Alfveniana 1/02Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Läs om Alfvens emeritusfrackLäs om Alfven som romanstonsättare

Altvenlana 1/02Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Ansvarig utgivare:Gunnar TemhagRedaktör och distributör:Jan Olof RudenSvensk Musik, Box 27327102 54 StockholmteL 08-783 88 58fax 08-783 95 10e-post jan.olof.ruden@stim.se

Medlemsregister (årsavgift 100 kr,institutioner 200 kr) :Jan HeimerBjurholmsplan 26166 63 Stockholmtel och fax: 08-641 53 96e-post j an. heimer@rut. Ull. se

Postgiro: 42 88 52-8

ISSN 1101-5667

Tryckt av Ekonomi-Print, Stockholm

Omslaget:Fracken var Alfvemsarbetsdräkt när han framträddesom dirigent. Se sid 110m den återfunnaemeritusfracken

InnehållOm Hugo Alfven och hans sånger. Av LailaBarkefors 3Evgenij Svetlanov, Alfvenpristagare 2002 7Alfvens sommarnöje 1900 på Marä 8Sven-David Sandström Alfvenpristagare 2001intervjuas av Jan Olof Ruden 10Alfven i Finland 11Ermeritusfracken tillbaka på Alfvengården 11Oskar Lindberg - en Guds spelman av 80 HarrySandin recenseras av Lennart Hedwall 12Notiser 13Alfvensällskapets höstmöte 2001 14Vårmötet den 6 mars 2002 15Verksamhetsberättelse 2001 16

INya inspelningar på Naxosl

[Den förlorade sonen] Roslagsvår ; Bergakungenop.37 : Svit; Uppsalarapsodi : Svensk rapsodi nr 2op.24 ; Dalarapsodi : Svensk rapsodi nr 3 opA7 ;Midsommarvaka : Svensk rapsodi nr 1 op.19 ;Festspel op.2SNational Symphony Orchestra of Ireland ; RoyalScottish national orchestra, dir Niklas WillenNaxos, 2001. - 8.555852

Symfoni nr 2 op.I l, D-dur; Den förlorade sonen:BalettsvitNational Symphony Orchestra of Ireland, dir NiklasWillenNaxos, 2001. - 8.555072S

2 Alfvenlana 1/02 Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven

Om Hugo Alfven och hans sånger

Av Laila Barkefors

Att Hugo Alfven fram-för allt drogs till debreda orkestermål-

ningarna antingen de kallassymfonier eller rapsodier ärvälbekant Men parallelltmed de stora kompositioner-na skrev han också en radsånger (romanser). Bland demera kända finns exempelvisett par sånger med text avEllen Lundberg: Svarta ro-sor, Sommardofter (op. 8),Marias sånger till text avEmil Aarestrup (op.21), ettpar sånger med text av An-ders Österling: Bön, Pioner(op.16 och op.22), flerasånger med text av ErnestThiel (op.28), Vaggvisa medtext av Erik Blomberg(1933), I stilla timmar medtext av Jarl Hemrner (1940),Taltrasten av Kerstin Hed(1941), Saa tag mit Hjertetill en dikt av Tove Ditlevsen(op.54) samt ett antal ensta-ka sånger, ett par med tyskatexter. Flera av dessa sångerfinns också i körsättning.

Alfvens sånger skapades hu-vudsakligen under två perioder,den första inföll tiden kringsekelskiftet (ca 1896-1911 ),den andra åren omkring andravärldskriget. I mellantiden för-ändrades det svenska musik-klimatet i hög grad. Under denförsta perioden, då sångröstenansågs som det klart överlägsnainstrumentet, byggde musiklivet

i stor utsträckning på framfö-randen arrangerade av privataoch halvt offentliga salonger.Musikförlagen inriktade huvud-delen av sin produktion motborgerliga familjer med piano,vilket resulterade i en rik floraav sångkompositioner ochmindre karaktärsstycken förpiano. Sångkompositionemavar dock den klart överlägsnaverkgruppen tiden kring sekel-skiftet, sånger som målar uppen särskild stämning, en känsla,en miljö. En allt tydligare för-skjutning mot stora orkester-kompositioner ägde se-dan rumi takt med att antalet symfoni-orkestrar växte fram i vårt land.Intresset för romanser och solo-sång avtog kraftigt och när dencirka 70-årige Alfven gick in isin andra mera omfattande fasav romans skrivande hade hanblivit hopplöst omodern ochstilmässigt passe. Nu rådde heltandra musikideal på konstmusi-kens område i Sverige än vidseklets början, vilket inte hind-rar att vi idag, i början av ettnytt sekel, också kan tyckamycket om några av de sångerhan skrev just då.

Ord och tonVilka egenskaper gör då en diktlämpad för tonsättning? För-fattaren Karl-Erik Forsslund,sedermera rektor för Brunns-viks folkhögskola, fick någradikter tonsatta av Alfven (Lyck-ans visor op.9, 1899) men fickockså en dikt refuserad. I ettbrev skriver Alfven att denflerstrofiga dikt han sänt vis-

serligen är levande och friskmen likväl passar den inte atttonsätta. Den är alltför lång, deolika stroferna innehåller alltförmånga olika sinnesstämningar,skriver Alfven och förtydligar:- Om Du tänker dig att jag" ge-nomkomponerar stycket", d.v.s.skriver olika musik till de skildastroferna, avpassad efter deskiftande stämningarna, såkommer helhetsverkan att blivatung, möjligen till och mednågot enformig, då, som Duvet, den musikaliska behand-lingen utvidgar som regel endikt till dess dubbla eller mång-dubbla storlek. Det enligt minmening lämpligaste sättet, ochsom ej skulle tynga ner, vore attalla stroferna sjöngos eftersamma melodi. Men den tankenstupar på de olika stämningarnai de olika stroferna. (Ternhag,1998) I samma brev redogörAlfven också kortfattat för vaddet är som i hans uppfattninggör en dikt lämpad för tonsätt-nmo---o'

- När det gäller lyrisk sång,älskar en komponist mest av alltden koncentrerade stämningen ien koncentrerad fonn på endastnågra få strofer. I den diktartenråder en bedrövlig fattigdom isvenska litteraturen, som stän-digt drivit våra komponister inpå andra språk och den vägen ärej rolig att vandra. Här har Duen mission att fylla! (ibid.)

Som redan framgått valde Alf-ven inte bara svensk lyrik försina romanser. Danska ochtyska texter förekommer också.

