.9Llfveniana 3/93l1tgiven av Jiugo .9llfvensä{fsl@pet

STO C I"\H o L M

EUU\N & SCHTLDi\.NECTtTf r e d s.3 a t a n 17.

PriS 75 öre.

Läs om Alfvens romanser

Om fäbodstället iMoberg

Alfvendagen 1993

Alfveniana 3/93Utgiven av Hugo Alfven-sällskapet

Ansvarig utgivare:Åke HolmquistRedaktör:Jan Olof RudenSvensk Musik, Box 27327,102 54 Stockholm. Tel: 08-783 88 58,fax 08-662 62 75Prenumerationsärenden:Agneta Ljunggren,S:t Olofsgatan lB, 752 35 Uppsala.Postgiro: 42 88 52 - 8

ISSN 1101-5667

Tryckt av Ekonomi- Print, Stockholm

Omslaget:Alfvens egen omslagsbild till si.~nförsta tryckta publikationen .

2

InnehållAltve ns omslagsteckning till "Visa".Av BirgittaSandström 3Hugo Alfven som romanstonsättare. Av OlaNordenfors , 4Altväns folkvisor genomlysta 15BIS CD-585 recenseras av Jan Kask 15Alfvenpriset 1993 16Altveris fäbod i Moberg. Av Lars Leksell. 18Jan-Lennart Höglund recenserar uppsats omBergakungen 20Föreningsmeddelanden 21Framföranden av Alfvenmusik - Inspelningar........................................................................ 24

Alfvens omslagsteckning till "Visa"AV BIRGITTA SANDSTRÖM

Birgitta Sandström

1893 utgav Hugo Alfven en Visamed Plano-Accompagnement.Den publicerades med ettomslag som ar signerat avAlfven sjalv och som törestänerett landskap med ett vattendragoch med en syrenkvist ifOrgrunden. Visan var AlfvensfOrsta offentliga verk - aventeckningen var den första avAlfvens egna bilder sompublicerades.

Alfven hade redan under skoltidenvisat stora anlag för teckning och i slutetav 1880-talet tog han lektioner för må-larna Otto Hesselbom och Oscar Törnå.I början av 1890-talet beslöt Alfven atthelhjärtat satsa på musiken men helalivet återkom han till sin konstnärligaverksamhet.

Notomslagets teckning är alltså till-kommen under de år när Alfven ännuvalde mellan konst och musik som livs-bana. Teckningen är mycket habilt gjord.Trädens grenverk bildar ett "tak" överen vattenspegel. Bilddjupet ökas genomsyrenkvistens placering i förgrunden,vilken också tar upp grenverkets formoch förstärker den inåtgående rörelsen.Kompositionstypen återfinns i land-skapsmåleri från mitten av 1800-talet,där liknande skildningar förekommerhos bl.a. Diisseldorfsmålama, men denutvecklades av friluftmålarna i slutet av1870-talet. Här är det Oscar Törnås läro-spån som satt spår hos den unge eleven.

Törnå hade en gång börjat måla i Dus-seldorfskolans anda men snart övergåtttill ett av de franska Barbizonkonstnä-rema inspirerat friluftsmåleri.

Förekomsten aven syrenkvist är ettkonventionellt drag. En blombildav dettaslag förekommer ofta i olika samman-hang under det oscarianska tidevarvet,inte bara i rent konstnärliga samman-hang utan även exempelvis på fotogra-firamar, i poesiböcker, minnesalbum o.dyl.

Omslagsbildens motiv är naturligtvisvalt med hänsyftning på visans text sominleds "Att endast på en enda .tänka".Det känslomättade innehållet återspeg-las i teckningen, inte bara genom kom-positionen utan också genom förekom-sten av två turturduvor på en av grenar-na. Alfven hade under skoltiden en för-kärlek för den svenska romantikensförfattare, inte minst Stagnelius. Ochdet är något aven svärmisk gymnasistsdrömbild som svävar över bilden.

Under Alfvendagen den 9 juli 1993 höll Ola Nordenfors, som1992 disputerade på avhandlingen Känslans kontrapunktnedanstående föredrag somAlfvenlana med glädjepublicerar

Hugo Alfven somromanstonsättareAV OLA NORDENFORS

Hugo Alfven brukar knappast sessom en betydande romanstonsät-tare. Han är de stora gesternasman, inte de små uttryckens mäs-tare. Så har den vedertagna bil-den varit, och de försök att ruckapå den synen som Lennart Hed-wall och möjligen någon annanföretagit har inte fallit i god jord.Några få sånger sjungs visserligenom och om igen, men kunskapenom den återstående produktionenär bristfällig, och, vad viktigareär, Alfven framstår inte som enkomponist som ägnar någotstörre intresse åt romanser. Bådevad beträffar personlighetstypenoch i inriktningen på kompone-randet är tonsättaren Alfveningen typisk romanstonsättare.Han skiljer sig tveklöst från detonsättare som vi vant oss att sesom mer utpräglade ro-manstonsättare - jag tänker påPeterson-Berger, Ture Rang-ström, Sigurd von Koch, JosefEriksson och några till.

Personlighetstypen

Jag bör kanske förtydliga någotvad jag menar med person-lighetstyp. De tonsättare jag nyssnämnde är, dels ytterligt littera-turintresserade och ser textensom ett nödvändigt incitament förkompositionsarbetet, dels intesällan en smula osäkra beträf-fande det musikaliska hantverket,och de visar ofta en dragning åtde mindre formerna, åt det inti-mare formatet. Så inte Alfven.För honom är hantverket,instrumenteringskonsten och för-mågan att skriva kontrapunktiskt

4

det grundläggande i en tonsätta-res utrustning. Han understrykerpå ett flertal ställen huroundgängliga de tekniska kun-skaperna är. I memoarerna ski-ner hans beundran igenom för lä-raren Johan Lindegren, och detjust i egenskap av hans kunnighetsom komponist. Alfven föraktademusiker som Wilhelm Peterson-Berger (och nu bortser jag frånderas personliga motsättningar),och han kunde i memoarernauttala sig kritiskt om Grieg; dettadärför att han ansåg att de sak-nade basen, hantverksskick-ligheten som tonsättare, att deinte förmådde bringa reda i destora formerna och därmed riske-rade att förfalla till den di-lettantnivå som många av de nor-diska tonsättarna hade befunnitsig på under 1800-talet.

Just det intima formatettycks ibland främmande förAlfven. Han skriver alltid med or-kestern i åtanke, säger hannågonstans, även då han skriverför piano.1 Han framstår knap-past som någon inåtvänd lyriker ieftervärldens ögon, snarare somsymfoniker och tonsättare tilloräkneliga kantater, festspel, rap-sodier och oratorier.Kammarmusiken hos HugoAlfven är också ett försummatkapitel.

Men bilden av Alfven ärmer komplicerad. Han är entonsättare som hyllar konsten attskriva en fuga - men vi vet ocksåatt han såg utommusikaliskaassociationer som en nöd-vändighet för tonsättande. Han är

1Hedwall, 1973, s. 345.

Foto: Jan Olof Ruden

en skapare av det vi brukar kallaprogrammusik, skildrande musik.Han sa mot slutet av sitt liv att "sågott som allt vad jag har skrivit ärdet [programmusik]. Jag måste sedet för min inre syn."2Att föra inutommusikaliska ideer och pro-gram i musiken gjorde visserligende flesta av hans samtida tonsät-tarkollegor också, men Alfvensbetoning av vikten att ha erfaren-heter att omsätta i musik är star-kare än nästan alla andra. Han ärinte en tonsättare som skrivermusik för musikens egen skulloch därmed inriktar sig på abso-lut musik, snarare tvärtom. Ochom man nu ställer upp hans kritikmot Peterson-Berger och Grieg,den som gick ut på att de intebehärskade de större formerna,och uppfattar det som en bild avhans konstsyn, så får man å andrasidan komma ihåg att han hylladeAugust Söderman, som hanupprepade gånger hävdade bordekallas den svenska musikens fa-der (istället för Roman, som hanmenade var alltigenom tysk) ochEmil Sjögren - m.a.o. tonsättaresom företrädesvis produceradesig i det mindre formatet och intehar några stora orkestrala verk påverklistan. Och slutligen kom-pliceras bilden av Alfven av atthans romanser - de som man kankalla för romanser - långtifrånsaknar kvaliteter. Han är inte entonsättare som går att placera in iett antingen-eller- förhållande.Kanske har han mer betydandelikheter med en tonsättare somRangström än man i förstoneskulle tro.

2 Alfven. 1966, s. 127.

Val av diktare

Detta gäller dock inte textvalet.Det första som slår en litteratur-historiker när man inventerarAlfvens sånger är det uppseende-väckande författarvalet. Alfvenväljer sällan diktare som har gjortdjupare avtryck i den svenskalitteraturhistorien, och när hangör det blir resultatet bara en-staka romanser. Han umgicksmed Heidenstam, kände Karl-feldt, men hans diktval går tillhelt andra författare. (Den be-römda tonsättningen av Heiden-stams dikt "Gustaf Frödingsjordafärd" för manskör tillkomsom bekant på beställning.)Alltså - inte Heidenstam, inteKarlfeldt, inte Fröding, inteStrindberg, inte Bo Bergman(som tillhör de av romanstonsät-tare flitigast utnyttjade lyrikerna),inte Ekelund (en annan ofta fö-rekommande "romansdiktare").Han nämner i memoarerna EJ.Stagnelius som sin "ungdomsälsklingsskald" och oratoriet"Herrens bön" framstår som detmäktigaste resultatet av den be-undran.I Men i övrigt är dettunnsått med Stagnelius-tonsätt-ningar (ingen romans!). Degånger han tonsatt mer uppburnadiktare har det nästan un-dantagslöst varit på beställningeller uppmaning (t.ex. Hei-denstam, Gunnar Mascoll Silfver-stolpe och Sten Selander). Blandde större författarnamnen i sång-listan hittar vi Runeberg (med tvåsånger), Anders Österling (tresånger), Oscar Levertin (en),Erik Blomberg (en) och JarlHemmer (en). Ett par utländskanamn som Robert Bums ochTove Ditlevsen kan kanske ocksåantyda att han inte velat undvikaprestigefyllda författarnamn, mende förekommer bara varsin gång iett bestånd på c:a 70 sånger. Mankan visserligen invända, att detbland dessa omkring 70 sångerofta inte handlar om regelrättaromanser: ett stort antal av dem

3 Alfven. 1946, s. 302.

är fosterländska sånger ochtillfällighetsverk. Jag menaremellertid att det i Alfvens fall ärbetecknande att sångförteck-ningen har detta utseende. Jagska återkomma till det senare.

