välfärd i norrköping - norrkoping - norrkoping...lor av förvirring och osäkerhet. inget är sig...

Välfärd i Norrköping 1

Välfärd i Norrköping

2 Välfärd i Norrköping


Välfärd i NorrköpingSamtal med norrköpingsborSlutrapport för Projekt Välfärd - Gamla och nya färdvägar möts

1999- 2001

NORRKÖPINGSKOMMUN

Av Berit Sundgren Grinups


Utgiven av Norrköpings kommun

Grafisk form Jan Kalmermo, informationskontoret

Foto Per Wichmann, Anneli Hedlund, Jan Kalmermo

Tryck Trycksaker AB, Norrköping, 2001


Förord

Det är något visst med Norrköping, säger många och efter drygt två års projektar-bete i Norrköping är jag benägen att hålla med. Det sociala patoset, det demokra-tiska intresset och engagemanget i samhällsfrågor skapar ett spännande och dyna-miskt klimat. För mig har det varit ett privilegium att få arbeta i Norrköpingskommun i samarbete med politiker, kommunal personal och norrköpingsbor.

Med ett förflutet inom socialtjänsten har välfärdsfrågor varit ett återkommandetema i mitt yrkesverksamma liv. Till mina tidigare erfarenheter kan jag nu läggaNorrköpingsprojektet som, så vitt jag vet är unikt i Sverige. Arbetet har varitroligt från första till sista dagen. Som alltid spelar arbetskamrater och arbetsmiljöstor roll för trivsel och motivation i arbetet. Det är många som jag har att tacka föratt tiden i Norrköping blivit till ett så positivt minne. Inte minst den politiskareferensgruppen, med Rita Eklund som ordförande, som aktivt deltagit i kun-skapsprocessen och genom sin öppenhet skapat en känsla av brobyggande mellanforskning och politik. Välfärdsaktörerna som ingått i den andra referensgruppenhar följt projektet och utifrån sina respektive perspektiv lämnat konstruktiva syn-punkter på uppläggning och resultat. Kollegorna i Rådhuset, min tidigare chefPer-Olof Strandberg och Veronica Pettersson som efterträtt honom, medarbetar-na på Berednings- och planeringskontoret och ”grannarna” på våning tre i Råd-huset, vill jag tacka för gott samarbete, professionella och stimulerande samtal.Seminarierna och kontakterna med kollegor vid Karlstads och Linköpings uni-versitet Campus Norrköping har fungerat som den akademiska plattform sombehövs i ett FoU-arbete.

Gunilla Lindoff och Birgitta Wadström kräver ett särskilt omnämnande. De harinte bara skrivit ut de bandinspelade diskussionerna, utan gjort det med lust ochtålamod, vilket jag uppskattar mycket. Min mor Sylvia Sundgren har, som såmånga gånger tidigare, korrekturläst. Slutligen ett stort tack till de 104 norrkö-pingsborna och de tio intervjupersonerna, för att ni generöst delat med er avsynpunkter och erfarenheter. Utan er hade det inte blivit någonting.

Norrköping i oktober 2001

Berit Sundgren Grinups


Innehåll

Sammanfattning......................................... 7

Introduktion och syfte ............................. 13

Metod ........................................................ 23

Resultat ..................................................... 41

Inledning till diskussion ......................... 152

Diskussion och förslag ........................... 168

Referenser ............................................... 194

Bilaga 1:Sammanfattning av ”Kalla fakta. Välfärds-utvecklingen i Norrköping under 1990-talet” .......................... 198

Bilaga 2:Telefonintervju i augusti .......................................................... 203


Sammanfattning”Projekt Välfärd. Gamla och nya färdvägar möts” har pågått i drygt två år. Rap-porten ”Kalla fakta - välfärdsutvecklingen under 1990-talet i Norrköping” (au-gusti 2000) redovisar i kvantitativa mått utvecklingen av strukturella förutsätt-ningar och kommunala verksamheter. Den här rapporten, som också är projek-tets slutrapport, ägnar mest utrymme åt att redovisa arbetet med den kvalitativadelen av projektet. Drygt 100 norrköpingsbor, såväl producenter som mottagareav välfärd, har i arton grupper diskuterat välfärdsteman. De har samtalat om be-greppet välfärd, 1990-talets välfärd och framtida välfärd. Dessutom har vissaformuleringar i dokumentet ”Målbild 2010”, som anger inriktningen för kom-munens framtida förändringsarbete, konkretiserats och deltagarna har funderatöver hur de skulle satsa respektive genomföra besparingar i välfärden på 100 mil-joner kronor. Som komplement till gruppdiskussionerna har tio representanterför viktiga aktörer från offentlig och privat sektor i Norrköping intervjuats. Syftetmed välfärdsprojektet var att lägga förslag på inriktning av välfärdspolitiken iNorrköpings kommun, med målet att uppnå visionen om det goda livet för alla iNorrköping år 2010.

Efter de båda inledande kapitlen om bakgrund, organisation, metod och genom-förande m m, följer resultatredovisningen. Den är medvetet omfattande för attkunna tjäna som inspirationskälla för diskussioner i olika sammanhang. I resul-tatkapitlet går det också att finna många spännande förslag som skulle kunnautvecklas vidare.

Först i resultatkapitlet presenteras gruppdeltagarnas diskussion om vad ett väl-färdssamhälle är och vad välfärd betyder. I gruppdeltagarnas perspektiv karakteri-seras ett välfärdssamhälle av fred och jämlikhet. Där ska beredas förutsättningarför individerna att kunna leva självständiga liv och ta ansvar för sig själva. Detrådde enighet om det offentligas ansvar för den grundläggande välfärden, att till-godose basala materiella och fysiska behov samt ett visst mått av trygghet. Oenig-heten handlade om finansieringen av t ex kulturutbud och människors möjlighe-ter till självutveckling. Det ömsesidiga i relationen mellan välfärdsstat/kommunoch individen betonades i grupperna. Det handlar bl a både om individens rättig-heter och skyldigheter, menade deltagarna. Där den ömsesidigheten inte är up-


penbar, frodas lätt fördomar och misstänksamhet. Välfärden tas vidare lätt förgiven, sades det, och välfärd är både relativt och subjektivt.

En fungerande barnomsorg, en skola med kvalitet och en bra äldreomsorg har detgemensamt enligt gruppdeltagarna, att det finns tillräckligt med och kompetentpersonal. Individen i centrum med sina behov och resurser går som en röd tråd isamtalen om kvalitet i verksamheterna. Verksamhetsområdena och professioner-na knutna till dem, behöver uppvärderas i samhället och av arbetsgivaren.

Samtalen i grupperna om 1990-talet kretsade framför allt kring försämringarna ioffentliga verksamheter, arbetslösheten, den ökade stressen på arbetsmarknaden,ekonomismens och individualismens genombrott. Det har funnits en tendens tillatt fokusera på det negativa, sannolikt som ett sätt att skaffa extra resurser när dengenerella nivån reducerats. Men det finns också förändringar i Norrköping somdet stora flertalet ansåg vara positiva, t ex universitetets etablering, den ökadevalfriheten och att centrala miljöer rustats upp. Under 1990-talet fick svenskenvänja sig vid väntetider till olika vårdresurser och prioriteringarna blev synliga,menade gruppdeltagarna vidare. De ökade klyftorna mellan människor blev ock-så mer synliga. Händelserna under det senaste decenniet har lämnat efter sig käns-lor av förvirring och osäkerhet. Inget är sig längre likt. Och personal i välfärds-verksamheter talade om hur konflikten, mellan att se behov och sakna resurser atttillgodose dem, blivit till ett dilemma för den enskilde arbetstagaren.

Gruppdeltagarna spådde att framtiden blir en fortsättning av 1990-talets föränd-ringar. Utvecklingen inger gruppdeltagarna både förhoppningar och oro. I tidermed krympande ekonomi finns incitament till att medmänskligheten får ett upp-sving. Och enskilda individers kompetens att göra val och kritiskt granska bådeverksamheter och beslutsfattare sågs som positivt. Tekniska och medicinska land-vinningar i form av nya hjälpmedel och behandlingsmetoder betyder mycket förhur människors välfärd kommer att utvecklas. Uppdelningen mellan resursstarkaoch resurssvaga personer i olika avseenden upplevdes som det största hotet införframtiden. Rekryteringsproblemen inom den s k mjuka sektorn, oron för de fram-tida pensionerna och för demokratin är ytterligare orosmoln på den framtida väl-färdshimlen. Friskolor och privata utförare inom vården och omsorgen sågs bådesom ett hot och en möjlighet. Entusiastisk personal försvinner dit och risken finns


för uppdelning i en bättre och en sämre verksamhet. Anhöriga och frivilligorgani-sationer förväntades öka i betydelse. Att bistå anhöriga ansåg deltagarna var själv-klart men villkorat, så till vida, att det egna livsprojektet med arbete och familjinte får påverkas. Även frivilligt arbete har sina begränsningar, menade gruppdel-tagarna.

Våra barn och ungdomar är vår framtid och därför var enigheten stor om att satsaeventuella extra kommunala medel till att förbättra förskola/skola, att stödja för-äldrar och stimulera till utbildning. Att fånga upp sociala problem såsom t exdrogmissbruk och ensamhet i ett tidigt skede ansågs vidare viktigt för att ökachanserna för människor att återgå till ett ordnat liv. Besparingsförslagen riktadesfrämst till den kommunala administrationen, politikerorganisationen, Symfoni-orkestern och ombyggnationer på gator och torg.

I diskussionskapitlet slutligen presenteras globala, nationella och lokala samman-hang som har betydelse för förståelsen av resultaten. Betoningen på individensom konsument och inte som arbetskraft, ekonomisk och social globalisering,den tekniska revolutionen samt Norrköpings historia är sådant som diskuteras.

Ett antal områden, oftast av kommunövergripande karaktär, lyfts därefter framsom särskilt angelägna att uppmärksamma de kommande decenniet. Att aktivtarbeta för mångfald i boendet, på arbetsmarknaden och i utbildningen är angelä-get för att motverka klasskillnader och motsättningar mellan grupper av männis-kor p g a etnisk tillhörighet, ålder, kön eller utbildningsnivå. Språkets betydelseför etnisk integration och fler naturliga mötesplatser i kommunala miljöer är någ-ra konkreta förslag som förs fram. Kvalitetsfrågor kommer att få en framskjutenposition i framtiden. Konkurrensen i utbud ökar liksom kompetensen hos de somska välja produkt, tjänster, bostadsort etc. I människovårdande arbete framstårdisponibel tid och ett respektfullt bemötande som särskilt centrala för kvaliteten.Skolan är det verksamhetsområde, som enligt gruppdeltagarna behöver prioriterasnär det gäller kvalitetsmässig upprustning. Kommunens roll som arbetsgivare harstor betydelse för hur kommunen ska klara de framtida utmaningarna med attrekrytera och behålla personal inom vården, skolan och omsorgen. Innehållet ipolitikeruppdraget är ytterligare ett område som lyfts fram i diskussionen. Ettprövande förhållningssätt och mer samverkan över parti- och organisationsgrän-


ser föreslås. Samverkan ses som ett vidare framtidskoncept och diskuteras därförunder ett särskilt avsnitt. Slutligen förs utvecklingen av det sociala arbetet i Norr-köping fram som ett område att uppmärksamma det närmaste decenniet. Nyabrukar- och anhöriggenerationer och det ökade egenansvaret för välfärden, moti-verar att utveckla metoder att stödja den enskilde, hans eller hennes nätverk samtorganisationer i syfte att mobilisera kommunens totala resurser.


Introduktion och syfte

Projekt Välfärd handlarom välfärdens förändringar .................... 13

Bakgrunden - varför togsinitiativ till projektet? .............................. 13

Vilka frågor skulle besvaras? .................. 15

Projektorganisationen ............................. 17

Projektets uppläggningoch ambitioner ......................................... 19

Projektets aktualitetsvärde ..................... 20


Introduktion och syfte

Projekt Välfärdhandlar om välfärdens förändringar”Välfärd i Norrköping. Samtal med norrköpingsbor” är slutrapporten i det pro-jekt som gått under namnet ”ProjektVälfärd - gamla och nya färdvägarmöts”. Projektet startade i september år1999 och planerades för en tid av tvåår. Syftet med projektet var att ta framett bättre beslutsunderlag för att möj-liggöra en mer långsiktig planering avden kommunala välfärdspolitiken.Visionen om det goda livet i Norrkö-ping fanns formulerad i dokumentet”Målbild 2010”, som samtliga parti-er med undantag av miljöpartiet stodbakom och som antagits i Kommun-fullmäktige hösten 1997. Frågansom projektet skulle ge svar på, varvilken välfärdspolitisk inriktningsom bäst skulle främja möjligheter-na att nå målbild 2010?1 Arbetet iprojektet koncentrerades på att i siffror beskriva väl-färdsutvecklingen i Norrköping under 1990-talet samt att studera norrköpings-bornas erfarenheter av 1990-talet och deras reflektioner om den framtida välfär-den i kommunen. I introduktionskapitlet beskrivs bakgrunden till projektet, vil-ka frågor som skulle besvaras, projektets organisation, uppläggning, ambitioneroch aktualitetsvärde.

Bakgrunden – varför togs initiativ till projektet?

Besparingar i kommunala verksamheter präglade 1990-talet. Norrköpings kom-mun, liksom många andra kommuner, klarade utmaningarna i form av ökade


behov och minskade resurser genom omorganisationer, ändrade taxekonstruktio-ner, avgiftshöjningar och restriktivare biståndsbedömningar.2 I Norrköping fickdetta konsekvenser både för personalen och brukarna. Personal avskedades, andrafick nya arbetsuppgifter eller kom att byta organisation och arbetskamrater. Kvar-varande personal fick i vissa fall utföra mer omfattande arbetsuppgifter med färreanställda. Detta på grund av att bemanningen minskade, samtidigt som t ex flerbarn fick en förskoleplats och de äldre krävde mer kvalificerad och volymmässigtmer omfattande vård och omsorg. I Norrköpings kommunala ledning antog bådepolitiker och tjänstemän att de ekonomiska åtstramningarna under 1990-talethade fått effekter både för kvantiteten, d v s storleken, omfattningen på den kom-munala verksamheten och antalet personal liksom för kvaliteten i innehåll, till-gänglighet etc.

Flera politiska beslut, som fattades under 1990-talet föregicks av en kort utred-nings- och handläggningstid. Många menade att den var för kort, men att denekonomiskt besvärliga situationen krävde handlingskraft och därför snabba be-slut. I slutet av det gångna decenniet fanns bland politiker i Norrköping en genu-in oro för hur norrköpingsborna påverkats av 1990-talets förändringar. Idén föd-des att stanna upp och inför det nya årtusendet samla kunskap om erfarenheternaav Norrköpings kommunala välfärdspolitik under 1990-talet, för att få ett bättreunderlag inför kommande beslut. Initiativet till ”Projekt Välfärd – gamla och nyafärdvägar möts” togs våren 1999 av politikerna i kommunstyrelsen. Projektet pla-nerades för en tid av två år och med en heltids utredare/forskare att leda projek-tet.3 Tidigare under året hade regeringen tillsatt en välfärdskommitté med upp-draget att beskriva utvecklingen av den svenska välfärden under 1990-talet, attgöra ett slags välfärdsbokslut. Norrköpings politiker hämtade viss inspiration fråndetta initiativ.4

Under projekttiden har ytterligare besparingsbeslut fattats och den ljusning i eko-nomin som många hoppats på har inte infunnit sig. Att under sådana omständig-heter arbeta med framtidsfrågor, som delvis är beroende av ekonomiska resurser,är inte lika lätt som om situationen hade varit en annan. Intresset för och tiden tillatt engagera sig i dessa frågor blir lidande av en tuff vardag och kortsiktiga beslut.Samtidigt är det under sådana förhållanden kanske viktigare än någonsin att lyftablicken och se nuet i ett längre tidsperspektiv och det akuta i vardagen i ett störresammanhang.


Vilka frågor skulle besvaras?

Inledningsvis var politikerna mest intresserade av det decennium som varit. Depolitiska diskussionerna handlade inte så sällan om vad som egentligen hade häntunder 1990-talet? Det fanns olika föreställningar om konsekvenserna av kommu-nens välfärdspolitik inom de kommunala vård-, skol- och omsorgsverksamheter-na samt för norrköpingsborna. Meningarna var delade om åtstramningarna varitmer omfattande inom någon verksamhet jämfört med någon annan och/eller omvissa grupper i samhället drabbats mer än andra etc. Likaså diskuterades om densenaste tioårsperiodens förändringar enbart varit av ondo eller om de hade förtmed sig också något positivt. Förenklat kan politikernas inriktning av projekt-uppdraget formuleras i följande övergripande fråga; ”Vad har hänt i de kommuna-la verksamheterna under 1990-talet och hur har det känts för norrköpingsborna?”

I rapporten ”Kalla fakta. Välfärdsutvecklingen under 1990-talet i Norrköpingskommun”, publicerad i augusti år 2000, beskrivs med hjälp av nationell och kom-munal statistik förändringarna i verksamheten i kvantitativa mått t ex nettokost-nader, personal och kunder inom olika verksamheter, institutionsboende etc (bi-laga 1). Rapporten visade att åtstramningarna i kommunen gått hårt åt verksam-het inom skola, barnoch äldreomsorg. Ökningen av behoven och kostnadernainom individ- och familjeomsorg, särskilt under senare hälften av 1990-talet, sågsav många som ett resultat av nedskärningarna inom kommunens övriga verksam-heter. Samtidigt var arbetslösheten och ohälsan i Norrköping under 1990-talethögre än riksgenomsnittet.5

Hur talar norrköpingsbor, och strategiska personer i Norrköping, om utvecklingen ikommunen under 1990-talet? Vilken bild av 1990-talet i Norrköping artikuleraspå arbetsplatser och privat? Är uppfattningen om Norrköping annorlunda blandpersoner som innehar inflytelserika positioner i kommunen? Norrköpings politi-ker och tjänstemän menar att Norrköping, som gammal industristad, av traditionhar en låg självkänsla t ex i förhållande till universitetsstaden Linköping. Genomindustrilandskapets omvandling och arbetsmarknadens omstrukturering i Norr-köping pågår en förändring, som kommunledningen hoppas ska vända det härsynsättet. Det finns en oro för att den omvandlingsprocessen kan ha bromsats av1990-talets ”stålbad”. Av den anledningen är det intressant att lyssna till hur norr-köpingsborna talar om sin kommun.


Vilka är norrköpingsbornas erfarenheter av utvecklingen i kommunen under 1990-talet? Har de erfarit förändringar i kvaliteten i utbildningen och omsorgen och i såfall på vilket sätt? Hur har deras egna liv och livsvillkor förändrats under decen-niet? Vilken roll spelar kön, ålder, utbildningsnivå och etnisk tillhörighet för dessaerfarenheter? Med referens till det nationella välfärdsbokslutet är sannolikhetenstörre att kvinnor, unga, lågutbildade och personer födda utomlands ”drabbats”mer än andra och därmed kan ha mer negativa erfarenheter.6 Kvinnors och mänsolika relation till välfärdsstaten har beskrivits i flera av den s k ”Kvinnomaktsut-redningens” volymer.7

Projekt Välfärd ska besvara frågan om vilken välfärdspolitisk inriktning som bästfrämjar möjligheterna att nå målbild 2010. Målbilden är beskriven i abstraktaformuleringar såsom t ex ”en väl fungerande barnomsorg”, ”en skola som präglasav fysisk och pedagogisk kvalitet” etc. En central frågeställning är därför vilkenkonkret innebörd norrköpingsborna lägger i dessa formuleringar. Vad innebär ”enväl fungerande barnomsorg”, ”en skola som präglas av fysisk och pedagogisk kvalitet”,”kärleksfull vård och omsorg om de äldre” och ”att inte hamna vid sidan av samhälls-gemenskapen” för norrköpingsborna?

Ett sätt att diskutera framtiden, utan att skapa för stora förväntningar, kan vara attsamtala om vilka föreställningar människor har, istället för att formulera önske-mål, om det framtida välfärdssamhället. Dvs Vilka föreställningar har norrköpings-borna om individens, kommunens och övriga samhällets ansvar för den enskildes ochkommunens framtid? Hur tror norrköpingsbor att det ekonomiska och praktiskaansvaret för människors välfärd kommer att fördelas mellan individ, familj, kom-mun, stat, frivilligsektor m fl det kommande decenniet. Och vad tycker de omden utvecklingen? Känner de oro eller tillfredsställelse? På vilka grunder byggsdessa föreställningar? Frågor av det här slaget ger förhoppningsvis kunskap omhur norrköpingsborna uppfattar förutsättningarna för att forma sina liv i kom-munen. Det kan även ge viss information om hur de kommer att handla ochagera. Det kan antas att vissa ser positivt på den förskjutning av ansvaret för delarav välfärden som pågår från stat och kommuner till övriga samhället och till indi-viden,8 medan andra oroas inför framtiden. De individer och grupper som harnegativa erfarenheter från 1990-talet, antas ha en mindre positiv inställning till en


fortsättning av 1990-talets välfärdspolitik än vad de övriga antas ha. Spelar detnågon roll för dessa föreställningar om personen är man eller kvinna, ung ellergammal, har mer eller mindre utbildning och i vilket land personen är född?Forskning om attityder till att betala skatt t ex visar att kön och arbetsmarknads-status inte spelar någon roll för resultatet, medan däremot klass, ålder och yrkes-sektor gör det.9 Kvinnors och mäns åsikter i frågor om vilken instans som skasköta social service och hur offentliga tjänster och socialförsäkringar ska finansie-ras skiljer sig åt. Kvinnor är mer positiva till den offentliga sektorns ansvar i dessafall än män. Individer anställda i offentlig sektor är också mer positiva än anställ-da i privat sektor. 10

Projektorganisationen

Projektet var organisatoriskt placerat inom kommunstyrelsens berednings- ochplaneringskontor. En politisk referensgrupp har kontinuerligt följt arbetet ochhar sammanträtt 13 gånger under projekttiden.11 . Gruppens uppgift har varit attetablera kontakter ut från och in till projektet, sprida information om projektets


utveckling och resultat, ge återkoppling och ansvara för hur projektet och dessresultat tas tillvara efter projekttidens utgång. Diskussionerna i gruppen har fylltfunktionen att successivt förankra sådant som framkommit i projektet och stäm-ma av tolkningen av uppdraget. Det har i praktiken inneburit att t ex viss statistikoch vissa jämförelser gjordes i delrapporten ”Kalla fakta…” som annars inte hadekommit till stånd. För mig som projektledare fungerade mötena som milstolpar idet pågående arbetet och hade betydelse genom sin politiska återkoppling.

Ytterligare en referensgrupp fanns i projektet, med representanter för olika s kvälfärdsaktörer, såsom olika kommunala förvaltningar och externa organisationeri kommunen.12 Gruppen har träffats sju gånger och har haft uppgiften att för-medla information, ge synpunkter på arbetet samt bistå med upplysningar ochdata från sina respektive verksamhetsområden. Välfärdsaktörernas referensgrupphade inledningsvis svårigheter att finna sin uppgift i projektet. Så här i efterhandkan konstateras att gruppen var för stor från början (24 personer). Det gjorde attden enskilde representanten hade svårt att uppfatta sin speciella betydelse för pro-jektet. Arbetsbelastningen för många har också inneburit att man tvingats priori-tera bort allt som inte varit för stunden nödvändigt.

Efterhand som arbetet fortskridit och dokumenterats har referensgruppens funk-tion successivt tydliggjorts. Genom att diskutera vad som känns igen och vad somsaknas i resultaten utifrån de olika deltagarnas respektive verksamheter vidgas per-spektiven och gemensamma problem blir mer synliga. Samverkansfrågor har åter-kommande diskuterats i den här referensgruppen. Gruppens arbete skulle kunnases som förberedande samtal inför framtida samverkan.13

Vid vissa av referensgruppernas möten har föredragshållare bjudits in för att in-formera om pågående projekt och inspirera till diskussion.14

Fysiskt fanns jag som projektledare i Rådhuset, där all kommunledningspersonalhar sina tjänsterum. Att arbeta i Rådhuset har inneburit en närhet till personermed samordnande och planerande uppgifter och därmed till lätttillgängliga sam-tal om välfärdsverksamheterna överhuvudtaget och om dessa verksamheters ut-maningar. Samtidigt representerar politiker och tjänstemän i Rådhuset makten ikommunen och hur objektiv och fri från maktens påverkan kan man vara i ensådan miljö? Den begränsade projekttiden och den tydligt avgränsade arbetsupp-


giften har varit förutsättningar för att bedriva arbetet självständigt, även om tjäns-ten som projektledare administrativt ingått i ett arbetslag. Personal på enhetenMimer15 har bidragit till projektet dels med sina erfarenheter av forskning ochutvecklingsarbete och dels med sin lokala kompetens. Det har skett i regelbundnainformella seminarier, där metodfrågor, problem i projektarbetet etc kunnat dis-kuteras. Dessutom kan de kontinuerliga universitetskontakter som jag som pro-jektledare haft, ytterligare garantera objektivitet i projektarbetet.16

Projektets uppläggning och ambitioner

Ambitionen i projektet var att stimulera till samtal och engagemang för välfärds-frågor i kommunen. Under arbetet har information om projektet, projektarbetetsfortskridande och kunskap med anknytning till projektområdet kommuniceratsbrett. Sedan våren år 2000 har projektets samtliga dokument och inbjudningarfunnits tillgängliga på kommunens intranät. Via länken till projektet har läsarenäven kunnat ta del av Regeringens Välfärdskommittés publikationer. När projekt-planen publicerades i november 1999 och då den kvantitativa sammanställningenoffentliggjordes i augusti 2000 uppmärksammades detta och projektet i sig i loka-la nyhetsmedierna.17 Hösten 1999 presenteradesprojektet i en rad kommunala nämnder och styrel-ser, personalgrupper, politiska partier etc. Rappor-ten ”Kalla fakta. Välfärdsutvecklingen i Norrköpingunder 1990-talet” kom på samma sätt att redovisasoch diskuteras i många politiska församlingar, per-sonalgrupper etc under hösten 2000. Också i sam-band med bildandet av diskussionsgrupperna spredsinformation om projektet.

Under projekttiden har ett antal föreläsningar ar-rangerats i samarbete mellan kommunstyrelsen, so-cialnämnden och arbetsmarknads- och vuxenutbild-ningsnämnden.18 Syftet med föreläsningarna harvarit att inspirera till reflektion och diskussion kringaktuella välfärdsteman. Föreläsningarna har varitgratis och vänt sig till både personal och allmänhet


och därför marknadsförts både inåt i den kommunala organisationen och utåt tillen bred allmänhet. Mellan 25 till 60 personer har besökt föreläsningarna.

Konferensen ”Kunskap i samverkan - lokalt, nationellt och europeiskt.” på Arbe-tets museum i Norrköping genomfördes den 19 januari 2001 i samarbete medSocialstyrelsen. Till konferensen inbjöds representanter från såväl vissa europeiskasom nationella organisationer och institutioner, dock företrädesvis regionala, medintresse för utveckling av kunskaper om välfärdssystem och välfärdsverksamheter.Konferensen var ett resultat av en kontinuerlig kontakt med utredaren och förfat-taren till rapporten ”Social rapport 2001” på Socialstyrelsen. Både Norrköpings-projektet och Socialstyrelsens arbete med social rapport väckte frågor om på vilketsätt EU:s välfärdspolitik hade effekter för nationell och kommunal socialpolitikoch hur de tre organisatoriska nivåerna skulle kunna samverka omkring kunskaps-utvecklingen och kunskapsförmedlingen på området.

Projektets aktualitetsvärde

I en översikt över svensk forskning om välfärd19 redovisas flera områden där detvore önskvärt att mer forskning bedrevs. Dit hör, enligt i stort sett enstämmigautvärderaromdömen, studier av ”effekter av offentliga åtgärder och av andra struk-turella villkor.” Det ger en fingervisning om den här redovisade studiens aktuali-tetsvärde för kunskapsutvecklingen. Regeringens Välfärdskommitté har försettSverige med en ovärderlig, bred och omfattande nationell kunskap om 1990-talets förändringar och konsekvenser av svensk välfärdspolitik för olika grupper.20

Socialstyrelsens Social rapport som ges ut vart fjärde år kompletterar den natio-nella kunskapen om tillståndet i landet.21 Till detta kommer kommunala s k Väl-färdsbokslut, Hälsokonsekvensbeskrivningar och studier med Folkhälsoperspek-tiv. 22

Norrköpingsstudiens unikhet torde vara den omfattande kvalitativa undersök-ningen, som också kan ses som ett demokratiskt projekt. Den bidrar till att för-djupa kunskapen om hur samtida samhällsförändringar tas emot och bemöts avinvånarna i en kommun. Det som många talar om, nämligen att den lokala histo-riska och sociala kontexten har betydelse för utvecklingen, och därmed bör förståssom en del i beslutsunderlagen, berörs bl a i rapportens avslutande kapitel.


Fotnoter detta kapitel1 För ytterligare läsning om bakgrunden till projektet och planeringen av detsamma hänvisas till Projektplanen,daterad 1999-12-09, Berednings- och planeringskontoret, Norrköpings kommun.2 T ex SOU 2000:3.3 I fortsättningen kallad projektledare.4 Regeringens Dir. 1999:7, Kommittédirektiv Välfärdsbokslut över 1990-talet.5 Rapporten finns att få i Norrköpings kommun, kommunstyrelsens kontor, berednings- och planeringskonto-ret.6 SOU 2000:3.7 T ex SOU 1997:115 och SOU 1998:38 T ex lägre ersättningsnivåer i sjukförsäkring och arbetslöshetskassa, restriktivare bedömningar av behov inomäldre och handikappomsorgen, högre avgifter för daghemsplats och social hemtjänst m m9 Forskning presenterad muntligen av Edlund, J. (2001) vid seminarium på Stockholms universitet 2001-02-07.10 Svallfors, S. (1998).11 I den politiska gruppen var socialdemokraterna, vänsterpartiet, folkpartiet, centerpartiet, kristdemokraternaoch moderaterna representerade. Samtidigt representerade de olika nämnder, nämligen socialnämnden, om-sorgsnämnden, humanistiska nämnden, arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden och kommundels-nämnderna.12 I gruppen fanns företrädare för försäkringskassan, arbetsförmedlingen, polisen, Svenska kyrkan, universitetet,landstinget, fastighetsbolag och kommunala förvaltningar såsom socialförvaltningen, arbetsmarknads- och vux-enutbildningsförvaltningen, kommundelskanslierna, fritidsförvaltningen etc.13 Christina Kjellgren Petersson, projektledare för SOCSAM i Finspång jämförde vid sitt besök i gruppenreferensgruppens arbete med det inledande arbete som skett i Finspång i samverkansprojektet.14 I den politiska referensgruppen har interna kommunala projekt inom personalområdet och inom det socialaområdet presenterats. I välfärdsaktörernas referensgrupp har externa samverkansprojekt presenterats och disku-terats.15 Mimer har under projekttiden omvandlats från en FoU-enhet till en verksamhets- och kompetensutveck-lingsenhet.16 Kontakterna har framför allt upprätthållits med Karlstads universitet, där projektedaren har sin akademiskahemvist och ett brett kontaktnät.17 Artiklar har varit införda i Norrköpings Tidningar 99-09-10, 00-08-15, i Folkbladet den 99-09-09, 00-08-15samt i kommunens tidning Vårt Norrköping nr 1/2000. Projektledaren har medverkat i Radio Östergötlandvid tre tillfällen och 00-01-14 i Östnytt 24. Projektet har även rapporterats i Östnytt 00-08-15. I Kommunak-tuellt nr 1/2001 fanns en debattartikel införd, skriven av projektledaren Berit Sundgren Grinups tillsammansmed Socialstyrelsens Martin Börjeson.18 Fyra föreläsningar har ägt rum: Ulla Rantakeisu (Karlstads universitet) föreläste om ”Ungdomar, kön ocharbetslöshet”, Kristina Larsson-Sjöberg (Örebro universitet) om ”Barn i ombildade familjer”, Sofia Kälvemark(f d Institutet för framtidsstudier) föreläste om ”Ungas värderingar förr och nu” och slutligen presenteradeMartin Börjeson (Socialstyrelsen) Social rapport 2001.19 Socialvetenskapliga forskningsrådet (1996)20 Välfärdskommitténs arbete finns t o m oktober 2001 publicerat i 14 volymer. Se www.sou.gov/valfard.21 Socialstyrelsen (2001)


Metod

Flera metoder har använts ...................... 24

Sammanställning av statistik .................. 24

Telefonintervjuer ...................................... 25

Gruppdiskussioner ................................... 25

Urvalet av grupper.............................................. 26

Gruppdeltagarna................................................. 27

De arton grupperna ............................................ 30

Heterogena ochhomogena grupper ............................................. 34

Diskussionsteman ochdiskussionsordning ............................................. 35

Samtalsmiljö ........................................................ 37

Bearbetning och analysav datamaterialet ..................................... 38


Flera metoder har använts

För att få svar på frågeställningarna har fle-ra metoder använts. Dels gjordes en kvanti-tativ kartläggning av förändringen inomvälfärdsverksamheterna i kommunen under1990-talet med hjälp av sekundärstatistik.Dels har en ny datainsamling genomförts ien kvalitativ studie med gruppdiskussionersom metod. Slutligen har ett antal telefon-intervjuer genomförts för att kompletteragruppdiskussionerna. Gruppdiskussionernautgör den ojämförligt mest omfattande de-len i projektet, både avseende tidsåtgång,antalet informanter1 och mängden datama-terial. Det innebär att i den följande redo-visningen dominerar beskrivningen av grup-perna och metodfrågor i anslutning tillgruppdiskussionerna. Först en kort redogö-relse för varför och hur de två övriga meto-derna använts.

Sammanställning av statistik

För att få kunskap om utvecklingen under 1990-talet i de kommunala välfärds-verksamheterna i Norrköpings kommun påbörjades ganska tidigt i projektet ensammanställning av vissa uppgifter från befintlig nationell och kommunal statis-tik som fanns och som var jämförbar över hela årtiondet. Kartläggningen besvara-de frågan om vad som hänt, i siffror räknat, under det gångna decenniet. Resulta-ten dokumenterades i rapporten ”Kalla fakta”, som förutom att belysa föränd-ringen i kvantitativa mått också var tänkt att fungera som en plattform från vilkendet är möjligt att bättre förstå resultaten av den kvalitativa undersökningen. Rap-porten offentliggjordes i augusti år 2000.2

Metod


Telefonintervjuer

Projekt Välfärd syftade till att utmynna i förslag till välfärdspolitisk inriktning iNorrköpings kommun. Förutom kommunen finns andra aktörer i det lokala väl-färdssamhället Norrköping, som påverkar kommunens framtid på olika sätt. Detgäller andra offentliga organisationer, stora industrier och mindre företag ochprivata näringsidkare. Deras syn på Norrköpings kommuns förändring under 1990-talet och hur de skulle önska att kommunledningen agerade de kommande årenansågs vara ytterligare en pusselbit för att nå projektets syfte. Frågorna hade min-dre av diskussionskaraktär och kunde alltså besvaras mer kortfattat. De aktuellainformanterna var per definition sannolikt mycket upptagna personer. Detta till-sammans med att tiden för den här delstudien var begränsad gjorde att valet föllpå intervjuer per telefon.

Tio personer utsågs efter förslag från kommunens informationschef och närings-livsdirektör samt efter diskussion i den politiska referensgruppen. De tio perso-nerna, som alla skulle inneha betydelsefulla positioner i kommunen och därmed iviss utsträckning ha inflytande över utvecklingen i Norrköpings kommun, komatt bli följande; kommundirektören Björn Johansson, landstingsdirektören ArneJohansson, centrumledaren köpcenter Roger Ekström, dekanus på tekniska fakul-teten Mille Millnert och dekanus på filosofiska fakulteten vid Linköpings univer-sitet, Campus Norrköping Bengt Sandin, ordföranden i Pronova Science ParkMattias Trygg, verkställande direktören på Whirlpool Sweden AB Ola Carlsson,vice verkställande direktören på Holmen AB Göran Lundin, verkställande direk-tören på Henry Ståhl Fastigheter AB Jan Linderoth samt bibliotekschefen i Norr-köpings kommun Conny Äng. Ett brev med förfrågan om telefonintervjun skick-ades ut före midsommar år 2001 (bilaga 2). Av brevet framgick vilka frågor somskulle komma att ställas under intervjun. En av frågorna rörde deras inställningtill ett antal pågående trender i samhället och var samma fråga som ställdes tillgruppdeltagarna. Intervjuerna genomfördes i augusti och i början av september år2001. Varje intervju tog ungefär 10-15 minuter. Det fann sig mest naturligt attgenomföra intervjun med Björn Johansson vid ett personligt möte eftersom hanliksom projektledaren hade sina tjänsterum i Rådhuset.

Gruppdiskussioner

Den andra delen i arbetet med Projekt Välfärd syftade till att studera några mänsk-liga erfarenheter som döljer sig bakom de redovisade siffrorna i ”Kalla fakta”.


Valet av gruppdiskussioner som metod motiverades bl a av att flera i ett samtal omhur det varit och hur man ser på framtiden, bidrar till att minnas, rekonstrueraoch ge en nyanserad bild av vad som förevarit. Samtidigt kan en diskussion medandra inspirera till kreativa tankar.3 I gruppdiskussioner finns också förutsätt-ningar för att varierande berättelser får utrymme och på så sätt kommer resultatennärmare verklighetens variationsrikedom. De frågeställningar som studien skabesvara kräver att man får del av människors tankar, i syfte att bättre förstå nuti-den, genom att samtala om det förflutna och reflektera om framtiden. En alterna-tiv kvalitativ undersökningsmetod hade varit intervjuer. Med intervjuer går defördelar som gruppdiskussionerna har i form av minneshjälp och inspiration för-lorad. Dessutom hade det som kommit fram under intervjuerna enbart delats avintervjuperson och intervjuare. Genom gruppdiskussionerna har fler personerinvolverats i samtal om välfärd och diskussionerna har lett till något mer än svarpå frågor. Diskussonerna har kunnat läggas till deltagarnas erfarenhetssfär och påså sätt bevarats. Den första gruppdiskussionen ägde rum i februari 2000 och defortsatte sedan under hela året 2000 och avslutades i januari 2001.

Urvalet av grupper

Urvalet av diskussionsgrupper var strategiskt. Ambitionen var att identifierbaragrupper av välfärdsproducenter och välfärdsmottagare skulle finnas representera-de. Producenter av välfärdstjänster är de flesta kommunalt anställda och då sär-skilt personal inom skola, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg, individ-och familjeomsorg liksom omsorgspersonal från privata utförarenheter. Till den-na grupp hör också personer som arbetar avlönat eller ideellt inom frivilligsek-torn. Grupper av norrköpingsbor som kan identifieras som vanliga välfärdsmot-tagare är elever, flyktingar/invandrare, missbrukare, äldre och handikappade.4

Vidare var ambitionen att motivera personer från så kallade framtidsbrancher iNorrköping, personer med facklig erfarenhet och övriga ”vanliga norrköpings-bor” att delta. Ytterligare en målsättning var att ha gruppdeltagare av båda könen,i olika åldrar och med olika utbildnings- och etnisk bakgrund. Var och en av de18 grupperna bildades på sitt unika sätt. Hur det gick till framgår av nästa avsnitt.

Ibland misslyckades försöken att bilda grupper, som t ex att samla socialsekretera-re, ensamstående mammor och deltagare med facklig erfarenhet. En eller ett parindivider med dessa respektive erfarenheter ingick dock i någon av de tre blanda-


de grupper som tillkom mot slutet av datainsamlingen. Dessa svårigheter har intenärmare analyserats, men för vissa handlade det sannolikt om tidsbrist och i andrafall om ointresse. Det kan också vara så att arbetet med att motivera till deltagan-de var otillräckligt. Det slutliga urvalet innebar förstås att några personers erfaren-heter kommit till uttryck medan andras inte gjort det.

Varje enskild individ i studien tillfrågades om att deltaga med hänsyn till hanseller hennes specifika erfarenhet. Dessa personer hade samtidigt andra erfarenhe-ter i livet som kom att inrymmas i deras bidrag till diskussionerna. De flesta somarbetar inom skolan och omsorgen var också mottagare av välfärdstjänster genomatt t ex ha sina barn i förskolan eller skolan eller så hade de en äldre anhörig medhemtjänst. Vid första diskussionsträffen informerades deltagarna om, att derasmedverkan inte innebar att de skulle representera någon grupp eller kollektiv,även om de var utvalda utifrån en specifik erfarenhet. Den enda de representeradevar sig själv med sina samlade erfarenheter från livet.

Gruppdeltagarna

Totalt bestod grupperna av 104 personer. Kvinnor som gruppdeltagare domine-rade och i åtta av grupperna var deltagarna enbart kvinnor. Av de som medverka-


de var 82 kvinnor och 22 män. Kvinnodominansen var att vänta med hänsyn tillatt välfärdstjänster av alla slag oftast utförs av kvinnor.5 Likaså visar oftast kvinnorett större både praktiskt och socialt engagemang för familjemedlemmars och an-hörigas omsorg och kontakter med välfärdsverksamheter.

I gruppernas första diskussionsmöten deltog totalt 98 personer och vid tillfälle två82. I fyra grupper bestämdes om en tredje träff och det berörde 20 personer. Isamband med den sista gruppdiskussionen ombads deltagarna att individuelltfylla i en enkät som innehöll frågor om deras personliga förhållanden. I flera fallönskade deltagaren få fylla i enkäten hemma. Av dessa inkom 16 personer aldrigmed sina enkätsvar.

De 86 ifyllda enkäterna ger följande information om deltagarna: 68 är kvinnoroch 18 är män. Nästan hälften av deltagarna är i medelåldern. Fem individer ärunder 25 år och åtta är över 75 år. I den s k elevgruppen är alla unga och i de tvåpensionärsgrupperna är samtliga 66 år och äldre.

Elva deltagare är födda i något annat land varav två i annat nordiskt land, fem i etteuropeiskt land och fyra deltagare är födda i något land utanför Europa. Övriga75 deltagare är födda i Sverige. Bland deltagarna är 27 ensamstående och övriga58 gifta eller sammanboende (för en person saknas uppgift). 33 individer harhemmavarande barn medan övriga 53 inte har det. Flertalet, 44 personer, bor ivilla eller radhus6. Bland de övriga bor 30 personer i hyreslägenhet och 12 i bo-stadsrättslägenhet.


Drygt hälften av deltagarna har högskoleutbildning eller motsvarande, vilket inne-bär en överrepresentation av akademiskt skolade personer i grupperna i förhållan-de till Norrköpings totala befolkning med sina 23 procent med högskoleutbild-

Tabell

Bakgrundsförhållande Kategori Antal personer

Kön kvinna 68man 18

Ålder < 25 år 526-35 år 936-45 år 1646-55 år 2556-65 år 1866-75 år 4>75 år 8uppg saknas 1

Födelseland Sverige 75annat nordiskt land 2annat europeiskt land 5land utanför Europa 4

Civilstånd ensamstående 27gift/sammanboende 58uppgift saknas 1

Hemmavarande barn ja 33nej 53

Boende villa/radhus 44bostadsrättslägenhet 12hyresrättslägenhet 30

Högsta utbildning folkskola 11grund-/enhetsskola 14gymnasium/yrkesutb 13akademisk utb eller motsv 48

Sysselsättning yrkesarbete heltid 51yrkesarbete deltid 7arbetslös/ams-åtgärder 6studerar 5pensionär 15annat 1

Bruttoinkomst kr/mån < 10 000 2210 - 15 000 515 - 20 000 2320 - 25 000 17> 25 000 14studiebidrag 2uppgift saknas 3


ning eller motsvarande (år 1999). Folkskola/grund- eller enhetsskola som högstautbildning har 30 procent och gymnasium som högsta utbildning har 14 procent.Skillnaden i förhållande till hela kommunen ligger mellan andelen med gymna-sieutbildning respektive högskoleutbildning. Dessa båda kategorier har bytt platsbland deltagarna i jämförelse med befolningen i sin helhet i kommunen.

De allra flesta, 51 deltagare yrkesarbetar heltid. Sju yrkesarbetar deltid, sex perso-ner är arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och fem personer stude-rar. Ungefär en fjärdedel av deltagarna tjänar under 10 000 kr i månaden brutto,33 procent mellan 10 och 20 000 kr i månaden och 36 procent har en bruttoin-komst på över 20 000 (varav 16 procent har en bruttoinkomst på över 25 000 kr).

De arton grupperna

I sex av grupperna var samtliga deltagare kommunalt anställda inom företrädesvisvård och omsorgsarbete, med ett undantag där en person hade anställning utanförkommunen men inom samma verksamhetsområde. Ytterligare sex grupper iden-tifierades som mottagargrupper; elever, pensionärer, invandrare, arbetslösa. I engrupp arbetade alla med omsorg hos privata utförarenheter. I en annan gruppfanns personer som var verksamma i olika privata företag inom IT/teknik ochmedia/marknadsföring, brancher på uppgång i Norrköping. I en grupp hade alladeltagare någon anknytning till frivilligt socialt arbete och slutligen var tre grup-per s k blandade grupper. Nedan beskrivs i korthet hur varje enskild grupp bilda-des och något om de medverkandes bakgrundsförhållanden. Gruppens namn be-stämdes av deltagarna gemensamt vid första träffen, de flesta gånger efter förslagfrån mig som projektledare.

Förskolegruppen

Bildades på initiativ från en i gruppen som hört talas om projektet. De var 12 tillantalet och en redan befintlig grupp. Företrädesvis ingick arbetsledare från denkommunala barnomsorgen men även personer med andra arbetsuppgifter inomområdet barn och ungdom (t ex inom utbildning). Gruppen organiserade självatvå extra sammankomster för att diskutera projektets frågor. Diskussionerna ägderum i enheten Mimers lokaler.7

Rektorsgruppen

Bildades på samma sätt som förskolegruppen efter ett initiativ från en person som


kände till den redan befintliga rektorsgruppen. I gruppen deltog fem kvinnor somvar anställda av kommunen som arbetsledare inom skolan. Gruppdiskussionernaskedde i Biblioteket på våning tre i Rådhuset.

Framtidsgruppen

De var sju till antalet, enbart kvinnor, och gruppen tillkom på förfrågan frånproduktionskontorets personal. Verksamhetsdirektörerna på produktionskonto-ret har regelbundna träffar med biståndshandläggare och enhetschefer inom sittrespektive verksamhetsområde. Vid en sådan träff informerades om projektet ochde som kunde tänka sig att ingå i en grupp hörde senare av sig antingen till pro-duktionskontoret eller direkt till mig som projektledare. Diskussionerna ägde rumi Biblioteket på våning tre i Rådhuset.

Vårdbiträdesgruppen

I gruppen ingick fem kvinnor och dessa hade tillfrågats och givits tillstånd attnärvara av de arbetsledare som ingick i den s k Framtidsgruppen. Alla var medandra ord kommunalt anställda och arbetade på enheter som fanns både i stadoch på landsbygd. Gruppen träffades i Biblioteket i Rådhuset.

Planergrupp 1 och 2

Inom kommunens stadsplaneringskontor visades tidigt ett intresse att delta i ar-betet. Det fanns också en vilja att ingå i grupper tillsammans med personer mederfarenhet från den s k ”mjuka sektorn”. Via socialförvaltningen nåddes jag avinformation om att en grupp socialsekreterare hade gått en utbildning i samhälls-planering. Samtliga dessa tillskrevs och kontaktades därefter per telefon. Slutligenkunde två grupper tillskapas av personer med kompetens antingen inom tekniskeller inom social planering. I planergrupp 1 ingick fem kvinnor och två män ochi planergrupp 2 deltog fem kvinnor och en man. Samtliga i dessa grupper varanställda inom Norrköpings kommun. De första träffarna i båda grupperna ägderum i Biblioteket i Rådhuset medan den sista i de båda grupperna skedde i mitttjänsterum i Rådhuset. Planergrupp 1:s tredje diskussion hölls i Biblioteket.

