lägenhetsboendet lönngården i malmö - en utvärdering ur ett kvalitativt samhällsekonomiskt...
Post on 31-Jul-2015
270 Views
Preview:
DESCRIPTION
TRANSCRIPT
Lägenhetsboendet
Lönngården i Malmö
En utvärdering ur ett kvalitativt och samhällsekonomiskt perspektiv
Sidan 2 av 58
FÖRORD
Denna utvärdering syftar till att studera lägenhetsboendet Lönngården i Malmö ur ett
kvalitativt och samhällsekonomiskt perspektiv. Materialet är insamlat och bearbetat
januari – augusti 2008 på uppdrag av Malmö stad. Jag vill i sammanhanget passa på
att tacka de personer som på olika sätt bidragit till denna utvärderings tillkomst och
genomförande. Doktorand Markus Knutagård, Socialhögskolan Lund, som initierat
uppdraget och bistått med tankar, idéer och kunskaper i förarbetet. Fil. Dr. Lars B.
Olsson, Socialhögskolan Lund som agerat handledare och genom ifrågasättande och
kommentarer väglett mig i arbetet. Enhetschef Madeleine Candia och sektionschef Stig
Nedavaska, Malmö stad som tillsammans med sina medarbetare på Lönngården i alla
lägen varit tillmötesgående och behjälpliga med information. Slutligen vill jag rikta ett
stort tack till alla hyresgäster och socialsekreterare som varit villiga att avsätta tid för
att intervjuas och låta mig ta del ta del av deras tankar och upplevelser.
Lars Lindgren, Devinor.
Lund, augusti 2008
Sidan 3 av 58
INNEHÅLL
SAMMANFATTNING AV RESULTATET 4
1. INLEDNING 5Utvärderingens syfte 5Lönngårdens tillkomst 5Utvärderingens upplägg 6Utvärderingsstrategi 7Det ekonomiska perspektivet 7Kontaktytor som måttstock 11Urval 11
Val av hyresgäster 11
Val av socialsekreterare 12
Kontaktskapandet mellan informanterna och utvärderaren 13
2. UTVÄRDERINGENS GENOMFÖRANDE 14De intervjuade hyresgästerna 14Den intervjuade personalen på Lönngården 15De intervjuade socialsekreterarna. 16Kontakten med socialtjänsten 18Kontakten med hemtjänsten 20Kontakten med sjukvården 22Kontakten med psykiatrin 24Livssituation och alkoholkonsumtion 27Lönngården som institution 30Aktörernas insatser 32Insatser från socialtjänsten 32Insatser från Lönngårdens personal 34Helhetsbild 36Status 39Framtidsplaner 40Kultur / regler / koder 40Vilka faktorer och mekanismer har störst påverkan? 42Ställningstagande i samband med Lönngården? 44
3. ANALYS 48Utvärderingens resultat 48Ekonomisk analys 52
Kostnader för härbärgesboende 53
Kostnader för Lönngårdsboende 54
Konklusion 55Referenser 58
Sidan 4 av 58
SAMMANFATTNING AV RESULTATET
Boendet Lönngården i Malmö som vänder sig till kroniska hemlösa alkoholmissbrukare
skapar för de flesta människor i första skedet oordning och förvirring. Genom sitt
alkoholtillåtande och missbruksaccepterande koncept ställer boendet sig en bra bit vid
sidan om det traditionella svenska förhållningssättet till alkohol. Ett ställningstagande
som tvingar de personer som kommer i kontakt med Lönngården till eftertanke och i
många fall även till omvärderingar av de egna normer vilka anammats som rättesnöre.
Genom att i en kvalitativ utvärdering låta 28 informanter med representation från
övergripande ledning, boendets personal och hyresgäster samt placerande
socialsekreterare besvara frågor utifrån ett strukturerat intervjuformulär har
måluppfyllelsen för lägenhetsboendet Lönngården utvärderats. Resultatet har sedan
länkats samman med en schablon för samhällsekonomisk beräkning av kostnaderna för
marginalisering och utanförskap.
Tvärtemot gängse normala föreställningar visar det sig att Lönngården bidrar till en
förändrad alkoholhantering för de boende. Att hyresgästerna dämpar sin
alkoholkonsumtion efter en tid i trygghet och omsorg är något som sker utan
behandlingsinsatser eller egentliga ambitioner från myndighetshåll. I samband med allt
mer ordnade förhållande tar av sig själv en ny livssituation form där fokus tillåts rikta
sig mot samhällets mer normala och sociala delar i stället för mot enbart droger och
överlevnad. Hyresgästerna själva använder ibland ordet himmelrike för att beskriva
upplevelsen med att få bo på Lönngården.
Det är dock inte bara den humanitära delen av Lönngården som ger en positiv
avkastning. Även med ett krasst ekonomiskt samhällsperspektiv blir boendet
vinstgivande. Det visar sig att kostnaderna för att låta en person bo på Lönngården
under ett år endast uppgår till en dryg tredjedel av priset för härbärgesboende. Ett
resultat som kommer att bli svårt att ignorera i framtida insatsplaneringar för berörda
myndigheter i allmänhet och för socialtjänsten i synnerhet.
Sidan 5 av 58
1. INLEDNING
Utvärderingens syfte
Syftet med denna utvärdering är att utifrån kvalitativt och ekonomiskt perspektiv
undersöka på vilket sätt boendet på Lönngården påverkar hyresgästerna och berörda
myndigheter. Malmö stad har tidigare företagit en nöjdhetsenkät bland hyresgästerna
och en undersökning, Lönngården - ett boende för f.d. hemlösa äldre missbrukare
(2007), avseende måluppfyllelsen har även genomförts av socialhögskolestuderande där
många positiva resultat lyfts fram. Det är dock viktigt att verksamheten ytterligare
utvärderas i syfte att klargöra boendeformens främsta vinster i relation till andra
alternativ. Speciellt intresse skall riktas mot ett kommunalekonomisk perspektiv.
Lönngårdens tillkomst
Vägen till hemlöshet förefaller ha två ingångar. Å ena sidan bristande ekonomiska
resurser och å andra sidan förmågan att klara sig själv och inte vara i behov av
omvårdnad och hjälp. Problematiken har hanterats på olika sätt och under olika tider
med utgångspunkt från den rådande samhällskulturen och har rönt stort intresse på
senare år (SOU 2000:14). Trots kraftfulla ekonomiska insatser och stöd till
kommunerna har hemlösheten fortsatt att öka. Malmö stad utgör inget undantag och
har på olika sätt försökt att hitta lämpliga lösningar genom att identifiera, gruppera och
specialisera insatser för respektive grupp. Som hos många andra kommuner har detta
resulterat i en del lösningar enligt känt mönster som kategoriboende,
träningslägenheter, utslussningsboende och sociala övergångskontrakt (Blid, 2006).
Åtgärder som visat sig vara mer eller mindre lyckosamma. På stadsdelen Södra
Innerstaden som är en centralt belägen stadsdel med stor andel hemlösa medborgare har
man sedan länge speciellt inriktat sig på att försöka hitta lämpliga åtgärder för att
hantera problematiken. Våren 2005 fick ansvarig enhetschef Madeleine Candia
uppdraget att skapa ett boende för äldre missbrukare i Malmö stad. Genom att söka
erfarenheter utanför Sverige, bl a genom att själv vistas på härbärge i Wien, och låta sig
influeras av befintliga boendeformer och deras resultat skapades tillsammans med
sektionschef Stig Nedavaska riktlinjerna för boendet på Lönngården. Det fanns en
ambition att koppla samman frivilligorganisationer med Lönngården för att ge
hyresgästerna möjlighet till alternativa aktiviteter varför Länkarna inbjöds att arrangera
aktiviteter. Då det sedan tidigare fanns ett upparbetat och gott samarbete med Röda
Sidan 6 av 58
Korset föll det sig naturligt att även denna förening ombads att driva verksamhet på
Lönngården.
Lönngården har varit igång sedan mars 2006 och är ett lägenhetsboende för
alkoholmissbrukare över 50 år. Lägenhetsboendet är kommungemensamt och består av
44 lägenheter. Varje lägenhet är utrustad med såväl kök som dusch och toalett.
Storleken på lägenheterna varierar mellan 35 – 48 kvadratmeter. Hyresgästerna betalar
sin egen hyra som varierar mellan 4 800 och 5 800 (2007). I hyran ingår en
serviceavgift som avser kostnader för tvätt och städning m.m. Boendet skiljer sig
väsentligt åt i jämförelse med traditionella insatser för hemlösa. Konceptet bygger i viss
mån på Göteborgs boende Bergsjöhöjd som riktar sig till äldre missbrukare och det som
skiljer sig åt från traditionella insatser är förhållningssättet till missbruket. I stället för
att störa och förhindra alkoholmissbruket accepteras detta och tillåts ske under mer
kontrollerade och värdiga former. Vad som skiljer Bergsjöhöjd från Lönngården är
institutionaliseringsgraden där Lönngården intar ett mera europeiskt förhållningssätt
och låter hyresgästerna behålla sina valmöjligheter och delaktighet. Eftersom
ambitionen att behandla inte finns med i Lönngårdens upplägg har man valt att
rekrytera personal med utgångspunkt från ett hemtjänstperspektiv. I entrén finns en
reception som dagtid måndag till fredag bemannas av våningspersonal och övriga tider
av speciellt utvalda uniformerade väktare.
Utvärderingens upplägg
Utvärderingen fokuserar primärt på boendet ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Detta sker genom att undersöka och värdera hur och på vilket sätt förändringar har
skett i hyresgästernas livssituation avseende behov och nyttjande av samhällsservice i
olika former. En intervjustudie har genomförts med hyresgäster, berörda
socialsekreterare samt personalen på Lönngården. För att lyfta fram tankarna och
ambitionerna bakom Lönngårdens tillkomst har berörda chefspersoner intervjuats.
Genom den information som framkommer i undersökningen kan de intervjuades
upplevelser mätas och jämföras. Intressant information är om livskvaliteten förändrats
för de boende och på vilket sätt myndigheternas ekonomiska och personella insatser
påverkas av boendet Lönngården. Utvärderaren kommer att tillvarata befintlig och
pågående forskning på området genom samarbete med etablerade forskargrupper på
Lunds universitet, Socialhögskolan.
Sidan 7 av 58
Utvärderingsstrategi
Eftersom utvärderingen är kvalitativ och intervjuerna är strukturerade betyder detta att
alla uppgifter bygger på de intervjuades upplevelser. Således finns ingen hårddata för
jämförelsen mellan tiden före och efter inflyttning på Lönngården. De strukturerade
intervjuerna innebär att intervjun präglas av ett samtal med ett underlag av
frågeställningar vilka är samma till alla intervjuade i gruppen. Det är dock öppet att
diskutera vidare och vidga samtalsområdet för att komplettera uppgifter och
information. Genom att alla som intervjuas svarar på samma frågeställningar, var och en
utifrån sitt speciella uppdrag och sina ambitioner, belyses varje frågeställning utifrån
olika perspektiv. På detta sätt förväntas varje frågeområde lyftas fram och kunna
granskas från olika håll vilket skapar en gedigen och allsidig bild av situationen. Vissa
frågeställningar har utgått från skalor där den intervjuade har fått placera in graden av
en viss upplevelse. Det kan vara för att beskriva ”nuläget i jämförelse med tidigare”
eller skattning av ”mer eller mindre”. Dessa skalfrågor har sedan kompletterats med
förklaringar och förtydligande.
Förutom nämnda intervjuer har studier av informationsmaterial och tidigare gjord
dokumentation av Lönngården företagits. Härefter har utvärderaren funnits på plats för
deltagande observationer. Dessa har genomförts på våningsplanen och i receptionen
såväl på dagtid som på kvällstid.
Det ekonomiska perspektivet
Ett av utvärderingens syften var att studera de samhällsekonomiska effekterna av
boendet Lönngården. Initialt är det då viktigt att fastställa att sociala insatser inte
genererar några pengar utan endast består av utgifter. Detta är också syftet med dessa
samhälleliga insatser vilkas hela existens bygger på att tillförsäkra medborgarna
trygghet i de fall som dessa ställs utanför övriga försäkringssystem. Kommunala
verksamheter får inte vara vinstgivande (SFS 1991:900) vilket innebär att sociala
utgifter alltså endast kan variera inom spannet större eller mindre utgifter. Detta är
förutsättningar som ofta glöms bort i de allmänna diskussioner som förs inte minst i
media.
Sidan 8 av 58
En social utgift kan förhoppningsvis på sikt leda till ett större samhällsdeltagande och
en ökad produktionsinsats av den berörda individen. Det finns däremot ingen direkt
koppling till att intäkterna av en framtida produktionsökning skulle komma just den
myndighet till godo som bistått med den sociala insatsen vilket komplicerar definitionen
av det ekonomiska utfallet.
Att kommentera sociala åtgärder och översätta dessa i ekonomiska termer kräver
tydligt definierade måttstockar och mätpunkter. Första steget är därför att bringa
ordning i vilka faktorer som skall ligga till grund för den ekonomiska tolkningen.
Automatiskt går då tankarna till att undersöka om det finns allmänt vedertagna formler
för att räkna ut dessa samhällsekonomiska värden. Detta visar sig vara något som är
svårt att hitta trots att det är ekonomiska argument som oftast används som
beslutsunderlag. Däremot finns inom varje sektor uträkningar på t ex. hur mycket av
den stipulerade kommunala budgeten som förbrukas på en viss form av insats. Alltså
kan på detta sätt kostnaderna för en vårdad individ lyftas fram. Problemet är att denna
form av uträkning utgår från en fastslagen budget vilket styr utgångspunkten för
beräkningen. På så sätt regleras insatserna och bistånden, vilket är en del av syftet med
budgetering.
I klartext innebär detta dels att biståndsbehovet inte synliggörs utan att den
budgeterade verksamheten istället inrättar sina aktiviteter utifrån denna ram. Det är
därför högst troligt att balansräkningen vid årets slut kommer att visa att de utnyttjade
medlen ligger ganska nära det budgeterade. På samma sätt styrs de statliga
myndigheterna och deras insatser. I ett hemlöshetsperspektiv kan alltså antalet hemlösa
räknas samman men de budgeterade kostnaderna för härbärgesboende och sociala
andrahandslägenheter kan inte användas som måttstock eftersom alla hemlösa inte fått
sina behov tillgodosedda.
Dåvarande Expertrådet för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) har i ”Bostad sökes - en
ESO-rapport om de hemlösa i folkhemmet” (Ds 1999:46) har försökt att beräkna
kostnaderna för en hemlös missbrukare. Prislappen sattes då till ca. 350.000:-/år.
Intressant att notera i sammanhanget är rådets förslag om att man som hemlös
missbrukare inte kravlöst skulle få kvittera ut medel från socialförsäkringarna, en
inriktning som går tvärtemot Lönngårdens föresatser.
Sidan 9 av 58
Det enda, i skrivande stund, existerande och uppdaterade beräkningsunderlaget för
kostnader kring utanförskap och marginalisering är producerat av de båda
nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog. De har i rapporten ”Det
är bättre att stämma i bäcken än i ån” (2008) tagit fasta på hur en ungdom på väg in i
kriminalitet och utanförskap kommer att belasta samhället ekonomiskt och ställt detta
mot vilken ekonomisk effekt tidiga samhälleliga insatser skulle få. Genom att göra
beräkningar på samhällskostnader på utanförskap i form av att den unge utvecklas till
narkoman, psykiskt sjuk eller långtidssjuk och ställa detta i relation till kostnader för
insatser presenteras de samhälleliga vinster som detta innebär i kronor. På detta sätt
skapas kostnadsschabloner som kan utgöra ett stöd i kalkyler och beslutsunderlag för
insatser av t ex. kommuner och andra myndigheter.
