistisk och poststrukturalistisk språkfilosofi, som hävdar att vårt tillträde till verkligheten alltid går genom språket. Med hjälp av språket skapar vi representationer av verkligheten, som aldrig bara är speglingar av en redan existerande verklighet – representationerna bidrar till att skapa den. Det betyder inte att verkligheten inte finns; betydelser och representationer är nog så verkliga. Den fysiska världen finns också, men den får betydelse genom diskurs. (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 15)

12

Det handlar alltså inte om den ontologiska frågan ifall den materiella verkligenheten existerar

utanför våra sinnen, utan poängen med ett konstruktionistiskt perspektiv är att verkligheten

får sin betydelse utifrån olika kategorier och att vår förståelse av verkligheten är någonting

som vi konstruerar. Objekt och fenomen förstås alltid som något. Denna förståelse är inte en

gång för alla given, utan den förändras genom historien.

Diskursen konstruerar den sociala världen i betydelse, och att betydelsen aldrig kan låsas fast på grund av språkets grundläggande instabilitet. Ingen diskurs är en sluten enhet; diskursen omformas snarare ständigt i kontakten med andra diskurser. Därför är nyckelordet diskursiv kamp. Olika diskurser (…) kämpar hela tiden mot varandra för att (…) låsa fast språkets betydelser på sitt eget sätt. (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 13)

3.1. Varför diskursanalys? Inom samhällsvetenskaplig forskning kan det ofta vara själva metoden som är avgörande och

identitetsskapande för en forskningstradition, menar Sohlberg och Sohlberg (2001). Jag kan

inte förneka att jag genom min undersökning vill lära mig mer om diskursanalys som metod.

De flesta handböcker i vetenskaplig metod poängterar att det är problemformuleringen, själva

forskningsfrågan som ska styra metodvalet (Denscombe, 2000, Bryman, 2002). Jag gör

tvärtom, jag utgår från diskursanalys som metod och vill pröva vad det kan ge i min

undersökning av RL 2007. Är då RL 2007 ett lämpligt val för en diskursanalys? Utifrån de

handböcker om diskusanalys som jag tillägnat mig är svaret att all text, inklusive tal, kan

analyseras med hjälp av diskursanalys (Bergström & Boréus, 2005, Börjesson, 2003, Winther

Jørgensen & Phillips, 2000). Risken finns att jag gärna vill finna diskursiva element att det

blir svårt för mig att förhålla mig distanserat till dokumentet. Samtidigt kan diskursanalys

vara ett sätt att just få distans till det som ligger nära en själv och den verklighet som tas för

given. Ytterligare en fördel med diskursanalys som metod och med att analysera ”naturliga”

dokument, är att undvika ”forskareffekten”, d.v.s. att forskaren påverkar det empiriska

materialet, vilket är ett problem att förhålla sig till vid exempelvis djupintervjuer

(Denscombe, 2000, Börjesson, 2003). Det finns en svaghet och ett problem med

diskursanalys, enligt Bryman. Han menar att det finns en stor risk för att komma ”riskabelt

nära spekulationer som inte är direkt synbara i de sekvenser som analyseras.” (Bryman, 2002,

s. 353). Denna fallgrop måste jag undvika. Ytterligare en fråga att ta hänsyn till är: Vad ger

en diskursanalys i förhållande till en vanlig läsning? Jag måste också beakta att jag är präst i

Svenska kyrkan och att jag själv arbetar med konfirmandundervisning. Hur påverkar detta

undersökningen? Risken finns att jag uppmärksammar sådant som bekräftar min egen syn på

pedagogik. Jag har ett eget intresse, som konfirmandlärare, att noggrant studera RL 2007 för

att berika min egen praktik.

13

Det finns en mängd olika inriktningar inom det diskursanalytiska forskningsfältet. Det

diskuteras vad som är diskursivt och vad som inte är det. (se Winther Jørgensen & Phillips

2000, för en vidare redogörelse av den diskussionen.) Det finns inte heller någon bestämd

metod. Men några gemensamma drag, för ett flertal forskare med diskursanalytisk inriktning,

är att de gör en noggrann textanalys av något slag, Fairclough (1992) rekommenderar att

forskaren gör en lingvistisk analys, men jag har inte tillräckliga kunskaper i lingvistik eller

semiotik för att kunna genomföra en sådan analys. Däremot kommer jag att använda mig av

Faircloughs begrepp produktion och reception kopplade till Hansson (2004) och Ellström

(1992). Winther Jørgensen och Phillips kritiserar Faircloughs analyser och menar att hans

belägg för en diskurs inte relateras till den analyserade texten, utan att han istället hänvisar till

en makronivå. Att genomföra en diskursanalys är ofta tidskrävande och därför undersöks i

regel ett begränsat material, vilket gör det svårt att dra några generella slutsatser utifrån själva

textanalysen. Det empiriska materialet måste därför sättas in i sitt sammanhang,

kontextualiseras och relateras till samhällsvetenskaplig teori eller till en historisk jämförelse.

Det är just denna funktion som min redovisning av tidigare forskning har. Den historiska

jämförelsen görs, om än i en mycket begränsad form, med hjälp av Wallinder (1990) och de

samhällsvetenskapliga teorierna återfinns hos Furseth och Repstad (2005) och hos Bäckström

m.fl. (2004), samt pedagogisk teori hos Gustavsson (1996) och Larsson (1996). Jag kommer

också att använda mig av den analysmodell som Glock och Stark (1965) har utvecklat, med

fem olika dimensioner för att analysera en religion, i min analys av RL 2007. De benämner de

fem dimensionerna som religionens ”kärndimensioner”. Olika religioner eller riktningar inom

en religion kan lägga olika vikt vid de olika dimensionerna. Med hjälp av dessa fem

dimensioner går det att identifiera och diskutera spänningar, enligt Furseth och Repstad

(2005). Dessa dimensioner täcker enligt min mening in de viktigaste aspekterna i en analys av

en religion.

Börjesson (2003) förespråkar det som han benämner för reflexiv diskursanalys, där

huvudfrågan innebär att undersöka hur diskurser konstrueras och att forskaren måste vara

medveten om sin eget konstruerande av forskningsresultaten. Han menar att diskursanalys

lämpar sig bra för mer generella problem och frågeställningar. Här finns det stora likheter

med den diskursanalytiska inriktning som Winther Jørgensen och Phillips (2000) behandlar

som diskursteori. Börjesson betonar också vikten av att hitta olika ”betydelsemöjligheter” och

kategoriers betydelse.

14

För att världen ska framträda i någon meningsfull form, så behöver det först finnas en mängd kategorier som kan ge oss ett mönster. Liksom diskurser är alltså kategorier såväl styrande som produktiva. (Börjesson, 2003, s. 88)

Bergström och Boréus (2005) redogör för en foucaultinspirerad diskursanalys som Olsson

(1997) använder i sin doktorsavhandling Folkhälsa som pedagogiskt projekt. Jag tänker

använda mig utav några av hans metodiska utgångspunkter i min egen diskursanalys. När det

gäller hur jag ska presentera mina data, tänker jag redovisa både kvantitativa och kvalitativa

data, för att möjligtvis åstadkomma någon form av metodtriangulering (Denscombe, 2000).

3.2. Avgränsningar I min undersökning har jag för avsikt att analysera RL 2007 som textdokument och inte hur

det som beskrivs i RL 2007 förhåller sig till den empiriska verkligheten d.v.s. Svenska

kyrkans konfirmandarbete i församlingarna.

En viktig del av konfirmationsarbetet är även den avslutande konfirmationsgudstjänsten. Ett

tema som har diskuterats är just konfirmationsgudstjänsten där konfirmanden har bekräftat sin

tro eller församlingen har fått ett tillfälle att bekräfta konfirmanden, det råder delade

meningar om vilket det centrala syftet med konfirmationen är (Wallinder, 1990). Historiskt

sett har konfirmationsundervisningen sitt ursprung som en förberedelse inför den första

nattvardsgången (Wallinder, 1990 och Andréen, 1998). Jag kommer inte att behandla

konfirmationsgudstjänsten som sådan eller försöka klargöra dess syfte, utan då jag refererar

till konfirmationsgudstjänsten eller till andra gudstjänster, gör jag det utifrån min

diskursanalys.

Glocks och Starks analysmodell av religionens ”kärndimensioner” har av dem själva använts

för att undersöka individers religiösa tro och som en hjälp i att operationalisera olika aspekter

av religiös tro. De olika delarna av en religion måste göras synliga och mätbara på något sätt i

en vetenskaplig undersökning, de fem dimensionerna kan då användas som utgångspunkter

med ytterligare kategoriseringar och förtydliganden inom varje dimension (Glock & Stark,

1965). Jag kommer inte att undersöka enskilda individers tro utan vill använda mig av deras

analysmodell för att se vilka dimensioner som återfinns i ett dokument, RL 2007.

4. Diskursanalys av RL 2007­ resultat Först vill jag nämna något om det som Fairclough (1999) benämner som produktion och

reception. Produktion handlar om hur och varför ett textdokument har producerats och

15

reception handlar om hur dokumentet tas emot och används. Sedan går jag vidare med att

analysera de övergripande målsättningarna, de inre diskursiva relationerna samt problematik

och lösningar i RL 2007.

4.1. RL 2007 ­ produktion och reception Wejryd skriver i förordet till RL 2007 att Riktlinjerna ska fungera som ett styrdokument för

stiftens domkapitel. Församlingarna uppmanas att skriva en handlingsplan för

konfirmandarbetet som inte ska föras in i församlingsinstruktionen, men som måste stämma

överens med den. Stiften har fått en förändrad roll i samband med

församlingsinstruktionernas tillkomst, menar Hansson (2004). Han frågar sig ifall

församlingsinstruktionen är ett regel- och tillsynsdokument eller ett måldokument? Och

finner i sin undersökning att församlingsinstruktioner, som utifrån politikers beslut i

kyrkomötet 12 juni 1999 var tänkta som regeldokument för tillsyn, i själva verket blev en

form av måldokument. Han konstaterar: ”Att församlingarnas pastorala program kan tas fram

på det sätt som stiften förespråkar är uppenbart medan en viss tveksamhet kan gälla om ett

bindande dokument, underlag för tillsyn, kan utarbetas på detta sätt.” (Hansson, 2004, s. 66).