Alfvenlana 1/02 3Besök Alfvensällskapts hemsida go.to/hugo.alfven

Här följer Alfven en traditionfrån både Söderman, Nonnanoch Lindblad.

Inspirationskällorna

NaturenEn viktig inspirationskälla förAlfvens skapande var Naturen ialla dess skiftningar. Det hör vii hans breda orkestennålningar,i symfonierna och rapsodiernamen också många gånger i valetav texter för sångerna och i denpianostämma som beledsagardem. Han var på intet sätt en-sam om denna fascination införnaturen. I friluftsmåleriet på1890-talet hängav sig konstnä-rerna i stor utsträckning åtskymningskonst, trolska skogs-stämningar och bleka juninätter,motiv som 0~kså återfinns isånger och romanser undersamma period liksom hos Alf-ven. Hos flera av tidens tonsät-tare kan man rentav tala om ettslags friluftsmåleri i toner.Naturen blev besjälad - en in-tensiv projektion av ett själstill-stånd men kunde också varamer realistiskt tonmålande.

KvinnanEn annan inspirationskälla varKvinnan. Förhållandet till hen-ne gestaltas av Alfven stundom1 erotiskt laddade toner ochsinnesstämningar som rymmerbåde eufori och svart melanko-li, någon gång stilla allvar, menstundom också i tidstypisktidylliska och/eller vemodigafolkviseallusioner (Gammaltkväde från Helsingland, Tal-trasten).Både i liv och musik pendladeAlfven mellan utåtriktad livs-glädje och svart melankoli. Detinre mörkret, negationen av denberusande livsglädjen, botadehan också med hjälp av yttrefåfänga, starka drycker i gladavänners lag och ett hänsynslöst

missbruk av kvinnor. Ett dragav tomt skramlande, mera bul-ler än äkta liv, anas ibland un-der den förföriskt klingandeinstrumentationen i hans orkes-terverk. Alfven fick så små-ningom en ganska god insikt isina inre motsättningar menhade en dålig förmåga att be-härska dem:- Jag led av ett karaktärsfel somjag törgäves sökte övervinnaoch tygla.Det var inte en vissbestämd kvinna jag älskade ochförblev trogen; utan det varKVINNAN, könet, i alla dessskiftande, förtrollande uppenba-relser jag älskade - sak sammaom gestalten hade gula, bruna,röda eller svarta lockar.

Hans aptit på kvinnor förefalleremotionellt sett ha stannat påen pubertal nivå (i stil medCherubin i Figaros bröllop).Den stegrades och förgrovadesin absurdum ända tills hög åldersatte en naturlig gräns för hansäventyr. Den kunskap vi har viahans egna memoarer och i vitt-nesbörd från människor i hansomgivning om hans brist påemotionell mognad och omhans mycket starka bindning tillmodern, ger i kombination bil-den av Alfven som en utprägladDon Juan. Men hans syn på detandra könet var inte unik utansnarare typisk för det sena1800-talet, med sin oreflektera-de syn på mannen som skapel-sens krona och kvinnan sommadonna eller hora (jfr Heiden-stam, Zorn m.fl.). De lidandensom denna kvinnosyn och kvin-nomissbruk medförde för dessoffer har analyserats av idehis-torikern Karin Johannisson(Johannisson, 1994). I sin in-stängda och påtvingade sysslo-löshet hamnade kvinnorna - urdet borgerliga skikt det mesta-dels handlar om - i en uppgi-venhet som ofta resulterade i ettantal obestämda men plågsam-ma sjukdomssymtom. Sådana

symp-tom drabbade både Alf-vens första och andra hustru.

LottenAlfvens mor Lotten var på gottoch ont den viktigaste kvinnan ihans liv. Han hade tidigt mistsin far men modern, som bådevar en duktig yrkeskvinna,varmt religiös och en stark per-sonlighet, lyckades fylla sin rollsom fostrare och försörjare försina 6 barn. Han satte henne påpiedestal. Ingen annan kundejämtöras med henne.Henne tillägnade han sin andrapublicerade solosång Vaggvisa(1896) till text av Johan LudvigRuneberg med de inledandeorden: "Sof, du min lilla, minälskling är du". I Svensk Mu-siktidning nr 8/1896 beskrevsden sålunda:-Alfvens sång, hvilken f.ö.innehåller rätt vackra saker,som man tycker, bär stundomden nyare sångstilens prägelmed, som man tycker, stundomsökta originella vändningar ochpikanta dissonanser i harmo-niskt hänseende. (Hedwall,1973)Dessutom tillägnade han mo-dem sin Uppenbarelsekantat1913. Samma år dog hon ochhan såg därefter detta verk somett rekviem för modern.Förutom modem var det främsttre kvinnor som intog mer cen-trala positioner i hans liv ochskapande. De var alla gifta närhan lärde känna dem. Två avdem gifte han sig med så små-ningom och först efter mångaårs komplicerade undanflykter.Dessa kvinnor har han tillägnatnågra av sina vackraste sånger.

BerthaDen första var Bertha Wilhelmj,pseudo för Bertha Wilhelmina,född Rothstein, gift Angelin.När hennes man dog 1906,befann sig Alfven mitt uppe iett komplicerat samliv medMarie Kreyer, som år 1905

4 Alfvenlana 1/02 Besök Alfvensällskapts hemsida go.to/hugo.alfven

hade fött deras gemensammadotter Margira. Både Berthaoch Marie var flera år äldre änHugo. Bertha nämns inte medsitt namn i Alfvens memoarer.Ändå är det tydligt att hon variten mycket betydelsefull gestalt ihans liv. Henne tillägnadehanTio sånger, opA (1896~99)Bland dessa finner vi- Aftonstämning (Daniel Fall-ström)- Es raucht eine Welle (Theodorvon Wehl)- Var stilla (Carl David af Wir-sen)- Gammalt kväde från Hel-singland text: Anonym.vidare Tvenne lyriska stäm-ningar, op.S, 1899 (EllenLundberg)- Svarta rosor (Tristi amori)- SommardofterEllen Lundberg var dotter tillCarl Rupert och Helena Ny-blom, känd barnboksförfattare.Den första sången, som är stro-fiskt varierad, har en patetiskkaraktär och bygger på kon-trasten både i ord och i tonermellan den ljusa sommarenmed sin rika rosenprakt, sinaglädjerosor, och dessa halftförbrända svarta rosor "tärda avlidelsens smärta". Var och enav de tre stroferna slutar medden återkommande frasen"Tristi amori", upprepad tregånger. Den passionerat mörkaoch tragiska lidelsen står motdet ljusa livet och lyckan.Den andra sången, Sommar-dofter, är en studie i ljus eufo-risk glädje och genomströmmadav sommarens dofter och friskavindar. Vågrörelsen i piano-stämman gestaltar både havetsoch luftens vågor.Dessa sånger komponeradeAlfven sommaren 1899 påGräskö i Stockholms skärgård,där han då bodde med sin moroch sina bröder.

