#1 2016

KARIN RASPER:

Dags för ett rättighetsperspektiv på sexuell hälsaREPRODUKTIV LIVSPLAN

Vad vill du själv?SOCIALT UTSATTA

Stort behov av att prata om sex och relationer

MISSA INTEFortsatt kamp mot hivINDIEN HAR FLEST HIVFALL EFTER SYDAFRIKA OCH NIGERIA

Sex en självklar

del av livet

SRHRBEGREPPET SOM BREDDAR ARBETET

MED SEXUELL HÄLSA

I N S I K T N R 1 2 0 1 62

OM INSIKT INSIKTS REDAKTÖRER

Kajsa Ådahl är folkhälso­vetare, sjuksköterska och frilansjournalist med global hälsa och mänsk­liga rättigheter som största intressen. Den främsta fördelen med att jobba som journalist tycker hon är alla möten och berättelser. Parallellt med skrivandet jobbar Kajsa deltid på Asyl­hälsan i Rissne.

Pär Fredborn Larsson är skribent och debuterade nyligen med reseskild­ringen Trottoaren i Teheran. Han arbetar med Delhi som bas, och reser så mycket han kan. Just nu funderar han på nästa bokprojekt vid sidan om frilansandet som journalist. Dess­utom gillar han musik, mest indisk, och att gå i städer.

Agneta Larsson arbetar som frilansjournalist och skriver framför allt om utvecklingsfrågor, hiv/aids och sexualitet. Tillsammans med Ophelia Haanyama har hon gett ut boken ”Ophelias resa” om hiv i Zambia och Sverige.

Hej med arbetare

i detta nummer!

Insikt ges ut av Lafa – enheten för sexualitet och hälsa, ett metod­ och kunskapscentrum inom Stockholms läns landsting som arbetar för att förebygga hiv, sexuellt överförda infektioner och oönskade graviditeter. LÄS MER OM OSS PÅ www.lafa.nu Insikt görs med ekonomiskt stöd från statsanslaget Insatser mot hiv, aids och andra smittsamma sjuk domar, som fördelas av Folkhälsomyndigheten för att nå målen i den Nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar (Prop. 2005/06:60). Insikt är kostnadsfri och kommer ut 4 gånger/år. POSTADRESS: Box 175 33, 118 91 Stockholm BESÖKSADRESS: Magnus Ladulåsgatan 63A TELEFON: 08–123 139 30 ANSVARIG UTGIVARE: Gunilla Neves Ekman REDAKTIONSKOMMITTÉ INFÖR DETTA NUMMER: Thérèse Juvall, Gunilla Neves Ekman, Lotta Hasselberg, Hanna Ådin och Martina Junström LAYOUT: Content Innovation, www.ci.se PRENUMERATION OCH ADRESSÄNDRING: info@lafa.nu TRYCK: Sjuhäradsbygdens tryckeri, Borås OMSLAGSFOTO: Daniel Ivarsson/RFSU, www.rfsu.se/sexefter50 ISSN 1104­0912 Hanna Ådin

hanna.adin@sll.se Martina Junström martina.junstrom@sll.se

INNEHÅLL

4 Dags för ett rättighetsperspektiv på sexuell hälsaInsikt frågar Karin Rasper på Kunskapscentrum för sexuell hälsa i Västra Götalandsregionen.

6 Så kan ungas rättigheter stärkas Rapporten Fokus 15 visar att de unga som behöver mest stöd kring sexualitet och hälsa får minst.

9 Antalet hivfall fortsätter öka i Europa Oroväckande statistik från WHO och ECDC.

10 Vad vill du själv?Barnmorskemottagningar i Uppsala län främjar hälsa genom reproduktiv livsplan.

14 Stort behov av att prata om sexGöteborgsprojektet Snacka Sex bjuder in hemlösa och missbrukare till gruppsamtal.

18 Upplevelsen av hiv är olika för allaDoktoranden Desireé Ljungcrantz forskar om att ”bli med hiv” i dagens Sverige.

20 Hur ska kondomen bli populär?Ungdomar och unga vuxna tipsar om kondom­kampanjer som går hem.

22 Fortsatt kamp mot hivTrots att färre får hiv i Indien idag har landet flest hivpositiva i världen efter Nigeria och Sydafrika.

26 Publiken väljer lyckligt slutI Malmö får sfi­elever chans att reflektera kring hiv genom forumteater.

28 ”Kärlek kan vara mellan fler och uttryckas på många sätt”Erika Bernalts debutroman Bluebird handlar om sex utanför normen.

30 Vuxenvärldens svek får konsekvenser”Lollo” och ”Vad gör man inte” är böcker för unga på tröskeln till vuxenlivet.

31 Lite för snyggt, lite för välspelatInsikts recensent är inte odelat positiv till filmen The Danish Girl trots att den är viktig.

Välkommen INSIKT NR 1 2016

” SRHR HANDLAR OM RÄTTEN TILL INFORMATION OCH SERVICE KRING SEXUELL OCH REPRODUKTIV HÄLSA” Insikt frågar Karin Rasper om SRHR på sidan 4.

FO

TO

: DA

NIE

L IV

AR

SS

ON

/RF

SU

, WW

W.R

FS

U.S

E/S

EX

EF

TE

R5

0

I N S I K T N R 1 2 0 1 6 3

Mycket återstår att göraI D E T H Ä R N U M R E T är bokstaven R i förkortningen SRHR en röd tråd, R som i Rättigheter när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa. I ett internationellt perspektiv kan det se ut som att vi i Sverige redan har fått allt på plats. Vi har obligatorisk sexualundervisning för unga, rätt till abort, mödrahälsovården når så gott som alla blivande mammor och vi har lagstiftning mot diskriminering på grund av kön, könsidentitet, könsuttryck och sexuell läggning. Men om vi verkligen tar begreppet rättigheter på allvar så finns det massor att utveckla. Sexuella och reproduktiva rättigheter är detsamma som mänskliga rättigheter och alla individer är rättighetsinnehavare vars rättigheter ska skyddas av staten, landsting och kommuner. Ska alla ha möjlighet att verkligen uppnå sexuell och reproduktiv hälsa behöver vi se till att vi når alla grupper och alla åldrar med till exempel sexual undervisning och information och vi måste göra vår hälso- och sjukvård tillgänglig och anpassad för alla.

PÅ S I DA N 14 berättar vi om ett unikt projekt som erbjuder kunskap och samtal om sex och relationer till hemlösa och missbrukare i Göteborg. Andra som behöver få sina sexuella och reproduktiva rättigheter stärkta är ungdomsgrupper som

på olika sätt bryter mot majoritetssam-hällets normer. Det kan vara nyanlända, hbtq-personer, unga med funktionsvaria-tioner eller de som bor i socioekonomiskt utsatta områden. Läs mer på sid 6 om vad Myndigheten för ungdoms- och civil-samhällsfrågor har kommit fram till i en

ny rapport och vad de anser behöver göras. Reproduktiva rättigheter brukar definieras som indivi-

dens rätt att bestämma antalet barn och hur tätt de ska kom-ma. Men hur aktivt tas dessa frågor upp på våra barnmorske-mottagningar? Insikt har besökt Uppsala och tittat närmare på ett koncept för rådgivning kallat Reproduktiv livsplan, se sid 10.

M Å N G A I STO C K H O LM uppmärksammade i höstas kampan-jen ”Hiv idag är inte som igår”. Under 2016 fortsätter vi arbetet med att öka kunskapen om hiv för att motverka stigma och dis-kriminering av personer som le-ver med hiv. Tillsammans med ideella organisationer och andra landstingsverksamheter kom-mer vi bland annat att erbjuda skolinformation och utbildning för vårdpersonal.

Platser kvar på grundkurs om unga och sex!Kurs DATUM: Tisdag och onsdag 12–13 april kl 8.30–16.30Ingen kursavgift Stockholms län och Region Gotland. Övriga landet 3 000 kr exkl moms.FAKTA OCH PERSPEKTIV PÅ UNGDOM, SEXUALITET OCH HIV/AIDS är en tvådagarskurs i föreläsningsform som riktar sig till dig som arbetar med sex- och samlevnadsfrågor, kanske i sko-lan, som boendepersonal eller på en ungdomsmottagning. UR INNEHÅLLET: Sexualitet i tonåren med särskilt fokus på unga tjejer; aspekter på unga mäns sexualitet; sexuellt överförda infektioner; norm-kritisk pedagogik; att prata sex med ungdomar med utländsk bakgrund; unga, sex och internet, hiv och aidsANMÄLAN: Anmäl dig på www.lafa.nuKONTAKTPERSON: Thérèse Juvall, tel 08-123 139 42, therese.juvall@sll.se

Enklare att bli kondomutdelare!Beställning I Lafas uppdrag in-går att förse ungdomar och unga vuxna i Stockholms län med gratis, lättillgängliga kondomer. Utdelningen sker med hjälp av kondomutdelare på skolor, ungdomsmottagningar, fritids-gårdar, Sesammottagningar och i föreningar.

Varje år delas cirka 1,3 miljo-ner kondomer ut på hundratals platser i länet.

För att förenkla för dig som är, eller vill bli, kondomutdelare har vi lagt upp ett formulär på www.lafa.nu där du direkt kan beställa önskat antal kondomer och välja mellan små och stora kondompåsar. Där kan du även ladda ner ett produktblad med detaljerad information om de olika kondomsorter som Lafa distribuerar.

Glad kondomvår önskar Insikt!

LEDARE Gunilla Neves Ekman PÅ GÅNG PÅ LAFA

GUNILLA NEVES EKMANchef på Lafa

gunilla.neves-ekman@sll.se

För att främja säkrare sex delas varje år omkring 1,3 miljoner kondomer ut till ungdomar och unga vuxna i Stockholms län.

SRHR: Vi behöver nå alla grupper och alla åldrar med sexual-undervisning och information.

Insikt frågarKARIN RASPER, TEAMSAMORDNARE PÅ NÄRHÄLSAN, KUNSKAPSCENTRUM FÖR SEXUELL HÄLSA I VÄSTRA GÖTALANDSREGIONEN

Dags för ett rättighetsperspektiv på sexuell hälsaVästra Götalandsregionen ligger långt framme när det gäller SRHR-frågor (Sexuell och Reproduktiv Hälsa och Rättigheter). Redan 2010 började Karin Rasper med kollegor arbeta för att få politiker att se behovet av en regional SRHR-strategi och 2012 arrangerade de ett seminarium under Almedals veckan där de lyfte behovet av ett samlat nationellt arbete med SRHR.

Hur kan man enkelt beskriva begreppet ”sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter” (SRHR)? Vad handlar det om?

– När vi pratar med hälso- och sjuk-vården om varför SRHR är viktigt brukar vi säga att det handlar om rätten till informa-tion och service om sexuell och reproduktiv hälsa. För att kunna sköta sin sexuella hälsa och ha ett gott liv måste man ha adekvat information; kunskap om sin kropp och om vilken typ av hjälp man kan få av samhället. När man väl har den kunskapen måste det finns ställen dit man kan vända sig om man behöver hjälp, mottagningar som är tillgängliga utifrån varje persons förutsätt-ningar.

– Hittills har man inom hälso- och sjuk-vården pratat väldigt mycket om männ-iskors behov och det är vården som har definierat behoven. Att utgå från SRHR innebär ett skifte, man byter perspektiv och fokuserar i stället på människors rättig-heter. Människor blir rättighetsbärare och vården – statens förlängda arm – blir med det synsättet skyldighetsbärare som måste se till att människor har tillgång till sina rättigheter.

– Det finns jättemånga anledningar för en individ att söka vård med koppling till SRHR. Förutom mödravård och gyneko-logi kan det vara testning för hiv och STI, preventivmedel, frågor om könsidenti-tet, sexuell identitet och praktik, sexuella dysfunktioner, utsatthet för sexuellt våld

och sexualitet som upplevs som skadlig antingen för den enskilda eller för omgiv-ningen. För att inte tala om alla de sjuk-domstillstånd och behandlingar som ger biverkningar på den sexuella lusten och funktionen.Vilka hinder kan finnas för att människor ska få sina rättigheter med koppling till sexualitet och reproduktion tillgodosedda?

– Det handlar väldigt mycket om till-gänglighet. Det kan vara fysisk tillgänglig-het, att personer med olika funktionsvaria-tioner inte kommer upp i gynstolen om det saknas en lift; det kan vara sociala hinder, att man inte känner sig välkommen; språk-liga hinder, man förstår inte informationen på hemsidan och när man kommer till receptionen känner man sig inte förstådd. De hindren måste vi få syn på och eliminera när vi jobbar utifrån ett rättighetsperspek-tiv.

– Ungdomsmottagningar, för att ta ett exempel, har 85 procent tjejer som besökare. Då räcker det inte att säga ”men vi har drop in-mottagning för killar” utan man måste undersöka vad som krävs för att fler killar ska känna sig tilltalade och hur vi kan för-

säkra tillgängligheten för unga transperso-ner. Vi kan bara förändra oss själva, inifrån våra organisationer, så att vi blir attraktiva för dem som vi är till för.Begreppet SRHR används sedan länge i svensk utrikespolitik. Hur kommer det sig att rättighetsfrågorna när det gäller sexualitet och reproduktivitet inte har lyfts i det inhemska arbetet, på samma sätt som hälsofrågorna?

– Jag tror att Sverige har ett väldigt ambi-valent förhållande till mänskliga rättighets-frågor. Å ena sidan är vi de första att prata om vikten av mänskliga rättigheter i andra länder, vi håller fanan högt. Å andra sidan har vi en tendens att förneka att personer i Sverige också har mänskliga rättigheter som vi inte alltid lyckas tillgodose. Vi tänker att vi redan kan och gör allting rätt.