En möjlig förklaring till varför detta har skett kan gå att finna i den allmänna utvecklingen av

myndigheter, där flera myndigheter har gått ifrån tillsynsutövning till att fungera som

inspiratörer, samtidigt som det inte behöver vara någon motsättning mellan att utöva tillsyn

och att främja och inspirera, enligt Hansson. Stiftens förhållande till de lokala församlingarna

har förändrats från tillsynsmyndighet till en möjlig samarbetspartner, bland många. Hansson

menar vidare att Svenska kyrkan riskerar att förlora sin episkopala identitet, genom att ha

varit en episkopal kyrka med biskop som ledare, förändras till att bli mer

kongregationalistisk, vilket innebär att församlingar blir mer självbestämmande och

tillsynsansvaret läggs på kyrkoherden istället för på biskopen. Detta menar jag kan ses som en

del av den allmänna samhällsutvecklingen med auktoritetskritik och individualism. En

intressant fråga är då hur RL 2007 kommer att fungera som styrdokument? Att försöka

besvara den ligger dock utanför ämnet för denna uppsats. Men enligt Ellström (1992) finns

det tveksamheter med användning av måldokument och en alltför stark tilltro till dessa utifrån

ett rationalistiskt perspektiv. Det rationalistiska perspektivet behöver kompletteras med ett

icke-rationalistiskt, eftersom många verksamheter styrs av andra faktorer än formulerade mål

och handlingsplaner, där ”vi många gånger upptäcker och formulerar målen för en

verksamhet i efterhand.” och där målen ofta fungerar som ”vapen i en kamp för att inåt och

utåt legitimera verksamheten och för att hävda dess intressen och resursbehov.” (Ellström,

1992, s. 94).

16

4.2. Övergripande målsättningar i RL 2007 I min analys av målsättningarna i RL 2007 tänker jag använda mig av de fem dimensioner för

att analysera en religion, som Glock och Stark (1965) har utvecklat, vilka benämns som

religionens ”kärndimensioner”:

1. Ideologisk dimension (ideological dimension) handlar om vilka trosuppfattningar

som finns inom en religion. Vilka trosuppfattningar förväntas den religiösa individen

omfatta?

2. Rituell dimension (ritualistic dimension) handlar om det religiösa utövandet, religiös

praxis, som att exempelvis delta i gudstjänstliv och att be.

3. Upplevelsedimension (experiential dimension) behandlar de erfarenheter som de

religiösa utövarna förväntas göra, ibland förknippade med speciella känslor. Det kan

handla om mystika upplevelser av gudomlig närvaro eller olika känslor som kan

förknippas med en religion, t.ex. frid, glädje, fruktan eller ångest.

4. Kunskapsdimension (intellectual dimension) hör ihop med den första dimensionen,

den ideologiska. Den religiösa individen förväntas ha någon form av intellektuell

kunskap om den religiösa tron, centrala trosbegrepp och heliga skrifter. Denna

dimension handlar om religionens intellektuella innehåll.

5. Konsekvensdimension (consequential dimension) handlar om vilka konsekvenserna

blir utav de fyra andra dimensionerna. Hur bör individen handla och vilka attityder

bör hon ha, utifrån sin religion?

Jag ska nu med hjälp av deras modell undersöka om det går att utläsa några motsättningar i

de målsättningar som anges i RL 2007. De övergripande målsättningarna uttrycks på detta

sätt:

De generella målen för konfirmandarbetet är att visa på Svenska kyrkans tro och liv genom att erbjuda konfirmanderna: • kunskap om och erfarenhet av att kristen tro och kyrkans liv handlar om de livsfrågor vi människor bär på; • möjlighet att utifrån egna livsfrågor utforska och pröva kristen tro; • förtrogenhet med gudstjänst och andakt; • redskap att forma en trygg identitet och utvecklas andligt och känslomässigt; • livsglädje och framtidshopp; • en erfarenhet av gemenskap i konfirmandgruppen och i församlingen; • möjlighet att gestalta kyrkans budskap och närvaro i samhället och i världen; • redskap att relatera kristen tro till andra livsåskådningar samt att visa respekt mot människor med annan övertygelse. (RL 2007, s. 6)

I RL 2007 finns det en betoning på rituell dimension, vilket uttrycks genom och ”förtrogenhet

med gudstjänst och andakt”, upplevelsedimensionen, vilken uttrycks genom ”erfarenhet av att

17

kristen tro och kyrkans liv” och ”erfarenhet av gemenskap” samt konsekvenser som uttrycks

med ”att gestalta kyrkans budskap och närvaro i samhället och i världen” och ”att visa respekt mot

människor med annan övertygelse.” Det finns mindre av den ideologiska dimensionen och

kunskapsdimensionen. Ideologi och kunskap nämns i de två första målsättningarna. ”att

erbjuda konfirmanderna: kunskap om och erfarenhet av att kristen tro.” Men där det främst handlar

om att kunna koppla samman de egna livsfrågorna med den kristna tron, inte att i första hand

lära sig innehållet i kristen troslära. Det är väl i och för sig inget som hindrar att

konfirmandläraren själv undervisar om kyrkans tro i samband med konfirmandernas

livsfrågor, men det finns inte tydligt uttalat i de generella målen, konfirmanden ska själv få

utforska det området. Att konfirmanderna ska bli förtrogna med gudstjänster och andakt, samt

få erfarenhet av kyrkans gemenskap, kan ses i enlighet med ett upplevelseorienterat

förhållningssätt. ”Visa respekt mot människor med annan övertygelse”, kan knytas till

konsekvensdimensionen och ses som en konsekvens av kristen tro.

Författarna till RL 2007 använder sig själva av begreppet dimensioner. De talar om fyra

dimensioner av konfirmandarbetet: gudstjänstdimensionen, undervisningsdimensionen,

diakonal dimension och missionsdimensionen. Dessa dimensioner är hämtade från

Kyrkoordningen [KO] (2007) där Svenska kyrkans grundläggande uppgifter definieras som

gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. I en jämförelse med Glocks och Starks

”kärndimensioner” kan vi placera in gudstjänstdimensionen i den rituella dimensionen,

undervisningen i kunskapsdimensionen och den diakonala dimensionen till konsekvenser.

Missionsdimensionen är svårare att placera, men som den beskrivs i RL 2007, vill jag placera

den i konsekvensdimensionen. Den ideologiska dimensionen anar jag återfinns inom alla de

fyra dimensionerna, men vid en djupare analys förmodar jag att den skulle framträda tydligast

i gudstjänst- och undervisningsdimensionen. En gudstjänst innehåller teologi (ideologi)

utifrån de bibeltexter som läses, böner som bes och psalmtexter som sjungs.

Kunskapsdimensionen är, som tidigare sagts, starkt förknippad med den ideologiska

dimensionen. Undervisningen i konfirmandarbetet borde väl rimligtvis handla om religionens

trosinnehåll, d.v.s. teologi eller ideologi?

18

 

4.3. Begrepp och inre relationer i RL 2007 I min analys av RL 2007 har jag valt ut vissa begrepp som jag menar är intressanta att

analysera och delat in de begrepp som jag anser hör ihop med varandra i 5 olika kategorier.

Kategori 1 behandlar begrepp som handlar om pedagogiska frågeställningar. Där ingår

begreppen ”undervisning”, ”lärande”, ”livsfrågor”, ”kateketik” och ”pedagogik”. Kategori 2

har en mer teologisk karaktär och behandlar begreppet ”tro”. I kategori 3 har jag fört

samman och undersöker de begrepp som betecknar konfirmanderna, dvs. ”konfirmand”,

”ungdom” samt ”tonåring” och jämför det med begreppen ”lärare” och ”ledare”. I Kategori 4

behandlar jag begreppet ”erbjuda”, ett begrepp som eventuellt ingår i en ”marknadsdiskurs”.

Kategori 5 handlar om kyrkan med inriktning individ kontra grupp. Där behandlas begreppen

”gemenskap”, ”möte” och ”identitet”. Dessa begrepp har också en koppling till de begreppen

som hör ihop med ”konfirmand”, inom kategori 3.

4.3.1 Pedagogiska begrepp Jag ska nu redogöra för vilka begrepp som används i RL 2007 och hur de används. Kategori

1 behandlar begrepp med pedagogiska frågeställningar, där begreppet ”undervisning”

förekommer 48 ggr, vilket inte är särskilt anmärkningsvärt i ett dokument som handlar om

konfirmandundervisning. Begreppet ”lärande” används 15 ggr och ”lära” används 7 ggr. I ett

första försök till en lämplig kategorisering satte jag begreppet ”lära” ihop med ”tro”. I min

egen förförståelse hade jag en tanke om att frasen ”kyrkans tro och lära” skulle användas.

Men det var inte fallet. Däremot används ”undervisning” tillsammans med ”lärande”.

Begreppet ”livslångt lärande” förekommer också. Den undervisning som åsyftas betecknas

som ”konfirmandundervisning” och innefattas i församlingens övergripande

”dopundervisning”, vilket förekommer 14 ggr. Dopundervisning är en uppgift ålagd

församlingarna enlig KO (2007). Begreppet ”dop” förekommer 65 ggr, varav 18 ggr i

samband med undervisning. Begreppet ”konfirmandundervisning” förekommer 3 ggr, vilket

kan verka lite med tanke på att ”undervisning” förekommer 48 ggr, men däremot används

termen ”konfirmandarbete” vilket förekommer 104 ggr. Att analysera hur detta begrepp

förhåller sig till andra begrepp anser jag skulle bli för omfattande och för svårt att genomföra,

åtminstone för mig i denna uppsats.