Med privata dedikationerhar

följande manuskript bevarats:"O stode du i kylig blåst" op.6(1899) text: Robert Bums;"Komponerad för Berthas otro-ligt många gånger hörda stäm-ma".En naivistiskt vacker liten diktsom Alfven klätt i en enkel ochrörande skrud som nära följerBums text

Ur Lyckans visor op.9 (1899)text Karl-Erik Forsslund:"Skrifna för Berthas aldrig hör-da stämma och henne sjelf til-legnade 27 juli 1899".- Mitt rike- Två fjärilar

Trobadurens ande op.18(1901)samt, uppger Lennart Hedwall isin biografi över Alfven "denoutgivna Längtan, "Säg mig,min älskling, hvarför låter dumig täras av namnlös trånad".Eventuellt har texten skrivits avAlfven själv. Utskriften förBertha är daterad 1899 mensången finns enligt Hedwallockså i en av Alfvens skiss-böcker med dateringen "febr.1896".Vidare tillägnades Bertha fiol-och pianostycken samt kantatenHerrans bön op.15 (1899-1901).

MarieUnder en resa med sin dåvaran-de (hemliga) älskarinna, skåde-spelerskan Anna Norrie, mötteAlfven år 1902 Marie Kreyerpå Sicilien. Marie reste däreftertill Paris där hon berättade vadsom skett för sin man, dendanske skagenmålaren SeverinKreyer, Hon ville ta ut skils-mässa. Det skulle emellertiddröja tio år innan Marie Kreyerblev Marie Alfven (se Arnold,1999). Hennes liv blev efterden första tidens häftiga passioni ett soldränkt Italien och iSkagen i allt väsentligt tragiskt.

En liten sångcykel omfattandefyra sånger fick bära hennesnamn:Marias sånger op.21 (1903-1904)- Ved huset- Det Overstaaede- Blikket-Angst

Dikterna skrevs av den danskepoeten Emil Aarestrnp (1800-1856), som anses ha förebådaten senare modernistisk diktninggenom sin verskonst och sinauttryck för sammansatt erotiskerfarenhet. Sångerna står i enfin kontrast till varandra ochberättar om olika stadier ochsituationer i kärleksrelationen.Sannolikt speglar de Alfvenspersonliga upplevelser av sittoch Maries förhållande och harsammantaget en både gripandeoch övertygande verkan.Marias sånger uruppfördes viden Alfvenkonsert 31/3 1905 avJohn Forsell, som så småning-om skulle bli chef för Kungl.Teatern under många år. Hanackompanjerades av pianistenMärtha Ohlson. Vid sammakonsert uruppfördes också Enskärgårdssägen och dessutomstod andra symfonin och Mid-sommarvakapå programmet.

Under de tidiga åren med Mariekomponerade AJfven också tresånger till dikter i Anders Ös-terlings debutsamling Preludier(1904). De skrevs den lyckligasommaren 1905 när Marie ochHugo bodde i hyrd villa i Sori iItalien där han även arbetade påsin tredje symfoni.Båda sångerna följer nära Ös-terlings texter.Bön op.16 inleds och av-slutas rofyllt vädjande: "Talaälskade tala,1 orden göra migväll Svalkande känner jag dala!majregn över min själ" medanen mellandel med något rörliga-re och ibland snarast impressio

Alfvenlana 1/02 5Besök Alfvensällskapts hemsida go.to/hugo.alfven

nistisk karaktär bildar kontrast.Pioner op.22 har en betydligtmera dramatisk karaktär där detunga, osläckligt flammandedystra pionerna står som sinne-bilden för evigt uppslitandepassioner. Regnets droppar hörsillusoriskt i pianoackompanje-manget i de båda stroferna ochstår mot tungt recitativiskaavsnitt i mitten och slutet avsången.Denna sång tillägnades opera-sångerskan Signe Rappe.Minnesskrift (opubl.)

IHedwalls Alfvenbiografi åter-ger Österling en episod i sam-band med dessa sånger:- Något år senare besökte vi[Österling och Alfven] tillsam-mans John Forsell, som sjöngde tre sångerna suveränt frånbladet, interfolierande sitt före-drag med suckar över texternasdysterhet. "Varför skall det varaså tungt?" frågade han mig far-broderligt: "Det finns ju såmycket härligt i livet att diktaom" och tillfogade - påpekan-det var inte så obefogat som jagden gången tyckte.Under de tidigare åren medMarie tonsatte Alfven även Sjudikter op.28, 1908 av ErnestThiel, upphovsmannen tillTnielska galleriet . Några avdessa sånger hör än idag till demest framförda av Alfven.- Du är stilla ro- Jag längtar dig- Skogen sofver.

Den första dikten har en textsom idag kan förefalla mycketotidsenlig men Alfven har tagitfasta på den tre gånger uppre-pade raden "Du är stilla ro" ochden avslutande raden "Vaggartill ro, till ro" och har gjort envacker sång.Den schwungfullt deklamato-riska sången "Jag längtar dig"har en musikaliskt tidstypiskprägel (jämför Nordqvists sång

Till havs) och sjöngs på sin tidin av Jussi Björling" medan densista sången, "Skogen sover", enav de allra populäraste av Alf-vens sånger, är både textligt ochmusikaliskt betydligt merövertygande. Över ett genom-skinligt ackompanjemang ihögtläge svävar rösten i rofyllt tem-po. Skogen sover - Dagen vakari juninatt - kärleken vakar ijuninatt. En nocturne av finasteslag.

