beskyddande pappor och oroliga mammor

1

Stockholm universitet Institutionen för nordiska språk

Gustav Westberg

Beskyddande pappor och oroliga mammor Protective fathers and anxious mothers

Evaluering och attityder i föräldralitteratur Evaluation and attitudes in parenthood literature

Magisterkurs i svenska D-uppsats, 15 hp Vårterminen 2008 Handledare: Anders Björkvall

2

Innehåll 1 Inledning ...........................................................................................................................................3

1.1 Syfte...........................................................................................................................................3 1.2 Material......................................................................................................................................4 1.3 Tidigare forskning .....................................................................................................................5

1.3.1 Forskning om föräldraroller och kön..................................................................................6 1.3.2 Svensk appraisalforskning..................................................................................................8

1.4 Teoretiska utgångspunkter.........................................................................................................9 1.4.1 Teori om kön.......................................................................................................................9 1.4.2 Textteori............................................................................................................................11 1.4.3 Appraisal...........................................................................................................................12

1.5 Analysmodell ...........................................................................................................................14 2 Resultat ...........................................................................................................................................19

2.1 Råd till nyblivna föräldrar .......................................................................................................19 2.2 Den första tiden........................................................................................................................24 2.3 Leva med barn .........................................................................................................................29 2.4 Vänta barn................................................................................................................................35

3 Avslutning.......................................................................................................................................42

3.1 Moderskap och faderskap som olika diskurser........................................................................42 3.2 Föräldraroller i könsordningen ................................................................................................44

Sammanfattning.................................................................................................................................48 Litteratur ............................................................................................................................................49 Undersökt material.............................................................................................................................50

3

1 Inledning Föräldraroller är något som berör alla människor, antingen i egenskap av att vara förälder eller som barn till föräldrar. Det finns många uppfattningar kring vad en bra och dålig förälder är för någonting, samt vad ett föräldraskap skall innefatta. Dessa föreställningar är sociala, de skapas av människor i sociala syften och förmedlas i sociala sammanhang till andra människor. På så vis blir föreställningar om föräldrar socialt meningsskapande, eftersom vi i sociala situationer formar vår verklighetsuppfattning. Föräldraroller kan ses som nära förankrade i våra föreställningar om kön - moderskap är något kvinnligt och faderskap något manligt - vilket motiverar antagandet om att sociala föreställningar kring föräldraskap till stor del bestäms utifrån normativa uppfattningar kring kön. Genom att studera föräldrar är det med andra ord möjligt att studera sociala föreställningar kring manlighet och kvinnlighet, och därmed den ’klassiska’ könsproblematiken. Denna problematik innebär att kvinnors underordning och att kvinnor varit och är förbundna med sysslor som rör hemmet, medan männen innehar en överordnad ställning och en mer markant position i det offentliga livet. Dessa förhållanden tycks spetsställas vid barnalstring, varför det torde vara högst relevant att studera hur kön formuleras i sammanhang där moderskap och faderskap formuleras. Att de sociala rollerna ’man’ och ’kvinna’ aktualiseras i och med föräldraskap är synbart på samhällsnivå, exempelvis har kvinnor i åldrarna 20-65 år 8 fler obetalda arbetstimmar per vecka i hemmet än män, och för heterosexuella par med barn i åldern 0-6 år uppgår kvinnors obetalda timmar i hemmet till 16 timmar mer än männens (Edlund, Erson & Milles 2007:32). Statistiken visar att kvinnan som förälder är betydligt mer aktiv i skötseln av hemmet, vilket torde vittna om att det finns sociala attityder beträffande hur kvinnor respektive män bör agera som föräldrar. I sociala konstruktioner är språk och texter väsentliga, och i detta arbete betraktas språket just som ett medel för socialisering och socialt meningsskapande. Språkliga sammanhang där föräldraroller behandlas finns det gott om, och många olika slags medier vänder sig primärt till föräldrar. Exempelvis diskuteras föräldraskap och föräldraroller i populärmassmediala veckomagasin, på internetforum, i föräldravägledningsvägledningslitteratur och i olika slags texter som myndigheter delar ut till blivande och nyblivna föräldrar. I denna uppsats åtar jag mig att kartlägga vilka attityder kring föräldraroller som återfinns i sistnämnda prosatyp, med intentionen att berika vår kunskap om hur föräldraroller på social väg skapas utifrån uppfattningar om manlighet och kvinnlighet.

1.1 Syfte Intentionen med föreliggande uppsats är att undersöka hur kvinnlighet respektive manlighet skapas via representationer av faderskap och moderskap, och hur en viss typ av texter deltar i den sociala process som kan kallas att göra kön. Uppsatsen är alltså textorienterad och fokuserar texter som kommer från barna- och mödravårdcentraler och riktar sig till blivande och nyblivna föräldrar. Den övergripande fråga uppsatsen tar avstamp i är hur kön, utifrån föräldraroller, konstrueras i dessa typer av texter. För att komma åt denna process ämnar jag undersöka vilka attityder som förknippas med de olika föräldraroller som texterna presenterar, samt på vilket sätt dessa attityder förmedlar en normativ föreställning kring manlighet och kvinnlighet. Undersökningen fokuserar alltså de förhållanden som etableras och upprättas inom texterna. Låt mig i det närmaste presentera uppsatsens undersökningsmaterial.

4

1.2 Material De texter undersökningen fokuserar är hämtade ur en myndighetsdiskurs (för definition av diskurs, se avsnitt 1.4.2 Textteori), och valet motiveras av att detta är den första offentliga föräldralitteratur föräldrar presenteras för vid mötet med mödra- och barnavården. Således torde de olika roller för män och kvinnor som däri beskrivs beröra merparten av de föräldrar som i Sverige kommer i kontakt med barna- och mödravård. Dock är det textmaterial barna- och mödravårdcentraler tillhandahåller omfattande, och att välja ut specifika texter för analys fordrar en urvalsprincip, för vilken jag i det närmaste redogör. Det första materialkriteriet är alltså att texterna skall förmedlas av myndigheter till blivande eller nyblivna föräldrar, men omfattningen på det material som kvarstår med den avgränsningen är milt sagt omfattande. Därför har jag tillämpat ett slags tematisk urvalsprincip, vars huvudsakliga kriterium är att materialet explicit skall behandla och i någon mån diskutera föräldrarnas roller och engagemang i de sysslor som rör barnet eller sysslor relaterade till barnets födsel. Härmed faller stora delar av materialet bort som primärt uppehåller sig vid att informera föräldrar om exempelvis amning, fosterdiagnostik, sjukdomar och trafiksäkerhet för barn. Vidare tematisk gallringsprincip är att litteraturen skall vända sig till blivande och/eller spädbarnsföräldrar; ytterliggare ett kriterium som beaktades i urvalsprocessen är kravet om att bägge föräldrarna på något plan skall aviseras som explicita textmottagare. Undersökningsmaterialet är även synkront, med vilket menas att de texter som undersöks används inom barna- och mödravården i skrivande stund. För att få en uppfattning om och en överblick av de texter som delas ut av mödra- och barnavårdcentraler har jag tagit del av allt som Kungliga Biblioteket i Stockholm kan tillhandahålla (tryckt mellan år 2000-2008) i form av broschyrer, böcker, informationsblad och manualer som tillhandahålls av landsting runtom i Sverige. Med bakgrund i ovan presenterade tematiska urvalsprincip valdes två broschyrer och två böcker ut för analys. I det närmste presenteras de två broschyrerna Den första tiden och Råd till nyblivna föräldrar, varefter böckerna Vänta barn och Leva med barn presenteras. Råd till nyblivna föräldrar delas ut av och i Kalmar Landsting och är tryckt av AB Multitryck 2005. Broschyren består av 28 sidor som är indelade i olika kapitel som rör familjekonstellationen. Kapitlen är Att bli en familj (s.1-4), Barnet (s.5-9), Mamman (s.10-12), Pappan (s.13), Amning (s.14-28). Broschyrens tilltal riktar sig såväl till barnets mor som far, och broschyren har en luftig layout med många inskjutna teckningar som kan sägas gestalta dess texter. Broschyren innehåller råd beträffande socialt engagemang samt handfasta tips kring praktiska situationer som kan uppstå i samband med föräldraskap. Den första tiden med underrubriken Tips och råd för nyblivna föräldrar delas ut av och i och Värmlands Landsting och är tryckt av Tryckeri Knappen 2004. Broschyren består av 17 sidor som är indelade i kapitlen Barnets skötsel de första dagarna (s.3-7), Att bli mamma (s.8-13), Att bli en familj (s.14-17). Vid en jämförelse av dessa två broschyrer framgår det att de är författade utifrån samma textunderlag, vilket såväl deras likartade disposition som vissa snarlika formuleringar vittnar om. Den första tiden är till största del författad i punktform, är relativt klart och kortfattad i sina formuleringar, och riktar sig i sitt tilltal till såväl fäder som mödrar. Även här rör råden såväl socialt engagemang som konkreta praktiska situationer. Utöver dessa två broschyrer valdes även böckerna Vänta barn och Att leva med barn ut. Böckerna behandlar i stort samma områden som broschyrerna, men gör det betydligt mer utförligt. Det innebär dock stora skillnader mellan att studera en broschyr och en hel bok. Det är praktiskt möjligt att analysera en hel broschyr, men att analysera en hel bok är ett särdeles omfattande arbete och ej rimligt inom ramen för en studie av denna typ. Således har jag tillämpat ovan presenterade urvalsprincip på böckernas innehåll, och valt att studera sammanhängande avsnitt eller kapitel som uppfyller urvalsprincipens kriterier. Leva med barn delas ut av barnavårdcentraler till nyblivna föräldrar runtom i Sverige och är författad av Lars H Gustafsson i samarbete med Folkhälsoinstitutet. Boken är utgiven av

5

Förlagshuset Gothia år 2002 i 9e upplagan. Boken består av 264 sidor som är strukturerade utefter följande kapitelindelning: Man är inte ensam – om att höra ihop (s.12-65), Frisk och kry, god och glad (s.66-113), Sjuk och ledsen – vad ska jag göra? (s. 114-131), Att umgås med barn – om samspel och ansvar (s.132-193), Barn tillsammans – stora och små (s.194-203), Allting runt omkring oss – om barnmiljö och vuxenvärld (s.205-249), och avslutningsvis Boktips, Länktips och Sakregister (s.250-262). Vid urvalet av analysavsnitt i boken har alltså samma urvalsprincip följts som vid urvalet av broschyrerna, och det kapitel som bäst svarar mot mina urvalskriterier är bokens första, nämligen Man är inte ensam – om att höra ihop. Detta kapitel i sig innehåller 34 underavsnitt som bl.a. behandlar det sociala samlivet inom familjen, olika familjekonstellationer, amning, barnhälsa, barnets sovplats och kolik. Av de 34 underavsnitten svarar Att bli mamma (s.19-20), Oss pappor emellan (s.21-22) och Bergskvinnor och vilsna män (s.27-29) bäst mot den tematiska urvalsprincipen. Det förekommer partier i andra delar av boken som vore lämpliga att analysera, men som ovan nämnts väljer jag att uppehålla analysen vid sammanhängande avsnitt. Vänta barn, med undertiteln En bok om graviditet, förlossning och föräldraskap, delas ut av mödravårdcentraler runt om i landet och är författad av Ulla Björklund. Boken är utgiven av Förlagshuset Gothia 2004 i 9e upplagan och består av 135 sidor, vilka är fördelade på 14 kapitel. Av bokens 14 kapitel var två var relevanta för analys, nämligen det andra, Förändring, omställning, utveckling (s.11-20) samt det tolfte Eftervård på BB och hemma (s.113-120). Av dessa valde jag att arbeta med det första, med motivationen att detta behandlar föräldrarnas roller innan barnet är fött. Kapitlet innefattar följande rubricerade avsnitt: Jag ska bli mamma, Jag ska bli pappa, Vi ska bli föräldrar, Sexuellt samliv, Kan samlag skada barnet?, Socialt nätverk, Delat föräldraskap. Skälet till att detta kapitel valdes är att de tre undersökningstexterna som ovan presenterats ritkar sig primärt till nyblivna föräldrar, vilket även det tolfte kapitlet i Vänta barn gör. Genom att studera bokens andra kapitel täcker alltså undersökningen in litteratur som behandlar såväl blivande som nyblivna föräldrars roller, erfarenheter och intryck. Det tolfte kapitlet innehåller förvisso många element som i sig vore intressanta att analysera, men jag betvivlar att analys av dessa hade påverkat undersökningen på annat sätt än att göra den längre. Min intuitiva uppfattning kring kapitel tolv är nämligen att det utgörs av attitydstrukturer som även återfinns i de två broschyrerna och i boken Leva med barn. Exklusivt för Vänta barn är förekomsten av s.k. föräldraberättelser. Dessa utgörs av textpartier där föräldrar i berättande form delger läsarna sina personliga erfarenheter av sitt föräldraskap. Dessa behandlas i analysen separat, eftersom de avviker från textens huvudsakliga rådgivande och informativa hållning. Vad som håller undersökningsmaterialet samman är alltså att det inte enbart har ett primärt informativt syfte, utan även bistår föräldrarna med råd, tips och uppmaningar inför stundande föräldraskap. Min undersökning av ovan presenterade material ansluter sig till en forskningsgren som just fokuserar konstruktioner av kön utifrån föräldraroller, för vilken i det närmaste redogörs.