Jag kan konstatera att undervisningen framställs som dopundervsining, ”dopundervisning för

olika åldrar” och ”dopundervisning som ger barn och unga möjlighet att växa i sin tro” (RL

2007, s. 2). ”Konfirmandarbetet ingår i kyrkans uppdrag att döpa och lära.” (RL 2007, s. 3)

19

Vidare hänvisar författarna till Jesu ord i Matteus 28:18-20, det som brukar kallas för

dopbefallningen och till KO (2007, 2 avd. inledn.). Ett annat tydligt tema som framhålls i

relation till undervisning är ansvar, där församlingen har ett ansvar, ”konfirmandarbetet

tydligt sätts i relation till församlingens totala undervisningsansvar” (RL 2007, s. 2), men

ansvar läggs även på den enskilde konfirmanden ”Konfirmandtiden ska erbjuda tonåringarna

ett rum för lärande, där de blir bekräftade som ansvariga människor.” (RL, 2007, s. 5). Och ”I

den kristna kyrkan har varje generation ett ansvar att ge vidare det evangelium som den tagit

emot.” Författarna skapar hybriden ”dopundervsiningsansvar”: ”Svenska kyrkan definierar

detta ansvar som ett dopundervisningsansvar.” (RL 2007, s. 3). ”Det är föräldrarnas,

faddrarnas och församlingens uppgift att ge de döpta undervisning i kristen tro och kristet

liv.” (RL 2007, s. 10). Detta ansvar ska redovisas i en plan som kopplas till

församlingsinstruktionen:

Svenska kyrkans församlingar behöver utveckla en genomtänkt plan för hur församlingen tar sitt ansvar att undervisa om och följa upp dopet både före och efter konfirmationen. En sådan plan för lärande och undervisning utgör en integrerad del av församlingsinstruktionen. (RL 2007, s. 2).

Ansvaret återfinns på olika nivåer, hos den enskilde församlingsmedlemmen och hos de

styrande:

Kyrkorådet ska, tillsammans med kyrkoherden och domkapitlet, i församlingsinstruktionen fastställa hur församlingens grundläggande uppgift ska utföras. I detta ingår församlingens ansvar för dopundervisningen och inriktningen för församlingens pedagogiska arbete, i vilket konfirmandarbetet är en viktig del. (RL 2007, s. 11)

Undervisningen kopplas också till begreppet ”livslångt lärande”:

Konfirmandarbetet (…) utgör en del av det livslånga lärandet i församlingen. (…) betonar behovet av en helhetssyn på dopuppföljningen som ett livslångt lärande. (…) Det livslånga lärandet i församlingens gemenskap handlar om det mänskliga livet som helhet, med betoning på våra relationer till Gud, andra människor, oss själva och skapelsen. (RL 2007, ss. 3-5).

Begreppet ”erfarenhet” används 12 ggr, vilket kan jämföras med ”upplevelse” som används 4

ggr. Vilka erfarenheter och upplevelser handlar det om? Det är erfarenheter ”av kristet liv”

(RL 2007, s. 4), erfarenheter av kristen tro och liv som konfirmanden sedan får ge uttryck för

i konfirmationsgudstjänsten. ”I redovisningen tolkar och gestaltar konfirmanderna sin

förtrogenhet med och sina erfarenheter av kristet liv.” (RL 2007, s. 4) och ”I denna

[konfirmationsgudstjänsten] delar konfirmanderna med sig av sina erfarenheter och uttrycker

vad de lärt sig om kyrkans tro.” (KO, 2007, 22 kap. inl. citerad i RL 2007, s. 10, kursivering

i original). Sedan handlar det om erfarenheter av ”tro och tvivel, glädje och sorg, liv och död,

20

framgångar och tillkortakommanden. (…) av Gud, (…) livserfarenhet och sin erfarenhet av

kristen tro.” (RL 2007, s. 5), vidare är det erfarenheter av ”både styrka och sårbarhet. (…)

erfarenhet av att kristen tro och kyrkans liv handlar om de livsfrågor vi människor bär på;

(…) erfarenhet av gemenskap i konfirmandgruppen och i församlingen.” (RL 2007, s. 6). Det

handlar även om konfirmandens erfarenhet i största allmänhet.

Det är konfirmandens erfarenhet och livssituation som är den pedagogiska utgångspunkten. (…) Bibelns berättelser, särskilt berättelsen om Jesus Kristus, som knyts ihop med den personliga erfarenheten, blir ett viktigt redskap i konfirmandarbetet. (RL 2007, s. 7)

Erfarenheter som är värda respekt. ”så att konfirmanderna möts med respekt för sina

erfarenheter, sin livssituation och sin kunskapsnivå.” (RL 2007, s. 7)

När det gäller begreppet ”upplevelse” handlar det om upplevelser som är knutna till

gudstjänsten, som i sin tur ska leda till ”konfirmandernas upplevelse att vara en del av den

världsvida kyrkan.” (RL 2007, s. 5) och ”För konfirmanden kan upplevelsen av vänskap och

gemenskap leda till en djupare förståelse av den utgivande kärleken som gestaltas i

nattvardens delande av bröd och vin.” (RL 2007, s. 6). Men det handlar även om

konfirmandens upplevelser av konfirmandarbetet som helhet. ”Konfirmandtidens lärande och

upplevelser vill ge erfarenhet av Gud.” (RL 2007, s. 5). Och ”Genom samtal, upplevelser och

reflektion får konfirmanden möjligheten att erfara sig själv som en del av denna berättelse

[berättelsen om Jesus Kristus].” (RL 2007, s. 6).

Begreppet ”livsfrågor” förekommer 3 ggr. Det är ingen hög frekvens, men fyller en viktig och

central funktion, eftersom de dels nämns i de övergripande målen för konfirmandarbete.

De generella målen för konfirmandarbetet är att visa på Svenska kyrkans tro och liv genom att erbjuda konfirmanderna: - kunskap om och erfarenhet av att kristen tro och kyrkans liv handlar om de livsfrågor vi människor bär på; - möjlighet att utifrån egna livsfrågor utforska och pröva kristen tro. (RL 2007, s. 6)

Det är konfirmandens egna livfrågor som ska mötas och prövas mot den kristna tron.

”Konfirmandtiden är ett tillfälle där tonåringens verklighet och livsfrågor får möta den kristna tron. Varje konfirmand ska ges just de förutsättningar hon eller han behöver för att få bearbeta sina frågor, utvecklas och lära.” (RL 2007, s. 8)

Dessa livsfrågor behöver konfirmanden hjälp med, ”får församlingen finnas tillsammans med

konfirmanderna, hjälpa dem att formulera sina frågor och pröva sina svar utifrån den

livstydning som kristen tro erbjuder.” (RL 2007, s. 5f.). Hur detta konkret ska gå till beskrivs

inte i RL 2007. Men författarna hänvisar till boken Dela liv (Svenska kyrkan, 2008) för mer

21

vägledning. Till begreppet livsfrågor kan även begreppet livsberättelser knytas. ”Ungdomarna

kommer med sina livsberättelser för att möta Guds berättelse som den uttrycks i bibelns ord,

gudstjänst och trosbekännelse.” (RL 2007, s. 4). I en pedagogik där livsfrågor och

livsberättelser är centrala ingredienser blir samtalet en viktig metod. ”En pedagogik där mötet

och samtalet får vara viktigt svarar mot tonåringens behov att bli bemött som en vuxen

människa.” (RL 2007, s. 7). Författarna hämtar också stöd i Luk. för att använda samtalet som

pedagogisk metod.

En förebild är när Jesus efter uppståndelsen slog följe med några lärjungar på väg till Emmaus, lyssnade till deras oro och deras frågor och hjälpte dem att se att de inte var övergivna av Gud. (Lukas 24:13-32). På liknande sätt får församlingen finnas tillsammans med konfirmanderna, hjälpa dem att formulera sina frågor och pröva sina svar utifrån den livstydning som kristen tro erbjuder. (s. 5f.)

När det gäller pedagogik, förespråkar författarna dessutom ”en flexibel och individanpassad

pedagogik som tar hänsyn till olika lärstilar.” och menar att ”Ett metodiskt varierat arbete

ökar konfirmandens möjligheter att forma sin livsberättelse i ljuset av sitt dop.” (RL 2007, s.

7).

I de övergripande målen finns det litet av uttryck som går att härleda till

kunskapsdimensionen i form av intellektuella kunskapskrav, däremot slår författarna fast att:

”Varje konfirmand behöver därför få en egen bibel och psalmbok och få möjlighet att lära sig

använda dessa gemensamt och på egen hand.” (RL 2007, s. 7). Vidare lyfter de fram

lägerformen som pedagogisk metod:

”Lägervistelsen är ett viktigt pedagogiskt inslag i konfirmandarbetet och har stor betydelse för utvecklingen av gruppkänslan. Att vara tillsammans under en längre sammanhängande tid ökar möjligheten att lära känna varandra över gränser och trots olikheter.” (RL 2007, s. 8)

Begreppet ”katekes” förekommer 0 ggr. Utifrån Wallinders undersökning tänkte jag att det

skulle vara intressant att undersöka begreppet katekes och fann att det inte alls används.

4.3.2 Begreppet tro Kategori 2 är begrepp som handlar om dogmatik eller systematisk teologi. I denna kategori

går det också att knyta an till Glocks och Starks ”ideologiska” dimension. Begreppet ”tro”

förekommer 23 ggr, varav ”kristen tro” 10 ggr, ”kyrkans tro” 3 ggr och ”trosbekännelse” 4

ggr. Det talas sällan om konfirmandens tro, med undantag av: ”Konfirmandtidens lärande och

upplevelser vill ge erfarenhet av Gud, och möjlighet till fördjupad tro och identitet.” (RL

2007, s. 5) konfirmanden har däremot, i likhet med människor i allmänhet, livsfrågor.

22

Svenska kyrkan vill visa på den livstydning på dopets grund som kristen tro erbjuder. Grunden för kristen tro är den gudsrelation som finns i och genom Jesus Kristus, hans liv, död och uppståndelse. Genom dopet infogas vi i kyrkan som är Kristi kropp. (RL 2007, s. 4)

Här finns en koppling till den ideologiska dimensionen och en svag antydning till

kunskapsdimensionen. Det sägs inte rakt ut att detta är någonting som konfirmanden ska

kunna, men det uttrycks som ”grunden för kristen tro”. Inte heller trosbekännelsen beskrivs

som något som konfirmanden i första hand ska kunna utan något som konfirmanden erbjuds

att stämma in i. ”De får också en möjlighet att instämma i kyrkans trosbekännelse.” (RL

2007, s. 10)

4.3.3. Begreppen konfirmand och ledare Kategori 3 får en mer maktanalytisk inriktning, där jag undersöker hur begreppet

”konfirmand” konstrueras och dess förhållande till begreppet ”ledare”. Förutom begreppet

”konfirmand”, vilket förekommer 15 ggr, används ”ungdom”, som förekommer 16 ggr,

”unga människor” 27 ggr och ”tonåring” 8 ggr i RL 2007. Dessa används synonymt för att

beteckna de som deltar i Svenska kyrkans konfirmandarbete och för att beskriva

konfirmandens bakgrund och förutsättningar. Jag redovisar därför några exempel på hur

begreppet konfirmand skapas i relation till de övriga begreppen inom denna kategori. Hur

framställs då konfirmanderna i RL 2007? De framställs som viktiga och aktiva. ”Mötet med

barn och ungdomar är en av de viktigaste och mest angelägna uppgifterna som kyrkan har.