CannAr 1936 blev skilsmässanmellan Hugo och Marie äntli-gen klar. Då hade paret levtåtskilt i närmare tio år. Uppsli-tande tvister av känslomässigoch ekonomisk art hade förbitt-rat parets liv. Marie hade barafyra år kvar att leva. Hugo Alf-ven hade i många år levt sam-man med den kvinna som skullebli hans andra hustru. Hon hetteCarin Wessberg ochvar när demöttes gift och hade barn. Lik-som Marie skilde hon sig menfick alltså vänta närstan tio årpå att kunna gifta sig medHugo. Hon var nästan tjugo åryngre än Hugo. Hon drabbadesganska snart av samma plågorsom Marie: Reumatisk smärta ihela kroppen, allmän svaghet.Under åren med Carin kompo-nerade han år 1940 sången Istilla Limmar (Jarl Hemmer) eninnerlig hyllning till stilla var-dagskärlek. där Alfven låtersångens karaktär bestämmas avden återkommande frasen:"Dina lug-nande andedrag" ochde avslutande orden: "Du är duoch jag är jag! men en flod avgodhet strömmar/ mjukt om-kring mig i min dag! Det är dinaandedrag" . Aret därpå kompo-nerade han folkvisepastichenTaltrasten.

På sin namnsdag l augusti 1946fick Carin den gripande vackrasången Saa tag mit Hjerte med

text av den danska författarenTove Ditlevsen. Då Vaj Alfven74 år.Ar 1956 dog Carin 65 år gam-mal.

AnnaTre år senare gifte sig Alfvenför tredje gången, denna gångmed en kvinna som han ur-sprungligen mötte i Siljanskö-ren och av och till haft ett för-hållande med sedan dess. Aretdärpå (1960) avled Alfven.Anna avled först 1990.

Litteratur för den som vill läsavidareAlfven, Ilugo: Minnen. Bokför-laget Pan/Norsteds, 1972.Alfven, Hugo: Brev om musileUtgivna och kommenterade avGunnar Temhag. Gidlunds För-lag, 1998.Arnold, Tonni: Balladen omMarie. En biografi om MarieKroyer, Forum, 2001.Hedwall. Lennart: Hugo Alfvcn,P.A. Norstedt & Söners Förlag,1973.Johannisson, Karin: Den mörkakontinenten. Kvinnan, medicinenoch fin-de siecle. Norstedt, 1994.Nordenfors. Ola: "Känslanskontrapunkt". Studier densvenska romansen 1900-1950.Diss 1992.(Skrifter utg. av Litte-ramrvetenskap liga mstirunonenvid Uppsala universitet; 28. )'VJ:.:_~L_,._ n_, ... \1: L TT·,:': ...J:_W d::>lUClg, r CL I1.J.ILC ULl! 11 JUIUl~.

T y-å systrar. Dagböcker och brev1885-1964. \V&\\1 1994.

FonogramHugo Alfven SongsMariAnne Häggander, sopranLars Roos, pianoBluebell ABCD 027. Inspelad1986.

6 Alfvenlana 1/02 Besök Alfvensällskapts hemsida go.to/hugo.alfven

Evgenij Svetlanov postumAlfvenpristagare 2002

Den ryske dirigenten Evgenij Svetlanov har tilldelats 2002 års Alfvenpris av Kungl. Musika-liska Akademien bestående av 100.000 kr och Alfvenfondens guldmedalj för hans nytolk-ningar av Hugo Alfvens orkestermusik vilken han propagerat för vid konserter och inspel-ningar under en lång rad år. Priset utdelas postumt under Alvendagen den 5 juli på

Alfvengården i Tibble under Musik vid Siljan. Efter att beslutet fattats avled Svetlanov den 3 maj iMoskva.

Evgenij Svetlanov har efter utbildning i komposition och dirigering vid Moskvakonservatorietinnehaft ledande befattningar som chef dirigent vid Bolsjojteatern och vid Sovjetunionens statligasymfoniorkester. Vid sidan därav har han dirigerat främst i England, Nederländerna, Frankrike ochDanmark. Från säsongen 1997/98 var Svetlanov chefdirigent vid Sveriges radios symfoniorkester därhan var hedersdirigent och ofta återkommande gäst

Evgenij Svetlanov var särskilt framstående tolkare av den ryska romantiska repertoaren, vilken hanockså har spelat in i sin helhet, men han hade i stigande grad tagit sig an orkestermusik av Alfven,Stenhammar, Strauss, Mahler och Debussy.

Svetlanov har berättat att han vid ett gästpel i Leeds hade radion på när han förberedde sig för kvällenskonsert. Från den strömmade musik som väckte associationer till ett nordiskt hav. Det var en BBC-utsändning och i avannonsen meddelades att det var Alfvens fjärde symfoni som spelades. Från detögonblicket var Svetlanov Alfvenfrälst (Se Alfveniana 1/2 98, s. 19). Vid en senare intervju tillstodSvetlanov att den fjärde symfonin påverkat honom känslomässigt när han framfört verket i Stockholm,Moskva och S:t Petersburg. "Det var en av de mest omskakande upplevelserna, inte bara för mig själv,utan även för publiken" (Se Alfveniana 3/98, s. 19). Maestro Svetlanov har tagit sig an all Alfvensorkestermusik och framfört den inte bara i Sverige utan också utomlands. Han framhöll att det ärromantiken i Alfvens musik som fängslat honom och genom Svetlanovs temperament framstår Alfveni en ny monumentalitet.

Foto: W A Polak JAN OLOF RUDEN

Alfveniana 1/02 Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven 7

Alfvens sommarnöje 1900 på Marö

Alfven skriver i sitt förstamemoarband, Förstasatsen, Sthlm 1946, so

313 "Vid hemkomsten [från detandra uppehållet under våren1900] i Berlin hyrde jag enstuga på den lilla långsmalaMarön, som ligger strax nordöstom Gräskö [nära Kapellskär],där de mina bodde även dennasommar. Jag kände att jagmåste få arbeta alldeles ostördav familjen, när jag nu skullespänna krafterna till det redanpåbörjade oratoriet 'Herrensbön', ty jag visste, att det skullekomma att kräva den högstagrad av koncentration och heldet tekniska kunnande - fram-för allt i kontrapunkt - som jaginhämtat under den långa stu-dietiden för [Johan] Lindegren.På ön bodde endast ägarinnan,

en snäll sextioårs fiskargumma,och hennes tjuguåriga tjänste-flicka. Moster Puke, som dennasommar bodde i staden, hadehyrt ut alla lägenheterna på [sittsommarnöje] Elfsten. Tack varedenna omständighet blev minkusin Anna oförhindrad attkomma till Marö för att, liksomför två år sedan, sköta hushålletför mig.Det blev en lugn, ljuvlig, men

hård arbetstid. När hösten kom,var nästan hela verket färdigt.Endast slutkören återstod. Detskulle bli en fuga för åtta real-stämmor, uppdelade på tvåkörer, och med fyra redan i

första genomföringen inträdan-de teman., utformade enligtlagarna för den fyrdubbla kont-rapunkten ... "

Detta blev med tiden Herransbön op.lS och slutstrecketdrogs inte förrän den 19 april190 l då Alfven befann sig iRom som Jenny Lind-stipendiat.