1.3 Tidigare forskning I detta avsnitt presenteras forskningshistorik från två fält. I det förstone redogörs för tidigare undersökningar som behandlar diskursiva konstruktioner av kön utifrån föräldraroller, alltså forskning vars resultat och slutsatser är relevanta för min undersökning. Därefter presenteras svensk forskning som arbetat med appraisal, den modell som föreliggande analysarbete utgår från och som för uppsatsen är högrelevant. Själva modellen presenteras nedan, se avsnitt 1.4.3 Appraisal och 1.5 Analysmodell. Vad som fokuseras i presentationen av svensk appraisalforskning är på vilket sätt modellen tillämpats, och vad tillämpningarna frambringat för resultat.

6

1.3.1 Forskning om föräldraroller och kön Undersökningar som fokuserar diskursiva konstruktioner av kön i just myndighetstexter är inte särskilt vanligt förekommande, desto vanligare är studier som fokuserar föräldramagasin och vägledningsböcker. Min intention är inte att redogöra för allt som skrivits om ämnet, istället fokuserar jag studier med särskilt relevans för min undersökning Ellen Andenæs är verskam vid Trondheims universitet i Norge och har i ett antal artiklar uppehållit sig vid konstruktionen av manlighet i vägledande föräldralitteratur. I artikeln Svimlende betydningsful – hvis du bare tör (Andenæs 1998) undersöks hur den nya synen på försörjnings- och omsorgsansvar ger konsekvenser för utformning av manlighet och kvinnlighet, vilket i empirin innebär att män skall praktisera sysslor som traditionellt uppfattas som kvinnliga. Vad Andenæs gör är att undersöka mäns subjektspositioner såsom de skapas i Anna Wahlgrens Barnaboken, genom att analysera de relationer som etableras mellan textens du, jag och ting. Den manlighet som i Barnaboken skapas består av egenskaper och relationella positioner; de egenskaper som betonas är mannens oavhängighet och den manliga (icke-kvinnliga) kroppen. Mannen är äventyrslysten och vill beskydda värnlösa. Den relation texten etablerar mellan man och kvinna är tvetydig, på så sätt att vissa delar av samlivet är jämställt, samtidigt som mannen delvis innehar en överordnad position. Att bli pappa formuleras som en positiv erfarenhet, och innebär inte att mannen förlorar sitt oberoende, sin maskulinitet eller kontroll över parförhållandet. Andenæs konstaterar att mannen lockas in i faderskapet, antingen med moroten att han är särskilt betydelsefull, eller som att han själv har något att vinna på att engagera sig. I föräldralitteratur generellt, och i Barnaboken specifikt, pågår vad Andenæs väljer att kalla för ett diskursivt projekt som innebär att få hem fadern. Frågan är bara hur och varför han ska engagera sig i omsorgsarbetet. I Barnabokens konstruktion av manlighet är det primärt relationen mellan far och barn som betonas, medan rutinmässiga hushållssysslor ej erkänns som manliga, och Andenæs avslutar sin artikel med att fråga sig om det är orsaken till att den ’nya fadern’ ej blir en ’husfader’. I en senare artikel, En virkelig far fra første stund – diskursive (re)konstruksjoner av mannlighet och faderskap (Andenæs 2005), bygger Andenæs vidare på sin undersökning av diskursiva konstruktioner av män som fäder i föräldravägledningslitteratur. Häri analyserar hon 4 vägledningsböcker och ställer frågor om hur fäderna framställs, vad de är, gör och hur de blir betydelsefulla. Vidare uppehåller sig Andenæs vid hur detta blir gjort, och redogör för vilka slags språkliga och meningsmässiga resurser som tas i bruk och hur de blir sammanförda. Den fråga om diskursivt projekt som Andenæs väckte i föregående artikel utvecklas här, och hon konstaterar att alla de böcker hon undersökt är explicita i fråga om att mannen bör vara delaktig i hemmet och omsorgsarbetet, och hon menar att texterna kan läsas som förhandlingsinlägg för att "installere engasjement og omsorg i en positiv maskulinitet” (Andenæs 2005:36). Gemensamt för hennes undersökningsmaterial är att samtliga texter försäkrar att denna typ av engagemang inte hotar mannens maskulinitet. Viss diakron diskrepans råder dock, då de äldre texterna fokuserar den känslomässiga relationen mellan far och barn snarare än det konkreta arbetet. Andenæs har kartlagt att det i böckerna presenteras såväl en positiv som en negativ manlighet, och att den positiva manligheten i de senare böckerna förknippas med manligt övning och vilja att omorganisera sitt liv utefter relationen med barnet, medan de tidigare böckerna inte problematiserar att män behöver omformulera sin manlighet utefter sin relation till barnet. Männen motiveras alltså till delaktighet i omsorgsarbetet genom möjlighet att identifiera sig med den positiva maskulinitet texten konstruerar, men Andenæs menar att texterna i stort inte bidrar till att uppvärdera hushållsarbetet, varför männens delaktighet i omsorgsarbetet inte nödvändigtvis innebär en destabilisering av könshierarkin. Med könshierarkin menas den sociala relation som råder mellan kvinnor och män, och som upprätthåller manlig överordning och kvinnlig underordning. (För utförligare teoretiskt resonemang beträffande synen på kön som socialt betingat, se avsnitt 1.4.1 Teori om kön).

7

Lisbeth Bekkengen angriper i artikeln Män som ’pappor’ och kvinnor som ’föräldrar’ (Bekkengen 1999) frågan varför män inte tar ut större del av sin föräldraledighet, och härleder orsaken till maktförhållanden inom familjen. Bekkengen angriper frågan inte från ett språkvetenskapligt perspektiv utan från ett sociologiskt, vilket innebär att hon inte undersöker på vilket sätt sociala relationer mellan könen etableras på språklig nivå, utan resonerar i termer kring hur könen, i relation till varandra, förhåller sig till olika sociala fenomen. Trots att hon ej fokuserar språket är hennes slutsatser för uppsatsens ämne och syfte relevanta. I artikeln ställer Bekkengen frågan vilka hinder det finns för män att ta ut föräldraledighet, och om mäns föräldraledighet per automatik leder till jämställdhet. För att kartlägga skälet till varför män utnyttjar föräldraledigheten i så liten omfattning undersöks om orsaken vilar i strukturer som rör någon av följande tre sociala relationer: relationen mellan reproduktion och produktion, könens relation till reproduktion och produktion och slutligen den sociala könsrelationen. Hennes slutsats är att orsaken till den könsfördelade föräldraledigheten vilar i den sociala könsrelationen, och hon menar att skillnaden mellan mäns och kvinnors föräldraledighet har sin förklaring i den ”avgörande skillnaden mellan moderskap och faderskap, vilket kan uttryckas som att kvinnor är ’föräldrar’ medan män är ’pappor’” (Bekkengen 1999:43). Konkret innebär detta att syftet med en ’förälders’ roll är att vårda barnet och ta hand föräldraskapets kringsysslor, medan en ’pappa’ kan ta föräldraledigt när det är lämpligt för honom själv; ”[s]yftet kan vara att utveckla nya sidor hos sig själv – som för vissa kategorier även kan vara till nytta i förvärvslivet – att utveckla relationen till barnet och/eller att få extra ledighet från förvärvsarbetet” (Bekkengen 1999:43.). Denna uppdelning mellan ’föräldrar’ och ’pappor’ härleds alltså till den sociala könsrelationen, och positionerna (re)produceras av att män har valfrihet i sin överordnade position, medan kvinnor i sin underordnade position tvingas till anpassning. Män har alltså rättigheter att vara delaktiga medan kvinnor har skyldigheter att ta huvudansvaret, vilket belyses av att då män inte kan, vill eller vågar vara lediga förutsätter det att kvinnor är lediga. Så länge kvinnor och män är lediga på olika villkor innebär det faktum att män i högre grad tar ut föräldraledighet inte ökad grad av jämställdhet, och Bekkengen menar att det är nödvändigt att se de pågående förändringarna mot bakgrund av att män bibehåller sina strukturella maktpositioner. För att det skall råda jämställda förhållanden i omsorgsarbetet måste alltså bägge könen ta ledigt i egenskap av ’föräldrar’. Jane Sunderland fokuserar i artikeln ’Parenting’ or ’mothering’ (Sunderland 2006) konstruktion av manlighet i populärpress som riktar sig till föräldrar, genom att undersöka hur de olika föräldrarna adresseras i texterna. Primärt fokus i undersökningen vilar vid hur fadern konstrueras som diskursiv produkt, och hon utgår från vad hon kallar en naiv föreställning om att tidningar med könsneutrala titlar förväntas ha ett könsneutralt innehåll. För att fastställa i vilken grad och på vilket sätt respektive förälder adresseras undersöker Sunderland bl.a. verbhandlingar, pronomen, visuella aspekter samt textens olika röster. Den huvudsakliga slutsats undersökningen utmynnar i är att samtliga texter konstruerar en pappa som deltidsförälder, och därmed mamman som huvudansvarig för omsorgsarbetet. Således kan Sunderlands undersökning betecknas som en konkretiserande studie av hur den process och maktordning Bekkengen redogör för (re)produceras. Den positiva pappabilden som tecknas är alltså närvarande, men närvaron uppmuntrar endast till deltidsnärvaro och inbegriper inte hushållets faktiska sysslor. Istället blir pappan den som avlöser kvinnan en stund på morgonen och kvällen, så att hon kan göra mer normala saker, exempelvis ”like making the dinner” som föreslås i hennes undersökningsmaterial (Sunderland 2006:506). Fadern adresseras alltså endast som ett undantag till normsituationen, vilket i sammanhanget sammanfaller med mammans vårdnad över barnen. Var och en av de analyserade tidskrifterna förmedlas av en rad olika berättarröster, vilket hon menar skulle kunna underbygga förmedling av ett heterogent diskursspektra av könskonstruktioner. Istället bildar de multipla rösterna en unison diskurs som svarar för en ”female- and consumeroriented picture of parenthood” (Sunderland 2005:519). Sunderlands slutsats är att denna typ av föräldratidningar, som via sin titel utger sig för

8

att fokusera bägge könen som föräldrar, innehåller många spår från den konservativa diskursen om särhållandet mellan manligt och kvinnligt. I sitt utförande ligger ingen av de redovisade undersökningarna särdeles nära min, på så vis att de inte fokuserar texternas förmedlade attityder. Ej heller fokuseras myndighetsformulerade föräldradiskurser, utan en mer populärlitterär diskurs. De redovisade undersökningarnas resultat är i sammanhanget relevanta eftersom de är möjliga att relatera till min studie. Att Bekkengens sociologiska studie inte är språkligt inriktad avskriver som sagt ingalunda dess relevans, eftersom hon framtagit en modell som förklarar varför omsorgsarbetet kring barn delvis är könsbundet. På svenskt område är språkvetenskapliga undersökningar som fokuserar diskursiva konstruktioner av kön utifrån föräldraroller sällsynta, dock finns studier som fokuserar sociala konstruktioner av kön inom andra områden. Dessa studier berör inte på ett lika direkt plan syftet i föreliggande undersökning, varför jag väljer att inte redogöra för dem lika utförligt. I artikeln Hur man än vänder sig har man rumpan bak (Lind Palicki 2005) studeras konstruktion av kön i en progressiv lärobok, och i ett pågående avhandlingsarbete fokuserar Lind Palicki normalföreställningar om manlighet och kvinnlighet i Försäkringskassans broschyrer från mitten av 1970-talet till idag. I Försiktighetsmått (Byrman 2002) undersöks diakrona förändringar i preventivmedelsbroschyrer ur bl.a. ett genusperspektiv. Kvinnor och män i möte (Milles 2003) företräder ett exempel på samtalsanalytisk forskning som undersöker hur män och kvinnor i interaktion konstruerar sig själva som könsvarelser. Björkvall (2003) undersöker i Svensk reklam och dess modelläsare hur den sociala ordningen mellan män och kvinnor kan realiseras i reklamtexter.