(…) Medverkan av barn och ungdomar behövs för att forma vår tids teologi.” (RL 2007, s.

2). Enligt de generella målsättningarna ska konfirmanderna få ”möjlighet att utifrån egna

livsfrågor utforska och pröva kristen tro;” (RL 2007, s. 6). Samtidigt som de befinner sig i ett

”brytningsskede” som kännetecknas av identitetssökande, där konfirmanden behöver stöd

och hjälp samtidigt som de har ett ansvar.

Mötet med tonåringarna sker i ett brytningsskede som präglas av sökande efter identitet och tillhörighet, relationsbyggande och begynnande övergång till vuxenlivet. (…) För att få självförtroende och mod att växa behöver unga människor känna att de blir tagna på allvar och har något viktigt att bidra med. Konfirmandtiden ska erbjuda tonåringarna ett rum för lärande, där de blir bekräftade som ansvariga människor. (RL 2007, s. 5). En avsikt med konfirmandarbetet är att ge stöd till tonåringarna under en fas av identitetsutvecklingen som för de flesta inträffar i åldern 14-15 år. (RL 2007, s. 7).

Begreppet ”ledare” i bemärkelse konfirmandledare används 26 ggr. Hur konstrueras

begreppet ”konfirmandledare” och hur relateras det till ”konfirmand”? Varför används inte

begreppet konfirmandlärare? Begreppet ”lärare” förekommer 2 ggr och då i ett bibelcitat. I

23

Luk. 2:41-52 berättas det om när Jesus som tolvåring besöker templet och samtalar med

lärarna (rabbinerna) där.

Evangelisten Lukas berättar om ett sådant brytningsskede i Jesus liv. Som ung kommer han med sina föräldrar till templet i Jerusalem. När föräldrarna återvänder hemåt, stannar han kvar utan att föräldrarna vet om det, för att samtala med lärarna i templet. Där blir han bemött som vuxen. ”Han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor.” (RL 2007, s. 5)

I bibelns värld finns det ”lärare”, som beskrivs i positiva ordalag, men begreppet ”lärare”

används förövrigt inte alls i RL 2007, där används istället ordet ”ledare”. Ledarens uppgift är

utforma ett meningsfullt konfirmandarbete, där ledare och konfirmand kan mötas i

ömsesidighet, en ömsesidighet med en dubbel funktion, där församlingen tjänar

konfirmanden och konfirmanden i sin tur berikar församlingen. Där det är ledarnas ansvar

att:

utforma och genomföra ett konfirmandarbete som upplevs som meningsfullt av alla berörda – tonåringarna och deras familjer, ledare och församling. Konfirmanden och konfirmandledaren kan mötas i en relation präglad av ömsesidighet. (…) Ömsesidigheten uttrycks genom att församlingen tjänar konfirmanderna samtidigt som konfirmandgruppen berikar församlingen. (RL 2007, s. 2).

Ledarens uppgift är alltså att se till att konfirmandarbetet ”upplevs som meningsfullt”

(upplevelsedimensionen). Konfirmandarbetet ska vidare genomföras på ett sådant sätt att det

uppstår ett möte mellan ledare och konfirmand, ett möte som kännetecknas av ömsesidighet.

Denna ömsesidighet uttrycks i sin tur som att församlingen tjänar konfirmanden och

konfirmanden berikar församlingen. Bägge parter är viktiga och har något att tillföra.

”Ung ledare” är en uppgift att gå in i för den konfirmerade, efter konfirmationen. Att bli ”ung

ledare” kan bli en av konsekvenserna av konfirmandarbetet (konsekvensdimensionen). Denna

uppgift har även den en dubbel funktion, dels ger det de unga ledarna något, de får genom att

vara ledare möjlighet att växa i sin tro samtidigt som de berikar konfirmandarbetet och

gudstjänstlivet. Detta ledarskap ses som en rekrytering av framtida ledare både inom Svenska

kyrkan och i samhället i stort.

Unga konfirmandledare är viktiga medarbetare i varje arbetslag kring konfirmanderna. Uppdraget ger unga människor en chans att få leva och växa i sitt dop, i sin tro och i sin kyrka. De unga konfirmandledarna berikar konfirmandarbetet. Med de unga konfirmandledarna skapas nya möjligheter att utveckla gudstjänsterna. (…) Genom satsningen på de unga konfirmandledarna bidrar församlingen till att utrusta framtida ledare för kyrka och samhälle. (RL 2007, s. 7f.)  

 

24

 

4.3.4. Begreppet erbjuda I Kategori 4 behandlar jag begreppet ”erbjuda”. Vad är det som ska erbjudas, enligt RL

2007? Först och främst framställs de generella målen i sin helhet som ett erbjudande: ”De

generella målen för konfirmandarbetet är att visa på Svenska kyrkans tro och liv genom att

erbjuda konfirmanderna” (RL 2007, s. 6), Sedan listas de olika målen som ska erbjudas. Det

erbjuds ”dopundervisning” (RL 2007, s. 2f.), ”möten med kristen tro (…) som tar hänsyn till

människors förutsättningar och livssituation i olika faser av livet.” (RL 2007, s. 3).

Författarna menar att kristen tro erbjuder en livstydning på dopets grund: ”Svenska kyrkan

vill visa på den livstydning på dopets grund som kristen tro erbjuder.” (RL 2007, s. 4) och

konfirmanderna ska dessutom erbjudas ”redskap att tyda och leva sitt liv på dopets grund.”

(RL 2007, s. 5). Vidare ska det erbjudas ”tonåringarna ett rum för lärande, där de blir

bekräftade som ansvariga människor.” (RL 2007, s. 5). Det erbjuds ett meningsfullt lärande,

en meningsfull gemenskap, meningsfulla aktiviteter och gudstjänster. ”Allt som församlingen

erbjuder i form av lärande, gemenskap, aktiviteter och gudstjänst ska vara utformat så att det

blir meningsfullt för de unga.” (RL 2007, s. 5), inklusive nattvardsgemenskapen: ”under

konfirmandtiden ska konfirmanderna erbjudas möjlighet att delta i kommunion.” (RL 2007, s.

13). Det ska även finnas människor i församlingen som ska ”erbjuda sig själva, sin

livserfarenhet och sin erfarenhet av kristen tro som samtalspartner och redskap i de ungas

identitetsutveckling.” (RL 2007, s. 5), som i likhet med Jesus och hans förhållande till

lärjungarna ”får finnas tillsammans med konfirmanderna, hjälpa dem att formulera sina frågor

och pröva sina svar utifrån den livstydning som kristen tro erbjuder”. (s. 5f.)

Sammanfattningsvis ska konfirmanderna helt enkelt erbjudas ”ett fullgott konfirmandarbete.”

(RL 2007, s. 8). Ett närbesläktat uttryck till ordet erbjuda är inbjuda. ”I församlingen inbjuds

vi att dela och bearbeta erfarenheter av tro och tvivel, glädje och sorg, liv och död,

framgångar och tillkortakommanden.” (RL 2007, s. 5). Detta uttalande kan relateras till

upplevelsedimensionen, eftersom det är individens egna erfarenheter som här lyfts fram.

4.3.5. Identitet och begreppen gemenskap och möte  Kategori 5 handlar om kyrkan och samhället, lite mer sociologiskt inriktat och behandlar

grupp kontra individ, vilka uttrycks med hjälp av termerna ”gemenskap”, ”möte” och

”identitet”. Begreppet ”gemenskap” förekommer 14 ggr. Hur beskrivs då gemenskapen? Hur

förhåller sig begreppet ”gemenskap” till identitet? Författarna utgår exempelvis från Svenska

kyrkans unga och deras syftesparagraf som lyder: ”Vi vill med Kristus i centrum och med

dopet som grund verka i hela Guds skapelse och vara en gemenskap i församlingen, där vi får

25

växa i tro och ansvar. ” (citerad i RL 2007, s. 3, kursivering i original). Gemenskapen är först

och främst kyrkans gemenskap som uttrycks i konfirmandarbetets gemenskap, i den lokala

församlingsgemenskapen där det framför allt hänvisas till gudstjänstgemenskapen, dessutom

refererar författarna till den världsvida kyrkans gemenskap. ”Unga människor har liksom

vuxna behov att få vara en del av ett större sammanhang och få engagera sig för världen

utanför.” (RL 2007, s. 6) och ”Konfirmandtiden ska hjälpa konfirmanden att känna sig

delaktig i kyrkans världsvida gemenskap och dess internationella solidaritet för rättvisa, fred

och skapelsens integritet.” (RL 2007, s. 6). Detta kan ses som en konsekvens av den kristna

tron (konsekvensdimensionen), att dess medlemmar ska engagera sig i världen, i någonting

större. Men det är inte särskilt konkret uttryckt vilka handlingar som konfirmanden förväntas

utföra. Samtidigt antyder ordet ”utanför” att kyrkan lever i en egen ”värld”, i verklighet för

sig skild från övriga samhället. Det finns en viss spänning här mellan kyrkans gemenskap och

världen. Vidare finns det uttryck som går att relatera till upplevelsedimensionen.

”Gudstjänsten och dess gemenskap ska bidra till att stärka konfirmandernas upplevelse att

vara en del av den världsvida kyrkan.” (RL 2007, s. 5). Här handlar det återigen om en

delaktighet i någonting större. Dessutom finns det kopplingar till kunskapsdimensionen. ”För

konfirmanden kan upplevelsen av vänskap och gemenskap leda till en djupare förståelse av

den utgivande kärleken som gestaltas i nattvardens delande av bröd och vin.” (RL 2007, s. 6).

Men gemenskapen beskrivs även som en alternativ gemenskap. ”Konfirmandtiden kan också

föra unga människor in i gemenskap med vidgade och goda relationer som alternativ till

ensamhet, gäng och begränsande familjeband.” (RL 2007, s. 6). Här är det ensamhet, gäng

och familjeband i negativ bemärkelse. Detta uttalande kan också ses som en konsekvens av

konfirmandarbetet (konsekvensdimensionen).