– När det gäller området sexualitet och hälsa har vi en annan situation idag än tidigare eftersom vi har kontroll över hiv-epidemin. Tack vare behandlingen blir man smittfri och kan leva ett långt och gott liv. De statliga hivmedlen har satt sexuell hälsa på agendan vilket är bra, men samtidigt har de styrt projekten till att bara handla om hiv/STI. Nu behöver vi bredda preven-tionsarbetet. Den stora utmaningen när det gäller hiv i Sverige idag är att normalisera så att personer som lever med hiv kan ha sex och relationer utan att riskera stigma och diskriminering. Det handlar om rät-tigheter och därför är det relevant med ett SRHR-perspektiv.Hur jobbar ni, rent konkret, med SRHR i Västra Götalandsregionen?

– Vårt uppdrag på Kunskapscentrum för sexuell hälsa handlar om att tillgängliggöra vård kring sexualitet, reproduktion och hälsa. Vi försöker se vilka grupper som är åsidosatta och se till att de får det bättre. Till exempel utbildar vi personalen på hem för vård och boende (HVB) så att de kan föra in SRHR-frågor i behandlingsarbetet. Vi tittar på hur äldrevården kan börja prata om sexualitet och tillsammans med lands-tingen och regionerna i Adlongruppen tar vi fram ett frågeformulär som kallas ”Sex-it”, för att kunna upptäcka sexuell utsatthet bland unga. Cellprovsveckan ska öka del-tagandet i cellprovtagning, vi arrangerar hbtq-diplomering för att säkra ett norm-medvetet bemötande och vi försöker få in SRHR i sfi-undervisningen samtidigt som vi utbildar tolkar om sexualitet. Vi arbetar även med frågorna i ett storstadsnätverk tillsammans med Stockholm och Malmö. Varför är det viktigt med en nationell SRHR-strategi i Sverige?

– Arbetet med sexuell och reproduktiv

I N S I K T N R 1 2 0 1 64

TEXT Hanna Ådin FOTO David Magnusson

” Man måste börja prata om sexualiteten som en självklar del av hälso- och sjuk-vården, efter som den är en självklar del av livet.”

hälsa och rättigheter är idag väldigt splittrat, eftersom det är så många verksamheter som berörs av området. Det gör det svårt att få ut och implementera nya strategier och PM.

– Sexualiteten berör faktiskt exakt hela hälso- och sjukvården och när vi har ett så jättestort område måste vi ju jobba mot ett gemensamt mål. Idag faller många mål-grupper mellan stolarna, t ex personer i beroende vården som får mycket mindre än andra av förebyggande och hälsofrämjande insatser kring sexualitet.

– Okunskap om SRHR bland vårdper-sonal gör att hbtq-personer känner sig obekväma med att söka vård. Personer som lever med hiv får dåligt bemötande på grund av okunskapen inom hälso- och sjuk-vården. På vårdcentraler, dit män ofta är hänvisade för frågor om sexualitet, saknas ofta kunskap om andrologi. Kvinnor med psykiatriska problem kommer i kläm när de blir gravida, eftersom psykiatrin och möd-ravården inte kommunicerar och har dålig kunskap om varandras ämnesområden. Kanske glömmer man att sätta ut stark psy-kofarmaka som ger fosterskador – eller så tar man bort all medicinering och kvinnan kanske får en psykos strax innan hon ska föda barn.

– Det här är bara några exempel på varför SRHR måste bli som vilket ämnesområde som helst. Man måste börja prata om sex-ualiteten som en självklar del av hälso- och sjukvården, eftersom den är en självklar del av livet. Nu finns ett underlag för en sådan strategi, men regeringen har inte tagit något beslut.* Vad tänker du om det?

– Det är synd att det dröjer för det är ett väldigt bra initiativ. Det skulle verkligen kunna hända något, för oss som jobbar på golvet är det viktigt att arbetet är politiskt förankrat och beslutat.

– Min förhoppning är att man kanske bearbetar underlaget för att få bästa möj-liga resultat och sen när hivstrategin går ut i slutet av 2016 så slår man till med en SRHR-strategi med jättemycket statliga medel och effektiviserar arbetet genom att väva samman spåren hiv/STI, oönskad graviditet och sexualiserat våld och lägger på ett rättighetsperspektiv. Så börjar vi jobba med det i hela landet och får ett effektivare hiv/STI-arbete på köpet. l

*Hösten 2014 presenterade Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten, på uppdrag av regeringen, ett underlag till en Nationell strategi för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Ett och ett halvt år senare har underlaget fortfarande inte behandlats.

5I N S I K T N R 1 2 0 1 6

Karin Rasper, teamsamordnare på Kunskapscentrum för sexuell hälsa i Västra Götalandsregionen, anser att det svenska preventionsarbetet kring sexualitet och hälsa behöver breddas.

I N S I K T N R 1 2 0 1 66

TEXT Jennie Aquilonius FOTO Istockphoto

Granska sex- och samlevnadsundervisningen. Gör sexuella rättigheter obligatoriskt i lärar-utbildningen. Ta fram nationella riktlinjer för ungdomsmottagningarna. Så lyder ett förslag till regeringen för att stärka ungas sexuella och reproduktiva rättigheter.

A PP O RTE N Fokus 15 visar att de flesta ungdomar i Sverige har en god sexuell och reproduktiv hälsa och tillgång till sina rättig-heter. Men de ungdo-

mar som behöver mest stöd får minst. Det gäller framför allt unga som på något sätt bryter mot normer; nyanlända, hbtq-perso-ner, unga med funktionsvariationer och de som kommer från socioekonomiskt utsatta områden.

– Det är sorgligt att det brister på många områden när det gäller unga personers rätt till sin sexuella och reproduktiva hälsa. En stor del av resultaten är skrämmande, säger Lena Nyberg, generaldirektör för Myndig-heten för ungdoms- och civilsamhälles-frågor, MUCF, som står bakom studien.

Hon är bekymrad över att mer än var

femte tjej har gjort något sexuellt som de egentligen inte velat, att homo- och bisexu-ella killar ofta saknar någon att anförtro sig åt och att en av tio ungdomar inte får välja vem de ska vara ihop med.

– Särskilt oroande är att många unga med funktionsvariationer har haft sex mot sin vilja. Det är en grupp som verkligen be-höver få bestämma över sin kropp, sexuali-tet och reproduktiva hälsa, det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter.

E N LI GT FO KU S 15 varierar kvaliteten på, och omfattningen av, sex- och samlevnads-undervisningen stort. Studier som MUCF tagit del av visar att heterosexualitet van-ligtvis framställs som det naturliga sättet att leva på, att lärare bemöter tjejer och killar på ett könsstereotypt sätt och att kil-lars sexualitet beskrivs på ett mer positivt sätt än tjejers. Forskningen visar även att

sär skoleelever får mindre sex- och samlevnads-undervisning än andra, trots att de har samma rättigheter. Sexuella trakasserier, särskilt mot tjejer, sker ofta dagligen i skolan. Unga som deltagit i MUCF:s webbenkät svarar att de vill lära sig mer om relationer, käns-lor och kommunikation kopplat till sex, ut-över att få information om preventivmedel och könssjukdomar.

I sin rapport föreslår MUCF därför att regeringen ska ge Skolinspektionen i upp-drag att kvalitetsgranska skolornas sex- och samlevnadsundervisning.

– Många gånger handlar sex- och sam-levnadsundervisningen om teknik och preventivmedel, men den bör innehålla mycket mer än så. Kvalitet kan bland annat handla om att våga närma sig de svåra frågorna, som att till exempel hjälpa unga människor med gränssättning och prata om känslor kring sex, säger Lena Nyberg.

Ett annat förslag i rapporten är att Skol-verket ska få ett tilläggsuppdrag till de nationella skolutvecklingsprogrammen för att stärka kunskapen om mänskliga, sexuella och reproduktiva rättigheter bland lärare och personal inom elevhälsan.

H E LE N E Ö B E RG , statssekreterare hos skolminister Gustav Fridolin, säger att det är viktigt att barn och unga känner till sina rättigheter och vart de kan vända sig. De möjligheter som redan finns i dag, till exempel Barnombudsmannen och Diskri-mineringsombudsmannen, behöver pre-senteras tydligare för unga.

– Jag tror att undervisningen om sexuella rättigheter bygger mycket på eldsjälar och inte alltid sker på ett systematiskt sätt. Skol-verket har också fått i uppdrag av regering-en att utveckla kunskapen om systematiskt och normkritiskt värdegrundsarbete, säger Helene Öberg.

Hon påpekar att en ordentlig granskning av sex- och samlevnadsundervisningen senast gjordes 1999. Regeringen väntar på rapporten UngKAB från Folkhälsomyndig-heten som kommer under våren och hand-lar om ungas hälsa och sexualitet, baserad på en enkätstudie bland unga i åldrarna 15–29 år. Först därefter fattas beslut om ett eventuellt granskningsuppdrag till Skol-inspektionen.

När det gäller MUCF:s förslag om til läggsuppdrag till de nationella skol-utvecklingsprogrammen säger Helene Öberg att regeringen gör en

Så kan ungas rättigheter stärkas

SRHR OJÄMLIKA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR OLIKA UNGDOMSGRUPPER

MUCF: Ge Skolinspektionen i uppdrag att åter kvalitetsgranska skolornas sex- och samlevnads-undervisning!

7I N S I K T N R 1 2 0 1 6

Unga som svarat på enkäten från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) vill få mer kunskap om relationer och kommunikation när det gäller sex och samliv.

I N S I K T N R 1 2 0 1 68

SRHRSKOLAN HAR ETT STORT ANSVAR

satsning inom elevhälsan under 2016 med fokus på bland annat psykisk

hälsa hos unga med funktionsvariationer, tjejer och hbtq-personer.

– Det står inte specifikt att sex och sam-levnad ska ingå, men det kommer det så-klart att göra. Om det kan vara aktuellt med ett tillägg har vi inte diskuterat än.

U C F M E N A R AT T mänskliga och sexu-ella rättigheter måste bli ett eget, obligato-riskt ämne i lärar- och rektorsutbildningen. Generaldirektören

Lena Nyberg tror att många lärare tycker att frågor om sex och relationer är känsliga och svåra att ta upp.

– Det finns också en okunskap om homo- och bisexualitet och om transfrågor. Sex-uella rättigheter är viktigare än många andra ämnen eftersom det handlar mycket om ungdomars identitet och grundläggan-de mänskliga rättigheter, säger hon.

Enligt rapporten Fokus 15 tenderar sfi, vuxenutbildning och språkintroduktions-klasser att missa sex och samlevnad. Kun-skapen hos de yrkesverksamma som möter ungdomarna är generellt för låg. Området borde därför ingå i utbildningen för sfi- lärare.

– Många av ungdomarna kommer från kulturer där är sexualitet är tabubelagt och de måste få den här kunskapen samtidigt som de lär sig svenska. Det är viktigt att tala om vilka rättigheter ungdomarna har, men också vilka andra regler som gäller, som att tjejer har rätt att bestämma över sin kropp.

Helene Hellmark Knutsson, minister för forskning och högre utbildning, hälsar via sin pressekreterare att lärarutbildning-ens examensbeskrivning redan innehåller generella skrivningar om mänskliga rät-

tigheter och grundläggande demokratiska värderingar. Den nya lärarutbildningen startade 2011 och har inte följts upp än.

– Med utgångspunkt i vad examens-beskrivningarna redan omfattar ser regeringen inte något behov av att i dags-läget göra några förändringar, säger Helene Hellmark Knutsson.

Enligt Fokus 15 behövs det insatser som riktar sig speciellt till killar och män. De måste bli mer involverade i arbetet kring

sexuellt våld och ses som både potentiella offer och förövare. Negativa konsekvenser av maskulinitetsnormer som bidrar till att killar utövar sexuellt våld måste också lyftas. Ett problem är att killar går till ung-domsmottagningar i mindre utsträckning än tjejer. Lena Nyberg menar skillnaderna i kvalitet och kunskap på olika ungdoms-mottagningar är för stora, och MUCF efter-lyser nationella riktlinjer.

– I dag riktar många mottagningar in sig på tjejer och preventivmedel, de behöver öppna mer för killar. Kvalitet handlar till exempel om att kunna locka både flickor och pojkar, att ha kunskap om pojkars sexu-alitet och om homosexualitet, samt att kun-na möta ungas frågor om sexualitet, säger Lena Nyberg.

MUCF vill bland annat få i uppdrag av regeringen att hjälpa kommunerna i deras arbete med normkritisk fritid. Det kan till exempel handla om att bedriva ett kun-skapsutvecklande arbete om transfrågor tillsammans med idrottsrörelsen. Myndig-heten vill också ta fram metodmaterial för att förebygga och åtgärda sexuella trakas-serier i skolan.

– Vi ser gärna att vi får jobba vidare med det här eftersom vi tror att frågan kommer att bli ännu större och viktigare. Innan kva-liteten i undervisningen och på ungdoms-mottagningarna har blivit riktigt bra finns ett stort behov av att jobba med sexuella och reproduktiva rättigheter, säger Lena Nyberg.

R O G E R M Ö RT V I K Ä R statssekreterare hos gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic, som är ansvarig för ungdoms-frågor. Han menar att rapporten ger ett bra underlag för att gå vidare inom olika om-råden. Regeringen har inte tagit ställning till åtgärdsförslagen än, de bereds just nu inom regeringskansliet.

– Vi kan dock konstatera att ett antal in-satser som berör närliggande problemställ-ningar redan har genomförts eller är under genomförande, säger Roger Mörtvik.

Som exempel nämner han att MUCF har i uppdrag under 2014–2016 att genomföra insatser för en öppen och inkluderande miljö i skolan för unga hbtq-personer. Det ingår också i myndighetens instruktion att främja ungdomars fritidsverksamhet, sex-uella och reproduktiva rättigheter, tillgång till kunskap om mänskliga rättigheter och att motverka diskriminering. Regeringen har under de senaste åren även gett flera uppdrag till Skolverket att erbjuda stöd för skolor och huvudmän att utveckla sitt arbete med jämställdhet, kränkande be-handling och trakasserier. l

FO

TO

: CL

AU

DIA

TO

RR

ES

.