Nilsson och Wadeskog menar att svårigheterna i att beräkna dessa insatser är att det
kräver långsiktigt tänkande som går utanför ettåriga budgetperspektiv och att
kopplingen mellan insats och effekt inte alltid är helt uppenbar. Dessutom finns ett
omfördelningsproblem som innebär att insatser hos en aktör ofta leder till kostnader hos
annan aktör och på samma sätt kommer kanske inte insatsen att direkt gynna den
finansierande parten. Till detta kommer bristen på uppföljningssystem för sociala
insatser. Man har gjort beräkningar på kostnaderna för ett, fem respektive 45 år vilket
motsvarar ett livslångt utanförskap. Själva formeln för vilka förluster som uppstår i
samband med marginaliseringen är Ackumulerade kostnader + produktionsbortfall.
De ekonomiska konsekvenserna av marginaliseringens sorteras och beräknas av Nilsson
och Wadeskog utifrån följande områden och beteckningar:
Reala effekter
Välfärdskonsumtionseffekter som påverkar:PrimärvårdRättsväsendeSocialtjänstPsykiatri
Produktionseffekter som skapar:BNP-förlustArbetsoförmåga
Sidan 10 av 58
Indirekta effekter
Sekundära effekter som inverkar på: Familjens sjukdomarFamiljens försörjningsförmågaAllmänheten
Transfereringar
Skattefinanseffekter vilka påverkar:KommunalskattLandtingsskatt
Försörjningseffekter som belastar:Privat konsumtionSocialförsäkringSocialbidragA-kassa
För att kunna sätta insatser i relation till alternativa insatser eller inga insatser alls så
krävs en initialt en kartläggning där effekterna identifieras, kvantifieras och slutligen
värderas. Därefter vägs vilka insatser som kan komma ifråga och vad resultatet blir av
att inte agera? Mycket handlar alltså om skattningar och prognoser vilket på många sätt
skapar osäkerhet i bedömningarna. Det är t ex. omöjligt att förutsäga om en
rehabiliterad narkotikamissbrukare kommer att komma i arbete och på detta sätt bidra
till att höja BNP eller bidraga till kommunalskatten. Det kan ju inträffa att han eller hon
inte tillåts komma in på arbetsmarknaden och på detta sätt bli självförsörjande eller att
vederbörande råkar ut för en trafikolycka efter avslutad rehabilitering.
Nilsson och Wadeskog använder här formeln: Ackumulerade kostnader +
produktionsbortfall för de förluster som uppstår i samband med marginaliseringen
medan de definierar begreppet Socioekonomiskt bokslut (SEB) enligt följande:
Verksamhetens externa vinst + Verksamhetens interna vinst + Eventuellt
tillkommande produktionsvärde.
Även om Nilssons och Wadeskogs beräkningar kan upplevas haltande och bygger på en
hel del antagande är detta troligen så nära verkligheten det går att komma utan att ha
facit i hand. Jag kommer därför framöver att utgå från samma upplägg men fokusera på
just den begränsade grupp av hyresgäster som bor på Lönngården. Genom att ställa de
fingerade välfärdskostnaderna dessa hyresgäster skulle kunna tänkas ta del av mot de
faktiska kostnader som omger boendet på Lönngården hoppas jag kunna få en bild av
Sidan 11 av 58
samhällsnyttans ekonomiska utfall. Enklast blir då att helt enkelt lägga samman
kommunens kostnader för boendet minus hyresgästernas egna insatser i form av
hyresbidrag och hyra och därefter jämföra dessa med kostnaderna för ett
härbärgesboende. Produktionsintäkterna från hyresgästerna tas inte upp med tanke på
att stora flertalet av dessa uppbär pension eller på annat sätt inte finns med på
arbetsmarknadens arenor.
Kontaktytor som måttstock
Ett sätt att undersöka hur samhällskostnaderna påverkas av boendet på Lönngården är
att låta hyresgästerna uppskatta hur ofta de har kontakt med olika myndigheter. Teorin
bygger i detta fallet på att kommunens kostnader ökar eller minskar beroende på om
kontaktfrekvensen mellan Lönngårdens hyresgäster och berörda myndigheter. Ökad
kontakt ger större kostnader och vice versa. De kontakter som anses relevanta i
sammanhanget är socialtjänst, hemtjänst, sjukvård och rättsväsende.
Urval
Val av hyresgäster
Beroende på Lönngårdens förutsättningar och syfte krävs speciellt hänsynstagande i
samband med intervjuerna av hyresgästerna. Det som gör att utvärderingen utmärker
sig i jämförelse med många andra är hänsynstagandet till intervjupersonernas nykterhet.
För att få en så realistisk bild som möjligt av hyresgästernas situation och upplevelser
har intervjuerna genomförts i deras naturliga miljö och under deras naturliga
förutsättningar. Detta betyder att de intervjuade hyresgästerna haft en varierande grad
av berusning. Hyresgästernas vardagssituation som missbrukare innebär ständiga
ställningstagande och beslutsfattande trots alkoholpåverkan och det är denna grund
som präglar informanternas normala liv och vardag och det skulle därför bli fel att
inhämta information från personer som inte befinner sig i sitt normalstånd. Istället
handlade det för utvärderaren om att i samråd med personalen på Lönngården välja så
lämplig tidpunkt som möjligt. Konsumtionen av alkohol varierar över tid men har en
tydlig topp i samband med Försäkringskassans utbetalningar av pensioner. Detta har
påverkat valet av när intervjuerna genomförts.
Sidan 12 av 58
Urvalet av intervjuade hyresgäster styrdes i första hand av stadsdelstillhörigheten och
därefter könstillhörigheten och i sista hand i vilket kondition vederbörande befann sig i.
På detta sätt kom intervjuerna att ske under mycket skiftande situationer och
förhållande. En del av intervjuerna genomfördes i de allmänna utrymmena på
våningsplanen medan andra genomfördes i intervjupersonernas bostad. På samma sätt
var några nyktra och andra mer eller mindre berusade eller bakrusiga. Det förekom
även att någon drack starköl under intervjun.
Val av socialsekreterare
Valet av socialsekreterare utgjordes i första skedet av den lista om totalt 24
handläggare som fanns tillgänglig på Lönngården p.g.a att de placerat klienter där. En
presentation skickades tillsammans med det uppgjorda frågeformuläret med hjälp av e-
post ut till berörda socialsekreterare. I utskicket ombads dessa att kontakta
utvärderaren för att meddela lämplig tidpunkt för telefonintervju. Anledningen till det
bifogade frågeformuläret var att ge informanterna förutsättningar att förbereda sig inför
intervjun. Det gavs även möjlighet att i de fall där man av tidsskäl eller annat föredrog
att istället skriftligen besvara frågorna välja denna kontaktform. En form som borde
kunna uppfattas som lätthanterlig utan att behöva ge ett sämre utredningsunderlag med
tanke på att skrivandet för dessa socialsekreterare normalt sett utgör ett stort inslag av
deras dagliga arbetsuppgifter.
Eftersom e-postadresser inte fanns antecknat i listan över socialsekreterare adresserades
dessa utifrån den normala kombinationen av respektive namn följt av organisation vilket
resulterade i att cirka hälften av adresserna återkom som returnerade felmeddelande.
Efter vidare justeringar och efterforskningar visade det sig emellertid att en tredjedel av
handläggarna hade slutat eller av andra orsaker inte såg sig som aktuella att intervjuas.
Av de resterande tilltänkta intervjupersonerna återstod till slut 10 personer som
antingen svarat direkt över e-post eller kontaktats per telefon.
Trots bortfallet av tilltänkta informanter bland socialsekreterarna finns det ingen
anledning att tro att ytterligare intervjupersoner skulle påverkat svarsutfallet. Detta
beroende på att det inträffade en s k mättnad av svaren i slutskedet av intervjuerna, det
vill säga samsynen och svaren var överensstämmande mellan de intervjuade
socialsekreterarna.
Sidan 13 av 58
Kontaktskapandet mellan informanterna och utvärderaren
Alla intervjusituationer förutsätter en mer eller mindre förtroendefull kommunikation
mellan intervjuaren och informanten för att informationsutbytet skall bli substantiellt
och användbart. För att detta skall komma till stånd krävs acceptans och förståelse från
både den som intervjuar och den som blir utsatt för intervjun. För att närma mig
verksamheten och lära känna förutsättningarna för denna genomförde jag deltagande
observationer på Lönngården under ett par dagar och kvällar. Detta ledde till att
kontakter kunde knytas på ett naturligt sett med personal, väktare och även i viss mån
med hyresgäster och externa besökande som Rödakorsrepresentanter och kommunal
sjukvårdspersonal.
Hyresgästernas kontaktytor öppnades upp med hjälp av personalen på Lönngården som
informerat om att utvärdering skulle ske och genom den tillit dessa vunnit hos
hyresgästerna. På detta sätt gick personalen in som garanter för att intervjumaterialet
inte skulle missbrukas av mig som utredare. Genom min egen yrkesbakgrund och min
tidigare personliga kontakt med några av hyresgästerna kunde sedan ytterligare band
och förtroende stärkas.
I kontakten med socialsekreterarna hade jag nytta av att jag själv tidigare varit verksam
inom en mängd sociala områden inom Malmö stad och mina upplevelser är att dessa
erfarenheter gjorde att diskussionerna kunde utvecklas vidare då båda parter hade
samma förförståelse. Genom att jag inte längre är knuten till Malmö och att intervjuerna
blev förhållandevis avslappnade är min bedömning att trovärdigheten i utsagorna inte
påverkats negativt.
Sidan 14 av 58
2. UTVÄRDERINGENS GENOMFÖRANDE
De intervjuade hyresgästerna
De flesta av de intervjuade hyresgästerna befinner sig i åldern 56 till 70 år. De kvinnor
som förekommer i undersökningen utgör till andelen 20% vilket överensstämmer med
könsfördelningen av Lönngårdens hyresgäster. Generellt sett är representationen av
kvinnor på Lönngården yngre än männen vilket också stämmer med intervjupersonerna.
Beroende på att Lönngården, som startade i mars 2006, har haft väldigt liten
omflyttning av hyresgäster bor många av de personer som fick flytta in i samband med
att Lönngården togs i bruk kvar än i dag. Ingen av de intervjuade hyresgästerna har
därför bott kortare tid än 18 månader på Lönngården.
Intervjupersonernas tidigare bostadsförhållande har företrädesvis varit härbärgen eller
olika trappuppgångar och garage. Endast ett par av informanterna bryter mönstret och
kom till Lönngården från annat håll som t ex. institution. Ingen av de intervjuade har
kommit direkt till Lönngården från annat socialt andrahandsboende. Avsaknande av
egen bostad sträcker sig från som kortast tid mellan sex månader upp till längre tid än
fem år. Den som varit hemlös längst av de intervjuade har varit detta från och till under
en 12 års period.
Det är rimligt att misstänka att personer som levt i ett utanförskap under längre tid kan
känna misstänksamhet mot myndigheter som socialtjänst och polis. Anledningen till
detta skulle kunna vara konflikter och besvikelser i kontakterna med
myndighetsrepresentanterna vilka ofta på olika sätt vill kontrollera och styra den
hemlöse. Något som kan upplevas starkt begränsande för den hemlöse som ofta p.g.a
sin situation har ett avvikande beteende på många sätt.
Det är därför intressant hur man som hemlös upplever erbjudandet om en egen bostad i
ett boende som tvärtemot alla tidigare samhälleliga insatser dessutom tillåter
alkoholförtäring. Endast ett fåtal av intervjupersonerna menar att de kände tvång i
samband med inflyttningserbjudandet. Däremot var förväntningarna låga eller inga alls
och de flesta kände en misstänksamhet och hade negativa förväntningar. En känsla som
man i de flesta fall har bibehållit och som man uppger överensstämma med verkligheten
efter det att man har etablerat sig på Lönngården. Åtta av de intervjuade såg
Sidan 15 av 58
möjligheten att få flytta in på Lönngården som ett erbjudande som byggde på frivilligt
val. En var tveksam och ytterligare en upplevde det endast som ett tvång.
Åtta av de tio intervjuade hyresgästerna förhöll sig neutrala eller hade direkt negativa
förväntningar i samband med inflyttningen på Lönngården. Hälften av de intervjuade
berättar att de saknade eller hade mycket låga förväntningar vid inflyttningen medan
den resterande halvan endast förhöll sig försiktigt avvaktande. Ingen uppger sig ha
vågat ha några höga förväntningar. Hälften av de intervjuade hyresgästerna menar att
deras förväntningar inte stämde utan att upplevelsen var betydligt mer positiv än vad
man föreställt sig. Ett påstående som återkommit gång efter annan i samband med
utvärderingen.
Den intervjuade personalen på Lönngården
Lönngårdens personal består förutom sektionschefen av kurator och fem
våningsansvariga. Till dessa funktioner finns en vaktmästare som vid tiden för
utredningen var sjukskriven samt ett antal speciellt utvalda väktare som alternerar
kvällar och helger. Sektionschefen har en bakgrund som sjuksköterska, kuratorn är
socionom och de våningsansvariga har alla, förutom en som är socialpedagog,
vårdutbildning med antingen somatisk eller psykisk inriktning. I samband med
igångsättandet av Lönngården valdes de våningsansvariga ut bland ett stort antal
sökande till tjänsterna.
Personalen är alla överens om att hyresgästerna är väl införstådda med sin situation och
vilka möjligheter de har att få någon form av bostad. Därför inträder hos hyresgästerna
en viss misstänksamhet om huruvida erbjudandet om att få flytta in på Lönngården är
verklighet eller inte. Eftersom rollen som personal på Lönngården är så speciell då den
innehåller allt från en viss kontroll, fysiskt och praktiskt stöd till moraliskt rättesnöre
uppfattar alla informanterna sig ha stort förtroendekapital och insyn i de boendes liv. Så
här beskriver några av personalen denna insyn:
”Stor… som även ökar över tid. Allt från kärleksbekymmer till att toaletten gått sönder avhandlas.”
Sidan 16 av 58
”Jag har generellt sett väldigt stor inblick i hyresgästernas liv. Ibland verkar det som om vi ses som en och samma stora familj. Det handlar om stort förtroende.”
”Jag tror inte att det finns andra i branschen som har större förtroendekapital och därmed kännedom. Åtminstone uttrycker de att de tidigare inte haft någon sådan relation till någon professionell. Vi får en terapeutisk roll.”
De intervjuade socialsekreterarna.
De intervjuade socialsekreterarna representerar de åtta stadsdelar som utnyttjar
Lönngården. Alla har en lång och bred erfarenhet av socialt arbete. En av de
intervjuade är socialpedagog och övriga är socionomer. Den socialsekreterare som har
mest erfarenhet av placeringar på Lönngården har eller har haft fem klienter boende
där. Antalet varierar därefter ned till en placering.
Det förefaller som om det på stadsdelsförvaltningarna saknas andra riktlinjer än
Lönngårdens egna allmänna när det gäller placering av hyresgäster. Stadsdelarna
abonnerar och betalar för ett fast antal platser vilket är ett system som även används vid
fördelningen av härbärgesplatser. Denna fasta utgift ökar naturligtvis intresset att
utnyttja dessa platser samtidigt som behovet kan variera. I mån av möjlighet lånar
stadsdelarna därför ut platser till varandra vilket utjämnar förvaltningarnas behov.