Alfven har haft för vana attdatera sina manuskript men iHerrans bön nämns inte ortenMarö. Den kan man i ställethitta som datering den 25 juli1900 på kompositionsskissertill Frihetssång med text avbiskop Tomas Simonsson.

Marö har efterlämnat andraspår: Ide tre klaverstycken somskulle bli Skårgårdsskisserop.17 och ursprungligen varseparata och komponerade un-der olika tidpunkter på olikastä1len hade nr 3, som nu heterBöljesång ursprungligen titelnMarö op .19. Den finns i ettmanuskript i Statens musikbib-liotek där den är daterad Berlin27/11 1901 och således utgörett minne från sommaren 1900.

Alfven var sommaren år 190028 år gamma1. "Bertha Wil-helmj" var denna tid föremålför hans ömma låga och Her-rans bön och pianostycket Marösamt många andra verk är till-

ägnade henne. Hon hette egent-ligen Bertha Wilhelmina Ange-lin och var gift med sekretera-ren i anneförvaltningen CarlOlof Elias Angelin. LennartHedwall som utrett detta sam-manhang i sin bok Hugo Alfven: en svensk tonsättares liv ochverk, Stockholm 1973, s. 39,har också påpekat ett fallandesekund-motiv H-B-A, dvsHugo-Bertha- Alfven (ellerAngelin?) som ofta uppträder ikompositioner från denna tid.En textrad i sången Längtanfrån 1896 med text möjligen avAlfven själv har början "Sägmig min älskling hvarför dulåter mig täras .." med äkta Alf-vensk trånad. Var det så att hanville ha arbetesro och vara fjär-ran inte bara från familjen utanäven från Bertha denna sommarpå Marö eller var Marö ett bragömställe utom räckhåll frånfamiljen?

JAN OLOF RUDEN

8 Alfvemana 1/02 Besök Alfvensällskapets hemsida go.to/hugo.alfven

Foto: R Sundberg

Alfveniana 1/02 Besök Alfvensällskapets hemsida go. tolhugo.alfven 9

Sven-David Sandström,Alfvenpristagare 2001 intervjuas avJan Olof Ruden

JOR: Vilken var din reaktion när du fickreda på att du skulle tilldelas Alfvenprisetoch guldmedaljenS-D S: Jag kände mig hedrad

JOR: Vad anser du om värdet att på dettasätt uppmärksamma en (äldre) person ochhans insatser?S-D S: Jag tycker det är meningsfullt

JOR: Har Alfven betytt någonting för dig?S-D S: Nej det kan man inte säga

JOR: Vad tyckte du som yngre om honomoch hans musik?S-D S: Ganska illa måste man säga

JOR: Vad tycker du idag?S-D S: Jag trycker han är en av våra storatonsättare

JOR: Tycker du det finns någraberöringspunkter mellan er som personereller i musiken?S-D S: Vi är båda bra yrkesmän

JOR: Var står du själv idag?S-D S: Med båda fötterna på jorden

JOR: Vad är det som sysselsätter dig nu?S-D S: Arbete

JOR: Vad ser du fram emot?S-D S: Nästa dag

Foto: Mats Bäcker

10 Alfveniana 1/02 Besök Alfvensällskapets hemsida go.to/hugo.alfven

Alfven iFinlandPÅ BESÖK I ÅBo bör den mu-sikintresserade inte missaSibeliusmuseum, beläget idomkyrkans skugga. Redangatuadressen Biskops gatan17 anger museets geografis-ka närhet till det klerikala.Från den branta domkyrko-trappan upptäcker man lättmuseibyggnaden som starktavviker från den träarkitektursom annars dominerar. Mu-seet, invigt 1968, huserar ivad som sägs vara Finlandsförsta byggnad av ren be-tong. Ritad av arkitekt Wol-demar Baeckman är den ettfortfarande fungerande mo-dernistisk utropstecken.

Museet visar självfalletSibeliana, precis som namnetutlovar. Vad museinamnetinte säger är att mesta ut-rymmena upptas av musikin-strument. Sibeliusmuseum äri realiteten ett musikmuse-um, Finlands främsta i sittslag.

Men det finns mer i huset.Källaren rymmer nämligenett synnerligen innehållsriktmusikhistoriskt arkiv. Härfinns stora samlingar av mu-sikalier i handskrift ochtryck, hela arkiv efter musik-organisationer och musikak-tiva personer, brev, fotogra-fier, inspelningar och tid-ningsklipp. Kort sagt ruvararkivet på källor till fin-ländsk musikhistoria, allrahelst med den med finlands-svenska förtecken.

En särskild serie innehål-ler successivt insamlat mate-rialom personer. Hugo Alf-

ven, föremålet för vårt säll-skap, fyller nästan en egenkapsel, vilket kan vara värtatt nämna för denna tidskriftsläsare. En genombläddringvisar att här bevaras främsttidningsklipp, många frånsvenska tidningar, men ocksåfrån åtskilliga finlandssvens-ka. En del konsertprogrammed Alfvenuppföranden kandessutom nämnas.

För den som vill studeraAlfvenreceptionen i Finlandfinns här ett gott grundmate-rial. Ämnet är givande: Alf-ven var i Finland vid fleratillfällen som orkesterdiri-gent och körledare, och hadedärtill flera vänner i dettaland. Otto Andersson, Sibe-liusmuseums grundare ochden som påbörj ade arkivet,skrev själv recensioner (Tid-ning för musik 1913, s. 178-180), när Alfven i december1913 dirigerade Helsingforsstadsorkester i egna verk.Anderssons anmälningar ochnågra övriga artiklar fråndetta besök är det äldsta Alf-ven-materialet i arkivet, kap-seln fylls faktiskt fortfarandepå.

