Alfveniana 3/98Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Läs om symfoni nr 3Läs om svenska tonsättare som dirigenter

Alfveniana 3/98Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Ansvarig utgivare:Åke HolmquistRedaktör och distributör:Jan Olof RudenSvensk Musik, Box 27327102 54 Stockholmtel. 08-783 88 58fax 08-783 95 10e-post jan.olof.ruden@stim.se

Medlemsregister (årsavgift 100 kr) :Jan HeimerBjurholmsplan 26166 63 Stockholmtel och fax: 08-641 53 96

Postgiro: 41 88 52-8

ISSN 1101-5667

Tryckt av Ekonomi-Print, Stockholm

InnehållHugo Alfvens tredje symfoni. Av Martin Tegen 3Alfvendagen i Tibble 1998 10Nils-Erik Sparf 1998 års Alfvenpristgagare inter-vjuas av Jan Olof Ruden 12Dirigerande tonsättare - tonsättande dirigenter.Av Stig Jacobsson 13Musiken till Mans kvinna. 17Evgenij Svetlanov intervjuas i maj 1998 avJ an Olof Reden 18Framföranden av Alfvenmusik - Inspelningar -Föreningsnytt. 20

Omslaget:Hugo Alfvem fotograferad 1904 vid tiden för tredjesymfonin. Ur Tempo furioso, s. 241

Kom med iHugo Alfvensällskapet!Hugo Alfven var en av Sveriges mest mångsidiga ochfängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfven-sällskapet får Du för endast 100 kr/år inte bara del avnedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i in-tressanta och stimulerande aktiviteter omkring HugoAlfven och den tid som han verkade i.

Medlemsförmåner:• Tidskriften Altvemene• Gratis inträde på AlfvEmgården i Tibble, Leksand• Rabatt på inträde till Prins Eugens Waldemarsudde• Rabatt på konsertbiljetter med ordinarie priser i Stora salen i

Stockholms Konserthus• Rabatt på Filharmonikernas Alfvenskivor vid inköp i

Konserthusshopen i Stockholms Konserthus (öppen i samband med konserter)• Rabatt på Alfvenskivor av märket Bluebell, Proprius och Musica Sveciae när de köps direkt från

producenten• Rabatt på ordinarie pris vid ett inköp av musiklitteratur i Lundeq bokhandel i Uppsala• Rabatt på biljetter vid Norrtälje Kammarmusikfestival

2 Affveniana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

Hugo Alfvens tredje symfoni

AV MARTIN TEGEN

HUgO Alfven kom-ponerade sintredje symfoni

åren 1905-06, då hannått mästerskapet i sinkonst. Det var sju år se-dan han fullbordat sintungt programmatiskaandra symfoni, i sig ettkraftprov inom den sen-romantiska orkestermu-siken. Nu hade han vun-nit erkännande, lärtkänna konstnärskoloninpå Skagen, komponeratsin ömsom svärmiska,ömsom humoristiskaMidsommarvaka, somskulle bli hans mest om-tyckta verk, och mött sinstora kärlek, Marie Krö-yer. Med henne reserhan till Italien, och där,vid den liguriska kusten,skissar han under någralyckliga månader dentredje symfonin.

Italien var drömlandet förmånga nordiska artister och för-fattare. Författaren Atterbomhänrycktes av naturen och forn-tidsminnena vid en resa 1817,skulptören Byström anlände ditpå resestipendium 1810 ochstannade nästan hela tiden framtill sin död 1848, och mång-frestaren Bernhard von Beskow

tyckte, sedan han först sett Pe-terskyrkan, att han nu hade"intet mer att se i världen"(Vandringsminnen 1834), menstannade inte desto mindre ifyra månader. Föreställningenom Italien var laddad med ideerom konstnärlig fullkomning,inte minst sedan Byrons ChildeHarold. Och efter två år i Italienskrev Anne Charlotte Leffler singlödande kärleksroman Kvinn-lighet och Erotik (1890), som inågon mån är en parallell tillHugos och Marias saga, sådanman anar den i Alfvens memo-arbok Tempo furioso.

I tredje symfonin ville Alf-ven skildra lyckan - lyckan attbefmna sig i Italien, lyckan ikärleken till Marie och lyckan iatt behärska komponerandetsteknik och möjligheter. "Dennasymfoni har varit min storaglädje, och jag har under dessskapande levat en tid av inre,förandligad lycka som aldrigförr i mitt liv", skriver Alfven1906 i ett brev till sin vän OscarQuensel. Jag tror att dennakompositoriska lycka innebaratt tonsättaren i hög grad litadepå sin intuition och sitt kun-nande, att han så att säga lätmusiken leva på sina egna vill-kor, att han inte tvingade på dennågot program, att han lät käl-lorna i sin begåvning flöda.

I den andra symfonin hadedet wagnerska, djupsinniga dra-get gett musiken mörkare får-ger. Nu försvinner det draget in-för den nya lyckokänslan ochItaliens sol. "Solglansens styrkai stämningen påverkade ska-

pandets glädje", skriver Alfveni det nämnda brevet. Nu grum-las inte källorna av dunkla pro-grammatiska stämningar.

Men vilka var källorna? Tyingenting kommer av intet.

Jag tycker mig se fyrakällor i tonsättarens be-gåvning och erfarenhet,som framträder speciellttydligt i tredje symfonin.Denförsta är Beetho-vens symfoniska teknik

Man bör betänka att Beethovenvar den mest spelade tonsättarenunder denna epok. I en konsert-statistik över åren 1890-1910,som jag tidigare gjort, uppvisarBeethoven den ojämförligthögsta poängen (570), närmastföljd av Grieg (362) och Mozart(361). Beethoven låg således ti-dens musiker och publik i blo-det, och Peterson-Berger gavuttryck åt detta då han i en arti-kel 1898 skildrade "Beethovensom värdemätare".

Det är således naturligt att detär Beethoven som blir normenoch förebilden när nu Alfvensläpper loss sitt spontana ska-pande. Naturligtvis finns ocksåandra källor, men det är påtag-ligt att ingen annan av Alfvenssymfonier anknyter så nära tillBeethoven. Redan upplägg-ningen i fyra satser med derassatskaraktärer har en omiss-kännlig wienklassisk prägel: enrobust första sats, en lyriskandra, ett scherzo som tredje

3Alfveniana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

och en snabbt jagande fmal.Även satsformerna har typiskadrag: repris avexpositionsdeleni första satsen, friare fonn iandra, men med vissa drag avtema och variation, regelrätt såkallad menuettform med trio ischerzot. Finalen avviker merafrån den beethovenska normen,men i rättvisans namn måsteman också säga att Beethovenknappast har någon tydlig normför sina fmaler.

Men på en punkt avviker Alf-ven från den beethovenskanormen. Han har inga långagenomföringar och övergångar.I stället bjuder han på överrask-ningar och kontraster av olikaslag. Kanske tyckte han att förmycket av genomföringsteknikskulle ge musiken ett alltför

Ex 1

spekulativt drag, något somhan ville undvika i detta spon-tana, om än symfoniska musice-rande. Ett undantag är på sättoch vis flera stort upplagda ka-denser, t ex de 24 takterna viddominanten H-dur som lederfram till första satsens avslut-ning i E-dur. Här kan man talaom en kraftig uppladdning frammot ett bestämt mål, en upp-laddning som samtidigt gerstadga åt satsens form. Det ärden stora fmalkadensens ideutan några som helst program-matiska eller ens motiviskastörningar. Allt går ut på att för-stärka kadensens crescendo ochdominantens oundvikliga ut-mynnande i tonikan, helt enligtBeethovens modell.