Biståndsbeslut för härbärgesplatser sträcker sig sällan över någon längre period varför
systemet är att betrakta som ganska flexibelt. När det handlar om boende på
Lönngården som är av mer permanent typ uppkommer frågor som hur lång tid kan man
låna ut platser och vad händer om den utlånande stadsdelen själv får ett behov är saker
som inte klargjorts. Socialsekreterarna berättar bl a. så här om det finns speciella
riktlinjer för boendeplaceringarna på Lönngården:
”Nej. Vi har fyra platser som utnyttjas fullt ut.”
”Jag tror att det finns de som platsar och de som inte gör det. Det är individuellt vem som passar in. Jag passar mig för att sätta dit väldigt svåra alkoholmissbrukare.”
”Det finns inga riktlinjer. Vi har fått oss tilldelade två platser men har periodvis lånat ytterligare tre av andra stadsdelar.”
Sidan 17 av 58
Endast en av de intervjuade socialsekreterarna har delegation att besluta om boende på
Lönngården. Övriga förbereder ärendet för att beslut därefter skall kunna tas av
antingen närmsta chef eller i samråd med bostadsgrupp.
De placerande har alla inställningen att urvalet av personer som skall erbjudas boende
på Lönngården är mycket viktigt. Personen i fråga får inte vara för ung,
nykterhetsvårdande insatser skall tidigare genomförts utan resultat och han eller hon
skall sakna motivation att sluta missbruka. Personen måste dessutom kunna klara sig
själv på ett sådant sätt att han eller hon inte är beroende av fysisk eller psykisk
omvårdnad i någon större omfattning. Kriterierna för att vara kvalificerad som
hyresgäst på Lönngården verkar skilja sig marginellt åt mellan stadsdelarna.
Skillnaderna är bl a att vissa stadsdelar väger in aspekter som ”lagom
alkoholkonsumtion” och andra utgår enbart från tung alkoholproblematik.
Socialsekreterarnas ambitioner med boendet på Lönngården är att hyresgästerna skall få
ett tryggt och värdigt liv. Ett par stycken menar dessutom att de har förhoppningar om
att boendet genom aktiviteter och engagemang från personalen på Lönngården skall
minska alkoholkonsumtionen. Ambitioner och förhoppningar som man menar blir
uppfyllda till allra största delen. Några uttrycker sig så här:
”Att hålla alkoholkonsumtionen på en nivå som är OK.”
”Jag har lite större ambitioner. Strukturen gör att det är Ok att dricka men personligen skulle jag vilja att man drack mindre. Tak över huvudet och ett humant liv.”
”Jag skulle vilja ha ett större engagemang från personalen med mera städning och tvätt samt andra aktiviteter tillsammans”
Det framstår tydligt att socialsekreterarnas ambitioner med placeringarna inte
alltid överensstämmer med Lönngårdens syfte. Det händer att det i bakgrunden
även finns en förhoppning om att klienten skall minska sin alkoholkonsumtion
vilket inte är något som Lönngården påstår sig kunna stå till tjänst med.
Sidan 18 av 58
Kontakten med socialtjänsten
Socialtjänsten är en kommunalt placerad verksamhet som skall utgöra samhällets
yttersta skyddsnät. D v s en kommunal myndighet som träder in när andra möjligheter
till ekonomisk och fysisk / psykisk trygghet som arbetslöshetskassa eller annat
försäkringssystem är uttömda.
Den styrande lagstiftning är Socialtjänstlagen (SoL, 2001:453) som utgår från
normalitet i den enskildes livsföring och det är alltså här som hemlösheten skriver in sig
i socialtjänsten. Vanligtvis har hyresgästerna sedan länge en etablerad kontakt med
socialtjänsten beroende på att de är exkluderade från den normala bostadsmarknaden.
Den enda möjligheten som då står till buds förutom trappuppgångar m.m. är härbärgena
vilka socialtjänsten styr och förfogar över. Det är inte heller ovanligt att hyresgästerna
vid ett eller ett par tillfällen kan ha genomgått drogbehandling antingen frivilligt eller
genom tvång enligt Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM, 2005:467). Något
som även detta faller under socialtjänstens ansvarsområde.
Hyresgästernas egen upplevelse är att kontakten med socialtjänst minskat markant.
Anledningarna uppges vara skiftande och förklaras med att personalen på Lönngården
finns till hands, att socialbidraget hanteras med hjälp av blankett varför ytterligare
kontakt är onödig eller att det inte finns behov och intresse. Endast en av hyresgästerna
anser sig ha ökat kontaktfrekvensen med socialtjänsten medan övriga menar att
kontakten minskat radikalt. Ökningen beror på en speciell situation som anses kräva
uppföljning. ”… de vill följa upp mig och att jag blir nykter.” Påverkande faktorer för
minskningen är framförallt att socialtjänstens uppgifter hanteras av annan person som
Lönngårdens personal, god man eller att rutiner förändrats genom pension eller annat.
Personalen menar entydigt att kontaktfrekvensen mellan hyresgästerna och
socialtjänsten minskat och en av de tillfrågade anser dessutom att den minskat markant.
Kontaktfrekvensen avgörs ytterst av den berörde socialsekreteraren och dennes behov
och ambition. Å ena sidan sjunker kontaktbehovet genom att tillvaron stabiliseras med
hjälp av ett fast boende och å andra sidan hanterar Lönngårdens personal saker som
transporter, myndighetskontakter m.m. som i annat fall hade kunnat belasta
socialsekreteraren. Ett par av kommentarerna låter så här:
Sidan 19 av 58
”På min våning har det bara förekommit kontakter vid allvarligare situationer. Livet blir bättre fungerande på Lönngården. Vissa hos socialtjänsten vill ha mer kontakt än andra. Det har minskat i 95% av fallen. Mycket handlar nog om socialsekreterarna (arbetsbelastning m.m.) 75-80% har ingen kontakt. Ulla (kuratorn) skickar ju ut kvartalsrapporter till alla byråerna.”
”Det blir påverkan hos alla myndigheter genom att personalen på Lönngården hjälper till så att planerade möten genomföres. Det finns även stora möjligheter till avtändning i den egna bostaden på Lönngården. Jag tror att man förväntar sig att vi ringer om det inte fungerar.”
Uppfattningen av att kontaktytorna mellan hyresgästerna och socialtjänsten minskar
efter inflyttning på Lönngården stärks av det faktum att listorna på socialbyråernas
kontaktpersoner inte var uppdaterade och aktuella.
Alla de intervjuade socialsekreterarna menar samstämmigt att inflyttningen på
Lönngården inneburit kraftigt minskad kontakt med klienterna. Deras utsagor bekräftar
att orsaken till den minskade kontakten är att personalen på Lönngården övertagit en
stor del av socialtjänstens uppgifter. Några socialsekreterare berättar:
”Oftast minskar det och personalen tar över. Kontrollfunktionen och rapportering är viktig t ex. Resorna till Beroendecentrum sköter personalen vilket ger minskat timantal för min del.”
”Ja, p.g.a. personalen. Målet är ju nått och man kommer inte längre i boendetrappan såvida man inte vill ha behandling och sluta.”
Men det är även andra faktorer som spelar in. Beroende på förändrade förutsättningar
och insatsformer samt den egna verksamhetens organisering påverkas
kontaktfrekvensen. Att t.ex. bli beviljad pension och slippa ständiga ekonomiska
ansökningar på socialbyrån eller att inte längre behöva ansöka om boende på härbärgen
eller hotell minskar radikalt kontaktbehovet.
”Personalen övertar kontakten vilket även är meningen med boendet. Min första placerade hyresgäst har jag helt släppt taget med. Om det t ex. skulle hända att det uppkommer behov av alkoholvårdande insatser så finns socialrådgivare som går in.”
Sidan 20 av 58
”Ja, de har tagit över stödjande och kurativa uppgifter.Socialrådgivarna har ändå den mesta kontakten genom att de är behandlarna.”
Alla intervjuade parter är överens om att kontakten med socialtjänsten minskar
kraftigt i samband med ett lägenhetsboende på Lönngården. Största anledningen till
detta uppges vara att personalen på Lönngården och då speciellt den
våningsansvarige övertar en stor del av socialsekreterarnas normala
arbetsuppgifter. Personalen finns dels till hands som kontinuerligt stöd och dels
genom att även upprätthålla en viss kontroll över hyresgästernas hälsa och
välbefinnande. På detta sätt inkluderas automatiskt en form av förebyggande
arbete.
Kontakten med hemtjänsten
I socialtjänstlagen (SoL, 2001:453, kap.3 §6) åläggs socialnämnden även att ansvara
för vård i hemmet för äldre och funktionshindrade. Detta för att underlätta för den
enskilde att bo kvar i sin invanda miljö. Normalt sett så skiljer man organisatoriskt på
denna form av omsorg och den tidigare nämnda inriktningen mot missbrukare och
bostadslösa. Hemtjänstverksamheten sysslar därför företrädesvis med städning och
hemsjukvård. Genom att Lönngårdens hyresgäster ofta har levt ett liv som varit
påfrestande såväl psykiskt som fysiskt kan man med fog anta att en del av dessa
personer kan ha behov av viss hjälp i sitt boende. Ett behov som kanske funnits redan
tidigare men som inte gått att aktualisera beroende på avsaknaden av fast bostad.
Kombinationen av att ha levt ett påfrestande liv och det normala åldrandet kan därför
troligtvis markant öka behovet av stöd i vardagen.
Det är sällsynt att de boende på Lönngården har hemtjänst. Av de 44 hyresgästerna har
endast tre personer någon form hemtjänstinsats. Av de intervjuade personerna återfinns
en som tidigare uppburit denna form av bistånd när det gällde städning och tvättning.
Informanten berättar att personalen och då den våningsansvarige i synnerhet numera
utför dessa uppgifter varför han inte längre har kontakt med eller behov av hemtjänsten.
Sidan 21 av 58
Personalen menar att det i grunden inte är tänkt att personer med allt för omfattande
behov skall bo på Lönngården utan att det i så fall handlar om felplaceringar. Däremot
kan hyresgäster beroende på ålderskrämpor, sjukdom och annat komma att behöva
vissa insatser av hemtjänstkaraktär. En av de intervjuade berättar:
”Jag har en person med hemtjänst p.g.a. blödning i hjärnan. Alternativet är annars institution. Jag ordnar inköp, städning m.m. och hemtjänsten står för duschning.”
Det finns även någon enstaka hyresgäst som blivit beviljad inflyttning på Lönngården
trots att hemtjänstinsatser varit beviljade sedan tidigare. Det har då handlat om lättare
insatser. Genom personalens kompetens och engagemang balanserar behovet och
kompenserar i många fall beroendet av hemtjänstinsatser. Bl a berättas om hyresgäster
som i samband med inflyttning på Lönngården mist sitt tidigare hemtjänstbistånd då de
inte längre ansågs vara i behov av detta. Personalen menar generellt att behovet ökar
och kommer att öka över tid trots att en stor del av hemtjänstbehovet automatiskt
tillgodoses p.g.a. att personalen hanterar städning och tvätt. Detta dämpar behovet av
extern hjälp.
Socialsekreterarna menar att eftersom det uttryckligen i kriterierna för inflyttning på
Lönngården står att hyresgästerna skall ha förmåga att klara sig själva i stor
utsträckning innebär detta att placeringarna präglas från detta. De få stödinsatser som
ändå förekommer troligen är starkt reducerade p.g.a det praktiska stöd och den hjälp
som personalen på Lönngården står för. I övrigt menar man att det är svårt att uttala
sig om eftersom man inte under den gångna perioden inte har speciellt många
hyresgäster att referera till.
Bistånd för insatser av hemtjänst är sällsynt på Lönngården. En starkt
bidragande orsak torde vara att de boende förutsätts klara sig själv i stor
omfattning. Detta är ett av kriterierna för att få tillträde till boende på
Lönngården. Eftersom boendet är permanent och hyresgästerna
konditionsmässigt oftast är i dåligt skick förutsätts behovet öka allt eftersom de
boende blir äldre och äldre. På samma sätt som socialsekreterarna blev avlastade
genom samtalskontakter och viss kontroll av fysiskt och psykiskt välbefinnande
förutsätts även hemtjänsten avlastas. Eftersom Lönngårdens personal är
Sidan 22 av 58
behjälplig med städning, tvättning och inköp förutsätter intervjupersonerna att
behovet av hemtjänstinsatser dämpas.
Kontakten med sjukvården
Att som hemlös vara exkluderad och sakna tillgång till sådant som man normalt sett ser
som naturliga grundförutsättningar i tillvaron innebär att man inte allt för sällan
kombinerar detta utanförskap med droger. Antingen finns denna problematik med redan
från början och är en av anledningarna till att personen i fråga förlorar sin bostad och
faller utanför ramarna alternativt bidrar till att han aldrig kommer in på
bostadsmarknaden. Den andra varianten är att drogproblematiken växer fram i samband
med hemlösheten och utanförskapet. Oavsett vilket menar informanterna att alkoholen
och drogerna bidrar till att dämpa kyla och den fysiska och psykiska smärtan. Det är
inte helt sällsynt att personer med långvarig alkoholkonsumtion ådrar sig diabetes,
pankreatit och andra direkt alkoholrelaterade sjukdomar. Man kan därför förutsätta att
krämporna framkommer i samband med den nya situation som uppstår i och med
inflyttning till Lönngården och genom personalens stöd och uppmärksamhet är det
alltså högst troligt att sjukvårdsbehovet ökar.
Alla hyresgästerna förutom en är överens om att kontakten med sjukvården ökat efter
inflyttningen på Lönngården. Anledningen till detta är den tillsyn och därigenom
hälsokontroll som automatiskt sker genom den kontinuerliga kontakten med
lönngårdens personal. Samtidigt framkommer att personalen på Lönngården, som ju är
sjukvårdsutbildad, ofta är behjälplig med saker som uppföljning av tidigare medicinsk
kontakt, ombesörjer fotvård, omläggningar m.m. eller som en av de intervjuade mycket
kort och koncist uttrycker det: ”Agneta fixade njurarna”.
Personalen menar att kontakten tenderar att öka i början av boendetiden. På
verkansfaktorer uppges vara mindre droganvändning, fysisk värme och den
uppmärksamhet som hyresgästerna får från både personal och andra hyresgäster. Att
med hjälp av personalens sjukvårdskompetens bedöma och motivera till tidig kontakt
med sjukvården skapar nya kontaktmönster för hyresgästerna. Insatserna blir på så sätt
förebyggande vilket minskar behovet av dyrare akutsjukvård. En av personalen
berättar:
Sidan 23 av 58
”Sättet att använda sig av sjukvården har ändrats genom Lönngården. Tidigare åkte de till akuten och nu beställer de tid på Vårdcentralen. Ambulansåkandet har minska. Lönngårdens personal gör ofta första bedömningen.”
Även den sortering och bedömning som sker med personalens medverkan gör att
karaktären på sjukvårdsbehovet förändras.
”En diabetesfot som uppmärksammas på ett tidigt stadium ger besparingar både ekonomiskt och humanitärt. Vi kan titta till o lägga förband.”
Personalen på Lönngården menar att det är stor skillnad på hur man behandlas som
vårdsökande. En missbrukare är sällan prioriterad vilket var väldigt tydligt i
Lönngårdens barndom. Inställningen från sjukvården har ändrats allt eftersom
Lönngården som boende blivit mer känt och därigenom har även hyresgästerna fått en
bättre status.
Huruvida boendet inverkar på kontakten med sjukvården är mera tveksamt för
socialsekreterarna. För deras del handlar det mera om gissningar och logiska slutsatser.