Ett annat begrepp som jag vill lyfta fram i min analys är begreppet ”möte”, vilket används 34

ggr. Konfirmandarbetet beskrivs som ett möte mellan församlingen och konfirmanden, ett

viktigt och unikt sådant. ”Mötet med barn och ungdomar är en av de viktigaste och mest

angelägna uppgifterna som kyrkan har. (…) Genom konfirmandarbetet har Svenska kyrkan

en unik möjlighet att möta ungdomar i ett brytningsskede i deras liv.” (RL 2007, s. 2) Detta

möte är ett möte med kristen tro som ska ske på ett sådant sätt att det tar hänsyn till

konfirmandens förutsättningar. ”Uppgiften för kyrkan är att erbjuda möten med kristen tro för

alla åldrar och att göra det i sammanhang som tar hänsyn till människors förutsättningar och

livssituation i olika faser av livet.” (RL 2007, s. 3). Och (…) ”att möta konfirmanderna som

individer utifrån deras egna förutsättningar och behov.” (RL 2007, s. 8). Det är ett möte som

sker mellan konfirmandens liv och erfarenheter och kyrkans tradition. ”Ungdomarna kommer

26

med sina livsberättelser för att möta Guds berättelse som den uttrycks i bibelns ord, gudstjänst

och trosbekännelse.” (RL 2007, s. 4) och ”Kyrkans tradition behöver möta konfirmandens liv,

och konfirmandens egen livsberättelse få tolkas inom ramen för kyrkans stora berättelse.”

(RL 2007, s. 7). Detta möte karakteriseras av att konfirmanden lever i ett brytningsskede, i en

övergång till vuxenlivet som präglas av identitetssökande, tillhörighet och relationsbyggande.

”Mötet med tonåringarna sker i ett brytningsskede som präglas av sökande efter identitet och

tillhörighet, relationsbyggande och begynnande övergång till vuxenlivet.” (RL 2007, s. 5).

Men mötet är en viktig del i hela konfirmandarbetets pedagogik. ”En pedagogik där mötet

och samtalet får vara viktigt svarar mot tonåringens behov att bli bemött som en vuxen

människa.” (RL 2007, s. 7).

Konfirmandarbetets innehåll bestäms utifrån mötet mellan Gud, människan och världen. I detta möte gestaltas konfirmandens relation till Gud, andra människor, sig själv och hela skapelsen. Om detta berättar evangelierna. Där får konfirmanden del av berättelsen om Jesus Kristus, hans liv, död och uppståndelse. (RL 2007, s. 6, fet stil i original)

För att ett möte ska kunna äga rum krävs det en plats där detta möte kan ske, en mötesplats.

Men församlingen har ett övergripande ansvar att inte bara ordna möten för konfirmander,

utan även för människor i olika åldrar och de ungdomar som inte ingår i konfirmandarbetet.

Församlingens ansvar för dopundervisningen gör det nödvändigt med flera och återkommande mötesplatser med barn och ungdomar. (…) Där konfirmationen inte längre bär som form, måste den kompletteras med andra mötesplatser beroende på vad som fungerar i ungas liv och vardag. (RL 2007, s. 3)

”Församlingen behöver också tänka igenom hur man skapar mötesplatser med ungdomar som inte deltar i konfirmationsundervisning.” (RL 2007, s. 4)

Gudstjänsten är en sådan mötesplats. ”Förtrogenhet med gudstjänst och andakt är avgörande

för mötet mellan konfirmandens liv och kyrkans tro och tradition.” (RL 2007, s. 5).

Konfirmandläger är en annan. ”Lägerverksamhet är ett område där samverkan kan ge

förutsättningar för högre kvalitet och möjlighet för fler konfirmander att möta varandra.” (RL

2007, s. 8). Det förväntas ske ett möte mellan församlingen och konfirmanden.

människor i Svenska kyrkans församlingar som är villiga att gå in i mötet och erbjuda sig själva, sin livserfarenhet och sin erfarenhet av kristen tro som samtalsparter och redskap i de ungas identitetsutveckling. (RL 2007, s. 5)

Begreppet ”identitet” förekommer 7 ggr. En målsättning som framträder i RL 2007 är att

konfirmanden ska bli hjälpt av konfirmandarbetet. ”En avsikt med konfirmandarbetet är att ge

stöd till tonåringarna under en fas av identitetsutvecklingen.” (RL 2007, s. 7)

27

Författarna skriver också:

Konfirmandtidens lärande och upplevelser vill ge erfarenhet av Gud, och möjlighet till fördjupad tro och identitet. Genom detta får konfirmanden tillfälle att upptäcka sin egen betydelse för att evangelium ska föras vidare. Konfirmandtiden ska stärka konfirmandens identitet som människa med den kristna berättelsen som mönster. (RL 2007, s. 5)

Konfirmandens identitet ska fördjupas av upplevelserna i konfirmandarbetet. Här har vi en

upplevelsedimension. Det betonas att det handlar i första hand om konfirmanden som

människa, på väg in i vuxenlivet, som med hjälp av den kristna tron ska fördjupa sin identitet,

men även som kristen traditionsbärare ska föra den kristna tron vidare. En konsekvens av den

kristna tron blir således att föra den vidare till andra, vilket kan kopplas till

konsekvensdimensionen.

4.4. Problematik och lösningar i RL 2007 Jag ska nu undersöka vad som beskrivs som problem och orsak till problemen, samt vilka

lösningar som föreslås. Finns det några motsättningar?

4.4.1. Frågan om meningsfullhet Ett problem som framkommer är frågan om meningsfullhet. ”Avsikten är att de ska få stöd av

riktlinjerna att utforma och genomföra ett konfirmandarbete som upplevs som meningsfullt av

alla berörda – tonåringarna och deras familjer, ledare och församling.” (RL 2007, s. 2). Och

”Allt som församlingen erbjuder i form av lärande, gemenskap, aktiviteter och gudstjänst ska

vara utformat så att det blir meningsfullt för de unga.” (RL 2007, s. 5). Här pekas ett viktigt

problem ut, frågan om meningsfullhet. Lyckas församlingen med sitt konfirmandarbete kan

det bli ett alternativ till några negativa fenomen i samhället. ”Konfirmandtiden kan också föra

unga människor in i gemenskap med vidgade och goda relationer som alternativ till ensamhet,

gäng och begränsande familjeband.” (RL 2007, s. 6).

Samtidigt antyder författarna till RL 2007 att Svenska kyrkan inte lyckas med att skapa ett

meningsfullt konfirmationsarbete, när de skriver: ”Där konfirmationen inte längre bär som

form, måste den kompletteras med andra mötesplatser beroende på vad som fungerar i ungas

liv och vardag.” (RL 2007, s. 3). Detta tillsammans med att ”många ungdomar som kommer

till konfirmandundervisningen tidigare har haft en ytterst sporadisk kontakt med kyrkan och

att antalet odöpta konfirmander ökar.” (RL 2007, s. 4), gör det hela problematiskt.

28

Ett förslag till att få konfirmandarbetet meningsfullt ges på gudstjänstens område: ”För att

konfirmanderna ska uppleva att gudstjänst och andakt talar om livet här och nu måste de få

vara aktivt engagerade och delaktiga.” (RL 2007, s. 5) Samtidigt uttrycker författarna sig på

detta sätt: ”Förtrogenhet med gudstjänst och andakt är avgörande för mötet mellan

konfirmandens liv och kyrkans tro och tradition.” (RL 2007, s. 5). Här är det konfirmanden

som behöver bli förtrogen med Svenska kyrkans gudstjänstformer. Därmed antyds att

konfirmanden behöver socialiseras in i församlingens gudstjänstliv.

4.4.2. Frågan om kvalitet Ärkebiskop Anders Wejryd (RL 2007, s. 2) nämner i förordet ett syfte med RL 2007,

nämligen att höja kvaliteten på Svenska kyrkans konfirmandarbete. Anser han därmed att den

nuvarande kvaliteten är för låg? Samtidigt nämner han ett annat problem, den sjunkande

konfirmandstatistiken. Det verkar som att tanken är den att konfirmandstatistiken ska höjas

genom höjd kvalitet i konfirmandarbetet.

Förhållningssätt och bemötande har stor betydelse för att nå ett bra resultat i konfirmandarbetet. Ett konfirmandarbete som är öppet för alla måste byggas på insikten om att alla människor är lika mycket värda och ska behandlas med samma respekt. Våra värderingar och attityder ligger till grund för vår människosyn, men ibland finns en klyfta mellan det vi säger och vårt sätt att bemöta människor. (RL 2007, s. 8)

En annan åtgärd som föreskrivs är att ”Svenska kyrkans församlingar behöver utveckla en

genomtänkt plan för hur församlingen tar sitt ansvar att undervisa om och följa upp dopet

både före och efter konfirmationen. En sådan plan för lärande och undervisning utgör en

integrerad del av församlingsinstruktionen.” (RL 2007, s. 2). Vidare poängteras vikten av ett

fungerande arbetslag, fortbildning och handledning.

”Introduktionsutbildning och fortbildning i teologi och pedagogik för anställda och frivilliga ledare är väsentliga för att långsiktigt säkra kvaliteten på konfirmandarbetet. (…) Ett konfirmandarbete med hög kvalitet förutsätter att det finns ett konfirmandarbetslag med pedagogisk, teologisk, diakonal och musikalisk kompetens och med gemensam schemalagd förberedelsetid. Det är också viktigt att anställda och frivilliga konfirmandledare har tillgång till kompetent handledning. (RL 2007, s. 7)

4.4.3. Spänningen mellan öppenhet och tydlighet En spänning som framkommer är den mellan öppenhet och tydlighet, detta uttrycks i

meningar som ”viktigt att vara välkomnande, men att samtidigt vara tydlig med vad

konfirmationsundervisning innebär och vilka villkor som föreligger för att bli konfirmerad i

Svenska kyrkan, till exempel tillhörighet till Svenska kyrkan.” (RL 2007, s. 8f.) och

29

”Konfirmandundervisning ska vara tillgänglig för den som begär det utifrån vars och ens

individuella behov och förutsättningar. Varje församling i Svenska kyrkan har skyldighet att

erbjuda konfirmation för alla församlingens tillhöriga som så önskar.” (RL 2007, s. 12).