Privata gruppen

Via produktionskontoret erhölls en lista på alla privata utförarenheter i kommu-nen inom äldre- och handikappområdet. Till dessa 25 enheter sändes ett brev


ställt till chefen/föreståndaren med information om projektet och en förfråganom deras eventuella medverkan. En tid efter utskicket kontaktades de tillskrivnapersonerna och en grupp om sju personer kom att skapas. Dessa fem kvinnor ochtvå män förestod olika typer av äldre- och handikappboenden och några hadetidigare varit anställda inom kommunens omsorgsverksamhet. Diskussionerna igruppen ägde rum i Torgrummet i Rådhuset.

Utvecklingsgruppen

Genom Utveckling Norrköping8 erhölls en förteckning över ca 15 företag sombedrev verksamhet inom media/kommunikation, marknadsföring och inom IToch teknikområdet. På samma sätt som med den s k Privata gruppen skickades ettbrev ut med information och förfrågan om intresse fanns, adresserat till den högs-te chefen på företaget. Senare kontaktades densamme per telefon och efter ettantal påstötningar formades en grupp av två män och en kvinna. Den första dis-kussionen ägde rum i Biblioteket, den andra i projektledarens tjänsterum. Bådalokalerna finns i Rådhuset.

Frivilliggruppen

Frivilliggruppen var den första gruppen som bildades och initiativet togs av enperson med anknytning till flera frivilligorganisationer verksamma i Norrköping.Här ingick personer inom BRIS (Barnens rätt i samhället), Svenska Missionsför-bundet, Marieborgs folkhögskola och organisationen ”Hela Människan”. Grup-pen hade tre möten där det första delvis användes till att informera om projektetoch vad medverkan skulle innebära. I gruppen ingick fyra kvinnor och fem män.Gruppen träffades i en sammanträdeslokal (Gull-Olle) i Rådhuset.

Elevgruppen

Genom verksamhetssamordnarna i Rådhuset togs kontakt med en elev inom elev-organisationen på DeGeergymnasiet. Han åtog sig att samla ihop en grupp elever.I gruppen ingick slutligen två män och två kvinnor, varav tre studerade på gymna-sienivå och en på högstadiet. Alla gick inte på samma skola. Båda träffarna ägderum i projektledarens tjänsterum i Rådhuset.

Kvinnlig pensionärsgrupp

Via produktionskontoret och beställare på kommundelskanslierna inbjöds jag som


projektledare till några pensionärsrådsträffar för att berätta om projektet. I sam-band med dessa träffar fick intresserade anteckna sig. Anmälan var inte bindandeutan innebar endast att jag senare skulle ta kontakt med dem. Vid en sådan infor-mation tipsades om intresse från en studiegrupp med pensionerade kvinnor somträffades regelbundet för att diskutera aktuella samhällsfrågor. Efter kontakt pertelefon besöktes gruppen för att ge information om projektet. Den kvinnliga pen-sionärsgruppen träffades ytterligare två gånger för att samtala om välfärdsteman.De var sju till antalet och kände varandra sedan lång tid tillbaka. Mötena ägderum hemma hos en av kvinnorna som var rullstolsburen.

Vångagruppen

Vångagruppen bestod av sex pensionärer, fyra kvinnor och två män, som redankände varandra och som är bosatta i eller omkring Vånga. En kvinna i gruppendeltog i ett av de pensionärsråd som besöktes under våren och samlade sedan ihopnågra pensionärer i området till ett informationsmöte hemma hos sig. Där gavstillfälle att beskriva målet med projektet och gruppens uppgift. Gruppen träffadessedan två gånger under hösten i några av deltagarnas hem i Vånga.

Internationella gruppen 1 och 2

Efter ett antal misslyckade försök att få invandrare i arbetsmarknadsåtgärder rep-resenterade i grupperna hörde ordförande för Internationella Kvinnoföreningen(IKF) av sig och ville veta mer om projektet. Jag inbjöds att vid ett medlemsmöteberätta om projektets syfte och intresset från föreningens medlemmar att delta varstort. De intresserade delades upp i två grupper beroende på vilka kvällar de kun-de komma. Båda grupperna hade sina diskussioner i projektledarens tjänsterum iRådhuset under hösten. Det är fem respektive fyra deltagande kvinnor i grupper-na med olika nationaliteter.

Trozelligruppen

Det fanns en ambition att tillskapa en grupp med erfarenhet av arbetslöshet, ochkontakt togs med arbetsmarknads- och vuxenutbildningskontoret och ett antalpersoner med ansvar för olika arbetsmarknadsprojekt. Till en början riktades int-resset till arbetslösa ungdomar och invandrare eftersom dessa kategorier visat sigvara särskilt utsatta under 1990-talet. De var dock svårt att motivera dem att


medverka. I samband med projektets första föreläsning, som ägde rum i Trozelli-huset, knöts kontakt med en person som ledde vissa av husets arbetsmarknads-projekt. Efter ett antal kontakter och besök på Trozellihuset tillskapades en gruppom tre personer, två män och en kvinna, alla verksamma i pågående arbetsmark-nadsprojekt.9 Gruppen hade sina diskussioner i Trozellihuset.

Minigruppen, Blandgruppen och Novembergruppen

Dessa tre grupper var ”blandgrupper”. De tillkom som ett resultat av att merhomogena grupper inte kom till stånd av olika skäl och genom att enskilda perso-ner visat intresse att delta. Här fanns deltagare med synliga och osynliga fysiskahandikapp, studenter från Campus Norrköping, socialbidragstagare, arbetslösa,och personer med facklig erfarenhet och erfarenhet av privata näringslivet. I mini-gruppen ingick tre män och en kvinna, i Blandgruppen fyra kvinnor och en manoch i Novembergruppen fem kvinnor. Vilka tider som passade deltagarna vidgruppernas första diskussionsträff styrde sammansättningen av grupperna. Samt-liga gruppdiskussioner i blandgrupperna ägde rum i projektledarens tjänsterum iRådhuset.

Heterogena och homogena grupper

På detta sätt blev de flesta grupperna i någon mening homogent sammansatta.Deltagarna i respektive grupp hade något gemensamt, som också var känt för allai gruppen. Det som band dem samman var också skälet till att de kontaktats föratt delta. De var t ex yrkesaktiva inom samma verksamhet, pensionärer, elever,arbetslösa, aktiva i frivilligsektorn etc. Åtta grupper var även könshomogena ge-nom att det enbart var kvinnor i gruppen. Trots detta fanns många olikheter del-tagarna emellan, såsom olika ålder, familjesituation och privata erfarenheter. And-ra grupper var mer uppenbart heterogena. Där fanns inte någonting känt somförenade deltagarna. Det gällde i högsta grad de så kallade blandgrupperna (Mini-gruppen, Blandgruppen och Novembergruppen). Men även i de två internatio-nella grupperna fanns en självklar olikhet i det som förenade dem, nämligen att devar födda i olika länder. De båda planergrupperna med sin unika sammansätt-ning10 hade ett gemensamt intresse för planeringsfrågor men med vitt skilda pers-pektiv och synsätt som mer präglades av deltagarnas olika professionella bakgrund.

I de homogena grupperna kunde oftast urskiljas en gemensam värdegrund och


deltagarna tycktes dela många erfarenheter. Det föreföll som om man med lätthetförstod varandra och i mindre omfattning ifrågasatte varandras berättelser ochsynpunkter jämfört med i de heterogena grupperna. I de blandade gruppernanoterades ett visst avvaktande förhållningssätt inför varandra, som kunde noterassom en försiktighet i vad man kunde säga respektive inte säga. Det tolkades somen osäkerhet som berodde på livsformskulturella olikheter. Kanske man som del-tagare inte kände igen samtalsordning och samtalsinnehåll och tryggheten infannsig inte så snabbt och självklart. Viss frånvaro vid det andra diskussionstillfälletkan ha sin grund i den här känslan av främlingsskap inför andra i gruppen.

Diskussionsteman och diskussionsordning

Vid första diskussionstillfället introducerades projektet i sin helhet och i vilketsammanhang gruppens bidrag skulle komma in. Gällande etiska regler gicks ock-så igenom innan diskussionen startade. Vilka som deltog och det som skulle kom-ma att sägas i gruppen fick inte spridas utanför lokalen utan tillåtelse från de sommedverkat. Gruppen erbjöds att träffas vid två eller tre tillfällen, två timmar varjegång. Det var projektledarens uppgift att hålla tiden och se till att alla temanbehandlades. Vidare låg det på min lott att avbryta för paus och se till att tid fannsden sista gången för att fylla i den enkät, som de redan vid första mötet fått vetavar en del i deras medverkan.

Grupperna förde sina diskussioner utifrån fyra teman som sänts ut till dem föreförsta diskussionstillfället. Frågorna växlade mellan generellt och subjektivt ochantogs ge intressanta spänningar i resultatet, vilket det också gjorde. Det uppfatta-des som nödvändigt, för att inte under de fortsatta samtalen fastna i definitions-frågan, att låta grupperna inleda diskussionerna med att samtala om begreppetvälfärd. Vad är välfärd för dig? Hur skulle du vilja beskriva målet för ett lokalt väl-färdssamhälle? Därefter fick grupperna diskutera 1990-talet. Hur tror du att norr-köpingsborna i allmänhet har upplevt 1990-talets förändringar i välfärden? Hur harditt eget liv och livsvillkor förändrats under 1990-talet? Vilka kommunala verksam-heter skulle de prioritera respektive inte prioritera om dom fick bestämma? Omdu hade t ex 100 miljoner för att förbättra välfärden i Norrköpings kommun, vadskulle du då satsa på? Om du istället ställs inför att spara t ex 100 miljoner, vad skulledu i så fall spara in på? Hur föreställde de sig att det framtida välfärdssamhälletkommer att utvecklas och särskilt då det lokala samhället Norrköping? Vilket ans-


var tror du att du själv, kommunen och samhället i övrigt kommer att ha för dinvälfärd och för Norrköpings framtida välfärdssamhälle? Det här temat förtydligadesmed följande formulering; Vilket arbete behöver utföras i vårt framtida välfärdssam-hälle Norrköping, vem ska utföra det och hur ska det finansieras? Vilket praktiskt ochekonomiskt stöd förväntade de sig att få och varifrån i så fall?

Temana introducerades ordagrant som de formulerats på det papper som delta-garna hade fått utsänt före första diskussionstillfället. Dessutom hade jag, somskulle fungera som samtalsledare, ett antal redan formulerade följdfrågor undervarje tema att ställa om diskussionen skulle avstanna eller hamna långt bort frånursprungstemat. Mina repliker under diskussionerna visade sig bli få och då oftastför att få förtydliganden om vad någon menade eller för att leda tillbaka diskus-sionen till pågående tema.

Kortfattade minnesanteckningar fördes som hade karaktären av punkter undervarje tema. Dessa sändes ut samtidigt med en påminnelse om kommande träffrespektive ett tack efter avslutade samtal. Deltagarna ombads läsa igenom anteck-ningarna och kommentera sådant som de ansåg hade missuppfattats vid diskus-sionen eller om de önskade komplettera det som sagts vid det aktuella mötestill-fället. Proceduren med minnesanteckningarna fungerade som en kontroll av relia-biliteten och samtalsledarens förmåga att uppfatta det som deltagarna avsett i sinautsagor.

Samtliga gruppdiskussioner spelades in på band och har skrivits ut i sin helhet.Deltagarna tillfrågades vid första mötestillfället om de hade några invändningarmot att samtalen spelades in. Närvaron av bandspelare och mikrofon kan ha in-verkat på öppenheten i diskussionerna. Dels av rädsla för att det man sagt orda-grant kommer att finnas bevarat och skulle kunna ifrågasättas. Dels om man intekänt tillit till att bandet och utskrifterna skulle förvaras säkert och oåtkomligt förobehöriga. Före diskussionen delgavs gruppdeltagarna hur inspelningarna skullekomma att tas om hand. De tre personer förutom jag själv som skulle komma atthantera band och utskrifter har tystnadsplikt. Band och utskrifter har under data-insamlingsperioden förvarats i låsta skåp. Därefter hanteras materialet som övrigtsekretessskyddat material i Stadsarkivet. Vid enstaka tillfällen har inspelningenkommenterats när bandet stängts av i samband med paus eller vid avslutad dis-kussion. Någon deltagare har då uttryckt en lättnad att inte längre bli inspelad.


Den intensitet och engagemang som präglat de flesta diskussioner tolkas som attdeltagarna inte störts av inspelningen.

Samtalsmiljö

Varje grupp skapade sin egen miljö för diskussionen. Som samtalsledare hade jaggivetvis också betydelse för utvecklingen av diskussionen. Ambitionen från minsida var att inte lägga mig i diskussionen eller föra fram egna synpunkter. Iställetsåg jag som min uppgift att påannonsera aktuellt tema, föra tillbaka diskussionentill temat om den hamnade för långt bort, se till att samtliga teman hann diskute-ras inom tidsramen och ta initiativ till kaffepausen. Trots föresatsen att inte läggasig i gruppernas diskussioner fanns tillfällen när jag t ex hade kunskap om det somdiskuterades och valde då att framföra den. Mina nickanden och hummandenhade naturligtvis också betydelse, genom att de oftast kan uppfattas som bekräf-telser på det som sagts.

Strävan var att skapa en atmosfär där deltagarna kunde känna sig trygga i att talaöppet om erfarenheter och föra fram synpunkter på välfärdsfrågorna. Det fannsinte heller något krav på enighet eller lösning på några problem, utan deltagarnakunde reflektera fritt. Förhoppningen var att på detta sätt skapa en så kreativmiljö som möjligt. En märkbart icke dömande samtalsmiljö kunde noteras i degrupper där deltagarna anförtrodde varandra personliga erfarenheter av känsligkaraktär. I flera grupper kommenterades diskussionen som ovanlig, i den mening-en att man kunde reflektera kring frågor, som man annars inte gör eller tar sig tidatt göra. En kvinna sade, efter att ha medverkat i en första diskussionträff, att detvarit så intressant bland annat att höra sig själv uttala vissa saker, för ”inte visstejag att jag tyckte allt det här”.

Med några få undantag11 har diskussionerna förts i lokaler i Rådhuset. Rådhusetär en symbol för makten i Norrköpings kommun och är därför inte en neutralplats. Flera av deltagarna har spontant uttryckt det som positivt att få komma tillRådhuset, vilket har uppfattats som att de känt sitt deltagande som viktigt. Plat-sen bedöms inte ha påverkat t ex vilja och kurage att kritisera politiker och högretjänstemän i kommunen. Det är istället något som ofta återkommit i diskussio-nerna.


När datainsamlingen inleddes, ägde de flesta diskussionerna rum i Biblioteket påtredje våningen i Rådhuset. Några diskussioner skedde i andra lokaler i Rådhuset(lokalerna Gull-Olle och Torgrummet). Lokalerna är alla traditionella samman-trädesrum, biblioteket omodernt, medan de båda andra är nyrenoverade. Av in-spelningstekniska skäl kom diskussionerna att flyttas till ett runt bord i mitt tjäns-terum på tredje våningen i Rådhuset.12 I rummet fanns böcker och annat materialliksom en stor anslagstavla där artiklar på välfärdstemat fanns uppsatta. Där fannsockså löpsedelsrubriker och artiklar som skrivits när rapporten ”Kalla fakta….”offentliggjorts. Några av deltagarna kommenterade den negativa bild av Norrkö-ping, som på det sättet förmedlats via media och via denna anslagstavla. Medstörsta sannolikhet var dessa artiklar redan lästa av de flesta gruppdeltagarna, menintrycket av ”elände” under 1990-talet kan ha försträkts när artiklarna sågs samla-de på det här sättet.

Bearbetning och analys av datamaterialet

De tre olika datamaterialen har bearbetats på olika sätt. Som tidigare har framgåttär det nyinsamlade kvalitativa datamaterialet det mest omfattande i projektet.Men först några ord om arbetet med det övriga datamaterialet.

Sammanställningen av statistik krävde endast marginell statistisk bearbetning. Vilkauppgifter som bearbetats och hur detta gjorts framgår av text i anslutning till deolika tabellerna och figurerna i rapporten ”Kalla fakta….”.

Under telefonintervjuerna antecknades informanternas svar, såsom jag som inter-vjuare uppfattade det som sades. För varje enskild fråga skrevs samtliga svar ut.Detta har sedan legat till grund för resultatredovisningen. I analysarbetet har tele-fonintervjuerna huvudsakligen tjänat som kompletterande informationsunderlaginför den avslutande diskussionen med förslag till välfärdspolitisk inriktning. Detelefonintervjuades svarsfördelning på den s k trendfrågan har jämförts med dis-kussionsdeltagarnas svar på samma fråga.13

Inspelningarna från gruppdiskussionerna har skrivits ut ordagrant. Därefter hartextavsnitt från grupperna samlats tema för tema i nya dokument. Den förstaanalysen av texterna gjordes med hjälp av Grounded theory-analysens tekniker14,även om studien i övrigt inte vilar på en sådan metodisk grund. Arbetssättet inne-bar att texterna kodades öppet utifrån vad varje utsaga eller avsnitt handlade om.


Därefter identifierades mönster i texterna och dessa nämndes vid olika begrepp,kategorier. Innehållet sorterades efter dessa kategorier och citat som gav stöd fördet som sagts sparades. Detta ledde fram till den temavisa beskrivningen av resul-taten. Tillvägagångssättet inkluderade på detta sätt en förutsättningslös sökningpå varje tema utifrån en given struktur som temaindelningen gav upphov till.

Enkäterna med gruppdeltagarnas bakgrundsuppgifter och inställning till ett antalpågående trender i samhället har databearbetats. Den s k trendfrågan kan baraknytas till övriga individdata i 50 fall eftersom frågan till en början var skild frånden i övrigt ihopnitade enkäten.15 Samtliga gruppdeltagares inställning till olikatrender i samhället har dock kunnat jämföras med hur strategiska personer i kom-muner ser på samma utvecklingstendenser.

Under bearbetningen av enkäterna har ett antal sammanslagningar av svarsalter-nativ gjorts. Åldern har delats in i yngre (-35), medel-ålders (36-55) och äldre(56-). Utbildningsfaktorn har grupperats i gymnasium eller lägre respektive aka-demisk utbildning. Variabeln födelseland är indelad i de som är födda i Sverigerespektive de som är födda i annat land.

Det interna bortfallet på den s k trendfrågan, där tolv trender räknas upp ochrespondenten ska ange om hon eller han är mer positivt inställd än negativt ellertvärtom till respektive samhällstrend, ligger mellan 6 och 22 procent. Det visarsvårigheten att med på förhand givna svarsalternativ besvara en så komplex frågasom utvecklingstrender handlar om. Många har skrivit eller kommenterat underifyllandet att ”det beror ju på” om det är under nu givna förutsättningar eller heltförutsättningslöst. Den trend där flest har avstått från att ange sin inställninghandlar om kapitalinkomsternas ökade andel av människors inkomster. Vad somavses med kapitalinkomster har inte varit allmänt känt och någon exemplieringgjordes inte i den skriftliga frågan. Däremot gavs exemplet ”aktievinster” muntli-gen om någon av deltagarna frågade när de fyllde i enkäten.

Med hänsyn till det stora interna bortfallet och till de få svar som går att hänföratill individ, behandlas resultatet på ”trendfrågan” med försiktighet. Det ger ändåen fingervisning om hur positivt respektve negativt inställd gruppdeltagarna ärtill olika förändringar i samhället och kompletterar därmed diskussionsresultatet.Det är också intressant att jämföra gruppdeltagarnas svar på den här frågan med


hur de tio personerna med betydelsefulla positioner i Norrköpings kommun serpå samma trender.

Analysarbetet kan varken anses vara hypotesprövande eller förutsättningslöst. Sna-rare har teorier och perspektiv prövats mot det empiriska arbetet och dess resultati en ständigt pågående process.16

Fotnoter i detta kapitel1 Informanterna är deltagarna i gruppdiskussionerna liksom de personer som telefonintervjuades.2 En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 1.3 Halvorsen, K. (1992).4 Yngre barn än i högstadieåldern dvs under 13 år uteslöts.5 SCB 2000.6 Av de fem som angivit att de bor i radhus har några samtidigt nämnt att det är en bostadsrätt. Dessa harinkluderats i kategorin villa/radhus.7 Mimer är en verksamhetsenhet i kommunen med lokaler i huset Strykbrädan inom det ombyggda gamlaIndustrilandskapet.8 Utveckling Norrköping AB startade 1996 och avvecklades vid årsskiftet 2000/2001, syftade dels till attverka för näringslivets utveckling, dels marknadsföra Norrköping i generell mening.9 Vid första träffen i Trozelligruppen närvarade också en ung man som invandrat till Sverige under 1990-talet. Han försvann efter pausen och hade inte sagt något under diskussionen varför han inte räknas medbland deltagarna.10 Se ovan sid 3111 De båda pensionärsgrupperna har träffats i hemmiljöer och arbetslöshetsgruppen på Trozellihuset.12 I biblioteket stördes inspelningen t ex av förbipasserande som smällde i dörrar, regnande etc13 Trendfrågan handlar om informantens inställning till tolv pågående samhällstrender. Dessa framgår avdiagram på sid 46.14 Starrin, B, m fl (1991).15 Bakgrunden var en ambition att deltagarna skulle förmedla en gemensam inställning från respektivegrupp i dessa frågor åt det positiva eller det negativa hållet. Efter en tids arbete i projektet framstod detsom mer intressant att se eventuella skillnader i inställning utifrån individernas bakgrundsdata.16 Med andra ord har den analysmetod som präglat projektarbetet varken varit induktiv eller deduktiv utansnarare abduktiv.


Resultat

Samtalet med norrköpingsbornaär centralt.................................................. 43

Vad tycker tio ”betydelsefulla” personerom Norrköpings utveckling? ................... 43

Inställningen till pågåendesamhällstrender ........................................ 45

Norrköpingsbor samtalar om välfärd ..... 47

Välfärdsbegreppet .............................................. 48

Målbild 2010 ........................................................ 65

Berättelsen om 1990-talet .................................. 91

Reflektioner om framtida välfärd .................... 119

Hur rikta satsningar respektivebesparingar av 100 miljoner kronor? .............. 137


Samtalet med norrköpingsborna är centralt

Den statistiska kartläggningen är som sagts tidigare redan avrapporterad i doku-mentet ”Kalla fakta. Välfärdsutvecklingen under 1990-talet i Norrköping”. I detföljande kapitlet redovisas inledningsvis resultaten från telefonintervjuerna medrepresentanter för betydelsefulla aktörer i Norrköpings kommun. Därefter resul-tatet av den s k trendfrågan, eftersom den förbinder dessa tio informanter meddeltagarna i gruppdiskussionerna. I övrigt handlar kapitlet om vad som kommitfram i de samtal som ägt rum med norrköpingsbor. Detta resultat är utan tvekanmest centralt i studien och därmed även i den här rapporten. Redovisningen frångruppdiskussionerna är omfattande, framför allt av det skälet att värdet av detsom sagts i grupperna är mycket mer än ett underlag för den diskussion och deförslag som förs fram i det avslutande kapitlet. Avsikten med den utförliga be-skrivningen är att ge förutsättningar för ytterligare bruk av resultaten, t ex sominspirationskälla för diskussioner i olika sammanhang. I redovisningen går detockså att hitta spännande förslag som kan utvecklas vidare.

Vad tycker tio ”betydelsefulla” personerom Norrköpings utveckling?Samtliga dessa tio personer var strategiskt utvalda för att medverka med sina res-pektive perspektiv på Norrköpings kommun och dess framtid. Samtliga var män.På frågan om vad som bidragit till deras syn på Norrköping, framhöll tre av deintervjuade att de bor i Norrköping och en fjärde att han tidigare bott i kommu-nen. I övrigt hänvisade flera av dem till sina kontakter med kommunala politikeroch tjänstemän föranledda av den position i företaget/organisationen som de inne-hade.

De tio intervjuade männen beskrev den pågående transformationen i Norrköpingsom det mest karakteristiska för Norrköpings utveckling under 1990-talet. Slutetpå industriepoken och början på en utveckling av Norrköping som kunskaps- ochkulturstad präglade det gångna decenniet. I denna omvandlingsprocess har uni-versitetet fungerat som en hävstång in i det nya. Med Campus Norrköpings eta-blering har följt en ny befolkningsstruktur med bl a fler unga och som en effektdärav förändrade köpmönster, sade informanterna vidare.

Resultat


Omvandlingsprocessen beskrevs av flera som två parallellt verksamma trender,den ena nedåtgående för tillverkningsindustrin där bl a Ericssons nedläggningnämndes och den andra uppåtgående trenden med universitetsetableringen, upp-rustningen av stadsmiljön och en ökad stolthet över sin stad. Det har funnits enförmåga till nyorientering och gryende vilja att söka samverkan för Norrköpingsbästa. De flesta av de intervjuade tycktes vara överens om att kommunen klaratomställningen ”hyggligt” men det uttrycktes samtidigt en oro för att kommunled-ningen inte orkar driva utvecklingen vidare.

Kommunens roll har under 1990-talet förändrats, menade kommundirektören.Från att ha varit en dominerande aktör i kommunen, som tog hand om mycket,till att vara en part av flera. Han härledde kommunens många stora egna åtagan-den idag till den bakgrunden.

Samstämmigheten var nära nog total bland de tio intervjuade männen om attmarknadsföringen av Norrköping är den fråga som Norrköpings kommunled-ning ska prioritera de kommande åren. Att ”göra Norrköping attraktivt” för före-tag, studerande och boende, ”stärka varumärket Norrköping”, skapa en bra nä-ringslivsstruktur och goda kommunikationer nämndes av informanterna. I arbe-tet med att attrahera nya industrier, företag och boende pekades särskilt på bety-delsen av att det finns bra utbildning på alla nivåer och att bostadspolitiken prio-riteras.

Landstingsdirektören menade att kommunen förutom näringslivsutveckling be-höver prioritera äldreomsorgen genom att bli en attraktiv arbetsgivare och ge äld-re en värdig miljö. Representanten för Whirlpool delade övrigas uppfattning omprioritering, men lägger till vikten av att Norrköping allierar sig med Linköping ien gemensam marknadsföring.

Förhoppningar sätts till att kommunen lyckas att attrahera de nya människornaoch den nya industrin. Här hoppades universitetets båda dekanus att universitetetska föra med sig positiva sociala och kulturella effekter och att företagsetablering-ar följer i spåren av den utvecklingen. De orosmoln inför framtiden, som de inter-vjuade såg, var att den påbörjade positiva utvecklingen inte lyckas, att kommu-nens ekonomi blir kraftigt försämrad och att Norrköping blir en polariserad stad.

Informanterna ombads vidare att ge sin bild av hur kärnverksamheterna fungerar


i Norrköping. Många avstod från att svara då de saknade egen erfarenhet frånverksamheterna. Av de svar som avgavs kan följande summering göras; förskolanfungerar ganska bra och socialtjänsten likaså. Däremot kom två motsatta bilderatt beskrivas om skolan och äldreomsorgen. Skolan beskrevs som allt från ”i kris”till ”bibehållen bra kvalitet” med en dominans av negativa omdömen. Äldreom-sorgen bedömdes som ”dålig, en rysare i hela landet” till att den fungerar ”jättebra”.

Flera av de tio intervjuade männen talade om den kraft som kännetecknar Norr-köping och som har bidragit till att kommunen klarat många kriser och står välrustad inför framtiden. Bland övriga kommentarer kan noteras två helt olika syn-sätt på kommunen som organisation. En av de intervjuade ansåg att politikernahade för mycket makt i Norrköpings kommun, medan en annan menade att Norr-köping är tjänstemannastyrt. Den första talade om en möjlig professionalitetskrismedan den andra om en icke fungerande politisk organisation. Landstingsdirek-tören pekade också på värdet av Norrköpings strategiska position i Östersjöregio-nen och närheten till Stockholm.

Inställningen till pågående samhällstrender

Den s k trendfrågan är den del i datamaterialet som knyter samman de tio bety-delsefulla männen med deltagarna i gruppdiskussionerna. Av diagrammet på näs-ta sida framgår vilka trender som informanterna fick ta ställning till och hur sva-ren fördelar sig bland de telefonintervjuade och bland gruppdeltagarna. Svarsal-ternativen var antingen ”mer positivt än negativt” eller ”mer negativt än positivt”.Som svarande behövde man alltså inte ta direkt ställning till om man var för elleremot utan istället ange vilken av den positiva respektive negativa inställningensom övervägde.1

Nästan två tredjedelar av gruppdeltagarna ansåg att sex eller fler av de tolv trendernaär mer positiva än negativa. Gruppdeltagare yngre än 36 år var mer positiva änmedelålders och äldre. En tydlig majoritet bland gruppdeltagarna var mer positi-va än negativa till Norrköpings utveckling från arbetarstad till utbildningsstad.De var nästan lika positiva till den ökade etniska mångfalden, att det ställs högreutbildningskrav på arbetsmarknaden och till Sveriges närmande till övriga med-lemsländer i EU. Även förändringen till ökat distansarbete sågs som mer positivtän negativt liksom diskussionen om skatteavdrag för hemnära tjänster. Föränd-


ringen mot ökat antal friskolor, ökad andel privata vård- och omsorgsgivare ochatt fler människor tar initiativ till köp av privata försäkringar ansåg ungefär fyraav tio deltagare vara mer positivt och övriga mer negativt. När det gäller privataförsäkringar och privata vård- och omsorgsgivare framträdde kvinnornas inställ-ning som mer positiv än männens. Nästan samtliga svaranden var mer negativtinställda till ökade inkomstskillnader och en majoritet såg även ökningen av till-fälliga anställningsformer och att kapitalinkomster är en större andel av männis-kors inkomster än tidigare som mer negativt än positivt.

I jämförelse med gruppdeltagarna är de tio männen (nedan kallad telefongrupp)som representerar viktiga aktörer i samhället, som framgår av diagrammet, betyd-ligt mer positiva till nio utav de tolv uppräknade trenderna i samhället. När detgäller övriga tre är de ungefär lika positiva eller negativa som gruppdeltagarna.

Andel positiva till ett antal trender i samhället fördeladeefter diskussionsgrupperna och telefongruppen

1 Diskussion om hemnära tjänster2 Norrköpings utveckling

från arbetar- till utbildningsstad3 Högre utbildningskrav på arbetsmarknaden4 Ökad etnisk mångfald5 Sveriges närmande till EU6 Distansarbetet ökar

7 Kapitalinkomsternas andel ökar8 Tillfälliga anställningsformer ökar9 Ökade inkomstskillnader

10 Fler köper privata försäkringar11 Ökad andel privata vård- och omsorgsgivare12 Ökat antal friskolor


Norrköpingsbor samtalar om välfärd

Resultaten från gruppdiskussionerna presenteras temavis och varje tema avslutasmed en kort sammanfattning. Redovisningen inleds med att låta Norrköpings-borna i studien beskriva vad välfärd är för dem och hur dom skulle vilja karakte-risera ett lokalt välfärdssamhälle. Därefter presenteras resultaten från diskussio-nerna om innebörden i de olika formuleringarna i Målbild 2010. Det efterföljan-de kapitlet handlar om gruppdeltagarnas diskussioner om det gångna decenniet.Det följs av en redovisning av det som framkom när deltagarna konfronteradesmed att behöva göra en besparing respektive en extra satsning på 100 miljoner iden kommunala budgeten. Slutligen redogörs för hur de norrköpingsbor somdeltagit i diskussionerna funderar över frågor förknippade med framtida välfärd.

I gruppdiskussionerna blir det uppenbart att den enskilde gruppdeltagaren serden offentliga sektorn som en helhet trots att den organisatoriskt och ekonomisktär uppdelad mellan statlig, regional, landstingskommunal och primärkommunalverksamhet. I fortsättningen refereras därför till offentlig sektor som all verksam-het som helt eller delvis är finansierad av offentliga medel. Där gruppdeltagarnasärskilt avser någon del av den offentliga verksamheten skrivs det ut.

Presentationen är uppbyggd som en berättelse från diskussionerna såsom jag för-stått dem. Som stöd för den uppfattningen finns rikligt med citat. Dessa är redi-gerade, så till vida att bindeord har lagts till, för att få texten i citaten att flytabättre, ordföljder kan ha justerats och upprepningar tagits bort. I de fall helameningar i en och samma deltagares utsaga har hoppats över när han eller honciteras har det markerats med följande tecken; …//…. Där enstaka ord eller bisat-ser inte finns med i citatet är detta angivit med tre punkter (…).

I texten finns inte utskrivet från vilken grupps diskussioner citaten är hämtade.Den främsta anledningen till det är att det förelåg en liten, men dock en risk, attpersoner på så sätt kunde bli igenkända. Grupperna består i vissa fall av endast trepersoner och skulle då kunna identifieras med hjälp av övrig information omgruppbildande etc. Ur etisk synvinkel framstod valet att i första hand skyddainformanterna som självklart.


Välfärdsbegreppet

Grundläggande välfärd... ................................... 49

...och annan välfärd ............................................ 50

En grundläggande välfärdär samhällets uppgift ......................................... 52

Vem ska betala välfärden? ................................. 52

Har alla grundläggande välfärd? ....................... 53

Mycket av välfärden tas för given .................... 54

Välfärdskontraktet .............................................. 55

Lättare att beskriva vad välfärd inte är ............ 59

Välfärd är relativt ................................................ 60

Välfärd är subjektivt ........................................... 61

För mycket välfärd .............................................. 61

Välfärd som slår tillbaka på individen .............. 62

Sammanfattning ................................................. 63


Välfärdsbegreppet

Grundläggande välfärd…

Välfärd kan jämföras med livskvalitét, menade många gruppdeltagare. I diskus-sionerna om välfärd särskiljdes innehåll och kvaliteter hos begreppet välfärd frånvem som har praktiskt och finansiellt ansvar för den.

Det rådde en stor överensstämmelse i grupperna om att grundläggande välfärd ärtillgång till materiella resurser, som tillgodoser basala fysiska behov, och en känslaav trygghet i att det finns hjälp, när man behöver. En kvinna med personligaerfarenheter av att leva i ett land i krig beskrev hur de materiella tillgångarnasbetydelse bleknar i förhållande till att känna sig trygg under sådana omständighe-ter. Det hjälpte inte att ha vatten och el som hon säger. Det fattades något väsent-ligt ändå.


- Man tänkte Gud vad bra vi hade det. Vi hade vatten och el och allt annat.Men sen det där materiella man har runt omkring sig, det har inget värdelik-som. Då kan man inte prata om välfärd…//… Det är svårt att förklara så det ärmera liksom att man har den där trygghetskänslan inom sig själv, att man ärtrygg i sig själv och frisk om vi säger så.

- Jag tänkte också på det om trygghet som första ord man tänker på.

- Men välfärd är på nåt vis någonting att falla tillbaka på ifall det skulle händanågonting som gör att man inte klarar sig, att man gör sig illa.

Till den grundläggande välfärden räknades följande; säkerhet på gator och torg,arbete/försörjning, föräldraledighet, pension, ren miljö och tillgång till vatten,luft, värme etc. Sjukvård, medicin, tandvård, glasögon, äldre- och handikappom-sorg, barnomsorg ansågs också höra till välfärden och slutligen grundläggandeutbildning och infrastruktur såsom kollektivtrafik, post, sophämtning etc.

… och annan välfärd

Men välfärd är också något mer, menade det stora flertalet. Att ha kontakt medandra och göra saker tillsammans med andra, dvs ingå i en social gemenskap, ärvälfärd. Att känna sig behövd och delaktig i samhället, ha kontroll över sitt egetliv, ha tillgång till kultur- och fritidsaktiviteter samt utvecklingsmöjligheter nämndesockså som betydelsefulla delar i välfärden. Balansen i livet t ex mellan arbete ochvila framhölls som ytterligare en väsentlig del i en människas välfärd.

- …men jag tror att en viktig del är att vara behövd också, oavsett i vilketsammanhang. Att känna, jag behövs, min del är viktig. Att bli sedd, från detlilla barnet till oss äldre. Inte bara vara någon som ingen behöver.

- Okay, du blir mätt av att äta gröt varje dag, men det är inte roligt. Man blirganska trött på det. Nån gång vill du ha nånting annat också. Det är väl det somär …. Där kommer livskvaliteten in, men du överlever på gröt.

- Att leva är inte att bara gå till jobbet och äta. Det är lite mer. Man måste gemat till själen också. Man måste ha ett kulturellt liv också, det är inte bara ettarbetsliv.


- Det är inte välfärd om det innebär att större delen av befolkningen måste jobba16 timmar för att uppnå det. …//… Vilan får väl också ingå i basnivån.

Välfärd hör vidare ihop med den egna värdigheten, sade flera. Det handlar omden enskildes anseende och värde i samhället i jämförelse med andra. Du-refor-mens genomförande på 60-talet betydde ett jämlikare samhälle och att ingen an-sågs förmer än någon annan. De kvinnliga pensionärerna med erfarenhet före ochefter du-reformen hävdade att jämlikhet är en väsentlig faktor i ett välfärdssam-hälle och i en annan grupp lyftes jämställdhetens betydelse fram.


- Och det som ger oss värdighet är väl flera olika saker, men en, tycker jag för egendel, det är ju min egen livsstil naturligtvis och det andra är ju att jag har ettkunnande som är av betydelse för andra framför allt – att jag får uppskattningför det jag kan – det ger mig också en värdighet.

- Tänk att jag tycker att genom att dureformen trädde i kraft så vart det ett heltannat samhälle.

En grundläggande välfärd är samhällets uppgift

Principen som gällt i Sverige om att den grundläggande välfärden sköts på deallmännas uppdrag är viktig, ansåg de flesta gruppdeltagare. Den ska dessutomvara ”lika för alla” oavsett ekonomiska och andra sociala förutsättningar. Till denbasala välfärden som ska handhas, och helt eller delvis finansieras, via offentligsektor hör rätten till en egen bostad, mat, kläder samt vård, omsorg och stöd vidbehov.

- Jag tycker nog att det ska vara en samhällsuppgift alltså, sjukvård och tandvårdoch det här, det ska vara lika.

I vissa grupper vidgades det offentligas uppgift till att också skapa en bra miljö förmänniskor och verksamheter. I en grupp talades om välfärdssamhällets uppgiftsom att skapa en ”god jordmån för plantorna” (individerna) att växa i. Där skaförutom grundläggande fysiska förutsättningar finnas frihet, delaktighet och ut-maningar. I en annan grupp talades om att välfärdssamhället bör bistå med förut-sättningar för individerna att kunna leva ett självständigt liv och kunna ta ansvarför sig själva.

Vem ska betala välfärden?

Vem som ska finansiera den välfärd som, så att säga, ligger utanför den mestgrundläggande välfärden diskuterades livligt i grupperna. Några menade att sålänge de basala behoven av vård och omsorg inte kan tillgodoses ska inte kultur-och fritidsevenemang vare sig betalas med eller subventioneras av gemensammamedel. Andra såg i stället att välfärdssamhällets ekonomiska ansvar inkluderar ettviss mått av utbud i syfte att stimulera och bidra till individernas utveckling.Meningarna var som sagt delade i finansieringsfrågan och en deltagare menade attvarje åtagande som bekostas med offentliga medel bör ifrågasättas.


- Men jag känner så här, man ska inte satsa på det kulturella när det är såna håli det basala … i den basala välfärden.

Har alla grundläggande välfärd?

Om grundläggande välfärd är tillgång till materiella resurser som tillgodoser basa-la fysiska behov och en känsla av trygghet i att det finns hjälp när man behöver, sågavs flera exempel i grupperna på att frågan i rubriken måste besvaras negativt.Alla har inte grundläggande välfärd!

Kommuner och landsting erbjuder generellt en god fysisk omvårdnad och godmateriell standard, även om inte alla får lika mycket av den. Den psykiska om-vårdnaden är däremot eftersatt menade många gruppdeltagare. Det handlar omatt få ett värdigt bemötande, att bli sedd och genom det uppleva en känsla avtrygghet. ”Det mänskliga” i verksamheterna och i samhället i stort har ”man glömtbort”, som en deltagare uttrycker det..

- Jag kan säga på ett sjukhem idag lika väl som på 80-talet, 70-talet, jag började71, så har vi en fantastisk fin fysisk vård. …//…Man är ren jämt. Kläderna bytsvarenda dag. Man får god mat om man nu vill ha den, det är ju däremot lite sioch så med det. Men den psykiska vården är under alla kritik som jag kankänna.

- Landet har utvecklats jättemycket, tekniken har utvecklats jättemycket, menmänskligheten har man glömt bort.

I en av grupperna konstaterades att utvecklingen i Sverige och i Norrköping letttill att vi har mindre välfärd nu än före 1990 och man ställde sig frågan; Vad är detsom egentligen gått förlorat? En del av förlusten är trygghetskänslan, menademan. Tilliten till att få hjälp när vi behöver brister.

- Det som vi förlorar är tilliten till att alla vill oss väl alltså. Vi känner oss intetrygga eller tror inte, att om inte jag betalar min egen pensionsförsäkring ska välingen annan ta hand om mig. Då är det väl något annat man förlorar än detmateriella om välfärden är det.

Samhället brister år 2000 i att ge grundläggande välfärd menade deltagare mederfarenhet från socialtjänstarbete. T o m socialförvaltningen sätter gränser och


kräver motprestationer från enskilda för att de ska få behandling etc. Man måstehelt enkelt kvalificera sig för olika rättigheter som t ex att komma in i socialför-valtningens stödboende. Det hela leder till en paradox, att man som klient måstevara behandlingsmotiverad och nykter trots att den sociala problematik som orsa-kat biståndet från samhället avser t ex alkoholmissbruk. Man har skapat verksam-heter utifrån en verklighet som inte existerar och låtsas då som om det är fel påverkligheten, sades t ex av en deltagare i samtalet.

- Det är en felplanering. Man gör en verksamhet utifrån en verklighet som inteexisterar och så låtsas man att dom här människorna inte finns. I stället för atttitta på de här hemlösa - vilka kategorier är det? - Hur kan man liksom tillgo-dose behovet utav någon form av trygghet, någon form av sängplats eller boende?

- Är dom kapabla att laga sin mat själv och hur ska dom i annat fall få denmaten? Sen kanske verkligheten ser ut så, att det är en grupp av dom här män-niskorna faktiskt som inte har möjlighet att bryta sitt missbruk. Men dom exis-terar ju. Dom finns och dom är kommuninnevånare.

Flera deltagare med invandrarbakgrund poängterade det starka behov av trygghetoch säkerhet som nyinflyttade flyktingar och invandrare har. Varje enskild in-vandrare behöver bemötas utifrån sin unika situation. Integrationen bör om denska lyckas, genomföras i den enskildes takt. Förståelse från omvärlden i det nyalandet, för dessa mänskliga behov, har brustit, sades bl a i de båda internationellagrupperna som var mycket kritiska till svensk integrationspolitik. Den passivise-rar människorna och ser inte till den individuella invandrarens behov av stöd iförsta hand, menade dessa kritiker.

Mycket av välfärden tas för given

Jämför vi svensk välfärd med andra länders så framstår de stora skillnaderna. Mycketav det som man tar för givet är inte alls självklart i andra länder och på andrakontinenter. I en av grupperna försiggick en längre diskussion om den svenskavälfärden i ett globalt perspektiv. Bl a diskuterades om det över huvud taget ärmeningsfullt att göra den jämförelsen. Hur långt sträcker sig vår solidaritet ochvårt ansvar. Är vi giriga i ett globalt perspektiv när vi vill förbättra välfärden iNorrköping eller är det ens skyldighet att förbättra det man har möjlighet attpåverka.


- Mycket av det som vi inte säger nu om man pratar om välfärd, det är sånt somman på något sätt tar för givet. Hade du suttit i något annat land, med heltandra förhållanden så hade man säkert sagt väldigt många av dom sakerna, somvi inte säger nu, som ändå är välfärd så att säga. Om man bortser från basbehovså har vi ju liksom möjligheten att förflytta oss och det är mycket…//… För detär ju så, tittar man i vidare perspektiv skulle man liksom säga att vi lever i fredoch ett mål måste vara att vi ska leva i fred och att man är frisk. Frågar man ensom är sjuk så är det att man är frisk eller att man har möjligheter att få hjälpom man blir sjuk, det är också en typisk välfärds grej. Så det finns väldigt mycketsom man skulle säga är välfärd förutom basbehoven.

Välfärdskontraktet

Ett ofta återkommande tema i gruppdiskussionerna var ömsesidigheten i välfärds-samhällets konstruktion. Individen bidrar genom arbete, eller på annat sätt, medskattemedel till den gemensamma ”kassan” vars syfte är att omfördela medlenöver individernas livscykel och mellan individer. Man kan tänka sig ett välfärds-kontrakt mellan individen och de offentliga välfärdsorganisationerna, inkluderatkommunerna, förenat med skyldigheter och rättigheter för båda parter. Utveck-lingen under 1990-talet har skapat en osäkerhet om staten och kommunerna föl-jer sin del av avtalet. Staten har t ex begränsat personkretsen och sänkt ersättnings-nivåer i olika försäkringar.2 De dramatiska nedskärningarna i de kommunala verk-samheterna som förskola/skola och äldreomsorg har inte kunnat genomföras utanatt ge effekter på kvaliteten. Individen upplevs inte längre erhålla samma serviceoch återbäring på sina investerade medel till det allmänna. Många har redan kom-pletterat de generella försäkringarna med privata försäkringar, och i gruppernatalade man om att fler sannolikt kommer att finna det nödvändigt i en framtid.Det fanns en uttalad oro i många grupper för att den utveckling som det instabilavälfärdskontraktet leder till, bidrar till ökade klyftor mellan människor.

Skattebetalande individer och företag är de indirekta välfärdsproducenterna ut-tryckte sig en gruppdeltagare. Det är de som finansierar välfärden genom att gestat och kommuner mandat att ta hand om de ekonomiska medlen och förvaltaoch fördela dem på sätt ”som vi anser va riktigt”. Vad som anses vara riktigt varierardock mellan olika individer, som bl a framgår av den här studien.


I diskussionerna märktes en uppenbar osäkerhet över hur välfärdssamhällets insti-tutioner agerar och hur de kommer att handla i framtiden.3 Staten, det offentliga,har svikit, menade många deltagare och individens motivation att bidra till detgemensamma upplevs inte längre som lika stor. Legitimiteten för välfärdssystemetär i fara. I flera grupper uttalades en beredvillighet i att betala skatt, om man varsäker på att t ex barnen skulle få en bra skolgång och att man blir omhändertagenvid behov, dvs att försäkringen utfaller när den kan komma att behövas. I annatfall söks alternativa vägar såsom friskolor och privata försäkringar. Det är intebara statens skyldigheter i kontraktet, som sätts under lupp, utan även andra indi-viders avtal med staten. Det uppmärksammas t ex om någon enskild person fårmycket från det gemensamma utan att ha bidragit med sin beskärda del till syste-met. Det är inte alltid så lätt att veta, om och i så fall med vad och när, en individhar så att säga fullgjort sina skyldigheter att betala in skatt till systemet. Det häng-er samman med att en grundläggande avsikt i förvaltandet av gemensamma skat-temedel är att omfördela dessa över en individs livscykel. Det krävs god känne-dom om en person för att kunna säga att han eller hon ”skött” sin del av avtaleteller inte. I brist på den kunskapen blir ofta yttre faktorer såsom ålder och utseen-de istället underlag för personliga tyckanden, vilket lämnar rum för fördomar.

