PLATÖMS DIALOGUS ,

JQCl CMTON IKSCRIBITUR, IN VERNACIXAM EINHAM

TRANSLATUS.

QUEM

VENIA A Μ PEISS. FAC. PHIL. UPSAL.

ρ R JE s I Β Ε

mag. VILHELMO FRID. PALMBLADUTTERARUM GRACARUM PROF. REG. ET ORD.

REG. SOCXET. «IST. SCANDJNAV. STOCKHOLM. MEMBR. CORRESP.

PRO GRADÜ PfllLOSOPHICO

P. T.

A U C T O Ii

CAROLUS JACORUS SVEDELIÜSVES.XM. DALEC. STIP. KESSEL. ^

IN AUDIT. GUSTAV. DIE XI JUNII MDGCCXXXVi.

Η. A. M. S.

(J Ρ S A L I ΜLXCUDEBANT REGIA·" ACADEJttiAS T Υ Ρ O GΙΚΛ.Γ Η I·

hogvälborne grefven

αη» ΚΛΤΤ L1MDORIH POSSE

samt

högvälborna grefvinnan

fru €HABliHTTE POSMEfiidd v. BOSÉN

ödmjukast tillegnadt

af

Carl Jag. Svkdelivs.

KONUNGENS TROTJÄNARE,

ACADEMLE-RÄNTMÄSTAREN och RIDD. AF K. N. O.

JURIS ÜTRIUSQÜE DOCTORN,

HEM ΜΑΟ DANIEL MAGNUS SCHEDVIN

samt

DESS MAKA

fii» MARGARETHA ELISABETH SCIIEDVIN

född SVEDELIUS

ödmjukast tilleguadt

af

Gaul Jac. Svedelius.

PLATÖNIS DIALÖGUS,

qui cluton insciubitur , in vernaculah linguam

translatus,

0ocratef: Hvarföre liar du kommil just vid denna tid,o Criton? eller ar det icke ännu tidigt på morgonen? —Criton: Jo, ganska tidigt. — Socr. Hvad tid kan det välnu vara? —<- Cr, Första morgongryningen. — Socr, Jagundrar, att fångvaktaren velat öppna för dig, -— Cr. Hanär redan bekant med mig, Socrates! emedan jag oftakommer hit, och dessutom liar han fått åtskilligt af mig.Socr. Men är du nyss kommen eller har du länge varithar. — Cr. Temrneligen länge. — Socr, Men hvarföreväckte du mig da ej genast, utan satt tyst vid min sida?— Cr. Nej, vid Zeus! o Socrates, jag skulle i sanningsjelf hellre icke velat vaka under denna bedröf"velse, mentill och med dig har jag redan länge med förundran settsofva så lugnt, och jag väckte dig med flit icke, på detdu så behagligt som möjligt måtte tillbringa din lid. Valliar jag äfven tillförene under hela din lefnad ofta prisatdig lycklig lör din sinnesart, men nu mer än någonsin,

2

derfore att du så stilla och tåligt fördrager din närvarandeolycka. — Socr. Ja, Criton! det skulle ju vara dåraktigt,att, när man hunnnit mina år, sörja öfver att man måstedo? — Cr. Likväl är det många, o Socrates! som viddina år befinna sig i samma olyckliga belägenhet som du,men Ii vilkas ålder icke skydda dem från bedröfvelse, närstunden är kommen. — Socr. Visserligen. — Men hvar-före har du egenteligen kommit så bittida? — Cr. Föratt lemna en underrättelse, som väl icke för dig, o So¬crates! är sorglig, det ser jag väl, men för mig och alladina värmer både sorglig och nedslående, så att den sy¬nes mig vara bland alla den svåraste jag skulle kunnabära. —Socr. Ηvilken då? liar väl fartyget återkommit frånDelos, efter hvars ankomst jag skall dö?—Cr. Ånnu är detval icke har, men jag tror dock, att det i dag skall kom¬ma, efter hvad några berätta, som kommit från Suniumoch der hafva lerunat det. Af denna underrättelse är