Om vi går ned en nivå:Till kategorin något mindrekända författare kan man kanskeräkna Daniel Fallström, TorHedberg, den ständige sekretera-ren i Svenska Akademien C.D. afWirsen (för senare generationerlitteraturintresserade dock merökänd än okänd), vidare BirgerMörner, Emil Kleen (en i ro-manssammanhang ofta förekom-mande diktare, här dock baraföreträdd en gång), Böttiger,Ossiannilsson, Zacharias Tope-lius (som åtminstone som lyrikerinte tillhör de verkligt betydande)och Kerstin Hed. Och så slutligenär vi nere på den tredje och sistanivån, den markant dominerandekategorin textförfattare: förfat -tare som historien - lyckligtvis -svept in i ett glömskans förso-nande töcken.

Så här är det lätt att ral-jera över Alfvens textval, somonekligen stundtals kan förefallalättviktigt. Det bereder inga svå-righeter att hitta sånger som idagkan tyckas smått parodiska. Detmest beryktade exemplet är sä-kerligen tonsättningen av DanielFallströms "Ställ flaggan, så jagser den ...!" med fortsättningen"när jag en gång ska dö"! Jag harsjälv kommenterat romansen imin avhandling och Lennart Hed-wall tar på ett flertal ställen uppsången och han skräder inte or-den: "Här torde det goda om-dömet totalt ha svikit både tex-tförfattare och tonsättare, ochvärre fosterländskt pekoral fårman leta efter [...]".4 Nu nyligenhar Hedwall ägnat sången en heluppsats och man kan naturligtvisfråga sig, som han själv gör, omdet är lönt att ödsla möda på "ettsådant missfoster" (uttrycket ärHedwalls eget).S Men han kom-

4 Hedwall, 1973,s. 340.5 Hedwall, 1993,s. 76

mer i alla fall fram till - och därär jag helt överens med honom -,att det onekligen är intresse-väckande att utröna varför Alfvenvalde en så pass tvivelaktig litte-rär skapelse. Han lyckas ocksåvisa, att sången säger en hel delom Alfvens förhållande tilltonsättning av text överhuvud ta-get, och det är genom att lyftaupp resonemanget på den princi-piella nivån som uppsatsen är såfascinerande.

"Text mättad av stämning ochkänsla"

Man kan fråga sig varför HugoAlfven så nogsamt tycks undvikadikter av högre litterär halt.Alfven har emellertid en gångframhållit att textens kvalitetsträngt taget inte har någonstörre betydelse för tonsättarensmottaglighet. "Ett poems lämp-lighet eller olämplighet för musi-kalisk behandling, har intet somhelst att göra med diktens litte-rära eller konstnärliga kvalitet ifråga om form och innehåll. ,,6Vad han söker i en sångtext ärinte "filosofi eller kylig kon-templation", utan ett stoff som är"mättat av stämning och känsla".Det är ett intressant påstående.Stämning och känsla är alltså detviktiga; utformningen spelaringen roll. Det finns faktiskt inteså många tonsättare som vågatuttrycka sig så krasst. Här berörAlfven grundläggande och omdis-kuterade frågeställningar i ro-manskonsten. Man hör ofta på-ståendet att verkligt högtståendelyrik varken kan eller bör tonsät-tas. Det är en åsikt som åtmin-stone jag inte vill skriva under,men jag är å andra sidan böjd atthålla med Alfven om att diktenskvalitet inte nödvändigtvis äravgörande för om resultatet skabli en högtstående romans. Manbrukar i det här sammanhanget

6 Yttrandet finns i ett brev till Jo-han Bergman 1912 och finnsåtergivet av Hedwall1982.

5

hävda, att det är vad tonsättarengör av dikten som är det viktiga,hur sångtexten fungerar i sittmusikaliska sammanhang. Menvad är det då för stoff, vad är detför ämnen som Alfven dras till?

hänvisa till Schubert, som intealltid var så nogräknad med denlitterära kvaliteten på sina texter.Det gives här inte tid att disku-tera det här i och för sig oerhörtintressanta problemet. Jag nöjermig att påpeka, att det är viktigtatt skilja på begreppet dikt ochbegreppet sångtext. Jag vill

Pioner.

Andante, qnaai AdagioIIngo ~lfn·n.

SÄNG.do!_ta: muil. oca

!