Å ena sidan menar man ett bättre liv med de basala behoven tillgodosedda ger ett bättre
hälsotillstånd. Å andra sidan gissar man att ett ordnat boende och kontinuerlig kontakt
med personal gör att det är lättare uppmärksamma hälsobrister och att därför
kontaktfrekvensen med sjukvården bör öka. Endast en av socialsekreterarna menar att
hon har den inblick som krävs för att vara säker och säger:
”Man har oftare kontakt med Vårdcentralen. Personalen uppmärksammar behov och erbjuder sig att följa med. ”
De boende och personalen, till skillnad mot socialsekreterarna som inom
den egna gruppen ställer sig lite mera tveksamma och gissande då alla inte
har någon referens i frågan, hävdar bestämt att kontakten med
sjukvården ökar i samband med inflyttning på Lönngården. Anledningen
till detta skulle vara att personalen uppmärksammar hälsotillståndet och
dels uppmanar och dels är behjälpliga rent praktiskt med kontakt och
transport till Vårdcentralen. Kontakten uppges initialt öka för att sedan
avta över tid. Samtidigt sköts omläggningar och viss medicinering på
Sidan 24 av 58
Lönngården av personalen vilka till största delen har sjukvårdsutbildning.
Något som i förekommande fall minskar återbesöken och därmed avlastar
Vårdcentralen.
Kontakten med psykiatrin
En stor del av missbrukarna lider av en kombination av missbruk och psykisk
problematik vilket gör att det svårt för utredande myndighet att skapa sig en
uppfattning om det ursprungligen handlar om självmedicinering eller att de psykiska
problemen är en följd av drogkonsumtionen. Detta har skapat behandlingsmässiga
problem eller åtminstone organisatoriska sådana inom och mellan de olika
myndigheterna. Svårigheten att hantera mer än en diagnos samtidigt är så pass vanligt
att man allmänt gett det beteckning dubbeldiagnostiserade.
Liksom inom socialtjänsten finns i förekommande fall även inom psykiatrin en
tvångslagstiftning att ta till, Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LSPV, 1991:1128), om
missbruk eller annat påverkar personen psykiskt på ett sådant sätt att han äventyrar sin
egen eller omgivningens hälsa
Ingen av de intervjuade hyresgästerna tycker sig ha någon uppfattning om
kontaktfrekvensen med psykiatrin. En anledning till detta kan vara att ett av kriterierna
för att få flytta in på Lönngården är att personen inte lider av psykiska eller fysiska
funktionshinder. Den närmsta jämförbara verksamheten som en del av hyresgästerna på
Lönngården kommer i kontakt med är Beroendecentrum som hanterar avgiftningar och
därigenom psykisk drogrelaterad påverkan.
Personalen menar att på samma sätt som det ställs krav på att vara i gott fysiskt skick
för att få bo på Lönngården ställs det krav på psykiskt välfungerande hyresgäster. Detta
får till följd att behovet av psykiatrisk kontakt är sällsynt. Trots detta slinker en och
annan med psykiska problem igenom nätet. En personal kommenterar det med:
”Det finns en 3 – 4 stycken som skulle behöva hjälp men handläggarna mörkar eller saknar kunskap.”
Sidan 25 av 58
Psykiatrin ses som svår att få kontakt med eftersom att hyresgästerna är alkoholister,
och det blir istället Beroendecentrum. Personalen menar att det framförallt allt är
Beroendecentrum som blir aktuellt men även i detta fallet minimeras kontakten
beroende på att avgiftning och medicinering kan skötas med hjälp inom Lönngårdens
försorg. En av informanterna uttrycker det:
”Endast ett fåtal har kontakt. Vi har haft kontakt med Vårdcentralen för vårdintyg. På Lönngården sker sortering mellan de som skall till Vårdcentralen eller Beroendecentrum. Avgiftning kan ske i den egna lägenheten vilket inte skulle vara möjligt om de saknade bostad.”
En del av hyresgästerna har ”strandat” sin ev. tidigare kontakt med psykiatrin eftersom
det är svårt att underhålla sådana kontakter om man saknar bostad.
Socialsekreterarna menar att det är svårt att kunna uttala sig om hur kontaktytorna med
psykiatrin förändrats i samband med boendet. Antalet hyresgäster med dessa kontakter
är allt för få och en av informanterna uppger sig endast känna till en hyresgäst och
denna har blivit bättre. Resonemanget riktas istället in på Beroendecentrum vilket är
den enhet som blir aktuell i samband med avgiftning och annan missbruksrelaterad vård.
Även här menar informanterna att personalen övertar eftervården och därmed avlastar
psykvården.
”T e x. Beroendecentrum slipper ge mediciner eftersom detta sköts avLönngårdens personal.(antabus)”
De intervjuade uppger samstämmigt att det finns brister inom psykiatrin
vilket skapar problem för alla inblandade. Brukarna får inte den hjälp
som de behöver och övriga myndigheter saknar verktyg till såväl korrekta
bedömningar som insatser. Beroende på att Lönngårdens hyresgäster är
missbrukare hänvisas det fåtal som berörs oftast till Beroendecentrum i
stället. Även här är belastningen stor och istället försöker man hitta
lösningar på annat sätt. T ex. sköter personalen eftervård och
medicinering på Lönngården och slipper därmed att ytterligare belasta
psykiatrin.
Sidan 26 av 58
Kontakten med polisen
Att leva som hemlös och missbrukare gör att man ofta söker sig till city. Det är där man
kan träffa kompisar och det är där man får tillgång till de droger som man är begiven
på. Detta medför att man är extremt synlig på alla tänkbara sätt. Ett gatuinslag som
uppskattas av få, varför polisen ofta har kontakt med just denna grupp. Resultatet blir
inte alltför sällan ingripande enligt Polislagen (1984:38) alternativt Lagen om
omhändertagande av berusad (1976:511).
Ingen av hyresgästerna säger sig ha någon som helst kontakt med polisen efter det att
de flyttat in på Lönngården. Alla är överens om att denna kontakt minskar markant
genom tillgången till den egna lägenheten. Personalen berättar att det vid något tillfälle
hänt att hyresgäster agerat s k målvakter och av den anledningen haft poliskontakt. Det
har vid ett par enstaka tillfällen varit bråk mellan hyresgäster vilket resulterat i
polisingripande men att detta är väldigt sällsynt. Informanterna menar vidare att det inte
längre finns anledning till poliskontakt beroende på störningar på allmän plats och att
polisen därför måste ingripa för att det är ”stökigt”.
Socialsekreterarna gissar att hyresgästernas kontakt med polisen minskat. Den inblick
man har inom detta område är ev. rapporter om ingripande enligt LoB. Anledningen
uppges kunna vara att ordnade levnadsförhållande minskar behovet av att begå brott
samt att om man har egen lägenhet medför detta att man inte behöver uppehålla sig på
allmän plats i samband med missbruk. Hyresgästerna behöver inte heller begå brott i
samma utsträckning eftersom de har pension och trygghet. Detta minskar kontakten
med polisen. Att tillgången och resurserna skiljer sig åt mellan de olika stadsdelarna
vittnar följande uttalande om:
”Jag tror inte att det funnits någon större kontakt tidigare. Våra klienter har oftast lägenhet och då blir det inga LoB:ar. Då kör väl polisen hem dem i stället. Vi har ställen att pussla in folk på. Södra Innerstaden har mycket större belastning på det sättet. ”
En av socialsekreterarna nämner även inslaget av väktare på Lönngården som en
dämpande faktor och att dessa har tagit över en del polisiära arbetsuppgifter.
Det finns inga indikationer som pekar på något annat än att kontakten med
polisen minskar radikalt eller helt uteblir efter det att man fått lägenhet på
Sidan 27 av 58
Lönngården. Eftersom alkoholen i förekommande fall kan konsumeras i den egna
lägenheten innebär detta att de tidigare störningsmomenten på torg och
allmänna platser uteblir. Teoretiskt sett skulle polisen, i den händelse att någon
hyresgäst från Lönngården skulle omhändertas p.g.a störande uppträdande,
troligen transportera hem vederbörande i stället för att utnyttja
tillnyktringsceller e dy. På detta sätt minskar Lönngården belastningen även för
rättsväsendet.
Livssituation och alkoholkonsumtion
Hur har då livet som helhet förändrats för hyresgästerna på Lönngården? Å ena sidan
finns egen fast bostad och krav på ökat ansvarstagande. Det finns trygghet och närhet
till såväl praktisk hjälp som till mera terapeutisk stöd genom samtal med kurator och
övrig personal. Å andra sidan kanske vetskapen om att det finns hjälp att hämta direkt
utanför den egna lägenhetsdörren gör att hämningarna släpper och
alkoholkonsumtionen ökar. Kan tillgången och tillåtelsen att få dricka alkohol öka
konsumtionen och därigenom även det psykiska och fysiska lidandet?
De intervjuade hyresgästerna framhäver att kontakterna med Länkarna och framförallt
Röda Korset har stor påverkan i positiv riktning.
”Jag har fått mycket hjälp och stöd och det har blivit en kontakt på mina villkor. Det är också positivt med kontakten med Röda Korset. Det är mindre drickande nu än det var på Rönnbacken.”
Att allting är frivilligt och sker utifrån vars och ens eget intresse ses som extra
betydelsefullt. Nio av de intervjuade hyresgästerna menar att boendet på Lönngården
påverkat livssituationen i tydlig positiv riktning medan en inte anser att det haft någon
nämnvärd inverkan över huvud taget. När det gäller hyresgästernas upplevelse av den
egna alkoholhanteringen finns inget tydligt mönster. Några uppger att de dricker
betydligt mindre och att de reducerat konsumtionen till en kortare period per månad
och då ofta i samband med pensionsutbetalningen.
”Det har blivit en rejäl nedgång……visserligen varje dag. Tidigare drack jag två 75:or och några öl om dagen. Nu har jag trygghet och slipper ……fly.”
Sidan 28 av 58
Andra tror att de ökat konsumtionen genom att de även ökat på umgänget och den
allmänna gemenskapen. I detta sociala sammanhang ingår att ”- ta en sup” eller dricka
några öl.
”Mitt drickande har ökat. Det är ett socialt tryck. I veckorna går jag på antabus och på helgerna dricker jag.”
Det är dock ingen av de intervjuade hyresgästerna som ser detta som ett problem eller
menar att deras livssituation har förändrats till det sämre. Tvärtom! Vid ett par tillfällen
och hos skilda personer har ordet ”Himmelrike” använts. Endast en person avviker då
denne menar att livssituationen inte har förändrats nämnvärt på något sätt medan övriga
informanter menar att de fått betydande förbättrad livssituation och att man nog inte
heller får det bättre än så här eller som en av de intervjuade uttrycker det:
”Jag får det inte bättre än jag har det här. Drickandet har blivit mycket mindre. Jag trivs betydligt bättre med livet.”
På frågan om hur hyresgästernas livssituation förändrats menar personalen att det skett
betydande positiva förändringar även om det har inneburit stora omställningar för vissa
av hyresgästerna. Framförallt syns det på alkoholkonsumtionen och allmäntillståndet.
Man menar att en anledning är att det på Lönngården finns en rak kommunikation och
en gemenskap där man visar att man bryr sig. Detta märks bl a genom:
”Personalen kan alltid prata och fånga upp behov. Vi har sådana saker som bullar till frukost och en handkassa som ibland kan vara en lånekassa. Man ser hela tiden till vad som fungerar och vad som inte gör det.”
På Lönngården visas inga pekpinnar och det finns alltid en möjlighet att stänga sin dörr
om sig. Detta gör att tillvaron generellt sett uppfattas som bättre men i enstaka fall kan
det hända att de få krav som finns på hyresgästerna ändå i vissa lägen kan uppfattas
som otroligt betungande. Personalen understryker vikten av normalisering och
grundläggande yttre förutsättningar för att livet skall fungera så smärtfritt som möjligt.
Man berättar om hur dessa förutsättningar, medvetet eller omedvetet, ibland kommit att
skilja sig åt mellan hyresgästerna:
Sidan 29 av 58
”Det har hänt vid ett par tillfällen att de saknat utrustning och endast fått lägenhetskontrakt. Hyresgästerna måste ha möbler och inredning omedelbart i samband med inflyttning.”
Socialsekreterarna är alla övertygade om att boendet på Lönngården kraftigt förbättrat
livssituationen för deras klienter. De argument som anges är den trygghet som det
innebär att inte bara ha en dörr som går att låsa utan även att det även finns personal
och väktare som kan stötta upp.
”Det handlar om trygghet, hälsotillstånd och att få bestämma själv. Kompisarna kan inte tränga sig in.”
Känslorna är blandade och det förefaller svårt för vissa av socialsekreterarna att förlika
sig med godkännandet av fortsatt missbruk. Samtidigt som man anser att Lönngården
ger trygghet finns även en oro för att missbruket av alkohol ökar.
”Det är bättre men de super fortfarande. Det är inte det mest ultimata men ändå jättebra.”
Det väcker även viss förvåning hos någon socialsekreterare att personer som tidigare
inte klarat av eget boende utan varit ambulerande uteliggare har kunnat bo kvar under
lång tid på Lönngården utan större problem samtidigt som andra hyresgäster blivit
avhysta ganska snabbt från Lönngården med anledning av störningar. En del av
informanterna ser Lönngården som ett komplement till behandlingshemmet REBO och
även om man generellt sett är positiva till Lönngården så har det hänt att det gått åt fel
håll efter inflyttningen där. Det råder därför viss tveksamhet om i vilken riktning
alkoholmissbruket utvecklas efter inflyttning till Lönngården. Somliga hyresgäster ökar
sin konsumtion medan någon slutat helt. Andra ökar konsumtionen initialt för att sedan
minska den på sikt.
Alla tillfrågade oavsett intervjugrupp är eniga om att boendet på Lönngården
med egen lägenhet och att finnas i ett sammanhang ger trygghet till
hyresgästerna. Personalen understryker vikten av att så att säga allt kommer på
plats samtidigt. D v s lägenheten skall vara rustad och allt praktiskt ordnat så att
hyresgästen omedelbart kan rätta in sig och känna tillhörighet. Detta leder i sin
tur till en trygghet och ett välbefinnande som präglar hela livssituationen och
Sidan 30 av 58
berör allt ifrån umgänge, socialkompetens, alkoholvanor och identitet. Endast en
av de tillfrågade hyresgästerna menar att han ökat sin alkoholkonsumtion men
denna sker istället under mer ordnade former än tidigare.
Lönngården som institution
Från lednings- och projekteringshåll uppges att man på alla sätt haft för avsikt att
undvika sätta institutionsprägel på Lönngården. Syftet är att boendet skall fungera som
vilket annat hyreshus som helst och att hyresgästerna skall leva på samma villkor som
är brukligt i samhället i övrigt. Hyresgästerna skall på detta sätt se en tydlig skillnad
mellan de behandlingshem och institutioner de tidigare kommit i kontakt med och
Lönngården. En tydlig markör som stärker identiteten av att vara normal och inte en
alkoholist intagen på någon myndighetsinstitution.
I frågan om i vilken omfattning man ser Lönngården som en institution går
uppfattningarna kraftigt isär. Fyra av informanter från hyresgästerna hävdar ”inte alls”
medan tre menar att det är en institution i hög grad. De tre resterande lägger sig i
mitten på den tiogradiga skalan med en dragning till ”inte alls”. Man är väl medveten,
oavsett om man ser Lönngården som institution eller ej, att det handlar om ett boende
med särskilda premisser och villkor. Att det under vissa tider finns uniformerade vakter
i receptionen väcker reaktioner hos vissa men personer bakom uniformerna är i
allmänhet uppskattade. Det man ställer sig tveksamma till är just klädseln medan andra
menar att det skänker trygghet och säkerhet mot intrång. Ett argument som används för
att klargöra att Lönngården inte är en institution är att styrandet inte tar överhand. Man
förklarar detta bl a. med:
”Det är som att komma hem! Jag har nyckeln i fickan!!!”