1.3.2 Svensk appraisalforskning Inom svensk språkforskning är appraisalmodellen relativt oetablerad, men det är en modell på framväxt. Sedan ett par år tillbaka har alltfler textinriktade forskare intresserat sig för modellen och tillämpat den i skiftande utsträckning och med olika syften. Låt mig i det närmaste redogöra för dessa. Holmberg var först att introducera appraisal på svenska, och i hans avhandling Emotiv betydelse och evaluering i text (2002) jämförs olika semantiskt orienterade undersökningsmetoder som fokuserar evaluativt språkbruk. En av dessa är appraisal, och presentationen av modellen baseras på Martin 2000. Appraisal behandlas i en jämförande teoretisk diskussion, och Holmberg kommer till slutsatsen att modellen är väl lämpad för studium av evaluativt språkbruk eftersom den har sitt teoretiska ursprung i den systemisk-funktionella grammatiken. Holmberg menar att ”[m]öjligheten att utnyttja SFL [=systemisk-funktionell lingvistik/grammatik] för att beskriva evaluering ligger /…/ i att teorin inte är en teori för just detta ändamål utan istället utgör en teori om språket som resurs för alla dimensioner av betydelseskapande i text” (Holmberg 2002:187). I sin avhandling Svensk reklam och dess modelläsare utgår Björkvall från Martin 2000 och använder attitydanalys som en del i sitt analysarbete (Björkvall 2003). Avhandlingen uppehåller sig vid hur den sociala ordningen mellan kvinnor och män realiseras i reklamtexter, och tillämpningen är att klassa som kritiskt diskursanalytisk. Den version av appraisal som Björkvall operationaliserar och som Holmberg diskuterar har idag genomgått förändringar och utvecklingar, och standardverket inom appraisalforskning, The Language of Evaluation (Martin & White 2005), var ej publicerat vid tiden för deras undersökningar. Det mest utförliga bidraget inom svensk appraisalforskning har Wiksten Folkeryd givit i och med sin avhandling Writing an Attitude (Wiksten Folkeryd 2006), som i sin tillämpning utgår från Martin & White 2005. Medan Björkvalls tillämpning av modellen är att klassa som kritiskt diskursanalytisk är Wiksten Folkeryds didaktiskt deskriptiv. Hon undersöker elevtexter och hur värderingar i dessa uttrycks, och lyckas på så vis explicitgöra implicita språkligt krav (hur

9

värderingar och känslor uttrycks i texter). Wiksten Folkeryds undersökning fokuserar det svenska språket, men hon skriver på engelska. Liksom i Björkvall 2003 fokuseras primärt delsystemet attityd, men Wiksten Folkeryd för även in gradering i sin undersökning. I artikeln Att ändra åsikt och ge plats för andra röster (Chrystal 2006) tillämpar även Chrystal modellen didaktiskt. Hon undersöker skillnader i elevtexters interpersonella struktur före och efter responssamtal och omarbetningar genom att analysera evaluerande yttringar. Chrystal menar att det vore didaktiskt fruktbart för lärare att tillsammans med elever tillämpa appraisal, eftersom de då skulle ”kunna iaktta hur skribenter positionerar sig i förhållande till sina läsare och hur evaluering utvecklas i olika typer av texter” (Chrystal 2006:95). Som en del i sitt pågående avhandlingsarbete använder Nord (2008, under arbete) appraisal för att kartlägga diakrona genreförändringar beträffande hur relationen mellan läsare och författare konstrueras i trädgårdshandböcker. Nord är den förste att både presentera och operationalisera modellen i sin helhet på svenska, och han tar i sin analys hänsyn till modellens samtliga delsystem. Vad Nord undersöker är hur bl.a. läsarter och förhållningssätt förändras över tid i samhällskontexten. I grunden är modellens terminologi utformad för att beskriva det engelska språket, och för svenska språkforskare innebär detta i praktiken viss problematik, eftersom modellen inte är anpassad till att beskriva det svenska språkets utformning. Detta ogiltigförklarar på intet vis svensk användning av modellen, eftersom den har potential att belysa relevanta aspekter av det svenska språkets semantiska strukturering. Vidare bör det faktum påpekas att modellen är under utveckling, och att den genom vidare praktisering inom svensk språkforskning troligtvis kommer förfinas och att den svenska terminologin kommer förändras och utvecklas. Låt mig i det närmaste övergå till att redogöra för uppsatsens teoretiska förankring, gällande både texter och kön som social konstruktion.

1.4 Teoretiska utgångspunkter I detta avsnitt presenteras uppsatsens teoretiska ståndpunkter vad gäller teori om kön, textteori samt appraisals teoretiska principer. Vad jag vill påvisa är att mina teoretiska utgångspunkter är inkorporerade i varandra; kön skapas socialt, exempelvis genom sociala texter. Texter skapas i sin tur utifrån ett socialt konstruerat tänkesätt, vilket de även har potential att omdana. Texter och sociala produkter/diskurser (läs: kön) lever i ett dialektiskt kretslopp, och detta kretslopp är möjligt att demaskera genom att använda appraisal som analysmodell.

1.4.1 Teori om kön Att angripa text och språk utifrån ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt ter sig i ljuset av uppsatsens syfte – att undersöka den sociala process som kan kallas att göra kön – som rimligt. Undersökningen vilar på antagandet om kön som social konstruktion. Dock krävs här viss nyansering av min tillämpning och mitt val av begreppet kön. Att bedriva forskning med ett kön/genusperspektiv menar jag kräver ett ställningstagande kring vad det är i våra kön som är biologiskt och socialt betingat, vilket oundvikligen medför en begreppsdiskussion. I regel används begreppet kön för biologiska egenskaper som skiljer män och kvinnor åt, medan begreppet genus betecknar socialt konstruerat kön. Det är dock inte okomplicerat att fastställa var gränserna mellan ett biologiskt och socialt kön går. Historikern Laqueur (1994) ifrågasätter, med historisk vittnesbörd som argument, att det skulle gå att prata om kön som något endast biologiskt. Laqueur menar att nästan allt man kan säga om kön innehåller en utsaga om genus, och att könet är situationsbundet varför det endast går att förklara ”i samband med strider

10

om makt och genus” (Laqueur 1994:25). Att prata om diskursivt skapat kön medför en tendens att se det diskursiva könet i motsatsförhållande till det biologiska, en dikotomisk infallsvinkel som bör undvikas. (Hirdman 2001:14). Enligt Hirdman ska genus uppfattas som ”tankar/praktiker/vanor/föreställningar om människor som kön – som en mänsklig uppfinning”, och insikter av denna typ är av betydande vikt för det feministiska motståndet mot den biologiska determinismen. Hirdman förespråkar således termen genus framför kön, dock med ett varnade finger om att det ej får leda till dikotomisering mellan socialt genus å ena sidan och biologiskt kön å andra. Milles skriver rörande termerna genus och kön att termen genus av generaliserade uppfattningar hotas ”att bli lika förtryckande som någonsin generaliseringar om kön” (Milles 2003:11) och förespråkar termen kön istället för genus. Milles motiverar sitt begreppsbruk med att distinktionen kön/genus baseras på engelskans distinktion sex/gender, och att begreppet kön har en vidare innebörd än engelskans sex. Svenskans kön behöver ej förstås essentialistiskt, utan som ”en socialt förmedlad och historiskt föränderlig kategori” (Milles 2003:11.), varför även jag hädanefter väljer att nyttja mig av termen kön, men väljer att liksom Lind Palicki 2005 använda mig av begreppet genus när jag hänvisar till författare som själva gör det. Det betraktelsesätt av kön som uppsatsen tar avstamp i utgår således från övertygelsen om att kön görs ”i en föränderlig och meningsskapande process /…/ i alla de praktikgemenskaper en person ingår i” (Edlund, Erson, Milles 2007:38). Detta betraktelsesätt appellerar till West & Zimmermans begrepp doing gender (West & Zimmerman 1987) som innebär att kön skall förstås som en rutinmässig åstadkommelse, och kön blir därmed en egenskap som individer tillägnar sig genom att göra kön. Hirdmans begrepp genussystem (alt. könsordning) är relevant för uppsatsen, då det vägleder oss i förståelsen av den diskursiva verklighet som råder i relationen mellan kvinnor och män. Genussystem bör förstås som ”en beteckning på ett ’nätverk’ av processer, fenomen, föreställningar och förväntningar, vilka genom sin interrelation ger upphov till ett slags mönstereffekter och regelbundenheter” (Hirdman 1988:51). Könsordningen beror på två gällande logiker. Den ena är dikotomin, som innebär att manligt och kvinnligt ej bör blandas, den andra är hierarkin, som innebär att mannen och det manliga är norm. Ytterliggare en term hämtad från Hirdman är genuskontrakt, som kan sägas vara de överenskommelser mellan könen, som finns ”mellan den enskilda mannen och kvinnan, mellan män och kvinnor på det sociala planet och mellan »mannen» och »kvinnan»” (Hirdman 1988:54). Hirdman menar att dessa kontrakt är konkreta föreställningar om hur könen ska vara mot varandra i olika kontexter, och att kontrakten ärvs mellan generationer. Dessa tysta överenskommelser operationaliserar genussystemet, vilket innebär att systemen är den process som via kontrakten skapar ny segregering och hierarkisering. Vad uppsatsen i teoretiska termen således ämnar undersöka är hur dessa genuskontrakt etableras utifrån de attityder som knyts till föräldraroller i texterna. Ett teoretiskt aber uppsatsens infallsvinkel väcker är det om feministisk forskning. Ur ett vetenskapligt perspektiv kan feminismen sägas ha två sidor, en teoretisk sida som syftar till att identifiera förtryck, och en politisk som syftar till att motarbeta förtrycket. I denna uppsats bör det feministiska perspektivet förstås som ett kritiskt förhållningssätt och perspektiv, som strävar efter att motverka könsbundet förtryck genom att beskriva förtryckets struktur. Författarna till boken Språk och kön skriver att denna typ av ”verklighetsbeskrivningar, tolkningar och förklarande teorier” har potential att stimulera ”privata motstrategier men också till mer övergripande politiska åtgärder” (Edlund m.fl. 2007:48). Uppsatsens infallsvinkel motiverar frågan huruvida det är rimligt att bedriva vetenskaplig forskning som är tydligt förenad med ett politiskt ställningstagande. Man kan tycka att feministisk forskning torde diskvalificeras per automatik, då all vetenskap skall eftersträva objektivitet. Som svar därpå på går det att åberopa ett postmodernistiskt förhållningssätt, vilket innebär ett ifrågasättande av huruvida vetenskap någonsin kan vara objektiv och ofärgad av den enskilde forskarens värderingar, eftersom ”all forskning [innebär] teoretiska ställningstaganden, och den teoretiska utgångspunkt som väljs påverkar vilket material som undersöks, hur det beskrivs och

11

analyseras” (Milles 2003:17). Således är inte den feministiska forskningens explicita subjektivitet en last, utan snarare en resurs med potential att punktera och ifrågasätta andra subjektiva uppfattningar och tänkesätt som kommit att uppfattas som objektiva. Vidare motiveras denna typ av forskning av att vi är i behov av analys av de strukturer och processer som reproducerar könsordningen, och den politiska kampen skulle bli ”ineffektiv och i värsta fall kontraproduktiv” förutan dessa analyser (Milles 2003:17). Slutligen vill jag poängtera att textanalys medför risken att analytikerns förväntningar och subjektiva uppfattningar kan påverka resultatet. Jag vill härmed lyfta och medvetandegöra min egen roll som analytiker, och understryka att analys alltid innebär personliga tolkningar.