FO

TO

: SO

CIA

LD

EM

OK

RA

TE

RN

A.S

E

3 slutsatser i rapporten1. 22 procent av tjejerna och 4 procent av killarna i åldern 16–25 har gjort något sexuellt mot sin vilja.

2. De som behöver mest stöd får minst, bland annat unga med funktionsvariatio-ner, hbtq-personer, nyanlända och unga från socioekonomiskt utsatta områden.

3. Unga som svarat på MUCF:s webb-enkät vill få mer kunskap om relationer och kommunikation när det gäller sex och samliv. De uppger också att den in-formation som ges om könssjukdomar och preventivmedel i skolan är viktig, men behöver utvecklas till att även be-handla samkönade relationer och per-soner med odefinierad könstillhörighet.

3 av MUCF:s förslag1. Skolornas sex- och samlevnads-undervisning bör kvalitetsgranskas.

2. Kunskap om mänskliga rättigheter samt sexuella och reproduktiva rättigheter bör bli obligatoriskt i lärarutbildningen.

3. Landets ungdomsmottagningar bör få enhetliga och tydliga riktlinjer.

Lena Nyberg (t v), generaldirektör för MUCF, vill att mänskliga och sexuella rättigheter blir ett eget, obligatoriskt ämne i lärar- och rektorsutbildningen. Helene Hellmark Knutsson, (t h), minister för forskning och högre utbildning, anser att de examensbeskrivningar för lärarutbildningen som redan finns räcker.

I N S I K T N R 1 2 0 1 6 9

Statistik HIV I EUROPA 2014

Antalet hivfall fortsätter öka i Europa

Nära två miljoner människor har hittills konstaterats ha hiv i den europeiska regionen.

PIK

TO

GR

AM

: AD

AM

ZU

BIN

, JA

SO

N D

ILW

OR

TH

MSM Män som har sex med män är den enda riskutsatta grupp där antalet nya hivfall fortsätter att öka inom EU/EEA.

2014 rapporterades 142 197 nyupptäckta fall av hiv i Europa – den högsta siffran sedan man började föra statistik på 1980-talet. 77 procent av dessa fall har upptäckts i östra Europa där Ryssland nu har gått om Ukraina som det land i regionen där hiv ökar mest med 58.4 fall per 100 000 invånare. I Ukraina är motsvarande siffra 36.9 (i Sverige 3.6). De vanligaste rapporterade smittvägarna i länderna i öst är oskyddat heterosexuellt sex, men injektionsmissbruk är fort-farande en betydande orsak till virusöverföring. I Ryssland är injek-tionsmissbruk den vanligaste kända orsaken till smitt överföring, 57 procent. Det är också troligt att sex mellan män som orsak är under-rapporterat på grund av det stigma som finns mot sam könat sex.

Totalt har hittills 1 840 136 fall av hiv konstaterats i WHO:s europeiska region som inkluderar Ryssland.

I de europeiska länderna inom EU/EEA är oskyddat sex mellan män fortfarande den vanligaste orsaken till hivöver föring. Män som har sex med män, MSM, är den enda riskutsatta grupp där hiv fort-sätter öka i så gott som alla central- och västeuropeiska länder med

några undantag. Av 29 992 nya hivdiagnoser 2014 i denna region berodde 42 procent på osä-kert sex mellan män.

Färre fall av hiv hittades bland migranter än tidigare inom WHO:s europeiska region, 31 pro-cent beskrivs som personer som kommer från ett annat land än det land där infektionen upp-täcktes. 22 procent kommer från ett land ut-

anför WHO:s europeiska region, vilket är färre än vid mätningar som gjordes för tio år sedan, medan andelen hivfall som upptäcks bland personer som migrerat från ett annat europeiskt land ökar.

Under 2014 konstaterades 16 037 nya fall av aids inom hela den europeiska regionen, 11 890 i de östra delarna och 4 146 i Central- och Västeuropa.

European Centre for Disease Prevention and Control, ECDC, och WHO Regional Office for Europe konstaterar i sin gemensamma rap-portering att hivöverföring kvarstår som ett problem för hela Europa även om situationen är mest problematisk i länderna i öst.

procent av de nya hivfallen inom EU/EEA berodde på osäkert sex mellan män.

Dystert rekordnär ECDC och WHO räknar ihop den europeiska hivstatistiken för 2014.

Injektionsmissbruk är fortfarande den vanligaste rapporterade orsaken till hivöverföring i Ryssland.

Vad vill du själv?

SRHR NYTT KONCEPT SKA FRÄMJA HÄLSA KOPPLAD TILL REPRODUKTION

I N S I K T N R 1 2 0 1 61 0

Vad vill du själv?

1 1I N S I K T N R 4 2 0 1 5

E T E N G E L S K A begrep-pet ”preconception care” saknar motsva-righet i svenskan men ”hälsa och rådgivning inför graviditet” sä-ger ungefär vad det

handlar om. Till mödravården, eller barn-morskemottagningar som det mer adekvat kallas idag, kommer kvinnor för att skaffa preventivmedel, testa sig för könssjukdo-mar, eller för att de är gravida. Däremot har det hittills saknats ett helhetsperspektiv på kvinnors reproduktiva hälsa, anser forska-ren Jenny Stern.

– Delarna finns ju redan inom mödra-vården, man vet att man ska jobba med att förebygga oönskade graviditeter och sexu-ellt överförda infektioner och främja goda levnadsvanor inför gravditet. Men när man utgår från en reproduktiv livsplan blir det

tydligt hur allt hänger ihop. Man anlägger ett livscykelperspektiv och patienterna får chans att göra informerade val.

Syftet med reproduktiv livsplan är att öka kvinnors (och mäns) kunskap om re-produktiv hälsa och därigenom öka deras möjligheter att

l undvika oönskade graviditeterl få de barn de önskar om och när de önskar (inte vänta tills fertiliteten mins-kar, undvika könssjukdomar som kan ge komplikationer som minskar fertilite-ten, livsstilsförändringar)l förebygga ryggmärgsskador hos foster genom intag av folsyra före graviditet.

FÖ R S J U KS KÖTE R S K A N och folkhälso-vetaren Jenny Stern blev det en aha-upp-levelse när hon 2010 tillsammans med barnmorskan och professorn Tanja Tydén deltog i den första europeiska konferensen

om ”preconception care” i Bryssel 2010. – För mig som folkhälsovetare är knäck-

frågan hur vi ska jobba förebyggande och hälsofrämjande, inte bara bota sjukdomar. RLP är ett hälsofrämjande koncept, det lyf-ter upp friskfaktorerna, det starka, i stället för att komma med pekpinnar.

– Det sätter också patienten i centrum och handlar om vad DU vill: Om du vill bli gravid – eller inte – så kan du öka dina chan-ser genom att göra såhär och såhär.

TI LLSA M M A N S M E D S I N A forskarkollegor vid Institutionen för folkhälso- och vård-vetenskap i Uppsala genomförde Jenny Stern en första studie där kvinnliga uni-versitetsstudenter som besökte student-mottagningen fick rådgivning baserad på reproduktiv livsplan. Totalt 299 kvinnor deltog i studien och fick först svara på en enkät om sina planer när det gäller barn, sin livsstil och sin kunskap om reproduktiv hälsa. Därefter delades kvinnorna in i en interventionsgrupp, som fick muntlig och skriftlig RLP-baserad information, och två kontrollgrupper som ”bara” fick vanlig pre-ventivmedelsrådgivning, STI-testning och cellprovtagning. Två månader senare inter-vjuades samtliga deltagare på telefon.

Jenny Stern berättar om de viktigaste resultaten från studentstudien:

– Kvinnorna som fick RLP-rådgivning fick mätbart bättre kunskaper. De var fortfarande låga, men det är ändå an-

TEXT Hanna Ådin FOTO Martina Junström

Ett nytt sätt att arbeta långsiktigt hälsofrämjande kring reproduktivitet. Sedan i höstas ska samtliga barnmorskemottagningar i Uppsala län prata med besökande kvinnor om deras reproduktiva livs-plan (RLP) och informera om reproduktiv hälsa. Studier visar att både barnmorskor och patienter tycker att konceptet förbättrar rådgivningen

Reproduktiv livsplan

sätter individen i centrum:

I N S I K T N R 1 2 0 1 61 2

SRHRREPRODUKTIV LIVSPLAN

märkningsvärt att de ökade efter en så kort intervention. De sa också att

de ville ha sitt sista barn tidigare i livet. Jag hade inte trott att det skulle landa hos dem så snabbt att åldern påverkar fertiliteten.

– Men det kanske intressantaste, fort-sätter Jenny Stern, är att de var så otroligt positiva – 9 av 10 ville att barnmorskor ru-tinmässigt ska prata om det här med sina patienter.

Nästa studie vände sig i stället till barn-morskorna. Även om kvinnor uppskattar samtal kring reproduktiv livsplan i mödra-vården så måste ju rådgivarna tycka att me-toden fungerar och är givande.

Fokusgruppintervjuer genomfördes med 53 barnmorskor som provat RLP-baserad rådgivning med minst 20 patienter. Barn-morskorna var övervägande positiva till att utgå från reproduktiv livsplan. De tyckte att metoden var ett strukturerat och syste-matiskt arbetssätt för att förbättra patien-ternas reproduktiva hälsa.

Men i fokusgrupperna diskuterades även hinder som otillräcklig information, tids-brist, konkurrerande arbetsuppgifter, att vissa grupper av kvinnor är svåra att nå och att det kan vara svårt med dokumentation. Det påpekades också att rådgivningen på-verkas av normer och föreställningar både hos rådgivaren och patienten och att tan-kar kring barnafödande kan ses som något mycket privat av vissa.

– Visst krävs det fingertoppskänsla och lyhördhet, instämmer Jenny Stern. En kvinna kanske redan känner stress över att hon börjar bli äldre och inte har fått barn ännu och det sista hon behöver är att få höra att hon måste skynda sig.

– Det kan slå fel om man skulle råka föra på normer eller krav på kvinnan, då gäller det att fånga upp och rätta till. Men jag tror att alla kan göra det här, med rätt utbild-ning. Man ska komma ihåg att barnmorskor är experter på det här med samtalsmetodik, att föra en dialog är deras huvudredskap.

E T H Ä N D E R AT T arbe-tet med RLP kritiseras då syftet med metoden uppfattas som att ”alla kvinnor ska vilja ha barn och det tidigt”. Jenny Stern avfärdar

detta och förklarar att RLP tvärtom låter kvinnans vilja styra.

– Det är inte barnmorskans roll att tycka och tänka något, utan att fråga ”Vad öns-kar du? Hur kan jag hjälpa dig att uppnå det?” Kvinnan ska välja helt själv, men med full information. Om man verkligen vill få tre barn och tror att man kan bli gravid

skolan, i skolhälsovården, på ungdoms-mottagningar, barnavårdscentraler med flera verksamheter. Man kanske har en temadag om reproduktion på sex- och sam-levnadsundervisningen i åttan, men infor-mationen behöver vara återkommande.

Jenny Stern välkomnar en ny studie där forskarkollegan Maja Bodin ska utvärde-ra RLP-konceptet för män som besöker RFSU-mottagningen i Stockholm och Mansmottagningen i Uppsala. Hur ser deras kunskaper ut? Hur upplever de råd-givningen?

– Oftast är det kvinnor, kvinnor, kvinnor när det gäller reproduktion men ”It takes two to tango”. Inte alla men många vill skaffa barn med en kvinna och har rätt till kunskap om reproduktion. Och omvänt, om man inte vill bli pappa är det nu man ska skydda sig.

Jenny Stern konstaterar att det idag inte finns någon självklar arena för män när det gäller sexualitet och hälsa efter att de blivit för gamla för ungdomsmottagningen.

– Det säger något om vår syn på genus och reproduktivitet. Det är ett stort hålrum! l

Forskarnätverket PrePreg Network arbetar för att öka kunskapen om frågor kring hälsa och rådgivning inför graviditet och genomför just nu en kartläggning över rekommendatio-nerna kring ”preconception care” i sex euro-peiska länder. 17–18 februari genomfördes 3rd European Congress on Preconception Health and Care i Uppsala – med deltagare även från USA, Malaysia och Nordafrika.

FLÖDESSCHEMA FÖR RÅDGIVNING KRING REPRODUKTIV LIVSPLAN

Vill du ha barn?

Vet inte

Nej

Inte nu, men i framtiden

Ja, vill bli gravid inom ett år

l Vilken preventivmetod passar just dig?

l Skydda dig mot sexuellt överförda infektioner

l Försök att hålla en normal viktl Vänta inte för länge

l Hitta en preventivmetod som passar just dig

l Skydda dig mot sexuellt överförda infektioner

l God reproduktiv/sexuell hälsa är viktig för att må bra

l Ta tillskott av folsyra varje dagl Undvik alkohol och tobakl Försök hålla normalviktl Lär känna din menscykel och ha

sex före ägglossning

upp till 50 år och att det hur som helst löser sig med IVF, är det barnmorskans roll att upplysa om ålder och fertilitet och chanser-na när det gäller provrörsbefruktning.

Även när det gäller framgångsrikt skydd mot oönskade graviditeter menar Jenny Stern att reproduktiv livsplan kan spela en viktig roll. När man får kunskap om re-produktion och perspektiv på sitt liv växer självtilliten och tilltron till att man faktiskt kan påverka.

– Eftersom rådgivningen utgår från indi-viden och vad den vill skapas en personlig motivation. Om man inser att man absolut inte vill bli gravid nu eller den närmaste tiden blir det en jättestark motivator till att skydda sig och hitta ett bra preventivmedel.