Styrkan i satsernas form byg-ger i hög grad på att Alfven an-vänder klara och tydliga be-ståndsdelar på två eller fyratakter, också detta enligtBeethovens modell. De fyratakterna kan visserligen iblandutökas med en, två eller tretakter till större enheter, mengrunden för satsbyggnaden ärändå uppenbar. Satsen rar där-igenom en stabilitet med klas-sisk anstrykning, som saknas ide övriga av Alfvens symfonier.Här och där fmns takter somnästan kunde vara hämtade frånen Beethovensymfoni, t.o.m.med en smula genom-föringsteknik. Ett sådant ställevisas i Ex. 1, hämtat från förstasatsens senare del.

Avsnittet rör sig i C-dur. Efterde två första takterna (partitur-siffra 36: 1-2), som avslutar entidigare fonndel, kommer hu-vudtemat i pianissimo.

Därmed börjar en bearbet-nings- och stegringsdel, somefter hand leder fram till denförut nämnda finalkadensen.Som synes har takterna en ka-rakteristisk wienklassisk prägel.

Den andra källan tilltredje symfonin skullejag vilja kallaDen förädlade folktonen

Veterligen är inget enda avsymfonins teman av folkmusi-kaliskt ursprung, alltså citat avnågon spelmanslåt eller folk-melodi. Ändå har flera teman en

svårbeskrivbar atmosfär avfolklighet. De folkliga tonfallenär "förädlade", varmed jag härbara åsyftar deras tillrättaläg-gande för symfoniska ändamål.I sina rapsodier har Alfven gjortdirekta citat av folkmelodier,men sådant skulle störa densymfoniska formbyggnaden,just därför att det skulle verkasom "citat" och inte tillhöra det

4 Alfvenlana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

symfoniska flödet. Därför for-mar Alfven sina teman så att deinnehåller frön till utvecklingoch metamorfos, även om den-na utveckling, som redan an-tytts, inte får några större di-

'Ex ~

mensioner i detta verk. Se t expå symfonins första tema (Ex.2), som har något av rustik valsöver sig, utan att ändå vara enriktig vals.

Temat omfattar sex takter, somalla - på wienklassiskt maner -har olika rytm och rörelse. Detvå första takterna utgör enhemiolisk upptakt, onekligen enoriginell början. Den mest"bondska" takten är den som

\.::..x:. 3

innehåller tre lika staccatotoner(eller rättare: ackord), men ock-så de två följande avslutandetakterna påminner om vissa låt-fraser. Temat innehåller såledessex olikformade takter, som allai fortsättningen tas till utgångs-

E;<..4

A\1~e..

I~ pbbiiF )

p

Andra satsens inledande temahar en smula folkvisa i tonen(Ex. 4), och man tycker sig gär-na ha hört någon liknande visanågon gång, men Alfven harförsäkrat att melodin har

'.Ex. ~

punkt för symfonisk be-arbetning. Ett annat tema, expo-sitionsdelens epilogtema, har påliknande sätt en folklig anstryk-ning (Ex. 3), men används en-dast obetydligt för vidare bear-betning.

,.

kommit spontant och inte är nå-got citat. Den har utan tvivelsprungit ur den förädladefolktonens källa, liksom tredjesatsens uppsluppna scherzo-tema, som på något vis är både

beethovenskt och spelmansak-tigt (Ex. 5). Speciellt taktenmed en åttondelsfigur utgör enfestlig krumelur, som ger delarav satsen dess impulsiva karak-tär.

~

I Ilfi',~'fI

Alfveniana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC 5

E,x.l

•..•.Jl.-!. v. -.--r-1 bl h,-Il .•t..! ~ f ~ \

J fr

/'\ .>l_.f ..~J •.h,l \ b .,.tl,l ju "'-' fT\.A.~~

v' , ~ ...••.- 11 - •• orT 7T -,I;' ~~-l t

:

'--" - ""--"' "'--"'" , , .•... .);. -f -r

Även i fmalen kan man spåranågra folkiga element, fastän denästan drunknar i det hetsigatempot och de framvirvlandefigurerna. Men den inledandetrumpetsignalen (Ex. 6) haronekligen en folklig, militäriskkaraktär. Det stigande tersinter-vallet i fortissimo verkarmanande, uppfordrande, ochAlfven använder signalen fleragånger under satsens lopp tillnya maningar. "När jag börjadesista satsen, kände jag mig somen riddare, vilken, trött på ung-domens lekar och romantiskaäventyr, besluter sig för en våg-halsig ritt till det land, där hansdrömda lycka väntar honom",skriver Alfven i det förutnämnda brevet. Den våghalsigaritten illustreras på många stäl-len i satsen av ett galopperandemotiv, som syns i de fyra förstatakterna i Ex. 7. Det avbrytsplötsligt (vid siffra 4) avenmelodi, som man på något sätttycker sig känna igen. Det är isjälva verket en variant av andrasatsens vismelodi, till och med i

samma tonart Dess-dur. Bådedet galopperande motivet ochvisvarianten har något enkeltoch elementärt över sig, somgör dem till folkliga inslag isymfonisk förädling.

I andra satsen porlar enannan källåder hos Alfven, nämligen det somkan kallasImpressionistiska drag

Med detta menar jag här sådanadrag som mer eller mindreupplöser den klassiska symfo-niska tekniken, gör formenmera svävande, gör orkestre-ringen mera färgrik och raffme-rad och liksom fristående frånformen i övrigt, samt bryter denhävdvunna tonalitetens regler.Dessa drag står alltså i motsätt-ning till den beethovenska tek-niken. Alfven har hängett sig åtdessa impressionistiska dragbara i den andra satsen, somdärigenom kontrasterar mot de

mera klassicistiska övriga sat-serna. Men det finns ändå någotsom håller satserna samman,nämligen det förhållandevisosentimentala stämningsläget ialla satserna. Här i andra satsenägnar sig Alfven lika kärleks-fullt åt musikalisk akvarellmål-ning som han i de andra sat-serna hänger sig åt klassicistiskatendenser.

Redan färgläggningen av detinledande temat (Ex. 4) ärmycket raffmerad. Det spelas avett solistiskt engelskt horn till-sammans med en solistisk fa-gott, och de ackompanjeras avfyra klarinetter och en fagott.Vismelodin presenteras ännu engång i sordinerade stråkar ochmed en allt rikare instrumente-ring, och sedan vidtar ett nyttavsnitt (se Ex. 8), där ett parhöga melodistämmor rör sig ifria kromatiska rymder övertonalt obundna ackord. Det ären melodisk-harmonisk impres-sionism av alfvenskt slag. Här,liksom i de övriga satserna, an-vänder Alfven för det mesta

6 Alfventana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

vanliga treklanger, eventuelltmed tillfogad sext eller septim.Det impressionistiska bestårbl.a i de icke funktionsmässiga

EJ(. g

följderna av ackord, som här itakterna 3:3-7. Det ger harmo-niken dess svävande, riktnings-lösa karaktär i sådana avsnitt

som kan gränsa till tydligt to-nala avsnitt, som t ex kadensen i3:1-2.

.a. ~AV\J.w.J.e "0'" p~"," L~o Db . ...--_ .~~ ~r-

-T

v!ri° pV l-l--'"

~ -te>-- Jr,.. .,. ~ - .::;- - ..-.....

.• cres,.I,~_~~, r~ ,. -- - -/ ~17

1.f :;>- T'

I"

r l t -r r ~ t'

I ett senare avsnitt (Ex. 9) spelarsoloklarinetter en nedåtrullandefigur över stigande pizzicatoto-ner i stråkarna. Det hela gör ett

impressionistiskt intryck genomatt både figuren och pizzicatotsnarare färglägger än presente-rar något motiviskt arbete, och

det impressionistiska förstärksav den plötsliga övergångenfrån B-dur (7:2) till Dess-dur(7:3).