1.4.2 Textteori Den textteoretiska utgångspunkt föreliggande uppsats utgår från är att texter är sociala, och att texter som sociala fenomen är medskapande av en social verklighet. En diskurs kan beskrivas som en socialt skapad verklighet, eller som ”socialt konstruerade sätt att se på eller tänka om verkligheten eller på vissa aspekter av verkligheten” (Björkvall 2003:19). Fairclough (2003:2) menar att språket är en oreducerbar del av det sociala livet, eftersom det är dialektiskt sammanlänkat med andra element från det sociala livet, och min undersökning utgår från en konstruktivistisk språksyn som förutsätter just en dialektisk relation mellan språk och social struktur. Texter betraktas alltså ur ett sociosemiotiskt perspektiv, med vilket menas att texternas funktion är social och att de skapas av människor i sociala sammanhang. Föregående resonemang underbygger ett antagande om texter som diskursivt verksamma sociala fenomen. Vidare betraktas texter som delar av ett semiotiskt system från vilket de emanerar, samtidigt som de har potential att återskapa och/eller förändra det. Det textteoretiska fundament uppsatsen vilar på är framtaget av Halliday (Halliday & Matthiessen 2004) som menar att semiotiska system skall uppfattas som betydelsepotential, vilka texter har möjlighet att realisera. Hallidays teoretiska modell kallas för systemisk-funktionell och en systemisk-funktionell språksyn utgör ”en teori om språket som resurs för alla dimensioner av betydelseskapande i text” (Holmberg 2002:187). Grundläggande i Hallidays teori är att allt språkbruk måste förstås utifrån den kontext det verkar inom, och den systemisk-funktionella grammatiken beskriver språket utefter dess funktion. Språkets funktionalitet kan realiseras via tre metafunktioner: den ideationella, interpersonella och slutligen den textuella. Den ideationella metafunktionen berör språkets förmåga att representera mänskliga erfarenheter, eller som Halliday uttrycker det, ”language provides a theory of human experience” (Halliday 2004:29), och vi kan genom språket skapa mentala bilder av verkligheten. Den interpersonella metafunktionen syftar på språket som handling och människans behov av språket för att kunna engagera sig i olika typer av sociala processer. Interpersonell struktur rör det mönster en text ritar upp i sitt samspel med läsaren, och ”[i]nterpersonal recourses are concerned with negotiating social relations: how people are interacting, including the emotions they try to share” (Martin & White 2005:7). Via interpersonell analys kan vi således komma åt sociala relationer i specifika kontexter. Ovanstående två metafunktioner kan sägas beröra vad ett yttrande handlar om och till vem det riktar sig, medan den textuella metafunktionen handlar om själva textens konstruktion, om hur informationen i ett yttrande organiseras så att de som helhet ”fungerar i ett diskursivt sammanhang” (Björkvall 2003:20). Den textuella metafunktionen berör alltså själva konstruktionen av text och kan betraktas som ”an enabling or facilitating function, since both the others /…/ depend on being able to build up sequences of discourse, organizing the discursive flow and creating cohesion and continuity as it moves along” (Halliday & Matthiessen 2004:30). Inom den kritiska diskursanalysen är en konstruktivistisk språksyn vägledande (Björkvall 2003:19), och enligt Fairclough (1992) är kritisk diskursanalys den bäst lämpade metoden för att

12

kartlägga sociala förhållanden och förändringar. Faircloughs diskursanalys utgår från en systemisk-funktionell språksyn och betraktar texter som multifunktionella, men han talar hellre i termer om ”three major types of meaning, rather than functions:/…/Action, Representation, Identification.” (Fairclough 2003:27). Representation korresponderar med den ideationella metafunktionen, Action och Identification ligger närmast den interpersonella funktionen, och Hallidays textuella metafunktion betraktar Fairclough som inkorporerad i Action. Fairclough har ett uttalat politiskt syfte med sin diskursanalys, nämligen att blottlägga samhälleliga maktrelationer, men för Fairclough är det inte språket i sig som är relevant att analysera utan den språkliga analysen är snarast att betrakta som ett medel. Med andra ord är det sociosemiotiska synsättet på språk grundläggande för Faircloughs syn på diskursanalys, och han menar att ”semantic analysis /…/ [can] be very productive in social research” (Fairclough 2003:6), och denna undersökning fokuserar just språkets semantik. De tre metafunktionerna (alt. types of meaning) kan förstås som olika semantiska funktioner (Holmberg 2002:171), och i denna uppsats fokuseras texternas interpersonalitet. Att fokus inte riktas mot texternas ideationella och textuella egenheter innebär ej att dessa aspekter är ovidkommande i analysen av hur kön kan konstrueras i text. Min hypotes är dock att det, i analogi med ovan presenterade syn på kön och språk, torde vara mest fruktbart att studera hur kön konstrueras när texten engagerar läsaren socialt, eftersom kön är socialt betingat. Låt mig i det nästföljande redogöra för appraisal, det teoretiska system uppsatsens analys är byggt på, varefter appraisal som analysmodell presenteras.

1.4.3 Appraisal Som metod är appraisal en utveckling och vidgning av den systemisk-funktionella grammatikens studium av interpersonella aspekter. Appraisal är en interpersonell modell som syftar till att kartlägga relationen mellan författare och läsare, och som i sin senaste och mest heltäckande form presenterats av Martin & White (Martin & White 2005)1. Vad som utmärker modellen är att den vuxit fram som ett komplement till ’klassisk’ interpersonell analys som främst fokuserar lexikogrammatiska iakttagelser och ”interpersonal systems such as MOOD and MODALITY ” (Martin 2000:143, jfr Wiksten Folkeryd 2006:45). Istället fokuserar appraisal evaluerande språkbruk, alltså de attityder en text företräder och på vilket sätt dessa presenteras för läsaren och hur författaren förhåller sig till det yttrade i relation till läsaren. Modellen består av de tre semantiska delsystemen attityd (’attitude’), dialogicitet (’engagement’), och gradering (’graduation’). 2Attitydyttringar rör känslor och emotionella reaktioner, bedömning av mänskligt beteende och värdering av saker och processer. Dialogicitet har att göra med hur yttranden, ståndpunkter och attityder ges en källa och hur författarröster positionerar sig och läsaren i förhållande till dem. Gradering omfattar resurser att gradera styrkan eller fokus på en värdering eller ett ställningstagande (Martin & White 2005:35). Nedan presenteras en översiktlig figur av appraisal med dess undersystem.3 1 Författarna påpekar att den version de presenterar ej är att betrakta som slutgiltig och färdig, varför vi får anta att modellen kommer justeras och förbättras. Detta innebär att den version som presenteras och modelleras i denna uppsats inte heller är att betrakta som helt slutgiltig och färdig. 2 I försvenskningen av den engelska terminologin kommer jag här att följa förslag som presenterats vid ett nordiskt SFL-möte (se http://humaniora.sdu.dk/sfl/NordiskSFL-terminologi.pdf) samt Björkvalls (2003) svenska tillämpning av attitydterminologin,. Som svensk motsvarighet till engagement kommer jag ej tillämpa ’källa’ som föreslogs vid SFL-mötet, istället väljer jag Nords (2008) ännu ej offentligt publicerade lansering av termen ’dialogicitet’. 3 Martin & White presenterar ett djupare system med större uppsättning specificerande underkategorier inom vart och ett av de tre delsystemen.

13

Figur 1. Översikt av appraisal Attityd vittnar om en texts normativa uppfattningar kring estetiska och moraliska ideal. Som undersökningskategori är attityd indelat i tre underkategorier, vilka utgår från de ovan nämnda områden en attitydyttring kan beröra. Affekt (’affect’) rör källor som föranleder emotionella reaktioner, bedömning (’judgement’) innebär att människors beteende eller handlande beröms eller kritiseras, medan uppskattning (’appreciation’) rör evaluering av föremål och processer. Martin & White menar att bedömning och uppskattning bör förstås som institutionaliserade känslor: ”judgement reworks feeling in the realm of proposals about behaviour – how we should behave or not”, medan uppskattning ”reworks feelings as propositions about the value of things – what they are worth or not” (Martin & White 2005:45). Att studera dialogicitet innebär att kartlägga en texts olika röster och att fastställa källan för yttranden, attityder och ståndpunkter och i vilken position författarrösten ställer sig och läsaren inför det yttrade. Vid studium av dialogicitet fastställs således hur relationen mellan läsare och författarröst konstrueras (Martin & White 2005:92f), och med författarnas egna ord handlar dialogicitet om ”those meanings which in various ways construe for the text a heteroglossic backdrop of prior utterances, alternative viewpoints and anticipated responses” (Martin & White 2005:97). Utifrån detta antagande gör de med avstamp i Bakhtins/Voloshinovs terminologi och tankegångar en tudelning mellan monoglossa (’monoglossic’) och heteroglossa (’heteroglossic’) yttranden. Monoglossa yttranden kan beskrivas som ej godkännande av andras åsikter och röster, medan heteroglossa kan beskrivas som öppnandes för dialogiska alternativ (Martin & White 2005:99). I regel yttras monoglossa yttranden om saker som framställs som oproblematiska och självklara, medan heteroglossa yttranden på ett eller annat sätt öppnar för dialog och diskussion. Att studera gradering i text förutsätter ett antagande om att alla attitydyttranden är graderbara: ”[i]t is a general property of values of affect, judgement and appreciation that they construe greater or lesser degrees of positivity or negativity” (Martin & White 2005:135). Gradering fungerar längs två graderingsaxlar: styrkegradering (‘force’) refererar till gradering som rör intensitet och/eller mängd; fokusgradering (‘ focus’) berör prototypiskhet och förstorar eller skärper ett yttrandes specificering så att prototypiskhet kan understrykas (ex. en riktig pappa). Låt mig härnäst presentera min analysmodell, alltså det sätt på vilket jag valt att operationalisera appraisal, för att sedan presentera analysens resultat.

A P P R A I S A L

Affekt Bedömning Uppskattning

Monogloss Heterogloss

Styrkegradering Fokusgradering

GRADERING

DIALOGICITET

ATTITYD

14

1.5 Analysmodell Undersökningen är huvudsakligen kvalitativ och textnära, och i min analys väljer jag att endast fokusera modellens delsystem attityd, som med sitt kartläggande av vilka värderingar en text förmedlar torde äga störst potential att demaskera texternas föreställningar kring kön- och föräldraroller. Genom att ringa in texternas attityder är min förhoppning att kunna synliggöra de genuskontrakt texterna etablerar, och min interpersonella analys är således primärt sändarorienterad, och inte läsar-/mottagarorienterad. Med detta menas att jag i första hand är intresserad av den sociala värld texten förmedlar. Att analysen är kvalitativ innebär att huvudsakligt fokus ej ligger vid fördelning och spridning av texternas samtliga attitydyttringar, istället fokuserar jag de attitydyttringar jag bedömer som relevanta i relation till uppsatsens syfte. Fokus ligger således vid vad det är i föräldrarnas engagemang som evalueras, och hur det evalueras. Låt mig i det närmaste redogöra för Martin & Whites strukturering av attitydanalys, samt det sätt på vilket jag väljer att tillämpa metoden. Vid presentationen kommer operationalisering av modellen åskådliggöras via exemplifieringar som konkret belyser på vilket sätt evaluerande språkbruk kan yttra sig.4 Martin & White presenterar en uppsättning aspekter att fokusera vid när man skall undersöka attityd i form av affekt (se Martin & White 2005:46ff). Av dessa kommer jag att uppmärksamma två, nämligen huruvida den yttrade affekten är att klassa som positiv eller negativ, samt vad det är för slags känsla som uttrycks. Författarna menar att den fråga man som analytiker skall ställa sig är: ”[a]re the feelings popularly construed by the culture as positive /…/ or negative ones?”. Låt mig illustrera besvarandet av denna fråga genom att anföra ett exempel från Wiksten Folkeryd 20065, i vilket två positiva affekter återfinns.