Jenny Sterns forskning är än så länge inriktad på kvinnor som besöker barn-morskemottagningar men hon menar att grundkonceptet reproduktiv livsplan går att använda brett, men på olika sätt i olika sammanhang.

– Det räcker inte med RLP i mödravård-en, man måste arbeta med frågorna i

Folkhälsovetaren Jenny Stern forskar om verktyget reprodukiv livsplan.

FO

TO

: HA

NN

A Å

DIN

I N S I K T N R 1 2 0 1 6 1 3

Reproduktiv hälsa och RLP

Ägget lever ett dygn, spermier upp till fem dygn.

Efter 35 års ålder sjunker fruktsam heten snabbt och risken för komplikationer under graviditet och förlossning ökar. Det finns dock stora individuella skillnader.

Bara en av fyra kvinnor får barn efter ett försök med provrörsbefruktning.

De största vinsterna med RLP

HelhetsperspektivetHälsofrämjandeEgen motivationIndividen i centrum och bestämmerRådgivaren en resurs OM individen vill

Hannah Lundkvists tips: Var beredd på olika svar och hur du ska

gå vidare utifrån dem. Alla vill inte ha barn. Stötta alla på ett individuellt sätt.

Det är inte så känsligt att fråga om planer kring barn, de flesta gillar att prata om det även om de blir förvånade först.

Hitta ditt eget sätt att väva in RLP i hälso samtalet. Man kanske frågar medan man tar blodtrycket: ”Har du tänkt på ifall du kommer att vilja ha barn någon gång?” eller ”Får jag utmana dig lite, vet du hur länge en spermie lever?” Då blir det en naturlig dialog snarare än en checklista.

Barnmorskan Hannah Lundkvist väver in frågor om reproduktion i hälsosamtalet.

” Många kvinnor får en aha-upplevelse”

Hannah Lundkvist är barnmorska på Samariterhemmets barnmorske-mottagning i Uppsala.

– Många blir förvånade först när jag frågar om deras barnplaner.

Redan något år efter att hon började arbeta som barnmorska 2010 blev Hannah Lundkvist in-troducerad till hur man kan arbeta med repro-duktiv livsplan, RLP, i

samband med att en studie genomfördes på kvinnliga studenter på mottagningen hon arbetade på då. Idag är metoden rutin inom mödravården i Uppsala.

– Jag tycker att det är en jätteviktig pussel bit när det gäller reproduktiv hälsa, säger Hannah Lundkvist och förklarar:

– Självklart är det superviktigt att man får lära sig att skydda sig mot oönskade graviditeter. Men många vill ha barn någon gång och då är det också en rättighet att få kunskap innan om hur man kan öka sina möjligheter att bli gravid den dag man vill det.

M E N ÄV E N D E som aldrig vill ha barn kan ha nytta av rådgivning utifrån reproduktiv livsplan.

– För dem är det förstås ännu viktigare att ha ett jättebra preventivmedel som kanske dessutom ger hälsovinster, t ex p-piller som skyddar mot äggstocks cancer, livmoder cancer och coloncancer. Alla vinner på att vara rädda om sin gynekolo-giska hälsa, säger Hannah Lundkvist.

Den bild hon har fått av kvinnors kunskap när det gäller reproduktiv hälsa är att de flesta har med sig någon slags basic-infor-mation från mellanstadiet, till exempel om menscykeln. Men när man skrapar lite på ytan har många inte så bra koll.

– Man vet inte när man har ägglossning och hur p-piller fungerar till exempel. Många blir förvånade över hur länge spermierna lever!

Hannah Lundkvist berättar att det är vanligt med fasta föreställningar kring den egna fertiliteten.

– Om ens mamma eller ens kompisar har haft lätt för att bli gravida tror man att man själv har det också – och tvärtom. En del har en väldig tro på att de kan bli gravida när som helst, medan andra tror att de är mer eller mindre sterila.

M Å N G A SO M KO M M E R till mottagningen för preventivmedel blir först lite förvånade när Hannah frågar ”Hur har du tänkt kring det här med barn?”.

– Men jag har inte mött någon som tyckt att det är negativt att få frågor kring sin re-produktiva livsplan, tvärtom. Kvinnor är ofta öppna med sina barnmorskor, det finns ett förtroende.

– Många bläddrar i broschyren ”Vad vet du om fruktsamhet?” och utbrister ”Jaha!”, de får en aha-upplevelse. Ingen har kanske pratat med dem om detta tidigare.

Hannah Lundkvist väver in frågor kring reproduktivitet i hälsosamtalet och anpas-sar informationen till den hon har framför sig.

– Till exempel om någon är överviktig och planerar att skaffa barn snart kanske tonvikten ligger på träning och kost. Förut-om att övervikt kan försvåra befruktning och öka risken för komplikationer under graviditeten, så är det tungt att ta sig ige-nom en graviditet om man är överviktig redan innan.

– Man kan göra många livsstilsföränd-ringar inför en graviditet, det vet vi, det är en otroligt stark motivation. HANNA ÅDINF

OT

O: H

AN

NA

ÅD

IN

I N S I K T N R 1 2 0 1 61 4

SRHR SOCIALT UTSATTA ERBJUDS GRUPPSAMTAL OM SEX OCH SAMLEVNAD

Stort behov av att prata om sex

N D E R E T T Å R S tid ska alla personer som är knutna till något av Göteborgs kommuns boenden och verksam-heter för missbrukare och hemlösa erbjudas

möjlighet att delta i gruppsamtal om sex och samlevnad.

– Målet är att öka den sexuella hälsan. Många i den här gruppen missade skolans sex- och samlevnadsundervisning och har dåliga förkunskaper. Vår utgångspunkt är att det är en rättighet att få information, så

Sexuell hälsa är ett viktigt men ofta bortglömt ämne i behandlingsarbetet med socialt utsatta personer. Göteborgsprojektet Snacka Sex bjuder därför in hemlösa till gruppsamtal om sex och samlevnad.

– Vi har upptäckt att det finns ett jättebehov av att prata om de här frågorna, säger Eva-Maria Eriksson, projektledare.

att man kan fatta egna beslut om sin hälsa, säger Eva-Maria Eriksson. Inför pilotomgången av ”Snacka sex” i höstas möttes hon och den andra projekt-ledaren, Erika Wikström, av en del skep-tiska röster bland personal som arbetar i verksamheterna. Visserligen ett viktigt och angeläget ämne tyckte de: ”men ni kommer inte få folk att komma”. Men det har blivit tvärtom – hittills har nästan hälften av dem som bjudits in på respektive verksamhet man besökt kommit, ett resultat långt över förväntningarna.

Upplägget för de tre träffarna är att man

första gången pratar om kroppen, andra gången om sex och samtycke och den tredje och avslutande om relationer.

– Bland dem som kan minst är kunska-pen oroväckande låg, det kan vara att de inte riktigt vet hur kroppen fungerar eller hur man blir med barn. Eller som en kvinna som trodde att hon inte kunde få någon köns-sjukdom eftersom hon hade fått en spruta för 30 år sedan som skulle ”skydda mot allt”. Jag hade nog inte förväntat mig att det skulle vara så pass illa som det faktiskt var, säger Erika Wikström.

– Men även personer som har stora kun-skaper har haft ett väldigt stort behov av att prata, säger Eva-Maria Eriksson.

För precis som i all sexualundervisning har möjligheten att kunna reflektera över erfarenheter tillsammans med andra och diskutera förhållningssätt och strategier varit en viktig del av projektet. Ett ämne som ofta kommit upp är de förväntningar som finns på en som man eller som kvin-na. Som hemlös och kanske mitt uppe i ett missbruk saknar man mycket av det som framhålls som viktigt i samhället – utbildning, jobb, karriär, bostad och

TEXT Martina Junström ILLUSTRATIONER Anne-Li Karlsson

Överlevare De flesta som deltar i gruppsamtalen om sex och samlevnad är tuffa och starkamänniskor som gått igenom mycket och klarat sig mot alla odds.

1 5I N S I K T N R 1 2 0 1 6

SRHRGRUPPSAMTAL OM SEX OCH SAMLEVNAD

ägodelar. I det läget kan ens identitet som kvinna eller man upplevas som

den sköra tråd till ”normaliteten” man har att hålla sig i. Åtminstone det är man, i sina egna och andras ögon.

– Vad gör du då om du som kvinna inte upplever dig som sexuellt attraktiv, kanske till exempel har tappat dina tänder? Eller inte har någon sexuell lust, som förvänt-ningarna är på dig som man är att du ska ha? Vad gör du om du på grund av ditt drogmissbruk inte kan få stånd längre och inte kan vara sexuellt aktiv, exemplifierar Eva-Maria Eriksson.

L A N D D E K V I N N O R de har träffat har behovet varit stort av att prata om den utsatthet det kan innebära att vara kvinna i missbrukar-världen. Så gott som

alla har egna erfarenheter av sexuellt våld och våld i nära relationer eller har nära vänner som varit utsatta. Eva-Maria Eriks-son och Erika Wikström trodde inte inled-ningsvis att deltagarna i projektet skulle vilja bli så personliga att de berättade om sina egna erfarenheter.

–Men det behovet har varit jättestort. Många har sagt: ”Jag har aldrig talat med någon om det här tidigare.” För att det så sällan finns ett sammanhang där man kan göra det, säger Eva-Maria Eriksson.

Hon påpekar att de flesta personer de möter är ovanligt tuffa och starka människor, överlevare som gått igenom mycket. Att då identifiera sig själv som ett

brottsoffer kan upplevas som hotfullt mot den egna självkänslan.

– Vi har pratat mycket om att det inte behöver vara synonymt med att vara svag, ett objekt. Utan att man kan vara otroligt stark och tuff och ändå vara utsatt för saker – och att det aldrig är ens eget fel. Det finns så mycket skamkänslor, säger Erika Wik-ström.

– Och känslor av skuld, fortsätter Eva-Maria Eriksson. Vi har pratat mycket om känslan av att det någonstans är ens eget fel som ju är vanlig hos de allra flesta som varit utsatta för brott. Framför allt om de blivit utsatta som barn, vilket många har blivit och som det visat sig finnas ett stort behov av att prata om. Många känner även skuld för sitt eget missbruk.

Hur ett liv med droger påverkar ens sexuella hälsa är en viktig, men ofta gan-ska bortglömd aspekt i behandlingsarbe-tet, menar de båda projekt ledarna. Frågor

om sexualitet och relationer påverkar direkt och indirekt många beslut man tar i livet – och kan vara viktiga att våga prata om i behandlings-

arbetet. Men det kräver att behand-laren öppnar upp för den sortens samtal.

Många av deltagarna i Snacka sex har levt med missbruksproblematik sedan tidiga

ton åren och har aldrig haft sex med någon utan att vara full eller påtänd.

– De undrar om de ens kan ha sex utan amfetamin i kroppen, som ju ökar den sex-uella förmågan. Kan allt det de tagit hittills ha förstört något i kroppen? För personer som går på substitutionsbehandling kan bristande sexuell lust och förmåga vara ett problem eftersom behandlingen minskar testostoronhalterna i kroppen, säger Eva-Maria Eriksson.

E N O F TA S M Ä RTSA M insikt många som försöker bryta med sitt missbruk får är att det kräver att man helt lämnar sina gamla vänner och tidigare kända sammanhang. Det går helt enkelt inte att vara ihop med någon som missbrukar samtidigt som man själv försöker sluta.

– Men hur ska jag kunna träffa någon, som de säger, ”vanlig”? Det är ingen som kommer att vilja ha mig. Ska jag sätta mig bredvid någon på spårvagnen och börja prata, eller vadå? Det finns de som berättat att de har gett upp inför omöjligheten i det och tagit återfall. Det är viktigt att kunna uttrycka den här och annan oro kopplad till sexualitet och relationer för att kunna komma vidare i sitt behandlingsarbete, säger Eva-Maria Eriksson.

O N O C H Erika Wikström är båda socionomer och har tidigare arbetat som behandlingsassis-tenter med socialt utsatta människor.

Parallellt med gruppsamtalen ute på bo-enden som fortsätter året ut, arbetar de nu med att hitta sätt att få erfarenhet-erna från projektet att leva vidare och bli en del av det dagliga arbetet ute på boenden och verksamheter. Inte som någon ytterligare arbetsmetod att lägga till redan hårt ansträngda verksamheter, utan som integrerad del av metoder som redan används. Till exempel som del av det strukturerade arbetet med återfallspreven-tion, i Motiverande samtal, MI, eller om det går att föra in frågor om sexuell hälsa i de standard intervjumallar som redan an-vänds på boendena.

E N V I K TI G D E L av förarbetet inför projektet har varit att träffa alla personalgrupper för att fråga dem om vad de anser vara viktiga frågor att ta upp och för att få stöd för pro-jektet.

– Vi har märkt att sexuell ohälsa är en väldigt central fråga och att det finns många frågor även personalen funderar

1 6 I N S I K T N R 1 2 0 1 6

SNACKA SEX

En insats som även förebygger hiv och STI

Snacka Sex är ett tvåårigt projekt som bedrivs av Social resursförvaltning inom Göteborgs kommun, finansierat av medel från statsanslaget ”Insatser mot hiv, aids och andra smittsamma sjukdomar”, vilket fördelas av Folk-hälsomyndigheten.

” Många har sagt: ’Jag har aldrig talat med någon om det här tidigare.’ För att det så sällan finns ett samman-hang där man kan göra det.” EVA-MARIA ERIKSSON

I N S I K T N R 1 2 0 1 6 1 7

på och känner sig osäkra på hur de ska hantera, säger Erika Wikström.

Exempel på sådana kan vara ”Vart hänvisar man en man som har blivit våld-tagen och hur undviker vi att han hamnar på samma ställe som sin förrövare?”, ”Jag miss tänker att den här personen lever i en misshandelsrelation, jag vet inte vad jag ska göra”, ”Hur löser vi en situation när någon är sexuellt utåtagerande mot andra, personal eller andra boende i verksam-heten?”.