: F ;sa _ lig _ het.

~~~ Jotc b~~

då rsgmns drop , par~

=C,e J.b.•••.

~. -I~· - I r:9ii.

rit ---- i".I

y

Il

•..8A~i Ab~ i

;..Men liksom tröt.ta syn.der, tunga, dystra..

t. I ~F~~C~I'; .if J q~~ .• ~~~ ,q~

J I~;:-== l=-! ~l IIl. I, A, ~bZb~ Fl

eJ ~ ~ ?J05- tf ~ ~ br6> ...I I IA.br. L. 4%:1

6

Inspirationskälla: naturen

Hans inspirationskällor är två:naturen (enkannerligen den sven-ska naturen) och kärleken tillkvinnan (inte nödvändigtvis densvenska kvinnan!). Inte hellerdäri skiljer han sig från de merortodoxa romanstonsättare som

1.

, •..

Ii

_ man _ de pi. _ o;ner

Il

I" Tempo l. Och me. dan än som orusma l'IlrPur. to ner ifl

~~ ~A q~~ f· q! • h!~+-..,. h-t- •• !.4 ....

h PP1b•. ~,.1 ~ I;.. ~ -I;..

el r r

Ahr. L. '~21

jag valt att koncentrera intressettill i min avhandling. Han harsjälv vittnat om hur naturupple-velserna burit frukt i musikaliskakompositioner. Redan 1899beskrev han i ett uttalande iSvensk Musiktidning hur hansbästa ideer "kommit under natt-liga stormiga seglatser" och han

hävdar eftertryckligt, att han"under ströfvandet i skog ochmark mottagit lika djupa och ut-vecklande intryck af både estetiskoch filosofisk art, som af de storaklassiska och moderna mästare

1\ I

I'; svar. • ta. ~ul len. lö • sa. blomblad da. la.,

q~ ~ ltC~f: hq~q~ bh_ ~~

~Il

=~ L___• .. Ee ~I'; - - -

/\ ~ ~ ~ 4* b.,.

., .• ... q~ /.:i .• .•'lSl ~

3; f i l ,en ~ samt och gällt 8---.

A 1~,,-: 80m

1/\ ;::~ . ~qin ~~~~ ~el ..•

lr.P~lUI(6 .if-LJ~ - .•.. JlAiili, A-. q~

/I b .••• • A <, .ij~

Ii •...... .. 6- v ---

l1\

liT e • ~ga· pIlS. sic.ner 8--- {i. o • lama 1 af. toD-dlmma.n

A1~~;/\ ~, - I I

-~ '!! -~ W.1 A .G~[eJ" ~~~.6Jo'--:::::- ~I -~.--1- Au"~~b~ . __ IL ~-=--- 1\ I-...~:

~~------~., ä.•• b .• 7.:...1 I I

-I

och filosofer jag älskat att för-djupa mig i".!

Anders Österlings dikt"Pioner" är en sådan dikt därnaturen får bilda bakgrund till ettstämningsmåleri. Scenen är enpark. Ett stilla försommarregn

1 "Hugo Alfven", Svensk Musik-tidning 1899, s. 73.

7

faller (och det fmns antytt ipianoackompanjemanget). "Detdoftar mull, och parkens blom-ster blunda i salighet", och motden stillsamma och lätt me-lankoliska bakgrunden blir pio-nerna röda utropstecken mot densvarta jorden. De står i afton-dimman och glöder och talar en-samt och gällt om eviga passio-ner:

Inspirationskälla: Kvinnan

Kärlekens betydelse för Alfvensmusik har ofta påpekats, och detär påfallande hur ofta hans kom-positioner beskrivs i sexuellatermer - begrepp som potens,resning, "erotisk oänd-lighetslängtan" (!)1 återkommer ikommentarerna. Rangströms litespydiga karakteristik av hans 4:esymfoni fäster sig gärna i minnetvare sig man vill eller inte. Rang-ström talar om hur Alfven kör"sina musikaliska eroter i fyr-spann till den stora havserotiskaoljefärgstavlan [...], en nakenstu-die i skärgården, som på sin tidväckte sådant uppseende. Nu-mera äro vi ju icke så pryda avoss inför avklädda herrar ellerdamer, men vi ha intrycket av attdessa två människor, soloröster iorkestern, vilka enligt symfoniensprogram tillbringa en kulturaftoniStockholms yttre skärgård, dockjämra sig en aning för mycket iförhållande till den enkla akten."2

Hugo Alfveris förhål-lande till kvinnor tillhör väl demer omskrivna partierna av hansbiografi. Hans ofta citerade kär-leksförklaring till Kvinnan (medstort K) förtjänar att återges äveni det här sammanhanget:

1Pergament, 1943, s. 782 Rangström, 1948, s. 224.

8

Jag led av ett karaktärsfel,som jag förgäves sökteövervinna och tygla. Detblev visserligen en allt ym-nigare flödande inspira-tionskälla, men å andra si-dan vållade det mig oftastora obehag och drev migin i besvärliga situationer,som jag ibland hade allmöda i världen att klaramig ur. Detta karaktärsfel

var att jag inte kunde ståemot kvinnlig skönhet ochtjusningskraft, förälskel-sens guldskimrande poesi.Det var inte en viss, be-stämd kvinna jag älskadeoch förblev trogen; utandet var KVINNAN, könet,i alla dess skiftande,förtrollande uppenbarelserjag älskade - sak sammaom gestalten hade gula,bruna, röda eller svarta

2

Ved huset. - Aftonstämning.

Andante Hugo Alfven, Op. 21.

Så.ng.fl, -

-' Jeg stod, Gtid veed hvor laen - ge,Jag- stod, Gud Tlet hu.,. län - g~,

fl I ~ , ~~ i.4:_1 ______

~ I -r---.. ,

1-' T.~~, 'I " I

IfFf:J~· j) .l ))J .p~ :;.-

.J. L. J, - ":

I

Pi&no.~

fl - ~.• ...-' hael , det uiod Hu Y sets Pil- [ej tun Af - ten - stjer - nen lys - te,

d.,.iim, - man - d6 Tliå h~n-nes bon - ill~; . blott af - ton - stjiiro - nan lys - te,

fl , ~ I ~--' -- tir p T- ~... : T' •. f: ~r'- - mf =--,===-- l , I , I~

:v •• • .•. .. I

fl,

IJ 19 det blev mörkt og sil - de, og det blev mörkt ~gmot him - 1411s blå fö •• - to - nj7l~, mot him lena blå for -

fl~ k~ ~ ~: :

liT -.I "~: T .• •. - yT·P ;::.. ;::.. Pf I " ~

:

l~. ~: 1

fl -i-' sil - de. Men fra Bil - ko - nen traeng - te i --

t.,.än~ - de ito - ning, jJ[~n f.,.än bal - ..con - ~enfl --- <, $: • ,.. .•

-' "* ;:I"'-*" 'j II' -.:; ~ ~J. CJ r, ~ b. .j.---

I l ,.rr-

I ·r- ..r- -----Abt. 1..397:1.6048 C. G. Röder, LIL Et&bl, Leipzlr;.

lockar. I alla dessa formerträffade jag på djupet enoch samma fascinerandevarelse: KVINNAN medsitt outgrundliga hjärta ochsina tankars ljuvligt för-bryllande spel, och henneförblev jag trogen.'

Det är kanske, som Sven G.Svenson konstaterat, en smulabräcklig advokatyr som Alfvenanför som försvar för sitt flyktigahjärta - "trolös mot kvinnorna,men trogen mot kvinnan!" ärSven G. Svensons koncisasammanfattning av argumenta-tionen - men det är å andra sidantydligt att han själv upplevde det

1Alfven. 1946, s. 248 f.

Blom - ster ,blom - ster - _ Dim -

just så som han uttrycker det.2Det finns, liksom i den sången vinyss hörde, "Pioner", något obe-vekligt i kärleken enligt Alfvensuppfattning. Passionerna tar ho-nom i besittning - han råder inteöver sina känslor, han är oskyl-digt offer för uppflammande för-älskelser. Det är naturligtvis ettbekvämt försvar för en ravaillac,

2 Svenson, 1989, s. 255.

3

- ten - de _ Ac -- tia har - - mo _

Il - - ---~ len, - - fra. Him _ len.- - -mel, ___ från kim - - len.

t} ~ ----:--~ .- ~ i i ,~~ .•. •. _v ~ I "t =::=a! ppa tempop~ ~ ~M. t ~ ~1 ~ r- "'.:l

:

I L v i i J ~ ..l

Abr.L.!In,. 150~8

9

men citatet visar också, och jagtror att man bör ta honom på all-var, att den lättantändliga kärle-ken också vållade smärtor förAlfven. Samtidigt gav kär-leksupplevelserna och smärtornaockså nytt livsmaterial att om-stöpas i musikalisk form, exem-pelvis i romanser.

1903-04 tillkom "Mariassånger" till Emil Aarestrups dik-ter, mitt under den första stor-mande förälskelsen l MarieKröyer, som så småningom blevhans första fru. Vi kan nog lugntutgå ifrån att känslorna somsångsviten uttrycker är Alfvensegna. Samlingen är inte enbart,som man kanske kunde tro, ettexempel på blind, oreserveradförälskelse. En sång talar redanom slitningar och svartsjuka ochden sista, "Angst", uttrycker ång-est inför utsikten att förlora kär-leken. Men den första sången,"Ved Huset" (på svenska av nå-gon anledning översatt till"Aftonstämning"), faller natur-ligare in i bilden av tonsättarensom ung, otålig friare. Dikten ärrentav en Romeo och Julia-scen,där diktjaget står under bal-kongen och hör ljuva toner somtränger ned genom blomster-prakten.

llUVens kanske mestkända kärlekssång skrevs långtsenare, 1946, till hans andra fruKarin - lustigt nog också den tillen dansk text: "Saa tag mitHjerte" av Tove Ditlevsen. Deninnerlighet som tonsättningenutrycker är gripande. Där är kan-ske Alfven naknare i sin käns-loyttring än tidigare, där han bersin älskade att ta emot sitt hjärta,"sitt stolta, starka hjärta" som nukan "knuses, men kun af dig".

Patriotiska sånger

Som jag nämnde inledningsvis ärett betydande antal av sångerna iverkförteckningen nationella,uppbyggligt patriotiska sångeroch stundom också hyllningar avmer lokal prägel. Vi har väl idag

10

en tendens att betrakta alla dessafosterlandsivrande verk och hyll-ningar till alla upptänkligalandsändar - en genre som odla-des flitigt omkring sekelskiftetoch några decennier efteråt - somverk som blott och bart är till-fällighetsverk, verk som tonsätta-ren ägnat minsta möjliga möda.Vad gäller Alfven åtminstone,förmodligen också för en rad an-dra tonsättare, tror jag att det an-tagandet är helt missvisande. Ettexempel är "Sveriges flagga". Imemoarerna beskriver Alfvenhur han t.o.m. förändrat Ossian-nilssons dikt för att den skastämma med hans uppfattningom Sverige. Även Sveriges flaggavar f.ö, ett beställningsarbete;skriven för Svenska flaggans dag1916 på Stockholms stadion (denförsta gången Svenska flaggansdag firades). Alfven såg till attdikten fick en helt annan slutklämän författaren avsett. Ossiannils-son avslutar sin dikt: "Gud ärmed oss, Han är med ett fridsamtfolk." Men Alfven ville inte hanågon "mjäkig fridsamhet", somhan uttryckte det, och ändradetexten till: "Gud är med oss, hanskall bära stark vårt fria svenskafolk."! Alfveris starka känsla förden nationella identitetengenomsyrar ständigt tonsättning-arna - på gott och ont, får manväl säga. Här kan det vara rimligtatt återvända till Fallströms ochAlfveris "Ställ flaggan, så jag serden ...!"

Det är här inte min av-sikt att gå i polemik med LennartHedwaIls både mycket välskrivnaoch uppslagsrika uppsats om"Ställ flaggan, så jag ser den...!",men jag har möjligen ett par in-vändningar. Hedwall är ytterstöverraskad att Alfven skriver enromans till Fallströms text ochinte en mer fosterländskt ma-nande hymn av den art som hangör i vissa andra fall, och somHenrik Karlsson har demonstre-rat i sin avhandling om "BiskopTomas frihetssång". Dessutom

l Alfven. 1949, s. 117 f.

hävdar han att sången saknarmotstycke i svensk sånglitteratur isin kombination av patriotisk textoch musikaliskt utformande somromans. Henrik Karlsson har,som jag ser det, pekat på ett partonsättningar av "Biskop Tomasfrihetssång" som också förenar enenande, nationell dikt med ettromansartat utförande, nämligenJosef Erikssons och Sigurd vonKochs.J Men viktigare är att jagmenar att det är just Fallströmstext som är aven karaktär att dethar frambringat en romans. Detär som tidigare antytts lätt attfnittra åt texten idag, men låt ossför en stund ändå läsa innantilloch ta dikten på allvar.

Ställ flaggan, så jag serden,när jag skall dö en gång,guldkorset i det himmels-blå,de färger som jag älskat så,den flaggan, ännu ger deni dödens sista, tunga stundett brus från haf, ett sus urlund,ett eko af min sång.