- Jag är glad över att betala mycket i skatt för att se till att mina barn får en brastart i livet i en god skola.

Pensionärer är en grupp som de allra flesta tyckte samhället självklart skulle taansvar för, när det gäller deras försörjning och behov av vård och omsorg. Derasrättigheter ifrågasattes inte av gruppdeltagarna. I flera grupper var man bekymradöver att gamla människor inte kan gå till läkare eller köpa ut recept när dombehöver, efter att dom har tjänat samhället i 30-40 år. Det sågs som exempel på attvälfärdssamhället inte fullgör sina skyldigheter gentemot medborgarna.

Det finns många citat som ger stöd för den här tesen om det ömsesidiga i välfärds-kontraktet. I en pensionärsgrupp sades t ex så här om välfärd;

- Det blir inte bara serverat utan det gäller ju att ge och ta där va.

Samtalen om välfärd kom också in på frågan om inte omfördelningen av resursermellan människor har gränser. Känsligheten för vad andra får tycks ha ett sam-band med vad man personligen upplever sig få ut av att betala skatt. Det måste


med andra ord gagna individen personligen, för att denne ska vara generös motandra. Ska t ex en invandrare som inte hunnit bidra till välfärdssystemet och somär i stort behov av både tandvård och sjukvård få sina behov tillgodosedda ellerinte? Det menade en deltagare är att gå för långt i omfördelning. Mannen antyddeatt det skulle kunna innebära att resurserna inte räcker till andra som genomarbete och inbetalning av inkomstskatt har en, som han menar, given plats i väl-färdssystemet.

- …vi har ju fått mycket invandrare som har väldigt dåliga tänder. Och har haftockså dålig sjukvård…. Och har ett stort behov av vård, tandvård och ävenannan sjukvård. Det är väl dom som inte har några pengar, dom utnyttjar ju dådet välfärdssystem som är byggt då, och skuffar undan andra som har varit medoch byggt upp det här samhället.

En annan deltagare i samma grupp påminner omedelbart om invandrares bidragtill Sveriges utveckling och nämner bl a industrimannen de Geer, som betytt såmycket för Norrköping.4 Det aktualiserar frågan om hur långt tillbaka man ärberedd att gå, för att se att flödet mellan individ och stat är i balans.

- …speciellt här i staden, de Geer och så vidare. Han var ju inte alls svensk. Detär tack vare honom som vi har det som vi har det eller hade det i Norrköping.Och tittar man på varje gång som det har blivit ett lyft för Sverige som nation,välfärd på något sätt, så har det varit tack vare utlänningar.

I flera grupper diskuterades konsekvenserna av att olika välfärdskulturer möts.Svenskar är uppvuxna i en kultur med ett stort kollektivt ansvar, medan mångainvandrare har erfarenheter från samhällen där individen och familjen är de störs-ta välfärdsgivarna.

- Det är en kulturkrock. Vi har det här inbyggt i oss att vi ska ta ansvar, vi skahjälpas åt och vi sköter mycket via skatten va. Sen kommer man från en annankultur där man har ett annat sätt att se på det. Man ser liksom, man är smartom man kan hitta vägar,… för grejen går ju ut på att man ska få så mycket sommöjligt för så lite energi som möjligt.

Dessa olika synsätt kan skapa konflikter och utgöra grogrund för rasism, sades inågon grupp. Det åvilar oss som svenskar att förklara bättre hur vårt system är,


menade man vidare i gruppen. Alternativet är att svenskar och Sverige är öppnaför förändringar. Gruppdeltagarna uppmanade till ökad diskussion om solidari-tet och demokrati, då dessa värden är redskap i det svenska välfärdssystemet. Harinnebörden i dessa ord förändrats i takt med att det tidigare slutna och jämlikasamhället Sverige blivit mer heterogent sammansatt undrade man i en grupp.5

I vissa grupper fördes samtal om vem som har ansvar i ett välfärdssamhälle. Hurlångt sträcker sig mitt personliga ansvar? Låter alltid välfärdssamhället individerta ansvar om och när de så önskar? Nej, sade deltagarna i några grupper ochnämnde exemplet med invandrare som inte tas emot på arbetsmarknaden. I engrupp säger en kvinna att hon ställer krav på människor att de tar det ansvar deförmår. Och att hon har svårt att stå ut med de som smiter ifrån sitt ansvar.

- …då ska man nyttja dom gåvorna man har fått på ett bra sätt. Man ska intesmita undan utan man ska ta det egna ansvaret det kräver jag av varje männis-ka.

Varför tar inte alla sin del av ansvaret? Åsikterna om orsaken gick isär vilket fram-går av nedanstående citat. Där är det en annan kvinna i samma grupp (som denkvinna som citeras ovan) med andra erfarenheter, bl a från nedläggningen av detföretag hon arbetade på. Hon såg då hur olika arbetskamraterna reagerade. Detvar svårt att på förhand veta hur de enskilda individerna skulle klara den då aktu-ella krisen. Hon sade sig ha förstått efteråt att var och en hade sina skäl för sinspecifika reaktion. En person som inte orkar med att ta ansvar för sitt liv ”får måväldigt dåligt innan man kommer till det stadiet”, uttryckte sig kvinnan bl a i dethär citatet.

- Det är något som klickar där alltså. Det är någonting som har gått fel för domfrån det att dom var små. …Man bara inte blir sån rakt upp och ner, tror jag,utan det är något. Det är en process alltså. Man får må så väldigt dåligt förstinnan man kommer till det stadiet och då har man den här attityden för attskydda sig själv i den situation man är, tror jag.

Den som inte förmår bryta en ond cirkel behöver hjälp. Men det finns gränser förhjälpen, menade en annan kvinna.


- Men det är ju det, om man gör det tre, fyra gånger, och det ändå inte blir någotresultat. Ja, jag har svårt för det.

Lättare att beskriva vad välfärd inte är

I stort sett alla som på något sätt studerar välfärd hamnar i svårigheter att definieravad man då menar. Det gemensamma kan dock tolkas som en önskan om att nåett samhälle som är bra för alla ”det goda samhället”. I politiska målbeskrivningaranvänds inte sällan formuleringar som dessa. Samma gäller i Norrköpings kom-muns Målbild 2010 där målet beskrivs i termer av att Norrköping ska kunnaerbjuda ”det goda livet” … Så snart begrepp som välfärd och ”det goda samhället”ska konkretiseras visar det sig vara olika uppfattningar om innebörden. Några harfunnit det lättare att ta avstamp i ofärd och det som kan sägas om ”onda samhälls-förhållanden”. Det kan bestämmas genom att studera faktiska förhållanden, me-dan välfärd och ett gott samhälle kan betyda ett idealtillstånd som är svårt attbeskriva. 6

Även informanterna i den här studien hade ibland svårigheter att beskriva välfärd.Det var därför inte ovanligt att de istället talade om vad välfärd inte är. Som t exatt behöva vänta på att få hjälp inom sjukvården är inte välfärd, menade en delta-gare. Krigstillstånd gavs som exempel på ofärd då den grundläggande tryggheteni att över huvud taget överleva saknas. Den utbredda ensamheten var ytterligareett exempel på vad välfärd inte är. Amerika framstår för många som ett avskräck-ande exempel och man uttryckte en oro för att utvecklingen i Sverige är på väg åtsamma håll.7

- Alla är uppe till frukost och sitter i matsalen och så där. Och när maten är klar,så sitter man där, och så sitter man där, och sitter hela tiden och stirrar in i envägg…//…Och så sitter dom gamla där och strirrar i en vägg och det tycker jaginte är välfärd alls.

- Ja, annars får vi samhällsklimat som i USA och där är det ju bara ett fåtal avdom som har det väldigt bra. Men dom allra flesta har det för djävligt. Nåt såntska vi inte ha. Det är inte välfärd det.

- Ja men förra året var det ju katastrof…man skicka ju hem människor som dörsamma timme som dom är hemskickade. Är det välfärd för våra äldre? Nä, jagtycker inte det.


I många grupper diskuteras de ökade klasskillnaderna i samhället och man menaratt det inte hör ett välfärdssamhälle till.

- Jag tycker inte om klasskillnader. Det är för mig också ett välfärdssamhälle, attdet ska inte finnas klyftor i samhället när det gäller det ekonomiska.

Välfärd är relativt

Det är vanligt att man beskriver en individs, grupps eller samhälles välfärd i rela-tion till andra individer, grupper eller samhällen i samma tid. Eller så relaterarman samtida välfärd till andra tiders eller andra generationers välfärd. Innebördeni välfärd varierar alltså historiskt, rumsligt/geografiskt och över livscykeln.

En gruppdeltagare beskrev sin egen upplevelse av välfärd förr och nu på följandesätt;

- Förr mådde man bra trots att det var fattigt. Så det handlar inte bara om attman ska ha, tror jag i alla fall, alla dom här pengarna, men man ska klara sig.

- I början på 1900-talet, då var det inte självklart, att man hade kläder påkroppen, hade mat i magen, hade varmt och skönt, hade möjlighet att bo någor-lunda hyggligt.

I en av grupperna diskuterades välfärd i ett globalt perspektiv och någon framför-de att vår välfärd är på bekostnad av andras ofärd. I jämförelse med andra länderi världen och även i Europa, framstår Sverige som ett mycket bra välfärdsland.Samtalet väckte känslor av dåligt samvete blandat med tacksamhet över vad vi hari Sverige.

- Jag får lite dåligt samvete när man tänker globalt, för att vi har det så fruktans-värt bra ordnat runt omkring. Vi har ofta skyddsnät även om inte alla männis-kor har det. Vi har bra ordnat för gamla, bra ordnat för barn om man nu jämförmed utanför Sveriges gränser.

En gruppdeltagare som varit mycket ute och rest i världen och därmed hade re-flekterat över skillnaderna mellan länder säger.

- Jag menar vi har det helt underbart här i Sverige och så jättebra …


Välfärd är subjektivt

Vad som är välfärd för en individ behöver inte vara det för någon annan. Det haratt göra med personliga preferenser och värden, men också i vilken fas i livet manär. Välfärd för en småbarnsförälder är inte detsamma för samma individ senare ilivet. Under de familjebildande åren betyder sannolikt sådant som en tillgängligoch kvalitativt bra barnomsorg liksom grönområden med lekplatser mycket, medandet för en äldre eller en ensamstående är andra saker som t ex ett anpassat boendeoch närhet till kultur etc

- Tittar man på sig själv, så kanske jag just nu inte är behov av sjukvård. Barn-tillsyn och sånt där är jag inte alls intresserad av, inte alls annat än för minabarnbarn. Det är just det här att man har dräglig bostad, att man har försörj-ning, att man har ett rikt friluftsliv eller fritidsliv eller rik fritid osv. Det är judet som ligger mig nära då.

Flera exempel togs upp på det här temat. Man kan känna sig trygg, utan att förden skull varken äga mycket eller känna sig nöjd. Eget boende kan betyda välfärdför en individ och leda till ofärd för någon annan som saknar nätverk och stöd.

- Sen kan man ha dåligt ekonomisk ställt, men kanske inte bryr sig så mycket omdet, så att man ändå upplever att man trivs med tillvaron, så måste det räknassom välfärd, tycker jag.

- Det är en väldigt individuell upplevelse. Som dom som säger att man kankänna sig trygg och tillfredsställd i en väldigt torftig miljö, som någon annantycker är torftig. Men själv tycker jag inte det, utan jag får vad jag behöver här iden här miljön.

För mycket välfärd

I några grupper talade man om att det kan bli för mycket välfärd i meningen attman tar ifrån individen det egna ansvaret. Med ansvar växer och mognar männis-kan, vilket kan innebära att enskilda individer utvecklas och kan bryta ett negativtsocialt arv. Balansen mellan individens respektive välfärdssamhällets skyldigheteråterfinns i det här resonemanget. Välfärd ska inte vara något man bara får utan attta något ansvar själv.


- Jag tycker inte att det ska vara, jo, det ska vara välfärd, men det ska inte varaför mycket välfärd heller. Man ska kämpa lite själv också.

- Samtidigt som jag inte tycker att välfärd ska vara en mamma som sitter ochmatar barnen liksom.

- Det ska inte fungera så att man tänker; att man inte behöver bry sig, dom tarändå hand om mej.

Ett samhälle som levererar för mycket välfärd kan leda till att enskilda människorsläpper ansvaret för sin egen situation. Flera gruppdeltagare som var födda utom-lands ansåg att det svenska samhället skapat en vana hos individen, att det alltid ärnågon annan som tar ansvar. Det har hämmat initiativ och eget ansvar, menade de

- Det finns ju en baksida tycker jag också av välfärdens land, på det sättet attvälfärden blir någonting som jag har rätt till, som jag vill utnyttja, som jag så attsäga ska använda. Och därmed kanske lite grand av det här med ansvar kankomma lite på kant, därför att välfärden gör att man kan släppa ansvar.

- Nånting som jag tycker… i sverige blir man bara omhändertagen. Att samhäl-let tar hand om väldigt mycket, som vi själva kunde göra. Och man är så van, attnu när man måste göra saker själv, så klarar man inte det, utan man väntar attandra ska göra det.

Välfärd som slår tillbaka på individen

Välfärd innebär vissa rättigheter, men vem lägger sig i när en rättighet får negativakonsekvenser för enskilda individer. Den personliga integriteten skyddas, men tillvilket pris, frågade man sig i en grupp. För det stora flertalet fungerar lagarnasannolikt som åsyftats, men det uppstår situationer som gruppdeltagarna fannabsurda.

Förr låstes personer med psykiska problem in på mentalsjukhus, medan det ”nor-mala” i dagens svenska samhälle är att man ska leva så självständigt som möjligtdvs helst i egen bostad. En schizofren person t ex som går in i ett sjukdomsskovkommer att sträva efter isolering. Ju djupare den isoleringen blir ju starkare fästefår sjukdomen. I ett sådant fall kan lagen försvåra ett ingripande, som skulle kun-na bryta isoleringen och leda till att personen kom under vård i tid.


- Man gör en psykiatrireform. Där människor som är jättesjuka ska bestämmaöver sina egna liv, som slår tillbaks på dom med förnedring. Alltså! Dom får sålite hjälp för att lagen säger att man får inte gå in och störa när det är så…katastrof. Och där dom får hålla på att förnedra sig och gå under isen så dant,att det blir vårdtider på flera år efteråt. Så, välfärd, ja, man ger alla grupper isamhället rättigheter men ingen tar ansvar för vad som sker.

- Om man tänker tillbaka historiskt så är det ju många som har suttit inlåsta påvåra mentalsjukhus på papper, som det hette förr i tiden, som inte skulle ha varitdär. Om man ser lagen utifrån det perspektivet så kan man ju ändå säga att detvar lite på rätt väg.

Sammanfattning

I gruppdeltagarnas perspektiv karakteriseras ett välfärdssamhälle av fred ochjämlikhet.”Ingen ska hamna utanför, så kan man kort sammanfatta.”, sade t ex engruppdeltagare. Ett välfärdssamhälles uppgift är vidare att skapa förutsättningarför individerna att kunna leva självständiga liv och ta ansvar för sig själva.

Allardts klassiska indelning av välfärden i ”att ha”, ”att älska” och ”att vara” fårhjälpa till att sammanfatta diskussionerna i grupperna om vad välfärd är.8 ”Attha”-dimensionen inbegriper det som behövs för att tillgodose fysiologiska behovsamt ett elementärt mått av trygghet. ”Att älska” handlar om behovet av gemen-skap med andra och ”att vara” om individens anseende och vara i samhället. Allatre dimensionerna finns rikligt beskrivna i de samtal som fördes i grupperna. Detrådde enighet om det offentligas ansvar för att tillgodose den grundläggande väl-färden, dvs ”att ha” dimensionen. Oenigheten handlade om finansieringen av deövriga delarna av välfärden. Gruppdeltagarna gav exempel på att inte alla har engrundläggande välfärd år 2000.

Gruppdeltagarna betonade i hög grad det ömsesidiga i relationen mellan välfärds-stat/kommun och individen. Var och en måste ta sitt ansvar och bidra efter för-måga, för att få del av den gemensamma välfärden. Där den ömsesidigheten inteär uppenbar, frodas lätt fördomar och misstänksamhet.

Slutligen talades om att välfärden lätt tas för given och att välfärdsbegreppet ärbåde relativt och subjektivt. Hur man ser på välfärd har att göra med vad man


jämför med och vem man är. Alla tyckte inte att välfärd alltid bara är något gott.Det kan bli för mycket välfärd, som resulterar i att människor släpper det egnaansvaret och stannar i sin utveckling. Välfärd i meningen att leva självständigt kanockså för vissa sjuka och handikappade snarare leda till ofärd genom att samhälletinte ingriper i tid.

Fotnoter detta avsnitt1 För diskussion om bortfall m m se under metodkapitlet sid 39.2 Taket i sjukförsäkringen är på en nivå som innebär att 30 procent av arbetskraften har inkomster över ersätt-ningstaket.3 Se diskussionen om framtiden sid 119 och framåt.4 Österberg, T (2000). I sin doktorsavhandling skriver hon att de flesta invandrare bidrar mer till den svenskaekonomin än vad de kostar under sina liv. Hon drar slutsatsen att Sverige tjänar inte bara kulturellt utan ocksåekonomiskt på invandringen.5 Se vidare under rubriken ”Berättelsen om 1990-talet;” solidaritet sid 106.6 Att utgå från ofärden gjorde t ex Sten Johansson i 1970-års levnadsnivåundersökning.7 Ytterligare diskussion om amerikaniseringen förs i kapitlet ”Reflektioner om framtida välfärd”8 Allardt, E (1981).


Målbild 2010

Målbild 2010 ................................................................. 66Vad innebär en väl fungerande barnomsorg? ........... 67

Tillgänglig för alla till en acceptabel kostnad ....................67Tillräckligt med personal och kompetent personal ...........68Verksamhetens och yrkets låga status .............................69Privata förskoleformer skapar klasskillnader ....................69

Vad innebär en grundskola som präglasav fysisk och pegagogisk kvalitet? ............................. 71

Fysisk kvalitet uppfattas som idrott och gymnastik ...........71Respektlösheten i skolan ettdominerande diskussionsämne........................................ 72Mer personal och kompetent personal är nödvändigt ......74En skola som möter upp den individuella eleven ..............74Pegagogiken präglas av miljön ........................................ 76Skolans betydelse undervärderad ....................................77

Vad innebär en kärleksfullvård och omsorg om de äldre? ................................... 78

Ordet kärleksfull ............................................................. 78Ett värdigt bemötande och tillräckligtmed tid är centrala kriterier ............................................78Mer personal och kompetent personal viktigt ..................80Flexibel personal betyderockså flexibla biståndsmottagare ....................................81Bra arbetsledning och tydlig kommunikation är viktig ......81Bättre samarbete mellan landstingoch kommun efterlyses ...................................................82Anhöriga självklara inom äldreomsorgen ......................... 83Synen på äldre och åldrandet ..........................................84

Vad innebär det att vara en deli den sociala gemenskapen?........................................ 86

Att ha någon sysselsättning och ha en uppgift centralt .... 86Varierande syn på gemenskap.........................................86Exempel på hur samhället genombeslut medverkar till utanförskap ....................................87Ömsesidigt givande och tagandemellan individen och samhället .......................................88

Sammanfattning .......................................................... 89


Målbild 2010

Målbild 2010

Kommunfullmäktige i Norrköpings kommun antog 1997 ”Målbild 2010 – enledstjärna för framtidens Norrköping.”1 Det är ett partiövergripande dokumentsom anger inriktningen för kommunens framtida förändringsarbete. Visionen avNorrköping år 2010 formuleras på följande sätt i Målbild 2010:

”Det goda livet med livskvalitet och trygghet för alla åldrar finns i Norrköping.Det goda livet kännetecknas av en trygghet som ligger i en väl fungerande barn-omsorg, en grundskola som präglas av fysisk och pedagogisk kvalitet samt enkärleksfull vård och omsorg om alltfler äldre i kommunen. Det goda livet inne-bär också att det finns plats för alla i Norrköping, oavsett förutsättningar, och attingen tillåts hamna vid sidan av samhällsgemenskapen.”

Under den här rubriken ska några formuleringar från visionen få ett mer konkretinnehåll. Gruppdeltagarna gavs nämligen i uppdrag att beskriva innebörden i enväl fungerande barnomsorg, en grundskola som präglas av fysisk och pedagogiskkvalitet, en kärleksfull vård och omsorg om alltfler äldre och vad det innebär attvara en del i samhällsgemenskapen.

Kanske p g a att ungefär hälften av gruppdeltagarna var anställda i kommunen vardet relativt många som kände till att dokumentet Målbild 2010 finns. Däremotvar innehållet inte lika känt. Några gruppdeltagare som i annat forum diskuteratmålbilden efterlyste mer realistiska mål. De menade att det var svårt att förverkli-ga Målbild 2010 efter 1990-talets nedskärningar.

På samma sätt som i samtalen om välfärd talades ibland om situationer som intehade fungerat så bra eller verksamheter med dålig kvalitet. Detta hjälpte till attringa in vad som skulle varit en fungerande barnomsorg, en grundskola med kva-litet osv.


Vad innebär en väl fungerande barnomsorg?

Tillgänglig för alla till en acceptabel kostnad

Faktorer med anknytning till organisation och administration dominerade närgruppdeltagarna beskrev innebörden i en väl fungerande barnomsorg. Det hand-lade t ex om tillgänglighet i meningen att alla ska kunna få barnomsorg oavsettarbetstider, arbetslöshet, ekonomi och barnens behov. Möjligheter att välja för-skola ansågs vara viktigt och i en grupp menade man att det borde även finnasekonomiska möjligheter att vara hemma med sitt barn. Avgiften för barnomsor-gen ska inte ta för stor del av föräldrarnas inkomster och en plats i barnomsorgenskulle fungera som ett slags abonnemang dvs utan tidsbegränsning. Samtidigtnämnde några yngre deltagare att barnens dagliga närvaro på dagis bör begränsasför barnens skull. Det är tröttande att under en längre sammanhängande tid varai grupp och i en ”stimmig” miljö, som det kan vara på ett dagis.


Tillräckligt med personal och kompetent personal

Det gångna decenniets nedskärningar inom barnomsorgen, och uppmärksamhe-ten kring dessa, förmodas vara en del i bakgrunden till att så gott som samtligagrupper menade att mindre barngrupper och tillräckligt med personal är avgö-rande för en väl fungerande barnomsorg. För att bedriva en verksamhet med kva-litet får antal barn och antal personal bedömas utifrån de förutsättningar som ärför handen i varje enskilt fall. Behoven ska vara styrande. Förskolan ska kunnaerbjuda något mer än ”förvaring” av barn. God kvalitet i barnomsorgen är attpersonal på förskolan ser varje barn individuellt och bemöter barnet utifrån dessunika behov, menade det stora flertalet av deltagarna. Att kunna vara utomhusmed barnen, erbjuda en lugn miljö och en pedagogisk verksamhet var andra kva-litetskriterier som nämndes. Barnomsorgen ska ge alla barn samma rättigheteroch trygghet. Även föräldrarna till barnen ska kunna känna sig trygga med place-ringen och bli väl bemötta av personalen. Det handlar om ett samarbete mellanpersonal och föräldrar för barnets bästa, betonades i flera grupper.

- Dom skulle aldrig hinna om det skulle vara ett litet busfrö som bara hoppar ut.De hinner inte med - två personer kanske på 22 barn.

- Som vi har det idag så är det så oerhört sårbart personalmässigt så det behövsbara att en person blir sjuk så rasar det hela.

Integrationsfrågor blir en framtida kvalitetsfråga inom barnomsorgen, menadedeltagare i flera grupper. Dels att främja utvecklingen till att ha både män ochkvinnor i personalgrupperna och dels att utveckla integrationen mellan etniskakulturer, bostadsområden etc. Att åstadkomma etnisk mångfald kräver kompe-tens och planering. Två gruppdeltagare med egen erfarenhet av mindre lyckadeintegrationsambitioner menade att det annars t o m kan få motsatt effekt.

- T ex jag som Bosnientalande hamnade hos småbarn som är på väg att lära sigspråket. Så får dom en personal som inte kan språket eller pratar helt fel.

- Kan du ta hand om den för att du är invandrare. Det är du som måste ta handom det. Det är inte min sak alltså, det är allas ansvar och även ännu mera densvenska personalen att ta hand om det där barnet. För att barnet måste lära sigsvenska.


Under samtalen uttrycktes en övertygelse om, att det ökade antalet barn medsärskilda behov och olika diagnoser är en konsekvens av att mängden vuxna ibarngrupper och skolklasser minskat genom 1990-talets nedskärningar. Det sägermed andra ord mindre om barnen och mer om samhället. Så här såg några avdeltagarna på den utvecklingen.

- Man tycker att det här är jobbigt som förälder alltså, att få ett barn som blirdömt att dom har särskilda behov. Och då tycker jag man har misslyckats litemed att få en väl fungerande barnomsorg. För man ska inte behöva ha, tyckerjag, en massa olika bistånd beviljat och assistenter avsatta till vissa. Hade mantillräckligt med vuxna människor kring de här barnen så skulle det inte se ut pådet här sättet.

- Och sen, en undrar, för idag har man hittat nya sjukdomar bara för att ursäktasig för att man inte hinner med barnen. Jaha, du visste inte att det barnet medDamp, de där barnen har Aschbergs sjukdom….

Verksamhetens och yrkets låga status

Barnomsorgen som verksamhetsområde och yrket som förskollärare behöver fåökad status, för att klara rekryteringen av personal i framtiden. Lönen spelar enstor roll, menade många gruppdeltagare. Ordet dagis förminskar yrket och denpersonal som är verksam inom förskolan och i en grupp underströks vikten av attkonsekvent tala om förskolan i stället. Inställningen till yrket skapas redan vidvalet av gymnasieutbildning. Den som inte kommer in på någon annan gymna-siegren ”tvingas” att gå barn och fritid, vilket därmed definierats som lågstatus. Såhär kan det låta i skolan, berättade en deltagare.

- Men vad ska du gå för program? -Jag har inte så bra betyg så jag går barn ochfritid så blir jag dagisfröken. Det kanske man inte gör för man är intresserad.

Privata förskoleformer skapar klasskillnader

Till sist jämförde man kommunala förskolor med privata förskolor och föräldra-kooperativ i två grupper. Privata förskoleformer skapar klasskillnader, menadenågra av deltagarna, och gav följande två exempel; Det finns inte ett enda invand-rarbarn inskrivet på de privata förskolorna som de kände till. Likaså behöver för-äldrarna till barn på föräldrakooperativ ha arbeten, som medger att de kan göra


insatser på förskolan två dagar i månaden, vilket därmed utesluter vissa föräldraroch barn.

- Dom här privata daghemmen, det finns inte ett enda invandrarbarn t ex på endel utav dom, utan det är väl fungerande föräldrar på dom här kollektiven.Dom jobbar ju två dagar i månaden och där blir klasskillnaden stor faktisktmellan dom kommunala och föräldrakooperativen.


Vad innebär en grundskola som präglas

av fysisk och pedagogisk kvalitet?

Fysisk kvalitet uppfattas som idrott och gymnastik

Följande samtal, hämtat från en gruppdiskussion visar att vissa gruppdeltagareuppfattade ordet fysisk i formuleringen som fysisk träning i skolan dvs idrott ochgymnastik.

Diskussionsledaren: - Vad skulle det vara då om det är fysisk kvalité?

Gruppdeltagare: - Ummm, men det är ju det med gympa då eller gymnastik.

Det ledde till diskussioner om att den fysiska träningen borde få större utrymmei skolan. Många uppfattade att barn och ungdomar nuförtiden sitter mycket stillaframför tv-apparaten, videon och datorn. Dessutom skjutsas många med bil tillolika aktiviteter. I en grupp föreslogs att integrera gymnastik i det övriga skolarbe-


tet. Något i stil med pausgymnastik på arbetsplatser. I en annan grupp under-ströks behovet genom att deltagarna refererade till hur snabbt unga människorslås ut i arbetslivet p g a sin eftersatta fysiska kondition och styrka. Det liggerdärför i samhällets intresse att verka för att skapa goda vanor vad gäller motionoch kost.

Respektlösheten i skolan ett dominerande diskussionsämne

Det gavs uttryck för en förväntan, i flera av grupperna, om att skolan ska sättagränser och se till att de efterlevs. Att visa respekt för varandra framstår som ettgrundläggande krav i en skola med kvalitet. En allmän uppfattning bland grupp-deltagarna var att respekten och toleransen för olikheter och tillkortakommandenbrister i skolan De vuxna måste ingripa när någon uppenbart bryter mot skolansoch samhällets umgängesregler. Texterna i ungdomarnas rap-musik kan tas somintäkt för att de unga själva efterfrågar respekt i samhället, framhöll en gruppdel-tagare. Diskussionerna i grupperna dominerades av frågan om vad som bidragittill den tilltagande respektlösheten, som också ansågs som en del i den allmännasamhällsutvecklingen. Samtalet rörde vidare var gränsen går mellan att visa för literespektive för mycket respekt. En deltagare hänvisade till att skolagans borttagan-de kan ha bidragit till att respektlösheten brett ut sig. Hur man uppfostrar utanaga har inte förmedlats. Istället har vi ett tillstånd som mer liknar avsaknad avuppfostran, framkom i det fortsatta samtalet i ämnet.

- Jag vet inte vad det beror på. Det är en kombination av föräldrar, lärare,lärarutbildning, media, TV. Jag vet inte vad det beror på. Inte riktigt bra, detvet jag.

- Man hade mera respekt förr för lärare. Sa dom till; nu ska det va tyst, så var dettyst. Det var så.

- Fast det tycker jag är bättre att det inte är så.

- Ja, men det kan finnas en gyllene medelväg. Lite kanske att man ändå visarrespekt. Det är väldigt respektlöst samhälle idag.

Eleverna gav sin syn på respektlösheten i skolan och menade att bristande respektför en eller flera individer kan vara grogrund till ett förakt för ett helt kollektiv. Enelev berättade hur hon kom på sig själv med att vilja hämnas på några lärare som


stod och pratade och avbryta dem mitt i pågående samtal. Detta för att två (an-dra) lärare tidigare under dagen avbrutit ett samtal mellan två elever.

- Jag kom på mig själv med…att jag tänkte, när två lärare stod och pratade; Jagstruntar i att vänta på lärarna. Men sen kom jag på att det är två helt andralärare. Jag var på väg att göra det, men kom på mig själv…. Men det blir en ondcirkel och sen så säger lärarna; - Ja men, alla elever dom är ju….

- Jag tror inte att lärarna orkar hur länge som helst med elever som är så därrespektlösa…. Då blir det att dom dömer ut alla, dom dömer ut sin nästa klassockså. Så fast man faktiskt aldrig ens har pratat med dom .

En skola med kvalitet ser inte bara som sin uppgift att förmedla teoretiska kun-skaper, utan även bibringa eleverna en social kunskap i form av umgängesregler,värdegrund, samhällsengagemang etc. I så gott som alla grupper betonades för-äldrarnas och skolans gemensamma ansvar i att fostra barn och ungdomar i vaddet innebär att leva i ett demokratiskt samhälle med dess krav och rättigheter. Ettbarns läroprocess inleds i hemmet och fortsätter därefter genom förskolan ochskolans alla stadier med successivt ökade krav och svårighetsgrader. En deltagareuttryckte sig så här:

…dom här grundreglerna ifrån förskolan. Så är man väl förberedd när mankommer till lågstadiet då. Där ska man lära sig och skriva och läsa och sen gårman till nästa stadium. Då ska man börja och få ett innehåll också.

Deltagarna i gruppdiskussionerna var överens om att målet för en grundskolamed kvalitet är att ge barn och ungdomar den bästa möjliga start i livet och i ochmed det krävs samarbete mellan vuxna i ett samhälle. Brister föräldrarna i sinuppgift ska samhället och skolan, som representant för samhället, kunna träda inmed en större insats.

I några grupper undrade man vem som egentligen har makten i skolan. Är det devuxna eller är det eleverna. Men i elevgruppen sade deltagarna att de upplevde sigha mycket begränsade möjligheter att påverka vad som händer i skolan. De ärvälkomna att ha synpunkter och vara med i förberedande diskussioner, men haringen beslutanderätt. De upplevde en maktlöshet som främst har att göra med detberoendeförhållande som de står i till de betygssättande lärarna.


- I dagens samhälle så är det väldigt väldigt väldigt väldigt svårt för oss attpåverka. Vi kan sitta i sådana här grupper, vi kan va med i partipolitiska ung-domsförbund, SSU eller ung vänster eller MUF eller vad som helst. Men vi kaninte sätta oss ner och bestämma någonting.

Mer personal och kompetent personal är nödvändigt

Mindre klasser och fler vuxna i skolan lyftes fram i diskussionerna som faktorermed betydelse för kvaliten. 1990-talets nedskärningar innebar att personella re-surser togs bort, som tidigare fångat upp svaga och tysta elever. I grupperna be-skrevs hur elever, som inte hänger med, kommer efter i sitt lärande, och hur elev-diagnostiserandet ökat. I bästa fall har dessa elever fått extra stöd eller placerats isärskoleklass.

- Det finns inget särskolebarn som kan gå i dom här stora klasserna även om domhar assistenter …//… Det innebär ju inte att ungarna är dummare nu än förtio år sedan, men det innebär att dom som kunde hanka sig fram i grundskolan,dom gör ju det inte längre. Det går inte och därför får man diagnostisera dom.Jag menar det är många dom där gränsungarna som aldrig var diagnostiseradeförut.

Lärarnas kompetens och intresse för yrket framfördes som ytterligare kriterier påen kvalitativt bra skola. Den individuella lärarens betydelse poängterades. Eleversom deltog i gruppdiskussionerna berättade att så gott som alla lärare de hade haftvar i 50-60-årsåldern. Många verkade ha tappat lusten och engagemanget för singärning, sade de. Högre lön föreslogs som viktigt för att uppvärdera lärares bety-delse och yrkets status.

En skola som möter upp den individuella eleven

I grupperna var man så gott som överens om att vår nuvarande kommunala skolainte fungerar som en skola för alla, dvs en skola med en sådan variation att det gesförutsättningar för en god framtid för alla barn. En skola för alla definieradesvidare som en skola med alternativ till teoretiskt inriktade program och frihetenatt som elev välja studieinriktning och skola. Friskolorna sågs i grupperna bådesom en möjlighet och ett hot. Möjlighet, så tillvida att de kan inspirera till utveck-ling inom kommunala skolor. Hot i bemärkelsen att engagerad personal söker sigdit. På samma sätt trodde många gruppdeltagare att elever och föräldrar med


intresse för utbildning är mer vakna för vad friskolorna kan erbjuda. En fråga somofta dök upp i samtalen var om friskoleplatserna blivit lika efterfrågade om dekommunala skolorna visat sig mer benägna att utvecklas och anpassas till nyakrav. Av följande citat framgår det motsägelsefulla i att inte förespråka friskolorsom idé, men att valet, utifrån givna förutsättningar i de kommunala skolorna,ändå faller på den skolformen.

- Ja är emot friskolesystemet i den omfattning som det är nu. Men om jag hadebarn idag så skulle jag sätta dom i en friskola direkt.

Gäller en skola för alla även elever med handikapp av olika slag? I en grupp sam-talades om detta utifrån egna erfarenheter av integration respektive segregation avelever med olika handikapp. Fördelen av att gå i särskild skola är att förutsättning-arna för att få det stöd man behöver är större. Risken att utpekas som annorlundaoch på grund av det utsättas för olika former av mobbning, antas också varamindre i en särskild skola. Å andra sidan kan det innebära en stämpling för livetatt ha gått i särskild skola och man kan lätt hamna utanför den s k ”normala”gemenskapen. En rullstolsburen kvinna var glad över att hon fått gå i vanlig skolatrots sitt handikapp. Där lärde hon sig att bemöta andras reaktioner. Erfarenheterav att bli mobbad för sitt handikapp har gjort henne starkare som vuxen, menadehon. Samtidigt hade hon gärna sett att skolan varit mer flexibel och tagit hänsyntill hennes förutsättningar i ökad utsträckning. T ex sådana enkla saker som att gehenne tillräckligt med tid för att skriva ett prov ordnades inte.

- Alltså det var inte så att jag var extra trög eller nåt, men alltså, i och med minfysiska nedsättning så skulle jag skriva ett prov, så tog det längre tid än för domövriga eleverna. Och den tiden fanns liksom inte. Det fick jag finna mig i bara.

Det uttrycktes mycket negativ kritik i diskussionerna om hur skolan fungerar. Dedeltagande eleverna var näst intill uppgivna bl a över den tröghet som omgärdarskolans arbete. Det sitter i väggarna, sade de. Den fysiska miljön i sig hämmarkreativitet och förändring. Systemet med inrutade lektionstider är stelbent ochbygger på att alla elevers inlärande fungerar på samma sätt.

- Det är den där snigelfarten på det som finns nu liksom. Jag har ett jättebraexempel på det från min skola i låg- och mellanstadiet. I sexan fick vi fotbollsmålpå skolgården. Då letade vi papper som fanns, gamla elevrådsprotokoll. Då hade


dom hållit på och tjatat på det sedan -85 och det här var 94 om jag inte har heltfel. Alltså nästan 10 år för två ynka fotbollsmål på en skolgård.

- Det viktigaste är ju inte timmarna. För nu sitter jag där i skolan och nu har jagrast i 20 minuter, sen måste jag jobba. Utan det viktiga är att man gör någon-ting och det är också kreativt. -Ja nu måste du gå ut på rast. -Ja, men jag har justbörjat fatta det här. -Nehej, nu måste du gå ut på rast. -Nu ska du sätta dig nerhär och…

Pedagogiken präglas av miljön

Pedagogik och skolutveckling engagerade deltagarna i elevgruppen mycket. Ge-nom att förändra den fysiska miljön kan man bygga in förutsättningar för enannan pedagogik, menade de. Lokalerna begränsar till viss del utvecklingsmöjlig-heterna. I de traditionella klassrummen förväntar man sig att läraren ska stå ikatedern och föreläsa och eleverna passivt ta emot. Korridorer har funktionensom transportsträckor mellan lektionerna, då lärarna går till sitt rum, dvs lärar-rummet, och eleverna utomhus eller i andra klassrum. Det talades om förändradpedagogik inspirerad bl a från friskolan Kunskapsskolan i Norrköping. Mindreskolenheter, fler grupprum i en inbjudande miljö och ett nytt arbetsätt. Eleversom söker sin kunskap utanför skolan via internet, studiebesök, observation, all-männa bibliotek etc och lärare vars huvuduppgift är att hjälpa eleverna att sökakunskap, uttalades som ett pedagogiskt drömscenario.

- Man borde ställa in alla 70-tals skolor som bygger på väldigt stora klassrum ochsådana saker och dom säljer man …och så köper man små ställen här och var,lägenheter eller vad som helst liksom, som man kan ha grupprum i, som mankan ha någon föreläsningssal om man behöver det, som man kan inreda medmjuka fåtöljer, alltså ungefär som Kunskapsskolan har beslutat, alla har en egenarbetsplats.

Skolan borde på ett bättre sätt än idag vara en del av samhället och inte som nuleva sitt eget liv. Gör skolan mer öppen för andra än skolelever och håll skolanöppen även utanför skoltid, var några förslag som kom fram i gruppdiskussioner-na.

- Det ska vara öppet i lokalen till 6-7-8 på kvällen liksom så att man kan gå dit.Det kanske kan finnas datorer, kanske finnas någon som är där liksom.


En grundskola med kvalitet har en miljö som skapar arbetsro. Där finns också enutemiljö som inspirerar till lek och rörelse. En välskött inom- och utomhusmiljöbidrar till att alla som finns i skolan känner ansvar, vilket också betyder motsatsen,att en ostädad miljö och nedsliten utrustning påverkar elevernas ansvarstagandenegativt. Samma gäller undervisningsmaterialet. Där efterlystes hela böcker ochböcker istället för stenciler.

- Det är ingen kreativ miljö - att sitta i hårda bänkar och betong och asfalt.

- Dom tar inte ens bort ogräset som sticker upp i asfalten. Snacka om att detskulle kännas värdefullt som elev att komma dit liksom. Ingen gör iordning därvi ska vara. Så här viktiga är vi. Det är på något sätt det som förnedrar.

Skolans betydelse undervärderad

Skolan har en speciell plats i alla människors liv underströks i en grupp av delta-gare med invandrarbakgrund. Den danar unga människor som ska bygga vidare isamhället. Skolans undervisning är som någon uttryckte sig en gåva till eleverna.Att driva den kostar pengar och man menade att det är ineffektivt och kostsamtatt låta barn gå i skolan, utan att de uppnår de kunskapskrav som ställs på dem.KomVux används idag av många som inte tagit vara på den gymnasieutbildningsom de fått. Det måste ställas tydligare krav på eleverna, samtidigt som skolanliksom läraryrket behöver återfå den status som de är värda.

- Varför ska samhället ta så mycket pengar från dom andra som kanske behövtst ex för vård eller något sånt och betala för dem som har förlorat sin chans. Domhade sin chans till skolutbildning om dom ville ha den. Dom ville inte ha den.

- Men man har inte prioriterat lärarutbildningar heller, dåliga löner, folk harbränt ut sig, man har haft outbildad personal, jättestora klasser, alla extraresur-ser som fanns förr typ extralärare, speciallärare, kuratorer, allting har plockatsbort ur skolan. …/… plus att nånstans måste det vara fel i läroplanen om maninte hinner med det man ska lära sig.


Vad innebär en kärleksfullvård och omsorg om de äldre

Ordet ”kärleksfull”

Varför valet av ordet ”kärleksfull” undrade en man i en av grupperna. Han ifråga-satte varför inte övrig omsorg ska vara kärleksfull och vad det är för speciellt medomsorgen om de äldre.

- Jag undrar varför man inte ska ha en kärleksfull vård av barn och bara av degamla. Det ska va så gulligt när man pratar om äldre, det ska va kärleksfullt ochså där. Det är väl överallt även inom sjukvården, varför ska det bara va föräldre….//… Man ska gulla till det på nåt sätt.

Ett värdigt bemötande och tillräckligtmed tid är centrala kriterierGruppernas diskussioner på det här temat handlade i huvudsak om den psykiskaomvårdnaden. Ett värdigt bemötande av de äldre ansågs centralt. För att åstad-komma detspelar perso-nalens förmå-ga till inkän-nande och ly-hördhet ochsamhällets in-tresse av deäldres kun-skap stor roll.Ålderdomenska vara enfortsättningpå livet ochinte innebäraatt man för-passas till enspeciell grupp


och en särskild plats. Att ofrivilligt isoleras i sitt rum eller lägenhet p g a att maninte kan få hjälp att ta sig ut och/eller träffa andra är ingen värdig vård och om-sorg. Träffpunkter t ex dagcentraler fyller här en viktig funktion, menade deltaga-re i samtalen.

Att personal har tillräckligt med tid är en förutsättning för en kärleksfull vård ochomsorg.Det tyckte i stort sett samtliga gruppdeltagare. Först då kan man hinnalyssna, förklara, visa intresse och bry sig om varje individ. Tiden är med andra ordstarkt förknippad med att visa respekt för de äldre. I dagens äldreomsorg uppleverpersonal ofta att de har brist på tid. Samtidigt påpekades i en grupp att tiden varknapp redan före 1990-talet. Att ökningen av tempo och stress i äldreomsorgenfår konsekvenser för de äldre, framgår av de äldre deltagarnas bidrag i samtalen.Någon sade att hon kände sig billig, dvs att personal inte har tid påverkade käns-lan av hennes värde. Andra talade om konflikten mellan arbetets tidsplaneringoch de äldres livsrytm. För många äldre tar det längre tid att förstå och att självformulera sig. Man kanske också hör sämre. Det är inte otänkbart att mångagamla avstår från att ställa frågor och kommentera beslut och information som defår under stressiga omständigheter.

- Jag tycker en känner sig väldigt billig när det är så där brått.

- Den här stressade personalen passar väl inte liksom äldres livsrytm så att säga.

- Gamla människor behöver också säkert lite mera tid för att få fram sina önske-mål och det tar lite längre tid att lyssna in vad de egentligen vill. Den tiden finnsinte idag.

Men brist på tid behöver inte alltid betyda mindre respekt erfor en deltagare somnyss hade kommit hem från en sjukhusvistelse.

- Jag kände mig jäktat behandlad, det gjorde jag. Tidsbrist, men ändå respektenfanns ju där.

Nedan refereras några konkreta exempel på hur bristen på tid visar sig i det dagli-ga arbetet för personalen och hur det kan förstås i relation till ett värdigt bemötan-de. Bistånd som benämns tillsyn kan inkludera t ex att titta in till biståndsmotta-garen, växla några ord och uträtta någon småsak. Enligt arbetsledningen, såsom


personalen tolkat det, ska de vid sådana besök inte ens ta av sig jackan. I en gruppmed erfarenhet från vården framkom det att personalen hade svårt att leva upp tilldessa rutiner, då det bedömdes som oartigt att gå in med ytterkläderna på.

- Dom säger att man inte behöver ta av sig jackan. Det måste man nästan, dethör till. Man kan bara inte gå in och gå ut.

Många gamla får färdiglagad mat en eller flera gånger i veckan. Den levereras i enengångsförpackad matkartong. Som exempel på kärleksfull vård och omsorg nämn-des vikten av att personal har ”mänsklig känsla” för, och ges tid till, att lägga uppmaten på en tallrik och skapa en aptitretande miljö vid bordet.

- …att lägga upp maten snyggare och den vart mycket mer välkommen, tallrikendå, än och bara ta den där burken och vända upp och ner på den.

En del i att visa respekt för andra är att inte värdera eller bedöma dem efter enenstaka händelse eller utifrån en specifik situation. Flera deltagare som aktivt ar-betade inom äldrevården betonade att gamla människor har ett långt liv bakomsig och har hunnit skaffa sig gott om erfarenheter och visdom. Att personal, ochsamhället i övrigt, visar intresse för helheten i en människas liv och lyfter frambåde styrkor och svagheter hos den gamla kan bidra till ökad självkänsla hos denäldre.

- Det här är en människa med mycket kunskap och känsla bakom sig och så

- …visa att dom har en betydelse även om dom är gamla och inte orkar och kanså mycket.

Mer personal och kompetent personal viktigt

I alla grupper var man överens om att, förutom tillräckligt med personal, kompe-tent personal är ett viktigt kriterium för en kvalitativt bra äldreomsorg. I en pen-sionärsgrupp försvarade man personalen och menade att dom har en omänskliguppgift som det är nu. De ska hinna med så mycket praktiskt och samtidigt varaengagerade och visa omtanke. De höga krav som ställs bör rimligen ha ett sam-band med både utbildning och lön. En uppvärdering av omsorgsyrken framstårsom ett måste för framtiden, påpekade flera yngre deltagare i samtalen. I en gruppmed pensionärer diskuterades också betydelsen av adekvat utbildning för uppgif-


ten. De refererade till ett tillfälle när ingen av vårdpersonalen hade kompetens föratt hjälpa de gamla med krånglande hörapparater.

- Det är fel klang på hela yrket, för det handlar ju inte bara om att ta hand omett kolli som ligger i en säng.

- Det finns många av dom i alla fall som har hörapparater, som inte kan ställa indom själva. Men det fanns inte, säger icke, någon som kunde hjälpa dom attställa in dom där hörapparaterna.