R O J E K TLE DA R N A pla-nerar nu för en utbild-ning för personal inom boenden och stödverk-samheter. Planer finns även på att utveckla en hemsida för personal

med lättillgänglig information och hän-visningslistor om vart man kan vända sig

i olika situationer. En annan utveckling av projektet skulle kunna vara att starta peer-education bland deltagarna i samtals-

grupperna, alltså att utbilda dem att själva lära ut vidare till andra, berättar Eva-Maria Eriksson:

– Vi har ju träffat deltagare som brinner för sådana här frågor och som vi verkligen tror skulle vara bra på att nå ut. Forskning har visat att peer-educating är det bästa sät-tet att nå ut till personer som lever i social utsatthet om man vill öka den sexuella hälsan.

PR O J E K TLE DA R N A FÖ R Snacka Sex hoppas att de goda erfarenheterna från projektet ska leda till att liknande verksam-heter i andra delar av landet blir intressera-de av att arbeta med sexuell hälsa:

– Vi visste redan när vi började att det här var ett relevant ämne, men efter att ha varit ute vet vi det mer än någonsin. Nu är det snarare en svårighet att begränsa sig, för att vi upptäcker att det finns ett sådant enormt behov, säger Eva-Maria Eriksson. l

” Vi har märkt att sexuell ohälsa är en väldigt central fråga och att det finns många frågor även personalen funderar på.” ERIKA WIKSTRÖM

FO

TO

: AN

DE

RS

MA

GN

US

SO

N

Eva-Maria Eriksson och Erika Wikström är projektledare för Snacka sex. De planerar även en utbildning för personal inom boenden och stödverksamheter om hur man kan inkludera sexuell hälsa i behandlingsarbetet.

Trots att hiv inte längre innebär en dödsdom väcker viruset fortfarande starka känslor, även bland vårdpersonal. Många personer med hivdiagnos har erfarenheter av negativ och onödig särbehandling inom vården. Doktoran-den Desireé Ljungcrantz forskar om att ”bli med hiv” i dagens Sverige.

– Vi har ofta oerhört stereotypa bilder och uppfattningar kring vad det innebär att leva med hiv, säger Desireé Ljungcrantz, med en kaffekopp i handen i soffan på ett café i Norrköping.

Norrköpingsprofilen Desireé Ljung-crantz som både dragit ihop fackeltåg mot rasism och arrangerat en Pridefestival i Norrköping, är sedan drygt fyra år tillbaka doktorand vid Linköpings universitet. Hon ser stora kontraster mellan den medicinska och sociala utvecklingen när det gäller hiv.

– Överföringen av behandlad hiv är väl-digt låg, ändå uppger en av fem att de skulle undvika nära kontakt med en kollega på jobbet om man visste att hen var hivpositiv. Det säger någonting om de felaktiga före-ställningar kring hiv som fortfarande lever kvar.

För femton år sedan fick Desireé Ljung-crantz själv diagnosen hiv och de egna erfarenheterna har spelat en viktig i roll i hennes skrivande och forskning.

– Jag var 18 år då, och upplevde att jag inte hittade några berättelser som jag kunde känna igen mig i, vilket gjorde det svårt för mig att förstå ”hur kan det vara för någon som mig att leva med hiv ”.

I S IT T A R B E TE M E D avhandlingen har Desireé gjort djupintervjuer med personer som lever med en hivdiagnos, och ett av målen är att lyfta fram de många och vitt skilda nyanserna i människors berättelser och erfarenheter.

– För vissa är det en jättestor sak att få diagnosen och att leva med hiv, men för andra är det inte det. Vissa som jag har intervjuat önskar inget hellre än att bli av med sin hiv, men för en del är hivdiagnosen en del av identiteten. Man har gått igenom processen från att det har varit en skamlig hemlighet som man bearbetat, till att man

tycker att det är något som man kan vara stolt över.

Desireé Ljungcrantz berättar att hon använder sig av teorier från genusvetenska-pen som beskriver hur vi konstruerar kön. Det kan vara genom hur vi klär oss, pratar och rör oss. På samma sätt menar Desireé Ljungcrantz att vi socialt sett konstruerar hiv som sjukdom.

– De flesta som har en hivdiagnos kan leva vanliga liv, som inte skiljer sig nämn-värt från andras. Samtidigt uppstår det då och då tillfällen när hiv blir påtagligt i var-dagen.

Situationer när man upplever att man ses som eller görs till en avvikare.

– Det kan handla om att åka till länder som man inte har tillträde till om man har hiv, eller varje gång man blöder eller ska ha sex. Ett annat vanligt tillfälle är när man besöker vården och riskerar att få ett mer eller mindre oprofessionellt bemötande när man berättar att man har hiv.

D ES I R E É L J U N G C R A NTZ B E R ÄT TA R att hon själv både har positiva och negativa er-farenheter från vården och att dessa i båda fallen skapar ringar på vattnet.

- Ett exempel på negativt bemötande var när jag besökte tandläkaren som kom in i en rymddräktsliknande skyddsdräkt med visir och ställde irrelevanta frågor om hur jag fick hiv. Även de jag intervjuar har lik-nande berättelser.

Hon beskriver samtidigt att bra exempel främst handlar om att vårdpersonalen följer sina rutiner.

– Rutinerna ska vara samma för alla inom vården eftersom vem som helst kan ha blodsmitta utan att veta om det. Det är när vårdpersonal tar till extra och onödiga säkerhetsåtgärder, som att sätta på sig tre-dubbla handskar vid en provtagning, som man känner sig utsatt och reducerad till en farlig person.

– Jag minns när jag skulle röntga magen och jag trots att jag redan kryssat i ”blod-smitta” informerade om att jag har hiv, och personen i rummet svarade: ”Ja, fast det spelar ingen roll”. Vid ett sådant tillfälle neutraliseras betydelsen av hiv och det skapas en frizon. Nästa gång man besöker

vården blir situationen mindre negativt laddad. Det motsatta gäller vid negativa bemötanden.

En annan aspekt som Desireé Ljung-crantz valt att titta närmare på är de känslor som hiv triggar igång och vad dessa bottnar i.

– En av personerna jag intervjuade be-rättade att hen besökte en väninna med pool. När hen tänkte gå ner i poolen ropar väninnan till ”Men du kan ju inte bada, du har ju hiv!”

Och det är ett tydligt exempel på att det handlar om någonting djupare än bara kun-skapsläget, för när det kommer till känslor, som rädslor och skam, reagerar vi ganska instinktivt.

En annan del i hur vi betraktar hiv är enligt Desireé Ljungcrantz den uppdelning som ofta görs mellan ”vi och dom”.

– Det är ju det största problemet, säger hon. Den här distansen att det här gäller inte mig - det är några andra som har hiv, inte vi ”allmänhetens svenskar”.

H Ä R B ES K R I V E R D ES I R E É Ljungcrantz hur hon har kunnat använda sig själv och sin diagnos som ett redskap i sitt arbete.

– Jag ingår själv i gruppen som jag stude-rar, och det är en viktig del. Det finns be-gränsat med forskning om hiv i Sverige och en del av den forskningen är lite ur ett ”vi- och dom-perspektiv”. Detsamma gäller när det skrivs om hiv i media.

Desireé Ljungcrantz beskriver hur det alltid finns ett ”vi” och en närhet med i hen-nes skrivande eftersom hennes egna er-farenheter hela tiden finns med vid sidan av.

Hon hoppas också kunna inkludera för-slag till vården och skolan kring bemötande och ett normkritiskt förhållningssätt i sin avhandling.

–Ett bemötande kring hiv innebär inte ett och samma bemötande , utan kommer att variera väldigt mycket beroende på in-dividen. Det handlar om att utgå från en persons situation och behov, som kan se väldigt olika ut, och här behövs mer forsk-ning. Bland annat kring äldre personer med hiv, för att livssituationen och behoven skil-jer sig åt genom livet. Det behövs också mer forskning om kvinnor med hiv.

Desireé Ljungcrantz menar också att alla som i sitt yrke kan möta personer som lever med hiv behöver ökad kunskap om hiv och det aktuella läget i Sverige i dag.

– Men det behövs mer än kunskapsin-hämtning. Det är viktigt att se och att be-arbeta sin rädsla för hiv i ett sammanhang där det inte skadar någon. Det är en skyl-dighet man har som vårdpersonal och en del av den professionella rollen. l

Upplevelsen av hiv är olika för alla

TEXT Kajsa Ådahl FOTO Satu Knape

SRHR FORSKNING, SÅ KONSTRUERAR VI HIV SOM SJUKDOM

1 8 I N S I K T N R 1 2 0 1 6

Desireé Ljungcrantz är doktorand på Institutionen Tema/Tema Genus vid Linköpings universitet. Arbetsnamnet på hennes forskningsprojekt är: ”Att bli med hiv: känslor, kroppsligheter, rum. Erfarenheter om hiv i en samtida svensk kontext.”

1 9I N S I K T N R 1 2 0 1 6

I N S I K T N R 1 2 0 1 62 0

Kampanjer SÅHÄR TYCKER UNGA

Uppseendeväckande, positiv och snygg, med starka karaktärer. Så tycker ungdomar och unga vuxna att en kondomkampanj ska vara enligt en ny studie. Insikt gav sig ut på stan och frågade några unga stockholmare.TEXT Hanna Ådin FOTO Ulrica Zwenger

E F TE R M Å N G A U PP S K AT TA D E kampanjer genom åren, med syfte att öka kondoman-vändningen bland unga, ville Lafa – lands-tingets enhet för sexualitet och hälsa – låta undersöka vilket budskapet kring kondoman-vändning blir om målgruppen själv får välja.

Först genomförde strategibyrån Qu-attroporte sex fokusgruppintervjuer där unga mellan 18 och 25 år fick välja bland ett stort antal budskap och bilder och rösta fram fyra exempelkampanjer. Dessa testa-des sedan i en enkätstudie med drygt 500 personer i åldrarna 16-27 år.

Det visade sig deltagarna föredrog känslosamma budskap framför informa-tionstunga och en positiv, vinstbetonad inramning snarare än en varnande och skrämmande. Detta stämmer väl överens med forskning som visar att en viss vinst med ett nytt beteende är effektivast i kom-munikation som handlar om att förebygga.

Den allra populäraste kampanjen blev ”superhjältarna” (se bild nedan) med bud-skapet ”En hjälte är någon som tar de vikti-ga initiativen. Använd kondom för både dig och din partner.” l

Emma Sjösten, 19 år, Hägersten

Vilka budskap tror du är effektivast i en kondomkampanj?

– Att man ska vara rädd om sig själv och sin partner, att man ska ta ansvar.

– Tjejer är nog mest rädda för att bli gravida, det är i alla fall det jag kopplar till kondom, att inte bli gravid. När det gäller könssjukdomar tänker man att det inte är så vanligt, ”jag klarar mig”. Jag tror det är samma sak med killar. Hur ska en kondomkampanj vara för att unga ska vilja använda kondom?

– Inte läskig, det blir som propaganda. Skrämmande marknadsföring kan göra folk irriterade. Gärna snygg, det kanske skulle locka. Många lockas av kända per-soner så de skulle kunna hjälpa till att göra kondomen trendig. Om man ser upp till nå-gon påverkas man lätt av den personen. Minns du någon kondomkampanj som gjorde intryck på dig?

– Nej, bara en broschyr på ungdoms-mottagningen. Att använda kondom och ta ansvar verkar självklart men är inte det när det kommer till kritan. Det borde vara mer kampanjer på offentliga platser, alla kom-mer inte till ungdomsmottagningen.

”Vaien” Tammeleht, 25 år

Vilket budskap funkar bäst i en kondomkampanj?

– Det är väl att skrämma en med att man kan få barn. Många killar fattar inte vad det innebär att ha barn, hur stort det är, så de skiter i kondom. Det blir tjejen som får ta p-piller. Det är ju mycket skönare utan kon-dom också.

– Jag har haft sex utan kondom i många år men nu har jag börjat använda det.Vad påverkade dig till det?

– Jag blev bättre på att sätta på den. Tidi-gare visste jag inte hur man skulle göra, det var väldigt avtändande.

– Folk borde få tag på kondomer lättare. Det kan delas ut i gymnasiet och vid alla läkarbesök.Hur ska en kondomkampanj vara för att få unga att använda kondom oftare?

– Reklamen ska vara rolig, för folk kom-mer ihåg roliga saker mer. Inte äcklig utan vitsig. Om det är en snygg tjej med drar det till sig killar och då kanske det fastar i min-net lite extra, ”aha, man ska ha kondom”.

– Eller en superhjälte som kommer in i bilden med en kondom och så budskapet ”Don’t get pregnant”, det kunde vara roligt.

Superhjältesex Den här bilden fick

flest röster när drygt 500 unga mellan 16

och 27 år fick fick välja mellan olika kondom-

kampanjförslag.

I N S I K T N R 1 2 0 1 6 2 1

Jennie Sahlén, 19 år, Tyresö

Vad tycker du är en bra kondomkampanj?– Någonting som skulle funka skulle vara

något avskräckande, men det kan också vara… att det är säkrare att göra det med kondom. Känner du inte människan ska du vara försiktig och alltid välja det, för du vet inte var den har varit innan. Vissa könssjuk-domar märks ju inte ens.Hur ska en kampanj vara för att du ska se den?

– Om den är rolig kommer jag ihåg den bättre. Om man lägger in några ordvitsar skul-le jag definitivt komma ihåg den för att den var annorlunda. Gärna bilder som fångar upp-märksamheten, en snygg tjej eller kille eller en jättekonstig kondom. Som ungdom upp-skattar man att det inte är så allvarligt.

– Ett superhjälte-tema skulle absolut vara roligt, det skulle jag stanna och titta på!Tror du att det funkar med kondomkampanjer – kan det få unga att använda kondom oftare?