”Det är ett bättre lägenhetsboende…..trygghet. Ingen stör och man kan alltid låsa dörren.”
Även om meningarna är delade om huruvida Lönngården kan inbegripas i begreppet
institution så ser ingen av hyresgästerna något negativt med att använda begreppet
institution på Lönngården.
Sidan 31 av 58
Alla i personalen vill understryka att det finns institutionella inslag på Lönngården även
om man försöker bortse från detta. Samtidigt menar man att dessa inslag är en
förutsättning för att Lönngården skall kunna fungera eftersom dessa funktioner vuxit
fram utifrån de boendes behov. Ingen förefaller ha något egentligt skäl mot att
Lönngården skulle kunna gå under beteckningen institution eftersom de ser Lönngården
och det arbete som bedrivs där som något väldigt positivt. Man förklarar det bl a med:
”Det syns inte alltid utåt men det är middag varje dag. Det är vi som personal själva som skapar institutionen utifrån att vi vill väl. Om vi så skall kräla så vill vi se till att det serveras middag varje dag. Hyresgästerna blir mer o mer beroende av personalen för varje dag som går.”
Personalen menar samstämmigt att de institutionella inslagen på Lönngården mer utgår
från de behov som visat sig växa fram under den tid som boendet funnits. Det handlar
därför mer om ren medmänsklighet än om än något annat. På detta sätt skiljer sig även
det personliga stödet till hyresgästerna där vissa behöver ha kontakt med personal tre
gånger per dag medan andra inte har något kontaktbehov alls. På så sätt knyts
institutionstankarna till personalen och deras agerande samtidigt som man är överens
om att om det inte funnits personal överhuvudtaget så hade heller inte boendet
fungerat.
Socialsekreterarna är tämligen eniga i sin uppfattning om huruvida Lönngården kan
uppfattas som institution eller inte. Man tycker sig se tydliga institutionella inslag och
placerar därför Lönngården mellan 2 och 6 på en tiogradig skala där 1 är ”inte alls” och
där 10 är ”Hög grad”. Uppfattningen om vad begreppet institution innebär varierar hos
de intervjuade men ingen ser begreppet som negativt utan tvärtom anser man att detta
tillför trygghet och service för de boende.
”Vakterna och byggnaden i stort ger intryck av institution men kommer man väl in i lägenheterna eller upp på våningarna så ger det inte institutionskänsla. Det är ju byggt och har varit en institution. Det är ju inte låst man får gå och komma som man vill.”
Någon menar att kombinationen mellan trygghet och kontroll uppnås på ett positivt sätt
genom att det finns bemanning hela dygnet och att hyresgästerna har möjlighet att köpa
Sidan 32 av 58
mat och få hjälp med städning m.m. Det framstår tydligt att alla socialsekreterarna
uppskattar flexibiliteten hos personalen som skapar valfrihet för hyresgästerna.
De enda som avviker från uppfattningen att Lönngården skulle vara att beteckna
som institution alternativt ha institutionella inslag är ett par av de tillfrågade
hyresgästerna. Både personalen och socialsekreterarna är överens om den
institutionella tuschen samtidigt som ingen egentligen förknippar institution med
något negativt. Från ledningshåll ser man det däremot som avgörande för
normalitetstänkande och lagstiftningsformaliteter att Lönngården finns så långt
ifrån institutionstankarna som möjligt. Personalen menar att de
institutionsliknande inslag som med tiden vuxit fram kommer från
medmänsklighet och baseras på hyresgästernas behov. För socialsekreterarnas
del kan kanske deras positiva inställning till institution förklaras med att
institutioner finns med i deras vardag som ett av flera naturliga arbetsredskap.
Aktörernas insatser
När flera parter agerar tillsammans uppstår inte alltför sällan tveksamheter i samband
med gränsdraganingar av ansvarsområde. Man har ibland olika målsättningar eller
delmål och det händer att kommunikationen uteblir eller missuppfattas med förvirring
och kanske konflikter som följd av detta. I Lönngårdens fall överlämnar
socialsekreterarna en stor del av kontrollen och kontakten med klienterna till
personalen på Lönngården. Personalen å sin sida uppfattar sig inte och har ej heller i
uppdrag att vara socialtjänstens direkta handgångna utan tenderar mer att ta parti för
hyresgästerna. Hur ser då hyresgästerna på de signaler och den kontroll och det stöd
som medföljer ett boende på Lönngården? Vem står för vad och på vilket sätt?
Insatser från socialtjänsten
Nöjdheten hos hyresgästerna med socialtjänstens insatser varierar kraftigt. Två anser
sig vara direkt missnöjda medan övriga är mer eller mindre nöjda och någon till och
med mycket nöjd. Det är svårt att hitta generella anledningar till missnöjet eller
nöjdheten då någon önskar mera kontakt och någon annan mindre och där en tredje
Sidan 33 av 58
inflikar ”Vi stör inte varandra.”. Andra menar att kontakt numera är överflödig
eftersom man har egen inkomst i form av pension och att man i övrigt sköter sig själv
samtidigt som man generellt sett har uppfattningen om att socialsekreterarna vill väl.
Troligen handlar det om att socialsekreterarna och hyresgästerna har olika målsättning
och därmed skiljer sig behovet av kontakt.
Att målsättningen och kontaktbehovet kan vara starkt varierande mellan hyresgästerna
och deras socialsekreterare stärks av personalen som uppger att inställningen hos
socialbyråerna kan skilja sig markant åt. Vissa socialbyråer anses fungerar bättre än
andra och som exempel hänvisar man till att det hänt att man placerat personer i en tom
lägenhet utan vare sig möbler eller annat behövligt. En informant säger:
”Det finns en stor tilltro till personalen. Det går inte att jämföra den ena byrån med den andra. Det verkar som om varje byrå har en anda som man vill försöka hålla liv i.”
Personalen tycker sig se skillnad mellan byråerna där de tyngst belastade stadsdelarna
verkar lägga sig mer vinn och kraft om att få det till att fungera. Man understyrker att
det har stor betydelse hur socialsekreterarna som personer uppfattar boendet och dess
mening. Vissa verkar inte ha förstått och anammat Lönngårdens innehåll och regler
medan andra är helt införstådda eller som en av personalen uttrycker sig:
”Vissa socialsekreterare är jag extremt nöjd med medan andra verkar ha missat Lönngårdens innehåll. SI är t ex. väl insatta medan andra inte alls verkar förstå. Vissa tror på en evig nykterhet och där går vi om varandra.”
Personalen är försiktiga att generalisera insatserna från socialtjänsten och menar i stället
att det handlar om den enskilde socialsekreteraren och mindre om vilken förvaltning
denne tillhör även om stadsdelarna skiljer sig åt. Man berättar att det hänt att vissa
socialsekreterare utnyttjat Lönngården som maktmedel och hotat skriva ut hyresgästen
från Lönngården om denne inte gjorde vad som förväntades. På en tiogradig skala där
tio markerar ”Mycket nöjd” placerar personalen in socialtjänsten i intervallet mellan fem
till nio.
Sidan 34 av 58
Insatser från Lönngårdens personal
Nöjdheten med Lönngårdens personal är tydlig hos hyresgästerna. Endast en informant
uppger sig vara missnöjd och de övriga anser sig nöjda eller mycket nöjda med en tydlig
övervikt mot mycket nöjd.
”Jag är mycket nöjd med både chef, personal och vakter och då speciellt med de våningsansvariga.”
Det är lätt att tänka sig att det kan uppstå kontroverser beroende på Lönngårdens
annorlunda koncept. En placering där skiljer sig avsevärt från andra traditionella
boenden likväl som institutionsplaceringar. Detta kräver ett totalt omkastat
tankemönster från socialsekreterarna. I det ena ärendet är utgångspunkten att aktivt
förhindra ett missbruk och i andra ärendet att arbeta för att en person skall få möjlighet
att bo på ett sådant sätt att alkoholmissbruk är sanktionerat. Går det att hålla isär dessa
inriktningar eller skapar situationen ständiga missförstånd? Vad anser då
socialsekreterarna om personalen på Lönngården, uppfyller de förväntningarna?
Det visar sig att man övervägande skattar samarbetet med och insatserna från
Lönngårdens personal högt. Kommunikationen med Lönngårdens
personal uppges fungera mycket bra. Endast vid något enstaka tillfälle har man
missat i kommunikationen men detta är något som rubricerats som missförstånd
och som anses vara okomplicerat. Vad som istället upptar socialsekreterarnas
intresse är saker som om Lönngården är rätt insats och kan tillgodose behovet
eller det krävs mer omvårdnad. En av socialsekreterarna berättar:
”Jag tycker att man säger att det är tillåtet att dricka för högt. Annars är det ett mycket gott samarbete med de våningsansvariga.”
Egen insats
Den egna insatsen kan ibland vara svår att bestämma omfattningen av och mycket
handlar om insikt och ärlighet och inte minst vilja och motivation. Är detta vad jag vill
eller finns det brister i mitt engagemang som skapar ett halvhjärtat resultat? På frågan
hur hyresgäster och personal skattade den egna insatsen framkom följande:
Sidan 35 av 58
Endast två av de tio tillfrågade hyresgästerna var missnöjda med sig själv och sin egen
insats. På en tio gradig skala där tio representerade ”Mycket nöjd” placerade sig åtta i
spannet mellan 7 och 10. Hos vissa av de intervjuade kunde dock skönjas en viss
bitterhet över att livet lett fram till den punkt man befann sig på just då. Samtidigt
menade de flesta av informanterna att Lönngården var det bästa möjliga utifrån den
rådande situationen och man uttryckte det bl a som: ”….Inte fan är jag lycklig…” och
”Jag tycker jag anpassar mig väldigt bra.” Således finns en tydlig medvetenhet hos
hyresgästerna om att de befinner sig i en situation med missbruk och utanförskap.
Denna insikt gör att Lönngården, med allt vad detta boende står för, skapar en trygghet
och ger ett uppskattat andrum.
Generellt sett menar personalen att man är nöjd med sin egen arbetsinsats. Det är
endast kuratorn som menar att hennes funktionen inte utnyttjas i den omfattning som
hon skulle vilja pg a att det inte finns efterfrågan och att det därför händer att det blir
”spilltid”. För övrigt menar informanterna att det finns en stor frihet i arbetet och en
samsyn där de olika kompetenserna får möjlighet att komplettera varandra.
Att det finns stor tillit från ledningen och därmed gott om eget handlingsutrymme
uppskattas av personalen. Både kompetensutbudet och det interna kunskapsutbytet
inom personalen anses ge extra styrka och säkerhet. När det handlar om
samstämmighet beskrivs denna bl a så här:
”Det är gradskillnader på personalens sätt att hantera saker men man har samma förståelse. Hyresgästerna kan fritt välja olika personal vid olika frågeställningar.”
Rent allmänt ser personalen nyttan av sina tidigare utbildningar och erfarenheter som en
stor tillgång och något man har nytta av i det dagliga arbetet. Vid intervjuerna
framskymtar då och då en önskan om att kunna agera mer utåtriktat genom aktiviteter
som utflykter m.m. men med tillägget att det i så fall kanske hade blivit allt för
institutionsinriktat. Synen på kollegernas och den egna insatsen ses av alla som
enhetligt. Lönngårdens personal är så pass samtrimmad att alla vill beteckna det som
”ett”. Samarbetet är så pass vältrimmat att man väljer att inte ta in vikarier vid sjukdom
och ledigheter utan istället täcker man upp för varandra.
Sidan 36 av 58
Synen på samarbetsparternas insatser skiljer sig åt. Den första frågan man måste
ställa sig är om parterna har samma målsättning. När det gäller relationen mellan
hyresgästerna och socialsekreterarna varierar målsättningen kraftigt. Vissa
hyresgäster önskar mera kontakt och antyder att de uppskattar uppmärksamhet
och kanske även ogillar det avbrott som uppstått i en mångårig relation. Andra
hyresgäster menar att de hellre sett att kontakten upphört helt och hållet. Det
finns en stor tillit från socialsekreterarna gentemot personalen på Lönngården
som i hög grad är besvarad. Även om det finns tydliga skillnader mellan de olika
förvaltningarna så bygger samarbetet framförallt på de inblandade personernas
individuella behov, förväntningar och förutsättningar. Att relationerna växer sig
starka mellan hyresgästerna och personalen är naturligt utifrån den speciella
situation som råder och där personalen finns som aktör oavsett om det handlar
om relationsproblem eller att det blivit stopp i vasken. De inblandade förefaller
alla vara engagerade och nöjda med sina insatser oavsett om de är hyresgäster,
socialsekreterare eller personal.
Helhetsbild
Vad skapar då Lönngården för helhetsbild för de inblandade som alla närmar sig
boendet från olika håll och med olika syften.
Hyresgästernas helhetsbild av Lönngården är övervägande positiv. De fåtal
tveksamheter som framförs handlar framförallt om konflikten i resonemanget att
sammanföra missbrukare och låta dem dricka alkohol. Detta strider mot tidigare
budskap från sociala myndigheter och än mer förvirrande blir det beroende på att det
trots allt går en gräns (LVM) för hur mycket missbruk som tillåts.
”Lägenheten är bra men idén med att bo så många missbrukare på ett och samma ställe är inte så bra. Ett normalt sätt att umgås blir ju att ta en grogg! ”
”De kontaktar socialen…det är dubbelmoral.”
Sidan 37 av 58
Hyresgästerna har ibland vissa problem att förstå och tolka socialtjänstens signaler.
Å ena sidan kan den rådande alkoholkulturen på Lönngården ibland upplevas som
tvingande samtidigt som man uppfattar att det sker en rapportering till socialtjänsten
som kan innebära repressiva åtgärder. Detta skapar en viss förvåning hos somliga
hyresgäster medan andra accepterar riktlinjerna rakt av utan att fundera vidare.
I mångt och mycket är man nöjd med både personal och själva boendet och det är
tydligt att inslaget med uniformerade väktare ses som positivt trots att dessa i vissa fall
kan verka skrämmande. Genom kontrollen av inpasserande i huset och att personal
finns att tillgå alla tider på dygnet upplever hyresgästerna en trygghet som de är i
speciellt behov av och som inte är möjligt i annat fall.
Lägenhetsboendet skapar nya intressen och behov. Hyreskostnaden som av många
verkar upplevas som allt för hög skapar medvetenhet och bidrar till jämförelser där man
väger in service och annat som kan kopplas till normalt lägenhetsboende. I direkt
anslutning till Lönngården sker sedan lång tid tillbaka illegal alkoholförsäljning ifrån
turistbussar som kontinuerligt besöker Malmö. Trots sitt alkoholberoende, eller kanske
tack vare, har många av de intervjuade hyresgästerna tagit upp denna fråga under
intervjuerna eftersom man ställer sig kritisk och undrande till varför myndigheterna låter
denna verksamhet fortgå.
Personalen menar samstämmigt att man är eller är näst intill mycket nöjd med vad
Lönngården presterar och står för. Man ser det som bästa möjliga åtgärd utifrån den
situation som råder. Förväntningarna som fanns på Lönngården när detta startade har
stämt ganska bra. Vad man inte räknat med var kanske det relativt stora inslaget av
läkarkontakt m.m. Röda Korsets positiva påverkan gör sig ständigt påmind under
intervjuerna och man menar att deras medverkan präglar helhetsbilden av Lönngården.
De många olika samtrimmade komponenterna gör att Lönngården anses stå för något
alltigenom positivt. En i personalen kommenterar det så här:
”En sorts grundtrygghet uppfylls på Lönngården genom trygg bostad som gör att hyresgästerna kan slappna av på ett sätt som de tidigare inte kunnat. …..Ett slags hospis.”