Flexibel personal betyder också flexibla biståndsmottagare

Samtidigt som arbetsuppgifter styckas upp, dels för att tydliggöra kopplingenmellan insats och avgift, och dels för att effektivisera arbetet, har en viss flexibilitetbyggts in i arbetet. Flexibiliteten berör personalen men också biståndsmottaga-ren, som vid ena tillfället solidariskt får dela med sig av sin beviljade insatstid föratt någon annan kan behöva den bättre medan han eller hon vid något annattillfälle kan få mer tid.

Den ökade uppstyckningen av insatser kan lätt skapa konflikter när det kombine-ras med en ökad flexibilitet. Följande citat från en deltagare i vårdgruppen illust-rerar den inre oro som personal kan känna under en inrutad arbetsdag, där dealdrig på förhand riktigt vet vilka reaktioner de möter när flexibiliteten ska prak-tiseras.

- Man kanske inte behöver sitta hela kvarten eller halvtimman den där dan va.Men det är ju då jag är rädd att; ja, då kommer nån annan och säger så här attvi ska va här så länge. Det är så strikt på nåt vis.

Bra arbetsledning och tydlig kommunikation är viktigt

För att få en kvalitativt bra äldreomsorg behövs mycket och tillgänglig arbetsled-ning. Det behövs för att skapa en god anda bland personalen, vilket i sin tur är enförutsättning i arbetet med de äldre, menade deltagare. Det är viktigt att allainblandade, dvs biståndsbedömare, arbetsledare, vårdpersonal och biståndsmot-tagare, har en öppen kommunikation för att klargöra motiven för biståndet ochdess innehåll, ansvarfördelning etc. Det gavs exempel på situationer när de äldrekänt sig kränkta och missförstådda och inte hunnit, vågat eller velat kommenteradet som gjorts.


- Det finns massor med gamla människor som blir kränkta dagligen på grund avtill exempel att behöva säga till att dom ska ta bort luddet på dammsugaren…//……eller så säger dom någonting som kan bekymra dem i veckor efteråt alltså.Det är ett problem.

Ytterligare ett exempel som motiverar behovet av en tillräcklig och öppen kom-munikation var uttalanden från deltagande pensionärer om att de döljer sina för-mågor. De vågar inte avsäga sig hjälp som beviljats, då det kan vara svårt att pånytt få samma insats beviljad om det skulle visa sig behövas. Det kan tolkas somatt den äldre inte förstår varför biståndet beviljats eller också uppfattar han ellerhon bedömningen som godtycklig. Så här förklarade en pensionär hur hon tänkteom den städhjälp som hon beviljats, trots att hon tyckte hon hade krafter nog attstäda själv.

- Jag tordes inte börja röra på det, för att jag åker på något annat då eller om jagblir mycket värre så jag inte klarar det.

Att ha tid att prata och bry sig om de gamla är kriterier på en kärleksfull vård ochomsorg om de äldre. I några grupper sade deltagare att tid att prata inte längrefinns, medan deltagare i en grupp med erfarenhet från vårdyrket menade att det imånga fall går att både prata och utföra sina arbetsuppgifter samtidigt. Det sompersonal istället främst saknar tid för, ansåg de, är att kunna gå ut med de gamlaoch följa dem till läkare och på sjukhusbesök.

Bättre samarbete mellan landsting och kommun efterlyses

I flera grupper uttrycktes negativ kritik mot politikers och högre tjänstemäns sättatt under det gångna årtiondet förvalta de offentliga medlen. När det gäller vårdoch omsorg om de äldre gavs exempel på hur anhöriga i slutskedet av livet tving-ats åka mellan landstingets sjukvård och kommunens äldreomsorg. Det är ettovärdigt slut på ett långt liv, ansåg man. Andra hade goda erfarenheter av anhöri-gas vård i livets slutskede. Det visade sig svårt för deltagarna i grupperna att förståatt inte samarbetet mellan landsting och kommun vidareutvecklats i syfte att nytt-ja gemensamma resurser mer effektivt.

- Men man skulle börja när det gäller vård och omsorg över huvud taget tyckerjag. Det är ju och titta på huvudmannaskapen. Det är ju inte klokt att man kan


få sitta på lasarettet och säga att den här personen är färdigbehandlad alltså ochska hem och så vet man att dom hinner bara hem så ska dom tillbaka till lasaret-tet. Man måste ju lösa dom här bitarna tycker jag på ett bättre sätt än vad manhar gjort.

Anhöriga självklara inom äldreomsorgen

Anhöriga nämndes som en viktig och självklar del av omsorgen om äldre. Samti-digt är det en hjälp som innebär en stor portion osäkerhet och kan därför aldrigersätta den kommunala äldreomsorgen. Som äldre varken kan eller vill man ställakrav på sina anhöriga som har fullt upp med jobb och familj. Insatserna frånanhöriga är vidare betingade av var man som anhörig bor i förhållande till denäldre eller sjuke. Anhöriga spelar en viktig roll för de flesta gamla och inte minstnär det gäller kontakter med samhällets institutioner som t ex sjukvården ochäldreomsorgen. Många gruppdeltagare gav uttryck för en påtaglig oro för de gam-la, som inte har anhöriga eller anhöriga som bor långt bort. En stor andel avgruppdeltagarna var själva i övre medelåldern med erfarenheter av gamla föräldrareller andra släktingar i behov av omsorg. Beroende av omständigheterna i sinapersonliga liv bidrog de flesta så mycket man förmådde. Insatserna var oftast avpraktisk natur. Samma positiva inställning till att hjälpa sina anhöriga uttrycktesäven bland de unga. Samtidigt gjorde flera av dem klart, att de inte är beredda attinskränka på sitt eget liv för att bistå en anhörig förälder t ex. Då köper de sighellre fria, om de har ekonomiska möjligheter.

- … liksom man har häcken full ändå. Däremot skulle jag haft ett sextimmars-jobb då skulle jag kunna ha lite mer utrymme.

- Om man bor i samma stad det är självklart att man hälsar på mer och försökerå vara lite hjälp om det behövs men jag tror mer att jag skulle bidra mer ekono-miskt. Betala nån som kan hjälpa till alltså.

I Norrköpings kommun finns ett antal anhörigvårdare med invandrarbakgrundsom anställts för att ta hand om någon nära släkting. Det framfördes negativkritik mot att dessa anhörigvårdare inte har adekvat utbildning, som t ex kunska-per i svenska språket, om äldre och åldrande och kunskaper om det svenska sam-hället.2 Resultatet blir, ansåg en deltagare med egen erfarenhet som invandrare, attmånga av dessa äldre invandrare inte får en kärleksfull vård och omsorg. Kraven


på dessa anhörigvårdare är otydliga. För många av dem är det naturligt att hjälpasina anhöriga och både den anställde och den vårdade får svårt att förstå den nyarollen som anhörig.

- Vi har inte erfarenhet av anhörigvårdare. Vi tar hand om våra äldre hemmautan utbildning, utan att nån betalar till oss. Men när man kommer till Sverigeblir det ett jobb. Man vet inte vilken roll man har.

I en av grupperna nämns också behovet av att kommunen samarbetar med frivil-ligorganisationerna för att klara en bra vård och omsorg om de äldre. Dessa tan-kar kommer mer till uttryck i diskussionerna om den framtida välfärden.

Synen på äldre och åldrandet

Att åldras och bli gammal känner många en rädsla inför. Att förlora sina förmå-gor, bli svag och beroende av andras hjälp visade sig vara ett skräckfyllt scenarioför flera av de som deltagit i diskussionerna. Den syn på äldre och åldrande somkom fram understöddes av beskrivningar om hur äldre segregeras från övriga sam-hället och på nåder får hjälp, trots att de bidragit till välfärdssamhället ett helt liv.Vidare hur de gamla på äldreinstitutioner görs i ordning för natten före kl fyra påeftermiddagen. En del i den ängslan inför åldrandet som förmedlades handladeom en oro inför den egna framtiden. Får man en pension som det går att överlevapå? Kommer man att få den hjälp man behöver i framtiden? Flera deltagare ut-tryckte ett obehag inför att behöva ligga anhöriga och samhället till last. ”Ättestu-pan” som en utväg nämndes i två av grupperna. ”Evig ungdom” som något efterst-rävandsvärt och människovärdets starka koppling till arbete/aktivitet kan antasvara en bidragande orsak till den skräckblandade bild av åldrande som framkom igruppdiskussionerna. De äldre gruppdeltagarna utstrålade däremot det motsattadvs engagemang, nyfikenhet och liv.

- Jag tror inte att man ska ta bort dom från resten av samhället. Dom stårutanför resten av världen liksom, dom är helt avskärmade från …….

- Och det enda dom får höra är att dom kostat staten en massa pengar liksom.Det är kul att känna att man sitter där och kostar en massa pengar. …//… Dådör jag hellre när jag inte kan ta vara på mig själv. Dom har inget liv, de sitterbara där och väntar på att dö.


- När det gäller våra åldringar så tycker jag alltså att det är så förnedrande fördom här människorna. Dels om man försöker någonstans att tänka sig in i situ-ationen. Det här med att man blir så att man inte klarar sig själv. Bara det är enförnedring i sig tror jag. Och sen komma på ett ställe där man behandlas somnågot paket mer eller mindre alltså.

- Min man har sagt det, ganska drastiskt uttryck alltså; när jag blir gammal ochbörjar bli dålig, då vill ja hellre ta ättestupan själv alltså. Så resonerar jag också.Det vill jag. …för att han vill inte att barnen ska behöva bli belastade som endel blir

- Ser som en skräck fram emot att bli gammal.

Att synen på åldrandet och äldre präglas av den egna kulturens värderingar fram-går av gruppdiskussionerna. Det inne-bär att många olika föreställningar omåldrandet och förhållningssätt gentemotäldre förekommer i samhället. Mångagruppdeltagare pratade under samtalenom att äldres betydelse i vårt svenska sam-hälle behöver uppvärderas. I den proces-sen sågs invandrargruppers varierandesynsätt på den äldre generationen somen välkommen draghjälp.

- Jag är uppfostrad i ett helt annatsamhälle.Man ska ta hand om äldreoch sina släktingar. Man visar störs-ta respekten för dom äldre, det görman alltid. Dom har en speciell platsvid bordet, dom har en speciell platsi soffan, dom har en speciell plats ihuset alltså och den ska dom ha all-tid, för alltid. Det är så tills domdör….//…så jag har väldigt svårt ochförstå.


Vad innebär det att vara endel i den sociala gemenskapen?

Att ha någon sysselsättning och ha en uppgift centralt

Arbete/studier/sysselsättning och en egen bostad är den materiella grunden för attkänna sig som en del i den samhälleliga gemenskapen, ansåg gruppdeltagarna.Existentiellt handlar det om att känna sig behövd, ha en uppgift och veta attnågon frågar efter en. I en av grupperna ifrågasattes att vår identitet är så starktförknippad med vad vi gör istället för den vi är. Det gör det lätt att i vårt samhällehamna utanför gemenskapen om man inte har ett arbete som med automatik geren samhällelig tillhörighet.

- …har man inget jobb så måste man någonstans få vara med och känna attman är viktig i alla fall, även om man är den här som sitter i Olaiparken.

- Det första jag tänker på är de här människorna som ligger döda i sina lägenhe-ter jättelänge och ingen märker något. Ingen saknar dom. Det tycker jag ärbeklämmande. Då kan man inte vara med i någon social verksamhet.

- Det viktiga som jag ser det är ju att varje människa, tror jag, har ett behov avatt man behövs. För är det ingen som frågar efter dig, ingen som bryr sig om dig,då är du förmodligen utanför.

Varierande syn på gemenskap

Gemenskapen kan se väldigt olika ut, konstaterades i samtalen. För någon kan deträcka att ingå i en gemenskap med sin familj, eller en enda person, medan någonannan behöver ingå i ett större nätverk eller vara medlem i en eller flera organisa-tioner för att uppleva tillräckligt med gemenskap. Som individ känner man oftastgemenskap med de vars liv och livsvillkor liknar de egna. Att knyta kontakter över”naturliga” gruppgränser, med de som inte liknar oss, är svårare och kräver enstörre ansträngning.

- Men att liksom vara med i en social gemenskap, bör ju inte vara lika med attdet är många personer, utan… jag menar att man ingår i någon form av nät-verk alltså. Det kan vara familjen, det kan vara arbetet, det kan vara vännernaliksom … kanske bara en vän. Vi lever i olika livsformer och går i och ur olikagrupperingar och dom här suputarna i Hörsalsparken , dom tillhör inte migliksom.


Exempel på hur samhället genombeslut medverkar till utanförskapAtt inte vara en del i gemenskapen är i hög grad en subjektiv känsla, sades i grupp-diskussionerna. Det kan t ex vara svårt att bryta det sociala arvet som fungerarsom en slags självuppfyllande profetia. Man förväntar sig inte något bättre, elleromvänt, man förväntar sig att nå de mål man satt upp. Av det skälet framfördeshur viktigt det är att välfärdssamhället ställer krav på alla människor. Den enskil-de ges då möjlighet att utmana sociala gränser och växa med sitt ansvar.

Ett tema som ofta återkom i diskussionerna var exempel på hur förändringarna isamhället inneburit att vissa människor utesluts ur respektive innesluts i gemen-skaper. Kulturen och dess samtida lagar, normer och värderingar gör att nya grup-per trängs ut från en gemenskap, medan andra får tillträde till den. Efter 1990-talets personalminskningar finns t ex inte längre utrymme för arbetskraft medbegränsad arbetskapacitet. En av deltagarna gav vidare exempel på hur förstånds-handikappade med hjälp av den nya LSS-lagen (lagen om stöd och service tillvissa funktionshindrade) istället fått tillträde till den sociala gemenskapen.


- Förr … fanns en slags tolerans för dom här som inte var hundraprocentigteffektiva, som inte alltid var jätteglada och pigga och så här …

- Vi börjar få tillträde mer och mer till samhället. På ett vettigare sätt så att sägaän att alltid gå ut i grupp tio och tio och släpa runt på stan…//… Så där kännerjag, där är vi verkligen på väg nånstans.

I en annan grupp togs frågan upp om hur konstruktionen av vårt välfärdssystemibland kan ge upphov till att en människa blir kvar i ett utanförskap, för att detkortsiktigt är den mest ekonomiska lösningen. För vissa lönar det sig t ex bättreekonomiskt att fortsätta i arbetslöshet än att ta ett arbete. Genom att tänka kort-siktigt hamnar dessa utanför en arbetsgemenskap, med dess ofta stora betydelseför känslan av tillhörighet i samhället.

En gruppdeltagare hade egen erfarenhet av att vara ”kasserad”, som hon uttrycktedet. Hon hade fått avslag på en, enligt hennes mening, nödvändig rehabilitering.Sedan dess hade hon inte funnit någon möjlig väg att få känslan av ”äkta” betydel-se i samhället. Den, menade hon, hänger samman med att vara en del i en struk-turerad verksamhet där den egna närvaron är nödvändig och en del i ett samman-hang.

- Jag blev förtidspensionär vid 35 års ålder. Jag är kasserad. Jag är inte med ivälfärden, jag räknas inte… in i välfärden, för att jag har inte rätt till rehabili-tering. Man har inte samma rätt. Man är inte längre en del av samhället påsamma sätt.

Ömsesidigt givande och tagande mellan individen och samhället

Det ömsesidiga mellan individen och samhället återkom i diskussionen under dethär temat. För att vara en del i den samhälleliga gemenskapen bör den enskildebidra till det gemensamma på något sätt. Problemet är att givandet och tagandetsällan sammanfaller i tid p g a välfärdsapparatens ambition att omfördela denenskildes ekonomiska bidrag över dennes livscykel och även omfördela resursermellan människor. Kännedom om en individs tidigare insatser och livsvillkor kanskingra en föreställning om att denne inte håller sin del av kontraktet, och därförinte så självklart ingår i den sociala gemenskapen. Nedanstående citat illustrerarhur en A-lagare som visat sig ha haft ett ”vanligt” arbete inte längre kunde betrak-tas som en A-lagare i traditionell mening.


- …och sen började han prata med mig ……jo men jag jobbade där och där,det var på någon bilfirma. Köpte inte du bil …och jag hade aldrig varit inne påden där bilfirman. Och så började han liksom, drog han igång ett samtal omvilken bil vi hade nu och så. Och då kände jag liksom; ja, stackarn, precis såtänkte jag liksom, vad sorgligt, han var inte som en A-lagare va…

I prognoser inför framtiden och i planeringssammanhang i övrigt talas ofta om deäldre som många och kostsamma, menade flera gruppdeltagare. Detta kan hapåverkat synen på gruppen äldre i samhället. Av nedansstående citat framgår hurpersonal inom vården beskrev sin bild av hur man tror att andra ser på äldre idag.Det aktualiserar frågan om det ömsesidiga förhållandet mellan individ och sam-hälle i relation till tiden.

- Dom har ju gjort sitt sin insats vad det gäller arbete och allt det här. Betalatskatt. Dom har gjort sin del där egentligen. Skatt betalar man hela tiden visser-ligen. Jag tror dom är lite på undantag. Dom drar inte in så mycket nu. Då ärman inte så intressant.

I samband med samtalet om mötet med den s k A-lagaren (se ovan), togs fråganupp om vem som har ansvaret för hur hans liv ter sig. Skulle den kvinnan hantalade med känna sin del i ansvaret för att hjälpa denna för henne okända man?Vem som har ansvaret har betydelse för vem som ska agera. Det fanns genomgå-ende i gruppdiskussionerna en inställning att man medelst sin inbetalning av skattöverlämnar ansvaret för de med svaga resurser till samhället och de professionella.Det uppfattades som en del i det kontrakt som finns mellan individen och sam-hället.

Sammanfattning

Att ha tillräcklig grundbemanning och kompetent personal sades vara de främstakriterierna för en verksamhet med kvalitet inom vård, skola och omsorg. Som enröd tråd i samtalen framförs vikten av att se varje individ som en unik person medsina specifika behov och resurser. Det gäller inte minst ett värdigt bemötande avde äldre. I flera av grupperna markerades nödvändigheten av att uppvärdera dessaverksamhetområden och professionerna som är knutna till dem, bl a genom atthöja lönerna.


Enligt det stora flertalet av gruppdeltagarna har rationaliseringarna inom offent-lig sektor fått negativa konsekvenser för välfärdskvaliteten. Att döma av gruppdis-kussionerna är skolan värst drabbad av kvalitetsförsämringar. Uppgivenhet, olust,bristande respekt, lågt engagemang och tröghet är ord som gruppdeltagare använ-de i samtalen om skolan. Det finns inte längre personella resurser att fånga uppelever som hamnar på efterkälken och diagnostiserandet har ökat. En upprust-ning av arbets- och studiemiljön i alla avseenden ansågs nödvändig.

Privata förskolor och friskolor sågs både som ett hot och en möjlighet. Entusias-tisk personal försvinner dit och risken finns för uppdelning i en bättre och ensämre förskola/skola. Å andra sidan ställde många deltagare sitt hopp till att priva-ta utförare skyndar på utvecklingen av den kommunala förskolan/skolan.

Inom äldreomsorgen påtalades vikten av en bra arbetsledning och tydlig kommu-nikation. Det blir särskilt märkbart i en verksamhet med många inblandade: bru-karen, en eller flera vårdpersonal, biståndshandläggaren, anhöriga och många gångerbåde landsting och kommun. Samarbete är ett nyckelord som ofta återkommer isamtalen om välfärdsverksamheterna.

Att bli gammal, och som flera av informanterna föreställde sig, ställd utanför detövriga samhället, oroade många. Att vara behövd, att ha en uppgift i samhälletdefinierades som en väsentlig del i att räknas in i den sociala gemenskapen. Denrådande kulturen med sina lagar, normer och värderingar bidrar till att konstruerautanförskap och innanförskap. Personer med begränsad arbetskapacitet har t exsvårt att komma in på den högeffektiva arbetsmarknad, som blivit ett resultat avåtstramningar och omstruktureringar, medan handikapplagstiftningen möjliggjortatt vissa personer mer än tidigare kan leva ett ”normalt” liv.

Fotnoter detta avsnitt

1 Målbild 2010 utgör grunden för de inriktningsmål som antas av kommunfullmäktige och de delmål sombeslutas i respektive nämnd.2 Enligt Birgitta Hasselrot, verksamhetssamordnare inom äldreomsorgen, har utbildning till denna grupp er-bjudits men intresset har varit svalt.


Berättelsen om 1990-talet

En gemensam syn formad via media ......................... 92

Förändringar i offentliga verksamheter ..................... 93Fokus på det negativa .....................................................93Men det finns sådant som många menade är positivt ......94Nedskärningar i offentlig sektor ......................................96Klasskillnaderna ökar ......................................................98Personalperspektiv och brukarperspektiv ......................... 99

Förändringar på arbetsmarknaden ........................... 101

Pågående samhällsförändringar ............................... 104Ekonomisk makt och marknadstänkande ...................... 104Snabb teknisk utveckling .............................................. 105Längtan efter solidaritet ................................................ 106Upplösning av samhällets normer .................................. 107Människors värde och värdetav människovårdande arbete ........................................ 107

Psykologiska effekter ................................................ 108

Personliga erfarenheter från 1990-talet ................... 109Att komma som invandrare tillSverige och Norrköping ................................................ 109Erfarenheter av arbetslösheteller anställning på 1990-talet ....................................... 110Olika faser i livet ........................................................... 112Erfarenheter av förändringari välfärdsverksamheterna .............................................. 114

Sammanfattning ........................................................ 116


Berättelsen om 1990-talet

En gemensam syn formad via media

När gruppdeltagarna gavs tillfälle att diskutera sin syn på vad som skett under1990-talet, visade sig mycket vara gemensamt i gruppernas beskrivningar. Samtalpå arbetsplatser rör ofta sådant man hört och läst om i media, som sedan kryddasmed enskildas personliga erfarenheter. Det man personligen varit med om upp-fattas oftast som unikt och förändrar inte den mer allmänna bilden, som formatsvia media. I flera grupper kom man i det här sammanhanget att diskutera mediasstora inflytande på vår syn på samhället och det som sker. Nyhetsförmedlare ochinformatörer av olika slag väljer vad de förmedlar, vilket samtidigt innebär att deväljer bort annat. Vidare är det mediarepresentanter som beslutar hur en nyheteller ett budskap ska berättas, dvs det sker en värdering av det som ska förmedlas.En nyhet kan uttryckas i positiva eller negativa ordalag och skeenden kan drama-tiseras eller tonas ned osv.

Redovisningen inleds med gruppdeltagarnas beskrivningar av hur de uppfattattalet i allmänhet om vad som ägt rum under 1990-talet i Norrköping. Gruppdel-tagarna berättade om 1990-talets förändringar i offentliga verksamheter, på ar-betsmarknaden och i samhället i stort. Dessutom finns ett avsnitt om hur de troratt människor har reagerat känslomässigt på händelserna de senaste tio åren. Be-skrivningen avslutas med att ge röst åt några deltagares personliga erfarenheter avinvandring, av arbetslöshet eller för mycket arbete, av förändringarna i välfärdenoch slutligen av sådant som har att göra med livets olika skeden och personligalivskriser under 1990-talet.

Jag vill påminna om att det som redovisas är min förståelse av vad gruppdeltagar-na förmedlat på temat 1990-talet och inte mina personliga synpunkter eller resul-tat av någon forskning. Några citat som summerar välfärdssamhällets utvecklingde senaste decennierna får avsluta den här introduktionen till 1990-talstemat

- På 80-talet hade alla olja under skorna och bara gled omkring. Det var så här,man fick allt man ville ha, ville jag jobba där så var det bara gå in och snacka,så började jag på måndag eller tisdag. Världens flyt. Så på 90-talet - sand underskorna direkt.


- Knapphetens kalla stjärna lyser nu. Hmmm det var glada tider förrr. Det är

alltid svårt att dra åt svångremmen.

- 90-talet, det var när svensken fick reda på att det går att försämra saker igen.Innan det så hade vi ju hela tiden känt att vi hade vingar någonstans. …//… Såmånga kände just det här, en frustration över att inte förstå vart vi var på väg.

Förändringar i offentliga verksamheter

Fokus på det negativa

Människor tycks ha en benägenhet att fokusera på det negativa och i flera grupperställde man sig frågan varför. Många upplevde att eländesbeskrivningarna domi-nerar bilden av 90-talet. Vilken roll spelar larmrapporter och andra kritiska nyhe-ter i media t ex? Och vilken roll spelar det att vården och omsorgen är organiseradoffentligt, med den öppenhet och insyn som råder inom den sektorn, frågadesvidare. Genom att identifiera problem och därmed uppmärksamma att saker kanbli bättre skapas å andra sidan också drivkraft till utveckling och förändring.

Det sades i grupperna att tendensen att fokusera på problem och peka ut ”behö-vande” har ökat under 1990-talet, vilket sågs som ett resultat av att den generellaresursnivån hade sänkts. Särintressen har (tvingats) hävdats mer aktivt sedan 1990.Dels genom det ökande diagnostiserandet i förskola och skola och dels genom attlobbygruppers och intressegruppers arbete har intensifierats. Att t ex diagnostise-ra människor och lyfta fram problem för, och med, olika individer och grupperhar varit ett sätt att skaffa extra resurser till en verksamhet eller en viss gruppmänniskor, påpekades i samtalen. Det beskrevs inte heller som lätt att framföraåsikter som skiljde sig från den rådande normen om ”jämmerdal” och elände.

- Tycker en att det är dåligt ska alla tycka det har det känts ibland va. Då fårman liksom inte vara den som har en annan åsikt.

I en grupp problematiserades den speciella handikapplagstiftningen. Som fram-går av föjande citat får särbehandling av en grupp handikappade konsekvenserbåde för den specialbehandlade gruppen och för övriga handikappade.

- Jag tycker det är bra med den här speciella handikapplagstiftningen. Den är


inte fel. Men det har ju gjort att skillnaden mellan de svårast handikappade ochdom med mindre handikapp har ju stigit. Därför att efterfrågan på specialinsat-serna stiger när den allmänna nivån sjunker. Kan man inte få gå med till affä-ren när man har hemtjänst så vill man ha ledsagarservice eller personlig assistansi stället. … och då har man rätt till det om man passerat tröskeln. Men alla i denstora gruppen får det sämre och det är inte bra va, det liksom blir en felaktigbild. Man ska inte behöva påvisa att man har så stort handikapp som möjligt föratt få den hjälpen. …//… det är ungefär som att man måste va tillräckligt svagi huvudet för att platsa i särskolan och då får man en bra skola. Men om manska gå i grundskolan så lär man sig inte läsa och skriva om man är precis pågränsen va liksom. Det blir lite fel.

Men det finns sådant som många menade är positivt

Förändringar kan upplevas som både positiva och negativa. Universitetets etable-ring i Norrköping, ökade möjligheter till jobb mot slutet av decenniet, den ökadevalfriheten och internationaliseringen, talade många om som positiva förändring-ar, dock inte alla. När grupperna diskute-rade eventuella besparingar, visade det sigatt vissa kunde tänka sig att spara in på ut-smyckningen i staden. Samtidigt berättademånga deltagare med stolthet om att Norr-köping har blivit en vackrare stad genomatt hus och gator renoverats och dekorerats,industrilandskapet rustats upp och nya kul-turella mötesplatser skapats.

- Det märks att det är på gång nån storförändring i Norrköpings kommun ochi hela samhället. Det är en helt annanstad. Nu när man kommer så kännerman sig lite trevligare och välkommenoch vill gärna komma tillbaka. En heltannan stad med ett helt annat liv.

- Men samtidigt så upplever man det


här med egen valfrihet … det är inte så strikt längre. Man kan gå klädd somman vill, ingen s om bryr sig. Man kan gå ut och se ut i håret. Jag menar, manär inte så beroende av vad folk ska tycka och tänka. Man kan göra lite mer -vara lite mer naturlig - så det är en fördel.

- Men det kommer aldrig att beröra alla människor, det är bara en del som kandra nytta av Campus genom att det är så hög nivå i dom kraven som ställs fördom som studerar där.

I flera grupper har man velat framhålla att det vid sidan av åtstramningar ochavvecklingar på 1990-talet har fattats beslut om reformer som varit positiva förvissa grupper. Det har vidare skett en utveckling inom det tekniska och medicins-ka området. Bostadsstandarden på institutioner har successivt förbättrats t ex, ochkanske vi inte är medvetna om att våra fordringar och krav har ökat, sades i dis-kussionerna.

- Jag tänkte min mormor som på 60-talet låg på ett sånt där vårdhem. Jag trordom låg 15-20 st på en sal där. Nu ligger dom i alla fall inte mer än 4-5 st.

- Ja fast mitt i alltihopa så -99 kom det ju en tandvårdsreform som gjorde att allamänniskor med stora handikapp och boende på sjukhem och så fick nästan gratistandvård… … gick in i den hära sjukvårdspengen som man betala till doktorn.Det har ju varit jättetyst om, det är ingen som ropa hurra vad det här va bra.

- Allt har ju inte blivit sämre … vi får ganska mycket hjälp i alla fall. Det fårvi ju från samhället i form av bostadsbidrag om vi är ensamma med barn. …Det är mycket, tror jag, som har blivit bättre med.

- All utflyttning ifrån psykiatrin och så det tror jag för dom människorna somlämnade institutionerna så har det hänt jättemycket det har blivit väldigt posi-tivt för många av dom, dom flesta.

- Så tror jag många ungar skulle tycka ja det har blivit bättre. Vi har dator iskolan och vi har dator hemma och vi kan köpa dom här programmen Ninten-do.

Till och med av ”bantningen” i den kommunala verksamheten kunde följa någotpositivt, sades i flera grupper. Den växande ekonomiska medvetenheten innebar


en mognad, som deltagarna, så här efteråt, inte vill vara utan. Att bli varse att allvälfärd och samhällsservice inte kan tas för självklar, är också en värdefull insikt,menade många.

De inledande besparingarna som bl a ledde till personalminskningar kunde i vissafall resultera i en bättre verksamhetsstruktur och tydligare ansvarsfördelning änvad man hade haft tidigare. I grupperna var deltagarna dock noga med att ocksåförmedla, att det positiva inte blev beständigt i och med fortsatta besparingar.Flera nämnde att vändpunkten kom, eller smärtgränsen nåddes, ungefär i mittenav decenniet.

- Att det kanske var nödvändigt att göra vissa nerdragningar för att vi hade liteför mycket luft i systemet från början på 70- och 80-talen. Men vi nådde bottennånstans redan -95 och sedan har det liksom i alla fall ytterligare gått neråt. …//…. Det är väl de negativa bitarna.

- Men jag tycker ändå att det är bättre verksamhet…//…det är en bättre och mermedveten och mer kompetent verksamhet nu även om det är mindre personal ändet var på 70-80-talen.

Nedskärningar i offentlig sektor

Att man sparat inom den offentliga vården, skolan och omsorgen var alla rörandeöverens om. Det som dominerade diskussionerna i grupperna rör nedskärningar-na inom sjukvården och inom den kommunala vården, skolan och omsorgen.Men också fördyringen av tandvård och mediciner, samt bristen i samhällets om-händertagande av människor med sociala problem, såsom hemlösa och missbru-kare, gavs som exempel på nedskärningarna.

Besparingarna har framför allt skett genom att personal har sagts upp. Lägre per-sonaltäthet antogs få konsekvenser för kvaliteten i verksamheten. Färre personalska ta hand om fler sjuka och äldre, ofta med mycket omfattande vård- och om-sorgsbehov. I skolan har resurspersoner försvunnit, som tidigare fångade upp eleversom på ett eller annat sätt hade svårigheter att hänga med i skolarbetet. Beroendepå stegrad arbetsbelastning och ökad tidspress har den personliga kontakten mel-lan personal och elev/vårdmottagare minskat under 90-talet. Det finns helt enkeltinte lika mycket tid att bygga upp relationer.


- Besparingar, besparingar, besparingar på allt.

- … man har ju alla nedskärningar då inom vården. Det har ju gjort att detpersonalen har ju jobbigare, dom hinner inte med på samma sätt idag som mangjorde för fem år sedan. Och då, kontentan av det måste ju bli en påtagligskillnad då för den som ska bli vårdad.

- … att det är ganska så lika ändå för ungar att man tycker att det är sämre iskolan, tror jag. Man tycker rent allmänt att det finns inte så många fröknar somär lärare, dåliga böcker har man, kanske oftast sliten dålig miljö. Man har svårtatt få vara med och påverka upplever man kring sin arbetsmiljö.

Väntetider till operation, till läkare och andra vårdresurser, sågs som konsekven-ser av nedskärningarna. Kallelser som kommer senare än överenskommet en an-nan. I en pensionärsgrupp kallade man lite humoristiskt ”taktiken” med att för-dröja kallelser etc för GSG- går det så går det!

- Alla våra barn som får stå i kö till talpedagog och dom får stå i kö till BUP ochdom får stå i kö till HAB och det är ju en klar försämring alltså. Det gick juganska snabbt när vi upptäckte de här ungarna förut.

Under knappa förhållanden tvingas vi att prioritera och några av gruppdeltagarnadelade med sig av egna erfarenheter av prioriteringar inom vård och omsorg un-der 1990-talet. Åldern och förmågan att ställa krav, pekades på som faktorer medbetydelse för vilka vårdresurser som sätts in. I diskussionerna framkom en stor oroför vilken roll pengar kommer att ha för den enskildes tillgänglighet till välfärdframöver. Under rubriken ”Reflektioner om framtida välfärd” återkommer dis-kussionerna om framtiden mer utförligt.

- Jag vet av personliga skäl att det är så. För att dom sa till mig när jag opereramig att du … det är en 7-8 år sen. Du är så ung så att dig satsar vi allting på, duska få all behandling för du ska leva så många år till.

- Nej - någon är gammal säger vi och inte har någon som pratar för sig. Och dåtror jag inte man bryr sig så mycket om den personen, tycker jag att jag upplever.Men däremot om man kan prata för sig kanske och är lite yngre. Man har intesamma människovärde.


Klasskillnaderna ökar

Vilka är det då som drabbats? Alla, menade man i flera grupper och tyckte inte att1990-talet hade några vinnare, om man ser till människors livskvalitet i stort, ochinte bara materiellt. Antingen har individen haft arbete och fått arbeta under ökadpress det senaste decenniet, eller också har han eller hon saknat arbete och utsattsför en negativ stress av den anledningen.

- Det finns ju fler olika stressar. Jag menar man hör ofta det här med att domsom har jobb har väldigt mycket att göra. Dom som inte har jobb, har väldigtsvårt att få nåt, vilket också är en oerhörd stress. Jag menar stress åt båda håll.

Många människor har under 1990-talet ökat sitt materiella välstånd noterades avgruppdeltagarna. Det gäller framför allt de som haft en stabil förankring på ar-betsmarknaden och en positiv löneutveckling. De har fått det bättre ekonomisktoch materiellt. Å andra sidan har en stor grupp varit arbetslösa och sjukskrivnamed sämre försäkringsvillkor än tidigare. Försämringarna i vissa generella trygg-hetsförsäkringar har inneburit att de som före krisåren uppbar någon försäkring,eller under perioden ansökt om försäkring, ekonomiskt känt av nivåsänkningaroch ökade restriktioner.

Större klyftor i samhället är en påtaglig förändring som ägt rum under 1990-taletmenade gruppdeltagarna. De växande löneskillnaderna på arbetsmarknaden ochden höga arbetslösheten under 1990-talet är två orsaker som ofta nämndes i sam-manhanget. Ibland använde gruppdeltagarna termen tvåtredjedelssamhället1 sombeteckning för ökade klasskillnader och deras oro inför en fortsatt utveckling åtdet hållet är inte att ta miste på.

- Det har blivit väldigt uppdelat det här tror jag mellan dom svaga och domstarka dom som tar för sig och dom som ger upp. Det tror jag har hänt undernittiotalet mycket mera än förr.

- Jag har bott här sen 70-talet och klasskillnader syntes inte då. Idag ser man densom är utstött från samhället, som är fattig och den som är välbärgad i samhälletmycket mer och det är nästan så vi kan peka på folk. Den som är fattig blirfattigare. Den har inga möjligheter att utvecklas som man hade förr, för detfinns inte resurser och inte pengar.


- Frågar man barnfamiljer, ensamstående, ungdomar och invandrare. … Dethar vart en oerhörd tillbakagång för dom materiellt sett …//…medan vi, någrastycken, har oerhört mycket bättre, mycket mera pengar har vi idag än vi hade ibörjan på åttiotalet kanske.

I grupperna talades ofta om att 1990-talets kris drabbat de som redan tidigarehade det besvärligt t ex sjuka, handikappade, missbrukare, bidragstagare av olikaslag, etc. Det ansågs dessutom ha blivit svårare för dem att ta sig ur en socialtbesvärlig situation. I en grupp talade man om att social utsatthet har blivit någotslags tillstånd. Samhällets skyddsnät är inte längre lika effektivt i att fånga upppersoner i riskzonen, och har mindre resurser för stöd i olika former, rehabilite-ring och vård.

- Mycket sånt just under dom här tio åren tycker jag då, att dom som redan har

det sämre tar vi lite till ifrån, för att dom kanske inte säger så mycket. Dom orkarinte.

- Nej, till slut så blir det att man liksom bara skiter i´t.

Personalperspektiv och brukarperspektiv

Bland de som arbetar med vård, skola och omsorg återkom flera i diskussionernatill den svårighet som uppstår när personaltätheten minskar. De kan inte på sam-ma sätt som inom varuproduktionen tillverka färre varor. Antalet personer medbehov av deras tjänster har inte minskat utan t o m i vissa fall ökat. Många vittna-de om den konflikt som lätt uppstår inom den individuella arbetstagaren, mellanatt stå ut med att inte svara upp mot behov de ser eller att öka arbetstempotytterligare. Många ser i efterhand att deras försök att bedriva verksamheten påsamma sätt som tidigare har tänjt på personalens krafter. Chef och personal göroftast vad de kan, för att upprätthålla en bra verksamhet, vilket inte bara är avgodo. Det ger samtidigt signaler uppåt i organisationen att verksamheten kanbedrivas med mindre medel utan att det märks.

- …man har gett mer än vad man orkar.

Det förefaller som om många uppfattat att besparingarna skulle vara tillfälliga föratt lösa en akut ekonomisk kris, vilket är ett skäl till att många handlat såsom


beskrivs ovan. Andra skäl har varit en vilja att ”skydda” tredje person, dvs barnen,de äldre, handikappade etc, och för att bevara sin yrkesidentitet och yrkesetik.Återkommande propåer om budgetminskningar upplevs av en del som ett svekfrån ledningen och har i vissa fall lett till en uttalad uppgivenhet och ett minskatengagemang.

- Det vart mera jobb, mera, men sen kände jag att ja, -98, -99 började jagkänna att jag skiter i det här. Jag bryr mig faktiskt inte alls lika mycket. Förutvar jag så helengagerad och motiverad för det mesta och alltihopa.

Personal från skolan och omsorgen berättade om att man trott att föräldrar ochanhöriga skulle klaga och protestera mer än vad de gjort, och man spekulerade ivad det kan bero på. En anledning kan vara att brukarna inte märker så storskillnad i verksamheten, dvs personalen har så att säga lyckats skydda tredje per-son. Larmrapporterna om äldreomsorgen kan göra att anhöriga istället blir posi-tivt överraskade när de kommer i kontakt med hemtjänsten eller ett särskilt boen-de. Förskolepersonal sade, att t ex föräldrar till barn i förskolan/skolan sannoliktinte vet hur det är i verksamheten. De flesta har inte något att jämföra med. Deberättade att föräldrar till barn i förskolan eller på fritidshem, som inte tidigarehar haft kontakt med kommunens barnomsorg, inte uppfattar personalens ”kris”i verksamheten. Däremot ställer t ex föräldrar med sladdbarn oftare frågor omverksamheten, uttrycker oro över den låga bemanningen och lägger märke till attman inte besöker kulturaktiviteter längre etc.

Kontakterna mellan hem och skola kan vara mycket oregelbundna, glesa och intealltid personliga, berättade man vidare i grupperna. Föräldramöten är inte likafrekvent förekommande som de var tidigare och kontaktdagarna för föräldrar togsbort under 1990-talet (kontaktdagarna har återinförts fr o m 1 juli 20012). För-äldrars och anhörigas tid och ork att engagera sig uppfattade många som mindreän på 1980-talet, bl a som en effekt av den generellt ökande stressen i arbetslivet.

- Det finns två bilder …//… dom som arbetar aktivt med verksamheten ochdom som brukar verksamheten. Där har du ju egentligen två olika bilder. Domsom är brukare av verksamheten har inte reagerat …//… för nerdragningarnapå det sättet som vi trodde. Personalen har ju däremot reagerat väldigt kraftigt,det kan jag inte sticka under stol med.


- Vi brukar skämtsamt säga inom den verksamheten jag är inom. Dom beställeren Mercedes, men betalar för en Volks Wagen, men ändå försöker vi liksom hållaMercedeskvalité. Och det har vi upptäckt att vi biter oss själva i svansen, det görvi ju. Men det är svårt och tänka om, så därför är vi lite förvånade att det intehar blivit mer protester än vad det har blivit för det har skett ganska radikalaförändringar.

Det var inte ovanligt att man i grupperna uttryckte en beundran för den personalsom arbetar inom vården och omsorgen. Ty trots beskrivningar av neddragningaroch personalminskningar, sade deltagarna t ex att sjukvården är bra när man välkommer dit. Det bekymmersamma är att få tillträde för icke akuta åkommor.Många tog också personalen i försvar och menade, att det är inte deras fel, att detblivit sämre i vården, om man nu tycker det. Personalen är oftast snäll och vänligoch gör så gott de kan. En anhörig maka har däremot funderat över, hur persona-len kunde klara det höga tempot och kraven att sköta så många. Och t ex matamaken på ”nolltid”…

- Och jag förstår inte hur di fick i S (maken; författarens kommentar) maten pånolltid för jag hade och göra en timme när jag skulle mata honom.

Förändringar på arbetsmarknaden

Ericssons nedläggning i Norrköping på 1990-talet har satt djupa spår. Några avdeltagarna som drabbats beskrev händelsen som ett trauma, och en stor besvikel-se, som gjort att man förlorat tryggheten i tillvaron och tappat tilltron till samhäl-let. För andra har det inneburit nya möjligheter och ökad självkänsla. De storaflertalet av deltagarna ser positivt på arbetsmarknadens omställning i Norrköpingfrån en dominans av industrijobb till en arbetsmarknad som kräver högre utbild-ning, men det får inte gå för långt. Vikten av att det finns jobb åt alla och inte baraför de som valt att studera vidare poängterades i flera sammanhang under diskus-sionerna.

- Det är ju ett väldigt konstigt samhälle om allting ska vara på högskolenivå.

Frågan är om ett sånt samhälle skulle fungera. Vem ska köra sopor och vem ska utmed posten?


- Men nu när man söker jobb måste man ha utbildning. Även för att gå ochstäda…

Ett ofta återkommande samtalsämne i grupperna under 1990-talstemat handladeom det hårdnande klimatet och det accelererande tempot i arbetslivet. Informa-tionstekniken har skapat ett flöde av information som skiljer sig mycket från tidenföre 1990-talet. Den tuffa arbetssituationen påverkar känslan av att inte räcka tillprivat, sade några deltagare. Det finns inte heller längre utrymme för arbetskraft,som av olika anledningar inte är hundra procent effektiv. De som finns i ett ar-betslag, har svårare att acceptera någon med begränsad kapacitet, eftersom det imånga fall innebär ytterligare belastning och stress för dem. En tillfällig krissitua-tion kan innebära en positiv utmaning, där arbetstagare tvingas gå på ”toppvarv”och ta i bruk alla sina krafter och reservkrafter. Men en sådan period behöveravlösas av vila och återhämtning, och det har saknats under 1990-talet, menadediskussionsdeltagarna. Problem med negativ stress och utmattning uppstår närett tillstånd av mycket hög arbetsbelastning blir långvarigt eller t o m permanent,såsom fallet är i många välfärdsyrken efter 1990-talets nedskärningar.


- Under 90-talet har också fler blivit utbrända.

- Idag finns inte utrymme att ta hand om människor som är lite udda …påarbetsplatser. Som inte är fullt kapabla och prestera liksom till 100 procent. Såär ju skolan också.

För arbetsgivare underlättar sannolikt ”lösare” anställningsformer, t ex projektan-ställningar, arbetsmarknadsåtgärder och provanställningar, antog deltagarna. Be-manningsföretagen erbjuder också arbetsgivare, att under perioder med stor ar-betsbörda tillfälligt hyra in personal. Tillfälliga anställningar kan upplevas bra avvissa anställda och mindre bra av andra. Det beror t ex på vilken livssituation denanställde befinner sig i. För de med försörjningsplikt kan tillfälliga anställningarbetyda en tärande osäkerhetskänsla inför framtiden.

- Dom här trygghetslagarna vi hade i arbetslivet, helt plötsligt, så gällde intedom. Många har känt sig väldigt vilsna utav samhällsmedborgarna.

- Många trivs väldigt bra med det här, dom har en tre månaders jobb och sen omtre månader så raggar dom nästa. Dom tycker det är jätteskönt. Det blir som enslags frihet.

- De har hamnat på psyket för att dom har varit så oroliga för att deras praktikerhar gått ut och hur ska det gå.

Deltagare som anvisats arbete i form av någon arbetsmarknadsåtgärd berättade attde behövt arbeta extra hårt och effektivt, för att förstärka möjligheterna att få en sk vanlig anställning hos arbetsgivaren och på sikt höja sin lön. Lönebidragsan-ställda däremot, tillhör gruppen som är fångade i en fattigdomsfälla. Deras möj-ligheter att påverka sin arbetssituation och sin lön är så gott som obefintliga, ochdet spelar ingen roll hur kvalificerat arbete de utför. En rullstolsburen kvinna medlönebidrag berättar:

- Det fanns ju jobb då, men det har ju alltid vart tillrättalagt då som passar mig.Det är ju ungefär som den där filmen som går, ”Livet är en schlager”. Dom sitterdär på arbetsförmedlingen och tycker dom är så duktiga - handläggarna - ochmenar på ”Jag har ett jobb åt dig, vad säger du då liksom?” Det går ju ut på detatt man ska vara så jävla tacksam va. Han skulle få sitta på nåt ställe och målaprickar på dominobrickor.


Pågående samhällsförändringar

Ekonomisk makt och marknadstänkande

I grupperna talades om att ekonomins makt i människors liv ökat och troligenkommer att öka ytterligare. Pengar kommer att vara en avgörande faktor för män-niskors tillgång till och möjligheter att välja olika varor och tjänster. Ekonominy-heter och börsnoteringar har intagit en dominerande roll i alla nyhetsmedia, ochvare sig vi vill eller inte, har vi tvingats ta ställning till placeringen av våra pensi-onspremier etc. Enskilda individer har därför kommit att vid sidan av organisa-tioner, kapitalstarka företag , fonder etc. öka sitt privata riskkapital i den globalaekonomin. Alla deltagare uppfattade inte den utvecklingen som enbart positiv.Framför allt äldre har svårt att tänka sig ekonomiska värden på annat sätt än somfasta realiserbara tillgångar.

