användning av antibakteriella antiparasitära medel till ... · vara patogena och därför är...

Resistens mot antibakteriella medel är ett ökandeproblem inom både human- och veterinärmedici-nen. När det gäller sällskapsdjuren hund och kattsaknas tillräckliga data för att resistenssituationenskall kunna bedömas helt. Urbredd resistens medförallvarliga konsekvenser som ökad morbiditet, morta-litet och behandlingskostnad. Med anledning av det-ta utarbetades rekommendationer om användning-en av antibakteriella medel till hund och katt vid enworkshop arrangerad av Statens Legemiddelverk,Norge, i samarbete med Läkemedelsverket.

Antiparasitära medel utgör tillsammans med antibi-otika den dominerande läkemedelsgruppen inomveterinärmedicinen. I rekommendationen betonasbland annat vikten av klara indikationer, strategiskaprofylaxprogram samt att i första hand välja medelsom är godkända för behandling av diagnostiseradparasit på aktuellt djurslag. Vidare påtalas riskernaför resistensutveckling vid överdriven och planlösanvändning. Ökad uppmärksamhet och beredskapmed anledning av bland annat Echinococcus-pro-blematiken till följd av ”öppnade gränser” och dezoonotiska aspekterna belyses. Detta diskuteradesvid en workshop arrangerad av Läkemedelsverket isamarrangemang med Statens Legemiddelverk.

ÅRGÅNG 12 � Supplement 1 � JUNI � 2001

� F R Å N L Ä K E M E D E L S V E R K E T �

Läkemedelsverkets hemsida – www.mpa.seSvensk medicinsk information på Internet – www.smed.org

Användning av antibakteriellamedel till hund och katt

Antiparasitära medel till häst,hund och katt (sällskapsdjur)

Workshop – Användning av antibakteriellamedel till hund och kattBehandlingsrekommendationer . . . . . . . . . . . . . .3Bakgrundsdokumentation� Transfer of antimicrobial resistance –

the importance of pets in relation to antimicrobial resistance . . . . . . . . . . . . . . . .17

� Antimicrobial resistance in bacteriaisolated from dogs and cats . . . . . . . . . . . . .22

� The prescription patterns of antibacterialdrugs to cats in Sweden and Norway . . . . . .27

� Antibakterielle legemidler til hund og katt – farmakologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .29

� Prinsipper for antibakteeriell behandlingi hummanmedisin . . . . . . . . . . . . . . . . . . .34

� Antibiotikabehandling av munhålan hoshund och katt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .38

� Fordøyelseslidelser hos hund og katt –når kan behandling med antibiotikaforsvares? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .40

� Sykdommer i respirasjonsorganene hoshund og katt – etiologi, diagnose, profylakse og terapi . . . . . . . . . . . . . . . . . .45

� Hudinfeksjoner hos hund – terapi . . . . . . . .49� Perioperativ antibiotikaanvändning

inom smådjurskirurgin . . . . . . . . . . . . . . . .52� Antibiotikabehandling av urinvägs-

sjukdomar hos hund och katt . . . . . . . . . . .57� Behandling av bakterielle infeksjoner

i kjønnsorganene . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .62

Workshop – Antiparasitära medel till häst,hund och katt (sällskapsdjur)Behandlingsrekommendationer . . . . . . . . . . . . .71Bakgrundsdokumentation� Parasitära infektioner hos häst, hund och

katt – en bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . .89� Antiparasitära medel till häst, hund och

katt: Farmakologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .91� Försäljning av antiparasitära medel till

häst, hund och katt i Sverige . . . . . . . . . . . .98� Salg av antiparasittære midler til hest,

hund og katt i Norge . . . . . . . . . . . . . . . .102� Biverkningar vid användning av anti-

parasitära medel till häst, hund och katt . . .105� Resistensutvikling mot antiparasittære

midler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .110� Endo- och ektoparasiter hos häst . . . . . . . .113� Endoparasiter – hund . . . . . . . . . . . . . . . .117� Ektoparasitter hos hund. Forekomst,

klinikk, diagnostikk og behandling . . . . . .121� Endo- og ektoparasiter hos katt . . . . . . . . .129� Import av parasitära sjukdomar hos häst,

hund och katt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .131� Biverkningsblankett för djur . . . . . . . . . . .137

Innehåll

Info från Läkemedelsverket Supplement 1:20012

ISSN 1101-7104

Information från LäkemedelsverketBox 26Telefon: 018-17 46 00Telefax: 018-54 85 66Ansvarig utgivare:Gunnar Alván

Redaktion:Christina Brandt, Björn Beermann,Brigita Jansson DelslindYtterligare exemplar kan rekvireras frånEnheten för läkemedelsinformation och-konsumtion

Användning av antibakteriella medeltill hund och katt– Behandlingsrekommendationer

InledningResistens mot antibakteriella medel är ett ökandeproblem inom både human- och veterinärmedici-nen. När det gäller sällskapsdjuren hund och kattsaknas tillräckliga data för att resistenssituationenskall kunna bedömas helt. Utbredd resistens medförallvarliga konsekvenser som ökad morbiditet, morta-litet och behandlingskostnad.

Det finns ett nära samband mellan användning avantibakteriella medel och förekomst av resistens. An-tibakteriella medel utövar ett selektionstryck som fa-voriserar förekomsten av resistenta bakterier och re-sistensgener. Det är viktigt att ha klart för sig att detinte bara är målbakterien som utsätts för en selek-tionsprocess utan även normalfloran. Resistensgenerkan överföras mellan olika typer av bakterier via fle-ra olika mekanismer. Detta gäller både inom ochmellan arter, genera och familjer och mellan apato-gena och patogena bakterier. Därigenom kan resis-tens, som selekteras fram i en ekologisk nisch, ocksåfå konsekvenser för resistensförhållanden i en annannisch. Det är därför viktigt att antibakteriella medelanvänds optimalt så att behandlingen är effektivsamtidigt som oönskade effekter inkluderande resi-stensutveckling minskas.

ResistenssituationenFrån både Sverige och Norge har rapporterats en ök-ning av resistens mot makrolider och linkosamiderhos stafylokocker isolerade från hund. I övrigt sak-nas väsentligen publicerade studier över resistensfö-rekomsten hos bakterier isolerade från hund ochkatt. Generellt sett torde dock resistenssituationenvara bättre i Norge och Sverige än i många andra län-der. Bristen på metodstandardisering begränsaremellertid möjligheterna för jämförelser över tid ochmellan olika länder. Riktlinjer avseende bestämningoch bedömning av resistens är under utarbetande.Information om resistens hos aktuella agens är enviktig förutsättning vid val av antibakteriell terapi.För att nödvändig information skall finnas tillgäng-lig bör resistenssituationen nationellt och regionaltövervakas kontinuerligt. Om oönskade trender ob-serveras kan val av förstahandspreparat revideras ochutvecklingen motarbetas.

Farmakologiska aspekterFörutsättningen för optimal antibiotikaterapi är atttillräckligt höga koncentrationer av läkemedlet upp-nås på infektionsstället. Kunskap om basala farma-kokinetiska egenskaper hos olika antibakteriella me-

del är nödvändig för att man skall kunna förutsägaom terapeutiska koncentrationer i plasma och i väv-nader kan upprätthållas under tillräckligt långt tid.Monografitexterna i FASS VET. är ofta mycket be-gränsade i detta avseende. Texterna utarbetas i sam-band med ansökan om godkännande. För preparatsom har funnits länge på marknaden är det därförmöjligt att monografitexterna inte är uppdaterade iförhållande till ny kunskap. En utförligt uppdateradveterinärmedicinsk läkemedelshandbok motsvaran-de den som utarbetats för humanmedicin skulle va-ra av stort värde.

Miljöfaktorer Den ekologiska effekten av antibakteriell terapibegränsas inte till den individ som behandlas.Det antibakteriella medlet, smittoämnet och resi-stensgener sprids ut i miljön kring djuret som be-handlas och resistens kan därigenom spridas.Detta är särskilt viktigt där många djur har kon-takt, som i parker, veterinärkliniker och på djur-utställningar, men är också relevant när det gällerspridning till andra ekologiska nischer inklusivemänniskor.

LäkemedelsanvändningDet finns i dag få publicerade studier om förskriv-ning av antibakteriella medel specifikt till hund ochkatt. Sådan statistik är nödvändig för att man skallkunna värdera om användningen av antibakteriellamedel inom det aktuella området är optimalt. Efter-som många veterinärpreparat kan användas för fleraolika djurarter kan sådan statistik inte erhållas uti-från grossisternas försäljningsstatistik. Många hu-manläkemedel används hos hund och katt vilket in-te framgår av statistiken. Det finns därför ett behovav receptbaserad statistik för övervakning och studi-er av antibiotikaanvändning.

Principer för optimal användningav antibakteriella medelAvsikten med behandling med antibakteriella medelär att uppnå klinisk symtomfrihet eller i särskilda si-tuationer frihet från smitta. Principen för behand-ling bygger i större grad på erfarenhet än forsknings-resultat inom veterinärmedicinen. Antibakteriell be-handling bör påbörjas först efter en grundlig kliniskbedömning varvid bakteriell infektion konstateraseller misstänks. Sannolikheten för att behandlingenskall lyckas bör också bedömas. Möjligheten attövervaka utvecklingen utan behandling med eventu-

Info från Läkemedelsverket Supplement 1:2001 3

Rekommendationer

Användning av antibakteriella medel till hund och katt

ell understödjande behandling skall värderas som al-ternativ behandlingsstrategi.

Vid val av antibakteriellt medel bör man ta hänsyntill en rad faktorer. Prover för bakteriologisk diagnos-tik och resistensbestämning bör om möjligt tas innanantibakteriell behandling påbörjas. Detta är specielltviktigt vid recidiverande infektioner eller när flera djurfrån samma hushåll skall behandlas samtidigt. Provenbör tas så att de avspeglar situationen på infektions-platsen. De bör analyseras vid kvalitetssäkrat laborato-rium som använder erkända metoder. Om behand-ling påbörjas utan att provsvar föreligger baseras valetav antibakteriellt medel på kunskap om vilka agenssom vanligen är orsak till aktuella tillståndet och kun-skap om den lokala resistenssituationen. Det medelsom väljs bör ha ett så smalt antibakteriellt spektrumsom möjligt. När svaret från laboratoriet föreliggerbör man vid behov byta till det läkemedel som visarbäst effekt in vitro. Vid valet tas också hänsyn till ak-tuella medels farmakokinetik och djurets tillstånd. Isituationer där få eller inga alternativa medel finns börman ta särskild hänsyn för att minska risken för ut-veckling av resistens mot medel som används hos bå-de människor eller djur. Val av sådana medel bör skemed stor restriktivitet och bara vid uttalat behov.

Lång behandlingstid medför ökat selektionstryck.Behandlingen bör därför inte vara längre än nöd-vändigt. Den optimala behandlingslängden varierarmed avseende på infektionsagens och infektionenslokalisation.

Doseringen bör anpassas så att den minsta häm-mande koncentrationen (MIC) uppnås med säkermarginal. Lokalbehandling kan i vissa fall vara att fö-redra då man därigenom undviker påverkan på mag-tarmfloran. För lokalbehandlig bör man i förstahand välja medel som inte används för systemisktbruk.

Förebyggande behandling bör bara användas imycket speciella situationer. Det kan vara aktuelltföre vissa kirurgiska ingrepp där risken för infektionär mycket stor. Profylaktisk behandling bör varakort, helst bara perioperativt. En dos är oftast till-räcklig. Om möjligt bör inte samma medel användassom profylax och terapi.

Läkemedelsberedning och smak är viktiga aspek-ter vid val av antibakteriellt medel till hund och spe-ciellt katt. För att undgå rester av oanvända läkeme-del hos djurägarna kan förpackningsstorleken ocksåingå som en del i värderingen vid val av läkemedeloch behandlingslängd.

4 Info från Läkemedelsverket Supplement 1:2001

Aeroba bakterier Anaeroba bakterierGrampositiva Gramnegativa Grampositiva Gramnegativa

Bensylpenicillin + (+) + (-)

AmpicillinAmoxicillin + (+) + (+)Pivampicillin

Amoxicillin med + + + (+)klavulansyra

Cefalosporiner + + + (+)förstagenerations

Sulfonamider+Trimetoprim eller + + – –Bakviloprim

Kinoloner + + + +

Tetracykliner + + + +

Makrolider + – + +

Linkosamider + – + +

Aminoglykosider + + – –

Kloramfenikol + + + +

Fucidinsyra + – – –

Metronidazol -– – + +

Bacitracin + – + –

Antibakteriella spektra

Rekommendationer


Det vanligaste symtomet vid infektiös tarmsjukdomär diarré. Vid allvarliga former ses blodtillblandningoch påverkat allmäntillstånd med feber. Orsakernatill diarré kan delas in i:• Foderrelaterade• Toxin eller läkemedelsinducerade• Infektiösa• Extraintestinala• Idiopatiska

Vanligaste orsaken till diarré hos hund och katt ärrelaterad till fodret och leder till osmotisk diarré.Bakteriella infektioner har liten betydelse. Därför ärokritisk användning av antibiotika vid gastrointesti-nala sjukdomar mer till skada än till nytta.

MikrobiologiSpecifika tarmpatogener är:• Salmonella spp

• Campylobacter jejuni• Clostridium perfringens• E. coli (patogena serotyper)• Parvovirus• Giardia

DiagnostikAnamnesDet är viktigt att klarlägga vad djuret utfodras med,hur detta sker, tillgång till föda utanför hemmet, ru-tiner för parasitbehandling, diarréutbrott i närmil-jön, tarmpatogen hos ägare, feber, förekomst av blodi faeces, kräkningar, allmänpåverkan, varaktighetoch om tillståndet är recidiverande.

Klinisk undersökningAllmänstatus

5Info från Läkemedelsverket Supplement 1:2001

Infektioner i munhålanGingivit och parodontitBakteriologiBakteriefloran i munhålan består av cirka 200 olikabakteriespecies. Det är därför oklart vilka som kanvara patogena och därför är bakteriologisk diagnos-tik i allmänhet inte av kliniskt intresse.

DiagnostikAnamnesDet är viktigt med information om vilken hygien-profylax som genomförts så att man kan ge råd omuppföljande sekundärprofylax. Eventuell använd-ning av läkemedel som kan ge stomatit som biverk-ning, till exempel NSAID bör efterfrågas. Det sam-ma gäller förekomst av sjukdomar som kan påverkaimmunsystemet.

Klinisk undersökningGenerell anestesi är ofta nödvändig för en adekvatundersökning och behandling av sjukdomar i mun-hålan. Det är lämpligt att använda ett tandkort. Manbör titta efter missfärgade tänder, tandskador, tand-sten, blottade tandhalsar och slemhinneskador.

RöntgenRöntgenundersökning bör utföras, särskilt hos kattför att kartlägga förekomsten av rotförändringar.

LaboratorieundersökningarRutinmässig bakteriologisk odling är inte indicerad.Hos katt kan serologi vara indicerat vid misstanke

om virusinfektion. Hos äldre djur rekommenderasmätning av urea och kreatinin för att påvisa eventu-ell uremisk stomatit.

TerapiDen grundläggande behandlingen består av meka-nisk rengöring och åtgärdande av tandskador. Dettabör inte ske samtidigt med andra kirurgiska ingrepp.Smärtlindring är viktig. Antibiotikatillförsel är sällanindicerad. Infektioner i munhålan läker i allmänhetefter upprensning. Det samma gäller rotabscesser ef-ter rotbehandling.

Däremot kan bakteriemin som uppstår vid meka-nisk rengöring ge upphov till olika problem, t ex sep-tisk endokardit hos djur med klaffel och sepsis hosdjur med nedsatt immunförsvar. Därför är profylak-tisk antibakteriell terapi indicerad vid mekanisktandrengöring på djur med allvarliga sjukdomar. Detantibakteriella medlet ges helst subkutant en till tvåtimmar före ingreppet.

Långtidsbehandling med antibiotika vid gingivit,inklusive kronisk gingivit och parodontit är förkast-ligt och kan inte ersätta god tand- och munhygien.Uppföljande sekundärprofylax består av daglig tand-borstning eller ingnidning av tänderna med 1%klorhexidinlösning. Undervisning av djurägaren av-seende tand- och munhygien är viktig.

Infektiösa tarmsjukdomar

Rekommendationer


RöntgenSällan aktuellt, av vikt för att utesluta ileustillstånd.

LaboratorieundersökningarBlodstatus bör ingå vid allmänpåverkan eller långva-rig sjukdom. Bakteriologisk odling är indicerad vid• Akut diarré med betydande allmänpåverkan

och/eller hemorragisk enterit• Kronisk diarré

Anamnes och begärda mikrobiologiska analyserbör anges på remissen. Parasitundersökningar är in-dicerade vid kronisk diarré och kan vara indiceradvid akut diarré hos unga djur. Mikroskopisk under-sökning av skrap från rektalslemhinna är av diagnos-tiskt värde vid bakteriella infektioner i tjocktarmen,speciellt klostridieinfektioner. Serologi kan vara in-dicerad vid misstanke om parvovirusinfektion.

TerapiDet viktigaste är symtomatisk behandling, fasta ochfri tillgång till vätska i ett till två dygn följt av diet.Antibiotikabehandling utan verifierad mikrobiolo-gisk diagnos är bara indicerad vid diarré med starkallmänpåverkan, hemorragisk enterit och feber.Denna behandling syftar till att motverka uppkom-sten av sepsis och inte att behandla tarminfektionen.

Val av läkemedel• Trimetoprim-sulfa• Amoxicillin

Specifika tarmpatogenerVid infektion med specifika tarmpatogener är anti-biotika sällan indicerade.

SalmonellainfektionerAntibiotika är vanligen inte indicerade. Behandling-en blir bara aktuell i allvarliga fall och då med tri-

metoprim-sulfa. Djuren bör isoleras. Bärare bör intebehandlas med antibiotika.

Campylobacter jejuniAntibakteriell behandling bör bara ges i allvarliga falloch då rekommenderas i första hand erytromycin.Djuren bör isoleras.

Clostridium perfringensBara fall med allvarlig hemorragisk enterit är aktuellaför behandling. I första hand ges amoxicillin paren-teralt eller tylosin.

E. coli inklusive EHECAntibiotika bör inte ges.

ParvovirusinfektionerProfylax genom god hygien och regelbunden vacci-nation är den viktigaste åtgärden.

Behandling: Patienten följs noga och vid allvarligallmänpåverkan är antibiotikabehandling indiceradför att motverka sekundär bakteriell sepsis. I förstahand ges amoxicillin eller trimetoprim-sulfa.

GiardiaMetromidazol är förstahandsval. Effekten av fenben-dazol är osäker.

Andra tillstånd med ändradbakterieflora i mag-tarmkanalBakteriell överväxt i tunntarmen Tillståndet är vetenskapligt omdiskuterat och be-handling bör helst ske inom ramen för kliniska pröv-ningar.

HelicobacterPåvisad mikrob är inte skäl för antibiotikabehand-ling.


Sjukdomar i andningsorganenSymtom från andningsorganen har många orsaker:främmande kroppar, kemisk irritation, allergi, tu-mörer, virus, bakterier, svamp och parasiter. Primärabakteriella infektioner förekommer sällan och har li-ten betydelse.

DiagnostikAnamnesVaccinationsstatus? Smittexponering? Parasitbe-handling? Allergisymtom av annat slag? Tidigaresjukdomar, till exempel förekomst av tumörer? Äga-rens rökvanor?

Klinisk undersökningAllmän undersökning, inklusive inspektion av sval-get.

RöntgenSpeciellt indicerat vid långvariga andningsproblemoch vid specifika frågeställningar.

LaboratorieundersökningarSerologi utförs vid misstanke om virusinfektioner.Det är sällan möjligt att identifiera bakteriella infek-tiösa agens och i regel består de mikrobiologiskafynden av normalflora. Cytologisk undersökning av

Rekommendationer


Alla pyodermier bör betraktas som sekundära. Bak-omliggande orsaker kan vara till exempel ektoparasiter,allergier, seborroiska sjukdomar eller immunmediera-de sjukdomstillstånd. Vid recidiverande pyodermierskall alltid bakomliggande orsaker utredas och behand-las. Den vanligaste isolerade bakterien vid pyodermierär Staphylococcus intermedius, mer sällan förekommerStaphylococcus aureus, Staphylococcus hyicus, Staphylo-coccus schleiferi, Proteus, Pseudomonas och E. coli.

Pyodermier kan delas efter hur djupt i huden de sträc-ker sig, vilket också har betydelse för behandlingen.• Ytpyodermi är en bakterieinfektion i de yttre de-

larna av epidermis.• Ytlig pyodermi är en bakterieinfektion i epider-

mis och övre delen av hårsäckarna. • Djup pyodermi är en bakterieinfektion som går

djupare än hårfolliklarna.

DiagnostikAnamnesNoggrann anamnesupptagning har stor betydelse förutredning av hudproblem. Kliar sig djuret? Vad komförst, hudförändringar eller klådan? Har andra djursom har kontakt med patienten hudproblem? Harägaren hudproblem? Hur länge har problemen varat?Utfodring?

Klinisk undersökningNoggrann genomgång av hela djuret avseende bak-omliggande orsaker.

Cytologiska och mikroskopiska undersökningarMikroskopi av hudskrap, tejpprov, kamprov ellerhårplock för påvisande av ektoparastiter.

Cytologisk undersökning av direktutstryk ellernålpunktat för påvisande av bakterier och/eller jäst-svamp. Svabbar (till exempel bomullspinne) kan rul-las ut på ett objektglas, färgas i snabbfärgning (t exHemacolor eller Diff quick) och mikroskoperas.

Mikrobiologisk provtagning för odling och resistensbe-stämningOdlingsmaterialet bör helst vara från intakt pustel.Odling bör göras vid recidiverande pyodermi, djuppyodermi och om det påvisas andra bakterier änkocker vid cytologisk undersökning.

Hudbiopsi för histologisk undersökning kan gevägledning om etiologin till hudproblemet. Biopsibör först tas då den akuta pyodermin behandlats.Hudbiopsi i koksaltlösning kan också användas förmikrobiologisk undersökning (identifiering av bak-terier och resistensundersökning vid djup pyoder-mi).

Serologisk undersökning avseende antikroppar motSarcoptes vid klinisk misstanke om rävskabb då para-siten inte påvisats vid mikroskopering av hudskrap.

Vid behandling av pyodermier är det viktigt meduppföljande kontroll hos veterinären innan behand-lingen avslutas.


sköljvätska och biopsi tagen vid bronkoskopi kan va-ra värdefull för differentialdiagnostik. Svabbprov av-seende chlamydiadiagnostik kan vara av värde.

ProfylaxBegränsa smittexponering. Undvik stress. Upprätt-håll god hygien, god utfodring och rutinmässig pa-rasitbekämpning och vaccinering.

Specifika luftvägspatogenerKattinfluensaEtiologi Virus (felint herpesvirus och felint calicivirus) orsa-kar 90% av infektionerna. Dessutom kan Bordetellabronchiseptica och Chlamydia förekomma.

TerapiAllmän symtomatisk behandling. Antibiotikabe-handling ges inte primärt utom vid misstänkt (all-mänpåverkan, ökad produktiv hosta, långvarig fe-bersjukdom) eller verifierad sekundär bakteriell in-fektion. Amoxicillin oralt eller parenteralt eller tri-

metoprim-sulfa ges om specifik bakteriologisk diag-nos inte har ställts. Tetracykliner rekommenderas vidpåvisad chlamydia- eller mykoplasmainfektion.

KennelhostaEtiologiCanine adenovirus 2 och parainfluensavirus domi-nerar. Dessutom kan Bordetella bronchiseptica ochmykoplasma förekomma. Den sistnämnda mikrobenkan också ge upphov till bronkopneumoni i likhetmed några andra species.

TerapiAllmänsymtomatisk behandling. Antibiotikabe-handling ges inte primärt men vid misstänkt (all-mänpåverkan, ökad produktiv hosta, långvarig fe-bersjukdom) eller verifierad bakteriell sekundärin-fektion i form av trakeobronkit eller pneumoni.Trimetoprim-sulfa är förstahandsval vid de få tillfäl-len antibiotika är indicerade. Ett alternativ är amox-icillin oralt.

Infektiösa hudsjukdomar

Rekommendationer


YtpyodermiExempel: hudveckspyodermi (intertrigo), fuktigt ek-sem (hotspot, posttraumatisk pyodermi).

DiagnostikUtseende, anamnes, kliniska symtom och eventuelltpåvisande av neutrofila leukocyter och bakterier vidcytologisk undersökning.

EtiologiHudveckspyodermi kan förorsakas av genetiskt ochanatomiskt betingade djupa hudveck som bland an-nat finns på nosen och vid svansen hos mops ochbulldog. De kan också vara förvärvade och förekom-mer exempelvis runt vulva eller mellan juvren påöverviktiga tikar.

Fukteksem uppstår som en följd av en lokal skadaav huden som infekteras. Skadan kan vara orsakad avklåda till exempel till följd av ektoparasiter, otit elleranalbursit.

Lokalbehandling• Raka området och en randzon i frisk vävnad

runt omkring. Inspektera randzonen. Om detföreligger papler och pustler i randzonen kan dettyda på follikulit eller på djup pyodermi och bördå behandlas som sådan.

• Mekanisk rengöring med ett fettlösande medeleller ett antiseptiskt schampo (bensoylperoxid,klorhexidinschampo, etyllaktatschampo).

• Behandling med uttorkande/astringerande me-del.

• Kombinationspreparat kräm/gel som innehålleren glukokortikoid och antibiotika/antiseptika.

• Förhindra fortsatt självtraumatisering (krage,kroppsstrumpa).

Allmän behandling: Systemiskt bruk av antibiotikaär inte indicerat. Hudveck bör rengöras regelbundetför att förebygga pyodermi. Plastikkirurgi kan över-vägas i särskilda fall.

Ytlig pyodermiExempel: Follikulit, impetigo.

DiagnostikAnamnes, utseende. Kliniska fynd med papler ochpustler. Cytologisk undersökning varvid bakterier(ofta intracellulärt) och degenererade neutrofila leu-kocyter påvisas.

LokalbehandlingAntiseptiska schampon (bensoylperoxid, klorhexi-dinschampo, etyllaktatschampo). Inledningsvisschamponeras djuret minst två gånger i veckan.Kontroll efter två veckor. Om det inte föreligger svar

på behandlingen eller om pyodermin är mycket ut-bredd, se systemisk behandling.

Systemisk behandlingIcke recidiverande ytliga pyodermier Om lokalbehandling inte är tillräcklig kompletterasbehandlingen med antibakteriella medel. Staphylo-coccus intermedius är ofta betalaktamasproducerande(Norge 60% och Sverige 80%) och därför penicil-linresistent. För kliniskt bruk finns enkla betalakta-mastester. • Stammar som inte producerar betalaktamas be-

handlas med penicillin. • Stammar som producerar betalaktamas behandlas

i första hand med potentierade sulfonamider (tri-metoprim-sulfa, bakviloprim-sulfa) klindamycin,linkomycin eller amoxicillin-klavulansyra.

Behandling med antibakteriella medel bör pågå iminst en vecka efter utläkning av hudlesionerna.Vanligen innebär detta minst tre veckors behand-ling. Djuret bör kontrolleras av veterinär innan be-handlingen avslutas.

Recidiverande ytlig pyodermiValet av antibakteriellt medel skall göras utifrån re-sultat av odling och resistensundersökning. Det ärviktigt att bakomliggande sjukdomar (till exempelparasitinfektioner, allergier, seborré och hormonellarubbningar) utreds och behandlas.

Djup pyodermiExempel: djup follikulit, furunkulos.

DiagnostikUtseende, kliniska symtom med pustler, noduli ochfistlar. Leta alltid efter underliggande orsaker somexempelvis demodikos, allergier och hormonellarubbningar. Cytologisk undersökning påvisar bakte-rier (ofta intracellulärt) och degenererade neutrofilaleukocyter.

Lokalbehandling• Raka det angripna området. • Rengöring med ett fettlösande medel eller ett

antiseptiskt schampo (bensoylperoxid, klorhex-idinschampo, etyllaktatschampo).

• Omslag med magnesiumsulfat kan användas påsuppurativa pyodermier (Epsom salt, 30 mgmagnesiumsulfat löses i en liter vatten).

• Förhindra fortsatt självtraumatisering (krage,tassbandage, kroppsstrumpa).

Systemisk behandlingVal av antibakteriellt medel skall utgå från resultatenav odling och resistensundersökning. Baktericida


Rekommendationer


preparat bör om möjligt väljas framför bakteriosta-tiska. Trimetoprim-sulfa och förstagenerationens ce-falosporiner, som cefalexin är medel med god pene-trans vid djupa pyodermier.

BehandlingsdurationDjuret behandlas en till två veckor efter utläkning avhudlesionerna, vilket innebär minst tre veckor, oftastlängre. Behandlingen skall följas upp med regelbun-den kontroll och patienten värderas kliniskt. Vid re-cidiv och schäferpyodermi rekommenderas att vida-re utredning sker hos veterinär med speciell kunskapi dermatologi.

Otitis externaOtits externa är ofta ett delsymtom vid en generellhudsjukdom som allergi och seborré. Främmandekroppar och öronskabb (i synnerhet hos katter) ärvanligt förekommande orsaker till otit, men beskrivsinte närmare här. Vid recidiverande otit skall alltidbakomliggande orsak utredas och eventuellt behand-las. Kirurgi är sista alternativet när en grundlig ut-redning inte lyckats påvisa en underliggande hud-sjukdom och tillståndet gått så långt att det blivit re-fraktärt för medicinsk behandling. Vid diagnostik,utredning och behandling av patienter med otit ärgod sedering, eventuellt generell anestesi, ofta en för-utsättning.

DiagnostikUtseende, inspektion av ytteröron, hörselgångar ochtrumhinnor. Kliniska symtom är smärta, skakningav örat, erytem i hörselgången och ytterörat och se-kretansamling i hörselgången. Cytologisk undersök-ning för eventuellt påvisande av bakterier, jästsvampoch neutrofila leukocyter. Mikrobiologisk undersök-ning med resistensundersökning skall göras om stav-formade bakterier har påvisats.

BehandlingOkomplicerade (förstagångs), icke recidiverande otiterOm nödvändigt genomförs en grundlig tvätt medvaxupplösande medel.

Lokalbehandling: Örondroppar med kombinationav antibakteriella medel (fucidinsyra, polymyxin Beller neomycin) och glukokortikoid. Är otiten akut

och smärtsam ges också behandling med smärtstil-lande medel (NSAID) per oralt.

Behandlingsduration: 10-14 dagar som följs avkontroll.

Recidiverande otiterDiagnostik: Resultatet av cytologisk undersökning äravgörande för val av behandling och antibiotikum.

Behandling: Systemisk behandling med en gluko-kortikoid kan vara indicerad när hörselgången är till-täppt på grund av kraftig hypertrofi och svullnad avvävnaderna. • Vid fynd av kocker och eventuellt neutrofila leuko-

cyter: Grundlig rengöring med vaxupplösandemedel följs av lokalbehandling med antibiotikaoch glukokortikoid.

• Vid fynd av stavar och eventuellt neutrofila leuko-cyter: Svabbprov för odling och resistensbestäm-ning. Grundlig rengöring är viktig innan lokal-behandling påbörjas, då pus kan inaktivera even-tuella antibakteriella medel (till exempel genta-micin).

• Vid fynd av Malassezia: Grundlig rengöring medvaxlösande medel med lågt pH. Om inte dagligrengöring i tio dagar ger klinisk respons ges lo-kalbehandling med örondroppar innehållandeglukokortikoid och ett antimykotiskt medel.

• Påvisad Pseudomonas:

Lokalbehandling: Tvätt en till två gånger dagli-gen med vaxupplösande medel med lågt pH ochantiseptika (Tris-EDTA, två gånger dagligen itvå till tre veckor eller silversulfadiazin, två gång-er dagligen i två veckor). Vid användning av an-tiseptika bör den ototoxiska risken vid förekom-sten av perforerad trumhinnor tas i beaktande.Kontroll efter sju dagars behandling. Om lokal-behandling inte gett klinisk bättring komplette-ras behandlingen med antibiotika lokalt och sys-temiskt. Antibakteriell behandling: Lokalbehandling medpolymyxin B eller gentamicin. Systemisk be-handling: Försöksvis enrofloxacin 20 mg/kg, engång dagligen. Pseudomonas har höga MIC-vär-den för enrofloxacin, varför högre dosering änsom rekommenderas i FASS VET. bör ges.


Rekommendationer


Mekanisk rengöring i form av spolning av sårhålor-na (undvik väteperoxid), debridering av nekrotiskvävnad, inläggning av dränage och suturering enligtallmänna kirurgiska principer är det viktigaste åtgär-derna vid behandling av olika typer av sår, flegmoneoch abscesser.

Antibiotikabehandling är inte alltid nödvändigoch i en del fall överflödig. Vid följande tillstånd kanbehandling med antibakteriella medel vara indice-rad:• Djuret är allmänpåverkat.• Fall där kirurgiska åtgärder (tvättning, dränage,

sutur) ensamma inte räcker till för att ge ett heltrent sår, till exempel vid dåligt avgränsade fleg-monösa tillstånd.

• Vävnadstraumat är mycket omfattande och/ellerpåverkar stora delar av djuret.

• Skadan rör en infektionskänslig struktur, till ex-empel en led.

• Skadorna är äldre än fyra till sex timmar. • Skadorna är kraftigt kontaminerade med till ex-

empel faeces.

Läkemedelsval Förstaval vid sår, flegmone och abscesser är penicil-lin (50 mg/kg 2 gånger dagligen), ampicillin (25mg/kg 2 gånger dagligen) eller amoxicillin (10mg/kg 2 gånger dagligen). Dessa medel är effektivainte minst mot den anaeroba blandfloran man servid bitsår, flegmone och abscesser.

Andrahandsval är till exempel amoxicillin medklavulansyra (10 mg/kg 2 gånger dagligen), cefalex-in (25 mg/kg 2 gånger dagligen) eller klindamycin(5,5 mg/kg 2 gånger dagligen). Hos katt är det medhänsyn till «compliance» oftast aktuellt att användapasta med amoxicillin som förstahandsval. Behand-lingsdurationen är beroende av typen av sår/skadaoch hur gammal skadan är.

KattTraumatiska sår är vanliga. Bitsår kommer sällan un-der behandling innan det har utvecklats en manifestinfektion (flegmone, abscess).

DiagnosAnamnes och kliniska fynd.

Färska sår (inte äldre än fyra till sex timmar, ickebitsår): Lokalbehandling med klippning, tvättning,suturering och eventuellt dränering. Normalt är in-te behandling med antibakteriella medel nödvän-dig.

Bitsår eller «gamla» sår: Det är vanligt att finna enblandflora med Pasteurella. Behandlas lokalt medklippning, debridering, tvättning och eventuell drä-nering. Systemisk behandling med till exempelamoxicillin under fem till sju dagar eller tills såret ärläkt kan vara nödvändigt.

Abscesser: Behandlas lokalt med klippning, tvätt-ning och dränage. Om det föreligger en välavgränsadabscess utan flegmone i den omkringliggande vävna-den, och djuret är i allmänt god kondition är det in-te nödvändigt med systemisk antibakteriell behand-ling. I andra fall kan till exempel amoxicillin ges un-der fem till sju dagar eller tills infektionen läkt ut.

HundDiagnosAnamnes och kliniska fynd.

Färska sår (inte äldre än fyra till sex timmar, intebitsår): Lokalbehandling med klippning, försiktigtvättning, eventuellt suturering och dränering.Normalt är det inte indicerat med systemisk be-handling med antibakteriella medel.

Bitsår: Lokalbehandling med klippning, tvättningoch suturering, eventuellt också dränage, kan varaaktuell om det föreligger stora sår. Systemisk be-handling med antibiotika är indicerad när såret per-forerar huden och till exempel penicillin ges i maxi-malt i fem dygn.

«Gamla» sår (flegmone och abscesser): Lokalbehand-ling med klippning, tvättning dränering. Klorhexidineller NaCl-omslag kan användas i ett dygn för vidaredränage och sköljning. Systemisk behandling medtill exempel penicillin i fem till sju dygn eller tills så-ret läkt.


Sår, flegmone och abscesser

Rekommendationer


Bakteriella urinvägsinfektioner orsakas av bakteriersom normalt finns på huden och i mag-tarmkanalen,vilka ascenderar till urinvägarna och samtidigt passe-rar det lokala försvar som skall förhindra kolonise-ring av urinvägarna. E. coli är dominerande agens.Urinprov för odling bör helst tas med cystocentes.Infektioner i urinvägarna kan ha sitt fokus på ett el-ler flera ställen, som till exempel i njurarna (pyelo-nefrit), urinblåsa (cystit) och uretra (uretrit) eller inärliggande organ som prostata och vagina.Asymtomatisk urinvägsinfektion är inte ovanligt.Det enda sättet att diagnostisera dessa infektioner äratt göra en fullständig urinanalys med odling. Enokomplicerad urinvägsinfektion svarar snabbt på be-handling men kan även läka spontant. En komplice-rad urinvägsinfektion har en bakomliggande orsakoch infektionen kommer vanligen tillbaka trotsadekvat antibiotikabehandling. I sådana situationerär det därför nödvändigt att tänka på sjukdomar iövre urinvägarna, prostata eller systemiska tillståndsom Cushings sjukdom och diabetes mellitus. Detkan också förekomma bakterier i urinen utan infek-tion (bakteriuri).

Allmänt om antibiotikabehandlingFörutom att man bör välja ett medel med de rättaantimikrobiella egenskaperna och dosera så att till-räcklig koncentration i urinvägarna uppnås, är deten del andra faktorer man bör ta hänsyn till.Preparatet bör vara lätt att administrera och man börha så stor säkerhetsmarginal som möjligt. Hos han-djur med urinvägsinfektion bör man misstänka attockså prostata kan vara involverad varför man börvälja preparat som är basiskt och lätt diffunderaröver i prostatasekretet. Man bör vara speciellt aktsamvid antibiotikabehandling av djur med nedsatt njur-funktion. Särskilt nefrotoxiska medel som aminogly-kosider bör undvikas eller ges i halv dos och medförlängt doseringsintervall. Inom veterinärmedici-nen föreligger få studier där olika behandlingstidervid urinvägsinfektioner jämförts.

Urinvägsinfektioner hos kattKattens urinvägar är vanligen mycket motstånds-kraftiga mot bakterieinfektioner. Undersökningarhar visat att bara 1-3% av katter med symtom på ur-invägsinfektion har bakterieväxt i urinen. Då det haruppkommit en bakteriell infektion bör man alltidmisstänka att det finns en bakomliggande orsak. Äl-dre katter (>10 år) förefaller vara mer mottagliga förbakteriella infektioner.

Idiopatisk (icke-bakteriell) cystitEtiologiOkänd men man misstänker att stress kan vara endisponerande faktor. DiagnostikDiagnosen baseras på en kombination av symtomsom hematuri och dysuri utan bakteriell infektioneller obstruktion. Sjukdomen ses hos båda könen.

TerapiVid förstagångsbesök bör man eventuellt ge smärt-stillande behandling, öka diuresen och avvakta iminst en vecka. När det gäller hankatt är det viktigtatt försäkra sig om att det inte föreligger obstruktioni uretra.

Bakteriell cystitEtiologiNedsatt försvarsmekanism i urinvägarna och före-komst av tillräckligt antal virulenta bakterier.

DiagnostikSom vid idiopatisk cystit men med positivt odlings-resultat.

TerapiVal av antibiotika görs i det ideala fallet efter resi-stensbestämning, men vid okomplicerade bakteriellacystiter är vanligen ampicillin eller amoxicillin för-stahandsval.

Behandlingstid7-14 dagar.

UretralpluggarEtiologi Orsaken till att uretralpluggar bildas är okänd. Enhypotes är att Tamm-Horsfall mukoproteiner bildaren gel som binder kristaller, röda och vita blodkrop-par, epitelceller, bakterier och virus. Denna massakan återfinnas i urinblåsan och kan fastna i hankat-tens smala uretra.

DiagnostikSvårigheter att tömma blåsan och palpationsöm blå-sa vid bukpalpation.

TerapiDen primära behandlingen består av kateterisering.Detta medför oundvikligen introduktion av bakteri-er i uretra och profylaktisk antibiotikabehandlingkan vara indicerad. Vid okomplicerade tillstånd ärampicillin eller amoxicillin förstahandsval. Man bör


Sjukdomar i urinvägarna

Rekommendationer


motverka recidiv genom diet som sänker pH iurinen och ökar diuresen.

BehandlingstidAntibiotikabehandling i 7-14 dagar.

Urinvägsinfektioner hos hundBakteriella urinvägsinfektioner är en av de vanligastförekommande infektionssjukdomarna hos hund.Undersökningar har visat att mellan 5-17% av allahundar får urinvägsinfektion någon gång under li-vet.

Okomplicerad cystitEtiologiVid detta tillstånd saknas predisponerade defekteroch utläkning sker snabbt efter insatt antibakteriellbehandling. Infektionen kan även läka spontant.

DiagnostikHematuri, dysuri, grumlig och illaluktande urin ochfrekvent urinering men ingen obstruktion.

TerapiSom behandling vid förstagångsinfektion utan all-mänpåverkan väljes ampicillin eller amoxicillin.Alternativt kan trimetoprim-sulfa väljas

Behandlingstid7-14 dagar.

Komplicerad, icke primär cystitEtiologiEn komplicerad cystit kännetecknas av upprepaderecidiv trots adekvat antibiotikabehandling och upp-kommer på grund av en underliggande sjukdom (tillexempel djupt liggande infektion i njurar eller pro-stata) eller defekter i de lokala försvarsmekanismernai urinvägarna. Dessa infektioner kräver ofta väsent-ligt längre behandlingstid än okomplicerade cystiteroch uretriter.

DiagnostikDet är viktigt med god diagnostik som identifierarbakomliggande orsaker, som till exempel polyper,stenar, kroniska prostatiter, pyelonefriter och syste-miska sjukdomar som Cushings sjukdom och diabe-tes mellitus. Bakteriologisk diagnostik och resistens-undersökning av cystocentesurin rekommenderas.Alternativ är mikrobiologisk undersökning av mor-gonurinprov, spontant, mittstråleprov om möjligt;

rent glaskärl (maskindiskat) med odling samma dagi det ideala fallet. Klinisk-kemisk undersökning avurin och blod eventuellt röntgen/ultraljud av urinvä-garna.

TerapiVal av antibakteriellt medel bör ske efter odlingsre-sultat och resistensbestämning. Långvarig antibioti-kabehandling i minst tre veckor. Efterkontroll medurinodling en vecka efter avslutad behandling.

Nefrit och pyelonefritEtiologiNefrit leder till destruktion av tubuliceller på grundav infektion eller inflammation. Akut nefrit och py-elonefrit kan orsakas av bakterier, till exempel E. co-li, Proteus, stafylokocker och Klebsiella. Individermed pyelonefrit har vanligen feber och är ömma injurområdet. Vid akut nefrit kan njurfunktionenmycket snabbt försämras med typiska symtom pånedsatt urinproduktion (oliguri), hyperkalemi ochuremi.

DiagnostikFeber, allmänpåverkan, palpationsömma njurar ochi regel urinvägssymtom som vid cystit. Generell ut-redning med blodprov för bedömning av njurfunk-tionen.

TerapiAntibiotika väljes efter resistensbestämning, men detär ofta ett omedelbart behov av antibiotikabehand-ling. Förstahandsval i sådana fall är trimetoprim-sulfa,ampicillin eller amoxicillin.

För övrigt är stödterapi med intravenös vätsketill-försel och smärtstillande behandling indicerad. Detär mycket viktigt med ett nytt urinprov för kontrollen vecka efter avslutad behandling.

BehandlingstidMinst 7-14 dagar. För många djupliggande infek-tioner (t ex suppurativ pyelonefrit) krävs ofta över treveckors behandling med antibiotika.

Kronisk urinvägsinfektion Om infektionen återkommer trots adekvat antibakte-riell behandling bör patienten sändas till specialistut-redning för att identifiera den underliggande orsaken.Det kan diskuteras om det är etiskt försvarbart att re-kommendera mycket långvarig antibiotikaterapi.


Rekommendationer


Nedan omnämnes en rad sjukdomstillstånd som fö-rekommer i könsorganen hos hund.

Särskilda omständigheter som gäller katt nämnsdå detta är relevant.

Benign prostatahypertrofiEtologiHos hanhundar föreligger disposition för att ut-veckla benign prostatahypertrofi.

DiagnostikProstata är symmetriskt förstorad och det kan före-komma cystisk omvandling av körteln som kan di-agnostiseras med ultraljud. Det förekommer att detdroppar blod från penis mellan urineringarna.Hunden kan ha problem med defekation och perin-ealbråck kan uppkomma. Det är ofta vara svårt attskilja mellan benign prostatahypertrofi och kroniskprostatit. Odling eller mikroskopi av prostatasekretkan vara nödvändigt.

TerapiSällan behov av antibiotika. Hormonell behandlingmed gestagener. Kastration kan också vara aktuellt.

Akut prostatit EtiologiAkut bakteriell infektion. Agens kan sällan isoleraspå grund av smärtsam provtagning.

DiagnostikDet droppar blod/var från penis mellan urineringar-na. Hunden är allmänpåverkad. Prostata är försto-rad, ofta symmetriskt och mycket palpationsöm.

TerapiBlod-prostatabarriären är i regel inte intakt vid dettatillstånd. Om antibakteriell behandling påbörjasutan odling av prostatasekret är trimetoprim-sulfa,ampicillin eller amoxicillin förstahandsval. Behand-lingstid tre till fyra veckor.

Kronisk prostatitEtiologiTillskrivs ofta ascenderande infektion med E. coli.

DiagnostikSe under benign prostatahypertrofi.

TerapiDet sura prostatasekretet samt en intakt prostata-blodbarriär ställer speciella krav vid valet av antibak-

teriella läkemedel. Valet utgår från odlingsresultat avprostatasekret. Om läkemedelsbehandling påbörjasföre resultatet av odling kan trimetoprim-sulfa varaett förstahandsval. Behandling bör ges minst i två tilltre veckor och effekten utvärderas fortlöpande. Omantibiotikabehandling inte ger effekt kan medicinskeller kirurgisk kastration övervägas.

TestikelinfektionFörekommer sällan hos hund och katt i Skandina-vien.

FörhudsinflammationFörhudsinfektioner kräver sällan antibiotikabehand-ling. Vid varbildning och dropp från preputiet bör be-handlingen bestå av daglig lokal mekanisk rengöringmed vatten, eventuellt också med desinfektionsmedel.

Pyometra hos hundEtiologiBeror antagligen på en hormonell dysfunktion somorsakar uterin sekretion som ansamlas i uterus ochdisponerar för uppåtstigande sekundärinfektion frånurinvägarna. Bakterier kan påvisas i 80-90% av fal-len. E coli är det dominerande isolatet.

DiagnostikFörstorad varfylld uterus vanligen två till fyra veckorefter löptiden, ökande förekomst med ökande ålder.

TerapiFörstahandsval är ovariehysterektomi. Perioperativ anti-biotikabehandling rekommenderas vanligen inte. Tillallmänpåverkade tikar eller i de fall där det föreliggermisstanke om peritonit rekommenderas dock amoxicil-lin i fem dagar. Alternativ är enrofloxacin eller trimeto-prim-sulfa. Första injektionen bör ges cirka en timmeföre operationen. Stödterapi i form av vätska intravenöstoch smärtstillande behandling bör också ges.

Om inte operation är aktuell (exempelvis pågrund av att djuret skall användas till avel) och detföreligger en öppen pyometra, rekommenderas brukav prostaglandiner och antibiotika [trimetoprim-sul-fa eller bredspektrum penicilliner eller aminopenicil-liner (ampicillin, amoxicillin)]. Stödterapi i form avvätska intravenöst och smärtstillande behandling re-kommenderas till allmänpåverkade tikar.

Pyometra hos kattEtiologiFörekommer mer sällan än hos hund. Ofta föreliggersteril pyometra.


Sjukdomar i könsorganen

Rekommendationer


DiagnostikSom hund.

TerapiDet är ännu mindre indicerat med antibiotikabe-handling av katt med pyometra än av hund.Förstahandsvalet är ovariehysterektomi. Stödterapi iform av vätska intravenöst och smärtstillande be-handling bör ges. Om operation är olämplig kanprostaglandiner och eventuellt antibiotikabehand-ling efter odling prövas.

Puerperal metritEtiologiGramnegativa bakterier, ofta E. coli och iblandProteus, men också stafylokocker och streptokockerkan förekomma.

DiagnostikAllmänpåverkan och vaginala flytningar några dagarefter partus.

TerapiTillståndet är allvarligt och behandlingskrävande.Det finns anledning att starta behandling innan od-lingssvar föreligger. Förstahandspreparat är trimeto-prim-sulfa eller amoxicillin i fem till sju dagar.

InfertilitetEtiologiMajoriteten av infertila tikar har en normal vaginalblandflora som inte skiljer sig från den som före-kommer hos andra tikar.

DiagnostikDet ska därför alltid föreligga kliniska symtom frångenitalorganen innan man tar bakteriologiska prov.Vid provtagning från vagina eftersträvas att provet tasså nära cervix som möjligt.

TerapiOm det föreligger symtom överväges antibiotikabe-handling efter odlingssvar. Systemisk antibiotikabe-handling i två till tre veckor.

Kronisk vaginit EtiologiOfta föreligger predisponerande faktorer (70% avfallen) som bör diagnostiseras, till exempel tumörer

eller polyper. Man bör också vara uppmärksam påektopiska uretärer.

DiagnostikVaginalundersökning med spekulum. Det ska före-ligga kliniska symtom innan man gör bakterieodling.

TerapiVid förekomst av predisponerande faktorer inriktasbehandlingen på dessa. För övrigt rekommenderasantibiotikabehandling vald utifrån utfallet av odlingmed resistensbestämning.

Juvenil vaginit Förekomst Ses ofta hos valpar och unga hundar.

DiagnostikOfta symtomlös. Kan ses som ett stelnat exsudat påyttre genitalia.

TerapiDe flesta spontanläker efter första löptiden.

MastitEtiologiFörekommer vid påbörjad laktation och vid avvänj-ning. E coli och stafylokocker är vanligaste patoge-ner.

DiagnostikTypisk förekomst av kardinalsymtom som värmeök-ning, ödem, hyperemi, ömhet och nedsatt funktionav angripna körteln. Det är ofta bara en körtel somär säte för infektion. Körtelsekretet kan vara gult,brunt eller blodtillblandat. Om körteln abscederar itidigt stadium förekommer ofta stark allmänpåver-kan.

TerapiTömning av körtel om möjligt. Förstahandsval ärsmalspektrumpenicillin. Terapival för dem som intesvarar är ampicillin, amoxicillin eller trimetoprim-sulfa. Av hänsyn till valparna bör man försöka av-lägsna vartillblandad mjölk. Det är sannolikt ingaproblem med mjölk som innehåller antibiotika tillhelt unga valpar men om antibiotikabehandling ärnödvändig i samband med avvänjning bör valparnainte dia.


Rekommendationer


Det finns få indikationer för profylaktisk använd-ning av antibakteriella medel i samband med kirur-giska ingrepp hos hund och katt. I princip är profy-lax bara indicerad då postoperativa sårinfektionerkan förväntas som exempelvis i samband med:• omfattande trauma, t ex öppen fraktur• långvariga ingrepp (>90 minuter)• insättning av implantat (speciellt höftledsprote-

ser)• operation av högriskpatienter (hög ålder, nedsatt

hjärt-, lever- eller njurfunktion, endokrina sjuk-domar, pyodermi, avmagring, neoplastiska till-stånd)

• tandbehandling i samband med annan kirurgidär samtidigt endokarditrisk finns

• ingrepp i organ vid samtidig infektion i dessa(till exempel esofagus, gastrointestinalkanal,gallgångar, lever, njurar, lunglober).

När det föreligger ett orent sår inleds antibakteriellterapi.

Profylaxens längdProfylaktisk användning av antibakteriella medel äravsedd att stödja patientens egna försvarsmekanis-mer i omedelbar anslutning till operationen.Normalt är det tillräckligt med en intravenös enkel-dos i samband med induktionen av anestesin. Ytter-ligare en till två intravenösa injektioner under detförsta dygnet postoperativt kan vara aktuellt i enskil-da fall.

PreparatvalFör att undvika resistensutveckling är det viktigt attundvika bruk av samma substanser till profylax somtill behandling av konstaterad infektion. Det medelsom man väljer till profylax bör vara verksamt mot al-la de vanliga kontaminanterna som kan orsaka post-operativa sårinfektioner. Dessa utgörs i samband medsmådjurskirurgi framför allt av stafylokocker, E coli,Pasteurella (katt) och Bacteroides. Förstahandspreparatär cefalotin, givet i en engångsdos av 20-30 mg/kg in-travenöst, i samband med ortopedi men också vidmjukdelskirurgi. Vid ingrepp i munhålan hos hundarsom också har nedsatt immunförsvar samt klaffel ochvid ingrepp i thorax och abdomen då det föreliggerrisk för pleurit och peritonit (till exempel lunglobsre-

sektion, esofagusingrepp, tarmresektion, gallvägski-rurgi, perinealbråcksoperation och vesikotomi) är för-stahandsvalet ampicillin i dosen 25-50 mg/kg intrave-nöst i en dos. Ett alternativt förstahandpreparat äramoxicillin som ges subkutant i en dos av 10 mg/kgcirka två timmar före planerat ingrepp.

Observera att i samband med insättande av höft-ledsprotes ges cefalotin i en dos av 30-35 mg/kg in-travenöst tre gånger det första dygnet, därefter tvågånger dagligen tills man erhållit ett negativt bakte-riologiskt svar på det svabbprov man tagit från höft-leden i samband med operationen.

Behandling av etablerad perope-rativ infektion Vid redan pågående infektioner som är under be-handling innan det kirurgiska ingreppet inledes fort-sättes den påbörjade behandlingen. Vid postoperativinfektion inleds antibakteriell terapi helst med ettannat preparat än det som använts till eventuell pro-fylax (se ovan om resistensutveckling). Valet av pre-parat styrs antingen av kunskapen om sannolika pa-togener i organsystemet ifråga och/eller bakteriolo-gisk odling och resistensbestämning. Doser och re-kommendationer om behandlingstider hämtas frånFASS, FASS VET. och referenslitteratur.

Peritonit (sekundärt till exempelvis tarmruptur el-ler sprucken pyometra) Förstahandsval är smalspektrumpenicillin, ampicil-lin eller amoxicillin.

UrinvägsinfektionFörstahandsval är ampicillin eller amoxicillin.

OsteomyelitFörstahandsval är klindamycin 11 mg/kg, 2 gångerdagligen i minst 30 dygn.

Andrahandsval vid ovanstående infektioner be-stäms primärt efter odling och resistensbestämning.Alternativa preparat är till exempel amoxicillin medklavulansyra, enrofloxacin, tetracyklin och metroni-dazol samt cefalosporiner som cefalexin och cefalo-tin och potentierade sulfonamider. Vid speciellt all-varliga infektioner kan användning av ceftazidimövervägas.


Perioperativ användning av antibakteriella medel

Deltagarförteckning

Professor Lars-Erik Appelgre BiomedicumBox 573751 23 Uppsala

Rådgiver Johan Fredrik Aurstad Fylkesveterinærkontoret for TrøndelagKlæbuvn.194Statens husN-7005 Trondheim

Veterinær Eyolf Bakke-Erichsen Stavanger SmådyrklinikkØvre Stokkavei 42N-4023 Stavanger

Professor Björn Beermann LäkemedelsverketBox 26751 03 Uppsala

Forsker Hanne Bergendahl Seksjon for vet.medStatens legemiddelsverkSven Oftedals vei 6N-0950 Oslo

Veterinär Kerstin Bergvall Djurakuten i Stor-StockholmKungstensgatan 58113 29 Stockholm

Veterinär Henrik Bohlin Inst. för kirurgi och medicinsmådjurSLUBox 7037 750 07 Uppsala

Sekreterare Christina Brandt LäkemedelsverketBox 26751 03 Uppsala

Fagsjef Ellef Blakstad Den norske veterinær-foreningGeneral Birchs gt. 16N-0454 Oslo

Rådgiver William Bredal Statens legemiddelsverkSven Oftedalsvei 6N-0950 Oslo

1. amanuensis Morten Devor Institutt for smådyrsjuk-dommerNorges veterinærhøyskolePostboks 8146 Dep.N-0033 Oslo

1.amanuensis, Anna Eggertsdottir Institutt for smådyrsjuk-dr.scient. dommer

Norges veterinærhøyskoleP.b. 8146 DepN-0033 Oslo

Avd.leder Kari Grave Rikshospitalets apotek, avd. NVHFMNNorges veterinærhøyskole P.b. 8146 DepN-0033 Oslo

Lab.vet./ Christina Greko Statens Veterinär-veterinär medicinska Anstalt

Box 7073750 07 Uppsala

Veterinær Eva Heldal Monsen Dyreklinikken på StendPostboks 17N-5044 Fana

Veterinär Henrik Holst LäkemedelsverketBox 26751 03 Uppsala

Universitets- Astrid Hoppe Inst. för kirurgi ochlektor medicin

smådjurSLUBox 7037 750 07 Uppsala

Seniorrådgiver Tonje Høy Seksjon for vet.med.SLKSven Oftedals vei 6N-0950 Oslo

Professor Kristian Ingebrigtsen Seksjon for farmakologiFMNNorges veterinærhøyskole P.b. 8146 DepN-0033 Oslo

Dr. scient/ Hilde Kruse Seksjon for fôrhygieneforsker og næringsmiddelmikro-

biologi, Veterinærinstituttet, P.b. 8156 Dep, N-0033 Oslo

Docent Catharina Linde Institutionen för obste-Forsberg trik och gynekologi

Box 7039750 07 Uppsala

Klinikk- Elise R. Lium Dyrehospitalet A/Sveterinær Brynsveien 98

N-1352 Kolsås

Professor Jan Luthman Inst. medicin IISLUBox 7019750 07 Uppsala

Veterinær Anna Rathe Melhus DyreklinikkN-7084 Melhus

Konsulent Heidi Reinnel Seksjon for informasjonStatens legemidelsverkSven Oftedals vei 6N-0950 Oslo

1.amanuensis. Ellen Skancke Institutt for smådyr-dr.scient. sjukdommer

Norges veterinærhøyskoleP.b. 8146 DepN-0033 Oslo

Stipendiat Bente Kristin Sævik Institutt for smådyrsjuk-dommerNorges veterinærhøyskoleP.b. 8146 DepN-9401 Harstad

Avdelings- Ivar Vollset Medisinsk avdelingdirektør Statens legemiddelsverk

Sven Oftedals vei 6N-0950 Oslo

Seniorrådgiver Gro R. Wesenberg Medisinsk avdelingStatens legemiddelsverkSven Oftedals vei 6N-0950 Oslo


IntroductionAntimicrobial resistance is a steadily increasing pro-blem that affects both human and veterinary medi-cine. The phenomenon has serious consequences le-ading to increased morbidity, mortality and costs as-sociated with disease. There is general agreementthat there is an association between use of antimi-crobial agents and the development of antimicrobialresistance. This article will address horizontal trans-fer of antimicrobial resistance between bacteria. Theimportance of pets with regard to antimicrobial re-sistance in humans will be discussed.

Short historical review of the pro-blem of antimicrobial resistance During the second world war penicillin as the firstantimicrobial agent became available to the public.Already in 1944, clinical failures because of penicil-linase production in Staphylococcus aureus were de-scribed (1). Such resistant strains were first encoun-tered in hospitals in London, where much of the ear-ly use of penicillin took place. In 1946, 14% of thestaphylococci isolated in one of the hospitals wereresistant, and in 1949 the frequency had risen to59% (2). Throughout the 1940s and 1950s manynew antimicrobials agents reached the market.However, pathogens expressing resistance to thesenew drugs were soon isolated.

Multiple antimicrobial resistance was first discove-red in 1955, in a strain of Shigella dysenteriae isola-ted in Japan (3). Subsequent to this event, many epi-demics of multiresistant Shigella spp. were observedin Japan. Also, multiresistant Escherichia coli strainswere isolated from dysentery patients. The pheno-menon of multiple antimicrobial resistance madeJapanese scientists realize that development of resis-tance could not be due to mutations only.Transferable extrachromosomal genetic elementshad already been described, and the findings inJapan suggested that multiple antimicrobial resistan-

ce could be explained by such mobile factors. In1959, transfer of multiple drug resistance was de-monstrated in vitro between E. coli and Shigella spp.(3, 4). In 1960, it was shown that multiresistancecould be transferred in vivo, both in humans and inanimals. Further findings indicated that such trans-fer was mediated by cell-to-cell contact (conjuga-tion), and that a resistance factor existed indepen-dently of the host chromosome (4). This “R-factor”was later found to be carried on a plasmid. Transfe-rable R-plasmids were soon reported from all overthe world, and subsequent studies have documentedan increasing occurrence of multiresistant bacterialstrains in several important pathogens.

Antimicrobial resistance has become a steadily in-creasing problem since the phenomenon was first re-cognized about fifty years ago. It has become appa-rent that the propensity to develop drug resistance isa feature common to all classes of antimicrobialagents, including the latest and most potent agents.Today, we have to realize that a resistance mecha-nism exists for every single antimicrobial agent avai-lable.

The increasing frequency of antimicrobial resis-tance has been attributed to the combinations of mi-crobial characteristics, selective pressure of antimi-crobial use, and social and technological changesthat enhance the transmission of drug-resistant bac-teria. Selective antimicrobial pressure in the environ-ment strongly influence the likelihood of bacteria todevelop resistance, and there seems to be a causal re-lationship between antimicrobial use and antimicro-bial resistance. Any use of antimicrobial agents,whether appropriate or not, bears the risk of selec-ting resistant bacteria. Generally the highest frequ-encies of drug-resistant bacterial strains are foundunder circumstances where consumption is the mostintensive. In human medicine, the problem of anti-microbial resistance is especially evident in hospitalsettings and in the third world. In veterinary medi-cine, the problem has especially been associated withindustrialized animal production.

The combination of a readily accessible pool of re-sistance genes in the environment, transferable gene-

Användning av antibakteriella medeltill hund och katt– Bakgrundsdokumentation

Artiklar publicerade under rubriken Bakgrundsdokumentation är författarnas enskilda manuskript. Budskapet i dessa delasdärför inte alltid av expertgruppen i sin helhet.


Transfer of antimicrobial resistance – the importanceof pets in relation to antimicrobial resistance

HILDE KRUSE

Bakgrundsdokumentation

Transfer of antimicrobial resistance – the importance of pets in relation to antimicro-bial resistance

tic elements, and a strong selective pressure exertedby the use of antimicrobial agents has lead to a mas-sive, unprecedented, evolutionary change in bacteriaexplained by the Darwinian concept of “the survivalof the fittest”. Although it has often taken us by sur-prise, the acquisition and spread of resistance genesis an inevitable and predictable adverse effect of theuse of antimicrobial agents.

Genetic basis of antimicrobial re-sistanceResistance to antimicrobial agents is either an in-trinsic, naturally occurring trait or it is acquired. Theformer type refers to inherent features of the bacteri-al cell that prevent antimicrobial action, and theseproperties are typically species characteristics. A ty-pical example is penicillin resistance in Escherichiacoli. The term antimicrobial resistance usually refersto acquired resistance. Acquired resistance has tra-ditionally been divided into two major types; muta-tional and transferable resistance. However, recentresearch has made this distinction less obvious.

Mutational resistanceA mutation is a random genetic change in existingDNA, and the resulting alteration may render thebacterium resistant to a specific class of antimicrobi-al agents. Such resistance is inheritable, but general-ly not transferable. Mutational resistance is especial-ly noted for quinolones and rifampin.

Transferable resistance Transferable resistance has been described for themajority of antimicrobials. As opposed to mutatio-nal resistance, transferable resistance is relatively sta-ble, even in the absence of antimicrobial pressure.During the last decades research efforts have addedto an increasing insight into the mechanism of hori-zontal gene transfer, still an area of intense researchactivity. In principal, there are three main mecha-nisms by which resistance genes can be horizontallytransferred between bacteria:

Conjugation is a well-characterized mechanismby which genetic material, usually a plasmid, canbe transferred from one bacterium, a donor, toanother bacterium, a recipient, by cell-to-cell con-tact. Conjugative transfer of resistance genes is acommon phenomenon within many bacterial fami-lies and genera, e.g. Enterobacteriaceae and Sta-phylococcus. However, conjugation can also occurbetween bacteria of different species, genera, or fa-milies, even between gram-positive and gram-nega-tive bacteria. Furthermore, conjugation can alsooccur between bacteria that are distantly relatedecologically (5).

Transduction refers to transfer of resistance genesbetween bacteria mediated by bacteriophages.Transduction has been described as a means of trans-fer of a beta-lactamase gene between staphylococci.

Transformation is a process where exogenous freeDNA is taken up through the bacterial cell wall, in-corporated into the recipients DNA and subsequ-ently expressed. This mechanism of horizontal genetransfer is believed to be more important than pre-viously anticipated in the epidemiology of antimi-crobial resistance.

The resistance genes transferred by horizontal ge-ne transfer are usually located on plasmids, hencethe term resistance- or R-plasmids. However, othermobile genetic elements add to the dynamic ecologybetween bacteria that facilitates the spread of resis-tance. Transposons are mobile non-self-replicatingDNA-sequences capable of transposing themselvesbetween different plasmids and between plasmidsand the chromosomes. Transposons may harbor oneor more resistance genes and thus provide the possi-bility of such genes to be rearranged in plasmids orchromosomes as a result of the mobile nature oftransposons. Gene cassettes are the smallest mobileDNA-elements known, and such elements can alsoharbor resistance genes. Integrons are DNA-sequen-ces encoding a site-specific integration systems thatis responsible for the integration of resistance genesinto a specific site on the integron. Integrons makeit possible for resistance genes from different sourcesto become concatenated.

The complex genetic ecology of antimicrobial re-sistance is supported by the existence of plasmids,transposons, gene cassettes, and integrons. These ele-ments facilitate the spread of antimicrobial resistan-ce, and partly explain why resistance so easily deve-lop and spread within bacterial populations.

The importance of animals inrelation to antimicrobial resistan-ce in human medicineThere is general agreement that antimicrobial use isthe principal cause of the steadily increasing medicalproblem of antimicrobial resistance. Controversiesexist, however, regarding the influence of the use ofantimicrobials in veterinary medicine upon the oc-currence of antimicrobial resistance in human medi-cine. Several publications have shown that resistantzoonotic bacteria, e.g. Salmonella spp. and Campy-lobacter spp. can spread from production animals tohumans, and in this way contribute to the problemof antimicrobial resistance in human medicine.However, resistance genes may also be transferred in-directly from animals to humans, either throughcommensal bacteria that transiently colonize hu-



mans and pass their resistance genes on to potential-ly pathogenic bacteria, or through gene transfer inthe environment. The fact that conjugation can oc-cur between bacteria that are distantly related ecolo-gically has given a new dimension to the problem ofantimicrobial resistance; antimicrobial use and theresulting resistance in one ecological niche may in-fluence the occurrence of antimicrobial resistance inother niches, and antimicrobial resistance in humanand veterinary medicine are interdependent. Thus,when addressing the problems of antimicrobial resis-tance one has to take a global approach that also in-cludes different ecological niches.

Transfer of resistant zoonoticbacteria from animals to humansProduction animals

Transfer of resistant zoonotic bacteria from pro-duction animals to humans, mainly through foodsof animal origin, is the best known mechanism bywhich genes conferring resistance to antimicrobialsmay spread from animals to humans. Several epide-miologic studies have traced resistant Salmonellaspp. in humans to production animals that havebeen exposed to antimicrobials (6-8). MultiresistentSalmonella Typhimurium DT104 have become anincreasing problem in many countries includingUK, Germany, and the US. The primary reservoir isbelieved to be cattle. However, the bacteria have al-so been isolated from sheep, goats, pigs, horses, andpoultry. Food products is the most important sourceof human infection (9).

Data also suggest that the use of quinolones inpoultry in some countries is associated with the oc-currence of quinolone resistant Campylobacter spp.among humans (8,10).

PetsPets may also carry zoonotic bacteria that can betransmitted to humans, and in this way contributeto the burden of antimicrobial resistance in humanmedicine. However, there are few or no publicationsthat document a link between resistant zoonotic bac-teria in humans and the use of antimicrobials insmall animal medicine.

Salmonellosis is almost non-existent among dogsand cats in Norway and Sweden. However, pet ani-mals like turtles and reptiles may carry salmonellabacteria. In Sweden, almost one fifth of the domes-tically acquired cases of salmonellosis are linked toturtles and reptiles (11). The majority of these casesare children. The salmonella carried by turtles andreptiles may be resistant to one or more antimicro-bial agents. Therefore, such animals represent a riskto humans in regard to the spread of antimicrobialresistant pathogens. A study performed in Canada

revealed that aquarium pets such as frogs and snailsis a source of multiresistant Salmonella spp. (12).

Dogs and cats are often healthy carriers ofCampylobacter jejuni (13). Case-control studiesconducted in Norway have revealed that contactwith dogs or cats are risk factors for campylobacte-riosis in humans (13). Since pets are a source of C.jejuni infections in humans, they are also a potenti-al source for the transmission of resistant C. jejuni tohumans. Quinolone-resistant Campylobacter spp. isan increasing problem in human medicine. Thisshould be kept in mind when considering prescri-bing quinolones to pets. Limited data are availableconcerning the antimicrobial susceptibility patternsamong Campylobacter spp. from pets. Fox et al.found that resistance was not widespread among 54strains of Campylobacter spp. isolated from labora-tory animals and dogs (14).

Transfer of resistance genes fromanimals to humans by other me-ans than through zoonotic agentsA number of studies and data have revealed the ex-tensive interaction between animal and human eco-systems, and demonstrated that animals and humansshare a large and interactive pool of susceptible andresistant bacteria containing movable resistance de-terminants. It has been shown that a resistance geneselected in animals can find its way into bacteria as-sociated with humans.

Production animalsLevy et al. studied the effect of subtherapeutic levelsof tetracycline when administered as a feed additiveto chickens (15). They found that intestinal E. coliin the chickens soon were converted from suscepti-ble to those that were mostly resistant to tetracycli-ne. Over the ensuing three months, E. coli began toappear with resistance not only to tetracycline, butalso to ampicillin, streptomycin, and sulfonamides,even though the chickens had never been fed thesedrugs. Moreover, increased resistance to tetracyclineappeared in the intestinal E. coli of the farm familymembers. By the sixth month, the E. coli was foundto be resistant to four to five different antimicrobi-als. The same phenomenon of multiple resistancethat appeared in the chickens appeared to be emer-ging in the flora of farm inhabitants, even thoughthe people were not taking tetracycline, nor werethey eating the chickens. The intestinal flora of theneighbors, the control group, had none of thesechanges. The study clearly showed that adding sub-therapeutic amounts of tetracycline to chicken feedcould change the intestinal flora of the chickens and,more surprisingly, the flora of people living on thesame farm. Moreover, chronic use of the drug led to




the emergence of bacteria with resistance to morethan one antimicrobial.

In East Germany in the mid-1980s a previouslyunused antimicrobial, the streptothricin antimicro-bial nourseothricin, was introduced into pigs’ feed asa growth promoter (16). Before its introduction, noplasmid-mediated resistance to streptothricin couldbe found among bacteria associated with animalsand humans. Within six months of usage, however,transferable plasmids streptothricin conferring resis-tance appeared in porcine E. coli. The resistance ge-ne, encoding a streptothricin acetyltransferase, wasassociated with a novel transposon, Tn 1825.Within two years, plasmids encoding strepthothricinresistance were recovered from fecal E. coli isolatedfrom humans having either direct (farm workers) orindirect contact (family members of farm workers)with pigs fed nourseothricin, as well as from humanshaving no contact with animal farms (outpatients).Moreover, 1% of E. coli isolated from urinary tractinfections in man in this area showed plasmid-medi-ated streptothricin resistance. No plasmid-mediatedstreptothricin resistance was observed in people oranimals in control areas with no nourseothricin use.

The aminoglycoside apramycin was introducedfor therapy in animals in Great Britain in 1978 (17).Studies of hospital isolates of gentamicin resistantstrains of E. coli showed that none of the strainsfrom 1977-1982 were apramycin resistant. In 1983-1986 13% of such strains were apramycin resistant,and in 1987-1990 this proportion had increased to32%. The resistance to apramycin was mediated bythe enzyme aac(3)IV that confers cross-resistance toaminoglycosides used in humans such as gentami-cin, tobramycin and netilmicin. Molecular studiesrevealed homology between R-plasmids from hu-man and animal sources. Did the apramycin resis-tance appear in human strains because of the use ofgentamicin in human medicine, or had the genespread from animal environments? The time frameindicate that this is another example of a resistancegene being selected in animals finding its way intohuman strains of E. coli.