Författarna till RL 2007 använder positiva begrepp som ”att visa på” och ”erbjuda”.

Konfirmanderna ska själva utforska och pröva. Det finns en spänning mellan å ena sidan en

öppen, inbjudande och förutsättningslös attityd, utifrån individens egna förutsättningar och

individens villkor och å andra sidan ett underförstått krav på att Svenska kyrkan borde ha

någonting att komma med, att ”erbjuda” människor.

5. Diskussion  Jag ska nu diskutera resultatet av min diskursanalys av RL 2007. Koppla resultatet till tidigare

forskning och behandla frågor om Luthers lilla katekes och livsfrågor, erbjudandets diskurs i

det postmoderna samhället, om konfirmandarbetets meningsfullhet, förväntningar på

konfirmandarbetet och dess kvalitet, samt konfirmandens identitet och Svenska kyrkans

gemenskap.

5.1. Luthers lilla katekes eller livsfrågor? Utifrån Wallinders (1990) undersökning menar jag att det har pågått en diskursiv kamp

mellan ”traditionalister” som förespråkar Luthers katekes (2002) och ”förnyare” som

förespråkade konfirmandcentrering med konfirmandernas egna livsfrågor som utgångspunkt.

Ett argument som har framförts mot användandet av Luthers lilla katekes i konfirmandarbetet

är: ”mekaniskt rabblande”, ”otidsenlig”, dålig pedagogik (Wallinder, 1990). Vilket kan

jämföras med Petterssons (2000) undersökning, där konfirmationsläsningen upplevdes som

tråkig och otidsenlig. I RL 2007 nämns inte Luthers katekes överhuvudtaget, i den kampen

har livsfrågorna tagit makten över katekesundervisningen, kanske handlar det om en rådande

livsfrågediskurs? Begreppet ”livsfrågor” används enbart 3 ggr, vilket förvånade mig med

tanke på diskussionen både hos Wallinder (1990) och hos Persson (1998). Nu kan man

visserligen inte dra för stora slutsatser endast utifrån frekvensen av ett begrepp. Viktigt är

också hur de används och i vilket sammanhang och livsfrågor har en central betydelse i

konfirmandarbetet, enligt RL 2007. Av de motiv som Wallinder fann i sin undersökning,

återfinns konfirmandcentreringen och vikten av liturgin i RL 2007. När det gäller metodik,

skriver författarna till RL 2007 i mer allmänna, övergripande pedagogiska begrepp och frågan

om Lilla katekesens roll behandlas över huvud taget inte. Vilka slutsatser kan dras av detta?

Antingen har Lilla katekesen spelat ut sin roll och behöver då inte behandlas i några riktlinjer

eller vill författarna tysta ner den. Kanske är det här frågan om en ”livsfrågediskurs”? Där det

30

inte är legitimt att tycka att livsfrågor är ointressanta eller oviktiga, därför att det både inom

skolan och inom konfirmandundervisningen framhävs vikten av livsfrågor? För att kunna

besvara den frågan krävs det undersökningar på olika områden som inom t.ex. kyrka, skola

och massmedia, vilket inte är möjligt att genomföra inom ramen för denna uppsats.

Några undersökningar (Sjöborg, 1998, Bromander, 2005) antyder att livsfrågor kanske inte är

så viktiga för ungdomar, som andra undersökningar ger sken av (Bromander & Larsson,

2008, Grahn, Eek, Pettersson, 2008). Det kan också vara fråga om ”forskareffekten”

(Denscombe, 2000) Visserligen hävdas det att forskareffekten är mindre vid enkäter än vid

intervjuer, men jag vill reflektera lite utifrån att jag själv är konfirmandledare och mina

grupper deltog i undersökningen 2006 och 2007. Jag fick i ett missivbrev uppmaningen att

inte aktivt påverka konfirmandernas svar. Men bara det att jag som ledare delade ut enkäterna

och att de besvarades i konfirmandarbetets sammanhang, innebär en påverkan. År 2006

bedrevs konfirmationslektionen i kyrkobyggnaden och konfirmanderna fick besvara enkäten

sittandes i kyrkbänkarna. Hur kan det ha påverkat konfirmandernas svar? Det är svårt, för att

inte säga näst intill omöjligt att frigöra sig från konfirmandundervisningens sammanhang. I

mer eller mindre grad har nog frågan om vad som är ett ”rätt” eller ett ”riktigt” svar gjort sig

påmind hos konfirmanderna, när de besvarade enkätfrågorna.

5.2. Erbjudandets diskurs i det postmoderna samhället Hur förhåller sig målsättningen för Svenska kyrkans konfirmandarbete till den förändring

som har skett i samhället? Hur förhåller sig RL 2007 till det postmoderna samhällets

kännetecken individualism, auktoritetskritik, självförverkligande och konsumtion?

När författarna till RL 2007 skriver om att ”erbjuda konfirmanderna”, tolkar jag detta som ett

uttryck för Svenska kyrkans egen självförståelse som ligger i enlighet med Petterssons (2000)

beskrivning, med en inriktning att erbjuda tjänster på en religiös marknad. De övergripande

målen för Svenska kyrkans riktlinjer för konfirmandarbetet stämmer bra överens med de

förutsättningar för en kontextuell teologi som Bäckström m.fl. (2004) beskriver, när

författarna till RL 2007 exempelvis talar om att erbjuda konfirmander ”möjlighet att utifrån

egna livsfrågor utforska och pröva kristen tro.” Vidare är det också i samklang med den

sociologiska beskrivningen av religionens förändrade roll i samhället med målformuleringen

att erbjuda: ”redskap att forma en trygg identitet och utvecklas andligt och känslomässigt.”,

vilket stämmer bra överens med religionens funktion att främja individens identitetsbildning

(Berger & Luckmann, 2007, Furseth & Repstad, 2005).

31

I upplevelsedimensionen, utifrån Glocks och Starks analysmodell, ligger fokus på olika

känsloupplevelser som förknippas med en religion. I RL 2007 handlar upplevelserna inte om

några speciella känslor, utan istället betonas upplevelsen i sig som viktig. Det är

konfirmandens upplevelse av konfirmandarbetet, gudstjänster, delaktighet m.m. som är i

fokus och framställs som viktiga. Detta stämmer också med den samhällsförändring som

betecknas som postmodern av Furseth och Repstad (2005) eller senmodern av Bäckström

m.fl. (2004). Ett samhälle som kännetecknas av esteticerande och av att individens egna

upplevelser ställs i centrum. Det finns både svårigheter men även nya möjligheter med

religionen som kollektivt minne, tjänsteproduktion och individens fria val. Samtidigt med de

svårigheter som framkommer i och genom religionens förändrade roll i samhället, kan jag se

positiva möjligheter i konstateranden som ”Individuell religiositet utvecklas i kritisk dialog

med etablerade trostraditioner.” (Furseth, & Repstad, 2005, s. 170). Det måste alltså finnas

något eller någon att föra dialog med. Valet finns hos den enskilde individen att fritt välja på

den religiösa marknaden. Avgörande för Svenska kyrkan är om valet faller på henne?

Författarna till RL 2007 använder positiva ord som ”livsglädje” och ”framtidshopp”. Rent

hypotetiskt skulle de exempelvis kunna föreskriva som målsättning att erbjuda

konfirmanderna ”redskap för att nå ökad syndamedvetenhet och möjlighet att förbereda sig

för den yttersta domen.” Vilket skulle kunna gå att motivera utifrån olika bibelcitat, t.ex.

Petrus bekännelse i Luk. 5:8 och Jesu tal om den yttersta domen i Matt. 24-25 eller Luthers

lilla katekes (2002). ”Visa respekt mot människor med annan övertygelse.” (RL 2007, s. ),

kan knytas till konsekvensdimensionen och uppfattas som en konsekvens av en kristen tro

samtidigt som det kan ses som en påverkan från den kulturella och religiösa pluralismen som

finns i dagens samhälle (Furseth & Repstad, 2005). Det är svårt att säga ifall de övergripande

målsättningarna är en form av kundanpassning till vad konfirmanderna efterfrågar, men det är

fullt möjligt. Konfirmand 2007 (Bromander & Larsson, 2008) och Konfirmand 2008

(Bromander, 2009) visade att majoriteten av konfirmanderna i stort sett är nöjda med sin

konfirmandtid.

Utifrån alla de saker som ska erbjudas konfirmanderna, enligt RL 2007, går det att tala om en

”erbjudandets diskurs”, som skulle kunna ställas mot en ”missionsdiskurs” eller en

”apologetikdiskurs”. En ”erbjudandets diskurs” som går i linje med det postmoderna

samhället och dess skepsis mot auktoriteter och där individens egna upplevelser ställs i

centrum. Där det inte blir legitimt att ställa speciella kunskapskrav i form av utantillärning. I

RL 2007 finns inga minimikrav på vad konfirmanderna bör lära sig, som det t.ex. finns i

32

Läroplan för Svenska kyrkans konfirmandundervisning 1968 där det föreslås att

konfirmanderna ska lära sig utantill ”ett antal korta böner, bibelord och katekesstycken samt

några psalmverser”. (Wallinder, 1990, s. 60). I RL 2007 rekommenderas att konfirmanderna

ska få en egen bibel och psalmbok, vilka de ska lära sig att använda. I RL 2007 är det

konfirmandens upplevelser och erfarenheter som ställs i fokus, vilket stämmer bra överens

med den pedagogik som både Gustavsson (1996) och Larsson (1996) beskriver med ett

processinriktat lärande som utgår från individens egna erfarenheter och som ska leda till en

integrerad helhet. Utifrån en analys med hjälp av Glocks och Starks fem ”kärndimensioner”

kunde jag konstatera att det i RL 2007 finns en större betoning på dimensionerna

”upplevelse”, ”rit” och ”konsekvenser” än på dimensionerna ”ideologi” och ”kunskap”. Den

ideologiska dimensionen framkommer genom de bibelcitat som ligger till grund för

konfirmandarbetet, men dessa uppfattar jag som riktade till konfirmandlärarna.