Lönngården uppges p.g.a sin annorlunda målgrupp och sitt okonventionella
regelsystem ha fått hantera väldigt mycket skepticism men ändå lyckats stå pall och ger
Sidan 38 av 58
nu möjlighet till människor som tidigare valsat runt att få leva normalt. En av de
anställda beskriver sin arbetsplats på Lönngården som:
”…En mycket bra arbetsmiljö med låg stressnivå och lyhörd chef som ger utrymme och alltid ställer upp bakom en.”
De intervjuade socialsekreterarna är alla överens om att Lönngården fyller en viktig
funktion och att boendet bär med sig en mängd positiva delar och funktioner. Man är
däremot noga med att understryka vikten av urvalet och att endast placera personer
som passar in i miljön. Man är inte bara överens om att Lönngården behövs utan även
att det finns ett behov av flera likadana boenden men att det krävs differentiering
eftersom de olika missbruksinriktningarna inte får blandas.
”Det behövs platser till personer som är i behov av personal. Många människor hamnar mellan stolarna. Det behövs flera ställen som Lönngården men man skall inte blanda olika missbruk. Tillsynsmöjligheten är viktig. ”
Förslag framkommer även på liknande boendeformer men med mera inslag av socialt
engagemang och aktiviteter. En informant efterlyser även ett speciellt boende inrättat
för enbart kvinnor och man menar allmänt att Lönngården kan ses som en humanitär
insats.
Det råder ingen tvekan om att Lönngården både som boende och arbetsplats är
uppskattat oavsett om det handlar om personal, hyresgäster eller de placerande
socialsekreterarna. Lönngården ses som något nytt och banbrytande vilket ibland
ställer till problem värderings- och tankemässigt för de inblandade. Signalerna
som myndigheterna skickar ut uppfattas i vissa läge som dubbla men inte desto
mindre banbrytande. Att resultatet av Lönngårdens och innehåll skulle medföra
så positiv påverkan för just denna hårt belastade grupp med lång historia av
utanförskap hade ingen riktigt räknat med. Intresset för nya varianter är därför
stort hos socialsekreterarna som ser ett nytt framgångsrikt verktyg i
Lönngårdskonceptet.
Sidan 39 av 58
Status
Vilken status har då Lönngården för gemene man. Traditionellt sett bygger vårt
samhälle på restriktiv alkoholpolitik med begränsad tillgänglighet och tillgång vilket
sitter invävt i ryggraden oavsett om vi är missbrukare eller inte. Vad säger då folk i
allmänhet om ett myndighetsinrättat boende där det är tillåtet att dricka alkohol och vad
säger andra missbrukare?
Hyresgästerna menar i att Lönngårdens status bland vänner och bekanta är väldigt
varierande. Det verkar dock vara genomgående att man som hyresgäst oftast försöker
undvika berätta var man bor. I den mån som utomstående får information om regler
och förutsättningar kring Lönngården möts hyresgästerna av kommentarer som: ”Bara
fyllerister!!!!!...... Får det gå till så?” Men trots att allt som är förknippat med
missbrukare ses med ett negativt skimmer är naturligtvis vännerna glada över att man
fått en fast bostad.
Personalen menar att Lönngården från start hade låg status som ökat över tid med hjälp
av bl a informationsspridning. Det är dock fortfarande långt ifrån alla som ställer sig
positiva till Lönngården och den verksamhet som bedrivs där. Att informationen och
tiden som passerat påverkat statusen för Lönngården märks bl a på att personer själva
söker sig till och önskar få flytta in på Lönngården. Att hyresgästerna förändras genom
boendet och att statusen höjs syns inte minst på hur man sköter husets utrymme och
som en i personalen säger:
”…jag tänker - Hur länge skall detta hålla? Ännu har ingen lägenhet behövt bli ommålad. Det hade man inte förväntat sig... de är rädda om sitt.”
En för personalen trolig anledning till detta är att de flesta hyresgäster är väldigt stolta
för rättigheten att få komma och gå som man vill. På samma sätt som hyresgästerna
initialt har varit tveksamma är folk i allmänhet skeptiska från början. Genom att vara
öppna, kontakten med Röda korset och bjuda in grannar och allmänhet har inställningen
så sakteliga börjat förändras.
Sidan 40 av 58
Framtidsplaner
Vilka framtidsplaner för boende har man då som hyresgäst på Lönngården? Nöjer man
sig med denna speciallösning som Lönngården innebär eller räknar man med att kunna
ta sig in på den normala bostadsmarknaden igen med hjälp av referenser och
stadigvarande inkomst i form av pension?
Det visar sig att flertalet av de intervjuade hyresgästerna inte har några planer på att
flytta från Lönngården. I den mån att man har funderingar på det så utgår detta från en
besvikelse över den livssituation man befinner sig i. En informant menar: ”Jag är
ambivalent…jag är 55+ men är detta då perfekt?”
Andra menar, väl medvetna om sin livssituation, att detta är det ultimata boendet och
att de därför avser stanna tills de i princip blir utkastade eller utburna därifrån.
Personalens tror sig bestämt veta att alla skulle vilja ha en egen bostad men att de allra
flesta räknar med att stanna. Det är få av hyresgästerna som inte är klara över att de
inte kan få någon lägenhet på den fria bostadsmarknaden. En personal berättar:
”Åtta av tio har uttryckt att de vill bo kvar tills de dör. I början verkar det som om de frågar sig ungefär –Hur gick det här till, och ökar sitt drickande.”
Kultur / regler / koder
I en relativt ny men sluten värld som Lönngården utgör växer det automatiskt fram
normer, koder och informella regelsystem. Värden som binder samman identitet och
tillhörighet med såväl de övriga hyresgästerna som med huset. Finns det något som
fastställer att man t.ex. är en Lönngårdare eller tillhör en viss våning? Framträder det,
efter det att Lönngården varit i gång i drygt två år, några tydliga normer eller tendenser
till normbildning?
Hyresgästerna:
Det framkommer två grundläggande inslag från hyresgästerna som bildar de oskrivna
ramar som styr Lönngårdens hyresgäster. Det första är att man inte stör andra
hyresgäster. T ex håller man sig i sin lägenhet under de perioder som man missbrukar.
Det accepteras inte någon form av störande av övriga hyresgäster och om det inte
Sidan 41 av 58
räcker med tillsägelse i den mån att dessa normer överträds kontaktas personal. Bl a
följande utsagor styrker detta:
”Här är en naturlig nivå med hyfs. På Vallhem var det djävligt mycket bråk , här är inget bråk alls.”
”Uppför dig som folk! Är du full så gå in på ditt rum.”
Det andra grundläggande inslaget är att de olika våningarna utgör någon form av
tillhörighet och som i sin tur skapar ett revirtänkande som styr identiteten. Man berättar
följande:
”Man avvisar folk. Våningarna håller sig för sig själva och bevakar sitt revir. Man ”säger också till” om någon stör. ”
Vidare menar man att personalen har utvecklat en erfarenhet när det gäller kontroll och
tillit som utgår efter behov. De boende å sin sida accepterar inte om någon hyresgäst
skulle förstöra i de gemensamma utrymmena och med andra ord värnar hyresgästerna
om sitt boende. Vissa reaktioner har uppkommit då hyresgäster vandrat omkring i
morgonrock mellan våningarna. Något som inte anses normalt i ett vanligt hyreshus.
Visserligen finns personalen på plats på Lönngården under en stor del av dygnets
timmar och trots det förtroende de tillmäts från hyresgästerna är rollerna mellan att vara
hyresgäst eller personal väsenskilda. Deltagandet och umgänget med övriga personer
som vistas på Lönngården har helt olika förutsättningar. På samma sätt fokuserar dessa
båda kategorier på helt olika delar. Hyresgästerna riskerar t ex. att bli avvisade från
både våningar och från själva boendet och är beroende av att relationerna fungerar
medan personalen kan fokusera på ordning och städning på våningarna.
Det har tidigare förekommit en del småstölder på våningarna. Det har då handlat om
godis och värmeljus från de allmänna utrymmena men man är rädd om huset och man
behandlar varandra med respekt. Mycket är våningsknutet som t ex. att fika tillsammans
eller att sköta sig själv.
”Man är måna om att det skall bli resultat och noga med att det skall vara välskött. På min våning får de utnyttja köket på helgerna. (den enda våningen) ”
Att normerna och koderna utvecklas och förändras över tid visar följande uttalande:
Sidan 42 av 58
”Berusning i de allmänna utrymmena är Ok men störande accepteras inte. Det har vuxit fram nya ramar som t ex. en ökad omflyttning och kontakt mellan våningarna. Det är väl bara tre stycken individer som ”Pinkat in” sina områden.”
Lönngården har höjt sig i status både hos allmänheten och hos Malmös
missbrukare. En stor del i denna status höjning tillmäts Röda Korset som agerat
informationskanal till politiker och allmänhet. Hyresgästerna själva undviker att
berätta var de bor beroende på att de är präglade av den skam som finns
förankrat i samhället gentemot missbrukare. Endast ett fåtal av hyresgästerna
menar sig ha ambitioner till att så småningom skaffa ett annat boende med
normalt kontrakt. Övriga menar att de har det så bra de kan och att de aldrig
kommer att hamna i den situationen att de blir accepterade som hyresgäster på
den öppna bostadsmarknaden. Den viktigaste koden på Lönngården visar sig
vara respekt. Respekt för den egna lägenheten, respekt för skötsel av allmänna
utrymme, respekt för varandra och respekt för personalen. Detta har sin grund i
att man är beroende av att bibehålla goda relationer mellan alla som rör sig i
huset.
Vilka faktorer och mekanismer har störst påverkan?
Vad är det för mekanismer som gör att hyresgästerna som tidigare klassat ut sig från de
flesta boendeformer börjar fungera på Lönngården? Trots att hyresgästerna är
klassificerade som kroniska missbrukare och att de på Lönngården tillåts konsumera
ansenliga mängder alkohol förändrar de oftast sitt beteende både beträffande missbruket
och den allmänna ordningen.
Hyresgästerna själva förklarar det bl a med att de finns i ett sammanhang som ger
meningsfullhet i tillvaron. En fast adress gör att man kan återuppta och hålla kontakt
med sitt sociala nätverk som barn, släktingar och kamrater. Stödet från personalen gör
att man kan se till att sköta myndighetskontakter m.m. vilket gör att man slipper
komma på efterkälken med bruna kuvert o dy. vilket skapar ytterligare problem i en
redan tyngd tillvaro. Personalen och socialsekreterarna lyfter fram i stort sett samma
argument och menar att trivseln är den faktor som är styrande och förefaller inte tro att
Sidan 43 av 58
den sociala kontrollen har någon större påverkan av hyresgästernas livsföring. Däremot
är man övertygad om att sociala faktorer som ett värdigt liv och att finnas i ett
sammanhang påverkar. Man behöver inte självmedicinera när livet hinner i kapp
eftersom det alltid finns någon som lyssnar. En viktig aspekt anses också vara att det på
Lönngården finns utrymme för att möta och acceptera var och en på ett individuellt
plan utifrån vars och ens speciella behov och förutsättningar.
På vilket sätt bidrar Lönngården till samhällsnyttan.?
Går det att på något vis hitta argument för att Lönngården bidrar till samhällsnyttan?
Finns det samhälleliga vinster trots att Lönngården accepterar och dessutom skapar en
frizon till det förhållningssätt som under årtionden varit grundläggande i det svenska
samhället: Att vara återhållsam med alkoholen.
Personalen är alla övertygade om Lönngårdens förträfflighet och menar att det finns
behov av flera liknande boenden men med lite olika inriktning på målgrupper. Till
samhällsnyttan bidrar Lönngården framförallt med att fånga upp människor på deras
egna villkor vilket skänker lugn o ro för samhället som slipper se utslagna på gator och
torg. Kriminaliteten minskar och hyresgästerna har något att vara rädda om som de kan
förlora. Personalens insatser som alltiallo och medmänniskor gör att
myndighetskontakterna minskar eller som en i personalen formulerar det:
”Det som tidigare upptog flera professionellas tid fixar jag på en dag. Man kan krita lunchen istället för att tvingas stjäla eller rycka en väska. Man får ett moraliskt stöd.”
Hos de intervjuade socialsekreterarna råder ingen som helst tvekan om att Lönngården
både skapar ett mervärde i form av värdighet och trygghet samtidigt som det
samhällsekonomiskt ses som ett billigare alternativ än t e x härbärgen eller att inte
tillhandahålla boende alls. Man anger som argument att sjukvårdskostnader, kriminalitet
och LVM-vård minskar vilket alla innebär höga dygnskostnader under långa perioder.
Således ses Lönngården som en besparing såväl humanitärt som rent finansiellt. En av
socialsekreterarna resonerar utifrån att hennes klienter visserligen inte kostade
kommunen speciellt mycket med tanke på att de bodde ute men å andra sidan så
Sidan 44 av 58
orsakade de ekonomiskt och känslomässigt lidande för allmänheten beroende på att de
begick stölder m.m.
”Ja , det krävs sådana här boende. Det är humanitärt och man undviker t e x. LVM. Kostnaden för en institutionsplats i dag är 87.975:- för 30 dagar. (2.932:-/dag)”
”Rätt insats gör att vi undviker LVM. Kompetensen finns samlad på ett ställe och jag gissar att personalen nog gör rätt mycket av vad som Vård och Omsorg egentligen har ansvar för. Hyresgästerna kommer inte till Beroendecentrum lika ofta och de betalar själva sin hyra och de har sin egen bostad.”
För socialsekreterarnas egen del är man överens om att Lönngården ger besparingar i
form av tid. Kontaktfrekvensen minskar och skapar utrymme till andra ärenden. På
samma sätt skapar en inflyttning på Lönngården en ledigplats på något av härbärgena.
En av informanterna förklarar:
”Personalen övertar ansvaret och jag kan på så sätt minska kontakten med vetskap om att personen i fråga är trygg och jag känner mig lättad. ”
Det har under enligt ”Verksamhetsberättelse för Lönngårdens lägenhetsboende 2007”
inträffat fem dödsfall under Lönngårdens existens. Händelser som i vissa fall har ökat
oron hos socialsekreterarna för om den placerade klienten kommer att öka sitt missbruk
och fara illa på Lönngården i stället för att få ett värdigare liv. I vissa fall kan därför
kontakten präglas av negativa förtecken:
”Vissa av hyresgästerna förekommer ändå i utredningar vilket är upprörande. Vi betalar först för hyra och sedan för behandling. ”Jag och övrig personal har pratat om detta och är överens - Kan de inte slå larm tidigare.”
Ställningstagande i samband med Lönngården?
Lönngårdens otraditionella innehåll bör skapa viss förvirring och tvinga de inblandade
till att omvärdera sina tidigare ställningstagande och normer. Är detta då möjligt eller är
den historiskt förankrade svenska alkoholpolitiken omöjlig att bortse från? Är det
möjligt att mot s k bättre vetande se människor skada sig och ändå själv kunna vara
nöjd och balanserad?
Sidan 45 av 58
Personalen förefaller vara väl balanserade och trygga i sin annorlunda roll som
socialarbetare. Något de uppenbarligen tvingats fundera igenom ett antal gånger.
Speciellt handlar ställningstagandet om moral och etik. Man anser därför att
handledning är extra viktigt. ”- Att se på hur människor super ner sig till sin egen död
så som de kan göra ibland är konstigt.” Det är därför en förutsättning att man som
person har klart för sig vem som har vilket ansvar. Vad anser man då vara särskilt svårt
att ta ställning till?:
”Egna moraliska värderingar. Det var svårt i början men med tiden har jag sänkt nivån. Det var svårt i början att se människor utifrån människornas egna förmågor…att se människovärdet. Man måste ha mycket tålamod och se människan för vad han är.”