GUNNAR TERNHAG

Emeritusfrackentillbaka påAlfvengården

Kläder kan som bekant hasina öden. Särskilt gäller detpåkostade plagg som integärna slängs hur som helst.Här är historien om HugoAlfveris emeritusfrack:1982 påträffade nöjespro-

filen Albert Sandström enståtlig frackkostym i en be-gagnataffär på Kungsholmen

i Stockholm. Det visade sigvara en frack som Hugo Alf-ven lät sy upp 1937 i sam-band med sin pensioneringfrån director musices-tjänsten. Fracken syddes avJohn Widgrens skrädderi iVästerås som också brodera-de dit doktorsdekorationernapå kragen.

Frackens väg till affären ärinte känd, men man kastarsom sagt inte ett plagg somdetta.Ivintras erbjöds Hugo Alf-

vensällskapet att förvärvadetta Alfvenminne av Sand-ström, vars mor Dagmar f.ö.var en legendarisk gram-monbolagskvinna. Sällskapetköpte fracken och tänker nulåta visa den iAlfvengården iTibble.

Frackkostym var faktisktHugo Alfvens arbetskläder.Vid nästan alla konserterförväntades han bära dettahögtidliga plagg. Dessutomvar han säkert frackklädd vidmånga av de festliga midda-gar som han bjöds in till. Atthan slet ut sina frackar - ochdärför fick beställa nytt - äringenting att undra över.

Emeritusfracken har säkertbeskådats av många. Pensio-neringen från Uppsala uni-versitet innebar ingalunda attHugo Alfven upphörde attframträda offentligt. Somdirigent var han verksamlångt upp i åren.

Nu är fracken tillbaka i dethem, varifrån den en gångforslades för att så småning-om hamna tillsammans medandra herrelösa kläder i enstockholmsk seeondhand-affär.

GUNNAR TERNHAG

11Alfveniana 1/02 Besök Alfvensällskapets hemsida go. tolhugo.alfven

En Lindberg-biografi

Till den generation"ungsvenskar" , somtog över efter den na-

tionalromantiska falang somHugo Alfven, Wilhelm Peter-son- Berger och WilhelmStenhammar brukar ansesutgöra, hörde främst KurtAtterberg, Natanael Berg,Ture Rangström och OskarLindberg.

De ville som alla ungdomaropponera mot sina föregångare,men betraktade ur efterhands-perspektiv tycks de i självaverket ha accepterat åtminstoneden nordiska ton som de äldretonsättarna förvaltade, även omAtterberg bestämt tog avståndfrån beteckningen national-romantiker - han ville hellrekallas nationalklassicist - ochRangström utvecklade ett högstpersonligt och delvis expressio-nistiskt tonspråk på den natio-nella grunden. Närmast denofta folktonsinspirerade atmo-sfären i förra sekelskiftets mu-sikaliska tidsstil står OskarLindberg, även om också hantog intryck av nyare kontinen-tala strömningar och i sinakompositioner uppvisar fleraimpressionistiska drag.

Det har inte funnits någonmer uttömmande bok om Lind-berg, men nu har Bo HarrySandin skrivit och utgivit enmonografi över honom medtiteln Oskar Lindberg - enGuds spelman (271 s., NotexProduktion, 2000) - epitetet"en Guds spelman" skall hamyntats av poeten och kyrko-herden Nils Bolander, när han1948 installerades i Engel-brekts församling i Stockholm,där Lindberg var organist underhela 41 år från 1914 till sin död1955. Sandin har länge intres-serat sig för Lindberg och hans

musik, och han har nu kunnatlita till även dennes bevaradedagboksanteckningar och brevoch till uppgifter från tonsätta-rens dotter och hennes man, ochboken är som biografisk fram-ställning ytterst noggrann ochväldokumenterad. Sandin följersitt föremål nästan från dag tilldag och redovisar sålunda enbedövande mängd fakta omLindbergs alla göranden ochlåtanden och även om hansmånga sociala och personligarelationer. Viktiga hållpunkterblir bl a dirigentstudierna i Son-dershausen, koralboksarbetetoch så förstås den Gagnef-födde Lindbergs förankring

Det har inte funnits nå-gon mer uttömmandebok om Lindberg, mennu har Bo Harry Sandinskrivit och utgivit enmonografi över honommed titeln Oskar Lind-berg - en Guds spelman

Dalarna med såväl folkmusik-arvet som den berömda orgel-stugan vid fäboden i Knippbu-an.

Alla hans kompositioner pre-senteras i sitt kronologiskasammanhang, eftersom det ärSandins ambition att främstbehandla tonsättaren Lindberg.Sandin konstaterar inlednings-vis att "även om hans namn förevigt är förknippat med Gam-mal fåbodpsalm är det förvissointe endast för denna han börihågkommas" .

Att detta Sandins syfte är väl-lovligt framgår redan av attLindberg efterlämnade en långrad beaktansvärda kompositio-ner i flera genrer från operanFredlös, det stora Requiem ochen lång rad större orkesterverksom en symfoni, tre konsert-uvertyrer, sviterna Tre dalmål-ningar, Tre färdeminnen ochLeksandssvit, de symfoniska

dikterna Vildmark, Florez ochBlanzejlor, Från de stora sko-garna, Hemifrån och Gesundaoch rapsodin Per Spelman hanspelte till orgelstycken. koraler,kör- och solosånger. Många avdessa verk är i dag dessvärremer eller mindre okända, mende flesta av dem har tidigarekommenterats av åtskilligaförfattare. Sandin som intebifogat någon litteraturlista tillsitt arbete, tycks dock tyvärrinte ha tagit hänsyn till elleruppmärksammat vad andrauttolkare skrivit med undantagför flitig redovisning av samtidarecensioner; även standardverksom lexika och Aulin-Connoreller genre översikter om exem-pelvis symfonik, körmusik ochorgelmusik tycks vara okändaför honom. Detta visar sig varaen klar brist, eftersom Sandinsframställning i huvudsak ärbeundrande och okritisk, ochhans i allmänhet korta verkbe-skrivningar är trots de månganotexemplen ganska ojämnaoch lider dessutom av viss tek-nisk osäkerhet. Han förefallerofta ha svårt att välja infallsvin-kel, och han kan t ex skriva omF-dur-symfonins fmal att dessformuppbyggnad är "den tradi-tionella" utan att ge besked omvad han åsyftar med dennatenn.