Efter hand återkommer VIS-

temat, omvärvt av flimrandeklangfårger. I sluttakterna kom-mer en reminiscens av vismelo-

din, följt aven uppåtstigandelinje i violinerna till helt irre-guljära ackord. Det ger enkänsla av tyngdlöshet, rytmlös-

het och samtidigt en trolsk,skimrande sagovärld, som mantill slut lämnar i pianissimo (Ex.10).

Inspelningar som det refereras till i denna artikel:Hugo Alfven, Verk för orkester, vol 2. Royal Scottish National Orchestra. DirNiklas Willen. (Dalarapsodi, En skärgårdssägen. Symfoni nr 3 E-dur.) Naxos8.553962A

Wilhelm Peterson-Berger, Violinkonsert, Symfoni nr 2 "Sunnanfård".Radiosymfonikerna, dir Stig Westerberg. Phono Suecia, PSCD 95.

7Alfveniana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

Ex. 10

() l I , ,w Le~ l 1- ii / ~. ,d-1'01 ~ ,~,.;,J. d -jJ~ ,~~"

p ------ .",.. -v ~. ~1"" d;"". "/

~ "tY'( J,~ t? o '" ...•

I l r

"

IJ ~ g ~

l rt' l) r r u.r r

~------Men det finns ännu en källa tillmusiken i denna symfoni, enkälla som flyter fram ur glädjenoch lyckan men också ur käns-lan av behärskning och bemäst-rande av de musikaliska med-len, ur förmågan att bolla medde musikaliska elementen ochsmådelarna utan att någonsinförlora överblicken och helhe-ten.

Det specifikafär dennasymfoni är lättheten,bristenpå grubbel, enförmåga att bygga satsenmed hjälp avLekfulla kontraster

Lyckan i komponerandet bestårhär i att inte tynga satsen med-programmatiska ideer utantvärtom på sätt och vis sättaigång ett antal teman och motivoch sedan låta dem arbeta duk-tigt av sig själva med upprep-ningar, omtagningar och vidare-föringar. Vissa avsnitt förefallerdärför mosaikartade, när moti-ven tävlar om herraväldet. Det

finns mycket litet av subtilaövergångar och symfoniska be-arbetningar, och övergångarfrån ett motiv till ett annat kanibland bli mycket abrupta. Se tex på Ex. 7, där det galoppe-rande motivet i de fyra förstatakterna tvärt övergår i visme-lodin. Övergången är plötsligockså i fråga om harmonik ochdynamik.

Genom sådana kontrasterundviker Alfven de sentimen-tala stämningslägena.

I slutet av första satsen över-går lekfullheten till skämt-samhet. Lyssnaren tror att slut-ackordet har nåtts i fortissimoefter den långa, förut nämndastegringen på dominanten. MenAlfven tar nu fram epilogtemat(Ex. 3) och blandar det med ge-neralpauser på ett lustigt ochöverraskande sätt och avslutarsatsen i pianissimo.

Ett sista, längre exempel kanåskådliggöra något av den alf-venska lekfullheten och i någonmån kontrasterna (Ex. Il), fastdessa senare framträder tydli-gare på andra håll.

Det gäller en storkadens i

tredje satsens första del, somleder från dominanten E-dur tillhuvudtemats återkomst i hu-vudtonarten A-dur. De förstatakterna visar avslutningen påhuvudtemats staccatorörelse,som redan i sig har något lek-fullt över sig. Efter ett par brys-ka fortissimo-takter återgår mu-siken till huvudtemats rörelse,inklusive åttondelskrumeluren(5:3), i piano. Strax hamnarmusiken i en stampande rörelsemed fyra lika takter (5:5-8), ochplötsligt flyttas denna lekfulltegensinniga fyrtakting en heltonnedåt (5:9-12). Efter en brysktkontrasterande fortetakt med enåttondelsfigur, plötsligt id-moll, följer åter den stampan-de rörelsen i fyra lika takter(6:2-5), vilket upprepas, tillsden tematiska åttondels-krumeluren börjar i takt 7:5,crescenderar och till slut över-går i A-dur-ackordet och hu-vudtemat.

Utom den rent motiviska lek-fullheten finns här också en tillsynes nyckfull förflyttning avde fyra takterna från Ciss-dur(5:5) till H-dur (5:9), d-moll(6: l) och sedan den långa pass-agen med den tematiska kru-meluren på ett g7-ackord, somplötsligt övergår till A-dur. Ac-kordet g7 ligger nästan så långtfrån dominanten E-dur sommöjligt, och Alfven har alltså

8 Alfvåniana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

Ex. H

j,) ffI ae:.,. Fii,.",---i- ~ " , J J~. - s: rrn .~..;. :. 11:"" • ."...j I j \ I, lJ~1I~ { f l I { ff-'::-=:v U-U ~ \ \ TI 1'71' I ) I .•. - -- "'Y")

61-' . ~. r ~-\-- ---- ( ----r

....~1"\ .d~,- ~

I~ ___!::~. f:1~~f~ .•L.

----'" ~ ,-, ' b7~'" 7 ....•...• Y.:/. ;l- X ,J' ~., , - -

. .il:"' ".J ,11;r - ~I' ~: ..!'I'-.r .4 . zr • ------- .•... --

-- .f1'\ U J r! I 7-;--, r.:-r-r l' ,...., I 1.0

...-.-n l~

..I ~~t rl r If c '"till r~r mJ ll~ ~--r'. .~ .~ ~ ~-f<.. ..t' "'e,.e . bi' ' j .L \~ . -

.J -~: -~ ! 1"'1 .,

r'\'-'-~ -~ ~ "fII-~:: b,t-~'L ht .,. ,,~~:: f:. tF ~

.J l ' l I I , .,1 .~ I tHr;;;:-.f

b c:::,-es(.. 17, Lo. ~.•. II., I 11 h" b~ of ~~

-......-.:..... -J

"lurat" lyssnaren när han plöts-ligt åter befinner sig i hu-vudtonarten. Men hela passagenhar bland annat därigenom ettoemotståndligt gott humör ochman låter sig gärna luras.

Epilog

De svenska tonsättarna upp-sökte i första hand Tysklandoch Frankrike för utbildningoch inspiration under 1800-

talet. Det var i stället författareoch målare och skulptörer somsökte sig till Italiens soldränktaregioner. Men det finns undan-tag. Frans Hedbergs och IvarHallströms opera Vikingarnautspelar sig helt och hållet iProvence och inleds med envinskördsfest, där den nordiskeRolf förälskar sig i den skönasydländskan Isaura. Alfvengjorde flera resor till Italien, in-spirerad bl a av Heidenstam.

Stenhammar vistades 1906-07 iItalien och komponerade därMidvinter, en pendang till Alf-vens Midsommarvaka. OchPeterson-Berger komponeradesin andra symfoni, Sunnanfård,hemma i Sverige, långt innanhan gjorde sin resa till Italien. Isin symfoni drömmer Peterson-Berger om södern, medan Alf-ven och Stenhammar, som be-fann sig i södern, drömde omnorden.

Alfveniana 3/98 Besök Alfvensällskapetshemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC 9

Alfvendagen i Tibble 1998AV JAN HEIMER

Musik vid Siljan har under senare år på olikasätt sökt förnya sig. Ett inslag som dock medfördel inte bör låta sig förnyas är den tradi-tionella Alfvendagen på tunet nedanför Alf-

Vädergudarna har inte varit allt-för nådiga under årets försom-mar, men precis som så mångagånger förr, var vädret vackertnär gårdstunet vid Alfvengårdenfylldes av besökare som villevara med och fira årets Alfven-pristagare. Redan en timme föresjälva ceremonin fylldes bådeparkeringsängen och publikut-rymmet på älvbrinken av ensolskensnjutande och förvän-tansfull publik.