således tydligt, att det kommer i dag och alt du derforei morgon skall nödgas sluta ditt lif, o Socrates ! — Socr.Nå ja, d et vare godt, o Criton! är det Gudarnas vilja,må det ske! Likväl tror jag icke, att fartyget kommer idag. — Cr. Hvaraf sluter du detta? — Socr. Jag vill sä¬ga dig det. Jag skall ju dö dagen elter, sedan fartygetkommit? — Cr. Så säga åtminstone de, som i detta fallmakten äga. — Socr, Der före tror jag nu icke, att detkommer under den nu begynnande dagen, utan den näst-påföljande, och detta förmodar jag i följe af er» dröm,som jag för en liten stund sedan hade i natt, så att det

3

sjnes ha fya varit rätt val, att du icke väckte mig. — Cr.Men hyad var väl då detta för en dröm? — Socr. Jagtyckte mig se en skön och välbildad qvinna, som i hviiakläder kom emot mig, kallade mig vid namn och sade:o Sacrates! "Må på den tredje dagen du'nå det bördigaPhthia"! — Cr. Hvilken besynnerlig dröm, Socrates! —Socr. Tydlig åtminstone, o Criton, som mig synes, — Cr.Ja öfvermåttan. Men, o du förundransvärde Socrates!hör mig åtminstone nu, och fräls dig; ty lör mig skulledin död ej medföra blott en olycka, ty, utom det att jagblefve beröfvad en sådan vän, som jag aldrig mer skalllinna i någon, så måste derjemte många, hvilka icke no¬ga känna oss båda, tro, att jag med någon uppoffring afpenningar kunnat frälsa dig, men att jag försummat det.Och finnes väl ett skamligare rykte, än att anses värde¬ra penningar högre än vänner? Ty mängden skall ickelåta sig öfvertygas, att du sjelf vägrat till vår uppmaning,att gå härifrån. —· Socr. Men, bäste Criton! hvarforebekymra oss så mycket om mängdens mening? Ty debättre, som förtjena mer afseende, skola anse förhållan¬det sådant det verkeligeri är. — Cr. Men du inser säkertnödvändigheten, o Socrates! att äfven göra afseende påmängdens mening. Sjeliva din närvarande belägenhet vi¬sar ju, att menigheten är i stånd, att tillfoga en ej blottringa olyckor, utun nära nog de största, om man blottanklagas inför densamma. — Socr. Gifye Gudarna, oCriton! att menigheten kunde tillfoga oss de största o-lyckor, ty då vore den äfven i stånd att bevisa oss tle

4

största välgerningar; det vore ju önskvardt Men nuförmår den intetdera. Ty den kan hvarken göra någonförnuftig ej eller oförnuftig, utan den gör blott hvadslumpen fogar. —- Cr. Det må vara: men det säg mig,o Socrates! om du väl icke ar något bekymrad för migoch dina Öfriga Vänner, att, i fall du bortginge härifrån,anklagarne kunde förorsaka oss ledsamlietei^, emedan vihemligen befordrat din flykt, och tvinga oss, att antin¬gen böta hela vår förmögenhet eller en betydlig pennin¬gesumma och kanske lida något ännu derjemte. Men omdu hyser en sådan fruktan, så lät den fara. Oss tillhöndet ju, alt våga faran af din räddning och, om så for¬dras, en ännu större. Men hör nu mig, och handla ickeannorlunda! — Socr. Äfyen detta gör mig bekymmer;dock äfven mycket annat. — Cr, För all del frukta ickedetta. Ty för det första är det ingen stor summa, förhvilken man är beredd att frälsa dig och fora dig-ut härifrån,och sedan — ser du icke, huru fala desse anklagare äro ochhuru föga penningar man skulle behöfva använda på dem?För dig, tror jag, skulle mina tillgångar vara tillräckliga.Men om du kanske af grännlagenhet icke tror dig böraanlita min förmögenhet, så äro främlingarne här färdige,att lemna sin. Ja, en, Simmias från Thebae, har justfor detta ändarna! hitsändt en tillräcklig summa pennin¬gar och såväl Cebes som ganska många andra äro färdi-ßei göra detsamma. Derföre, som jag säger, uppgificke af farhåga häröfver tanken på din räddning, och låt