Det var en gång en pojke som hette Jimmy. Han tyckte om att fiska. En gång när Jimmy gick ner till sjön för att fiska fick han två gäddor och tre abborrar. Jimmys mamma blev väldigt glad när hon fick fiskarna. (Wiksten Folkeryd 2006:61, se bilaga B3 för svensk version, s.174.)

I citatet möter vi alltså positiv affekt, och både Jimmys och Jimmys mammas positiva affekt kan beskrivas som lyckokänslor. Kategorisering av affekt sker genom att bestämma affekten som tillhörande någon av följande specificerande undergrupper: lycka/olycka, säkerhet/osäkerhet eller tillfredställelse/otillfredsställelse. Således ser vi att Jimmys och Jimmys mammas känslor är att kategorisera som tillhörande gruppen lycka. Enligt Martin & White täcker variabeln o/lycka känslor som rör ”affairs of the heart”, såsom sorg, hat, lycka och kärlek; variabeln o/säkerhet täcker känslor rörande eko-socialt välbefinnande, såsom ångest/oro, rädsla, förtroende och tillit; variabeln o/tillfredställelse täcker känslor rörande ”the pursuit of goals”, såsom leda, missnöje, nyfikenhet och respekt (Martin & White 2005:49). Martin & White anför följande konkreta exempel på hur de tre typerna av affekt kan gestaltas språkligt: Affekttyp: Språklig realisering:

un/happiness the captain felt sad/happy in/security the captain felt anxious/confident dis/satisfaction the captain felt fed up/absorbed

(Martin & White 2005:49) 4 Vid metodpresentationen kommer ej exempel ur mitt eget analysmaterial användas, ty jag har för avsikt att presentera metoden utan färgning av mig i egenskap av analytiker, varför exempel från andra undersökningar och studier anförs. 5 Wiksten Folkeryds undersöker användning av värderande uttryck i elevtexter författade i skolämnet svenska, och hennes tillämpning av appraisal är primärt deskriptiv och didaktisk, varför den skiljer sig från mitt kritiskt diskursanalytiska perspektiv. Detta medför att vi hanterar våra resultat och iakttagelser olika, men den språkliga attitydmanifestationen är dock kompatibel.

15

Låt oss övergå till attitydkategorin bedömning (se Martin White 2005:52ff) som rör attityd beträffande människor och deras handlande. Bedömning går att dela in i två undergrupper baserat på vad det är som bedöms, nämligen social status och social sanktion. Bedömning av status har att göra med normalitet (hur särpräglad speciell?), förmåga (hur förmögen/kunnig?) samt pålitlighet (hur pålitlig?); bedömning av sanktion har att göra med sanningsenlighet (hur ärlig?) och rättfärdighet (hur långt bortom klander?). Att som social varelse dela värderingar inom social status menar Martin & White är avgörande för formandet av sociala närverk. Att dela värderingar beträffande social sanktion underbygger samhällelig struktur, och kan gestaltas i form av påbud, bestämmelser, regler, regelverk och lagar. Liksom vid analys av affekt är bedömningsyttranden att klassificera som antingen positiva eller negativa – egenskaper vi håller av och sådana vi kritiserar. Martin & White anför en omfattande mängd exempel på olika typer av yttranden som är att klassa som bedömning, men påpekar samtidigt själva att det är problematisk att ställa på förhand givna språkliga kategoriseringar, eftersom ”a given lexical item will vary its attitudinal meaning according to /…/ [the] context” (Martin & White 2005:52). Trots att vad som uppfattas som föredömligt kan variera i olika kontexter, går det via lexikala prototypiska exempel att illustrera hur bedömning kan gestaltas.

Bedömning av: Språklig gestaltning: normalitet (hur särpräglad/speciell?) vanligt, normalt, genomsnittligt, modernt,

egendomligt, underligt, etc. förmåga (hur förmögen/kunnig?) kan, duktig, kapabel, skicklig, stark, smart nog,

mogen, etc. pålitlighet ( hur pålitlig?) beslutsam, bestämd, envis, ståndaktig, etc. sanningsenlighet (hur ärlig?) sant, ärligt, trovärdigt, autentiskt, fingerat, etc. rättfärdighet (hur långt bortom klander?) korrupt, okänslig, arrogant, självisk, oförskämd, etc. (Efter Martin & White 2005:53)

Låt mig anföra ytterliggare ett exempel från Wiksten Folkeryds avhandling i syfte att illustrera hur attityd i form av bedömning kan gestalta sig i faktisk text:

Ju mer vi pratade ju mer insåg jag att du inte alls var den jag trodde, och det fick mig att tänka. ”Hur kan det gått så snett just för dig?, du är ju underbar”. Du var ju den där killen som satt på hem, värstingen som jag tidigare haft förutfattade meningar om och som jag hört så mycket skit om. Det visade sig att du var den mjukaste och finaste killen jag någonsin träffat, du var det bästa man kunde tänka sig. (Wiksten Folkeryd 2006:70, se bilaga G124 för svensk version, s. 185.)

Vi möter i denna korta narrativ flera bedömningar; pojken bedöms (eller bedömdes tidigare) som värstingen, om vem man hört så mycket skit, men han visade sig vara underbar, mjuk, fin och den bästa vilket föranleder författaren att klassa sig själv som fördomsfull. Wiksten Folkeryd härleder dessa bedömningar till kategorin social sanktion, och i analysen kommer jag fokusera vad det är som bedöms hos föräldrarna, och om det bedöms som positivt eller negativt. Låt oss övergå uppskattning, den sista formen av attityd och som evaluerar föremål och processer. Uppskattning berör positiv eller negativ värdering av objekt, artefakter, processer och förhållanden snarare än mänskligt beteende (Wiksten Folkeryd 2006:75). Bedömning delas in i de tre huvudkategorierna reaktion (reaction’), komposition (’composition’) och värdesättning (’valuation’), varav reaktion kan röra dels intryck (’ impact’) och kvalitet (’quality’). I överensstämmelse med de första attitydkategorierna är det inte rimligt att utgå från på förhand

16

givna lexikala former vid klassificering och identifiering av uppskattning. Martin & White tillhandahåller dock en rad illustrerande exempel (varav jag endast återger ett fåtal). Typ av uppskattning: Språklig gestaltning:

reaktion: intryck (”grep det mig?”) fängslande, fascinerande, anmärkningsvärd, trist,

förutsägbar, ointressant, alldaglig, etc. reaktion: kvalitet (”tyckte jag om det?”) dugligt, underbart, bedårande, dålig, enkel,

motbjudande, etc. komposition: balans (”hängde det samman?”) balanserad, symmetrisk, konsekvent, välformad, obalanserad, ojämn, motsägelsefull, formlös, etc. komposition: komplexitet (”var det svårt att följa?”) enkelt, tydlig, invecklad, detaljerad, överdådig,

svårbegriplig, svårgenomtränglig värdesättning (”var det värdefullt?”) innovativ, lämplig, unik, genuin, värdefull, passande,

ytlig, osjälvständig, olämplig, alldaglig, falsk, värdelös, oduglig, etc.

(Efter Martin & White 2005:56) I analysen kommer uppskattning hanteras likt ovanstående attitydkategorier; fokus ligger vid vad det är som uppskattas samt huruvida uppskattningen är positiv eller negativ. Låt mig återigen anföra ett exempel från Wiksten Folkeryd som exemplifierar lexikal gestaltning av uppskattning i faktisk text.

Jag med mitt bruna lockiga hår och mina stora bruna ögon. Olle tänker att han helt enkelt är för ful för en så söt tjej som Nina!!! Men en dag bestämde sig Olle för att gå rakt fram och bara säga hej. När kolockan [sic] blev tio över tio hade alla 7:orna rast. Olle såg Nina långt borta och började gå mot henne. Han såg in i hennes ögon som var mörka som två stora brunnar . Olle sa: ”Hej Nina”. (Wiksten Folkeryd 2006:76, se bilaga G112 för svensk version, s.184.)

Exemplet kretsar kring pojkens känslor för Nina, och skribenten härleder pojkens känslomässiga intryck till såväl Ninas utseende som sitt eget, varför vi har att göra med uppskattning av typen reaktion. De tre attitydkategorierna som ovan presenterats företräder alla explicit manifestation, men attityd kan även förekomma på implicit nivå i text. Martin & White menar att valet av ideationell betydelse kan vara tillräckligt för att framkalla evaluering, även i avsaknad av ett språkbruk som direkt berättar för oss hur vi ska känna (Martin & White 2005:62). Texternas val av ideationell betydelse kan alltså guida oss som läsare i en särskild riktning, och tolkningen av dessa ideationella betydelser som attitydyttringar blir mindre komplicerade om det finns explicit attityd som kan fungera som vägvisare (Wiksten Folkeryd 2006:79). Implicit attityd kan manifesteras på många olika sätt, och i det nästföljande presenteras några. Martin & White menar att termer som vanligtvis inte uttrycker attityd (de exemplifierar med nominaliseringar), kan få evaluerande betydelse beroende av den evaluativa kontext yttrandet återfinns i (Martin & White 2005:64). Vidare menar Martin & White att lexikala metaforer (’ lexical metaphors’) kan provocera fram respons i form av attityd hos läsaren, och de anför ett exempel där behandling av Australiens urbefolkning i en metafor jämförs med behandling av djur. Vidare menar de att jämförande metaforer (’comparable metaphors’) har potential att frambesvärja attityd:

We was bought like a market. We was lined up in white dresses, and they’d come round and pick you out like you was for sale.