Konfirmandarbetet framställs i RL 2007 som ett erbjudande till konfirmanderna. Erbjudanden

går att tacka ja eller nej till. Vad händer om konfirmanden tackar nej till dessa

”erbjudanden”? Går det att tacka nej till dessa inom ramen för konfirmandarbetet? Kan

konfirmanden tacka nej och fortsätta att delta i konfirmandarbetet? Gäller erbjudandet enbart

under själva konfirmationstiden eller även efter konfirmationen? Jag ställer mig frågande till

hur någon överhuvudtaget kan ”erbjuda (…) kunskap om och erfarenhet av att kristen tro och

kyrkans liv handlar om de livsfrågor vi människor bär på”, till någon annan? Kunskaper och

erfarenheter är någonting som skapas av individerna själva i samspel med exempelvis fakta,

traditioner eller andra personer. I lärprocesser finns det, enligt Gustavsson (1996), två poler,

där den ena är lärande som en inifrånstyrd och fri process och den andra är lärande styrt mot

ett bestämt mål. Samtidigt har författarna redan bestämt vilka kunskaper och erfarenheter som

ska göras, nämligen ”att kristen tro och kyrkans liv handlar om de livsfrågor vi människor bär

på.” Vad händer om konfirmanderna skulle komma fram till motsatsen, att kristen tro och

kyrkans liv inte handlar om de livsfrågor som människor bär på? Att erbjuda redskap och

möjligheter är däremot, enligt min mening rimliga erbjudanden. Det är betydligt svårare att

erbjuda en specifik kunskap, erfarenhet och förtrogenhet, för det är något som individen själv,

ensam eller i grupp, aktivt skapar och skaffar sig.

5.3. Kvalitet, förväntningar och meningsfullhet Wejryd nämner i förordet att ett syfte med RL 2007 är att höja kvaliteten på Svenska kyrkans

konfirmandarbete. (RL 2007, s. 2). Samtidigt framhåller han ett annat problem, den sjunkande

konfirmandstatistiken. Det verkar som att han tänker sig att konfirmandstatistiken ska höjas

33

genom höjd kvalitet i konfirmandarbetet. En viktig fråga är då om det verkligen finns ett

samband mellan höjd kvalitet och högre antal deltagare? Finns det någon forskning som pekar

mot detta? Svenska kyrkans egen undersökning Konfirmand 1990 verkar inte göra det.

(Reimers, 1998). Där det framkom att konfirmationen av konfirmanderna själva i första hand

ses som en del i vuxenblivandet, vilket kan förklara varför Svenska kyrkan inte lyckas med

att initiera konfirmanderna i kristen tro och att bli trogna gudstjänstbesökare eller flitiga

bibelläsare. Att det finns olika uppfattningar om syftet med konfirmandarbetet behöver

däremot inte nödvändigtvis innebära att kvaliteten på Svenska kyrkans konfirmandarbete är

låg. Konfirmanderna själva ser det som en del av att bli vuxen medan Svenska kyrkan utgår

från en av sina grundläggande uppgifter att bedriva dopundervisning. Bromanders (2009)

undersökning pekar på att konfirmanderna är nöjda med sin konfirmandtid och dessutom

upplever den som meningsfull.

Problemet verkar finnas någon annanstans, var återstår att utforska. Kanske kan det ha att

göra med det som Larsson (1996) beskriver som autentiskt lärande och att ha ett genuint

intresse? Kan det vara så att detta genuina intresse helt enkelt saknas hos de ungdomar som

väljer att inte delta i Svenska kyrkans konfirmandarbete? Att lära sig mer om kristen

uppfattas inte som relevant. Och de som väljer att delta i konfirmandarbetet gör det kanske

utifrån andra grunder än att lära sig mer om kristen tro (Reimers, 1998). Att konfirmationen,

av konfirmanderna själva i första hand ses som en del i vuxenblivandet kan förklara varför

Svenska kyrkan inte lyckas med att initiera konfirmanderna i kristen tro och att bli trogna

gudstjänstbesökare eller flitiga bibelläsare. Men detta behöver inte nödvändigtvis innebära att

kvaliteten på Svenska kyrkans konfirmandarbete är låg, utan att det finns olika uppfattningar

om syftet med konfirmandarbetet. Konfirmanderna själva ser det som en del av att bli vuxen

medan Svenska kyrkan utgår från en av sina grundläggande uppgifter att bedriva

dopundervisning. En annan orsak kan vara att Svenska kyrkan inte lyckas marknadsföra sig

på den religiösa marknaden, en marknad som i konfirmandsammanhang mer verkar handla

om att konkurrera med fritidsintressen än med religion. Reimers (1998) och Pettersson (2000)

har påpekat att det finns olikheter ifråga om förväntningar mellan å ena sidan konfirmanden

och föräldrar och å andra sidan anställda inom Svenska kyrkan. Utifrån RL 2007 finns det en

stark tilltro till att höja konfirmandarbetets kvalitet med hjälp av handlingsplaner och

församlingsinstruktioner, vilket det finns svårigheter med enligt Hansson (2004) och Ellström

(1992).

34

 

5.4. Konfirmandens identitet och Svenska kyrkans gemenskap I RL 2007 citerar författarna Svenska kyrkans ungas syftesparagraf, som uttrycker att de vill

vara en gemenskap i församlingen. Men vad är en församling om inte just en gemenskap?

Svenska kyrkans unga vill således vara en gemenskap i en gemenskap. Antingen är detta en

tautologi eller är det en problematisk konstruktion, en konstruktion som komplicerar

församlingsgemenskapen. Uppfattas unga människor som fullvärdiga medlemmar i Svenska

kyrkan? Visserligen uppger författarna till RL 2007 att ett syfte med konfirmandarbetet är att

få till stånd ett möte mellan kyrkan och konfirmanderna, men konfirmanderna är ju genom

dopet redan en del av församlingen. Jag menar att det i RL 2007 skapas en åtskillnad mellan

konfirmanden å ena sidan med sina livsfrågor, livsberättelser samt vardagsliv och

församlingen å andra sidan med sin tradition, bibelns berättelser, trosbekännelse samt

gudstjänstliv. Denna åtskillnad stärks dessutom när konfirmanden framställs som någon som

behöver hjälp och stöd. Att hjälpa och stödja är i och för sig vällovliga syften, men det pekar

samtidigt ut den som är i behov av hjälp och stöd. Samtidigt framställdes konfirmanderna

som aktiva och viktiga, som människor som har något att bidra med. Det finns ett

spänningsförhållande här, som jag anar har att göra med att konfirmander i likhet med barn

och andra unga människor inte upplevs som fullvärdiga medlemmar av Svenska kyrkan.

Denna problematik försöker författarna till RL 2007 komma tillrätta med genom att lyfta fram

konfirmanderna som viktiga och beskriva dem som människor som har något att bidra med

och som ska få delta utifrån sina egna förutsättningar. Frågan är ifall de verkligen tillåts göra

detta i Svenska kyrkans konfirmandarbete?

5.5. Slutord Det finns enligt min mening höga ambitioner och krav på utformningen av konfirmandarbetet

samtidigt som det är svårt att säkerställa lärprocessers slutresultat (Gustavsson, 1996,

Larsson, 1996). Kanske får konfirmandledare i Svenska kyrkan vara nöjda ifall de lyckas med

den intentionen i RL 2007 som handlar om ”att skapa goda förutsättningar för lärande,

gemenskap och gudstjänst.” (RL 2007, s. 7)?  

35

 

6. Metoddiskussion – hur gick det? Ett av mina syften med denna undersökning var att pröva hur diskursanalys kan användas

som metod. Vad skiljer mellan en diskursanalys och en annan analys? Vad fick jag fram som

inte skulle kommit fram vid en ”vanlig” läsning? (Boréus?). Denna fråga är mycket

hypotetisk och svår att besvara. I bägge fallen är det jag själv som forskare som läser

materialet (texten) och analyserar det utifrån min egen förförståelse med akademisk

utbildning både i religionsvetenskap och i pedagogik. Jag har varit verksam som präst i ca 15

år med egen erfarenhet av konfirmandarbete. Jag kunde med hjälp av diskursanalys distansera

mig från textdokumentet RL 2007. I min analys utgick jag från den konstruktionistiska

grundtanken att verkligheten förstås genom språket och genom att se RL 2007 som någonting

konstruerat skapades en distans till undersökningsobjektet. Genom att undersöka vissa

begrepp i dokumentet skapades också en distans, men med risk att gå in på detaljer och

förlora helhetsperspektivet. Detta uppvägdes genom att jag analyserade de övergripande

målen för sig och även problematik och de förslag på lösningar som beskrivs i RL 2007.

Dessa blev analyser på en lite mer övergripande nivå. Utan att för den skull göra anspråk på

att ha gjort en uttömmande analys av RL 2007, har jag lyckats lyfta fram några viktiga

aspekter. Genom att analysera ett befintligt textdokument har jag inte kunnat påverka själva

undersökningsmaterialet, däremot är valet av de olika begreppen och kategorierna samt

tolkningen av dessa, en produkt av min egen förförståelse. Resultatet av min undersökning

och eventuella konsekvenser, är något som jag får ta ställning till i min egen av praktik som

utövande konfirmandlärare. Vad det t.ex. innebär att arbeta konfirmandcentrerat utifrån

livsfrågor och hur jag som präst i Svenska kyrkan upplever det att producera olika religiösa

tjänster. Men att behandla dessa frågor ligger utanför ramen för denna undersökning. Jag

lyckades vidare att undvika den fallgrop som Bryman varnar för, i det han beskriver som

diskurananalyser som kommer ”riskabelt nära spekulationer som inte är direkt synbara i de

sekvenser som analyseras.” (Bryman, 2002, s. 353). Detta har jag undvikit genom att redovisa

olika citat ur RL 2007, där de olika begreppen förekom och problematiken beskrevs. Ett av de

mest frekventa begrepp som används i RL 2007 var begreppet ”konfirmandarbete”. Det ligger

nära tillhands att undersöka hur detta begrepp förhåller sig till andra begrepp, men jag ansåg

att detta skulle bli för omfattande och svåranalyserat. Jag valde istället att analysera begreppet

”konfirmand” utifrån konfirmanden som individ och grupp. Jag kan i efterhand se att jag

kunde ha börjat min analys utifrån begreppet ”konfirmandarbete”. Det är svårt att säga ifall

resultatet hade blivit mycket annorlunda. Det framkom ändå i min analys, att de olika begrepp

36

jag valt ut förhåller sig till begreppet ”konfirmandarbete”, eftersom det är konfirmandarbetet

som behandlas i undersökningen.