Marknadens spelregler och vokabulär har under senare årtionden nått den offent-liga sektorn. Det är vanligt att styra med mål, införa decentraliserat resultatansvar,tala om effektivitet osv. Norrköpings kommun införde under 1990-talet en orga-nisation med beställare och utförare (köp och sälj), vilket innebar att utföraren-heterna (i huvudsak kommunala) skulle konkurrera med andra (kommunala ochprivata) utförare om att få beställarnas (kommunens beställarnämnders) uppdragunder en avtalstid, oftast på ett år. Många gruppdeltagare hade synpunkter på denutvecklingen. Någon menade att det är omöjligt att överföra vinstgivande före-tags tänkesätt och metoder till offentlig verksamhet, som har andra syften och ettyttersta ansvar för medborgarna. En svårighet med köp- och sälj-konceptet, somnämndes i flera grupper, är otydligheten i ansvarsfrågan. Ärenden faller lätt mel-lan stolarna, menade man. Politikerna sätter målen och fördelar medlen. Bestäl-larna och utförarna skriver avtal om att viss verksamhet ska ”levereras”. Konse-kvensen kan bli att målen lever sitt liv, och verksamheten sitt. Skillnaden har ökatmellan politikernas ambitioner och utförarnas möjligheter att förverkliga demunder det senaste årtiondet, upplevde flera gruppdeltagare.

- Men det är ju så obegåvat för jag menar är man ute efter rimliga kostnader dåkan man ju lägga ner den kommunala omvårdnaden överhuvudtaget. Då kos-tar det noll.

- Landstinget hade också ett mål …//…och det var något med hälsa åt alla år


2000. Vi pratade om det här på jobbet, och vi sa det, att aldrig har det varit såmånga som har mått så dåligt som nu.

Snabb teknisk utveckling

Andra samhälleliga förändringar under 1990-talet, som det talades om i grupper-na, handlade om tekniska landvinningar av stor betydelse för mänskligheten ochför vårt vardagliga både arbets- ochprivatliv. Den sk IT-utvecklingen3

med datorer och mobiltelefoner harintroducerats inom stora delar avarbetslivet och förkortat tiden föradministration och kommunika-tion.

Inställningen varierar till datoreroch dess betydelse. Från att någragruppdeltagare tyckte att datorernakunde tas bort helt inom vissa verk-samheter, till att andra menade attIT och datorer har kommit för attstanna och är ett fantastiskt hjälpmedel i såväl arbetet som privat. Flera tyckte attden snabba utvecklingen var skrämmande. De talade vidare om hur lätt de perso-ner slås ut, som inte vill, eller inte har möjlighet att lära sig den nya tekniken.Andra tyckte att datorer och tekniken är under av utveckling t ex när man har ontom tid. Det underlättar kontakterna med vänner. Men det finns också en risk atttekniken stressar fram beslut som inte är genomtänkta, menade man i en av grup-perna. Vi hinner helt enkelt inte mentalt bearbeta situationer lika snabbt somtekniken medger.

.. vi håller kontakten bättre än vad jag gjorde med dom som jag satt och ringdetill förut.

IT-samhället, nu går vi ifrån industrisamhället och går in i ett annat samhälleprecis som vi gjorde för 100 år sedan - gick från lantbruk till industrisamhället.Nu kommer det att va ett glapp ganska länge innan det kommer ut fullt kompe-tenta människor som kan ta de här jobbena oavsett om de går på Campus eller


på universitetet i Linköping eller va de nu gör, så tar det dock några år innan detblir fullkomligt.

Längtan efter solidaritet

En stor förändring som diskuterades livligt i flera av grupperna var känslan av attsolidariteten minskat och att individualismen istället brett ut sig. Vem kännerman sig solidarisk med eller mot idag? Alla i världen, de som bor i Sverige, de imitt grannskap, min familj eller min yrkeskår? Många människor hade tidigare entydlig grupptillhörighet och med den följde en stark känsla av solidaritet medgruppen t ex som medlem i arbetarrörelsen, akademikerkollektivet etc. I vår sam-tid går individen under sin livstid i och ur olika grupper, ibland med divergerandeintressen. Det är inte längre säkert vilka vi är solidariska med och vilka som kän-ner solidaritet med oss. Det uttrycktes en längtan efter uttryck för solidaritet isamhället med hopp om att återskapa en känsla av trygghet.

- Det var väl sin egen grupp som man var solidarisk mot. För 50 år sedan fannsdet väl inte någon solidaritetsgrupp mellan, det var ett klassamhälle.

Ett mindre solidariskt samhälle ansågs vara hårt och hänsynslöst slå ut de indivi-der som inte lever upp till de krav samhället ställer på dem i form av arbete,utbildning, etc. Solidariteten över generationer innebär t ex konkreta satsningarpå miljöarbete och pensionsförsäkringar. Och solidariteten mellan olika grupper isamhället för med sig en generositet att hjälpa människor i svårigheter, med vet-skap om att själv få bistånd när krisen är framme.

Gruppdeltagarna uppfattade dock att solidariteten i samhället har urholkats ochkortsiktiga intressen istället har fått råda. Flera gruppdeltagare tyckte att indivi-den uppmuntras till att leva efter mottot ”Sköt dig själv och skit i andra”. Sombrukare eller anhörig t ex är intresset för verksamheten ofta begränsat till det egnabarnet eller den egna äldre. Klagar man på omsorgen eller vården tillrättaläggs detenskilda missförhållandet, utan att varken brukaren eller producenten av välfärds-tjänsten tar itu med verksamheten i stort.

- Jag tror ju att föräldrars engagemang i skolan idag inskränker sig till just detegna barnets situation i skolan.

- Jo men alltså, hela samhället har ju blivit det här. Sköt dig själv och skit iandra. Bry dig inte om nån annan, rå dig själv bara.


Upplösning av samhällets normer

I en grupp talades om en pågående upplösning av samhällsnormer och att tradi-tionellt starka normgivare såsom kyrkan, skolan, familjen och folkrörelsen harabdikerat. De sågs som bärare av grundläggande samhälleliga värderingar och reg-ler för umgänget människor emellan. Via dessa traderades gällande normer ochregler till yngre generationer. Idag saknas motkraft i samhället, sade deltagarna igruppen, och pekade dels på de få uttryck för reaktioner på utvecklingen sommärks och dels på bristen på ”nya” normgivare.

- …men man blir ju alltså avtrubbad det gör att man är mera rädd och uteläm-nad … vi har en upplösning när det gäller våra normer … för att tidigare hardet varit så här att det har funnits normgivare runt om oss som har varit väldigtbetydelsefulla. Man vet väldigt noga om vad man fick och inte fick göra. Domhär finns ju inte som auktoriteter längre i uppfostran……utan alla har flyttatsut i periferin och har mindre betydelse.

Människors värde och värdet av människovårdande arbete

Människors värde avspeglas i hur ett samhälle tar hand om enskilda individer,sades i grupperna. Samtalen handlade bl a om hur prioriteringarna inom vårdenoch omsorgen har synliggjorts under 1990-talet. Yngre personer prioriteras föreäldre, de som är stökiga före de tystlåtna osv.

Diskussionerna ledde ofta vidare till frågan om hur arbete med människor värde-ras i vårt samhälle. Kvinnor dominerar inom vård- och omsorgssektorn och yrkethar låg status och dålig lön i jämförelse med andra yrken och i jämförelse medmansdominerade yrken. Hade dessa arbetsförhållanden varit inom metalls verk-samhetsområde hade det varit storstrejk för länge sedan, sade en man som deltogi diskussionerna.

Egenskaper som förknippas med kvinnor och mödrar dvs omtanke om andra,vänlighet, uppoffring och anpassning har kunnat utnyttjas inom vårdyrken. Någ-ra befarar, andra skattar sig lyckliga, att den yngre generationen sannolikt intekommer att välja vårdyrken så länge det är underbetalt och har låg status. Även demånga deltiderna inom sektorn bidrar till att yrket inte är så attraktivt. Enligtpersonal inom äldreomsorgen har nedskärningarna inom området tyvärr innebu-


rit fler deltidstjänster. Man måste ha så många ”huvuden” som möjligt för att fåihop scheman och få verksamheten att rulla. Samtidigt vet man att deltidsarbet-slösheten inom omsorgssektorn är utbredd och att en utveckling mot fler deltids-tjänster motverkar möjligheterna att rekrytera personal.

- Hade dom varit organiserade utav metallfacket hade vi haft storstrejk. Bara föratt det är ett kvinnoyrke så, dom tål mer.

- Man måste kanske sätta krav på - och det är våra ungdomar bättre på - och detär ju rätt, det är ju rätt. Dom ska räcka, …det är vi som blir slutkörda när detär pension och det är inte meningen heller.

- Vi hade en diskussion om att en som har jobb på Philips och gör nya TV-apparater, dom tjänar mera än vi som vårdar deras föräldrar. …//…En TV-apparat är mycket mera värt än att ta hand om föräldrarna.

Psykologiska effekter

Förvirring, smärta och frustration är känslor som deltagarna förknippade medhändelserna under 1990-talet. Många känner en osäkerhet inför framtiden ochdet är mycket som inte längre är likt det man varit van vid. En stor omställninghar ägt rum i samhället, som bl a innebär ett ökat eget ansvar. Det samhälleligaskyddsnätet har försvagats, och den som inte har familj och vänner som kan stöttavid behov slås lättare ut. Många menade därför att de som tidigare hade en prob-lematisk social situation i många fall fått det ännu sämre.

Rädsla och osäkerhet är känslor som spridit sig på arbetsplatserna, när man settarbetskamrater och vänner förlora jobben. Oro för att ”det kan vara min tur nästagång” bidrar till ett mer försiktigt förhållningssätt, dels till den egna ekonominoch dels gentemot arbetsgivaren, sades i grupperna. Ingen kan längre vara säkerinför framtiden.

- Att man har mycket, mycket större ansvar för sitt eget liv och det tror jag gårupp långsamt för flertalet. Men att det är ganska smärtsamt att inse.

- Man tog tillbaka reformer som hade varit och så här, så att många kände justden här frustrationen över att inte förstå vart vi var på väg


Personliga erfarenheter från 1990-talet

Att komma som invandrare till Sverige och Norrköping

I en av de internationella grupperna berättade fyra kvinnor om hur deras liv totaltförändrades under 1990-talet. Två av dem fick lämna allt i sina hemländer ochkomma som flyktingar till Sverige. Berättelserna vittnar om den kris, som de meduppbådande av alla krafter och en stor portion uthållighet, tvingats ta sig igenom.Att kämpa och försöka se det positiva i det nya, är särskilt viktigt för att hosbarnen skapa hopp om en bra framtid i Sverige. Kvinnorna har förlorat anhöriga,sitt arbete, sin trygghet etc. Men många har också hittat möjligheter här i Norrkö-ping. Båda de kvinnor som citeras nedan har idag arbete och känner sig efteromständigheterna tillfreds med sina liv. Språket är dock en faktor som fortfarandepåminner dem om det som varit. ”Det fattas en bit av mig” säger en kvinna ochsaknar förmågan att kunna tala och förstå svenska språket på samma sätt som etthemspråk.

När jag bad en kvinna summera sitt liv under 1990-talet svarade hon:

- Vi lever…..Vi överlevde.

Och hon berättade vidare så här:

- Mitt liv har förändrats helt och hållet. …//…Jag kunde inte ett enda ord,kunde inte säga nånting…//…tänkte inte alls stanna här och jag visste inte vadär det som ska ge mig en framtid…. Sen börja man liksom vara här bara, ingen-ting annat. Då börjar man tänka. Jaha, är det nåt liv som är på gång. Vad görjag med mig. Ska jag göra nånting, ska jag fungera. Är jag en människa, är jagen varelse? Sen självklart på första plats språket…//… och hade mycket huvud-värk under tiden för att kunna lyssna och förstå. Sen upptäckte man att det ärliksom ingenting annat än att kämpa och ta sin egen plats här i det nya livet ochförsöka fungera som en vanlig människa som jobbar…//….

- Sen tänkte man så här. Okay, nu är det bra, familjen är ihop, vi överlevde,man måste tänka så. Vi måste gå vidare, vi ska kämpa, så det blev så bara. Mankämpade och kämpade. Nu är det lite bättre. Man kan säga lite bättre eftersomjag känner bara det är en brist med språket.


En annan kvinna berättade så här om hur hennes liv har förändrats under 1990-talet och den osäkerhet hon känner inför framtiden.

- Jag förlorade min pappa, han vart mördad, sen min bror, sen … och sen minman också. …äktenskapet sprack. Allt som jag hade hade försvunnit. Jag hadeförlorat, ja inte bara land, inte bara mitt säkra liv, trygghet, jag hade förloratallt. Att komma hit så vidare, det fanns ingen återvändo. Det är bara att fortsät-ta vidare. I skolan, plugga, plugga, plugga, så mycket som man orkar. Ibland detvar en väg att fly från verkligheten. Att man försöker att lära sig vissa ord, attbara inte tänka på det som var bakom.

Erfarenheter av arbetslöshet eller anställning på 1990-talet

Många deltagare vittnar om hur stress, hög arbetsbelastning och mer ansvar harpräglat 1990-talets arbetsliv. Mycket blev annorlunda, vilket också medfört attflera deltagare upplevt att de skaffat sig nya kunskaper. Det ökande informations-flödet och rationaliseringar i övrigt ledde till att tempot skruvades upp. Någragruppdeltagare menade att arbetet har brett ut sig på privatlivets bekostnad. Ävenom många av deltagarna, som hade en anställning under 1990-talet, har fått detbättre ekonomiskt, finns inte alltid orken att njuta av den förbättrade situationen.

- Stressen har ju ökat och arbetsbelastningen har blivit väldigt annorlunda, menhar också varit positiv för att man har lärt sig väldigt mycket tycker jag.

- Nej man är så djävla trött på kvällarna som man hinner ju inte förstöra såmycket pengar.

- Jag känner att det är något slags ekorrhjul verkligen, som i varje fall jag går ialltså.

Motivationen i arbetet har påverkats av 1990-talets förändringar. Deltagare medchefsansvar i kommunala verksamheter har upplevt lösningarna på de ekonomis-ka problemen som kortsiktiga. Det saknas framförhållning och ”morötter”. Che-ferna berättade hur 1990-talet präglats av att ta hand om personal som ”gått påknäna”, varit ledsna över att ha förlorat arbetskamrater och som känt oro införframtiden och det egna jobbet.

Att göra sitt jobb lagenligt i tider av resursneddragningar frestar på chefers och


handläggares arbetstillfredsställelse. Enligt lag har t ex personer med vissa funk-tionshinder rättigheter, som inte alltid kan tillgodoses när resurserna saknas. Detblir då personalen som får förmedla de svåra besluten. Ibland, som den här an-ställde sade, ”tvingas” hon att fördröja beslut och begränsa sin information till densökande.

- När man jobbar efter en lag, och sen att man inte ska ta beslut utan ligga pådom - ja hålla på och mörka. Det mår jag dåligt av.

- Jag vill inte dagtinga med mitt samvete och det får man ju göra många gånger.

Flera av gruppdeltagarna, många med lång erfarenhet från yrkeslivet, blev arbets-lösa under 1990-talet. Några av dem sades upp från Ericsson och Stal Refrigera-tion. Deras berättelser är fulla av dramatik, chock och förvirring. För var och enav dem, liksom för de flesta av deras arbetskamrater, ledde händelsen till en per-sonlig kris. Så här berättade en deltagare om sista tiden på Ericsson.

-96 i alla fall, så flagga ju företaget för att man ville utvidga i Norrköping. Ochden 25 mars-97 så kom man då och sa att man ville dra ner med 1700 personer.Och den 25 januari -99 kom man och sa att då skulle man ta resten av dom600. Så skulle man lägga ner verksamheten i Norrköping helt och hållet.

Samtidigt framgår det av samtalen att det som hände också lett till en mognad, enväxt och utveckling av dem som människor. De förmedlar erfarenheter av att ennedläggning också kan öppna nya möjligheter och leda till positiva förändringar.Vid tidpunkten för diskussionen hade inte arbetssituationen löst sig permanentför någon av deltagarna som sagts upp från Ericsson eller Stal Refrigeration.

- Men det här har ju alltså vatt väldigt intressant ändå nånstans och ha varitmed om, fast jag önskar inte min värsta fiende att behöva vara med om det. Detgör jag inte.

- Hur man känner det? Det där är ju väldigt olika. Det finns ju dom som idagsäger, tack gode gud att Ericsson gav sig iväg ifrån stan, så att jag fick möjlighetertill det här andra. Det finns både och. Det finns alla, hela listan.

Många unga gruppdeltagare saknade vid ingången till 1990-talet en fast förank-ring på arbetsmarknaden. Flera av dem har mellan perioder av arbetslöshet han-


kat sig fram med olika arbetsmarknadsåtgärder – arbetspraktik (APR), arbetslivs-utveckling (ALU), ungdomspraktik, söka-jobb kurser – och kortare anställningar.För de som gick ut gymnasiet i slutet av 1980-talet eller i början av 1990-taletförväntades en tids arbetslöshet. Då ansågs kamrater som lyckats få ett arbete haturen på sin sida. En kvinna stimulerades till vidareutbildning p g a bristen påarbete. Före dess hade hon inga som helst planer på att studera vidare. Hon sadesig idag vara tacksam över utvecklingen.

Hur är det då att vara nära anhörig till någon som blir arbetslös? För en ungkvinna kändes mammans arbetslöshet inte lika naturlig, som om den drabbathennes jämnåriga kamrater. En medelålders man som blev arbetslös under 1990-talet uppfattade, att sonen hade svårt att acceptera att pappan blivit utan jobb.Sonen gladdes överraskande mycket med honom, när han erbjöds ett projektarbe-te. En ung kvinna vars pappa förlorade arbetet upplevde, att det förutom ekono-miska svårigheter för familjen, också spreds en bitterhet i omgivningen. Men detberättades också ett exempel där dottern istället kände stolthet över att mammanklarat arbetslöshetskrisen.

- Det var så jobbigt eftersom mamma var så ledsen. Det är väl aldrig roligt för ettbarn att få trösta sin förälder. Det ska var tvärtom, men nu fick jag vara stark.

- Hon har ofta då istället sagt just så här att hon är så stolt över att jag verkligenhar klarat det här. Så att jag skulle bli arbetslös alltså, det vill hon inte att jag skabli naturligtvis, men däremot så tror hon att; - du kommer alltid att klara digmorsan för du har blivit så stark och bra så här nu alltså.

Olika faser i livet

När diskussionen leddes in på hur gruppdeltagarnas egna liv och livsvillkor för-ändrats, handlade det oftast om sådant som har med själva livets utveckling attgöra. Deltagarna hade blivit sambo, gift eller skiljt sig, bildat familj, bytt jobb,drabbats av sjukdom och/eller dödsfall i familjen, barnen hade slutat på dagis ellerflyttat hemifrån etc.

Bland de deltagare, som hade en stabil förankring på arbetsmarknaden hade derasekonomiska situation förbättrats under 1990-talet. För deltagare som bildat fa-milj var dock situationen en annan. Det gällde även deltagarna i vårdgruppen. De


talade t o m om sin lön som bidragoch sitt arbete som frivilligt välfärd-sarbete. Deras löneutveckling hadeavstannat under 1990-talet.

- Jag har personligen fått enmycket bättre välfärd. Jag är juäldre. Jag är drygt tio år äldre… och ungarna har flyttat he-mifrån …och man har färresom man ska försörja.

- Ja, föräldrarna har gått bort.Det är sådana saker som hän-der i livet. Det är livets gång.

- Fast ekonomiskt sätt så var detbättre under 80-talet (före fa-miljebildningen, författarenskommentar) men sen är detju… Man kanske mår bättreändå under nutid när man harbarn och familj.…//… Det är nåt annat som man värderar högre kanske än attha bättre ekonomiskt.

- Min lön skulle jag inte vilja tala om, så är det ju. Så jag kallar det för bidrag,jag kallar det inte för lön.

Ökad ekonomisk medvetenhet och mer reflekterande över den egna framtidenhör till de personliga erfarenheter som deltagarna talade om. De har s a s mentalthöjt beredskapen om krisen skulle vara framme.

- …dom där förbaskade breven som kommer hem i brevlådan om pension …detär ju rena rama skräcken…//…jag tänker mycket på ekonomi och hur det blir iframtiden alltså. För man ser ju hela tiden att det ska bort och det där ska bortoch pengarna räcker inte till det och pengarna räcker inte till det. Hur blir detnär vi blir gamla? Blir det någon vård över huvud taget? Får vi någon hjälp?


Erfarenheter av förändringar i välfärdsverksamheterna

Gruppdeltagarnas personliga erfarenheter av vården och omsorgen varierade mel-lan mycket goda och mycket dåliga. Den anhöriga har fått plats och trivts bra påhemmet, en annan har skjutsas fram och tillbaka mellan lasarettet och hemmetoch hemtjänst, en tredje har fått en fantastisk terminalvård i hemmet osv.

- Man blir lite frustrerad när dom precis var på benen: Jaha nu är du för bra föratt vara här. Nu måste du hem. Och sen så vart hon sjuk igen, och då gick detnågra dar. Nähä, men nu är du på bena, nu måste du hem. Nu har vi inte platsför dig här längre, utan nu är du för bra för och va här. Så det känns lite otrevligtatt det ska behöva va så.

- Han fick faktiskt hemtjänst dygnet runt sista månaden, så att jag … minupplevelse är positiv just när det gäller hemtjänsten med äldreansvar.

En kvinna beskrev sina erfarenheter från moderns fyra år på Sandbyhov. Honanvände ord som deprimerad och chockad, när hon berättade hur hon själv hadeupplevt den tiden. I berättelsen betonades bristen på engagemang från personalensom ledde till passivitet hos de gamla.

- På en månad, en och en halv månad så var dessa som var så pigga när domkom dit, som var helt i botten efter en och en halv till två månader.…//… Ochlikadant så var dom sugna på nåt godis och dom hade sina pensioner. Men ingenav personalen iddes göra det. …//… Varje gång jag kom dit hade jag ett rånpa-ket med kex. Dom var så glada dessa gamla när man kom dit. Det räckte meddetta lilla rånkex så var dom jätteglada….//…

Det är troligt menade man i pensionärsgrupperna att omsorgskvaliteten varierarberoende på var man bor. Kanske den ofta mer personliga kontakten ute på landetär en fördel. Vem den anställde är och omsorgsmottagarens fordringar har ocksåbetydelse för upplevd kvalitet, menade dom.

Flera av de äldre i grupperna hade erfarenhet av färdtjänst redan före 1990-talet.Tillsammans hade de både bra och mindre bra erfarenheter. En kännbar föränd-ring för flera i den sk Vångagruppen, var att länsfärdtjänsten drogs in för dem,trots att det innebar stora olägenheter för dem, som har närmare till Finspång äntill Norrköping.


- Jag fick ingen länsfärdtjänst, men jag fick bussfärdtjänst om jag ville. Men detville jag inte ha. Då skulle jag åka färdtjänst ifrån min bostad och till Skär-blacka, och om jag skulle t ex till min dotter oppe i Falla, så skulle jag åka bussfrån Skärblacka och till Finspångs station. Där skulle stå en ny taxi och ta migtill Falla, som jag åkt förbi. Då tackade jag nej, så dum blir aldrig jag, sa jag, såjag åker så dumt. Det måste kosta mer.

En rullstolsburen kvinna i en av pensionärsgrupperna berättade att hon inte läng-re kan få det som hon menade hör till ett hems skötsel, t ex tvätta fönster och städaur garderober, utfört av hemtjänstpersonal. Istället ber hon någon annan i sinomgivning, men inte gärna sonen med familj eftersom både han och hans frunhar heltidsarbete och barnen att ta hand om.

- Som förut vet du, så när dom har gjort städningen, då har man ju kunnat sagtsom så; - hör du vill du hjälpa mig opp och vädra ur garderoberna eller torka urdet och det, för det finns mycket i ett hem, som man måste göra.

Deltagare som p g a sjukdom haft kontakter med sjukvården under i stort sett hela1990-talet talade om stora förändringar. Bl a berättades om ökad stress och mins-kade möjligheter till rehabilitering.

- …så är det betydligt sämre för det är ju trångt och det märks på stressen påfolket. Dom är väldigt stressade.

- Ja, jag märkte en jättestor förändring, alltså. När jag blev sjuk och opereradesså satsades väldigt mycket. …Jag fick rehabilitering måndag till fredag i Linkö-ping …//… Så 1994 tog man ställning till att det var mycket billigare för sam-hället att kassera mig och faktiskt pensionera mig, mot min vilja egentligen.

Om de ekonomiska neddragningarna i skolan sade eleverna först att ”man tänkerinte på sånt när man växer upp”, men de kunde senare berätta om varierandeerfarenheter av sin skolgång under 1990-talet. Det framkom, liksom tidigare, attdet viktigaste kriteriet för positiva upplevelser handlade om att bli sedd som indi-vid. Klimatet i den enskilda skolan och individuella lärare framstår i deras berät-telser som det avgörande för deras erfarenheter.

Om gymnasiet sade en elev att ”jag tycker det är ganska bra gradvis om man ser tilldom resurser som finns.”


En annan ung kvinna med egna erfarenheter av att gå i skolan under 1990-taletmindes tiden i förskolan och skolan som mer märkt av decenniets ekonomiskaåtstramningar. Hon berättade så här;

- Jag var inte så gammal då, 14 år någonting, fritidsgårdarna skulle dom skäraner på, skolan skar dom ner på, jag märkte ju barnomsorgen skar dom ner per-sonal, och nu är det väl en fröken på tio barn eller någonting sånt. …//… detvar så mycket nedskärningar så att det var ju otäckt åt det. Det var till och medså att en 14-årig liten flicka reagera.

Övriga deltagare framförde i huvudsak negativa erfarenheter av skolans föränd-ring under 1990-talet. I ansökningshandingar till omsorgen t ex märker persona-len hur ungas språk har utarmats. Stavningen är ”bedrövlig” ansåg vissa deltagareoch kallade skolan för ”nåt slags försöksprojekt hela tiden som ska ändras var ochvarannat år”. En deltagare som har haft barn i skolan under stor del av 1990-taletsade, att hon noterat hur skolan successivt har försämrats. Barnen har inga egnaböcker utan får låna böcker. Möjligheterna att göra saker utanför skolan liksomatt göra inköp till skolan har minskat. Det var t ex långa diskussioner innan manskaffade nya fotbollar. Omsättningen på personal p g a sjukskrivningar och rekry-teringsproblem på hennes barns skola oroade henne. Hon beskrev sina farhågorför hur onda cirklar skapas med dålig kontinuitet bland vuxna på skolan, stökigabarn, dålig respekt för lärarna, otrivsam studie- och arbetsmiljö etc.

- … att det är mer stökiga barn i skolan, dom kan inte sitta still, det är mycketsvordomar, man har inte respekt för lärarna.

Till sist berättade en kvinna som under lång tid haft kontakt med socialförvalt-ningen att det för varje år under 1990-talet blivit svårare och svårare att få stödoch hjälp för andra former av sociala problem än ekonomiska. Det kan gälla olikamissbruksproblem t ex.

- Ja, man får verkligen motivera varför man behöver det. Det får man verkligengöra i dagens läge.

Sammanfattning

Samtalen i grupperna om 1990-talet kretsade framför allt kring försämringarna ioffentliga verksamheter, arbetslöshet, ökad stress på arbetsmarknaden, ekonomi-


seringens och individualismens genombrott. Denna s k gemensamma bild, mena-de gruppdeltagarna, härrör från den allmänna debatten och dess förmedling imedia. Det har funnits en tendens till att fokusera på det negativa, sannolikt somett sätt att skaffa extra resurser när den generella nivån reducerats. Men det finnsockså förändringar i Norrköping, som det stora flertalet ansåg vara positiva, t exuniversitetets etablering, den ökade valfriheten och att centrala miljöer rustatsupp. Nerdragningarna i den kommunala verksamheten i början av 1990-taletansågs även ge vissa positiva effekter. Så t ex skapades en bättre verksamhetsstruk-tur med tydligare ansvarsfördelning och en ökad ekonomisk medvetenhet.

Under 1990-talet fick svensken vänja sig vid väntetider till olika vårdresurser ochprioriteringarna blev synliga, menade gruppdeltagarna vidare. De växande löne-skillnaderna på arbetsmarknaden, den höga arbetslösheten och förändringarna ivälfärdsverksamheterna har gjort att klyftorna mellan människor efter 1990-taletär märkbara i samhället.

I grupperna talades om ett personalperspektiv och ett brukarperspektiv på väl-färdsverksamheterna, och man diskuterade vad det kan bero på. Målet att skyddatredje person framträder som ett skäl, men också brukarnas/anhörigas bristandevetskap om hur det fungerar kan vara en orsak, sades det i grupperna. Många talarom att konflikten, mellan att se behov och sakna resurser att tillgodose dem, blirett dilemma för den enskilde arbetstagaren.

Bland gruppdeltagarna framkom synpunkter på att marknadens spelregler ochvokabulär under senare årtionden har nått den offentliga sektorn. Skulle mark-nadsidén användas fullt ut ”kan man ju lägga ner den kommunala omvårdnadenöverhuvudtaget”, sade bl a en deltagare.

Händelserna under det senaste decenniet har lämnat efter sig känslor av förvir-ring, smärta, frustration, rädsla och osäkerhet, framkom i diskussionerna. Mångakänner en osäkerhet inför framtiden och det är mycket som inte längre är likt detman varit van vid. Berättelsen om 1990-talet avslutas med några gruppdeltagarespersonliga erfarenheter av invandring, arbetslöshet och kontakter med olika väl-färdsverksamheter.


Fotnoter detta avsnitt1 Välfärdsforskaren Joakim Vogel skriver så här om tvåtredjedelssamhället: ”Termen hänför sig till en skräckvi-sion av social nedrustning i tider av ekonomisk kris. Massarbetslöshet, massfattigdom, bostadslöshet och per-manent utslagning leder till sådana påfrestningar på bidragssystemen att väljarna reagerar. Med formellt demok-ratiskt fattade beslut spärrar en välmående tvåtredjedelsmajoritet ut den drabbade tredjedelen genom nedrustningav bidragssystemen”. Socialstyrelsen (1992)2 Föräldrar har rätt till totalt sex kontaktdagar, en dag per år, under tiden barnet är 1-6 år.3 IT=informationstekniska


Reflektioner om framtida välfärd

Fortsättning på 1990-talets utveckling .................... 120

Individen ”anpassar” sig till välfärdsutvecklingen .. 122

Kommunens framtida uppgift .................................. 123

Mer av medmänsklighet ............................................ 124

Klyftorna ökar ............................................................ 124

Anhöriginsatser med förhinder ................................ 127

Frivilliginsatsers begränsningar ................................ 129

Oro för de framtida pensionerna ............................. 130

Hur ska det gå att rekrytera till vård och omsorg? . 131

Demokratiproblem och förändrad politikerroll ....... 132

Förändrade brukargrupperoch nya anhöriggenerationer ................................... 133

Sammanfattning ........................................................ 135


Reflektioner om framtida välfärd

Fortsättning på 1990-talets utveckling

Framtidstemat domineras av att det stora flertalet i grupperna trodde på en fort-sättning av 1990-talets utveckling, med turbulens på arbetsmarknaden, i välfärds-systemen, i kommunala verksamheter och för den enskilde individen. Man peka-de på att förskjutningarna i vem som ansvarar praktiskt och ekonomiskt för väl-färden kommer att fortsätta i den riktning som påbörjats under det senaste decen-niet. Individens eget ansvar, liksom familjens och anhörigas ansvar, förväntas fort-sätta att öka. Deltagarna siade om fler friskolor, fler privata alternativ inom vår-den och omsorgen och att privata försäkringar för att komplettera sitt skydd vidsjukdom, arbetslöshet etc kommer att bli vanligare.

Flera av deltagarna trodde att nedskärningarna i kommunen kommer att fortsättaoch att kvaliteten inom kommunens verksamhet ytterligare försämras, medan andramenade att man redan nått botten och att verksamheten inte skulle fungera överhuvud taget med mindre resurser. Eventuella framtida förändringar inom offent-lig sektor trodde man snarare skulle beröra organisationen, där stora organisatio-ner antas ersättas av mindre.

- Jag tror att det kommer att fortsätta. …//…Allting talar ju för det liksom. Allaförslag som kommer pekar mot att den enskilde skall ta ett större ansvar för sigsjälv och kostnaderna skall ligga hos den enskilde i stället för på det gemensam-ma. Jag tror tyvärr att det blir ändå mera köp och sälj och ännu mera marknadoch pengar som styr verksamheten tyvärr.

- Det blir säkert mer och mer privata organisationer, privata dagis och skolor.Det blir nog så. Och då är det ju i första hand en fråga om pengar om man harpengar. Om man har det har man ju frihet att välja.

På samma sätt som när gruppdeltagarna diskuterade 1990-talet talades också omframtiden som en utveckling mot ett samhälle som blir alltmer likt Amerika. Av-görande för människors tillgång till olika och alternativa välfärdstjänster inomvård, skola och omsorg kommer i högre utsträckning att vara den enskildes eko-nomiska och sociala resurser. Den som är resursstark kommer att kunna försäkrasig till en god vård och omsorg, och också ha större möjlighet att köpa privatatjänster.


- Jag tror att Sverige är lite inne på dom här tankarna, USA tankarna, att mandå ska ha sin egen försörjning via försäkringar, sjukvårdsförsäkringar eller pensi-onsförsäkringar. Jag tror att det kommer att ta ett visst antal år. Det är mångasom måste liksom passera förbi först innan det kan tillfullo bli så.

De flesta trodde att andra aktörer än de offentliga kommer att spela en större rollför människors välfärd i framtiden. Kyrkan har redan visat sig fylla en viktig funk-tion som mötesplats för människor i samband med kriser och olyckor och Fräls-ningsarméns soppkök har ökat i betydelse för utslagna människors grundläggan-de välfärd. Företagssponsring förekommer i olika sammanhang t ex vid jipponeller kulturevenemang. Kanske företag, arbetsgivare och eventuellt fackliga orga-nisationer i framtiden kommer att erbjuda försäkringar, tjänster m m i ökad ut-sträckning.

- Kyrkan har ju blivit en viktig del i krishantering vid stora olyckor. Det har dominte alls varit förut, så nu plötsligen har dom funnit en roll där människorbehöver en samlingslokal att vara i när det händer något och också stöttning ochstöd.

- Dom rika gör välgörenhetsgrejer och soppkök och så där. Det kommer att blimer av det.

- Nästa steg kan jag tänka mig då, är att man bygger upp ett samhälle där ettföretag går in och har egen skola, eget dagis, egen sjukvård och …..

Det höga tempot i samhället bl a som ett resultat av den tekniska evolutionenkommer fortsättningsvis att trissas upp ytterligare trodde några gruppdeltagare.Teknisk och medicinsk forskning är en viktig del i hur människors välfärd kom-mer att utvecklas. Tekniken ökar sårbarheten i samhället, men tekniska framstegutgör också potentiella lösningar på välfärdsproblem genom innovationer om hjälp-medel etc. Nya medicinska rön kan på motsvarande sätt komma att bidra till botav vanliga ålderssjukdomar som t ex demens.

- Även om dom gamla har blivit sämre så har vi fått så otroligt mycket hjälpme-del i dag mot för några år sen.

Utbildningens betydelse i det framtida samhället förväntades att öka och en godutbildning kommer att vara en framgångsfaktor för individen på arbetsmarkna-


den. Det fanns en oro bland gruppdeltagarna, för att den framtida arbetsmarkna-den inte kommer att erbjuda arbeten för lågutbildade och på så vis utesluta vissagrupper.

- Nu går vi in i ett nytt samhälle och det kräver en hel del. Både annan typ avmänniskor som arbetar, men samtidigt så får vi ju inte förringa verkstadsjobbet.Det är väl också viktigt

- Man måste inte gå i universitet om man inte vill…//… Det finns ju jätte-många som jag vet, kompisar som säger; - nej, läsa, aldrig i livet, nej, jag villjobba med händerna. Då ska man inte behöva gå på högskola i tre år.

Individen ”anpassar” sig till välfärdsutvecklingen

De framtidsutsikter som siades om i gruppdiskussionerna är för många i grupper-na inte de man skulle önska sig. Istället talade deltagarna om individernas utveck-ling av anpassningsstragier till det nya. På olika sätt tycks vi som individer förbe-reda den egna framtiden utifrån givna förutsättningar. Konsekvensen blir att denenskilde genom sina initiativ och handlingar blir medaktörer i en pågående sam-hällsförändring, som de inte alltid är så förtjusta i. Friskolorna utgör ett bra exem-pel på denna motsättning. Många av deltagarna hyser en negativ eller ambivalentinställning till friskolesystemet, men upplever att de under rådande omständighe-ter i den kommunala skolan så att säga ”tvingas” att välja friskoleformen.

- Men samtidigt förstår man ju det eftersom skolorna… det blir färre lärare….dehar mindre tid för elever. Det blir mer och mer problem i skolorna. Så manförstår ju varför det händer. Men det bästa vore om man kunde göra nånting nuliksom och att man inte väntar.

Då försöker man anpassa sig till ett system även om man inte vill ha ett såntsystem …//…det kan va bra att ha en privat sjukförsäkring i framtiden om manblir sjuk så att man får en bättre vård eller slipper köer eller vad det nu handlarom.

- Jag måste nog förbereda min ålderdom på nåt sätt, så att jag vet att jag fårhjälp när jag blir sjuk, att jag har nånstans att bo och att pengarna räcker till.Det är nog inte så självklart som det har varit.


Kommunens framtida uppgift

En gruppdeltagare trodde att utvecklingen kommer att gå så långt att kommuneni praktiken överger människorna och säljer ut alla verksamheter till privata utför-are. Andra var inne på att kommunens uppdrag successivt kommer att förändrasi det ”nya” samhället. Stora delar av verksamheten antogs komma att överlåtas tillprivata utförarenheter, och kommunen kommer att ha kvar myndighetsutövningensamt en kontrollerande, övervakande och reglerande funktion. Information ochkunskap trodde några av deltagarna skulle komma att bli en del av kommunensframtida uppgifter. Dessutom var det många av informanterna, som var överensom att kommunen i framtiden kommer att erbjuda undervisning, vård, omsorgoch socialt bistånd på basnivå för att garantera alla invånare en grundtrygghet.

- Kommunens uppdrag i framtiden är att se till att inte dom boende i kommu-nen svälter ihjäl att dom har någonstans att bo. Dom sociala bitarna …//…men jag tror att skolan kan man frånsäga sig, barnomsorgen kan man frånsägasig, och äldreomsorgen och sjukvården.

- Dom som inte har råd att betala själva dom får komma till kommunen där detär sämre vård och mindre resurser.

I en grupp menade man att frågan om vad kommunen ska göra är evig och kom-mer alltid vara föremål för diskussioner. I gruppen manades till ett kontinuerligtifrågasättande av kommunens uppgifter, vilket kan leda till att vissa verksamhetersäljs ut. Men fortsätter den generella marknadsanpassningen i den offentliga verk-samheten, varnade deltagare i en grupp för att Norrköping förslummas med storasociala problem som följd. De menade att offentlig verksamhet vilar på helt andrapremisser än vad marknadsutsatta företag gör.

- Ja, man kommer att ha ett evigt käbbel om det här. Eftersom det är svårt attenas om vilka saker som är prioriterade. Vad är välfärd för oss? Är en symfonior-kester välfärd eller är det nånting som vi ska låta marknadskrafterna råda över.Det är svårt.

Slutligen sades i en grupp att kommunerna befinner sig i en omvandlingsprocessdär de söker finna nya former och tydliggöra sina framtida åtaganden. Men kom-munerna som institution är beständig.


Mer av medmänsklighet

Utvecklingen tros gynna medmänskliga handlingar. När resurserna krymper be-höver människor hjälpas åt och man bryr sig mer om varandra. Som skattebetala-re, i kombination med en väl utbyggd välfärd för alla, kan behovet av att bistå sinnästa uppfattas som mindre betydelsefullt. Det senaste decenniets åtstramningar ivälfärden, ser dock ut att kunna förändra inställning och beteende när det gällermedmänsklighet, menade en deltagare. Vidare fanns deltagare som förmodade attmänniskor vill ta mer ansvar både för sina arbetsuppgifter och för sin privatasituation.

- Under 90-talet har man börjat och bry sig lite mer om varandra…//… för attdet är ju så att när resurserna krymper, då kommer den här mänskliga biten. Nusenast när det var snöoväder och kaos och allting, vad gjorde folk då? Jo dombörjade prata …

- Det ligger något positivt i det här samtidigt…//…Det behövs ingen medmänsk-lighet om jag betalar min skatt.

- Jag tror det beror mycket på hur ansvaret läggs ut och på vem. Jag tror attmånga vill ta mer ansvar än man får göra idag också. Kommun och andrainstitutioner i samhället behåller väldigt mycket.

Klyftorna ökar

Diskussionerna handlade om vad deltagarna tror om framtiden när det gäller vadsom behövs av välfärdstjänster, vem som ska utföra dem och vem som ska finan-siera dem. De allra flesta ville också förmedla vad de anser om den utvecklingen.Dessa samtal kom ofta in på det framtida samhället som mer uppdelat, mer ojäm-likt och därför mer segregerat. Uppdelningen mellan fattiga och rika, mellan re-sursstarka och resurssvaga grupper trodde de stora flertalet skulle komma att bliden mest framträdande segregationen.

Den utveckling som förutspås leder till att klyftorna mellan människor ytterligarekommer att öka, menade alltså många i samtalen. Man talade bl a om att vi är påväg att delas in i ett A- och B-lag efter våra ekonomiska och sociala resurser. Desom har möjlighet att välja t ex barnomsorg eller skola, skiljer sig från de som p ga bristande resurser är hänvisade till ett ”icke” val. Minskade skatteintäkter inne-


bär, att den offentliga sektorn inte kommer att ha möjlighet att expandera ellerutvecklas kvalitativt på samma sätt som verksamheter med tillgång till extra eko-nomiskt eller annat stöd.

- Risken är ju ganska överhängande att det blir ett A och ett B-lag

- Jag tror att det kommer bli mer och mer privata skolor och privata sjukhem ochså där. …//…Om det är så bra är frågan, eftersom det är ju inte alla som kandra nytta av det. För dom som har pengar är det ju självklart bra. Det är ju detsom är problemet, för det blir ju mer och mer klassamhälle då.

I en sådan framtid ökar utslagningen och det fanns en rädsla bland informanter-na, för att ett s k tvåtredjedelssamhälle ska få fäste. Vem kommer att bry sig omden tysta, den fattiga, den svaga? Klasskillnaderna märks idag men kommer attbli mer synliga i framtiden när ekonomin avgör t ex om du kan vårda dina tänder,ta körkort etc.

- Jag glömmer väl aldrig första gången jag såg en man som gick och letade isopptunnorna efter burkar va. Är det tio år sedan? Det var ju någonting manbara såg i andra länder. Man kunde ju inte tänka sig att det fanns i Sverige.

- Ingen bryr sig och vem bryr sig om den lilla minsta människan i framtiden.Gör politikerna det? Gör dom här kunniga tjänstemännen det? Gör jag det? Görenhetscheferna det? Vem gör det? Vem har ansvaret för dem… och det… Nej,detär inte mitt bord och så ramlar dom emellan.

En ung kvinna i en av grupperna som lever på socialbidrag beskrev uppdelningenmellan de som bestämmer och den grupp som hon ansåg sig tillhöra så här;

- Dom som är där uppe dom har ju inte varit där nere riktigt någon gång. Jagtror inte att dom ser eller känner eller märker hur det påverkar människorna.För trots allt är nästan alla i Norrköping negativa människor, nästan ingen serpositivt på framtiden. Jag kan inte nämna ett enda namn där man säger; Ohframtiden vad jag längtar dit utan det är nästan; O Gud jag vet inte om jag villdit. Här är det ändå lite tryggt fortfarande, för att det har inte kommit så långtän att det har blivit den där superklyftan.

I grupperna talades också om indelningar av människor efter andra kvaliteter. I en


grupp målades ett scenario upp där befolkningen delats in efter livsval. De somfortsätter i högt tempo och blir en del i den fortsatta informationstekniska ut-vecklingen och de som väljer ett lugnare sätt att leva bortom storstad och stress. Iandra grupper talades om polariseringen i den yngre generationen, mellan de medframtidstro och de som är uppgivna. Bland eleverna märktes en medvetenhet omvilken grupp de personligen tillhörde där föräldrarnas yrke och resurser var avgö-rande.

- En grupp tror inte att det kan bli bättre för dom än för föräldrarna så varförska jag satsa. För andra är det tvärtom. Man tror man har alla möjligheter ivärlden.

- Jag har ganska bra möjligheter. Mina föräldrar är ganska välutbildade ochsåna grejer. Vi kommer från medelklass liksom. Det är klart att man tänker pådet sättet också även om man inte vill det.

Slutligen uppmärksammades en gryende motsättning mellan generationer i ar-betslivet. Den äldre generationens kvinnor i vården uttryckte under samtalen enirritation över att de slits ut av hårt arbete, samtidigt som representanter för denyngre generationen har ett helt annat förhållande till arbetslivet.

- Det finns ungdomar som är 25-30 år som aldrig har jobbat någonting och vigamla vi sliter fast vi tycker det gör ont vartenda steg man tar. Man har hållit påmed städningar på dan, man är precis slutkörd. Dom ligger hemma på soffanoch är slutkörda för det.

En kvinna berättade om hur ungas löften om att ta arbetspass inte alltid hålls ochhur lättvindigt de ser på sin uppgift. Kommer roligare saker emellan väger intealltid arbetet tyngst. De som deltog i samtalet undrade varifrån ungdomar fårmedel till sitt uppehälle och menade att en del i problemet är att vi har skämt bortdem. De äldre beskrev sig som ”fångna” i arbetet, trots att det gör ont överallt ochman upplever sig utsliten. Höjd pensionsålder för att klara framtida arbetskrafts-behov upplevdes av dessa deltagare som en utopisk tanke och en förelämpningmot yrkesgruppen.

Den här tjejen hon ringde; - nä, vi ska åka till Stockholm i helgen så jag måstenog säga ifrån om det där som jag lova dej.


- När min chef säger till mig tror du att du kan ställa upp i helgen, vi har ingen.Jag orkar inte säger jag, men ring runt omkring och får du inte någon annan, såställer jag upp. Jag gör det inte frivilligt. Mycket riktigt hon ringer och säger såförsiktigt; - nej, jag har ringt överallt. Alla har en anledning. En ska på fest, enska på födelsedag, en ska göra det. Det finns ingen. Då har jag dåligt samvete va,och ställer upp fast det gör ont överallt.

- Det är inga dåliga ungdomar vi har egentligen det är bara det att vi har skämtbort dom. Det lönar sig att stanna hemma och inte gå till jobbet

- Det känns ju som om man sliter ut en generation i taget liksom. …//…Vibrukar skämta på jobbet. Vi kommer väl att åka färdtjänst till jobbet och gåomkring med rullator och hjälpa dom.

Privat vård och omsorg inger både förhoppningar och oro. Det som är positivt äratt valmöjligheterna och det egna inflytandet antas öka. Flera gruppdeltagare tala-de om att det finns en övertro på att privatiseringar skulle vara så mycket bättre.Det finns exempel på motsatsen, menade man och hänvisade till tidningsskrive-rier om vanvård på äldreinstitutioner i Stockholm.

- Har vi inte en övertro på privata alternativ t ex inom omsorgen? Jag vet inte omdet blir bättre, det tror jag inte. Jag tror snarare att det liksom blir sämre

- Vi kommer från ett land där dom har privatisering. De som har råd får vårdoch dom som inte har råd står i utkanten. Och det tycker jag inte är rättvist.

Anhöriginsatser med förhinder

Det stora flertalet såg det som en självklarhet att bistå sjuka och gamla anhöriga iden utsträckning som den egna livssituationen med arbete och familj tillåter. Yng-re deltagare talade oftare än övriga om att bidra ekonomiskt till att föräldrarna vidbehov får den hjälp dom behöver. Många av gruppdeltagarna hade egna erfaren-heter av anhöriginsatser. Kraven i arbetslivet nämndes som en begränsande faktorför hur mycket anhöriga har krafter att bistå ”sina” äldre. Enskilda deltagare berät-tade hur de varit nära att slita ut sig, och inom kvinnodominerade vård- ochomsorgsyrken märks effekterna av anhöriginsatser på jobbet.