Så lyder den första strofen i dik-ten. Dikten är uttalat subjektiv,att säga att den domineras avpersonligt pronomen i första per-son singularis är en underdrift(och ett krångligt sätt att säga attdiktens jag är det viktiga subjek-tet i sången). Texten har visserli-gen ett nationellt budskap, ochdetta brukar vanligtvis medföraen kollektiv appell, ett vi-framhä-vande - men hos Fallström är detendast diktjaget som står i ett, låtoss säga tämligen överspänt för-hållande till fanan. "Ställ flaggan,så jag når den,/ att jag dess sidensmeka kan", "de färger, som jagälskat så" etc. Diktjaget ställer sigi sista strofen t.o.m. utanför män-sklig gemenskap - det är endastfanan och fosterlandet som harbetydelse.

2 Karlsson, 1988, s. 76 ff.

Ställ flaggan, att jag fårdentill följe på min sista färd,de färger, som jag älskatså,guldkorset i det himmels-blå,att när i kyrkogårdenjag, sörjd af ingen, sänksen dag,jag hvilar efter ändadt slag

. på blågul hufvudgärd.

"Sörjd av ingen" och "ändadt slag"- det finns stänk av den sortenstrotsig bitterhet som jag antar deflesta av oss upplevt i barndomennär man någon gång känt sigorättvist behandlad. Och det ärknappast en känsloyttring somlyfter dikten till en högre dignitet.Att Alfven alltså tonsätter Fall-ströms dikt som en romans - ochen påtagligt patetisk och stor-vulen sådan - menar jag demon-strerar förhållandet att romansenäven för Alfven är en ytterligtsubjektiv yttringsform. Här är detden enskildes förhållande tillfosterlandet som ska tolkas -därför blir det klingande resulta-tet en romans.

Man kan göra en bely-sande jämförelse med hans mestkända salutation till den svenskafanan: "Sverges flagga". Ossian-nilssons dikt framhäver ständigtdet kollektiva medvetandet. Fa-nan är "vår gamla lyckas tolk","ingen vredes åska slog vårt tap-pra folk", "Flamma högt vår kär-leks tecken, värm oss när det blå-ser kallt", "Gud är med oss" osv.Det är folket som ska fylkas kringflaggstängerna och gemensamtvårda de svenska värdena. Och dåtonsätter Alfven dikten som enkörsång, som en kollektiv yttring.

Dikter av Ernest Tbiel

Från de nationella texterna ärsteget inte långt till sångerna tilltexter av Ernest Thiel, konstme-cenaten och finansmannen. Dessahar vållat eftervärlden en del hu-vudbry. Dikterna går inte att

rädda undan pekoralstämpeln(hur gärna man än vill), men nå-gra av tonsättningarna har intebara överlevt utan blivit nästandet enda som sjungs av Alfverisromanser. Man kan på nytt frågasig varför Alfven ägnade Thielsklena dikter sådan upp-märksamhet. Han tonsatte 11 avdikterna, och därmed är Thielden överlägset oftast tonsatte dik-taren i Alfvens verkförteckning.Varför? Det har stundom påpe-kats, att Ernest Thiels 10-

gonfalIande goda ekonomi ut-gjorde ett avgörande skäl förAlfven att tonsätta hans dikter(Alfven hade ju som bekant kro-niskt usel ekonomi). Det framgårav Hedwalls beskrivning att dettaär hans bestämda uppfattning.IAlfven skriver själv i Tempo fu-rioso att Thiel "tydligt låtit migförstå, att det skulle glädja ho-nom mycket, om jag ville intres-sera mig för dem", och det låterju som en oblyg påtryckning,"Han fortsätter: "Det gjorde jagockså, ty flertalet var lämpliga förtonsättning." "Lämpliga" - häråterkommer vi till frågan om hurdikterna egentligen bör vara be-skaffade. Thiels dikter är lämp-liga för Alfven, därför att de mot-svarar hans känslor och tankar -inte för att de i sig besitter någotskönhetsvärde. Vad han självtyckte om dikterna berör haninte, såvitt man inte vill se självaundvikandet av värdesättning somett tecken på att också han fanndikterna skäligen svaga, menändå såg sig tvungen att tonsättadem. Innebär detta att han ocksåpliktskyldigt och föga inspireratgick till verket? Inte alldeles sä-kert. Att romanserna i många fallvar beställningsverk tror jag spe-lar mindre roll. En sång som till-kommit efter uppmaning kanvara minst lika djupt känd ochinspirerad som en sång med egetdiktval. Alfvens beskrivning avtillkomsten av "Gustaf Frödingsjordafärd" ger tillräckligt besked

3 Hedwall, 1993,s. 78.4 Alfven. 1948, s. 392.

på den punkten. Uttrycker diktenkänslor som tonsättaren förmårsolidarisera sig med, och som hankan associera till egna erfaren-heter - jag tror Alfven är ett ly-sande exempel på en sådantonsättare - då kan romansen bliett mycket personligt vittnesbördför tonsättaren. Och - det skalltilläggas - inte alltid är det väl tillfördel för vår uppfattning omtonsättaren.

Men hur ska man för-klara populariteten hos en sångsom "Jag längtar dig"? Jag tänkerpå nytt göra skamgreppet att ci-tera Thiels alster:

Jag längtar dig. Jag längtarditt rikeJag längtar mest då du ärnär.Jag längtar alltid, alltid tillditt skönhets rike,Jag längtar dit, jag längtardit, jag längtar dit då jag ärdär.

Så lyder dikten i Alfvens tonsätt-ning. Hur den såg ut i original ärsvårt att avgöra, eftersom deninte finns utgiven. Men detta ärändå texten till Jussi Björlingsparadnummer. Att närmare ana-lysera diktens litterära kvaliteter(eller frånvaron av dem) tordekunna betecknas som enöverloppsgärning. Också Hedwallhar kritiserat "Jag längtar dig".Själv upplever jag att den tonsätt-ningen tillhör en kategori därsången eller romansen blir enröstvehikel. Det låter kanske somett egendomligt uttryck, men detjag menar är att sången närmastblir en förevändning för den en-skilde sångaren att exponera sinrösts välljud, där hans röst hittarde rätta formanterna. Det är ensång som' alla sångare älskar,därför att den är tacksam, de ärpå hemmaplan. Rösten blir vikti-gare än sången.

11

ver sig befinna sig i. N ågra avAlfvens romanser kan sägas sor-tera under den kategorin'Trubadurens ande" (text AndreaButenschön), ett par av de mernietzscheanska Thiel-sångema,och en sen romans: 'Taltrasten"med text av Kerstin Hed. Sångenär skriven 1941 då Alfven för gottslagit ned sina bopålar här iTibble. Sången är skriven i folk-ton och Alfven solidariserar sig

Själsbikt

Det finns ytterligare ett områdedär romansen blir en naturliggenre för Alfven. Romansen kanockså förmedla själsbikt på ettmer professionellt plan - kan for-mulera konstnärliga ställningsta-ganden eller ge uttryck för densituation som tonsättaren upple-

Taltrasten.

Hugo Al!ven.

sit- ter i en y - 'Mg t3ll i Iu - m-skogens göm - ma, han lc1n ej si- som

1\ ==-- 7rof

.,larm slå blöllld sky-ar-n:L sin drill; men djupt i skogens sus och S\-:UIdjr äls-kar ban au

fl - - ~I., ... ,

CT ~ -1---" ~~ If ~I'II-~~- ~~ 4~1~~1 I_I

i '.j ..! . · . :(-=ytt4e - get sprak och SJung- 3. som han ,"i.II, att

Coppig!:t '042 by",B. Carl (jehrm:l., MnsikC"orllB'.5totkholm. C. (j.se 64

12

4

helt och hållet med Dalarna ochmed Dalarnas folk. Kerstin Hedtillhörde ju den s.k.Hedemoraparnassen, och diktenkan nog ses som ett rop från enskapande konstnär som i sin geo-grafiska avskildhet varken upp-märksammas eller förstås av an-dra. Dikten handlar om fågelnsom sitter gömd i furuskogen därhan får drömma och sjunga påsitt eget vis. "Och mången främ-

Alle"'rett~fl -== ~ CiCOlZ n.l2.

.,,.. - la. på sitt o - get språl.: och sjunp han vill.__ A-

1\ -.,...--. ~ - ~ -r r- r..::r

r c ,[_ 'I.~ I

--==== f~ ,_--i:'>. ~ -=-~j) ~ ...L .4 .J

: ==

1\

1\ ,I ,

- Och m1ngen!rämliDg 513.11-nar nog och

~

fl

I. II I I ...•

:111-'--""1 ~,

==-- mt'

-hör hurtrasten ta - lar, men rat - tar stä== l.:l:ulgur !u - ru-dllllgen s'"31 Vi--- --

.•.~•..• -, '. '\ .•. ,I~I~ , ~_ ~I_-.-:...

c.

ling stannar nog och hör hurtrasten talar, men fattar ickestämmans klang ur furudungensval." Men Alfven förstår ochställer sig jämsides med Dalarnasbefolkning (man kan' t.o.m. höraekon av "Gammal fäbodpsaIm" itonspråket) - här är hans hem:"Vi enkla folk bland ås och skog,!vi barn av karga Dalar/förståoch älska sången/ av vår hem-bygds näktergal."

Vi ska avsluta med en av hans imina ögon absolut mest högt-stående sånger - "En båt medblommor" till Oscar Levertinsskönhetsmättade dikt. "Här har[...] hans oändliga skönhets-trängtan fått sitt allra vackrasteuttryck", skriver Hedwall i biogra-fien.! Det är en storslaget anlagd

l Hedwall, 1973, s. 321.

alenrpo1\ =- p.,.

..enk-la tolk bbnd ål! och skog, vi barn :IV er • ga Da ur fik • stå och äls-ka

Å .)., I I ~ atl!llIpo

01 ~ IV· •••• "I ., ,+~. I I~,,'"'r ~ IR +JlItf

I".~I===-p l~J , L.-. I•...'-

"'--' r .. 1 1I

r:r f

1\ All1~:~; ---- pp dol,,/!

gaL__ . A - ...1\ .

I,•.. ~II ~ ~ lA 111

,

I I~ 11~ 11< .~], J. .d

h 'ltI.

sång, som förenar Alfvens tvåstora motivsfärer - naturen ocherotiken. Här är dikten också fär-gad av den dödsfixering hosAlfven som man ofta har påpe-kat. Döden blir livets"kontrasubjekt", som han självkallar det och som i den andrasymfonien representeras av ko-ralen "Jag går mot döden var jaggår". Bakgrunden till sången harhan beskrivit utförligt i första

delen av sina memoarer.! Hanhade under en sommarvistelse iStockholms skärgård förälskat sigi en mörkögd skönhet, tillikakonstnärinna och i memoarernakallad Nanny. Vid det avgörandeögonblicket, då den omvälvandeupplevelsen infann sig, befannhan sig en höstkväll i båt på hem-väg från kvinnan och råkade utför dimma. "Det var som att seglaimjölk", skriver han, men genomatt dimman låg lågt kunde hanskymta stjärnorna genom töcknetoch lyckades styra båten i hamn.Upplevelsen av att styra mot detokända och veta att han när somhelst kunde gå på en grynna,samtidigt som han kände attförhållandet med konstnärinnanohjälpligt tycktes brista; den upp-levelsen dök upp i minnet drygt25 år senare när Alfven lästeLevertins dikt. Skildringen avungdomsupplevelsen och dessaktualisering vid diktläsningen ärbelysande. Så fungerar en ro-manstonsättare! Ture Rangströmoch Josef Eriksson har gång pågång beskrivit hur lyrikläsningframkallar minnen av egna erfa-renheter och väcker toner till liv.Så Alfven får kanske ses som enäkta romanstonsättare ialla fall!

En båt med blommor he-ter dikten, och Levertins text ärverkligen blomsterprunkande.Björn Julin, som har analyseratLevertins lyrik, har påpekat attblomsterprakten i dikten för tan-karna både till bröllops- och be-gravningshymn.J Det är en kär-leksdöd som återges. Först i dö-den förenas det älskande paretslutgiltigt, först då fulländas kär-leken. Som dikten avslutas: "Denstund, som släcker sista stjärne-flamman/ beskär en högre fröjdän livet kunnat - / en båt medblommor glider ut på havet." Ochliksom båten glider ut på havet,ut till det obestämda, ovissa, tilldet vi inte kan ha någon vetskapom - på samma sätt avslutasAlfveris romans i ett frågetecken.

1Alfven, 1946, s. 304 ff.2 Julen, 1961, s. 113.

En båt med blommor.(08c~r Levert ia.)

Moder-ate.

Hugo Alfven,Op.44.

SÄNG,

En båt med blommor

fl A~tL~ A~~-~A b*~ b#

~ •.. - ''1' If ra: ,rpp

~~q.g.. ~~~ A

~:

- - - - .. ~ -PIANO l

~.•. .• ~.• .• --:

gli. der hort mot ha. - vet med blad, som hös-ten bränt, kringtort och ma.s- ter