Vancomycin resistant enterococci (VRE) repre-sent an increasing nosocomial problem (8). Severalstudies have revealed that the use of avoparcin as afeed additive in animal production is associated witha reservoir of VRE among the animals (18-20). InNorway, VRE were isolated from 5 out of 10 poul-try farmers on farms where avoparcin had been used,but not from 5 poultry farmers on farms where avo-parcin had never been used. Molecular analysescomparing VRE from avoparcin-exposed chickensand man indicate horizontal transfer of vanA genesbetween avoparcin-exposed chickens and human fe-

cal enterococci (21). Restriction fragment length po-lymorphism of the vanA-possessing transposon andsequencing of a 500 bp intergenic region within theresistance gene cluster revealed identical vanA geneclusters among human and chicken VRE-isolates. Atone farm the human and chicken VRE-isolate wereclosely related, indicating a possible transmission ofa VRE strain between chicken and farmer (22).

A study conducted in Norway in 1993 showedthat antimicrobial resistance can be transferred in si-mulated natural microenvironments from variousbacterial pathogens of human, animal, and fish ori-gin to susceptible strains isolated from a differentecological niche (5). Experiments were designed toillustrate different everyday situations that representa potential for transfer of resistance. Multiresistanceplasmids were transferred with high efficiency, e.g.from a porcine pathogenic E. coli to E. coli of hu-man origin in minced meat on a cutting board, froman E. coli isolated from bovine mastitis to E. coli ofhuman origin on a hand towel contaminated withcow's milk, and from fish pathogenic Aeromonassalmonicida to E. coli of human origin in raw sal-mon on a cutting board. However, resistance wasnot only transferred from animal or fish pathogensto human bacteria. Multiresistance plasmids were al-so transferred from a strain of the human pathogenVibrio cholerae and a bovine pathogenic E. coli to astrain of the fish pathogenic A. salmonicida in mari-ne water, and from A. salmonicida and a pathogenicE. coli of human origin to porcine E. coli in porcinefeces.

These findings demonstrate that transfer of resis-tance is a phenomenon that belongs to the environ-ment and can occur between bacterial strains of hu-man, animal, and fish origins that are unrelated eit-her evolutionarily or ecologically. Resistance genescan be transferred from animals to humans, but alsothe other way around. Thus, antimicrobial use inany ecological niche may influence the occurrence ofresistance in another ecological niche. The findingsfurther reflect the importance of proper hygiene, notonly to prevent spread of disease but also to preventspread of antimicrobial resistance.

PetsFew or no publications are available demonstratingthat resistance genes have found their way from bac-teria in pets to bacteria associated with humans.However, the examples above illustrating how pro-duction animals may serve as a reservoir for resistan-ce genes, indicate that also pets may serve as such areservoir. It should be emphasized that opportunisticbacteria from animals may have the potential totransiently colonize humans, and thereby may give




rise to an antimicrobial resistant infection. It is im-portant to remember that humans, especially chil-dren, often have close contact with their pets. Thissituation facilitates the spread of resistant bacteria orresistance genes.

Staphylococci are natural habitants of the skin ofboth humans and dogs/cats. Staphylococci easily de-velop resistance to antibacterial agents, and transferof resistance genes between different strains is com-mon. However, interspecies transfer of staphylococ-ci is poorly documented. Furthermore, little isknown about transfer of resistance genes from stap-hylococci colonizing one animal species to staphylo-cocci colonizing another animal species.

Methicillin resistant staphylococci (MRS), and es-pecially methicillin resistant S. aureus (MRSA), re-present an increasing public health problem. ThemecA gene responsible for resistance to methicillinand other penicillinase-resistant penicillins is trans-ferable between staphylococci. Thus, a reservoir ofMRS among animals represent a public health risk.There are no reports of isolation of MRS from dogsand cats in Scandinavia, probably because of limiteduse of penicillinase-resistant penicillins. It is impor-tant to strive towards maintaining this favorable si-tuation.

Multiresistant E. coli have been selected by the useof broad spectrum antimicrobials in both animalsand humans. The development of antimicrobial re-sistance in E. coli creates problems due to their highpropensity to disseminate resistance genes (8). As de-scribed above, resistance genes have been tracedfrom E. coli in production animals to E. coli in hu-mans (8). There is reason to assume that E. coli inpets may also represent a reservoir of resistance genesthat can be spread to E. coli in humans. Studies ha-ve shown that dogs frequently carry resistant/multi-resistant E. coli, and that the resistance genes com-monly are transferable by conjugation (23,24).

The public health risk associated with the presen-ce of a reservoir of VRE among animals have beendiscussed above in regard to production animals. Itshould be noted that there are data showing that al-so pets, such as dogs, may carry VRE (25).

Summary/ConclusionsHorizontal gene transfer between bacteria, includingtransfer of genes conferring antimicrobial resistanceis common. Such transfer occurs even between bac-teria that are distantly related either evolutionary orecologically. Data indicate that a common pool ofresistance genes does exist from which pathogens canacquire such genes. The use of antimicrobial in oneecological niche and the associated development ofresistance may influence the occurrence of resistance

in another ecological niche. Veterinary use, inclu-ding the use in small animals, may influence humanmedicine not only through the spread of resistantzoonotic bacteria, but potentially also through thespread of resistance genes. The complex epidemiolo-gy of antimicrobial resistance implies that the con-trol of this medical problem necessitates interdisci-plinary collaboration and a global approach.Prudent use of antimicrobials in all segments of so-ciety is necessary to safeguard the future therapeuticeffect of antimicrobial agents.

References1. Parry MF. Epidemiology and mechanisms of antimi-

crobial resistance. Am J Infect Control 1989;17:286–94.

2. Levy SB. The antimicrobial paradox. How miracledrugs are destroying the miracle. New York: PlenumPress, 1992.

3. Watanabe T. Infective heredity of multiple drug resis-tance in bacteria. Bact Rev 1963;27:87–115.

4. Mitsuhashi S. R factor, drug resistance plasmid.Japan: University of Tokyo Press, 1977.

5. Kruse H, Sørum H. Transfer of multiple drug resi-stance plasmids between bacteria of diverse origins innatural microenvironments. Appl Environ Microbiol1994;60:4015–21.

6. Holmberg SD, Osterholm MT, Senger KA, CohenML. Drug-resistant salmonella from animals fed an-timicrobials. N Engl J Med 1984;311: 617–22.

7. Spika JS, Waterman SH, Soo Hoo GW et al.Chloramphenicol-resistant Salmonella newport tra-ced through hamburger to dairy farms. N Engl J Med1987;316:565–70.

8. World Health Organization. The medical impact ofthe use of antimicrobials in food animals, Report andproceedings of a WHO Meeting, Berlin, October13–17, 1997.

9. Wall PG. Epidemiological features of multidrug re-sistant Salmonella typhimurium DT104 in Englandand Wales. WHO meeting on the medical impact ofthe use of antimicrobials in food animals. Berlin,October 13–17, 1997.

10. Endtz HP, Gijs JR, van Klingeran B et al. Quinoloneresistance in Campylobacter isolated from man andpoultry following the introduction of fluoroquinolo-nes in veterinary medicine. J Antimicrob Chemother1991;27:199–208.

11. de Jong B. Salmonellasmitta från sköldpaddor ochreptiler. Smittskydd 1997;9:79.

12. Trust TJ, Bartlett KH. Aquarium pets as a source ofantibiotic-resistant salmonellae. Can J Microbiol1979;25:535–41.

13. Kapperud G. Campylobacter spp. In: Granum PEed. Smittsomme sykdommer fra mat. Nærings-




middelbårne infeksjoner og intoksikasjoner. Kristian-sand, Norway: Høyskoleforlaget (Norwegian Acade-mic Press), 1996;44–55.

14. Fox JG, Dzink JL, Ackerman JI. Antibiotic sensitivi-ty patterns of Campylobacter jejuni/coli isolatedform laboratory animals and pets. Lab Anim Sci1984;34:264–7.

15. Levy SB, FitzGerald GB, Macone AB. Spread of an-timicrobial-resistant plasmids from chicken to chick-en and from chicken to man. Nature 1976;260:40–2.

16. Hummel R, Tshäff H, Witte W. Spread of plasmid-mediated nourseothricin resistance due to antimicro-bial use in animal husbandry. J Basic Microbiol 1986;Suppl.26:461–6.

17. Hunter JEB. Human isolates of apramycin-resistantEscherichia coli which contain the genes for theAAC(3)IV enzyme. Epidemiol Infect 1993;110:253-9.

18. Aarestrup FM. Occurrence of glycopeptide resistanceamong Enterococcus faecium isolates from conven-tional and ecological poultry farms. Microb Drug Res1995;1:255–7.

19. Klare I, Heier H, Claus H, Reissbrodt R, Witte W.vanA-mediated high-level glycopeptide resistance inEnterococcus faecium from animal husbandry.FEMS Microbiol Lett 1995a;125: 165-72.

20. Kruse H, Rørvik LM. The use of avoparcin as agrowth promoter and the occurrence of vancomycin-resistant Enterococcus spp in poultry production.

Abstract, no. C196. 96th General Meeting of theAmerican Society for Microbiology (ASM 96th),New Orleans, La., USA, 1996.

21. Haaheim H, Simonsen GS, Olsvik Ø, Kruse H,Sundsfjord A. VanA glycopeptide resistant enterococ-ci: identical vanA gene cluster in glycopeptide resis-tant enterococci from man and avoparcin-exposedpoultry. Abstract, no. 1255. 8th European Congressof Clinical Microbiology and Infectious Diseases,Lausanne, Switzerland, May 1997.

22. Simonsen GS, Haaheim H, Kruse H, Dahl KH,Olsvik Ø et al. Abstract, no. C-131. The PossibleHorizontal Transmission of the vanA gene clusterbetween chicken and human GRE-strains at avopar-cin-exposed farms. 37th Interscience Conference onAntimicrobial Agents and Chemotherapy (ICAAC,37th), Toronto, Canada, September 28-October 1,1997.

23. Hirsh DC, Ling GV, Ruby AL. Incidence of R-plas-mids in fecal flora of healthy household dogs.Antimicrob Agents Chemother 1980;17: 313–5.

24. Monaghan C, Tierney U, Colleran E. Antibiotic re-sistance and R-factors in the fecal coliform flora ofurban and rural dogs. Antimicrob Agents Chemother1981;19:266–70.

25. Devriese LA, Ieven M, Goossens H, Vandamme P,Pot Bm Hommez J et al. Presence of vancomycin-re-sistant enterococci in farm and pet animals.Antimicob Agents Chemother 1996;40: 2285-7.


Antimicrobial resistance in bacteria isolated fromdogs and cats

IntroductionRational selection of antimicrobial therapy depends,among other things, on knowledge of the antimicro-bial susceptibility to the demonstrated or suspectedetiologic agent. In most cases results of susceptibili-ty testing are not available at the time when the tre-atment is initiated. In such situations, data on pre-valence of resistance of important microbes mayform the basis of an empirical selection. As the situ-ation will vary over time and between countries andregions, such data need to be collected at regionaland national levels and updated periodically.

Unfortunately, neither Norway nor Sweden seems tohave a reliable monitoring system including relevantbacteria isolated from pets. In fact, little informationis available at either national or international levelsregarding resistance in pathogens isolated from cani-nes or felines, with the exception of coagulase posi-tive staphylococci.

In order to make the most of laboratory results,basic knowledge of the techniques used for suscepti-bility testing is needed. Therefore, a section inclu-ding brief comments on susceptibility tests and theirinterpretation has been included. Furthermore, sus-ceptibility and acquired resistance of some bacteriaimplicated in infections in dogs and cats will be dis-cussed on the basis of available information.

CHRISTINA GREKO


Antimicrobial resistance in bacteria isolated from dogs and cats


In vitro veritas?Susceptibility testing is the final step in the labora-tory investigation of a bacteriological sample.Hence, the usefulness of the results will depend notonly on the proficiency of the laboratory, but also onproper sample collection and interpretation. In thefollowing, only methods for susceptibility testingwill be commented.

Available methodsA minimum requirement for a method used for sus-ceptibility testing is that resistant and susceptible sub-populations of bacteria can be reliably distinguished.The technique used must be standardised for consis-tent results. Performance standards for susceptibilitytesting of bacteria isolated from humans are availablefrom the National Committee for Clinical LaboratoryStandards (NCCLS) (1,2). More recently, theNCCLS subcommittee for Veterinary AntimicrobialSusceptibility Testing has begun to develop standardsfor testing of veterinary pathogens (3).

For routine susceptibility testing, either microdi-lution or agar disc-diffusion techniques are used.Dilution methods are quantitative, bacteria aregrown in different dilutions of the antimicrobial andthe minimum concentration needed to inhibitgrowth (MIC) is directly determined. Disc-diffusionmethods are qualitative or semiquantitative. Bacteriaare inoculated onto an agar plate, and discs contai-ning fixed concentrations of antimicrobials are pla-ced on the medium. The drug will diffuse radiallyfrom the disc and the response is read as the diame-ter of the zone of inhibitied bacterial growth aroundthe disc. MIC can only be indirectly extrapolatedfrom regression lines generated through analysis ofcollections of strains with known MIC. Disc-diffu-sion methods should only be used for rapidly gro-wing bacteria if the results are to be clinically relia-ble (4).

Irrespective of method used, it is imperative thatquality control programmes are strictly adhered to.Only pure cultures may be tested; with mixed cultu-res the accuracy of the result drops to 5% (5). Anumber of other factors such as density of the ino-culum, temperature, and medium may influence theresults.

Predictive value of in vitro resultsFrom a clinical point of view, the ultimate criterionof susceptibility of a bacterium is the clinical re-sponse. Susceptibility tests are intended to serve asan aid in the selection of effective antimicrobial the-rapy. If quantitative techniques are used, the MICvalues can be used directly to select a drug and dosa-ge that will give therapeutic concentrations. To faci-

litate interpretation, the results of susceptibility testsare often categorised as sensitive (S) or resistant (R)with one or two indeterminate groups in between.Break-points for these categories are set dependingon the pharmacodynamics and toxicity of the drugs,on population distibution of relevant microbes andon clinical experience. Standardised guidelines forinterpretation in veterinary medicine are being deve-loped (3). In monitoring programmes, microbiolo-gical break-points may be preferred. Based on thedistribution of the population of the specific bacte-rial species tested, isolates that significantly deviatefrom the normal, susceptible population are desig-nated as resistant. This kind of break-points have re-cently been adopted for clinical use in human medi-cine in Sweden.

Susceptibility tests are carried out under highly ar-tificial and standardised conditions. Factors such ashost-parasite interactions and more subtle pharma-codynamic effects of the drug are not taken into ac-count. Nonetheless, the category resistant has a highpredictive value, meaning that in such cases the tre-atment will almost invariably fail. For isolates desig-nated as susceptible, the same high predictabilitycannot be expected, as the response to antimicrobialtreatment will depend on a variety of factors (6).

Interpretation of results from studies on prevalenceof resistanceAs mentioned above, the clinician often has to relyon retrospective data at the time when therapy is in-itiated. Unfortunately, the usefulness of data frompublished studies is hampered by inadequacies instudy design. The methods and interpretive criteriaused vary and comments on drug statistics are rarelyincluded. The number of investigated isolates is ge-nerally low (<100) and confidence limits are rarelypresented. The inclusion and exclusion criteria forthe isolates included may be reasonably well descri-bed, but criteria for sampling rarely are. Most studi-es encompass results from samples sent to one or se-veral laboratories for routine diagnostics. It is reaso-nable to assume that in such materials, there will bea bias for samples from severe and/or recurrent casesor therapy failures. In such cases, resistance will beoverestimated. As an example, Holm and co-workers(7) reported a higher frequency (14-25 percentageunits) of resistance to macrolides, lincosamides, te-tracyclines and fusidic acid in isolates of staphylo-cocci from recurrent pyoderma in dogs compared toprimary cases.

The above mentioned problems have to be bornein mind when using published data as a basis fordrug selection as well as when data from differentstudies are compared.




Gram-positive bacteriaStaphylococciStaphylococci are inherently susceptible to, amongothers, penicillins, cephalosporins, macrolides andlincosamides. Acquired resistance to all these groupshave been reported. Figures on prevalence of resis-tance in coagulase-positive staphylococci from dogsin Norway and Sweden are shown in Table I. The factthat methods and interpretive criteria were not thesame in the two studies should be borne in mind.

Resistance to penicillinase-sensitive penicillinsthrough production of beta-lactamase emerged longago and is now widespread in most countries, inclu-ding Norway and Sweden (8,9). Special tests for be-ta-lactamase production may be of value when de-termining susceptibility as the gene conferring beta-lactamase production may be inducible (1).

Resistance to penicillinase-stable penicillins (met-hicillin resistance) in S. intermedius has as yet onlybeen reported from Spain (10). In a material inclu-ding 91 strains of S. intermedius isolated from skinlesions of dogs, 31% of the strains were resistant tomethicillin. The genotype of the resistant isolateswas not investigated. Staphylococcal isolates with ahigh production of beta-lactamase may show a non-specific resistanc to methicillin, i.e. without thechanges in penicillin binding proteins that are con-veyed by the mec-gene. From Sweden low levels(<2%) of oxacillin resistance (indicative of methicil-lin resistance) have been reported (7). The phenoty-pically resistant strains have since been reanalysed

and further tested for the presence of the mec-gene.Methicillin resistance could not be confirmed inthose strains (unpublished observations).

Beta-lactamase-producing isolates that are sensiti-ve to penicillinase-stable penicillins can be assumedto be susceptible to combinations of penicillin orampicillin and beta-lactamase inhibitors such as cla-vulanic acid and cephalosporins.

A rapid increase in resistance to macrolides andlincosamides has been reported from both Norwayand Sweden(7–9,11). In S. intermedius, resistanceto macrolides is commonly mediated throughermB-genes conveying resistance to macrolides andlincosamides through target alteration (12). The re-sistance gene may be inducible, in which case thephenotype will only express erythromycin resistance(i.e. the strain will appear susceptible to spiramycinand lincosamides in susceptibility tests). However,only one or two point mutations are needed tochange the conformation of the gene to constituti-ve expression with complete cross resistance bet-ween macrolides and lincosamides (13). It is impor-tant to bear this in mind when selecting antimicro-bials for therapy. A strain that is reported as resistantto erythromycin only is likely to carry an inducibleerm-gene and may change to constitutive expressionduring therapy with other macrolides or lincosami-des, leading to therapy failure.

In Sweden, a marked increase in tetracycline resis-tance was also noted (Table I). Hansson and co-wor-kers (9) reported that 57% or the tetracycline resis-

Table I. Resistance in percent of coagulase-positive staphylococci from skin lesions in dogs in Norway and Sweden(7,8,11)

Antimicrobial Norway Sweden

1986-87 1993-94 1990 1995-96(No.=683)1 (No.=855) (No.=449) (No.=393)

Penicillin 46 59 702 772

Cephalosporins2 - 0 0 0

Erythromycin 3 25 16 29

Spiramycin - - 8 28

Clindamycin 2 20 7 22

Fusidic acid 1 4 14 17

Chloramphenicol 2 2 - 4

Tetracycline 20 28 7 26

Trimetoprim-sulfonamides 4 1 - 0

Gentamicin - - - 1

1) No. = number of isolates2) Reported as beta-lactamase production3) The Norwegian study reports values for cephalexin, the Swedish for cefalotin




tant strains in their study were also resistant to ery-thromycin. This indicates that resistance genes to te-tracycline and macrolides may be harboured on thesame mobile element and co-selected for by eitherdrug.

StreptococciSpecific reports on canine or feline streptococci seemto be lacking. Streptococci are still uniformly suscep-tible to penicillins and cephalosporins. Acquired re-sistance to macrolides and lincosamides occurs inSweden, but the frequency is not known (unpubli-shed observations). As is the case in staphylococci,macrolide resistance in streptococci may be conferredby erm-genes with similar implications for interpre-tation of susceptibility tests and drug selection (14).

Gram-negative bacteriaEscherichia coliE. coli is inherently susceptible to, among others,aminopenicillins (ampicillin and amoxicillin), tri-methoprim-sulphonamides, tetracyclines, aminogly-cosides and fluoroquinolones. Acquired resistance toall mentioned antimicrobials has been reported.Multiresistant strains of E. coli were reported in theearly 1970s (15). The results of a study concerningfrequency of resistance of bacteria isolated fromSwedish dogs with urinary tract infection or pyomet-ra are shown in Table II. With the exception of tetra-cycline, the frequency of resistance in E. coli isolatedfrom urogenital tract of biches appears favourable.Similar data from Norway has not been found but itis reasonable to assume that the situation is compara-ble. Nonetheless, E. coli that are resistant to all anti-biotics routinely tested are occasionally isolated fromcanine samples at the National Veterinary Institute,Uppsala (unpublished observation).

Pasteurella spp.The gram-negative genus Pasteurella is unusual inthe sense that included species are inherently suscep-

tible to penicillin, although expected MIC values aresomewhat higher than those of susceptible gram-po-sitive bacteria. They are also inherently susceptible toother beta-lactams, penicillinase-stable penicillinsexcluded, and to all the groups active against gram-negative bacteria. They are resistant, or at best mo-derately susceptible, to most macrolides and lincosa-mides. Hirsh and co-workers report 100% suscepti-bility to most antimicrobials tested in a material in-cluding 61 isolates of Pasteurella spp. isolated fromdogs in California (16). No information on the situ-ation in Norway or Sweden has been found.Acquired resistance through production of beta-lac-tamases has been reported in Pasteurella spp. frombovines.

Bordetella bronchisepticaData on susceptibility of B. bronchiseptica fromdogs or cats is not available from Sweden or Norway.Reports from other countries on isolates from dogs(16) and cats (17) indicate a high frequency of resis-tance to aminopenicillins (>50%). A marked diffe-rence between results for ampicillin and calvulanatepotentiated amoxycillin was noted in both studies,indicating that part of the resistant isolates producedbeta-lactamases. A relatively high degree (>90%) ofsusceptibility to tetracyclines, fluoroquinolones,chloramphenicol and aminoglycosides was noted.

Nosocomial infectionsInfections contracted in a hospital environment arelikely to be caused by bacteria that are resistant tothe antibiotics used in the specific environment. Asan example, a study in a human hospital showed thatnot only the patient treated with ampicillin, but al-so other patients in the ward experienced a higherrisk of infections with ampicillin resistant bacteria(18). The epidemiology of canine nosocomial andcommunity acquired infections with Klebsiellapneumoniae have been described (19). Twenty-threeof 24 infected patients had received antibiotics prior

Table II. Resistance in percentage of isolates of E. coli from female dogs in Sweden (20)

Antimicrobial Break point Isolates from(microg/ml) urinary tract (No.=80) pyometra (No.=73)

Ampicillinin >16 10 6

Trimetoprim-sulfonamides >8/152 5 4

Enrofloxacin >0.5 4 0

Gentamicin >16 0 0

Tetracycline >4 - 59

Chloramphenicol >8 - 11

Nitrofurantoin >32 1 1




to the positive cultures. The author notes that re-commendations issued for control of similar infec-tions in humans seem applicable to veterinary hos-pitals.This includes reduced use of antibiotics prop-hylactically, hygienic measures and separation of sus-ceptible and infected patients.

Final commentsA rational selection of antimicrobials aiming at max-imum effect with minimum undesired side effects(including selection of resistance) depends on goodquality data on prevalence of resistance at regionaland national levels. It is therefore somewhat disap-pointing that so little data can be found. Such studi-es should be conducted at regular intervals and in-formation on negative trends should lead to reassess-ment of treatment preferences.

References1. Methods for dilution antimicrobial susceptibility

tests for bacteria that grow aerobically, M7-A4, ap-proved standard. Wayne, USA: National Committeefor Clinical Laboratory Standards, 1997.

2. Performance standards for antimicrobial disk sus-ceptibility tests M2-A6, approved standard. Wayne,USA: National Committee for Clinical LaboratoryStandards, 1997.

3. Performance standards for antimicrobial disk and di-lution susceptibility test for bacteria isolated fromanimals. Tentative standard. M31-T. Wayne, USA:National Committee for Clinical Laboratory Stan-dards, 1997.

4. Quinn PJ, Carter ME, Markey BK, Carter GR.Antimicrobial agents. In: Clinical veterinary micro-biology. 1st ed. London: Wolfe, 1994.

5. Shotts EB. Laboratory diagnosis of bacterial infec-tions. In: Greene CE, editor. Clinical microbiologyand infectious diseases of the dog and cat. First ed.Philadelphia: W.B. Saunders Company; 1984;121–9.

6. Prescott JF, Baggot JD, editors. Antimicrobial thera-py in veterinary medicine. 2nd ed. Ames: Iowa StateUniversity Press, 1993.

7. Holm B, Raue H, Bergström K, Petterson U, MörnerA. Antibiotic susceptibility of staphylococci isolatedin Swden from primary and recurring canine pyoder-ma. Pisa, Italy: 14th ESVD-ECVD AnnualCongress, 1997.

8. Kruse H, Hofshagen M, Thoresen SI, Bredal WP,Vollset I et al.. The antimicrobial susceptibility ofStaphylococcus species isolated from canine dermati-tis. Veterinary Research Communications 1996;20(3):205–14.

9. Hansson L, Sternberg S, Greko C. Antimicrobial sus-ceptibility in isolates from Swedish dogs – a retro-

spective study. Elsinore, Denmark: 4th InternationalMeeting on Bacterial epidemiological markers, 1997;144.

10. Piriz S, Valle J, Mateos EM, Fuente Rdl, Cid D et al.In vitro activity of fifteen antimicrobial agents againstmethicillin-resistant and methicillin-susceptible Sta-phylococcus intermedius. Journal of Veterinary Phar-macology and Therapeutics 1996;19(2):118–23.

11. Franklin A. Antibiotikaresistens hos stafylokockerökar – ny resistensmekanism diagnosticerad. SVAvet1992;No 1:4–7.

12. Eady EA, Ross JI, Tipper JL, Walters CE, Cove JH etal. Distribution of genes encoding erythromycin ri-bosomal methylases and an erythromycin effluxpump in epidemiologically distinct groups of staphy-lococci. Journal of Antimicrobial Chemotherapy1993;31:211–7.

13. Leclercq R, Courvalin P. Bacterial resistance to ma-crolide, lincosamide and streptogramin antibiotics bytarget modification. Antimicrobial Agents andChemotherapy 1991;35(7):1267–72.

14. Engel HWB, Soederman N, Rost JA, van Leewen J,van Embden JDA. Transferability of macrolide, lin-comycin and streptogramin resistances betweengroup A, B and D streptococci, Streptococcus pneu-moniae and Staphylococus aureus. Journal of bacte-riology 1980;142:407-13.

15. Hirsh DC. Multiple antimicrobial resistance inEscherichia coli isolated from the urine of dogs andcats with cystitis. Journal of the American VeterinaryMedical Association 1973;162(10): 885-7.

16. Hirsh DC, Jang SS. Antimicrobial susceptibility ofselected infectious bacterial agents obtained fromdogs. Journal of the American Animal HospitalAssociation 1994;30(5):487–94.

17. Speakman AJ, Binns SH, Dawson S, Hart CA,Gaskell RM. Antimicrobial susceptibility of Borde-tella bronchiseptica isolates from cats and a compari-son of the agar dilution and E-test methods. Veteri-nary Microbiology 1997;54(1):63-72.

18. Garber AM. A discrete-time model of the acquisitionof antibiotic-resistant infections in hospitalized pati-ents. Biometrics 1989;45:797–816.

19. Glickman LT. Veterinary nosocomial (hospital-acqu-ired) Klebsiella infections. Journal of the AmericanVeterinary Medical Association 1981; 179(12):1389-92.

20. Franklin A, Mörner AP. Antibiotic sensitivity of bac-terial isolates from urinary tract infections and metri-tis in dogs. Compendium of continuing education(suppl) 1996;18(2):96.



The prescription patterns of antibacterial drugs tocats and dogs in Sweden and Norway

IntroductionThe focus on veterinary drug statistics has until nowmainly been on usage of antibacterial drugs in foodproducing animals because of the fear of antibacteri-al resistance and its implication for human health.The major route of transmission of resistant micro-organisms from animals to man is thought to be thefood chain (1). However, small companion animalslive in close contact with humans and exchange ofresistant genes between pets and man cannot be ex-cluded. Information about the prescription patternsof antibacterials to companion animals is thereforeimportant, e.g. in the risk assessment of antibacteri-al drug use on the spread of bacterial resistance, aswell as in studies of pharmacovigilance in general.

AimThe aim of the present study is to compile the pre-scription patterns of antibacterial drugs to cats anddogs in Sweden and Norway during the 1990s.

Material and methodsWholesaler statistics from both countries were usedto monitor the sale of antibacterial drugs from 1990to 1997. Antibacterials for oral administration ap-proved for cats and/or dogs only were included. InSweden and Norway, a selection of human antibac-terial drugs approved also for cats and dogs are pre-scribed and sold by the pharmacies. However, salesof these drugs for use in cats and dogs cannot beidentified through the wholesaler statistics becausethe brand name does not include the term “vet.”.The use of such drugs in cats and dogs are thereforeincluded in the wholesaler statistics of human drugs.In Sweden, all veterinary prescriptions handled bythe pharmacies have been entered into a commondata base system since January 1996. From this database additional data were obtained from all veterina-ry prescriptions in Sweden in 1996 and 1997 on thenumber of prescriptions (i.e. “recipe” in Swedish),cost, and the number of packets to cats and dogs, re-spectively.The antibacterial drugs included in the study wereclassified according to the ATCvet classification sys-tem (2).

ResultsDuring the nineties, the number of antibacterialdrugs approved for cats and dogs only, and with“vet.” included in the brand name, increased inSweden. In 1990, seven preparations representing fi-ve active substances were approved for oral adminis-tration to cats and dogs. The corresponding figuresin 1997 were 15 and 11, respectively. In Norway, nosimilar trend was observed; eight preparations repre-senting eight active substances were approved duringthe same period.

Table I shows the total amount of antibacterialdrugs approved for oral administration in cats and/or dogs, sold by the wholesalers to pharmacies inSweden. An increase in the use of beta-lactam drugsduring the period was noted. This can partly be ex-plained by the approval in 1993 of amoxicillin incombination with clavulanic acid. However, the useof beta-lactam drugs was dominated by single sub-stance preparations of ampicillin and amoxicillin.

The amounts of sulfonamides used in combina-tion with trimethoprim and of the quinolones wereslightly increased during the study period. The useof lincosamides, licensed during the study period,increased sharply.

The corresponding figures in Norway are presen-ted in Table II. The two dominating pharmacologi-cal groups used during the study period were trimet-hoprim or baquiloprim in combination with sulfo-namides (QJ01E), and the lincosamides (QJ01F).The beta-lactam drugs were introduced in 1994 andthe sales figures of this group have since then incre-ased, while the use of lincosamides has decreased.

In small animal practise, the usage of drugs ap-proved for humans may, with regard to certaindrugs, be extensive. The vast majority of prescribedantibacterial drugs in Sweden in 1996 and 1997 forsystemic use in cats and dogs were approved for ve-terinary use. Eighty-eight percent of the packets ofantibacterial drugs prescribed for use in cats were ap-proved veterinary drugs. The corresponding figurefor dogs was 80%.

DiscussionSweden and Norway have the advantage of havingaccess to sale statistics of veterinary drugs from who-lesalers. This situation is unusual in most otherEuropean countries. In addition, detailed pharmacysale statistics have been available in Sweden since1996. This may be utilised to facilitate the interpre-

KRISTINA ODENSVIK, KARI GRAVEAND CHRISTINA GREKO


The prescription patterns of antibacterial drugs to cats and dogs in Sweden andNorway


tation of the wholesaler statistics. In the present stu-dy prescription data from Sweden, sorted accordingto animal species, i.e. cats and dogs, are included. Itis of great value is unable to study the prescriptionpattern of antibacterial drugs in one particular ani-mal species. This is important, not only in the sur-veillance of the usage of antibacterial drugs and ofbacterial resistance, but also in other areas where ex-posure data is needed, e.g. antiparasitic drugs, hor-mones, vaccines, etc.

Wholesaler statistics have certain limitations thatneed to be focused on. When a drug is authorised forboth veterinary and human use under the samebrand name, i.e. without the abbreviation “vet.”, theveterinary drug in question will be dispensed and re-gistered under the same article number as the hu-man approved drug, as the packets are identical. Theconsequence of this is that wholesaler statistics is notable to distinguish between drugs sold for humanand veterinary use. Fucidin tablets and oral solutionapproved in Sweden and Calcipen tablets and solu-tion approved in Norway are two examples of this.To be able to identify whether the drug in questionis used in humans or in veterinary patients it is ne-

cessary to look at each prescription. However, assoon as the name of the drug is followed by “vet.” oris otherwise uniquely identifiable, it also receives itsown article number and can easily be selected fromthe wholesaler statistics.

When discussing trends in the use of antibacterialdrugs in small companion animals it is also necessa-ry to know the approximate population size of theanimals of interest. In Sweden, the amount of catsand dogs has been relatively stable during the nine-ties. In 1990, the number of cats was 1.1 million, afigure that still seems to be accurate in 1998. Thenumber of dogs appears to have increased somewhatfrom 700 000 in 1990 to 800 000 in 1998 (3,4).Corresponding data from Norway is not available.Comparisons between the amounts used in Swedenand Norway can therefore not be made.

From the Swedish prescription data it was clearlyseen that the majority of the antibacterial drugs cho-sen by veterinarians was approved for veterinary use.However, the opposite could also be found as for ex-ample with the cephalosporins, because of lack ofapproved specialities for veterinary use in the begin-ning of the study period.

Table I. The amounts, in kg active substance, of oral antibacterial drugs for systemic use (QJ01) approved for use only incats and/or dogs, sold by wholesalers to pharmacies in Sweden between 1990 and 1996. The substances approved ascombination preparations in the ATCvet-group QJ01E are presented separately.

ATCvet Substance 1990 1992 1994 1996

QJ01A Tetracyclines 63 72 69 69QJ01C Beta-lactam drugs 724 821 1 373 1 182QJ01D Cephalosporins 0 0 0 0QJ01E Sulfonamides 56 61 79 103

Trimethoprim 11 12 16 21QJ01F Lincosamides 0 9 151 163QJ01M Quinolones 9 18 28 34

ACTvet Substance 1990 1992 1994 1996

QJ01A Tetracyclines 63 72 69 69QJ01C Betalactam drugs 724 821 1 373 1 182QJ01D Cephalosporins 0 0 0 0QJ01E Sulfonamides 56 61 79 103

Trimethoprim 11 12 16 21QJ01F Lincosamides 0 9 151 163QJ01M Quinolones 0 18 28 34

Table II. The amounts, in kg active substance, of oral antibacterial drugs for systemic use (QJ01) approved for use onlyin cats and/or dogs, sold by wholesalers to pharmacies in Norway between 1990 and 1996. The substances approved ascombination preparations in the ATCvet-group QJ01E are presented separately.

*Includes baquiloprim


The prescription patterns of antibacterial drugs to cats and dogs in Sweden andNorway


Within the ATCvet-group QJ, the beta-lactamdrugs (QJ01C) clearly dominated in Sweden as con-cerns oral antibiotics prescriptions to cats and dogs.However, this was not the situation in Norway, whe-re the beta-lactam drugs were approved for veterina-ry use for the first time in 1994. Instead the sulfo-namides group in combination with trimethoprimor baquiloprim (QJ01E) were the drugs of choicewhen prescribing an oral antibiotic to cats and dogs.

References1. Witte, W. Impact of antibiotic use in animal feeding

on resistance. Proceedings from: Antibiotic resistan-

ce: origins, evolution, selection and spread (CibaFoundation Symposium 207). Chichester: Whiley,1997:61-75.

2. Guidelines on ATCvet classification, 2nd edition,NLN publication No. 36, Uppsala 1995.

3. Moore A., Pet population in Europe. Kompendiumfrån Allmänt Veterinärmöte 1991, Sverige, 39-42.

4. Hedhammar Å. Personal communication 1998.

AcknowledgementApoteket AB, Sweden is acknowledged for providingsale statistics.

Antibakteriell terapi i veterinærmedisinen er hovedsa-kelig basert på anvendelse av legemidler som er utvi-klet for bruk i humanmedisinen. Bare et fåtall anti-bakterielle legemidler er utviklet spesifikt for veterin-ærmedisinsk bruk, og kun en liten andel av totalan-tallet antibakterielle legemidler er godkjent for bruktil hund og katt. Blant smådyrpraktiserende veteri-nærer brukes det imidlertid også en del preparatersom kun er godkjent til humanmedisinsk bruk.Generelt gjelder det at ingen av disse er førstevalg-spreparater ved empirisk terapi (behandling før detkausale agens er isolert og resistensbestemmelse fore-tatt). For øvrig er den farmakokinetiske dokumenta-sjonen for hund og katt enten mangelfull eller ikke-eksisterende når det gjelder de fleste av de preparatenesom kun er godkjent til humanmedisinsk bruk.

Denne presentasjonen omhandler de antibakteri-elle legemidlene som er godkjent for bruk til hundog katt i Sverige og Norge ifølge «FASS VET Läke-medel för veterinärmedicinskt bruk 1998» og«Felleskatalog over preparater i veterinærmedisinen1998-99».

Antibakteriell aktivitetIdeelt sett bør antibakterielle legemidler i terapeutis-ke konsentrasjoner være toksiske for den kausale mi-krorganismen og samtidig ha minimale negative ef-fekter på verten. Slik selektiv toksisitet er basert påforskjeller i biokjemiske reaksjoner mellom bakterie-cellene og vertsorganismens celler. Videre er det øn-

skelig at effektene på vertens normalflora begrenses,et forhold som best ivaretas ved å anvende så smal-spektret terapi som mulig.

Antibakterielle legemidler som inter-fererer med bakteriell celleveggsyntese(betalaktamantibiotika)Penicilliner: Amoksicillin, ampicillin, fenoksymetyl-penicillin, pivampicillin, prokainpenicillin.

Cefalosporiner: Cefadroksil, cefaleksin.Betalaktamasehemmere: Klavulansyre.Bakterienes cellevegg er bygget opp av peptidogly-

kan, en kjemisk forbindelse som ikke forekommer ieukaryote celler. Dette er bakgrunnen for den selek-tive toksisitet av betalaktamantibiotika. Etter tilheft-ning til bindingsseter (penicillinbindende proteiner)på bakterien, hemmer betalatamantibiotika celle-veggsyntesen ved å interferere med kryssbindingenav peptidkjeder i peptidoglykanmolekylet. Bakterie-cellen lyserer etter at en inhibitor av et autolytisk en-zym i celleveggen inaktiveres. Smalspektrede penicil-liner er hovedsakelig aktive mot grampositive bakte-rier (fenoksymetylpenicillin, prokainpenicillin),mens bredspektrede penicilliner er aktive både over-for grampositive og gramnegative bakterier (amoksi-cillin, ampicillin, pivampicillin). Ingen betalaktama-seresistente penicilliner er godkjent for bruk til hundog katt, men det finnes godkjent en kombinasjonmellom et bredspektret penicillin (amoksicillin) ogen betalaktamaseinhibitor (klavulansyre).

Cefaleksin og cefadroksil er syrestabile cefalospo-riner som er aktive overfor mange grampositive ognoen gramnegative bakterier. Betalaktamantibiotikaer baktericide.

Antibakterielle legemidler til hund og katt – farmakologi

KRISTIAN INGEBRIGTSENOCH LARS-ERIK APPELGREN




Antibakterielle legemidler som inter-fererer med folinsyresyntese (folinsyreantagonister)Sulfonamider: Sulfadiazin, sulfadimetoksin, sulfa-doksin, sulfametizol, sulfametoksypyridazin.

Bakviloprim, trimetoprim.Folinsyre er nødvendig for syntese av DNA- og

RNA-prekursorer både hos bakterier og pattedyr.Bakterier er avhengige av egensyntese av folinsyre,mens pattedyr er obligat avhengige av opptak av pre-formert folinsyre fra føden. Denne forskjellen utnyt-tes for selektiv toksisitet. Sulfonamider er derivaterav sulfanilamid, en strukturanalog av p-aminoben-zosyre (PABA) som er utgangspunktet for syntese avfolinsyre hos bakterier. Sulfonamidene konkurrerermed PABA om et enzym som er involvert i folinsy-resyntesen, dihydropteroatsyntetase. Sulfonamideneer bredspektrede og bakteriostatiske, og effekten eravhengig av at vertsorganismens immunapparat fun-gerer adekvat.

For å være aktiv som kofaktor i syntesen av DNA-og RNA-prekursorer, må folinsyre reduseres til tetra-hydrofolinsyre. Denne omdannelsesvei er tilsynela-tende identisk hos bakterier og pattedyrceller. Hosbakterier har imidlertid ett av nøkkelenzymene idenne reduksjonsprosessen, dihydrofolatreduktase,høyere affinitet for folinsyreantagonistene trimeto-prim og bakviloprim enn for dihydrofolinsyre, sam-menliknet med det tilsvarende enzymet i pattedyr-cellen. Således inhiberer disse forbindelsene bakteri-evekst ved å konkurrere med folinsyre om det redu-serende enzymet. Bakviloprim og trimetoprim erbredspektrede og bakteriostatiske.

Fordi sulfonamidene og folinsyreantagonistenebakviloprim og trimetoprim påvirker to trinn i sam-me metabolismevei, oppnås en synergistisk virkningved kombinasjonsbehandling, og effekten kan værebaktericid.

Antibakterielle legemidler som påvirkertopoisomerase II (DNA-gyrase)Fluorsubstituerte kinoloner: Enrofloksasin.

Initiering av DNA-syntese beror på aktivering avet enzym (topoisomerase II; DNA-gyrase) som fo-rårsaker lokal transformering av DNA fra positiv tilnegativ «supercoil», noe som er nødvendig for trans-kripsjon og replikasjon. Denne prosessen er prinsipi-elt identisk i bakterier og pattedyrceller. Det bakteri-elle enzymet er imidlertid strukturelt forskjellig fradet mammalske. Selv om den presise virkningsme-kanismen er uklar, inhiberer kinolonene selektivt detbakterielle enzymet og har bredspektret baktericideffekt.

Antibakterielle legemidler som påvirkerbakteriell proteinsyntese

Dihydrostreptomycin, doksycyklin, fusidinsyre, gen-tamicin, klindamycin, kloramfenikol, linkomycin,neomycin, oksytetracyklin, spiramycin, tylosin.

Ribosomene er cytoplasmatiske nukleoproteinersom sammen med messenger-RNA utgjør de grunn-leggende enhetene for proteinsyntese. Det bakteriel-le ribosomet består av en 50S- og en 30S-underen-het, mens pattedyrcellenes ribosomer er sammensattav en 60S- og en 40S-underenhet. Denne forskjelleni ribosomstruktur er grunnlaget for selektiv toksisitetfor en rekke antibakterielle legemidler. Ulike trinn iproteinsyntesen kan påvirkes av antibakterielle mid-ler. Eksempler: Konkurranse med transfer-RNA fortilhefting til ribosomet (oksytetracyklin, doksycy-klin), unormal codon-: anticodongjenkjennelse(dihydrostreptomycin, gentamycin, neomycin) oginhibering av peptidkjedens translokasjon (fusidin-syre, spiramycin). Den antibakterielle effekten kanvære baktericid (dihydrostreptomycin, gentamicin)eller bakteriostatisk (oksytetracyklin, doksycyklin,linkomycin, klindamycin, kloramfenikol, spiramy-cin, tylosin).

Andre antibakterielle legemidlerMetronidazol er et nitroimidazol som hemmer syn-tesen av celleveggskomponenter, og har baktericideffekt overfor et bredt spektrum av anaerobe bakte-rier.

Bacitracin er baktericid for følsomme organismer.Virkningsmekanismen er ikke fullstendig klarlagt,men antas å innebære interferens med bakteriell nu-kleinsyresyntese. I tillegg til effekt mot Trichomonasspp og visse amøbearter virker bacitracin baktericidpå en rekke obligat anarobe bakteriespecies.

FarmakokinetikkForutsetningen for rasjonell antimikrobiell terapi erat det oppnås en tilstrekkelig høy plasmakonsentra-sjon. Denne bør minst være det dobbelte av MIC-verdien for den invaderende mikroorganismen, oghelst 5–6 ganger høyere enn MIC-verdien for defleste antimikrobielle midler. For baktericide sub-stanser opprettholdes ikke alltid MIC-verdien i plas-ma, men til tross for dette kan det terapeutiske re-sultatet bli tilfredsstillende. Den såkalte postantibio-tiske effekten antas å være årsaken til dette fenome-net. Kunnskap om basale farmakokinetiske egenska-per hos ulike antimikrobielle legemidler er essensieltfor å kunne forutsi terapeutiske plasmakonsentrasjo-ner. Ofte er det ulikheter mellom dyrearter når detgjelder farmakokinetiske data, men dessverre finnes




ikke alltid opplysninger om dette i den vitenskapeli-ge litteraturen. Når det gjelder antimikrobielle mid-lers farmakokinetikk hos hund og katt, finnes ikkealltid tilgjengelige data. Bedømt ut fra de doserings-anvisninger som angis i håndbøker, forutsettes detimidlertid at begge arter behøver likeartede dose-ringsregimer av antimikrobielle preparater. Noenunntak finnes dog tilgjengelige i litteraturen.Ampicillin og kloramfenikol kan tjene som eksem-pler.

For ampicillin angis tilsynelatende distribusjons-volum (Vd) å være 0,3 L/kg hos hund og 0,167 L/kghos katt. Plasmahalveringstid (t1/2) angis å være 45-80 min hos hund og katt. Clearance bør da ligge på0,14 L/kg hos hund og 0,08 L/kg hos katt. Til trossfor kattens lavere clearance er doseringsanbefalinge-ne for subkutan injeksjon av et depotpreparat 20mg/kg/dag til katt, mens bare 15 mg/kg/dag anbefa-les til hund (1). I FASS VET 1998 angis imidlertidingen forskjell mellom hund og katt for oral dose-ring av ampicillin.

For kloramfenikol angis Vd å være 1,8 L/kg forhund og 2,4 L/kg hos katt. T1/2 angis å være 1-1,5time hos hund og 4-5 timer hos katt (2). Clearancebør altså være betydelig lavere hos katt enn hoshund. Dette gjenspeiles i doseringsanbefalingene.Anbefalt dose til katt er bare halvparten (25 mg/kg1-2 ggr/dag) av dosen til hund (50 mg/kg 1-2ggr/dag).

BetalaktamantibiotikaAmoksicillin er godkjent for bruk til hund og kattformulert både for oral (S,N) og parenteral (N)bruk. I Sverige er den parenterale formuleringengodkjent til hund. Amoksicillin er syrestabilt, og et-ter oral administrasjon anses absorbsjonen å værebedre enn for ampicillin. Samtidig fødeinntak erangitt å påvirke biotilgjengeligheten i relativt litengrad. Maksimal plasmakonsentrasjon oppnås etter 2timer hos hund og katt. Plasmaproteinbinding hoshund er ca. 13%. Passasjen over blod-hjernebarrie-ren anses for å være dårlig, men øker ved inflam-masjon av meningene. Vd hos hund er angitt til 0,2L/kg og clearance til 1,9 ml/kg/min. T1/2 hos hundog katt er ca. 1 time. Ekskresjonen skjer hovedsake-lig over nyrene ved tubulær sekresjon av uomdannetamoksicillin.

Ampicillin er godkjent til hund og katt i form avpreparater til injeksjon (N) og peroral administrasjon(S). Ampicillin er i likhet med amoksicillin syrestabilt,men biotilgjengeligheten hos enmagede er dårligere,og samtidig fødeinntak påvirker biotilgjengeligheten istørre grad. Maksimal plasmakonsentrasjon oppnåsetter ca. 2 timer hos både hund og katt. Plasmaprote-inbinding er angitt til ca. 20%. Passasjen over blod-

hjernebarrieren anses for å være dårlig, men øker vedmeningitt. Vd er angitt til 0,3 L/kg hos hund og0,167 L/kg hos katt. T1/2 hos hund og katt er ca. 1 ti-me. Ekskresjonen skjer hovedsakelig over nyrene avumetabolisert ampicillin.

Pivampicillin er en ampicillinester som er god-kjent for oral administrasjon (N) til hund. Det er an-gitt at esteren absorberes mer fullstendig enn ampi-cillin og at den gir høyere plasmakonsentrasjonerenn etter administrasjon av en ekvimolar dose ampi-cillin. Videre hevdes det at påvirkningen på tarmensnormalflora er minimal fordi pivampicillin er inak-tivt, og aktivt ampicillin først frigis etter hydrolyse itarmmucosa.

Fenoksymetylpenicillin (penicillin V) er godkjent tilhund og katt i form av preparater til oral adminis-trasjon (S,N). Fenoksymetylpenicillin er syrestabiltog gir maksimal plasmakonsentrasjon ca. 1 time et-ter administrasjon. Samtidig fødeinntak nedsetterabsorbsjonen. Plasmaproteinbinding er ca. 60%.Passasje over blod-hjernebarrieren skjer i svært litengrad, unntatt ved meningitt. T1/2 er <1 time hosbegge arter. Ekskresjonen skjer hovedsakelig over ny-rene i umetabolisert form.

Prokainpenicillin er godkjent for parenteral bruktil hund og katt (S,N), og er et tungt løselig salthvorfra benzylpenicillin (penicillin G) frigis lang-somt. Formuleringen inebærer at halveringstiden forabsorbsjon fra injeksjonsdepotet er avgjørende foropprettholdelsen av plasmakonsentrasjonen. Maksi-mal serumkonsentrasjon er betydelig lavere enn pa-renteralt administrert vannløselig benzylpenicillin iekvimolare doser, men serumkonsentrasjonen opp-rettholdes i lengre tid. Plasmaproteinbinding er an-gitt til ca. 50% hos de fleste arter.

Passasjen av benzylpenicillin over blod-hjernebar-rieren er dårlig, men øker ved meningitt.

Ekskresjonen skjer over nyrene ved glomerulær fil-trasjon og aktiv tubulær sekresjon i form av uforan-dret benzylpenicillin, og t1/2 er 1/2-1 time hos bådehund og katt. Probenecid konkurrerer med de tubu-lære transportsystemene og kan derved forlenge hal-veringstiden.

Klavulansyre er godkjent til hund og katt i orale(S,N) og injektabile (S) kombinasjonspreparatersammen med amoksicillin. Klavulansyre inhibererflere betalaktamaser som forekommer hos gramne-gative bakterier og stafylokokker og kan derved be-skytte betalaktamantibiotika mot nedbrytning. I lik-het med amoksicillin er klavulansyre syrestabil, ab-sorberes raskt etter oral administrasjon og distribue-res til de fleste vev bortsett fra CNS. Maksimal se-rumkonsentrasjon oppnås etter 1 time hos hund og1/2 time hos katt. Vd hos hund er angitt til 0,32L/kg. Plasmaproteinbinding er ca. 13% hos hund.




T1/2 er ca. 1 time både hos hund og katt. Klavulan-syre metaboliseres for en stor grad hos hund.Hvorvidt hovedmetabolitten har betalak-tamaseinhiberende effekt er uklart. Det skjer imid-lertid også ekskresjon via nyrene av umetabolisertklavulansyre, og urinkonsentrasjonen anses for å væ-re høy.

Cefadroksil er et betalaktamaseresistent og syre-stabilt cefalosporin som er godkjent for oral admi-nistrasjon (S) til hund og katt. Absorbsjonen influe-res ikke vesentlig ved tilstedeværelse av føde.Maksimal plasmakonsentrasjon oppnås etter 1-3 ti-mer hos begge arter. Plasmaproteinbindingen er ca.20% hos hund, og t1/2 er angitt å være ca. 2 timerhos hund og ca. 3 timer hos katt.

Mer enn 50% av en oralt administrert dose ut-skilles via urinen i uforandret aktiv form. Ekskresjo-nen skjer ved både glomerulær filtrasjon og tubulærsekresjon.

Cefaleksin er et betalaktemaseresistent og syresta-bilt cefalosporin som i likhet med ovenstående ergodkjent for oral administrasjon (S) til hund og katt.Biotilgjengeligheten er angitt til ca. 75% etter oraladministrasjon. Maksimal plasmakonsentrasjon opp-nås 2-3 timer etter oral administrasjon hos begge ar-ter. T1/2 er angitt til 1-3 timer for begge arter. Ekskre-sjonen skjer hovedsakelig over nyrene i uforandretform.

SulfonamiderSulfadiazin inngår sammen med trimetoprim ikombinasjonspreparater formulert til oral adminis-trasjon (S,N), og er godkjent til hund og katt.Sulfadiazin absorberes godt etter oral administra-sjon, og maksimal plasmakonsentrasjon oppnås etter1-4 timer. Ved meningitt kan det oppnås nivåer i ce-rebrospinalvæske som utgjør ca. 50% av plasmakon-sentrasjonen. Sulfadiazin passerer placenta og distri-bueres til melk. Vd og t1/2 hos hund er angitt tilhenholdsvis 1,02 L/kg og ca. 10 timer. Metabolismeskjer primært i lever og innbefatter hovedsakelig ace-tylering og konjugering med glukuronsyre. Ekskre-sjon av uendret sulfonamid og metabolitter skjer vedglomerulær filtrasjon og tubulær sekresjon.

Sulfadimetoksin inngår i et kombinasjonspreparatsammen med bakviloprim, og er godkjent for oraladministrasjon til hund (N). Absorbsjonen angis åvære god etter oral administrasjon, og sulfadimetok-sin distribueres til de fleste vev. Hos de fleste arter erplasmaproteinbinding angitt å være høy. Ekskresjo-nen hos hund er angitt å skje hovedsakelig via nyre-ne av uendret sulfonamid. T1/2 er >10 timer hos defleste arter.

Sulfadoksin inngår i kombinasjonspreparater sam-men med trimetoprim, og ett injiserbart preparat(N) er godkjent for bruk til hund.

De ulike sulfonamidene og trimetoprim har fors-kjellige farmakokinetiske egenskaper, og det er van-skelig å optimalisere det relative forholdet mellom tri-metoprim og sulfonamidkomponenten i kombina-sjonspreparatene. Dette forholdet er en vesentlig årsaktil at de anbefalte doseringsregimer varierer sterkt.

Sulfametizol er godkjent til hund og katt for oraladministrasjon (N). Det er angitt at absorbsjonen errask og nærmest fullstendig, og at t1/2 er 2-3 timer.Videre angis det at ca. 90% utskilles uomdannet vianyrene.

Sulfametoksypyridazin er godkjent til hund og kattfor oral administrasjon (N). Det angis rask absorb-sjon og at t1/2 er 1-2 dager. Ekskresjonen skjer ho-vedsakelig via nyrene.

Trimetoprim og bakviloprimBakviloprim inngår i et kombinasjonspreparat sam-men med sulfadimetoksin, og er godkjent for oral ad-ministrasjon til hund (N). (Se også «Sulfonamider»).

Trimetoprim inngår i kombinasjonspreparatermed sulfonamider (se disse) og er godkjent for oraladministrasjon til hund og katt (S,N) og for paren-teral administrasjon til hund (N). Trimetoprim ab-sorberes godt etter oral administrasjon, og maksi-mum plasmakonsentrasjon oppnås etter 1-4 timer.Legemidlet distribueres til de fleste vev, dog i sværtliten grad til CNS. Ved meningitis er det imidlertidangitt at det oppnås en konsentrasjon i CSF som kanutgjøre ca. 50% av plasmakonsentrasjonen. Trimeto-prim passerer placenta og distribueres til melk.

Hos hund er Vd angitt til 1,49 L/kg og t1/2 til ca.2,5 timer. Ekskresjon av uendret legemiddel samtmetabolitter skjer ved glomerulær filtrasjon og tubu-lær sekresjon. (Se også «Sulfonamider»).

KinolonantibiotikaEnrofloksasin er godkjent for oral (N,S) og paren-

teral (N,S) administrasjon til hund og katt. Enro-floksasin er et fluorsubstituert kinolonderivat somabsorberes raskt etter oral administrasjon. Maksimalserumkonsentrasjon hos hund og katt oppnås i løpetav ca. 2 timer. Tilstedeværelse av føde i ventrikkelenangis å kunne nedsette absorbsjonshastigheten, menikke absorbsjonsgraden. Vevskonsenterasjonene erofte høyere enn plasmakonsentrasjonen. Enrofloksa-sin passerer blod-hjernebarrieren. Plasmaproteinbin-ding er angitt til ca. 14% hos hund og ca. 8% hoskatt. Clearance er ca. 9 ml/min/kg hos hund, og t1/2er både hos katt og hund 3-4 timer. Ekskresjonenskjer via urin (ca. 25%) og via feces (ca. 75%). Ca.60% utskilles uendret, resten i form av metabolitter.




TetracyklinerDoksycyklin inngår i preparater som er godkjent fororal bruk til hund og katt (S,N). Doksycyklin angiså ha høy biotilgjengelighet etter oral administrasjontil hund og katt, og maksimal plasmakonsentrasjonoppnås etter ca. 4 timer hos begge arter. Absorbsjo-nen synes å være mindre påvirkbar av tilstedeværelseav fôr enn hva som gjelder for oksytetracyklin. Dok-sycyklin er mer lipidløselig enn oksytetracyklin ogangis å ha bedre distribusjonsegenskaper enn sist-nevnte. Plasmaproteinbinding er angitt til 75-85%hos hund. Vd, clearance og t1/2 hos hund er angitttil henholdsvis 1,5 L/kg, 1,7 ml/kg/min og 10 timer.

Doksycyklin utskilles vesentlig via feces i inaktivform. Det er angitt at ca. 75% utskilles på dennemåten hos hund, og at renal ekskresjon kun utgjørca. 25%. Videre er det angitt at utskillelsen via fecesøker ved nedsatt nyrefunksjon.

Oksytetracyklin inngår i preparater som er god-kjent for oral bruk til hund og katt (S,N). Oksytet-racyklin angis å ha en biotilgjengelighet fra 60-80%etter oral administrasjon til fastende dyr.Tilstedeværelse av fôr kan føre til betydelig reduk-sjon av biotilgjengeligheten. Oksytetracyklin distri-bueres til de fleste vev, passerer placenta og går overi melk. Terapeutiske nivåer oppnås ikke i CNS. Vdfor hund og katt angis til ca. 2,1 L/kg. Graden avplasmaproteinbinding kan nå opp til 50%. Oksytet-racyklin elimineres uforandret vesentlig via glomeru-lær filtrasjon og t1/2 er 4-6 timer hos begge arter.

Makrolider og karbohydratantibiotikaKlindamycin er registret for oral administrasjon tilhund og katt (S). Absorbsjonen angis å skje raskt ognesten fullstendig hos hund, endog ved tilstedevæ-relse av fôr. Maksimal plasmakonsentrasjon oppnåsetter ca. 1 time, og t1/2 hos hund er angitt til 3-5 ti-mer etter oral administrasjon. Ekskresjonen av uend-ret forbindelse skjer hovedsakelig via galle og feces,men en viss fraksjon utskilles også via urin.

Linkomycin er registret for oral administrasjon tilhund og katt (N). T1/2 hos hund og katt er angitt til3-4 timer. Ekskresjonen skjer via galle, feces og urinav uendret forbindelse og metabolitter.

Spiramycin er registret for oral administrasjon tilhund og katt (N). Spiramycin er angitt å ha rask ab-sorbsjon og god vevsdistribusjon. Videre angis det atekskresjon av uendret morsubstans og metabolittervesentlig skjer via galle.

Tylosin er registret for parenteral administrasjon tilhund og katt (S). Vd er angitt til 1,7 L/kg og t1/2 tilca. 1 timer både hos hund og katt. Ekskresjonenskjer hovedsakelig via galle i uendret form.

AminoglykosiderDihydrostreptomycin inngår i injeksjonspreparatersammen med prokainpenicillin, og er godkjent tilhund og katt (S,N). Gentamicin er godkjent til hundog katt (S) formulert som injeksjonspreparat og kremfor dematologisk bruk. Absorbsjonen etter topisk ap-plikasjon er minimal. Etter intramuskulær injeksjonabsorberes aminoglykosidene raskt, og maksimal plas-makonsentrasjon oppnås etter ca. 1 time. Distribusjo-nen er i det alt vesentlige begrenset til ekstracellulær-væsken. I visse organer som nyrer og indre øre oppnåshøye konsentrasjoner. Graden av plasmaproteinbin-ding er angitt å være <20-35%. Hos hund og katt erVd angitt til 0,15-0,30 L/kg, og t1/2 er angitt til 1-2timer hos begge arter. Aminoglykosidene elimineresoverveiende umetabolisert ved glomerulær filtrasjon.

Andre antibakterielle midlerKloramfenikol er godkjent til hund og katt formulertsom øyedråper (S,N) og øyesalve (N).Fucidinsyre er godkjent til hund og katt formulertfor dermatologisk bruk (S,N). Fucidinsyre inngårogså i godkjente øye- (N) og øredråper (S,N) samt iøyesalve (S). Ett preparat formulert til oral adminis-trasjon (S) er godkjent. Fucidinsyrens distribusjons-egenskaper synes å være særegne, og det angis at sub-stansen kan penetrere vev som ikke nås i tilstrekkeligmengde av andre antibiotika.

Metronidazol er godkjent til hund og katt formu-lert som preparat til oral administrasjon (N).Metronidazol angis å ha god, men sterkt varierendebiotilgjengelighet (50 og 100%) hos hund etter oraladministrasjon. Det angis at absorbsjonen hos hundbedres ved tilstedeværelse av fôr. Eliminasjonen skjervia urin og feces av morsubstans og metabolitter.T1/2 hos hund er angitt til ca. 5 timer.

Referanser1. Bishop Y. The Veterinary formulary, 4. ed. London:

Pharmaceutical Press, 1998.2. Plumb DC. Veterinary Drug Handbook 1995. Ames:

Iowa state University Press, 1995.3. FASS VET 98.4. Felleskatalog over preparater i veterinærmedisinen,

1998–99.




Prinsipper for antibakteriell behandling ihumanmedisin

Forskrivningen av antibakterielle midler til syste-misk bruk (J 01) i Norge har vist en liten nedgangfra 1993 til 1997 (Tabell I) (1). Det har vært en ned-gang i forskrivningen av tetracykliner og sulfonami-der, mens forskrivning av penicilliner har gått noeopp. Det har også vært en svak økning i forskriv-ningen av fluorokinoloner. Forskrivning av andrebetalaktamantibiotika enn penicilliner, samt makro-lider har holdt seg noenlunde konstant i dette tids-rommet.

Den globale økningen i antibiotikaresistens girgrunn til stor bekymring blant helsepersonell, leg-folk og politiske myndigheter (2,3). Deler av denneøkningen i resistens kommer av ukritisk bruk samtoverforbruk, særlig av bredspektrede midler (4–6).Dette er blitt et stort problem, særlig i Øst- og Sør-Europa, mens det er et relativt sett lite problem i denordiske land. De nordiske land har et lavt forbrukav antibiotika, mindre enn halvparten av forbruket iSør-Europa og USA (4). Åttifem prosent av all anti-biotika i Norge forskrives i allmennpraksis, og avdette forskrives 75% for luftveisinfeksjoner (7).

På den humanmedisinske siden er det nå viktige-re enn noensinne at man holder på skandinaviskebehandlingstradisjoner, og ikke adapterer utenlands-ke tradisjoner ukritisk. Man bør i tillegg til effekt og-så tenke økologi når man velger antibiotikum (8).Mange fagmiljøer, særlig ved sykehus, har derfor ut-arbeidet egne retningslinjer for bruk av antibiotika(9–11). Norsk legemiddelhåndbok for helseperso-nell gir også retningslinjer for fornuftig bruk av an-

tibiotika ved forskjellige infeksjonstyper (12). I till-egg er det under utarbeidelse to veiledere fra Statenshelsetilsyn om antibiotikabehandling på sykehus ogi allmennpraksis (Elisabeth von der Lippe, DagBerild, personlig meddelelse).

Generelle prinsipper for optimalbruk av antibakterielle midlerDe følgende seks «kjøreregler» for fornuftig antibio-tikabruk er hentet fra Jensenius et al. (9). Prin-sippene gjelder først og fremt infeksjoner hos perso-ner med normalt immunforsvar utenfor sykehus. Deer basert på de infeksjoner og behandlingsalternati-ver som er mest alminnelige i humanmedisin, og deter ikke tatt hensyn til infeksjonstyper og behand-lingsbehov innenfor veterinærmedisin.

Kjøreregel 1: Nøye klinisk vurderingVirusinfeksjoner er den vanligste årsak til feber uten-for sykehus. Unøyaktig og manglende diagnostikkog manglende muligheter til hyppig oppfølging eren av de viktigst grunnene til at norske leger «garde-rer» seg med antibiotikabehandling hvis det er tvilom en bakteriell infeksjon hos en febril pasient.Mange lette infeksjoner som otitter, sinusitter ogcystitter helbredes ofte spontant, uten antibiotika.Man kan se pasienten an i ett til to døgn, men gidem mulighet for rask konsultasjon hvis tilstandenskulle forverres. Tonsillitter forårsaket av gruppe A-streptokokker skal alltid behandles. Gruppe A-strep-tokokker har fremdeles full følsomhet for penicillin. Akutt bronkitt og sår hals er en virusinfeksjon inntildet motsatte er bevist, og skal ikke behandles medantibiotika empirisk.

GRO RAMSTEN WESENBERG

1993 1994 1995 1996 1997

Antibakterielle midler (J 01) 16,2 15,4 15,6 14,5 14,8

Spesifikke antibakterielle grupper:

Tetracykliner 4,78 4,32 4,14 3,66 3,55Betalaktamer, penicilliner 7,20 7,02 7,32 7,03 7,45Andre betalaktamer 0,39 0,39 0,4 0,4 0,38Sulfonamider og trimetoprim 1,96 1,88 1,79 1,58 1,45Makrolider og linkosamider 1,6 1,46 1,58 1,51 1,58Aminoglykosider 0,05 0,05 0,05 0,05 0,05Kinoloner 0,2 0,22 0,25 0,26 0,27

Tabell I: Forbruk av antibakterielle midler til systemiske bruk i Norge 1993–1997 angitt i DDD/1000 innbyggere/døgn(Ref 1)


Prinsipper for antibakteriell behandling i humanmedisin

Kjøreregel 2: Optimal prøvetakingRiktig bakteriologisk prøvetaking med gode kliniskeopplysninger er en forutsetning for å kunne foreta etskreddersydd terapivalg. I allmennpraksis er det og-så andre tester (hurtigtester, CRP) som kan brukessom screening ved mistanke om bakteriell infeksjon.Man kan lempe litt på kravene til bakteriologisk prø-ve ved ukompliserte infeksjoner som for eksempelkonjunktivitt, sinusitt, bronkitt og cystitt hos yngre,ikke-gravide kvinner.

Kjøreregel 3: Optimal empirisk behandlingSelv om man ideelt sett bør vente på svarene fra denbakteriologiske prøven før antibiotikabehandlingsettes inn, er dette ofte upraktisk. Pasientens symp-tomer kan også kreve at behandling innsettes innenet døgn. Forutsatt at pasienten ikke er svært all-mennpåvirket og alvorlig syk, bør man starte be-handlingen smalspektret. Ved luftveisinfeksjoner er-vervet utenfor sykehus bør penicilliner fremdeles væ-re førstevalg, ikke makrolider eller tetracykliner.

Kjøreregel 4:. Tidlig seponeringDersom infeksjonsmistanken ikke kan bekreftes mi-krobiologisk eller sannsynliggjøres på annen måte,bør antibiotika seponeres så tidlig som mulig, i allefall etter tre døgn. Dette forutsetter at den klinisketilstanden er rimelig stabil.

Kjøreregel 5: Smalspektret behandlingNår svaret fra mikrobiologisk laboratorium forelig-ger, bør man helst skifte til et smalspektret, lite tok-sisk og baktericid preparat.

Følgende strategi anbefales:1. Såfremt et penicillin er virksomt, vil dette i de

flest tilfeller være «drug of choice». Dette er godtkjente preparater, de er baktericide, lite toksiske,har velkjent bivirkningsprofil og få økologiskeskadevirkninger.

2. Dersom penicilliner ikke er virksomme eller vedpenicillinoverfølsomhet, må man bruke andrepreparater. Ved grampositive infeksjoner er mak-rolider, førstegenerasjons cefalosporiner, ellerklindamycin alternativer. Ved gramnegative infeksjoner kan man velgeblant cefalosporiner, aztreonam, trimetoprim-sulfametoksazol eller aminoglykosider. Amino-glykosider og aztreonam finnes bare for parente-ral behandling og krever innleggelse i sykehus.

Kommentarer1. Cefalosporiner bør ikke brukes ved Type I-aller-

gi for penicillin på grunn av fare for kryssallergi.

2. Glykopeptider og aminoglykosider kan bare ut-leveres til sykehus eller etter resept fra sykehus.Dette er gjort delvis av sikkerhetsgrunner – ami-noglykosider er potensielt meget toksiske – del-vis for å for å begrense faren for resistensutvik-ling (se også senere).

3. Fluorokinoloner og karbapenemer bør bare bru-kes på spesielle indikasjoner (se senere).

Kjøreregel 6: Optimal behandlingslengdeVed dokumentert alvorlig infeksjon bør antibiotikaikke seponeres for tidlig. Da unngår man residiv medmindre følsomme subpopulasjoner av bakterier. Hverinfeksjonstype har sin optimale behandlingstid. Visseinfeksjoner som cystitter og akutt gonoré kan be-handles meget kort. Noen infeksjonstyper, for eksem-pel artritter, osteomyelitter og endokarditter, kreverbetydelig lengre behandlingstid, ofte flere uker. Dissekrever sykehusinnleggelse for parenteral behandling. Ved en rekke ukompliserte bakterielle infeksjoner iallmennpraksis anbefales nå kurer mellom tre og femdager.

Kommentarer til noen antibakte-rielle midler godkjent i NorgeVanlig penicillinBør være førstevalg ved mange vanlige bakterielle in-feksjoner i Norge, spesielt luftveisinfeksjoner oghudinfeksjoner forårsaket av streptokokker. Frekven-sen av betalaktamase-produserende Hemophilus in-fluenzae ligger i Norge på mellom 5 og 15%, av-hengig av årstid (13,14).

Penicillinasestabile penicillinerI Norge er nærmere 80% av de gule stafylokokkenepenicillinresistente på grunn av produksjon av beta-laktamaser (13). Penicillinase-stabile penicilliner(kloksacillin/dikloksacillin) har også effekt på peni-cillinaseproduserende gule og hvite stafylokokker(ikke de meticillinresistente). De har forholdsvis fåøkologiske bivirkninger og er et godt førstehånds-preparat ved stafylokokkinfeksjoner, særlig der detikke foreligger resultat av resistensbestemmelse.

CefalosporinerAnnen- og tredjegenerasjons cefalosporiner brukesmye i utlandet, både peroralt og parenteralt. Dettehar gitt negative økologiske konsekvenser. Utstraktbruk av cefalosporiner fører til seleksjon av naturligresistente mikrober som enterokokker, meticillinre-sistente stafylokokker (MRSA), Listeria og Candida.I tillegg vil enkelte gramnegative mikrober utvikleresistens under pågående behandling, for eksempelEnterobacter cloacae, Citrobacter freudii.




Tredjegenerasjons cefalosporiner er meget verdi-fulle medikamenter i behandling av alvorlig syke pa-sienter, men deres økologiske bivirkninger er sto-re,og de må kun brukes på strenge indikasjoner. INorge har man fra myndighetenes side i samråd medfagmiljøet, gjort en antibiotikapolitisk beslutningom at tredjegenerasjons perorale cefalosporiner ikkeskal godkjennes ved milde til moderate infeksjoner iluftveiene eller hud- og bløtdeler.

KarbapenemerDisse er meget bredspektrede. Utstrakt bruk medfø-rer fare for superinfeksjoner med naturlig karbape-nemresistente mikrober som Stetrophomonas mal-tophilia, Aeromonas spp, Enterococcus faecium,MRSA og Candida. I tillegg kan aerobe gramnegati-ve stavbakterier som Pseudomonas aeruginosa erver-ve karbapenemresistens. Karbapenemer bør derforreserveres til følgende verifiserte infeksjoner: Alvor-lige infeksjoner med Enterobacter spp, Serratia spp,og Pseudomonas aeruginosa (sammen med et annetspesifikt anti-pseudomonaspreparat). De bør bareunntaksvis brukes ved empirisk behandling.

Karbapenemer kan bare utleveres til sykehus.

TetracyklinerTetracykliner bør kun brukes ved enkelte spesifiserte in-feksjoner som for eksempel infeksjoner forårsaket avMycoplasma pneumoniae, Chlamydia eller Listeria, pågrunn av mange uønskede økologiske bivirkninger.Tetracykliner har evnen til å overføre plasmidmediert re-sistens slik at resultatet kan bli multiresistente stammer.