Jag har svårt att uttala mig om ifall jag verkligen har lyckats göra en diskursanalys. Men jag

har utan tvekan låtit mig inspireras av diskursanalys som metod och gjort en analys nära

kopplad till det empiriska materialet, vilket inte alltid verkar vara en självklarhet i

diskursanalyser (Bryman, 2002, Winther Jørgensen & Phillips, 2000).  

7. Sammanfattning Utifrån begreppen produktion och reception, hämtade från Fairclough (1992), tillsammans

med Hanssons forskning (2004) samt teorier från Ellström (1992) kunde jag se att stiften har

fått en förändrad relation till församlingarna där mer makt ligger hos församlingarna och att

det finns tveksamheter med en allt för stor tilltro till styr- och måldokument. I analysen

utifrån religionens fem ”kärndimensioner” fann jag att det i RL 2007 fanns en större betoning

på rituell dimension, upplevelsedimensionen samt konsekvensdimensionen och mindre av

ideologisk dimension och kunskapsdimensionen. I analysen av några begrepp och dess

relationer fann jag att Svenska kyrkans konfirmandarbete är en dopundervisning som hela

församlingen på olika nivåer har ansvar för och där en pedagogik förespråkas som utgår från

konfirmandens egna livsfrågor och erfarenheter, vilka ska möta Svenska kyrkans tro och

bekännelse samt bibelns berättelser, i dialog. Svenska kyrkans konfirmandarbete framställs

som ett erbjudande till konfirmanden med förhoppningar om att det ska upplevas

meningsfullt, samtidigt som det i RL 2007 antyds att så inte alltid är fallet. Men där forskning

pekar mot att konfirmanderna i stort sett är nöjda med sin konfirmationstid (Bromander,

2009). Pedagogiken som beskrivs i RL 2007 stämmer bra överens med de förändringar som

skett i dagens samhälle med individcentrering, auktoritetskritik och konsumtion. Alla de

erbjudanden som beskrivs i RL 2007, formar en ”erbjudandets diskurs”, där

konfirmandarbetet framställs som öppna möjligheter men där konfirmanden samtidigt

framställs som något skilt från Svenska kyrkans gemenskap.

8. Förslag till vidare forskning En uppgift att ta sig an skulle kunna vara att undersöka vilka uppfattningar som finns bland

konfirmandlärare om RL 2007 och undersöka vilket genomslag RL 2007 får i det praktiska

konfirmandarbetet ute i församlingarna, kopplat till handlingsplaner och

församlingsinstruktioner och därmed utforska hur RL 2007 fungerar som styrdokument. Vad

innebär det mer praktiskt att arbeta konfirmandcentrerat utifrån livsfrågor? Hur upplever

37

präster det i Svenska kyrkan att producera olika religiösa tjänster? Det skulle även vara

intressant att undersöka hur församlingar presenterar sitt konfirmandarbete på sina hemsidor.

Finns det en ”erbjudandets” diskurs där? Börjesson (2003) beskriver en undersökning som

han själv har gjort om hur rektorer kommunicerar via sina hemsidor. En tredje möjlighet är att

göra en diskursanalys av samtliga läroplaner och riktlinjer för Svenska kyrkans

konfirmandarbete, för att undersöka hur konfirmandarbetet har beskrivits och hur olika

begrepp har tolkats, eller att fortsätta där Wallinder (1990) slutade och undersöka

läroplansutvecklingen och pressdebatt under 1990- talet fram till idag. Där det från RL 1994

fram till RL 2007 visserligen inte har skett några stora förändringar, men det kunde vara

intressant att undersöka eventuell pressdebatt angående konfirmandarbetet. Efterfrågas det

fortfarande en klarare målsättning och bättre enhetlighet i Svenska kyrkans

konfirmandundervisning? Utifrån mitt resultat skulle det dessutom vara intressant att

undersöka hur konfirmander och ungdomar upplever gemenskapen i Svenska kyrkan. Hur ser

de på sin tillhörighet och vilka är deras uppfattningar om livsfrågor?

38

 

9. Referenslista Andréen, G. (1998). Konfirmationen i Svenska kyrkan – en tillbakablick. I Straarup, J. och

Winqvist Holman, G. (red.) (1998). Med livet som läsebok: konfirmandarbetet i Svenska kyrkan. Tro & Tanke, 1998:3. Svenska kyrkans forskningsråd. Uppsala: Svenska kyrkan.

Berger, P. och Luckmann, T. (2007) Kunskapssociologi. Hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet. (S. Olsson, övers.) Stockholm: Wahlström & Widstrand. (Originalarbete publicerat 1966).

Bergström, G. och Boréus, K. (2005). Diskursanalys. I Bergström, G. och Boréus, K. (red.)(2005). Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur.

Bromander, J. (2005). Medlem i Svenska kyrkan. En studie kring samtid och framtid. Stockholm: Verbum.

Bromander, J. och Larsson, A. (2008). Konfirmand 2007. Riksrapport. Uppsala: Svenska kyrkan, avdelningen för utbildning, forskning och kultur. Hämtad 10 september, 2008 från Svenska kyrkans hemsida: http://www.svenskakyrkan.se/Sve/Dokument/Dokumentfiler/5825E45D-DC3F-4A6A-BC60-98219C74008F.pdf

Bromander, J. (2009) Konfirmand 2008. Riksrapport. Svenska kyrkan. Analysenheten Ärkebiskopens och Generalsekreterarens sekretariat i samarbete med Statisticon AB. Hämtad 1 mars 2009 från Svenska kyrkans hemsida: http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=100243&did=210913

Bryman, A. (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. (B. Nilsson, övers.) Malmö: Liber. (Originalarbete publicerat 2001).

Bäckström, A., Edgardh Beckman N. och Pettersson, P. (2004). Religiös förändring i norra Europa. En studie av Sverige. Från Statskyrka till fri folkkyrka. Uppsala: Diakonivetenskapliga institutets skriftserie nr 8/2004.

Börjesson, M. (2003). Diskurser och konstruktioner: en sorts metodbok. Lund: Studentlitteratur.

Davie, G. (2000). Religion in Modern Europe. A Memory Mutates. Oxford: University Press. Denscombe, M. (2000). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom

samhällsvetenskaperna. (P. Larson övers.) Lund: Studentlitteratur. (Originalarbete publicerat 1998).

Ellström. P-E. (1992). Kompetens, utbildning och lärande i arbetslivet. Problem, begrepp och teoretiska perspektiv. Stockholm: Norstedts Juridik AB.

Fairclough, N. (1992). Discourse and Social Change. Cambridge: Polity Press. Furseth, I. och Repstad P. (2005). Religionssociologi: en introduktion. Malmö: Liber. Glock, C. och Stark, R. (1965). Religion and Society in Tension. Chicago: Rand McNally &

Co. Grahn, N., Eek, J. och Pettersson, P. (2008). Vägar framåt i Svenska kyrkans

konfirmandarbete: Konfirmand-Kvalitet, rapport från 4 års utvecklingsarbete. Karlstad: Karlstads stift.

Gustavsson, B. (1996). Bildning i vår tid. Om bildningens möjligheter och villkor i det moderna samhället. Stockholm: Wahlström & Widstrand.

Hansson, P. (2004). Från tillsyn till främjande. Skellefteå: Artos Kyrkoordningen för Svenska kyrkan, med angränsande lagstiftning. (2007). Stockholm:

Verbum. Larsson, S. (1996). Vardagslärande och vuxenstudier. I Ellström, P-E., Gustasson, B. och

Larsson, S. (red.) (1996). Livslångt lärande. Lund: Studentlitteratur.

39

Luther, M. (2002). Lilla katekesen. (? Övers.) I Den Svenska psalmboken. Stockholm: Verbum. (Originalarbete publicerat 15?).

Olsson, U. (1997). Folkhälsa som pedagogiskt projekt. Bilden av hälsoupplysning i statens offentliga utredningar. Doktorsavhandling. Uppsala universitet. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.

Persson, P-E. (1998). Vad vill kyrkan med konfirmationen? I Straarup, J. och Winqvist Holman, G. (red.) (1998). Med livet som läsebok: konfirmandarbetet i Svenska kyrkan. Tro & Tanke, 1998:3. Svenska kyrkans forskningsråd. Uppsala: Svenska kyrkan.

Pettersson, P. (2000). Kvalitet i livslånga tjänsterelationer. Svenska kyrkan ur tjänsteteoretiskt och religionssociologiskt perspektiv. Doktorsavhandling. Karlstad universitet. Stockholm: Verbum.

Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete. (1994). Stockholm: Verbum. Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete. (2008). Hämtad 2009-02-24 från Svenska

kyrkans hemsida: http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=36928&refdi=23570 Reimers, E. (1998). Konfirmandens konfirmation. I Straarup, J. och Winqvist Holman, G.

(red.) (1998). Med livet som läsebok: konfirmandarbetet i Svenska kyrkan. Tro & Tanke, 1998:3. Svenska kyrkans forskningsråd. Uppsala: Svenska kyrkan.

Sjöborg, A. (1998). Vad vill tonåringarna med konfirmationen? I Straarup, J. och Winqvist Holman, G. (red.) (1998). Med livet som läsebok: konfirmandarbetet i Svenska kyrkan. Tro & Tanke, 1998:3. Svenska kyrkans forskningsråd. Uppsala: Svenska kyrkan.

Sohlberg, P. och Sohlberg, B. (2001). Kunskapens former: vetenskapsteori och forskningsmetod. Malmö: Liber.

Svenska kyrkan (2008). Dela liv. Inspiration och fördjupning i konfirmandarbetet. Stockholm: Verbum.

von Brömssen, K. (2003). Tolkningar, förhandlingar och tystnader. Elevers tal om religion i det mångkulturella och postkoloniala rummet. Doktorsavhandling, Göteborgs universitet. Göteborg Studies in Educational Sciences 202.

Wallinder, B. (1990). Tradition och förnyelse i Svenska kyrkans konfirmandundervisning: läroplansutveckling och pressdebatt 1942-1985. Doktorsavhandling, Uppsala universitet. Stockholm: Verbum.

Winther Jørgensen, M. och Phillips, L. (2000). Diskursanalys som teori och metod. (S. Torhell övers.) Lund: Studentlitteratur. (Originalarbete publicerat 1999).