~~~~~'- .-

I\'~~l1\ if: ~ ~~ A

~ ~ - ~ :::!:-..-77

A ~:

~ u ..:,;s;VQ· . -~: ~"CJ" --"CJ"

*.•

och däc -ket i rör -

A # ~ b~~~-

#~

pp"~iW'~--.......;;.r -v --== -=--

A A~.- ~ '" .~-r-=-------1 ~:~~

_ .. -. t - ':r:-' ~-f'-_ t h. --blek-nad prakt be - gra-vet a.v slock-nad. vallmo och av vis-sen as - ter.

q# ,~- bb.a.. .- fl1\ b r-t~ ~ ~. .JII..

~ --=< lb~ !L~ ILL~ ..o. 4~~ .•- - -

*

"Orkesterns tjugoen första takter,där dödens töcken sveper kringskaldens farkost med de båda äl-skande, som stilla glider bort motintighetens hav, är inte annat änen skildring av min egen upple-velse under den höstliga förnatt,när dödens töcken svepte kringmin egenfarkost."

Litteratur: Alfvens folkvisor genomlystaArrangemang av folkvisor för kör ärämnet för en uppsats i musikvetenskapsom Jörgen Grundström lade fram ivåras vid Uppsala-institutionen. "Fagrasmå blommor" , som är uppsatsens titel,behandlar dels Alfveris syn på folkrnu-sikbearbetning, dels hans kompositoris-ka tillvägagångssätt. Vad gäller det se-nare, såjämför Jörgen Grundström (självkörledare i Uppsala) bl.a. versionernaför blandad kör med dem för manskör.Alfveris stora körkännedom slår tydligtigenom: manskörssatserna är mer sam-

Alfven. Hugo, Första satsen,(Sthlm, 1946).

Tempo furioso, (Sthlm,1948).I dur och moll, (Sthlm,

1949)Hugo Alfven berättar.

Radiointervjuer utg. av PerLindfors. (Sthlm, 1966).

Hedwall, Lennart, "Ställ flaggan,så jag ser den ...!En an-norlunda aspekt på HugoAlfvens svenskhet."Svenskhet i musiken,Skrifter från Musikveten-skapliga institutionen nr 7,Stockholms universitet,(Stockholm, 1993). red.Holger Larsen.

Hugo Alfven. En svensktonsättares liv och verk,(Sthlm, 1973).

Julen, Björn, Hjärtats landsflykt.En Levertin-studie, (Sthlm,1961).

Karlsson, Henrik, "0, ädlesvensk!" Biskop Thomas'frihetssång i musik och po-litik, diss., Kungl. Mu-sikaliska Akademiensskriftserie nr 59, Skrifterfrån Musikvetenskapligainstitutionen, Göteborg, nr19, (Sthlm, 1988).

Pergament, Moses, Svenskatonsättare, (Sthlm, 1943).

Rangström, Ture, "Musiken", Vårtids konst och diktning iSkandinavien, red. F.Brandt, H. Shetelig och A.Nyman, (Kebenhavn,1948), s. 213-242.

Ruden, Jan-Olof, Hugo Alfvenskompositioner. Käil- ochverkförteckning utarbetadpå uppdrag av Hugo A/fvenstiftelsen. Publikationer ut-givna av Kungl. Musika-liska Akademien, nr 11.

Svens on, Sven G. Tre porträtt.Skalden Nybom, CurryTreffenberg - en moralist,Hugo Alfven, i kamp motålderdomen, (Sthlm, 1989).

manträngdaoch dessutom skrivna i högretonarter för att utnyttja mansstämmor-nas register.

Alfveris syn påfolkmusikarrangemangställs mot den tyskfödde Johann Chris-tian Friedrich Haeffners, vars koralarta-de bearbetningar länge tillhörde stan-dardrepertoaren hos de uppsaliensiskakörerna. Grundström menar att Alfvensfolkvisesatser utvecklades från en ar-kaiserande stil till en allt större frihetfrån sådana konventioner.

GUNNAR TERNHAG

BIS CD-S85: Hugo Alfven: Svitur Bergakungen; Symfoni nr 5,a-moll; Elegi ur Gustav II Adolf.Stockholms filharmoniskaorkester, dirigent Neeme Järvi.Kombinationen av Symfoni nr 5, svitenur Bergakungen och Elegin ur Gustav IIAdolf hör till de mest homogena i Nee-me Järvis serie med Alfveris symfoniermed Stockholmsfilharmonikema, nufullbordad på fem BIS-CD. Även omhuvudnumret, den svårförlösta femtesymfonin, inte hör till de mest levandeeller musikaliskt värdefullaste av ton-sättarens verk har det obestridligen ettstort biografiskt intresse, i synnerhet närdet som här ställs mot Bergakungen, urvilken Alfven också hämtade materialtill symfonin. Del vis kanske på grund avbristande ideflöde. delvis med ambitio-nen att rädda den åsidosatta balettensmest inspirerade ingivelser också i ettannat sammanhang än i den i sammasyfte sammanställda sviten. Även tillGustav II Adolf-sviten finns tematiskabindningar av betydelse för en djupareförståelse av Alfvens tänkande.

I Alfvens formmässigt oftast i detnärmaste fulländade och i detalj kalky-lerade kompositioner är en uttrycks- ochinspirationsmusiker som Järvi inte påsin mammas gata. Alltför sällan kännshans tempoval kongeniala med Alfvenspersonstil: Järvi har ett lika envist somolyckligt sätt att genom att manipuleragrundpulsen få musiken att kännas an-tingen rastlös eller bli i det närmastestatisk. Märkligt nog kommer inte ensAlfvens virtuosa och eleganta instru-

mentation riktigt till sin rätt i BIS-ski-vornas ljudbild då den drunknar i ettslags onyanserat buller. Redan de tvåinledande satserna i sviten ur Berga-kungen är exempel härpå: Besvärjelsenblir en visserligen kraftfull men ocksåalltigenom opoetisk gest, Trollflickansdans utan det blonda, sensuellt återhåll-na raffinemang t.ex. den drömska melo-diken uttrycker och som nu okänsligthastas förbi.

Femte symfonins första sats besitteren formell slutenhet som med all rättgjorde Alfven så nöjd att han inte komvidare; detta måhända också beroendepå satsens djupare innebörd av person-lig uppgörelse för honom själ v. Järvi hartyvärr också svårt att gjuta samman sat-sen utan att jäkta eller segdra och musi-ken lyfter endast periodvis i ett slagskorthuggen desperation som varkenförbereds eller får nödvändig bredd iuttrycket. Den vackra långsamma sat-sen får däremot klinga ut i ett sångbartandante medan Järvis försök att emfa-tiskt dramatisera den skurrila tredje sat-sens besynnerliga musikaliska tomgångär dömt att misslyckas. Även den sistasatsen är i sig alltför episodartad i sinaförsök att hitta en väg ut ur symfonin föratt övertyga, trots Järvis energiska ge-stik.