MakroliderPå grunn av økt forbruk i Europa er makrolidresi-stens blitt et stort problem, ikke minst i Mellom- ogSør-Europa. Resistens ses særlig hos gule stafylokok-ker, pneumokokker og gruppe A-streptokokker. ISør-Sverige og Finland er også makrolidresistens for-holdsvis vanlig (13-30%) hos gruppe A-streptokok-ker. I Finland ble den nasjonale politikken med hen-syn til ambulant behandling med antibiotika endreti begynnelsen av 1990-årene. Som et resultat sankforbruket av erytromycin fra 2,40 DDD/1 000 inn-byggere i 1991 til 1,38 DDD/1 000 innbyggere i1992, og erytromycinresistensen hos gruppe A-streptokokker sank fra 16,5% i 1992 til 8,5% i 1996(15). Makrolider bør ikke være førstevalg ved luft-veisinfeksjoner.

KlindamycinKlindamycin har god effekt mot stafylokokker,streptokokker og anaerober, men er et annenhånds-middel på grunn av faren for antibiotikaindusert di-aré/psudomembranøs kolitt.

GlykopeptiderGlykopeptider er viktige preparater ved vanskeligestafylokokkinfeksjoner og andre vanskelige infeksjo-ner med andre grampositive kokker. På grunn av fa-re for resistensutvikling hos enterokokker, bør glyko-peptider være reservepreparater. De bør forbeholdesbare behandling av infeksjoner forårsaket av MRSAog multiresistente E faecium og eventuelt alvorlige Cdifficile-infeksjoner. De kan bare utleveres til syke-hus eller etter resept fra sykehus.

AminoglykosiderAminoglykosider har fremdeles en viktig plass sominitialbehandling av alvorlige infeksjoner og i be-handlingen av alvorlige infeksjoner forårsaket avgramnegative stavbakterier. De har liten terapeutiskindeks og er potensielt toksiske. De inngår som delav standardregimet i den empiriske behandlingen avalvorlige infeksjoner. Aminoglykosider kan bare ut-leveres til sykehus.

FluorokinolonerFluorokinoloner er effektive mot en lang rekke mi-krober. Utstrakt bruk har ført til resistensproblemersærlig hos gule stafylokokker, Pseudomonas aerugin-osa, Campylobacter og Neisseria gonorrhoea. For åunngå en liknende utvikling i Norge har fluorokino-lonene et meget begrenset indikasjonsområde. Deskal ikke brukes ved moderate luftveisinfeksjoner,moderate hud- og bløtvevsinfeksjoner eller vedukompliserte urinveisinfeksjoner.

FusidinFusidinFucidin er meget smalspektret med god ef-fekt mot gule stafylokokker. Resistensen mot fucidiner lav og har holdt seg stabil i Norge (A. Digranes,personlig meddelelse). Fucidin som monoterapi vilvære et alternativ ved moderate infeksjoner forårsa-ket av gule stafylokokker i hud og bløtdeler.

Lokalbehandling – noen generelleprinsipperNorske myndigheter har i samråd med fagmiljøenevært meget restriktive med å godkjenne lokale for-muleringer av virkestoffer som er i systemisk bruk avhensyn til faren for resistensutvikling hos viktige pa-togener. Dette gjelder særlig makrolider og kinolo-ner.

AntibiotikaprofylakseAntibiotikaprofylakse bør vanligvis unngås. Før manstarter antibiotikaprofylakse bør fordeler og ulempernøye veies mot hverandre. Man bør unngå å brukemidler til profylakse som er i vanlig bruk til terapi.




Det er særlig to områder hvor antibiotikaprofylaksekan være aktuelt (12):1. Profylakse mot kjente mikrober med antatt

kjent resistensmønster, for eksempel malariapro-fylakse, endokardittprofylakse.

2. Profylakse ved kirurgiske inngrep. Statens lege-middelkontroll gjennomførte våren 1998 et te-rapiverksted vedrørende antibiotikaprofylakseved kirurgiske inngrep. Retningslinjene derfrafinnes i litteraturreferanse nr. 16.

KonklusjonFor å holde resistensutviklingen i Norge nede på hu-mansiden, har både fagmiljøene og myndighetenearbeidet aktivt for å få en forskrivning av antibiotikasom er god også sett fra et økologisk perspektiv.Retningslinjer utarbeidet av forskjellige fagmiljøerog myndigheter er viktige hjelpemidler i dette arbei-det. Minst like viktig er det at forskriverne følger deretningslinjer som foreligger.

Referanser1. Legemiddelforbruket i Norge 1993-97. Norsk medi-

sinaldepot AS, Oslo, 1998;s125–32.2. Hart CA. Antibiotic resistance: an increasing pro-

blem? BMJ 1998;316:1255-6.3. Abbasi K. Report Calls for action on antibiotic resis-

tance BMJ 1998;316:1261.4. Espersen F, Frimodt-Møller N. Kampen om mikro-

berne – et internationalt anliggende. Ugeskr Læger1996;158:251-2.

5. Tenover FC, Hughes JM. The challenge of emerginginfectious diseases. Development and spread of mul-tiple-resistant bacterial pathogens. JAMA 1996;75:300-4.

6. Arason VA, Kristinsson KG, Sigurdsson JA, Stefans-dottir G, Mølstad S et al. Do antimicobials increasethe carriage rate of penicillin resistant pneumococciin children? Cross sectional prevalence study. BMJ1996;313:387-91.

7. Mølstad S, Ekedahl A, Hovelius B, Thomansson H.Antibiotic prescription in primary care: a 5 year fol-low-up of an educational program. Fam Pract 1994;11:282-6.

8 . Midtvedt T. Antibiotika og økologi. Alpharma, Oslo1996.

9. Jensenius M, von der Lippe B, Melby KK, SteinbakkM. Veileder i antibiotikavalg. 3. reviderte utgave,Oslo 1996.

10. Berild D, Ringertz SH, Jensenius M. Antibiotika.Behandling og profylakse. Oslo: Aker sykehus, 1998

11. Veiledning i bruk av antibiotika. Bergen: HaukelandSykehus, Legemiddelkomiteen, , 1996.

12. Vennerød AM, red. Norsk legemiddelhåndbok forhelsepersonell 1998/99. Oslo. Norsk legemiddel-håndbok IS, Oslo. 1998.

13. Digranes A. Antibiotikafølsomhet for de vanligsteluftveispatogene bakterier. Astra: Therapia medica1997;4:17-21.

14. Terapianbefaling: Behandling av akutte luftveisinfek-sjoner i primærhelsetjenesten. Terapiverksted. Nyttfra Statens legemiddelkontroll 1994;17.

15. Seppala H, Klaukka T, Vuopio-Varkila J, Muotiala A,Helenius H et al. The effects of changes in the con-sumption of macrolide antibiotics on erythromycinresistance in group A streptococci in Finland. NewEngl J Med 1997;337:441-6

16. Terapianbefaling: Antibiotikaprofylakse ved kirurgi.Nytt om legemidler 1999; Supplement 7.



Normaltillstånd i munhålanMunhålan är en mycket bakterierik miljö, detta in-nebär dock inte att man skall använda sig av okritiskeller slentrianmässig antibiotikabehandling vid pro-blem i munhålan.

Munhålan är täckt av epitel som sköljs av ett rik-ligt salivflöde med ett väl fungerande antibakterielltsystem. Blodförsörjningen är också mycket väl ut-vecklad i hela munhålan. Saliven i en frisk munhålatransporterar dagligen 100 miljarder bakterier.Bakterierna i munhålan utgörs av en mängd olikaspecies. Man räknar med att det finns cirka 200 oli-ka species i normalt plack. Alla är inte helt identifie-rade.

Luft innehåller normalt 21% syre. Miljön i mun-hålan har en syrespänning på 12-14% och i tand-fickorna är syrehalten bara en till två procent, i enfrisk mun. Under dessa förhållanden består munflo-ran av 25% anaerober, framför allt streptococ ochactinomyses species (1).

Gingivit och parodontitNär djuret äter bildas beläggningar på tänderna.Beläggningar innehåller till en börja grampositivaaerober som får möjlighet att fästa på tandytan.Dessa aerober förbrukar mycket syre och den lokalasyrespänningen sjunker. Det leder till ökad tillväxtav de anaeroba bakterierna framför allt i tandfickor-na. I en munhåla med grav parodontit kan upp till95% av bakteriefloran vara anaerober.

Den anaeroba tandfloran utgörs av bakteroider,actinomyces, fusobakterier, peptostreptococker ochclostridium (2).

Bakteriefloran hos hund påminner mycket omden hos människa.

Toxiner och slaggprodukter från bakterierna iplacket ger upphov till en lokal inflammation i tand-köttet – gingivitvärldens vanligaste sjukdom. Vissabakterier kan även hjälpa till och katalysera minera-liseringen av plack. Om problemen inte stoppas i tidkan processen gå vidare och leda till nedbrytning avtandbenet och irreversibel parodontit.

När tandköttet blir infekterat fungerar inte barri-ären mellan munhålan och blodomloppet, djuret fåren kronisk bakteriemi. På människor med grav para-dontit visade 55% positiva blodkulturer efter att hatuggat på parafin (3). Det är logiskt att misstänka attvärdena för hund och katt är liknande. Det finns

uppgifter om att den uppkomna bakteriemin kan le-da till endocardit, nefrit och hepatit, och även im-munomedierade sjukdomar så som glomerulinefrit,polyartrit eller amyloidos (1,4). Dock saknas veten-skaplig bevisning för sambandet.

Andra sjukdomar i munhålanPå katter är det vanligt med gingiviter och stomati-ter i samband med viroser. Även sjukdomar och me-dicinering som trycker ner immunförsvaret är pre-disponerande faktorer.

Nekrotiserande gingiviter/stomatiter är relativtovanligt på djur. Orsaken är oklar, eventuell orsakasden av spirocheter och fusiforma bakterier som fåttmöjlighet till överväxt.

Svampinfektioner med Candida albicans orsakasoftast av överväxt på grund av långvarig antibiotika-terapi.

Rotspetsabscesser och öppna frakturer är andratillstånd där även käkbenet är involverat.

Det är också viktigt att känna till att alla ingreppoch behandlingar i munhålan ger upphov till mer el-ler mindre allvarlig bakteriemi. Vid en vanlig tand-stensskrapning går det att hitta streptokocker, staffy-lokocker, pasturella och bacteroides species i blod-omloppet. Denna bakteriemi tar immunförsvaretnormalt hand om på cirka en timma (5).

Antibiotikabehandling Det finns få eller inga bevis för primära bakteriellainfektioner i munhålan på katt och hund (6). Syftetmed antibiotikabehandling i munhålan blir i ställetatt trycka ner bakterieflora som fått chansen att växatill på grund av obalans i det lokala försvaret.

Det finns olika inställning till hur man skall an-vända antibiotika i munhålan.

Förespråkarna för flitig antibiotikaanvändning harargument av typen:– Antibiotikabehandling minskar risken för sys-

temsjukdomar som kan uppstå på grund av bak-teriemi.

– Antibiotikabehandling är nödvändig om djuretvisar symtom på systemsjukdom.

– Antibiotika ökar möjligheten till en framgångs-rik behandling.

– Antibiotika kan användas för att få en hygienisk-are miljö att arbeta i.

Motståndarna mot flitigt antibiotika användandeframför argument som:– Munhåleinfektioner beror på opportunistiska

bakterier.– Det är omöjligt att få en helt steril munhåla.


Antibiotikabehandling av munhålan hos hund och katt

TINA MANNERFELT


Antibiotikabehandling av munhålan hos hund och katt

– Inget antibiotikum är 100% effektivt mot mun-hålebakterier.

– Det finns risk för resistensutveckling.– Det finns risker med toxiska eller allergiska reak-

tioner på antibiotika.– Behandlingen kan dölja allvarliga underliggande

sjukdomar som kan förvärras eller sprida sig.

När ska man behandla? Några riktlinjer för när det kan vara befogat med an-tibiotika:• Patienter med hjärtinsufficiens har ökad risk att

utveckla endokardit.• Patienter med immunbristsjukdomar eller de

som äter immunnedsättande mediciner.• Vid steriloperation av patient där man väljer att

samtidigt utföra tandbehandling. Patientens hö-ga ålder kan göra det olämpligt med en ny nar-kos.

• Katter med gingivo-stomatit och hundar medulserativ stomatit har ofta så svåra smärtor att entids antibiotika behandling är nödvändig för attfå patienten att äta och få möjlighet till lokalbe-handling.

• Vid allvarliga fall av parodontit där kirurgiskaingrepp är nödvändiga, kan antalet behandlings-tillfällen – narkostillfällen – minskas med en re-levant antibiotikaterapi.

• Vid pulpaamputation eftersträvar man alltid attjobba helt sterilt, en engångsbehandling med an-tibiotika minskar risken för en förorening.

Vilka antibiotika skall man välja? Bakterieodling från munhålan är mycket svårt, ochendast ett fåtal specialinriktade laboratorier klarar aven relevant odling. Det innebär i praktiken att maninte kan använda sig av riktad behandling.

Vid antibiotikabehandling av tillstånd utan speci-ella problem bör man välja ett baktericid bredspekt-rumantibiotika med god effekt på grampositiva ae-roba koccidier och anaerober.

Metronidasol bör vara förstahandsval vid behand-ling av infektioner i munhålan. Det har god effekt påanaerober och även en antiflaggelat effekt. Riskenför resistensutveckling är liten. Toleransen vid lång-tidsbehandling är god, och upptaget fungerar braom preparatet ges med mat.

Ampicillin och amoxcicillin fungerar ofta bra.Om man har en patient med mer uttalad peri-

dontit eller infektion i munslemhinnan är clindamy-cin eller tetrecyklin att föredra på grund av sitt bre-da spektrum. Man bör dock beakta den ökade bi-verkningsrisken.

Spiramycin, framför allt i kombination med met-ronidasol, är ett annat bra val.

Amoxicillin-klavulansyra har god effekt på betalac-tamasbildare och bred effekt på munhålans anaero-ber.

Clindamycin har god effekt på en mängd organis-mer framför allt obligat anaeroba bakterier. Clinda-mycinet koncentreras i neutrofiler och förekommer ilika hög koncentration i benvävnad som i serum.

Tetracyklin har god effekt på ett brett spektrum avbakterier, inklusive de anaeroba bakterierna. Prepa-ratet missfärgar ben och tänder varför det inte börges till växande individer.

Spiramycin har ett brett spektrum mot aerober ochadditativ eller synergistisk effekt när det kombinerasmed metronidasol. Spiramycin koncentreras i saliv,gingiva och ben.

Doseringar och behandlingstiderNär syftet är att förhindra eller minska en bakterie-mi i samband med ett ingrepp i munhålan, till ex-empel vid normal tandstensskrapning på en riskpati-ent, kan man med fördel välja amoxicllin eller ampi-cillin. Preparaten kan ges intravenöst eller per os 10mg/kg intravenöst i samband med premedicinering-en eller 20 mg/kg per os en timma före narkos. Ompatienten är nyopererad och man vill förhindra in-fektion i såret kan man följa upp med 10 mg/kg4ggr/dag i fyra till fem dagar (4).

Metronidasol kan inledningsvis ges 40–50 mg/kgper os som en engångsdos, första dagen, för att sedanföljas av 20–25mg/kg 3ggr/dag i maximalt sju dagar.Vid långtidsbehandling av kronisk gingivit väljerman 10 mg/kg 2ggr/dag. Den dosen kan sänkas yt-terligare var tredje till fjärde dag för att nå den lägstaterapeutiska dosen.

Som ett komplement till antibiotikabehandling,eller om man försöker undvika antibiotika, är klor-hexidin ett mycket väl fungerande anticeptikum förmunhålan. En 0,5%-ig lösning accepteras ofta bra avdjuren.

Referenser1. Hennet Philippe. Periodontal disease and oral micro-

biology. BSAVA 1995.2. Dybbro-Bergström A. Kompendium i veterinärmedi-

cinsk odontologi. SLU 1993.3. Page RC. The pathobiology of periodontal diseases

may affect systemic diseases: Inversion of a paradigm.Annals of Periodontology 1998;(3) nr. 1.

4. Kertesz P. A colour atlas of veterinary dentistry andoral surgery. Wolfe Publishing, 1993.

5. Harvey CE, Emily PP. Small Animal Dentistry.Mosby, 1993.

6. Harvey CE. Veterinary dentistry. W.B.Saunders con-pan, 1985.



InnledningGastrointestinale problemer kan generelt plasseres ifem ulike kategorier: – fôringsinduserte; osmotiske– toksin- eller medikamentinduserte– infeksiøse– ekstraintestinale – idiopatiske/uklassifiserte.

De vanligste årsaker til oppkast og diaré hos hundog katt er fôringsbetingede. Primære bakterielletarminfeksjoner registreres svært sjelden.

Den normale gastrointestinalkanal inneholder etenormt antall både aerobe og anaerobe bakterier,som representerer et komplekst økosystem av storpositiv betydning for vertens helse. Denne floraenstår normalt i et symbiotisk forhold til verten, menkan i enkelte tilfeller også ha motsatt effekt med lo-kale og systemiske konsekvenser. Ikke-indisert antibi-otikabruk er en faktor som kan påvirke bakteriefloraeni negativ retning.

Indikasjoner for bruk av antibiotika ved gastroin-testinale lidelser vil være ved:– sterk mistanke om eller dokumentert infeksjon

med spesifikt patogene bakterier– bakteriell overvekst i tynntarmen– skade på tarmens mucosabarriere (for eksempel

alvorlig parvoinfeksjon)– septikemi – human helserisiko.

Tegn på penetrering av tarmmucosa er symptomersom hemoragisk diaré, feber, allmenpåkjenning, ut-talt nøytropeni (<1000/µL), leukocytose med ven-streforskyvning eller en positiv blodkultur.Forekomst av “ferske blodstriper” i feces av og til eringen indikasjon for behandling med antibiotika. Ide tilfeller der det påvises patogener i feces, og dyretikke viser tegn til allmenpåkjenning, vil antibiotika-behandling ikke nødvendigvis resultere i raskere hel-bredelse enn støtteterapi alene.

Antibiotika skal ikke benyttes ut fra et ønske om å“sterilisere” tarmen, men for å eliminere bakteriersom har penetrert tarmmucosa. På grunn av medi-kamentenes suppressive effekt på vertsdyrets nor-malflora, og risikoen for utvikling av resistente stam-mer, er ikke antibiotika hverken anbefalt eller indi-

sert til pasienter med ukompliserte, akutte gastroen-teritter.

Hvilken type antibiotika skal vel-ges?Valg av antibakterielle midler bestemmes av:– hvilke patogener som mistenkes som årsak til li-

delsen– antimikrobielt aktivitetsspekter– vertsdyrets immunstatus– mulige negative effekter på vertsdyrets normal-

flora. Ved akutt, hemoragisk oppkast og/eller diaré og

ved svekket immunstatus kan parenteralt adminis-trerte baktericide antibiotika benyttes initialt. Hvismulig, bør dyrkings- og resistensundersøkelser leggestil grunn for medikamentvalget.

Ikke absorberbare, orale antibiotika skal ikke be-nyttes dersom mucosabarrieren er brutt, på grunn avfaren for toksiske reaksjoner. Det er heller ikke ak-septabelt å benytte denne typen lokaltvirkende anti-biotika på grunn av den negative effekt disse har påden normale tarmfloraen.

Trimetoprim-sulfa har bredspektret effekt overforbåde invaderende aerobe og anaerobe bakterier, sam-tidig som de har minimal ødeleggende effekt påtarmfloraen. Ulempen med trimetoprim-sulfa er ennoe mangelfull effekt på veksten av enkelte aerobebakterier, som Pseudomonas. Ved langvarig bruk vilhøye doser kunne føre til anemi. Andre bivirkningersom immunmediert polyartritt og keratoconjuncti-vitis sicca kan av og til observeres. Det er registrert li-te resistens mot dette medikamentet i Norge.

Ampicillin, og til en viss grad også amoksicillin, erbredspektrede antibiotika som har nedbrytende ef-fekt på den normale floraen. Bruk av disse bør unn-gås ved behandling av infeksjoner forårsaket avgramnegative patogener. I enkelte tilfeller kan deimidlertid være aktuelle, som for eksempel ved bak-teriell overvekst med clostridier, og da nettopp pågrunn av deres effekt overfor den anaerobe flora itarmlumen.

Metronidazol har et bredt aktivitetsspekter overforanaerobe bakterier. I smådyrmedisinen vil inflam-matoriske tarmsykdommer, anaerob, bakteriell over-vekst i tynntarm og peritonitt sekundært til perfora-sjon av tarm, være de områder der det er aktuelt åbenytte metronidazol. I tillegg til en antibakterielleffekt, har dette medikamentet også en inhibitorisk


Fordøyelseslidelser hos hund og katt – når kan behandling med antibiotika forsvares?

ELLEN SKANCKE


Fordøyelseslidelser hos hund og katt – når kan behandling med antibiotika forsva-res?

effekt på cellemediert immunitet. Denne effekten erav vesentlig betydning for bruk av metronidazol vedinflammatoriske tarmlidelser. Bivirkninger observe-res sjelden, men kvalme, oppkast og neurotoksiskesymptomer er observert hos hund og katt.Medikamentet er karsinogent og mutagent hos labo-ratoriedyr. Langvarig behandling med høye dosersamt behandling under drektighet bør unngås.

Tylosin anbefales hovedsakelig til behandling avinfeksjoner forårsaket av grampositive bakterier.Medikamentet er imidlertid også aktivt overfor en-kelte gramnegative organismer. Tylosin synes ikke åpåvirke totalantallet bakterier i colon. Tylosin-prepa-rater har ikke markedsføringstillatelse i Norge, menkan tas inn på godkjenningsfritak.

Tetracykliner benyttes ved behandling av bakteriellovervekst i tynntarmen. Medikamentet kan gi bivirk-ninger som anoreksi, oppkast og diaré, spesielt hos katt.

Erytromycin er primært indisert ved behandling avinfeksjoner forårsaket av Campylobacter spp. Dettemedikamentet kan gi bivirkninger i form av oppkast.

Kloramfenikol er angitt ved behandling av humansalmonellose.

Clindamycin er effektivt overfor mange gramposi-tive aerobe og de fleste anaerobe bakterier. Clinda-mycin hemmer vekst av sensitive organismer i opptilto uker etter avsluttet behandling. Ved høye doser(25 mg/kg per os daglig) kan det oppstå diaré hoskatt. Hos menneske og hund er det registrert bivirk-ninger i form av pseudomembranøs colitis.

Fluorokvinoloner kan være aktuelle ved tarminfek-sjoner. Det er imidlertid ikke dokumentert at fluo-rokvinolonene har bedre effekt en kombinasjonen avtrimetoprim-sulfa. Nedbrytningen av disse stoffene inaturen er svært begrenset, og bruken av slike medi-kamenter bør derfor reduseres til et minimum.Norfloksacin og enrofloksacin har et potent gramne-gativt spekter. De forårsaker sjelden oppvekst av re-sistente organismer og affiserer i liten grad den ana-erobe floraen. Fluorokvinolonene er nyttige i profy-laktisk behandling av pasienter med nøytropeni.Bivirkninger opptrer sjelden. Medikamentet anbefa-les ikke brukt til dyr i vekst, da det kan forårsakebruskdefekter.

Ved påvisning av bakterielle patogener i feces kaninfeksjonen behandles ut fra det sensitivitetsmønstersom oppnås ved resistensundersøkelsen. Det erimidlertid verdt å merke seg at in vivo-responsen påantibiotika ofte ikke stemmer helt overens med detsom registreres in vitro. Et alternativ vil derfor væreå benytte det antibiotikum som av erfaring anbefalessom førstevalg ved infeksjoner med den aktuellebakterie. I slike tilfeller må effekten av behandlingenvurderes nøye undervegs, slik at det kan foretas en-dringer dersom responsen er dårlig ved bruk av det

empirisk valgte medikamentet.Probiotika er fôrsupplement bestående av levende

mikroorganismer. Det foreligger få objektive datavedrørende nytten av denne type fôrsupplement vedbehandling av diaré hos hund og katt. Det foregårimidlertid mye forskning innen dette emnet. Nyereresultater synes å vise at bruk av bakterier som er endel av den dominante, anaerobe floraen, som Bifido-bacterium spp, gir mer lovende resultater enn brukav Lactobacillus spp, som tidligere er benyttet.

Ventrikkel og tarmBakterieinfeksjonerVentrikkel Genus Helicobacter er en gruppe spiralformede,gramnegative, ureasepositive bakterier som påvises iventrikkel og tarm. Bare de bakterier som holder tili ventrikkelen har patologisk betydning. H. pylori eren av årsakene til ulcus ventriculi hos menneske.Flere ulike arter av disse spiralformede organismeneer isolert fra pattedyr, inkludert hund og katt.Bakteriene påvises hos dyr både med og uten gastritt,og det foreligger svært stor usikkerhet vedrørendederes patogene betydning hos disse artene.

I de tilfeller der behandling er forsøkt, er behand-lingsregimet kun ekstrapolert fra humanmedisinen.Til eradikering av H. pylori benyttes her en såkalttrippelterapi. Dette er en kombinasjon av to antibi-otika med enten en vismutforbindelse eller en syre-hemmer, som ranitidin eller omeprazol. Amoksicil-lin (22 mg/kg 2 x dgl) og metronidazol (10-15mg/kg 2 x dgl) i 2-3 uker, eller tetracyclin og metro-nidazoler er de antibiotika som vanligvis anbefales.

H. felis og muligens H. heilmanii er isolert bådefra dyr og menneske. Deres patogene potensial eruklart og kryssinfeksjon er ikke påvist. H. pylori hari enkelte tilfeller blitt isolert fra katt, men dette kanlike gjerne skyldes kryssinnfeksjon fra menneske. Etzoonotisk potensiale er derfor muligens til stede. Fralegehold er det imidlertid ikke anbefalt rutinebe-handling av kjæledyr på grunn av dette. Det vil der-for heller ikke være korrekt av veterinærstanden å an-befale slik behandling. I og med at organismen er la-bil i eksterne omgivelser, vil god hygiene redusere ri-sikoen for overføring av bakterien.

TarmSalmonellaKlinisk salmonellose forekommer heller sjelden sam-menliknet med forekomst av asymptomatiske ellersubkliniske tilstander. Sykdommen vil i de fleste til-feller være begrenset til en lokal invasjon av mucosaog manifestere seg i form av en typisk akutt entero-kolitt, med vandig eller mukoid diaré. Symptomeneer som oftest milde og går over av seg selv. I alvorli-




ge tilfeller kan det forekomme blod i feces, oppkast,tenesmer, feber, anoreksi, slapphet, buksmerter ogen progressiv dehydrering. Enkelte individer vil ogsåpresenteres med en kronisk, febril tilstand uten spe-sifikke gastrointestinale symptomer.

Diagnosen baserer seg på kliniske symptomerkombinert med positive dyrkingsresultater fra feceseller blod. Påvisning av leukocytter i feces ved cyto-logisk undersøkelse indikerer en mulig invasiv bak-teriell infeksjon. De fleste pasienter kommer seg i lø-pet av en uke, men det kan gå 3-4 uker før full res-titusjon er oppnådd.

Bruken av antibiotika ved salmonellose er kontro-versiell, og som regel ikke indisert, da slik behand-ling kan resultere i en kronisk bærerstatus. I ukom-pliserte tilfeller anbefales kun støtteterapi, samtidigmed iverksetting av hygieniske forholdsregler, even-tuelt karantene. Antibiotikaterapi kan være nødven-dig ved hemoragisk enteritt, feber og allmenpåkjen-ning eller ved indikasjoner på sepsis.

Aktuelle medikamenter og dosering til veterinærtbruk vil være trimetoprim-sulfa (15 mg/kg 2 x dgl,per os) i syv dager eller enrofloksacin (5 mg/kg 2 x dgl,per os) i syv dager.

Campylobacter jejuni Campylobacter jejuni er et mulig etiologisk agens an-svarlig for opptreden av diaré hos hund og katt. Imange undersøkelser påvises ikke forskjell i isola-sjonsfrekvens av denne bakterien hos hunder med el-ler uten diaré, mens det i andre studier er påvist sig-nifikante forskjeller mellom disse to gruppene.Voksne katter og hunder i private hjem viser en langtlavere infeksjonsfrekvens enn dyr i katterier/kenneler.

Det er imidlertid ikke tvil om at enkelte stammerkan opptre som primære tarmpatogener hos unge in-divider. Isolasjonsraten er høyest hos hunder underseks måneder. Hos eldre dyr synes bakterien å væreen opportunist, som forårsaker diaré når predispone-rende faktorer påvirker dyrets resistens. Slike predis-ponerende faktorer inkluderer stress og eventueltsamtidig infeksjon med andre tarmpatogener, somparvovirus, coronavirus, Salmonella spp og intesti-nale parasitter.

Campylobacter jejuni forårsaker en sekretorisk di-aré, og invaderer sjelden mucosa. Kliniske sympto-mer varierer fra mild, forbigående til mukoid/blodigdiaré assosiert med tenesmer. Systemiske symptomersom oppkast, anoreksi og nedstemthet kan observe-res. Hos katt er diareen ofte profus og vandig, menkan også være mukoid og bløt. Feber opptrer sjelden.Symptomene varer fra få dager opp til et par uker, ogkan i enkelte tilfeller få en mer kronisk, intermitte-rende karakter. Unge dyr, spesielt i kennel, affisereshyppigst og gjerne med de alvorligste symptomene.

Tentativ diagnose baseres på positive dyrkingsre-sultater. I og med at bakterien også kan påvises hosnormale individer, må hele det kliniske bildet vurde-res før sykdommen kan tilskrives opptreden avCampylobacter spp. Bakterien bør imidlertid alltidinkluderes blant differensialdiagnosene i tilfellermed akutt eller kronisk diaré, sett ut i fra et zoono-tisk aspekt.

Det bør tas hygieniske forholdsregler, og kontaktmed små barn bør unngås.

Erytromycin (10-15 mg/kg 3 x dgl, per os) eller ty-losin (20-40 mg/kg 2 x dgl, per os) i fem dager syneså eradikere infeksjonen fra hund og katt. I enkeltetilfeller påvises positive dyrkingsresultater også etterbehandling med erytromycin. Dette kan skyldes re-infeksjon, eventuelt resistens. I slike tilfeller anbefa-les behandling med tetracykliner.

Clostridium perfringens Clostridium perfringens er assosiert med gastrointes-tinale sykdommer både hos menneske og dyr. Enkel-te stammer kan produsere enterotoksin, som synes åvære en komponent av sporekappen. Organismenkoloniserer distale del av tynntarmen og kraniale delav colon. Om spesifikke stammer er virkelige pri-mære gastrointestinale patogener, eller om sykdomer et resultat av endringer i tarmens mikrobiologiskemiljø som initierer sporulering, er usikkert. Samtidigopptreden av annen sykdom, så vel som plutseligefôrendringer, medikamentbruk, spesielt antibiotika,eller stress kan virke predisponerende for utbrudd avclostridieinfeksjon. Bakterien er mistenkt som årsaktil utbrudd av nosokomiale infeksjoner.

Pasienten viser symptomer på tykktarmsdiaré.Mucus, friskt blod, små fecesmengder, tenesmer ogøkt defekeringsfrekvens er karakteristisk. Også mil-dere symptomer kan opptre. Symptomene varer sjel-den lengre enn en uke, og går ofte over av seg selv. Ienkelte tilfeller kan de imidlertid forbli mer ellermindre kroniske.

Påvisning av enterotoksike clostridier ved dyrkinger ikke nødvendigvis knyttet til klinisk sykdom.Cytologisk undersøkelse av feces, med påvisning avet stort antall fekale sporer, korrelerer imidlertidgodt med kliniske symptomer. Et sporeantall på merenn 3–5 sporer per 100 x forstørrelse er antatt å væ-re unormalt og indikerer en mulig clostridieinfek-sjon.

Akutte, milde tilfeller krever som oftest bare støt-teterapi. Hunder med akutt, hemoragisk enteritt børbehandles med faste og ampicillin (20 mg/kg 3 x dgl,per os, i.v., subkutant eller i.m.) eller metronidazol(10-20 mg/kg 2 x dgl, per os) i 3-5 dager. Tylosin erogså angitt å være effektivt.

Ved mer kroniske infeksjoner synes pasienten å re-




spondere midlertidig på antibiotika, men får raskttilbakefall etter avsluttet behandling. Disse pasiente-ne krever gjerne en mer langvarig antibiotikabe-handling, samtidig med en fôrendring. En endring iden mikrobiologiske sammensetningen i colon somfølge av fiberfôring synes å hindre proliferasjon avclostridiene, og er en viktig faktor i behandling avdenne type infeksjon.

Escherichia coliForbigående gastroenteritt assosiert med patogenestammer av E. coli er rapportert både hos hund ogkatt. Det dominerende symptom ved infeksjon medtoksinproduserende stammer er vandig diaré. En-teroinvasive stammer forårsaker hovedsakelig en he-moragisk, tykktarmsliknende diaré Laboratorieresul-tatene er uspesifikke. Diagnosen kan ikke stilles vedrutineundersøkelse av feces. Spesielle tester må be-nyttes for å skille invasive eller enterotoksiske stam-mer fra ikke-patogene stammer. Antbiotika er van-ligvis ikke indisert ved denne typen infeksjoner.

Virusinfeksjoner Antibiotika benyttes ved virusinfeksjoner for å for-hindre septikemi. I og med at bakteriene som kanforårsake sepsis er en del av den normale mikroflora,må antibiotikabehandlingen rettes både mot aerobeog anaerobe bakterier.

Pasienter med hemoragisk diaré, uten sterk allmen-påkjenning og med et adekvat antall leukocytter, kanbehandles med penicillin/penicillinderivater. Amoksi-cillin (22 mg/kg 2 x dgl, subkutant, i.m.) eller ampicil-lin (10-20 mg/kg 3-4 x dgl, per os, i.m., i.v. eller subku-tant) gir god beskyttelse ved sepsis. Trimetoprim-sulfa(15 mg/kg 2 x dgl, per os) gir også god beskyttelse motbåde aerobe og anaerobe bakterier. Antibiotika bør ik-ke administreres subkutant til dehydrerte dyr, da ab-sorbsjonshastigheten vil forsinkes.

I svært alvorlige tilfeller er det anbefalt å benytteaminoglykosider, som gentamycin (2,2 mg/kg 3 xdgl, i.v, i.m. eller subkutant) i kombinasjon med pe-nicilliner og cefalosporiner. Aminoglykosider kan fo-rårsake akutt nyresvikt. Opprettholdelse av et nor-malt blodvolum er absolutt nødvendig ved bruk avaminoglykosider. Til katter med leukopeni anbefalesen kombinasjon av penicillin og aminoglykosider.

Parasittære infeksjonerGiardia sppGiardia er en anaerob, bevegelig, flagellær protozoo,som trives godt i tynntarmen hos de fleste pattedyr. Defleste infeksjoner med Giardia hos hund og katt assosi-eres vanligvis ikke med kliniske symptomer. Varierendeantall cyster kan være tilstede i feces uten at det forelig-ger noen forhistorie om gastrointestinal sykdom.

Hos unge dyr kan det opptre akutt diaré. Dersomen slik infeksjon ikke behandles, vil en kronisk in-termitterende diaré kunne oppstå. Feces er gjernelys, illeluktende og fettrik. Massiv infeksjon vil kun-ne forårsake en malabsorbsjonstilstand, med vekttapeller dårlig tilvekst, til tross for normal matlyst.

Selv om de kliniske symptomene ikke er spesifik-ke for denne infeksjonen, bør et individ med kroniskdiaré og dårlig respons på symtomatisk terapi, mi-stenkes for en Giardia-infeksjon.

En eksakt diagnose er avhengig av påvisning avcyster eller trofozoitter i feces, eller i prøver fra intes-tinalkanalen.

Metronidazol (25 mg/kg 2 x dgl , per os) i 5-10 da-ger er angitt som effektivt behandlingsregime tilhund. Til katt anbefales en noe lavere dosering (10mg/kg 2 x dgl).

Fenbendazol (50 mg/kg dgl, per os) i tre dager erforsøkt, men effekten er tvilsom.

CoccidierCoccidier forårsaker sjelden kliniske symptomer.Alvorlige infeksjoner kan imidlertid forårsake enmukoid diaré, av og til med blod, spesielt ved stressog dårlig hygiene.

Behandling vil være sulfonamider (50 mg/kg dgl,per os) i 7-21 dager.

Bakteriell overvekstDen proksimale del av tynntarmen inneholder fåbakterier. Ved bakteriell overvekst her vil antall duo-denale bakterier øke til >105 kolonidannende enhe-ter/ml. Sammensetningen av bakteriene endres moten mer anaerob flora, lik den som normalt observe-res i colon.

Bakteriell overvekst er en omdiskutert diagnose,men er beskrevet å kunne inntreffe ved hemming avnormale forsvarsmekanismer som magesyresekre-sjon, intestinal peristaltikk, den intestinale mucus-barriere, sekresjon av intestinale immunoglobulinerog ved åpen forbindelese i ileocøkalmunningen.

Pasientene viser en diaré av “tynntarmstypen”,med eller uten vekttap. Noen har steatoré.

En definitiv diagnose baserer seg på dyrkingsresul-tater fra duodenalinnhold, med påvisning av >105bakterier/ml i duodenalvæsken. Høy serumfolatog/eller lav kobalamin (B12) kan indikere bakteriellovervekst, men gir ingen sikker diagnose.

Tarmparasitter samt andre tarmpatogener, syste-misk sykdom, inflammasjon, delvis intestinal ob-struksjon som invaginasjon, fremmedlegeme eller tu-mor, samt eksokrin pankreasinsuffisiens, må uteluk-kes før bakteriell overvekst skal mistenkes å foreligge.

Pasientene behandles med oksytetracycliner (10-20 mg/kg 2-3 x dgl, per os) i 4-8 uker. Behandlingen




gjentas 10-14 dager ved tilbakefall. Metronidazol (10-20 mg/kg 3 x dgl, per os) eller tylo-sin (20 mg/kg 2 x dgl/3 x dgl, per os) er også angittsom aktuelle medikamenter. Oksytetracykliner erimidlertid førstevalg.

Bakteriell overvekst er ikke med sikkerhet påvisthos katt, men dersom behandling skal forsøkes, vilmetronidazol (10-20 mg/kg 2 x dgl, per os) i 7-10 da-ger være et brukbart medikamentvalg.

Kolitt Kronisk kolitt er som regel en følge av en inflamma-torisk prosess, og skyldes sjelden patogene agens.Antibiotikaterapi er derfor i utgangspunktet ikke in-disert. Ved kroniske kolitter og sannsynligvis ogsåved kronisk inflammatorisk tarmsykdom, er det li-poksygenaseprodukter og ikke prostaglandiner somer inflammasjons-mediatorer. Medikamenter somhemmer både prostaglandin og leukotrein dannel-sen, som 5-aminosalisylsyre og sulfasalazine, er der-med effektive ved behandling av kronisk kolitt.Metronidazol benyttes også ved kolitter, men her erdet den inhibitoriske effekten på den cellemedierteimmunitet som antas å ha positiv effekt.

Når det gjelder behandling av katt, må det utvisesforsiktighet ved bruk av salisylsyrekomponenter.Dersom annen behandling enn fôringsendring skaliverksettes, bør metronidazol benyttes som førstevalgtil denne arten.

Sulfasalazin: Hund: 12,5 mg/kg 4 x dgl, per os, i 14dager, deretter 12,5 mg/kg 2 x dgl i 28 dager. Katt:10-20 mg/kg pr. dag, per os, i 14 dager.

Metronidazol: Hund og katt: 10-20 mg/kg 2–3 xdgl, per os, i 10-14 dager.

LeverHepatitt; HCC, suppurativ cholangitis/cholangio-hepatitisProfylaktisk bruk av antibiotika er fortsatt kontro-versielt. Behandling med antibiotika er indisert derallmenntilstanden er påvirket og det foreligger tegnpå bakteriell infeksjon eller sepsis. Det er viktig åunngå antibiotika som krever aktivering eller elimi-nering av leveren, eller er avhengig av utskillelse viagallen. Penicillin/penicillinderivater er førstevalg.Klindamycin, metronidazol og kloramfenikol harogså god effekt.

LeptospiroseInfeksjon med Leptospira interrogans kan føre tilakutt eller kronisk leverlidelse hos hund. Katter sy-nes å være relativt resistente overfor infeksjon, menkan utvikle lesjoner i leveren.

Sykdommen er en zoonose.

Kliniske symptomer er feber, myalgi, oppkast,anoreksi, takykardi, ikterus, uveitt og blødningsten-denser. Akutt leversvikt indikeres av stigning i se-rumkonsentrasjonen av ALT, AST og AP i løpet avde første dagene av sykdomsforløpet.

Behandling vil bestå av isolering på grunn av farefor smitte til menneske, generell støtteterapi og spe-sifikk antibiotikaterapi. Ampicillin (10-20 mg/kg 2 xdgl, per os, subkutant eller i.v.) benyttes under detakutte forløp. Doksycyklin (5 mg/kg 2 x dgl i 1 dag,deretter 1 x dgl i 14 dager) er aktuelt når det gjeldereliminering av leptospirer i urinen.

PankreasAkutt pankreatittSepsis som komplikasjon ved en akutt pankreatitt ersannsynligvis den vanligste årsaken til at en pasientmed denne lidelsen ikke overlever. Til tross for detteer bruken av profylaktisk antibiotikabehandling etomdiskutert tema, da det har foreligget usikkerhetvedrørende de ulike antibiotikas evne til penetrasjonav pankreas.

Klindamycin, metronidazol og kloramfenikol pe-netrerer godt både til syk og frisk pankreas og vil væ-re de typer antibiotika som er aktuelle å benytte un-der norske forhold.

KonklusjonUkritisk bruk av antibiotika ved gastrointestinale li-delser gjør mer skade enn gagn.

Endring i fôring, eventuelt faste en kort periode,samt bruk av andre typer medikamenter vil i de fles-te tilfeller være den mest aktuelle behandling vedgastrointestinale lidelser hos hund og katt. Motili-tetsregulerende medikamenter for påvirkning avventrikkeltømming og/eller den intestinale passasje-tid kan være aktuelle. Likeledes mer lokaltvirkendemedikamenter som antisekretoriske eller adsorbe-rende medikamenter. Adstringerende forbindelserog antacida bør også vurderes i enkelte tilfeller.

Referanser1. Batt RM, Rutgers HC, Sancak AA. Enteric bacteria:

Friend or foe? J Small Anim Pract 1996;37:261-7.2. Berger I. Probiotika till hund – utopi eller verklighet?

Sve vet tidsskr 1998;50:523-9.3. Boothe DM. Anaerobic infections in small animals.

Probl Vet Med 1990;2:330-47.4. Ettinger SJ, Feldman EC, red. Textbook of veterina-

ry internal medicine. 4th ed. Philadelphia: WB Saun-ders Company, 1995.

5. Greene CE, red. Infectious diseases of the dog andcat, 2nd ed. Philadelphia: WB Saunders Company,1998.




6. Guilford WG, Center SA, Strombeck DR, WilliamsDA, Meyer DJ, eds. Strombeck’s Small Animal Gast-roenterology, 3rd ed. Philadelphia: WB SaundersCompany. 1996.

7. Knifton A. Criteria for selection of antibiotics. VetRec 1984;357-60.

8. Nolte I. Zur Antibiotikabehandlung bei Durchfaller-krankungen von Hund und Katze. Tierärtztl Prax1988;16:197-200.

9. Rothuizen J, van der Ingh TSGAM. Hepatitis bij deHond; een overzicht. Tijdschr Diergeneeskd 1998;123:246-52.

10. Rutgers HC, Batt RM, Elwood CM, Lamport A.Small intestinal bacterial overgrowth in dogs withchronic intestinal disease. J Am Vet Med Assoc 1995;206:187-93.

11. Tennant B. Scientific information document Helico-bacter pylori. J Small Anim Pract 1996;37:609-10.

12. Trudel JL, Wittnich C, Brown RA. Antibiotics bioa-vailability in acute experimental pancreatitis. J AmColl Surg 1994;178:475-9.

13. van Dijk JE. Morphology of the gut barrier. Europ JComp Gastroent 1997;2:23-7.

14. Westermark E, Myllus V, Aho M. Effect of treatmenton the jejunal and colonic bacterial flora of dogs withexocrine pancreatic insufficiency. Pancreas 1993;8:559-62.

15. Willard MD. Gastrointestinal Drugs. Vet Clin NorthAm Small Anim Pract 1998;28:377-93.


Sykdommer i respirasjonsorganene hos hund ogkatt – etiologi, diagnose, profylakse og terapi

InnledningSykdommer i luftveiene hos hund og katt kan hamange årsaker: virus, bakterier, sopp, parasitter, tu-mores, fremmedlegemer og kjemisk irritasjon somfølge av inhalasjon eller aspirasjon. Sekundæresymptomer fra luftveiene kan ses ved hjertesvikt, ogallergiske reaksjoner kan gi luftveissymptomer. Detvil i det følgende hovedsakelig bli lagt vekt på profy-lakse og terapi ved sykdommer i luftveiene hos hundog katt der infeksjon er en sannsynlig årsaksfaktor.

Ved mistanke om infeksjon er det ofte vanskelig åisolere aktuelt smittestoff. Normal flora i luftveieneinneholder bakterier som kan være patogene, mensom svært ofte ikke er primærårsak til de aktuellesymptomene. Sekundære bakterieinfeksjoner kankomme som komplikasjon til sykdomsbilder med enannen primærårsak.

Behandlingen vil ofte bli symptomatisk, da pri-mærårsaken kan være vanskelig å fastslå.

DiagnostikkEn god klinisk undersøkelse med auskultasjon, per-kusjon og halsinspeksjon, eventuelt supplert medrøntgen er det beste hjelpemiddel i diagnostikken.Svaber fra øvre deler av luftveiene eller skylleprøverfra trachea kan være nyttig for cytologiske og mikro-

biologiske undersøkelser, og endoskopi kan også væ-re aktuelt ved undersøkelse av luftveiene. Dyrkingmed resistensbestemmelse bør ideelt alltid foretas førigangsettelse av antibakteriell terapi.

Gode viruslaboratorier kan påvise smittestoff di-rekte i svaberprøver fra øvre luftveier. Serologiskeprøver med påvisning av titerstigning er også viktig ivirusdiagnostikken.

ProfylakseMinimal smitteeksponering, lavt stressnivå, godtstell, god hygiene, riktig fôring og riktig parasittbe-handling er viktige faktorer for å unngå sykdom.

Vaksinasjon kan ha bra effekt ved enkelte syk-domskomplekser med symptomer fra luftveiene.Men det er alltid viktig å være klar over vaksinasjo-ners begrensede verdi: vaksiner kan være virksommebare mot en del av de sykdomsutløsende smittestof-fer. Vaksinasjon kan beskytte slik at det blir mindresmittepress og et mildere sykdomsforløp, men be-skytter ikke mot infeksjon og kan heller ikke brukesfor behandling av aktiv sykdom. Det er også stor va-riasjon i vaksiners effektivitet. Vaksinasjon vil bliomtalt under de enkelte sykdommer der dette er ak-tuelt som profylaktikum.

TerapiTerapi innrettes mot primærårsaken der denne kanpåvises. Men som nevnt er dette vanskelig, og be-handlingen må ofte bli symptomatisk. De faktorer

ELISE R. LIUM


Sykdommer i respirasjonsorganene hos hund og katt – etiologi, diagnose, profylakseog terapi

som er nevnt under profylakse er også viktige nårsykdom foreligger: godt stell, riktig fôring og godtmiljø.

Terapi vil bli omtalt under de enkelte sykdommer.

De enkelte sykdommerDe mest vanlige sykdommer i luftveiene hos hundkatt i Norge er kennelhoste (infeksiøs trakeobron-kitt) og katteinfluensa (Feline Upper Respiratory Di-sease – FURD).

Katteinfluensa/infeksjoner i øvre luftveier hos katt(FURD)Nesten 90% av alle infeksjoner i øvre del av luftveie-ne hos katt er forårsaket av Feline Herpes Virus(FHV) og/eller Feline Calicivirus (FCV). OgsåBordetella bronchiseptica og Clamydia psittaci kanforårsake symptomer fra luftveiene, men Clamydiaer best kjent som årsaksfaktor ved konjunktivitt hoskatter. Andre vira og mykoplasmer kan forekomme,bakterieinfeksjoner er sjelden primærårsak (1,2).

Katter i alle aldre kan affiseres. I katterier der in-feksjonen finnes endemisk er sykdom hos kattungerpå 4-5 uker mest vanlig, da det på denne tiden bliren svekkelse av den maternelt overførte immunitet(2).Ved naturlig infeksjon er inkubasjonstiden 2-10dager.

De kliniske symptomene består i snue, nysing, ne-se-/øyeflådd, sår i munnhulen og varierende grad avallmennpåkjenning i form av depresjon, anoreksi ogfeber. Neonatal oftalmi kan være forårsaket av her-pesinfeksjon, og ved residiverende herpes-infeksjo-ner kan det utvikles alvorlige keratitter.

Kattunger og dyr som er svekket av ulike årsakerer mest sårbare, og sykdommen kan hos disse grup-per gi dødelig utgang.

Katter som har vært utsatt for infeksjon, kan gåsom smittebærere i lang tid etter opphør av kliniskesymptomer. Sykdom kan utløses av ulike stressfakto-rer, immunsvikt og høy alder.

DiagnostikkDiagnosen stilles på bakgrunn av anamnese og kli-niske funn. Virus kan påvises i svaber fra øvre luft-veier, Clamydia kan påvises i svaberprøver fra con-junctiva (2). Infeksjon kan også diagnostiseres vedpåvisning av titerøkning i serumprøver tatt med 2–3ukers intervall.

ProfylakseViktigste profylaktiske tiltak er å begrense smitte-kontakten, unngå stress, sørge for godt stell og godtmiljø.

Katter med kliniske symptomer bør isoleres iminst tre uker etter at de kliniske symptomer er

klinget av, og nye katter bør ikke settes inn i en kat-tebesetning før de har vært isolert i tre uker.Kattunger holdes isolert til de er vaksinert.

Vaksiner som inneholder svekkede stammer avFHV og FCV, i kombinasjon med felint panleuko-penivirus (kattepest) er i vanlig bruk i Norge.Vaksiner med Clamydia i tillegg finnes også på detnorske marked. I USA finnes intranasale vaksinersom kan brukes på 1–2 uker gamle kattunger somprofylakse i et smittefarlig miljø, men denne typevaksine finnes foreløpig ikke i Norge. Med hensyn tilClamydia anbefales kun vaksinasjon av katter i kat-terier med endemisk sykdom (1). Clamydia-infek-sjon kan behandles, og representerer ofte et lite syk-domsproblem for familiekatten.

TerapiGodt stell er den viktigste terapi, da virus ikke larseg påvirke av antibiotika. Antibiotika anbefalesderfor bare ved langvarige forløp der det er mistan-ke om sekundære bakterieinfeksjoner. Ideelt bør an-tibiotikaterapi ikke igangsettes før dyrking og resi-stensundersøkelse er foretatt (1). Som nevnt innled-ningsvis er det ofte vanskelig å påvise hvilke bakte-rier som har betydning ved dyrking fra luftveiene.Amoksicillin og ampicillin har få bivirkninger, ogkan også brukes trygt til kattunger. Tetracyklineranbefales om Clamydia eller Mycoplasma er med ismittebildet. Ved behov for bredspektret terapi tilkattunger anbefales kombinasjonspreparat av amok-sicillin og clavulansyre, da dette ikke gir misfargingav tenner (2). Det er ofte vanskelig å oppnå tera-peutisk konsentrasjon i respirasjonsveiene ved van-lig systemisk antibiotikabehandling. Ved Clamydia-konjunktivitter er det viktig med lokalbehandlingmed tetracyklin i øyne i tillegg til systemisk be-handling. Det er også viktig med tilstrekkelig langbehandlingstid, i prinsippet minst fem dager etteropphør av kliniske symptomer. Ved Clamydia-in-feksjon bør kattene behandles i tre uker etter symp-tomfrihet.

KennelhosteKennelhoste er den hyppigst forekommende luft-veislidelse hos hund i Norge.

Etiologi: Flere ulike smittestoffer er inne i bildet:Adenovirus 2, parainfluenzavirus, Bordetella bron-choseptica, mycoplasma.

Inkubasjonstiden er 3-5 dager etter naturlig smit-te (5). De kliniske symptomer domineres av tørr ir-ritasjonshoste. Allmenntilstanden er lite påvirket omikke komplikasjoner inntreffer.

Tilstanden er som oftest selvhelende i løpet av 1-3 uker (1,3-4), og antibakteriell terapi er derfor sjel-den nødvendig om ikke komplikasjoner oppstår. Å




holde hunden i ro minst en uke og godt stell er godterapi.

Hostedempende midler kan være aktuelt ved lang-varig, tørr irritasjonshoste.

Det finnes vaksine mot de virale komponentene ikennelhoste, men på grunn av de mange ulike år-saksfaktorer gir ikke vaksinen fullgod beskyttelse.Intranasale vaksiner som inneholder svekket parain-fluensavirus og Bordetellastammer angis å gi god be-skyttelse. Disse har ikke markedsføringstillatelse iNorge.

Andre sykdommer i respirasjonsorganene hos hundog kattNasale mykoserInfeksjoner i nesehulen forårsaket av Cryptococcusneoformans kan forekomme hos både hund og katt,hyppigst hos katt. Smitten kommer ofte fra duer, ogkan i tillegg til symptomer fra nesen gi CNS-symp-tomer, øyereaksjoner, hudsymptomer og mer sjeldenlungesymptomer. Diagnosen stilles ved funn av ak-tuell organisme i cytologiske prøver fra nesehule,lymfeknuter eller hudlesjoner.

Terapi: Ketokonazol eller amfotericin B, amfoteri-cin er mer lever- og nyretosisk enn ketokonazol (1).

Aspergillus kan være normalt tilstede i nesehulenhos hund, men kan også bli patogen.

Bakterielle rhinitterBakterielle rhinitter er sjelden primære. Behandlingmed antibiotika bør gi respons i løpet av en uke, el-lers må man søke etter andre årsaker enn bakteriein-feksjon som for eksempel tumores, fremmedlegemer,etc (1).

Infeksjoner i nedre luftveierInfeksiøse tilstander i nedre luftveier hos hund ogkatt gir gjerne tydelig allmennnpåkjenning med fe-ber, anoreksi, vekttap og nedstemthet. Hoste er mervanlig hos hund enn hos katt.

Etiologi: Virussykdommer som valpesyke hoshund og coronavirus(FIP)-infeksjon hos katt kan gisymptomer fra luftveiene. Bakterielle pneumonier ermer vanlig hos hund enn hos katt. Bordetella bron-chiseptica og Streptococcus zooepidemicus kan væreprimærårsak ved pneumoni hos hund (4), men defleste pneumonier er komplikasjon til andre syk-domstilstander i luftveiene. De mest aktuelle bakte-riene er bakterier som kan være til stede i normalflo-

raen i nesehulen: E coli, Pasteurella, Streptococcusspp, Staphylococcus spp, Pseudomonas, Klebsiella(4).

Hos katt kan felint leukemivirus (FeLV) og felintimmunsviktvirus (FIV) føre til immunsvekkelse somigjen gir grunnlag for bakterieinfeksjoner i luftveiene.

Diagnostikk: Klinisk undersøkelse, auskultasjon ogrøntgen, i tillegg til bakteriologisk undersøkelse avsvaber eller skylleprøver fra trachea. Resistensbe-stemmelse anbefales før igangsettelse av antibakteri-ell terapi. Godt stell og oppfølging er viktig. Mestaktuelle antibiotikum er trimetoprim-sulfa (1,4),med virksomhet mot de fleste gramnegative oggrampositive bakterier. Alternativer er cefalosporinerog kvinoloner. I utenlandsk faglitteratur anbefalesogså kloramfenikol i kompliserte tilfeller.

ToksoplasmoseToxoplasma gondii kan infisere både hund og katt,men katt er hovedvert for protozoen. Sykdomsutvik-ling er sjelden hos friske dyr, men ved immundepre-sjon på grunn av andre sykdommer (for eksempelvalpesyke) kan Toxoplasma komplisere sykdomsbil-det og gi alvorlig pneumoni, andre organsystemerkan også være involvert. En sikker diagnose på detlevende dyr kan være vanskelig. Serologi, kombinertmed klinikk og eksklusjon av andre årsaker kan gimistanke, og behandling med klindamycin vil ofte girespons allerede etter 1-2 døgn.

Toksoplasmose er en viktig zoonose, og man må taforholdsregler for å unngå smitte til mennesker – demest utsatte grupper er spedbarn, gravide og im-munsupprimerte (for eksempel AIDS-syke) (4).

TuberkuloseHund og katt er mottakelige for Mycobacterium bo-vis og Mycobacterium tuberculosis. Andre myko-bakterier har mindre betydning, men M bovis og Mtuberculosis er viktig i zoonotisk sammenheng. Ofteer det snakk om inverse zoonoser, det vil si at dyr ersmittet av mennesker. Symptomene er ofte vage oguspesifikke, en sikker diagnose kan bare stilles vedbakteriedyrkning og påvisning av organismen.Terapi av hund og katt er sjelden aktuelt på grunn avdet zoonotiske aspekt (4).

Anbefalte doseringer av antibakterielle midler (1,4) Medikamentene i Tabell I er satt opp i alfabetiskrekkefølge, anbefalinger ved ulike sykdommer frem-går av artikkelen forøvrig.




Konklusjoner• De mest aktuelle luftveisinfeksjoner hos hund og

katt i Norge er forårsaket av virus.• Det finnes vaksiner mot enkelte av de sykdoms-

utløsende komponenter, med variabel effekt. • Vaksinasjon anbefales fortrinnsvis av dyr som ut-

settes for spesielt smittepress: kennelopphold,katterier, utstillinger.

• Godt miljø, god fôring, riktig parasittbehand-ling, lavt stressnivå og generelt god helsetilstandforebygger luftveisinfeksjoner.

• Antibakteriell terapi bør ideelt foretas etter føl-gende prinsipper:

– Sikker diagnose før behandling – Dyrkning og resistensbestemmelse i forkant av

behandling– Behandling med effektivt antibiotikum i anbe-

falt dose til den aktuelle dyreart

– Behandling til minst fem dager etter symptom-frihet, ved enkelte infeksjoner lenger.

Referanser1. Nelson RW, Couto CG. Essensials of small animal

internal medicine, Part 2: Respiratory Disorders. St.Louis: Mosby Year Book, 1992:153-252.

2. Caney S. Dealing with flu and clamydia. FAB jour-nal, 1998; (36) summer: 48-9.

3. Lorenz MD, Cornelius LM, Ferguson DM. Smallanimal medical therapeutics. Philadelphia: J B Lip-pincott Company, 1992.

4. Ettinger SJ, Feldman EC. Textbook of veterinary in-ternal medicine. Section VIII: The Respiratory Sys-tem. Philadelphia: W B Saunders Company, 1995;738-809.


Medikament Dosering hund Dosering katt

Amoksicillin 22 mg/kg/8-12 t som hund

Clavulansyre + amoksicillin 10-20 mg/kg/8 t som hund

Amfotericin B 0,5-1 mg/kg/48 t (IV) 0,25-0,5 mg/kg

Ampicillin 22 mg/kg/8 t som hund

Cefaleksin 20-40 mg/kg/8 t som hund

Enrofloksacin 5 mg/kg/12 t; 11 mg/kg/12 t ved Pseudomonas

Kloramfenikol 20-50 mg/kg/8 t /12 t

Ketokonazol 5-10 mg/kg/12 t 10-20 mg/kg/24 t

Tetracyklin 22 mg/kg/8 t som hund

Trimetoprim + sulfa 15 mg/kg/12 t som hund

Tabell I. Anbefalte doseringer av antibakterielle midler (1, 4)


InnledningHuden danner en fysisk, kjemisk og mikrobiell bar-riere mot hudpatogener. Hårene danner førstelinje-forsvaret, og patogene bakterier kan feste seg til dis-se. Den tette, relativt inerte stratum corneum, harimidlertid større betydning. Stratum corneum bestårav tettpakkede keratiniserte celler som er gjennom-trukket av en emulsjon av fettholdig sekret. Emul-sjonen er konsentrert til den ytre del av keratinet,hvor noe av de flyktige fettsyrene fordamper, og til-bake blir et ganske impermeabelt lag av en fettaktigskorpe. Sammen danner cellene og emulsjonen eneffektiv fysisk barriere. Fornyelse av hudceller og av-støtning av keratiniserte celler bidrar i stor grad til åfjerne organismer på hudoverflaten. I tillegg utgjøremulsjonen også en kjemisk barriere for patogeneorganismer. Fettsyrer, spesielt linolensyre, har poten-te antibakterielle egenskaper. Vannløselige substan-ser i emulsjonen som inorganiske salter og proteiner,inhiberer bakterier. Natriumklorid og det antiviraleglykoprotein interferon, transferrin, komplement ogimmunoglobulinene er også til stede i emulsjonen.Immunglobulinnivået i huden er ikke det sammesom i serum, og spesifikke immunglobuliner er kon-sentrert forskjellige steder i huden og i hudens atri-butter. Dette tyder på at de har forskjellig betydningi hudens forsvarssystem.

Hudens normale mikroflora bidrar også i hudensforsvar. Bakteriene er lokalisert i det ytre lag av epi-dermis og nedover i hårfolliklene hvor svette og fett-stoffer tilfører næring. Den normale flora er enblanding av bakterier som lever i symbiose, og deutveksler sannsynligvis vekstfaktorer. Floraen kanendres avhengig av det kutane miljø. Det nære for-hold mellom vert og mikroorganismer gjør bakteri-ene i stand til å innta mikrobielle nisjer og hindrekolonisering av andre organismer. I tillegg kan noenbakterier danne antibiotiske stoffer og noen kan og-så danne enzymer (betalaktamase) som inhibererantibiotika.

Pyodermi er et uttrykk som brukes på en rekkeklinisk forskjellige sykdommer med infeksjon i epi-dermis og/eller dermis med pyogene bakterier. I defleste tilfeller er det infeksjon med Staphylococcusintermedius. Relativt sjelden foreligger infeksjonmed de andre patogene stafylokokker som S. aureusog S. hyicus. Imidlertid kan også andre grampositiveog gramnegative bakterier forårsake infeksjon.

I Norge er pyodermi den vanligst forekommendegruppen av hudsykdommer hos hund, men pyoder-mi er ofte underdiagnostisert. Årsakene til dette er:1. Lesjonene visualiseres (synliggjør seg) forskjellig,

og typiske pustler er sjelden.2. Selv fra dype lesjoner er puss ofte fraværende.3. Lidelsen responderer godt, ihvertfall initialt, på

kortikosteroider. Dette kan føre til at klinikerenfår et galt inntrykk og kan tolke tilstanden somen allergisk lidelse.

Pyodermi er ofte residiverende, og det kan værenødvendig å behandle hunden kontinuelig det mes-te av dens liv, noe som medfører lidelser for dyret ogstore kostnader for eieren.

Tilfredstillende diagnostikk og behandling vilimidlertid medføre avheling hos de fleste pasientene.

Klassifisering av pyodermiPyodermi er klassifisert på en rekke forskjellige må-ter.• Primær/sekundærDette er en gammel klassifisering og kan fortsatt væ-

re nyttig.I dag vet vi at det er få pyodermier som er primæ-

re, og de fleste havner i gruppen sekundære. Denneklassifiseringen er derfor lite hensiktsmessig i dennesammenheng.• Etter lokalisasjon

Kan være nyttig ut fra et deskriptivt ståsted, menforteller lite om de forskjellige patogenetiske aspek-ter og heller ikke noe om foretrukket terapeutisk til-nærming.• Etter infeksjonens dybde i huden: overflate-,

overflatiskog dyp pyodermiDette er den vanligst brukte klassifiseringen i dag

og er godt egnet for å nærme seg diagnose og be-handling.

Overflatepyodermi(surface pyodermia)Initialt foreligger det en overvekst av S. intermediusi en unormal epidermis. Traumatisering av huden fø-rer til betennelsesreaksjon, og dette initierer ytterli-gere kløe og spredning av infeksjonen.Av overflatepyodermi foreligger to typer:• Pyotraumatisk dermatitt (Eczema madidans et

rubrum canis, våt eksem)• Fold-pyodermi (intertrigo)

Patogenesen ved overflatepyodermier er ikke kjentfullt ut, men det antas at følgende er viktig: • Patogene bakterier etablerer seg på huden.


Hudinfeksjoner hos hund – terapi

IVAR VOLLSET



• Traume fra slikking og kløing skader epidermisog letter den bakterielle kolonisering.

Overflatisk pyodermi(Superficial pyodermi)Ved overflatisk pyodermi er infeksjonen i epidermisinterfollikulært, like under stratum corneum (impe-tigo) eller i hårfolliklen (follikulitis). Disse tilstanderkan opptre samtidig. Bryter infeksjonen gjennombasalmembranen i epidermis, blir det en dyp infek-sjon.

ImpetigoSubkorneale pustler utenom hårfolliklene. Vesentliglokalisert til ubehåret hud på buksiden.

FollikulitisInitialt en papulær effloresens.

Det papulære stadium utvikles til et svært kortva-rig pustulært stadium.

Observeres effloresensene i disse to stadier, vil ense at ett eller flere hår trenger gjennom effloresensen.Fra disse stadier utvikles effloresensen videre til en"okseøyelesjon" (bull’s eye lesion) ved at det skjer ensentral avheling med innvekst av pigment og en pe-rifert ekspanderende erytematøs randsone.

Ikke sjelden stopper utviklingen i det pustulærestadium. Årsakene kan være variasjon i de mikrobi-elle produktene og variasjon i vertsresponsen overforbakterielle antigener.

Dyp pyodermiInfeksjonen har her utviklet seg fra folliklene til der-mis (furunkulose) eller det har skjedd en dissimine-ring gjennom dypere dermale vev og subcutis (cellu-litis).

Kliniske syndrom assosiert med dyp pyodermiBakterielt betinget• Dyp bakteriell follikulitt og furunkulose• Pyotraumatisk follikulitt og furunkulose• Akralt slikkegranulom• «Neserygg»-follikulitt og furunkulose• Labbefollikulitt og furunkulose• Callus-pyodermi• Generalisert dyp pyodermi• Cellulitis• Botryomycosis og andre pyogranulomatøse in-

feksjoner• Andre dype bakterielle infeksjonerIkke-bakterielt betinget• Juvenil pyodermi (lymfadenitis apostematosa ca-

nis, valpefurunkulose)• Labbefistler hos schæfer

Patogenese ved pyodermiDette er et omfattende felt, og kun enkelte hoved-trekk nevnes:• Abnormiteter i hudens forsvar som favoriserer

utvikling og persistens av pyodermi.• Defekter i hudens mekaniske barriere som tilla-

ter kolonisering av patogene bakterier.• Defekter i det systemiske immunforsvar som

hindrer en effektiv, destruktiv immunrespons.I de fleste tilfeller av residiverende pyodermi fore-

ligger en predisponerende systemisk eller dermatolo-gisk sykdom som påvirker barrierefunksjonen, ogproblemet løser seg når den bakenforliggende syk-dom behandles.

Nesten alle hunder med residiverende pyodermihar normale nivå av antistafylokokk antistoffer, ognesten alle har også en normal neutrofil funksjon.

Den vanligste immunologiske abnormitet hoshunder med residiverende pyodermi er redusert T-cellefunksjon. Dette kan foreligge på to måter:1. Som en følge av sykdommen, og korrigeres når

infeksjonen er kontrollert.2. Redusert T-celle funksjon kan persistere selv et-

terat infeksjonen er korrigert og indikasjon forbruk av immunterapi kan foreligge (eksempel:furunkulose).

Eksempler på at diagnostikk er viktig før spesifikkterapi vurderes er vist i Tabell I.

Huden er kolonisert av en rekke mikroorganismerog blir stadig kontaminert av andre fra slimhinner(ved slikking) og fra omgivelsene, blant annet fra an-dre dyr. Disse organismene finnes på hårene, i ytrelag av stratum corneum og i hårfolliklene.

S. intermedius isoleres ofte fra huden, men detteskyldes ikke at den er blant «normalfloraen».Bakterien er imidlertid normalt til stede i hundens


Rase Immunologisk defekt

Weimaraner Forsinket intracellulært drap

Shar Pei IgA-mangel

Irsk setter Baktericid defektMangel på C3-

komplementreseptorer

Bullterrier Letal akrodermatitt

Bassethund Arvelig kombinert immundefekt

Engelsk springer- Komplementmangelspaniel

Atopiske hunder Redusert T-cellefunksjon

Tabell I. Eksempler på at diagnostikk er viktig før spesi-fikk terapi vurderes



munnhule, anus og i genital tractus, og overføresderved til huden. Valper får allerede ved fødselenoverført denne bakterien på vei gjennom fødselsveie-ne.

Andre patogene stafylokokker som S. aureus og S.hyicus kan av og til være involvert ved pyodermi.Disse bakteriene representerer en økt risiko, siden delettere utvikler multiresistens enn S. intermedius vedat resistensen er plasmidmediert.

Bakterier som er assosiert med pyodermi hos hundGrampositive: S. intermedius, S. aureus, S. hyicusGramnegative: Pseudomonas aeruginosa, Proteusspp, E. coli.

DiagnostiseringSignalement, anamnese, kliniske symptomer og la-boratorieundersøkelser, inklusive cytologi og histo-logi, er viktige elementer i diagnostiseringen. Pyodermi behandles med generell og lokal behand-ling. Valg av preparater og god effekt av behandling-en er imidlertid avhengig av en riktig diagnose. Utenå gå videre inn i den diagnostiske prosedyre nevneskort en del viktige differensialdiagnoser ved de for-skjellige pyodermisykdommene. Dette spesielt fordide fleste nevnte differensialdiagnoser ikke lar seg be-handle med antibiotika.

BehandlingSystemisk behandlingDette er en viktig komponent i behandlingen avoverflatisk og dyp pyodermi, og av og til ved be-handling av overflatepyodermier.

Bruk av «riktig» type antibiotika kan være fors-kjellen mellom en vellykket og mislykket behand-ling.

Følgende faktorer bør vurderes:Ved dyp pyodermi er det nødvendig med hurtig

drap av bakterier. Pasientens immunapparat er ve-sentlig svekket, noen som tilkjennegis ved hurtigspredning av infeksjonen. Et baktericid antibioti-kum bør velges.

Ved overflatisk pyodermi med mindre svekket im-munapparat kan også bakteriostatiske antibiotikavære effektive.

Internasjonalt brukes et vidt spekter av forskjelli-ge typer antibiotika ved systemisk behandling av py-odermi. I Norge hvor resistensproblemene foreløpiger mindre, vil det være hensiktsmessig ikke å ekspe-rimentere med nye typer antibiotika uten at det fo-religger studier som viser lav resistensutvikling ogbedre effekt enn tradisjonelt brukte antibiotika.

Systemisk antibiotikabehandling ved overflatisk pyo-dermiUt fra undersøkelser av Kruse et al. 1996 anbefalerfagmiljøene i Norge følgende retningslinjer ved be-handling av overflatiske pyodermier:• Fenoksymetylpenicillin eller trimetoprim/sulfo-

namid bør være førstevalg ved bakterielle super-fisielle dermatitter der systemisk antibiotikatera-pi er indisert.

• Anbefalte doseringer må brukes i tilstrekkeligtid. To til tre uker for overflatiske pyodermier ogminimum fire uker ved dype pyodermier.

• Predisponerende faktorer vurderes.• Andre antibiotika enn penicillin og trimeto-

prim/sulfonamid bør kun brukes ved residiv ogetter forutgående resistensbestemmelse.

• En bør være mer restriktiv ved bruk av linkosa-mider og makrolider enn tidligere.

• Cefalosporiner, penicillinasestabile penicilliner,kloramfenikol, kinoloner og tetracykliner skalbrukes svært kritisk, og under ingen omstendig-het som førstevalg ved dermatitter hos hund.

• Profylaktisk antibiotikabehandling bør unngås.

DoseringDoseringen avhenger av farmakokinetikken til ved-kommende antibiotika og lokaliseringen og type py-odermi. En bør overveie å bruke høyere konsentra-sjon av antibiotika ved hudinfeksjoner enn ved in-feksjoner i andre organer for å oppnå tilfredstillende


Pyodermidiagnose Differensialdiagnose

Fold-pyodermi Malassezia-infeksjon

Pyotraumatisk dermatitt Pyotraumatisk follikulitt og furunkolose

Pustuløs Pemphigus foliaceusstafylokokkpyodermi Subkorneal pustulær

dermatoseSteril eosinofil pustolose

Follikulitt DermodikoseDermatofytoseMycosis fungoidesErythema multiformeSkabbAllergisk kontaktdermatitt

Dyp pyodermi Intermediær og dypmykose, for eksempelsporotrikoseNodulær panniculitisFremmedlegemereaksjonIdiopatiske labbefistler hos schæferSterile pyogranulomerPyodermodikose

Tabell II. Viktige differensialdiagnoser ved pyodermi-sykdommer



MIC-verdier (minimal inhibitorisk konsentrasjon).