– Det funkar ju när de delar ut gratis kondo-mer på ungdomsmottagningar och i skolor – det vet jag – och det kan nog funkar att dela ut informationsblad också, som en påminnelse. Men inte ”Använd kondom annars kan du få sjukdomar!” utan mer som en rolig upplevel-se. Annars blir det som när folk säger åt en att sluta röka, man vill bara göra det mer.

Alexander Wickström och Simon Malmqvist Dichy, Saltsjö-Boo, båda 19 år

Hur ska en bra kondomkampanj vara?Alexander: Den ska vara minnesvärd! Efter att man har sett den ska man komma ihåg den. Helst med ett leende på läpparna.Simon: Ja, humor kommer nog längst när det gäller en sådan kampanj. Skrämsel skulle i alla fall inte fungera på mig person-ligen. Vilka budskap tror ni påverkar unga mest att använda kondom vid nya och tillfälliga sexuella kontakter?Simon: Risken att få barn. Den rädslan tror jag man kan spela väldigt mycket på.

Alexander: Säkerhet, att man betonar fördelarna med att använda kondom.Minns ni någon kondomkampanj som gjorde intryck på er?Simon: Ja, det var en man och ett barn i mat-affären. Så börjar barnet skrika och pappan blir mer och mer pressad av situationen. Sedan kommer budskapet ”Du kan förhin-dra det här om du använder kondom”. Jag tror den är fransk.Var är det störst chans att ni får syn på och tar till er en kondomkampanj?Alexander: Allmänna platser där folk går på dejt, som på bio, men också i skolan. Simon: Internet är en bra arena eftersom unga är där väldigt mycket.

William Roos, 18 år, Älvsjö

Vad är en bra kondomkampanj för dig?– Den måste komma ut med ett budskap

som sprids väldigt mycket. Problemet när det gäller kondom är att det handlar om sex som är tabu att prata om. Men det finns några skämtsamma kondomreklamer, jag såg nå-gon i pausreklamen i Superbowl som var ro-lig. Den måste vara speciell och sätta spår. Vilka budskap tror du skulle kunna få ungdomar att använda kondom oftare?

– På psykologin i skolan har vi läst om straff och belöning och jag vet inte om det stämmer

in på det här, men studier visar att skrämsel bara får en att göra något just när man blir skrämd, medan belöning leder till att man blir positivt inställd till att göra något i längden.Var vill du se kondomkampanjer för att de ska ha effekt?

– Många unga tittar inte på mainstream -tv som SVT och TV4, så hellre i applikationer och sociala medier och på Netflix. De har ju inte reklamavbrott så man får lösa det på nå-got annat sätt. Och så i tunnelbanan och på bussen, den här vanliga reklamen som man läser varje dag. Om den finns på många ställ-en kanske man kommer ihåg den.”Kampanjen

måste vara speciell och sätta spår.”

Prevention i Indien STÖDFÖRENINGAR VIKTIGA FÖR HIVPOSITIVA

Fortsatt kamp mot hiv

2 2 I N S I K T N R 1 2 0 1 6

Fortsatt kamp mot hiv

2 3I N S I K T N R 1 2 0 1 6

TEXT & FOTO Pär Fredborn Larsson

Hiv i Indien är koncentrerat till särskilt utsatta grupper, men den stora befolkningen gör att antalet hivpositiva

ändå är tredje flest i världen. Sedan 25 år tillbaka arbetar nationella

myndigheten NACO hivförebyggande och antalet nya fall i landet minskar

varje år. Även frivilligorganisationer har en viktig roll i arbetet mot hiv.

VÄ RG R Ä N D E N utan-för lägenheten i södra Dehli är dammig och gatan oansenlig, trots att den ligger nära det lyxiga köpcentret City-walk. Qutub Minar,

världens högsta minaret, syns på håll. I rummet en trappa upp i huset med ett

trettiotal människor i olika åldrar och hög ljudnivå dirigeras jag mot en plaststol. Suchil Kumar, på platsen intill, jobbar med folkhälsa och lovprisar föreningen i vars lokal vi nu sitter, Delhi Network for Posi-tive People, DNP+. På golvet och på stolar sitter män och kvinnor och Vinod Mehra längst fram tar ordet. Han berättar om när han fick sin diagnos och vilken medicine-ring han får. Sen presenterar varje person sig själv på en minut. En ung man, Abishek Gupta, är nyexaminerad läkare och talar om vikten att sköta kosten och hälsan. Det bjuds på te och samosa.

Suchil Kumar har hämtat sin medicin idag, det gör han en gång i månaden.

– Hemma har jag stora problem, detta är min verkliga familj, berättar han.

– Somliga förlorar sina jobb om chefen får reda på att man har hiv. Men min arbets-givare gjorde tummen upp när jag berätta-de. Han är en bra man.

Två lördagar i månaden har organisatio-nen öppet hus för personer som lever med hiv eller andra som är intresserade. Syftet är att umgås och att stödja varandra, att lufta problem och att träffa folk i samma situation som en själv.

En svettig och påtagligt stressad yng-ling kommer sent till mötet. Han har just fått sparken från jobbet på ett sjukhus efter att de förstod att han var hivpositiv. Efter mötet hänger han sig kvar och får stöd och tröst av de andra.

– AT T TR Ä FFA A N D R A hivpositiva är väl-digt viktigt för mig, säger Abishek Gupta, den unge läkaren från mötet, någon kväll senare när vi ses på Connaught Place i centrala Delhi.

Vi sätter oss på India Coffee House, en institution med slaskigt kaffe och upp-klädda servitörer – i bjärt kontrast till kaffe-kedjorna som vuxit som svampar ur jorden det senaste decenniet.

– Efter att jag fick min diagnos så tittade jag på videos på Youtube om folk som har hiv och samtidigt har blivit framgångsrika.

Framgångsrik är ett ord som bra beskriver tjugotreårige Abishek. Han kommer från en Dalit-familj, den lägsta kasten i hinduismen – ”de oberörbara” – och kom in på läkarutbildningen vid

I N S I K T N R 1 2 0 1 62 4

IndienFÄRRE NYA HIVFALL IDAG

University i USA dit proven skickades. I Indien har hiv främst drabbat

injicerande narkomaner, sexarbetare och män som har sex med män, och arbetet mot hiv har varit särskilt riktat till dessa grupper. Men i ett land med så stor befolk-ning innebär det ändå att väldigt många människor lever med hiv. Indien beräknas idag ha 2,1 miljoner hivpositiva, flest i värl-den efter Sydafrika och Nigeria.

När NACO, National Aids Control Orga-nisation, bildades 1992, hade alla Indiens 29 delstater drabbats och landet fick ett lån av världsbanken för arbetet mot hiv. Mellan 2000 och 2013 minskade Indien antalet nya fall med i genomsnitt 16,3 procent om året, att jämföra med det globala 3,9 procent, och hiv har sen dess fortsatt att sjunka. 2015 var 0,26 procent av befolkningen hivposi-

tiva. NACO har genomfört flera kampanjer – en framgångsrik sådan var The Ribbon Express, ett särskilt tåg som körde land och rike runt och informerade på tusentals orter. Över hela Indien finns ART-centrum (Anti Retroviral Therapy), där hivpositiva får gratis medicinering. Men problem saknas inte.

– Kondomer som delas ut gratis är slut just nu i Delhi. Och mediciner tar slut ibland, någon gång har drabbade gett bort medicin de haft över till andra som varit utan, säger Sonal Mehta på frivilligorgani-sationen Alliance India som jobbar mot hiv.

Hon betonar att NACO bara står för en del av arbetet med att förebygga hiv.

– Indien har fantastiska aktivister i olika grupperingar, till exempel DNP+, säger Sonal Mehta.

Mellan 2000 och 2013 minskade Indien antalet nya hivfall med i genomsnitt 16,3 procent om året, att jämföra med 3,9 procent i världen i stort.

Aligarh Muslim University, med främst muslimska studenter. Även där

var han en utböling, skrattar han. Det var när Abishek gav blod på universitetet som han fick sin diagnos för två år sen. Kanske blev han smittad under praktiken på sjuk-huset. Kanske var det genom sex.

– Jag har aldrig varit så aktiv som sen jag fick reda på att jag har hiv. Jag åkte till Nepal och hjälpte till efter jordbävningen. Och nu har jag kommit in på en master i Boston. Jag måste bara hitta finansiering.

Ä R LD E N S N ÄST största land tycktes länge ha lyckas stävjat hiv-epidemin sen det första fallet upptäcktes 1986 på ett sjukhus i Madras, som numera bytt namn

till Chennai, i den sydliga delstaten Tamil Nadu. Trots att aids var ett globalt pro-blem antog många att Indien skulle förbli relativt förskonat i och med de påstådda familjevärden som landet var känt för. ”I Indien har män inte sex med män, och det är de som kan drabbas av viruset”, trodde den doktorand som 1986 fick som projekt att undersöka hiv i Indien och tog blod-prov på hundra sexarbetare. Sex av dem var hiv positiva, verifierade John Hopkins

MEDICIN

Lokal tillverkning viktig för att hålla ner prisernaMedicinerna mot hiv tillverkas ofta i

Indien, vilket blir flera gånger billigare än att importera. Indien är en stor tillverkare och exportör av läkemedel. Men nu har ett stort utländskt företag, Viiv, ansökt om patent för preparat som länge varit tillgängliga i USA och Europa och som använts som initi-

al behandling i USA eftersom de ger få biverkningar. Om Viiv får patent skulle medicinerna bli mycket dyrare för drabbade i Indien än om ett lokalt företag börjar tillverka medicinen. DNP+ har, med stöd av Läkare utan gränser, lämnat in en protest till en patentdomstol.

I N S I K T N R 1 2 0 1 6 2 5

LLIA N C E I N D IA har flera olika program mot hiv, ett heter Abhaya och arbetar för kvinnliga sexarbetares hälsa och rättig heter. För tillfället har de 3817

kvinnliga sexarbetare registrerade, och jobbar bland annat med information om sexuellt överförda infektioner.

Nandini Mazumder arbetar med Abhaya, och menar att kvinnliga sexarbe-tare i Indien knappt ses som människor, längst ner på samhällets botten, och att hivarbetet, med mediciner och kondomer för de drabbade, är den enda hjälp de får av staten. Där har Abhaya fyllt ett tomrum. Nandini Mazumder har argumenterat för att avkriminalisera sexarbete i Indien. Idag är sexarbetarna icke-existerande i den officiella bilden av det indiska samhället. Att avkriminalisera sexarbete skulle stärka kvinnornas rättigheter, menar hon.

– De som argumenterar mot en avkrimi-nalisering är oftast från medelklassen och övre medelklassen, som inte kan relatera till dem som ser sexarbete som enda möj-ligheten.

– En avkriminalisering skulle betyda att sexarbetarna inte skulle vara tvungna att gömma sig, att de skulle kunna vara öppna.

HIV I INDIEN

Flest i världen efter Sydafrika och Nigeria.

2,1 miljoner människor beräknas leva med hiv i Indien.

Män som har sex med män, kvinnliga sexarbetare och injicerande narkomaner är starkt överrepresenterade.

Andelen nya hivfall har i stort reducerats de senaste åren, men i nordöstra Indien har viruset tvärtom nått större spridning.

NACO, National Aids Control Organisation är Indiens statliga organ för det hivpreventiva arbetet. Dessutom finns många frivilligorganisationer och aktivist-grupper som jobbar mot hiv.

På ART-centrum (Anti Retro-viral Therapy) får hivpositiva gratis medicin. Men ibland tar lagren slut, och om du bor långt från ett ART-centrum så kan det vara svårt att åka dit en gång i månaden för att hämta medicinen.

Mellan 2005 och 2013 minskade aidsrelaterade dödsfall med 38 procent i Indien.

Mundrika Gahlot t v har varit hiv-positiv i tolv år och är ordförande för DNP+. Arti Gupta t h jobbar, förutom på DNP+, även på ett ART-centrum.

Suchil Kumar har just hämtat ut sin medicin. Han vill inte att det kommer ut att han har hiv och håller för bilden på sin journal.

Det regerande konservativa partiet BJP talar gärna om ”indiska värden” som handlar om familj, moral och avhållsamhet.

Fler skulle testa sig, de skulle bli bättre in-formerade och medicinering skulle bli mer tillgängligt. Det skulle underlätta arbetet mot hiv, säger hon.

S E DA N 2012 H A R finansieringen av det nationella hivpreventiva arbetet struktu-rerats om. Indien har stått för pengarna i större utsträckning än tidigare, och den totala budgeten har minskat. Kritiker har menat att NACO:s jobb har förskjutits från att propagera för säkert sex till att prata om moral och avhållsamhet – att det relativt lyckade arbetet mot hiv de senaste åren har gått utför. Sen 2014 har det hindu-

nationalistiska och konservativa BJP makten, och de talar gärna om ”indiska värden”. Man kan fråga sig om NACO krockade med den indiska byråkratin när utländsk finansiering försvann. Har ART-centrumen sen dess allt oftare slut på medicin? Har arbetets fokus ändrats de senaste åren?

N A R ES H G O E L PÅ NACO håller inte med. Han sitter på nionde våningen i centrala Delhi dit en man precis kommit med en bricka och två koppar te.

– Vi propagerar för kondomer lika mycket som tidigare, och siffrorna säger att vi nu delar ut fler än någonsin, säger han. NACO har jobbat i över tjugo år oavsett vilken regering som suttit vid makten.

– Jo, det blir någon gång stopp i något led, att distribuera medicin i hela landet är en så enorm apparat att det är oundvikligt.

Och arbetet mot HIV går enligt statistiken trots allt år rätt håll, en befarad spridning av viruset till befolkningen i stort har uteblivit. l

Fotnot: Namn har ändrats när anonymitet har önskats. Nandini Mazumder talade som privat person och hennes uttalanden behöver inte representera Alliance Indias åsikter.