Sandin har synbarligen inte enstagit del av Dieanders utredningav ursprunget till Gammal fä-bodpsalm - återgiven av un-dertecknad i en tidigare Alfve-niana - utan ger en egen ver-sion av dess historia. Dennabakgrundsteckning ligger för-ståeligt nog nära Dicanders,men nog borde Sandin bättreredovisa sina källor, detta sagtmed hänsyn till att han på ettlikartat sätt skrivit om stycketäven i KMT nr 5, 2001. Hannämner inte heller att Lindbergvar mycket kritisk till Alfvensharmonisering av fåbodpsal-mens melodi i Dalarapsodi,

12 Alfveniana 1/02 Besök Alfvensällskapets hemsida go. to/hugo.alfven

något som redan hör till detmusikhistoriska allmängodsetmen hade varit värt att tas uppjust från den Lindbergska syn-vinkeln. Lindberg menade juframför allt att en "inflyttad"dalkarl som Alfven inte ägdenågot sinne för de skilda dia-lekterna i dalamusiken så somhan själv hade. Apropå Alfvenkan Sandin berätta att regissö-ren och sedermera operachefenHarald Andre sommaren 1914kontaktade Lindberg för att behonom komponera musiken tillJohn Bauer-baletten Berga-kungen, eftersom Alfven somredan var vidtalad, på ett helt årinte hade åstadkommit någonmusik. Men först måste denne iså fall avsäga sig uppdraget,och det gjorde han nu som be-kant inte.

När det gäller Lindbergs kom-positioner rar man inte hellerveta någonting om deras rela-tioner till samtidens musik ochmusikmiljöer (Sandins rätt ut-förliga skildring av FST:s ochSTIM:s bildande och verksam-het har berättats många gångertidigare). Sandin nämner inled-ningsvis impulserna frånRachmaninov och Sibelius menhar egentligen ingenting att sägaom hur Lindbergs tonspråkväxte fram och formades. Ver-ken borde nog därför bättre hasatts in i sitt historiska sam-manhang, särskilt som Lindbergtrots ungdomsårens ungsvenska"rabulism" snart måste ha be-traktats som en tämligen tradi-tionell tonsättare, detta här intesagt i negativ mening. I sinKyrkomusikens historia från1932 ser Carl-Allan MobergLindbergs Requiem som ettärkeromantiskt verk som "ar-betar med förunderligt gam-malmodiga klanger, monotonaackompanjemangsfigurer ochen tröttande homofoni", ochsådana uttalanden kunde Sandingärna ha diskuterat och ocksåän mer framhållit Lindbergs allt

större engagemang i den s korgelrörelsen och den om-svängning mot klassiska före-bilder som sker i hans senareorgelkoraler. Alldeles rör litetsägs också om hur Lindbergsorgelspel egentligen lät och hurhan arbetade och betraktadessom lärare vid Musikhögskolan.

Ett annat exempel: SverigesKörförbund utlyste våren 1933en tävling om en kantatkompo-sition över den finlandsvenskepoeten Joel Rundts text Detljusa landet. Sandin beskriververket i erkännsamma ordalagoch nämner också att Lindbergfick dela första priset medGösta Lundborg men inte attäven Lars- Erik Larsson hördetill medtävlarna (hans bidragfinns f ö numera på CD). Härhade det varit intressant att fä tadel aven jämförelse mellan detre tonsättarnas olika grepp påden tidstypiskt fosterländskthållna texten.

Bristen på utblick och kritiskdiskussion synes vara de olyck-ligaste begränsningarna i San-dins ambitiösa företag. MenSandin har åstadkommit endokumentation kring Lindbergsom säkerligen kommer att varaen guldgruva för kommandeförsök att ge en mera genomar-betad karakteristik av hans ton-sättarskap. Med sin noggrann-het har Sandin dessutom kunnatplocka fram en hel del okändadetaljer om Lindbergs liv ochverksamhet, t ex hans gästspel -under pseudonym! - på detpopulärmusikaliska fältet ochhans fyraåriga anställning vidNK: s "piano- och musikavdel-ning". Själv har jag som en avhans efterföljare som ledare förStockholms akademiska orkes-terförening också uppskattat demånga glimtarna om Lindbergsentusiasm för denna amatöror-kester och dess öden.

LENNART HEDW ALL

13Alfveniana 1/02 Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven

Alfvensällskapets höstmöte 2001DEN21 OKTOBERsamlades Alfvensällskapets medlemmar till höstmöte i Alfvenrummet på GrandHötel. Ämnet för dagen var Alfvens musik till Lubbe Nordströms skådespel "Vi". Ett 20-talmedlemmar hade mött upp för att lyssna till Martin Tegen, som utgående från sin artikel i Alfvemana2-3/0 l närmare gick in på själva teaterstycket och illustrerade de musikaliska inslagen på sina riktigaplatser i handlingen. (Den svit som Alfven sammanställde av musiken under titeln Gustav II Adolf:svit för orkester har en annorlunda ordning av satserna.) Till sin hjälp som rollgestaltare hade MartinTegen bett Jan Heimer rycka in. Som utgångspunkt för musikillustrationerna användes CDn SCD1101.

Efteråt visades Alfvenrummet upp för sådana som inte haft tillfålle att se det tidigare. Ciceron varGösta Alfven, initiativtagare till det f.d. Wernerska rummets omgestaltning. Om rummet ej är upptagetav arrangemang kan man besöka det. Vägvisning finns från Grand Hötels huvudingång.

Text och foto: JANOLOFRUDEN

Martin Tegen och Jan Heimer impersonifierar alla roller

14 Alfveniana 1/02 Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven

Vårmötet den 6 mars 2002

Åke Edenstrand

Marinens Musikkår, Karls-krona under sin dirigentAndreas Hanson konsertera-de i Nybrokajen Il med ettgenomgående AJfv6n-pro-gram. Mer om detta nedan.Tillfället gav anledning attdröja vid militärmusiken ochAlfvens verk för blåsorkes-ter. Åke Edenstrand som är

forskare vid Militärmusikcenter i Strängnäs hade inbjudits av Alfven-sällskapet och Vännerna till Stockholms Läns blåsarsymfoniker atthålla en expose över militärmusikorganisationen och dess musiker.Att detta var en musikresurs både för militärt bruk och för det civilamusiklivet kunde vi 20 åhörare snabbt bli övertygade om - om det nuvar så att vi förträngt att vi under vår levnad många gånger upplevtbåde marschmusik och konserterande i parkerna eller på olika etablis-semang.