Støtteterapi1. Tilfredstillende ernæring2. Bakteriell interferens (foreløpig ikke tilgjengelig

for rutinebehandling).

Lokal behandlingVed dyp pyodermi bør en huske at lokalbehandlinger halve behandlingen. Det fører sjelden fram å kunbruke generell antibiotikabehandling ved dyp pyo-dermi. Lokalbehandlingen består av grundig rengjø-ring ved hjelp av såpevask og deretter bruk av desin-feksjonsmidler som klorheksidinspritoppløsning.Immunmodulerende terapi• Staphage lysate (Delmont Lab.) er et phag lysat

av human stamme av S. aureus. Har vist effekt iplacebokontrollerte studier både ved overflatiskog dyp pyodermi.

• Immunoregulin (Immunovet, Tampas, USA).Har vist effekt i multisenterstudier. Laget av Pro-pionibacterium acnes.

• Autogene vaksiner (usikker effekt)• Levamizol – stimulerer en redusert T-cellere-

spons.

Referanser1. Kruse H et al. The antimicrobial susceptibility of

Staphylococcus species isolated from canine dermati-tis. Vet Res Comm 1996;20:205-13.

2. Åkerstedt J, Vollset I. Malassezia pachydermatis withspecial reference to canine skin disease. Br vet J 1996;153:269-81.

3. Vollset I. Behandlingsprinsipper ved atopisk derma-titt hos hund. Nor Vet Tidsskr 1995;107:479-87.

4. Allaker RP et al. Production of virulence factors by S.intermedius isolates from cases of canine pyodermaand healthy carriers. Micr Ecol Hrh Dis 1991;4:169-72.

5. Lloyd DH et al. Sensitivity to antibiotics amongst cu-taneous and mucosal isolats of canine pathogenicstaphylococci in the UK, 1980-96. Vet Dermatol1996;7:171-6.


Perioperativ antibiotikaanvändning inomsmådjurskirurgin

InledningMed perioperativ antibiotikabehandling avses be-handling som ges före, under och efter kirurgiska in-grepp mot kända eller förväntade patogener.Antibiotika i profylaktiskt syfte ges preoperativt föratt förhindra uppkomst av infektion medan antibio-tika i behandlande syfte tillförs pre-, intra- och post-operativt för att bota en redan etablerad infektion.Ibland är gränsen mellan profylax och behandlingflytande t ex vid öppen, komplicerad fraktur ellersmutsiga djupa sår.

Redan inledningsvis skall understrykas att antibi-otika aldrig får ersätta god aseptik inom kirurginutan skall endast vid behov vara ett komplement tilldenna.

Denna artikel syftar till att dels ge en bakgrund tilluppkomsten av sårinfektioner samt belysa principer-na för perioperativ antibiotikaanvändning och ge ex-

empel på de vanligaste rekommenderade preparateni internationell referenslitteratur och i svensk vete-rinärpraxis med viss tonvikt på ortopedisk kirurgioch laparatomier. Vidare berörs i korthet behandlingav sår och abscesser.

Orsaker till kirurgiska sårinfektionerKällor till sårinfektioner hos djur återfinnes i den eg-na hudfloran (framför allt Staphylococcus spp), i mil-jön (jord, smuts, sjukhusutrustning etc.), i respira-tionsvägar, digestionsapparaten samt i urogenitalia(1-2,6-7). De flesta kirurgiska sår är mer eller min-dre kontaminerade (1-2). Egenskaper hos bakterier-na, lokala vävnadsfaktorer i operationsområdet samtegenskaper hos patienten avgör sedan om en infek-tion skall uppstå.

De egenskaper hos bakterierna som har betydelseför uppkomst av sårinfektion är infektionsdos, viru-lensfaktorer och de krav bakterierna sedan har för sintillväxt. Vanligen krävs en infektionsdos av mer än100 000 bakterier per gram vävnad (1-3,6). Sår sominte är äldre än fyra till sex timmar har vanligtvis fär-

HENRIK BOHLIN


Perioperativ antibiotikaanvändning inom smådjurskirurgin

re bakterier än detta och kan således primärsutureras(1,6). Medvirulensfaktorer avses t ex förmåga tilltoxinproduktion, kapselbildning, enzymproduktionoch bildning av skyddande biofilm. För sin tillväxthar bakterierna varierande krav på näringstillgång,syrespänning och redoxpotential i vävnaderna.Många sårpatogener är anaeroba eller fakultativtanaeroba bakterier (1-2,6).

Lokala vävnadsfaktorer i operationsområdet spelarsannolikt den största rollen för uppkomst av sårin-fektioner efter kirurgiska ingrepp. Nedsatt vävnads-vitalitet och vaskularisering antingen på grund avkraftigt trauma orsakat av yttre våld eller på grund avtraumatisk vävnadshantering från kirurgens sida, då-lig vävnadsapproximering i samband med suture-ring, bildning av hematom och serom samt före-komst av främmande implantat och suturmaterialutgör faktorer som kan gynna bakteriell tillväxt ochinfektion (1-3,6).

Egenskaper hos patienten kan också bidra tilluppkomst av sårinfektioner t ex nedsatt immunför-svar (eventuellt orsakat av tillförda kortikosteroider),nedsatt cirkulation, internmedicinsk sjukdom (njur-sjukdom med uremi, leversjukdom, diabetes etc),dålig näringsstatus eller hög ålder (1-3,6).

Klassificering av kirurgiska sårKirurgiska sår har av amerikanska National ResearchBoard klassificerats i fyra klasser beroende på gradenav kontamination. Tolkningen av klasserna är intehelt konsekvent mellan olika författare och över-lappningar mellan klasserna förekommer (1-3,5-6,8). Denna klassificering förefaller emellertid att va-ra ett praktiskt hjälpmedel dels för att bedöma riskenför infektion och dels för att bestämma om tillförselav antibiotika är indicerat.

Bakteriell infektion kan antas föreligga när ettbakterieantal större än 100 000 bakterier per gramvävnad förekommer (1-3,6). Den genomsnittligaandelen av samtliga typer av kirurgiska sår som blirinfekterade anges till cirka 5% (2-3).

Rena sår utgör mer än hälften av alla kirurgiska sårinom ortopedi, neurokirurgi och mjukdelskirurgi(1). De definieras som atraumatiska sår med obrutenaseptik under operationen. Inga luminala organöppnas. Andelen rena sår som sedan infekteras angesi olika undersökningar till mellan 0% och 5,7% (1-3,6). Preoperativ antibiotikaprofylax sänker inte in-fektionsrisken såvida inte operationen tar lång tid.Vad som i referenslitteraturen avses med lång tid va-rierar mellan en och en halv timme till tre timmarmen en och en halv timme till två timmar är den för-härskande uppfattningen (1-3).

Rena – kontaminerade sår avser sådana ingrepp därluminala organ öppnas, men läckaget av innehåll

från dessa organ är minimalt. Vidare kan minimalaavbrott i aseptiken förekomma (t ex stickhål i opera-tionshandsken). I denna kategori återfinns framförallt ingrepp i munhåla, gastrointestinalkanalen, re-spirationsorganen och urogenitalia men även orto-pediska operationer. Publicerade data säger varieran-de att 2,1-4,5% av dessa sår blir infekterade enligtdefinitionen (1-3,6). Antibiotikaprofylax kan varabefogad särskilt om operationen tar lång tid.

Kontaminerade sår innefattar traumatiska sår ochöppna frakturer yngre än fyra till sex timmar ochoperationer där t ex gastrointestinalkanalen, lever-och gallgångar, lunglober eller urogenitalia har öpp-nats i närvaro av infektion i dessa organ och/eller omkraftigt läckage har förekommit från sådana organ.Större avbrott i aseptiken kan förekomma och ope-rationerna kan innebära relativt omfattande trauma-tisering av vävnaderna. Dessa sår betraktas inte sominfekterade initialt men har en stor potential att blidet om de inte behandlas korrekt. Andelen konta-minerade sår som blir infekterade varierar i olika un-dersökningar mellan 5,8% och 14,6% (1-3,6).

Antibiotikaprofylax är indicerad men denna är in-te sällan att betrakta som tidig behandling snarare änren profylax som t ex vid komplicerad fraktur (4).

Smutsiga sår innebär att operationsområdet redanär infekterat vid tidpunkten för operationen. Häråterfinns gamla sår med mycket omfattande väv-nadstrauma och devitaliserad och/eller nekrotiskvävnad t ex svåra komplicerade frakturer, stora bit-skador med sönderslitning av hud, underhud ochmuskulatur. Peritonit orsakad av läckage från visceraär ett annat exempel. Antibiotikabehandling kombi-neras med omfattande kirurgisk ”upprensning”, kor-rigering (t ex frakturfixering, exstirpation eller suturav läckande viscera) och dränering av sårområdet närpatientens allmäntillstånd tillåter (1-3,5-6,8).

Förhindrande av sårinfektionAtt förhindra uppkomst av sårinfektion är det pri-mära målet för den kirurgiska aseptiken (1-3,5-6,8).

Patienten skall förberedas genom noggrann rak-ning och tvättning av huden i operationsområdet,djupa sårhålor rengöras från smuts och främmandekroppar etc genom riklig spolning. Operationsperso-nalen skall genomföra noggrann preoperativ hand-tvätt och därefter använda föreskriven steril klädselinklusive mössa, mask och handskar. Operationsom-rådet dukas in så att det skyddas mot kontaminationfrån angränsande kroppsdelar. Instrumenten skallvara autoklaverade eller på annat sätt steriliserade.Operatören skall sträva efter att i så ringa grad sommöjligt traumatisera vävnaderna under operationenoch vara noggrann med hemostas och approxime-ring av vävnaderna. Vid behov, särskilt vid kontami-




nerade sår, tillämpas dränering och/eller fördröjdprimärsutur. Val av lämpliga suturmaterial kan bi-draga till att förhindra sårinfektion. Postoperativtövervakas patienten genom att status inklusivekroppstemperatur följs kontinuerligt. Burar skallhållas rena, patienten tillföras adekvat vätske- ochnäringsbehov, sår och eventuella dräner och bandagevårdas och bytes så att de alltid är rena. Vid behov tast ex blodprover, bakteriologiska svabbprover, aspiratför odling eller cytologisk undersökning eller görsröntgenkontroller för att upptäcka eventuella infek-tionshärdar.

Kirurgisk antibiotikaprofylaxIndikationerna för antibiotikaprofylax inom små-djurskirurgin är få och inskränker sig framför allt tilloperationer där risken för infektion är större än 5%,dvs i praktiken kontaminerade och smutsiga sår ellerdär konsekvenserna av en infektion är katastrofalasom vid insättande av höftledsprotes. Vidare kan detvid operationer som beräknas ta mycket lång tid el-ler vid operationer på högriskpatienter vara motive-rat att ge antibiotikaprofylax (1-2,7-8). I Tabell Inedan anges exempel på operationer som kan moti-vera antibiotikaprofylax.

Tabell I: Exempel på operationer som kan motivera anti-biotikaprofylax– Tandbehandlingar, speciellt tillsammans med annan ki-

rurgi – Operationer i esofagus – Operationer i gastrointestinalkanalen, särskilt resektio-

ner – Gallgångskirurgi vid infektion i dessa– Lunglobsexstirpation vid infektion i luftvägarna – Perinealbråcksoperation– Höftledsprotes– Komplicerad fraktur– Omfattande fraktur– eller neurokirurgi– Långvariga operationer (1,5–2 timmar)

Avsikten med antibiotikaprofylax är att under-stödja patientens egen försvarskraft under operatio-nen så att eventuell kontamination inte utvecklas tillinfektion. Därför skall en adekvat vävnadskoncen-tration av antibiotika upprätthållas just under opera-tionen och en kort tid efter men inte under lång tidföre (1-4,7-8).

Antibiotikan skall därför tillföras patienten straxinnan operationen påbörjas och inte efter. Vanligenrekommenderas att den ges intravenöst eventuelltintramuskulärt så att önskad vävnadskoncentrationsnabbt uppnås (1-4,7-8).

Antibiotika i profylaktiskt syfte skall inte ges förlänge. En till tre injektioner under 24 timmar anses

idag vara tillräckligt (1-4,7-8). Kliniska studier påframför allt människa visar inte på högre frekvens avperioperativa infektioner efter 24-timmars antibioti-kaprofylax jämfört med fem dagars postoperativ an-tibiotikabehandling (2,7-8). Tvärtom anses risk fö-religga för rubbningar i patientens bakterieflora medkolonisering av antibiotikaresistenta stammar omprofylaxen utsträcks i tid såväl preoperativt sompostoperativt (1-2,4,7-8).

Det preparat man väljer för sin antibiotikaprofylaxbör vara verksamt mot de flesta av de mikroorganis-mer som med största sannolikhet är de skyldiga tillperioperativa sårinfektioner. De bakterier som vanli-gen orsakar sårinfektioner inom smådjurskirurgin ärStaphylococcus spp, E. coli, Pasteurella spp (framför alltkatt) och Bacteroides spp (anaerob) (1-3,6-8). Andrafaktorer som måste beaktas vid valet av profylaktisktantibiotikum är risken för resistensutveckling, toxici-tet, biverkningsprofil, farmakokinetiska och farma-kodynamiska egenskaper, effekt i kliniska studiersamt kostnad. Antibiotika som används för behand-ling av en redan etablerad infektion bör undvikas iprofylaktiskt syfte för att minska risken för resistens-utveckling. Tillämpas denna regel minskar även ris-ken att profylaxtiden av misstag förlängs.

I internationell referenslitteratur, framför allt denamerikanska, förordas som förstahandspreparat vidsåväl ortopedisk som mjukdelskirurgi cefazolin somär en första generationens cefalosporin med god ef-fekt mot stafylokocker och E. coli. (1-3,7-8).Cefazolin finns ej som farmakologisk specialitet iSverige. Dosen anges till 22 mg/kg i.v. vid induktionföljt av intravenös iterering var tredje timme (1). Ettannat doseringsalternativ är 20 mg/kg i.v vid opera-tionens start och sedan subkutan iterering efter sextimmar vilket ger en tillräcklig vävnadskoncentra-tion i 12 timmar efter operationsstarten (2).

I Sverige används inom smådjurskirurgin cefalotin(Keflin) som också är en första generationens paren-teral cefalosporin i dosen 20-30 mg/kg med en tilltvå itereringar framför allt i samband med operatio-ner av komplicerade frakturer. När det gäller kom-plicerade frakturer har profylaxen snarare karaktärenav tidigt påbörjad behandling som bör pågå i minstfem till sju dagar (4).

Penicillinasresistenta penicilliner finns också re-kommenderade som profylax inom veterinär- ochhumanortopedi eftersom stafylokocker är den vanli-gaste orsaken till osteomyelit (1,4). Rekommende-rad dos till smådjur är 22 mg/kg i.v vid induktionföljt av intravenös iterering varannan timme (1).

I den bencement som används vid insättande avhöftledsprotes ingår ofta gentamicin (4).

Ampicillin (t ex Pentrexyl, Doktacillin) är i Sve-rige ett parenteralt förstahandsval som profylaktisk




och tidig behandling av t ex peritonit orsakad avläckande abdominella viscera. Viktigaste infektions-agens är fakultativt anaeroba E. coli. Ampicillindo-sen är 25-50 mg/kg två gånger dagligen.

Perioperativ behandling avetablerade infektionerPerioperativa infektioner behandlas enligt sammagrundprinciper som andra infektioner. Valet av för-stahandspreparat baseras på erfarenhet och vetskapom vilka som är de mest sannolika patogenerna en-ligt tillgängliga kliniska studier. Byte av preparat kansedan bli aktuellt om provtagningar från infektions-härden, blodprover, röntgenundersökningar ellerutebliven effekt inom cirka tre dagar visar att första-handsvalet varit felaktigt (1-3).

Hos hund orsakas vanligen osteomyelit och sårin-fektioner i anslutning till operationsområden, sominte berör gastrointestinalkanalen, av stafylokocker(2-3, 5-6,8). Infektioner efter operationer i eller nä-ra gastrointestinalkanalen och genitalia är ofta orsa-kade av flera patogener men E. coli är dominerande(2-3,6,8). Hos katt är vanligen Pasteurella spp denfrämsta sårpatogenen i mjukdelarna (2-3,6,8). Dåresistensmönstren varierar mellan de nordiska län-derna och USA finns skillnader i rekommenderadeförstahandspreparat. Av tillgänglig referenslitteraturatt döma brottas man i USA liksom i Sverige med enmycket hög andel penicillinaspositiva stafylokockermen även E. coli-stammar som är resistenta motvanligt ampicillin (2).

Vid behandling av postoperativa stafylokockinfek-tioner rekommenderas i amerikansk referenslittera-tur cefazolin (jmf profylax) för parenteral adminis-tration och för peroral behandling t ex cefalexin,klindamycin, amoxicillin med klavulansyra och en-rofloxacin (1-2).

E. coli-infektion föreslås behandlas parenteralt medcefazolin eventuellt i kombination med gentamicineller cefotetan vilket är en senare generation av cefa-losporiner effektiv även mot Bacteroides spp Peroraltges enrofloxacin mot E. coli och amoxicillin med kla-vulansyra när kombinerad infektion med E. coli ochBacteroides föreligger eller misstänks föreligga (1-2).

Mot Pasteurella-infektion på katt är ampicillin för-stahandsval (1-2).

I Sverige är penicillin, ampicillin och amoxicillingoda förstahandspreparat vid misstänkta pre- ochpostoperativa stafylokock- och/eller E. coli-infektio-ner. Amoxicillin med klavulansyra anses i Sverige va-ra ett andrahandsval med risk för resistensutvecklingom det inte används på klar indikation vilket vanli-gen innebär penicillinaspositiva stafylokocker.Cefalexin, enrofloxacin och trimetoprimsulfa är ock-så andrahandspreparat mot stafylokocker respektive

E. coli-infektioner. Klindamycin är vanligt i Sverigeför behandling av såväl stafylokockorsakad som ana-erob osteomyelit på grund av mycket god vävnads-penetration (se nedan).

Anaeroba sårinfektioner orsakas av kontaminationmed anaerob blandflora från munhålan, övre luftvä-garna och nedre gastrointestinalkanalen där före-komsten av dessa bakterier är riklig (2,6). Här åter-finns obligata anaerober som Bacteroides, Fusobacte-rium och Peptosteptococcus, mer syretoleranta anaero-ber som Clostridium (från miljön) och Actinomycessamt fakultativt anaeroba bakterier som E. coli ochPasteurella (2,6).

Uppkomsten av anaerob sårinfektion gynnas avnedsatt cirkulation och vävnadsnekros dvs devitalise-rade vävnader med sänkt syrespänning och redoxpo-tential (1-3,6). Kutana och subkutana abscesser se-kundärt till bitsår, lungabscess och pyothorax sekun-därt till främmande kropp, peritonit orsakad av in-fektiöst läckage från bukorgan, svår kronisk osteom-yelit med sekvester- och fistelbildning och septisk ar-trit är exempel på anaeroba infektioner inom vete-rinärmedicinen (1-2,5,9).

Lika viktigt som antibiotikabehandling av anaero-ba infektioner är den mekaniska rengöringen av sår-hålorna i form av spolning, avlägsnande av nekrotiskvävnad och dränering av pus (1-3).

På grund av svårigheter med representativ prov-tagning och odling är valet av preparat för behand-ling av anaeroba infektioner i stor utsträckning base-rat på erfarenhet samt kliniska fynd som t ex nedsattallmäntillstånd, hög feber, höga antal vita blodkrop-par, kraftig odör från såret, nekrotiserad vävnad ellerbensekvestrar (2).

I amerikansk litteratur anses penicillin, ampicillinoch amoxicillin fortfarande vara förstahandsval vidanaerob infektion utom där infektion medBacteroides misstänks eller är konstaterad. Då re-kommenderas amoxicillin med klavulansyra, klinda-mycin eller metronidazol (1-2).

I Sverige är penicillin, ampicillin och amoxicillingivna peroralt, subkutant eller intamuskulärt bero-ende på preparat, förstahandsval vid sår, bitsår ocheventuella abscesser sekundärt till dessa. Penicillin Ganvänds för intratorakal injektion vid behandling avpyothorax och lungabscesser samt för intraartikulärinjektion efter spolning av en septisk artrit (9).Behandlingen med penicillin G kombineras med pa-renteral och/eller peroral administration av penicil-lin V under mycket lång tid vid pyothorax (9).Artriterna kan fortsättningsvis behandlas med peni-cillin V, ampicillin, amoxicillin, amoxicillin med kla-vulansyra eller klindamycin beroende på hur patien-ten svarar på behandlingen.




Ampicillin är det hos oss vanligen använda prepa-ratet vid peritonit orsakad av fakultativt anaeroba E.coli från tarmläckage eller från en sk brusten pyo-metra (2). Ampicillin finns för såväl peroralt som pa-renteralt bruk. Amoxicillin som har bättre vävnads-penetration än ampicillin är ett gott alternativ ochfinns i perorala och parenterala beredningar. Vid svå-ra, utdragna bakteriella peritoniter som inte svararpå ampicillin t ex intraabdominella abscesser därBacteroides kan misstänkas är metronidazol ett ak-tuellt preparat för intravenöst bruk. Behandlingsti-den vid bakteriell peritonit är vanligen 10-14 dagar(1).Klindamycin används hos oss vid osteomyeliter isamband med komplicerade frakturer i synnerhetom osteomyeliten kan misstänkas vara anaerob samtvid behandling av abscesser som inte svarar på peni-cilliner. Klindamycin absorberas bra peroralt och pe-netrerar bra i infekterad vävnad inklusive djupa ab-scesshålor (2). Behandlingstiden för osteomyeliter ärminst tre till sex veckor med dubbel dos klindamy-cin jämfört med t ex den rekommenderade vid ab-scess (11,0 mg/kg x 2 respektive 5,5 mg/kg x 2).Anaerob osteomyelit med sekvester- och fistelbild-ning kan vara mycket svår och ibland omöjlig attkomma till rätta med (2,5).

Val av andra preparat mot postoperativa infektio-ner än de ovan beskrivna är avhängigt om eventuel-la odlingar och resistensbestämningar eller utebliventerapeutisk effekt med förstahandsvalet motiverardetta.

SlutordDenna artikel beskriver förutsättningarna för upp-komst av perioperativa sårinfektioner samt de åtgär-der som kan och skall vidtagas för att förhindra det-ta så att antibiotika inte behöver tillgripas. De åtgär-der som avses är sådana som ligger inom ramen förgod aseptik och en atraumatiskt hantering av vävna-

derna. Tillgänglig statistik och erfarenhet tyder ock-så på att perioperativa sårinfektioner inte är någotstort problem inom smådjurskirurgin då i genom-snitt endast cirka 5% av alla kategorier av opertions-sår infekteras. Det är viktigt att ha detta i åtanke såatt den perioperativa användningen av antibiotikainskränker sig till de fall där klar indikation förelig-ger och så att valet av preparat inte bidrar till sprid-ning av resistenta bakteriestammar.

Referenser1. Harari J. Surgical complications and wound healing

in the small animal practice. Saunders, 1993:293-305.

2. Rosin E, Dow SW, Daly WR, Petersen SW, PenwickRC. Surgical wound infections and use of antibiotics.I: Slatter DH, red. Textbook of Small Animal Surge-ry, Second Edition, Volume 1. WB Saunders, 1993:84-94.

3. Fossum TW et al. Small animal surgery. Mosby,1997:57-63.

4. Nordbring F. Antibiotika och kemoterapi. Almqvistoch Wiksell, femte uppl. 1991:235-42.

5. Lipowitz AJ et al. Complications in small animal sur-gery. Williams and Wilkins, 1996:1-6,563-98.

6. Wendelburg K. Surgical wound infection. I: BoyrabMJ, red. Disease mechanisms in small animal surge-ry, Second Edition. Lea and Febiger, 1993:54-65.

7. Riviere JE, Vaden SL. Antimicrobial Prophylaxis. I:Boyrab MJ, red. Disease mechanisms in small animalsurgery, Second Edition. Lea and Febiger, 1993:66-9.

8. Wilcke JR. Use of antimicrobial drugs to prevent in-fections in veterinary patients. Prob Vet Med 1990;2:298-312.

9. Frendin J. Chronic suppurative and pyogranuloma-tous disease in hunting dogs. Acta Univ Agricult Sue-ciae, Veterinaria 19. Sveriges Lantbruksuniversitet,1997:53-4.



Bakteriella urinvägsinfektioner (UVI) hos hund ochkatt orsakas vanligen av bakterier som normalt finnsi huden och i mag-tarmkanalen. Infektion uppståroftast genom att bakterierna ascenderar till urinvä-garna samtidigt som de passerar det lokala försvarsom normalt skall förhindra kolonisation av urinvä-garna. UVI är en av de vanligaste förekommande in-fektionssjukdomarna hos hund. Undersökningar harvisat att mellan 5-17% av alla hundar någon gångdrabbas av urinvägsinfektion (1).

Kattens urinvägar är vanligen mycket resistentamot bakterieinfektioner och undersökningar har vi-sat att endast en till tre procent av katter med UVI-symtom har växt av bakterier i urinen. Om bakteri-einfektion uppstår bör man hos katt alltid misstänkaen bakomliggande orsak. Predisponerande faktorerför UVI hos katt är dock desamma som hos hund.Termen idiopatisk eller interstitiel cystit har på sena-re år börjat användas för att beskriva UVI-symtomenhos katt. Diagnosen baseras på en kombination avsymtom som hematuri och dysuri utan föreliggandebakteriell infektion eller obstruktion. Problemet ärvanligt och en rad behandlingar med bland annatantibiotika, kortison, antispasmolytika och surgö-rande medel har provats utan att ge bestående resul-tat. Etiologin är okänd men stress misstänks vara enbakomliggande faktor. Äldre katter tycks dock varamer mottagliga för bakteriella urinvägsinfektioner,vilket belyses av en studie av 143 katter, äldre än tioår, med symtom på hematuri och dysuri. I 46% avfallen hittade man en bakteriellt orsakad UVI, vilketförklarades med att äldre katter kan vara utsatta förolika sjukdomar som även nedsätter det lokala för-svaret i urinvägarna mot infektioner (2).

Infektion i urinvägarna kan uppstå på en eller fle-ra ställen som till exempel i njurarna (pyelonefrit),blåsan (cystit) och uretra (uretrit) eller till urinvägar-na närliggande organ som i prostata och i vagina.Termen bakteriuri innebär endast att bakterier åter-finns i urinen utan att infektion av slemhinnor ochurinorgan behöver föreligga. Vanligen gör kroppensig av med bakterierna genom urineringen. Iblandlyckas dock bakterierna fästa vid slemhinnan i uretraeller i blåsan och en infektion uppstår. Orsaker tillatt kroppen i vissa fall ej kan göra sig av med bakte-rierna är dålig blåstömning eller defekter i det loka-

la försvaret mot infektioner som till exempel skadori det, för urinblåseslemhinnan, skyddande lagret avglukosaminoglukan. Viktigt är att när någon del avurinvägarna har infekterats så är hela urinsystemet ifara. Studier har visat att signifikant bakteriuri före-kommer i 6-27% av hundpopulationen med denhögre förekomsten hos tikar. Trots signifikant bakte-rieväxt i urinen saknas ofta typiska symtom på UVI,vilket gör att infektioner ibland kan förekomma un-der längre perioder utan att upptäckas (3). Eftersombakteriuri ej kliniskt kan särskiljas från till exempelcystit eller uretrit så bör begreppen användas syno-nymt.

Bakteriefloran Bakterier som stafylokocker, streptokocker, coryne-bakterium och E. coli hittas normalt i distala uretra,vulva, vagina och preputiet. Betydelsen av den nor-mala bakteriefloran är omtvistad, men troligen kanden fungera som skydd mot patogena bakterier ge-nom att konkurrera om receptorerna i slemhinnansom bakterierna måste fästa vid.

Infektion av urinvägarna sker oftast via uretra frånnormalfloran i kolon och nedre urogenitalia och be-står till stor del av gramnegativa bakterier. En svenskstudie av urinen på 160 hundar med UVI visade attE. coli även i Sverige är den vanligaste uropatogenen.Därefter kommer proteus, stafylokocker, entero-kocker och streptokocker (4). Även om UVI hoshund och katt vanligen orsakas av en enstaka bakte-riestam, så har studier visat att hos cirka 18% av deindivider som drabbas av UVI så förekommer två el-ler flera typer av bakterier samtidigt (5).

Enbart förekomst av bakterier räcker ej för att enUVI skall utvecklas. Det krävs även att de invade-rande bakterierna kan fästa vid epitelet i urinvägarnaoch sedan föröka sig. Om en UVI kommer att ut-vecklas eller ej beror på följande faktorer:– Virulensen hos bakterierna– Antalet bakterier som når urinvägarna– Status hos urinvägarnas lokala försvarsmekanis-

mer.

Olika typer av UVI• Asymtomatisk UVI är vanligare än man tror.

Kliniska symtom saknas helt eller är mycket lin-driga, troligen beroende på att kroppen ger ettdåligt inflammatoriskt svar. Det enda sättet attupptäcka och behandla dessa infektioner är att


Antibiotikabehandling av urinvägssjukdomar hoshund och katt

ASTRID HOPPE


Antibiotikabehandling av urinvägssjukdomar hos hund och katt

utföra en fullständig urinanalys med odling påalla patienter där UVI kan misstänkas förekom-ma eller uppstå inom ramen för andra sjuk-domskomplex.

• Vid okomplicerad UVI saknas vanligen predis-ponerande faktorer för infektioner i urinvägar-na. Avläkning sker ganska snabbt vid insatt be-handling, och infektionen kan även spontanlä-ka.

• En komplicerad UVI uppstår på grund av enunderliggande sjukdom eller en defekt hos de lo-kala försvarsmekanismerna. Vanligen återkom-mer infektionen gång på gång trots adekvat an-tibiotikabehandling. Förutom defekter i det lo-kala försvaret kan en återkommande UVI beropå djupt liggande infektioner i njure eller pro-stata. Dessa infektioner kräver oftast avsevärtlängre behandlingstider än okomplicerade cysti-ter och uretriter.

AntibiotikabehandlingAllmäntDet finns egentligen inga strikta regler vid behand-ling av UVI och behandlingen blir därför individu-ell. Målet är att eliminera bakterieförekomsten i urinoch urinvägar under så lång tid att urinvägsslemhin-norna och de lokala försvarsmekanismerna kan åter-hämta sig.

Urinkoncentrationen av antibiotika är viktigare änplasmakoncentrationen. Den kliniska effekten ärdock beroende av att upprätthålla en urinkoncentra-tionen av det antimikrobiella medlet som bör varafyra gånger högre än MIC värdet (minimal inhibito-ry concentration) för patogenen. De flesta antimi-krobiella preparat utsöndras till stor del via njurarna.Detta leder till att urinkoncentrationen kan bli upptill hundra gånger högre än plasmakoncentrationen.Därför kan preparat som penicilliner och tetracykli-ner även vara effektiva mot gramnegativa patogeneri urinvägarna, trots att de är ineffektiva mot sammapatogener på andra ställen i kroppen.

Upprätthållande av höga urinkoncentrationer avantibiotika är speciellt viktigt vid UVI i nedre urin-

vägarna. Även om symtomen försvinner vid lägredoser, så kan bakerierna överleva i vävnaden. Efter-som många antibiotika har kort halveringstid ochfrekventa urineringar sänker urinkoncentrationen,borde egentligen medicineringen fördelas på minsttre tillfällen per dygn. Detta är ofta ej möjligt, varförantibiotika vanligen ges vid två tillfällen. Man bördock tänka på att ge varje dos snarast efter rastningför att hålla en så hög urinkoncentration som möj-ligt. Förutom att man bör välja ett preparat som harde rätta antimikrobiella egenskaperna, samt doseraså att en effektiv urinkoncentration uppnås, så bör viäven välja ett preparat som är lätt för djurägaren attadministrera till djuret, som inte är toxiskt och inteär för dyrt. För hanar med UVI bör man även miss-tänka att prostata kan vara involverad och välja ettpreparat som är basiskt och har hög distributionsvo-lym (Vd). Prostatavätskan är surare än blodplasma,vilket gör att fettlösliga, basiska preparat passerarblod-prostatabarriären och stannar i prostatavätskan.

Speciell försiktighet vid antibiotikabehandling böriakttagas vid nedsatt njurfunktion eftersom njurarnavanligen utsöndrar både den aktiva och den metabo-liserade substansen. Vid minskad utsöndring ökarserumkoncentrationen och risken för toxicitet.Speciellt nefrotoxiska preparat, som aminoglykosi-der, bör undvikas eller ges med halverad dos ellermed förlängt dosintervall vid måttligt till kraftigtnedsatt njurfunktion. Innan ett operativt ingreppskall utföras i urinvägarna vid samtidig UVI, bör an-tibiotikabehandling startas före ingreppet för attminska risken för sepsis.

Vilka antibiotika fungerar bäst?Bästa behandlingseffekten får man naturligtvis omvalet av antibiotika sker efter urinodling med resi-stensbestämning. En resistensbestämning är dockvanligen ej nödvändig att utföra vid okompliceradeinfektioner eftersom man med ganska stor säkerhetkan förutsäga vilka antibiotika som är användbaramot de vanligaste mikroorganismerna i urinvägarna(se Tabell I).




Amoxicillin, ampicillin samt cefalosporiner somkeflex och kefolor är baktericida preparat, relativtnontoxiska och med ett bredare antibakeriellt spek-trum än penicillin G. Amoxicillin har högre biotill-gänglighet (tas upp bättre från tarmkanalen) än am-picillin, men båda är ett bra val vid infektion medgrampositiva bakterier, och på grund av den högaurinkoncentrationen fungerar de vanligen ofta ävenmot gramnegativa bakterier. Enterobakter är dockvanligen resistenta mot keflex och kefolor (6).

Ett annat, ur urinvägssynpunkt, användbart pre-parat med baktericid effekt är enrofloxacin. Det ärmycket fettlösligt och passerar därför lätt blod-pro-statabarriären, vilket är viktigt vid behandling avUVI hos hanar. Preparatet har vanligen god effektmot stafylokocker och gramnegativa bakterier.

Tetracykliner är bakteriostatiska preparat medbrett antibakteriellt spektrum. Användbarheten för-sämras dock ofta av att behandlingen kan leda till atten plasmidmedierad resistens utvecklas hos mångabakterier. Doxycyklin är fettlösligt och passerar övertill prostata. Utsöndringen sker dock i första handvia gallan vilket gör att preparatet ej är så användbartvid UVI.

Trimetoprim-sulfa är en kombination av två myc-ket olika preparat med synergistisk verkan. Prepara-tet utsöndras via njurarna och passerar även prosta-tabarriären. Vid purulenta exerdat inaktiveras dockeffekten (6). Något man även bör tänka på är riskenför biverkningar som trombocytopeni och kerato-conjunctivitis sicca.

Gentamycin och andra aminoglykosider är basis-ka, vattenlösliga och baktericida. De passerar ej överblod-prostatabarriären och de absorberas ej från

mag-tarmkanalen. Aminoglykosider har ett liknandebehandlingsspektrum som enrofloxasin, men an-vändbarheten är begränsad när det gäller UVI pågrund av att preparaten ej kan ges peroralt samt attde är nefrotoxiska.

Förutom aminoglykosider, ackumuleras även te-tracykliner och quinoloner i tubulicellerna i proxi-mala tubuli. Detta leder till en inhibering av celler-nas proteinsyntes samt aktiviteten hos enzymet nat-rium-kalium-ATPas, som i sin tur leder till cellmem-branskador och cellnekros. Toxiciteten ökar med sti-gande ålder, uttorkning och av nedsatt njurfunktion.När det gäller skador orsakade av tetracyklin så tyckshund vara den mest utsatta arten (7).

Antimikrobiell behandling av okomlicerad ochkomplicerad UVI.

Behandling av en okomplicerad UVI i sju till 14dagar är vanligen fullt tilläcklig. Behandling av enkomplicerad UVI kräver däremot vanligen fleraveckor upp till månader och resultatet beror helt påom den bakomliggande orsaken kan elimineras. Valav antibiotika vid en komplicerad UVI bör alltid skeefter odling av urinen med resistensbestämning. Vidbehandling av prostatit eller pyelonefrit bör antibio-tika som penetrerar denna typ av vävnad användassom till exempel trimetoprim-sulfa eller enrofloxa-cin. Behandlingstiden varierar från tre veckor upptill cirka åtta veckor, men bör ej avslutas förrän ur-inodling visar negativt resultat med avseende på bak-terier. Vid en enkelsidig svårbehandlad pyelonefritkan avlägsnande av den sjuka njuren övervägas.Kastration kan krympa en kroniskt förstorad prosta-ta eller en prostata med cystor och därigenom un-derlätta behandlingen av en besvärlig prostatit.


Antimikrobiellt preparat Dos (mg/kg) Bakterie

Amoxicillin 11 mg/kg, q8h, PO Staf, Strep, Enterococ, Proteus

Ampicillin 25 mg/kg, q8h, PO Staf, Strep, Enterococ, Proteus

Cefadroxil 10-20 mg/kg, q12h, PO Staf, Strep, Proteus, E. coli, Klebsiella

Enrofloxacin 5 mg/kg, PO Staf, vissa Strep och Enterococ, E. coli, Proteus, Klebsiella, Pseudomonas, Enterobacter

Trimetoprim/sulfa 15 mg/kg, q12h, PO Strep, Staf, E. coli, Proteus, Klebsiella, vissa Enterococker

Kloramfenikol Hund: 40 mg/kg, q8h, PO Mycoplasma, ProteusKatt: 25 mg/kg, q12h, PO

Tetracyklin 18 mg/kg, q8h, PO Pseudomonas

Nitrofurantoin 4 mg/kg, q8h, PO E. coli

Gentamycin 4-6 mg/kg, q24h, SC Staf, vissa Strep och Enterococker, E. coli, Proteus, Klebsiella, Pseudomonas, Enterobacter

Tabell I. Rekommendation för antimikrobiell behandling av UVI (6, 9, FASS VET 1998).



Behandling av kronisk UVIKronisk UVI kallar man de infektioner som ej svararpå behandling eller ständigt återkommer. Orsaken ärvanligen oupptäckta eller ej behandlingsbara defek-ter i det lokala försvaret eller andra bakomliggandesjukdomar. I dessa fall kan mycket lång eller till ochmed kontinuerlig antibiotikabehandling krävas.Preparat som ampicillin, trimetoprim-sulfa, nitrofu-rantoin och enrofloxacin kan vara lämpliga för lång-tidsbehandling.

Följande rutiner rekommenderas : • Gör urinodling och resistensbestämning. • Starta därefter behandling med lämpligt antibio-

tikum i rekommenderad dos. • Efter cirka tre veckors behandling kontrolleras

att urinen är steril med urinodling. • Vid steril urin sänk dosen till en tredjedel, som ges

på kvällen efter sista rastningen. Vanligen kan uri-nen hållas steril trots att terapeutiska doser ej ges.Troligen interfererar den låga dosen av antibiotikamed produktionen av fimbrier hos vissa bakterier.

• Kontrollera att urinen är steril var eller varannanmånad. Om ej, byt preparat om detta påkallas avresistensbestämningen och höj till normaldosigen.

• Prova att avbryta behandlingen efter sex till niomånader för att se om den för UVI predispone-rande orsaken har avläkt.

• Man bör observera att långtidsbehandling medantibiotika ej är riskfri. Till exempel de tidigarepåtalade biverkningarna med trimetoprim-sulfakan ibland uppstå, varför blodprov för kontrollav trombocyter samt kontroll av produktion avtårvätska bör utföras vid behandling med dettapreparat.

Övrig medicinsk behandling av UVIAnnan medicinsk behandling kan även ges för atthämma bakterieväxt i urinen. Preparat med dessaegenskaper är till exempel medel som förändrar uri-nens pH och urinvägsantiseptikum.

Syftet med att förändra urinens pH är att påverkabakterietillväxten eller att öka effektiviteten hos vis-sa antimikrobiella preparat mot UVI. Sur urin för-sämrar bakterietillväxten, men för att detta skall bliriktigt effektivt krävs att pH ligger på gränsen till detfysiologiskt möjliga (<5). Därför är det tveksamt omdet är värt besväret att i bakteriedödande syfte ge en-bart surgörande medel istället för antibiotika.

Effektiviteten hos vissa antibakteriella medel kandock förstärkas genom förändringar av urinens pH.Alkalisering (bikarbonat) ökar effekten hos kloram-fenikol, aminoglykosider och erytromycin. Surgö-ring (C-vitamin eller ammoniumklorid) ökar effek-tiviteten hos nitrofurantoin, tetracyklin, penicillin

och ampicillin. Urinen hos hundar och katter ärdock vanligen något sur, varför surgörning av urinenhär inte alltid är nödvändig.

Urinvägsantiseptikum är antibakteriella medelsom ej skall användas för att behandla systemsjuk-domar. De kan däremot användas som underhållste-rapi eller långtidsprofylax vid återkommande UVI.Preparaten utsöndras vanligen mycket snabbt vianjurarna, vilket gör att den antimikrobiella effektenendast uppnås i urinen. Om höga doser ges för attuppnå systemeffekt kan toxicitet uppstå. Nitrofuran-toin är ett sådant preparat som endast utövar sin ef-fekt i urinen. Behandlingen förutsätter dock en nor-mal njurfunktion (8).

Ett annat exempel är methenamin som ges pero-ralt och som utsöndras via urinen. Förutsatt att uri-nen är sur, omvandlas methenamin till formaldehyd,vilket har en antibakteriell effekt. Methenamin ärdessutom en av få antimikrobiella preparatet somäven har effekt mot mykotisk UVI (8). Eftersom denantibakteriella effekten av methenamin är helt bero-ende av urinens pH ges preparatet vanligen i kombi-nation med ett surgörande medel som till exempelhippursyra. Ett exempel på denna kombination ärHiprex, ett preparat med låg toxicitet vid normalnjurfunktion men effekten är omtvistad. Formalde-hyden bildas i urinblåsan varför preparatet ej är verk-samt vid nefriter eller prostatiter. Ett behandlings-förslag som ges i litteraturen är till hund 10 mg/kg,4 ggr/dag (9).

Metylenblått och nalidixansyra är andra urinvägs-antiseptikum vilka sällan kommer till användning pågrund av mycket snäva säkerhetsmarginaler. Mety-lenblått kan förorsaka bildning av Heinz body krop-par och hemolytisk anemi, och nalidixansyra kan gekramper (10).

Kontroll av behandlingsresultat• En okomplicerad UVI behöver vanligtvis ej föl-

jas upp med urinodling. • Vid svårbehandlade infektioner eller där det är

tveksamheter om rekommenderad medicineringfullföljts, kan urinodling utföras tre till fem da-gar efter insatt behandling.

• En vecka efter avslutad behandling kan manmed en urinodling kontrollera att infektionenverkligen är utslagen och inte bara har kuvatstillfälligt. Om bakterieväxt kvarstå kan behand-ling med samma antibiotika, om det varit enkortare kur på tio till14 dagar, fortsätta i ytterli-gare en vecka. Om bakterieväxt hittas efter enlängre behandling bör man byta antibiotika efterresistensbestämning.

• Kontroll av nyinfektioner kan göras cirka fyraveckor efter avslutad behandling.




SammanfattningDet finns egentligen inga strikta regler vid behand-ling av UVI och behandlingen blir därför individu-ell. Målet är att eliminera bakterieförekomsten i urinoch urinvägar under så lång tid att urinvägsslemhin-norna och de lokala försvarsmekanismerna kan åter-hämta sig.Urinkoncentrationen av antibiotika är viktigare änplasmakoncentrationen. Den kliniska effekten är be-roende av att upprätthålla en urinkoncentrationenav det antimikrobiella medlet som bör vara fyragånger högre än MIC värdet (minimal inhibitoryconcentration) för patogenen. Detta är vanligen ing-et problem eftersom de flesta antimikrobiella medeltill största delen utsöndras via njurarna.Speciell försiktighet vid antibiotikabehandling böriakttagas vid nedsatt njurfunktion eftersom njurarnavanligen utsöndrar både den aktiva och den metabo-liserade substansen. Vid minskad utsöndring ökarserumkoncentrationen och risken för toxicitet. Spe-ciellt nefrotoxiska preparat, som aminoglykosider,bör undvikas eller ges med halverad dos eller medförlängt dosintervall vid måttligt till kraftigt nedsattnjurfunktion.Slutligen bör påpekas att man bör vara restriktiv isitt användande av antibiotika även vid behandlingav urinvägsinfektioner. Många okomplicerade urin-vägsinfektioner självläker och katter med UVI-sym-tom behöver vanligen ej antibiotikabehandlas efter-som de sällan har någon bakterieväxt i urinen. Vidkomplicerad urinvägsinfektioner är det viktigaste atthitta den underliggande och predisponerande fak-torn för UVI och behandla den, samtidigt som manalltid i dessa fall skall ge en riktad antibiotikabe-handling grundad på en resistensbestämning.

Referenser1. Prescott J, Baggot J. Antimicrobial therapy in veteri-

nary medicine. Ames, IA: Iowa State University Press,1993:349-470.

2. Kruger JM, Osborne CA. Clinical evaluation of catswith lower urinary tract disease. J Am Vet Med Assoc1991;199:211-6.

3. Kivisto AK, Vasenius H, Sandhom M. Canine bacte-riuria. J Small Anim Pract 1977;18:707-12.

4. Franklin A et al. Antibiotic sensivity of bacterial iso-lates from urinary tract infections and metritis indogs. Poster 18th WSAVA Congress, 1993, Berlin.

5. Ling GV. Therapeutic strategies involving antimicro-bial treatment of the canine urinary tract. J Am VetMed Assoc 1984;185:1162-4.

6. Dowling PM. Antimicrobial theraphy of urinarytract infections. Can Vet J 1996;37:438-41.

7. Fink-Gremmels J. Mechanisms of nephrotoxicity andchanges of pharmacokinetics in the diseased kidney.Proceedings 8th annual congress of ESVIM, Vienna1998:170.

8. Lees GE, Rogers KS. Treatment of urinary tract in-fections in dogs and cats. JAVMA 1986;189:648-52.

9. Lulich JP, Osborne CA. Bacterial infection of the ur-inary tract. I: Ettinger SJ, red. Textbook of veterinaryinternal medicine. Diseases of the dog and cat. Vol 2,4th ed., 1995;1743-60.

10. Hardy RM. Indications for acidifiers and antisepticsin urinary tract disorders. I: Kirk RW, red. Currentveterinary theraphy VI. Small aninmal practice. 6thed. Philadelphia: WB Saunders Co, 1977;1176-80.



InnledningI det følgende vil antibakteriell behandling av infek-sjoner i vagina, uterus, mamma, prostata, testis ogpreputium bli diskutert. Det er lagt mest vekt på detilstandene som forekommer hyppig eller som er al-vorlige.

GenitaltraktusNormal bakteriefloraOmkring 60% av normale tisper huser en bakterie-flora i den kraniale delen av vagina, mens en tilsva-rende flora finnes hos 90% i den kaudale vagina (1).Den normale bakteriefloraen i vagina og vestibulumbestår av bakterier som normalt er til stede i bakredel av tarmkanalen og omkring anus/vulva. Som re-gel er det en blandingsflora i et lite til moderat an-tall. Bakterier som er påvist er blant andre stafylo-kokker, streptokokker, E. coli, pasteurella, proteus,Corynebacterium spp, Bacillus spp, Mycoplasmaspp (1-2). Vaginalfloraen synes å variere mellomhunderaser (2). Normalt er uterus regnet for å værebakteriefri utenom brunst og fødselsperioden, mendet er påvist sparsom vekst av bakterier hos normaletisper i en stor prosent av hundene (3).

VaginalinfeksjonerVaginittVaginitt er som regel en bakteriell infeksjon i vagina.Sykdommen viser seg ved at tispen slikker seg om-kring vulva og viser ubehag ved undersøkelse. Detkan være utflod fra vulva, men det forekommer ikkealltid. Det er økt hyperemi og eventuelt pussansam-ling i skjeden. Ofte tiltrekker slike tisper hannhun-der selv om de ikke er i løpetid.

Juvenil vaginittJuvenil vaginitt er ikke uvanlig hos unge tisper førførste løpetid. Årsaksforholdene er noe uklare.Bakteriefloraen er som regel som normalfloraen hosvoksne tisper i genitaltraktus, men i større grad do-minert av stafylokokker (1).

BehandlingVed siden av renhold omkring ytre kjønnsåpning erdet vanligvis ikke behov for antimikrobiell behand-

ling, idet tilstanden forsvinner spontant ved førsteløpetid (4). Hvis behandling er nødvendig, kan før-stevalget være å forsøke penicillin systemisk, men of-te er effekten skuffende. Østrogenbehandling er an-gitt å kunne gi bedring (5).

Vaginitt hos voksneVed vaginitt er det ofte en framvekst av de sammebakteriene som normalt foreligger i vagina. Vi måderfor tolke dyrkningsresultatet forsiktig hvis det erforetatt bakteriologisk undersøkelse uten at det fore-ligger kliniske symptomer.

BehandlingBehandling av vaginitter hos voksne tisper er ofteskuffende, trolig fordi det er vanskelig å påvirke flo-raen i vagina med antibiotikabehandling på en gun-stig måte. Valg av eventuell systemisk antibiotikame-dikament må skje på basis av dyrking og sensitivi-tetsundersøkelse. Lokal applikasjon av antibiotika el-ler desinfeksjonsmidler er en tiltalende metode, mendet er teknisk svært utfordrende for eieren på grunnav genitalanatomien hos tispa, og dessuten foreliggeren risiko for spredning av bakterier fra vagina til ute-rus ved desinfiserende skyllinger. Det kan foreliggepredisponerende sykdommer som stumppyometra,eller metabolske sykdommer som diabetes, og vedvellykket behandling av primærtilstanden vil vaginit-ten forsvinne spontant.

UterusinfeksjonerPyometraMed pyometra menes forstørret pussfylt uterus.Tilstanden sees vanligvis 2-4 uker etter løpetid, ogsykdommen forekommer meget hyppig blant eldretisper, noe sjeldnere hos katt. En hormonell dys-funksjon antas å forårsake en uterin sekresjon somansamles i uterus, og dette disponerer for etableringav en sekundær oppadstigende infeksjon fra urin-veiene. Cystisk endometriehyperplasi kan disponerefor utvikling av endometritt, og i neste omgang forpyometra. Det påvises bakterier i 80–90% av tilfel-lene. E. coli er det dominerende agens, av og til an-dre gram-negative bakterier, men streptokokker,Klebsiella, stafylokokker, Proteus og Pseudomonasforekommer også (6-10). Hos majoriteten av tilfelle-ne ser vi en purulent, illeluktende, gullig til brunrødutflod fra vulva. De fleste tispene har polyuri, se-kundært øket tørst, og allmenntilstanden kan være


Behandling av bakterielle infeksjoneri kjønnsorganene

LARS MOE


Behandling av bakterielle infeksjoner i kjønnsorganene

svært varierende. Uterus kan bli voldsomt forstørretog inneholde flere liter med pussholdig væske.

BehandlingPyometra er uten behandling en livstruende infek-sjonstilstand, men antibiotikabehandling kurerersom regel ikke tilstanden hvis det foreligger en ma-nifest pyometra og ikke bare en endometritt. Oftereduserer antibiotika symptomene forbigående ogreduserer risikoen for sepsis.

På grunn av forbigående effekt av antibiotika vedpyometra er ovariohysterektomi den terapiform somanbefales dersom dyret ikke skal benyttes i avl.Dersom det er liten allmennpåkjenning, foretas ova-riohysterektomien uten samtidig pre- og postopera-tiv antibiotikabehandling. Vanligvis gir vi støttetera-pi i tillegg i form av i.v. væske under og eventuelt iflere dager etter operasjonen (obs! polyurien kan fø-re til postoperativ dehydrering), og NSAID pre- ogpostoperativt i noen dager. Dersom allmennpåkjen-ningen er stor, bør vi gi antibiotikabehandling føroperasjonen og i 5-7 dager postoperativt.

Flere andre behandlingsmetoder er aktuelle, mendet er prostaglandininjeksjon som benyttes rutine-messig i Skandinavia hos avlstisper, men også cervi-kal kateterisering med drenering av puss har vist segeffektivt (11-12). Prostaglandin F2-alpha eller synte-tiske analoger gitt over flere dager er den vanligsteprosedyren, men dråpeinfusjon kan også benyttes.Selv om tispene viser forbigående bivirkninger iform av salivasjon, uro, oppkast, eventuelt defeka-sjon i 5-30 minutter etter prostaglandininjeksjonen,blir mer enn 75% av tispene helbredet. Og det errapportert om mange tilfeller av normal drektighetved neste løpetid. Effekten av prostaglandinbehand-lingen er ikke avhengig av at vi gir antibiotika sam-tidig. Der tispene ikke kan overvåkes på klinikkenmed hensyn til allmenntilstand, og på grunn av mu-ligheten for uterusruptur eller at puss kan pressesopp gjennom egglederne som følge av myometrie-kontraksjoner, anbefaler vi likevel i vanlig dyrlege-praksis at antibiotikabehandling gis i tillegg.

Enkelte forfattere anbefaler systemisk antibiotika-behandling etter ovariohysterektomi i minimum enuke uansett allmennpåkjenning, men det foreliggerikke undersøkelser som viser at dette gir bedre resul-tat enn overnevnte prosedyre. Aktuelle medikamen-ter er ampicilliner, trimetoprim/sulfonamider, even-tuelt tetracykliner etter sensitivitetsundersøkelse.Det er ikke publisert undersøkelser over hvilke me-dikamenter som er mest effektive, men bredspektre-de midler som er virksomme mot gramnegative bak-terier benyttes mest: trimetoprim/sulfonamider, am-picilliner eller tetracykliner (11-13). Som første-håndspreparat er trimetoprim/sulfadiazin og pivam-

picillin naturlige valg. Tradisjonelt har tetracyklinervært mye benyttet tidligere mot pyometra,og det erfortsatt et aktuelt sekundærpreparat hos hund, oghos katt muligens også et førstevalg. Andre antibio-tika som benyttes ved urinveisinfeksjon mot kolifor-me bakterier er og aktuelle som andrevalg.

I en del tilfeller foreligger det en skjult urinveisin-feksjon samtidig (8,14-15) og denne kan persisterehvis tispa ikke behandles med antibiotika. Det anbe-fales å undersøkelse urinen bakteriologisk noen ukeretter ovariohysterektomi for å utelukke en fortsatturinveisinfeksjon (15).

Metritt (puerperal metritt)Metritt er en bakteriell infeksjon i uterus og uterus-veggen, som oftest skjer få dager etter fødsel. Detteer en sjelden tilstand med allmennpåkjenning og va-ginalutflod.

BakterieforekomstGramnegative bakterier som E. coli er vanlige årsa-ker, men også stafylokokker, streptokokker og pro-teusinfeksjoner forekommer (16-17).

BehandlingTilstanden er alvorlig og behandlingstrengende hostispe. Det er av denne grunn anbefalt å starte be-handling før dyrkingssvar fra utflodet foreligger.Systemisk bredspektret antibiotikabehandling avkort varighet (5-7 dager) anbefales. I tillegg bør me-dikamenter som kontraherer uterus vurderes og mu-lige disponerende årsaker som retente fostre eller fos-terhinner fjernes.

Preparatvalg er som ved pyometra, trimetoprim/sulfonamider, eller ampicillin (amoksicillin, pivam-picillin) som førstehåndspreparat. Dernest andre an-tibiotika som benyttes mot urinveisinfeksjoner etterdyrking og sensitivitetsbestemmelse. Kloramfenikolog tetracyklin bør unngås fordi de kan ha uheldigeeffekter på valpene.

EndometrittVed endometritt foreligger en betennelse i uterus-slimhinnen.

Antibakteriell behandling av endometritter ute-nom puerperiet må vurderes på bakgrunn av symp-tomer og forutgående bakteriologisk undersøkelse.Bakteriene som isoleres er oftest de samme somnevnt under normalfloraen i genitaltraktus.

Genitalinfeksjoner som årsak til infertilitetDet er omdiskutert hvilken betydning vaginalin-

feksjoner og cervikalinfeksjoner har som årsak til in-fertilitet.




BakterieforekomstEn lang rekke forskjellige bakterier er blitt isolert fravagina hos infertile tisper (18-19). Ofte isoleres enblandingsflora. Hos tisper med infertilitet har dettradisjonelt vært påvist betahemolytiske streptokok-ker, av andre bakterier som har vært påvist er Proteusspp, Pseudomonas spp, og Staphylococcus spp, E.coli og Pasteurella spp. Men det er ingen grunn til årelatere positivt bakteriefunn i vagina med infertili-tetsproblemer hos tisper, da majoriteten av infertiletisper har en vaginal blandingsflora som hos andretisper (10). En slik bakteriologisk undersøkelse harlav diagnostisk verdi (10). Det er ikke vist at syste-misk antibiotikabehandling endrer bakteriefloraen ivagina vesentlig (20-21). En undersøkelse viste en-dog tegn på fremvekst av mykoplasmaer og E. coli-bakterier under behandling med ampicillin og tri-metoprim/sulfametoksazol hos normale tisper, ogble tolket som et argument mot utstrakt bruk av an-tibiotika hos friske avlsdyr (22). Vaginal bakterieun-dersøkelse anses ikke å være av særlig verdi hos in-fertile tisper med mindre det er tydelige kliniske tegnpå vaginitt, endometritt eller pyometra (20). Det erlikevel ikke uvanlig blant veterinærer å behandle tis-per med infertilitetsproblemer med antibiotika fordide ikke har blitt drektige eller har abortert, men deter vanskelig å finne vitenskapelige holdepunkter forslik praksis. Siden det dessuten er få praktiske holde-punkter for at antibiotikabehandling hos infertiletisper uten andre symptomer er av verdi, bør detunngås.

BehandlingDersom behandling skal iverksettes, bør det påvisesat det foreligge kliniske symptomer på en betennelsei uterus eller cervix (kraniale del av vagina). Dernestmå det tas en svaberprøve for dyrking og sensitivi-tetsbestemmelse. Det er avgjørende at svaberprøventas fra den innerste delen av vagina, helst så nær cer-vix som mulig eller i cervix. For å sikre seg mot kon-taminering fra vestibulum og vulva, bør en benytteet langt rørspekulum. Systemisk langvarig (>2 uker)antibiotikabehandling anbefales (20).

Mastitt (jurbetennelse)Mastitt er en bakteriell infeksjon som forårsaker enbetennelse i jurkjertelen. Jurbetennelsen er som regelakutt og angriper oftest én kjertel. I sjeldnere tilfellerkan flere kjertler være angrepet. Kronisk og subkli-nisk mastitt er også beskrevet og kan ha betydningfor valpedødelighet (23).

Epidemiologi og bakterieforekomstDet foreligger få deskriptive epidemiologiske studierover mastittforekomsten hos tispe, men det er antatt

at akutt mastitt forekommer hyppigere hos hundenn hos katt. Det er anslått at 0,4% av alle norsketisper behandles for mastitt årlig, og at mastittfre-kvensen hos lakterende tisper er 8–9% (A. Indrebø,personlig meddelelse 1990). Akutt mastitt forekom-mer hyppigst (ca 70%) den første uken etter valping(A. Indrebø, personlig meddelelse 1990), men seesogså senere i laktasjonen, og av og til hos pseudogra-vide tisper. Ulike bakterier kan forårsake akutt mas-titt. Stafylokokker, streptokokker og E. coli er devanligste som isoleres hos hund. Det er sparsom in-formasjon om frekvensen av ulike agens, men fraTyskland er det rapportert om 79,5% renkultur avstafylokokker fra 112 akutte mastittilfeller (24). Iseks tilfeller forelå en koliinfeksjon, i fire tilfellerstreptokokker, mens det var en blandingsflora av al-le tre i 12%. Resistensmønsteret hos bakteriene vari-erer trolig fra land til land. I en undersøkelse var45% av stafylokokkene resistente mot benzylpenicil-lin, 41% mot ampicillin, 28% mot kloramfenikol,12% mot erytromycin, og mindre enn 10% var resi-stente mot linkomycin og gentamycin (24). 37% avisolatene var resistente mot trimetoprim/sulfona-mid. Det foreligger ikke publisert informasjon omresistensmønsteret fra stafylokokkmastitt fra skandi-naviske land, men vi kan kanskje forvente et lignen-de resistensmønster hos stafylokokker isolert fra hu-den hos hund i Sverige og Norge, eller som ved akuttmastitt hos ku?

Undersøkelser av antibiotikaresistensen av stafylo-kokker ved hudinfeksjoner hos hund viser at om-trent 50%, henholdsvis 70%, av stafylokokkene veddermatitter i Norge og Sverige var penicillinresisten-te (25-26). Dette er en høyere andel med penicillin-resistens enn ved stafylokokkmastitt hos ku, men isamme størrelsesorden som fra mastittmelk hoshund i Tyskland. Fra Norge var derimot stafylo-kokkresistensen mot trimetoprim/sulfonamid kun1–4% hos dermatittkasus (25).

Kliniske funnTidlige tegn til akutt mastitt kan være at tispen ve-grer seg mot å la valpene suge, og valpene blir uroli-ge og sutrende. Det er hevelse i den affiserte jurkjer-telen og erytem i huden over kjertelen. Kjertelen kanbli tydelig øm og varm. Ofte har tispa påkjent all-menntilstand, med høy feber, enkelte har over 42 ° C,og nedsatt eller opphørt matlyst. Melken i den an-grepne spenen har endret konsistens og farge, menofte kommer den unormale melken bare fra en av demange speneåpningene. Infisert melk er ofte tyktfly-tende, med gullig, rosa eller brun farge avhengig avinnholdet av blod og puss. Årsaken til at det kankomme normal melk fra mange av de inntil 20 spe-neåpningene på den affiserte kjertelen, er at det som




vi vanligvis omtaler som en kjertel i realiteten bestårav flere separate kjertelkomplekser med hver sin se-parate spenecisterne og speneåpning. Kun ett eller fåkjertelkompleks kan være angrepet, og da vil de øv-rige kjertler produsere normal melk.

Uten behandling utvikler akutt mastitt hos tispeseg raskt til nekrotiserende mastitt med abscessdan-nelse. Allmenntilstanden er svært påkjent, og hudenpå kjertelen kan bli kald og blåsvart i noen områder(17,27-29, A. Indrebø, personlig meddelelse 1990).En slik tilstand kan ende fatalt (30).

BehandlingBehandlingen av akutt mastitt består først og fremsti hyppig tømming av kjertelen. Den bør starte umid-delbart etter at betennelsen er oppdaget. Massasje avkjertelvevet mot spenespissen med varmt grønnsåpe-vann er meget effektivt for å redusere feber og loka-le betennelsessymptomer. Tømmingen bør gjentashver time inntil melken får et mere normalt utseen-de. Siden kjertelen oftest er meget øm, kan det værenødvendig å sedere eller gi tispen korttidsvirkende,smertestillende medikamenter sammen med oksyto-cininjeksjon for å muliggjøre en god manuell tøm-ming den første gangen. Når ømheten er redusert et-ter den første tømmingen, vil det være lettere for eie-ren å følge opp med ytterligere utmelking. I enkeltetilfelle kan våte omslag rundt jurkjertelen mellomtømmingene være indisert.

Dersom huden er kald og blårød bør en kirurgiskspalting av abscessen ikke utsettes, men foretasstraks. Min erfaring er at en dessuten oppnår raske-re helbredelse hvis en punkterer huden over absces-sen på et ennå tidligere tidspunkt, allerede mens etmindre parti av huden er mørkerødt. Påkjenningenfor tispen reduseres og muligheten for å få restituertmelkeproduksjonen øker hvis vi ikke venter til hu-den nekrotiserer og eventuelt sprekker av seg selv.

Det anbefales å gi generell antibiotikabehandlingved akutt mastitt hos hund og katt samtidig medtømmingen. Noen ganger er annen støtteterapi somi.v. væskebehandling påkrevet. Før behandlingeniverksettes anbefales det å ta en bakteriologisk mel-keprøve og resistensundersøke mikrobene for å velgeegnet antibiotikum. I en del lærebøker anbefalesbredspektrede antibiotika, men klinisk erfaring fraNorge og Sverige har vist god effekt av G-penicillin-og trimetoprim/sulfonamid-preparater. Det anbefa-les derfor å benytte G-penicillin (eventuelt trimeto-prim/sulfonamid) som førstehåndspreparat, medmindre vi vet at bakterien er resistent. Etter resi-stensbestemmelse kan et bedre egnet antibiotikumvelges hvis effekten uteblir.

Forskjellige antibiotika har ulik penetrasjonsevnetil juret og melken avhengig av pH og lipidløselig-

het. Melk er normalt litt surere enn serum, mens se-kretet ved mastitt er mere alkalisk enn normalt, nær-mere pH av serum. Aminoglykosider som strepto-mycin og gentamycin passerer membraner dårlig pågrunn av lav fettløselighet. Visse antibiotika børunngås fordi de kan gi bivirkninger på valpene sommisfarging av tennene på grunn av tetracyklin.

Prognosen er god ved rask og riktig behandling,og det synes ikke å være øket forekomst av akuttmastitt i samme kjertel ved neste laktasjon (A.Indrebø, personlig meddelelse 1990), selv om mot-stridende informasjon finnes i litteraturen (27).

Det er omdiskutert hvorvidt valpene skal fjernesfra mora eller ikke under behandlingen. Valpene måalltid gis tilleggsnæring når mora er allment påkjentog selv ikke spiser og drikker normalt. Da vil som re-gel også melkeproduksjonen være så lav at valpenevil tape vekt og risikerer å dø. Når melken ikke leng-er er tydelig purulent, er det etter min mening enfordel hvis valpene deltar i tømmingen av juret.

Det foreligger lite eksakt kunnskap om akutt mas-titt hos katt, men stort sett synes forholdene hos tis-pe også å gjelde hos katt.

ProstatasykdommerBenign prostatahypertrofiVed godartet prostatahypertrofi skjer en hyperplasiav epiteliale kjertelstrukturer som etter hvert kan ut-vikle cyster. Prostatahypertrofi er et aldersfenomenhos hannhund og ses mest typisk hos voksne, eldrehannhunder. Benign prostatahypertrofi kan starte al-lerede i 2-3 års alderen, etter 4-års alderen er det entendens til cystedannelse i kjertelen. Tilstanden kanvære symptomfri. Hvis det forekommer symptomer,består de oftest i blødning fra urethra, avføringsvan-sker (tenesmus), eller urineringsproblemer (dysuri).Ofte viser sykdommen seg ved at det drypper blodfra penis uavhengig av urineringen. Det er sjelden atdet foreligger rød blodblandet urin, men okkult he-maturi kan forekomme. Siden det ikke foreligger eninfeksjon, er antibiotikabehandling ikke indisert,men sykdommen er viktig å kjenne til av differensi-aldiagnostiske grunner da den kan forveksles medkronisk prostatitt. Behandling av benign prostatahy-pertrofi består i kastrasjon, eller gestagenbehandling.Behandling med finasterid som hindrer omdannel-sen av testosteron til dihydrotestosteron redusererogså prostataomfanget hos hannhund (31-36).

ProstatainfeksjonerBakterieinfeksjon i prostata kan gir opphav til enakutt eller kronisk prostatitt. Frekvensen av prosta-tainfeksjoner øker med alderen hos hund, og hengernøye sammen med urinveisinfeksjoner i de nedre ur-inveiene. E. coli er den vanligste årsaksbakterien til




betennelsen, men også andre gramnegative og gram-positive bakterier forekommer (31-32,35-37).

Behandlingsmessig er det viktig å skille mellomakutte og kroniske prostatitter. De førstnevnte er en-klere å behandle og prognosen er ganske god, menen del vil gå over i kroniske betennelser som er van-skeligere å bekjempe. Mye av kunnskapen vi har omprostatittbehandling hos hund stammer fra kompa-rativ human forskning der hund er benyttet sommodell for prostatasykdom hos menn.

Akutt bakteriell prostatittVed akutt prostatitt er hannhunden allment påkjentmed feber og nedsatt matlyst. Den kan ha uriner-ingsbesvær, og prostata er meget øm ved palpasjon.Det er som regel blod i urinen og bakterier i sedi-mentet, og det kan i noen tilfeller ses utflod (blod el-ler puss) fra urethra. Det kan være for smertefult å taprostatasekretprøve ved ejakulering. Prostatamassa-sjeprøve kan eventuelt vurderes.

BehandlingVed akutt prostatitt er blod-prostatasekret-barrierenikke intakt (se nedenfor) og vi har flere valg av anti-biotika til disposisjon for systemisk administrasjon.Som førstehåndspreparat før dyrkingsresultat og re-sistensbestemmelse foreligger, er det naturlig å velgeet preparat som normalt er virksomt mot koliformebakterier som trimetoprim/sulfonamid. Langvarigbehandling, 3-4 uker, er anbefalt fordi det er risikofor utvikling av kronisk infeksjon (32).

Kronisk bakteriell prostatittEn kronisk prostatitt kan utvikle seg som følge av enakutt prostatainfeksjon eller mere snikende. Hoshannhund er det ofte umulig å skille en bakteriellcystitt fra en kronisk prostatitt og omvendt. En ur-inveisinfeksjon hos hannhunder bør derfor alltidhåndteres som om det også foreligger en prostatitt.Tilstanden kan være relativt symptomfri eller arteseg som en tilbakevendende cystitt. Det foreliggeringen allmennpåkjenning, og prostata er ikke smer-tefull ved palpasjon. Prostatitt kan være forstørretfordi hunden på forhånd kan ha hatt benign prosta-tahypertrofi. Kronisk prostatitt alene medfører ikkeat kjertelen forstørres. Ofte foreligger det hematuri,puss i urinen og bakteriuri. Cytologisk og bakterio-logisk undersøkelse av prostatasekret uttatt ved eja-kulasjon, prostatamassasje eller nålebiopsi er viktigfor å stille en sikker diagnose (38). Påvisning av ma-krofager i ejakulatet er indikativt for prostatitt (37).

Årsaken til at kroniske betennelser i prostata ervanskelige å behandle med antibiotika, er at blod-prostatasekret-barrieren er intakt. Denne barrieren,

sammen med det sure (pH=6,4) miljøet i sekretet,stiller spesielle krav til antimikrobiell behandling.

BehandlingFordi lumen i prostatakjertelen er beskyttet av en in-takt prostatasekretbarriere er det vanskelig å oppnåtilstrekkelig høye antibiotikakonsentrasjoner i sekre-tet i lumen og i interstitiet mellom cellene. Barrierenutgjøres delvis av pH-forskjellene mellom blod ogprostatainterstitiet og prostatasekretet, delvis av for-hold ved selve epitelet og dessuten av proteinbin-dingsegenskapene hos medikamentet. Siden sekreteter surt hos hund, også ved prostatitt, i motsetning tilhos menn hvor det blir alkalisk ved prostatitt, vilmedikamenter som er alkaliske ha best penetrasjon.Eksempler på medikamenter som vil penetrere bratil prostata er trimetoprim, erytromycin og klinda-mycin. Trimetoprim oppkonsentreres bra i prostata-sekretet hos hund ved prostatitt, i motsetning til hosmenn (39-40). Det foreligger ulike data vedrørendesulfakomponentene i de vanlige trimetoprim/sulfa-kombinasjonene, idet enkelte hevder at sulfa ikkekonsentreres i prostata (32), mens det er vist at sul-fametoksazol når terapeutiske nivåer i prostatasekre-tet hos menn (41).

Lipidløselighet og proteinbinding er viktige fakto-rer siden medikamenter som er lipidløselige, er desom har best evne til å passere inn i lumen av kjert-lene. Penicilliner, ampicilliner og aminoglykosiderhar dårlig lipidløselighet, mens makrolider, trimeto-prim og kinoloner er lipidløselige. Jo større protein-binding et preparat har, desto mindre del av medi-kamentet er tilgjengelig for å passere prostataepitelet.Klindamycin og kloramfenikol er eksempler på me-dikamenter som har høy proteinbinding. Genereltsett penetrerer tetracyklinene dårlig til prostatasekre-tet. Flere av kinolonene synes å nå akseptable kon-sentrasjoner, og høyere enn MIC-verdiene for vanli-ge E. coli-stammer som forekommer (42-44).

Det er av betydning for et fornuftig valg av anti-biotika å ha en bakteriell diagnose samt en in vitro-resistensundersøkelse. En kan nærme seg diagnosenved direkte mikroskopi av ferskt uttatt prostatasekreteller urinsediment og eventuelt gramfarging av det-te. Dersom det foreligger stavbakterier, dreier det segsannsynligvis om en koliform infeksjon, mens et bil-de med kokker sannsynliggjør at vi har med engrampositiv infeksjon å gjøre.