17

I ovanstående yttrande menar de att den ‘infödda’ rösten inte explicit dömer vita auktoriteter som inhumana, men behandlingen av människor som kommersiella varor provocerar fram en attityd i form av negativ bedömning. Även Wiksten Folkeryd (Wiksten Folkeryd 2006:81f) har formulerat kategorier för manifestation av implicit attityd, anpassade efter hennes undersökning. Hon nämner bl.a. textuella antydningar (’textual hints’), som innebär att attityd kan uttryckas exempelvis via utropstecken. I hennes undersökta texter vittnar detta ofta om positivt affekt i form lycka: Nu är det dags för ett bad!. Uppträdande (’behaviour’) som förekommer i en särskild situation eller som en reaktion på en särskild händelse är uttryckt i Hon sprang till sin mammas och pappas rum, och kan ses som exempel på implicit affekt i form av osäkerhet. När en händelse eller reaktion blir den motsatta till den förväntade eller önskade (’counter-expectancy’), är ofta olika känslor implicerade. Dessa fall behandlar ofta vilja: Hon ville prata med dom men dom kunde inte prata, och attityden är negativ affekt i form av otillfredsställelse Vi ser alltså att gemensamt för såväl de explicita som implicita attitydkategorierna är att det inte på förhand går att bestämma några fasta former för deras lexikala manifestation, utan att hänsyn måste tas till den kontext vari attityden förekommer. Således bör attityd sökas inte enbart i form av enskilda ord, utan även som hela fraser, antingen sådana som öppet signalerar attityd eller som implicit markerar attityd via interaktion mellan ett yttrandes olika element (Wiksten Folkeryd 2006:59). Liksom Wiksten Folkeryd har jag vid etiketteringen av evalueringarna som tillhörande en särskild semantisk kategori tagit hänsyn ”[to] its function in the text as a whole” (Wiksten Folkeryd 2006:57). Det är alltså på inga vis en oproblematisk metod, i synnerhet när implicita attityder bestäms, eftersom ”almost any expression could serve as a valuation” (Wiksten Folkeryd 2006:56). Detta medför relevansen av att man som läsare specificerar sin egen läsarposition, eftersom denna är avgörande för textreceptionen. Texter är i regel inte entydiga, vilket medför att det som urskiljs i mångt beror på läsningens infallsvinkel (Martin & White 2005:62). Martin & White menar att det går att klassificera läsarroller på tre sätt, nämligen såsom medgörlig (’compliant’) motståndskraftig (’ resistant’) eller taktisk. (’tactical’). En medgörlig läsare rättar sig efter den läsarposition som neutraliseras via texten, medan en motståndskraftig läsare istället opponerar sig och arbetar mot denna neutraliserade process och söker argument mot värderingarna som uttrycks i texten. En takisk läsare beaktar värderingarna en text presenterar, och responderar på dem på ett intresserat sätt, utan att vare sig acceptera eller förneka gemenskap med texten som helhet. (Martin & White 2005:206, jfr. Wiksten Folkeryd 2006:57). Liksom Björkvall (Björkvall 2003) är jag intresserad av de förutsättningar som texten skapar för tolkning och läsning, och således inte för faktisk reception som endast kan undersökas vid empirisk läsning; det ”finns läsare inkodade i själva texten” och texten konstruerar ”ledtrådar för den avsedda tolkningen” (Björkvall 2003:24). Jag anlägger alltså inte ett textexternt perspektiv som innebär att texten betraktas som en oavslutad process som läsaren utifrån egna associationer och förkunskaper har möjlighet att ge vilken betydelse som helst (Björkvall 2003:24), istället läser jag med texten och intresserar mig för vilken tolkning texten etablerar. Den läsarposition jag intar är vad Björkvall (med hänvisning till litteraturvetaren Umberto Eco) väljer att kalla modelläsare, och modelläsaren intar alltid rollen som den medgörliga läsaren. Något problematiskt vid operationalisering av modellen är hanteringen av attityder som textuella fenomen. Att modellen fokuserar semantik medför att det inte går att bygga analysen på förhand givna lexikala kategoriseringar, vilket är såväl modellens svaghet som styrka. Styrkan ligger i att nära nog all språklig manifestation, avhängigt av det textuella sammanhanget, kan bli föremål för analys. Svagheten är densamma, nämligen att det inte alltid är självklart vad eller var i ett yttrande den evaluativa semantiken vilar. Även kategoriseringsproblematiken är relevant att belysa, då det inte alltid är entydigt hur ett evaluativt yttrande bör kategoriseras. Härmed vill jag tillskriva mina kategoriseringar viss reservation, och välkomnar andra tolkningsförslag. Däremot är

18

jag av uppfattningen att attitydernas diskursiva egenskaper förblir desamma, oavsett om ett evaluativt yttrande kategoriseras som exempelvis bedömning av pålitlighet eller rättfärdighet. I uppsatsens nästföljande avsnitt redovisas resultatet från analysarbetet, men låt mig först redogöra på vilket sätt har jag valt att disponera resultatredovisningen. Vid redovisningen av analysresultaten presenteras inledningsvis ett slags uppställning. Denna uppställning rymmer en översiktlig presentation av den specifika textens relationer mellan positiva och negativa attityder, samt relationen mellan olika typer av attityder. I dessa uppställningar kvantifieras de kvalitativt analyserade attitydyttringarna, och kvantifieringen tjänar till att belysa förhållanden inom den specifika texten. Kvantifieringarna gör alltså inga anspråk på att utgöra underlag för kvantitativa jämförelser mellan texterna. I de kvantifierande uppställningarna är det inte kvantifikationen i sig som är relevant som resultat; vad som är intressant är kvantifieringens vittnesbörd om var den evaluativa tyngdpunkten ligger i texterna. I undersökningsmaterialet återfinns attityder som riktar sig till bägge föräldrar i avsnitt där en av föräldrarna aviseras som särskild textmottagare. I dessa fall, exempelvis när det i avsnitt riktade till fadern kungörs att bägge föräldrar är viktiga, har jag valt att analysera yttranden som positiv värdesättning av mannen, eftersom liknande yttranden ej återfinns i avsnitt riktade till kvinnan. Efter uppställningen presenteras generella drag och tendenser kring vad det är som evalueras i respektive text, och avslutningsvis redovisas den textnära analysen.

19

2 Resultat I denna del redovisas undersökningens resultat; först redovisas resultatet för broschyrerna, sedan resultatet för böckerna. Vardera analyserade text behandlas här ett separat avsnitt, och resultatet från de olika analyserna förs i nästa avslutande kapitel samman i en diskussion.

2.1 Råd till nyblivna föräldrar Broschyren bildar ett relativt enhetligt mönster av attityder, där en tydlig skillnad råder kring vad det är i respektive föräldraskap som evalueras, och hur det evalueras. Låt mig inledningsvis i en uppställning redovisa textens relationer mellan såväl positiva och negativa attityder som olika attitydtyper, för att sedan återge huvuddragen i mönstret kring vad som evalueras, och hur det evalueras. Mamma

Typ av attityd Positiv Negativ

Affekt 2 Bedömning 1 1 Uppskattning 1 2

Totalt: 2 5 Pappa


Affekt 1 Bedömning 11 2 Uppskattning 8

Totalt: 19 3 Av uppställningen ovan ser vi att manligt beteende och manliga erfarenheter evalueras i större utsträckning än kvinnligt beteende och kvinnliga erfarenheter. Den största skillnaden ligger i att manligt beteende i högre grad bedöms (13 bedömningar av fäder mot 2 bedömningar av mödrar) och att processer och ting förknippande med fäder och män i högre grad uppskattas. Iögonfallande är även det faktum att negativa attitydyttringar är överrepresenterade i de attityder som förknippas med mamman, medan positiv evaluering är mest frekvent i attityderna förknippade med fäder. I broschyrens inledande avsnitt stadfästs bägge föräldrarnas unicitet; mammans beror på hennes fysiska särart, pappans unicitet är socialt avhängig. Negativa evalueringar förekommer och är dels knutna till moderns roll, och handlar om emotionella komplikationer som kan uppstå om det inom familjen finns barn sedan tidigare. Även negativ evaluering förekommer vid anförandet av pappans roll, och handlar då om känslor av maktlöshet och sviktande uppfattning om sin egen särprägel. En positiv pappa bedöms som beskyddare av familjen, och mannen motiveras in i papparollen bl.a. genom att likna umgänge med sitt barn med kapitalinvestering. Ställer vi kapitlen Mamman och Pappan mot varandra framträder relevanta diskrepanser kring vad det är som evalueras och hur det evalueras. I Mamman är attityderna inte särdeles frekventa, och de som förekommer är av negativ art. I Pappan däremot förekommer attitydyttringar mer frekvent och alla är positiva. Exklusivt för Pappan är att ideala beteenden bedöms och motiveras, medan vi i Mamman istället möter lösningar och råd inför praktiska problem som kan uppstå vid hemkomsten. Tonen i Mamman är konstaterande och presumtiv, vilket leder till att

20

ingen motivering av moderskapet återfinns. Pappans engagemang tas ej för givet och motiveringarna som återfinns kan ses som belöningar som tilldelas den som efterlever påbuden. Effekterna av attitydmönstret i Mamman är att hennes roll inte evalueras; det är endast specifika situationer modern eventuellt kan hamna i som evalueras. Vi möter således inte evaluering av något idealt modersbeteende. Möjligen beror evalueringen av pappans roll på att mannen ej är lika etablerad i en familjediskurs, varför dennes roll är i större behov av motivation och diskussion. Återkommande i konstruktionen av positiva attityder rörande pappans roll är att de ger uttryck för ett lexikon med associeringspotential till stereotypt manliga domäner i en patriarkal ordning: kapital, unicitet, kompetensutveckling. Det som evalueras i mammans roll framställs som oundvikligt (fysiskt betingat) och laddas med en potentiell negativ värdering, medan attityderna riktade mot pappan ej fokuserar något oundvikligt, utan snarare uttrycker en positiv bild av något önskvärt. Genom att studera textens attityder ser vi hur föräldraskap för pappan presenteras som ett val och en positiv merit, medan föräldraskapet för mamman aldrig framställs som något valbart eller meriterande. Texten skapar alltså två närvarande föräldrar, som dock närvarar på olika premisser. Pappans närvaro är främst socialt betingad, medan mammans närvaro är fysiskt betingad, och med det fysiska tycks uppfattningen att modern inte är i behov av social motivering medfölja. Det faktum att pappan har fler attityder riktade till sig är således troligen en effekt av att hans närvaro och engagemang diskuteras och motiveras i högre grad. I det nästföljande presenteras den textnära analysen av broschyrens attityder, strukturerade utefter analysmaterialets kronologi. Nedan följer en passus ur det inledande avsnittet Att bli en familj:

Kontakten mellan mamma och barn – tät och nära – kan föra med sig att den nyblivne pappan känner sig utanför eller bortglömd . Det är viktigt att se olikheterna i mammans och pappans roller.

Här möter vi två attityder som kan sägas stå i beroende av varandra. Mammans (presupponerade) kontakt med barnet evalueras som positiv uppskattning i form av kvalitet. Dock kan denna positiva kontakt leda till att pappan bedömer sin egen normalitet negativt, alltså som ej särpräglad och speciell. Stycket avslutas med att poängtera skillnaderna i föräldrarnas roller. Längre fram möter vi följande:

[Pappan] har upplevt förlossningen som en aktiv åskådare och det kan kännas jobbigt att se en närstående ha det jobbigt. Det är lätt att uppleva sig maktlös, när man känner att man inte kan påverka förloppet.

Här bedöms pappans förmåga positivt via adjektivet aktiv (negativ i sammanhanget hade varit passiv/frånvarande), som följs av affekt i form av otillfredsställande i adjektivet jobbigt. I andra meningen möter pappans presumtiva negativa bedömning av sin egen förmåga (maktlöshet)

Som pappa är du viktig från första stund . Framförallt kan du ge ett stöd som bara den närmaste kan ge. Detta gäller såväl under graviditeten som under det tidigaste föräldraskapet. /…/ Det är emellertid viktigt att se mammas och pappas olikheter i relationen till barnet och inse att man inte är rivaler om samma kontakt. Mamman är viktigast för barnet medan pappan är viktigast för mamman och barnet och har en viktig uppgift som ”beskyddare” av mor och barn.

I den första meningen uppskattas pappan i form av ting (det är inte hans sysslor och beteende som bedöms, utan det faktum att han är pappa), och hans roll uppskattas i form av positiv värdesättning (i sin relation till barnet är han värdefull). I nästa mening understryks vad det är som är värdefullt i papparollen, nämligen funktionen av stöd. När mamman evalueras bedöms hennes normalitet positivt, hon är viktigast för barnet, medan pappans positiva normalitet stadfästs i relation till både

21

mor och barn, och när pappans roll beskrivs som beskyddare är det hans kapacitet (förmåga) att beskydda familjen som bedöms positivt. I avsnittet Att bli en familj lyfts eventuella emotionella problem som kan uppstå vid födsel av ett andra barn. Relevant i detta parti är att det är modern som fokuseras, vilket sker genom tydlig avisering av textmottagare genom pronomenet du, riktat till rubriken Som omföderska. De emotionella problem som lyfts i detta avsnitt främst rörande syskonrelationer knyts således till modern:

Som omföderska har du under graviditeten kanske varit upptagen av funderingar kring hur allt du känt för och givit till ditt första barn nu skall räcka åt en till. /…/ Att hantera det äldre barnets reaktioner kan emellertid upplevas som jobbigt.