”Det är alltid svårt att veta var gränser går. Hur länge kan man stå sidan om och titta på? Från början var jag livrädd att de skulle dö …efter 2 år klarar jag det bättre.”
Utåt sett måste man också ofta, inför bekanta och andra utanförstående försvara sitt
arbete. Personalen är själva imponerade av varandra eftersom personalgruppen ses som
ett enormt stöd då alla arbetar med samma målsättning men med variation.
För personalen på Lönngården uppkommer även andra ställningstagande som saknar
enkla lösningar. Det kan vara allt från moraliska konflikter som handlar om kvinnor
som misshandlar män vilket strider mot allt det som matats in i våra medvetanden. Det
kan vara rent mänskliga ställningstagande som att vilja hjälpa utan att egentligen ha
tillåtelse eller kunna.
Hälften av socialsekreterarna uppger sig haft moraliska konflikter när det handlat om
placeringar på Lönngården. Skillnaden gentemot personalen är att man på ett annat sätt
står utanför och saknar så väl kontroll som insyn. Att omhändertagande graden var hög
och att boendet kom att innebära ett värdigt liv var alla överens om men det faktum att
det var tillåtet att konsumera alkohol skapade ett tankemässigt dilemma. En av
socialsekreterarnas argument lät så här:
”Skall vi hjälpa alkoholister att supa ihjäl sig? De får ju en större överlevnadsförmåga och det händer saker i huvudet när de låter bli att fortsätta dricka. Metadon och Subutex hjälper individen(narkomanen) till ett bättre liv men det gör inte alkohol.”
Sidan 46 av 58
En annan menar att för de personer hon placerat är Lönngården ”sista alternativet” och
att ytterligare behandling inte skulle hjälpa. De skulle supa ner sig oavsett men på
Lönngården får de en dräglig tillvaro. En socialsekreterare som är positiv till insatsen
berättar:
”Jag ser detta enbart som positivt. Det viktigt att vara realistisk ….alla kan inte bli nyktra men alla har rätt till ett värdigt liv. Lönngården ger inte bara tak över huvudet utan här får man även omsorg och någon som bryr sig.”
Vissa socialsekreterare menar alltså att det är upp till varje individ att själv ta ansvar för
sitt liv och välja vilken väg och på vilket sätt man tar sig fram medan andra ser
begränsningar i människors förmågor och omdöme.
Som socialsekreterare arbetar man utifrån med lite annorlunda syfte och inriktning
vilket gör att man p.g.a platsbrist istället kanske tvingas välja vem av två behövande
klienter som skall få möjlighet att få tillgång till Lönngården. Man oroar sig för vad som
händer om omvårdnadsbehovet ökar eller om valet av placering kommer att medföra en
positiv eller negativ utveckling för klienten. Ibland måste man kasta om tankarna för att
istället arbeta med något så absurt i sammanhanget som motivation för att rädda någons
liv och tillvaro:
”Att motivera till boendeformen och att man själv skall betala hyra samt andra omkostnader…alla tycker inte att detta är självklart efter att ha levt ett annat liv tidigare”
Alla intervjuade grupper är ense om att Lönngården skapar en meningsfullhet i
livet som ökar livskvaliteten för de boende. Genom en fast adress ökar
möjligheterna för kommunikation med omvärlden både när det gäller vänner och
samhällets övriga instanser. Ungefär som att adressen ger legitimitet och
existensrätt. En tämligen ordnad tillvaro tillsammans med personalens kunskaper
och stöd ökar hyresgästernas humanitära kapital på ett sätt som ger legitimitet
och existensrätt. På detta sätt menar informanterna att de samhälleliga utgifterna
minskar. Acceptansen och satsningen på de tidigare bostadslösa leder till ett
ändrat beteende och med stöd av personalen minskar samhällsingripande som
LVM och kriminalitet. Åtgärder som även om de inte inträffar så ofta är otroligt
kostsamma. P.g.a den annorlunda inriktningen, att en myndighet tillåter
Sidan 47 av 58
alkoholkonsumtion i stora mängder och ibland med tragiskt resultat, ställs
personalen omdöme och värderingar på prov. Socialsekreterarnas dilemma
handlar om att avgöra om insatsen är rätt eller fel och vem som skall väljas ut och
få tillgång till ett boende på Lönngården.
Sidan 48 av 58
3. ANALYS
Utvärderingens resultat
Ambitionen och upphovet till Lönngårdens existens är att skapa trygghet till den grupp
av åldrande människor som ses som kroniska alkoholmissbrukare och där
myndigheterna gett upp hoppet om rehabilitering och förändrat leverne. Istället för att
som enligt traditionellt förändringsarbete för denna typ av avvikare arbeta för att
försvåra livet som missbrukare görs en helomvändning där beteendet accepteras och
där vardagen istället underlättas genom trygghet, omsorg och värdighet.
Frågan är varför detta händer här och nu? Hemlöshetsfrågan har varit intressant under
många år och man har från såväl myndigheter som frivilligorganisationer genom olika
insatser försökt stävja problematiken som trots allt ständigt ökat. Historiskt sett så har
hemlöshet i många fall varit kopplat till missbruk antingen med missbruket som direkt
orsak till hemlösheten alternativt som ett problem som uppstått i kölvattnet av
hemlösheten (Socialstyrelsen. 2005). En relation som på senare år förändrats då allt
flera personer blivit hemlösa av andra orsaker än missbruk. Åtgärderna för att möta
denna problematik har från myndighetshåll ofta varit härbärgesboende och andra
liknande boendeformer där personer med olika förutsättningar blandats. Lösningar som
inte allt för sällan skapat påverkan i negativ riktning. Situationen både för de drabbade
hemlösa och för de som fått till uppgift att lösa situationen d v s socialtjänsten blir mer
och mer akut vilket förklarar varför detta sker just nu. Till detta kommer de direkta
ekonomiska kostnader som framförallt drabbar den kommunala budgeten.
Anledningen till varför Lönngården tillskapas i Malmö och inom just stadsdelen Södra
Innerstaden beror på ett fåtal enskilda tjänstemäns vilja och idérikedom. Inspiration från
Göteborg och stadsdelen Bergsjöns boende Bergsjöhöjd banade väg för acceptansen av
konceptet och tillsammans med influenser från övriga Europa och då framförallt i
Österrike fullfärdigade tankarna till projektet som kom att bli boendet Lönngården.
Från ledningshåll anser man det väsentligt att boendet inte får institutionsstämpel av två
skäl. Det första skälet bygger på normalitetsprincipen. Genom institutionsinriktning
skapas övertagande av ansvar och därigenom instängningsmekanismer. I stället för att
lyfta fram självbestämmande och valfrihet tvingas den institutionsplacerade foga och
inrätta sig efter givna mönster. En form av insatser som gruppen av hyresgästerna
Sidan 49 av 58
prövat på tidigare med negativt resultat. Det andra skälet är att fastigheten som boendet
är inrymt i inte lever upp till det regelverk som omger institutioner av det slag som
skulle vara aktuellt i detta fallet.
Eftersom man inte ser boendet som en behandlingsform har valet av personal helt utgått
ifrån ett hemtjänstperspektiv. Detta är troligen en starkt bidragande
framgångsmekanism. En av de största svårigheterna för personer som kommer i
kontakt med Lönngården har visat sig vara den moraliska konflikt som uppstår i
samband med acceptansen av alkoholmissbruk och att inte låta sig påverkas och
ingripa. Detta hade troligen varit betydligt svårare för en personalgrupp som t.ex.
socionomer vilka skolas in i mera behandlingsinriktad verksamhet och dessutom har
som en av arbetsuppgifterna att ingripa och agera för tvångsomhändertagande. En
inställning som framkommer ganska tydligt i intervjuerna med socialsekreterarna .
Det finns tre starka skäl till att agera och skapa detta boende: Först och främst den
humanitära aspekten som utgår från att det är inte förenligt med våra samhälleliga
värderingar att låta folk leva utan tak över huvudet. Det andra skälet är att ansvaret att
lösa och hantera hemlöshet och missbruk vilar på den kommunala socialtjänsten som i
Malmö och i synnerhet stadsdelen Södra Innerstaden är hårt belastad. Något som
tvingar fram kreativitet och idérikedom. Slutligen finns det ekonomiska aspekter att ta
hänsyn till på både kort och lång sikt. Malmö stad är uppdelad på tio stadsdelar men
agerar gemensamt i övergripande frågor som hemlöshet m.m. Eftersom åtta av dessa
stadsdelar ser hemlösheten som problem har dessa stadsdelar abonnerat platser på
Lönngården. Stadsdelarna kan därefter vid behov låna ut platser till varandra för att
lösa periodvisa omfördelningsproblem. Detta är ett vanligt sätt att fördela resurserna i
Malmö.
Vad blir då resultatet av att sammanföra 44 åldrande högkonsumenter av alkohol, som
alla anses ha straffat ut sig från den befintliga bostadsmarknaden, och dessutom låta
dessa missbruka fritt i ett ekonomiskt subventionerat kommunalt boende? Genom
deltagande observationer och att intervjua 10 hyresgäster och lika många
socialsekreterare samt all personal och enhets- respektive sektionschef har jag studerat
boendet Lönngården från olika infallsvinklar. Resultatet har visat sig vara tydligt och i
vissa fall överraskande. Hyresgästerna har visat sig må betydligt bättre både psykiskt
Sidan 50 av 58
och fysiskt med en tillgång till fast bostad. De flesta hyresgästerna förefaller initialt efter
inflyttning på Lönngården ha ökat konsumtionen av alkohol men över tid har
konsumtionen därefter minskat och stabiliserats. På samma sätt som i andra
sammanhang finns ytterligheter. Någon enstaka har blivit nykterist samtidigt som några
andra har avlidit p.g.a sin alkoholkonsumtion. Händelser som kanske inträffat oavsett
om de bott på Lönngården eller ej.
Själva bostaden förefaller dock endast utgöra en av många faktorer som bidrar till
framgångarna och där den största tillskrivs Lönngårdens personal. Den handplockade
personalen bestående av 5 våningsansvariga, kurator och chef blir av alla intervjuade
rosade för sina insatser. Personalen själva förefaller alla ha ett professionellt
förhållningssätt och är mycket engagerade i sitt arbete och de är också alla övertygade
om att deras insatser leder till en förbättrad situation för de boende. Genom sin breda
vårdkompetens och personliga fallenhet kan personalen samtrimmat komplettera och
utnyttja varandra. På så sätt skapas en ansenlig kunskapsbredd som ofta kommer till
nytta i det dagliga arbetet.
Att som personal klara av att hantera den svåra balansen mellan att bry sig om men att
inte ta över och styra hyresgästernas liv skapar respekt och förtroende dem emellan.
Personalens stöd som sträcker sig över alla förekommande område och deras ständiga
tillgänglighet bidrar till den trygghet och den ro som krävs för att de boende skall
uppleva en värdighet i livet. Av samma anledning avlastas även myndigheterna kring
hyresgästerna. En socialsekreterares arbetsuppgifter består t ex. av både administrativa
uppgifter som härbärgesinbokningar, telefonkontakter, journalföring och praktiska
inslag som att fysiskt träffa personen i fråga för att kontrollera och bedöma skicket
fysiskt och psykiskt. Ibland krävs också deras medverkan som stöd i samband med
sjukbesök eller annat. Socialsekreterarna som själva är delaktiga i urvalsprocessen av
hyresgäster till Lönngården har visat sig bli markant avlastade genom att t ex. de ofta
förekommande härbärgesinbokningarna försvinner och att en stor del av hyresgästernas
övriga behov i stället hanteras av Lönngårdens personal.
När det gäller övriga inblandade parter som kontakt med psykiatrin och hemtjänsten så
förekommer denna form av kontakt endast undantagsfall. Anledningen är att kriterierna
för att få bo på Lönngården innebär att personen i fråga inte har omvårdnadsbehov i
Sidan 51 av 58
någon större omfattning vare sig fysiskt eller psykiskt. Detta utesluter dock inte att
hyresgästerna som vanligtvis levt ett på alla sätt krävande liv troligen förr eller senare
kommer att hamna i situationer där de successivt behöver mera omvårdnad. Något som
alla inblandade utom möjligen hyresgästerna själva uppmärksammat och oroar sig för.
Vad kommer att hända när allt flera hyresgäster får allt större omvårdnadsbehov?
Fastigheten är inte fysiskt utformad och godkänd för den typen av boende och
personalbemanningen är anpassad för hyresgäster som i mångt och mycket klarar sin
vardag på egen hand. Detta innebära att de hyresgäster som i dag bor på Lönngården
kommer att tvingas flytta när de p.g.a ålder eller sjukdom får ökat omvårdnadsbehov.
En situation som hyresgästerna inte verkar vara medvetna om eftersom endast någon
enstaka av de tillfrågade kan tänka sig något annat boende och de få som är villiga att
flytta på sig utgår från helt andra argument än större omvårdnadsbehov.
Lönngårdens personal minskar hyresgästernas behov av hemtjänst- och
sjukvårdsinsatser och därmed även belastningen på dessa myndigheter. Undersökningen
visar på att personalens omvårdnads- och sjukvårdsutbildningar möjliggör stor
avlastning för såväl hemtjänsten som för den psykiska och fysiska sjukvården. För
sjukvårdens del framstår det tydligt att i samband med inflyttning på Lönngården
övergår sjukvårdskontakten från akuta ekonomiskt belastande insatser till förebyggande
och långsiktigt mer ekonomiskt fördelaktiga insatser. Även om kontaktfrekvensen
initialt ökar genom personalens kontroll och påverkan så blir resultatet på längre sikt
mindre kontakt och bättre hälsa för hyresgästerna. Personalen övertar även en del av
sjukvårdens uppgifter som omläggningar, medicineringar och avgiftningar vilket istället
för att ske på myndigheternas egna inrättningar istället kan ske på plats på Lönngården.
På samma sätt som kontakten minskat med övriga myndigheter har denna helt
försvunnit när det gäller rättsväsende och polis. Genom att ha ett stadigvarande boende
tvingas hyresgästerna inte att uppehålla sig på allmän plats de perioder de missbrukar.
Störningarna för allmänheten och därmed brottsligheten uteblir därför. De få tillfällen
som det blivit bråk inne på boendet har snabbt hanterats av Lönngårdens egen personal
och väktare som genom sin dygnet runt närvaro har en allmänt dämpande och
tryggande effekt.
Hyresgästerna lever ett värdigare liv och mår bättre till kropp och själ än tidigare och
man kan alltså konstatera att den humanitära målsättningen med Lönngården är
Sidan 52 av 58
uppfylld. På detta sätt har Malmö stad hittat en för alla parter visserligen kontroversiell
men acceptabel lösning på problematiken för gruppen hemlösa åldrande kroniska
alkoholister. En lösning som blir mer och mer accepterad utifrån att allt flera
samhällsaktörer som Röda Korset, Länkarna ger sitt stöd och samtycke och att
allmänheten ser vinster i modellen. De få kontroverser och tveksamheter som uppstått
är den dubbelhet som kan upplevas av de inblandade då traditionella normativa
förväntningar kommer på skam och egna moraliska konflikter kommuniceras ut i form
av att boendet används som makt- och påtryckningsmedel. Som i alla andra
sammanhang är det viktigt att alla inblandade har samma målsättningar och vågar visa
hela sin agenda offentligt. Men hur ser då det ekonomiska perspektivet ut?