” Mediciner tar slut ibland, någon gång har drabbade gett bort medicin de haft över till andra som varit utan.” SONAL MEHTA

I N S I K T N R 1 2 0 1 62 6

I S H A N A R EG A I , som ursprungligen kommer från Eritrea, har använt flera olika metoder för att informera om hiv: föreläsningar, studie-cirklar och rollspel.

Frågor om sexualitet och hiv är ofta käns-liga och det händer att deltagare tar illa vid sig och säger: ”Det där angår väl inte mig.” Rishan har länge letat efter en bättre metod för att nå fram till åhörarna.

– Det här är en fråga som jag verkligen brinner för och efter flera år hittade jag änt-ligen Teater Reagera som kunde lösa mina problem, säger Rishan Aregai och ler mot två av gruppens skådespelare, Karin Forss-lund och Lisa Göransson.

Vi träffas på Ungdomens hus i Malmö där Teater Reagera brukar repetera. Under sitt långvariga arbete med hiv har Rishan samlat på sig massor av historier och dessa bearbetade Karin och Lisa till ett manus. Föreställningen har framför allt spelats för sfi-elever i Malmö under två års tid inom

projektet ”Våga säga nej”. Projektet som startades av ABF 2013 med Rishan som pro-jektledare har fått stöd av Region Skåne.

Många fördomar om hiv lever kvar och pjäsen fokuserar på stigmatisering och utan förskap. I korta scener berättas om tje-jen som misstänker att hon fått hiv av sin pojkvän. Efter mycket tvekan går hon och testar sig och det visar sig att hon är hiv-positiv. Publiken följer henne sedan på job-bet där hon måste smyga med sin medicin och är rädd att någon ska upptäcka hennes sjukdom. När hon berättar för sina föräld-rar reagerar mamman så häftigt att hon vill kasta ut dottern hemifrån eftersom hon tror att dottern kan smitta resten av familjen.

Rishan menar att det som gjort föreställ-ningen så framgångsrik är att den bygger på interaktion med åskådarna. Metoden kallas forumteater eller de förtrycktas tea-ter och tanken är att skådespelarna lämnar över till publiken att förändra situationen på scenen.

– Vi skådisar blir mer ett verktyg som tolkar vad åhörarna vill. Även om det finns

ett grundmanus är det upp till publiken att hjälpa den förtryckta eller utsatta personen i scenerna, förklarar Karin.

Lisa menar att deltagarna under före-ställningen övar sig på att kunna säga ifrån i verkligheten och får en känsla av att det faktiskt går att förändra.

– Vi öppnar på locket och får deltagarna att diskutera ämnen som annars är svåra att ta upp. Om du vill kan du prata om vad dottern i pjäsen gjorde när det egentligen handlar om dig själv och dina egna tankar.

F TE R S O M publiken ofta är sfi-elever med olika modersmål fung-erar Rishan och hennes kollega Muna Mahmud som en brygga mellan skådespelare och delta-

gare. Tillsammans behärskar de flera olika språk och kan tolka men det är sällan det behövs eftersom dialogen är så enkel.

Och engagemanget går inte att ta miste på. Utan tvekan går deltagarna upp på sce-nen, byter ut skådespelare och visar upp sin egen idé för att se om det leder till en förändring.

– Vi har haft deltagare som varit helt en-samma om en åsikt men som ändå går upp på scenen medan andra i publiken ropar: ”Nej, nej, hon kan inte berätta att hon har hiv, då får hon ju sparken!”

O M N ÅG R A AV D E LTAG A R N A vill att flick-an i pjäsen ska berätta att hon är hivpositiv improviserar skådespelarna fram scener kring hur hon kan bemöta arbetskamra-ternas rädsla och avståndstagande. Mest reaktioner från publiken kommer i scenen som handlar om mamman som vill kasta ut dottern hemifrån. Många av deltagarna blir provocerade av att flickan i pjäsen har haft en pojkvän utan att berätta för sina för-äldrar och att hon dessutom haft sex med honom. I gruppdiskussionerna finns det deltagare som helt tar avstånd från dottern i pjäsen och vill förskjuta henne medan an-dra försvarar henne.

– Vi tar aldrig ställning till vad som är rätt eller fel men efter att vi testat publikens olika idéer slutar det nästan alltid med nå-gon form av ”happy ending”, säger Karin. Flickan i pjäsen har ju ett tydligt problem och det väcker en instinkt hos de flesta att vilja hjälpa henne.

Rischan träffar alltid sfi-eleverna innan föreställningen och går igenom hivvirusets spridning globalt, hur det smittar och ger

Publiken väljer lyckligt slutUnder 20 års tid har Rishan Aregai informerat om sexualitet och hiv för personer med invandrarbakgrund. Målgruppen har varit svår att nå och det var först när hon började använda forumteater som deltagarna blev engagerade.

– Vår föreställning går rakt in i kroppen och är något som åskådarna aldrig glömmer.

Forumteater GESTALTAR FÖRDOMAR MOT HIVPOSITIVA

TEXT Agneta Larsson

I N S I K T N R 1 2 0 1 6 2 7

även förslag på var man kan testa sig. När hon möter eleverna igen efter att de sett pjäsen har den fungerat som en uppvärm-ning och fler deltagare vågar diskutera te-mat. Detta är frågor som många egentligen vill prata mer om men som är svåra att ta upp eftersom sexualitet är så tabubelagt, menar Rishan Aregai.

TR OTS AT T FÖ R ESTÄ LLN I N G E N spelats för så många deltagare är det aldrig någon som kommit fram och berättat att de själva eller deras anhöriga är hivpositiva. De fles-ta frågor som ställs efter föreställningen handlar om hur hiv överförs och hur man ska kunna veta om man är hivpositiv. Un-der förställningen blir det också tydligt hur stor okunskapen kring hiv fortfarande är och hur många fördomar som lever kvar.

– Det finns deltagare i publiken som sä-ger att tjejen genast måste sluta på sitt jobb för att risken att hon kan smitta sina arbets-kamrater är för stor, säger Karin. Men det är bra att vi får sådana kommentarer med-an vi spelar för då kan Rishan gå in direkt i

scenen och berätta om hur hiv egentligen överförs.

För Karin och Lisa har temat för pjäsen också varit en utmaning. Teater Reagera har gjort flera uppsättningar sedan starten 2000 om ämnen som jämställdhet och hbtq men hiv var något helt nytt. Lisa bekräftar att hon i början tänkte ”oj, hur ska jag kun-na spela teater om det här, jag kan ju ingen-ting om hiv.”

– Precis när vi skulle sätta igång med manuset skrevs det mycket om ebola-epi-demin och när vi berättade vad vi gjorde undrade många: ”Varför ska ni prata om hiv, finns det fortfarande?”

Trots att det nu behövs mer uppdaterad kunskap om vad det innebär att leva med hiv har projektet nyligen avslutats. Rishan som varit projektets eldsjäl har gått i pensi-on men föreställningen finns kvar i Teater Reageras utbud.

– Det finns så mycket kvar att göra fort-farande, säger hon. Jag hoppas att mina gamla kolleger kan få pjäsen att leva vidare eftersom metoden är så bra. l

Vad är forumteater?Forumteater är en interaktiv

teaterform som ursprungligen kommer ifrån Brasilien och teaterpedagogen Augusto Boal. Forumteater går ut på att gestalta konflikter och förtryck som åskådaren känner igen sig i och får en möjlighet att försöka förändra. Målet är att förvandla publiken från passiva åskådare till aktiva deltagare.

Teater Reagera har arbetat med forumteater sedan år 2000. I föreställ-ningen ”Våga säga nej” medverkar Karin Forsslund, Lisa Göransson och Staffan Gerdmar.

Läs mer på www.teaterreagera.se

Ovan: Lisa Göransson,  Staffan Gerdmar och Karin Forsslund i en av scenerna i Teater Reageras föreställning om hiv, stigmatisering och utanförskap.T h: Projektledaren Rishan Aregai flankerad av skådespelarna Lisa Göransson och Karin Forsslund.Teater Reageras pjäs bygger på material som Rishan Aregai samlat ihop under sitt omfattande arbete med hiv. 

FO

TO

: JIM

MY

NIL

SS

ON

FO

TO

: TO

MM

Y P

ER

SS

ON

Kultur DEBUTERAR OM SEX UTANFÖR NORMEN

” Kärlek kan vara mellan fler och uttryckas på många sätt”Tvåsamhetsnormen och stigmat kring sex. Det är saker som irriterar Erika Bernalt. För Insikt berättar hon om sin debutroman Bluebird och några av de tankar som snurrar runt i hennes skalle varje dag. TEXT Louise Fauvelle FOTO Malin Bernalt

2 8 I N S I K T N R 1 2 0 1 6

I N S I K T N R 1 2 0 1 6 2 9

” Kärlek kan vara mellan fler och uttryckas på många sätt”Tvåsamhetsnormen och stigmat kring sex. Det är saker som irriterar Erika Bernalt. För Insikt berättar hon om sin debutroman Bluebird och några av de tankar som snurrar runt i hennes skalle varje dag.

E T VA R PÅ caféer i Viet-nam, under en resa i Sydostasien, som Erika Bernalts debutroman Bluebird tog form för sju år sedan. Den är skriven i du-form och

handlar om Bluebird som bor på en tropisk ö där människorna går runt halvnakna, har ohämmat sex och njuter av färsk frukt, po-esi och konst. Apelsinjuice droppar mellan bara bröst, kåtfnitter blandas med djurens parningsrop och alla lever i lycka och har-moni. Alla utom Bluebird som längtar till ”Staden” där folk är anständigt klädda, tjänar pengar och har jobb att gå till. Det känns som ett slags fantasysatir på 70-ta-lets flower power-kultur.

– Jag tänker på sexualitet som något fly-tande. Sexlust kommer och går – den behö-ver inte ens finnas – och en kan uttrycka den ihop med andra eller sig själv. Jag ville ska-pa en värld där det fanns en idé om naturlig sexualitet. Bluebird fick bli den som ham-nade utanför, den som bröt mot öns starka norm, säger Erika Bernalt.

E R I K A VÄ X TE U PP i Vallentuna utanför Stockholm i en ”supersvenssonfamilj” där man varken pratade om sex eller politik runt middagsbordet. Hon tränade volley-boll och simning 8–10 pass i veckan, och tänkte inte på mycket annat än just det, tills hon slutade med simningen när hon var 16 år. Då började hon skriva mer, bland annat på Sockerdricka – ett forum där man kan ladda upp dikter och noveller. Hennes texter avspeglade de starka och upproriska tonårskänslor som plötsligt intagit henne.

– Jag tyckte att det var jättekul att hångla – mycket och med alla. Men jag blev dömd och kallad öl-horan. Nu i efterhand känns det ganska givet att det var för att jag var tjej. Jag minns att jag blev arg, men att jag egentligen bara ville skita i vad folk sade. Jag fortsatte att hångla runt med tjejer och killar. Det fanns något skimmer över det där, något härligt. Jag kände mig fri. Jag

ville inte alls ha någon pojkvän, säger hon.

Sedan dess är hennes hjärna fylld av snurrande tankar kring sex, sexu-alitet, maskulinitet, fe-mininitet och normer. I skapandet av karaktären Bluebird var det viktigt för Erika att det skulle vara en hen. Hon ville inte ge Bluebird något biologiskt kön eller genus för att kunna göra sig fri från sina egna fördomar

om manlig och kvinnlig sexualitet. Den som läser får bilda sig en egen uppfattning om huvudkaraktären.

– Jag hade funderat mycket på att det är så många som lider av de normer som finns kring sexualitet. Det kändes så tråkigt att tjejer var tvungna att vara tjejer och killar att vara killar. Jag minns att jag var otroligt frustrerad över den heterosexuella två-samhetsnormen, men tror inte att jag hade vokabulären för att beskriva det då. Jag var bara irriterad på hela grejen. Vad tänker du kring den heterosexuella tvåsamhetsnormen?

– Den suger. Det är som att tvåsamhet och giftermål är det största beviset på rik-tig kärlek. Det tycker jag är sorgligt. Kär-lek kan vara mellan fler och uttryckas på många sätt. Men jag har ju själv vuxit upp med drömmen om att bli någons prinsessa och har den idén i mitt huvud. Samtidigt är ju många som lever i tvåsamhet otrogna, som det heter. Så hur många lever egentli-gen i monogami? säger Erika och tillägger:

– Det finns inga rätt och fel. Självklart ska en gifta sig om en vill det. Jag önskar bara att det inte var en så stark norm. Kanske skulle människor då sluta skuldbelägga sig själva och andra när det kommer till vem – och hur många – de blir kåta på eller föräls-kade i. Om de ens älskar alls. Men är det inte i dag fritt att leva med vem vi vill, i vilken relation vi vill?

– Nje. I Sverige är det ju lagligt att ingå äktenskap, oavsett om du är hetero eller inte. Men vi har bara två lagliga kön. Ut-rymmet för andra relationer och sätt att identifiera sig blir begränsat när hela sam-hället bygger på tvåsamhet och två biolo-giska kön. Att berätta i fikarummet att en har två partners, eller att en är asexuell – är det lätt?

E DA N E R I K A KO M hem från Sydostasien har hon hunnit gå en skrivar kurs, läsa genus-vetenskap och flytta ner till Malmö där hon bor i dag och pluggar

till trädgårdsingenjör. Parallellt skriver hon på sin andra bok – ett projekt som hon har hållit på med i fyra år. Den handlar om en konståkningsmästarinna och precis som i Bluebird bjuds det på mycket sex – denna gång genom porrtittande och onani.

– Det är så jäkla kul att skriva om sex och det behövs. Det mesta som handlar om sex i litteraturen är så tråkigt, i alla fall det jag har läst. Nu kanske jag kastar sten i glashus, men antingen handlar det om någon som blir sexuellt utnyttjad eller om kärlekssex. Jag vill berätta om allt det härliga som finns

utanför tvåsamhets- och heterosexet. Men det är klurigt att försöka bryta mot normer – det är lätt att en istället uppfyller nya.