5

dig icke hindras af hvad du inför domstolen yttrade, attdu icke visste hvad du skulle iöretaga dig, sedan du ut¬gått härifrån. Ty äfven annorstädes på inånga orter,hvarthän du än komme, skulle man gerfia se dig, ochvill du begifva dig till Thessalien, så har jag der gäst¬vänner, Iivilka skulle högt värdera dig och öppna för digen säker tillflyktsort, så att ingen i Thessalien skulletillfoga dig något ondt. Dessutom, o Socrates! synes dumig handla orättvist, då du förråder dig sjeli, ehuru till¬fälle står dig öppet till räddning, och då du ejelf sökerbereda dig just det, som dina fiender, hvilka önska dinofärd, både kunde utverka och äfven halva utverkat.Utomdess anser jag dig handla trolöst äfven mot dinasöner, hviika du vore i tillfälle att uppfostra och utbil¬da, men hvilka du nu går att öfvergifva, så att, hvad pådig ankommer, de måste gå eti oviss framtid till mötes.Sannolikt skola de erfara detsamma, som fader- och mo¬derlösa barn vanligen röna i sitt öfvergifiia tillstånd, Tyantingen hade du icke bort skaffa dig barn eller ockborde du deltaga i omsorgen om deras uppfostran ochbildning. Nu åter tyckes du mig dock välja det lättaste.Likväl bör den, som påstår sig unier hela sin lefnadhafva viulagt sig om dygd, välja det, som hvarje redligoch ståndaktig man skulle välja. Deriöre blyges jag isanning så väl å dina, som å våra vänners -vägnar, eme¬dan det ser ut, som hade allt detta hän dt dig genom

någon feghet å vår sida; neinligen först öfver dit t upp-

6

trädande till svaromål inför domstolen, ehuru det stoddig öppet, att uteblifva; vidare öiver sjelfva det sätt,hvarpå rättegången fördes, och sluteligen ~ hvad somar det löjliga af saken — att vi synas af någon feghetoch omanlighet hafva försummat din räddning, fastän,den likväl hade varit ganska lätt, om vi blott hade varitnågot omtänksamme. Se derföre till, o Socrates! att dettaicke blir på en gång en olycka och en skam för både digoch oss; öfverväg derföre. Eller snarare—tid är icke nuatt fatta ett beslut, utan den är sådan, att du redan bothafva fattat det. Men blott ett beslut gifves det. Tyunder den förestående natten bör allt detta ske, men

dröja vi något, så är det icke mer utförbart och möjligt.Derföre, o Socrates, hör mig i alla hänseenden och görej på annat sätt. — Socr. Din omsorg för mig, bästeCriton! är värd mycket, om den blott vore förenad meddet ratta; hva rom icke, är den så mycket besvärligare,ju enträgnare den är. Vi böre derföre öfverväga, omdetta bör verkställas eller icke, ty icke allenast nu, utanalltid har jag haft den öfvertygelsen, att jag icke bordelyda något annat i hänseende till mig, än den sats, somvid öfverläggning med mig sjelf visat sig vara den bästa.Men de satser, hvilka jag under min tiliryggalagda léfnadyrkat, kan jag icke nu förhasta, derföre att detta ödedrabbat mig, utan de synas mig vara sådana, som de äf-Yen förr föreföllo mig, och ännu skattar jag och värde¬rar sarnma åsigter som fordom. Om vi derföre icke haf-ya något bättre att för närvarande säga, så var öfverty-