Hvis det foreligger en gramnegativ infeksjon, an-befales trimetoprim/sulfonamid som førstehånds-preparat, eventuelt kloramfenikol eller karboksype-nicillin, eller andre medikamenter etter resistensbe-stemmelse. Det anbefales en langvarig systemisk be-handling, 4-6 uker (32).




Hvis det foreligger en grampositiv infeksjon ererytromycin, klindamycin, kloramfenikol og trime-toprim/sulfonamid aktuelle medikamenter, avheng-ig av sensitivitetsundersøkelsen (45). Også her synestrimetoprim/sulfonamid å være et naturlig første-håndspreparat.

Ved manglende respons kan kontinuerlig lavdose-behandling i form av trimetoprim i 50% av normaldose en gang i døgnet (hver kveld) være et alternativ.Andre medikamenter som har vært benyttet i dennesammenheng er nitrofurantoin og cefalosporiner.Folsyre(folinsyre)-tilskudd ved langvarig trimeto-primbehandling (>6 uker ved full dose) bør vurderes(32).

Noen data og klinisk erfaring tyder på at kastra-sjon kan bidra til å få kontroll med prostatainfeksjo-ner. Mekanismen er trolig via redusert mengde kjer-telvev, og via hundens egne mekanismer som følgeav hormonbortfallet. Det er vist at infeksjonen fors-vinner raskere av seg selv ved kastrasjon (46).Kirurgisk prostatafjerning er også en mulig behand-lingsmetode, men den er teknisk vanskelig å utføreuten bivirkninger.

TestikkelinfeksjonerBrucella canis-infeksjonSykdommen forekommer ikke i Skandinavia hoshund. Brucella-infeksjon kan gi opphav til aborterog reproduksjonsproblemer hos hund, og kan smit-te mennesker. Siden bakterien lever intracellulært, erden vanskelig å behandle med antibiotika. Hos affi-serte hunder kan bakteriemien bestå i måneder til år,og hundene må betraktes som potensielle smittebæ-rere hele livet. Den gramnegative bakterien gir ofteen kronisk orkitt. Eventuell behandling burde inne-bære kastrasjon i tillegg til systemisk antibiotikabe-handling minocyklin (evtuelt gentamycin) og strep-tomycin i syv til fjorten dager. Men langvarig effektav slik behandling er ikke dokumentert (47). INorge er kurativ terapi ved Brucella-infeksjoner hoshund uaktuelt.

Andre orkitterAndre infeksjoner i testiklene er også sjeldne i Skan-dinavia. Antibiotikavalg som ved systemiske infek-sjoner generelt hos hund og katt. Før dyrkingssvarforeligger anbefales systemisk behandling med peni-cillin som førstehåndspreparat.

Balanopostitt (forhudsbetennelse)Det er normalt med en bakterieflora (E. coli, strep-tokokker, stafylokokker, pseudomonas, proteus) iforhuden og med mer eller mindre purulent utflod(48). Med mindre det er tydelig pussproduksjon ogandre subjektive eller objektive symptomer på balan-

opostitt, er dette ikke en behandlingstrengende til-stand.

BehandlingBehandlingen består i lokal rengjøring, eventueltmed desinfeksjonsmidler eller antibiotika lokalt.

Ved kastrasjon forsvinner som regel symptomeneav seg selv.

Referanser1. Olson PN, Mather EC. Canine vaginal and uterine

bacterial flora. J Am Vet Med Assoc 1978;172:708-11.

2. Bjurström L, Linde-Forsberg C. Long-term study ofaerobic bacteria of the genital tract in breeding bit-ches. Am J Vet Res 1992a;53:665-9.

3. Baba E, Hata H, Fukata T, Arakawa A. Vaginal anduterine microflora of adult dogs. Am J Vet Res 1983;44 (4):606-9.

4. Barton CL. Canine vaginitis. Vet Clin North Am1977;7:711-4.

5. Christensen IJ. Reproduktion hos hund og kat.Jordbrugsforlaget 1994:104.

6. Dow C. The cystic hyperplasia-pyometra complex inthe bitch. Vet Rec 1957;69:1409.

7. Hardy RM, Osborne cirka Canine pyometra: pat-hophysiology, diagnosis and treatment of uterine andextrauterine lesions. JAAHA 1974;10:245.

8. Sandholm M, Vasenius H, Kivist_ A-K. Pathogenesisof canine pyometra. J Am Vet Med Assoc 1975;167:1006-10.

9. Børresen B. Pyometra in the dog – a pathophysiolo-gical investigation. I: The Pyometra syndrome, a re-view. Nord Vet Med 1975;27:508-17.

10. Bjurström L. Aerobic bacteria occurring in the vagi-na of bitches with reproductive disorders. Acta VetScand 1993;34:29-34.

11. Gilbert RO, Nothling JO, Oettle EE. A retrospectivestudy of 40 cases of pyometra-metritis treated withprostaglandin F2alfa and broad spectrum antibacteri-al drugs. J Reprod Fertil Suppl 1989;39:225-9.

12. Johnson CA. Uterine diseases. I: Ettinger SJ, red. Ve-terinary Internal Medicine. Philadelphia: WB Saun-ders, 1989:1797.

13. Johnson CA. Medical management of feline pyome-tra. I: Kirk RW and Bonagura JD, red. Current Vete-rinary Therapy XI, Small Animal Prcatice, Philadel-phia: WB Saunders, 1992:969.

14. Wadas B, Kuhn I, Lagerstedt AS, Jonsson P. Bioche-mical phenotypes of Escherichia coli in dogs: compa-rison of isolates isolated from bitches suffering frompyometra and urinary tract infection with isolatesfrom faeces of healthy dogs. Vet Microbiol 1996;52:293–300.




15. Heiene R, Moe L, Mølmen G. Enzymuria and the re-lationship between urinary enzyme excretion and ot-her indices of renal function in 55 dogs with pyome-tra. I: Renal damage in the dog evaluated by urinaryenzymes and glomerular filtration rate using plasmaclearance of iohexol. Thesis for the degree of Dr. sci-ent. by Reidun Heiene, 1995.

16. Magne ML. Acute metritis in the bitch. I: MorrowDH, red. Current therapy in theriogenology 2nd ed.Philadelphia: WB Saunders, 1986:505.

17. Indrebø A. Obstetrikk hos hund og katt. Tell forlag,1997.

18. Osbaldiston GW. Bacteriological studies of reproduc-tivedisorders of bitches. J Am Vet Med Assoc 1978;14:363-7.

19. Farstad W. Bakteriologiske funn i kjønnsveiene hostisper med reproduksjonsforstyrrelser. Nord Vet Med1982;34:451-6.

20. Feldman E. Infertility. I: SJ. Ettinger, red. Textbookof Veterinary Internal Medicine 1989:1838.

21. van Duijkeren E. Significance of the vaginal bacterialflora in the bitch: a review. Vet Rec 1992;131:367-9.

22. Strom B, Linde-Forsberg C. Effects of ampicillin andtrimethoprim-sulfamethoxazole on the vaginal bacte-rial flora of bitches. Am J Vet Res 1993;54:891-6.

23. Sager M, Remmers C. Contribution on perinatalmortality in the dog. Ein Beitrag zur perinatalenWelpensterblichkeit beim Hund. Klinische, bakterio-logische und pathologische Untersuchungen. (Clini-cal, bacteriological and pathological investigations).Tierarztliche Praxis 1990;18:415-9.

24. Walser K, Henschelchen O. Beitrag zur Ätiologie derakuten Mastitis der Hundin. (Aetiology of acute mas-titis in the bitch). Berliner und Münchener Tierärzt-liche Wochenschrift 1983;96:195-7.

25. Kruse H, Hofshagen M, Thoresen SI, Bredal WP,Vollset I, Søli N. The antimicrobial susceptibility ofStaphylococcus species isolated from canine dermati-tis. Veterinary Research Communications 1996;20:205-14.

26. Holm B, Raue H, Bergström K, Petterson U, MörnerA. Antibiotic susceptibility of staphylococci isolatedin Sweden from primary and recurring canine pyo-derma. 14th ESVD-ECVD Annual Congress, Pisa,Italy, 1997.

27. Mosier JE. Disorders in the postparturient bitch.1980 I: Morrow DH, red. Current therapy in therio-genology: diagnosis, treatment and prevention of re-productive diseases in animals. Philadelphia: WBSaunders, 1980:608-14.

28. Olson JD, Olson PN. Disorders of the canine mam-mary gland. I: Morrow DH, red. Current Therapy inTheriogenology: diagnosis, treatment and preventionof reproductive diseases in animals. Philadelphia: WBSaunders, 1980:506-9.

29. Johnson CA. Non-neoplastic disorders of the mam-mary gland. Vet Clin North Am: Small Anim Pract1986;16:539-42.

30. Dernell WS, Kreeger J. Peracute, necrotizing mastitisas a cause of fatal septicemia and endotoxemia in adog. Canine Practice 1992;17:25-9.

31. Barsanti JA, Finco DR. Canine prostatic diseases. VetClin North Am Small Anim Pract 1986;16:587–99.

32. Barsanti JA, Finco DR. Canine prostatic diseases. I:Ettinger, SJ, red. Veterinary Internal Medicine. Phila-delphia: WB Saunders 1989:1859.

33. Berry SJ, Coffey DS, Ewing LL. Effects of aging onprostate growth in beagles. Am J Physiol 1986a;250:R1039-46.

34. Berry SJ, Coffey DS, Strandberg JD, Ewing LL.Effect of age, castration, and testosterone replace-ment on the development and restoration of caninebenign prostatic hyperplasia. Prostate 1986b; 9:295-302.

35. Krawiec DR, Heflin D. Study of prostatic disease indogs: 177 cases (1981-1986). J Am Vet Med Assoc1992;200:1119-22.

36. Bamberg-Thalen B, Linde-Forsberg C. The effects ofmedroksyprogesterone acetate and ethinylestradiol onhemogram, prostate, testes, and semen quality in nor-mal dogs. Zentralbl Veterinarmed [A] 1992;39:264-70.

37. Barsanti JA, Finco DR. Evaluation of techniques fordiagnosis of canine prostatic diseases. J Am Vet MedAssoc 1984;185:198-200.

38. Ling GV, Nyland TG, Kennedy PC, Hager DA,Johnson DL. Comparison of two sample collectionmethods for quantitative bacteriologic culture of ca-nine prostatic fluid. J Am Vet Med Assoc 1990;196:1479-82.

39. Fair WR, Crane DB, Schiller N, Heston WD. A re-appraisal of treatment in chronic bacterial prostatitis.J Urol 1979;121:437-41.

40. Baumueller A, Madsen PO. Antimicrobial substancesin secretion, interstitial fluid, and tissue of normaland infected canine prostate glands. Urol Res 1982;10:31-5.

41. Dabhoiwala NF et al. A study of concentrations oftrimethoprim-sulphamethoxazole in the human pro-state gland. Br J Urol 1976;48:77.

42. Frimodt-Moller PC, Dorflinger T, Madsen PO.Distribution of ciprofloxacin in the dog prostate andvarious tissues. Urol Res 1984;12:283-6.

43. Gasser TC, Graversen PH, Madsen PO. Fleroxacin(Ro 23–6240) distribution in canine prostatic tissueand fluids. Antimicrob Agents Chemother 1987;31:1010-13.

44. Dorfman M, Barsanti J, Budsberg SC. Enrofloksacinconcentrations in dogs with normal prostate anddogs with chronic bacterial prostatitis. Am J Vet Res1995;56:386-90.




45. Reeves et al. Twenty-three further studies on the se-cretion of antibiotics in the prostatc fluid in the dog.Proc, 2nd Int Symp Urinry Tract Infection, London1972:197.

46. Cowan LA, Barsanti JA, Crowell W, Brown J. Effectsof castration on chronic bacterial prostatitis in dogs.J Am Vet Med Assoc 1991;199:346-50.

47. Greene CE, George LW. Canine brucellosis. I:Greene CE, red. Clincal Microbiology and InfectiousDiseases of the Dog and the Cat. Philadelphia: WBSaunders 1984:646.

48. Bjurström L, Linde-Forsberg C. Long-term study ofaerobic bacteria of the genital tract in stud dogs. AmJ Vet Res. 1992b;53:670-3.


Info från Läkemedelsverket Supplement 1:200170

Antiparasitära medel utgör tillsammans med antibi-otika de dominerande läkemedelsgrupperna inomveterinärmedicinen. Nedanstående rekommendatio-ner omfattar i första hand antiparasitära medel tillhäst, hund och katt. Ämnesområdet avgränsas hu-vudsakligen till behandling av parasiter som före-kommer i Sverige (S) och Norge (N).

ParasitologiParasiter indelas i tre grupper. • Protozoer – ”urdjur”• Helminter – maskar• Artropoder – leddjur

Beroende på om kroppsytan eller inre organ/hål-rum infekterats benämns parasiterna ekto- eller en-doparasiter. Hos sällskapsdjur är protozoer och hel-minter vanligen endoparasiter, medan artropodermestadels är ektoparasiter. De flesta parasiter av kli-nisk betydelse för häst, hund och katt är värdspecifi-ka.

"Öppnade gränser" kan i ökande grad medföranya situationer som kräver ökad uppmärksamhetoch beredskap bland veterinärer. Ett viktigt exempelpå detta är Echinococcus-problematiken. (Se nedansid 83 – Zoonotiska aspekter vid parasitförekomsthos häst, hund och katt).

Faktaruta 1

Antiparasitära läkemedel De antiparasitära läkemedlen kan indelas i anthel-mintika (medel mot nematoder, cestoder och trema-toder), ektoparasiticidala medel (medel mot artropo-der), endektocider (medel som är aktiva mot bådevissa endoparasiter och ektoparasiter), samt medelmot protozoer (se Tabell I). För ytterligare informa-tion avseende klassificering och verkningsmekanis-mer av antiparasitära medel för häst, hund och katthänvisas till bakgrundsdokumentationen. En över-ordnad princip är att behandling och preparatvalfrämst skall baseras på vilken parasit som avses attbehandlas.

I början av 1960-talet kom bensimidazolerna, deförsta antiparasitära bredspektrumverkande medlenmed god säkerhetsmarginal. På 1970-talet introdu-cerades ivermektin, som tillhör gruppen makrocy-kliska laktoner.

Dessa farmaka har fått mycket stor betydelse förkontrollen av parasiter. Under senare år har det till-kommit nya läkemedel mot ektoparasiter med in-tressanta verkningsmekanismer. Substanserna harfrämst utvecklats med huvudindikation loppor, menpreparaten kan också ha effekt mot andra artropodersom löss, skabb och kvalster för vilka det föreliggerett stort behandlingsbehov. Registrerade medel motlöss hos häst saknas.

Det är tveksamt om det, förutom vid införsel, före-ligger något behov av de kombinationspreparat motnematoder och cestoder hos hund som tillkommitunder senare år.

Godkännande, distribution ochförskrivningsreglerBåde i Sverige och i Norge är medel mot endopara-siter klassificerade som läkemedel. Detta medför attdessa måste godkännas av Läkemedelsverket (S) re-spektive Statens legemiddelverk (N) och därför barakan säljas via apotek. När det gäller medel mot ek-toparasiter är de flesta substanserna klassificeradesom läkemedel och säljs således via apotek. I Sverigefinns dessutom medel som är klassificerade som be-kämpningsmedel och som godkänns för användningav Kemikalieinspektionen. Dessa produkter har,jämfört med registrerade läkemedel, begränsad do-kumentation med avseende på effekt, biverkningaroch farmaceutisk kvalitet. Ekotoxikologiska effekteroch allmän miljöpåverkan beaktas för såväl läkeme-del som bekämpningsmedel. I Sverige säljs bekämp-ningsmedel förutom via apotek även i djuraffärer

Antiparasitära medel till häst, hundoch katt (sällskapsdjur)– Behandlingsrekommendationer


Generella riktlinjer för behandling med antiparasitä-ra medel• Behandlingen med antiparasitära medel bör en-

dast ske på klar indikation, dvs fastställd diagnos,välgrundad misstanke om parasitinfektion ellersom led i ett strategiskt profylaxprogram.

• Överdriven och planlös användning av antiparasi-tära medel kan bidra till resistensutveckling.

• Det antiparasitära medel som väljs skall i förstahand vara godkänt för behandling av den diag-nostiserade parasiten på aktuellt djurslag.

• Användningen av preparat som inte är godkändaför den aktuella djurarten bör endast ske underspeciella omständigheter och då på fastställd indi-kation. Ägaren bör informeras om behandlingsva-let.

• Rutinmässig behandling av vuxna hundar ellerkatter mot inälvsparasiter saknar vetenskapliggrund.

• Hos häst skall behandling av betesburna parasiterkombineras med beteshygieniska åtgärder.

• Vid bekämpning av vissa parasiter bör miljösane-ring också ingå i behandlingsregimen.

Rekommendationer

Antiparasitära medel till häst, hund och katt (sällskapsdjur)

och annan fackhandel, samt i dagligvaruhandeln. INorge finns ett par medel mot ektoparasiter som la-gerförs av Norsk Medisinaldepot och som levereraspå basis av ”spesielt godkjenningsfritak”.

De flesta anthelmintika till hund och katt är re-ceptfria i Sverige och Norge medan samtliga anthel-mintika till häst endast är receptbelagda i Norge.

Veterinärer är därför sällan involverade vid behand-ling av endoparasitära infektioner hos hund ochkatt. Felanvändning av anthelmintika kan alltså skeoch sannolikt även överförbrukning. Det är därförangeläget att receptstatus för dessa medel utreds.

Veterinärernas förskrivningsrätt av läkemedel ärreglerad genom lagstiftning. Enligt reglerna skall ve-


Tabell I. Läkemedel mot nematoder, cestoder och artropoder till häst, hund och katt i Sverige (S) och Norge (N). Registrerade läkemedel och läkemedel som kan fås som licenspreparat (S) eller (N) har inkluderats. Vad gäller farmaka mot pro-tozoer finns det endast ett läkemedel (sulfatiazol) som är godkänt med indikationen koccidier hos hund i Sverige. I tabellen har in-te medtagits medel mot artropoder (ektoparasiticidala medel) som är registrerade som bekämpningsmedel (S) eller som förmed-las via ”spesielt godkjenningsfritak” (N)

Häst Hund Katt

Farmaka Nema - Cesto- Artro- Nema- Cesto- Artro- Nema- Cesto- Artro-toder der poder toder der poder toder der poder

Bensimidazoler och relaterade farmaka

Mebendazol S S S, N S, N

Fenbendazol S, N S, N S, N S, N S, N

Flubendazol S, N a S, N a S, N a S, N a

Febantel S S

Prazikvantel S, N S, N

Pyrantel S, N S, N S, N S, N

Nitroskanat S, N S, N

Organiskafosforföreningar

Foxim S

Diazinon N N

Makrocykliska laktoner

Ivermektin S, N S, N

Moxidektin S S

Selamektin S, N S, N S, N S, N

Milbemycin oxim S b, N

Permetrin S, N

Imidakloprid S S

Fipronil S, N S, N

Lufenuron S, N a S, N a

Amitraz S b, N b

Monosulfiram S c

a) Spesielt godkjenningsfritak i Norgeb) Licenspreparat (S)/spesielt godkjenningsfritak (N)c) Extempore-beredning och licenspreparat

Rekommendationer


terinärernas förstahandsval vara ett läkemedel som ärgodkänt för det aktuella djurslaget och indikationen.Om ett sådant preparat inte finns kan det ibland va-ra möjligt att använda ett veterinärpreparat som ärgodkänt för ett annat djurslag eller på annan indika-tion. Ett tredjehandsval kan vara ett humanpreparat.Ett apoteksframställt preparat kan ibland vara ett al-ternativ (extempore-beredning).

Veterinärer kan som tillägg till godkända preparatäven ansöka hos respektive läkemedelsmyndighet omanvändningen av icke godkända läkemedel [licenspre-parat (S) respektive spesielt godkjenningsfritak (N)].

Utbudet av antiparasitmedel i de båda länderna äravhängigt av vilka läkemedel företagen söker god-kännande för, vilket i sin tur styrs av marknaden.Om ett läkemedel sällan används lämnar företagenoftast inte in någon ansökan.

FörbrukningDet finns få publicerade förskrivningsstudier över an-tiparasitära läkemedel till häst, hund och katt. Dennatyp av statistik är nödvändig för att kunna värderaom användningen av dessa läkemedel är adekvat.

Vid studier av läkemedelsförbrukning är man istäl-let hänvisad till försäljningsstatistik, vilket medför endel felkällor. Ett huvudproblem är att de flesta veter-inärpreparat är godkända till flera djurslag och på fle-ra indikationer. Försäljningsstatistiken ger inte helleruppgifter om djurslag eller indikationen för behand-ling. Ett antal läkemedel är förvisso godkända till ettenskilt djurslag, men icke godkänd användning före-kommer säkerligen i viss utsträckning. Studier av för-brukning av läkemedel och bekämpningsmedel tilldjur har fått ökat intresse ur ekotoxikologiskt per-spektiv, i synnerhet hos utegående djur, där olika lä-kemedel misstänks kunna framkalla oönskade effek-ter på den frilevande faunan i betesmarker ochvattendrag. Av dessa skäl finns det ett behov av re-ceptbaserad statistik för att på ett korrekt sätt kunnakartlägga användningen av antiparasitära medel.

ResistensDe antiparasitära medlen påverkar cellulära funktio-ner hos parasiterna. Selektion hos parasiterna kan le-da till minskad känslighet för ett visst läkemedel.Detta förhållande kallas resistens och definieras somnedsatt känslighet mot ett antiparasitärt medel i enparasitpopulation jämfört med den i en normal po-pulation. Resistens nedärvs och är följaktligen gene-tiskt betingad. Det är viktigt att notera att återgångtill "normaltypen" sker i ganska liten utsträckningäven vid långvarigt uppehåll av exponering för detaktuella läkemedlet. Uppstår resistens mot ett läke-medel utvecklas i allmänhet samtidigt även resistensmot andra medel med samma verkningsmekanism.

Bland de faktorer som kan påverka resistensutveck-ling kan nämnas parasitens livscykel, klimatförhål-landen, betesrutiner, dosens storlek, tidpunkt för be-handling och behandlingsintervall samt val av pre-parat (Faktaruta 2). Sannolikheten för att resistensskall utvecklas hänger samman med hur stor andelav den totala parasitpopulationen som exponeras förläkemedlet. Naturligtvis påverkas endast de stadiersom befinner sig i värddjuret vid behandlingstillfäl-let. Gynnsamma betingelser för de frilevande stadi-erna motverkar uppkomst av resistens.

Faktaruta 2.

Utveckling av resistens kan förebyggas med olikaåtgärder (Faktaruta 3). I detta sammanhang är detviktigt att påpeka att antiparasitära läkemedel medolika verkningsmekanism kan ha effekt på samma pa-rasitgrupp (Tabell I). Detta har betydelse om resistensutvecklats eftersom olika läkemedlen då kan utnytt-jas till exempel i ett rotationsbehandlingsprogram.

Faktaruta 3.


Faktorer som kan påverka resistensutveckling• Parasitens livscykel• Klimatförhållanden• Betesrutiner• Dosens storlek• Tidpunkt för behandling• Behandlingsintervall• Val av preparat

Resistensutveckling kan fördröjas genom resistens-profylax• Disciplinerad användning av anthelmintika – Varje

avmaskning selekterar för resistens. Minimeradärför antalet avmaskningar genom att integreraavmaskningarna med andra parasitbekämpandeåtgärder. Avmaska inte för säkerhets skull.

• Korrekt dosering – Behandla med korrekt dos.Djuret bör vägas eller vikten beräknas. Vid un-derdosering löper man ökad risk att framkalla re-sistens. Kontrollera noga att rätt mängd ges.

• Växla mellan grupper av anthelmintika – Olikasubstanser ger olika selektionstryck. Systematiseraanthelmintikaanvändningen. Vid profylaktisk be-handling bör växlingar göras med ett- till tvåårs-intervall. Frekventa växlingar kan inducera multi-pel resistens. Kontrollera regelbundet behand-lingseffekten.

• Samtidig behandling med anthelmintika ur olikagrupper – Detta är snarare ett teoretiskt än prak-tiskt alternativ.

• Undvik import av resistenta maskar – Isolera nyin-köpta rekryteringsdjur och behandla dem samtkontrollera att behandlingen fungerat innan desläpps ut bland övriga djur.

Rekommendationer


Vad gäller antiparasitära medel för behandling avsällskapsdjur i Sverige och Norge finns i dag resistensendast dokumenterad mot bensimidazoler och imindre utsträcking mot pyrantel. Nedsatt effekt avektoparasiticidala medel mot loppor har rapporteratsfrån utlandet, vilket möjligen kan vara uttryck för re-sistensutveckling.

Det bör observeras att metodiken för rutinmässigverifiering av resistensutveckling hos endoparasiterhos sällskapsdjur är bristfällig och att det för ektopa-rasiter saknas tillförlitliga metoder för sådana under-sökningar.

Det är viktigt att resistens upptäcks i tid – när denväl är utbredd är det för sent att vidta åtgärder. Mankan inte förvänta sig att nya preparat kommer attlanseras på grund av den höga utvecklingskostnaden.Det är därför viktigt att värna om de substanser somfinns tillgängliga idag.

BiverkningarBiverkningar som uppstår hos värddjuret är som re-gel relaterade till substansernas verkningsmekanis-mer. De flesta antiparasitära medel har en relativtstor terapeutisk bredd, dvs skillnaden mellan tera-peutisk dos och den dos vid vilken biverkningar kanuppkomma är relativt stor. Enstaka preparat hardock en snäv terapeutisk bredd. Detta gäller t ex or-ganiska fosforföreningar. Dessutom kan art- ellerrasspecifika skillnader förekomma hos värddjuret.Detta gäller t ex ivermektin där collies och besläkta-de raser är känsligare än andra hundraser. Informa-tionen om biverkningsfrekvens vid bruk av läkeme-del till djur behöver förbättras. Det är därför viktigtatt praktiserande veterinärer rapporterar biverkning-ar till Läkemedelsverket respektive Statens legemid-delverk.


Parasiter hos hästHästar kan vara värddjur för ett stort antal parasitar-ter. Följande riktlinjer behandlar förekomst, diag-nostik samt behandling och kontroll av vanliga pa-rasiter hos häst i Sverige och Norge. Rekommenda-tioner begränsas främst till åtgärder som baseras påbehandling med läkemedel.

Förekomst av parasiterParasitförekomsten påverkas till stor del av driftsfor-men, vilken skiljer sig mellan stuteri, ridskola ochtravcamp. Variationer i förekomst och intensitet avparasiterna är dessutom relaterade till andra faktorer,som hästens ålder och skillnader i klimat, vilketbland annat påverkar betesperiodens längd.

HelminterNematoderHos häst är den stora blodmasken, Strongylus vulgaris,den mest patogena masken. Cirka 10% av besätt-ningarna i Sverige och Norge beräknas hysa parasiten.

De små blodmaskarna eller cyathostomerna är devanligaste maskarna och förekommer i det närmastehos samtliga hästar. Utskiljningen av parasitägg är iallmänhet högst hos yngre individer, men den varie-rar mycket.

Hästens spolmask, Parascaris equorum, är i huvud-sak en parasit hos föl och unghästar och påträffas itunntarmen hos cirka 25% av ettåringar.

Övriga rundmaskar som fölmasken Strongyloideswesterii, springmasken Oxyuris equi, nackbandsmas-ken Onchocerca cervicalis, magmasken Trichostron-gylus axei, och tårkörtelmasken Thelazia lacrymalis är

antingen sporadiskt förekommande eller orsakar säl-lan problem som kräver behandling.

CestoderAnoplocephala perfoliata, är den vanligast förekom-mande bandmasken hos häst. I Sverige påträffas denhos över hälften av hästarna. Förekomsten är störst ibesättningar där djuren vistas på permanenta betes-marker. Det föreligger inget samband mellan infek-tionens intensitet och hästens ålder.

ArtropoderInsekterBland leddjuren är larvstadiet av styngfluganGasterophilus intestinalis, som påträffas fastsittande imagslemhinnan, den mest uppmärksammade para-siten. Under senare år har styngflugan minskat i fö-rekomst och vintertid förekommer larver numeraendast hos cirka 15% av hästarna.

Päls- och blodsugande löss, Damalina equi respek-tive Haematopinus asini, påträffas hos hästar företrä-desvis under vinter till tidig vår. Den senare artenhar dock ännu inte påvisats i Norge. Bland övriga in-sekter förtjänar knott, Simulium spp, och svidknott,Culicoides spp, att omnämnas. Knott och vissa flugorär bl a vektorer för olika inälvsparasiter.

KvalsterBland kvalsterdjuren påvisas fotskabb, Chorioptesequi, vanligen hos raser med hovskägg. Den allmän-na fästingen, Ixodes ricinus, anses spridas regionaltsåväl i Sverige som Norge.

Rekommendationer


ProtozoerDet finns ingen protozo hos häst i Sverige och Norgesom annat än sporadiskt orsakar kliniska problem. IAmerika förekommer Sarcocystis neurona som kanorsaka equine protozoal myeloencephalitis (EPM)hos häst med ataxi och andra CNS-störningar. Dettabör beaktas då sådana symtom kan förekomma hosimporterade hästar från framför allt Nordamerika.

DiagnostikHelminterInälvsmaskarna påvisas i första hand genom fynd avägg vid träckprovsundersökning. För påvisande avrundmaskägg används en metod som bygger på attmaskäggen anrikas ur träcken med en mättad salt-lösning som flotationsmedium. Man anger förekom-sten av ägg som antalet per gram träck (EPG). Provetger svar på om vuxna äggläggande maskar förekom-mer i hästens tarmkanal och med vilka arter djuret ärangripet. Stora och små strongylida maskar kan dockendast särskiljas efter kultivering av träck och identi-fiering av tredje stadiets larver. För att övervakasmittläget avseende S. vulgaris rekommenderas där-för att larvodling utförs rutinmässigt.

För att påvisa bandmaskägg använder man en mo-difierad metod där man utgår från en större mängdträck och ett annat flotationsmedium med högredensitet.

ArtropoderStyngflugans larver kan påvisas vid gastroskopi.Sommartid (juli-september) är det dessutom möjligtatt finna flugans ägg som företrädesvis deponeras påframben och bogar. Löss och gnetter påträffas oftasti halsregionen, under manen och vid svansroten.

Fästingar påvisas i allmänhet på kroppsområdenmed tunnare hud som i ljumskar och preputiet.Chorioptes förekommer i huden på extremiteternaoch påvisas vid mikroskopisk undersökning avskrapprov från affekterade områden.

Klinik och terapiParasitsjukdomars svårighetsgrad är i regel beroendeav infektionens intensitet, dvs antalet etablerade pa-rasiter. I allmänhet är det unga hästar som uppvisarkliniska symtom.

HelminterNematoderHos strongyliderna är det i första hand de internalarvstadierna som orsakar problem. Hos S. vulgariskan larvernas migration i tarmkrösets blodkärl geupphov till trombos till följd av inflammation. Dettakan leda till trombotiska embolier som i varierandegrad orsakar infarkt av tarmpartier vilket kan yttra

sig som kolik. Behandling av trombotisk emboliskkolik är svår och utgången är oviss. Bland avmask-ningsmedlen har de makrocykliska laktonerna (aver-mektiner och milbemyciner) bäst larvicid effekt.Avmaskningsmedlen har dock ingen effekt mot re-dan utvecklad arterit och trombos. Prognosen är ikomplicerade fall dålig.

Cyathostomerna kan vid massutträde av larverfrån tarmslemhinnan orsaka avmagring men ävendiarré med ibland fatal utgång. Fenomenet, som be-nämns larval cyathostomos, är främst beskrivet hosunga hästar och uppträder under vårvintern när de islemhinnan vilande larverna aktiveras och vandrar uti tarmen. Vid sådana tillstånd påvisas i allmänhet en-dast få eller inga maskägg i träcken. Man kan däre-mot iaktta onormalt stora mängder larver i avföring-en. Avmaskning kan vara aktuell men den bör kom-pletteras med symtomatisk behandling, framförallt iform av vätsketerapi. Vid måttliga infektioner sesvanligen försämrat hull.

Spolmask hos föl kan förorsaka respiratoriska sym-tom relaterade till larvernas migration genom lungor-na. De adulta maskarna i tunntarmen kan leda tillnedsatt tillväxt, bukighet och försämrat allmäntill-stånd. Vid massiva infektioner kan allvarliga symtomutvecklas till följd av obstruktion som i sällsynta fallåtföljs av tarmruptur. Samtliga registrerade anthel-mintika uppges ha effekt mot matura spolmaskar.Emellertid har man på svenska stuterier observeratsviktande effekt av avermektin mot spolmask.

Fölmask bör beaktas som möjlig orsak till diarré-tillstånd hos två till fyra veckor gamla föl. Sambandmellan földiarré och fölmaskinfektion har dock intemed säkerhet påvisats i Sverige och Norge.

CestoderHästens bandmask orsakar sår där den fäster vidtarmväggen i ileocekalområdet. Denna mask är enriskfaktor som anses kunna bidra till försämradtarmmotorik med kolik som följd. Vuxna maskarkan avlägsnas med dubbel dos pyrantel, dvs 38 mgper kg kroppsvikt.

ArtropoderInsekterNågot samband mellan förekomst av Gasterophilusoch kliniska symtom i gastrointestinaltrakten har in-te kunnat fastställas i Sverige eller Norge. Under be-tesperioden förorsakar dock flugan stor oro hos be-tesdjuren. Endektocider med effekt mot Gasterophi-lus är ivermektin och moxidektin.

Löss ger ibland upphov till klåda som gör att häs-ten biter och skaver sig, vilket leder till sekundärahudlesioner. Detta gäller även knott som dessutomkan utlösa allergiska reaktioner.


Rekommendationer


KvalsterFotskabb associeras med dermatit och mjälligt hår-avfall, ofta i form av s k mugg. Fotskabb behandlassom övriga ektoparasiter. Fästingar är viktiga somvektorer för olika mikroorganismer och uppfattas avde flesta djurägare som ett problem. Behandling skerlättast genom att avlägsna parasiten manuellt. Förnärvarande saknas medel med registrerad effekt motlöss, fästingar och Chorioptes-kvalster. Erfarenhets-mässigt kan de preparat som används profylaktisktmot knott också användas terapeutiskt mot ohyra.

Parasitförebyggande åtgärderI det parasitförebyggande arbetet är det viktigt attparasitstatus kontinuerligt övervakas för att möjlig-göra korrekt bedömning av de parasitförebyggandeåtgärdernas effekt.HelminterParasitförebyggande åtgärder inom hästhållningen ärframför allt inriktade mot de betesburna inälvspara-siterna och primärt mot de strongylida maskarna.Målet är att minimera kontamination av betesmar-ker och rastgårdar med parasiternas olika spridnings-stadier. Högt smittryck kan motverkas genom enkombination av beteshygieniska åtgärder och strate-gisk medikamentell behandling. De betesstrategiersom tillämpas kan betecknas som förebyggande,undvikande eller utspädande (Faktaruta 4).

Faktaruta 4.

Vid betesplaneringen är det viktigt att skilja mel-lan betesmarker och vinterrasthagar. Den egentligabetesmarken bör endast utnyttjas när gräset har ettgott näringsvärde. Detta förkortar betesperioden påhösten, vilket minimerar kontamination av de betensom hästarna skall släppas på nästföljande säsong.

Strategiska avmaskningar baseras på epidemiolo-giska kunskaper och syftar till att optimera anthelm-intikaanvändningen samt att motverka uppkomst avresistens hos parasiterna mot avmaskningsmedlen.Anthelmintikaresistenta cyathostompopulationerhar konstaterats både i Sverige och Norge. För att slåvakt om de preparat som har önskad effekt är detviktigt att avmaskningar endast utförs vid behov och

enligt en väl genomtänkt plan. I syfte att förlång-samma resistensutvecklingen bör man växla mellanolika substansgrupper varje eller vartannat år.

I dag finns bredspektrumverkande avmasknings-medel inom tre olika substansgrupper (Faktaruta 5,se även Tabell I).

Faktaruta 5.

Tetrahydropyrimidinerna (pyrantel) är de enda nuregistrerade medel som också har effekt mot cesto-der, dock endast vid fördubblad dos jämfört medden som rekommenderas mot rundmask. Behovetför avmaskningar och med vilka intervall de bör ut-föras är beroende av driftsformen och djurens ålder.

Exempel 1. Stuterier med en stor andel unghästaroch/eller ett intensivt utnyttjande av betesmarker.Fölen behandlas vid två och fyra månaders ålder, pri-märt för att motverka spolmaskinfektion. Behand-ling sker därefter i enlighet med de rekommendatio-ner som gäller för äldre hästar, vilka inledningsvisbör avmaskas tre dagar före betessläppning. Behand-lingsintervallen under betesperioden bestäms av vil-ken typ av avmaskningsmedel som används. I en stu-die som nyligen genomfördes på ett skånskt stuterivisades att ERP (Egg Reappearance Period = tid-punkten från avmaskning till dess att hästarna återbörjar utskilja maskägg) för pyrantel, ivermektin ochmoxidektin var fyra, åtta respektive tolv veckor.Behandlingsintervallen bör dock anpassas till årsti-den samt rådande lokala och klimatologiska förhål-landen. De strongylida äggen utvecklas exempelvisdåligt vid torr väderlek. Den viktigaste avmaskning-en är den som sker innan nya betesmarker tas i an-språk. För att minimera skador orsakade av S. vulga-ris är det också viktigt att avmaska någon gång un-der hösten.

Exempel 2. Mindre besättningar med extensiva be-tesmarker. På gårdar med en eller ett fåtal och i hu-vudsak äldre hästar rekommenderas två förebyggandebehandlingar, nämligen innan betessläppning på vå-ren och någon gång under hösten efter installningen(september-oktober). Våravmaskningen avlägsnarframförallt små blodmaskar som utvecklats från lar-ver som hästen infekterades med föregående betessä-song, vilket motverkar spridning av larver på betet.Höstavmaskningen utförs av skäl som angivits ovan.


Betesstrategier• Förebyggande. Bland förebyggande åtgärder kan

nämnas betesvila eller avlägsnande av träckhögarfrån betesmarkerna.

• Undvikande. Betesrotation (att med vissa intervallerbjuda djuren nya betesfållor under betesperio-den), är exempel på en undvikande åtgärd sombör kombineras med strategisk avmaskning.

• Utspädande. Sam- eller växelbetning mellan olikadjurslag eller äldre immuna hästar.

Avmaskningsmedel1. Bensimidazolderivat, inkluderande pro-bensimi-

dazoler2. Tetrahydropyrimidiner (pyrantel) 3. Makrocykliska laktoner (ivermektin och moxi-

dektin).

Rekommendationer


ArtropoderEftersom Gasterophilus sällan orsakar symtom kanden rutinmässiga höstbehandlingen av medicinskaskäl ifrågasättas. En riklig population av styngflugorär dock mycket irriterande för betande eller arbetan-de hästar och bör därför bekämpas.

Ektoparasiterna behandlas i huvudsak terapeu-tiskt. Vid tidpunkter på året då hästarna riskerar attangripas av knott kan den ektoparasiticidala och re-pellerande effekten hos vissa pyretroider utnyttjas,alternativt kan djuren stallas in.


Parasiter hos hund och kattDet finns endast ett fåtal vetenskapliga undersökningaravseende förekomsten av parasiter hos hund och katt iSverige och Norge. Generellt anses ektoparasiter vara enstörre och viktigare grupp än endoparasiter. Vid klian-de hudåkommor hos hund och katt är ektoparasiter enviktig differentialdiagnos som måste beaktas.

Behandling av endo- och ektoparasiter hos hundoch katt skall i första hand ske vid konstaterad före-komst. Profylaktisk, rutinmässig eller diagnostisk be-handling kan dock ibland vara befogad. Som exem-pel kan nämnas fästingprofylax, rutinmässig av-maskning av utekatt som fångar bytesdjur och diag-nostisk behandling vid misstanke om Cheyletiella-in-fektion hos katt utan att man kunnat konfirmera di-agnosen vid provtagning.

I sammanfattningen nedan beskrivs förekomst,klinik, diagnostik och behandling (profylax och te-rapi) för de viktigaste parasiterna hos hund och katti Sverige och Norge. I de fall behandlingen bör föl-jas upp med kontroller anges detta. Det är viktigt attvälja provtagningsmetod efter etiologimisstanke.

I första hand föreslås att man använder godkändaläkemedel (Tabell I) och bekämpningsmedel. I fall dåsådana saknas anges även extempore-beredningar, li-censpreparat och preparat utan aktuell indikation.

Endoparasiter hos hundHelminterSpolmask (Toxocara canis, Toxascaris leonina)Förekomst: Hos vuxna hundar är förekomsten lågmedan prevalensen är högre hos valpar och unghun-dar som vistas hos uppfödare eller i kennelmiljöer.Spolmask är en zoonotisk parasit vars vandrande lar-ver i sällsynta fall kan framkalla sjukdom hos smitta-de människor.

Klinik: Infektion med spolmask är ofta asymto-matisk men massiv infektion kan ge symtom frångastrointestinalkanalen (kräkningar och/eller diarré-er) eller avmagring. Migrerande larver kan ge sym-tom från luftvägarna hos valpar. Vid kraftig infek-tion kan valpar även få ascites.

Diagnostik: Undantagsvis påvisas masken makro-skopiskt i uppkastning eller avföring, ägg av maskenpåvisas i träckprov.

Behandling: Valpar bör behandlas profylaktiskt el-ler terapeutiskt innan de lämnar uppfödaren. Förstabehandling bör ske under andra levnadsveckan ellersenast vid 21 dagars ålder och därefter, beroende påpreparat, varannan eller var fjärde vecka till och med12:e veckan. Tiken behandlas samtidigt med valpar-na. För att undvika intrauterin eller galaktogen över-föring av spolmasklarver kan den dräktiga tiken be-handlas med fenbendazol dagligen från dag 40 idräktigheten t o m 14 dagar efter partus. Valpar ef-ter tikar som behandlats under dräktigheten behöverinte avmaskas enligt ovan nämnda schema om intemiljön är belastad med spolmasksmitta, vilket denkan vara i kennelmiljö. Bensimidazoler och nitroska-nat doseras var fjärde vecka och pyrantel varannanvecka. Även makrocykliska laktoner, t ex selamektin,har effekt mot spolmask.

Det bör observeras att det föreligger misstankarom teratogen effekt av bensimidazoler. Dock ej un-der sent dräktighetsstadium, dvs ej från dag 40 ellersenare för fenbendazol hos hund.

Övriga hundar behandlas efter konstaterad para-sitförekomst. Rutinmässig avmaskning av unghun-dar och vuxna hundar kan vara motiverad i miljömed högt smittryck, exempelvis i kennlar. I dessa fallbör ett avmaskningsprogram utarbetas i samråd mel-lan veterinär och uppfödare.

Hakmask (Uncinaria stenocephala, Ancylostoma cani-num*)Förekomst: Hakmask är mindre vanlig i Norge ochSverige men kan förekomma i enstaka besättningar.

Klinik: Hakmaskinfektion förlöper oftast subkli-niskt. Diarré, eventuellt anemi och nedsatt allmän-tillstånd kan förekomma vid kraftiga infektioner.Larver som migrerar i huden kan ge upphov till po-dodermatit.

Diagnostik: Påvisande av ägg i träckprov.Behandling: Behandlingen skall utföras efter påvi-

sad infektion. Resultat av behandlingen bör följasupp med träckprovsundersökning efter cirka fyraveckor. Godkända läkemedel – som för spolmask.

Rekommendationer


Piskmask (Trichuris vulpis)Förekomst: Piskmask påvisas sällan.

Klinik: Infektion ger inga eller ospecifika symtom.Smitta förekommer ofta i samband med import.

Behandling: Vid konstaterad infektion bör be-handling ske med bensimidazoler. Behandlingenupprepas efter två till tre veckor.

Bandmask (Taenia spp, Mesocestoides spp, Echinococ-cus multilocularis*, Echinococcus granulosus, Diphyllo-botrium latum, Dipylidium caninum*)Förekomst: Infektion med bandmask är relativt liteutbredd i hundpopulationen. Förekomsten är av-hängig såväl av smittrycket som närvaron av infekte-rade mellanvärdar.

Klinik: Infektionen förlöper oftast asymtomatiskt.Förekomsten av symtom är relaterat till antal parasi-ter och art.

Diagnostik: Helst bör artbestämning göras då detkan ha betydelse vid val av terapi. Infektionen kanverifieras makroskopiskt genom påvisande av pro-glottider i träcken. Taenia- och Echinococcus-arteravger dock endast undantagsvis ägg i påvisbarmängd. För undersökning avseende Echinococcus ifaeces används säkrast ELISA-teknik. Ägg avDiphyllobotrium, Dipylidium och Mesocestoides kanpåvisas i faeces efter flotation.

Behandling: Prazikvantel som engångsdos har god ef-fekt vid bandmaskinfektion men bör ges i åtta gångerhögre dos vid behandling av D. latum. Nitroskanat ochvissa av bensimidazolerna har effekt mot enstaka band-maskgrupper. måste I samband med import och åter-införsel av hund måste behandling mot Echinococcusmultilocularis och E. granulosus utföras eftersom dessa ärviktiga zooniska parasiter. Se även under rubriken”Zoonotiska aspekter vid parasitförekomst”.* Dessa parasiter finns ej stationära på den skandinaviska

halvön men kan vara aktuella i samband med införsel avdjur från andra länder.

Protozoer Giardia spFörekomst: Prevalensen och betydelsen av Giardia spär ej känd men parasiten kan medföra problem i en-staka kennlar. Giardiainfektion är en differentialdi-agnos vid diarrétillstånd hos hund. I vilken ut-sträckning smittade hundar kan överföra smitta tillmänniska är omdiskuterat. Giardia kan förekommasom opportunist dvs det krävs som regel någonform av predisponerande orsak för att infektionenskall ge symtom, exempelvis plötsligt foderbyte ellerstress.

Klinik: Infektionen kan ge kroniskt intermittentaoch profusa diarréer.

Diagnostik: Parasitologisk undersökning specifiktavseende Giardia sp.

Behandling: Korrektion av utlösande faktorer. Spe-cifika preparat för behandling av Giardia hos djursaknas i Sverige och Norge.

Isospora sppFörekomst: Uppträder sporadiskt hos hund både iSverige och Norge. Parasiten kan utgöra ett problemi enskilda besättningar.

Klinik: Infektionen kan ge symtom i form av diar-réer men förlöper som regel utan symtom. Oftastdrabbas valpar. Infektionen kan även någon gång fö-rekomma sekundärt till annan sjukdom.

Diagnostik: Parasitologisk undersökning specifiktavseende Isospora spp. Detta måste särskilt efterfrågaspå remissen.

Behandling: Korrektion av underliggande orsaksamt understödjande terapi som eventuellt kan kom-pletteras med sulfatiazol eller trimetoprim-sulfa.

Cryptosporidium parvumFörekomst: Prevalensen hos hund är ej känd.Parasiten har låg värdspecificitet och kan infekteramånga olika husdjur samt även människa.

Klinik: De flesta infektioner förlöper normalt sub-kliniskt men diarrésjukdom kan uppträda hos ungaeller försvagade individer.

Diagnostik: Parasitologisk undersökning, specifiktavseende Cryptosporidium parvum.

Behandling: Det finns ingen medicinsk behand-ling med dokumenterad effekt hos hund.Neospora caninumFörekomst: Hund kan vara både mellanvärd och hu-vudvärd. Parasiten kan överföras intrauterint.

Klinik: Parasiten kan ge bakdelspares hos unga in-divider som infekterats interuterint eller post par-tum. Hos vuxna djur uppträder främst neurologiskasymtom men symtom från andra organsystem kanäven förekomma, t ex myokardit och dermatit.

Diagnostik: När hund är huvudvärd kan oocystorpåvisas i faeces, men dessa är dock svåra att skiljafrån vissa andra koccidiearter. Antikroppar mot pa-rasiten kan påvisas genom serologi. Organismer ivävnader kan påvisas med histopatologiska metoderoch infektionen verifieras med immunohistokemiskunderökning.

Behandling: Trimetoprim-sulfa kan prövas.Alternativt sulfonamider i kombination med pyri-metamin. Det senare är licenspreparat. Dokumenta-tion är emellertid bristfällig.

Toxoplasma gondiiFörekomst: Förekommer hos hund som latent infek-tion.


Rekommendationer


Klinik: Förloppet är vanligen subkliniskt.Behandling: Godkända preparat saknas. Om be-

handling är aktuell kan sulfonamider i kombinationmed pyrimetamin (licenspreparat) prövas. Även härsaknas dokumentation.

Sarcocystis sppFörekomst: Hund kan fungera som huvudvärd för ettstort antal sarcocystisarter som har nötkreatur, får,get, ren och andra växtätande djur som mellanvär-dar. Smitta sker genom konsumtion av muskelväv-nad från smittade djur.

Klinik: Förloppet är subkliniskt hos hund.Behandling: Behandling är knappast aktuell.

ArtropoderKvalster (Pneumonyssoides canium)Förekomst: Noskvalster lever i näshålan eller i bihå-lorna hos hund och är vanligt förekommande i bådeSverige och Norge. I obduktionsmaterial har parasi-ten påvisats i Sverige och Norge med en prevalens på20% respektive 7%.

Klinik: Infektion kan ge symtom från övre luftvä-garna men kan troligen även förlöpa symtomfritt.

Diagnostik: Tillförlitliga diagnostiska metoder sak-nas. Ofta används diagnostisk terapi. Noskvalsterkan påvisas vid obduktion eller i enstaka fall ses pånosspegeln hos hundar.

Behandling: Milbemycin oxim är godkänt i Norgeoch finns som licenspreparat i Sverige.

Endoparasiter hos kattHelminterSpolmask (Toxocara cati, Toxascaris leonina)Förekomst: T. cati antas vara relativt vanlig hos ute-katt, speciellt hos unga djur. Det sker ingen intra-uterin överföring men laktogen smitta till kattungarär vanlig. Den zoonotiska betydelsen är osäker. Deflesta fall av visceral och okulär larva migrans hosmänniska brukar vara förorsakade av hundens spol-mask (T. canis).

Klinik: Se under ”Endoparasiter hos hund”.Diagnostik: Se under ”Endoparasiter hos hund”.Behandling: Se under ”Endoparasiter hos hund”. Behandling av vuxna innekatter utförs endast efter

påvisad infektion medan katter som vistas ute av-maskas vid misstänkt infektion. Kattungar efter ute-katt bör rutinmässigt avmaskas första gången före treveckors ålder, därefter behandlas de varannan alter-nativt var fjärde vecka t o m 12 veckors ålder, bero-ende på val av anthelmintikum. Kattan behandlassamtidigt med ungarna. Rutinmässig avmaskningkan vara motiverad i miljö med högt smittryck, ex-empelvis i katterier. I dessa fall bör ett avmasknings-program utarbetas i samråd med veterinär.

Godkända substanser är bensimidazoler och pyran-tel.

Bandmask (Taenia spp, Mesocestoides spp, Diphyllo-botrium latum, Dipylidium caninum*, Echinococcusmultilocularis*)Förekomst: Bandmask är sannolikt vanligare hos ute-katter med tillgång till infekterade mellanvärdar.Taenia spp är vanligast.

Klinik: I regel förlöper infektionen subklinisktmen detta beror på infektionsgraden.

Diagnostik: Se under ”Endoparasiter hos hund”. I all-mänhet påvisas bandmasksegment av ägaren och kattenbehandlas därför ofta utan att veterinär konsulteras.

Behandling: Prazikvantel. Även bensimidazoleranges ha effekt mot vissa bandmaskar hos katt. Ute-katter behandlas flera gånger årligen eventuellt medett kombinationspreparat som verkar mot både spol-och bandmask. Katter måste avmaskas med avseen-de på Echinococcus multilocularis i samband med im-port och återinförsel av katt eftersom det är en vik-tig zoonos. Se även under rubriken ”Zoonotiska as-pekter vid parasitförekomst”.* Dessa parasiter finns ej stationära på den

Skandinaviska halvön men kan vara aktuella isamband med införsel av djur från andra länder

Protozoer Giardia spDet är ej känt i vilken omfattning denna parasit fö-rekommer hos katt i Sverige och Norge.

Isospora spp Infektionen kan ge problem i vissa besättningar.

Cryptosporidium parvum (Se under ”Endoparasiter hos hund”).

Toxoplasma gondiiFörekomst: Katt är huvudvärd för parasiten och kanutsöndra oocystor med avföringen. Efter sporuleringkan oocystorna infektera flera olika arter av däggdjuroch fåglar liksom människa. Infektionen är därför enviktig zoonos. Parasiten kan även orsaka missfall hosfår och get.

Klinik: Det är sällsynt att T. gondii ger symtomhos katt. Eventuellt kan symtom uppträda hos im-munsupprimerade katter.

Diagnostik: Oocystor kan påvisas i faeces. Vävnads-cystor kan i sällsynta fall påvisas histopatologiskt ochimmunhistokemiskt i olika organ. Antikroppar kanpåvisas serologiskt. En positiv serologisk undersök-ning betyder endast att katten varit i kontakt med pa-rasiten och innebär inte att katten nödvändigtvis varsmittförande vid provtagningstillfället.


Rekommendationer


Behandling: Symtom hos katt uppträder som regelsekundärt till annan underliggande sjukdom. Vidklinisk toxoplasmos kan behandling ske med sulfo-namider i kombination med pyrimetamin (licens-preparat) alternativt med klindamycin eller trimeto-prim-sulfa.

Ektoparasiter hos hundArtropoderLoppor (Ctenocephalides felis, C. canis)Förekomst: Hund kan angripas av en mängd olikalopparter. Den art som ställer till störst problem urbehandlingssynvinkel är kattloppan Ctenocephalidesfelis som bl a förekommer i södra Sverige och i be-gränsad omfattning inom vissa områden i södraNorge. I övrigt påvisas den endast sporadiskt i Sveri-ge och Norge.

Klinik: Klåda eller dermatit vid loppbettsallergi. Diagnostik: Makroskopiskt påvisande av parasiten

eller dess exkrementer. Mikroskopisk undersökningär nödvändig för artbestämning.

Behandling: Terapeutisk behandling av djuret medfoxim, permetrin, imidakloprid, fipronil eller bioal-letrin (S). Profylaktisk behandling av hunden. Ävenandra djur i hushållet kan behöva behandlas medpermetrin, imidakloprid, fipronil eller lufenuron.Profylaktisk behandling med lefenuron förhindrarproduktion av livsdugliga loppägg. Preadulta lopp-stadier, dvs ägg, larver och puppor, kan finnas i om-givningen, vilket innebär att miljösanering är viktig.Alla hundar och katter i närmiljön bör behandlas.

Miljösanering: Mekanisk rengöring och behand-ling med pyretroid eller fosforinsekticid (som tar al-la utvecklingsstadier). Artfrämmande loppor (blandannat från igelkott, fågel, ekorre) kan uppträda hoshund och i sällsynta fall orsaka problem. I dessa fallmåste smittkällan avlägsnas.

Löss (Linognathus setosus, Trichodectes canis)Förekomst: Löss är troligen den vanligaste gruppen avektoparasiter hos hund i både Sverige och Norge.Blodsugande (Linognathus setosus) är vanligare änpälsätande löss (Trichodectes canis). Löss är värdspe-cifika, dvs de smittar inte mellan exempelvis hundoch katt.

Klinik: Alltifrån asymtomatiska tillstånd till klådaoch dermatit. Anemi kan uppstå vid massiv infek-tion med blodsugande löss.

Diagnostik: Makroskopiskt påvisande av löss ochgnetter.

Behandling: Det finns fler godkända läkemedeloch bekämpningsmedel tillgängliga för behandling,exempelvis pyretriner (S), pyretroider såsom perme-trin och bioalletrin (S) samt foxim. Behandlingsregi-men bör omfatta schamponering tre gånger med 14

dagars mellanrum. Permetrin spot on, bioalletrin (S)och foxim används enligt anvisningar. Vanligenkrävs ingen miljösanering. Alla hundar i närmiljönbör behandlas. Man bör uppmärksamma risken förtoxiska effekter hos unga djur.

Fästingar (Ixodes ricinus, Rhipicephalus sanguineus)Förekomst: Fästingar av arten Ixodes ricinus är vanligtförekommande i både Sverige och Norge med geo-grafiska variationer. Rhipicephalus sanguineus (brunahundfästingen) är inte stationär i något av länderna.

Klinik: Parasiten kan ge lokal hudreaktion.Fästingar som angripit ett värddjur bör avlägsnassnarast för att minska risken för överföring av smitt-ämnen.

Diagnostik: Parasiten påvisas makroskopiskt med-an artbestämning sker mikroskopiskt.

Behandling: Fästingen avlägsnas mekaniskt. Fäs-tingprofylax kan utnyttjas för att hindra smittöver-föring. För profylaktisk behandling av hund mot fäs-tingar finns godkända läkemedel och bekämpnings-medel såsom fipronil, permetrin och bioalletrin (S).Vid införsel av djur från andra länder bör risken be-aktas för samtidig import av R. sanguineus. För attminimera denna risk rekommenderas användning avfästingprofylax under utlandsvistelser. Hunden be-handlas under hela fästingsäsongen. Schamponeringkan reducera effekten av behandling.

Öronskabb (Otodectes cynotis)Förekomst: Öronskabb förekommer relativt sällanhos hund. Parasiten kan möjligen uppträda oftarehos hundar som lever tillsammans med katter.

Klinik: Infektionen kan förlöpa asymtomatiskt el-ler ge upphov till extern otit.

Diagnostik: Mikroskopiskt påvisande av skabb-kvalster i innehåll från örat.

Behandling: Mekanisk rengöring och antiparasitärbehandling. För närvarande marknadsförs inget god-känt läkemedel mot öronskabb i Sverige, däremotfinns ett kombinationspreparat innehållande beta-methason, neomycinsulfat och monosulfiram till-gängligt på licens och en extempore-beredning medmonosulfiramsprit. Båda preparaten är avsedda förlokal applikation. I Norge finns ett kombinationspre-parat med fusidindietanolamin, framycetin, nystatinoch prednisolon godkänt i form av örondroppar påindikationen extern otit. Det förekommer i båda län-derna att fipronil och ivermektin används mot öron-skabb även om indikation för detta saknas. Vid in-fektion bör även andra hundar och katter i hushålletbehandlas. I svårbehandlade besättningar kan be-handling av hela djurets päls vara aktuell.


Rekommendationer


Mjällkvalster (Cheyletiella sp)Förekomst: Parasitens förekomst i Sverige är intekartlagd. I Norge är den relativt vanligt förekom-mande. Cheyletiellos kan möjligen vara underdiag-nostiserad på grund av att bärarna inte alltid uppvi-sar symtom. Mjällkvalster är en zoonotisk parasitsom tillfälligt kan angripa människor.

Klinik: Infektionen kan förlöpa asymtomatiskt,men ibland uppträder klåda, mjällbildning och hår-avfall.

Diagnostik: Parasiten påvisas mikroskopiskt i hud-skrap, hårprov eller med tejpavtryck.

Behandling: Samtliga pälsdjur i närmiljön bör be-handlas. I Sverige finns både godkända läkemedeloch bekämpningsmedel, t ex foxim, bioalletrin (S)och pyretriner (S). I Norge rekommenderas bad medlimesulfur under minst fyra veckor. Behandling medpyretriner bör pågå under sex veckor och med foximminst tre veckor. Behandling av djur angripna avmjällkvalster bör kombineras med miljösanering.Detta är särskilt viktigt i stora djurgrupper.

Rävskabb (Sarcoptes scabiei)Förekomst: Parasiten har stor utbredning i bådeSverige och Norge och påvisas ofta hos hund i om-råden med infekterade rävar.

Klinik: Infektionen ger klåda och hudförändring-ar med varierande utseende och lokalisation.

Diagnostik: Parasiten kan ibland vara svår att påvi-sa mikroskopiskt även om man tar flera skrapprov.Negativa hudskrap utesluter således inte infektion.Antikroppar mot parasiter kan påvisas med serolo-gisk undersökning. Man bör vara uppmärksam påatt det tar två till fyra veckor efter en infektion innanantikroppar påvisas i serum. Antikroppsnivån är för-höjd i flera månader efter en genomgången infek-tion.

Behandling: Behandling kan ske med upprepadebad med foxim eller lime sulfur (behandling underminst tre respektive fyra veckor). I Sverige finns sela-mektin godkänt för behandling av sarkoptesinfek-tion men marknadsförs för närvarande inte.Milbemycin oxim-tabletter används också, i Sverigepå licens.

Hårsäckskvalster (Demodex canis)Förekomst: Hårsäckskvalster är relativt vanlig hoshund i Sverige och Norge

Klinik: Det förekommer både lokal och mer gene-raliserad utbredning. Ofta föreligger bakteriell se-kundärinfektion, vilket bidrar till en starkt varieran-de symtombild. Demodikos skall alltid uteslutas vidkroniska pyodermier och pododermatit.

Diagnostik: Parasiten påvisas genom mikroskopiav hudskrap eller avlägsnat hår. Diagnostiken kan

kompletteras med histopatologisk undersökning avhudbiopsi eftersom parasiten kan vara svår att påvi-sa i hudskrap eller med hårprov vid djupt belägnakroniska tillstånd. Vid den generaliserade formenkan parasiten ibland påvisas även i faeces (mikrosko-piskt).

Behandling: Behandlingen är avhängig av sym-tombilden. Lokal demodikos hos unga hundar själv-läker vanligen medan generell demodikos kräver in-tensiv behandling. Det finns inget godkänt läkeme-del varken i Sverige eller Norge för behandling av de-modikos hos hund. Två preparat finns dock på li-cens, amitraz avsett för bad och milbemycin oximför per oral behandling. Den antiparasitära behand-lingen kombineras vanligen med antibiotika ochbenzoylperoxid-bad.

Biverkningar mot amitraz uppträder framför allthos valpar yngre än fyra månader, dvärghundar ochgamla eller sjuka djur. Behandling med milbemycinoxim kan prövas även om preparatet inte är registre-rat för denna indikation. Ofta måste den sekundärabakterieinfektionen behandlas med något annat an-tibiotikum. All användning av kortikosteroider ärkontraindicerad. Vid demodikos bör den avelshygie-niska aspekten beaktas.

Ektoparasiter hos kattArtropoderLoppor (Ctenocephalides felis, C. canis)Förekomst: Katt kan, liksom hund, angripas av fleraolika lopparter. Ur bekämpningssynpunkt är detframförallt C. felis som ställer till problem. C. felis fö-rekommer huvudsakligen i södra delarna av Sverigeoch Norge. Den påvisas annars endast sporadiskt ibåda länderna men är sannolikt ett ökande problem.

Klinik: Uttalade symtom med klåda och håravfallkan ses vid loppbettsallergi. Detta uppträder emel-lertid mera sällan hos katt jämfört med hund.

Diagnostik: Makroskopiskt påvisande av parasitenoch dess exkrementer. Mikroskopisk undersökningär nödvändig för artbestämning.

Behandling: Det finns flera godkända läkemedeloch bekämpningsmedel tillgängliga för profylaktiskeller terapeutisk behandling, t ex imidakloprid, fi-pronil och bioalletrin (S). Dessa preparat har en mereller mindre omedelbar loppdödande effekt och skallkombineras med lufenuron som förhindrar produk-tion av livsdugliga loppägg. Preadulta loppstadier,dvs ägg, larver och puppor, kan finnas i omgivning-en, vilket innebär att mekanisk rengöring och sane-ring av miljön ofta är aktuell. Alla katter och hundari närmiljön bör behandlas. Observera att katter kanvara känsliga för organiska fosforföreningar och lättkan få förgiftningssymtom. Artfrämmande loppor(bl a från igelkott, fågel och ekorre) kan också upp-


Rekommendationer


träda hos katt men ger endast sporadiskt problemoch kräver sällan behandling. Vid kvarstående utta-lade problem bör smittkällan avlägsnas.

Löss (Felicola subrostratus)Förekomst: Löss påvisas sällan hos katt i Sverige ochNorge.

Klinik: Infektionen kan förlöpa asymtomatiskt el-ler ge klåda och eventuell dermatit.

Diagnostik: Makroskopiskt påvisande av löss ochgnetter.

Behandling: I Sverige finns flera preparat som kananvändas, t ex schampo innehållande pyretriner ellerbioalletrin i sprayform. I Norge finns inget registre-rat läkemedel med denna indikation.

Fästingar (Ixodes ricinus, Rhipicephalus sanguineus)Förekomst: Ixodes ricinu är vanligt förekommande ibåde Sverige och Norge med geografiska variationer.R. sanguineus är inte stationär i något av länderna.

Klinik: Fästingar kan ge lokala hudreaktioner menär framför allt viktiga genom att de kan överföra oli-ka smittämnen.

Diagnostik: Fästingar påvisas makroskopiskt med-an artbestämning kräver mikroskopi.

Behandling: Fästingen avlägsnas mekaniskt. Ris-ken för smitta minskar om fästingen tas bort snabbt.Fästingprofylax är viktig för att hindra smittöverfö-ring. Det finns emellertid inget registrerat medelmed denna indikation i något av länderna. Bioalle-trinspray (S) kan dock användas.

Öronskabb (Otodectes cynotis)Förekomst: Parasiten är vanlig hos katt och den van-ligaste orsaken till extern otit hos denna djurart.

Klinik: Den kliniska bilden varierar från asymto-matiskt förlopp till extern otit och dermatit.

Diagnostik: Mikroskopiskt påvisande av parasiteni innehåll från örat.

Behandling: Behandlingen omfattar mekanisk ren-göring och antiparasitär behandling. I Sverige har se-

lamektin indikationen öronskabb hos katt. Vidarefinns ett kombinationspreparat innehållande beta-metason, neomycinsulfat och monosulfiram till-gängligt på licens och en extempore-beredning medmonosulfiramsprit. Dessa preparat är båda avseddaför lokal applikation i örat. I Norge finns ett kombi-nationspreparat innehållande fusidindietanolamin,framycetin, nystatin och prednisolon i form av öron-droppar godkänt med indikationen extern otit.Lokalbehandling bör kombineras med rengöring avöronen både innan behandlingen startas och underpågående behandling. Reinfektion är vanlig. Övrigakatter och hundar i hushållet bör också behandlas.

Mjällkvalster (Cheyletiella sp)Förekomst: Förekomst av parasiten är ej kartlagd.Infektionen är dock sannolikt underdiagnostiserateftersom symtomfria bärare är vanliga. Infektionmed C. yasguri från hund förekommer.

Klinik: Infektionen kan förlöpa asymtomatiskt el-ler med klåda och mjällbildning. Inte sällan ses an-grepp också hos ägaren.

Diagnostik: Mikroskopiskt påvisande av parasiteni hudskrap från buken, pälsprov eller i tejpavtryck.

Behandling: Samtliga katter och hundar i hushål-let bör behandlas. Diagnostisk behandling kan mo-tiveras eftersom parasiten kan vara svår att påvisa.Vid infektion kan behandling ske med bad med ex-empelvis pyretriner (S) eller limesulfur (N).Parasitens överlevnad i miljön är okänd men ansesvara flera veckor.

Hårsäckskvalster (Demodex spp)Förekomst: Förekommer sällan hos katt.

Klinik: Vid klinisk sjukdom föreligger ofta under-liggande tillstånd som orsakar immunsuppression.

Behandling: I de fall behandling är aktuell kanmilbemycin oxim prövas (licenspreparat, ej registre-rat för katt, se Tabell I).


Rekommendationer



Zoonotiska aspekter vid parasitförekomst hoshäst, hund och katt

GenerelltGod hygien och tillräcklig värmebehandling av köttär hörnstenar för att undgå överföring av paraiterfrån djur till människor. Kunskap om aktuella agensoch deras livscykler, inkluderande prepatenstider, ären förutsättning för mer målinriktade insatser. Dettagäller i hög grad både för de parasiter som förekom-mer i Norden och för de som kan komma in vid im-port av djur eller återinförsel av sällskapsdjur somhund och katt. Detta gäller även häst efter vistelse iannat land.

De mest aktuella parasiterna medzoonotisk potentialProtozoer• Toxoplasma gondii: Många katter med möjlighet

att jaga blir infekterade med denna parasit.Katter som vistas inomhus och aldrig får tillgångtill rått kött blir inte infekterade. Cirka 40% avvuxna katter i Sverige har antikroppar mot T.gondii. Katter som infekteras visar vanligtvis ingaspecifika kliniska symtom men skiljer ut desmittbärande stadierna med avföringen i storamängder under en till två veckor. Eftersom oo-cystutskiljning pågår under en begränsad periodhar den aktiva infektionen oftast upphört innanden är diagnostiserad och behandling blir inteaktuell. Oocystorna är resistenta och kan överle-va i omgivningen under lång tid. Hos katternaetablerar sig parasiten också i vävnader utanförtarmen. Den viktigaste riskgruppen är seronega-tiva gravida kvinnor på grund av risken för fos-terskador vid primärinfektion under havande-skapet. Genomgången infektion ger skyddandeimmunitet. Den vanligaste smittkällan för män-niska anses vara får- och svinkött som inte harvarit fruset (>-20 ° C) eller tillräckligt värmebe-handlat (>65 ° C). Förebyggande åtgärder ärhandtvätt, värmebehandling av kött, tvätt avgrönsaker, hygienisk hantering av kattavföringsamt åtgärder för att förhindra produktionsdjuratt smittas av oocystor från katt-faeces.

• Giardia: Det är omdiskuterat huruvida Giardiakan smitta från hund och katt till människa ochförorsaka sjukdom. Tills vidare bör dock dennaparasit betraktas som potentiellt zoonotisk.Hundar med påvisad Giardia-infektion bör be-handlas.

• Cryptosporidium: C. parvum kan förekomma hoshund och katt och smitta kan överföras från des-sa till människa. Det finns ingen känd behand-ling. Den enda åtgärden är förebyggande, dvsgod hygien.

• Leishmania: (se nedan)

Helminter• Toxocara: Spolmaskarna T. canis och T. cati kan

förorsaka larva migrans hos människor. Studier isåväl Sverige som Holland har visat en seropre-valens på 7% hos människor. Enstaka fall av kli-nisk sjukdom är kända i Skandinavien. Det ärviktigt att förhindra smitta i miljön (avlägsnahundfekalier i synnerhet där barn leker). Valparviktigast som smittkällor.

• Dirofilaria (hjärtmask): Obetydlig zoonosrisk iNorden.

• Trichinella: Flera utbrott av trikinos hos männis-kor har beskrivits i Frankrike och Italien efterförtäring av hästkött framför allt från Östeuro-pa. Värmebehandling av kött (>65° C) samtadekvat köttkontroll förhindrar trikinos.

• Echinococcus granulosus (hundens dvärgband-mask): E. granulosus förekom tidigare ofta inordliga Skandinavien hos ren och vallhundarmen har reducerats tack vare systematiska åtgär-der såsom obligatorisk bandmaskbehandling avvallhundar och förbud mot utfodring av hundarmed rått slaktavfall. Numera är förekomsten yt-terst sparsam och avmaskningstvånget har hävts.Zoonotisk potential som för E. multilocularis (senedan).

ArtropoderEktoparasiter hos sällskapsdjur kan orsaka klåda ochobehag hos människor, speciellt efter upprepadekontakter med infekterade djur. Vanliga agens i det-ta sammanhang är loppor, mjällkvalster och sarcop-tes-kvalster. Då hund och katt behandlas försvinnervanligtvis också symtom hos ägaren.

Falska zoonoserEnterobius vermicularis (människans springmask):Denna parasit förekommer inte hos hund och kattutan är en humanspecifik infektion liksom männi-skans huvudlus (Pediculus humanus capitis).

Rekommendationer



Införsel av parasiter som inte förekommer iSverige och Norge

GenerelltDjur som förts in i Sverige och Norge eller återkom-mer efter utlandsvistelse kan bära med sig parasit-smitta. Detta kan förorsaka sjukdom hos djur ellermänniskor och kan leda till spridning av nya ochicke önskade agens till den skandinaviska halvön.Det är ytterligt väsentligt att djurägare informerasom dessa risker. Information om gällande krav ochregler kan erhållas från Statens jordbruksverk(www.sjv.se) och från Statens veterinärmedicinskaanstalt (www.sva.se).

Risken för import av oönskade parasiter beror påflera faktorer, såsom var djuret har vistats, uppehålls-tid, kontakt med djur på platsen samt eventuella före-byggande och terapeutiska åtgärder i det berörda lan-det. För att minska riskerna är det viktigt att veterinä-rer kan ge information och råd. När det gäller impor-terade sjukdomar kan det vara aktuellt att behandlamed läkemedel som normalt inte är godkända ellertillgängliga i Sverige och Norge. Rutiner bör därförutarbetas inom den nordiska apoteksorganisationensom underlättar ett snabbt anskaffande av läkemedelmot till exempel hjärtmask och Leishmania hos hund.I Sverige finns medel mot Babesia-infektion hos nöt-kreatur som också kan användas till hund.