Spelmännen, i år en kvartettsom kallar sig "Leksandslåt" ,bestående av Pellas Mats An-dersson, Lasse Björk, HansFältgård och Per Winther möttekyrkbåten som medförde pris-tagaren Nils-Erik Sparf medhustru Christina Högman samtAlfvenfondens ordförandeGunnar Petri med maka. Prista-garen och hans hustru skullesedan på kvällen medverka vidframförandet av Bachs H-

vengården då årets Alfvenpristagare ska be-lönas. I år gick priset till l:e konsertmästarenvid stockholmsfilharmonikema, Nils-ErikSparf, uppvuxen i grannkommunen Rättvik.

mollmässa i Siljansnäs kyrka,ett något annorlunda firande aven unik utmärkelse.

Angörandet av bryggan stöttepå vissa svårigheter: det krävdestre försök innan dagens huvud-person med entourage kundelandstiga. Spelmännen leddeden korta marschen upp tillgårdstunet och inledde ocksåprogrammet med musik innanjuryns ordförande tog till ordaför att hylla pristagaren.

Gunnar Petri berättade omjuryns arbete och funderingarkring vad Hugo skulle ha tänktoch tyckt inför utseendet avårets pristagare och hur mankommit fram till beslutet om atttilldela Nils-Erik Sparf åretsAlfvenpris.

Hugo var ju själv stor kom-ponist och även om han var ut-bildad och skicklig violinist, såförsörjde han sig ju huvudsakli-gen som dirigent. Med detta i

åtanke började juryn söka enexekutör som kan ge liv åt ton-sättarens musik. Hugos kriterierskulle nog vara en violinist, enmästare på instrumentet, en somkan la andra att spela, ("ochNils-Erik Sparf är kanske 'Sve-riges mesta' konsertmästare"),en musikant med stor och bredrepertoar och som kan leka medmusiken - "Hugo hade respektför förmågan att f'anga en pu-blik". Att Nils-Erik Sparf dess-utom är av gammal spelmans-släkt "från Sparfgården här inärheten", gav en extra kryddaåt valet av stipendiat.

Leksandskonstnären LasseLindqvists vackra diplom var idetta sammanhang det synligabeviset på utmärkelsen somdessutom innebar en check på100 000 kronor, "Sverigesstörsta efter Polarpriset" . Dess-utom fick Nils-Erik Sparf åretsAlfvenmedalj i guld.

10 Alfvenlana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.to~get.se/users/s/SMIC

Pristagaren tog till orda och sade sig ha ratt "en Os-car på årets Hugo", men också att han kände sig"som en sparv i tranedansen i raden av stipendia-ter". Hans uttrycksmedel är dock i första hand fio-len och med GustafSjökvist som ackompanjatör påelpiano framförde han som tack ett arrangemang påHugos "Johansson".

Alfvenfondens generositet brukar vid dessa tillfällen även utsträcka sig till någralovande ungdomliga musikaliska talanger. Så skedde också i år. Gunnar Petriöverlämnade stipendier på vardera 15000 kronor till tre unga musikstuderandefrån Musikkonservatoriet i Falun:, Maria Sanner, sång, Hanna Tibell, violin ochDavid Gammalgård, violoncell. Som tack framförde de tre Hugos "Du är stillaro".

Gustaf Sjökvist gratulerade Nils-Erik Sparf - "välkommen i klubben" - ochledde därefter sin välklingande kammarkör i ett par Alfvenarrangemang: Mid-sommarlåt i Leksand med text av Sam Gabrielson och komponerad i Uppsaladecember 1936 aven till sommaren längtande tonsättare samt Aftonen med textav Hennan Sätherberg tillkommen i Tibble 1941.

I spelmännens introduktion till tre låtar som sedan följde (Herrarbetslåten,Tullpolskan och Leksands brudmarsch) berättades en anekdot efter Knis Karl.Denne hade vid något tillfålle frågat Hugo Alfven vad det var som ratt honomatt bosätta sig i Tibble som den stockholmare han egentligen var. På denna frågalär Hugo ha svarat: "Jag var inbjuden på ett bröllop hit till Leksand en gång. Härsöp man, dansade man, åt man, slogs man och allt gick i moll. Det var så jävlaroligt!"

Körens sista bidrag vid samvaron på det alfvenska gårdstunet var framförandetav tre folkvisearrangemang som Gustaf Sjökvist karakteriserade som kvinno-porträtt: Och hör du unga Dora, Inga liten kvarnpiga, arrangerat i Tibble 1942samt Och jungfrun hon går i ringen också tillkommen i Tibble men 1941.

Med gånglåten Solskensmarschen framförd av spelmännen avslutades åretsAlfvendag. Allt var som förr men ändå annorlunda. Vi ser redan fram mot nästao ,ar.

Foto: Jan Heimer

Alfveniana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC II

Nils-Erik Sparf1998 års Alfvenpristagareintervjuas av Jan Olof Ruden

JOR: Vilken var din reaktion när dufick reda på att du skulle tilldelas Alf-venpriset och guldmedaljen?

N-E S: En Nobelprisliknande reaktion.Jag var både stolt och samtidigt litetblyg med tanke på alla tunga namnsom tidigare har fått priset.

JOR: Har Alfven betytt någonting fördig?

N-E S: Ja Vallflickans dans har hållittekniken igång. Den kan verkligen an-vändas som en etyd som inte är tråkigsom etyder ibland kan vara.

JOR: Vad tyckte du som yngre omhonom och om hans musik?

N-E S: Som yngre tilltalades jag avhans patos. I hans självbiografi upp-skattar jag att föras in i det svenskamusiklivet i böljan av seklet.

JOR: Vad tycker du idag?

N-E S: Idag kan jag i ännu högre grad beundrahans hantverk.

Foto: Mats Lundqvist

kollegor - om än i olika generationer. Uppsalahar ju varit också min arbetsplats under en långtid.JOR: Tycker du att det finns några berörings-

punkter mellan er som personer eller i musiken?JOR: Vad är det som sysselsätter dig nu?

N-E S: Jo beröringspunkter fmns i vårt patos,folkmusiken, hovkapellet och Uppsala. Beträf-fande patos så upplever jag mig ibland som litetpatetiskt lagd. Beträffande folkmusiken rar manväl i mitt fall skylla på pappa. I hovkapellet var vi

N-E S: Det somgläder mig i Alfvensammanhangär att jag skall spela in fiolsonaten tillsammansmed Bengt Forsberg för TV -programmet omAlfven och Skage».

12 Altvenlana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

Dirigerande tonsättare -tonsättande dirigenter

om svenska tonsättare som dirigerat egen musik på skivaStig Jacobsson

Det var väl ungefär vid mitten av förra århundra-det som de olika musikaliska disciplinerna sär-skildes så definitivt att det började bli begripligtatt benämna en Musiker som tonsättare, en annansom dirigent och en tredje som instrumentalist.Bach, Händel, Mozart, Haydn, Beethoven etc,hade alla ägnat sig åt Musik, det vill säga musiki alla dess former. Specialiseringen hade ännuinte trätt i kraft.

Carl Maria von Weber brukar kallas denförsta moderna dirigenten - men det var bara föratt han ställde sig framför orkestern med en pinnei handen. Han är naturligtvis ändå mest ihågkom-men som tonsättare. För vem skulle idag kommaihåg honom som dirigent? Hans dirigeringskonsthar vi egentligen inga faktiska kunskaper om.