- Om man bor i samma stad är det självklart att man hälsar på mer och försöker


och vara lite hjälp om det behövs. Men jag tror att jag skulle bidra mer ekono-miskt. Betala nån som kan hjälpa till alltså.

- Jag har ju varit i den situationen, med min mor…. Hon bodde då i privatbo-ende och hade inte hemtjänst eller nånting. Så jag höll på att slita ut mig självtotalt alltså. Så att det var ju en lisa när hemtjänsten började komma och honfick ett serviceboende sen, det var jätteskönt.

- Man ser på personal som jag har, som har gamla föräldrar, att tempot, arbets-tempot är så högt att de har lite svårt och orka. Ibland så kommer dom och sägeratt man var tvungen att hjälpa sin mamma. Hon ringer och hon vill ha hjälpmed att handla och hjälp med saker och ting. Och dom känner att dom orkarinte riktigt. Det har jag vart med om flera gånger.

I en framtid är det tänkbart att man får ta ledigt från sitt jobb för att sköta enanhörig, på samma sätt som man får ta ledigt för att sköta barn, spådde någradeltagare i en pensionärsgrupp. Flera deltagare efterlyste en ökad öppenhet om attanhörigas insatser måste öka framöver för att klara behoven.

- Det är lite synd att dom inte går ut med att anhöriga får hjälpa till lite mer….Nu pratar jag för hemtjänsten. Det finns ingen möjlighet att vi hinner allt….//…Jag går ju ut privat och handlar men det kanske inte alla har lust med….//…Och då tycker jag dom skulle gå ut med i radion till och med och säga att allamåste hjälpas åt för det går inte.

Det vanligaste nu är att makar bistår varandra. I praktiken är det kvinnor somvårdar genom att de oftast överlever sina män. Men hur kommer det att bli iframtiden? Relationer är inte lika långvariga och man kanske har träffats på äldredagar. Känner man likadant för en ny partner när han/hon börjar bli ”gaggig” och”gör både det ena och det andra” frågade deltagare med erfarenhet från äldreomsorgs-arbete.

- Vi har ju haft ett par som har gift sig på gamla dar och det var så kärt…//…och sen blev en sjuk. - Nu får dina barn ta hand om dig!

Men som jag personligen känner det så tror jag inte att jag kommer att göra så.Inte för att jag vill skicka iväg min gubbe hur tidigt som helst alltså, men jag tror


inte jag kommer att slita ut mig på honom, utan i så fall korttidsplats så fort sommöjligt.

De äldre deltagarna i diskussionerna såg inte odelat positivt på att beroendet avanhörighjälp ökar. Det är svårt att ställa krav på sina barn eftersom dom har såmycket omkring sig och har svårt att hinna med. Det är skillnad mellan att fåhjälp med småsaker som kan vänta på att bli utförda och mer regelbundna, omfat-tande och ibland intimare bistånd.

Och så är det just det här ordet ”Ja, det ordnar sig” och så ber man om en sak jadet ska vi ordna, det ordnar sig och så går det vecka för vecka och vecka för veckaoch det där. Det ordnar sig aldrig. Nä.

Deltagare som inte har ”alerta barn” eller anhöriga att förlita sig på reflekterade idiskussionen kring andra tänkbara alternativ.

- Ja, jag lever ensam och vem ska ta hand om mig då. Då kanske jag får hyra innågon som kan ta hand om mig på ålderdomen eller hur jag ska göra. Eller skajag sälja allting och gå ihop med några och bilda kollektiv på ålderns höst.

Frivilliginsatsers begränsningar

Även insatser från frivilligorganisationer har sina begränsningar menade deltagar-na i grupperna. Det är tveksamt om deras betydelse verkligen kommer att blistörre i framtiden, bland annat därför att det är svårt att rekrytera till ideella orga-nisationer. I andra sammanhang i diskussionerna har talats om att man sannoliktkommer att bistå varandra vid behov inom pensionärskollektivet. Väntjänsteninom PRO är ett organiserat frivilligarbete som de äldre deltagarna trodde kom-mer att fungera även i fortsättningen.

Stabiliteten i frivilliginsatserna och kontinuiteten bland de s k hjälparna riskerarav flera anledningar att bli svag. Uthålligheten tror många skulle svikta och ”Påsommaren ska dom till landet”. De som söker sig till frivilligarbete har sina skäl fördet, menade några deltagare, och dessa är oftast okända för de inblandade. En avdeltagarna i diskussionerna beskrev sin drivkraft att arbeta ideéllt så här;

- Jag möter människor i alla åldrar, av båda könen, med olika kulturer. Det ärdet som driver. Jag vill få ut någonting av mitt medhjälpande.


Informanterna förordade frivilliginsatser för enklare uppgifter. De försvarade sinuppfattning utifrån erfarenhet om att, betydelsen av kännedom om den man hjäl-per eller om den grupp som den hjälpande tillhör, många gånger underskattas.Det gäller t ex när en frivillig följer en äldre på läkarbesök;.

- Läkarn frågar ju många gånger då om de är så pass dåliga så de inte kan prataför sig själv och ge riktiga svar och så här. Och ta reda på vad som sagts och så.

I en grupp oroades deltagarna för ett framtida scenario där frivilligarbetet får ettstörre utrymme. Det skrämmer att bli beroende av andras välvilja för att få hjälp,tyckte de.

- Jag är rädd för det, faktiskt. Det tycker jag nog, det lutar lite däråt, men jaghoppas så mycket att det inte blir så, att man ska vara beroende av andras välvil-ja på det viset. Att det inte ska vara en självklar hjälp. Utan när min hjälp inteorkar eller har nåt annat för sig, då vill jag inte ha nåt.

Ekonomiska bidrag till särskilda ändamål eller till frivilligorganisationer blir van-ligare trodde några av deltagarna och exemplifierade med TV-galor för Cancer-forskning etc. Stora företag kan skänka pengar för att öka sitt anseende och där-med indirekt öka sin profit. Enskilda betalar för att döva sitt samvete.

- Det är väl så här också att det är ju pengar som styr allting. Det är ju profit.Det finns inte nån nästan som gör någonting ideellt, utan det ska alltid tjänaspengar.

- Jag menar om människor får det bättre och bättre i form av monetära tillgång-ar och sämre och sämre med tid. Och då köper man sig det istället, man köper siggott samvete.

Oron för de framtida pensionerna

Oron och osäkerheten för de framtida pensionerna var märkbar bland de somdeltog i samtalen om framtiden. De med en nära förestående pensionering upp-fattades som mer trygga än de yngre. Frågan om den allmänna pensionen kom-mer att räcka till andra generationer efter 40-talisterna diskuterades. Det råddeinte bara tveksamhet om framtida utbetalningar av den allmänna pensionen utanvissa deltagare kände sig även osäkra på ersättningen från den privat inbetalda


pensionsförsäkringen. Att spara till sin ålderdom ansågs emellertid av i stort settalla som en absolut nödvändighet.

- Jag känner mig rätt så trygg ändå med det där. Det är väl kanske för att jag intehar så många år kvar.

- När hela 40-talist gänget kommer att gå i pension. Det kommer att bli kris.

- Nåt som dyker upp i huvet på mig direkt är att du måste spara till din egenpension, egna pengar. För det kommer du inte ha en spänn. Det kommer inte attfinnas en spänn till mig annars om inte jag har egna pengar till mig alltså. Inteen krona det kan jag lova.

Under samtalet om pensioner märktes en ilska över hur den äldre generationenhar hanterat de gemensamma medlen. En deltagare ansåg att det som byggts uppär ett konkursbo.

- Men jag tänker en annan sak, jag vågar knappt säga det här. Många säger såhär att, våra äldre har byggt upp det här och vi ska vara tacksamma. Då undrarjag, vad är det de har byggt upp egentligen, vad är det vi har fått. Det är ju ettkonkursbo vi har just nu, tycker jag.

Hur ska det gå att rekrytera till vård och omsorg?

Ett ofta återkommande tema i diskussionerna var de framtida rekryteringsproble-men inom vården, skolan och omsorgen. Som ett resultat av ökad ekonomiskmedvetenhet förväntas den yngre generationen i hög grad välja bort yrkesområ-den med låg lön och låg status. Därför trodde många deltagare att det kommer attbli svårt att få hjälp när dom själva blir gamla. För de som själva arbetar inomvården och omsorgen är rekryteringsproblemen en extra press, och många oroasför hur verksamheten kommer att fungera när 40-talisterna successivt lämnar yr-keslivet.

- Någon måste säga till de som är ansvariga; Vi kan inte fortsätta så här. …//…Varför ska min dotter välja att bli en lärare om hon vill plugga nånstans om honser sin lärare uppleva nånting som man inte vill. Man har ingen respekt, manhar dålig lön, så är det.


- Om vi går till oss, så blir det så, att vi kommer inte att kunna få så myckethjälp, som finns nu. För det finns inget folk.

För att hinna med sitt arbete är det många som arbetar obetalt på sin fritid, berät-tade de med erfarenhet från vården. Personalen tycker synd om de gamla och harsvårt att säga nej. Det diskuterades vad som kommer att hända med det arbetesom den äldre generationens personal utför vid sidan av sina ordinarie arbetsupp-gifter. Vem ska göra det i framtiden? Så här beskrev en kvinna i vården hur honofta går med pengar i fickorna för att uträtta olika ärenden till ”sina” vårdtagare:

- Ja tänkte så här en dag. Vad har jag här? Jo, en farbror ville ha tvål, en tantville ha underbyxor, en annan ville ha ost. Jag går alltid med en massa pengaroch nu ska jag till apoteket innan jag börjar fyra. Det är ju så där. Vad ska mangöra.

- Det tar fruktansvärt mycket mer tid allt sånt här, småsaker, som ingen vet attvi gör…//… Sen kommer aldrig ungdomar att springa som vi har gjort. Detfinns inte en möjlighet.

Demokratiproblem och förändrad politikerroll

I några grupper nämndes Europeiska Unionen som den politiska organisationsom kan komma att förändra Sverige och vår välfärdspolitik. Kanske Östergöt-land blir en region inom centralmakten EU spådde någon och en annan reflekte-rade över om inte Sverige får ”rätta in sig i ledet” vad gäller organiserandet avomsorg, vård och pensioner.

Flera uttryckte en oro för demokratin, bl a för att så få engagerar sig i samhälletoch istället ”tänker på sig själva”. Andra hot mot demokratin som nämndes i olikagrupper var nynazismen och ekonomiseringens genombrott. Demokratiska vär-den måste upprepas och ständigt återerövras, sades i flera grupper.1 Kan vi varasäkra på att ha yttrandefrihet och mötesfrihet om 10-20 år? I en grupp sades åandra sidan att demokrati är ”mer svenskt än sill och potatis”. Det finns självklararegler människor emellan som är väl förankrade.

- Jag behöver inte tänka på samhället, jag tänker på mig själv, jag kan tänka påmin egen utbildning och så här. …jag kan ställa mig ganska så utanför och


behöver inte ta del i vad som händer på Rosenbad eller i Regeringskansliet ochmellan politikerna. Helt plötsligt så är man utanför och det känner jag, det är enjättefara att vi inte värnar om demokratin, det politiska systemet, demokratiskavärden.

- Jag är faktiskt lite oroad för demokratin. Som det är med politikerna alltså attdet finns ett, ja vi säger ett politikerförakt och hur kommer det se ut om en tiofemton år. Vad har politikerna för uppgift?

Det råd som en ung ensamstående mamma gav inför framtiden är att samhälletsledare lyssnar på människorna. Hon hade i andra sammanhang under diskussio-nerna beskrivit sina i stort sett obefintliga möjligheter att påverka samhället ochsitt eget liv.

- För mej känns det helt frånvarande att kunna påverka samhället på något sätt.Det känns absolut inte som om jag, lilla jag, skulle kunna göra någonting. Nej,men det är sant det. Jag känner inte nåt hopp om att jag skulle kunna förändranånting. Det har försvunnit för länge sen. När man var väldigt liten kanskeman trodde det, men inte nu.

Det stora flertalet av deltagarna var överens om att förtroendet för den offentligasektorn och dess politiker och ledande tjänstemän har dalat under det senastedecenniet. Kanske det uppstår en renässans för förtroendet framöver. Med ettstörre egenansvar växer sannolikt enskildas intresse av och kompetens att kritisktgranska makthavare och deras gärning.

- Jag tror inte att det blir så svårt i morgon att ha kollen på att det verkligen ärpersoner som kan. Att det inte är munväder eller folk som har myglat sig in påsvågerpolitik eller nånting sånt där. Utan jag tror att det är folk som är kunnigasom kommer att få såna tjänster och som har ansvar för sånt.

Förändrade brukargrupper och nya anhöriggenerationer

Den kommande äldregenerationen, och då avses framför allt 40-talistgeneratio-nen, har andra erfarenheter än tidigare generationer. De har växt upp under densvenska efterkrigsepoken, när den svenska välfärdsmodellen med omfattande ge-nerella förmåner successivt förverkligades. Många höga positioner i det svenska


arbetslivet och politiska livet innehas av personer födda på 40-talet. Många ärvälmående, har höga krav på standard och stimulans, deras köpkraft är god och deär vana att arbeta och verka självständigt och att bygga nätverk. De har i jämförel-se med tidigare generationer varit mer benägna att flytta geografiskt. Dessa fakto-rer tros komma att påverka den framtida vården och omsorgen om äldre på olikasätt. Så här sade några av deltagarna:

- Men jag menar, en 40-talist nöjer sig inte med att bo på t ex ett fyrbäddsrumpå Sandbyhov, eller så, de har ju mycket högre krav. Så att det kommer ju att blihelt annorlunda.

- Många av oss kanske har skaplig ekonomi och vi kan köpa oss det vi behöver.Och så tror jag vi kan stötta varandra, vi är så många.

Även kommande anhöriggenerationer tros bli mera aktiva och ställa krav på vår-den och omsorgen om sina föräldrar och övriga nära personer. Medvetenheten


om kvalitetsskillnader, den tilltagande informationen och allmänna samtalet omvälfärdssverige, bidrar till att öka behovet hos många av att granska alternativenföre eventuella val, trodde informanterna.

- Vi är vana vid en annan boendestandard och att vara själva, så länge manorkar det, va. Och är det så att inte jag själv pratar för mig, om jag inte orkardet, så vill mina barn att jag ska ha det. Det blir andra krav därifrån, tror jag.

Sammanfattning

Gruppdeltagarna spådde att framtiden blir en fortsättning av 1990-talet med enosäker arbetsmarknad och förändringar i välfärden och för den enskilde indivi-den. Andra aktörer än offentliga tros komma att spela en större roll för männ-iskors välfärd i framtiden. Utvecklingen inger gruppdeltagarna både förhoppningaroch oro. I tider med krympande ekonomi finns incitament till att medmänsklig-heten får ett uppsving. Och enskilda individers kompetens att göra val och kri-tiskt granska både verksamheter och beslutsfattare sågs som positivt. Tekniska ochmedicinska landvinningar betyder mycket för människors framtida välfärd. Dethandlar om att utveckla hjälpmedel av olika slag och att finna botemedel förvanliga åldersjukdomar som t ex demens.

Uppdelningen, segregeringen, mellan resursstarka personer och de med bristanderesurser upplevdes som det största hotet inför framtiden. Väsentliga resurser kom-mer att vara utbildning och ekonomiska medel och det finns en oro för att arbets-marknaden inte kommer att erbjuda arbete för lågutbildade. Klasskillnaderna märksidag men kommer att bli än mer synliga , trodde många, när ekonomin avgör t exom du kan vårda dina tänder, ta körkort etc. En polarisering i den yngre genera-tionen, mellan de som har framtidstro och de uppgivna, är en utvecklingstrendsom det samtalades om i grupperna. Av gruppdiskussionerna framgår vidare attdet finns en gryende motsättning mellan olika generationer i arbetslivet, medexempel från vårdområdet och yngre medarbetares ibland mindre lojala förhåll-ningssätt till arbetet än äldres. Rekryteringsproblemen inom den s k mjuka sek-torn, oron för de framtida pensionerna och för demokratin är ytterligare oros-moln på den framtida välfärdshimlen, menade informanterna.

Att bistå anhöriga är självklart men under förutsättning av att det egna livsprojek-tet med arbete och familj inte påverkas. Yngre deltagare talade oftare än övriga om


att bidra ekonomiskt så att föräldrarna får den hjälp de behöver. De äldre delta-garna sade sig ha svårt att ställa krav på sina barn och vill inte att anhöriginsatserska ersätta professionella hemtjänsten. Även frivilligt arbete har sina begränsning-ar, menade gruppdeltagarna. Det är svårt att rekrytera till ideella organisationer,engagemanget kan vara instabilt och många underskattar behovet av kunskap omden man ska hjälpa.

Kommunens uppdrag kommer successivt att förändras och samtalen om vad kom-munen ska göra kommer att vara föremål för ständiga diskussioner, trodde många.Förändrade brukargrupper och nya anhöriggenerationer är två faktorer blandmånga som kommer att påverka välfärdsutvecklingen och kommunens arbete iframtiden.

Fotnoter detta avsnitt1 Det berättades i en grupp om ett pågående projekt på ett antal förskolor i kommunen där man arbetar med dedemokratiska värderingarna.


Hur rikta satsningar respektivebesparingar av 100 miljoner kronor?

Vad ska kommunen göraoch hur ska man göra det? ........................................ 138

Hur använda eventuella extraekonomiska resurser? ................................................ 140

Barn och ungdomar är vår framtid ................................ 140Sjukvård, äldre- och handikappomsorg ......................... 143Socialt arbete – värt att satsa på ................................... 144Övriga förslag ............................................................... 145

Besparingsförslag ....................................................... 146Den kommunala ”kostymen” är för stor ........................ 146Kultur-, fritids-, gatu- och parkverksamhet .................... 148Övriga besparingsförslag ............................................... 149

Sammanfattning ........................................................ 150


Hur rikta satsningar respektivebesparingar av 100 miljoner kronor?

Grupperna konfronterades med de båda konkreta situationerna att dels ha extraekonomiska resurser och dels genomföra en besparing inom kommunen. Till vil-ka verksamheter skulle man rikta sina extrasatsningar respektive besparingskrav?Följande två frågor var utgångspunkten för diskussionen:”Om ni hade t ex 100miljoner för att förbättra välfärden i Norrköpings kommun, vad skulle ni då satsapå? och ”Om ni istället ställs inför att spara t ex 100 miljoner, vad skulle ni i så fallspara in på?”.

Enskilda deltagare ville förstärka budgeten inom verksamhetsområden, som de avolika skäl var engagerade i t ex genom arbete, studier, fritidsengagemang ellerp g a personlig erfarenhet.

Det var många som diskuterade behovet av att utreda, analysera, planera ocheffektivisera kommunens verksamhet. Ibland nämndes det i besparingssamman-hang och i andra grupper som något man ville utnyttja extra pengar till. Redovis-ningen av dessa synpunkter kommer därför före de specifika ”satsnings-” och”besparingsförslagen”.

Vad ska kommunen göra och hur ska man göra det?

Frågan om vad en kommun ska använda sina resurser till återkom med jämnamellanrum under samtalen i grupperna om kommunala verksamheter och dessfinansiering. Det finns, menade deltagarna i en grupp, anledning att se över kom-munens uppgifter. Välfärdspolitiken har efterhand som den byggts ut trissat uppkrav och förväntningar på samhället. I en grupp aktualiserade en deltagare detursprungliga syftet med att organisera sig i en kommun och jämförde det medkommuners verksamheter idag.

- Man vill komma mer till dukat bord. Du ser bara på ungdomarna idag. Detska va en väldigt bra idrottsanläggning och det ska vara väldigt bra engagemangför att man ska locka ungdomar idag.

- Vad är en kommun för någonting? Var har den sina rötter? … istället för att seatt det är människor som har gått samman för att lösa vissa gemensamma frågordemokratiskt, så tror man att marknaden, att man har kunder.


Ska kommunen handha allt eller kan vissa uppgifter lämnas över till andra t exföretagen i kommunen? Vilka verksamheter kan säljas ut och ska kommunen göradet? Inom grupperna uttrycktes åsikter både för och emot. Norrköpings kommunbehöver koncentrera sig på de viktigaste verksamheterna, var budskapet från endeltagare. En annan deltagare i samma grupp argumenterade för vikten av attkommunen har kvar ett visst ansvar för t ex kultur och parkförvaltning. Honjämförde med kostcirkeln, något från varje tårtbit i kostcirkeln behövs.

- Det är väl också så här att kommunen har väl tagit på sig väldigt mycket underdom senaste tjugo åren.

- Norrköping vill va bra på allting och ha alla verksamheter igång och all servicetill allmänheten eller till dom boende. Jag tycker man har tänkt fel. Jag tyckernär man har dåliga tider, tycker jag man koncentrerar sig på dom viktigastebitarna som fortfarande är skola och omsorg och se till att dom verksamheternafungerar. Och sen ser man hur mycket man har kvar, som man kan lägga påövrig verksamhet.

- Jag håller med på ett sätt, fast på ett annat sätt kan man ju säga, att om mantittar på kostcirkeln så behöver man både mjölprodukter och så behöver manfrukt liksom. Så kan man säga att man kanske behöver protein mest av allt. Menutan vissa viktiga spårämnen så klarar man sig inte. Man kan säga det är bådeoch tycker jag.

En deltagare i en annan grupp föreslog att kommunen ska rationalisera och säljaut verksamheter som bostäder, energi, gatu- och parkverksamhet och låta företagvara mer aktiva som sponsorer inom idrotten och föreningslivet. En ung kvinnaifrågasatte om privata ägare kommer att sköta sina uppgifter på samma sätt somkommunen eller om andra intressen får ökad betydelse.

- Då kanske det visar sig att det är väldigt lönsamt att bygga ut en jättebra vägtill ett område där det bor rika människor. Men till ett område där det bara borfattiga människor som inte äger nå´t, dit bygger man ingen väg.

Många deltagare har synpunkter på den kortsiktighet som präglat 1990-taletskommunala verksamhet och efterlyser bättre planering och ett långsiktigt tänkan-de. Att långsiktigheten även gäller i besparingstider betonades i diskussionen. Detantyddes att det man spar kortsiktigt kostar i längden ofta mer.


- Ska man spara då ska man tänka långsiktigt, inte kortsiktigt.

- Om man drar in på barnomsorgen då det straffar det sig i längden, blir dyrare…om någon får problem osv det blir mycket dyrare.

Svårigheten är att finna en balans mellan de långsiktiga satsningarna och det kort-siktiga akuta omhändertagandet. Att arbeta förebyggande är ett sätt att spara pengarmenade man i en grupp. Samtidigt är det problematiskt att satsa profylaktiskt närpressen är stor både på politiker och tjänstemän att svara upp mot krav på akutaoch näraliggande behov av insatser. Det kan t o m öka påfrestningarna i arbetet.Ett annat problem har att göra med mandatperioder och osäkerheten på arbets-marknaden. Politiker vet inte om dom sitter kvar vid makten när mandatperiodenär slut och ingen anställd kan längre känna sig helt säker på sin position.

Kortsiktiga beslut kan bidra till att undergräva demokratin, genom att politikerinte hinner tala med dem det berör och förankra sina förslag. Ett exempel, somnämndes i ett par grupper, på att kortsiktiga beslut både kan fördyra verksamhe-ten och innebära socialt lidande, är 1990-talets uppsägningar av personal inomoffentlig sektor. Vissa av dessa kom senare att ersättas med inhyrd personal viabemanningsföretag till en högre kostnad.

Därför menar flera att det behövs tid och personella resurser att analysera ochutvärdera kommunens verksamhet. Gör vi rätt saker? Går verksamheter att sam-ordna? Ska alla t ex inom förskolan hålla på med projekt och utveckling?

- Det största sparandet ligger i bra planering.

- Idag har jag en känsla av att många förvaltningar liksom gör saker som går litestick i stäv med vart annat och så vidare.

Ofta förordades att kommunen anlitar externa rådgivare och konsulter för attutvärdera och syna kommunala organisationer och verksamheter. Att ge kommu-nens ansvariga tid att göra analyser och föreslå nya modeller fördes också framsom alternativ.

Hur använda eventuella extra ekonomiska resurser?

Barn och ungdomar är vår framtid

Satsningar på våra barn och ungdomar har högsta prioritet. Det handlar om attge barnen en bra uppväxt, en slags grundtrygghet ”så att dom blir hela och brabarn” som man uttryckte sig i en grupp. Liksom i många andra grupper talade


man om barnen som vår framtid.Det är dom som ska förvalta sam-hället i framtiden. Att satsa på barnoch ungdomar är att höja grundbe-manningen inom förskola och sko-la, stödja föräldrar och stimulera tillutbildning.

Barn och ungdomar med behov avsärskilt stöd kan i de flesta fall fådet med en ökad personaltäthet ochdärmed undviks att peka ut och/el-ler diagnostisera barn och ungdo-mar. Det ökade diagnostiserandetkopplades till att antalet vuxna i för-skolan/skolan minskat dramatiskt.I en grupp ifrågasattes 1990-taletsutbredda diagnostisering av barnoch deltagarna i gruppen menadeatt man istället borde ställa diagnospå det samhälle, som ser barn somproblem.

- Vad är det som gör att Sverige idag diagnostiserar så mycket barn. Det är nåt felnånstans allstå. Vilka krafter ligger bakom detta? Varför ser vi på barn somproblem?

Målet måste vara att öka antalet vuxna i förskolan och i skolan för att minskaklyftorna mellan barnen, klara verksamhetsuppdraget och fånga upp barn medbehov av särskilt stöd i ett tidigare skede. Som det är idag, sade eleverna, kommerstödundervisningen först sommaren efter att du redan fått betyget IG (Icke God-känt) på en kurs.

- Alltså både i skola och så här annan omsorg. Det handlar ju om att det är nånsom ska hjälpa nån annan, alltså läraren som ska försöka hjälpa eleverna och tafram det som dom tycker är intressant och det hinner man inte om man haralldeles för många.


Det är förstås också viktigt att behålla och ta hand om den personal som redanfinns. Sjukskrivningarna fortsätter att öka bland de offentliganställda och varjekommun har en framtida utmaning i att dels nyrekrytera personal och dels behål-la befintlig personal. Det poängterades särskilt i en grupp som framgår av följandecitat.

- Och när det gäller folk ute i verksamheterna så måste de motiveras och premie-ras för att vi ska ha dom kvar, för att de ska orka.

I konsekvens med tidigare diskussioner ville flera av deltagarna investera i kompe-tensutveckling för personalen. I en grupp talade man om behovet av ”suntför-nuft-utbildning” som senare beskrevs som att lära ut ”att vara mänsklig och kunnata barnen för vad dom är.” Även i andra grupper formulerades krav på att lyftafram grundläggande demokratiska värderingar som ett kunskapsområde. Förut-om att göra något för att förbättra situationen för de som redan finns i skolan,behövs krafttag för att sänka medelåldern i lärargruppen och för att höja yrketsstatus. Hur ska man annars kunna locka ungdomar till yrket, undrade deltagare ien grupp.

- Jag har varit i vissa klasser, och om man skulle fråga ungdomarna idag oavsettom man är kille eller tjej: -Skulle du kunna tänka dig att jobba inom barnom-sorg, äldreomsorg eller skolan? Ja, du kan inte få två stycken som räcker upphanden, som säger att jag skulle göra det jobbet helhjärtat.

För att säkra barns och ungdomars framtid betonades vikten av att ge utbildning-en en mer framskjuten plats i Norrköpings kommun, genom att bygga vidare påCampustanken och även utveckla andra typer av läro- och studerandecentra.

Föräldrar kan också behöva stöd och hjälp i att utöva sitt föräldraskap och i någragrupper var man beredd att investera lite av sina extra medel i föräldrautbildning.Det moderna föräldraskapet är svårt och stressande. I en grupp önskade manbygga upp stödet till föräldrar från grunden, genom att fråga dem vilket stöd domskulle önska sig. Det antogs att behoven av stöd varierar mellan föräldrar och kanhandla om både praktiskt och emotionellt stöd.


Sjukvård, äldre- och handikappomsorg

På samma sätt som inom förskolan/skolan förordades mer personal till vården bla för att korta väntetider till operationer och undvika onödigt lidande. Men ävenför att avlasta den många gånger hårt belastade personalen. Förutom att botaredan uppkomna sjukdomar och tillgodose befintliga behov, pekade många ävenhär på värdet av att satsa profylaktiskt.

Fri sjukvård för dom med lägst inkomst. Det konkreta förslaget kom från endeltagare som i ord målade upp ett konsekvensscenario där personer som redanbefinner sig på ”bottennivån” kan hamna i en ond cirkel och ha svårt att ta sig ursin besvärliga situation och återfå livslusten.

- Ofta kan ju inte dom ta sig ur dom här cirklarna va. Har dom hamnat i denhär bottencirkeln då så blir dom ju sjuka, hamnar på sjukhuset eller vårdcentra-len, betalar dyra avgifter, ekonomin går krassligt, kan inte betala räkningarhemma, hamnar på kronofogden och sen inkasso va, sen är cirkeln igång.


Några deltagare ömmade särskilt för att öka tillgängligheten för rörelsehindrade.Att nå upp till facket för kortinsättning på bankomater och nå telefonluren ioffentliga telefoner kan vara ett stort bekymmer för rullstolsburna, berättade enpensionär med egen erfarenhet av dessa svårigheter.

Socialt arbete – värt att satsa på

Att satsa pengarna på det sociala arbetet och på sikt sänka kostnaderna är ettförslag som fördes fram från flera grupper. I diskussionerna har deltagarna oftaåterkommit till hur mycket mer synliga våra sociala problem blivit under 1990-talet. Och man uttryckte bland annat kritik mot att låta människor ”gå ner sig”istället för att fånga upp dem i ett tidigare skede.

- … att fånga opp dom här som är utslagna idag alltså. Den gruppen människordå. Såna människor som lever på socialen och såna människor som är missbru-kare av tabletter eller nåt annat och andra utslagna som är alkoholister.

- Vi kör spiralen ner va, innan du kan vända och gå upp igen.

Kritik riktades också mot att invandrare ofta får vänta på besked om uppehållstill-stånd och arbetstillstånd. Satsa på att påskynda den handläggningen föreslogs avflera deltagare. Det är ett sätt att spara offentliga medel och samtidigt bidra tillökad självkänsla hos individer.

- En man som kommer hit och bara får socialbidrag och inte nåt jobb och intesjälvförtroende från arbetsgivare. Han kostar samhället!

Flera gruppdeltagare ville satsa extra pengar på att få fler företag till Norrköpingsom genererar arbetstillfällen. Det ger positiva effekter både för den enskilde ochför samhället i stort. För några av deltagarna hade grundtryggheten i form av ettarbete gått förlorad i 1990-talets kris och i Trozelligruppen ansåg man att kom-munen med alla medel måste återställa den grundtryggheten. Fler seriösa arbets-marknadsåtgärder som utvecklar den arbetslöse och som han eller hon lär sig nyasaker av vore rätt satsning enligt dessa deltagare.

- Jag tycker att vi ska använda alla pengarna till att se till att vi finge hit jobb.För får vi hit jobb, så får vi mera pengar, då förräntar sig pengarna så hela tiden.Vi får in mera skattemedel och dä.


Den växande ensamheten var ytterligare ett område som förtjänade extrainsatsermenade flera gruppdeltagare. Att verka för ökade kontakter över generationsgrän-ser föreslogs t ex att arbetslösa ungdomar fungerar som extraresurs på förskoloroch daglediga pensionärer involveras i barns och ungdomars vardag i förskolan/skolan eller i föreningslivet.

Drogmissbruket växer i Norrköping och drar till sig många unga. Ett konkretförslag kom fram i en av grupperna, nämligen att ett antal tjänster skulle inrättasmed uppgift att informera om baksidorna med drogmissbruk. I det arbetet kundef d drogmissbrukare få en chans till meningsfull sysselsättning.

- Att annonsera efter dig som har levt i drogromantiken och ändå har lyckatskomma igenom det, komma förbi det, men lever med de här frågorna och skulleha ett intresse av att komma ut i våra skolor i Norrköping, bland ungdomar föratt tala om, berätta om, vilket helvete det är med heroinmissbruk och droger somförekommer.

Övriga förslag

I några grupper väcktes ideér om hur man skulle få de fiktiva extra pengarna attväxa. Bl a genom att investera dem på börsen men också genom att göra Norrkö-ping attraktivt som stad och som man uttryckte sig i en grupp, att bli av medstämpeln som ”arbetarstad på dekis”. Den internationella skolan sågs som ett posi-tivt steg i den riktningen, men mycket återstår för att klara konkurrensen frånandra kommuner.

- En stor del utav dom pengarna skulle jag satsa på att förbättra bilden avNorrköping nationellt och internationellt. Det här är ett ställe man kan bo ochverka i. Förbättra möjligheterna för svenska företag att etablera sig här. På detsättet så kan man få tillbaks pengarna genom att Norrköpingsbor kommer attbetala högre kommunalskatt ………//……man skapar en positiv spiral.

Att använda extramiljonerna till att betala av på våra skulder som en långsiktigstrategi föreslogs av en gruppdeltagare. Ökat samarbete med frivilligorganisatio-ner från en annan. En ledig dag i veckan för alla att använda för att kunna engage-ra sig i samhället fördes också fram som idé, liksom att barn och ungdomar får


förvalta en summa pengar i varje kommundel. Att med krafttag vårda kommunalpersonal var ytterligare ett uppslag.

Behovet av att återerövra gemenskapen kring grundläggande demokratiska värde-ringar och respekt för alla individer var ett tema som diskuterades flitigt i fleragrupper. En grupp tog konsekvenserna av detta och ville satsa resurserna på attförverkliga det initiativet. De förslog vidare en allmän samhällstjänsteplikt inomåldringsvård och barnomsorg. Dels för att lösa personalbehoven och dels för attfå ungdomar och andra att upptäcka vården och omsorgen som yrkesområde.

Besparingsförslag

Den kommunala ”kostymen” är för stor

Den kommunalpolitiska ”kostymen” är för stor och borde bantas. Så t ex före-slogs i flera grupper att lägga ner kommundelsnämnderna. De fyller inte dendemokratiska funktion de var ämnade att göra. Det centrala beslutet om basvär-den inom kommunens välfärdsverksamheter togs som intäkt för att kommun-delsnämndernas politiska makt är satt ur spel. Istället diskuterades andra formerav politiska ombud ute i kommundelarna. Färre politiker skulle dessutom tydlig-göra ansvaret, sade man.1 Med dagens politikerorganisation råder förvirring i an-svarsfrågan. Så här beskrivs ett möte som ägt rum i en skola under året 2000.

- … dom svarade det var inte vårt fel. Vi får för lite pengar. Ja, vad är det förjävla larv. Dom liksom skyllde på Rådhuset som dom sa och Rådhuset skyllde påPersson. Så jag menar, ja , men då är det ju ingen mening.

Flera grupper riktade sina besparingskrav till Rådhuset och till kostnaderna förden administration som finns där med politiker och tjänstemän. Höga löner, even-tuella fallskärmar, konferenskostnader och studiebesök (särskilt besök utomlands)nämndes som sparobjekt.2 Det fanns en irritation hos ett antal deltagare överpolitikernas höga löner i tider när andra har det svårt. Samtalet om lönenivåerföranledde i flera grupper en diskussion om hur olika arbeten värderas i vårt sam-hälle.


- Man kan inte sänkaalla andras, eller mas-sans som dom säger närdom pratar, och höjasina egna. Det rimmarinte. Det är så dom job-bar.

- …att dom gör myck-et jobb alltså men …Det gör sjuksköterskor-na också i så fall.

Konsultarvoden, som en delav administrationen, komatt diskuteras under bespa-ringstemat. Vid tillfälligaoch speciella utredningarfinns skäl att anlita konsul-ter, men i grupperna före-slogs en översyn av konsult-verksamheten för att på såsätt spara en del resurser.Investeringar, t ex i datorer och ombyggnader av lokaler tyckte några deltagarekunde skjutas upp i väntan på bättre ekonomiska tider. Datorer är investeringarsom inte alltid möts med så stor entusiasm som framgår av nedanstående citat.

- Datorer fungerar lika bra även om dom är gamla.

- Ja men personalen kan ju inte använda den datorn som vi har inne vid expe-dition för den sitter ju sköterskan bredvid hela tiden …//…. Då ska vi skaffadatorer då som står ute i personalrummen och då kan man inte ha dom ståendehur som helst, utan då ska vi ha såna här hemdatorskåp som man kan låsa igenför det är ju sekretess i det här också. Och då måste man ju ha en sån på varjevåning och det är fyra våningar hos oss. …//… Förut så hade vi ju alltså, vi


skrev, vi hade journalblad och vi skrev och det gick jättebra och det gick fort …//… Jag skulle ta bort, jag skulle slänga ut datorna om jag fick och jag tror viskulle tjäna jättemycket på det.

I två grupper jämförde man standarden på svenska offentliga verksamhetslokaler,med förhållandena i andra europeiska länder. Har vi låtit den fysiska standardenfå dominera över andra kvaliteter i verksamheten undrade en deltagare? Samti-digt framhölls vikten av att ställa krav på lokaler och god arbetsmiljö i kommuna-la verksamheter. Men kanske ”lyxar man till det för mycket” sades i en av grupper-na. Även driftskostnader t ex energikostnader nämndes som tänkbara mål förbesparingar i kommunen.

Kultur-, fritids-, gatu- och parkverksamhet

Har vi råd med Symfoniorkester i Norrköping (SON)? Det frågar sig det storaflertalet deltagare i grupperna. Kunde SON itället bli en Östergötlands symfoni-orkester? Är kommunens ”skrytgrejer”,som en deltagare uttryckte sig, såsom SONoch de Geer-hallen verkligen till för alla och därmed en kommunal angelägenhet?

- Dom som nu går och lyssnar på symfoniorkestern, det är ju fortfarande en litengrupp som gör det och det kan ju hända att dom skulle ha råd att klara ut det litetill, för att dom tycker det är så värdefullt. För det är ju ingenting som är för allai Norrköping. Det är ju inte alla som går. Dom flesta har aldrig varit i de Geer-hallen. Jo, våra skolbarn har varit där för dom får gå på sina konserter dom,men den vuxna befolkningen tror jag det är en minoritet som har varit där.

Samtidigt menade många deltagare att kultur är viktigt, men i valet mellan attspara på dessa poster eller på vård, skola eller omsorg är valet enkelt, sade man i engrupp. De jämförde hur många människors behov av vård och omsorg som skullekunna tillgodoses med de pengar som satsas t ex på symfoniorkestern.

- Då sätter jag det i relation till sjukvården där jag bl a legat i en kulvert, för attdom inte har plats till folk på avdelningarna. Jaa, det är svårt. Det är jättesvårt.

Blomsterutsmyckningen i Norrköping uppskattas av många gruppdeltagare. Deär stolta över att ”deras” stad har blivit vackrare. Alla var däremot inte lika förtjus-ta. Ute i kommundelarna sades det inte vara lika vackert. Förslag presenteradesom att skära ned litet på blomsterutsmyckningen och även på utsmyckningen avkonst i offentliga lokaler.


Andra sparförslag rörde ombyggnationer av gator och torg. Många gupp, rondel-ler och fontäner liksom Skvallertorgets ombyggnad och Resecentrum ifrågasattesnödvändigheten av. Andra gruppdeltagare replikerade dock med att dessa om-byggnader kan vara viktiga i konkurrensen om företagsetableringar och invånare.Gupp och rondeller har också ett berättigande vid t ex skolor och platser, därbarn rör sig frekvent.

Jippon av olika slag såsom t ex drak-båtskarneval och nationaldagsfirandeborde näringslivet i kommunen ha int-resse av att arrangera och finansiera.Samma gäller tomteluvan på Rådhus-tornet och liknande spektakulära ob-jekt.

Övriga besparingsförslag

De allmänna kommunikationernainom kommunen diskuterades i grup-perna. Vissa deltagare menade att sub-


ventionerna av resekostnaden borde reduceras medan andra önskade öka subven-tioneringen av kollektivt resande. Att lägga ner spårvagnarna fanns också blandförslagen.

Kritik mot svensk invandringspolitik kom fram i olika sammanhang, så även här.Sverige har varit dåligt på att ta tillvara invandrares kompetens och det har kostat.I en grupp talade man om invandringspolitiken som ”den heta potatisen” ochföreslog att Sverige inför restriktioner för invandring i syfte att spara pengar.

I några grupper förespråkades vidare omfördelning från andra delar av den offent-liga sektorn, t ex från landstingen och staten, till kommunerna. Försvaret ochkriminalvården hamnade i centrum för besparingsdiskussionerna i några grupper.

- Skära ner … det vet jag att jag skulle göra på kriminalvården. Inte på självavården i sig utan på alla … dom bor ju som på hotell. Det enda dom inte har ärliksom friheten …. Dom sitter där och är straffade för brott dom har gjort, oftastgrova brott och har det mycket bättre än vad jag har och kostar pengar för stateno s v. Då tycker jag dom ska skära ner mera på det. Och jag lovar att dom äter jumycket bättre och finare mat än vad en annan någonsin kommer att kunna äta.

Sammanfattning

Att planera långsiktigt och satsa på att noggrant utreda och analysera kommunensverksamhet var förslag som vissa deltagare diskuterade som besparingar medan


andra nämnde dem som värda att satsa extra medel på. Välfärdspolitiken har ef-terhand som den byggts ut trissat upp krav och förväntningar på samhället. Detfinns därför anledning att se över vad kommunen egentligen ska göra och hur detska göras, menade flera deltagare.

I de flesta grupperna hade man för övrigt lättare att föreslå områden som manville satsa de fiktiva extra 100 miljonerna på. Våra barn och ungdomar är vårframtid och därför var enigheten stor om att ge detta område högsta prioritet. Attsatsa på barn och ungdomar är att satsa på personal inom förskola och skola,stödja föräldrar och stimulera till utbildning. Gruppdeltagarna ansåg även att sjuk-vården behövde extra satsningar för att korta operationsköer och undvika onödigtlidande. Att fånga upp sociala problem såsom t ex drogmissbruk och ensamhet iett tidigt skede ansågs vidare viktigt för att öka chanserna för människor att återgåtill ett ordnat liv. Slutligen samlas några övriga förslag till satsningar under rubri-ken ”Övrigt”, som t ex att göra Norrköping ännu mer attraktivt och att öka sam-arbetet mellan kommunen och frivilligorganisationerna.

De ojämförbart oftast nämnda områden där man kunde tänka sig att skära nerrörde kostnader i den kommunala administrationen. Särskilt riktades intresset tillRådhusets personal, höga löner och den, som många ansåg, för stora politikeror-ganisationen. Symfoniorkestern, de Geer-hallen, utsmyckningar i staden och jip-pon diskuterades som möjliga besparingsobjekt, genom att minska biljettsubven-tioner och överlämna arrangemang och finansiering till t ex länsintressen ellernäringslivet. För att spara pengar hade många utav de ombyggnationer på gatoroch torg som skett de senaste åren kunnat avvarats, menade deltagarna. I vissagrupper ifrågasattes hur mycket spårvagnarna egentligen får kosta och förslag pånedläggning framfördes. Subventionera det kollektiva resandet mer, föreslog någ-ra deltagare,medan andra sade tvärtom. Till sist såg några äldre deltagare omför-delning inom den offentliga sektorn som en lösning på kommunens ekonomiskaproblem. Överför pengar från landsting och stat till kommunerna, var deras bud-skap.

Fotnoter detta avsnitt1 Under år 2001 pågår ett utredningsarbete om kommunens styrprocess, dvs den politiska organisationen ochtjänstemannaorganisationen utvärderas i syfte att bl a tydliggöra ansvar. Ordförande i gruppen är Rita Eklund(s).2 Med höga löner avsågs i en grupp löner över 20 000 kr i månaden medan gränsen låg vid 35 000 kr i månadenför en annan grupp.


Inledning till diskussionen

Reflektioner frångruppdiskussionerna.............................. 153

Urvalet är inte representativti den kvalitativa studien ........................ 155

Välfärden förändras ............................... 156

Från arbetsetik till konsumtionsetik ..... 157

Globaliseringens närvaroi Norrköping............................................ 158

Teknisk och medicinsk forskningförändrar vårt samhälle ......................... 159

Vilken roll spelarNorrköpings historia .............................. 160

Attityders beständighet......................... 161

Pågående förändringsarbete/framtidsarbete i kommunen.................. 163


Inledning till diskussionenReflektioner från gruppdiskussionerna

”Hälsan tiger still” brukar man säga. Det är sannolikt bakgrunden till att deltagar-na i den här välfärdstudien talat mindre om det som fungerar bra i Norrköpingsvälfärdsverksamheter och mer om upplevda och/eller uppfattade problem. Denunder 1990-talet ökade tendensen att fokusera på problem utvecklades t o m tillett eget diskussionstema i grupperna.1 Det underliggande budskapet, såsom jag iegenskap av projekt- och samtalsledare uppfattat det, är ändå att det finns engrundläggande nöjd-het med välfärdssys-tem och välfärdsverk-samheter. Men för-sämringarna under1990-talet resultera-de i mycket påtagligakonsekvenser och detär framför allt omdessa effekter samta-len handlade.

Ett problem som sä-kerligen Norrköpingskommun delar medandra stora organisa-tioner är svårighetenatt hitta metoder föratt sprida kunskapom goda exempel.Efter drygt två år iNorrköping, har jagsett, att det i mångaarbetsgrupper, påmånga arbetsenheteri kommunen pågår


utvecklingsarbete. I den första delrapporten i projektet ”Kalla fakta…” redovisa-des i litteraturlistor efter varje kapitel, publikationer som alla hade det gemen-samt, att de beskrev utvecklingsarbete och utredningar som skett i Norrköpingoch som jag vid det tillfället kände till. Ideér om hur goda exempel kan spridas,såsom via projektkataloger eller kontinuerligt återkommande presentationsdagar,skulle om de förverkligades, kunna leda till högre effektivitet i verksamheten ochinte minst komplettera mer negativa beskrivningar av kommunalt välfärdsarbete.

Mediabilder och personliga erfarenheter kan identifieras som två betydelsefullakällor, varifrån gruppdeltagarna och de tio telefonintervjuade männen hämtatmaterial till sina utsagor och diskussionsinlägg. Uttryck som ”Det är svårt dethär” återkom då och då under samtalen. Den offentliga organisationen och verk-samheten är omfattande, komplex, varierande och därför svåröverskådlig. Att inteha hela bilden klar för sig utgör s a s en förutsättning för diskussionen. Det somframstår som lika i gruppdeltagarnas berättelser förmodas vara färgat av mediaskonstruktioner av verkligheten/erna. Som några forskare uttrycker det ”Det ärbilden – inte verkligheten – som människor ofta förhåller sig till, som styr människorstankar och i förlängningen människors politiska handlande.”2

De egna erfarenheterna avgör till stor del hur man uppfattar 1990-talet. Dessa äri sin tur beroende av sådant som kön, ålder, utbildning och etnisk bakgrund.3

Etnocentrismen, dvs oförmågan att se och förstå andra perspektiv än den egnagruppens, försvårar möjligheterna att se saker från olika håll. På arbetet och privatumgås vi oftast med människor som vi också i hög utsträckning är lika avseendeålder, utbildning, etnicitet etc och som vi delar sociala villkor och värderingarmed. Våra erfarenheter tenderar vidare vara ganska samstämmiga i sådana grup-per. För att skapa det goda livet i Norrköping för alla behöver olika perspektiv gesutrymme i arbetslivet, det politiska livet och i samhällslivet i övrigt.