Häst – Införsel och återinförsel • Trypanosoma: T. equiperdum orsakar bland annat

dourine (beskällaresjuka) som förekommer hoshästdjur i tropiska och subtropiska områden.Parasiten omfattas av det generella införselregel-verket. Utöver T. equiperdum finns inga speciel-la bestämmelser eller krav vad avser parasiter vidinförsel av häst från EU-land eller tredje land.

• Babesia: B. caballi och B. equi förekommer i sö-dra och mellersta Europa. Vektorn finns inte iSkandinavien, så spridning är inte aktuell.Införda hästar kan ha babesios vilket i sällsyntafall kan förorsaka anemi. Många länder i Europasamt USA kräver serologisk kontroll för anti-kroppar mot B. caballi och B. equi vid införsel.

• Fästingar: Hästar som införs till landet, specielltfrån Nordamerika, bör kontrolleras med avseen-de på fästingar.

Hund och katt – Införsel och återinförsel• Echinococcus: Hund och katt skall behandlas

med prazikvantel mot bandmasken E. multilocu-laris och E. granulosus senast tio dagar före in-försel eller återinförsel till Sverige eller Norgefrån EU-land med undantag från Finland.

Behandlingen skall attesteras av veterinär i detland där behandlingen utförs. Djuret skall där-efter behandlas på nytt med prazikvantel inomen vecka efter ankomsten, i Norge av veterinäroch i Sverige av djurägaren. För att kunna attes-tera att antiparasitär behandling verkligen harägt rum är det nödvändigt att veterinär utför el-ler övervakar behandlingen. Anledningen tilldessa bestämmelser är att Echinococcus-infektio-nerna tillhör de mest fruktade av de parasitärazoonoserna. Parasiten är relativt utbredd iAlpområdet och i flera städer i Centraleuropa.Om adekvat behandling inte genomförs förelig-ger en fara för att E. multilocularis kan införasoch etableras på den skandinaviska halvön. Ismittade områden i exempelvis Tyskland kanman i strövområden stöta på skyltar där man av-råder från bär- och svampplockning. För attundvika en sådan situation i Norden är det vik-tigt att praktiserande veterinärer informerardjurägarna om risken för införsel av E. multilo-cularis, nödvändigheten av förebyggande be-handling och djurägarens ansvar.

• Babesia: B. canis förekommer i Sydeuropa ochsprids med fästingar. Man bör vara införståddmed att hundar som blivit smittade kan visa kli-niska symtom en tid efter att de återkommit tilllandet, och att de då bör behandlas. Diagnosenkan fastställas med undersökning av blodutstrykeller genom serologi. Profylax kan ges med syn-tetiska pyretroider mot fästingangrepp.

• Leishmania: L. infantum är allmänt utbredd iländerna omkring Medelhavet och i Portugal därhunden är huvudvärd och smittreservoar förmänniskan. Leishmanios har påvisats i bådeSverige och Norge efter import och möjligenäven efter kontaktsmitta från importerade djurtill hundar som aldrig varit utomlands. Normalasmittvägen är via sandmyggor (Phlebotomus spp)som inte finns i Skandinavien. Effekten av be-handlingen är osäker. Hunden kan hållas kli-niskt symtomfri under kortare eller längre tidmen förblir potentiell smittbärare för resten avlivet och kan därmed representera en zoonosrisk.Halsband som innehåller deltamethrin med re-pellerande effekt mot mygg kan finnas till för-säljning i de aktuella områdena, men innebäringet säkert skydd.

• Dirofilaria: Hjärtmask är spridd i flera delar avvärlden. Den är relativt utbredd i medelhavsom-rådet och Portugal. Huruvida några av de aktu-

Rekommendationer


ella vektormyggorna också finns i Skandinavienär okänt men det blir sällan tillräckligt varmt föratt utvecklingen av larvstadierna skall äga rum.Under de sista tio åren har emellertid parasitenetablerat sig till exempel i delar av Kanada, varsklimat inte är helt olikt vårt. I de områden därsmitta förekommer ges hundarna profylaktiskterapi under myggsäsongen. Dirofilarios kan va-ra en differentialdiagnos vid hjärt-lungsymtomoch vid nedsatt allmäntillstånd hos djur som in-förts från annat land. Terapeutisk behandlingkan vara komplicerad och riskfylld. Profylaxmed makrocykliska laktoner (milbemycin oximeller ivermektin) bör därför tillämpas vid vistelsei endemiska områden.

• Fästingar: Rhipicephalus sanguineus, Dermacentorreticulatus och Haemaphysalis spp är vanliga arterhos hund utanför Skandinavien. Det är inte

önskvärt att R. sanguineus införs i Sverige ochNorge då den, i motsats till Ixodes ricinus, kanöverleva inomhus och orsaka stor plåga för bådedjur och människor. Hund och katt bör därförvid införsel noggrant undersökas för fästingar.Hundar som skall återföras bör under utlands-uppehållet behandlas med fipronil eller perme-trin.

• Loppor: Hundar och katter som uppehåller sig iandra europeiska länder kan bli smittade av katt-loppan, Ctenocephalides felis. Denna förekom-mer också i Sydsverige och i begränsad omfatt-ning i östlandsområdet i Norge. Fipronil ellerimidakloprid används preventivt mot loppor isamband med införsel av hund och katt.Permetrin kan även användas till hund, men fårej användas till katt.


Deltagarförteckning

Info sekr Christina Brandt LäkemedelsverketBox 26751 03 Uppsala

Seniorådgiver William Bredal Statens legemid-delverkSven Oftedalsvei 6N-0950 Oslo

Statsveterinär Lena Englund Smådjursavdel-ningenStatens Veterinär-medicinska anstaltBox 7073750 07 Uppsala

Professor Kari Grave Norges veterinær-høgskoleInstitutt for farma-kologi, mikrobio-logi og nærings-middelhygienePostboks 8146 DepN-0033 Oslo

Forsker Tora Gauslaa Statens legemid-delverkSven Oftedalsvei 6N-0950 Oslo

Veterinär Lotta Gunnarsson Avd för parasitologiSLUBox 7073750 07 Uppsala

Docent Åke Hedhammar Institutionen förkirurgi och medicin,smådjurSLUBox 7037750 07 Uppsala

Veterinär Henrik Holst LäkemedelsverketBox 26751 03 Uppsala

Docent Johan Höglund Avd för parasitologiSLUBox 7073750 07 Uppsala

Første Carl Fredrik Ihler Norges veterinær-amanuensis høgskole

Institutt for stordyrs-sjukdommerPostboks 8146 DepN-0033 Oslo

Professor Kristian Ingebrigtsen Norges veterinær-høgskoleInstitutt for farma-kologi, mikrobiologi og næringsmiddelhy-gienePostboks 8146 DepN-0033 Oslo

Veterinär Eva Johnsson LäkemedelsverketBox 26751 03 Uppsala

Veterinär Dan Christensson Parasitologiska avdStatens Veterinärme-dicinska anstaltBox 7073750 07 Uppsala

Professor Jan Luthman Inst Medicin IISLUBox 7019750 07 Uppsala

Veterinær Kari Lutro Pettersen Al Dyre & fugle-klinikkSolvikveien 12N-1363 Høvik

Veterinär Margareta Malmqvist LäkemedelsverketBox 26751 03 Uppsala

Klinikk- Ann Kristin Milde N-5355 Knarrevikveterinær

Veterinär Eva Osterman-Lind Inst för parasitologiSLUBox 7073750 07 Uppsala

Konsulent Heidi Reinnel Statens legemiddel-verkSven Oftedalsvei 6N-0950 Oslo


Statsveterinär Merike Ronéus HästavdelningenSVABox 7073750 07 Uppsala

Veterinær Bente Kristin Sævik Norges veterinær-høgskoleInstitutt for små-dyrssjukdommerPostboks 8146 DepN-0033 Oslo

Apotekare Ingrid Sköldin Apoteket RudanBox 76136 22 Haninge

Veterinær- Merete Støvring Statens dyrehelse-inspektør tilsyn

Postboks 8147 DepN-0033 Oslo

Docent Juliette Säwe LäkemedelsverketBox 26751 03 Uppsala

Forsker Jorun Tharaldsen VeterinærinstituttetPostboks 8156 DepN-0033 Oslo

Univ adjunkt Ingrid Tistedt Institutionen för ki-Veterinär rurgi och medicin,

smådjurSLUBox 7037750 07 Uppsala

Professor Hans Tjälve Inst för farmakologioch toxikologiSLUBox 573Biomedicum751 23 Uppsala

Professor Arvid Uggla Avd för parasitologiSVA/SLUBox 7037750 07 Uppsala

Amanuensis Tor Lie Ulstein Norges veterinær-høgskoleInstitutt for små-dyrssjukdommerPostboks 8146 DepN-0033 Oslo


Parasiter hos våra husdjur indelas traditionellt i tregrupper, nämligen protozoer (encelliga, eukaryotaorganismer), helminter (maskar) och artropoder(leddjur). Beroende på om de infekterar kroppsytaneller inre organ och vävnader talar man om ekto- re-spektive endoparasiter. Artropoder är som regel ek-toparasiter medan protozoer och helminter huvud-sakligen är endoparasiter. För att sprida sig från envärd till en annan har parasiter utvecklat olika mereller mindre sofistikerade strategier som inte sällankräver deltagande av andra djurarter som sk mellan-värdar. Som huvudvärd definieras då den art hos vil-ken parasitens könliga förökning äger rum. Parasi-tens utvecklingsförlopp, med eller utan involveringav mellanvärdar, kallas dess livscykel. Om mellan-värd är nödvändig talar man om indirekt livscykel,annars om direkt sådan. De allra flesta parasiter ärvärdspecifika, dvs de förekommer endast hos ettvisst värddjur eller dess närmaste släktingar. Ett fåtalparasiter har ett bredare värdspektrum, dvs de kaninfektera flera olika djurslag. I de fall parasiter är ge-mensamma för husdjur och vilda djur brukar de se-nare kallas för reservoirer för smittan.

Ett ofta använt begrepp inom parasitologin är densk prepatensperioden, som är den tid som förlöperfrån det att parasitens infektiva stadier tagits upp avvärddjuret till dess att avkomma i form av t ex ägg el-ler larver lämnar djuret. Detta begrepp används mestnär man diskuterar olika typer av inälvsmaskar, menockså vissa tarmprotozoer, t ex koccidier. Generelltsett är unga djur mest känsliga för parasitinfektioner,medan äldre djur som varit utsatta för smittämnenabyggt upp immunitet som kan vara total eller parti-ell. Immunitetsläget i en population av djur är avgö-rande för hur framgångrikt en viss parasit skall lyck-as etablera smittan. Ofta ser man utbrott av parasit-sjukdomar i områden där djuren möter smittor somde inte tidigare varit i kontakt med. Parasitsjukdo-mars svårighetsgrad är i regel beroende av infek-tionsdosens storlek, dvs antalet organismer somlyckas etablera sig i djuret. Hos vilda djur orsakar pa-rasitinfektioner ofta endast lindrig, latent infektion,medan husdjur som hålls i stora grupper på be-gränsade ytor kan konfronteras med stora mängder

parasiter. Smittrycket och värddjurens mottaglighetär alltså avgörande för graden av sjukdom i sambandmed parasitinfektioner.

ArtropoderBland parasitära artropoder finns både insekter somloppor och löss och spindeldjur som skabbkvalsteroch fästingar. De flesta parasitära artropoder hos vå-ra sällskapsdjur är ektoparasiter på huden eller i yt-terörat, men den hos häst välkända parasiten Gaste-rophilus är en styngfluga vars larver lever fästade vidhästens magsäcksslemhinna. Den hos hund vanligaparasiten noskvalster lever i näsan och bihålorna.

En viktig roll hos många blodsugande artropoderär att fungera som bärare eller sk vektorer för andrasmittämnen. Olika arter av artropoder kan fungerasom vektorer för såväl maskar, protozoer, bakteriersom virus. För vissa helminter och protozoer är vek-torfunktionen ett ofta nödvändigt led i parasiternasutveckling. Hästens bandmask Anoplocephala ut-nyttjar marklevande mosskvalster som vektorer ochmellanvärdar som sedan äts upp tillsammans medbetesgräset och på det sättet infekterar hästen. Artro-poder, t ex flygande insekter, kan också tjäna sompassiva bärare eller transportvärdar för andra smitt-ämnen.

Ektoparasiter kan leva hela eller delar av sin livs-cykel på sina värddjur. Löss, skabbkvalster och san-nolikt noskvalster smittar genom direkt kontakt,men indirekt smitta via djurens omgivning kan ock-så förekomma. Indirekt smitta är särskilt viktig förloppor, som har sin yngelutveckling utanför värd-djuren, ofta i skrymslen och vrår i djurens närhet.Också fästingar har sin yngelutveckling utanförvärddjuren som smittas genom att vistas i miljöerdär dessa parasiter förekommer. Gasterophilus smit-tar genom att styngflugorna sommartid lägger sinaägg på hästens framben.

HelminterParasitära maskar brukar indelas i tre grupper, näm-ligen nematoder (rundmaskar), cestoder (bandmas-kar) och trematoder (sugmaskar). De flesta parasitä-ra nematoder hos husdjur har direkta livscykler med-an alla cestoder och trematoder kräver mellanvärdarför sin utveckling.

Antiparasitära medel till häst, hundoch katt (sällskapsdjur)– Bakgrundsdokumentation


ARVID UGGLA

Parasitära infektioner hos häst, hund och katt– en bakgrund


Parasitära infektioner hos häst, hund och katt – en bakgrund

Flertalet nematoder av veterinärt intresse påträffassom vuxna i magtarmkanalen hos sina värddjur.Vanliga nematoder hos häst är t ex de stora (Strongy-lus) och små blodmaskarna (Cyathostominae). Desmittar genom att infektiösa larver, sk L3-larver, ut-vecklats från parasitägg som spridits på betesmarkeneller annan omgivning med värddjurens avföring.L3-larverna är relativt tåliga mot torka och tempera-turväxlingar och kan under gynnsamma förhållan-den överleva åtskilliga månader i det fria och kantom övervintra. Extrem torka missgynnar larvernasöverlevnad. Väsentligast för dessa maskars möjlighetatt spridas är förekomsten av kroniskt eller latentsmittade, ofta äldre djur (symtomfria smittbärare)som utan att visa tecken på sjukdom sprider infek-tionen till omgivningen. Flera nematoder, däriblandde små blodmaskarna, har också en strategi för attöverleva i sina värddjur genom sk hypobios, vilkeninnebär att de larver som finns i tarmslemhinnanstannar upp i sin utveckling till vuxna maskar ochförblir vilande i tarmslemhinnan under kortare ellerlängre tid. På detta sätt upprätthålls en reservoir avparasiter i kroppen som kan utvecklas till könsmog-na maskar när gynnsamma omständigheter råder.

En viktig grupp bland nematoderna är spolmas-karna, och varje slags husdjur kan vara värd för åt-minstone en spolmaskart. Smittan sker genom upp-tag av ägg som utskiljts med avföringen från infekte-rade djur och sedan embryonerat utanför kroppen.Spolmaskägg är osedvanligt motståndskraftiga ochkan överleva flera år i omgivningen. Hos hund kanspolmaskinfektion också spridas vertikalt från tikentill valparna genom överföring i moderslivet (intra-uterint) eller via mjölken (galaktogent). Detta med-för att valpar mycket tidigt i livet kan bära på storaspolmaskbördor. Intrauterin smitta anses inte före-komma för spolmaskarter hos katt eller häst; dockförekommer galaktogen överföring hos katt. En al-ternativ smittväg för spolmask hos hund och katt ärförtäring av smågnagare som bär på spolmasklarver-na i sina vävnader. Dessa djur betecknas som parate-niska värdar för parasiterna. Hos häst kan fölmaskenStrongyloides smitta galaktogent från stoet till deunga fölen.

För upprätthållandet av smittrycket för gastroin-testinala nematoder är maskarnas antal i tarmkana-len och deras förökningspotential betydelsefulla. Isynnerhet spolmaskar har en mycket hög fruktsam-het (fekunditet) där varje maskhona dagligen kanavge hundratusentals ägg till omgivningen. Den im-munitet som värddjuret utvecklar med tiden nedsät-ter i allmänhet parasiternas fekunditet.

Några få nematoder hos sällskapsdjur är vektor-burna. Hit hör exempelvis nackbandsmasken On-chocerca och bukhålemasken Setaria hos häst ochhjärtmasken Dirofilaria hos hund. Dessa sprids medblodsugande insekter som knott och myggor.Hundens hjärtmask anses emellertid inte kunnaöverföras under skandinaviska klimatförhållanden.

Bandmaskar i tarmen hos hund och katt, t exTaenia- och Echinococcus-arter har larvstadier, skdynt eller blåsmaskar, i vävnader hos djur som fun-gerar som huvudvärdarnas bytesdjur. Mellanvärdar-na smittas genom att få i sig bandmaskägg som spri-dits via träcken från infekterade huvudvärddjur.Ofta kan synliga delar (proglottider) från bandmas-karna återfinnas i träcken. Ägg från Echinococcus-ar-terna kan också smitta människa. Dessa parasiter be-tecknas därför som zoonotiska.

Sugmaskar, t ex leverflundror, utnyttjar oftast vat-tenlevande snäckor som mellanvärdar. Det finnsemellertid inga sugmaskarter som utgör problem hossällskapsdjur under skandinaviska förhållanden.

Protozoer Parasitära protozoer förekommer hos sina värddjurdels i blodet eller andra vävnader och organ, dels itarmen. Många är intracellulära parasiter. Blodbur-na protozoer utnyttjar naturligtvis blodsugande in-sekter eller fästingar för sin spridning, medan de somär lokaliserade i mellanvärdens vävnader, som exem-pelvis Toxoplasma, överförs genom predation av in-fekterade bytesdjur. Toxoplasma kan i form av väv-nadscystor behålla sin infektionsförmåga undervärddjurets hela levnad.

Tarmprotozoer som koccidier och flagellatenGiardia har motståndskraftiga stadier, sk oocystorrespektive cystor, som sprids med avföringen. Ge-nom att förorena omgivningen kan de sedan oraltinfektera andra mottagliga individer. Smitta kan bl aöverföras via vatten där både koccidieoocystor ochGiardia-cystor kan spridas och överleva lång tid.Några av protozoerna hos sällskapsdjur, t ex Toxo-plasma, Cryptosporidium och möjligen Giardia, ärzoonotiska.

Referenser 1. Georgi JR, Georgi ME. Canine Clinical Parasitolo-

gy.Lea & Febiger, Philadelphia 1992. Jacobs D.Equine Parasites. Baillière Tindall, London 1986.

2. Urquhart GM et al. Veterinary Parasitology, 2nd edi-tion. Blackwell Science, Oxford 1996.



KlassificeringDe antiparasitära medlen kan delas in i:

Anthelmintika – medel mot maskar Dessa medel används för att bekämpa nematoder(rundmask), trematoder (flundror/sugmask/) och ces-toder (bandmask). Hit hör bensimidazolderivatenmebendazol, fenbendazol, flubendazol, oxfendazol(oxfenbendazol) och albendazol samt probensimida-zolen febantel. Vidare prazikvantel och nitroskanatsamt tetrahydropyrimidinerna pyrantel och morantel.

Ektoparasiticidala medel– medel mot ektoparasiterDessa medel används för att bekämpa artropoder(leddjur), såsom insekter (löss, loppor, knott, flugoroch myggor) samt fästingar och skabbdjur (som bå-da tillhör underavdelningen ”akarina” inom gruppen”araknida”/spindeldjur/). Läkemedel som hör hit ärorganiska fosforföreningar för utvärtes bruk, såsomfoxim och diazinon (dimpylat). Till denna grupphör även pyretriner, såsom pyretrin I och pyretrin II,som ibland används tillsammans med piperonylbut-oxid, samt pyretroider, såsom permetrin och bioalle-trin. Vidare de nya medlen imidakloprid och lufe-nuron (mot loppor) samt fipronil (mot loppor ochfästingar). Hit hör även amitraz, som nu endast finnssom licenspreparat för behandling av demodex hoshund. Monosulfiram, som används mot öronskabbhos hund och katt hör även hit. Azadiraktin är ettnytt ektoparasiticidalt medel som även hör till den-na grupp. Dietyltoluamid (DEET), citronellaoljaoch citronellol, som är insektsrepellenter, räknasäven till denna grupp.

Endektocider – medel som är aktiva både mot en-do- och ektoparasiterDessa medel används både mot nematoder och ar-tropoder. Gruppen innefattar avermektinerna ochmilbemycinerna, som båda tillhör gruppen makro-cykliska laktoner. Bland avermektinerna finns iver-mektin, selamektin, doramektin och eprinomektin;bland milbemycinerna finns moxidektin och milbe-mycin oxim.

Medel mot protozoerLäkemedel inom denna grupp används för att be-kämpa protozoer, dvs encelliga organismer som till-hör djurriket. Till gruppen hör bl a sulfonamideroch jonoforföreningar.

I föreliggande artikel beskrivs verkningsmekanis-mer och farmakokinetik för de antiparasitära läke-medel som är godkända för veterinärmedicinsktbruk till häst, hund och katt i Sverige och Norge ochsom finns upptagna i FASS VET. och/eller Felleska-talogen. Dessutom har några antiparasitära läkeme-del som kan fås på licens inkluderats (Sverige: licens-preparat; Norge: registreringsfritak).

För att bekämpa ektoparasiter finns dessutom ettantal substansers som i Sverige är godkända som be-kämpningsmedel av Kemikalieinspektionen ochsom i Norge kan erhållas från Norsk medisinaldepotefter särskilt tillstånd. Dessa anges kortfattat separatsist i denna sammanställning.

VerkningsmekanismerDe antiparasitära medel, som används till häst, hundoch katt i Sverige /S/ och Norge /N/ , och som finnsupptagna i FASS VET. och/eller Felleskatalogenframgår av Tabell I. Nedan diskuteras verkningsme-kanismerna för dessa farmaka.


Antiparasitära medel till häst, hund och katt:Farmakologi

HANS TJÄLVE OCHKRISTIAN INGEBRIGTSEN


Antiparasitära medel till häst, hund och katt: Farmakologi

Verkningsmekanism Generiskt namn Preparatnamn, företag, indikation, djurslag och läkemedelsformSverige Norge

bindning till β-tubulin mebendazol Telmin vet.; BI-vet; rund- och bandmask Vermox; Janssen-Cilag; hos hund och katt (tabletter) rund- o. bandmask hos katt

(tabl., mixt.) fenbendazol Axilur vet.; Intervet; rundmask hos häst Panacur vet.; Intervet; rund-

(granulat, mixtur, pasta); rund- och bandmask hos häst (granulat, mask hos hund och katt (tabletter, granulat, pasta); rund- och bandmask mixtur) hos hund och katt (tabletter,

granulat)flubendazol Flubenol vet.; BI-vet; rund- och bandmask Flubenol vet.; BI-vet; rund-

hos hund och katt (pasta, tuggtabletter) och bandmask hos hund och katt (pasta) (registre-ringsfritak)

febantel Rintal vet.; Bayer; rundmask hos häst (gra-nulat, mixtur, pasta); rundmask hos hund (tabletter)

agonist till kolinerga pyrantel Banminth vet.; Pfizer; rund- och bandmask Banminth vet.; Pfizer; rund-nikotinreceptorer hos hos häst (pasta, pulver), rundmask hos hund och bandmask hos häst maskar och katt (pasta) (pasta); rundmask hos hund

och katt (pasta)

ökning av kalciumjon- prazikvantel Droncit vet.; Bayer; bandmask hos hund och Droncit vet.; Bayer; band-permeabilitet över tegment katt (inj.-vätska, tabletter) mask hos hund och katt

(tabletter)

kombinationer pyrantel + febantel Welpan vet.; Bayer; rundmask hos hund (mixtur)

pyrantel + prazikvantel Drontal vet.; Bayer; rund- och bandmask hos Drontal vet.; Bayer; rund-katt (tabletter) och bandmask hos katt

(tabletter)pyrantel + febantel + Drontal comp vet.; Bayer; rund- och band-prazikvantel mask hos hund (tabletter)

urkoppling av oxidativ nitroskanat Lopatol vet.; Novartis; rund- och bandmask Lopatol vet.; Novartis; rund-fosforylering hos hund (tabletter) och bandmask hos hund

(tabletter)

öppning av glutamat- ivermektin Ivomec vet.; Veter; rundmaskar och styng- Ivomec vet.; Merial; rundberoende kloridjonkanaler flugelarver hos häst (pasta) maskar o. styngflugelarver

hos häst (pasta) moxidektin Cydectin vet.; Pharmacia & Upjohn; rund-

maskar och styngflugelarver hos häst (oral gel)selamektin Stronghold vet.; Pfizer; loppor och rund- Stronghold vet.; Pfizer; lop-

mask hos hund och katt; skabb hos hund; por o. rundmask hos hund öronskabb hos katt (lösn.) o. katt; skabb hos hund;

öronsk. hos katt (lösn.)milbemycin oxim Interceptor, Novartis; noskvalster, rävskabb Interceptor, Novartis, nos-

och demodex hos hund (tabletter) (licens- kvalster, rävskabb och de-preparat) modex hos hund (tabletter)

(registreringsfritak)

hämning av acetylkolinesteras foxim Sebacil vet.; Bayer; fästingar, loppor, lössoch skabb hos hund (lösning)

diazinon (dimpylat) Neocidol vet.; Novartis; ektoparasiter hos häst och hund (lösning)

öppning av permetrin Exspot vet.; Veter; fästingar, loppor och löss Exspot pour on vet.; natriumjonkanaler hos hund (lösning) Schering Plough; fästingar,

loppor och löss hos hund (lösning)


Tabell I. Antiparasitära läkemedel för veterinärmedicinskt bruk till häst, hund och katt i Sverige och Norge



Bindning till β-tubulinBensimidazoler och relaterade farmaka verkar genomatt binda till β-tubulin i mikrotubuli (1-3).Bensimidazolerna är en stor familj bredspektruman-thelmintika som har haft en utbredd användningunder många år till olika djurslag. De bensimidazo-ler som f n är registrerade för häst, hund och/ellerkatt är mebendazol (Telmin vet. /S/ – rund- ochbandmask hos hund och katt; Vermox /N/ – rund-och bandmask hos katt), fenbendazol (Axilur vet. /S/– rundmask hos häst; rund- och bandmask hos hundoch katt; Panacur vet. /N/ – rundmask hos häst;rund- och bandmask hos hund och katt) och fluben-dazol (Flubenol vet. /S, N/ – rund- och bandmaskhos hund och katt). Febantel (Rintal vet. /S/ – rund-mask hos häst och hund) är en probensimidazol, somin vivo snabbt metaboliseras till fenbendazol och ox-fendazol. Bensimidazoler och probensimidazoler ärsvårlösliga och ges därför som regel oralt.

Mikrotubuli är intracellulära organeller som finnsbåde hos däggdjur och parasiter och som deltar oli-ka cellulära processer. Bland viktiga funktioner kannämnas att de utgör ett strukturellt skelett för celler-na, att de svarar för att intracellulära organeller kanröra sig i cellerna, inkluderande organellförflyttning-ar i samband med endo- och exocytos, och att de le-der rörelserna av kromosomerna under celldelning-en. Mikrotubuli består av α- och β-tubulinenheter.Det sker en kontinuerlig polymerisering i ena ändanoch depolymerisering i andra ändan av mikrotubuli.Hos nematoder och cestoder påverkar bensimidazo-

ler denna process genom att de har en hög affinitetför β-tubulinet (1-3). Affiniteten för mammalt β-tu-bulin är mycket lägre. Resultatet blir en hämning avmikrotubulibildningen hos parasiterna. Detta ger enmer långsamt insättande effekt än för t ex anthel-mintika som verkar på neurotransmittorfunktioner.Förlust av mikrotubuli i tegment och intestinala cel-ler leder till upphörd transport av sekretoriska vesi-kler, minskat glukosupptag och ökad användning avupplagrad glykogen. Man kan även få en hämningav äggproduktionen.

Agonist till kolinerga nikotinreceptorer hosmaskar Pyrantel tillhör gruppen tetrahydropyrimidiner, somverkar som agonister på synaptiska och extrasynap-tiska nikotinreceptorer hos maskar. Receptorerna ut-görs av nonselektiva katjonkanaler som är permeablabåde för Na+ och K+ (2). Receptorinteraktionen le-der till kontraktion och sedan till tonisk paralys.Dessa föreningar är huvudsakligen aktiva mot nema-toder. I högre dosering kan de även användas motcestoder. Verkningsmekanismen mot cestoder är in-te känd i detalj. Till häst är pyrantel (Banminth vet./S, N/) registrerad mot rund- och bandmask; tillhund och katt är den regisrerad mot rundmaskar.

Ökning av kalciumjonpermeabilitet över tegmentPrazikvantel är ett isokinolin-pyrazin-derivat som ärregistrerat mot bandmask hos hund och katt(Droncit vet. /S, N/). Substansen används bl a motEchinococcus på hund. Prazikvantel är även aktiv


Verkningsmekanism Generiskt namn Preparatnamn, företag, indikation, djurslag och läkemedelsformSverige Norge

agonist till kolinerga niko- imidakloprid Advantage vet.; Bayer; loppor hos hundtinreceptorer hos artropoder och katt (liniment)

blockad av GABA-beroende fipronil Frontline vet.; Frontline spot-on vet. Phar- Frontline vet.; Merial; lop-kloridjon-kanaler macia & Upjohn; hund: loppor o. fästingar; por och fästingar hos hund

katt: loppor (lösning) och katt (spray)

hämning av kitininkorporering lufenuron Program vet.; Novartis; loppor hos hund Program vet.; Novartis;i tegment och katt (mixtur) loppor hos hund (tabletter)

(reg.fritak)

agonist till oktopaminrecep- amitraz Ectodex; Intervet, demodex hos hund Ectodex; Camco; demo-torer hos artropoder (lösning) (licenspreparat) dex hos hund (lösning)

(registreringsfritak)

verkningsmekanismen monosufiram Sulfiram; örondr.; öronskabb hos hund ochinte känd katt (ex temporeberedning)

Oterna Ear Drops; Schering Plough; öronsk.; hund, katt; (örondr.) (lic.p.)

hämning av sulfatiazol Socatyl vet.; Novartis; koccidios hos hund dihydrofolsyrasyntes (pasta)

Tabell I (forts)



mot många trematoder, inkl. blodflundror (schisto-somer) som ger bilharzia (schistosomiasis) hos män-niska. Den används dock inte mot stora (Fasciola)eller lilla (Dicrcoelium) leverflundran hos nöt.

Prazikvantel ökar inflödet av kalciumjoner överparasiternas tegment och in i muskelceller (2). Detantas att verkningsplatsen är kalciumkanaler i teg-mentmembranen och muskelcellerna. Resultatet bliren snabb muskelkontraktion följt av en vakuolise-ring av tegmentet. Man får även en exponering avantigena vävnadsstrukturer hos parasiterna (2). Det-ta resulterar i en aktivering av immunsystemet hosvärddjuret, vilket anses vara av betydelse för den an-tiparasitära effekten hos prazikvantel.

KombinationerDet finns kombinationspreparat som innehåller re-spektive pyrantel + febantel (Welpan vet. /S/; motrundmask hos hund), pyrantel + prazikvantel (Dron-tal vet. /S, N/), mot rund- och bandmask hos katt)och pyrantel + febantel + prazikvantel (Drontal compvet.; /S/; mot rund- och bandmask hos hund).

Urkoppling av oxidativ fosforyleringNitroskanat (Lopatol vet. /S, N/), som är registreratmot rund- och bandmask hos hund, verkar genomatt koppla ur den oxidativa fosforyleringen i mito-kondrierna (1-3). Exempel på andra substanser meddenna effekt är hexaklorofen och 2,4-dinitrofenol.

I den oxidativa fosforyleringen i mitokondriernabildas ATP från ADP. I denna process krävs att pro-toner från NADH eller FADH pumpas ut över detinre mitokondriemembranet för att sedan åter pum-pas tillbaka in i mitokondriens matrix. Urkopplareav den oxidativa fosforyleringen är lipofila substan-ser som binder protonerna och gör att H+-skyttelnöver mitokondriemembranet inte längre kopplas tillen bildning av ATP. Resultatet blir en hämning avparasiternas energiproduktion.

Öppning av glutamatberoende kloridjonkanalerDe makrocykliska laktonerna är verksamma både motnematoder och artropoder, men de är inaktiva motcestoder och trematoder. Till gruppen hör avermek-tinerna och milbemycinerna. De senare saknar i enposition en disackaridgrupp som avermektinernahar.

Dessa substanser är av mycket stor betydelse förkontrollen av parasiter både hos djur och människa.Ivermektin är den mest kända substansen inom den-na grupp. Ivermektin (Ivomec vet. /S, N/) är hoshäst registrerad mot rundmaskar och styngflugelar-ver. Selamektin (Stronghold vet. /S, N/) är en nyavermektin som beräknas komma ut under 2001med indikationen loppor och rundmask hos hund

och katt, skabb hos hund och öronskabb hos katt.Moxidektin (Cydektin vet. /S/) är en milbemycinsom hos häst är registrerad mot rundmaskar ochstyngflugelarver. Milbemycin oxim (Interceptor /S,N/) är ett licenspreparat (registreringsfritak) avsettför behandling av noskvalster, rävskabb och demo-dex hos hund. Man antog initialt att dessa substan-ser verkade genom att störa GABA-medierad nerv-transmission. Man har emellertid nu klarlagt att sub-stanserna binder med hög affinitet till glutamatbero-ende kloridjonkanaler hos parasiterna (1-3). Dettaleder till ett inflöde av kloridjoner vilket hyperpola-riserar parasiternas neuron och förhindrar propage-ring av normala aktionspotentialer. Resultatet bliratt parasiterna paralyseras och dör.

Hämning av acetylkolinesterasAcetylkolinesterashämmare (organiska fosforförening-ar) är aktiva mot artropoder. Då de ges oralt är deäven aktiva mot rundmask. I Sverige är foxim (Seba-cil vet.) registrerat som läkemedel mot fästingar, lop-por, löss och skabb hos bl a hund (den är även regis-trerad till svin, nöt och får). I Norge är diazinon(dimpylat) (Neocidol vet.) registrerat som läkemedelför behandling av ektoparasiter hos flera djurslag, in-kluderande häst och hund. En annan välkänd sub-stans inom denna grupp är metrifonat (triklorfon)(Neguvon vet.) som använts mot ohyra, rundmaskoch styngflugelarver hos häst. Metrifonat har nyli-gen avregistrerats som läkemedel i Sverige.

Hämning av acetylkolinesteras leder till förhöjdahalter av acetylkolin hos parasiterna. Denna verk-ningsmekanism predisponerar för toxicitet hos värd-djuret, där acetylkolinesteras också kan hämmas. Bådehos artropoder och nematoder har acetylkolinesterasen funktion i nedbrytningen av acetylkolin och där-med i deras motorik (2-4). Dessutom utsöndrar ne-matoder stora mängder acetylkolinesteras till omgiv-ningen (2). Funktionen av detta är inte känd, men dethar spekulerats i att man skulle få en påverkan på pe-ristaltiken eller på andra tarmfunktioner hos värddju-ret, vilket skulle vara gynnsamt för parasiterna.

Öppning av natriumjonkanaler Pyretrinerna är insekticidala substanser, som är na-turligt förkommande i vissa krysantemumarter.Pyretroiderna är syntetiska analoger till pyretrinerna,som är mera stabila och därför har en längre dura-tion. Pyretrinerna och pyretroiderna utövar sin ef-fekt genom att öppna natriumjonkanaler i nerver(3,4). Detta leder till neuronal membrandepolarise-ring. Man får en snabb knock-down-effekt och ar-tropoderna paralyseras och dör.

Permetrin (Exspot vet. /S/, Exspot pour on vet/N/) är registrerad som läkemedel mot fästingar, lop-




por och löss hos hund. Permetrin finns även regis-trerad som bekämpningsmedel. Bioalletrin är en an-nan pyretroid som är registrerad som bekämpnings-medel. Vidare finns som bekämpningsmedel pyretrinI och pyretrin II. I dessa preparat ingår ibland ävenpiperonylbutoxid. Piperonylbutoxiden inhiberar cy-tokrom P450 hos parasiterna vilket gör att nedbryt-ningen av pyretrinerna hämmas. Detta leder i sin turtill att dessa substansers antiparasitära effekt potenti-eras. Som nämnts anges de bekämpningsmedel somär godkända för häst, hund och katt i ett särskilt av-snitt sist i denna artikel.

Agonist till kolinerga nikotinreceptorer hos artro-poderImidakloprid tillhör en ny grupp kloronikotinylföre-ningar som binder till en kolinerga nikotinreceptorhos artropoder (2,3,5). Denna receptor är en subtypsom är essentiell för artropoders neurofunktion, mensom skiljer sig från mammala nikotinreceptorer.Kloronikotinylföreningarna har också en viss effektmot nematoder (5). Imidakloprid (Avantage vet.) äri Sverige registrerat mot loppor på hund och katt.

Blockad av GABA-beroende kloridjonkanalerHos artropoder, liksom hos nematoder, är GABA ären inhibitorisk transmittor vid nerv-muskelförbin-delserna. Profilen för antagonister mot GABA-re-ceptorer på dessa platser varierar dock mellan arto-poder och nematoder. Fipronil verkar som en block-erare av GABA-beroende kloridkanaler hos artropo-der (5). Fipronil (Frontline vet. /S, N/; Frontlinespot-on vet. /S/) är registrerad mot loppor och fäs-tingar hos hund och katt.

Hämning av kitininkorporering i tegmentEn ny grupp intressanta substanser är de som påver-kar tillväxten hos artopoder (3,5). Detta innebär enmöjlighet att påverka tillväxt och utveckling av ar-tropoderna och härigenom bryta deras livscykel.Substanser med denna effekt verkar relativt långsamtoch användningen av dem begränsas därför till såda-na fall där en långsam reduktion av artropodpopula-tionerna kan tolereras. En angreppspunkt för denhär typen av substanser är tegmentet. Lufenuron ären substans som påverkar utvecklingen av artropodergenom att hämma inkorporeringen av kitin i teg-mentet i exoskelettet. Lufenuron (Program vet.) är iSverige registrerat mot loppor hos hund och katt. INorge kan lufenuron (Program vet.) erhållas som ettregistreringsfritak mot loppor på hund. Det finnsandra substanser inom denna grupp som binder tilljuvenila hormonreceptorer. Detta är troligen enverkningsmekanism för azadiraktin, som är registre-rat som bekämpningsmedel (se nedan).

Agonist till oktopaminreceptorer hos artopoderAmitraz (Ectodex /S, N/) är ett licenspreparat (regis-treringsfritak) för bad/tvättbehandling av demodex-skabb hos hund. Amitraz har tidigare, med preparat-namnet Tactic vet., varit registrerat för behandling avektoparasiter hos svin, nöt och får. Amitraz är enagonist till en G-proteinkopplad oktopaminrecep-tor, som finns hos evertebrater (6). Oktopamin är enbiogen monoamin och neurotransmittor och denhar betydelse för bl a rörelse och beteende hosmånga artropoder.

Oktopaminreceptorerna tycks vara homologamed α2-receptorerna hos vertebrater. Amitraz har enviss affinitet för α2-receptorerna. I de fall där biverk-ningar erhålles ses symtom som liknar de som ses vidterapi med α2-receptoragonister, dvs främst i formav sedation och bradykardi. α2-Receptorantagonis-ten atipamezol (Antisedan vet.) fungerar i dessa fallsom antidot (7).

Ektoparasiticidal effekt av svavelföreningarSvavelföreningar hade tidigare – före introduktionenav DDT och andra klorerade bensenderivat (vilkanu även är borta från marknaden) – stor användningför utvärtes behandling av ektoparasiter (främstskabb) hos husdjur. En substans inom denna gruppsom fortfarande är aktuell är monosulfiram (tetraetyl-tiurammonosulfid). Monosulfiram används såledesmot öronskabb hos hund och katt. Den kan på apo-tek erhållas som en ex tempore-beredning (Sulfiramörondroppar /5% etanollösning/). Den ingår dessut-om, tillsammans med betametason och neomycin, ilicenspreparatet Oterna Ear Drops.

Monosulfiram är en organisk svavelförening somär nära besläktad med disulfiram (tetraetyltiuramdi-sulfid), vilken inom humanmedicinen används motlöss och skabb (Tenutex). Mekanismen för dessasubstansers ektoparasiticidala effekt är inte känd.Monosulfiram har även effekt mot svampinfektio-ner. Disulfiram – och i viss utsträckning även mo-nosulfiram – hämmar aldehyddehydrogenas. Det ärdenna effekt som utnyttjas då disulfiram användssom avvänjningsmedel vid alkoholism (Antabus).

I Norge finns limesulfur (Vleminckx’s lösning),som är en kalciumoxisulfidlösning, att tillgå (viaAxelsens Agenturer A/S) för behandling av sarkop-tesskabb hos hund, mjällkvalster (Cheyletiella) hoshund och katt samt pälsätande löss hos katt.

Hämning av dihydrofolsyrasyntesSulfonamiderna är strukturella analoger till para-aminobensoesyra (PABA). Protozoer, liksom sulfa-känsliga bakterier, behöver PABA för att kunna syn-tetisera dihydrofolsyra, som är nödvändigt för bild-ning av RNA och DNA (3,8). Sulfonamiderna häm-




mar det enzym (dihydropteroatsyntetas) som ombe-sörjer det näst sista steget vid syntesen av dihydro-folsyra. Sulfonamider kan användas vid olika proto-zoinfektioner, såsom t.ex. koccidios hos fjäderfä. Förperoral tillförsel är sulfatiazol (Socatyl vet.) i Sverigeregistrerat mot koccidios hos hund och flera andradjurslag. Aktuell för behandling hos hund är Isosporaspp.

Vid bakteriella infektioner ges ofta sulfonamider ikombination med trimetoprim, som förhindrarbildningen av tetrahydrofolsyra genom att hämmadihydrofolsyrareduktas. Härigenom blockeras synte-sen av nukleinsyrorna i två olika steg och man får ensynergistisk effekt. Pyrimetamin är en substans somär strukturellt relaterad till trimetoprim och som harsamma verkningsmekanism. Liksom sulfa kan pyri-metamin ha effekt vid protozoinfektioner. Substan-sen finns tillsammans med sulfadoxin i Fansidar(Roche), som tidigare var registrerat mot malaria hosmänniska. Fansidar kan nu fås som licenspreparat.Daraprim (Wellcome) är ett annat licenspreparat därpyrimetamin är den aktiva komponenten. Vid sjuk-dom orsakad av Neospora caninum och Toxoplasmagondii hos hund kan behandling med sulfonamid ikombination med pyrimetamin vara aktuell.

FarmakokinetikBensimidazolerDe flesta bensimidazoler absorberas endast i begrän-sad utsträckning och utövar sin huvudsakliga effekt imagtarmkanalen (1,3). De utsöndras i faeces huvud-sakligen i oförändrad form. Detta gäller mebenda-zol, fenbedazol och flubendazol som är aktuella föranvändning till sällskapsdjur. Albendazol, som an-vänds till nöt och får, absorberas bättre än andrabensimidazoler.

FebantelFebantel är en probensimidazol. Den absorberasbättre än bensimidazolerna och omvandlas snabbttill fenbendazol och oxfendazol samt ett antal andrametaboliter (1,3). Halveringstiden i plasma är förhäst cirka nio timmar och för hund cirka fem tim-mar (9). Utsöndringen sker huvudsakligen via fae-ces.

PyrantelDet i Sverige och Norge registrerade preparatet ut-görs av pamoatsaltet av pyrantel (9,10). Pyrantelpa-moat är svårlösligt i vatten och absorberas endast iringa utsträckning (1,3). Det utövar därför sin hu-vudsakliga effekt i magtarmkanalen och är aktiv äveni de nedre delarna av grovtarmen.

PrazikvantelEfter oral tillförsel absorberas prazikvantel snabbtoch nästan fullständigt. Substansen fördelas i olikavävnader och metaboliseras i levern till inaktiva for-mer. Halveringstiden i plasma är hos hund cirka 40minuter. Cirka 80% av tillförd dos utsöndras inom24 timmar, huvudsakligen via urinen (9,10).

NitroskanatNitroskanat ges i form av mikroniserade partiklar (2-3 mm). Det finns ingen tillgänglig information omhur nitroskanat omsätts på hund eller katt, men hosråttor utsöndras cirka två tredjedelar av en oral dosvia faeces och cirka en tredjedel via urinen (9). Sub-stansen ges tillsammans med mat för att förlångsam-ma dess intestinala passage och därmed öka den ant-helmintiska effektiviteten.

Makrocykliska laktonerDe makrocykliska laktonerna (avermektiner ochmilbemyciner) omsätts långsamt i kroppen och avse-värda koncentrationer kan erhållas i olika vävnaderunder relativt långa tidsperioder efter tillförseln (1,4,9,10,11). De högsta halterna har rapporterats i leveroch fett och de lägsta i hjärnan. Då substanserna gesoralt absorberas de effektivt från magtarmkanalen.Nästan hela den absorberade dosen utsöndras via fa-eces och endast en mindre mängd återfinns i urinen.Selamektin är avsedd för utvärtes applikation. Denabsorberas genom huden och distribueras sedan sys-temiskt.

AcetylkolinesterashämmarePå huden applicerade organiska fosforföreningar ab-sorberas i varierande utsträckning. Det anges såledesatt foxim och diazinon (dimpylat) absorberas till vissgrad, varför systemeffekter kan erhållas (9,10). Deorganiska fosforföreningarna metaboliseras via oxi-dation och hydrolys under inverkan av bl a cyto-krom P450-enzymer och esteraser (4).

PyretroiderDen i Sverige och Norge som läkemedel registreradepyretroiden permetrin sägs tillhöra den s k tredje ge-nerationens pyretroider (3). I motsats till pyretriner-na är pyretroiderna fotostabila i flera dagar i fullt sol-ljus. Det anges i FASS VET. och Felleskatalogen attpermetrin inte absorberas eller absorberas i mycketringa utsträckning genom intakt hud (9,10). Den lil-la mängd som absorberas anges snabbt metaboliserastill inaktiva metaboliter som utsöndras. Hos enstakahundar som behandlas med permetrin erhålles bi-verkningar i form av systemeffekter (bl a CNS-sym-tom) (12), vilket tyder på att det åtminstone hos endel individer sker en viss hudabsorption.




ImidaklopridDet anges att imidakloprid efter topikal applikationsprids över avsevärda hudområden. Systemabsorp-tionen anges vara mycket låg (9).

Fipronil Det anges att hos hund cirka 15% av en på hudenapplicerad fipronildos absorberas. Absorberad sub-stans metaboliseras. Det anges att fipronil inte absor-beras hos katt (9).

LufenuronLufenuron är mycket lipofil och absorberas snabbt ef-ter oral tillförsel (3,9). Substansen lagras i fett underlång tid och efter en terapeutisk dos kvarstår effektivablodkoncentrationer (>50 ppb) under en månad (9).

AmitrazVi har inte hittat någon information om i vilkengrad amitraz absorberas genom hud. Det finns dockangivet att bad- eller tvättbehandling av hundar kange biverkningar, främst i form av sedation och bra-dykardi (se ovan), vilket tyder på att en viss absorp-tion kan ske. Då amitraz ges oralt till hund har deten relativt lång halveringstid i blodet och utsöndrasefter metabolism huvudsakligen via urinen (7).

MonosulfiramDet finns inga rapporter om att monosulfiram givettopikalt i öronen ger systemeffekter. Eftersom sub-stansen är lipofil bör dock en viss passage genom hu-den kunna ske.

SulfatiazolSulfatiazol är en svårlöslig sulfonamid. Cirka 90% aven oral dos absorberas inte utan utsöndras via faecesi oförändrad form (9). Substansen ger därför en lo-kal effekt i tarmen.

Bekämpningsmedel godkända avKeimkalieinspektionen (Sverige)och substanser som utlevereraspå grunnlag av specielt/genereltgodkjenningfritak av Norskmedisinaldepot (Norge)En förteckning över de substanser som är godkändasom bekämpningsmedel för användning i Sverige /S/finns i Kemikalieinspektionens ”Förteckning överbekämpningsmedel mm”. En ny upplaga av dennapublikation utkommer årligen. I Norge /N/ lager-förs substanserna av Norsk medisinaldepot och ”ut-levereras på grunnlag av specielt/generelt godkjen-

ningfritak”. Nedan anges de preparat som för närva-rande finns godkända för häst, hund och/eller katt.

Pyretriner och pyretroiderBioalletrin – Tiguspray (Pharmacia /S/). Mot lopporlöss och fästingar på pälsbärande husdjur.

Permetrin – Chevalet (Veter /S/; Schering-Plough/N/); Switch pour-on (Pharmacia /S/; C-vet /N/).Mot knott på betesgående hästar. I Chevalet ingåräven citronellol, som har insektsrepellerande och in-sekticidala effekter.

Pyretrin I och pyretrin II – Canitex (Dogman /S/);Limex Hundshampo Koncentrat (Relaco /S/). Motloppor och löss på hund genom schamponering.Dermocan Hund- och kattschampo (Dogman /S/).Mot loppor och löss på hund och katt genomschamponering. Equs – Flugspray för tävlingshästar(EQUS /S/). Mot insekter på hästar vid träning, täv-ling, hovvård och veterinärvård. PCL Dog & CatOhyreshampo (HCL). Mot loppor och löss på hundoch katt genom schamponering. I Canitex, Limexoch Dermocan ingår även som cytokrom P450-hämmare hos parasiterna piperonylbutoxid (se ovan).

CitronellaoljaRenons (Trikem /S/). Mot bitande insekter på häs-tar. Citronellaolja har, liksom citronellol, insektsre-pellerande och insekticidala effekter.

Dietyltoluamid N,N-dietyl-m-toluamid (dietyltoluamid, DEET) –Mira Fly Repellent (Bayer /S/). Mot bitande ochstickande insekter på häst. Dietyltoluamid är en väl-känd insektrepellent som har använts i många pro-dukter.

AzadiraktinAzadiraktin är ett nytt ektoparasiticidalt medel, somär godkänt som bekämpningsmedel. Preparat: NIMSchampo (Nim /S/). Mot loppor och löss på hundoch katt genom schamponering. RB 86 (Nim /S/).Mot knott och andra bitande insekter på betesgåen-de hästar (RB 86 /S/).

Azadiraktin är naturligt förekommande i neem-trädet (skrivs även nim-trädet), som finns vitt spriddi Afrika, Asien, Australien samt Central- och Syd-amerika. Den ektoparasiticidala effekten antasfrämst bero på att azadiraktin blockerar effekten avdet naturliga artropodhormonet ekdyson, som be-hövs för larvutveckling och metamorfos, samt ge-nom att den nedsätter parasiternas förmåga att intaföda, troligen som en följd av en minskad tarmmo-tilitet (13).




Referenser1. Courtney CH, Roberson EL. Antinematodal drugs.

In: Adams HR, ed. Veterinary Pharmacology andTherapeutics. 7th ed.: Iowa State University Press,Ames, 1995:885-932.

2. Martin RJ. Modes of action of anthelmintic drugs.Vet J 1997;154:11-34.

3. Lynn RC. Antiparasitic drugs. In: Bowman DD, ed.Georgi’s Parasitology for Veterinarians. 7th ed.: WBSaunders Company, 1999:235-83.

4. Blagburn BL, Lindsay DS: Ectoparasiticides. In:Adams HR, ed. Veterinary Pharmacology andTherapeutics. 7th ed.: Iowa State University Press,Ames, 1995:984-1003.

5. Londerhausen M. Approaches to new parasiticides.Pestic Sci 1996;48:269-92.

6. Roeder T. Pharmacology of the octopamine receptorfrom locust central nervous system (OAR3). Brit JPharmacol 1995;114: 210-6.

7. Hugnet C, Buronrosse F, Pineau X, Cadore JL,Lorgue G, Berny PJ. Toxicity and kinetics of amitrazin dogs. Am J Vet Res 1996;57:1506-10.

8. Lindsay DS, Blagburn BL: Antiprotozoan drugs. In:Adams HR, ed. Veterinary Pharmacology andTherapeutics. 7th ed.: Iowa State University Press,Ames, 1995:955-83.

9. FASS VET. ‘00, Läkemedel för veterinärmedicinsktbruk. LINFO, Stockholm.

10. Felleskatalog over preparat i veterinærmedisinen1998-99, Felleskatalogen, AS, Oslo.

11. Tjälve H. Ivermectin till hund och andra djurslag:Farmakologi och toxikologi. Svensk VetTidn 1992;44:561-5.

12. Tjälve H. Läkemedelsbiverkningar hos djur rapporte-rade under 1997 och 1998. Svensk VetTidn 1999;51:533-41.

13. Mulla S, Su T: Activity and biological effects of neemproducts against arthropods of medical and veterina-ry importance. J Am Mosq Control Assoc 1999;15:133-52.


Försäljning av antiparasitära medel till häst, hundoch katt i Sverige

InledningDen försäljningsstatistik över antiparasitära medel iSverige som idag finns tillgänglig bygger på ApoteketAB:s inleveransstatistik, det vill säga den mängd lä-kemedel som levererats från grossistledet till landetsapotek. Även om inleveransstatistik inte till fullo kanjämställas med förbrukning, i betydelsen att kun-den/djuret använt det inköpta medlet, kan dock in-leveransstatistik relativt väl spegla förbrukningsmön-stret i landet. De siffror som här presenteras byggersåledes på försäljning snarare än förbrukning.

Viktigt att notera är att inleveransstatistik inte all-tid kan ge svar på till vilket djurslag läkemedlet sålts.Detta är endast möjligt i de fall läkemedlet är god-känt till ett enda djurslag.

MåttenheterInom humanmedicinen redovisas läkemedelsförsälj-ningen årligen i Svensk Läkemedelsstatistik (1) i

form av DDD, vilket utläses som definierade dygns-doser. DDD definieras som den förmodade genom-snittliga dygnsdosen då läkemedlet används av vux-en vid medlets huvudindikation (2). DDD relaterasdärefter till aktuell populationsstorlek.

Att redovisa och jämföra läkemedelsförsäljning iDDD i stället för kg aktiv substans möjliggör en merdetaljerad beskrivning av försäljningen eftersom var-je enskilt läkemedel/substans kan redovisas separat.Även möjligheten att jämföra läkemedel med olikafarmakologisk aktivitet, så kallad potens, ökar.

Veterinärmedicinska läkemedel är ofta godkändatill flera djurslag, vilket kan innebära stora variatio-ner i dygnsdosens storlek. Även inom en och sammadjurart kan dygnsdosen variera kraftigt på grund avstora skillnader i kroppsvikt. Användningen avDDD begränsas därför till jämförelser av läkemedelsom är godkända till ett enda djurslag, eller som tillövervägande del används inom ett djurslag även omläkemedlen är godkända till flera djurslag.

Vidare kan det vara värt att notera att när för-brukning av läkemedel debatteras internationellt an-vänds vanligen en valuta (ECU, dollar etc) sommåttenhet, om måttenheten över huvudtaget fram-går. Sammantaget gör detta att man för närvarande

KRISTINA ODENSVIKOCH INGRID SKÖLDIN


Försäljning av antiparasitära medel till häst, hund och katt i Sverige

är hänvisad till att redovisa läkemedel till djur i kgaktiv substans, med vissa få undantag.

Total försäljningI Sverige godkänns antiparasitära läkemedel avLäkemedelsverket och säljs enbart av apotek. Vissaantiparasitära läkemedel, främst mot endoparasiter,säljs receptfritt (Tabell I) även om huvudparten avläkemedlen till djur är receptbelagda. Medel mot ek-toparasiter kan antingen godkännas och säljas som

läkemedel eller klassificeras som bekämpningsmedel.Om det senare gäller gör tillverkaren en nationell an-sökan till Kemikalieinspektionen. I de fall ansökangäller ett centralt godkännande, det vill säga för an-vändning inom EU-länderna, så granskas och utvär-deras ärendet i ett antal arbetsgrupper i respektivemedlemsland. Produkterna testas med avseende påbland annat toxicitet och biverkningar. Studier görsäven på resthalter, ekotoxikologiska effekter och all-män miljöpåverkan.


Tabell I. Receptfria antiparasitära läkemedel till hund, katt och häst

Substansgrupp Aktiv substans Varunamn Indikation Hund Katt Häst

Medel vid Kinolinderivat och prazikvantel + Drontalvet. Rund- och bandmask Xmaskinfektion besläktade pyrantelembonat

substanserprazikvantel Droncitvet. Bandmask X X

Bensimidazoler och febantel Rintalvet. Rundmask X X1

besläktade mebendazol Telminvet. Rund- och bandmask X Xsubstanser flubendazol Flubenol vet.2 Rund- och bandmask X X

fenbendazol Axilurvet. Hund och katt: X X Xrund- och bandmaskHäst: rundmask

Tetrahydropyrimidiner pyrantel Banminthvet Hund och katt: X X Xrundmask

Pyrantel vet. Häst: rund- ochbandmask

Övriga medel vid nitroskanat Lopatol vet. Rund- och bandmask Xmask-infektion

Medel mot Medel mot ektopara- lufenuron Programvet. Loppangrepp X Xektoparasiter, siter för systemisktinsektsdödande och bruk, kitinhämmarerepellerande medel

Endektocider Makrocykliska lak- ivermectin Ivomec vet.3 Rundmask och Xtoner, avermektiner styngflugelarver

1 Utgår ur sortimentet under 1999.2 Beredningsformen tuggtablett endast godkänd till hund.3 Endast receptfri i förpackningsstorlek 6,42 g.

ATC vet-kod Substansgrupp År1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

Medel vid maskinfektionQP52 QP52A A Kinolinderivat 8 7 6 5 6 6 6 5 8

QP52A C Bensimidazolderivat 1489 1639 1593 1614 1547 1423 1338 1329 1327QP52A E Imidazotiazoler 10 11 1 0QP52A F Tetrahydropyrimidiner 2714 3089 3164 3284 3303 3119 2886 3023 3393QP52A H Piperazin och piperazinderivat 142 114 55 10QP52A X Övriga medel vid maskinfektion 21 34 37 41 38 39 38 39 40

Medel mot ektoparasiter, insektsdödande och repellerande medelQP53 QP53A B Halogenerade kolväten 908 1092 945 801 543

QP53A C Pyretriner inkl. syntetiska subst.* 75 141 192 188 119 147QP53A F Organiska fosforföreningar 1871 1832 1753 1781 1989 2291 1983 1728 1405QP53A X och QP53B X Övriga medel för utvärtes och

systemiskt bruk * 139 123 7 4 7 10 13 18 32EndektociderQP54 QP54A Makrocykliska laktoner 38 43 49 55 61 64 93 111 115



Eftersom försäljning av bekämpningsmedel, för-utom på apotek, även sker i övrig handel som till ex-empel lantbrukets butiker och zoo-affärer är detsvårt att få fram tillförlitlig försäljningsstatistik. Pro-dukterna ingår därför inte i Tabell II.

Tabell II visar en sammanställning av antiparasitä-ra läkemedel baserat på Apoteket AB:s inleveranssta-tistik åren 1990-1998. Statistik finns sedan tidigarepublicerat även för åren 1988 och 1989 (3). Tabel-lens uppställning bygger på ATCvet-systemet (4),vilket medför att ett eller flera läkemedel ingår i re-spektive substansgrupp. Eftersom tabellen är en sam-manställning över den totala mängden antiparasitä-ra läkemedel är följaktligen även medel godkända tilllantbrukets djur inkluderade. Tabellen omfattardock inte medel mot protozoer (ATCvet-kod QP51)som exempelvis koccidiostatika.

Bensimidazolderivat (febantel och fenbendazol)och tetrahydropyrimidiner (pyrantel) är de två sub-stansgrupper som kraftigt har dominerat gruppen

QP52 - medel vid maskinfektion, under 1990-talet(se Tabell II). Observera att substanserna ingår i lä-kemedelsberedningar godkända även till andra djur-slag än sällskapsdjur. I gruppen QP53 - medel motektoparasiter, utgjordes den dominerande gruppenav organiska fosforföreningar (foxim och metrifonat)under motsvarande period. Även utvärtes medel ärgodkända till andra djurslag än sällskapsdjur.

Den grupp som kontinuerligt har ökat under1990-talet är QP54 – endektocider. Läkemedels-gruppen kännetecknas bland annat av en hög farma-kologisk potens, vilket innebär att en liten mängdaktiv substans per kg kroppsvikt ger önskad farma-kologisk effekt.

Totalt sett har försäljningen av antiparasitära me-del, ur grupperna QP52, QP53 och QP54, under1990-talet varierat mellan 6 400 kg och knappa8 000 kg. Från 1993 och framåt har försäljningensjunkit i kg aktiv substans räknat.


Tabell II. Mängd antiparasitära läkemedel (kg aktiv substans) avsedda för behandling av djur baserat på Apoteket AB:sinleveransstatistik för åren 1990-1998. Medel mot protozoer (QP51) återfinns inte i tabellen.

* Denna grupp omfattar endast godkända läkemedel och inkluderar inte preparat klassade som bekämpningsmedel.




Tabell III. Försäljning av medel vid maskinfektion i form av pasta till häst under åren 1990-1998 redovisat som antalDDD/1000 individer/dygn. Dygnsdosen är beräknad till 500 kg häst

ATC vet-kod Substans År1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

QP52A C05 febantel 0,44 0,37 0,27 0,19 0,12 0,09 0,05 0,04 0,02QP52A C09 mebendazol 0,16 0,12 0,07 0,05 0,03QP52A C13 fenbendazol 0,29 0,30 0,26 0,23 0,11 0,10 0,08 0,05 0,04QP52A C55 febantel 0,10 0,04 0,03 0,01 < 0,01QP52A F02 pyrantel 1,51 2,04 2,33 2,34 2,33 2,21 2,24 2,88 3,22QP52A D01 ivermektin 2,70 2,92 2,97 3,06 3,50 3,53 3,72 3,67 3,87

Totalt 5,20 5,79 5,93 5,88 6,09 5,93 5,09 6,64 7,15

Källa: Apoteket AB.

Pasta till hästAvmaskningsmedel till häst i form av pasta lämparsig väl för DDD-beräkning då denna läkemedels-form enbart är godkänd till häst vid indikationenmaskinfektion. Någon nationellt eller internationelltfastställd metod för beräkning av DDD för läkeme-del till häst finns tidigare inte beskrivet. Dygnsdosenför respektive läkemedel beräknades för häst medstandardvikten 500 kg och relaterades till popula-tionsstorleken 185 000 individer. Ofta föreliggersvårigheter att uppskatta antalet individer inom ettdjurslag eftersom tillförlitlig statistik saknas. Dettaär framför allt tydligt vad gäller häst. 185 000 hästarbör ses som en skattning och siffran användes ge-nomgående i den aktuella DDD-beräkningen, vil-ken avsåg åren 1990-1998. Troligen är den reella po-pulationssiffran högre än den använda.

Resultatet av DDD-beräkningen framgår av Ta-bell III. Ivermektin hade ett betydligt högre DDD ijämförelse med samtliga bensimidazolderivat. Ävenpyrantel uppvisade högre DDD än bensimidazolde-rivaten. Resultatet kan förklaras av att bensimidazo-ler numera inte rekommenderas och därför inte an-vänds lika mycket på grund av att hästens små blod-maskar i stor utsträckning utvecklat resistens motdenna grupp läkemedel.

Informationen från Tabell III kan även uttryckasså att under perioden 1990-1998 exponerades 0,5-0,7% av hästpopulationen för en genomsnittligdygnsdos per dag. Viktigt i sammanhanget är att be-tänka att beräkningar med DDD är ungefärliga ochsjälva måttenheten är en teknisk enhet.

SlutordFlera av de antiparasitära läkemedlen som användstill hund, katt och häst är receptfria. Detta gör attdjurägaren efter eget gottfinnande beslutar om be-handling ska ske eller inte. De antiparasitära medelinklusive aktuella bekämpningsmedel som idag finnstillgängliga är potenta och effektiva medel. Vid rättanvändning besparas djuret lidande, men vid en fel-aktig användning kan resultatet bli det omvända.Antiparasitära medel i likhet med antibakteriella lä-kemedel är terapigrupper vi måste vara aktsammaom, inte enbart ur farmakologisk och/eller parasito-logisk synvinkel, utan även i miljöhänseende.

Referenser1. Svensk Läkemedelsstatistik. Apoteket AB, Stock-

holm.2. Guidelines for ATC classification and DDD assign-

ment. WHO Collaborating Centre for Drug Statis-tics Methodology. Oslo 1998.

3. Björnerot L, Franklin A, Tysén E. Usage of antibacte-rial and antiparasitic drugs in animals in Sweden bet-ween 1988 and 1993. Veterinary Record 1996; Sept21:282-6.

4. Guidelines on ATCvet classification, 3rd edition,NLN Publication No 50, Nordiska Läkemedels-nämnden, Uppsala 1999.

5. Sköldin I, Odensvik K. Antiparasitära läkemedel tilldjur under åren 1990-1997. Svensk Veterinärtidning1999;51,8-9:423-7.



BakgrunnI Norge er midler som anvendes til bekjempelse avbåde endo- og ektoparasitter hos dyr klassifisert somlegemidler. Antiparasittære midler må derved god-kjennes av Statens legemiddelverk og selges gjennomapotek.

Legemidler mot parasitter er i prinsippet resept-pliktige, men det er gjort unntak fra reseptplikt foralle perorale veterinære endoparasittpreparater indi-sert for hund og katt (Tabell I). Unntaket fra resept-plikt gjelder bestemte pakningsstørrelser.

I tillegg er humanpreparatet Vermox™ tabletter(mebendazol = gruppen benzimidazoler e.l.) god-kjent for bruk til katt mot spolorm, hakeorm og for-søksvis mot bendelorm. Preparatet er reseptpliktig tilkatt.

Det er ikke tidligere publisert data over forbruk avantiparasittære legemidler til hund, katt og hest iNorge. Målet med denne undersøkelsen var derfor åestimere bruken av slike midler til disse dyrearteneog å se på trender i forbruket.

Materiale og metoderAlle farmasøytiske spesialpreparater registrert kun tilhund og/eller katt og til hest i følgende terapeutiske(ATCvet) grupper (1, 2) er inkludert: anthelmintika(QP 52), ektoparasittmidler (QP 53) og endektoci-

der (QP 54). For 1992 og 1995-1998 er også prepa-rater med generelt godkjenningsfritak i de samme te-rapeutiske gruppene inkludert. Dette gjelder ogsåpreparater med spesielt godkjenningsfritak og somgrossistene har på lager fordi disse preparatene for-skrives relativt hyppig. Bakgrunnen for at salgsdatafor disse preparatene bare er inkludert for noen år, erat legemiddelgrossistene hadde registrert slike datafor kun disse årene. Preparater som er godkjent tilhund og hest, men også til flere andre dyrearter, erinkludert som egen gruppe i undersøkelsen og frem-stilt separat i resultatene.

Alle apotek i Norge må kjøpe legemidler fra god-kjente legemiddelgrossister. Salgsdata for de aktuellemidlene ble innhentet fra Norsk Medisinaldepot ASsom, på vegne av Statens helsetilsyn, registrerer altsalg av legemidler fra grossister til apotek.

Mengde, i kilogram aktiv substans, er valgt sommåleenhet. Mengde aktiv substans solgt årlig i peri-oden 1990-1998 er beregnet på grunnlag av salgsda-ta.

Da lagringstiden for legemidler i apotek er relativtkort (kilde: Norges Apotekerforening), vil salgstallfra grossister være relativt identisk med forskrivning-en av legemidler fra apotek. Begrepene salg, forbrukog forskrivning er derfor brukt synonymt i denne ar-tikkelen.

Resultater og diskusjonSalg av antiparasittære midler godkjent til bruk påhund og/eller katt og til hest er vist i Tabell II, III ogIV.

Salg av antiparasittære midler til hest, hund ogkatt i Norge

KARI GRAVE, WILLIAM BREDALOG MARIT RØNNING

Tabell I. Reseptfrie endoparasittmidler til hund og katt. Unntaket fra reseptplikt gjelder bestemte pakningsstørrelser (1)

Substansgruppe Aktiv substans Preparat Indikasjon Hund Katt

Kinolinderivater Prazikvantel Droncit™ vet. tabl Bendelorm x xog beslektede subst.

Prazikvantel + Drontal™ vet. tabl Rundorm, xpyrantelembonat bendelorm

Benzoimidazoler Fenbendazol Panacur™ vet. tabl Hund: Spolorm, hakeorm, x xog beslektede subst. piskeorm, bendelorm

Katt: Spolorm, bendelorm

Tetrahydropyrimidin-derivater Pyrantel Banminth™ vet. pasta Spolorm, hakeorm x x

Andre midler Nitroskanat Lopatol™ vet. tabl Spolorm, hakeorm, xbåndorm


Salg av antiparasittære midler til hest, hund og katt i Norge

Det har vært en jevn økning i salget av fenbenda-zolpreparater (gruppen benzimidazoler) godkjent tilhund og katt i perioden 1990-1998. Fordi de inklu-derte fenbendazolpreparatene brukes både til hundog katt og er det imidlertid ikke mulig å si noe omfordelingen i forbruket av denne substansen mellomdisse to dyreartene.

Etter avregistreringen av Alugan™ (bromociklen)i 1995 har totalsalget, i kg aktiv substans, av ektopa-rasittmidler til hund og katt blitt kraftig redusert(Tabell II, III). Ved behandling mot ektoparasitterpå hund har permetrin (gruppen pyretroider) erstat-tet bromociklen (Tabell II). Anbefalt dosering for

bromociklen var mange ganger høyere enn for depreparatene som i dag anvendes ved tilsvarende in-diksjoner, noe som forklarer den tilsynelatende storenedgangen i forbruket av ektoparasittmidler til hundog katt.

Mens salget av fenbendazolpreparater (gruppenbenzimidazoler) til behandling av endoparasitter hoshest avtok i perioden 1990-1998, økte salget av pyr-antelpreparater (gruppen tetrahydropyrimidiner).

Salget av både citronellol og permetrin til behand-ling mot ektoparasitter hos hest økte fra 1995, somer det første året salg av disse preparatene ble regis-trert hos Norsk Medisinaldepot AS.


Tabell II. Salg fra legemiddelgrossister til apotek i Norge av endo- og ektoparasittmidler med indikasjon til hund for peri-oden 1990-19981. Salget er angitt i kg aktiv substans

ATCvet kode grupper Aktiv substans 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

QP52AA01 Prazikvantel2 2 1 1 1 1 1 1 1 1QP52AC13 Fenbendazol2 188 237 291 293 329 350 343 361 387QP52AF02 Pyrantel 24 28 22 20 21 21 20 20 21QP52AX01 Nitroskanat 73 23 22 72 18 18 18 18 22

Totalt salg QP52 287 290 337 386 370 389 383 401 430QP53AB03 Bromociklen2 429 445 417 290 235 87 0 0 0QP53AC04 Permetrin1 0 0 1 0 0 20 25 29 33QP53AD01 Amitraz1 0 0 2 0 0 2 2 2 2QP53AX15 Fipronil2 0 0 0 0 0 0 0 0.1 0.3QP53BA02 Milbemycin oxime1 0 0 0 0 0 0.1 0.2 0.2 0.2QP53BB02 Fenthion1 0 0 1 0 0 3 3 3 2

Totalt salg QP53 429 445 421 290 235 112 30 34 37

1 Tallene for 1992 og 1995-1998 inkluderer også preparater med generelt godkjenningsfritak og med spesielt godkjenningsfritak (som lagerføres hos grossister)2 Også registrert til katt

Tabell III. Salg fra legemiddelgrossister til apotek i Norge av endo- og ektoparasittmidler med indikasjon til katt for perio-den 1990-19981. Salget er oppgitt i kg aktiv substans

ATCvet kode Aktiv substans 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

QP52AA01 Prazikvantel2 2 1 1 1 1 1 1 1 2QP52AC13 Fenbendazol2 188 235 270 252 275 287 274 288 292QP52AF02 Pyrantel 13 14 12 10 11 11 11 13 21

Totalt salg QP52 203 251 283 263 287 299 286 302 314QP53AB03 Bromociklen2 429 445 417 290 235 87 0 0 0QP53AX15

Fipronil2 0 0 0 0 0 0 0 0.1 0.1QP53BB02 Fenthion1 0 0 0 0 0 0.2 0.3 0.3 0.5

Totalt salg QP53 429 445 417 290 235 87 0.3 0.3 0.6

1 Tallene for 1992 og 1995-1998 inkluderer også preparater med generelt godkjenningsfritak og med spesielt godkjenningsfritak (som lagerføres hos grossister)2 Også registrert til hund


Salg av antiparasittære midler til hest, hund og katt i Norge

Ektoparasittmidlene diazinon og heptenofos ergodkjent til hund og hest, i tillegg til å være godkjenttil mange andre arter. Total salg av disse stoffene ervist i Tabell V.