Ekonomisk analys
Det framstår tydligt hos intervjupersonerna att upplevelsen av boendet på Lönngården
påverkar de boendes livssituation i positiv riktning och på samma sätt förefaller
socialtjänsten, hemtjänsten och sjukvården avlastas. Att sedan konvertera dessa
upplevelser till mätbara värden innebär stora svårigheter. Att som i denna utvärdering
tillåta intervjupersonerna skatta sina upplevelser genom att placera in sina känslor på en
skala innebär att sätta något i relation till något annat som t ex. ”mår jag bättre i dag än
i går” och i så fall ”hur mycket bättre mår jag”. På detta sätt kan en jämförelse göras
mellan två av intervjupersonen definierade mätpunkter. Vad som däremot blir omöjligt
att mäta är hur och på vilket sätt två olika intervjupersoners upplevelser kan relateras
till varandra. Detta problem undergräver trovärdigheten för att med hjälp av en
kvalitativ undersökning omsätta upplevelserna till t ex ekonomiska termer vilken är vår
kulturs mest eftertraktade värdemätare. På samma sätt är det omvänt omöjligt att
översätta graden av upplevt välmående utifrån tillgång på ekonomiska resurser.
Hur är det då möjligt att mäta värdet av en social insats? Är det överhuvudtaget
möjligt? Trots långvariga traditioner av sociala och humanitära insatser i kombination
med senare års intresse av att jämföra näringslivets arbetsordning och
framgångskoncept visar det sig saknas tydliga och enhetliga metoder att beskriva dessa
insatser ekonomiskt. De båda nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders
Wadeskog har i en rapporten utkommen 2008 försökt hitta relevanta formler för att
schablonmässigt mäta samhällsekonomiska kostnader för ett antal olika utanförskap.
Nedanstående schablon åskådliggör samhällskostnaderna i ett ettårigt perspektiv.
Sidan 53 av 58
Narkoman Psykiskt sjuk LångtidssjukAF 6 375 15 701 26 222FK 13 833 83 359 227 363Kommunen 58 979 52 809 33 508Landstinget 2 234 232 944 59 752Rättsväsendet 651 340 0 0Övriga 540 000 1 279 0
1 652 761 385 891 346 844Källa: Individen i centrum, ”Det är bättre att stämma i bäcken än i ån” (2008)
För att kunna utnyttja ovanstående schablon till Lönngårdens hyresgäster och behålla
trovärdigheten måste denna anpassas till rådande förutsättningar. Med tanke på att i
stort sett alla hyresgästerna uppbär pension utgår kostnaderna för Arbetsförmedling
och Försäkringskassan. Lönngården vänder sig till alkoholmissbrukare vilka inte är
brottsbenägna på samma sätt som schablonens narkomaner. Det handlar oftast om
LOB:ar det vill säga borttransportering, tillfälligt omhändertagande och mindre
förseelser. Även dessa medför visst arbete för såväl polis som åklagare, advokater och
domstolar men uppgår gissningsvis till en fjärdedel av kostnaden för en narkoman.
Kostnaderna för Landstinget avseende sjukvård och rehabilitering skulle för en hemlös
alkoholist kunna stå i paritet med en långtidssjuk. Detta med anledning av att det då
och då uppstår ambulanstransporter och ett par dagars inläggning i samband med detta.
De problem och kostnader som en hemlös alkoholmissbrukare åsamkar övriga d v s
allmänhet, butiksägare m fl. kan uppskattas till en tiondel av kostnaden för en
narkoman. Detta bl a med tanke på brottsintensiteten och typen av brottslighet som gör
att kostnaden för självrisker på försäkringar blir betydligt mindre.
Kostnader för härbärgesboende
De personer som hänvisats till Lönngården är uppenbarligen alla biståndsberättigade till
boende på något sätt. Det insatser som står till buds för denna grupp är de upphandlade
härbärgesplatser som finns i kommunens resursarsenal. Dessa kostar 790:-/dygn minus
egenavgiften om 80:- som den bostadslöse i händelse av inkomst själv får betala. Vi
föreställer oss att av årets 365 dagar tillbringas endast 305 av dessa på härbärge vilket
skulle motsvara 216 550:- (305 dagar * 710:-). Av årets resterande 60 dagar är det
rimligt att tänka sig att hälften av dessa tillbringas på andra ställen än på härbärgen. De
kvarvarande 30 dagarna kan motsvara behandlingsinsatser för alkoholmissbruket. Dessa
behandlingsinsatser inträffar inte regelmässigt varje år men när de inträffar så handlar
Sidan 54 av 58
det om ett par tre månader varför det kan vara rimligt att kalkylera med 30 dagar/år.
Varje behandlingsdygn kostar mellan 2000:- och 3000:-/ dygn beroende på skeendet i
behandlingen. Kostnaden skulle därför kunna beräknas till 75 000:- (30 dagar * 2500.-).
I utvärderingen är alla intervjuade parter eniga om att Lönngårdens personal övertar
såväl kontroll som stödfunktioner från socialsekreterarna. Detta får till följd att
kontaktfrekvensen mellan socialsekreterarna och hyresgästerna kraftigt minskar. Fiktivt
utgår vi därför från att en härbärgesboende person inklusive administration, besök,
telefonkontakt och tidsspillan i genomsnitt upptar en socialsekreterartimme per vecka.
Om en socialsekreterare timkostnad beräknas till 216:- inkl. sociala avgifter skulle detta
motsvara 11 232:-/år. Sammantaget blir då kommunens kostnader 305.782:-. Totalt
sett hamnar samhällskostnaderna enligt detta beräkningssätt på 575.819:-/år. Denna
beräkning förutsätter att den hemlöse har pension i annat fall tillkommer för kommunen
utgiften försörjningsbidrag.
Kostnader för Lönngårdsboende
Lönngården finansieras framförallt genom kommunala subventioner. Hyresgästerna
betalar själva marknadsmässig hyra plus en serviceavgift om 1000:-/ månad samtidigt
som kommunen tillskjuter 490:-/ hyresgäst och dygn. Sammantaget blir den kommunala
kostnaden 178 850:-/år och hyresgäst. Uppgifterna från informanterna gör gällande att
kontakten mellan socialsekreterarna och hyresgästerna minskat markant men dock
kvarstår viss journalföring och administration och det kan därför vara rimligt att tro att
kontakten motsvarar en fjärdedel av den kontaktfrekvens som krävs vid
härbärgesboende. Detta skulle i så fall motsvara 13 timmar á 216:- vilket ger en
sammanlagd årskostnad om 2 808.-. Utvärderingen har visat att kontakten med
sjukvården ökade initialt för att sedan allt mera övergå till förebyggande inslag. En stor
del av efterbehandling som omläggning och medicinhantering sköts av Lönngårdens
personal vilket ytterligare minskar belastningen på landstinget. Det är därför rimligt att
tänka sig att kostnaderna halveras i jämförelse med härbärgesboende och kostnaden
skulle då stanna på 29 876:-/år. Inget i utvärderingen tyder på att hyresgästerna på
Lönngården belastar rättsväsendet på något sätt varför summan blir 0:- på detta
område. Posten ”Övriga” var direkt förknippad med kontakten med rättsväsendet och
eftersom kriminaliteten förefaller upphöra i samband med inflyttning på Lönngården så
försvinner även denna post.
Sidan 55 av 58
Beräkning av samhällskostnader ur ett ettårigt perspektiv beroende på boendeform.
Härbärgesboende Lönngårdsboende AF 0 0FK 0 0Kommunen 305 782 181 658 Landstinget 59 752 29 876Rättsväsendet 162 835 0Övriga 54 000 0
582 369 211 534
Enligt dessa beräkningar skulle effekterna av att låta en alkoholmissbrukare få bo på
Lönngården under ett år minska utgifterna från 582.369:- till 211.534:- och alltså ge en
besparing för samhället på 370.835:-. Oavsett om de exakta kostnaderna i schablonen
och i den specifika beräkningen för Lönngården stämmer i antalet kronor eller inte så är
skillnaden i omfattningen av resursutnyttjandet högst rimlig. Man kan även uttrycka det
som att Lönngårdskostnaderna samhällsekonomiskt enligt detta sätt att räkna motsvarar
en knapp tredjedel jämfört med att låta folk bo på härbärge. Till detta kommer de
humanitära vinsterna som värdighet och omvårdnad genererar och som Nilsson och
Wadeskog placerat under beteckningen sekundära effekter. D v s påverkan av familj
vänner och allmänhet och som i förlängningen utgör några av samhällets viktigaste
byggstenar: utbytet av medmänsklighet och trygghet.
Konklusion
Utvärderingen visar tydligt att boendet Lönngården fyller många positiva funktioner.
Den annorlunda inriktningen d v s acceptansen och underlättandet för såväl
missbrukaren själv som hans missbruk är förvisso otraditionellt och strider mot allt som
svensk alkoholpolitik står för. Trots detta pekar denna utvärdering på enbart positiva
följdverkningar för hyresgästerna på Lönngården. Det framstår tydligt att
alkoholkonsumtionen och missbruket för en hel del av hyresgästerna snarast är att
betrakta som ett sekundärt problem vilket styrks av att om livssituationen ändras
förändras även alkoholintaget. Ett värdigare liv skapar andra prioriteringar och värden.
Detta är i och för sig inte revolutionerande utan framkom redan på 80-talet i
Socialberedningens betänkande (SOU 1987:22) där man fastslog att det var andra
orsaker som bidrog till att ändra ett missbruksbeteende än behandling. Det handlade i
stället om av att få ett bättre liv och på andra villkor. En upplevelse som svårligen kan
komma till stånd genom hemlöshet eller härbärgesboende.
Sidan 56 av 58
Socialsekreterarna framhäver svårigheten och vikten av att hitta rätt insats till rätt
person och att inte blanda personer med olika missbruk. Det finns ett par personer som
avlidit efter det att de bott på Lönngården en period. Det är dock svårt att uttala sig om
vilken påverkan boendet och miljön hade eftersom det inom gruppen missbrukare finns
en förhöjd dödlighet p.g.a alkoholskador och det är inte säkert att utgången hade varit
annorlunda med andra eller uteblivna insatser. En komplikation i sammanhanget som
ökar dödligheten är att Lönngårdens hyresgäster befinner sig i övre medelåldern och
uppåt och det är just för denna grupp som Lönngården tillskapats. Med dessa
förutsättningar kan man förvänta sig att antalet hyresgäster som avlider på boendet
kommer att öka över tid men även att deras liv avslutas i fysisk och psykisk trygghet.
Ett problem som både socialsekreterarna och personalen oroar sig över är de
hyresgäster som med tiden p.g.a. ålder och sjukdom kommer att behöva allt mer
omvårdnad och därför då inte längre kan bo kvar på Lönngården. I dag finns inget
motsvarande boende som är beredda att ta emot personer på liknande premisser. Detta
skulle inte bara betyda ett uppbrott från kamrater och den invanda miljön för
hyresgästerna utan även utgöra ett kraftigt avbräck i den normala livsföringen och den
trygghet som hunnit i kapp dem efter åren av hemlöshet.
Ett intressant perspektiv på Lönngården är de ekonomiska följdverkningarna. Insatser
genom de svenska socialförsäkringssystemen är svåra att kostnadsberäkna beroende på
att ett agerande från en myndighet oftast resulterar i effekt hos någon annan myndighet
och det saknas bra uppföljningssystem. Genom att schablonmässigt definiera
omfattningen av hur olika marginaliserade grupper använder sig av samhällets aktörer
och olika samhälleliga insatser kan dessa prissättas. Det visar sig då att en hyresgäst på
Lönngården belastar samhällets resurser till en knapp tredjedel mot vad en person gör
som bor på härbärge. Till detta skall beaktas att näst intill alla Lönngårdens hyresgäster
uppbär pension och är självförsörjande vilket innebär att de även betalar skatt vilket inte
inkluderats i jämförelsen. I samband med Lönngårdsboende fördelas kostnaderna endast
på Landstinget och Kommunen. Trots detta så halveras utgifterna för dessa parter i
jämförelse med om personen i fråga skulle vara missbrukare och hemlös.
Sidan 57 av 58
Således fyller Lönngården inte bara en humanitär funktion utan utgör även en direkt
samhällsekonomisk vinst. Det är få samhälleliga insatser som så snabbt kan påverka och
positivt täcka in så många områden. Men vilket är då framgångsreceptet? Det förefaller
framför allt ha behövts följande ingredienser som alla omslutits med ett stort mått av
medmänsklighet: vilja, mod och kreativitet, gott ledarskap och kunskaper, flexibilitet
och insikt fördelade enligt följande:
Från politiskt håll krävs vilja. Vilja att våga se och acceptera problematiken och
att våga chansa.
Från ledningshåll krävs mod och kreativitet. Mod att våga gå emot det
etablerade och normala och att söka kreativa och innovativa lösningar.
Från verksamhetschefen krävs ett bra och kunnigt ledarskap. Förmåga att med
kunskap driva frågor och på ett prestigelöst sätt stötta sin personal.
Från personalen krävs flexibilitet och insikt. Flexibilitet för att möta
hyresgästernas behov och snabbt hantera alla de skiftande situationer och
arbetsuppgifter som arbetet innebär. Insikt för att hantera och sortera egna
behov och känslor i förhållande till andras.
Kan då Lönngårdstanken användas i flera sammanhang? Som alla andra verksamheter
är det svårt att bara överföra vissa organisationsmodeller eller regelsystem och
förutsätta att dessa kommer att fungera i andra samanhang och med andra aktörer. Men
om verksamheten tillåts växa fram på flexibelt sett som Lönngården med hjälp av
empowerment (Jacobsen & Thorsvik, 2002) fått tillåtelse att göra finns goda
möjligheter att skapa ytterligare fungerande boende utifrån rådande speciella
förutsättningar. För ansvarig ledning finns därför anledning att snarast fundera på vad
som händer efter det att Lönngården inte längre kan tillgodose hyresgästernas
omvårdnadsbehov. Det ligger nära till hands att hitta lösningen i ett nytt Lönngården
men med högre servicegrad. En annan fråga är om det är intressant att tillskapa boende
för andra utsatta marginaliserade grupper? Boende som det finns all anledning att tro
även de kommer att generera vinster på såväl humanitär medmänsklig nivå som krasst
ekonomiskt.
Sidan 58 av 58
Referenser
Blid, Mats (2006) Boende och stöd. En nationell inventering av kommunernas boendeinsatser för utsatta grupper. Socialvetenskaplig tidsskrift nr 4.
Borg, Monica; Lundberg, Titti; Lundqvist, Lars-Olof; Magnusson, Claes & Persson, Jessica (2007) Lönngården - ett boende för f.d. hemlösa äldre missbrukare. Opublicerad utvärdering. Lund: Socialhögskolan.
Jacobsen, Dag Ingvar & Thorsvik, Jan (2002) Hur moderna organisationer fungerar. Lund: Studentlitteratur
Nedavaska, Stig (2007) Verksamhetsberättelse för Lönngårdens lägenhetsboende 2000. Malmö stad.
Nilsson, Ingvar & Wadeskog, Anders (2008) Det är bättre att stämma i bäcken än i ån. Stockholm: Skandia Försäkringsaktiebolag.
Socialstyrelsen (2006). Hemlöshet i Sverige 2005 – omfattning och karaktär. Stockholm: Socialstyrelsen.
SFS 1976:511. Lagen om omhändertagande av berusad.
SFS 1984:38. Polislagen
SOU 1987:22. Missbruket, socialtjänsten och tvånget
SFS 1991:900. Kommunallag
SOU Ds 1999:46. Bostad sökes - en ESO-rapport om de hemlösa i folkhemmet.
SOU 2000:14. Adressat okänd - om hemlöshetens bakgrund, orsaker och dynamik.
SoL, 2001:453. Socialtjänstlagen
LVM, 2005:467. Lagen om vård av missbrukare i vissa fall
top related