Inspelningens värde är således främstdokumentärt: även om det kan ifrågasät-tas om man verkligen gör tonsättaren entjänst genom att fixera ett egentligenaldrig avslutat verk på skiva kan symfo-nin nu för första gången bedömas i ettstörre sammanhang också

15

Sammanfattningsvis framstår Järvisnu avslutade Alfvencykel som ett ambi-tiöst anlagt projekt med ojämnt resultat,främst beroende på dirigentens tempe-

ramentsmässiga okänslighet för Alfverisindividuella, på en gång spirituella ochlidelsefulla musikertyp.

som klingade musik. Av de övriga ver-ken finns redan tidigare konstnärligtöverlägsna versioner - Elegin ur GustavII Adolf tolkas av Järvi korrekt ochaningen raskt men utan den inre, medi-tativa ro man vant sig vid lex. hos en

dirigent som Stig Westerberg.

JAN KASK •

Ingvar Lidholm tar emot pris och medalj ur ordföranden Gunnar Petris hand. Foto: Jan Olof Ruden

Alfvenpriset 1993

Ullvi bys kyrkbåt med roddareanländer med honoratiores tillAlfvengårdens brygga där spelmänfrån Tibble tar emot. Foto: Jan OlofRuden

Den traditionella ramen kring ut-delandet av Hugo Alfvenprisethar sedan 1992 förstärkts med envärdig upptakt: Ullvi bys kyrkbåtmed besättning i sockendräktkommer med pristagare och ho-noratiores på älven till den ny-byggda bryggan. De mottas därav spelmännen som sedan uppepå tunet lägger den folkmusikali-ska grunden för ceremonin.

Nytt inslag för 1993 var att sti-

pendium av uppmuntranskarak-tär gavs åt tre elever vid Musik-konservatoriet i Falun, nämligenKristina Ebbersten, Peter Roosoch Catarina Landgren. Som tackframförde de ett eget arrangemangav Alfvens Saa tag mit Hjerte.

Årets kör var Gösta Ohlin s Vo-kalensemble, som framfördesånger av Alfven och årets prista-gare Ingvar Lidholm.

Lidholm, som erhöll en pris-

summa på 75.000 kr och guldme-dalj är ett av de tyngsta namnen iden svenska musiken och hansverk Kontakion har ofta stått påStockholms-filharrnonikernasprogram vid utlandsturneer. Lid-holm har därigenom intagit plat-sen som nationell symbol.

Tonsättaren framhöll i sitt tack-tal sina starka band med traditio-nen.

17

Al t v e n sfäbod iMoberg

AV LARS LEKSELL

Back Gustaf Andersson,här assisterad av GunnarTernhag berättar omMobergs fäbod.Foto: Jan Olof Ruden

Vad vet man om Hugo Alfvens ägandeav fastigheten här i Moberg? Om manstuderar den litteratur som handlar omAlfvens liv i Leksands kommun hittarman inte mycket som handlar om hansvistelse här. I Lennart Hedwalls bok"Hugo Alfven. En svensk tonsättares livoch verk" finns dock följande rader:Den 1 november 1947 ansåg sig Alfventvingad att sälja det fäbodställe i Mo-berg, Dalarna, som han köpt i sambandmed Tåltbergsgårdens uppförande 1908och han således ägt i 39 år. Flera avstugorna i Moberg hade dåflyttats övertill Täl/berg och renoverats. Han vardock glad över att köpet gick till en avhans äldsta vänner, Bertel Linder, somvar samme man som hjälpt honom urknipan i samband med utmätningen iUppsala 1935.

Vid Leksands tingsrätt finns handlingarsom visar att endast köpekontrakt upp-rättats 1909, samma år som dåvarandeägarna Nygårds Karl Olsson och AndersKnutssons i Söder Bergsäng hustru KarinOlsdotter fick lagfart.För att Hugo Alfven sedan skulle erhållalagfart måste år 1942 en tilläggsboupp-teckning göras efter änkan Karin 01s-

18

dotter Knutsson i Tibble, som avlidit1931. Dödsboet efter Karin Olsdotterupprättade sedan ett köpebrev å fastig-heten här i Moberg som såldes för enköpesumma av l 000 kr.Den 25 juni 1942 erhöll Alfven lagfartpå Moberg. Fastigheten ägs idag avBertel Linders son Per Linder bosatt iStockholm.

I Hugo Alfvens bok "Tempo furioso"berättar han i sina brev till sin vän pro-fessor Oscar Quensel om sina bekym-mer med flytten av stugorna från Mo-berg till Tällberg.I ett brev daterat "Gästgivargården,Leksand den 28 januari 1909" (Tempofurioso s 2(0) skriver Alfven bl aBorta i obygden påträffade jag härom-dagen i ettfäbodställe en god lada, somkunde rymma kammaren jämte vedbod.Bredvid ladan fanns ävenledes en godmindre ladugård. Båda husen av präk-tigt timmer. Dem kunde jag/å köpaför25 kr. stycket samt överförda till Tåll-berg/ör sammanlagt 50 kr. Alltså en to-talsumma av 100 kr. Det är oerhört bil-ligt.Men den dagen fick jag uppleva någotännu märkligare, då jag några timmar

senare kom till ett annatfäbodställe.Hela egendomen var till salu; och ettsågverk spekulerade på skogen. Husenvoro hänförande ålderdomliga och itypen sällsynt vackra. Timret idealiskt:inte e n skadad stock! l händelse att detblir affär mellan ägaren och sågverket,slumpas husen bort, och då kunde jagfåköpa ett härbre, en mindre håbod, enladugård, ett litet stall och en stuga,vilken innehåller förstuga, ett mindrerum och ett stort rum med öppen spisel.Ryggåstaket uppbäres av grova stockar.Dessa fem hus finge jag då tör samman-lagt 150 kr. Det låter otroligt, men ärdock sant. Transporten till Täl/bergskulle kosta omkring100 kr. eller kanskenågot mer, om man inbegriper nermärk-ningen av byggnaderna.Han återkommer till kostnaden för trans-porten till Tällberg i brev "Gästgivar-gården, Leksand den 2 februari 1909",Jag skall nu ackordera med någon bon-de, som går utan vinterkörning, att fåbyggnaderna flyttade till Brantberget.Och då dessa hus icke nödvändiggöraen byggmästares tillsyn vid nermärk-ningen - såsom fallet var med BölMases stuga-hoppasjag kunnafå helatransportaffären, inberäknad nermärk-

ningen, för 150 kr. Jag betonar ordet,hoppas'. ty Mobergsfäbodar, där hus-en stå, ligga styva två milfrån Tällberg.I varje fall räcka dock absolut säkert de400 till hela affären- a Il t inbegripet.

Det fanns dock komplikationer, vilketframgår av brev "Gästgivargården,Leksand den 9 februari 1909"Det jäbodställe man vill sälja, liggerhögt ovanför en liten by, som heter Ki-len. I mitt sista brev omtalade jag, attfäbodstället kallas Mobergs fäbodar.Platsen rymmer två gårdar med tillhö-rande åkrar, ängar, hagar och storskog.Den av gårdarna, om vilken jag talat,äges icke aven person - som jagfelaktigt trodde - utan av t r e, tresyskon. Brodern är sågare och vistas ide uppländska skogarna. Systarna bo iStockholm. Den ena är gift, och hennesman befinner sig för närvarande i Tib-ble. Dessa kringspridda hade kommitöverens om att sälja egendomen i Mo-berg; och till den ändan hade brodernlämnat en skriftlig fullmakt, underteck-nad endast av honom själv, till Lek-sands-Norets barberare, att försäljaegendomen till ett pris som icke fickunderstiga 1000 kr ....1barberaren! nämnde då att han fått iuppdrag att sälja den ena av gårdarna iMoberg med tillhörande jord och skog ...Jagfor då till Moberg ochfann bygg-naderna så över all förväntan goda,både ifråga om utseende och virke, attjagföreslog attfåköpa alla, med undan-tag av höladan, vilken jag ansåg migkunna undvara. För dessafem beräkna-de !barberaren Kockens! Kalle 150 kr .

...VägenmellanMobergoch Tällbergärmycket svår, backig och klent hållen,vilket jag tyvärr inte visste, då jag skrev.Transporten av de söndertagna husenkommer därför säkerligen att kräva desom maximum beräknade 200 kronor-na. I mina kalkyler ingår förhoppning-en, attvidjordensförsäljning !till kring-boende bönder! få igen dessa 200; ochblir det något över, ja, då är det alltidnågon valuta för all ängslan och mödajag haft,för attfäbogården ej skulle gåmig ur händerna.

Det lyckades honom dock att förvärvastället vilket framgår av brev daterat"Leksand den 13 februari 1909"Käre Professor Quensel!Hjärteligen tackför pengarna ...Gryeks-bo har nu köpt skogen i Moberg för deöverenskomna 600 kronorna ochde åter-stående 400 har jag inbetalt till egendo-mens säljare. /Den kostade alltså 1.000kr till slut/oI början av nästa vecka skall transpor-terna begynna. Två bönder i Tällberg halovat mig att köra/ör 6 kr. lasset. Menjuflera bönder jag kan få, dess bättre är

det, ty det är ansträngade för en ochsamma häst, att under längre tid dagli-gen göra en 'vända' på omkring 4 mil.En erfaren körkarl uppskattade bygg-naderna till 28 lass, om föret ej blirsämre. Omallaköraför6 kr. lasset, blirdet 168 kr.för alltsamman. Skulle någrabönder icke vilja köra under 7 kronor,blir dock den beräknade maximumsum-man, 200 kr., icke överskriden.