7

gad , att jag icke skall gifva efter för dig, ja icke engång, om menighetens magt skulle ännu mera, än nu,skrämma mig, liksom ett barn med fångenskap, död ochmin egendoms förlust. Huru skola vi undersöka detta,såsom sig bör? Kanske böra vi till pröfning upptaga det,som vi nyss yttrade om andras meningar, — huruvidadet i alla förefallande händelser kan vara rigtigt sagd teller icke, att man bör göra afseende på somliga menin¬gar, men på andra icke? eller om, innan ännu dödenvar mig förelagd, det var rätt sagdt, men alt detnumera blifvit tydligt, att detta endast blifvit yttrad*för skens skull och utan någon grund, och att isjelfva verket det icke varit annat än skämt och tomttal ? Jag åstundar i sanning, o Criton! att gemensamtmed dig undersöka detta, om förhållandet nu blifvit an¬norlunda, sedan jag kommit i denna belägenhet, eller omdet ännu är detsamma, och om vi skola låta var meningfara eller lefva derefter» Men sa sägcs det ju, tror jag,alltid af dem, som mena sig saga något, såsom jag justnu sade, att bland de meningar, som menniskorne hysa,man bör högt värdera somliga, andra åter icke. Sägnu, o Criton! vid Gudarna, tycker du icke, att detta ärrigtigt sagdt. Ty du är, efter allt hyad menniskor kunnaförutse, långt ifrån att i morgon hafva döden att vänta,och mitt närvarande öde bör väl icke miss ed a ditt om¬

döme. Tänk efter: synes det dig icke rigtigt sagdt, attman icke bör värdera alla menniskornns meningar, utanblott några, andra åter icke? och icke alla menniskors,

8

OBS ER V A TION ES.

45. Α. τwixxät = just vid denna tid. Apud enim Scriplo-res Atticos sensum habeL vocaKulum liocce certi et constituiitemporis, quem tarnen apud auctores recentioris aelalis in si-gnlficalionem cujuscumque temporis tra.nslat.um in veriimus; q'uodquidem etiam de tijvixx et τίμικχντχ valet. Huic vero vocabulosubest eadem secundaria nolio rx ni mium mane vel nimiuméero, quod vernaculae locutioni så dags grace correspondet.Gir. Herod. I. 65. 17. Demostb. Lept. 55. Lobeck Phryn, p.5o. De origine voculae consnle Buttmanni Lexic. II. p. 227,

Ogbgos ßotS-vs = Accuralius Criton bis verbis tempus indicat,qno ad Soeratem in carcerem venerat. Vocabulo ßxSv; eodemmodo de tempore ulunlur Graci, quo nos v- djup. Dacier:Un peu avani la pel ii e poinle du jour; nos aulem, Schleier-macherum secuti, suetice: första morgongryningen, conver-timus.

©χυμχζω etc. = i. e. miror. qui factum sit, ut. Gfr. Xe-noph. Memorab. I. 1. 20 et infra nus ουκ txiryt'g*s y* tvd-vs$

K«< tj y.ut, sed alii rot pro π ex vet. eodd. revocarunt. Ma¬le. Nära sensus est: aliquid nrunuscijli a me aoctpit. VideWolff.

B c c K c c t t\. αιί yjotus p'O ort ovru>s ijotui.Tii\mtvrov =. tam gran dem astale. Fuit enim Sociales se-

pluaginta ann 03 nalus. v. Gap. XIV.C. tv Tototvrcus ξνμφορχ'! κλισχονται — Eandem constructionem

inveniinus in Phaedr. 108. B. De Repnblica III. 695. SopInAjac. v. 2~o et al.

uvtovs tsiXvtrui — Legilur in quibusdain libris uvrotr. Male.Nondum enim usquatn inveniri polnit locus, in quo verbum

concedendi signiiicationem habeat, quod rectissimeobserv. Stallb.