MetodediskusjonFor midler som også er godkjent til andre dyrearter,vil en ikke kunne estimere bruken til hund, katt el-ler hest ved hjelp av salgsstatistikk. De data som erpresentert her gir derfor ikke et fullstendig bilde avsalget av antiparasittære legemidler til disse dyrearte-ne. Videre er ikke humanpreparater (f.eks. Ver-mox™ tabletter) som brukes til parasittbekjempelsepå dyr inkludert i undersøkelsen, da det ikke er mu-lig å finne ut om midlene forskrives til mennesker el-ler dyr. Det samme gjelder apotekfremstilte prepara-ter. De to sistnevnte gruppene representerer mestsannsynlig en svært liten andel av forbruket av para-sittmidler til hund, katt og hest og vil derfor ikke væ-re noen stor feilkilde.

Bruk av de inkluderte preparatene til andre dyre-arter, eller bruk av preparater som ikke er godkjenttil de aktuelle artene («off label use»), vil ikke kunneleses fra grossistdata og vil derved kunne være en feil-kilde.

De ulike stoffene som brukes til parasittbekjem-pelse til hund, katt og hest brukes i ulik dose.

Måleenheten kg aktiv substans kan derfor ikke bru-kes som noe estimat på hvor mange dyr som har blittbehandlet. Det må være et mål å komme fram til enmåleenhet som gjør det mulig, på grunnlag av salgs-data, å estimere hvor mange dyr som har blitt be-handlet mot parasitter.

Lagringstiden for legemidler i apotek er relativtkort og salgstall fra grossister er relativt identisk medforskrivningen av legemidler fra apotek. Salgsstati-stikken for antiparasittære veterinærpreparater fragrossister presentert i denne undersøkelsen må der-for antas å være et godt estimat for forbruket av den-ne legemiddelgruppen til hund, katt og hest. Slikstatistikk kan derfor, med de begrensninger som ernevnt her, anvendes til å følge trender i legemiddel-valg ved behandling mot parasitter hos hund, katt oghest.

Referanser1. Tørisen HM. Felleskatalog over farmasøytiske spesi-

alpreparater til bruk i veterinærmedisinen 1998-1999, 15. utgave. Felleskatalogen AS 1998, Oslo

2. ATCvet iindex 1997. NLN publication No 43. Nor-dic Council on Medicines, 1997. Uppsala, Sverige.


Tabell IV. Salg fra legemiddelgrossister til apotek i Norge av endo- og ektoparasittmidler med indikasjon til hest for peri-oden 1990-19981. Salget er oppgitt i kg aktiv substans


QP52AC13 Fenbendazol2 131 122 102 84 82 88 82 75 185QP52AF02 Pyrantel 147 164 230 254 258 247 277 294 314

Totalt salg QP52 278 286 331 339 340 335 360 370 499QP53AC04

Permetrin1 0 0 3 0 0 4 6 8 7QP53AF02 Metrifonat 0 9 0 0 0 0 0 0 0Ikke fastsatt Citronellol1 0 0 6 0 0 8 8 13 10

Totalt salg QP53 0 9 3 0 0 12 14 21 17QP54AA01

Ivermektin 2 2 1 2 2 2 2 3 3Totalt salg QP54 2 2 1 2 2 2 2 3 3

1 Tallene for 1992 og 1995-1998 inkluderer også preparater med generelt godkjenningsfritak og med spesielt godkjenningsfritak (som lagerføres hos grossister)2 Også registrert til storfe

Tabell V. Salg fra legemiddelgrossister til apotek i Norge av ektoparasittmidler med indikasjon til hest, hund og flere an-dre dyrearter for perioden 1990-1998. Salget er oppgitt i kg aktiv substans


QP53AF03 Diazinon 625 740 667 502 366 300 250 242 215QP53AF05

Heptenofos 177 81 40 27 18 27 40 31 31Totalt salg QP53 802 821 707 529 384 327 290 273 246


InledningDe antiparasitära medlen kan delas in i anthelminti-ka – medel mot maskar, ektoparasiticidala medel –medel mot ektoparasiter, endektocider – medel somär aktiva både mot endo- och ektoparasiter, samt me-del mot protozoer (1). Verkningsmekanismerna bak-om substansernas antiparasitära effekter varierarmycket. I en del fall interfererar substanserna i bioke-miska/biologiska förlopp som är specifika för parasi-terna. I andra fall är specificiteten mindre och iblandsker en interferens i processer som är gemensammaför parasiterna och värddjuret. De biverkningar somkan erhållas är som regel relaterade till substansernasverkningsmekanismer. Detta medför att substanser-nas benägenhet att ge biverkningar liksom de or-gan/vävnader där biverkningar kan erhållas varierarmycket för olika antiparasitära medel. Till detta kom-mer att omsättningen i kroppen varierar mycket förolika farmaka och att administrationssätten varierar.Även dessa förhållanden kan ha betydelse för upp-komsten av eventuella biverkningar.

I föreliggande artikel beskrivs de biverkningar somkan erhållas hos häst, hund och katt av de antipara-sitära läkemedel som är godkända för veterinärmedi-cinskt bruk i Sverige /S/ och Norge /N/ och somfinns upptagna i FASS VET. och/eller Felleskatalo-gen. Inkluderade är dessutom några antiparasitäraläkemedel som kan fås på licens (Sverige: licenspre-parat; Norge: registreringsfritak) och de medel motektoparasiter som är godkända som bekämpnings-medel av Kemikalieinspektionen. De diskuteradesubstanserna samt deras verkningsmekanismer ochbiverkningsprofiler finns angivna i Tabell I sid 109.

Biverkningar Bensimidazoler och relaterade farmakaBensimidazoler som är aktuella för användning tillhäst, katt och hund är mebendazol (Telmin vet. /S/,Vermox /N/), fenbendazol (Axilur vet. /S/, Panacurvet. /N/) och flubendazol (Flubenol vet. /S, N/).Febantel (Rintal vet. /S/) är en probensimidazol somin vivo snabbt metaboliseras till fenbendazol och ox-fenbendazol.

Bensimidazoler och probensimidazoler verkar ge-nom att binda till β-tubulin i mikrotubuli. Dessa ärav stor betydelse för många parasiter. Även hos dägg-djur har mikrotubuli stor betydelse, bl a vid celldel-

ningen. Strukturellt skiljer sig dock mikrotubuli ivissa avseenden hos parasiter och däggdjur, vilket göratt de flesta bensimidazoler binds mycket kraftigaretill parasitmikrotubuli än till däggdjursmikrotubuli.

De flesta bensimidazoler absorberas endast i be-gränsad omfattning och utövar sin huvudsakliga ef-fekt i magtarmkanalen. Detta gäller mebendazol,fenbendazol och flubendazol. Albendazol, som an-vänds till nöt och får, absorberas bättre än andrabensimidazoler. Febantel absorberas bättre än deflesta bensimidazoler.

Bensimidazolerna tolereras som regel mycket braoch det är ovanligt att man får biverkningar vid te-rapeutiska doser. Det samma gäller febantel (2).

Experimentella undersökningar har visat att en delbensimidazoler (t ex albendazol) är teratogena ochembryotoxiska, vilket antas bero på att substansernahämmar celldelning och celldifferentiering genomatt interagera med mikrotubuli i fostervävnaderna(3,4). För t ex fenbendazol, anges det dock i littera-turen att den inte framkallar missbildningar (3). Enorsak till detta kan vara att substansen absorberas en-dast i ringa utsträckning från magtarmkanalen. Manbör dock vara observant på att dessa substanser kange missbildningar och man kan vara försiktig medatt avmaska djur under den känsliga delen av foster-utvecklingen.

I den svenska biverkningsrapporteringen (5-10)har endast få biverkningar anmälts för bensimidazo-ler/probensimidazoler. Det finns dock enstaka rap-porter om att hundar och katter har reagerat nega-tivt. Symtom har observerats i form av kräkningaroch apati. Även dödsfall finns anmälda.

PyrantelPyrantel (Banminth vet. /S, N/) tillhör gruppen te-trahydropyrimidiner, som verkar som agonister tillsynaptiska och extrasynaptiska nikotinreceptorer hosmaskarna. Det i Sverige och Norge använda pamo-atsaltet av pyrantel absorberas endast i ringa utsräck-ning.

Det anges att pyrantel som regel är fri från toxiskaeffekter i doser upp till sju gånger den terapeutiska(2). I den svenska biverkningsrapporteringen (5-10)finns endast någon enstaka rapport för pyrantel.

PrazikvantelPrazikvantel (Droncit vet. /S, N/), som är ett pyra-zin-isokinolinderivat, är registrerat mot bandmaskhos hund och katt. Prazikvantel ökar inflödet av kal-ciumjoner över parasiternas tegment och in i mus-


Biverkningar vid användning an antiparasitäramedel till häst, hund och katt

HANS TJÄLVE


Biverkningar vid användning an antiparasitära medel till häst, hund och katt

kelceller. Resultatet blir en snabb muskelkontraktionföljt av en vakuolisering av tegmentet. Efter oral till-försel absorberas prazikvantel snabbt och nästan full-ständigt.

Prazikvantel anges ha en mycket bred säkerhets-marginal. Fem gånger terapeutisk dos anges tolererasutan negativa effekter. Vid tio gånger terapeutisk doshar hos hund och katt kräkningar och nedsatt all-mäntillstånd beskrivits (2). I den svenska biverk-ningsrapporteringen (5-10) finns endast ett par rap-porter för prazikvantel.

Nitroskanat Nitroskanat (Lopatol vet. /S, N/) är registrerat motrund- och bandmask hos hund. Substansen verkargenom att koppla ur den oxidativa fosforyleringen imitokondrierna. Det finns ingen tillgänglig infor-mation om hur nitroskanat omsätts på hund ellerkatt, men hos råttor utsöndras cirka 2/3 av en oraldos via faeces och 1/3 via urinen (11).

Det anges att nitroskanat vid en terapeutisk dosfördras väl. Kräkningar kan framkallas. Diarré, håg-löshet och aptitlöshet har iakttagits sporadiskt (11).I den svenska biverkningsrapporteringen (5-10)finns ett par rapporter för nitroskanat. I en av dessaiakttogs avmagring, trötthet och leverdegenerationoch tre av nio behandlade hundar dog (8).

Makrocykliska laktonerDe makrocykliska laktonerna är endektocider som

är aktiva både mot nematoder och artropoder.Gruppen innefattar avermektinerna och milbemyci-nerna. Representanter för avermektinerna är iver-mektin (Ivomec vet. /S, N/), som hos häst är regis-trerat mot rundmaskar och styngflugelarver, och dennya substansen selamektin (Stronghold vet. /S, N/),som beräknas komma ut under 2001 med indikatio-nen rundmaskar, loppor och skabb (inkl. öronskabb)hos hund och katt. Representanter för milbemyci-nerna är moxidektin (Cydektin vet. /S/), som hoshäst är registrerad mot rundmaskar och styngflugel-arver, och milbemycin oxim (Interceptor /S, N/),som är ett licenspreparat/registreringsfritak avsett förbehandling av noskvalster, rävskabb och demodexhos hund.

Den antiparasitära effekten av dessa substanser an-togs initialt utövas genom en störning av GABA-medierad nervtransmission. Man har emellertid nuklarlagt att de binder med hög affinitet till glutamat-beroende kloridjonkanaler hos parasiterna. Detta le-der till ett inflöde av kloridjoner, vilket hyperpolari-serar parasiternas neuron. De makrocykliska lakto-nerna omsätts långsamt i kroppen och avsevärdakoncentrationer kan erhållas i olika vävnader underrelativt långa tidsperioder efter tillförseln (12,13).

Hos häst, och andra djurslag som ivermektin är re-gistrerad för (nöt, ren, får, get, svin), krävs åtminsto-ne tio gånger terapeutisk dos för att negativa effekterska erhållas (13). Vad gäller moxidektin anges det attman, för att undvika biverkningar, ska vara nogamed att ge korrekt dosering till föl (11). Milbemycinoxim, som är avsedd att ges till hund, anges ha engod säkerhetsmarginal hos detta djurslag. Selamek-tin, som ska användas till hund och katt, anges ävenha en god säkerhetsmarginal. Substansen appliceraspå huden för att sedan absorberas och distribuerassystemiskt.

Ivermektin är inte registrerad för hund eller katt iSverige eller Norge. Substansen är däremot registre-rad mot hjärtmask hos hund i flera andra länder (tex flera sydeuropeiska länder och USA). Den dossom då ges är 6 µg/kg, jämfört med 0,2 mg/kg somär den gängse dosen vid annan terapi. Trots att iver-mektin inte är registrerad för hund har den hos det-ta djurslag kommit till användning för behandlingav noskvalster och rävskabb (med doseringen 0,2mg/kg). Enstaka hundar kan härvid reagera negativt.Man får ofta ett ganska utdraget förlopp, där hun-darna blir liggande apatiska och kontaktlösa. Colliesoch collierelaterade raser (Australian shepherd,Shetland sheepdog) är mer känsliga än andra raseroch här är behandling med ivermektin kontraindice-rad. Mekanismen för den stora känsligheten hos col-lies och relaterade raser är inte känd, men det är möj-ligt att en onormalt hög permeabilitet hos blod-hjärnbarriären gentemot ivermektin är av betydelse.I centrala nervsystemet erhålles troligen sedan enstörning av GABA-medierad nervtransmission. Iver-mektin ges även ibland till katt, men det finns ännuingen detaljerad information om substansens toxici-tet på detta djurslag (13).

I den svenska biverkningsrapporteringen (5-10)finns för hund att avsevärt antal rapporter som rörivermektin. Hundarna har ofta blivit apatiska ochkontaktlösa. Ett karakteristiskt symptom är att de fåren mycket kraftig bradykardi. Djuren har som regelåterhämtat sig, men ett par dödsfall finns rapporte-rade. Även för katt finns ett par biverkningsrappor-ter. Det finns även ett par rapporter om hundar somreagerat negativt på milbemycin oxim. Det anges iproduktbeskrivningarna för milbemycin oxim ochselamektin att dessa substanser kan användas till col-lies och collierelaterade raser.

Acetylkolinesterashämmare Detta är organiska fosforföreningar som hämmaracetylkolinesteras. I Sverige är foxim (Sebacil vet.)registrerad mot fästingar, loppor, löss och skabb hosbl a hund (den är även registrerad till svin, nöt ochfår). I Norge är diazinon (dimpylat) (Neocidol vet.)




registrerad för behandling av ektoparasiter hos fleradjurslag, inkluderande häst och hund. Hämningenav acetylkolinesteras leder till förhöjda halter av ace-tylkolin hos parasiterna. Denna verkningsmekanismpredisponerar för toxicitet hos värddjuret, där ace-tylkolinesteras även kan hämmas (2). Då substanser-na appliceras på huden absorberas de i varierande ut-sträckning (11,14).

Säkerhetsmarginalen för acetylkolinesterashäm-marna är som regel mindre än för andra bredspekt-riga antiparasitära medel, såsom bensimidazolerna,tetrahydropyrimidinerna och de makrocykliska lak-tonerna (2). Man ska därför strikt följa doseringsan-visningarna. Tecken på toxicitet är ett resultat av enökad mängd acetylkolin på de ställen där denna ärtransmittor (CNS, ganglier, parasympatiska postsy-naptiska nervändslut /muskarinreceptorer/, skelett-muskulatur). Symtom erhålles i form av kolik, urin-ering, kräkning och muskelkramper. Atropin är an-tidot.

Hästar som avmaskas med acetylkolinesterashäm-mare kommer att ha sänkta halter av acetylkolineste-ras upp till tio dagar efter behandlingen. Detta inne-bär att man inom denna tidsperiod kan få en skadliginteraktionseffekt med succinylkolin (suxameton;Celocurin), om man använder denna substans förkastning, eftersom succinylkolinets effekt upphörgenom att substansen bryts ned av acetylkolineste-ras. I Sverige har tidigare dödsfall observerats pga ensådan interaktionseffekt (15).

I den svenska biverkningsrapporteringen (5-10)finns endast ett fåtal rapporter om biverkningar pgaacetylkolinesterashämmare.

Pyretriner och pyretroiderPyretrinerna är insekticidala substanser som är na-turligt förekommande i vissa krysantemumarter.Pyretroiderna är syntetiska analoger till pyretrinerna,som är mer stabila och därför har en längre duration.Pyretrinerna och pyretroiderna utövar sin effekt hosartropoderna genom att öppna nartiumjonkanaler inerver, vilket leder till en snabb knock-down-effekt.Permetrin (Exspot vet. /S/, Exspot pour on vet /N/)är registrerat som läkemedel till hund. Permetrinfinns även registrerat som bekämpningsmedel tillhäst (Chevalet /S, N/, Switch pour-on /S, N/). Bio-alletrin (Tiguspray /S/) är en annan pyretroid som ärregistrerad som bekämpningsmedel till pälsbärandehusdjur. Vidare finns som bekämpningsmedel pyre-trin I och pyretrin II (Canitex /S/, Limex Hund-shampo Koncentrat /S/, Dermocan Hund- och katt-schampo /S/, Equs – Flugspray för tävlingshästar,PCL Dog & Cat Ohyreschampo). I Canitex, Limexoch Dermocan ingår även piperonylbutoxid, som

hämmar cytokrom P450 hos parasiterna, vilket göratt nedbrytningen av pyretrinerna hämmas. Dettaleder i sin tur till att dessa substansers antiparasitäraeffekt potentieras.

Pyretrinerna och pyretroiderna har som regel enstor terapeutisk bredd hos däggdjur. I den svenskabiverkningsrapporteringen har dock ett avsevärt an-tal rapporter kommit in för permetrin hos hund (8-10). I de flesta fallen sågs hudaffektioner i form avklåda, eksem och urtikaria. I flera fall sågs ävenCNS-symtom i form av oro, ostadighet, vinglighet,böjd nacke och svans, svag bakdel, skakningar, my-driasis och förlamning. Det är uppenbart att manska vara uppmärksam på att denna substans kan gebiverkningar hos hund. Permetrin har en hög toxici-tet hos katt och skall inte ges till detta djurslag.

ImidaklopridImidakloprid (Advantage vet.) är i Sverige registre-rad mot loppor hos hund och katt. Imidaklopridbinder till kolinerga nikotinreceptorer hos artropo-der. Efter topikal applikation på hud anges syste-mabsorptionen vara mycket låg (11).

Troligen har imidakloprid en stor terapeutiskbredd. Det finns i den svenska biverkningsrapporte-ringen endast någon enstaka rapport om lokal hud-reaktion för denna substans. Man har i andra ländersett att människor kan få hudreaktioner då de kom-mer i kontakt med Advantage vet. Man tror att det-ta beror på att känsliga individer reagerar på bensyl-alkoholen, som finns i produkten. Det finns iSverige inga rapporter om reaktioner hos människor.

FipronilFipronil (Frontline vet. /S, N/, Frontline spot-onvet. /S/) är registrerad mot loppor och fästingar hoshund och katt. Hos artropoder blockerar substansenGABA-beroende kloridjonkanaler. En liten del av enpå hud applicerad dos anges absorberas hos hund,men däremot inte hos katt (11).

Det anges att hundvalpar yngre än tio veckor ellermed en kroppsvikt under ett kilo inte ska behandlasmed fipronil. Detta gäller även kattungar under 12veckor (11). Uppgifter om eventuell teratogeniciteteller passage av substansen till mjölk saknas (11).

I den svenska biverkningsrapporteringen finns nå-gra rapporter om att fipronil har gett hudreaktioneroch även systemeffekter, huvudsakligen i form avCNS-symtom (vinglighet, aggressivitet, kramper)(10). Det finns i andra länder rapporter om huvud-värk, yrsel och hudrodnad hos djurägare som spray-at sina hundar med fipronil. Det anges att isopro-pylalkoholcarriern i preparatet orsakar dessa effekter.Inga sådana fall har observerats i Sverige.




LufenuronLufenuron påverkar utvecklingen av artropoder ge-nom att hämma inkorporeringen av kitin i tegmen-tet i exoskelettet. Substansen är mycket lipofil ochabsorberas effektivt efter oral tillförsel (11). Den lag-ras i fett under lång tid. Lufenuron (Program vet.) äri Sverige registrerad mot loppor hos hund och katt.I Norge är lufenuron (Program vet.) ett registre-ringsfritak mot loppor på hund.

Det finns inga uppgifter eller rapporter om bi-verkningar för denna substans. Troligen har substan-sen en stor terapeutisk bredd.

AmitrazAmitraz (Ectodex /S, N/) är ett licenspreparat förbad/tvättbehandling mot demodexskabb hos hund.Amitraz har tidigare, med preparatnamnet Tacticvet., varit registrerat för behandling av ektoparasiterhos svin, nöt och får. Amitraz är en agonist till en G-proteinkopplad oktopaminreceptor, som finns hosevertebrater. Oktopamin är en biogen monoaminoch neurotransmittor och den har betydelse för bl arörelse och beteende hos många artropoder.

Oktopaminreceptorerna tycks vara homologamed α2-receptorerna hos vertebrater. Amitraz har enviss affinitet för α2-receptorerna. I de fall där biverk-ningar erhålles ses symtom som liknar de som ses vidterapi med α2-receptoragonister, dvs främst i formav sedation och bradykardi. α2-Receptorantagonis-ten atipamezol (Antisedan vet.) fungerar i dessa fallsom antidot (16).

MonosulfiramMonosulfiram (tetraetyltiurammonosulfid) användsmot öronskabb hos hund och katt. Mekanismen fördess antiparasitära effekt är inte känd. Den kan påapotek erhållas som en ex tempore-beredning (Sulfi-ram örondroppar /5% etanollösning/). Den ingårdessutom, tillsammans med betametason och neo-mycin, i licenspreparatet Oterna Ear Drops /S/.

Det finns flera rapporter om att Oterna Ear Dropshos katt givit upphov lokala reaktioner i och kringöronen, i form av sår och sekretbildning. Preparatethar också rapporterats ge mycket allvarliga skador(nekroser) på ytteröronen hos iller (9,10). OternaEar Drops ska därför inte ges till iller.

AzadiraktinAzadiraktin är ett nytt ektoparasiticidalt medel, somär godkänt som bekämpningsmedel för användningmot loppor och löss på hund och katt (NIMSchampo /S/) och mot knott och andra bitande in-sekter på betesgående hästar (RB 86 /S/).Azadiraktin är naturligt förekommande i neem-trä-det (skrivs även nim-trädet), som finns vitt spridd i

Afrika, Asien, Australien samt Central- och Syd-europa. Den ektoparasiticidala effekten antas främstbero på att azadiraktin blockerar effekten av det na-turliga artropodhormonet ekdyson, som behövs förlarvutveckling och metamorfos, samt genom att dennedsätter parasiternas förmåga att inta föda, troligensom en följd av en minskad tarmmotilitet.

Det finns ingen meddelanden om att biverkningarhar erhållits i samband med användning av azadirak-tin. Troligen har substansen en stor terapeutisk bredd.

SulfatiazolSulfatiazol är en sulfonamid, som hämmar syntesenav dihydrofolsyra hos protozoer, liksom hos sulfa-känsliga bakterier. Sulfatiazol är svårlöslig och endasten mindre del av en oral dos absorberas därför. Sul-fonamiderna kan användas vid olika protozoinfek-tioner. För peroral tillförsel är sulfatiazol (Socatylvet.) i Sverige registrerat mot koccidios hos hundoch flera andra djurslag.

Sulfonamider kan hos hund ge biverkningar, så-som trombocytopeni, artrit och keratokonjunktivitissicca (5-10). För sulfatiazol, som har en begränsadabsorption, är dock biverkningar sällsynta.

Referenser1. Tjälve H, Ingebrigtsen K. Antiparasitära medel till

häst, hund och katt: Farmakologi. Workshop Antipa-rasitära medel till hund, katt och häst. Informationfrån Läkemedelsverket. 2001;suppl1:75-82.

2. Courtney CH, Roberson EL. Antinematodal drugs.In: Adams HR, ed. Veterinary Pharmacology andTherapeutics. 7th ed.: Iowa State University Press,Ames, 1995:885-932.

3. Delatour P. Some aspects on the teratogenicity of ve-terinary drugs. Vet Res Comm 1983;7:125-31.

4. Whittaker SG, Faustman EM. Effect of bensimidazolanalogs on cultures of differentiating rodent embryo-nic cells. Toxicol Appl Pharmacol 1992;113:144-51.

5. Tjälve H. Allvarliga biverkningar rapporterade.Svensk VetTidn 1988;40:801-7.

6. Tjälve H. Läkemedelsbiverkningar hos djur rapporte-rade under 1989. Svensk VetTidn 1990;42:367-72.


8. Tjälve H. Läkemedelsbiverkningar hos djur rapporte-rade under 1991-1995. Svensk VetTidn 1996;48:173-8 & 227-35.


10. Tjälve H. Läkemedelsbiverkningar hos djur rapporte-rade under 1997 och 1998. Svensk VetTidn 1999;51:533-41.

11. FASS VET. ’00, Läkemedel för veterinärmedicinsktbruk. LINFO, Stockholm.




12. Lynn RC. Antiparasitic drugs. In: Bowman DD, ed.Georgi's Parasitology for Veterinarians. 7th ed.: WBSaunders Company, 1999:235-83.

13. Tjälve H. Ivermectin till hund och andra djurslag:Farmakologi och toxikologi. Svensk VetTidn 1992;44:561-5.

14. Felleskatalog over preparat i Veterinærmedisinen1998-99. Felleskatalogen, AS, Oslo.

15. Appelgren L-E, Funquist B, Sevelius F, Falk, M.Varning för kastning av häst med succinylcholinjodidefter avmaskning. Svensk VetTidn 1977;29:15-6.

16. Hugnet C, Buronrosse F, Pineau X, Cadore JL,Lorgue G, Berny PJ. Toxicity and kinetics of amitrazin dogs. Am J Vet Res 1996;57:1506-10.


verkningsmekanism generiskt namn i Sverige och/eller Norge registrerade preparat biverkningsprofil

bindning till ß-tubulin mebendazol Telmin vet. (S), Vermox (N) stor terapeutisk bredd; enstaka individer kanfenbendazol Axilur vet. (S), Panacur vet. (N) vara känsliga; vissa bensimidazoler är terato-flubendazol Flubenol vet. (S, N) gena och embryotoxiskafebantel Rintal vet. (S)

agonist till kolinerga niko- pyrantel Banminth vet. (S, N) stor terapeutisk bredd; biverkningar sällsyntatinreceptorer hos maskarökning av kalciumjonper- prazikvantel Droncit vet. (S, N) stor terapeutisk bredd; biverkningar sällsyntameabilitet över tegmentkombinationer pyrantel + febantel Welpan vet. (S) stor terapeutisk bredd; biverkningar sällsynta

pyrantel + prazikvantel Drontal vet. (S, N)pyrantel + febantel + Drontal comp vet. (S)+ prazikvantel

urkoppling av oxidativ nitroskanat Lopatol vet. (S, N) kan ge nedsatt allmäntillstånd, kräkningar fosforylering och diarré i sällsynta fallöppning av glutamatbe- ivermektin Ivomec vet. (S, N) god terapeutisk bredd vid anv. enl. registre-roende kloridjonkanaler moxidektin Cydectin vet. (S) ring; ivermektin (0,2 mg/kg) kan ge biverk-

selamektin Stronghold vet. (S, N) ningar hos hund (kontraindicerat på collies milbemycin oxim Interceptor (S, N) (L/R) och relaterade raser)

hämning av foxim Sebacil vet. (S) snäv terapeutisk bredd; absorberas perku-acetylkolinesteras diazinon (dimpylat) Neocidol vet. (N) tant; interaktionseffekter kan erhållas med

succinylkolinöppning av permetrin Exspot vet. (S, N); Chevalet (S, N) (B); permetrin har hos hund rapporterats ge hud-natriumjonkanaler Switch pour-on (S, N) (B) affektioner och CNS-symptom i en del fall

bioalletrin Tiguspray (S) (B)pyretrin I och pyretrin II, Canitex (S), Limex (S), Dermocan (S), Equs Flug-med eller utan pipero- spray (S); PCL ohyreschampo (S) (B)nylbutoxid

agonist till kolinerga nikotin- imidakloprid Advantage vet. (S) troligen stor terapeutisk bredd; hudreaktionerreceptorer hos artropoder har rapporterats hos människa i andra länderblockad av GABA-beroen- fipronil Frontline vet. (S, N), Frontline spot-on vet. (S) enstaka djur kan reagera; ges ej till unga djur; de kloridjonkanaler hos i andra länder har sprayning rapporterats ge artropoder reaktioner hos människahämning av kitininkorpo- lufenuron Program vet. (S, N) (R) troligen stor terapeutisk breddrering i tegmentagonist till oktopaminreceptorer amitraz Ectodex (S, N) (L/R) kan ge sedation o. bradykardi pga stim. av hos atropoder α2-receptorerverkningsmekanismen inte monosulfiram Sulfiram örondr. (S) (ex temporeberedning); Oterna Ear Drops kan ge reakt. i ytteröronen känd Oterna Ear Drops (S) (L) hos katter; kontraindicerat till illerhämmad tillväxt hos artropo- azadiraktin NIM Schampo; RB 86 (B) troligen stor terapeutisk breddder genom antihormoneffekt och nedsättning av födointag hämning av dihydrofolsyra- sulfatiazol Socatyl vet. (S) sulfonamider ger ibl. biverkn. hos hund; docksyntes ej sulfatiazol pga låg absorption

Tabell I. Verkningsmekanismer och biverkningsprofiler hos antiparasitära medel för veterinärmedicinskt bruk till häst,hund och katt i Sverige (S) och Norge (N). (B = registrerat som bekämpningsmedel; L/R = licenspreparat/registreringsfri-tak)


InnledningResistens mot antiparasittære midler hos hestens,hundens og kattens parasitter er utelukkende beskre-vet hos endoparasitter hos hest, nærmere bestemthestens små strongylider (cyathostomene). Resistenshos endoparasitter hos hund og katt og hos ektopa-rasitter hos hest, hund eller katt er ikke beskrevet,men det er registrert manglende effekt ved loppebe-handling hos hund (Christensson, pers. meddelelse).Det er imidlertid beskrevet pyretroidresistens hos ek-toparasitter hos drøvtyggere. Hvorvidt resistens mothundens og kattens endoparasitter og ektoparasitterikke eksisterer eller at dette gjenspeiler at disse for-hold ikke er undersøkt er imidlertid vanskelig å ut-tale seg om. Dette manuskript vil derfor i all hoved-sak omhandle utviklingen av anthelmintikaresistensgenerelt og resistensen mot hestens små strongyliderspesielt.

Inn til begynnelsen av 1960 årene hadde en kunsmalspektrede midler til bruk mot nematoder. Dakom thiabendasol (TBZ), et benzimidasol (BZ), påmarkedet. Dette var det første preparat med bred-spektret virkning og lav toksisitet. Dette skapte storoptimisme med hensyn til å bekjempe nematodenemedikamentelt. Etter den tid har vi fått flere nye for-bindelser til denne behandlingen. Pyrantel, morantelog levamisol ble markedsført slutten av 60-tallet. Iløpet av det neste tiåret kom flere nye BZ og pro-BZforbindelser på markedet. I siste halvdel av 70-talletkom ivermectin, et macrocyklisk lakton, på marke-det. På 90-tallet er moxidectin og doramectin, ogsåtilhørende de macrocykliske laktoner, blitt lansert iparasittbehandlingen. Som kjent har de macrocyklis-ke laktonene virkning på blodsugende ektoparasitteri tillegg til virkningen på nematodene, men har ing-en virkning på trematoder og cestoder.

Anthelmintikaresistens hoscyathostomer, utbredelserEtter at TBZ kom på markedet i 1961, ble dettesvært mye brukt verden over. Det skulle imidlertidikke gå mer enn tre år før en dokumenterte resistenshos saueparasitten Haemonchus contortus (1). Nårdet gjelder BZ-resistens hos hestens cyathostomerble det beskrevet første gang fra USA av Drudge ogLyons i 1965 (2). Senere er det rapportert BZ-resis-tens overfor cyathostomene fra England (3), Canada(4), Australia (5), Tyskland (6), Belgia (7) og Slova-kia (8) for å nevne noen. Fra Norden er det doku-

mentert BZ- resistens hos cyathostomene i Sverige(9), Norge (10) og Danmark (11).

Det er også påvist pyrantelresistens hos cyathosto-mene (12,13). Ihler (10) påviste redusert effekt forpyrantel i en ormepopulasjon i Norge, mens Cravenet al.(14) har påvist resistens i flere ormepopulasjo-ner i Danmark. I samme publikasjon ble det ogsåpåvist resistens mot både BZ og pyrantel. Resistensmot ivermectin hos cyathostomene er imidlertid ik-ke påvist så langt jeg kjenner til.

Anthelminikaresistens,definisjonerFør en går nærmere inn på resistensutvikling hos pa-rasitter er det nødvendig med noen definisjoner.Prichard et al. (15) definerte anthelmintkaresistens påfølgende måte: "a greater freqency of individuals wit-hin a population able to tolerate doses of a compoundthan a normal population of the same species". Vi snak-ker altså her om redusert virkning eller økt toleranseav et medikament i forhold til en normalpopulasjon.Denne økte toleransen skal i tillegg være arvelig.Sideresistens er definert som resistens mot et medika-ment som følge av resistens mot et annet medikamentmed samme virkningsmekanisme. Resistens mot to el-ler flere anthelmintika med forskjellig virkningsme-kanisme kalles kryssresistens eller multippel resistens.

Har resistens oppstått i en ormepopulasjon skjerreversjon tilbake til følsomhet for medikamentet i li-ten grad, selv om ikke populasjonen blir eksponertfor det aktuelle medikamentet over lang tid. Dette ervist ved flere undersøkelser bl.a av Hall et al. (16) ogLe Jambre et al. (17). Dette faktum gjør anthelmin-tikaresistensen til en svært alvorlig situasjon, sett i re-lasjon til at vi i praksis kun har tre anthelmintika-klasser i vår behandling av nematoder.

Anthelmintikaresistensen oppstår som en selek-sjon av resistente individer mot et medikament. Deresistente individene har enten oppstått ved muta-sjoner eller de kan være en del av den naturlige ge-netiske variasjonen innen arten som har vært tilstedefra tidenes begynnelse. De resistente individene skil-ler seg ut fra de medikamentfølsomme ved at resep-torsystemet for medikamentet ikke er intakt. Hvisreseptorsystemet er ulikt for resistente og følsommeindivider, skulle en logisk forvente at sideresistensskulle være svært utbredt. Dette er også tilfelle. Ge-nerelt kan en si at resistens mot en BZ-forbindelsetilsier resistens mot alle BZ- og pro-BZ-forbindelser.Videre vil resistens mot pyrantel gir resistens motmorantel og levamisol og omvendt og resistens motivermectin gir resistens mot andre macrosykliske lak-toner og vice versa.


Resistensutvikling mot antiparasittære midlerCARL FREDRIK IHLER


Resistensutvikling mot antiparasittære midler

BZ-resistens hos småfenematoden Haemonchuscontortus viser seg å være knyttet til flere gener (18),noe en regner gjelder generelt for nematoders resis-tens overfor BZ. Videre konkluderer Lacey (19) atBZ-resistens er et polygent fenomen knyttet til tu-bulin genomet. Også for levamisol-resistens er detvist at resistensegenskaper er knyttet til flere gener(20). Det faktum at anthelmintikaresistens genereltser ut til å være knyttet til flere gener gjør at utvik-lingen av resistens går saktere enn for insekters resis-tens overfor insektisider, hvor resistensen regnes åvære knyttet til bare et enkelt gen (21).

Faktorer av betydning for utvik-lingen av anthelmintikaresistensParasittens livssylkus og klimatiske forholdParasittene kan bare bli eksponert for medikamenteri sin endogene fase, dvs i den delen av livssyklus hvorparasitten er tilstede i vertsorganismen. Cyathosto-mene har en livssyklus med hvor utskilte egg gjen-nom to larvestadier utvikler seg til infektive 3. stadi-ums larver utenfor verten. Disse er relativt mot-standsdyktige og kan overleve vinteren i beitet. An-delen av den totale ormepopulasjonen som er endo-gen vil være avgjørende for den totale eksponeringenav ormepopulasjonen ved en behandling. Det viligjen si at under klimatiske forhold hvor den ekso-gene delen av ormepopulasjonen er liten, som f.eksved tørke, vil en større del av den totale ormepopu-lasjonen bli eksponert, med en sterkere seleksjon ennunder gunstige klimatiske forhold for de frittlevendestadiene. Den praktiske betydningen av forholdetmellom endogene og eksogene stadier kan belysesulikheter i utviklingen av resistens i Australia ogNew Zealand. I Australia, hvor en i store områderhar tørke store deler av året, utviklet en resistenslangt tidligere enn i New Zealand, hvor et jevnt fuk-tig klima legger forholdene til rette for en langt be-dre overlevelse av parasittenes eksogene fase.

BehandlingsrutinerBehandlingsintervallet er viktig for ormepopulasjo-nens eksponering av medikamentet, og dermed se-leksjonspresset. Behandlingsintervaller som er korte-re enn parasittens prepatensperiode vil føre til at alleparasitter i som blir kjønnsmodne i beiteperiodenblir eksponert, altså et maksimal seleksjonspress.Nematoder med kort prepatensperiode kan ha fleregenerasjonsintervall i en beitesesong. Cyathostome-ne er sammen med drøvtyggernes trichostrongyliderparasitter med kort prepatensperiode, og det er daogså blant disse parasittene hvor anthelmintikaresis-tens hyppigst er beskrevet.

Dosestørrelsen er også av stor betydning for utvik-lingen av resistens. Underdosering øker faren for re-

sistensutvikling. Ved for lave doseringer får en medi-kamentkonsentrasjoner på terapeutisk nivå for korttid. Dette vil medføre at både de fullstendig resi-stente individene, men også de individene som erbærere av resitensgener vil overleve. På denne måtenvil den totale arvemassen av resistens i populasjonenøke, med en raskere resistensutvikling som følge.

Preparatformer vil også være av betydning. Til stor-fe og småfe er det utviklet preparater hvor medika-mentet er lagt inn i en bolus, hvor preparatet mer el-ler mindre avgis kontinuerlig over flere måneder.Dette gir en kontinuerlig eksponering av den endo-gene fasen gjennom behandlingsperioden, noe som ialle fall teoretisk skulle gi optimale forhold for resi-stensutvikling. Slike preparatformer er imidlertid ik-ke registrert til hest. Fra USA blir det imidlertid i no-en utstrekning brukt kontinuerlig morantelbehand-ling i beitesesongen som "feed additive". Et slikt be-handlingsregime er meget betenkelig ut fra et resi-stenssynspunkt.

BeiterutinerBeiterutiner vil ha en indirekte betydning for resi-stensutviklingen. Gode beiterutiner gjennom beite-skifte mellom ulike dyreslag, reduserte beitetidergjennom sesongen og sambeiting mellom ulike dyr-eslag vil redusere smittepresset, og dermed behand-lingsintervallene. Et godt prinsipp ved beitebruk erat beitene ikke brukes som oppholdsplass for dyrenepå årstider hvor næringstilgangen er redusert, ogman må bruke tilleggsforing av dyrene. Tidlig på vå-ren, senhøstes og på vinter skal ikke dyrene opphol-de seg på beitet, men i egne luftgårder som ikke bru-kes til beite sommerstid.

Metoder til å fastslå anthelminti-karesistensUlike metoder til å fastslå anthelmintikaresitens erutviklet, både in vivo og in vitro metoder. Egg reduk-sjonstesten (Faecal egg reduction test) er den vanlig-ste, og er fortsatt den mest anvendte i undersøkelser.Metoden går i korthet ut på å undersøke eggreduk-sjonseffekten av behandlingen med standard dose avmedikamentet. Prøve tas før behandlingen og etterca. 14 dager. Det er ulike utregningsmetoder for re-duksjonen uten at dette gås nærmere inn på her. I lit-teraturen angis det at eggreduksjon under 90%, no-en angir også under 95%, stadfester eller i alle fallsterkt indikerer resistens. Den såkalte "critical an-thelmintic test" er en annen in vivo metode. I meto-den inngår undersøkelse av utskilte ormer i fæcessammenliknet med en post mortem undersøkelse avgjenværende parasitter i tarmen etter behandlingen.

De mest vanlige in vitro metodene er eggklek-kingstesten og larveutviklingstesten, der en tester eg-




genes evne til å klekke og eller utvikle larver underulike konsentrasjoner av anthelmintika i mikrobrøn-ner. Disse testene er i dag mye utbredt, og en har ett-erhvert innhentet referanseverdier for resistens forulike medikamenter og nematodespecies. Det erimidlertid ikke alltid like gode overensstemmelsermellom in vivo og in vitro metodene, og inntil me-todene kan gjøres enda sikrere regnes fortsatt in vivometodene som de sikreste.

Tiltak for å unngå resistensutviklingDet viktigste i denne forbindelse er å benytte be-handlingsprogram som gir den ønskede parasittkon-troll med minst mulig frekvent medikamentell be-handling. For å oppnå dette må beiterutiner og an-dre miljøtiltak benyttes. I tillegg bør en alterneremellom preparater med ulike virkningsmekanismer.På grunn av faren for kryssresistens bør ikke dennealterneringen skje for hver behandling. Årlig eller to-årig bruk av anthelmintika innen samme klasse vil idenne sammenheng være fornuftige løsninger.

Det er viktig å behandle alle nye dyr ved ankomsti et stutteri eller fellesbeite for å unngå at resistenteormer kommer inn i populasjonen. Slik situasjonener i dag anbefales det å behandle disse dyrene medmacrocycliske laktoner, da det per i dag ikke er resis-tens overfor disse preparatene blant hestens innvoll-sparasitter. Dette er ikke noen permanent situasjon.Det er påvist resistens over alle anthelmintikaklasse-ne blant våre beitende husdyrs parasitter, og man erblåøyd om en tror at resistens ikke også vil oppståoverfor disse preparater hos hestens parasitter.

Står en først overfor en resistenssituasjon i en or-mepopulasjon bør en raskest mulig skifte over tilmedikamenter med en annen virkningsmekanisme.Som tidligere nevnt skjer reversjon fra resistens tilfølsomhet i liten grad, og en bør derfor unngå pre-parater innen denne klassen ved seinere behandling-er. I en slik situasjon er det viktig at de nye behand-lingsprogram tar hensyn til de momenter som utvi-kler resistens, slik at en unngår å komme opp i en si-tuasjon med multiresistente nematodestammer.

Overvåking av resistenssituasjonen ved bruk aveggreduksjonstester vil være til stor hjelp for å haoversikt over situasjonen, spesielt ved store stutterierog fellesbeiter. Dette er forholdsvis enkelt å utføre ogkan gjøres i samarbeid med et laboratorium om enikke har fasiliteter til å utføre eggtellingene selv. Jegvil imidlertid presisere at det i en slik test må esti-mere nøyaktige vekter på dyrene for å dosere nøyak-tig i en slik undersøkelse

KonklusjonSelv om vi i de siste årene har fått stadige nye bred-spektrede anthelmintika på markedet tilhører disse

allerede eksisterende anthelmintikaklasser. Sidenivermectinet ble lansert tidlig på 70-tallet har en ik-ke fått nye preparater med helt nye virkningsmeka-nismer. En regner med at en satsing på et helt nyttpreparat vil ta minst seks til åtte år, og at en slik sat-sing vil kunne beløpe seg til minst 150 millionerkroner, og mange mener det er lite trolig at den far-masøytiske industrien vil gå inn på en slik satsing.Dette gir oss ytterligere grunn til å ta resistenspro-blematikken på alvor. Med en god kjennskap til ne-matodenes livssyklus og biologi forøvrig har vi godeforutsetninger for å legge opp gode parasittkontroll-programmer som tar hensyn til å unngå resistens. Enforutsetning for dette er at veterinærene, som sitterpå denne kunnskapen, engasjerer seg aktivt i slikebehandlingsopplegg, og at det kun er veterinærenesom har forskrivningsrett på disse medikamenter.Danskene har i løpet av 1999 skjerpet inn forskriv-ningsreglene på anthelmintika, og i dag fås ikke an-thelmintika kjøpt uten forskrivning fra veterinær.

Referenser1. Drudge JH, Szanto J, Wyant ZN, Elam G. Field stu-

dies on parasite control in sheep:Comparison of thiabendazole, ruelene and phenothi-azine. Am J Vet Res 1964;25:1512-8.

2. Drudge JH, Lyons ET. Newer developments in hel-minth control and Strongylus vulgaris research. Proc155th Meeting Am Ass Equine Prac 1965:378-83.

3.Round MC, Simpson DJ, Haselden CS, GlendinningESA, Baserville RE. Horse strongyle tolerance to an-thelmintics. Vet Rec 1974;95:517-8.

4. Slocombe JOD, Cote JF. Small strongyles of horseswith cross resistance to benzimidazole resistance andsusceptibility to unrelated compounds. Can Vet J1979;27:106-10.

5. Barger IA, Lisle IA. Benzimidazole resistance in smallstrongyles of horses. Aust Vet J 1979;55:594-5.

6. Bauer C, Merkt JC, Janke-Grimm G, Burger HJ.Prevalence and control of benzimidazole resistntsmall strongyles in German thoroughbred studs. VetParsitol 1986;21:189-203.

7. Dorny P, Vercuysse J, Berghen P. Resistance of smallstrongyles to benzimidazoles in Belgium. J Vet MedB 1988;35:72-5.

8. Varady M, Konigova A, Corba J. Prevalence of ben-zimidazole resistance in equine cyathostome popula-tions in Slovakia. Abst 17th International ConferenceWAAPV 1999;b.1.03

9. Nilsson O, Lindholm A, Christensson D. A field eva-luation of anthelmintics in horses in Sweden. VetParasitol 1989;32:162-71.

10. Ihler CF. A field survey on anthelmintic resistance inequine small strongyles in Norway. Acta vet Scand1995;36:135-43.




11. Bjørn H, Sommer C, Schougård H, Henriksen SA,Nansen P. Resistance to benzimidazole anthelminticsin small strongyles of horses in Denmark. Acta vetScand 1991;32:253-60.

12. Chapman MR, French DD, Monahan CM, Klei TR.Identification and characterization of a pyrantel resis-tent cythostome population. Vet Parasitol 1996;66:205-12.

13. Lyons ET, Tolliver SC, Drudge JH, Stamper S,Swerczek TW et al. Critical test evaluation (1977-1992) of drug efficacy against endoparasites featuringbnzimidazole-resistant small strongyles (populationS) in Shetland ponies. Vet Parasitol 1996;66:67-73.

14. Craven J, Bjørn H, Henriksen SA, Nansen P, LarsenM et al. Survey of anthelmintic resistance on Danishhorse farms, using 5 different methods of calculatingfaecal egg count reduction. Eq Vet J 1998; 30; 289-93.

15. Prichard RK, Hall CA, Kelly JD, Martin ICA, Do-nald AD. The problem of anthelmintic resistance innematodes. Aust Vet J 1980;56:239-51.

16. Hall CA, Ritchie L, Kelly JD. Effect of removing an-thelmintic pressure on the benzimidazole resistance

status of Haemonchus contortus and Thrichostron-gylus colubriformis. Res Vet Sci 1982;33:54-7.

17. Le Jambre LF, Martin PJ, Jarret RG. Comparison ofchanges in resistance of Haemonchus contortus eggsfollowing withdrawal of thiabendazole resistance. ResVet Sci 1882;32:39-43.

18. Le Jambre LF, Martin PJ, Jarret RG. Comparison ofchanges in resistance of Haemonchus contortus eggsfollowing withdrawal of thiabendazole resistance. ResVet Sci 1882;32:39-43.

19. Lacey E. The role of the cytoskeletal protein, tubulin,in the mode of action and mechanism of drug resis-tance to benzimidazoles. Int J Parasitol 1988;18:885-936.

20. Lewis JA, Wu CH, Levine JH, Berg H. Levamisol re-sistants mutants of the nematode Caenorphabtidiselegans appear to lack pharmacological acetylcholinreceptors. Neurosci 1980;5:967-89.

21. Oppenoorth FJ. Insect resistance to insectisides ascompared to that of parasites to anthelmintics. In:Borgsteede FHM, Henriksen SAa, Over HJ, eds.Facts and reflections IV, Commision of EuropeanCommunities,1982:31-40.


Endo- och ektoparasiter hos häst

Stora blodmaskar – Strongylus sppFörekomstStrongylus vulgaris är den vanligaste och mest pato-gena av de stora blodmaskarna. Förekomsten av ochskadeverkningar orsakade av S. vulgaris har minskati takt med ökad användning av effektiva avmask-ningsmedel. I mitten av 70-talet utskiljde 65-70%av svenska hästar ägg från S. vulgaris och kolik tillföljd av infektion med denna mask var vanligt (1).Idag har andelen av äggpositiva hästar sjunkit tillcirka 5% (3).

KlinikKolik är det vanligaste symtomet på infektion medS. vulgaris. Kolik framkallas av att larvernas migra-tion orsakar inflammation och trombembolier i demesenteriala kärlen med infarcering som följd. Manhar även angivit minskat mesenterialt blodflöde, för-ändrad tarmmotorik och nervskador som orsak tillkolik.

BehandlingKontrollprogram för hästens parasiter är i grundenutformade för att komma till rätta med problem or-sakade av S. vulgaris. Känsligheten hos vuxna maskarär hög mot de avmaskningsmedel som finns på densvenska marknaden. Effekten på migrerande larverskiljer sig däremot mellan olika avmaskningsmedel.Ivermektin, moxidektin (ej registrerat i Norge) ochfenbendazol i ökad dos uppges ha god effekt på ar-teriella stadier medan pyrantel inte avdödar dessastadier i tillräcklig omfattning. Strategiska avmask-ningar mot stora blodmaskar bör utföras två gångerper år och sammanfaller med de som utförs mot småblodmaskar. Konstaterad förekomst av S. vulgarisbör alltid föranleda avmaskning.

Små blodmaskar – CyathostominaeFörekomstFör närvarande finns 51 arter beskrivna inom grup-pen Cyathostominae, varav ett 30-tal förekommer itempererat klimat (2). Tio av dessa arter är allmäntförekommande. Prevalensen av små strongyliderbland svenska hästar är i det närmaste 100% ochunga hästar bär i allmänhet på större parasitbördorän äldre (3,4).

EVA OSTERMAN LIND



KlinikKliniska symtom orsakade av cyathostoma maskarses främst i form av viktsförlust, nedsatt allmäntill-stånd och olika grader av kolik. Dessutom förekom-mer ett definierat sjukdomssyndrom, larval cyathos-tomos, som är en allvarlig diarrésjukdom förknippadmed massutträde av cyathostoma larver från tarms-lemhinnan. Sjukdom utbryter företrädesvis undervårvintern hos hästar ≤ 5 år. Ofta har dessa hästar av-maskats en kort tid före sjukdom. Diagnos kan varasvår att ställa och baseras till stor del på anamnestis-ka uppgifter och närvaro av stora mängder 4:e stadi-ets larver i träcken. I Sverige finns endast ett fåtal ve-rifierade fall av larval cyathostomos och det finns an-ledning att tro att sjukdomen är underdiagnostice-rad. I Norge behandlar man emellanåt hästar medlarval cyathostomos.

BehandlingInfektion med små blodmaskar förebyggs genom be-tesplanering och beteshygien i kombination medstrategisk avmaskning. Vid avmaskning mot småstrongylider är det väsentligt att känna till att enmindre parasitbörda alltid finns kvar på grund av attinhiberade larver i tarmslemhinnan har en nedsattkänslighet för anthelmintika. Dessa larver utvecklastill könsmogna maskar inom en viss tid efter av-maskning, hur lång tid beror bland annat på vilketavmaskningsmedel som använts. I Sverige undersök-tes 1995 effekten av ivermektin och pyrantel på ut-skiljningen av strongylida ägg hos hästar för att fast-ställa s k ”egg reappearance period” (ERP), tidsperi-oden mellan avmaskning och ny äggutskiljning.Undersökningen visade att ERP för ivermektin varåtta veckor och för pyrantel fyra veckor (5). ERP förmoxidektin uppges vara minst tolv veckor.

Åtminstone tio av de mest förekommande arternainom Cyathostominae har utvecklat resistens motanthelmintika. Anthelmintika indicerade att använ-da mot Cyathostominae är pyrantel (Banminth®och Pyrantel®), ivermektin (Ivomec®) och moxi-dektin (Cydectin®, endast Sverige), av vilka samtli-ga har god effekt mot vuxna maskar. Dessutom hardet visats att moxidektin har effekt på inhiberade lar-ver och larver under utveckling (6), och ivermektinhar effekt mot sena luminala larvstadier. I Norge äräven bensimidazolpreparat registrerade för avmask-ning mot små blodmaskar.

De rekommendationer som för närvarande(1999) är aktuella vid Avdelningen för parasitologi, iUppsala är följande:� Skilj mellan hästarnas sommar- och vinterhagar.� Avmaska tre dagar före betessläpp eller vid mot-

svarande tidpunkt, och därefter med jämna in-tervall till och med installning/byte till vinterha-

ge. Hur ofta man behöver avmaska beror blandannat på betestillgång, typ av anläggning, ålderpå hästarna och avmaskningsmedel.

� Alla hästar i samma hage avmaskas samtidigt ochmed samma preparat.

� Nyinkomna hästar avmaskas tre dagar innan desläpps i hagarna.

� Träckprovsundersökning bör utföras regelbun-det och lämplig tidpunkt är på våren före avmaskning och betessläppning.

Spolmask – Parascaris equorumFörekomstSpolmaskinfektion är vanligt hos föl och unghästar.En åldersberoende immunitet börjar utvecklas redanvid sex månaders ålder vilket leder till att frekvenseninfekterade hästar sjunker med stigande ålder. Enfältstudie som utfördes i Sverige 1995 visade att 22%av alla ettåriga och 5% av alla tvååriga hästar utskilj-de spolmaskägg.

KlinikSpolmaskinfektion förknippas vanligen med foderle-da, nedsatt tillväxt, ruggig hårrem och hängbuk. Närlarverna migrerar från lungorna till digestionskana-len kan emellanåt symtom ses i form av hosta ochmuköst näsflöde. De vuxna spolmaskarna lever fritti tarminnehållet och suger i sig näringsämnen. Här-igenom minskas hästens näringsupptag vilket gerförsämrad tillväxt. Det förekommer även att storamängder spolmask orsakar tarmobstruktion som ivärsta fall leder till ruptur av tarmen.

BehandlingSpolmaskägg kan överleva i miljön i flera år, vilketgör det svårt att få bukt med spolmaskproblem i endrabbad besättning. God stallhygien med regelbun-den mekanisk rengöring och undvikande av vatten-spill är av stor profylaktisk betydelse liksom betesro-tation och betesvila.

Samtliga avmaskningsmedel som är registreradeför användning på häst har rapporterats vara effekti-va mot spolmask. I vissa fall har vi dock observeraten reducerad effekt, vilket vi ännu inte har någonförklaring till. Hästägare rekommenderas att avmas-ka föl vid åtta och 16 veckors ålder. Om man har ettstort antal föl bör dessa indelas i åldersgrupper sombehandlas vid olika tillfällen. I januari-februari börman undersöka spolmaskstatus hos unghästar ochavmaska när indikation föreligger.

Fölmask – Strongyloides westeriFörekomstÄgg från S. westeri påvisas framför allt hos två till treveckor gamla föl. En utbredd användning av iver-




mektin sedan 1980-talet anses ha bidragit till att S.westeri har minskat (7). Vi har inga uppgifter omden allmänna situationen i Sverige, men vid träck-provsundersökning av föl vid ett stuteri varannandag från nionde till 21:a levnadsdagen fann vi ingaägg av S. westeri. Provtagning av föl äldre än sexveckor vid samma stuteri visade däremot att flera fölutskiljde sådana ägg.

KlinikFölmask associeras med en lindrig diarré som upp-träder vid cirka tio dagars ålder. Man har dock aldriglyckats visa något klart samband mellan S. westerioch földiarré utan misstänker att bakgrunden till di-arrén är multifaktoriell. Fölen bruka tillfriskna av sigsjälva. Det är inte ovanligt att man finner ägg från S.westeri i träck från kliniskt friska föl.

BehandlingMan har visat att moxidektin/ivermektinbehandlingav stoet i samband med förlossning eller benzimida-zolbehandling (ökad dos) av fölet vid fyra till sju da-gars ålder ger en markant minskad förekomst av S.westeri hos fölet. Vid Parasitologen rekommenderarvi avmaskning om det föreligger problem med földi-arréer och förekomst av fölmask.

Springmask – Oxyuris equi Springmask är en vanligt förekommande mask somi regel inte har någon klinisk betydelse för hästen.Maskhonorna kan orsaka klåda runt anus i sambandmed äggläggning. Springmask kontrolleras genomadekvat stallhygien och de avmaskningar som utförsmot strongylida maskar.

Lilla magmasken –Trichostrongylus axeiT. axei är en av de få parasiterna som kan infekterabåde idisslare och hästar. Vid träckprovsundersök-ning av 461 hästar som slaktades i Linköping,Sverige, 1992-1993 fann man att 1,3% av hästarnautskilde ägg från T. axei (4). Masken har sannoliktstörst betydelse för hästar som sambetar med idissla-re då dessa ofta är infekterade med T. axei. Kraftigainfektioner kan orsaka inflammation i magslemhin-nan med polypliknande lesioner.

Bandmask – AnoplocephalaperfoliataFörekomstI Sverige, liksom i andra länder, är A. perfoliata en avde vanligast förekommande maskarna hos häst. ILinköpingsstudien 1992-1993 fann man att 65% av

hästarna var infekterade med bandmask och 14%hade fler än 100 maskar (8). I en motsvarande un-dersökning i Norge fann man att 20% av hästarnavar infekterade med bandmask och att permanentabeten utgjorde en signifikant riskfaktor för infektion(9).

KlinikBandmask orsakar slemhinneskador vars omfattningstår i proportion till antalet maskar. Samband mellanbandmaskinfektion och kliniska symtom är fortfa-rande föremål för undersökning. Forskning i Eng-land har visat att A. perfoliata utgör en riskfaktor förspasmisk kolik och ileumimpackning (10).

BehandlingFör närvarande används dubbel normaldosering avpyrantel (Banminth® och Pyrantel®) vid avmask-ning mot A. perfoliata. Pyrantel har dock inte full-god effekt på omogna stadier. Prazikvantel är en sub-stans som har god effekt mot olika bandmaskar ochden kommer förmodligen att inom kort registrerasför användning på häst (11). Vid Parasitologen re-kommenderas hästägare att avmaska vid påvisad in-fektion eller vid klinisk misstanke om bandmaskpro-blem.

Styngfluga – GasterophilusintestinalisFörekomstStyngflugan förekommer lokalt i hela Sverige ochNorge. Prevalensen av flugan tycks emellertid haminskat sedan 1970-talet, troligen till följd av att enstor andel av de svenska hästarna rutinmässigt av-maskas med ivermektin på hösten. I den tidigarenämnda svenska slakteristudien fann man att 18%av hästarna som slaktades mellan oktober och de-cember var infekterade med styngfluga (4).

KlinikNärvaron av larverna i magsäcken ger i allmänhet in-te upphov till kliniska symtom även om det finns be-skrivet att kraftig infektion kan leda till inflammato-riska reaktioner med ulceration som följd.

BehandlingGenom att mekaniskt avlägsna äggen från hästarnaspäls kan man förebygga infektion. Avmaskning medivermektin efter installning på hösten har god effektmot larverna och rekommenderas i de fall man kanförmoda att hästarna har infekterats. Effekten avmoxidektin mot styngflugelarver är enligt tillverka-ren bäst mot 2:a och 3:e stadiets larver.




Löss – Werneckiella (Damalinia,Bovicola) equi (pälsätande) ochHematopinus equi (blodsugande)Det händer att hästar infekteras av löss på vårvinternnär vinterpälsen fortfarande är kvar. Ofta drabbasendast ett fåtal hästar i besättningen och dessa börbehandlas utvärtes två gånger med 14 dagars mel-lanrum. För detta ändamål finns endast ett registre-rat preparat, Neguvon® (metrifonat). Eftersom detkan vara praktiska svårigheter med bad finns behovav alternativa preparat.

Knott – Culicoides spp (svidknott)och Simulium spp (knott)Knott kan vara mycket plågsamt för betande hästar,i synnerhet kvällstid när svidknott är som mest akti-va. Vissa individer, framför allt islandshästar, kan ut-veckla en säsongsmässig återkommande allergiskdermatit, s k sommareksem. Dessa hästar kan skyd-das med täcken och huvor eller genom installningkvälls- och nattetid. Det finns även permitrininne-hållande preparat, Switch® och Chevalet®, vilkasäljs som bekämpningsmedel i Sverige. I Norge kanveterinärer få tillgång till preparaten genom att an-söka om licens. Möjligen kommer preparaten att re-gistreras även i Norge år 2000.

Diagnostik genom makroskopiskinspektionMakroskopisk undersökning av träck kan vara avvärde bland annat vid diagnos av larval cyathosto-mos, då en stor mängd larver kan förväntas finnas iavföringen. Genom inspektion av hästens päls kanGasterophilus-ägg och lusangrepp upptäckas.

Diagnostik genom träckprovs-undersökningMcMastermetodenMcMastermetoden används för kvantifiering av äggfrån framför allt strongylida maskar och spolmask.Metoden lämpar sig väl för att övervaka smittsprid-ning till miljön hos grupper av hästar. Regelbundenträckprovsundersökning är nödvändigt för att kunnautvärdera betesrutiner och effekt av avmaskning i enbesättning.

Det är omöjligt att bestämma den totala parasit-bördan hos enskilda hästar genom äggräkning, efter-som larvala stadier inte producerar ägg, samt att an-talet ägg som produceras av maskhonorna varierarkraftigt. Dessutom påverkar konsistensen på avfö-ringen resultatet av äggräkningen. Sålunda kan para-sitism vara orsak till sjukdom även om antalet äggper gram träck (EPG) är lågt, liksom höga EPG-vär-den kan förekomma hos kliniskt friska hästar.

Undersökningsfynd måste alltid relateras till anam-nes och kliniska symtom.

LarvkultiveringÄgg från Strongylus spp och Cyathostominae är snar-lika och för att kunna avgöra om ägg härrör från S.vulgaris krävs det att träck kultiveras vid 25°C i tiodygn så att larvstadium 3 utvecklas. Genom att se-dan studera larvernas morfologi kan dessa identifie-ras.

Sedimentations- och flotationsmetodDet är svårare att påvisa bandmasksägg än rund-masksägg och därför använder man en modifieradsedimentations- och flotationsmetod som utgår frånen större mängd träck än vid McMastermetoden.Vid lindrig-måttlig bandmaskinfektion kan manhärigenom finna ägg hos cirka 30% av infekteradehästar (8). Känsligheten hos metoden ökar med sti-gande grad av infektion (8).

ÖvrigtÄgg från springmask påvisas lättast genom att manmed tejp trycker runt anus och därefter undersökeroch identifierar eventuella ägg i mikroskop.

Referenser1. Nilsson O & Andersson T. Strongylus vulgaris hos

häst – epizootolgi och profylax. Svensk VetTidn1979;31:148-56.

2. Lichtenfels JR, Kharchenko VA, Krecek RC, Gib-bons LM. An annotated checklist by genus and spe-cies of 93 species level names for 51 recognized spe-cies of small strongyles (Nematoda: Strongyloidea:Cyathominea) of horses, asses and zebras of theworld. Vet Parasitol 1998;79:65-79.

3. Osterman Lind E, Höglund J, Ljungström B-L,Nilsson O, Uggla A. A field survey on the distribu-tion of strongyle infections of horses in Sweden andfactors affecting faecal egg counts. Equine vet J 1999;31:68-72.

4. Höglund J, Ljungström B-L, Nilsson O, LundquistH, Osterman E et al. Occurrence of Gasterophilusintestinalis and some parasitic nematodes of horses inSweden. Acta vet Scand 1997;38:157-66.

5. Osterman E, Nilsson O, Höglund J, Uggla A. Be-handling av strongylida maskar hos häst. Avmask-ningsintervall för ivermektin och pyrantel. SvenskVetTidn. 1996;48:281-4.

6. Chapman MR, Scholl PJ, French DD, Klei TR.Efficacy of moxidectin gel against encysted stages ofequine cyathostomes. In: Abstracts from the 17:th In-ternational conference of the World Association forthe Advancement of Veterinary Parasitology. Köpen-hamn, 1999: b.1.07.




7. Lyons ET, Tolliver SC, Drudge JH, Granstrom DE,Collins SS. Natural infections of Strongyloides weste-ri: prevalence in horse foals on several farms in cen-tral Kentucky in 1992. Vet Parasitol 1993;50:101-7.

8. Nilsson O, Ljungström B-L, Höglund J, LundquistH, Uggla A. Anoplocephala perfoliata in horses inSweden: prevalence, infection levels and intestinal le-sions. Acta vet Scand 1995;36:319-28.

9. Ihler CF. The prevalence and epidemiology of Ano-plocephala perfoliata infection in Norway. Vet ResCommun. 1995;19:487-94.

10. Proudman CJ, French NP, Trees AJ. Tapeworm infec-tion is a significant risk factor for spasmodic colic andileal impaction colic in the horse. Equine vet J 1998;30:194-99.

11. Slocombe O. A dose titration trial with praziquanteloral paste in equids with Anoplocephala perfoliata.In: Abstracts from the 17:th International conferenceof the World Association for the Advancement ofVeterinary Parasitology. Köpenhamn, 1999:b.1.06.


Endoparasiter – hund

I Sverige har påvisats cirka 25 olika arter av endopa-rasiter hos hund. Hos flertalet hundar påvisas vanli-gen inga parasiter. I den mån vuxna hundar har pa-rasiter är mängden vanligen låg och förorsakar ingakliniska symtom. Samtidig infektion med rund- ochbandmaskar är sällsynt hos hund varför något behovav kombinationspreparat egentligen inte föreligger.

Behandling är, med några få undantag, bara indi-cerad vid påvisad förekomst av parasiter. De endo-parasiter som finns hos hund är gemensamma medde hos räv med undantag av en del koccidiearter.

TarmparasiterSpolmaskarFörekomstTvå arter spolmask finns, Toxocara canis ochToxascaris leonina. Knappt 5% av vuxna hundar itätort har spolmask, en nivå som tycks vara likartadöver hela Västeuropa. Oftast påvisas T. canis. Hosvalpar är T. canis betydligt vanligare förekommandeframför allt i större hundpopulationer som kennlar,draghundsgrupper m fl T. leonina är mindre vanligtförekommande och påvisas främst hos vuxna hun-dar. Denna art kan också förekomma hos katt, ävendär mindre vanligt förekommande. Båda spolmask-arterna förekommer vanligt hos vild rödräv.

Viktigaste smittvägar till valpar är intrauterin ochgalaktogen. För vuxna hundar är smittvägarna viaparateniska värdar samt per oral.

KlinikVia de intrauterina och galaktogena smittvägarnakan stora mängder larver överföras och skadorna hosvalparna är beroende av mängden mask. Dessa mas-

klarver växer från cirka 1 mm längd till 5-10 cm in-om tre veckor. Hos mycket kraftigt infekterade val-par kan detta leda till förstoppning och död. Svullenbuk (ascites), hosta och näsflöde (verminös pneumo-ni) hos valpar är tecken på kraftig spolmaskinfek-tion. En lindrig till måttlig spolmaskinfektion orsa-kar mer ospecifika symtom som avmagring, dåligtillväxt, ruggig päls, trötthet, dålig aptit, kräkningar,slemmig avföring, anemi och kan hos snabbvuxnaraser bidra till rakitis.

Vuxna hundar visar sällan kliniska symtom, san-nolikt tack vare under uppväxten förvärvad immu-nitet. Stress, tumörer och andra immunodepressivatillstånd kan orsaka att spolmask åter kan etablerasig. De, hos en vuxen tik inhiberade larverna, geringa kliniska symtom. Dessa larver kan undantagsvisreaktiveras hos en löpande tik och i ringa omfattningnå tikens tarm och där utvecklas till könsmognamaskar.

DiagnostikAdulta spolmaskar påvisas ibland i avföringen. Dethänder också att maskar kräks upp. De är då 3-10cm långa, 1-3 mm grova, runda, gulvit-brunrödamaskar. Vid träckprovsundersökning med en flota-tionsteknik kan spolmaskägg påvisas. Enstaka mas-kar liksom larver kan ej påvisas då dessa ej avger ägg.Valpkull som ej avmaskats bör undersökas avseendeförekomst av ägg från spolmask under sin fjärde lev-nadsvecka.

BehandlingDräktiga tikar med förmodad förekomst av inhibe-rade spolmasklarver eller hennes valpar bör avmaskasprofylaktiskt. Tiken ges 50 mg fenbendazol granulatper kg kroppsvikt dagligen från dräktighetens 40:dedag t o m 14 dagar post partum. Alternativt be-

DAN CHRISTENSSON



handlas valparna före sin 21:a levnadsdag då mas-karna når adult, äggproducerande utvecklingsstadi-um. Tiken bör då undersökas på förekomst av mas-kägg strax före beräknad valpning eller avmaskas vidsamma tidpunkt. Registrerade substanser med indi-kation spolmaskar är (pro)bensimidazoler, pyranteloch nitroskanat. Valpar avmaskas lämpligen med en(pro)bensimidazol eller nitroskanat var fjärde veckafrån sin andra t o m sin tolfte levnadsvecka eller medpyrantel varannan vecka under samma period. Enavmaskningskur med (pro)bensimidazoler måsteomfatta tre dagar i följd för att fullgod effekt skall er-hållas.

Valpar bör avmaskas inte bara för sin egen hälsasskull utan även för att bryta smittcykeln så att tikeninte reinfekteras då äggen kan överleva mycket långtid i miljön. Avmaskning bör också göras med hän-syn till att spolmask är en zoonos (visceral larva mi-grans, okulär toxocaros).

Äldre unghundar och vuxna hundar avmaskas vidkonstaterad parasitförekomst, en till två behandling-ar med 14 dagars mellanrum är tillräckligt. Vuxnahundar i större populationer som kennlar kan behö-va ett regelbundet, profylaktiskt avmaskningspro-gram. Någon regelbunden avmaskning av flertaletvuxna hundar är dock ej påkallad då cirka 95% avdessa inte har någon inälvsmask.

De, för andra indikationer ofta använda makrocy-kliska laktonerna, har också en god anthelmintisk ef-fekt mot spolmaskar samt en del andra nematoder.För avermektin har dock letala CNS-störningar rap-porterats.

I städer och framför allt kring barns lekplatser börhundfekalier uppsamlas och omhändertas. I kennlarkan rengöring ske med hett vatten (90 ° C, spola 1min per m2) eller kraftiga desinfektionsmedel inne-hållande fenoler eller koldisulfider.

HakmaskarFörekomstTvå hakmaskarter finns, Uncinaria stenocephala ochAncylostoma caninum. I norra Europa är U. stenocep-hala förhärskande art, den enda art som påvisas iSverige. Hakmask hos hund är mindre vanligt före-kommande än spolmask. Kennlar infekterade medhakmask är ovanliga. A. caninum påträffas iblandhos importerade hundar. Från dessa hundar kansmittspridning ske till andra hundar inom sammahundgård. U. stenocephala finns hos flertalet vilda rä-var.

Smittvägar är för U. stenocephala vanligen per oraloch via parateniska värdar, sällan galaktogen För A.caninum anses galaktogen och perkutan smittvägviktigast men även per oral och via parateniska vär-dar förekommer.

KlinikDe kliniska symtomen är mest framträdande hosunga hundar. Hos äldre djur kan immunitet ha hun-nit utvecklas. Då infektion hos hund i Sverige ärmindre vanlig bör man dock beakta möjligheten avatt även en vuxen hund kan vara helt naiv avseendehakmask. Adulta hakmaskars näringsupptag sker ge-nom blodsugning i tunntarmen, vilket kan leda tillanemi, blodtillblandning i avföringen, och lös ofor-mad träck. Vidare kan man se trötthet, avmagring,kräkningar, dålig aptit och glanslös, ruggig päls. Hosäldre hundar med kronisk hakmaskinfektion kan sesmikrocytär, hypokrom anämi till följd av kroniskjärnbrist. Upprepad perkutan infektion med larverav A. caninum kan ge upphov till en kliande derma-tit. Erytem i huden mellan tårna kan också ses.Centralnervösa symtom kan uppträda framför alltvid infektion med A. caninum orsakad av anemin.

DiagnostikAdulta, 1/2-1cm långa trådsmala vita-röda maskarkan ibland ses i avföringen. Vid träckprovsundersök-ning med en flotationsteknik kan hakmaskägg påvi-sas. Enstaka maskar liksom larver kan ej påvisas dådessa ej avger ägg. Det bör påpekas att ägg av hun-dens hakmaskar är mycket lika ägg av många tarm-maskar hos hästar och idisslare. Dessa parasiters äggkan förekomma som tarmpassanter i hundars fekali-er.