Alfven har visserligen skrivit få verk för blåsorkester men flitiga mi-litännusikdirektörer - som hade den mest gedigna utbildning mankunde få på Musikkonservatoriet, svarade för att hans orkesterverkblev anpassade till de blåsarresurser som fanns på regementet.Vid den efterföljande konserten fick publiken lyssna till båda slagenframförda med gott humör av den välklingade musikkåren. Musikdi-rektören Andreas Hansons välformulerade kommentarer gav en intro-duktion till varje stycke. Om den förra avdelningen gav prov på deäldre musikdirektörernas instrumentation så var det de yngre somdominerade den senare avdelningens program.Bland nyheter vid denna konsert fanns Bröllopsmarsch från 1909 tillWinnifred Quensels bröllop år 1909 i instrumentation av Otto Tro-bäck.

Redan före sommaren skall en CD på märket Serpent vara tillgängligmed samma repertoar som vid konserten och mer därtill.

Text och foto JAN OLOF RUDEN

Originalverk av Alfven för blåsorkesterDet kan diskuteras vad som Alfven själv kompo-nerat och instrumenterat för blåsorkester. Detföreligger verk för blåsorkester i Alfvens pikturmen det är osäkert i hur stor utsträckning ett parmilitännusikdirektörer, som stod honom nära harvarit behjälpliga. I vissa fall framgår det tydligt, iandra fall mindre tydligt. Personerna ifråga ärOtto Trobäck och Albert Löfgren

Fosterlandspsalm (1906) komponerades för enröst eller unison sång och piano men förekommeri Alfvens autograf även för liten militärorkester.(UUB 184:llc). Den utgavs 1909 av Abr. Lund-quist för mässings sextett i instrumentering avAlbert Löfgren

Kavallerimarsch är inte daterad men där finnsreminiscenser från Festspel op.25 (1907) så kro-nologiskt står de varandra nära. Albert Löfgrenhar instrumenterat den.

Bröllopsmarsch komponerades till Winnifrid

Hellings bröllop 1909. Hon var dotter till Alfvensvälgörare, teologiprofessom i Uppsala, OscarQuensel. Originalet till marschen saknas menOtto Trobäck instrumenterade den för blåsorkes-ter. (Stiftelsen Musikkulturens främjande samtSTIM/Svensk Musik)

Fest-ouverture op.26 (1909) är ett originalverk avAlfven för stor militärkår. (UUB 170:2). .Denföljer i Alfvens verkförteckning kronologisktefter Bröllopsmarsch. Man kan förmoda att Alf-ven velat utnyttja de nyvunna erfarenheterna ochockså sett en möjlighet till framföranden.

Hjalmar Brantings sorgmarsch opA2 (1924)hette Marcia funebre (in stile italiano) ända tillsden användes vid Hjalmar Brantings begravningden l mars 1925 i Stockholm. Marschen ärotvivelaktigt italiensk i sin stil. Den komponera-des för en ungdomlig blåsorkester på Anacapri.(STIMIS vensk Musik)

15Alfveniana 1/02 Besök Alfvensällskapets hemsida go. tofhugo.alfven

VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2001 FÖR FÖRENINGENHUGO ALFvtNSÄLLSKAPET

Styrelsen bestod från årsmötetden 21 maj 2001 av GunnarTernhag, ordförande (nyval),Göran Furuland, vice ordföran-de, Jan Olof Ruden, sekreterare,Jan Heimer, skattmästare,Gösta Alfven, Tobias Alfven,Birgitta Sandström, GustafSjökvist (alla omval) samt An-ders Hanser (nyval). Föregåen-de ordföranden Åke Holmquistvaldes till hedersordförande.Till revisorer omvaldes StigKempe och Hans Gyllang. Tillvalberedning utsågs ÅkeHolmquist (sammankallande)och Jörgen Dicander (bådanyval).

Protokollförda styrelsemötenhar under året ägt rum 30/1,27/3,2115,4/9,21/10.

Antal betalande medlemmar31/12 2001 var 115 enskilda(varav 18 nya) och 19 institu-tioner (varav 3 nya). (Med-lemsläget 2000 var 114 resp18.)

Annonsering har skett i Vete-ranposten 7/2001 och PROPensionären 10/2001.

Medlemsavgiften har varit 100kr för enskild medlem och 200kr för institution. Beslöts föratt främja medlemsvärvning attden som värvar ny(a) med-lemm(ar) endast betalar halvaårsavgiften. Om någon värvar 5medlemmar (eller fler) rar hanvälja en CD med Alfvenmusikefter eget val.

Genom en överenskommelsemed Grand Hötel disponerarHugo Alfvensällskapet rummetgratis 2 gånger om året.

Sällskapet är för sin verksamhetalltjämt beroende av bidrag frånHugo Alfven Fonden.

AKTIVITETERAlfventana 1/2 och 3/4 2001 harutgivits under redaktion av JanOlof Ruden.

Alfvensällskapets hemsida

Kom med i Hugo Alfvensällskapet!Hugo Alfven var en av Sveriges mest mångsidiga ochfängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfven-sällskapet får Du för endast 100 kr/år inte bara del avnedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i in-tressanta och stimulerande aktiviteter omkring HugoAlfven och den tid som han verkade i.

http://hemsidor .torget. se/usersl sISMIC har underhållits av JanOlof Ruden,

Vid vårmötet, som ägde rumefter årsmötet, den 21 maj 2001å Kungl Operan berättade IvoCramer om baletten Den forlo-rade sonen, vilken han koreo-graferat vid premiären 1957och nu återigen. De 20-talmedlemmar som infunnit sigkunde därefter njuta av dennabalett och de tre övriga somframfördes vid samma före-ställning under titeln "50-tal".

Vid höstmötet den 21 oktobertalade Martin Tegen om musi-ken till Ludvig NordströmsGustav II Adolf-skådespel "Vi"(med benägen medverkan avJan Heimer som replikläsare).Ett tjugotal medlemmar hademött upp i Hugo Alfvenrummetpå Grand Hatet Höstmötet vardenna gång förlagt till en sön-dag som svar på ett önskemålfrån våra medlemmar.

Medlemsförmåner:• Tidskriften Attventene• Gratis inträde på Alfvengården i Tibble, Leksand• Gratis inträde till Prins Eugens Waldemarsudde

• Rabatt på Filharmonikernas Alfvenskivor vid inköp iKonserthusshopen i Stockholms Konserthus (öppen i samband med konserter)

• Rabatt på Alfvenskivor av märket Bluebell, Swedish Society och Musica Sveciae när de köps direkt frånproducenten

• Rabatt på ordinarie pris vid ett inköp av musiklitteratur i LundeQ bokhandel i Uppsala

16 Alfvenlana 1/02 Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolbugo.alfven