Erika är noga med att poängtera att hon skriver för sig själv och för att ge liv åt sina älskade karaktärer. Hon vill inte uppfost-ra folk och berätta för andra hur de ska leva sina liv. Samtidigt upplever hon att människor i allmänhet har svårt för att pra-ta om sexualitet och vill gärna uppmuntra till att vi pratar mer om det.

– Bara det att jag tänker att det kommer att bli jobbigt att mina släktingar ska läsa min bok med en massa sex i, säger något om att vi har lärt oss att sex är något vi ska hålla för oss själva – eller mellan oss och vår partner. Jag tror att det ligger någon gam-mal rest kvar från förr som gör att alla kän-ner eller har känt skam kring sin kropp eller sexualitet. Varför är det viktigt att prata om sexualitet?

– Det är viktigt för att människor ska känna att de är okej som de är och att var-enda en har rätt till sin egen sexualitet. Och för att till exempel alla med fitta ska kunna kalla sin fitta för något annat än ”mellan bena” som vi sade när jag var tonåring. Hur kommer vår syn på sexualitet att se ut i framtiden, tror du?

– Jag är verkligen ingen expert, det finns andra som jobbar med frågor kring sex dagligen. Men jag antar att det alltid finns både en strömning och en motströmning. Jag tror att vårt samhälle kommer bli mer öppet och samtidigt mindre öppet. Den he-terosexuella tvåsamheten kommer att fort-sätta vara normativ, samtidigt som det blir mer utrymme för andra sätt att leva på ihop med andra. Det hoppas jag i alla fall. l

Inspireras av extrema väder och klimatNamn: Erika BernaltÅlder: 29 årBor: Lägenhet i MalmöFamilj: Två levnadsglada kattor och andra nära och käraGör: Pluggar till trädgårdsingenjör och skriver på sin andra romanAktuell: Debuterar med romanen Bluebird (Norstedts förlag)Intressen: Hänga på min odlingslott, spela volleyboll och typ all annan träning. Äta mat, läsa, skriva och bada i havet.Inspireras av: Brudighet, extrema väder och klimat, springa i skogen och klyschor.

Sexkult Huvudpersonen Bluebird bor på en tropisk ö där människor har ohämmat sex.

I N S I K T N R 1 2 0 1 63 0

KulturBÖCKER FILM

Vuxenvärldens svek får konsekvenser

Böcker Bra barn- och ungdomsböcker finns det gott om. God skönlitteratur för vuxna utkommer i sådana mängder att knappast någon hinner hålla jämn takt med flödet. Däremot är det inte helt lätt att hitta

romaner för målgruppen gymnasieelever i sista års-kurserna/unga vuxna. Ti-digare var jag tveksam om det verkligen behövs böck-er med siktet inställd på en så relativt snäv åldersgrupp men två böcker som kom

ut förra året övertygar mig om motsatsen. Vägen mellan tonåring och vuxen har ald-rig varit så snårig som idag. I alla fall får jag det intrycket när jag läser Linna Johanssons ”Lollo” och ”Vad gör man inte” av Maja

Hjertzell. De två verken är mycket olika men där finns också beröringspunkter. Båda är smärtsamt drabbande men absolut inte helt utan hopp.

Berättarjaget i ”Lollo” är tjugo år och gör ingenting. Redan tidigt konstaterar hon: ”Jag trodde inte på någonting, eftersom jag såg världen för vad den var: en kall och ödslig plats där tomheten och ensamheten härskade.” Trehundra sidor och åtta år se-nare har hon om inte kullkastat sin grundfi-losofi helt och hållet så ändå försonats med sig själv. Och kommit mer tillrätta; hon förmår skriva, berätta. Hon lever då med en annan kvinna. Komma ut-processen har skett helt naturligt och utan kval, ett befri-ande inslag i boken faktiskt. För en gångs skull är inte det problemet.

Vad som gör ”Lollo” till en gastkramande bladvändare är i stället skildringen av re-lationen till den karismatiska Lidija och deras gemensamma resa genom ett förorts-landskap där droger, nätsex och våld kantar vägen. Det verkar omöjligt att sicksacka sig förbi alla destruktiva hot. Samtidigt är hu-vudpersonen både klartänkt och rolig, det finns mycket humor i skildringen också. Så här till exempel beskriver hon pojkvännen Patriks egocentricitet: ”(---) under de må-nader vi hängde ihop plaskade han ständigt runt i sin dyiga pool av cynismer och livsle-da (---) medan jag aldrig tilläts doppa foten däri. I praktiken fungerade det så att han kunde ägna en hel kväll åt att ösa klagomål över allt han ansåg stod mellan honom och framgång i det här livet, vinterdepressioner och leda, grälsjuka föräldrar och tråkiga lärare. Men så fort jag försökte sluta upp i utgjutelserna med mina egna bittra utfall över saker och ting blev jag genast avbruten (---).” Underbar läsning för blivande unga feminister!

”Vad gör man inte” är kortare, mer kon-centrerad och inte lika pratig men minst lika spännande. Den utspelar sig i en min-dre ort någonstans i Sverige. Där finns fyra syskon (tre tjejer och en kille) i kris, samtli-ga strax under och över tjugo. Vilsenheten är minst lika stor hos var och en av dem, sexet skildrat lika aggressivt och håglöst som i ”Lollo”. Boken utspelar sig under en enda het avgörande sommardag då allting brister men i samma stund kan börja byg-gas upp på ett nytt, förhoppningsvis mer lyckligt vis. Mer än så är svårt att berätta utan att avslöja för mycket.

”Lollo” och ”Vad gör man inte” är alltså sinsemellan rejält olika både i komposi-tion och innehåll men här finns också stora likheter. Dels i formuleringar kring sexu-aliteten. Med vem ligger man och varför? Dels vad gäller användningen av droger. Man grips lätt av moralpanik. Men främst i skildringen av föräldragenerationens stän-diga svek. Här finns inte en enda att lita på. Inte en vuxen i sikte. Jo, en. En mormor.

Trots att inga direkta anklagelser slung-as ut i någon av böckerna går det inte att ta miste på budskapet. Det om att föräldrars egoistiska, oövertänkta val och handlingar inte sällan får ödesdigra konsekvenser för barns möjligheter att växa upp till lyckli-ga människor. Denna insikt blir plågsamt uppenbar i läsningen av både ”Lollo” och ”Vad gör man inte”. Å andra sidan är det ju först då, när bristerna görs tillräckligt tydli-ga, som det går att konstruktivt försöka fyl-la ut dem. Till tröst för alla läsare. Inte bara de unga vuxna.LOT TA JONSON

Lollo Linna JohanssonModernista, 2015

Vad gör man inte Maja HjertzellGilla Böcker, 2015

Två böcker som övertygar Insikts recensent om behovet av littera-tur som vänder sig specifikt till unga/unga vuxna.

© U

NIV

ER

SA

L P

ICT

UR

ES

I N S I K T N R 1 2 0 1 6 3 1

KortfattatNYHETER MATERIAL

Prata med barn om sexualitetVägledning Alla människor föds med en sexualitet. I barn-domen kan det innebära en nyfikenhet på den egna och andras kroppar, eller ett in-tresse för att leka utforskande lekar. Barn har också många frågor om sexualitet, kropp och känslor, som förtjänar bra svar från vuxna i deras närhet.

RFSU har tagit fram material et Barns sexualitet – en vägledning kring barns beteen-den, som ett stöd till föräldrar, förskolepersonal, lärare och andra som vill prata med barn om sexualitet, kroppsintegritet och relationer. Beställ eller lad-da ner som pdf på www.rfsu.se

Webbsida om sexuella övergrepp på ungaStöd Var femte gymnasieelev i årskurs tre har utsatts för ett sexuellt övergrepp. Det visar en enkätundersökning med närmare 6 000 elever på 171 gymnasieskolor som gjorts på uppdrag av Stiftelsen All-männa barnhuset. 37 procent uppgav att förövaren var en helt okänd person. 23 procent blev utsatta av en jämnårig som de kände och 13 procent av sin partner.

Mest drabbade var elever som varken identifierade sig som tjej eller kille. 40 procent av dem hade utsatts för sexuel-la övergrepp. Fler tjejer än killar – 30 respektive 10 procent – uppgav att de någon gång blivit utsatta.

Allmänna barnhuset har även tagit fram webbsidan ”Dags att prata om sexuella övergrepp mot barn”, www.dagsattprataom.se, till-sammans med barn och unga

som berättar hur de vill få infor-mation om sexuella övergrepp, hur de vill bli bemötta och som ger råd till vuxna och jämnåriga.

Undersökningsstol som passar allaTeknisk innovation Den obe-kväma ställningen under ett gynbesök, med benen spretan-de i vädret, kan snart vara ett minne blott. Greta Edelstam, docent på kvinnokliniken på Danderyds sjukhus, har ut-vecklat ”henstolen Kim”, en könsneutral undersöknings-stol som passar för både gyne-kologiska och urologiska un-dersökningar. Patienten kan ha benen ihop tills undersökning-en påbörjas och underlaget är av ett tempurliknande material med inbyggd värme.

– Gynstolen har sett likadan ut i 100 år. Det är dags att alla som behöver undersöka un-derlivet får en bättre upplevel-se som är patientvärdig, säger Greta Edelstan som fått anslag för att producera och imple-mentera stolen på marknaden.

Killar de största risktagarna globaltSexualvanestudie Det är åt-minstone tio gånger så troligt att unga killar har osäkert sex jämfört med unga tjejer. Det vi-sar en sexualvanestudie bland 85 000 ungdomar i 21 länder i södra Afrika samt Bolivia, Guy-ana, Haiti, Kambodja och Viet-nam. För killar mellan 15 och 19 år var sannolikheten 27 gång-er större än för tjejer i samma ålder att de haft oskyddat, till-fälligt, heterosexuellt sex det senaste året.

Tvärtemot vad forskarna förväntade sig tog välutbildade killar i städer, från familjer med god ekonomi, de största sexu-ella riskerna.

Resultatet, som publicerats i SAHARA-J: Journal of Social Aspects of AIDS/HIV, är viktigt för det fortsatta preventions-arbetet eftersom cirka hälften av alla som får en hivdiagnos i världen idag är ungdomar.

Lite för snyggt, lite för välspelatFilm Låt oss börja med att konstatera att Oscarsstatyetten för bästa kvinnliga biroll hamnade helt rätt i Alicia Vikanders famn för hennes gestaltning av konstnären Gerda Wegener i den här filmen. Hon ÄR fantastisk. Få skådespelare har samma totala närvaro och förmåga att låta varje känsla sekundsnabbt avspegla sig i ansiktet som hon. Även motspelaren Eddie Redmaynes mer tillbakahållna skådespel är en prestation på hög nivå. Med små gester gestaltar han konstnären Einar Wegeners kamp att förstå

sig själv och slutligen våga ge sig till känna som sitt verkliga jag, kvinnan Lili Elbe, och det i ett stockkonservativt och oförstående borgarskapets 1920-tal. Från den drabbande insikten om ett tvingande livsval utan åter-vändo. Fram till operationen 1930, ett av de första könskorrigerande ingreppen i världs-

historien, och Lilis tragiska död efter en ytterligare operation i försök att transplantera in en livmoder. Det är starkt och trovär-digt.

Detta är också en fantastiskt vacker film som målar upp scene-rier från ett dimhöljt, småborgerligt och kyligt välsnört, höghal-sat Köpenhamn och ett brokigt bohem- och jetsetliv i glittrande siden och taft i Paris.

Ändå är det något som gör att jag inte blir riktigt engagerad, som gör detta till en av de där filmerna man, även om det var en trivsam upplevelse, har glömt rätt fort efter att lamporna i biosa-longen tänts igen. Det är som att The Danish Girls alla företräden till slut på ett lite märkligt sätt vänds till dess nackdel. Det är lik-som lite FÖR välspelat, allt för vackert. Alicia Vikanders expres-siva och starka utspel tar ut det finstilta i Eddie Redmaynes mer försiktiga uttryck, de spektakulärt vackra och minutiöst återska-pade tidstrogna miljöerna ställer sig i vägen för berättelsen.

Invändningarna till trots är The Danish Girl utan tvekan en viktig film med möjlighet att påminna en stor publik långt utan-för ett mindre sexualpolitiskt sammanhang om en kamp många människor fortfarande tvingas gå igenom för rätten att accepte-ras som den individ hen verkligen är. MARTINA JUNSTRÖM

The Danish GirlRegi: Tom Hooper.Längd: 1 tim 59 min.Från 11 år.Baserad på en bok av David Ebershoff.

© U

NIV

ER

SA

L P

ICT

UR

ES

POSTTIDNING B LafaBox 175 33 118 91 Stockholm

Anmäl ändrad adress!

VARFÖR ÄR JAG SÅ ARG? NÄR KOMMER SKÄGGVÄXTEN? HUR SKA JAG HITTA NÅGON ATT VARA NÄRA?

På frågachans.nu finns korrekt, rolig och lättfattlig information om pubertet, kropp, sexualitet och relationer för nyfikna 10–13-åringar. Här varvas faktakunskaper med interaktiva inslag. I ”Dagboken” kan du till exempel berätta för andra vad du går och tänker på och läsa vad andra funderar över. Hos ”Fråga Ugglan” går det att ställa frågor och få svar från vuxna som arbetar med sexualitet och hälsa.

www.frågachans.nu är tänkt att fungera som ett komplement till skolans sex- och samlevnadsundervisning och gör det möjligt för barn och ungdomar att på egen hand skaffa information och få svar på frågor. Hemsidan har utvecklats i nära samarbete med mellanstadieelever.

frågachans.nu – sajt för pirriga frågor