BehandlingBehandling sker endast efter påvisad förekomst avparasiten. Behandlingsresultatet bör följas upp medträckprovsundersökningar efter två till fyra veckor dåi kroppen inhiberade larver kan ha reaktiverats. Detkan ta flera månader innan ”inneliggande lager” hartömts. Kennlar och valpar avmaskas efter samma be-handlingsrutiner och med samma terapeutika i sam-ma doser som vid infektion med spolmask.Avmaskning av dessa parasitarter bör också göras, ide fall de uppträder, med hänsyn till att de är zoo-notiska agens.

Smittrengöring av golv mm, kan göras med hög-trycksspruta eller varm lut.

PiskmaskFörekomstPiskmask, Trichuris vulpis, förekommer ovanligt –sällsynt hos svenska hundar. Sannolikt är klimatetför kallt för att utveckling av larver i ägget skall hin-na ske under en normal sommar. Hos importeradehundar förekommer parasiten vanligare beroende påursprungsland. I kennlar med importerade djur kansmittspridning ske.




KlinikVid kraftiga infektioner ses aptitlöshet, vattnig-blo-dig diarré, uttorkning. Vanligare är dock subkliniskainfektioner med inga eller ospecifika symtom.

DiagnostikTräckprovsundersökning med flotations- och sedi-mentationsteknik för påvisande av ägg med typisktutseende.

BehandlingBensimidazoler i rekommenderad dos har effekt motadulta piskmaskar då dessa upptar näring. Närings-upptaget sker dock ej kontinuerligt varför avmask-ningskuren av detta skäl bör upprepas om två till treveckor. Larvernas utvecklingstid i tunn- och grov-tarmsslemhinnan är 70-104 dagar. Under denna pe-riod är anthelmintikas effekt ingen-ringa. Träckprovfrån hundar som behandlas under presumtiv prepa-tensperiod bör därför undersökas igen efter cirka tremånader.

BandmaskarFörekomstHos hundar förekommer flera arter av bandmaskar,dessa förekommer också hos vilda rävar. Modernhundhållning har lett till att flertalet hundar löper li-ten risk att infekteras. I Sverige förekommer Taeniahydatigena (mellanvärdar: större gräsätare, allätare),T. pisiformis (harar, kanin, gnagare), T. cervi (hjort-djur), T. multiceps (får, gräsätare ev. människa),Echinococcus granulosus (gräsätare, allätare inklusivemänniska), Mesocestoides spp (gnagare, grodor, fåglar,hund!) och Diphyllobothrium latum (gädda, lake, ab-borre, gärs).

KlinikInfektion med bandmask ger som regel inga kliniskasymtom. Undantagsvis ses matsmältningsrubbning-ar och lös avföring.

DiagnostikOftast uppmärksammas infektionen av att djuräga-ren ser enstaka proglottider i avföringen eller kry-pande runt anus, på svansen eller korset. Ibland kanhela kedjor av proglottider ses i avföringen. Proglot-tidernas morfologi är av diagnostiskt värde vilket ärav praktisk betydelse dels för val av terapi dels för attutreda hur hunden blivit smittad. Bandmaskar avgerägg oregelbundet, Taenia-arterna endast undantags-vis. Ägg av D. latum kan dock påvisas i träckprov.Såväl flotations- som sedimentationstekniker bör an-vändas.

TerapiBandmask behandlas vid påvisad förekomst, helstbör artbestämning göras. För prazikvantel redovisasmycket god effekt mot samtliga bandmaskar. En-gångsdos är som regel tillfredsställande. Mot D. la-tum skall förhöjd dosering (8x) användas. Substan-sen finns i tablett och som injektabile. Prazikvantel ibredspektrumanthelmintika kan ej ges i förhöjd dos.Även bensimidazoler har effekt mot vissa grupper avbandmask. För fenbendazol anges Taenia-arter ochMesocestoides som behandlingsbara, för flubendazolanges T. pisiformis, för mebendazol anges dessutomT. hydatigena och E. granulosus.

Tarm- och leverflundrorTarmsugmaskarna Alaria alata och Cryptocotyle lin-gua liksom leverflundran Pseudamphistomum trunca-tum har påvisats vid enstaka tillfällen hos hund ochräv. Försöksvis torde prazikvantel prövas som tera-peutikum.

Giardia spFörekomst, klinikGiardia påvisas ibland hos hund. I de fall där parasi-ten har påvisats har det varit i större hundpopulatio-ner. Parasiten uppträder ofta som en opportunist,dvs i samband med stress, plötsliga foderbyten ellertarmstörningar av andra orsaker. Man kan se katar-ral enterit eller lös och riklig faeces. HuruvidaGiardia hos hund är en specifik art eller gemensammed människans är inte helt utrett.

DiagnostikTräckprovsundersökning med olika anrikningsförfa-randen, direkt färgning eller immunfärgning.

BehandlingKorrigering av utlösande faktor. Terapeutika: metro-nidazol, försöksvis även fenbendazol och andra ben-simidazoler.

Profylaktiskt kan vaccination prövas i större hund-grupper som t ex draghundar.

KoccidierFörekomstHos hund förekommer ett flertal koccidiarter även iSverige. I låg frekvens påvisas Isospora canis och I.ohioensis. Förekomsten av hundens olika Sarcocystis-arter är ofullständigt känd, en del arter är också ge-mensamma med räv. S. cruzei och S. tenella har på-visats. Neospora caninum har isolerats från CNS frånhund i Sverige. Hund har även visats kunna vara hu-vudvärd för Neospora.




KlinikIsospora canis kan framför allt hos valpar orsaka diar-ré, oftast påvisas dock Isospora-arter som opportu-nister tillsammans med t ex spolmask. Infektionmed Sarcocystis spp. förlöper symtomlöst. N. cani-num kan infektera hund CNS och förorsaka vinglig-het och bakdelsparalys i en valpkull. N. caninum harockså visats orsaka pyogranulomatös dermatit.

DiagnostikFörekomst av Isospora- och Sarcocystis-arter kan gö-ras i träckprov med en flotationsmetod. Antikropparmot Neospora kan påvisas i serum.

BehandlingInfektion med Isospora-arter och N. caninum kanbehandlas med trimetoprimsulfa. Kutan infektionmed N. caninum har behandlats med klindamycin.

LungmaskarFörekomst, klinik, diagnostik och behandlingFörekomst av lungmaskarna Capillaria aerophila ochCrenosoma vulpis har vid enstaka, sällsynta tillfällenpåvisats hos hund. Dessa arter är vanligt förekom-mande hos räv. Luftrörsmasken Filaroides (Oslerus)osleri har också påvisats vid några få tillfällen.

Infektionen med lungmaskar är oftast symtomlös.Parasitförekomsten har påvisats som bifynd vidträckprovsundersökning. Luftrörsmaskarna har orsa-kat kronisk hosta och avslöjats vid bronkoskopi.Behandling med fenbendazol i tre till fem dagar harvarit framgångsrik. Vid infektion med F. osleri kanmaskkuren behöva upprepas.

Övriga organ ToxoplasmaFörekomst, klinik, diagnostik, behandlingInfektion med Toxoplasma kan förekommande hoshund. Akut eller kronisk toxoplasmos förlöper van-

ligen subkliniskt. En mängd ospecifika symtom frånrespirationsvägar, CNS, hjärta och muskler kan före-komma. Flera serologiska tekniker finns. Titerbe-stämning av parprov kan vara av diagnostiskt värde.

LitteraturBoch J, Supperer R. Vetereinärmedizinische Parasi-tologie, 3. Aufl. Verlag Paul Parey, Berlin und Ham-burg. 1983.

Bowman DD. Georgi’s Parasitology for Veterina-rians 6th ed. W.B. Saunders Company Philadelphia.1995.

Christensson D. Toxocara and related ascaridroundworms in some Swedish animals – ocurrenceand prevention. Information, -Åbo, -Akademi, –Finland. 1983;17:14-5

Dubey JP, Metzger FL Jr., Hattel AL, Lindsay DS,Fritz DL. Canine cutaneous neosporosis: clinical im-provement with clindamycin. Veterinary-Dermato-logy. 1995;6:1:37-43.

Eckert J, Kutzer E, Rommel M, Bürger H-J,Körting W. Vetereinärmedizinische Parasitologie, 4.Aufl. Verlag Paul Parey, Berlin und Hamburg. 1992.

Mayhew IG, Smith KC, Dubey JP Gatward LK,McGlennon NJ. Treatment of encephalomyelitisdue to Neospora caninum in a litter of puppies.Journal-of-Small-Animal-Practice. 1991;32:12:609-12.

Mehlhorn H, Düwel D, Raeter W. Diagnose undTherapie der Parasiten von Haus- Nutz- und Heim-tieren. Gustav Fischer Verlag, Stuttgart 1986.

Skarman O. Förekomst av mag- tarm-parasiterhos vuxna hundar i Sverige. Svensk Veterinärtidning.1999,805-9.

Soulsby EJL. Helminths, Arhtropods and Proto-zoa of Domesticated Animals. Ballière Tindall, Lon-don 7th ed. 1986.



Til ektoparasittene regnes en mer eller mindre velav-grenset gruppe leddyr (arthropoder) som skaffer segnæring fra andre levende dyrs kroppsoverflate (1).Gruppen består av insekter (Insecta) og midd (Acari)med varierende parasittære egenskaper og vertsav-hengighet. I Tabell I (a og b) presenteres ektoparasit-ter som kan forekomme hos hund i Norge inndeltetter egenskaper av betydning for sykdomsutvikling,bekjempelse og behandling. I Tabell Ia finnes insek-

ter og midder med en mindre utpreget snyltertilvæ-relse. De befinner seg mer eller mindre sporadisk ogtemporært på vertsdyret og kan snylte på forskjelligedyrearter. De stasjonære arthropodene i Tabell Ib ermer typiske og spesialiserte parasitter. De oppholderseg hele den parasittiske fasen av livssyklus på vertensom ofte er en bestemt dyreart. Denne sorterings-måten er funnet praktisk og nyttig i klinisk sam-menheng, men grensen mellom gruppene er flyten-de. Den voksne katteloppa for eksempel regnes nær-mest som en stasjonær ektoparasitt hos hund.


Ektoparasitter hos hund.Forekomst, klinikk, diagnostikk og behandling

TOR LIE ULSTEIN

Tabell Ia. Temporære (og mindre vertsspesifikke) ektoparasitter hos hund. Norske navn står i vanblig parentes. Arter medtvilsom forekomst i Norge står i hakeparentes.

Klasse/underklasse Orden/familie/sekt/art Infeksjonsmåte Stadium og habitat hos hund

Orden: Metastigmata (flått)Ixodes ricinus (skogsflått) Kontakt med vegetasjon der det finnes flått Larver, nymfer og imago suger blodRhipicephalus sanguineus (husflått) Flåtten uppsøker dyret (innendørs) Larvet, nymfer og imago suger blod

Arachnida Etc (eks dueflått)(edderkoppdyr)Acari Orden: Prostigmata(middedyr) [Neotrombicula autum- Kontakt med larvebefengt vegetasjon Larvene suger blod

nalis (høstmidd)]Orden: Mesostigmata

Dermanyssus gallina Nymfer og imago oppsøker dyret (natten) Nymfer og imago suger blod(fugelmidd)Etc (eks diverse fuglemidder)

Orden: Siphonaptera (lopper)Ctenocephalides felis, Direkte/indirekt kontakt med smittet Voksne hann- og hunnlopper C. canis (katteloppe, katt eller hund suger blod. Egg legges i pelsenhundeloppe)Ceratophyllus gallinae Direkte/indirekt kontakt med smittet Voksne hann- og hunnlopper(fugleloppe) vert (reir/hi) suger blodPulex irritans (svine-, menneskeloppe)Etc (eks grevling-, ekorn-, rotteloppe)

Orden: Heteraptera (teger)Cimex lectularis (veggedyr) Dyrene oppsøker fugler og pattedyr Flere stadier (5 nymfestadier)Etc (eks flaggemustege,) (om natten) suger blodsvaletege)


Ektoparasitter hos hund. Forekomst, klinikk, diagnostikk og behandling



Insecta Orden: Diptera (tovinger)(insekter) Hippoboscidae (lusfluer) Imago (larver og pupper bara på

Hippobosca equina Imago har vinger og kan uppsøke vertsdyret hovedverten) suger blod(hesteflue)Melophagus ovinus Direkte/indirekt kontakt med smittet vertsdyr(sauekrabbe)Lippoptena cervi I perioder med vinger kan imago oppsøke (hjortelusflue) vertenEtc (eks svalelusflue)Tabanidae (klegg) Hanner oppsøker dyret Voksne hunner suger blodSimulidae (knott) Hanner oppsøker dyret Voksne hunner suger blodEks Simulius spp (tuneflua)Ceratopogonidae (svinknott) Hanner oppsøker dyret Voksne hunner suger blodCulicidae (stikkemygg) Hanner oppsøker dyret Voksne hunner suger blodMuscidae (fluer) Hanner og hunner oppsøker dyret Hanner og hunner suger blodEks Musca domestica Eks (huseflue)Eks Stormoxys calcitransEks (stallflue)Calliphoridae (spyfluer) Voksne hunner legger egg på skadet hud Larvene snylter i sykt vevEks Lucilia spp (grønn spyeflue)Eks Calliphora spp (blå spyeflue)


Orden: ProstigmataCheyletiella spp Direkte/indirekt kontakt med smittet vertsdyr Alle stadier (egg → imago); på

Arachnida Cheyletiella yasguri hudoverflaten og i hårlaget.(edderkoppdyr) (hundepelsidd)

Cheyletiella blakei(kattepelsmidd)

Acari Cheyletiella parasitivorax(middedyr) (kaninpelsmidd)

Demodex canis Direkte/indirekt kontakt med smittet hund Alle stadier (egg → imago); (hundens hårsekkkmidd) i hårsekken

Orden: AstigmataSarcoptes scabiei var vulpes Direkte/indirekt kontakt med smittet hund Alle stadier (egg → imago);(skabbmidd) eller rev i/på hudenOtodectes conotis Direkte/indirekt kontakt med smittet hund Alle stadier (egg → imago);(øremidd) katt eller rev vestentli i ørene

Orden: Mallophaga (pels/fjørlus)Trichodectes canis Direkte/indirekt kontakt med smittet hund Alle stadier (egg → imago); på(hundens pelslus) (ulv) huden/i hårlaget. Suger ikke blod[Heterodoxus sprniger (langbent lus)]

Insecta(insekter) Orden: Anoplura (blodlus)

Linognatus setosus Direkte/indirekt kontakt med smittet hund Alle stadier (egg → imago); på (hundens blodlus) huden/i hårlaget. Nymfer og

imago suger blod

Tabell Ib. Stasjonære (og relativt vertsspesifikke) ektoparasitter hos hund. Norske navn står i vanlig parentes. Arter medtvilsom forekomst i Norge står i hadeparentes



ForekomstAlle parasittene oppført i Tabell I er påvist i Skan-

dinavia, men forekomsten varierer i de enkelte lan-dene (2,3,4,5). Både hunde-, katte- og menneske/svineloppe finnes i Danmark og er en viktig årsak tilhudproblemer hos hund der (6). Katteloppa påvisesrelativt hyppig i sørlige deler av Sverige og regnes nånærmest som endemisk der (7). Menneskeloppa erikke påvist i Norge etter 1948 (3). Hundeloppa på-vises sjelden i Norge mens funn av katteloppe er van-ligere nå enn for få år tilbake (4). Når lopper påvisespå hund i Norge, er det gjerne lopper med en annendyreart som hovedvert, oftest fugler (4). Hunden eren tilfeldig vert (feilvert) som ikke gir loppene mu-lighet til å formere seg. Skogflåttens utbredelse iNorge og Sverige er relativt godt undersøkt og be-skrevet (8,9). Husflåtten påvises sporadisk i forbin-delse med import av dyr eller etter utenlandsop-phold. Pga. vinterklimaet ser den ikke ut til å kunneetablere seg utendørs i Norge (3,4). Situasjonen ernoe anderledes i Sverige og Danmark der den regis-treres oftere (10,11). Jordmidden Neotrombicula au-tumnalis forekommer visstnok i sørlige deler avSkandinavia (5), men er ikke påvist i Norge. Av fu-glemiddene er den røde hønsemidden viktigst somsporadisk parasitt hos hund (4). Av insektene som ertatt med i Tabell Ia, har veggedyr (Cimex lectularius)og andre teger mindre betydning i våre dager (4,5).Hjortelusflua er rapportert som et problem i Norge(3,4,12) og blant mygg og knott må Tuneflua nevnessom spesielt plagsom i visse strøk (4). Larvene tilspyfluearter tilhørende slekten Lucilia er stort sett deansvarlige for myiasis under våre himmelstrøk (4).

De stasjonære parasittene i Tabell Ib er alle, unn-tatt den langbente lusa Heterodoxus spiniger, ende-miske i Skandinavia (13). I en nyere undersøkelsebasert på gjennomgang av klinisk journalmaterialeover en 5-årsperiode, var 63% av alle påviste ektopa-rasitter hos hund blod- eller pelslus, 9% hårsekk-midd, 5% øremidd og 5% pelsmidd (14). Undersø-kelsen var gjort i Oslo, og tallene behøver ikke værerepresentative for Norge som helhet. Blodlus er langtvanligere hos hund en pelslus (4). Av middene erhårsekkmidden den som mest kontinuerlig er tilste-de i hundepopulasjonen vår. De andre, skabbmid-den (Sarcoptes scabiei var. vulpes) og pelsmidden sy-nes å opptre mer periodevis. Det er nesten alltidhundepelsmidden (Cheyletiella yasguri) som påviseshos hunden (4).

KlinikkDe forskjellige parasittenes betydning som sykdoms-agens er ofte dårlig dokumentert selvom de aktuellearthropodenes forekomst i et geografisk område ervelkjent. Epidemiologiske undersøkelser gjort i ut-

landet tyder imidlertid på at ektoparasittosene utgjøren meget stor sykdomsgruppe hos hund (15). Av7201 hudpasienter ved Institutt for smådyrsjukdom-mer, Norges veterinærhøgskole i perioden fra januar89 til mai 94 hadde 653 (ca. 9%) ektoparasitter(14). Antallet er høyt i et land der hunde- og katte-loppe bare unntaksvis påvises.

De temporære ektoparasittene kan ha stor betyd-ning epidemiologisk som vektorer for høyst forskjel-lige agens. De kan fungere som spredere av en rekkeviktige sykdommer både hos dyr og mennesker.Flåtten er en av de viktigste i verdenssammenheng,bare slått av myggen (1). Flåttbårne sykdommer hosmenneske var tema på et terapiverksted arrangert avLäkemedelsverket i Sverige og Statens legemiddel-kontroll i 1997 (8).

PredisposisjonMistanke om rase- eller kjønnsdisposisjon for insek-tangrep er ikke vitenskapelig bekreftet. Vertens reak-sjoner på angrep derimot kan imidlertid bero på dis-posisjon. Betydelige variasjoner er meget sansynligimmunologisk betinget. Hos en hund med loppeal-lergi kan bare ett bitt gi kliniske problemer i opp tilflere døgn. Det er en kompleks immunreaksjon medbåde straksreaksjon (Type I) og cellemedierte (TypeIV) senreaksjoner (6,16-19). Unge, eldre og helse-messig svake dyr er disponert for parasittære lidelseri sin alminnelighet. En resistensnedsettelse må foreksempel ofte til for å utløse sykdommen demodi-kose. En stor prosentandel (30-80%) av dyrene inormale hundepopulasjoner er friske bærere av hår-sekkmidden. Demodikose hos unge dyr (den juveni-le formen) skyldes en genetisk betinget kutan im-munsvikt (16-18). Hos eldre (adultformen) er im-munsuppresjonen ofte sekundær til andre sykdom-mer. En suppresjonsfaktor som virker på T-lymfo-cyttene, er påvist i serum fra dyr med demodikose,men mye gjenstår av forskning før årsaken til predis-posisjonen er fullstendig oppklart. En rasedisposi-sjon for demodikose synes helt klart å foreligge, mende utsatte rasene er ikke de samme i forskjellige de-ler av verden (16).

Dermatologiske manifestasjoner og andre kliniskesymptomerDe temporære parasittenes betydning er relativt litenrent dermatologisk. Hudproblemene de forårsaker erofte forbigående og bagatellmessige dersom sekun-dære komplikasjoner uteblir. De er også lite karakte-ristiske (16-18). Vi har flere eksempler på uspesifik-ke hudsyndromer hos hund som kan være forårsaketav temporære ektoparasitter (16-18). Bl a «Hot spot»som er en pyotraumatisk dematitt ofte lokalisert påbakparten. «Nasal eller facial pyodermi» er også mi-




stenkt. Det er en furunkuloselignende tilstand medeosinofili og typisk lokalisasjon. Videre kan urtikariavære en allergisk reaksjon utløst av insekteangrep(19). Hos hund opptrer den i form av vabler ellermer utbredte ødemer i hud og underhud (angionev-rotisk ødem) ofte lokalisert til hoderegionen og for-parten (19). Fokalt eosinofilt granulom kan også væ-re en slik hypersensitivitetsreaksjon (19). Loppealler-gi manifesterer seg på en spesiell måte hos hund medhåravfall, flassdannelse og hudfortykkelser på dorsa-le og kaudale deler av stammen (6,7,19). Områderomkring anus er predileksjonssteder for spyfluer ogmyiasis. Toksineffekt av bitt eller stikk er mest typiskfor ikke-parasittære skadedyr som bier, veps, maurosv (16-18).

I motsetning til de temporære ektoparasittene fo-rårsaker de stasjonære gjerne mer kroniske hudlidel-ser. De forskjellige parasittosene figurerer i lærebøke-ne som etablerte dermatologiske diagnoser (16-18).De har imidlertid flere symptomatologiske felles-trekk. Graden av affeksjon varierer fra en asympto-matisk tilstand til dype dermatitter. Kløe er typisk ogmest uttalt ved sarkoptose. Det kan faktisk være deteneste symptomet (Scabies incognito) (16). Demo-dikose representerer et unntak. Kløe er sjelden ogskyldes som regel sekundærinfeksjon.

Mer veiledende enn morfologien er hudutsletteneslokalisasjon (16-18). Den faller stort sett sammenmed parasittenes predileksjonssteder. Disse stedeneer dorsale og bakre deler av ryggen (pelsmidd), lem-menes innerflate, axille- og lyskeregionen, ørerende-ne (skabbmidd) og hode, hals, forbein, bryst osv(hårsekkmidd, lus) (16-18).

Påvirket allmenntilstand og symptomer fra andreorgansystemer enn huden kan også følge ektopara-sittsykdommene (16-18). «Tick paralysis» er ikke be-skrevet i Skandinavia hos noen dyreart selvom en-kelte av de ansvarlige vektorartene forkommer (eks.Ixodes ricinus). Anemi kan forekomme ved uttalt pe-dikulose, men også ved massive loppe- og flåttang-rep. Den generelle helsetilstanden kan også væresvekket hos pasienten fordi en annen sykdom er pri-mærårsaken. Et typisk eksempel er generalisert de-modikose. Sykdom som kan foreligge samtidig er foreks. hypotyreose, diabetes mellitus, hyperadrenokor-tisisme og maligne neoplasier (16-18). «Norwegianscabies» er en eldre betegnelse på alvorlig og genera-lisert sarkoptesskabb hos individer med svekket hel-setilstand primært (16). Langtidsbehandling medkortikosteroider kan utløse demodikose og kompli-

sere de andre parasittosene, ofte til det ugjenkjenne-lige (steroidmodifisert ektoparasittose) (16-18).

Forløp og prognose Hudaffeksjoner etter temporære ektoparasitter ersom regel minimale og forbigående. Spontanhelbre-delse er også mulig når pasienten er lettere angrepetav stasjonære parasitter. For lokalisert demodikosehos hunder <2 år er det nærmest regelen, men selv-helning kan også ses ved de andre parasittosene. Rik-tig behandling eliminerer som regel parasittinfeksjo-nen. Et viktig unntak er igjen demodikose der dengeneraliserte formen kan være behandlingsrefraktær(16-18,20).

DiagnostikkEn faglig begrunnet mistanke om etiologi bør somregel være basert på en innledende klinisk undersø-kelse. Hele det kliniske bildet, både signalement,anamnese, kroppsundersøkelse og laboratorieunder-søkelser er av interesse sammen med hudbildet.Hudmanifestasjonene kan nemlig være helt uspesi-fikke. De er ofte mer typiske for hunden som pasi-ent enn for noen spesiell årsak. Primærutslettene blirfort endret pga. selvtraumatiserende kløe og sekun-dærinfeksjon. Klinikerens «teft» blir ofte avgjørendefor valg av strategi og for undersøkelsens omfang. Åvelge metode og metodikk etter etiologimistanke erviktig (17). Direkte påvisningsmetoder er gjengitt iTabell IIa. Oppstillingen antyder hvilke metodersom er mest effektive ved de forskjellige parasittin-feksjonene. For tekniske detaljer om prøvetakings-metodikk, og preparatfremstilling henvises til klinis-ke lærebøker (17) og fagtidsskrifter (21-24).

Enkelte av metodene kan være for tidkrevende iden daglige klinikkrutinen. I en publisert undersø-kelse av 25 hunder med typiske symptomer kunnedet være nødvendig med hele 14 skrapprøver for åverifisere diagnosen sarkoptesskabb (25). Den pågå-ende jakten på nye, alternative diagnostiske metoderhar derfor sin berettigelse. En relativt spesifikk sero-logisk metode til påvisning av antistoffer mot sar-koptesmidd ble introdusert i 1995 av svenske for-skere (26). Intrakutantest med loppeekstrakt kanbrukes som veiledende diagnostisk metode ved lop-peallerergi hos hund. Isolasjon fra loppekontakt ogprovokasjonstester blir også brukt. Ved mistanke omsarcoptesskabb kan diagnostisk terapi også være enfaglig forsvarlig metode. Hudbiopsi gir ofte bare vei-ledende histologisk informasjon.





Tabell II a. Ektoparasitter - diagnostiske tester. Metodevalg (1. 2. eller 3.valg) etter etiologimistanke

Parasitt Metode (M,m)*

Loppe 1. Kjemming med loppekam (M)(Ctenocephalides o.a.) 2. Inspeksjon med lys og lupe (M)

Lus 1. Inspeksjon med lys og lupe (M)(Linognathus, Trichodectes)

Flått 1. Inspeksjon med lys og lupe (M)(Ixodes) 2. Palpasjon (M)

Øremidd 1. Inspeksjon med otoskop (M)(Otodectes) 2. Svaber og indirekte avtrykk på tape (m)

Pelsmidd 1. Direkte tapeavtrykk (m)(Cheyletiella) 2. Støvsuging med egnet filter (m)

3. Napping av hår som festes til tape (m)

Skabbmidd 1. Selektive skrap med skalpell (m)(Sarcoptes) 2. Støvsuging med egnet filter (m)

Hårsekkmidd 1. Napping av hår som festes til tape (m)(Demodex) 2. Selektive skrap med skalpell (m)

3. Støvsuging med egnet filter (m)

* M= makroskopiskm= mikroskopisk

Preparattype Fordeler Ulemper

1. Nativpreparat Levende dyr beveger seg Detaljer er maskert– under tape Kan ikke oppbevares– under dekkglass

2. Parafinpreparat Levende dyr beveger seg Kan ikke oppbevares– under tape Konturene blir skarpere– under dekkglass

3. KOH - preparat Keratinolyse og oppklaring Kan ikke oppbevares– 33% + henstand Etsende reagens kan skade mikroskop og – 15% + svak oppvarming personell– 5% + oppvarming + sentrifugering

4. Diff-Quik farget preparat Visse detaljer fremheves Visse detaljer maskeres– utstryk på objektglass Kan oppbevares– avtrykk på objektglass– avtrykk på tape

Tabell II b. Ektoparasitter - diagnostiske tester. Preparatfremstilling for mikroskopi




BehandlingMekanisk fjerning av temporære parasitter er en ef-fektiv ikke-kjemisk behandlingsmetode som kan be-nyttes alene eller i kombinasjon med kjemiske virke-midler. Regelmessig bruk av loppekam kan elimine-re 60-70% av loppene på en hund (16). Rask fjer-ning av flått som har bitt seg fast reduserer også risi-koen for smitteoverføring (8,16). Kjemisk fjerningav temporære parasitter fra hud og pels kan værenødvendig, særlig når katteloppa eller husflåtten erproblemet. Den voksne katteloppa lever nærmestsom stasjonær parasitt, konstant avhengig av vertens

blod som næringskilde. Mange potente og lite tok-siske parasitticider har rask men meget kortvarig ef-fekt som bade- og vaskemidler (pyretriner og pyre-troider). De må derfor appliseres ofte og mange gan-ger for å beskytte mot gjentatte angrep (1,16,28).Kjemisk behandling med parasitticider kan eventu-elt kombineres med bruk av nyere vekstregulerende(IGR) midler eller utviklingshemmere (IGI) rettetmot spesielle temporære parasitter. Lufenuron(Tabell III) hemmer kitindannelse hos unge insekter,bl a loppens eggutvikling men dreper ikke den voks-ne loppen (7,14,16,27-29).

PREPARAT AKTIVT STOFF FORMULERING EKTOPARASITT TILGJENGELIGHET

Lym Dyp Kalksvovel Konsentrat til vask Alle (÷ hårsekkmidd) Håndkjøpspreparat i Norge

Ectodex Amitraz Konsentrat til vask Hårsekkmidd Spesielt godkjenningsfritak(+ skabb- og pelsmidd) (licens) kreves

Ragadan Heptenofos Konsentrat til vask Alle (÷ hårsekkmidd) Nylig avregistrert i Norge

Sebacil Phoxim Konsentrat til vask Alle (÷ hårsekkmidd) Godkjent preparat til hund i Sverige

Neocidol Diazinon Konsentrat til vask Alle (÷ hårsekkmidd) Godkjent veterinærpreparat i Norge

Tiguvon Fenthion "Spot on"-liniment Lus, lopper Spesielt godkjenningsfritak kreves i Norge. Ikke tilgjengelig i Sverige

Exspot Permetrin "Spot on"-liniment Lus, lopper, flått Godkjent preparat til hund i Norge og Sverige

Ivomec Ivermektin Injeksjonspreparat Midd Godkjent veterinærpreparat i Norge og Sverige. Ikke godkjent preparat til hund

Stronghold Selamektin "Pour on"-preparat Lopper, flått, midd Godkjent preparat til hund i (÷ hårsekkmidd?) Sverige

Interceptor Milbemycinoxim Tabletter Midd Spesielt godkjenningsfritak (licens) kreves

Frontline Fipronil Sprayprep. og Lus, lopper, flått, Godkjent preparat til hund i "spot on"-liniment pelsmidd Norge og Sverige

Program Lufenuron Tabletter Lopper Godkjent preparat til hund i Norge og Sverige

Advantage Imidakloprid "Spot-on"-liniment Lopper Godkjent preparat til hund i Sverige

Tabell III. Ektoparasittmidler til hund. Navn på preparater godkjent til hund i Norge eller Sverige er uthevet

Behandling av parasittoser forårsaket av stasjonæ-re parasitter består først og fremst i å eliminere para-sitten på pasienten. Bade- og vaskemetoder er ar-beidskrevende og en belastning for både pasient ogeier. Klipping av langhårete hunder og et innledendesåpebad er ofte nødvendig. Uansett middel må vas-kingen gjentas flere ganger. Flere hensyn enn de en-

kelte parasittenes gererasjonsintervaller er avgjøren-de for hvilke regimer som anbefales i klinisk praksis.Vaskinger 4-8 ganger med én ukes mellomrom an-befales i de fleste tilfeller. Mot lus er det tilstrekkeligmed to bad med 14 dagers mellomrom. Demodiko-se krever for eksempel amitrazbadinger over fleremåneder med intervaller på én eller to uker (16-18,




20). Enklere former for utvendig behandling, «pouron» eller «spot on» (ExSpot, Tiguvon vet.) er intro-dusert med lovende resultater mot en rekke parasit-ter (14,27,28). Avermektiner og milbemyciner er toforskjellige grupper makrosykliske laktoner medbredspektret effekt mot både endo- og ektoparasitter(1,14,16,20). Ivermektin (Tabell III) er et avermek-tin. Det er generelt lite toksisk for pattedyr, men detlammer og dreper parasitter pga. γ -aminosmørsyre-frigjøring (GABA) i nervesynapsene. Hos pattedyrfinnes GABA som transmittor bare i sentralnervesys-temet. De beskyttes derfor normalt av blod-hjerne-barrieren. Hos visse hunderaser (collie, shetlandsheepdog, australsk shepherd og blandinger av disse)forekommer allikevel alvorlige bivirkninger, av og tilmed dødsfall (1,14,16,27,29). Milbemycin oxim(Tabell III) er tilsynelatende mindre toksisk enn iver-mektin selv om virkningsmekanismen antas å væreomtrent den samme (14,20,27,29). Mindre alvorli-ge bivirkninger er allikevel blitt observert hos raserfølsomme for ivermektin og valper under tre måne-der (14,20). Ivermektin og milbemycin oxim er ikkegodkjent som legemidler til hund i Norge og Sverige(Tabell III). Selamektin er et avermektin nylig opp-daget og testet som legemiddel av Pfizer´s AnimalHealth Discovery Department i England (30). Deter et endektocid som kombinerer bredspektret effektmot parasitter med svært liten toksisitet for pattedyr(30). I motsetning til ivermektin og milbemycinoxim er selamektin også effektivt mot lopper (TabellIII). Det skal også kunne brukes til ivermektinføl-somme hunderaser (30). Et "pour on" preparat lan-seres med navnet Stronghold i Europa og Revolutioni USA. Preparatet er allerede godkjent som legemid-del til hund og katt i Sverige. Søknad om godkjen-ning er også under behandling i Norge.

MiljøsaneringSmittereservoaret for parasittosene forårsaket av sta-sjonære parasitter er hovedsakelig pasienten selv ogandre dyr i miljøet. Dyr uten symptomer og andredyreslag enn hund må ikke glemmes. Friske smitte-bærere er nemlig vanlig og vertsspesifisiteten er ikkeabsolutt. Det gjelder særlig pels- og ørmidd, men og-så skabbmidd. Katten kan være temporær vert forsarkoptesmidd (16). Ved behandling av øremidd kandet være nødvendig å bade hele dyret for å eliminereall smitte (18). Mekanisk rengjøring, støvsuging, så-pevask og eventuelt desinfeksjon av oppholdsstederog liggeplasser er alltid en sikring mot reinfeksjonselvom de stasjonære parasittene i teorien har sværtbegrenset overlevelsesevne i vertens omgivelser. Pels-midden f eks, med maksimal levetid anslått til <10dager utenfor verten, kan være vanskelig å bli kvittuten å sanere miljøet (18). For utvikling av demodi-

kose er predisponerende faktorer viktigere enn mid-dens tilstedeværelse i miljøet.

De fleste temporære parasittene lever mestepartenav sitt liv utenfor verten, innendørs eller utendørs.Utendørs miljøsanering er en økologisk utfordringog ofte en nærmest umulig oppgave. Bruk av kjemi-kalier kan være indisert i visse tilfeller, men ofte kanspredningsstedene (reder etc) fjernes og destrueres påenklere måter. Kjemiske midler som brytes ned ogsom blir akseptert til utendørs miljøsanering, er førstog fremst pyretriner og pyretroider, dernest visse or-ganiske fosforforbindelser som f eks deklorvos, diaz-inon og malation (1). Miljøet innendørs saneres of-te med kraftigere virkemidler. Bruk av sterke insekti-cider er ofte nødvendig i tillegg til mekanisk rengjø-ring og vask ved bekjempelse av katteloppa og hus-flåtten. Begge kan etablere seg hardnakket innendørs(6,10). Med nyere bekjempelsesprinsipper basert påbiokjemisk og biologisk kjennskap til de enkelte pa-rasittenes metabolisme og livssyklus kan vi forhå-pentligvis snart unngå kjemisk miljøbelastning. Despesielle vertene kan behandles med stoffer som en-ten dreper eller skader parasitten i sin utvikling nården suger næring. Over tid kan en slik bekjempel-sesstrategi fungere effektivt som både behandling,miljøsanering og profylakse. Eksempler på slike stof-fer er fipronil, et insekticid med relativt langvarig re-sidualeffekt og lufenuron som er et vekst- og utvi-klingshemmende (IGR/IDI) insektmiddel (1,7,16).

ProfylakseBeskyttelse mot temporære parasitter kan oppnåsmed enkle virkemidler. Ved å unngå ferdsel i risi-koområder med typisk flåttereng, forhindre kontaktmed viktige smittereservoarer for loppe og ved å iso-lere hunden innendørs fra plagsomme insekter påvisse tider av døgnet, kan eksponeringsgraden redu-seres vesentlig. Repellerende midler beregnet tilmenneske, med beskyttende effekt både mot insek-ter og midd, kan ikke anvendes i samme utstrekningtil hund. Noen av de vanligste og beste, for eksem-pel «DEET» (N,N-diethyl-m-toluamid), kan virketoksisk til hund (16). «Pour on»-preparatet ExSpotbrukes i Norge til beskyttelse både mot flått og lop-per (Tabell III). Det har repellerende effekt og dre-per flått som har festet seg, i løpet av få timer. Dennedobbelteffekten kan vare bortimot 4 uker (14,27).Permetrin er nemlig et syntetisk pyretrin (pyretroid)som er relativt stabilt (28). Imidacloprid, et insekti-cid brukt i loppebekjempelsen (Tabell III) og fipro-nil som dreper både flått og lopper, har beskyttenderesidualeffekt en hel måned (16,28,29). Halsbåndimpregnert med acaricidet amitraz skal ha beskyt-tende effekt mot flått som varer i 4 måneder. Dethindrer flått i å feste seg og løsner fastsittende flått




innen 48 timer (16). De fleste «loppehalsbånd» harimidlertid relativt dårlig effekt mot lopper selvom deinneholder meget potente fosforinsekticider. Dess-uten er hemmende effekt på kolinesteraseaktiviteteni plasma påvist både hos hund og katt (16).

Siden parasittosene er smittsomme sykdommer,blir epidemiologiske og hygieniske forholdsregler forå hindre spredning også viktig. Forekomsten av de-modikose i en populasjon kan dessuten begrenses vedhjelp av avlshygieniske tiltak. Kastrering av kroniskaffiserte dyr blir bl.a. anbefalt. Å ta vare på kroppensgenerelle og hudens lokale helsetilstand er den besteprofylakse mot infeksjoner i sin alminnelighet. Detgjelder også infeksjoner forårsaket av ektoparasitter.

EtterskriftJeg skylder professor Bjørn Gjerde, Seksjon for para-sittologi, Norges veterinærhøgskole stor takk forhjelp og råd under utarbeidelsen av dette manu-skriptet.

Referanser1. Wall R, Shearer D. Veterinary entomology. London:

Chapman & Hall, 1997.2. Sandhall Å. Småkryp. Oslo: J.W.Cappelens Forlag

a.s. 1992.3. Mehl R. Skadedyr og parasitter. Oslo: Statens insti-

tutt for folkehelse, 1989.4. Gjerde B. Parasittiske arthropodar i veterinærmedisi-

nen. Oslo: Norges veterinærhøgskole, 1999. 5. Nielsen BO, Christensson D, Nansen P. Veterinær

parasitologi. Entomologi. Uppsala: Veterinärmedisin-ska Fakulteten-Sveriges Landbruksuniversitet, 1984.

6. Kristensen S. Loppeallergi hos hund og katt. Dan VetTidsskr 1976;59:553-9.

7. Raue H. Nytt behandlingsalternativ vid loppeproblemhos hund og katt. Sven Vet Tidn 1993;45:485-7.

8. Statens legemiddelkontroll. Terapianbefaling: Be-handling og profylakse av flåttbårne sykdommer.Nytt om legemidler Suppl 1, 1999.

9. Temanummer. Fästingburna infektioner. Sven VetTidn 1994;46:321-49.

10. Norling A. Den bruna hundfãstingen inførd tillJãmtland. Sven Vet Tidn 1995;47:321-2.

11. Haarløv N. Husflåtens status i Danmark, 1970-1980. Dan Vet Tidsskr 1981;64: 27-31.

12. Opsahl M. ExSpot mot hjortelusflue på hund? NorVet Tidsskr 1994;106:773-4.

13. Persson L. Løss hos hund. Rapport 1982;3:6.14. Bredal WP, Vollset I, Søli NE. Ektoparasittmidler til

hund og katt. Nor Vet Tidsskr 1994;106: 1043-56. 15. Sischo WM, Ihrke JP, Franti CE. Regional distribu-

tion of ten commen skin diseases in dogs. J AM VetMed Assoc 1989;195:752-6.

16. Nesbitt GH, Acherman LJ. Canine & feline derma-tology. Trenton: Veterinary Learning Systems Divi-sion of MediMedia USA Inc., 1998.

17. Scott DW, Miller WH, Griffin CE. Muller & Kirk´sSmall animal dermatology. Philadelphia: W.B.Saun-ders Company, 1995.

18. Griffin CE, Kwochka KW, Macdonald JM. Currentveterinary dermatology. St. Louis: Mosby-Year Book,Inc., 1993.

19. Friberg CA, Lewis DT. Insect hypersensitivity insmall animals. Compend Contin Educ Pract Vet1998;20:1121-31.

20. Paradis M. New approaches to the treatment of cani-ne demodicosis. Vet Clin North Am: Small AnimPract 1999;29:1425-36.

21. Ihrke, PJ. Skin scraping for ectoparasites in small ani-mal practice. Compend Contin Educ Anim HealthTech 1981;2:5-11.

22. Thoday KL. Modern diagnostic methods in practice.Br Vet J 1981;137:133-54.

23. Klayman E, Schillhorn van Ueen TW. Vacuum clea-ner method for diagnosis of ectoparasitism. Mod VetPract 1981;62:767-71.

24. Ulstein TL. Bruk av limbånd, «adhesive tape», til ut-tak av overflatiske hudprøver. Nor Vet Tidsskr 1995;107:669-78.

25. Baker BB, Stannard AA. A look at canine scabies. JAm Anim Hosp Assoc 1974;10:513-5.

26. Bornstein S. Ny diagnostik av hundens rävskab. SvenVet Tidn 1990;42:189-1.

27. Bangen M, Grave K, Søli NE. Ektoparasittmidler tilhund og katt. Nor Vet Tidsskr 1995; 107;1150-8.

28. Marsella R. Advances in flea control. Vet Clin NorthAm: Small Anim Pract 1999;29:1407-24.

29. Plumb DC. Veterinary drug handbook. Ames: IowaState University Press, 1999.

30. Evans NA, Bishop BF, Bruce CI, Goudie AC,Gration KAF et al. Discovery and biological spec-trum of selamectin. The 17th International Confe-rence of the World Association for the Advancementof Veterinary Parasitilogy. A Pfizer Symposium. Kø-benhavn 1999;11-15.



FörekomstDe flesta uppgifter i facklitteratur om förekomst avendo- och ektoparasiter hos katt grundar sig på för-hållanden i länder utanför Skandinavien. För att geen uppfattning om vilka parasiter som förekommerhos katter i Sverige redovisas i Tabell I en samman-ställning över de arter som diagnostiserats i proverfrån katter insända till Avdelningen för parasitologi,SVA, Uppsala, under åren 1997 och 1998. De van-ligaste parasiterna, såsom spolmask, bandmask, fäs-tingar och öronskabbskvalster, behandlas dock oftastrutinmässigt utan att laboratoriediagnostik utförts.Detta innebär att det är svårt att få en rättvisandebild av parasitförekomsten hos katter i Sverige.

KlinikKliniska tecken vid endo- och ektoparasitinfektionerhos katt varierar givetvis beroende på vilka parasitersom är inblandade, men är även beroende av andrafaktorer såsom infektionsdosens storlek, värddjuretsålder, allmäntillstånd m m (1).

EndoparasiterDen vanligast förekommande spolmasken hos katt iSverige är Toxocara cati. En immunitet utvecklas medåren vilket innebär att spolmaskinfektion framföralltförekommer hos yngre individer. Infektion kan skeantingen genom intag av embryonerade ägg eller ge-nom intag av larver. Överföring av larver kan ske ga-laktogent eller via intag av mellanvärdar som bär påparasiten i sina vävnader s k parateniska mellanvärdar.Både trakeal och somatisk migration kan förekomma.Kliniska tecken på spolmaskinfektion, såsom dåligtillväxt, dålig pälskvalitet, bukighet och symtom frångastrointestinalkanalen, kan ses vid infektioner hosunga djur. Vid kraftiga infektioner kan risk finnas förtarmperforation. Katt kan också infekteras med spol-masken Toxascaris leonina. Denna art anses dock varamindre allvarlig eftersom det inte sker någon migra-tion i värddjuret. Smitta sker genom intag av embry-onerade ägg eller av larver i bytesdjur (1).

Taenia taeniaeformis är troligen den vanligast före-kommande bandmasken. Eftersom infektion skergenom intag av parateniska mellanvärdar som små-gnagare är denna mask vanlig hos utekatter som äterbytesdjur. Kliniska tecken är sällsynta, däremot kandjurägare ibland observera proglottider runt kattensanalöppning eller i dess avföring (2).

Dipylidium caninum är en i Sverige ovanlig band-mask som dock emellanåt diagnostiseras hos impor-terade katter och hundar. Livscykeln är indirekt ochsom mellanvärd fungerar lopparterna Ctenocephali-des canis och C. felis. Infektion förlöper oftast asym-tomatiskt men klåda runt anus kan förekomma.Proglottiderna är mobila och observeras ibland runtanus eller i avföringen (1).

Även koccidieinfektioner förekommer hos katt.Till denna grupp av parasiter hör bland annatIsospora-arter, Cryptosporidium-arter och Toxoplasmagondii. Isospora felis kan smitta både direkt och indi-rekt via exempelvis gnagare. Infektion är vanligasthos unga katter som vid kraftiga infektioner kan fågastrointestinala symtom. Infektion med Cryptospo-ridium påvisas sällan hos katt. Fall med diarré ochviktsförlust har dock rapporterats. Infektion med T.gondii ger sällan upphov till klinisk sjukdom hos kattsom är huvudvärd för denna parasit. T. gondii har enindirekt livscykel och alla däggdjur inklusive män-niska kan fungera som mellanvärd. Parasiten tillmätsstor betydelse eftersom den bland annat kan orsakafosterskador hos människa (2).

Infektioner med tarmflagellaten Giardia lambliaförlöper oftast asymtomatiskt men kan ge upphovtill gastrointestinala symtom (2).

EktoparasiterÖronskabbskvalstret, Otodectes cynotis, är en vanligorsak till öronproblem hos katt. Infektion ger varie-rande klåda och ansamling av exsudat i hörselgång-arna (1).Så kallade mjällkvalster är inte strikt värdspecifikavilket innebär att katt, hund och kanin kan smittavarandra med sina respektive arter. Vanligast före-kommande på katt är dock Cheyletiella blakei. Sym-tom på mjällkvalsterinfektion kan variera, ofta sesdock en mer eller mindre uttalad mjällbildning ikombination med lindrig till måttlig klåda (1).Symtomfria bärare är inte ovanliga.

Felicola subrostratus är kattens lus, en s k bitandelus, som lever av päls, hudavlagringar och torkatblod. Kliniska tecken är klåda och håravfall av varie-rande grad (1).

Katter kan härbärgera en mängd olika lopparter.Störst klinisk betydelse har C. felis, kattloppan, somförökar sig med blod från katt och även hund.Symtom är bl a klåda och håravfall på länden.Loppor kan, för sin överlevnad, inta blodmål ävenfrån andra arter än sina värddjur, således kan män-niskor bli bitna om deras katt har loppor (1).

Endo- och ektoparasiter hos katt

LOTTA GUNNARSSON




Hos katt finns två olika hårsäckskvalster beskriv-na, Demodex cati och D. gatoi (3). Kliniska tecken pådemodikos är emellertid ovanliga hos katt (4).Endast ett fåtal verifierade fall finns dokumenterade.

Notoedres cati kan jämföras med hundens sarkop-teskvalster. Det är en parasit som uppträder spora-diskt i vissa områden, men den är dock mycketovanlig i Sverige. Infektion ger upphov till kraftigklåda och uttalade hudförändringar. I typiska fall de-buterar lesionerna på mediala, proximala öronlapp-skanten och sprids sedan över hela huvudregionen,men även andra delar av kroppen kan involveras (1).

I Sverige finns elva fästingarter permanent och avdessa är Ixodes ricinus den vanligaste. Fästingar kanorsaka dels lokala hudirritationer, dels anemier vidmassangrepp, men de fungerar också som vektorerför olika sjukdomsagens, t ex Borrelia- och Ehr-lichiabakterier (5).

Trombicula autumnalis är frilevande kvalster varslarver är parasitära. Larverna kan angripa alla djur,inklusive människa, och orsakar klåda av varierandegrad. På djur är klådan framförallt lokaliserad tillöronlappar, ben, buk och tassar (4). Larverna kännslätt igen på sin intensiva orangeröda färg.

DiagnostikEndoparasiterFör att diagnostisera endoparasiter hos katt görs van-ligen träckprovsundersökning (1). För påvisande avantikroppar mot Toxoplasma gondii används serolo-gisk diagnostik (2).

EktoparasiterFör diagnostik av ektoparasiter görs oftast mikrosko-pisk undersökning av bl a hudskrap, hårprover ochöronsekret (1).

BehandlingEndoparasiterRutinmässig avmaskning med tanke på spolmask ärindicerat för kattungar och unga katter. Även ute-katter som äter bytesdjur och därmed utsätts förbandmaskinfektion bör avmaskas regelbundet. Vadgäller övriga endoparasiter sker behandling vid kon-staterad förekomst (6). För behandling av spol- ochbandmaskinfektioner hos katt finns flera godkändaläkemedel (7). Aktiva substanser i dessa preparat ärbenzimidazoler, pyrantelpamoat och prazikvantel.Val av preparat avgörs i praktiken ofta av huruvidadjurägaren föredrar att administrera behandling iform av tablett, mixtur eller pasta. Prazikvantel finnsäven i form av injektionslösning.

EktoparasiterBehandling av ektoparasiter sker vid konstaterad fö-rekomst. Ibland kan dock behandling vara befogadäven vid misstänkt förekomst (7). För behandling avloppor finns det flera läkemedel (7) och handelsva-ror (bekämpningsmedel) att tillgå. Aktiva substanseri godkända läkemedel är imidakloprid, fipronil ochlufenuron. Aktiva substanser i handelsvarorna är py-retriner I och II med piperonylbutoxid som syner-gist, bioalletrin och fention. Handelsvaror finnsockså tillgängliga för behandling av mjällkvalster,löss och fästingar. Däremot finns i Sverige inga god-kända läkemedel för behandling av O. cynotis, N. ca-ti, T. autumnalis, och Demodex spp. I dessa fall an-vänds ofta licenspreparat eller preparat som saknaraktuell indikation men som erfarenhetsmässigt visatsig ge bra behandlingsresultat. Preparation finns iolika beredningsformer såsom spot-on, tabletter ochspray. Praktiska aspekter är ofta avgörande för val avadministrationssätt.

Parasitfynd Antal positiva proverToxocara cati1 5Dipylidium caninum1 1Isospora felis1 1Toxoplasma gondii2 13Cheyletiella blakei3 1Felicola subrostratus3 4Ctenocephalides felis3 3Övriga loppor3,4 31Fästingar3,5 5Diverse3,6 6

Tabell I. Sammanställning av parasitfynd i 205 proverfrån katt insända till Avdelningen för parasitologi, SVA,under åren 1997 och 1998. 135 prover var negativa och70 positiva.

1 Träckprovsundersökning2 Serologisk undersökning3 Mikroskopisk undersökning4 Gruppen ”övriga loppor” består av Ceratophyllus sp (fågel-loppa) n=20, Ctenophthalmus sp (gnagarloppa) n=2,Malaraeus sp (gnagarloppa) n=1, Nosopsyllus sp (råttloppa)n=2, Monopsyllus sciurorum (ekorrloppa) n=6.5 Gruppen ”fästingar” består av Ixodes canisuga och Ixodeshexagonus.6 Gruppen ”diverse” består av Actinedidae (kvalster) n=2,Ornithonyssus sp (fågelkvalster) n=1, Lepinotus sp (damm-lus) n=1, Muscidae (fluglarv) n=1 och Forficula aurecularis(larv av tvestjärt)n=1.




Referenser1. Urquhart GM, Armour J, Duncan JL, Dunn

AM, Jennings FW. Veterinary parasitology.Oxford: Blackwell Science, 1996.

2. Sparkes A, Wolf AM, Wills JM. Infectious dise-ases. I: Wills J, Wolf A (eds) Handbook of felinemedicine. Oxford: Pergamon Press, 1993:381-8.

3. Clifford ED, Desch JR, Bonner Stewart T. De-modex gatoi: new species of hair follicle mitefrom the domestic cat. Journal of Medical Ento-mology., 1999;36:167-70.

4. Scott DW, Miller WH, Griffin CE. Small ani-mal dermatology. Philadelphia: W.B.SaundersCompany, 1995:393-468.

5. Jaenson TGT, Tälleklint L, Mejlon H. Sjuk-domsöverförande fästingar i Sverige. Särtryck urSvensk veterinärtidning, 1994;46:343-9.

6. Högman P-G, Odensvik K. Avmaskningsmedelför veterinärmedicinskt bruk 1998. Apoteket AB(4976-09), 1998:22.

7. Fass vet. LINFO AB. 1999.

Import av parasitära sjukdomar hos häst, hundoch katt.Diagnostiska och terapeutiska problem

Sveriges medlemskap i EU innebar förenklad till-ståndsgivning för införsel av sällskapsdjur från EU-området och att de ej behöver karantäniseras. För in-försel av djur från övriga världen gäller karantänsför-farande samt naturligtvis tillstånd för registrerad im-portör utfärdat av Statens Jordbruksverk, Jönköping.

Upphävandet av karantänskravet för hundar, kat-ter och hästar har inneburit att en del, för svenskaveterinärer ”nya” parasitära sjukdomar och parasiterskapat problem såväl avseende diagnos som åtkomstav lämpliga terapeutika. Någon beredskap att snabb-införskaffa aktuella substanser i lämplig berednings-form bör finnas vid Apoteket, Ultuna.

En ny fråga bör ingå vid utredning av djurets sjuk-domshistoria. ”Har djuret varit utomlands?” Ett ja-kande svar utökar antalet möjliga diagnoser att un-dersöka. Förutom ”nya” parasiter förekommer oftade ”vanliga” parasiterna i en högre frekvens än härhemma.

För djurägaren kan det redan innan avresa eller se-nast på plats i utlandet vara lämpligt att informerasig om vilka smittor som finns på orten t ex genomkontakt med den lokale veterinären. I samråd medveterinär i Sverige bör alltid fästing- och hjärtmask-profylax övervägas för hund liksom eventuell repel-lent mot sandmyggor som kan överföra leishmanios.

För att förhindra att man för in nya parasitartertill Sverige och för att befria hunden eller katten fråneventuella smittor bör man, som vi alltid gjort i ka-rantänerna, avmaska mot bandmask (framför alltEchinococcus, se nedan) och rundmask samt behand-

la mot ohyra, gärna redan på avreseorten, eller efteren kortare utlandsvistelse direkt efter hemkomst.Hästar kontrolleras på frihet från fästingar ochBabesia.

Veterinären skall i samband med rabiesvaccinatio-nen också informera djurägaren om hundens para-sitproblem i samband med utlandsvistelse och hurman bäst skyddar den.

HästBabesiaHästar från Syd- och Mellaneuropa kan vara infek-terade med Babesia equi och B. caballi. Vanligen fö-rekommer parasiterna subkliniskt. Infekterade djurblir vanligen kroniska smittbärare. Aktuella vektorer,fästingar av släktena Hyalomma, Rhipicephalus ellerDermacentor finns ej i landet. Kanylsmitta är dockmöjlig. Infekterade hästar kan finnas i landet ty nå-gon införselkontroll finns ej i Sverige.

Diagnosen ställs serologiskt. Att påvisa parasiten iblodutstryk kan bara göras i akut skede. Då serolo-gisk undersökning efterfrågas med låg frekvens iSverige utförs den för närvarande vid VLA,Weybridge, England. Avd. för Parasitologi, Sektionför Diagnostik, StatensVeterinärmedicinska Anstalt(SVA) ombesörjer vidarebefordran av prover.Undersökningsresultat från VLA accepteras vid in-försel till USA.

Den terapeutiska effekten av imidocarb mot B.equi är omtvistad.

Sarcocystis neuronaHos opossum i Nordamerika finns koccidienSarcocystis neurona. Schizonterna av denna parasit

DAN CHRISTENSSON

Import av parasitära sjukdomar hos häst, hund och katt.Diagnostiska och terapeutiska problem

kan utvecklas i hjärnan hos häst och förorsaka cen-tralnervösa störningar, Equine Protozoal Myeloence-phalitis, EPM. Infektion har påvisats hos enstakahästar i Europa införda från Nordamerika. Serumoch cerebrospinalvätska för serologisk undersökning(specifik immunoblot) kan förmedlas av SVA till ak-tuellt amerikanskt laboratorium.

Parafilaria Parafilaria multipapillosa förekommer i Syd- ochÖsteuropa. Huruvida mellanvärden Haematobia at-ripalpis, en stickfluga, kan förekomma här är okänt.Diagnosen ställs genom att i hudblödningarna påvi-sa parasitens mikrofilarier eller vid slakt finna parasi-ten. Någon införsel av parasiten sedan åren närmastefter andra världskriget är ej känd. Sannolikt tordemakrocykliska laktoner ha terapeutisk effekt.

FästingarHästar vilka införs i landet bör besiktigas med avse-ende på förekomst av fästingar då det finns risk attdessa kan etablera sig på betesmark i Sverige.Oönskade arter se ovan.

Hund och kattLeishmania Leishmania donovani infantum är en encellig parasitsom lever i de vita blodkropparna samt i lever, mjäl-te, lymfkörtlar och benmärg.

Parasiten L. infantum med underarter är i Europautbredd i Medelhavsländerna och Portugal. Densmittar vanligen hund, människa och tillfälligtvisäven katt. Lokalt kan upp till 40% av hundarna va-ra serologiskt positiva avseende Leishmania, dessa ärockså troligen smittförande. Hund är parasitens vik-tigaste reservoar. Sjukdomen röner för närvarande enökande uppmärksamhet i Medelhavsländerna hossåväl människa som hund.

I Holland, Tyskland och Frankrike har rapporte-rats flera fall leishmaniosis hos hundar som turistat iSydeuropa. I svensk hundkarantän påvisades enstakafall av leishmaniosis under den tid karantänstvångrådde från nuvarande EU-länder. Under senare århar sex till sju kända fall införts till Sverige.

Vektor är sandmyggor av släktet Phleobothomus,vilka ej finns i Nordeuropa. I en del fall kan direktsårsmitta ha skett från hund till människa.

Hos en smittad hund eller människa uppträdersjukdomen vanligen som visceral leishmaniosis.(Kutan leishmaniosis är vanligen orsakad av L. tropi-ca, en parasitart bunden till människa). Hos hundkan ses hudförändringar, ofta på huvudet; då som vi-ta fjäll sedan små sår med början längs ögonlockensoch läpparnas kant, senare lymfkörtelförstoring, fe-ber, kronisk avmagring och rörelsestörningar. Infek-

tionen kan vara lokaliserad i något av de parenky-matösa organen och symtomen blir då beroende avvilket organ som skadats. Inkubationstiden är fleraveckor eventuellt upp till ett eller flera år. Spontanavläkning anses kunna ske hos hundar med mycketgott cellulärt immunförsvar, ibland utan att symtomuppträtt.

Hos människa tycks också subkliniskt förlopp fö-rekomma. Sjukomen är då, till skillnad från hund,vanligen behandlingsbar.

Diagnos sker genom att påvisa parasiter i blodut-stryk från hudskrap, lymfkörtelpunktat, histologiskundersökning med immunhistokemisk teknik ellerantikroppar i blodprov. PCR-teknik finns tillgängligvid utländska laboratorier. Prov kan insändas tillSVA för undersökning eller förmedling till annat lab.

Hundar som insjuknar i en visceral leishmaniosiskan behandlas, men recidiverar, varvid behandlingenfår upprepas. Innan behandling av hunden inledsbör man med djurägaren överväga riskerna för kon-taktsmitta framför allt i en barnfamilj.

Då terapin av hundar varit begränsat framgångsrikrapporteras för närvarande ett flertal terapeutika ocholika behandlingsregimer. Tidigare användes natri-umstibiogluconat och megluminantimonat. Underen tid har nu använts pentamidine och allopurinolmed gott resultat. Nu rapporteras också god effektmed aminosidine F, lipida beredningsformer av am-photericin B och ilmofosin. Ofta används några avdessa substanser i olika kombinationer och behand-lingsregimer.

I profylaktiskt syfte mot sandmyggorna kan an-vändas halsband med deltametrin (Scalibor®).

BabesiaBabesios hos hund orsakas av en blodparasit, Babesiacanis. Vanligaste mellanvärdar är den bruna hundfäs-tingen, Rhipicephalus sanguineus och Haemaphysalislaechi. B. canis förekommer i Sydeuropa, Ungernoch lokalt i Sydfrankrike.

Hunden får två till tre veckor efter infektion feber,blodbrist kraftig mjältförstoring och levercellsdege-neration. Kronisk infektion med anemi som huvud-sakligt symtom förekommer.

Diagnos ställs genom påvisande av parasiten i deröda blodkropparna i blodutstryk eller påvisande avantikroppar i blodprov. Morfologisk undersökningkan göras vid SVA som också kan vidarebefordra se-rum till annat laboratorium.

Verksamt terapeuticum är imidocarb 0,25-05ml/10 kg bw.

I Frankrike finns ett vaccin som används inomsmittat område. Hunden kommer då inte att insjuk-na vid en eventuell smitta, men blir kronisk smitt-bärare.



Hepatozoon Hepatozoon canis är en koccidie, vars huvudvärd ärfästingar, brun hundfästingen, Rhipicephalus sangui-neus och vanlig hundfästing, Ixodes canisuga.Mellanvärd är hund. Parasiten finns i Europa i Me-delhavsområdet.

Hundar smittas då de äter en infekterad fästing.Den vidare utvecklingen, första schizogonin, sker imjälte, lunga, lever, hjärta m fl organ. Andra schizo-gonin sker i leukocyterna.

De kliniska symtomen varierar beroende på i vil-ka organ första schizogonin sker. Ofta dör hundarnaredan under första schizogonin, varför diagnosen ärsvår. Schizonter kan dock påvisas i utstryk från an-gripet organ. I sjukdomens avläkningsstadium kangamonterna påvisas i leukocyterna på vanligt blod-utstryk.

Sulfonamider i gängse dosering är verksamma motschizontstadierna.

EchinococcusEchinococcus multilocularis, rävens dvärgbandmaskkan också finnas hos hund och katt.

Rävens dvärgbandmask finns i Västeuropa vanli-gast i Alperna dvs i södra Tyskland, Österrike,Schweiz och östra Frankrike. Även i norra Tysklandfinns dock fynd på Rügen och utanför Hamburg.Fynd har också gjorts i västra Polen. I början av fe-bruari år 2000 påvisades det första fyndet i Nordeni en trafikdödad räv utanför Köpenhamn. Lokalt ialpområdet är närmare hälften av rävarna infektera-de. Hundar i sådana områden är dock smittade imindre utsträckning, endast några procent. I östraFrankrike uppträder smittan sporadiskt, oftast hoskatt, vilket kan vara en större risk för kontakt medmänniska. E. multilocularis finns ej på den skandina-viska halvön.

Den vuxna 1,5-4 mm långa bandmasken lever irävens eller hundens tunntarm. Maskens sista led,som är full av ägg, avges med värddjurets träck. Äg-gen är direkt infektiösa. Mellanvärdar till E. multi-locularis är alla arter av sork, men också andra småg-nagare kan infekteras liksom människa. I mellan-värden utvecklas en blåsmask. Från denna blåsa ut-vecklas lätt dotterblåsor som sprider sig som en can-cer i mellanvärdens inre organ. Hunden blir infek-terad när den äter en sork med blåsmask. Inom 26-28 dagar är bandmasken färdigutvecklad och avgerägg.

I områden med påtaglig smittrisk, främst i alpom-rådet, har man genomfört kampanjer och satt uppvarningsskyltar för att upplysa folk om risken medatt äta något från marken som bär och svamp.Parasiten har också visats ha en gående smittcykel iurbana områden bl a i centrala Zürich.

Man uppskattar att ett 20-tal människor nysmit-tas årligen i Västeuropa. Vilken ökad smittrisk detinnebär för människa att parasiten också finns i stä-der har dock inte kunnat värderas pga den långa in-kubationstiden, vilken är tio till 20 år.

De växande parasitblåsorna orsakar tryckskador iomgivande vävnader varför lokalisationen avgör vil-ka symtom som utvecklas. Blåsa som brister kan or-saka dödlig anafylaktisk chock. Kirurgisk terapikompliceras av spridning av dotterblåsor och medi-cinsk terapi har begränsad effekt.

Maskens ägg är morfologiskt identiska med defrån andra Taenia-arter varför träckprovsundersök-ningar är av begränsat värde. Teknik för att påvisaantigen i hundträck är ännu ej helt utvecklad menkan användas som stöd i diagnostiken.

Bandmaskar och deras utvecklingsstadier behand-las med prazikvantel. Säkrast resultat får man om be-handlingen upprepas två gånger med en till sju da-gars mellanrum. Profylaktisk behandling av säll-skapshundar tillämpas inom smittade områden medupprepade avmaskningar varje år.

För att skydda sig själv bör hundar som tillfälligtvistas i alpländerna inte rastas lösa. Vid längre vistel-se där bör regelbunden avmaskning tillämpas.

Hundar och katter som införs till Sverige skall, en-ligt införselkungörelsen, behandlas med prazikvantelhögst tio dagar före införsel till Sverige, vilket skallintygas av behandlande veterinär. Behandling börupprepas inom en vecka för att förhindra rävensdvärgbandmask att etablera sig i Sverige. I Norge ärdet ett krav att även denna upprepade behandlingutförs av veterinär.

Om rävens dvärgbandmask etablerar sig i Sverigeskulle man lokalt kunna bli tvungen att utfärda var-ningar för bär- och svampplockning på samma sättsom nu görs i Tyskland.

Taenia Taenia ovis är en bandmaskart som ofta finns i län-der där fårskötseln har en större omfattning. Dyntenutvecklas i tvärstrimmig muskulatur hos får. Sådantinfekterat kött går ej att sälja till konsument.Diagnosen ställs vanligen vid besiktningen på slakte-riet. Behandling av hunden sker med prazikvantel el-ler med bensimidazol.

Dipylidium Dipylidium caninum är en bandmaskart som nyligenhar introducerats i Sverige. Vanligaste mellanvärd ärkatt- eller hundloppa. Diagnosen ställs genom påvi-sande av typiska äggkokonger i träckprov eller pro-glottider. Upprepad behandling med prazikvantel el-ler nitroskanat kan göras i kombination med loppsa-neringen.



Dirofilaria hjärtmaskDirofilaria immitis är en 10-30 cm lång rundmasksom lever i hundens högra förmak och lungartär.Förutom hund och räv kan ibland katt och andradjur, även människa i ovanliga fall, smittas. Mellan-värd är flera arter av stickmyggor. I Europa finns pa-rasiten utbredd i Medelhavsländerna samt Portugal.Smittan förekommer lokalt, ibland mycket rikligt.Den vuxna masken avger mikrofilarier som kan levai cirka ett halvt år i blodet. Den vuxna masken kanleva i fyra till fem år.

Närvaro av hjärtmask i lungartär och höger hjär-thalva förorsakar andnings- och cirkulationsstör-ningar som lungödem och förstoring av höger hjär-thalva.

Diagnos ställs genom att påvisa mikrofilarier iblod eller påvisande av cirkulerande antikroppar el-ler antigen. Blod med antikoagulantium insändes tillSVA för undersökning avseende mikrofilarier. Förantigen- eller antikroppsundersökning sänds serum.Val av test beror på var i maskens livscykel under-sökningen görs. Mikrofilarier visar förekomst avkönsmogna adulta maskar. Påvisade antikroppar vi-sar förekomst av hjärtmask oavsett utvecklingsstadi-um redan två till fem månader efter infektion, testetkorsreagerar dock med t ex ascarider. Påvisade anti-gener visar förekomst av adulta maskhonor.

Innan terapi påbörjas skall hundens allmäntill-stånd undersökas, framför allt hjärta, lunga, njuraroch i förekommande fall förbättras så långt sommöjligt innan behandling med adulticid påbörjas.

Nu rekommenderad adulticid är melarsomineHCL. Cirkulerande mikrofilarier bör därefter börjaavta inom sex till sju månader.

I smittade områden bör hundar behandlas före-byggande under myggsäsongen med milbemycin- el-ler ivermektintabletter i därför avsedd dosering.Även hundar av collie-ras kan behandlas. Hundarsom besöker något smittat område kring Medelhavetbör påbörja en sådan profylax en månad efter an-komsten och fortsätta en månader efter hemkom-sten.

Angiostrongylus Angiostrongylus vasorum förekommer sporadiskt hoshund och rödräv i Syd- och Östeuropa. Parasiten le-ver i lungartären och höger hjärthalva. Mellanvärdarär olika sniglar som Helix, Arion, Limax m flParasitens ägg och larver kan blockera lungkapilläreroch upp till valnötsstora knutor bildas. Larver medtypiskt utseende kan påvisas i träckprov efter anrik-ning med sedimentation. Levamisol har visats godeffekt mot denna parasit.

Aelurostrongylus Aelurostrongylus abstrusus är en lungmask hos katt iEuropa. På vissa lokaler kan flertalet frilevande kat-ter vara infekterade. Vuxna maskar finns i bronkeroch alveoler. Mellanvärdar är snäckor, transportvär-dar är möss, grodor, fåglar m fl. Kliniskt ses olikagrader av symtom från andningsvägarna beroende avmängden mask. I lungorna bildas grå, stoppnålshu-vudstora härdar. Behandling med fenbendazol igängse dosering har visats vara verksam.

RhipicephalusDen bruna hundfästingen, Rhipicephalus sanguineusär en fästing från de tropiska savannerna som nu fö-rekommer spridd över hela Syd- och Mellaneuropa,sällan utomhus, mest i bostäder och stall.

Fästingen trivs huvudsakligen på hund och behö-ver cirka 20° C varmt för att föröka sig. På platser därfästingen trivs kan den finnas i tusentals. I Sverigeförekommer denna fästingart normalt inte. Den hardock blivit införd till Sverige vid ett flertal tillfällen.Den trivs då bara inomhus. Förökning sker bara ihushåll med hund. Saneringen kan vara mycket tids-ödande.

Till utseende är den bruna hundfästingen snarlikden i Sverige allmänna fästingen Ixodes ricinus. Enriklig förekomst av fästingar inomhus är dock alltidmycket misstänkt. Identifiering kan göras vid SVA.

Litteratur1. Boch J, Supperer R. Vetereinärmedizinische Parasito-

logie, 3. Aufl. Verlag Paul Parey, Berlin und Ham-burg. 1983.

2. Bowman DD. Georgi’s Parasitology for Veterinarians6th ed. W.B. Saunders Company Philadelphia. 1995.

3. Ferrer L, Aisa MJ, Roura X, Portus M. Serological di-agnosis and treatment of canine leishmaniasis Veteri-nary-Record. 1995,136:20:514-6.

Goodwin J-K. The serological diagnosis of heartworm in-fection in dogs and cats. Clinical Techniques in SmallAnimal Practice. 1998,13:2:83-7.

4. Larsson E. Hjärtmask hos hund i Sverige. Svensk Ve-terinärtidn. 2000,5-10.

5. Mehlhorn H, Düwel D, Raeter W. Diagnose undTherapie der Parasiten von Haus- Nutz- und Heim-tieren. Gustav Fischer Verlag, Stuttgart 1986.

6. Miller M W. Canine heartworm disease. ClinicalTechniques in Small Animal Practice. 1998,13:2:113-8.

7. Oliva G, Cortese L, Ciaramella P, Luna R de, DeLuna R. Trattamento terapeutico della leishmaniosidel cane. (Therapeutic treatment of leishmaniosis indogs.) Veterinaria-Cremona. 1996,10:3:115-27.

8. Slappendel RJ, Teske E. The effect of intravenous orsubcutaneous administration of meglumine antimo-



nate (Glucantime R) in dogs with leishmaniasis. Arandomized clinical trial. Veterinary-Quarterly. 1997,19:1:10-3.

9. Thompson RCA, Lymbery AJ. Echinococcus and hy-datid disease.CAB international. 1995.



Posttidning BLÄKEMEDELSVERKETBOX 26751 03 UPPSALA

Nästa workshop med veterinärmedicinskt tema Smärtbehandling och anestesi till hund och kattden 30-31 augusti 2001

användning av antibakteriella antiparasitära medel till ... · vara patogena och därför är...

Documents