Människors erfarenheter påverkar engagemang och förslag. Det är utifrån egnaerfarenheter man med emfas kan argumentera för olika förändringar och stånd-punkter. Nedan följer några exempel från gruppdiskussionerna.

En kvinna med erfarenhet av eget handikapp och handikapprörelsen önskade sat-sa extramedel till handikappade barn och ungdomar.”… så är det ju handikappadebarn och ungdomar som gäller för mig, för att så att säga stärka dom.


En deltagare med arbetslöshetserfarenhet menade att samtliga (tänkta extra) 100miljoner skulle satsas på att skapa arbetstillfällen. ” Jag tycker att vi ska användaalla pengarna till och se till att vi finge hit jobb. För får vi hit jobb, så får vi merapengar, då förräntar sig pengarna så hela tiden. Vi får in mera skattemedel och dä´.”

Som ett sista exempel på betydelsen av egna erfarenheter citeras två utsagor frånen diskussion om olika former av barnomsorg. I det här fallet spelade det inteheller någon roll hur gamla erfarenheterna var.”Jag har haft mina barn både hosdagmamma och dagis och då föredrar jag absolut dagis fast mina barn är så stora nu.Men när dom var små fanns det bättre resurser på dagis. Men jag tycker inte att detvar något pedagogiskt liv hos dagmamma, så att jag skulle aldrig föredra dagmammaalltså.” ”Men jag tycker tvärtom. Jag hade alltid mina barn hos dagmamma och detföredrog jag.”

Urvalet är inte representativt i den kvalitativa studien

De drygt 100 personer som deltagit i gruppdiskussionerna är strategiskt utvalda.De tillfrågades för att de hade erfarenheter som var intressanta för projektets frå-gor. Bland de som tackade ja till att vara med, finns sannolikt personer med in-tresse och engagemang för samhällsfrågor, samt de som bedömt att de haft tid attdelta.4 De 10 personer som telefonintervjuades var likaså strategiskt utvalda uti-från sin position i en betydelsefull organisation i kommunen.

Resultaten är därför inte generaliserbara. Det som framkommer i gruppdisussio-nerna och i telefonintervjuerna säger alltså, vad dessa personer berättat och intenågot om vad t ex vårdpersonal, elever, yngre eller äldre i allmänhet tänker ochtycker i dessa frågor. Det betyder att man inte kan dra några slutsatser i traditio-nell mening av resultatet från gruppdiskussionerna och telefonintervjuerna, dvsatt x antal procent säger si eller så osv. Istället får resultaten betydelse, genom attde ger ett antal beskrivningar av vad välfärd är, ett antal bilder av hur 1990-taletupplevts och ett antal berättelser från norrköpingsbor om hur de föreställer sigden framtida välfärden i Norrköping. Det kan öka beslutsfattares och andras för-utsättningar att förstå, vad kommunens välfärdspolitik och välfärdsverksamheterkan betyda för Norrköpingsbon. Det kan vidare öka förståelsen för, varför män-niskor handlar och tänker som de gör. Intresset för kunskap om unika mänskligahandlingar och företeelser sedda i ett socialt sammanhang, bygger på ett antagan-


de om att människor handlar meningsfullt och ändamålsenligt utifrån det egnaperspektivet.

Välfärden förändras

Millenieskiftet 2000 karakteriseras av omvälvande förändringar i samhället. Sverigehar några år tidigare (1994) blivit medlem i Europeiska unionen. Böcker ochrapporter publiceras om ”Välfärd vid vägskäl”5, ”I vanmaktens spår”6, ”Frågor omframtida välfärd”7 och ”Privatiseringens gränser, perspektiv på välfärdspolitiken”8

etc. Det gemensamma budskapet är att de svenska välfärdssystemen och den of-fentliga sektorn är mitt inne i en gigantisk omställning. I förhållande till 1970-och 80-talen har delar av välfärdssystemen och välfärdstjänsterna försämrats. Dockvisas i Social Rapport 20019 att välfärdssystemen klarat 1990-talets kris på arbets-marknaden och stora grupper har det senaste decenniet ökat sitt materiella väl-stånd. Människor som av olika skäl inte kommit in i arbetslivet och därmed intekvalificerat sig till trygghetsförsäkringarna tillhör de som däremot fått en försäm-rad situation det senaste årtiondet.

Det som jag kallar välfärdskontraktet är i gungning.10 Det offentliga välfärdssam-hället levererar inte längre samma trygghet som tidigare. Socialförsäkringssyste-men utsattes för ideliga förändringar under 1990-talet. Mer än 300 regeländring-ar hade genomförts mellan 1990-1997. I motsats till tidigare årtionden har för-ändringar i negativ riktning för försäkringstagaren dominerat.11 Individen fullgörfortfarande sitt åtagande genom att betala skatt. Mycket av det som kommer frami resultaten från gruppdiskussionerna kan härledas till just denna uppluckring avden svenska välfärdsmodellen. Det försiggår en kontinuerlig konstruktion ochrekonstruktion av relationen mellan individen och välfärdssamhället som innebäratt banden stärks eller försvagas, vilket den svängande opinionen mot nedskär-ningar i offentlig sektor under 1990-talet kan vara ett tecken på.12 Individensskyldigheter betonas framför hennes rättigheter och människans marknadsidenti-tet har förstärkts på bekostnad av hennes medborgaridentitet.13 På marknaden sesindividen som objekt för konsumtion av varor och tjänster, till skillnad från denidentitet som formas av medborgarskapet med individen som ett subjekt.14 Någraav dessa tendenser och skeenden i det omgivande samhället beskrivs i de följandeavsnitten för att skapa förutsättningar för att förstå resultaten i ett större samman-hang.


Från arbetsetik till konsumtionsetik

I samtalen i grupperna återkom deltagarna i många sammanhang till alla de olikaval som människor förväntas (tvingas att) göra i vår tid. Det handlar om att väljaelbolag, teleoperatör, premiepensionsplacering, etc. Mängden produkter och al-ternativa produkter blir en del av hushållens vardag genom reklam direkt i brevlå-dan eller via televisionen. Det kräver någon form av aktivitet från den enskilde -att slänga reklamen, bläddra i den, jämföra utbud och priser på olika varor, etc.Vare sig vi vill eller ej blir vi en del av det som Bauman15 kallar konsumtionssam-hället. I grupperna talade man om en utveckling där ekonomi och materiella till-gångar har brett ut sig på bekostnad av andra värden i livet. Att i Baumans pers-pektiv se utvecklingen från ett samhälle av producenter till ett samhälle av konsu-menter, hjälper till att sätta in gruppdeltagarnas iakttagelser i ett större samman-hang och finna argument för hur förändringen ska bemötas.

Produktionsprocesserna i arbetslivet har rationaliserats och kräver inte längre denomfattande arbetskraft som tidigare behövdes. Beroendet mellan kapital (arbets-marknaden) och välfärdsstat har försvagats och som ett resultat därav arbetseti-ken. Före maskinernas övertagande behövdes duglig arbetskraft till industrierna.Staten med hjälp av välfärdssystemen såg till att den arbetskraften fanns, och denenskilde hade sin arbetsförmåga som resurs i samhället.

I konsumenternas samhälle kräver däremot massproduktionen inte längre mass-arbete utan istället konsumenter, villiga att köpa alla de varor som produceras. Attvara fattig i ett samhälle, där livsprojekten byggs kring konsumtionsval, är att varaotillräcklig (konsument), skriver Bauman. I ett produktionssamhälle kunde däre-mot de fattiga fylla en social funktion genom att faktiskt eller potentiellt tillhöraarbetskraften.

”Nedskärningen av välfärdsstaten går hand i hand med ett sviktande och sjunkandepolitiskt engagemang från medborgarnas sida”, skriver Bauman vidare.16 Bland ungaoch bland de med erfarenhet av långvarig arbetslöshet i grupperna uttrycktes enuppgivenhet omkring sina möjligheter att påverka sitt liv och samhället. För attmotverka ett ytterligare svalnande intresse, bör välfärdssamhället försöka att till-godose behov och förmedla service till en så stor andel medborgare som möjligt.Andra samhällsvetare talar om hur en elit av människor, som klarar sig utan väl-


färdsstaten, tenderar att välja att stå utanför och därmed inte intressera sig för vadsom försiggår inom politik eller inom den gemensamma sektorn.17 En deltagareframförde sin oro för just en sådan utveckling.

- Jag behöver inte tänka på samhället, jag tänker på mig själv, jag kan tänka påmin egen utbildning och så här va. Jag behöver liksom inte, jag kan ställa migganska så utanför och behöver inte ta del i vad som händer på Rosenbad eller iRegeringskansliet och mellan politikerna. Helt plötsligt så är man utanför ochdet känner jag, det är en jättefara att vi inte värnar om demokratin, det politis-ka systemet, demokratiska värden.

Globaliseringens närvaro i Norrköping18

Globalisering och individualism är två dilemman för det moderna samhället. Medglobalisering menas i allmänhet ekonomisk sådan.19 En annan dimension av glo-baliseringen är hur händelser långt borta påverkar det lokala och individen. Påsamma sätt som konsumtionssamhället trängt in i människors vardagsrum, flödarinformation om händelser från världens alla hörn via radio och TV innanför hus-hållens väggar. Revolutionen inom kommunikations- och informationsteknolo-gin har betydelse för globaliseringens genomslagskraft. Medier, både tryckta ochelektroniska, spelar en central roll i denna utveckling. På detta sätt blir de riskersom tekniska framsteg bidrar till att skapa, t ex massförstörande krig, miljökata-strofer, uteslutning och marginalisering, närvarande i lokala sammanhang.20 Un-der sådana villkor känner sig många människor förvirrade och vilsna och saknarden trygghetskänsla som den traditionella miljön kunde erbjuda. De känslor avvilsenhet, frustration, rädsla, osäkerhet etc, som erfarenheter under 1990-taletfört med sig diskuterades också flitigt i grupperna.

Individualismen uppfattades av flera gruppdeltagare mer som uttryck för egoismoch något negativt. Samhället uppmuntrar ibland till att leva efter mottot ”Skötdig själv och skit i andra” sades bl a. Sociologen Giddens talar om att det s k ”jag-först-samhället” förklaras av vissa personer som konsekvenserna av att marknads-krafterna fått för stort spelrum, medan andra talar om effekterna av ett moralisktförfall.21 Båda dessa tänkbara perspektiv kom fram i samtalsgrupperna. Giddensser däremot vår tid som en moralisk övergångstid och menar att unga istället visarstor känslighet för moraliska värden.


Med världens händelser närvarande i enskilda människors vardag, i kombinationmed behovet av att utforska den egna identiteten för att skingra förvirringen i detmoderna samhället, fyller reflekterandet en väsentlig funktion. Den s k tredjevägens politik ”bör vara att hjälpa medborgarna på traven när de skall lotsa sigigenom vår tids stora revolutioner”.22 Att initiera, inspirera och skapa rum för re-flektion är att i realiteten ge förutsättningar för nödvändig personlig mognad. Förbeslutsfattare och de som arbetar med människor föreslås i den följande diskus-sionen att tid avsätts, för att under organiserade former, ge möjligheter till reflek-tion i sin gärning.

Teknisk och medicinsk forskning förändrar vårt samhälle

Vid millenieskiftet är vi också med om en teknisk utveckling som saknar motsva-righet i historien. Tekniken får märkbara konsekvenser i människors vardags- ocharbetsliv. Bl a genom rationaliseringar i industrin, nya hjälpmedel och behand-lingsmetoder inom vården och omsorgen samt effektivare logistik och kommuni-kationer. Även den medicinska forskningen fortsätter att successivt göra framsteg


i att bota och behandla sjukdomar. Det innebär att barn och vuxna med allt svå-rare handikapp överlever och behöver vård av anhöriga och från samhället. Eneffekt av att nya tekniska och medicinska landvinningar görs är att behov ochbrukargrupper förändras över tid. Ökningen av de riktigt gamla i befolkningenförväntas t ex leda till att behoven inom äldreomsorgen ökar, men p g a äldresbättre hälsa upp i höga åldrar växer inte behoven i den takt som befarats.23

Vilken roll spelar Norrköpings historia

Norrköping har under lång tid haft en tydlig arbetarprägel. I relation till arbetar-kulturen växte den borgerliga kulturen fram i Norrköping.24 Den var mer officiellän arbetarkulturen och gestaltades bl a i stadens arkitektur och kultur. Som exem-pel kan nämnas Rådhuset som invigdes 1910 och Symfoniorkestern som gav kon-serter redan från år 1913.25 Karakteristiskt för Norrköping är vidare det långvari-


ga socialdemokratiska styret sedan år 192026, med starka ledare i kommunalpoli-tiken och starka och faderliga företagsledare i industrier i kommunen. Det upp-stod ett beroendeförhållande mellan arbetarkollektivet och direktörerna/företags-ledarna. De senare var beroende av arbetstagarna för att kunna producera sinavaror, och arbetarkollektivet var å sin sida beroende av industrin för sin försörj-ning. Kollektiven hyste respekt för varandra och varandras kulturer och det råddesällan osäkerhet om gränserna mellan de båda klasskulturerna. Efter industriepo-kens slut i Norrköping har utvecklingen lett till en mer heterogen sammansattbefolkning. I det sedan århundraden väletablerade tvåkulturella samhället, såsomdet skisserats ovan, är det inte otänkbart, att omställningen till en tillvaro som imånga avseenden är mångkulturell, kräver särskilda ansträngningar. Norrköpingkarakteriseras å andra sidan som en invandrarstad under efterkrigstiden. Arbets-kraftsinvandringen var särskilt stor decennierna efter kriget och till detta kom eninvandring av flyktingar från mitten av 1970-talet. 27

De kapitalstarka ledarna hade en näst intill faderlig omsorg om industriarbetarna.Den s k omhändertagandekulturen kan göra sig påmind även i dagens förvänt-ningar från kommuninvånare, som framför allt betonar sina rättigheter. Den myckethöga ambitionen inom individ- och familjeomsorgen i Norrköping, i förhållandetill kommuner med motsvarande strukturella förutsättningar, kan också vara enkvarleva från den tiden.28 En avhandling om den svenska äldreomsorgen stödjerden teorin. Där framgår nämligen att traditionen i en kommun styr hemhjälps-tillgången i dagsläget, snarare än behoven och aktuella strukturella och politiskaförhållanden.29

Den enskildes ansvar och skyldigheter förstärks i det välfärdssamhälle som hållerpå att ta form. För att leva upp till visionen om det goda livet för alla i Norrkö-ping behöver kommunen verka för att alla resurser mobiliseras. I ett sådant arbetekrävs en ”synvända”, en genomgående förändring av ett synsätt, där enskildas ochgruppers resurser uppmuntras att frigöras och utvecklas, istället för att professio-nella aktörer presenterar färdiga lösningar.30 31

Attityders beständighet

Människors attityder och värderingar32 styrs mer av omvärlden och tillvaron änstyr densamma, skriver Österman33 och polemiserar därmed med andra teorier


som talar om mer beständiga värderingar.34 I Östermans perspektiv ses attitydersom processer och alltså inte som egenskaper. Det innebär att våra attityder stän-digt förändras och påverkas av det omgivande samhället och våra personliga erfa-renheter. Attityders beständighet blir därmed avhängigt omvärldens beständig-het.

Studien kan sägas vara ett nedslag i den processen. På frågan om deltagarnas in-ställning till ett antal pågående trender i samhället, var en majoritet mer positivtän negativt inställda till sex eller fler av de tolv uppräknade trenderna.35 Inställ-ningen bedöms som överraskande positiv, t ex till privata vård- och omsorgsgivaredär hälften av gruppdeltagarna och sju av de tio telefonintervjuade männen varmer positivt än negativt inställda. Samma gällde inställningen till att högre ut-bildningskrav ställs på arbetsmarknaden, där sju av tio gruppdeltagare och nio avde tio telefoninformanterna svarade positivt. Frågan var konstruerad för dettaändamål och gruppdeltagarnas svar kan därför inte jämföras med hur personer iallmänhet ser på dessa trender. Däremot visar andra studier att missnöjet medkvaliteten på de kommunala välfärdstjänsterna ökat under senare delen av 1990-talet, 36 vilket skulle kunna påverkat acceptansen för privata verksamhetsalternativpositivt. Enligt gruppdeltagarna så betyder kvaliteten mycket för synen på t exfriskolor.

- Ja är emot friskolesystemet i den omfattning som det är nu. Men om jag hadebarn idag så skulle jag sätta dom i en friskola direkt.

Det finns forskningsresultat37 som kan tolkas som stöd för Östermans teori omatt våra attityder snarare styrs av omvärlden och tillvaron än omvänt. Svenskarnasinställning till att reducera kostnaderna i offentlig sektor svängde 1993-1994 frånen majoritet positiva till att majoriteten var negativt inställda till ekonomiskanedskärningar i offentlig sektor. Efter en toppnotering vad gäller negativt stöd föroffentlig sektor 1996, ökar på nytt andelen positiva. Annan forskning inom om-rådet attityder till välfärdsstaten, visar å andra sidan att tilliten till och betalnings-viljan till välfärdssystemen med smärre undantag var stabil under 1990-talet.38

Attityder, kan i detta perspektiv, ses som en färskvara liksom att hållbarheten iattityder bör bli kortare ju snabbare omvärlden förändras. Politiken, som vilar påmer generella förhållningssätt till olika företeelser, är vid millenieskiftet inte heller


alltid igenkännbar vare sig den är socialistisk eller borgerlig.39 Över politiska grän-ser, köns- generations- och andra gränser kan vi således påverkas mer av utveck-lingen än vad vi påverkar den. Det väcker frågan, om vi i den snabbt föränderligavärld som vi är en del av, har mer gemensamt än vi i förstone kan tro, och därförskulle samarbeta mer.

Pågående förändringsarbete/framtidsarbete i kommunen

Norrköping är en kommun med mycket kraft och framåtanda. Där finns en för-måga att resa sig ur svåra situationer. De återkommande arbetsmarknadskrisernasedan textilindustrins nedläggning är goda exempel på detta. Utvecklingsambitio-ner och mod är emellertid inte alltid i nivå med tillgängliga ekonomiska resurser.

Staden Norrköping genomgår en omdaning i många perspektiv. Stadens centrumhar rustats upp, liksom Industrilandskapet, och det finns en gryende stolthet överstaden som delas av gruppdeltagarna och telefoninformanterna. Skammen överde smutsiga industrierna och fattigdomen har vänts till en respekt för stadenshistoria. Arbetet med att marknadsföra kommunen och näringslivsfrågorna, harunder år 2001 fått en ny organisation med ett särskilt bolag för marknadsföringunder uppbyggnad och ett näringslivskontor.40 Det tolkas som en markering avatt ge arbetsområdet större tyngd i organisationen.

Före projektets start pågick ett antal små och stora projekt i kommunen och un-der projektarbetstidens två år har flera utredningar/projekt med kommunövergri-pande betydelse startat, som ligger väl i linje med de förslag som förs fram i dis-kussionskapitlet. Agenda 21 är en handlingsplan för det 21:a århundrandet sombeskriver hur vi ska få ett mer hållbart jordklot i framtiden. I Norrköping finnssedan 1998 en lokal Agenda 21 och ett förankringsarbete pågår för närvarande iolika geografiska områden. Arbetet bygger på engagemang från alla invånare ikommunen och samordnas via Agenda 21-kontoret.41 Anhörig 300 startade år1998 med syftet att arbeta fram modeller och metoder för anhörigstöd. Demok-ratiutskottet är en politiskt sammansatt grupp som inledde sitt arbete år 2000under ledning av Louise Malmström (s). Utskottet har bl a engagerat norrkö-pingsborna i arbetet för ökad demokrati.42 En översyn av styrprocessen pågår i enpartipolitiskt blandad grupp med ordförande Rita Eklund (s). Målsättningen medöversynen är att tydliggöra ansvar och befogenheter både i den politiska och ad-


ministrativa organisationen. Norrköpings kommun har valts ut, som en av 34kommuner, att delta i projektet ”Attraktiv skola - en utvecklande organisation”som ska pågå i fem år. De övergripande målen är att skapa arbetsorganisationersom stödjer utvecklings- och kvalitetsarbete, finna nya utvecklings- och karriär-möjligheter för lärare samt främja skolutveckling genom samarbete med högskolaoch näringsliv.43

Våren 2001 såldes kommunens återstående aktier i energibolaget NME till Syd-kraft som därmed blev ensam ägare. En engångssumma om ca 70 miljoner kundelösgöras som destinerades till ett treårigt program, ”Rotkraft”, med syfte att mins-ka beroendet av samhällets olika stödformer bland Norrköpings invånare. Efteransökan fördelas medel till projekt som leder till ökad andel människor på arbets-marknaden, eller till ökad andel elever med godkända betyg, som fullföljer gyma-sieutbildning och som söker vidare till högskola och universitet, eller slutligen tillatt bryta utanförskap hos familjer, barn och ungdomar.44

Ett annat övergripande verksamhetsområde inom kommunen är folkhälsa. Våren1995 beslutade kommunfullmäktige att anta ett handlingsprogram för folkhälso-arbetet i Norrköpings kommun. Lokala hälsoråd inrättades 1996 och har delvisutvecklat olika profiler beroende på hur behoven ser ut inom respektive kom-mundel. Det lokala hälsoarbetet fungerar bra men en samlad strategisk plan förfolkhälsoarbetet har saknats. Sedan våren 2001 är den politiska referensgruppenför välfärdsprojektet också Folkhälsokommitté med ansvar för att utarbeta förslagtill en sådan plan. Under tiden med välfärdsprojektet har parallellerna med folk-hälsan blivit synliga och det upplevs därför som naturligt att i det fortsatta folk-hälsoarbetet förvalta erfarenheterna och förverkliga intentionerna i det som pro-jekt välfärd uppnått.45

Slutligen antogs i kommunfullmäktige den 15 juni 2000 ett integrationsprog-ram ”Norrköping - en kommun för alla. Mål för integrationspolitiken”. Däri uppdrastill alla nämnder, styrelser och förvaltningar att utarbeta egna tillämpningar avprogrammet. Ambitionen är att skapa mångfald i vid bemärkelse inom kommu-nens verksamheter både på personal- och brukarnivåer. Sedan tidig höst 2001finns en projektledare tillsatt som ska arbeta för att främja implementeringen av


planen.46

Från och med våren 2001 samordnas de tre sistnämnda uppdragen och välfärds-projektet. Gemensamt för dessa verksamheter är målet att främja det goda livet iNorrköping. Därmed inte sagt att andra verksamheter inte är kommunövergri-pande eller syftar till kommuninvånarnas välfärd.

Fotnoter detta kapitel1 Se sid 93.2 Ahlström, B. M fl (2001)3 Den könsuppdelade arbetsmarknaden, med kvinnodominans inom vård- och serviceyrken bidrar t ex till olikaerfarenheter.4 Kommunanställda kunde träffas på dagtid vilket också sammanföll med flera deltagares arbetstid. Övrigamöten ägde rum på deltagarnas fritid/ledighet.5 SOU 2000:36 Härenstam m fl (red) (1999)7 Svenska kommunförbundet (1999)8 SNS (2000)9 Socialstyrelsen (2001)10 Se sid 55 ff.11 Salonen, T. (1998)12 Majoriteten var för nedskärningar i början av årtiondet medan majoriteten efter 1995 istället var emot

reduceringar i offentlig sektor. Se Bergmark m fl, (2000).13 Hetzler, A. (1999)14 a.a.15 Bauman, Z. (1998)16 Bauman, Z. (1998) sid 74 ff17 T ex Giddens, A. (1999b)18 Avsnittet bygger på två publikationer av Anthony Giddens. Dels Modernitet och självidentitet. Självet ochsamhället i den senmoderna epoken (1999) och Tredje vägen. Om förnyelsen av socialdemokratin. (1999).19 Den finansiella handeln har de senaste femton åren vuxit fem gånger så mycket som handeln med varor ochtjänster. Giddens, (1999b) Sid 40ff.20 Terrordåden i New York och Washington i september 2001 och efterföljande händelser har fått världsomfat-tande konsekvenser både vad gäller den globaliserade ekonomin och individens förhållningssätt till okontroller-bara risker.21 Giddens (1999b)22 a.a. sid 7223 Välfärdsbulletinen 2000:1. Referat från SCB:s äldrekonferens.24 För vidare läsning se Horgby, B. (2000)25 Nilsson, H. (red) (2000) sid 242 och 532.26 Med avbrott för mandatperioden 1991-1994


27 Horgby, B. (2000).28 Kalla fakta... sid 18.29 Trydegård, G-B. (2000).30 Marielundsprojektet och projektet Ditt Nya Hageby i Norrköping är exempel på satsningar med syfte attmobilisera kraft och skapa utveckling.31 Att jämföra med formuleringar i socialtjänstlagen (1980:620) § 1; ”… under hänsynstagande till människansansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egnaresurser.”32 Attityder är ett förhållningssätt till en bestämd företeelse. Värderingar är mer generella förhållningssätt ochför personligheten handlar det om mer centrala orienteringsriktningar. Österman, T. (1998)33 Österman, T. (1998)34 Jmf Ingelhart (1990)35 Se sid 45-46.36 Nilsson, (1999)37 Bergmark, Å. (2000)38 Svallfors, S. (2001)39 T ex moderaternas retorik om klassamhället och socialdemokraternas inställning till friskolor.40 Vid årsskiftet 2000-2001 avvecklades Utveckling Norrköping AB. Näringslivsfrågorna fördes över till ett nyttnäringslivskontor. Marknadsföringen kommer under 2001-2002 att överföras till en ny marknadsföringsorga-nisation, gemensamt ägd av Norrköpings kommun och näringslivet.41 För ytterligare information kontakta Karin Faxér på Agenda 21-kontoret tfn 011-151974 eller via [email protected] Norrköpingsbornas idéer för ökad demokrati finns samlade i en idébank ”Makt åt folk & folkvalda - norrkö-pingsbornas idébank för demokrati.”. Kan hämtas på Norrköpings kommuns hemsida www.norrkoping.se.43 Kontaktperson för projektet är Birgitta Heikne-Tegström, telefon 011-15 10 39 eller e-post [email protected] I skrivande stund är projektet i fara p g a kommunens ekonomiska situation. Ansvarig tjänsteman är IngvarAlmrot, Kommunledningen, Norrköpings kommun, telefon 011-151200 eller [email protected] Björn Claesson är kommunens folkhälsosamordnare. Han finns på kommunledningskontoret och kan nås påtelefon 011-151489 eller e-postadress [email protected] För ytterligare information kontakta projektledaren Maria Essy Ehsing på Norrköpings kommun, Mimer,telefon 011-152233 eller e-postadress [email protected].


Diskussion och förslag

Att ta vara på mångfalden .................... 169

Kvalitetsfrågor

Kvaliteten ökar i betydelse .............................. 174

Tillräckligt med tid och respekt för individenär centralt i arbetet med människor ............... 175

Behov av att satsa på enren och respektfull skolmiljö ........................... 176

Uppvärdera människovårdande arbete .......... 177

Kommunen som arbetsgivarehar en strategisk uppgift ................................. 179

Behöver politikerrollen förändras? ....... 181

Samverkan .............................................. 184

Utveckla det socialaarbetet i Norrköping .............................. 188

Avslutande kommentar ......................... 190


Diskussion och förslagI kapitlet lyfts ett antal områden fram, som i studien identifierats som väsentligaatt uppmärksamma, för att mobilisera gemensamma resurser, i syfte att nå närma-re visionen om det goda livet för alla i Norrköping.1 Många fler verksamheter ände som nämns är viktiga men avsikten med diskussionen och förslagen är att pekaut områden som är av särskild vikt. Ett område som möjligen skulle haft ett egetavsnitt är marknadsföringen av kommunen. Det är många utsagor som ger efter-tryck åt behovet och värdet av att marknadsföra Norrköping. Förslagen som följerses som förutsättningar för att skapa den attraktionskraft som behövs. De flestadiskussionsteman är av övergripande karaktär dvs överskrider verksamhetsgränseroch organisationsstrukturer.

I ett samhälle under omvandling kan ingenting om framtiden tas för givet ochnågra lättfångade och enkla politiska lösningar för att nå målen finns inte. Politis-ka initiativ kommer fortsättningsvis att spela stor roll för hur t ex det lokala väl-färdssamhället Norrköping klarar framtida utmaningar. Det nya handlar om attutveckla ett mer prövande förhållningssätt där omvärldsbevakning och kontinu-erliga uppföljningar får ökad betydelse. Resultaten från välfärdsprojektet gör detmöjligt att peka ut områden, som bedöms kräva särskild uppmärksamhet de när-maste åren. Varje diskussionsavsnitt avslutas därför med ett eller flera förslag tillåtgärder. Diskussionen och de efterföljande förslagen till åtgärder är det samladeresultatet av hela välfärdsprojektet, vilket inkluderar beskrivningarna i rapporten”Kalla fakta. Välfärdsutvecklingen under 1990-talet i Norrköpings kommun” samtredovisningen av Norrköpingsbornas gruppdiskussioner och resultatet från tele-fonintervjuerna med representanter för betydelsefulla aktörer i det Norrköpings-ka samhället. Det är med andra ord i dessa texter det finns empiriskt stöd för denargumentation som förmedlas i det följande.

Att ta vara på mångfalden2

När vi talar om att mobilisera alla resurser i kommunen är utgångspunkten attsamhällets institutioner liksom enskilda individer har inneboende krafter som avnågon anledning hålls tillbaka. Det kan handla om hinder i organisationer, lik-som förhållningssätt i relationer mellan människor i olika sammanhang. Integra-tionsarbete3 med siktet inställt på mångfald i välfärdssamhället Norrköping, torde


locka fram outnyttjade resurser och dessutom motverka fördomsfullhet och fram-tida motsättningar mellan olika grupper. Därmed inte sagt att man ska motverkaallt ”segregerat” beteende.

I flera grupper förde deltagarna diskussioner, om t ex bostadssegregationen är ettresultat av myndigheters och hyresvärdars beslut eller om individer/familjer kun-nat påverka sitt val av boende. Oavsett hur det förhåller sig visar forskning attmänniskor med låga inkomster tenderar att välja (eller tvingas välja) vissa geogra-fiska områden medan andra väljer (eller kan välja) andra.4 Vidare framgår att denetniska segregationen ökade i Sverige under 1990-talets första hälft.5 Det hävdasatt etnicitet har ett samband med ekonomiska resurser och bidrar till en etniskboendesegregationen. Det är inte ett givet samband, menar andra forskare och


säger att personer med varierande etniskt ursprung gör andra än ekonomiska över-väganden i valet av boendeform.6 Att olika välfärdsproblem hänger samman, gördock att skillnaderna mellan individer, grupper och geografiska områden blir på-taglig.7 Regeringens välfärdskommitté slår fast att en svag arbetsmarknadsförank-ring, stora ekonomiska svårigheter, svaga politiska resurser och nedsatt hälsa harstarka samband och att det är vanligare idag att individer har mer än ett välfärds-problem.8

Arbetskraften och arbetsmarknaden kan differentieras utifrån olika kategorise-ringar. Ur ett könsperspektiv är t ex arbetsmarknaden tudelad, i en kvinnodomi-nerad offentlig sektor och en mansdominerad privat sektor. Den traditionellauppdelningen av arbetskraften går mellan ubildade yrkesarbetare och outbildadarbetskraft. Den har dock ersatts med en differentiering i tre grupper, en kärn-trupp med högkompetent arbetskraft med stark arbetslivsanknytning, en perifergrupp med anställda med svagare koppling till arbetslivet, samt arbetslösa.9 Iförhållande till riket är utbildningsnivån i alla åldrar i Norrköping lägre än i riket,vilket bl a framgår av rapporten ”Kalla fakta…”.10 Detta tillsammans med pågå-ende omställning från industristad till utbildningsstad antas innebära att gruppenperifer arbetskraft i Norrköping under kommande decennium kan bli stor. I enuppsats vid ekonomiska institutionen om omvärldssberoende varnas för en ökadsocial segregering i Norrköping.11 I kommunens arbete med att locka hit högut-bildade och skapa en företagsvänlig struktur finns risk att glömma de lågutbilda-de och de som av olika skäl står utanför arbetsmarknaden. Bland både äldre ochyngre gruppdeltagare finns personer som uttrycker en bitterhet över att inte läng-re behövas. Det framkommer vidare att det finns en uppgivenhet inför framtideni vissa grupper. Att främja en varierande arbetsmarknad med plats för både lågut-bildad och högutbildad arbetskraft är en väsentlig del i ett sammanhållet samhäl-le.

I gruppdiskussionerna märktes även tendenser till andra typer av åtskillnad mel-lan grupper av människor. Generationer lever många gånger i skilda världar, vil-ket bidrar till okunskap bl a om hur det är att bli gammal. I diskussionerna fram-kom en ängslan inför åldrandet och ålderdomen. Vissa deltagare hade erfarenhe-ter från anhörigas sjuk- och ålderdom eller från arbete inom åldringsvården. An-dra kände en oro för sin framtida pension och för möjligheterna att få vård och


omsorg. Att hamna vid sidan om samhället, i en segregerad tillvaro tillsammansmed andra gamla, uttrycktes som en del i rädslan. Flera deltagare uttryckte vidareett obehag inför att behöva ligga anhöriga och samhället till last.

Det noterades vidare att det finns en grogrund för konflikter mellan den äldre ochden yngre generationen arbetstagare inom omsorgen.12 Olika förhållningssätt tillarbete och skilda synsätt och praktiker i vård- och omsorgsarbete finns skäl attuppmärksammas och låta mötas i samtal. Skilda kulturer på en arbetsplats, avvilket slag det än må vara, behöver integreras för att skapa en effektiv verksamhetoch en bra arbetsmiljö.

I flera grupper talades slutligen om en polarisering inom ungdomsgenerationen,mellan de som har framtidstro och de som känner sig uppgivna.13 Skolan spelaren väsentlig roll för den grupp ungdomar som saknar mening i livet och i detarbetet är en förutsättning att skolans ledning och personal i övrigt har en tro påframtiden. Skolans och varje lärares sätt att hantera olikhet och mångfald harbetydelse för framtida integrering/segregering. Att skapa förutsättningar för attvarje elev uppmuntras till utveckling utifrån sina individuella förmågor, utan attdessa värderas och rangordnas i bra, mindre bra etc, kan inte nog understrykas.Pedagogisk och innehållslig mångfald i bl a undervisningen ses som ett verksamtmedel för integration.

Mångfaldsarbete är svårt.14 I allmänhet ökar personalomsättningen i en blandadarbetsgrupp (t ex ålderblandad, etniskt blandad, könsblandad), och satsningarbehövs för att stärka känslan av samhörighet och öka förståelsen för mänskligmångfald. Att integrera t ex någon från en annan etnisk kultur i ett kollegium somdomineras av svenskfödda, kräver både förberedelse och uppföljningar. Vidareframgår vikten av att anslå gott om tid, tillfälle och utrymme för kommunikation.Två av gruppdeltagarna med erfarenhet från förskolearbete vittnade om hur oge-nomtänkt förskolepersonal kunde handla, när de tog hand om invandrarbarn.Den ena kvinnan fick ta sig an en grupp, där det fanns ett bosnisktalande barn,med motivet att hon kom från Bosnien. Hon ansåg sig inte vara till någon brahjälp för det här barnet p g a bristen på kunskaper i svenska. Istället kunde place-ringen bidra till att förstärka segregationen. Den andra kvinnan fick ta hand om,och skola in invandrarbarn, oavsett varifrån de kom. Skälet var hennes egen bak-grund som invandrare.


En väsentlig del i ett integrationsarbete med människor från olika länder ochetniska kulturer är språkutbildning och språkträning. I gruppdiskussionerna vitt-nade flera av de utlandsfödda deltagarna om det handikapp de upplever, p g a attde inte kan tala svenska så bra som de önskade. ”Det fattas en bit av mig” sa enkvinna t ex. Språket är en betydelsefull pusselbit i att vara en del i vårt samtidasamhälle, där förmågan att kunna tillgodogöra sig information, kunna förmedlasig med omvärlden och delta aktivt i ett samhälle har stor betydelse. Diskussio-nerna förmedlar också beskrivningar av situationer, där människor inte vill lärasig svenska och kanske inte heller behöver svenskan i sin vardag. Språkutbildning,inte bara under en introduktionsperiod utan som återkommande erbjudanden,ses som ett möjligt framgångsrikt integrationsarbete mellan etniska grupper.

Enligt en kommunintern studie15 var 2 168 elever i årskurserna 1-9 (1998/99)berättigade till hemspråksundervisning, medan endast i genomsnitt 37 procentutnyttjade den möjligheten. Svenskbehärskning kopplas starkt till barnens chan-ser i livet och betraktas som nyckeln till utbildning och arbetsliv.16 Därför bör detarbetet intensifieras eftersom barns och ungdomars integration i ett samhälle äravgörande, både för dem och deras familjer och för samhället, i ett längre tidsper-spektiv.

Av flera skäl spelar kommunen som arbetsgivare en central roll i arbetet för mång-fald. Det är för det första positivt om kommunen kan framstå som en förebild förövriga arbetsgivare i kommunen. Genom egen erfarenhet av integrationsarbetekan man både förstå och stödja andra i deras motsvarande arbete. För det andrakan den ökande konkurrensen om arbetskraft till omsorgssyrkena vara en driv-kraft för ett offensivt jämställdhetsarbete och ett offensivt mångfaldsarbete.17

Det är viktigt att identifiera och undanröja hinder för att förverkliga mångfaldeninom alla områden i samhället. Skolan och utbildningsområdet ser jag ändå somen central arena. Ett aktivt integrationsarbete inom skolan är en investering förframtiden. I Norrköping har resurser samlats med intresse för integrationsfrågoroch att utveckla samarbetet med dessa är en framkomlig väg. Integrationsverketoch Migrationsverket har sitt säte i Norrköping. Linköpings universitets temaetnicitet har sin utbildnings- och forskningsverksamhet förlagd till CampusNorrköping och slutligen har Arbetslivsinstitutet ett forskningsprogram inomområdet etnicitet.18


Förslag:- Utveckla integrationsarbetet.19

- Uppmuntra och stöd arbete i heterogena grupper i alla sammanhang, ar-betsgrupper, styrelser och brukargrupper. Där det är möjligt, ställ krav påmångfald.

- Uppmuntra och stöd tillkomsten av mötesplatser för mångfald. T ex längreöppettider på kommunala skolor.

- Öka hemspråksundervisningen i skolan och verka för återkommande ut-bildning i svenska språket för invandrare.

Kvalitetsfrågor

Kvaliteten ökar i betydelse

Kvaliteter är mer svårfångade än kvantiteter. Det är lättare att tala om ett antal änatt beskriva och bedöma innehåll och mänskliga värden. Kvalitet inom välfärds-verksamheterna handlar om faktorer som respekt, kompetens, delaktighet, miljö,trygghet, utveckling etc. Ett resultat av nedskärningarna under 1990-talet är attmindre tid finns till förfogande i kontakten med eleven, den sjuke, den äldre osv.Som någon säger i gruppdiskussionerna är det uteslutet att det inte påverkat kva-liteten. Tryggheten, som en viktig del i livskvaliteten har för många ersatts av enoro inför framtiden. För pensioner, för vården, skolan, omsorgen, bemötandetoch respekten mellan människor etc. När gruppdeltagarna konkretiserade följan-de formuleringar i Målbild 2010; ”en väl fungerande barnomsorg”, ”en grundskolasom präglas av fysisk och pedagogisk kvalitet” och ”en kärleksfull vård och omsorg omde äldre”, är tillräckligt med personal och kompetent personal samt respekt förindividen och demokratiska värden det som dominerar.

Vi kan på goda grunder anta att kvalitet blir ett av de viktigaste konkurrensmed-len i framtiden. Flera av deltagarna i gruppdiskussionerna återkom ofta till att degärna betalade skatt om de var säkra på att få en god omsorg, en kvalitativt braskola åt sina barn och känna sig säkra på gator och torg. Att kvaliteten i välfärdenär betydelsefull för människors stöd till den gemensamma sektorn, har visats iaktuella studier.20 Vidare att det är resultaten av välfärdsfördelningen snarare änlojaliteten med systemet, som är det mest angelägna för människor.21 Kvaliteten i


skolan ansågs vidare, av de som telefonintervjuades, som central för kommunensmöjligheter att locka företag, industrier och invånare till Norrköping.

Flödet av information om varor och tjänster innebär att den enskildes kompetensom olika alternativ och dess kvaliteter ökar snabbt. Anhöriga förväntas i ökadutsträckning t ex kritiskt granska särskilda boenden för äldre den dag anhöriga äri behov av plats, eller uppmärksamma hur barn bemöts på olika daghem och göraval med hänsyn till det.

Tillräckligt med tid och respektför individen är centralt i arbetet med människorAtt disponera tid är avgörande för att bygga upp relationer och att skapa en res-pektfull och demokratisk miljö. I tidigare lokala studier i Norrköpings förskolorhar personal lyft fram tiden som en viktig kvalitetsfaktor.22 Personella resurser ochdärmed åtkomlig tid, är ingen garanti, men skapar goda förutsättningar för attindividens behov och dennes egna resurser ska identifieras och bemötas på ett


värdigt sätt. Utan tid till eftertanke är det vidare svårt att utveckla och förverkligaett professionellt förhållningssätt.

Den andra viktiga ingrediensen i kvaliteten handlar om bemötandet mellan män-niskor. För en trivsam studie- och arbetsmiljö krävs respekt för varandras olikhe-ter. En kvalitativt god verksamhet bygger på ett värdigt bemötande och god etik.I så gott som alla sammanhang främjas kvaliteten av öppenhet och samarbete ochen vilja att hjälpa de som behöver stöd.

Många deltagare i grupperna beskriver en utveckling mot ökad respektlöshet isamhället i allmänhet och i skolan i synnerhet. Rädslan för att röra sig ute på gatoroch torg breder ut sig. Det höga tempot och de slimmade organisationerna bidrartill ett hårdnande klimat i arbetslivet, där brist på tid och ork undergräver engage-manget för och förtroendet mellan människor. Det finns en oro för att respektlös-heten i skolan leder till förakt för hela kollektiv. Elever i studien gav exempel påhur lärare dömer ut eleverna i en klass, innan de ens börjat på skolan. Särskilduppmärksamhet föreslås därför riktas till skolområdet

Behov av att satsa på en ren och respektfull skolmiljö

I gruppdiskussionerna talar man om vikten av en trivsam, ren och aktivitetsfräm-jande yttre miljö i skolan liksom en städad och respektfull inre miljö. Till det kanman föra sådant som utveckling av verksamheten och läraryrket, samt ökade möj-ligheter för eleverna att påverka. Det framstår som trögt att förändra i skolan. Detvar inte ovanligt att man i grupperna beskrev miljön som förlamande på kreativi-tet och förändring. Och exempel gavs på att frågor om att köpa in några bollarblir till långdragna byråkratiska ärenden.

De mest betydelsefulla faktorerna för ett gott skolklimat är starka skolledare, en-gagerade lärare, samarbete mellan professionella grupper omkring barn och ung-domar och respekt för behoven av att diskutera, framgår av en amerikansk under-sökning. 23 För att uppnå ett gott skolklimat föreslås att ge skolor stor frihet attfatta beslut kombinerat med ett stort ansvar för sin skolas verksamhet. Resultatetfrån undersökningen antas kunna överföras till svenska förhållanden, medan dä-remot förslagen till åtgärder måste sättas in i landets historiska och politiska kon-text.


Samspelet mellan vuxna och elever i grundskolan är av stor betydelse för hurelever lyckas visas i en uppsats som gjorts i Norrköping.24 Där beskriver elevernapå det individuella gymnasieprogrammet att lusten att lära försvinner ju högreupp i grundskolan de kommer. En del i arbetet med att underlätta omställningenfrån industristad till en utbildningsstad är att öka intresset för utbildning hos såmånga norrköpingselever som möjligt. Skolans och de individuella lärarnas roll iatt skapa nyfikenhet och lust att lära kan inte överskattas och har en ojämförbartstor betydelse för Norrköpings framtid.

Investeringar i humankapitalet, dvs utbildning och kompetensutveckling förvän-tas få ökad betydelse för individers och organisationers framgång. Norrköpingstillgång till Campus Norrköping utgör härvidlag en stor potential för individersåväl som företag och organisationer. En fortsatt utveckling av universitetet ochtillströmningen av utifrån kommande studenter, bör gå hand i hand med att norr-köpingsborna tar mer del i det som universitetet erbjuder.

Kommunens kvalitetsarbete på alla nivåer inom utbildningen har ett starkt stödfrån deltagarna i grupperna liksom från representanterna för betydelsefulla orga-nisationer i det norrköpingska samhället. Ekonomiska satsningar på barn ochungdomar ansågs av det stora flertalet gruppdeltagare vara av högsta prioritet.25

Bland informanterna i den s k telefongruppen betonades vikten av att kunnaerbjuda nyinflyttad arbetskraft en kvalitativt bra skola/utbildning som en av deviktigare faktorerna att räkna med i diskussionerna med företag som vill etablerasig i Norrköping.

Uppvärdera människovårdande arbete

Människovårdande arbete är kvinnodominerat och ger mindre pengar i löneku-vertet jämfört med de flesta andra yrken. I takt med ökade löneskillnader under1990-talet har dessa yrkesgrupper också generellt halkat efter i löneutvecklingen.En deltagare från omsorgsverksamheten betraktade sin lön snarare som ett bidragoch en annan deltagare med samma erfarenhet talade om sitt arbete som ett frivil-ligt bidrag till välfärden. I flera grupper talades om att den ökade ekonomiskamedvetenheten påverkat dels självkänslan negativt hos många som arbetar inomyrkesområdet och dels försvårat rekryteringen till yrket. I elevgruppens diskussio-


ner framfördes att gymnasieprogrammet förskola/fritid uppfattas som ett alterna-tiv att välja, när man inte kommer in på något annat program.

Statusen i ett yrke är beroende av samhällets värdering av yrket och de verksammai yrket, av självkänslan hos de som arbetar inom området och av verksamhetensarbetsförhållanden. Det senaste decenniet har larmrapporter från vård, skola ochomsorg avlöst varandra och sjukskrivningarna med symptom på överansträng-ning dominerat bland kvinnor i offentlig sektor.26 Lärare liksom fler offentligtanställda såsom socialsekreterare, barnomsorgspersonal och sjuksköterskor, är sär-skilt utsatta yrkesgrupper när det gäller psykiskt påfrestande arbete framgår i ensvensk undersökning som TCO har gjort.27 Bland lärarna är det dubbelt så många(80 %) i jämförelse med genomsnittet i undersökningen, som anger att de har ettpsykiskt påfrestande arbete. I kampen om framtida arbetskraft är det nödvändigtatt den negativa bilden ersätts av något mer positivt. Att främja en höjd statusinom vård, skola och omsorg är ett steg i rikting mot att nå närmare visionen omdet goda livet för alla i Norrköping.


Kommunen som arbetsgivare har en strategisk uppgift

Kommunens verksamhet är personalintensiv och sker oftast i personliga mötenmellan anställda och kommuninnevånare. De anställdas kompetens och engage-mang i sitt arbete blir därför avgörande för kvaliteten i de tjänster som kommu-nen erbjuder. Av gruppdiskussionerna framgår att det finns en trötthet hos mångaefter 1990-talets nedskärningar som påverkat motivationen i arbetet negativt.Behovet av en långsiktig och offensiv arbetsgivarpolitik är stort och behöver fåhögsta prioritet, dels för att på nytt locka fram ev avtagande intresse för verksam-heten och dels för att klara framtida utmaningar.