Vi får gå till Hans von Bulow eller ArthurNikisch för att hitta någon som blivit känd som"enbart" dirigent. Men vad vet vi rent faktiskt omderas tolkningar och gestalningsförmåga? Baradet vi kan läsa oss till! Bara det som samtidalyssnare berättat. Vi kan inte själva skaffa oss enuppfattning. Men i och med att vi för hundra årsedan lärde oss att spela in ljud, blev det äntligenmöjligt att också bevara en dirigents aktiviteterför framtiden.

Rolluppdelningen har tack och lov aldrigvarit definitiv, så även von Bulow komponerade,vilket också åtskilliga av hans efterföljare inomdirigentfacket gjort: Klemperer, Kletzki, Skro-wacewski, Markevich, Dorati, Furtwängler,Martinon ... Alla är de exempel på orkesterledaresom har fått egna kompositioner inspelade påskiva - men nog kommer även dessa i första handatt bli ihågkomna som dirigenter. Och de kantack vare sina inspelningar fortleva i den rollen -och ständigt förtrolla nya lyssnare.

Gustav Mahler är exempel på dirigentersom, trots deras exceptionella framgångar, efter-världen hellre erkänner som tonsättare - men hurblir det med Bernstein och Segerstam ? Luto-slawski, Penderecki, Stravinsky, Tippett och

Adams är kanske mest kända av de nutida tonsät-tare som också gärna dirigerat - främst egna verkförvisso - men kanske ändå inte alltid med ly-sande resultat. Till historien går de definitivt somtonsättare.

Hur var det i Sverige?Johan Helmich Roman komponerade, speladeoboe och violin och dirigerade de första offent-liga konserterna i Sverige. Bernhard Crusell spe-lade klarinett, komponerade och skrev libretti,samt dirigerade militärensembler på somrarna.Stenhammar spelade piano, komponerade ochdirigerade flitigt. Liknande kan sägas om Aulin,Norman, Söderman ...

Troligen finns Wilhelm Stenhammarspianospel bevarat som ackompanjemang till sångi någon upptagning, men hans dirigeringskonsthar oåterkalleligt försvunnit ut i etern. Det ärförst i generationen efter honom som vi kanlyssna till några av de svenska tonsättarnas för-måga att dirigera, i huvudsak i egna verk.

Hugo Alfven - pionjärenHugo Alfven (1872-1960) är det första riktigtstora exemplet på en svensk tonsättare som ocksådirigerade, så det är alldeles naturligt att just hanhedrats med en box, där hans dirigeringskonststår i centrum. Några av inspelningarna har tidi-gare funnits utgivna på LP. Det är Carl-GunnarÅhlen som sammanställt det rikhaltiga materialsom utgi vits på Phono Suecia PSCD 109(3 CD)och innehållet är i kronologisk inspelnings-ordning:

Synnöve Solbakken - svit. Svensk Filmindustris orkester.10 okt 1934Grieg (arr: Alfven): Sigurd Jorsalfar - Hyllningsmarscb.31 maj 1934Skogen sover, Sommardofter, Gammalt kväde frånHelsingland. Hjördis Schymberg, Radiotjänsts symfoni-orkester. 10 maj 1939Lindagull. Einar Andersson, Radiotjänsts symfoniorkes-ter. 10 maj 1939

13Alfveniana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

En tidig satsning på CupolDet är nu sällan dessa och andra tidiga upp-tagningar gjordes med syftet att ges ut på skiva.Mestadels är det fråga om liveupptagningar somgjordes i konserthusen eller för radio, och somslumpmässigt bevarats för att i sen tid överföraspå skiva.

Men i en annan box från Phono SueciaPSCD 79 (2 CD): "Svenska tonsättare dirigeraregna verk", även den sammanställd av Carl-Gunnar Åhlen, finns en lång rad upptagningarsom gjordes 1948 just med tanke på 78-varvarepublicerade av Cupol.

Dessvärre hamnade denna ambitiösa sats-ning precis i skarven mellan 'stenkaka' och LP,varför den alltför snabbt försvann ur marknaden.Att de nu återutgivits på CD är därför en bety-dande kulturgärning. Det är i huvudsak fråga omca fem minuter långa avsnitt ur större verk. Menman har i denna box även tagit med radioupp-tagningar och andra inspelningar, i de fall då deursprungliga inspelningarna inte dirigerades avtonsättaren själv. I många fall representerar in-spelningarna på dessa skivor respekti ve tonsätta-res enda för eftervärlden bevarade insats somdirigent! Men det är svårt, för att inte sägaomöjligt, att utifrån dessa fragment yttra sig omderas kvaliteter som dirigenter. Carl-GunnarÅhlens och Sten Hanssons kommentarer till varjestycke är däremot mycket uttömmande och läs-värda.

Följ ande inspelningar, upptagna [ör Cupol1948, har tagits med i albumet:

13 mars: Ingvar Lidholm: Canto ur Toccata e Canto3 april: Albert Henneberg: Uvertyr till Bolla och Badin5 april: Gunnar Ek: Rondo fugato - final ur Symfoni nr 25 april: Karl-Birger Blomdahl: Adagio ur Vaknatten8 april: John Fernström. Burlesk (Tokfan ur Symfoni nr11 'Utan Mask')22 april: Karl-Birger Blomdahl: Final ur Violinkonsert(Josef Grtinfarb violin)4 och 19 maj: Dag Wiren: Sinfonietta op 7a25 maj: Moses Pergament: Dibbuk25 maj: Stig Rybrant: Lustspelsuvertyr28 maj: Albert Henneberg: Hovfrökens aria ur Bolla ochBadin10 juni: Hugo Alfven: En skärgårdssägen op 20a7 juni: Moses Pergament: Fantasi för violin och orkester(Ivan Ericson violin)7 juni: Lars-Erik Larsson: Ostinato op 17 (Final urSymfoni nr 2)21 oktober: Kurt Atterberg: Svit nr 8 "Pastorale" op 34

Inspelningar som också tagits med i detta två-skivorsalbum, men som inte spelades inför Cupol-projektet, är:

Eric Westberg: Gask (inspelad 1937)NatanaelBerg: Finalen(sats4,Livsyra)urPezzosinfonico(1950) - och inte tredje satsen, som det står angivet påskivan! Berg dirigerade i själva verket uvertyren tillEngelbrekt för Cupol den 3 april 1948, men den inspel-ningen togs istället med iPhono Suecia PSCD 58 (3 CD)som presenterar medlemmar i Föreningen Svenska Ton-sättare med anledning av dess 75-årsjubileum.Ture Rangström. ur Symfoni nr 2 (1940)Oskar Lindberg: ett minutlångt fragment av Festpolonäs(1944), som är det enda bevarade av hans dirigentkonstHilding Rosenberg: Fuga ur Partita (1949)Erland von Koch: Sinfonietta (1950)

Flera av dessa, och givetevis även andra tonsät-tare från samma epok, finns representerade somdirigenter också i inspelningar som givits ut påandra fonogram - inte bara med egna verk -däribland:

KurtAtterberg: Ballad och passacaglia (1950), De fåvitskajungfrurna, En Värmlandsrapsodi (1948), Hornkonsert(Adagio) Axel Malm horn HMV 037-35928, Per Svina-herde (1960) Decca SDJ 11, Svit nr 5 "Barocco" (1967),Svit nr 8 "Pastorale" (1967) Swedish Society SCD 1021,Symfoni nr6 (1928) TLC 2585Sten Broman har inte dirigerat några egna verk utgivna påskiva, men väl musik av Berwald: Minne av norska fjällen,Allvarliga och muntra infall (1972). Caprice CAP 1029John Fernström var som grundare av Nordiska ungdoms-orkestern och ledare för Lunds Stadsorkester en erfarendirigent, och hans egen tolkning av Symfonierna nr 11och12 (1960 resp 1954) har givits ut på dB 73937f!r1-970356Lars-Erik Larsson: Kraus: Aeneas i Carthago (Aeneasrecitativ och aria ur akt 5), Gösta Björling (1943) SverigesRadio SRPLP 135415 (2 LP), Rosenberg: De skapadeintressena - ur svit (1943) BIS-LP-331-333 (5 LP)Ingvar Lidholm: Canto LXXXI (1960) SR RELP 5002Moses Pergament: Berceuse, Svensk folkvisa med varia-tioner (1967) Euphonic ELP-001Ture Rangström: Bön till natten, Å ter, En gammal dans-rytm, Aulikki Rautavvara ( 1942) Telestar TR 11148Hilding Rosenberg: Den heliga natten ( 1949) , Symfoni nr3 (1948), Symfoni nr 4 - fragment (1940), Symfoni nr 5(1944), Violinkonsert nr l med Charles Barkel (1948)Caprice CAP 21510 (3 CD)Adolf Wiklund: Symfonisk prolog (1939) BIS-CD-421-424 (8 CD), och några sånger ur Rangströms Ur KungEriks visor med Set Svanholm (1935) Orfeus 1-5 (5 LP)

Dirigent och/eller tonsättare?Stig Rybrant, Sixten Eckerberg och Björn Hall-man kan kanske nämnas bland de tonsättare somsnarare hör till de drivna dirigenterna, men som

14 Alfveniana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

Midsommarvaka. Stockholms radioorkester. 19juni 1940Dalarapsodi. Stockholms radioorkester. 7 nov 1940Gustav II Adolf-svit - Breitenfeld. Filharmonisk Selskab,Oslo. 15 maj 1941Symfoni nr 5, sats 1. Kgl Hovkapellet. 1 maj 1942Symfoni nr 2, sats 3. Radiotjänsts symfoniorkester. 14sept 1945Symfoni nr 4. Birgit Nilsson, Einar Andersson, Konsert-föreningens Symfoniorkester. 7 maj 1947Symfoni nr 3. Konsertföreninges Symfoniorkester. 21-22juni 1950Kantat vid Sveriges Riksdags 500-årsminnesfest. JoelBerglund, Akademiska kören m fl, Stockholms konsert-förenings orkester. 30 april 1952

Men allt det här är egentligen bara en komplette-rande dokumentation, för Alfven har som diri-gent tidigare och i många utgåvor funnits till-gänglig på fonogram. Här följer ytterligareorkesterinspelningar han gjort, och som längevarit tillgängliga på LP eller CD (endast senasteutgåvan anges.):

Gustav IIAdolf - Slaget vid Breitenfeld. RadiotjänstsSymfoniorkester. 10 maj 1939. Cupol CLPM 5001Midsommarvaka. KgI Hovkapellet. 7 okt 1954. SwedishSociety SCD 1003Bergakungen, svit. KgI Hovkapellet. 7 okt 1954. SwedishSociety SCD 1003Den förlorade sonen, svit. KgI Hovkapellet. 6 maj 1957.Swedish Society SCD 1003En skärgånlssägen. Konsertföreningens Orkester. Sedetaljer om denna inspelning längre fram i texten omCupol-projektet

Av dessa inspelningar måste speciellt nämnasden av Midsommarvaka, för det var den förstastereoinspelningen som gjordes i Sverige.

Och här en lista på Hugo Alfvens inspel-ningar av egna körverk:

SverigesOagga. Orphei Drängar. 18maj 1927. HMV 153-34688/9 (2 LP)Sveriges flagga. Svenska Sångarförbundet (7.500 sång-are). 6 juli 1930. Cupol CLPM 5001Frihetssång. Orphei Drängar. 28 nov 1939. HMV 153-34688/9 (2 LP)Gryning vid havet. Orphei Drängar. 16 april 1940. HMV153-34688/9 (2 LP)Aftonen, Gustaf Frödings jordafärd. Orphei Drängar.27 mars 1947. HMV 153-34688/9 (2 LP)Lindagull. Einar Andersson sång, Orphei Drängar. 27mars 1947. HMV 153-34688/9 (2 LP)Frihetssång. Siljansbygdens Körförbund. 1952. BluebellBELL 207Champagnevinet, Sveriges flagga. Kempekören. 1952.Swedish Society SCD 1036

samt folkvisebearbetningar:

Uti vår hage. Orphei Drängar. 18 maj 1927. HMV 153-34688/9 (2 LP)Glädjens blomster. Orphei Drängar. 16 april 1940. HMV153-34688/9 (2 LP)Kom, sköna flicka. Orphei Drängar. 27 mars 1947. HMV153-34688/9 (2 LP)Inga liten kvarnpiga, Och hör du unga Dora, Ochjungfrun hon går i ringen, Rosor och violer, Tjuv ochtjuv det ska du heta. Siljansbygdens Körförbund. 1952.Bluebell BELL 207Vallvisa från Älvdalen. Siljansbygdens Körförbund. 1952.Swedish Society SCD 1036

Inspelningar med Hugo Alfven finns alltså från1927 till så långt fram i hans karriär som 1957 -och trettio år är en imponerande gärning somöverträffar många specialiserade dirigenters gär-ning. Som uttolkare av egna verk är Alfvensannerligen en mästerlig dirigent, och hans egnaupptagningar har sällan överträffats konstnärligt- även om inspelningstekniken förvisso blivitbättre. Som orkesterdirigent har Alfven mesta-dels dokumenterats med egna verk, men denerfarne kördirigenten Alfven har även förevigatsi tolkningar av andra tonsättares verk:

prins Gustaf: Studentsången, Vårsång. Orphei Drängar.18 maj 1927. HMV 153-34688/9 (2 LP)Josephson: Serenad. Orphei Drängar. 18maj 1927. HMV153-34688/9 (2 LP)Wennernerg: Hymn. Orphei Drängar. 18maj 1927. HMV153-34688/9 (2 LP)Bull: Seeterjentens sondag. Siljansbygdens körförbund. 19jan 1936. Cupol CLPM 5001Bellman: Fredmans epistel nr 14. Orphei Drängar. 9 febr1939. HMV 153-34688/9 (2 LP)Otto Lindblad: Stridsbön. Orphei Drängar. 28 nov 1939.HMV 153-34688/9 (2 LP)Stenhammar: Sverige. Orphei Drängar. 28 nov 1939.HMV 153-34688/9 (2 LP)Bellman: Fredmans epistel nr36. OrpheiDrängar. 16april1940. HMV 153-34688/9 (2 LP)Söderman: Ett bondbröllop. Orphei Drängar. 27 mars1947. HMV 153-3468819 (2 LP)Bull: Sreterjentens sendag. Siljansbygdens körförbund.1952. Bluebell BELL 207

Sammantaget betyder detta att Hugo Alfvenfinnsdokumenterad på LP och CD med totalt ca 45svenska verk, vilket är mer än vad Herbert Blom-stedt (24) och Göran W Nilson (41) svarat för,men ungefär lika många som Sixten Ehrling.Kanske är det bara Stig Westerberg som dirigeratfler svenska verk på skiva.