I citatets första mening möter vi negativ affekt, då känslan av otillräcklighet (funderingar kring hur allt ska räcka till) väcker otillfredsställelse. I den andra mening möter vi moderns presupponerade upplevelse av en kommande erfarenhet, som även den är att klassa som negativ otillfredsställande affekt; hanteringen av det äldre syskonets emotioner är ej tillfredställande utan jobbig. Broschyrens nästföljande meningar lyder:

Även här har pappan en viktig stödfunktion ; antingen genom att själv ge tidigare barn ökad uppmärksamhet eller genom att avlasta mamma, så att hon kan ägna sig åt det äldre barnet.

Attityden i detta avsnitt evaluerar pappans funktion som stöd, och vi har att göra med positiv uppskattning i form av värdesättning (stödfunktionen är värdefull). Vad som gör denna korta passus intressant är vad texten fokuserar i pappans roll som stödjare; han bör avlasta mamman och inte exempelvis avlösa. Att modern är i behov av stöd och avlastning menar jag implicerar ett antagande om att det är modern som bär hemmets huvudsakliga arbetsbörda. Texten påpekar aldrig att fadern skulle vara i behov av avlastning och/eller stöd, och texten kan därmed sägas skapa en diskursiv moder som ståendes i tätare förbund med hushållssysslor. De sysslor som förknippas med pappan och evalueras positivt konstruerar förvisso en närvarande pappa, men genom att vid upprepade tillfällen påpeka hans roll som stödjare framstår han främst som ett supplement till mamman, och tillåts inte ta plats i familjekonstellationen som ett likvärdigt föräldraalternativ. Av relevans att poängtera i sammanhanget är det uppenbara faktum att det för mannen inte är möjligt att avlösa kvinnan vad gäller exempelvis amning, men texten uppvisar ett visst mönster av positiv bedömning av pappans roll som stödjare, oavsett om det är mammans fysiska särställning som förälder som fokuserar eller ej. Det är just de lexikala valen som är relevanta att studera i sammanhanget, då de har potential att dana våra sociala föreställningsvärldar. I broschyrens nästa avsnitt, Barnet, är tilltalet genomgående neutralt med pronomen såsom man och du, och ingen särskild förälder hänsyftas som explicit som textmottagare. Fokus är barnets välbefinnande, och läsarens guidas genom texten via rubriceringar såsom Skötsel av barnet de första veckorna, Röd stjärt, Skrikighet, Avföring, Utevistelse samt Prata och sjung. Under sistnämnda avsnitt sker dock ett brott i tilltalet när föräldrarna uppmanas att sjunga för barnet.

Sjung gärna folkvisor eller annat som du kan utantill. Det spelar ingen roll om du har ”sångröst” eller inte! Det viktiga är att du sjunger! Satsa mycket tid på ert barn, även du som är pappa!

I den sista och fristående meningen aviseras pappan explicit som textmottagare, och det finala utropstecknet går med Wiksten Folkeryds terminologi att klassa som implicit attityd markerad via textuell antydning. Som språkhandling är meningen en uppmaning, och jag menar att utropstecknet signalerar relevans och positiv pålitlighetsbedömning av den pappa som följer uppmaningen (=en pålitlig pappa satsar mycket tid). Ovanstående avsnitt följs av ett citat ur boken Leva med barn:

22

Kom ihåg ”att värme, närhet och total uppmärksamhet kan ett barn aldrig få för mycket av. Det är det bästa kapital du kan investera i för framtiden, så oändligt mycket viktigare än städningen, tvätten och pengarna på banken.”

Citatet vittnar om textens uppfattningar kring betydelsefulla prioriteringar, och i yttrandet det bästa kapital har vi att göra med positiv uppskattning av kvalitet, och genom att kontrastera god kvalitet som så oändligt mycket viktigare (positiv värdesättning) mot städningen, tvätten och pengarna på banken förmedlas attityd beträffande vad för slags prioritering som är att klassa som dålig kvalitet. Uppskattningen kommer efter det att pappans deltagande fokuserats via utropet även du som är pappa!, vilket medför att citatet primärt upplevs som riktat till pappan, och en rimlig läsning av citatet blir att det du som används syftar tillbaka på textmottagaren i utropet. Vid en sådan läsning frapperar nominalfrasen bästa kapital, då kapital kan ses som tillhörande ett lexikon associerbart med stereotyp manlighet (kapital är i regel avgörande för makt, och makt är en klassisk manlig domän). Således motiveras pappans engagemang genom att hans delaktighet liknas vid en kapitalinvestering, vilket föranleder slutsatsen att vi även möter metaforiskt återgiven implicit attityd. Enligt Martin & White (Martin & White 2005:64f) har metaforer potentiell kraft att provocera fram attityd, vilket i detta fall sker i form av positiv värdesättning. Broschyrens nästa kapitel heter Mamman, och består till största del av konkreta uppmaningar gällande den första tiden hemma. Avsnittet inrymmer få men intressanta attitydyttringar och i det textparti som behandlar mammans humör efter hemkomsten från BB står följande att läsa:

Att komma hem kan vara en större ansträngning och mindre spännande än du väntat. Din kropp är trött efter förlossning och graviditet. Humöret kan svänga de första dagarna och du blir känslig för kritik mot dig själv och mot barnet. Detta kan utlösa många tårar och det kanske får de första dagarna hemma att förlora sin glans. Detta går över och är helt normalt.

I första meningen möter vi negering av mammans presumtiva positiva förväntningar kring hemkomsten och den första familjetiden. Det är intrycket av att komma hem (process) som uppskattas negativt (större ansträngning, mindre spännande). I utdragets näst sista mening möter vi implicit attityd manifesterad som metafor det kanske får de första dagarna att förlora sin glans, och jag menar att metaforen förlora sin glans är negativ uppskattning av de första dagarnas kvalitet. Efter ovan citerade utdrag följer saklig och beskrivande text, med rubricering såsom Hygien, Avslag, Träning efter förlossning och Samliv, vilka samtliga är relativt fattiga på attitydyttringar. Låt mig exemplifiera: Hygien

Duscha hellre än bada de första veckorna. Det räcker att tvätta med vanligt vatten i underlivet. Tvål torkar ut slemhinnorna och du får lätt klåda. Använd binda, inte tampong. Byt ofta.

Dock förekommer en attityd beträffande föräldrarnas samliv:

Det är viktigt att inte helt gå upp i rollen som mamma och pappa, utan att känna att man också är man och kvinna.

Här möter vi negativ bedömning av de föräldrar som ej äger förmågan att definiera varandra som man och kvinna oberoende av deras gemensamma relation till barnet. Det faktum att föräldrarnas samlevnad aktualiseras i mammans avsnitt kan dock vid en kritisk läsning tolkas som att hon bär huvudansvaret för det de sociala relationerna inom familjen. Vi bläddrar oss fram i broschyren och kommer till avsnittet Pappan, som inleds med de kraftladdade meningarna:

23

Det är oerhört viktigt att du som pappa blir medveten om din roll. Fadersrollen idag handlar om [sic] i stor utsträckning om att komma till insikt om vilka enorma möjligheter du har att påverka familjerelationerna.

I den första meningen uppskattas betydelsen (värdesättning) av att pappan blir medveten om sin nya roll (process), och i den andra realiseras positiv bedömning av pappans normalitet, genom att dennes roll beskrivs som särpräglad med sina enorma möjligheter att påverka familjerelationerna, och den uppmärksammande adverbial+adjektivkonstruktionen oerhört viktigt understryker attitydens relevans. Några rader ner återfinns följande yttrande:

Det är fundamentalt viktigt att både pappan och mamman bidrar med närhet och kärlek som är grunden för ett högt relationskapital.

Vi har här att göra med positiv evaluering i form av bedömning av bägge föräldrarnas förmåga att bidra med närhet och kärlek, dock är det med hänseende till kapitlets titel uppenbart att den primäre mottagaren för denna bedömning är pappan, och att när bägge föräldrarnas engagemang understryks är vad som understryks i själva verket att det inte endast är mamman som viktig. Texten konstruerar alltså en delaktig pappa. Vi ser i sammansättningen relationskapital det lexikala ledet kapital, och således att motivering av faderns delaktighet sker via anspelningar på växande kapital. Möjligen ser vi här en tendens av att mannen motiveras genom att texten appellerar en patriarkal föreställningsvärld där makt och kapital är sammanlänkat med män (jfr. ovanstående citat bästa kapital). Kapitlets nästa avsnitt är uppställt i punktform, och tjänar till att vägleda pappan i sina prioriteringar

Du är unik . Ditt barn behöver dig. Att bli pappa är ett val du aldrig kan ångra. Pappa kan göra allt utom att amma. Var tillsammans mycket med ditt barn – då vinner du också barnets förtroende. Sätt barnet och relationen i första rummet. Använd din kunskap och fantasi – det ger dig en unik position i familjen. Att umgås med barn är att utveckla sin sociala kompetens. Träna upp din pappainstinkt – genom att ensam ta hand om barnet. Att sträva uppåt eller bortåt i all ära, glöm inte att sträva inåt. Ge mamman egentid. Satsa på en vettig arbetsfördelning hemma. Glöm inte ert eget förhållande, älska varann. Sök ej det perfekta – bygg på det som passar familjen.

Hela detta avsnitt bildar en unison positiv bedömning av en ideal faders beteende, och textens pappa (och således den manlighet texten skapar). I yttrandet Du är unik möter vi positiv bedömning av pappans normalitet, och liksom Martin & White skriver, besvarar evaluering av normalitet frågan hur speciell någon är (Martin & White 2005:52), och här framställs pappan som så speciell någon överhuvud kan bli – han är unik. Detta understryks av meningen sex rader längre ned, där det fastställs att pappan ges en unik position i familjen tack vare sin kunskap och fantasi. Den semantiska undermeningen är likvärdig med det första yttrandet, men här är attityden utformad som positiv bedömning av pappans förmåga att använda sin kunskap och fantasi. I den tredje meningen beskrivs faderskapet som ett val, och när det framställs som något man aldrig kan ångra uppskattas valets (läs: föräldraskapets) kvalitet och intryck positivt. När pappan beskrivs som förmögen att göra allt möter vi positiv bedömning av hans förmåga och kapacitet över huvud. Barnet och relationen uppskattas positivt i form av värdesättning när de motiveras att placeras i första rummet. Här opererar även värdesättningsuppskattningen implicit, då i första rummet är en metafor för ungefärligen ’viktigast’. I nästföljande mening ser vi hur pappans beteende (=att umgås med sitt barn) jämförs med social kompetensutveckling. Detta föranleder ett resonemang om vad Martin &

24

White väljer att kalla jämförande metaforer, då det inte det inte sker någon explicit evaluering i yttrandet, men den överförda betydelsen mellan Att umgås med barn å ena sidan, och att utveckla sin sociala kompetens å andra sidan framkallar en positiv bedömning av en pappas förmåga att engagera sig i uppfostran av sitt barn. När arbetsfördelningen evalueras som vettig uppskattas fördelningskvaliteten positivt, vilket implicerar en positiv bedömning av pappans förmåga att delta i hushållssysslorna. Det är möjligt att läsa hela textpartiet som en implicit attitydyttring, om särskild uppmärksamhet riktas mot uppmaningarna. Martin & White skriver att ”the selection of ideational meaning is enough to invoke evaluation, even in the absence of attitudinal lexis” (Martin & White 2005:62), och jag menar att texten via uppmaningarna bildar ett ideationellt mönster som enhetligt pekar mot en positiv bedömning av en pappas rättfärdighet. En pappa som följer textens påbud är således att bedöma som långt bortom klander, och texten uppmanar och motiverar läsaren att följa de presenterade påbuden genom att definiera läsaren som ett unikum och utlova kompetensutvecklande erfarenheter. Återstoden av broschyren handlar om amning, varför texten primärt riktar sig till mödrar och fokuserar främst fysiska problem som kan uppstå i samband med amning. Yttranden som uttrycker attityd kring föräldrarnas roller ej förekommer ej i detta avsnitt. Däremot möter vi attityd exempelvis i form av positiv kvalitetsuppskattning av bröstmjölk: Bröstmjölk är den bästa födan. Generellt kan man säga att samtliga attitydyttringar i detta avsnitt syftar till att understryka bröstmjölken som den ultimata födan, och att det i princip inte finns några alternativ till amning. Inte särdeles frapperande, men ändock värt att notera är att pappor inte omnämns någon gång i amningskapitlet.

