102Mmagasin

103 Mmagasin

Nr 15 2017Nr 15 2017

XXXX XXXXX

För varje sålt ex av M-magasin går en krona till Unicef och Nepals barn. Vi har tidigare samlat in över sex miljoner kronor till Etiopien. Nu är det Nepals tur! Hitta alla reportage av Håkan Elofs-son, Lena Tallberg och Amelia Adamo från våra resor på m-magasin.se

DU ÄR OCKSÅ MED!

Nepal har nyligen drabbats av de värsta monsunregnen på decennier, och nu befarar man att det kan bli matbrist och hungersnöd. När M-magasin besökte landet träffade vi barn som nästan aldrig kan äta sig mätta.

VAR MED OCH HJÄLP

Av Lena Tallberg Foto Håkan Elofsson

För första gången på mer än tio år ökar svälten i världen, konstaterar FN. Sadistha Sheshi i nordväst-ra Nepal har varit under-närd men är på god väg att bli normalviktig.

NÄR MATEN INTE RÄCKER

vänd

Kina

NEPAL

IndienKathmandu

Jumla

Här var vi! Vårdcentralen i Kalika Khetu ligger några mil från Jumla i nordvästra Nepal.

104Mmagasin

105 Mmagasin

Nr 15 2017Nr 15 2017

XXXX XXXXX

l Höstens nyheter har till stor del handlat om klimatförändringar, plast i dricksvatten och orkaner i väst. Österut är det monsunregnen som dundrat ner över människor och bostäder. I år så kraftiga att mer än tusen människor dött till följd av översvämningar, i Indien, Bangla-desh och Pakistan.

I Nepal har minst 150 människor omkommit och 90 000 hem förstörts. Och även grödor som skulle bli mat under kommande årstider har spo-lats bort eller blivit förstörda.

Redan innan monsunperioden började var det alltför många barn som inte kunde äta sig så mätta att deras kroppar växer som de ska. Vi besökte bergsområdena i nordvästra Nepal, otillgängliga trakter där det inte alls är självklart att transporter fungerar.

Huvudvägen som förbinder

bergsbyarna med södra, platta Nepal är ganska ny och anses vara en av världens tio farligaste vägar. M-teamet fick känna på den under två dagar när flyget inte kunde lyfta, och det kändes som ett mirakel att vi överlevde.

Men människor som bor här har det som sin vardag. De åker buss, motorcykel, lastbil eller, i sällsynta fall, bil. Många promenerar längs stupen, även små barn. Alltför många dör i trafikolyckor. Ibland spolas vägarna bort, som nu under monsunperioden och måste byggas upp igen. Och igen. Och igen. Som ett evigt sisyfosarbete.

Vi ringlar oss sakta fram på nästan oframkomliga vägar till vårdcentralen i byn Kalika Khetu. Här är inte den nepalesiska flag-gan hissad utan i stället ett stort H som i Health centre. En vård-

central som har funnits i tjugo år men som nu fått mer resurser, till exempel från Unicef.

När vi är där kommer lilla Sadist-ha Sheshi, 2, med sin faster China, 10, för att vägas och mätas. För ett

halvår sedan hittade Bhrugu Bina Shahi hen-ne när hon var på en av sina många turer. Hon tillhör frivilliggruppen FCHV – hälsoar-betare som är ute och knackar dörr för att upptäcka

missförhållanden, sjukdom och framför allt undernäring hos den uppväxande generationen. Sadistha var då så undernärd att mätbandet visade på rött, och hon har screenats sedan dess.

Nu, ett halvår senare, är hon 83 centimeter lång och väger 11 kilo. Mätbandet visar nästan på grönt, det vill säga normalt.

– Hon har gått upp ett kilo på en månad, jublar läkaren och förestånda-ren Devananda Timilsina. För ett år sen var 8 procent av alla barn här under-närda, nu är vi nere på 7 procent. Vi får bidrag från staten på 200 rupies per barn och år.