Nedan: Altvens fåbodhus i Moberg somhan innehade 1909-1947.Foto: Jan Olof Ruden

19

Annika Broström: Bergakungen: en ba- kapitel i svensk balett- och romantiker. Visserligen skrevmusikhistoria har Annika Sibelius en hel del musik med

lettpantomim av Hugo Alfven : ett försök Broströms uppsats ett stort titlar som inspirerats avtill rekonstruktion. 60-p uppsats Stock- värde. gammal fmsk mytologi och

holm, Teatervetenskap ht 1992 Skall några kritiska syn- folktro, men några traditio-punkter anföras gäller de nella folkliga tonfall använ-några defmitioner och den de han sig inte av. Däremotmusikaliska nomenklaturen i har man påvisat hur nära hans

Det mest värdefulla med tressanta upphovsmän och en övrigt där författaren ibland egenartade melodibildninggrammfonbolagens stora intressant produktionshisto- hamnar vilse. Under rubri- rned sin avsaknad av upptak -satsningar på att spela in det ria". Till den senare hör för- ken "Några viktiga definitio- ter och sina ofta korthuggetmesta av vad vissa tonsättare stås den berömda upphovs- ner" står att läsa att den ro- fallande slutintervall står detåstadkommit är inte alltid den mannafejden som den ur- mantiska epoken "växte fram finska språket. Men dettaklingade musiken i sig. Ing- sprunglige librettisten John som en liten protest mot klas- visar ju på ett långt djupareen, inte ens de största av dem, Bauers efterlevande drev mot sicismen". Men om nu ro- samband med folksjälen änhar ju enbart skri vit mäster- Kungliga Teatern och som mantiken alls var en prote- Alfvens rapsodier och Griegsverk. Men även rätt obetyd- resulterade i ett skadestånd strörelse så inte var den liten. arrangemang av slåttermelo-lig musik kan som ett slags på 500 kronor. Den utgör ju på gott och ont dierochfolkligapsalmer.Na-undervegetation ge perspek - Men även om utgångs- fortfarande ett väldigt funda- tionalromantikernas kostymtivåttopparna. Dessutom kan punkten har varit en önskan ment som hela vår västerländ- är mycket för trång för Sibe-tidigare okända verk stimu- att i första hand skildra ett ska konsertkultur vilar på. lius.lera till forskning både i form stycke svensk baletthistoria Och även om musikhistorien På några ställen i beskriv-av verkkommentarer och har tyngdpunkten i framställ- rymmer en del tydligt märk- ningen av orkestersatsenfördjupade studier. ningen kommit att ligga på bara brytningspunkter med benämns de långt utdragna

När det gäller Alfvens ba- musikens innehåll och form. tillhörande idedebatter och tonerna i basinstrumentenlettmusiktillBergakungen är Notbilden låter sig fortfaran- demonstrativt nya komposi- "orgeltoner". Men en orgel-det förvisso inte fråga om de studeras i detalj och kon- tionssätt hör romantikens ton för oss sentida är just baranågon sekunda vara. Tvär- trolleras. Däremot är det svårt känsloinflöde med dess spon- en orgelton - en annan ochtom tillhör den det allra främ- att så här långt efteråt beskri- tana behov av utvidgade och alldeles bestämd innebördsta som åstadkommits av rikt va dansarnas rörelser och mindre schematiska former hade termen däremot underutvecklad orkesterkonst i vårt kroppsspråk, eftersom alla inte dit. Beethoven skrev inte senare delen av 1600- ochland. Inte desto mindre har skriftliga belägg saknas på sina sjätte och nionde symfo- början av 1700-talet som enden i sin helhet intill nu för- hur koreografin var utformad. nier - två av de stora see- tonhöjdsbestäming. Vad somblivit okänd för den stora Uppsatsen har också försik - nöppningarna mot romanti- avses är begreppet "orgel-publiken med undantag för tigtvis fått underrubriken ''Ett ken - som protester mot de punkt", en redan i gammaldet fåtal som råkat höra ra- försök till rekonstruktion". två första. Sällan har i musik- musikutnyttjadeffektdärba-dions inspelning från 1971 För Alfven-entusiasten historien en kraftig strömkan- stonen ligger still under oftamed Skånesradioorkester och likaväl som för den balettin- tring varit så av naturen 10- livfullaochdramatiskaskeen-Stig Rybrant. Evgenij Svet- tresserade i allmänhet finns giskt påbjuden. den i de övre stämmorna.lanovs och Radiosymfoniker - ändå mycket av värde att Lite längre ner under sam- Men dessa påpekanden börnas nya CD-version på Musi- häm ta i den väldisponerade ma rubrik nämns Sibelius på intet vis göra den intresse-ca Sveciae är därför en efter- texten för en god vägledning tillsammas med Alfven och rade mindre angelägen att talängtad och nödvändig kom- in både mot handlingen och Grieg som exempel på nord- del av Annika Broströmsplettering av vårt inte alltför musiken och de imaginära iska nationalromantiska ton- bidrag till att kartlägga ochrika bestånd av större roman- dansscenerna. Använd som sättare. Det är när det gäller skapa relief åt en av milstol-tiska och attraktiva orkester- lyssnarhandledning till Svet- den förstnämnde en sanning pama i svensk balett-ochverk. lanovs och Radiosymfoniker - med mycket stor modifika- orkesterhistoria

Annika Broström har äg- nas utläggning av notbilden tion. Det märkliga med Sibe- JAN-LENNARTnat en uppsats i teaterveten- ger den en fantasieggande lius är att han fått världen att HÖGLUNDskap vid Stockholms univer- upplevelse av orkestern som tycka att den "finska tonen"sitet åt Bergakungen, inspi- medagerande till vad som låter som hans egen musikrerad som det framgår av tilldrar sig på scenen. Men och inte tvärtom, vilket är detförordet av att ha funnit en också som ett stycke ambi- vanliga hos de tonsättare visvensk produktion "med in- tiös forskning i ett märkligt brukar tala om som national- •20

I juli månad avled HAS:s styrelseleda-mot Sten-Gunnar Hellström. Alfvenia-na har fått tillstånd att återge den i DN2Sn införda nekrologen av vår nyblivnemedlem, F.Dr Bengt Thelin.

Sten-Gunnar Hellström till minneSång och språk kan samman-fatta STEN-GUNNAR HELL-STRÖMSliv och gärning.

När han 1951 skrevs in vidVästmanlands-Dala nation iUppsala blev det snart tydligtatt det kommit en ovanligtbegåvad och munter musikanttill stad och studentkår, somcon brio trakterade piano,trumpet och gitarr. Ändå blevdet det lilla instrument som -får att citera Hugo Alfven - ärplacerat mellan hjärnan ochhjärtat som Sten-GunnarHellström främst kom att spe-la på. Sångsällskapet OD blevhans lust och hans liv. Mångakommer att vittna om hansinsatser där som god kamrat,som trygg och tonsäker förstetenor och som mångårig ochframgångsrik ordförande.SANG OCH sPRÅK hör sam-man och Sten-Gunnar Hell-ströms språkbegåvning var li-ka eminent som hans musika-litet. Sedan han snabbt klaratav fil mag-examen och provårblev språkpedagogiken hansarbetsfält. Katalogen över allthan hann med på det områdetär lång.

När skolöverstyrelsen, SÖ,inrättade fortbildningsinsti-tutet i Uppsala 1964 blev hanchef med riksansvar för lärar-fortbildningen i modernaspråk. Även om han snartlämnade den befattningen föratt bli grundutbildare vid Lä-rarhögskolan kom han att be-tyda mycket för språklärar-fortbildningen i landet.

Han spelade en central rollför språkassistentorganisatio-nen och blev en sammanhål-lande kraft för fortbildnings-konsulenterna i modernaspråk. Genom sina internatio- •nella kontakter effektiveradeoch breddade han sommar-kurserna utomlands förspråklärarna. Många är dekurser och konferenser inomoch utom landet som han led-de. Hans feriekurser i Rättvikframstår i ett nästan legenda-riskt skimmer.VID SIDAN av lektorstjänstenvid Lärarhögskolan hannSten-Gunnar Hellström ocksåmed att skriva läroböcker imoderna språk - inalles 36enligt Libris databas! Bådesom lärare, kursledare ochförfattare var han alltid månom att ha samarbete med in-född expertis som kunde ga-rantera kvalitet och aktuali-tet. Utöver allt detta var hanvid olika tillfällen av SÖ an-litad som läroplansexpert,skolkonsulent och gymnasie-inspektör.

Bakom Sten-Gunnar Hell-ströms jovialiska framtoningfanns en intellektuell skärpaoch en ovanlig talang att ord-na och organisera. Han var enfixare i ordets allra mest posi-tiva bemärkelse. Hans genero-sitet mot andra var stor - ochför all del även mot sig själv.Med glädje tog han emot alltdet goda livet bjöd honom på.

BENGT THELIN

21

·.~Qi~iJ.~J$.~§ ••~)'{!'9r9fqt:~~;·.~~••f!qtm9.#~@~i#'m-~~t:< . ....... ......Kära Alfven Vänner,

Det är med stor glädje, som jag haraccepterat att vara Alfvensällskapetsordförande.

Behövs ett Alfvensällskap? Med tankepå att Hugo Alfven är en av våra mestfolkkära och spelade tonsättare, kan detförefalla som om han knappast skullebehöva stödet aven vänförening. Men ilikhet med många "klassiska" tonsättareföreträdda i musiklivet genom en be-gränsad standardrepertoar , fmns det hosAlfven en musikskatt, som orättvist harhamnat vid sidan av repertoarens allfar -

väg, men som det finns starka konstnär-liga skäl att lyfta fram i rampljuset Ochtrots Lennart Hedwalls banbrytandeforskningar och böcker om Alfven.behövs aktiva och engagerade männi-skor, som i ännu högre utsträckning kangöra en stor musikälskande allmänhetmedveten om denne säregna och mång-facetterade konstnärspersonlighets livoch skapande.