Att kunna rekrytera och behålla personal är målet. Kommuner tenderar dock attinte ha så gott rykte som arbetsgivare.28 Kommunala arbetsplatser och kommunalverksamhet torde förtjäna ett bättre anseende. Arbetsgivarens agerande spelar storroll för hur personal uppfattar sitt arbete och hur det talas om kommunala verk-samheter i samhället i stort. Både politiker och arbetsledare på olika tjänsteman-nanivåer är representanter för kommunen som arbetsgivare. Samarbete och tyd-lighet blir därför, liksom i många andra sammanhang, betydelsefullt för vilketintryck man vill ge som arbetsgivare.

Norrköpings kommun har antagit planer för personalpolicy, jämställdhet ochmångfald. Det kan behövas förstärkta insatser för att inspirera kommunens olikaverksamheter till att förverkliga dessa planer. Seminarietillfällen, dialog och öp-penhet, uppmuntran och stöd är utbud från det centrala personalkontoret somytterligare kan driva på arbetet. Pågående rekryterings- och rehabiliteringsprojektm m är betydelsefulla satsningar som kan skapa engagemang och utvecklingsan-da. Att visa på goda exempel från andra arbetsgivare är vidare ofta en framgångs-rik strategi.

För att rekrytera för framtiden behövs analyser om morgondagens personalsitua-tion,29 framtida ökade och minskade behov, nya brukar- och anhöriggrupper, ut-bildningsinstitutioners kapacitet etc. Många av dessa frågor diskuterades i grup-perna, som framgår av resultatkapitlet. Förutom att påverka utbildare att anpassaantal platser och innehåll efter framtida behov, kan arbetsgivaren planera och or-ganisera egna riktade utbildningar, t ex att med kompletterande utbildning tatillvara en grundskollärare som gymnasielärare när behoven väntas skifta. Ett ur


kvalitetssynpunkt mindre lyckat alternativ är att tvingas sänka kvalifikationskra-ven.

En viktig beståndsdel i rekryteringsarbetet som Norrköpings kommun delar medandra arbetsgivare i människovårdande verksamhet är att höja statusen på arbetet,som diskuterats ovan. Lön har betydelse för hur man upplever sig vara uppskattadoch låg lön är en av flera faktorer som spelar in vid utbrändhet.30 Vilka arbetsför-hållanden som erbjuds i övrigt har förstås också betydelse för rekryteringen, lik-som för att behålla personal. Arbetsledningen är central för arbetsmiljön och föratt skapa ett professionellt klimat och personal med självkänsla, vilket framgår avgruppdiskussionerna.

Möjlighet till handledning och reflektion bör ses som ett instrument i en lärandeorganisation. Uppföljningar och utvärderingar likaså. För att locka yngre till kom-munens välfärdsverksamheter är det utåtriktade arbete som bedrivs, t ex i form avutställningar och besök på skolor viktiga. En av deltagarna i diskussionerna fram-förde en idé med ”vårdotek istället för datortek”, ställen där man kan skaffa sigkunskap om vårdarbete. Samarbete med organisationer och enheter som arbetarmed marknadsföring av Norrköping som kommun att verka och bo i, är ytterliga-re en idé.

Stor arbetsbörda och bristande kontroll över sin arbetssituation är andra faktorersom leder till utbränning.31 Redan på 1970-talet formulerades den s k krav-kon-troll-modellen.32 Med krav avses både psykologisk och fysisk arbetsbelastning ochmed kontroll avses det beslutsutrymme individen har att fatta beslut i arbetet. Avfiguren på nästa sida framgår samspelet mellan krav och kontroll i arbetet. I enarbetssituation med t ex stora krav och litet beslutsutrymme uppstår en hög stress-nivå, medan för låga krav och små möjligheter till påverkan skapar passivitet etc.I en utveckling av krav-kontroll-modellen har stödet visat sig vara en buffert föratt utveckla negativ stress.33 Här spelar återigen arbetsledningen en central roll föratt skapa ett stödjande klimat. Att utgå ifrån modellen med krav, kontroll ochstöd i arbetet, kan vara en utgångspunkt när framtida arbetsvillkor i kommunendiskuteras. Om vi dessutom lägger till kunskap om hur livet gestaltar sig för deanställda utanför arbetslivet, finns förutsättningar för att organisera arbetet så attdet motverkar sjukskrivningar och otillfredsställelse. Vilka krav ställs på individensom förälder, som anhörig etc och vilka är hans eller hennes möjligheter att påver-


ka situationen och erhålla stöd?34 Som framgår av gruppdiskussionerna finns in-dikationer på att de totala kraven på många kvinnor i människovårdande yrken ärför höga, många gånger med sjukskrivning som följd.

Ett långsiktigt personalarbete är en del i goda arbetsförhållanden. Att veta attarbetsgivaren tar ansvar för nödvändig återbesättning i verksamheten bidrar tillatt skapa arbetsro.

Förslag:

- Höja personaltätheten inom förskolan, grundskolan samt äldre- och handi-kappomsorgen.

- Arbeta för en trivsam yttre och inre miljö i skolan.35

- Inom samtliga skolstadier aktivt verka för en positiv inställning till utbild-ning och lust att lära.

- Verka för att höja statusen på människovårdande yrken inom kommunen.

- Diskutera, kommunicera och dokumentera ett offensivt och långsiktigt per-sonalarbete i samverkan med andra aktörer såsom utbildningsinstitutioner,marknadsförare, planerare, verksamhetsföreträdare, etc.

Behöver politikerrollen förändras?


Många av deltagarna i grupperna ifrågasatte hur politikerna förvaltat de gemen-samma skattemedlen. En stor del av kritiken rör den bristande samverkan mellanolika delar i den offentliga sektorn, som har lett till att enskilda individer hamnatmellan stolarna t ex mellan landstingets medicinska vård och kommunens vårdoch omsorg. I ett föränderligt samhälle, och med korta mandatperioder i politi-ken, ger samverkan mellan politiker inom och mellan partier de bästa förutsätt-ningarna för långsiktighet i planeringen och effektivt förvaltande av resurser. Denpolitiska styrningen riskerar i annat fall att bli kortsiktig och ryckig. Ju fler frågorpolitiker över partigränserna i Norrköping lyckas samarbeta kring, desto störremöjligheter att närma sig visionen inför 2010.

Forskning visar att missnöje får minst effekter för demokratin om det bemötsmed tydlighet.36 Att tydliggöra ansvar inom den kommunala organisationen, mellanolika politiska instanser, mellan politiker och tjänstemän och mellan tjänstemän,blir ur det perspektivet därför en viktig åtgärd. Men det kan också ses som ett ledi att skapa motivation och lust i arbetet. För den enskilde arbetstagaren eller ar-betslaget är engagemang avhängigt vetskap om vilka befogenheter och vilket an-svar man har. Kommer andra att lägga sig i det man gör, skapas osäkerhet i be-slutsfattandet och ger grogrund för att inte ta ansvar. Kommundelsnämndsorga-nisationen har utvecklats till att vara en del i den politiska otydlighet som finns iNorrköping, genom att deras befogenheter satts ur spel t ex när basvärden förkärnverksamheterna infördes av kommunfullmäktige år 2000.37

Under 1990-talet har stora besparingar inom offentlig sektor genomförts. Samti-digt upprätthålls bland politiker och högre tjänstemän en retorik om välfärdensom inte alltid överensstämmer med praktiken. En av gruppdeltagarna beskrivert ex hur verksamheter skapas utifrån en verklighet som inte existerar.38 Det härgapet mellan politiska mål och den ”krassa verkligheten”, som deltagarna oftaåterkom till i sina diskussioner, ses som ett växande problem av t ex Bergmark ochThorslund.39 De menar att det finns risk för att detta ytterligare undergräver för-troendet för offentlig sektor och politiker och att det legitimerar framväxten avolika former av privata alternativ. Den här skillnaden mellan det tänkta och detgjorda blir en källa till en ”offentlig lögn”, där något sägs ha förändrats eller skaförändras utan att de inblandade själva märker något av det eller förbereds för enomställning till en förändring. Det är möjligt att den diskrepans som visar sig


mellan de telefonintervjuade männen, alla med höga positioner i sina respektiveverksamheter, och grupperna med norrköpingsbor avseende beskrivningen av 1990-talet i Norrköpings verksamheter, kan vara ett utslag av detta. Dessa män blir s a sen del i att upprätthålla den ”offentliga lögnen”. Kommundirektören gav dessut-om de mest positiva svaren på hur kommunens verksamheter fungerar.

Visioner ska och kan skapa energi och lust, och mål är viktiga som styrmedel. Debehöver dock kontinuerligt brytas ner i verklighetsförankrade delmål som är möj-liga att följa upp. En nödvändig kunskap om utgångsläget blir ibland en eftersattdel i målarbetet. Nuläget behöver m a o kartläggas. Att känna till människorsolika livsvillkor och möjligheter att gestalta sina liv blir därför viktiga beståndsde-lar i arbetet med mål/delmål. Studier, som den här aktuella, ger indikationer påatt vi inte kan tala om bara en eller två utan många olika verkligheter, som finnssida vid sida i Norrköping.

I gruppdiskussionerna efterlyses en större ärlighet och öppenhet från politikerna.Att de är intresserade och nyfikna på vad människor tycker, att de står för sina


beslut och kan argumentera för dem och är ärliga nog att t ex tala om för anhörigaatt det kommer att krävas mer av dem i framtiden. Är det en politikers uppgift attförmedla kunskap om de stora samhällsförändringarna, som t ex globaliseringenav ekonomin och effekterna av avregleringarna på marknaden och rörlig valuta?Vissa forskare menar att politiska ledare har en uppgift i att s a s lotsa samhälletsmedborgare in i det nya.40 Enligt Söderström41 låter det politiska ledarskapet osstro att vi är kvar i det gamla, och förklarar inte vad och varför det händer somhänder. Situationen var densamma i mitten av 1900-talet, menar han, när politi-ker fortfarande kunde tala om jordbrukssamhället, trots att de flesta människorvar verksamma i industrierna i städerna.

Att vara politiker i ett sådant komplext och snabbt föränderligt samhälle är en svåruppgift. Det är också en särskild utmaning att vara en del i det politiska livet i enorganisation med så varierande verksamheter som t ex en kommun bedriver. Detär kanske därför som det händer att politiska beslut ibland motverkar varandra.Olyckligtvis har resultatet av 1990-talets stålbad i Norrköpings kommun lett längreifrån målet om det goda livet för alla i Norrköping. Att skapa heltidsanställningarär ett mål som motverkas av verksamhetens behov av flera ”huvuden” i tider avknappa resurser, såsom en deltagare uttryckte det.42 Vidare är det sannolikt attmaxtaxereformen inom barnomsorgen leder till att föräldrar ökar sin gemensam-ma arbetstid. Samtidigt som krafter verkar i riktning mot ökad tid i arbetslivet,höjs kraven från samhället på föräldrars och anhörigas praktiska ansvar för barnensamt äldre och handikappade anhöriga.

Förslag:

- Främja alla typer av politisk samverkan i syfte att uppnå långsiktighet.

- Tydliggöra ansvar och befogenheter.43

- Se över mål och utvärdera delmål med särskild hänsyn tagen till nuvarandeförhållanden för de kommunala välfärdsverksamheterna.

- Diskutera politikeruppdragets innehåll.

- Utveckla mentorskap mellan politiker och t ex forskare.

Samverkan

Samverkan är ett tema som återkommit ofta i gruppdiskussionerna. Det har rört


samverkan inom respektive organisation/förvaltning, mellan offentliga organisa-tioner, mellan offentlig och privat sektor, mellan brukare/anhöriga och välfärdsar-betare, mellan hem och skola osv. Min erfarenhet är att det ständigt försiggår ettmer informellt samarbete mellan människor i olika verksamheter, dvs kontaktersom kan leda till bra och effektiva lösningar men som inte är systematiserade, ochtalas därför inte om som samverkan. Även ett omfattande formellt organiseratsamarbete pågår internt i kommunen och mellan kommunala verksamheter ochandra aktörer i samhället. Det finns sociala samverkansgrupper, lokala hälsorådm fl grupper med representanter från många sektorer/organisationer i lokalsam-hället. Förenade ansträngningar i syfte att uppnå gemensamma mål behöver för-stärkas. I de flesta sammanhang finns en önskan från gruppdeltagarna om ökadsamverkan, för att uppnå en ekonomiskt effektiv verksamhet och en kvalitativtbra välfärd för norrköpingsborna.

Den offentliga sektorn uppfattas av det stora flertalet deltagare i studien, som enenhet med uppdrag att förvalta skattepengar för vårt gemensamma bästa och på


det mest effektiva sättet. Synen på offentliga organisationer som en gemensamstorhet bidrar till att många t o m tar samverkan inom sektorn för given. Följandecitat från gruppdiskussionerna ger exempel på situationer, där samverkan inomdelar av den offentliga sektorn och mellan offentlig sektor och andra aktörer skul-le innebära något positivt för den enskilde och dennes anhöriga. I det senare cita-tet löses situationen genom samarbete med en anhörig.

- Så finns fritidsgården där, och man kan ju se, hur många institutioner som ärinkopplade på enskilda individer…//…Och inga sätter sig att göra en helhets-bild av familjens situationen, för att i det här nätverket göra en gemensamlösning som skulle kunna vara ganska enkel med alla kontakter som finns. …//…Samhället kunde fundera över hur ska det här se ut för att göra ett bra jobbtillsammans med individen.

- Ja det är väl någonting som inte kostar så mycket pengar kanske men bättresamarbete mellan t ex hemtjänst och distiktssköterskeorganisation och lasarett….//…Jag vet inte var det var för fel om det var språksvårigheter men han kundeinte meddela sig, blev hemsänd klockan 10 på kvällen i taxi, och det visade sigatt han hade inte nyckel till lägenheten där han skulle bo. Taxikillen fick tahand om det och hitta ett telefonnummer i fickan på personen i fråga och ringde.Det var en son och han fick komma och ta hand om det där.Det kan ju bliväldigt stora problem, men det är bara att önska att det skulle bli bättre, bättresamarbete där emellan.

Det kan vara svårt att förstå varför människor inte samarbetar. Det verkar så själv-klart när man betraktar en verksamhet utifrån. Samtidigt har nog många erfaren-heter av hur svårt det kan vara att samverka i praktiken. Det gäller särskilt överyrkesgränser, sektorsgränser, etniska gränser och andra gränser, där en specifikkultur råder. Danermark m fl44 har kommit fram till följande orsaker till svårig-heter att samverka:

- vagt formulerade mål

- olika kunskapstraditioner och professionella mål

- olika ekonomiska intressen

- skilda organisatoriska strukturer, oklar ansvarsfördelning

- assymetrisk relation mellan de samverkande


- skild etisk praxis

- dålig samordning

- hög personalomsättning

- stor arbetsbelastning.

De skriver vidare att följande omständigheter underlättar samverkan:

- verksamheterna är organiserade i gemensamma distrikt

- huvudmannaskaps- och funktionsgränser har bestämts på ett lämpligt sätt

- verksamheterna är samlokaliserade till ett gemensamt hus

- den administrativa och politiska ledningen och finansieringen av verksamhe-ten är samordnade

- samarbetet innefattar alla nivåer i de organisationer som skall samverka

- att man lyckas åstadkomma ett lagarbete vilket alla berörda organisationer ärinvolverade i

- att gemensamma utvecklingsprojekt bedrivs

- att gemensam fortbildning bedrivs för all personal

- att ekonomiska stimulanser erhålls eller att en tvingande lagstiftning förelig-ger.

I Norrköpings omgivning pågår sedan några år mer formaliserade samverkans-projekt. Dels SOCSAM i Finspång och Frisam i Söderköping. Finspångsprojek-tet ingår i ett landsomfattande samverkansprojekt, där man förändrat strukturer-na i den meningen att en ny organisation, ett beställarförbund, tillskapats med ettsamordnande kansli, som har att ansvara för samverkansmedlen som tillförts frånde ingående parterna socialtjänsten, försäkringskassan och arbetsförmedlingen (in-går ej centralt men avtal med arbetsförmedlingen är upprättat i Finspång). I Fri-samförsöket å andra sidan byggs samverkan upp underifrån mellan socialtjäns-ten, försäkringskassan och arbetsförmedlingen med befintlig organisation ochbefintliga medel.

Båda dessa projekt har utvärderats och följts upp kontinuerligt och skriftliga rap-porter finns att ta del av.45 SOCSAM projektet i Finspång har visat sig vara fram-gångsrikt genom att man totalt sett lyckats spara pengar, samtidigt som individerkunnat hjälpas snabbare och mer effektivt. Kommunens egen uppföljning frånFrisamprojektet visar att i individernas perspektiv har projektet inte satt några


tydliga spår.46 Den slutsats man drar i Söderköping efter tre års samverkan, är attdet är svårt, tar lång tid, att man ska börja samverka tidigare när det rör enskildaindivider, att man internt var dåligt förberedd för samverkan och att man behöverförstå sig själv som individ för att förstå andra.

I en kommun med Norrköpings storlek uppfattar jag det som lättare att påbörjaett samverkansprojekt i en ny organisation så som Finspång har gjort. Lokalasamverkansgrupper kan bygga vidare på det man hittills har åstadkommit ochkan förstärkas av en samordnande ny samverkansorganisation.

Samarbete i olika konstellationer mellan generationer, anhöriga, brukare, frivillig-organisationer och professionella välfärdsarbetare är angeläget att utveckla för attmobilisera kommunens totala resurser i syfte att nå ett gott liv för alla i Norrkö-ping. Att systematiskt samla och dokumentera vunna erfarenheter av samarbete,mellan och på olika nivåer, i skilda ärenden är betydelsefullt för en långsiktigverksamhetsutveckling. Det kan ses som en del i utvecklingen av det sociala arbe-tet som diskuteras nedan.

Förslag:

- Undersöka möjligheterna att starta ett formaliserat samverkansprojekt lik-nande SOCSAM i Finspång.

- Utveckla samarbetsformer mellan brukare, anhöriga, frivilligorganisationeroch professionella välfärdsarbetare och systematiskt samla in kunskap frånarbetet.

Utveckla det sociala arbetet i Norrköping

Till det kommunala sociala arbetet räknas här vård och omsorg om äldre ochfunktionshindrade, ekonomiskt bistånd, barnoch ungdomsvård samt missbruks-vård. Det är främst två faktorer som har betydelse för det framtida sociala arbetet.Dels kommer klientgruppen att förändras och dels påverkas arbetets innehåll,organisation och metoder av välfärdspolitiken.

Forskare och professionella beskriver samstämmigt att äldre och funktionshindra-de kommer att bli socialtjänstens utmaning framöver.47 Vid Stockholms och Umeåsuniversitet erbjuds redan utbildningar till socionom med äldreinriktning. Likasåökar kostnaderna för vården och omsorgen för äldre och för personer med funk-


tionshinder i landet och i Norrköping.48 En anledning är dels att de äldre stadigtblir fler49 och att såväl handikappreformen som psykiatrireformen, som några avde relativt få offensiva satsningarna inom socialpolitikens område under 1990-talet, rör personer med funktionshinder.50

Ekonomiskt bistånd, socialbidrag, är i hög grad avhängigt t ex arbetsmarknadenoch tillgängligheten i välfärdssystemen51 och det finns de inom branschen, somtror att det ekonomiska stödet i framtiden kommer att hanteras av det allmännaförsäkringssystemet.52

Insatserna till barn och unga ökar i landet och i Norrköping och det är särskilt denkvalificerade och kostsamma institutionsvården som växer.53 Det finns inga enty-diga belägg för att en speciell utredningsenhet för barnavårdsutredningar skullepåverka utredningsverksamheten eller klientkontakten. Däremot visar studier attutredningarna vid en sådan enhet, i förhållande till de traditionellt organiserade,åstadkommer snabbare utredningar, tydligare frågeställningar, mer källhänvisningarosv.54 Att skydda barn och ungdomar från att fara illa kräver hög specialisering


och kompetens. Det antas underlätta att upprätthålla den kunskapen i en miljömed samlade kvalifikationer och erfarenheter inom ett avgränsat fackområde.

Omstruktureringen av välfärdspolitiken går i riktning mot att arbete och ansvarför delar av människors välfärd förskjuts från stat och kommun till den egnaindividen, anhöriga och frivilligsektorn. Det ställer stora krav på den enskilde attutveckla nya kompetenser och förhållningssätt till sig själv och det omgivandesamhället. Att känna till sina rättigheter och skyldigheter, att veta vad man vill, haförmåga att ta egna initiativ och att bygga upp relationer. Gruppdeltagarna ut-trycker en stor oro inför att många människor inte kommer att klara den omställ-ningen och att klyftorna i samhället riskerar att ytterligare förstärkas. Samhälletbehöver därför utveckla former för och erbjuda stöd till individer och grupper,och göra det i miljöer där behoven uppstår dvs ute i bostadsområden, på skolor,på vårdcentraler etc. Det talar för en öppen arbetsmetodik och en utåtriktad yr-keskår som ständigt utvärderar och granskar sig själva och sina egna metoder.

Det är lätt att tyngas ner av att arbeta tillsammans med människor som t ex är ikris eller saknar framtidstro. I den s k parallellprocessen kan tid för reflektionliksom en bra arbetsledning innebära en möjlighet att iaktta sig själv och sitt arbe-te på avstånd och därmed utvecklas i sin profession. På senare år har bristen påforskningsanknuten praktik i det sociala arbetet och kunskap om effekterna avolika metoder uppmärksammats och Socialstyrelsen har initierat arbete för en”Kunskapsbaserad socialtjänst”. Erfarenheter i det arbetet kan nyttjas för att enga-gera och inspirera till förverkligande av en kunskapsbaserad socialtjänst i Norrkö-ping.

Förslag:

- Inrikta personalförsörjningen mot generalister med specialistkompetens.

- Utveckla det stödjande arbetet till kommuninnevånare och anhöriga i olikaformer.

- Avsätta tid för organiserad reflektion i det egna arbetet.

- Vidareutveckla samarbetet mellan forskning och praktik.

Avslutande kommentar

I diskussionskapitlet har jag pekat på ett antal områden som med hänsyn till vad


som kommit fram i studien, framstår som särskilt angelägna att uppmärksammadet kommande decenniet. Inom varje verksamhetsområde finns professionell kom-petens att omformulera de föreslagna välfärdspolitiska inriktningarna till konkre-ta åtgärder, anpassade till redan pågående arbete.

Den ljusning i ekonomin som förväntades mot slutet av 1990-talet och in på2000-talet har ersatts av fortsatta ekonomiska problem i kommunen. I en sådansituation bedöms det som särskilt viktigt att lyfta blicken och planera långsiktigt.Det låter sig inte göras utan goda kunskaper om nuläget, öppenhet och dialog,utbyggd samverkan och en stor portion vilja och motivation. Förhoppningsviskan välfärdsprojektets resultat vara ett bidrag i detta långsiktiga arbete.

Fotnoter detta kapitel1 Se Målbild 2010 och syftet med Projekt Välfärd sid 13.2 Med mångfald avses här olikheter med avseende på ålder, kön och etnisk tillhörighet.3 Ordet integration kommer från latinets integrare – att göra något helt som är delat. Inom EU betyder integra-tion ett sammanhållet samhälle. Här avses just detta, att hela något som är delat till ett sammanhållet samhälle.Ekonomisk segregation, boendesegregation, polariseringstendenser och konflikter mellan grupper ses som in-dikationer på att ett integrationsarbete behövs.4 Andersson, R. i SOU 2000:37.5 A.a.6 Andersson, R. (2001)7 I Norrköping finns en anhopning av individer med låg förvärvsfrekvens, högt ohälsotal etc i Hageby, Navestadoch Marielund. (Se ”Kalla fakta… bilaga 2)8 SOU 2000:39 Socialstyrelsen (2001)10 Rapporten ”Kalla fakta…” sid 13-1511 Holmberg, E. (2000)12 Se sid 126.13 Se sid 126.14 Perspektiv på arbetslivet nr 1 2001. Referat från konferens i Norrköping.15 Hedby-Tägström, K. & Westlund, I. (1999)16 Runfors. A. (1996)17 Norrköpings kommuns personalkontor arbetar utifrån en Jämställdhetsplan och en Mångfaldsplan.18 Det s k Nätverket Brytpunkt är ett resultat av samarbete mellan dessa institutioner. Kommunen tillsammansmed Arbetslivsinstitutet förvaltar nätverket.19 Att utveckla och förverkliga integrationsarbetet är målsättningen med kommunens integrationsprogram ochdet projektarbete som startat sommaren 2001. Se sid 16420 Edlund, J. (2000)


21 Svallfors, S. (1999)22 Pettersson, V. m fl (1998)23 Chubbs och Moes. (1990)24 Grunnesjö och Holmfeldt (1999)25 Se sid 140 ff.26 RFV, www.rfv.se27 TCO (2000).28 Svenska kommunförbundet, (2001)29 De stora pensionsavgångarna t ex ställer kommunerna inför flera problem, dels att ersätta personal och delsatt vidareföra nödvändig kompetens från äldre till yngre generationers anställda.30 Maslash & Leiter (1999) i Svenska Kommunförbundet (2001)31 A.a.32 Karasek (1979)33 Karasek & Theorell, (1990)34 Se Sundgren Grinups, B. (1998)35 Norrköpings kommun deltar i det nationella projektet ”Attraktiv skola

– en utvecklande organisation”. Se sid 164.36 Kumlin, S (2001)37 I samband med översynen av styrprocessen i kommunen diskuteras kommundelsnämndernas framtid.38 Se sid 54.39 Bergmark, Å. (2000)40 Giddens, A. (1999b)41 Hans T son Söderström är professor i nationalekonomi och verkställande direktör på SNS.42 Se sid 107-108.43 Det pågående arbetet med styrprocessen har som sitt syfte att tydliggöra ansvar och befogenheter i denpolitiska organisationen och tjänstemannaorganisationen.44 Danermark, B & Kullberg, C. (1999)45 Kontakta Christina Kjellgren-Petersson i Finspångs kommun respektive Lena Skofia i Söderköping för ytter-ligare information.46 Inom Frisamförsöket som pågått i tre år har den mesta tiden gått åt för att bli överens om vilka människorman ska samverka om, när man ska samverka och om vad man ska samverka. Den egna sektorns vinningsnarare än kommuninvånarnas behov visade sig vara i fokus för samarbetet. Att kommuninnevånarnas behovoch krav på service är det som förenar parterna vid ett samarbete är sällan självklart när man börjar konkretiserauppfattningar om sin egen roll etc.47 T ex Gun-Britt Trydegård, Stockholms univerisitet, Inger Widén Cederberg, Socialstyrelsen och Lars Strid,Svenska kommunförbundet. I tidningen Socionomen 2000:1 framträder deras syn i diskussioner om socialtarbete i ett föränderligt samhälle.48 Jämförelsetal för socialtjänsten år 2000. Socialstyrelsen.49 År 2015 visar prognoser att var femte svensk är äldre än 65 år och år 2040 är det var fjärde.50 I Norrköping har t ex socialförvaltningens kostnader för funktionshindrade ökat från 40 miljoner år 1994 till


280 miljoner år 2000.51 Under 1990-talets arbetslöshetskris och nedskärningar i välfärdssystemen skedde en dramatisk ökning avantal socialbidragshushåll och kostnaderna för socialbidrag steg. För uppgifter om Norrköping, se t ex Kallafakta.52 Tidskriften Socionomen 2000:1 sid 453 ”Kalla fakta” sid 38 ff.54 Sundell, K. och Egelund, T. (2001)


Referenser

Ahlström, B., Enlund, N., Hedman, L. & Hvitfelt, H. 2001. En föränderlig me-diavärld – teknik, ekonomi och journalistik”. Vinnova-rapport VR 2001:13.

Allardt, E. 1977. Att Ha Att Älska Att Vara. Om välfärd i Norden. Argos.

Andersson, R. 2000. Etnisk och socioekonomisk segregation i Sverige 1990-1998i Välfärdens förutsättningar, SOU 2000:37.

Andersson, R. 2001. Boende, segregation och integration, i Integration och segre-gation – i teori och praktik. LO Idédebatts skriftserie nr 2. Vadå klassamhälle?

Bauman, Z. 1999. Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen. Daidalos. Göte-borg.

Bergmark, Å., Thorslund, M. & Lindberg, E. 2000. Beyond benevolence - soli-darity and welfare state transition in Sweden, I International Journal of SocialWelfare, volym 9 nr 4 år 2000.

Chubb, J. & Moe, T. 1990. Politics, markets and America´s schools. Washington,D.C.

Danermark, B. & Kullberg, C. 1999. Samverkan. Välfärdsstatens nya arbetsform.Studentlitteratur.

Edlund, J. 2001. Föredrag vid seminarium ”Välfärdsopinion i förändring” påStockholms universitet 2001-02-07.

Giddens, A. 1999a. Modernitet och självidentitet. Självet och samhället i den senmo-derna epoken. Daidalos. Göteborg.

Giddens, A. 1999b. Tredje vägen: om socialdemokratins förnyelse. Atlas. Stockholm.

Grunnesjö, och Holmfeldt 1999. Grundskolan i backspegeln - tio elevröster fråndet individuella gymnasieprogrammet. C-uppsats i pedagogik. Linköpings uni-versitet.

Halvorsen, K. 1992. Samhällsvetenskaplig metod. Studentlitteratur. Lund.


Hedby-Tägström, K. & Westlund, I.1999. Programöversikt. Förskoleklass ochgrundskola 1998. Norrköpings kommun.

Hetzler, A. 1999. Att begå samhällsförändring. Välfärdsstatens sociologi och desssociologer. I tidskriften Sociologisk Forskning. Tema välfärdssamhället nr 1/99.

Holmberg, E. 2000. Kommunalt omvärldsberoende – en studie i Norrköpings kom-mun. Ekonomiska institutionen, Linköpings universitet.

Horgby, B. 2000. Identitet och vardagsliv, i Nilsson, H. (red) Norrköpings historia.1900-talet.

Härenstam, A. m fl (red) 1999. I vanmaktens spår. Boréa.

Inglehart, R. 1990. Culture shift in advanced industrial society Princeton, N.J.

Karasek, R. & Theorell, T. 1990. Healthy work. Stress, productivity, and the recon-struction of working life. Basic Books.

Kumlin, S. 2001. Föredrag vid seminarium om ”Välfärdsopinioner i förändring”på Stockholms universitet 2001-02-07.

Nilsson, L. 1999. Spara och slösa, i Holmberg, S m fl. (1999) Ljusnande framtid.SOM-undersökningen 1998. Rapport nr 22. SOM-institutet. Göteborgs universi-tet.

Nilsson, H. 2000. Norrköpings historia.1900-talet. Centrum för lokalhistoria. Lin-köpings universitet.

Norrköpings kommun. Projektplan (99-12-09) för ”Projekt Välfärd. Gamla ochnya färdvägar möts.” Berednings- och planeringskontoret.

Norrköpings kommun. 2000. Kalla fakta. Välfärdsutvecklingen under 1990-talet iNorrköpings. Rapport inom Projekt Välfärd. Gamla och nya färdvägar möts. Be-rednings- och planeringskontoret.

Perspektiv på arbetslivet. 2001:1. Nyhetsbrev från Arbetslivsinstitutet.

Pettersson, V. m fl 1998. ”Plötsligt en dag…” Norrköpings kommun.


Regeringens Dir. 1999:7. Kommittédirektiv Välfärdsbokslut över 1990-talet.

Runfors, A. 1996. Skolan, mångfalden och jämlikheten i en ”bra” svenska? – omspråk, kultur och makt. Mångkulturellt centrum.

Salonen, T. 1998. Marginaliseringsmönster i nittiotalets Sverige, i Välfärden, ver-kan och samverkan. Rapport från forskarseminarie i Umeå januari 1998. Central-förbundet för socialt arbete. Socialvetenskapliga forskningsrådet, Riksförsäkrings-verket, Försäkringskasseförbundet.

SCB. Statistiska Centralbyrån. 2000. På tal om kvinnor och män. Lathund omjämställdhet 2000.

SNS. 2001. Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, Privatiseringens gränser.Perspektiv på välfärdspolitiken.

Socialstyrelsen. 1992. Välfärd i blåsväder? SoS-rapport 1992:6.

Socialstyrelsen. 2001. Social rapport 2001. Socialstyrelsen. Epidemiologiskt cen-trum.

Socialvetenskapliga forskningsrådet. 1996. Svensk forskning om välfärd En över-sikt.

SOU 2000:3. Statens offentliga utredningar. Välfärd vid vägskäl, utvecklingen un-der 1990-talet. Kommittén Välfärdsbokslut.

SOU 1997:115. Statens offentliga utredningar. Ljusnande framtid eller ett långtfarväl? Den svenska välfärdsstaten i jämförande belysning. (red. Agneta Stark)

SOU 1998:3. Statens offentliga utredningar. Välfärdens Genusansikte (red. IngaPersson & Eskil Wadensjö).

Starrin, B. m fl (red). 1991. Från upptäckt till presentation - Om kvalitativ metodoch teorigenering på empirisk grund. Studentlitteratur. Lund.

Sundell, K. och Egelund, T. 2001. Barnavårdsutredningar - en kunskapsöversikt.

Sundgren Grinups, B. 1998. Försörjning och omsorg i förändring. En jämförelse avsjuksköterskors arbete, familj och hälsa i Spanien och Sverige. Göteborgs universitet


Institutionen för socialt arbete. Skriftserien 1998:4.

Svallfors, S. ”Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten” i SOU 1998:3 Välfärdensgenusansikte.

Svallfors, S. 2001. Kan man lita på välfärdsstaten? - Risk, tilltro och betalningsvil-ja i den svenska välfärdsopinionen 1997-2000. I SOU 2001:57 Välfärdens finan-siering och fördelning.

Svenska Kommunförbundet. 1999. Frågor om framtidens välfärd. En idéskrift.

Svenska Kommunförbundet. 2001. Arbetsgivarpolitik – en strategisk fråga.

TCO. 2000. Välfärdsresan. Välfärdspolitiska utmaningar.

Trydegård, G-B. 2000. Tradition, change and variation. Past and present trends inpublic old age care. Institutionen för socialt arbete. Stockholms universitet.

Välfärdsbulletinen 2000:1. Referat från SCB:s äldrekonferens.

Österberg, Torun. 2000. Economic perspectives on immigrants and intergenerationaltransmissions. Handelshögskolan i Göteborg. Nationalekonomiska institutionen.

Österman, T. 1998 . Opinionens mekanismer. Om värderingar och Verklighet. Stock-holms universitet.


Sammanfattning av

”Kalla fakta. Välfärdsutvecklingen i Norrkö-ping under 1990-talet”1

I ”Kalla fakta…”2 framträder bilden av ett decennium med kraftiga ekonomiskaåtstramningar inom den kommunala verksamheten i Norrköping med påtagligaeffekter bland annat för antalet anställda. Samtidigt har behoven av kommunensvälfärdstjänster ökat. Restriktivare bedömningar och avgiftsökningar inom vissaverksamheter är några förändringar under 1990-talet som inneburit att kostnads-ökningarna begränsats trots de ökade behoven. År 1998 sker ett trendbrott ge-nom att flera kurvor börjar vända uppåt igen såsom t ex antalet lediga arbeten,utbildningsnivån och satsningen i kronor per elev i grundskolan. Däremot ökarbehoven av stöd- och behandlingsinsatser för barn och ungdom och marginalise-ringen från arbetsmarknaden är fortsatt på en hög nivå. Effekterna av besparing-ar i den kommunala verksamheten år 2000 kommer att framgå först vid ett even-tuellt nästa välfärdsbokslut.

Sammanfattningen följer rapportens indelning i ett inledande avsnitt om de struk-turella förutsättningarna i Norrköping, en diskussion om strukturernas betydelsei sammanhanget och därefter redovisningar från ett antal kommunala verksam-hetsområden.3 Först alltså en resumé av de strukturella förutsättningarna. Folk-mängden i Norrköping har ökat med 1,4 procent under 1990-talet där flyktings-strömmen från f d Jugoslavien åren 1994 och 1995 präglat det positiva flyttnings-nettot första halvan av 1990-talet. Ökningen är dock mindre än rikets 3,2 pro-cent. Sedan 1996 har Norrköping ett negativt flyttnings- och födelsenetto. Flytt-ningsströmmarna går mot storstadskommunerna. Liksom i riket minskar födelse-talen även i Norrköping efter 1992. Många blev arbetslösa under 1990-talet ochsysselsättningen utvecklades sämre i Norrköping än i riket och i synnerhet förkvinnor. En förklaring kan vara att den kvinnodominerade vård- och omsorgssek-torn varit den bransch som haft den kraftigaste nedgången i antalet sysselsattafram till 1998, då trenden bryts och antalet sysselsatta istället ökar inom vård- ochomsorg. Bland de yngre som drabbades hårt av lågkonjunkturen lyckades ändåantalet långtidsarbetslösa ungdomar i åldern 18-24 år minska med två tredjedelar

Bilaga 1


mellan 1994 och 1999 mycket tack vara utökade arbetsmarknadspolitiska prog-ram.

Personer i arbetsför ålder i Norrköping har sämre inkomster än i genomsnitt iriket och sämst är det för kvinnorna. Skulle medelinkomsten i Norrköping nåttupp till rikets nivå 1998 skulle kommuninvånarnas inkomster ökat totalt med ca932 miljoner kr. Inkomstutvecklingen 1991-1997 skiljer sig mellan olika hus-hållstyper och har varit avsevärt sämre för ensamståendehushåll än för hushåll därbåda förvärvsarbetar, oaktat om det funnits barn i hushållet eller ej. Antalet hus-håll som beviljats socialbidrag har ökat med över 50 procent under samma tid,men har därefter sjunkit och antalet bidragshushåll var 1999 på samma nivå somår 1994. Det vanligaste bidragshushållet är en ensamstående svensk medborgareoch den största ökningen står unga kvinnor för.

Utbildningsnivån i Norrköping är fortfarande 1998 lägre än i riket. För att Norr-köping 1998 ska nå upp till rikets nivå när det gäller andelen högskoleutbildadeskulle antalet personer med högskoleutbildning behöva öka med ca 3100. Gläd-jande nog når Norrköping upp till rikets nivå 1998/99 avseende de som avslutadegymnasiet 1995/96 och som påbörjat högskolestudier inom 3 år dvs 1998/99.Det är sämre ställt med hälsan för både män och kvinnor i Norrköping i förhål-lande till riket och kvinnorna har ett betydligt högre ohälsotal än männen.

Dessa strukturella förutsättningar som redovisas i det inledande avsnittet har gi-vetvis betydelse för kommunens kostnader inom olika verksamheter vilket disku-teras i efterföljande kapitel ”Strukturella faktorers betydelse”. Utan den kunska-pen är det omöjligt att jämföra övriga uppgifter i ”Kalla fakta” dels mellan Norr-köping och andra kommuner och dels över tid i Norrköpings kommun. Tas hän-syn till de strukturella olikheterna visas att Norrköping har en relativt genom-snittlig ambitionsnivå år 1999 inom barnomsorgen och skolan medan den är låginom äldreomsorgen. Individ- och familjeomsorgsverksamheten är å andra sidan”dyrare” i Norrköping än vad de strukturella omständigheterna motiverar år 1998(uppgift saknas för 1999).

Norrköpings kommun har genomgått en dramatisk utveckling när det gäller per-sonalminskningar under 1990-talet i relation till genomsnittet i landet som fram-går av avsnittet om personal och kostnader. Antalet kommunanställda har mins-


kat med 3000 personer fram till 1999. Nettokostnaderna har däremot ökat inomkärnverksamheterna i riket, såväl som i Norrköping. I jämförelse med riket lågNorrköping vid ingången av decenniet på höga kostnader inom flera verksam-hetsområden, men relationen är det omvända för flera av verksamheterna år 1998.Det betyder att nettokostnaderna i riket har närmat sig Norrköpings nivåer ge-nom betydande nettokostnadsökningar i genomsnitt i landet samtidigt som mind-re kostnadsförändringar skett i Norrköping.

Kapitlet som följer därefter behandlar utvecklingen inom förskolan och skolan.Förskoleverksamheten har präglats av stora förändringar under 1990-talet. År 1998övergick den från att vara en social- och familjepolitisk angelägenhet till att bli enutbildningspolitisk med Skolverket som tillsynsmyndighet. I samband därmedfick 6-åringar rätt till en plats i förskoleklass fr o m höstterminen det år barnetfyller 6 år. Förskolan och skolan i Norrköping är mångkulturell. Så t ex fanns barnmed annat hemspråk än svenska på nästan 7 av 10 barnomsorgsenheter 1996 och50 olika modersmål fanns representerade i skolan läsåret 1998/99. Norrköpinghar i förhållande till riksgenomsnittet kunnat erbjuda fler en förskole- eller skol-omsorgsplats. Täckningsgraden har varit högre i Norrköping men skillnadernahar planat ut under de senaste 10 åren. Mellan 1990 och 1995 fördubblades anta-let platser per årsarbetare på daghem i Norrköping liksom i riket. De senare årenmäts personaltätheten omräknat i antalet heltidsbarn per årsarbetare och dennasiffra visar sig vara relativt oförändrad fr o m 1996.

Lärartätheten har minskat med 1,5 årsarbetande lärare per 100 elever i grundsko-lan och med 0,2 i gymnasieskolan mellan läsåren 1993/94 och 1998/99. Underåren i mitten av 1990-talet minskade kostnaden per elev i grundskolan från 55000 kr till 42 000 kr. År 1998 bröts trenden och kostnaden är 1999 drygt 51 000kr/elev.

Antalet ärenden och insatser inom individ- och familjeomsorgen har ökat under1990-talet, särskilt inom barnoch ungdomsvården och särskilt de senare åren.Det beskrivs i kapitlet med rubriken ”Individ och familjeomsorg”. Trots att deflesta insatser sker i öppenvård har antalet placeringar utanför det egna hemmetökat med omkring en fjärdedel och var förra året 482 st. Problemen i familjer medbarn som far illa är svårare än tidigare och missbruket av heroin och rökheroin


ökar särskilt bland de i yngre åldrar. Utvecklingen leder till ett ökat behov av fleroch mer kvalificerade insatser från samhället.

Även bland vuxna ökar antalet placeringar på institution under decenniet med ca20 procent och uppgår 1999 till ca 600. Ärenden till länsstyrelsen som gällertvångsvård av missbrukare visar en mycket markant ökning för Norrköpings deldet senast rapporterade året 1998.

År 1990 var det 11 procent av invånarna i åldern 16-64 år som fanns i utkanten avarbetsmarknaden p g a sjukdom eller arbetslöshet. Tio år senare är siffran 20 pro-cent. I spåren av en svag arbetsmarknadsförankring följer inte sällan andra socialaproblem som t ex en försämrad ekonomi och nedsatt hälsa, vilket i sin tur ofta gereffekter för övriga familjemedlemmar och andra anhöriga.

Kostnaderna för individ- och familjeomsorgen inklusive socialbidrag har underhela 1990-talet följt utvecklingen i riket men på en högre kostnadsnivå.

Norrköpings kommun har prioriterat insatser i hemmet och de äldres- och funk-tionshindrades möjligheter till kvarboende före olika boendeformer. Det framgårav det sista kapitlet om ”Omsorger om äldre och funktionshindrade”. Volymenhemtjänst, dvs antalet hemtjänsttimmar, har successivt ökat under 1990-talet sam-tidigt som antalet personer med hemtjänst nästan halverats. Behoven är mer om-fattande på grund av ett ökat kvarboende och kortare vårdtider. En restriktivarebehovsbedömning från kommunens sida, ett nytt avgiftssystem och sannolikt ocksåett friskare pensionärskollektiv har också bidragit till att det är en mindre andel avinvånarna 65 år och äldre som har hemtjänst. Även antalet färdtjänstlegitimeradehar successivt minskat under 1990-talet från drygt 6000 till 4500 personer år1999. Införandet av central handläggning av ansökningar, fortsatt handikappan-passning av fordonen i kollektivtrafiken och en striktare bedömning är några för-ändringar som bidragit till utvecklingen. Antalet platser i särskilt boende för äldrehar minskat med drygt 200 från 1695 platser år 1992 genom att rum på sjukhemoch ålderdomshem har byggts om till servicelägenheter och två tredjedelar av deintegrerade servicelägenheterna har tagits bort. Antalet personer som har trygg-hetslarm har i stort sett fördubblats och var 1999 ca 1200 och distribution av mattill det egna hemmet har också ökat. Dagcentralerna har däremot minskat i antalunder 1990-tal från 37 till 29 stycken och några har ändrat inriktning på sin


verksamhet. Äldreomsorgen står inför stora framtida utmaningar när pensionär-skollektivet ökar och åldras samtidigt som personalrekryteringen försvåras p g aatt antalet personer i arbetsföra åldrar är färre än tidigare.

Fotnoter

1 Rapporten skriven av Boo Kling och Berit Sundgren Grinups, Norrköpings kommun, Berednings- och plane-ringskontoret2 För källor och referenser till sammanfattningen hänvisas till rapporten.3 Rapportens kapitelrubriker framgår genom att dessa är skrivna med fetstil i sammanfattningen.


Telefonintervju i augusti

Jag som skriver det här brevet heter Berit Grinups och är sedan knappt två åranställd som utredare/forskare i Norrköpings kommun för att genomföra ”Pro-jekt Välfärd - gamla och nya färdvägar möts”.

Hösten år 2000 avrapporterades en kvantitativ beskrivning av den strukturellaförändringen i kommunen liksom utvecklingen inom förskola/skola, omsorgs-verksamheter etc. (”Kalla fakta. Välfärdsutvecklingen i Norrköpings kommununder 1990-talet”). Under förra året genomfördes ett antal gruppdiskussioner därdeltagarna var Norrköpingsbor med varierande erfarenheter av 1990-talet. Förnärvarande pågår arbetet med att sammanställa resultaten från denna kvalitativadatainsamling.

Dessa båda delar kommer att utgöra underlag för förslag till välfärdspolitisk in-riktning i Norrköpings kommun under det kommande decenniet.

Ambitionen i välfärdsstudien är vidare att även representanter för betydelsefullaaktörer i kommunen får möjlighet att ge sin syn på 1990-talet och på framtiden iNorrköping. Nedan följer ett antal frågor som jag därför hoppas få ställa till justDig vid en telefonintervju efter semestrarna. Du får gärna skicka mig ett e-brevoch tala om dag och tid som jag enklast kan nå Dig. Naturligtvis skickar jag gärnamaterial från studien om det önskas.

För övrigt får jag önska Dig en skön semester och på återhörande!

Berit Sundgren Grinups

Fil lic/utredare

e-postadress [email protected]

Frågor

- Hur vill du beskriva utvecklingen under 1990-talet i Norrköpings kommun? Istörsta allmänhet och i ditt verksamhetsperspektiv?

Bilaga 2


- Vilken fråga anser du att Norrköpings kommunledning ska prioritera de kom-mande åren?

- Vad känner du mest förhoppning respektive oro för inför framtiden i Norrkö-ping?

- Vilken är din bild av hur följande verksamheter fungerar i Norrköping?

förskolan/barnomsorgen

grundskolan

gymnasieskolan

äldreomsorgen

socialtjänsten

övrigt

- Vad har bidragit till din syn på Norrköping?

- Jag kommer också att fråga efter din inställning till ett antal trender i samhäl-let.

- Övriga kommentarer

NORRKÖPINGS KOMMUN

enligt uppdrag

Birgitta Wadström

välfärd i norrköping - norrkoping - norrkoping...lor av förvirring och osäkerhet. inget är sig...

Documents