Allveniana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC 15

också skrivit åtskilliga verk.Rybrant har förutom det ovan nämnda egna

verket också förevigat musik av ett tjugotal and-ra svenska tonsättare (och ändå är här inte med-räknade hans 78-varvare, däribland flera Cupol-inspelningar av tonsättare som inte själva villedirigera):

Alfven: Bergakungen, Uppsalarapsodi, Andersson: Kon-flikter, Atterberg: Alladin, Autin: Gotländska danser,Björkander: I Hemmaröby, Eriksson: Lyrisk svit.Shang-hai, Hallen: Harald Viking, Haquinius: Svensk dans nr l,K Larsson: American tapestry, Lindberg: Tre Färde-minnen, Linde: Suite Boulogne, Lundkvist: Holiday,Peterson-Berger. ur Arnljot, Frösöblomster, Sånger,Smoliansky: Episod, Söderlundh: Oboeconcertino, Hav-ängsvit, Vintermåne, Tersmeden: Solitaire, Udden: Lust-spelsuvertyr, Wieslander: Under stjärnorna, Wiklund:Tre stycken för stråkar och harpa.

Den betydande tonsättaren Sixten Ecker-berg har på skiva dirigerat musik av Atterberg,Nystroem och Hallnäs - men ingen egen musik.

Hallman kan på skiva höras dirigera musikav Peterson-Berger, Söderman ochWIklund, samtnågra egna verk.

NulägetNågra tonsättare är/har varit ledare för ensem-bler och i denna egenskap spelat in skivor, blanddem Miklos Maros (som spelat in musik avDeåk, Hambraeus, Hemberg, Hermanson, Hole-wa, Lindgren, Maros, Mellnäs, Naumann, ANilsson, BNilsson, Roman, Sandström och Simaimed sin Marosensemble), Andre Chini (somspelat in musik av Maros och Sandström med sinensemble Euterpe) och Siegfried Naumann (somspelat in musik av Naumann, B Nilsson, Sand-ström och Welin med Musica Nova).

Och man kan naturligtvis inte komma förbipraktiker som Roland Forsberg eller LennartHedwall, som finns rikligt representerade påfonogram både som dirigent, pianist och orga-nist.

Gunnar Hahn, Jan-Åke Hillerud, GunnoSödersten, Torbjörn Iwan Lundqvist, Lars Ed-lund, Johnny Grandert, B Tommy Andersson,Daniel Hellden. Eskil Hemberg är exempel påandra tonsättare/ diri genter som i större eller mind-re omfattning förevigat egna verk på skiva.

Medlemmar i Hugo Alfvensällskapetpå besök i Gävle nya konserthusvid årsmötet den 16maj 1998.T.v. ordföranden Åke Holmquist,t.h. vår guide ikonserthuset.Foto Jan Olof Ruden

16 Alfvenlana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

Musiken till"Mans kvinna/En bygdesaga"1998 är Vilhelm Moberg-år.Det passar därför bra attpåminna om att Alfven skrevmusik till filmen Mans kvin-na (1944) baserad på Mo-bergs roman från 1933 ochomarbetad till pjäs 1943.Nedanstående är hämtat urCarl-Gunnar Åhlens kom-mentar till Hugo Alfven:Orchestral suites, SterlingCDS 1012-2,1996 som inne-håller En bygdesaga ochSynnöve Solbakken-sviten.

Alfven hade knappast någondjupare förståelse för filmmusi-kens särart. Konsertpodiet varhans medium, inte det optiskaljudspåret och biohögtalaren.Symfoniorkesterns breda pen-seldrag och körklangens trans-parens passade hans kynne bäst.

Anledningen till att Alfvenanlitades som kompositör till tresvenska spelfilmer, av vilka tvålanserades utomlands, nämligenSynnöve Solbakken (1934) ochSingoalla (1949-50) var hansoerhörda popularitet och denursvenska symbolkraften i hansmusik. Den fyllde ett illustra-tionsbehov i epokens foster-ländskt orienterade filmer.

Man kan frestas att tro attfilmmusiken var okänt territori-um för tonsättaren. Men Alfvenvar sannerligen ingen novis iden melodramatiska genren. Ijanuari 1923 hade han fullbor-dat sitt största verk, det panto-mimiska dramat Bergakungenop.37 - en helaftonsbalett, somsysselsatte honom i över sex åroch som han använde som ett

slags idebank under de kom-mande decennierna. Det upp-stod liksom ett motiviskt nät-verk mellan Bergakungen, debåda filmsviterna och den femtesymfonin. Ideliga självlån vitt-nar om hans oerhörda skapar-vånda som förvärrades i 50-årsåldern.

Våren 1944, efter urpremi-ären på Vilhelm Mobergs dra-matisering av den drygt tio åräldre romanen Mans kvinnafick Alfven i uppdrag att kom-ponera musik till en filmatise-ring. Skissen fullbordades tvådagar före jul och premiärenägde rum på Röda kvarn iStockholm den 5 februari 1945.

Ingen av de tre "Alfven-filmerna" kan kallas ett mäster-verk. Mans kvinna fick dåligkritik: Tråkig och förutsägbar.Men Alfvens musik, som diri-gerades avexildansken ErikTuxen, fick allmänt beröm.

Mans kvinna är ett triang-eldrama från Värend på 1790-talet. Bondhustrun Marit lever iett frustrerande äktenskap medden äldre och allvarligare Påvel.Grannbonden Håkan uppväckerpassionerna hos henne, menderas möten avslöjas av Håkansförsmådda piga. Påvel förskju-ter sin hustru, som han dittillsbetraktat som sin egendom. Ifilmen vandrar Märit och Håkanbort över fålten mot en melo-dramatisk frihet, som i prakti-ken innebär att de är fredlösa.och kommer att jagas som djur.Romanen slutar på ett annatsätt.

Av filmmusiken samman-ställde Alfven en svit - på

samma sätt som tidigare skettmed musiken till Synnöve Sol-bakken. Av de 171 partitursi-dorna till Mans kvinna förkas-tade tonsättaren 32, utökadeorkestern något och döpte svi-ten till En bygdesaga op.53.Alfven gav de tre huvudperso-nerna var sitt motiv, som ut-vecklas i den dramatiska, avwagnerska efterklanger prägladefilmsviten. Påvels motiv, dets.k. Påvel-ropet, återfinns i denandra satsen. Och tredje satsenär uppbyggd kring Märits ochHåkans motiv. Introduktionen,som beledsagade förtexten ifilmen, innehåller huvudmoti-ven, precis som i en italienskoperaouvertyr.

Partitur och stämmor till film-musiken Mans kvinna finns iSvensk Musik (ur SF:s filmmu-sikarkiv)Partitur i autograf till En bygde-saga finns i Uppsala universi-tetsbibliotek, deponerat avGehrmans musikförlag, som1945 publicerade partitur ochstämmor.En bygdesaga uruppfördes iGöteborgs konserthus den 31januari 1946, då tonsättarendirigerade Göteborgs symfoni-orkester

17Affveniana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

Evgenij Svetlanov intervjuasi maj 1998 av Jan Olof Ruden

Foto: WA. Polak

JOR: Ni har ju dirigerat många verk av HugoAlfven. Jag tänker på Bergakungen och Symfoninr 2, som också spelades in av Musica Sveciae.Jag tänker också på Symfoni nr 1, som framför-des på Radiosymfonikemas turne i höstas. Ni haruttryckt Er uppskattning av Alfvens musik. Ni harrent av framhållit honom som Sveriges motsva-righet till Grieg, Carl Nielsen och Sibelius. Tyck-er Ni att det fmns drag i Alfvens musik som skil-jer den från Griegs, Carl Nielsens och Sibelius'?