Detta är vår gemensamma uppgift ochdärför har Alfvensällskapet en viktiguppgift att fylla.

Schuberts ofullbordadeI somras firadeÅke Holmquistsin 50-årsdag.Alfventana saxarur ON: ändrade hela livet

• Han var tolv år gammal.Schuberts ofullbordade

symfoni träffade honom rakt ihjärtat.

DN.' gratulerar ..._:-...

22

- Det blev en händelse somförändrade hela mitt liv, sägerÅke Holmquist, chefför Stock-holms konserthus och filhar-moniska orkester.

I dag fyller han 50år.Åke Holmquist älskar sitt

arbete och tycker själv att hanär oerhört privilegierad somfår arbeta med det som han,vid sidan om sin familj, älskarallra högst - musiken.

- Det är en passion. Jaghuserar i ett hus som vibrerarav olika musikaliska aktivite-ter. Jag får träffa konstnäreroch tonsättare. Det är under-bart, säger Åke.

När jag ber honom nämnatonsättare som han värdesät-ter, tänker han efter en stundoch säger sedan:

- Alfred Schnittke frånRyssland. Efter att ha suttitinstängd i Sovjet fick han sittinternationella genombrott imitten av BO-talet.En av Kon-serthusets största publikfram-gångar var när han besökteoss. En annan tonsättare ärpolacken Witold Lutoslawski.Hans musik har varit en sym-bol för Polens frihetskamp.Utan att ha varit politiskt en-gagerad har han haft en myck-et stark ställning i sitt hem-land, säger Åke.

/j .

Umgänget med dirigenter,tonsättare och solister får näs-tan alltid i efterhand ett slagsanekdotisk prägel. De är allastarka individualister och dethänder att Åke måste agerakurator inför en konsert.

- Jag minns pianisten JohnOgden. Inför en stor soloaftonblev han fruktansvärt skakis.I hopp om att kunna lugnahonom höll jag låda men fickbara enstaviga svar. När detvar dags tog jag hans hand ochledde honom fram till sce-ningången. Där tittade hanskräckslaget på mig och fråga-de vad det var för slags styckesom han skulle framföra. Jagsa bara " Good luck" ochknuffade in honom på scen.Det finns de som inte kommerihåg vad de ska spela förrän deär framme vid sin flygel.

PlanerUngsarbeteMen arbetet som Konserthu-

schef innebär så mycket merän att ta hand om artisterna.Allt är inte bara musik. Plane-ring, budget, marknadsföringoch personalfrågor är viktigaadministrativa uppgifter somtar tid.

- Att nå fram till nya pu-blikgrupper och framför alltyngre människor är mycketviktigt för mig. Det är de somså småningom ska komma till-baka till oss som vår fastapublik, säger Åke.

Under hans tid som chef harKonserthuset fått ett stort in-ternationellt erkännande. För

ett par år sedan blev Åkeinbjuden att sitta med i engrupp bestående av flera euro-peiska konserthuschefer.Konserthusen i London, Paris,Zurich. Wien, Frankfurt ochAmsterdam är representera-de.

- Jag är väldigt stolt överdet erkännade som Stock-holms konserthus fått utom-lands. Det beror inte minst påvår skickliga orkester och de-ras gästspel i utlandet, sägerÅke.

Han är mycket engagerad imusikutbildningen i Sverigeoch menar att våra instrumen-talister och sångare hävdarsig mycket, mycket bra inter-nationellt

Vann 10 000- Det har sin yttersta grund

i den kommunala musiksko-lan. Om man börjar rycka idess grund valar, kommer detatt drabba hela musiklivet än-da upp i toppen, säger Åke.

Det finns mycket mer attberätta om Åke HolmquistInnan musiken defmitivt satteklorna i honom funderade hanpå att bli historiker. Han hanntill och med doktorera i äm-net, och så har han vunnit10000-kronors frågan i..ämnetBeethoven. ;

Födelsedagen firar han till-sammans med familjen, hust-ru och tre barn, på ett hemligtsmultronställe.

NALJENSTÅHLSTRÖM

Protokoll från årsstämma medHugo AlfvensAlIskapet den 9 Juli1993 I UIIvl bystuga, Leksand .

Närvarande: Agneta Ålund- Heimer,J anHeimer, Åke Holmquist, ElisabethNordmark, Hans Nordmark, Ann-MarieMelin, Sten Melin, K.H. Luhr, IngmarH:son Klackboff, Hans Gyllang, Ceci-lia Gyllang, Ernst W. Michaeli, SethKarlsson, Gunnar Ternhag samtJan OlofRuden

1. Sällskapets ordförande förklaradeårsstämman öppnad.

2. Hans Nordmark valdes till stämmans

nämnde sedan Sven Wilson avböjt åter-val.

9. Stämman fastställde årsavgiften tilloförändrade 100 kr.

10. Stämman beslutade att ändra para-graf 6 i sällskapets stadgar till:

Ordinarie föreningsstämma skall hållasi Stockholm eller på annan av styrelsenbestämd ort en gång om året före julimånads utgång.

Vidare beslutade stämman att ändraparagraf 3 i sällskapets stadgar till:

vägnar sitt vanna tack till Hans Nord-mark för hans arbete med sällskapet,varefter Jan Olof Ruden överlämnadeen gåva.

15. Ordföranden förklarade stämmanavslutad.

Leksand dag som ovanGunnar Ternhag (sign)

Justeras:Ann-Marie Melin (sign) Seth Karlsson(sign)

:~:::=~n~::::~:~2~:;:~s~~:=3::::·t~·;· i·.·.·.·.;~;i....•··1; ..~~jl~,••••·i/

:~:::::~Sberätrelsenför1992års ::::~::::de sällskapets i;~~·••••••••••ii•••••••••·••••i;·•••••••••·•••••~i;·.·•••~••·••iit~·j~;•••••verksamhet lästes upp, varefter stäm- aktiviteter. Följande förslag anteckna-T. .. .••••..••.••..••.••..•••.•.•••.... . . .. ../man beslutade att ge styrelsen ansvars- des: •.•.•.•...•....••.•» >C;;~ ..• . •.•.t:frihet. -program kring Alfven som konstnär ,<.. .<. ..• >{ ••.•..••.. . •.••..•••••••••••••• .••.••••••••

exempelvis med Nationalmusei vänner < •·.. .••.••• •.•.•••.•.•...•...•.••.· · .: . . -."... .. . ••6. Till sällskapets ordförande valdes som samarbetspartner < .. .......••.-:::...•...·Yi · ,:.~idirektör, fil.dr. Åke Holmquist, sedan - program med eller kring Alfven- ••.••~...... .. . < . .............•........~;~;;;;;;~:1;~::;!~eförattAlfvens Herrans bönj ••••••:iH.ii,.•.••.••;l.;, ••••.,.J~••••,'ilii(1f=:!:~::H~=~:~~e~:~~::~~:!:E;::~~=~j.......•..;;j' : ·.·.··.··.i' •..••••.•i .•!~~·..·.

'!.)mi· ·.......U( ii. ··Iji;J14. Under punkten Övrigafrågoruttala-{X .<~.> ..> •j"?nt ·cr ~·t•.•.....·.,.,.•,.•:•.•..•...•.•...•..•..•..•...•.,•.de Åke Holmquist på medlemmarnas/YL_L?· ,.><HU ~n

8. Till sällskapets revisorer valdes Mar-git Hellman och Hans Gyllang, den sist-

Kom med iHugoAlfve nsällskapet!Föreningen Hugo Alfvensällskapet bild-ades den 11 juni 1990. Föreningen skallverka för att främja kännedomen omHugo Alfvens musik och gärning ochstår öppen för alla mot erläggande avmedlemsavgift. Föreningens säte är i

Stockholm men Dalarna, skärgården,Uppsala och orter i utlandet är naturligareplipunkter. Intresseområden är folk-musik, symfonisk musik, körmusik, so-losånger, akvarellmåleri, ~fotografi,hembygdsrörelsen m m allt i överens-

stämmelse med Hugo Alfvens verksam-het.Årsavgiften för 1993 är 100:-lnsättes påpostgiro 42 88 52-8.

•23

6/6 FestspelStockholm, Oscarskyrkan, SymfoniorkesternNOW, dir Hans EkAftonenBrasilia, University of Brasilia ChoralHjalmar Brantings sorgmarschValencia, Palau de la musica,Stockholms spårvägsmäns musikkår, dirPatrik RingborgMidsommarvakaGöteborg, Stora Teatern, dir PetriSakariFolkvisa fr Gotland (Uti vår hage)Sigtuna, The Nordie Choral Society,dir Shozo Ohtsukaur Skärgårds bilderStockholm, Radiohuset, Pavel SingerFestouvertureStockholm, Konserthuset, Stockholmsblåsarsymfoniker. dir Cecilia RydingerAlin

Hjalmar Brantings sorgmarsch. TMCD 18

30/6

19945!3 Symfoni nr 3

Stockholm, Berwaldhallen, Radiosymfonikerna,dir Niklas Will en

5/9

9/9

21/9

Vallfliekans dans. Musica Sveciae Highlights. MSCD 902

29/9Svit ur Bergakungen. - Symfoni nr 5. - Elegi ur GustavII Adolf. BIS CD-585

Avgående styrelseordföranden Hans Nordmark avtackas.Foto: Jan Olof Ruden

24