Det motsvarar 16 svenska kronor.Till flickorna säger han att Sadist-

ha ska fortsätta äta Plampy nut, en jordnötsmassa, tre gånger om dagen ett tag till. Jag vänder mig till China och frågar hur mycket hon äter.

– Innan jag går till skolan äter jag lite ris, och i skolan får vi lite ris och ”dal”. Och när jag kommer hem äter jag ett bröd och kanske lite ris om det finns, berättar hon.

Dal är linssoppa och Nepals vanli-gaste maträtt.

– Men jag är alltid hungrig och tycker att det är svårt att koncentre-ra mig på lektionerna.

När jag frågar vad hennes fa-voriträtt är blir det tyst, väldigt tyst. Hon säger att hon inte riktigt förstår frågan. Jag formulerar om den: Om du skulle få en peng och kan köpa vad du vill att äta, vad skulle du köpa då?

Och då kommer svaret snabbt.– Nudlar och kakor!I smyg stoppar jag lite pengar i

hennes hand medan Devananda berättar om koststrategin.

– Vi försöker informera om lokala produkter och det som växer i när-heten, som näringsrikt bovete. Även om många är väldigt fattiga ska de försöka äta ägg, kött och sådant som innehåller protein samt gröna grön-saker. Min devis är att inte ge dem fisk, utan att lära dem fiska.

Ansvaret för detta informations-arbete ligger till stor del på Bhrugu Bina Shahi eftersom det är hon som

möter befolkningen, alla de som kan-ske aldrig besöker vårdcentralen. Upptagningsområdet är stort så det krävs starka ben för att överhuvud-taget kunna ta sig dit.

I dag är Bina, som hon oftast tilltalas, nästan 50 och har hållit på i snart 20 år. Alltid i blå dress, kännetecknet för FCHV, Fema-le community health volunte-ers.

– Alla sa till mig att jag kunde göra ett bra jobb ute på fältet. Jag var mycket aktiv i min by och inte rädd för att prata.

Bina har gjort detta trots att hon blev ensam-stående mamma när hon var 32, då hennes man dog! Nu är bar-nen 24 och 18, och hon har barnbarn.

– Jag börjar dagen med hushålls-arbete innan jag ger mig iväg. Jag brukar gå ett par timmar och kolla runt i byarna hur människor mår. Om jag märker att någon far illa tar jag kontakt med myndigheter, till exempel om jag ser att någon kvinna misshandlats av sin man. Ibland kan jag upptäcka att någon kvinna är på väg att föda men inte kan ta sig till vårdcentralen. Då stannar jag kvar tills barnet är fött och allt är som det ska vara.

– Sen har jag ofta en lång prome-nad tillbaka, och odlingar att sköta om.

Arbetet i FCHV är helt oavlö-nat, men Bina tycker ändå det är meningsfullt.

– Jag vill rädda barnen, barnen är alltings grund. När jag ser stärkta familjer blir jag lycklig.

Den mest vanliga ohälsan beror på luftvägsinfektioner, till stor del för att man eldar inomhus och

Egentligen skulle China vara i skolan men den här dagen är det viktigare att Sadistha kommer till vårdcentralen.

forts ” Hon har gått upp ett kilo på en månad” jublar läkaren.

När barnen inte klarar att stå, mäts de i vaggan.

FAROR MED UNDERNÄRING● Bristsjukdomar● Sämre immunförsvar ● Risk för funktionsnedsättningar● Inlärnings- och koncentrations-

problem● Psykisk ohälsa● Mindre muskelmassa

10 % av barnen i farozonen

683 barn i Kalika Khetu har screenats.Grönt: 609 barn – inte undernärda.Gult: 39 barn – varning.Rött: 35 barn – undernärda.

saknar rök utledning, samt mask- och diarré sjukdomar.

När Devananda Timilsina tänker på framtiden vet han precis vad som behövs.

– En traumaavdelning, efter-som det är så många trafik-olyckor i trakten. l