ES: Som tonsättare har han sin egen handstil, sitteget musikaliska språk. Alfven har sina egnadrag. Samtidigt fmns det någonting gemensamtmellan alla dessa tonsättare. För det första tror jagatt det är det geografiska läget som är gemensamtför de länder de är födda i, bodde och skapade i.Det andra som är gemensamt är ländernas histo-ria. Jag skulle vilja säga en mycket gammalgemensam historia som går tillbaka ända tillforntiden. Jag tror att jag har rätt att säga det ef-

tersom jag faktiskt dirigerat allt som Alfven skri-vit utom Rapsodi nr 2 och Symfoni nr 5. Den 5:esymfonin tror jag är mindre självständig. Hanupprepar sig själv mycket i den. Det är kanskedärför den spelas så sällan. När det gäller Rapsodinr 2 är den mycket specifik. Den har en specifikkaraktär, festivalartad. Lite studentikos, spexig.Jag tror det räcker som svar på första frågan.

JOR: Vilka egenskaper i Alfveris musik har nifäst Er vid?

ES: Romantiken. Det är den som människor ihela världen saknar just nu. När vi blickar tillbakapå 1900-talet är det mest fasansfulla århundradet imänsklighetens historia. Jag ska inte säga varför,alla vet det. Det gäller också om man ser till off-rens antal - väldigt många -på grund av krig,sjukdomar, stress, osv och ekologiska problem påhela vår planet. De som ännu lever mitt i allt det-ta, det är de som saknar litet romantik. Därför

18 Alfvenlana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

lyssnar människor gärna på musik som har denhär romantiken och läser de böcker där det finnsdenna romantiska utstrålning.

JOR: Påverkar Alfvens musik Er så att Ni blirkänslomässigt berörd?

ES: Väldigt mycket. Jag minns t ex framförandetav 4:e symfonin i Stockholm, Moskva och S:tPetersburg. Det var en av de mest omskakandeupplevelserna, inte bara för mig själv, utan ävenför publiken.

JOR: Tycker Ni att formen stämmer överens medinnehållet?

ES: Absolut.

JOR: Kan Ni karaktärisera Alfvens musik pånågot annat sätt än att den är romantisk?

ES: Hans musik är född av den här jorden, alltsom han fick i väst har blivit som en inramningför den ädla sten som hans musik utgör.

JOR: Tycker Ni att det finns några likheter medandra europeiska tonsättare, jag tänker specielltpå Brahms, Berlioz och den franska romantiken?

ES: Jag tror det fast han är naturligtvis en mycketsjälvständig tonsättare. Somliga av mina kolleger,svenska musiker, säger att Alfven var på väg attbli lik Richard Strauss. Jag kan bara delvis hållamed och i så fall gäller det orkesterkoloriten.Alfven är också mycket stark och uttrycksfull ochsamtidigt en väldigt fmurligt orkestertonsättare.

JOR: Man brukar ju säga att Alfven ville måla isin musik. När han var ung började han att stude-ra konst och han tvekade om han skulle bli konst-när eller musiker. Nu valde han musiken. Vad harni för intryck av att han målar i musiken?

ES: Ja, väldigt mycket. Det fmns mycket i hansmusik som är naturprodukter så att säga, som ärsprunget ur naturen och det är just den nordiskanaturen som är den ursprungliga källan. Jag självälskar Norden mycket. Det är därför jag uppleverden som mycket nära mig själv. Det är därför jaglever och bor här.

JOR: Har ni något intryck av att den svenskafolkmusiken har påverkat Alfvens musik mycket,kanske speciellt i Bergakungen?

ES: Javisst. Även Rapsodin, dvs Midsommarva-ka.

JOR: Jag har lyssnat på Er inspelning av Berga-kungen och jag tycker att den är mästerlig. Jagkan berätta att Gebrmans Musikförlag håller påatt publicera det stora partituret. På det sättet blirverket också tillgängligt i hela världen. Jag harockså hört Er dirigera Alfvens Symfoni nr 1 här iBerwaldhallen. Jag tyckte att det var en tolkningsom representerar mer ett europeiskt synsätt än ettnordiskt. Finns det något medvetet i det eller ärdet ett sätt att anknyta till den europeiska musik-traditionen eller är det precis som Ni känner att såhär ska det vara?

ES: Jag har inte funderat speciellt mycket överdetta. När jag väljer något verk att dirigera dåbrukar jag få det att både gå genom min hjärnaoch mitt hjärta. Sedan spelar det väldigt stor rollatt jag själv är tonsättare som skrivit mycket mu-sik. Därför kan jag inte vara objektiv.

JOR: Jag har hört att Er första symfoni ska spelasav Radiosymfonikerna i höst. Det ska bli intres-sant att höra.

ES: Jag vet inte. Det beror på vilka förväntningarman har. Jag tror att många blir besvikna, därföratt den här symfonin absolut inte är modem mu-sik. Den är mycket stor och romantisk och filoso-fisk också. Om livet och döden. Den här symfo-nin är tillägnad den moderna människan, så upp-fattar jag det.

JOR: Naturligtvis uppskattar jag som sekreterare iHugo Alfvensällskapet att Ni sätter upp Alfvensmusik på Era program. Jag har hört att Alfven skavara med på programmet under den turne somRadioorkestern ska göra år 2000.

ES: Det finns sådana planer, ja.

Anm: Evgenij Svetlanovs symfoni spelades avSveriges radios symfoniorkester under tonsätta-rens ledning 4-5 september 1998

19Alfveniana 3/98 Besök Alfvensällskapetshemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC

Framförandenav Alfvenmusik

IInspelninqar

10/9 Festspelop.25Helsingborg, Symfoniorkestern, dir James Loughran

[Sju dikter op.28:6: Skogen sover] Romans. -Romans (1891). - [I stilla timmar] Meditation efterromansen I stilla timmar (1940/1945). -[Bergakungen op.37 : Svit] 4. Vall flickans dans. - fviolin och piano. - Semmy Stahlhammer, LoveDerwingerNosag records, 1997. - Nosag CD 024

1998

24/9 Ur Den förlorade sonenHedemora, DalaSinfoniettan, dir Gary Berkson

26/9 Ur Den förlorade sonenVäxjö konserthus, DalaSinfoniettan, dir Gary Berkson

2/10 Ur Den förlorade sonenLeksand, Sveasalen, DalaSinfoniettan, dir Gary Berkson

3/1 O Ur Den förlorade sonenVansbro teater, DalaSinfoniettan, dir Gary Berkson

4/10 [Gustav IIAdolf: svit] BreitenfeldStockholm, BerwaldhaJlen/Sveriges radio, Sverigesradios symfoniorkester, dir B Tommy Andersson

Hugo Alfvensällskapet inbjuder till

Alfven-kväll onsdagen den 4 november kl 19.00

Brevskrivaren Hugo AffvenHugo Alfven var en färgstark och flitig brevskrivare. I breven kommer vi honom ännu närmare än i memoarerna.Gunnar Temhag, docent i musikvetenskap, har nyligen publicerat en bok som innehåller ett urval ur den mycketstora samlingen Alfven-brev. Här kåserar han om den Alfven som framträder i korrespondensen.

Bildspetet om Hugo AlfvenAnders Hanser, välkänd fotograf och producent av bildspel, har i bildspelets form gjort ett inträngande porträtt avHugo Alfven. Han har nära till ämnet: hans mor, sångerskan Hanser Lina Göransson, var en återkommande solist iAlfvens verk. Anders Hanser introducerar själv sitt bildspel.

Alfven-kvällen äger rum på Kommendörsgatan 28 på Östermalm, närmare bestämt i den biograf som företagetHanser & Co förfogar över. Under kvällen serveras kaffe till självkostnadspris.Anmäl dig senast 2 november titt Hugo Alfvensällskapets sekreterare Jan Olof Ruden

Välkommen!

20 Affveniana 3/98 Besök Alfvensällskapets hemsida http://www.torget.se/users/s/SMIC