2.2 Den första tiden Av analysen framgår att denna broschyr är framtagen utifrån samma textunderlag som Råd till nyblivna föräldrar, och i vissa fall är formuleringarna nära identiska. Likväl är det två olika broschyrer, med diskrepant bruk av attityder. Förekomsten av attityder i broschyren Den första tiden äger ett intressant och något komplext mönster. Låt mig i det närmaste redovisa spridningen av broschyrens könskonstruerande attityder i en uppställning, varefter jag återger huvuddragen kring vad det är attityderna evaluerar, och hur det evalueras. Mamma


Affekt 4 8 Bedömning 8 3 Uppskattning 3 3

Totalt: 15 14 Pappa



Totalt: 13 10 Av uppställningen ovan ser vi att attitydfrekvensen är relativt jämn mellan föräldrarna, och att modern har flest evaluerande yttranden knutna till sig. Den skillnad som uppställningen påvisar är att mamman är förknippad med fler affektiva evalueringar, varav merparten är negativa. Vi ser även att pappan förknippas med något fler bedömningar än mamman (14 mot 11), och att

25

merparten av dessa är positiva. Vad uppställningen således säger oss är att pappan oftast evalueras i fråga om bedömning, medan mamman oftast evalueras i fråga om affekt. Uppskattande evalueringar är även de mest frekvent förknippade med modern (6 mot 3). Det är dock påfallande att uppställningen i sig inte säger särdeles mycket om attitydernas funktion i texten; vi måste analysera var fall för sig för att kunna säga något relevant om den verklighet texten konstituerar. En frekvent tendens i broschyren är på vilket sätt attityderna riktar sig till bägge föräldrarna och inte evaluerar den ene eller den andre specifikt. Dock förekommer givetvis attitydyttringar förknippade med den enskilde föräldern, exempelvis negativ evaluering av mammans upplevelser vid hemkomsten från BB. Beträffande attityd förknippad med mamman så evalueras hennes normalitet negativt under den första tiden med barnet, men övergår senare till neutral normalitet (varken positiv eller negativ). Det fysiska samlivet mellan föräldrarna diskuteras och evalueras i Att bli mamma, vilket vid en kritisk läsning erbjuder en tolkning av kvinnan som primärt ansvarig för vårdandet av sociala relationer. Broschyren uppmanar via emfatisk positiv evaluering föräldrarna att bejaka varandra inte endast utifrån föräldrarollerna, utan även som man och kvinna. Textens bild av pappans engagemang bygger på i stort på positiv evaluering av hans sociala engagemang. De fall när negativ attityd förekommer i samband med evaluering av pappan rör det olycka som förorsakats av sinande maktkänsla, eller som negativ normalitetsbedömning, som vore pappan inte särpräglad. Texten poängterar olikheter i föräldrarnas roller, men det förekommer inga attityder som värderar den ena förälderns delaktighet som viktigare än den andras. Olikheterna konstateras alltså neutralt. Liksom i Råd till nyblivna föräldrar understryks moderns och barnets välbefinnande som avhängigt av pappans förmåga att beskydda dem, vilket kan sägas underbygga bilden av den ridderlige och beskyddande mannen. I sammanhang där emotionella problem mellan syskon och nyfödda barn diskuteras knyts negativa attityder till mammans upplevelser, och således förknippas modern med hanteringen av de emotionella problemen, medan pappan lyfts additativt in i sammanhanget. Att det primärt är modern som förknippas med hantering av de emotionella problemen kan läsas i analogi med mamman som bärandes det huvudsakliga ansvaret för den mannens och kvinnans samvaro. Dock förekommer i detta sammanhang ett markant brott mot det traditionella upprätthållandet av en könsbunden omvårdnadsdiskurs, där mammans relation till barnet är normen och pappans delaktighet är ett slags supplement till mammans. Istället evalueras föräldrarnas delaktighet som likvärdig vid hantering av äldre syskons emotionella problem. I denna broschyr positioneras alltså både mamman och pappan som givna delar i familj och hem, och pappan motiveras inte till delaktighet via löften om exempelvis meriterande belöningar som i Råd till nyblivna föräldrar. Dock formuleras pappans olycka som en effekt av förlorad maktkänsla, vilket kan sägas appellera en traditionell föreställning om förbundet mellan män och makt. Papparollen motiveras alltså inte i form av belöningar, men motiveras semantiskt på så vis att de positiva bedömningarna företrädelsevis förekommer i samband med evaluering av pappan, och vad som bedöms positivt är dennes sociala engagemang. Mammans sociala engagemang motiveras dock inte via positiva attityder, utan presupponeras via hennes fysiska särställning. Broschyren kan således sägas upprätthålla en klassisk könsbunden föräldradiskurs, där kvinnans relation till barnet betraktas som norm och naturlig och pappans roll i sammanhanget är beskyddarens. Samtidigt måste den beskrivas som diskursivt omdanande när den inlemmar pappan i famliljekonstellationen utan att definiera honom som ett supplement. Detta sker genom att pappans sysslor evalueras i direkt relation till barnet, och inte via pappans relation till mamman. I åtminstone ett textfragment ser vi således hur rollerna ges jämställd status på grundval av deras sysslor, dock motiveras inte deras engagemang lika högt. Nedan följer textnära analys av broschyrens attityder, strukturerat utefter dess kronologiska kapitelordning. I det inledande kapitlet Barnets skötsel de första dagarna möter vi inga textmottagare med markerat kön, istället tilltalas mottagaren/mottagarna med ni, eller döljs via passiviseringar. Barnets

26

skötsel de första dagarna är formulerat som uppmaningar, och är indelat i avsnitt av typen Hygien, Naveln, Röd stjärt, Skrikighet och Kräkningar. Kapitlet innehåller endast en för uppsatsens syfte relevant attitydyttring, nämligen

Om ni upplever oro över att barnet skriker mycket så kontakta BVC för att får råd och stöd. i vilken vi möter negativ affekt i form av osäkerhet. Via bruket av den konditionala subjunktionen om förmedlas dock affekten endast som eventuell och bägge föräldrarna skapas som delaktiga i kontakten med BVC. Vi vänder några blad och kommer till avsnittet Att bli mamma, vilket är indelat i avsnitt av typen Vila, Humör, Avslag, Kost, Samliv och Menstruation. Från och med detta avsnitt förekommer attityderna mer frekvent, och under Humör möter vi följande formuleringar:

Att komma hem kan vara en större ansträngning än man tror. Kroppen är trött efter graviditet och förlossning. Humöret kan svänga under de första veckorna. Du blir känslig för kritik mot både dig själv och barnet. Det kan komma många tårar den första tiden och det blir inte alltid så mysigt som man tänkt sig. Humörsvängningarna bli så småningom mindre och du blir mer som vanligt igen.

Vi ser här stora likheter med de inledande raderna i kapitlet Mamman i Råd till nyblivna föräldrar, men även västentliga skillnader. I första meningen möter vi negativ intrycksuppskattning av hemkomsten, som språkligt gestaltas med adjektivet större och det negativt laddade substantivet ansträngning, vilket är den processen som evalueras. I yttrandet det blir inte alltid så mysigt som man tänkt sig evalueras samma process (att komma hem) återigen som potentiellt negativt, varför denna attityd är att klassa som negativ uppskattning av kvalitet (tyckte jag om det?). Mammans normalitet evalueras positivt i yttrandet du blir som vanligt igen, och den positiva bedömningen fungerar i ett motsatsberoende till yttrandets föregående meningar, varför dessa blir möjliga att klassa som negativ implicit bedömning av mammans normalitet under den första tiden hemma. Längre fram under Gymnastik och motion finner vi följande yttrande:

Speciellt viktigt är knipövningar som motverkar livmoderframfall och urinläckage. De stärker musklerna runt slidan, vilket också är till glädje i samlivet.

I den första meningen värderas knipövningar, och kvaliteten på övningarnas resultat värderas positivt. I andra meningen uppmanas läsarmamman att praktisera knipövningar, med motiveringen att hon kommer uppleva positiv affekt i form av lycka (glädje i samlivet). Lite längre fram i kapitlet behandlas samlivet mellan föräldrarna (vilket liksom i Råd till nyblivna föräldrar anmärkningsvärt sker i kapitlet Att bli mamma och inte i Att bli familj):

Samliv Det är mycket viktigt att inte helt gå upp i rollen som mamma och pappa utan också känna att man är man och kvinna! Den bästa present man som förälder kan ge sitt barn är att man vårdar sin parrelation. Unna er att må gott och göra något roligt tillsammans.

I den första meningen möter vi explicit negativ bedömning av föräldrar som går helt upp i rollen som mamma och pappa, samtidigt som yttrandet ger uttryck för positiv implicit bedömning av föräldrarnas gemensamma förmåga att engagera sig i deras ömsesidiga relation, och den implicita attityden opererar via textuell antydning (utropstecknet). Yttrandet är alltså en uppmaning, men samtidigt en positiv bedömning av de föräldrar som följer uppmaningen. I nästföljande mening möter vi positiv kvalitetsuppskattning av ett föremål (bästa present), och uppskattningen beror på vad presenten består av, nämligen gott föräldrabeteende och föräldrars förmåga att vara man och kvinna. Således har vi att göra med såväl explicit som implicit attityd i en och samma attitydyttring, då den explicita uppskattningen av presenten indirekt verkar som positiv bedömning av idealföräldrarnas beteende och förmåga. Jämför vi detta avsnitt med avsnittet i Råd till nyblivna

27

föräldrar ser vi hur den aktuella författarrösten anser det mycket viktigt och inte endast viktigt att inte gå upp i rollerna som mamma och pappa. Vi har alltså att göra med gradskillnad i bedömningen i de olika texterna. Värt att notera är det kompositionella valet att inlemma avsnittet Samliv i kapitlet som främst riktar sig till mamman. När texten bedömer föräldrar som vårdar sin parrelation positivt, går det att kritiskt läsa texten som tar den för givet att det är ingår i kvinnans roll att vårda sociala relationer, och att det således främst är kvinnans förmåga som evalueras i citatet ovan. Vi bläddrar vidare, lämnar mammans kapitel, och träder in i familjens:

Kontakten mellan mor och barn är tät och nära. Det kan ibland medföra att pappan känner sig utanför och lite ”bortglömd”. Det är viktigt att se att mammans och pappans roll vid denna tidpunkt är olika. Mamman har burit barnet inom sig, känt rörelser och rytm, och hon har fött fram barnet. Detta har givit henne, ett av naturen tänkt försprång, i kontakten med barnet.

I citatets andra mening möter vi en med reservation förmodad affektiv erfarenhet upplevd av läsarpappan. Vad som evalueras negativt är pappans lycka, och vad som utlöser dennes eventuella erfarenhet av olycka är pappans egna implicita negativa bedömning av sin egen särprägel, vilket det bortglömda och utanförskapet signalerar. Dock bedöms bägge föräldrarnas normalitet i nästa mening neutralt; det är moderns fysiska särprägel som särskiljer deras olika roller. Genom att understryka att det är tidpunkten (läs: graviditet och förmågan att amma) som särskiljer föräldrarnas uppgifter förmår texten via lexikala strategier undvika att uppblåsa skillnader mellan könen utifrån deras föräldraroller. Vad vi möter i formuleringen Det är viktigt att se är en positiv värdeuppskattning av att det är värdefullt att komma till insikt med att föräldrarna har olika uppgifter vid denna tidpunkt. Eftersom texten inte explicit uttrycker var det är som skiljer föräldrarna åt tillåts läsaren interagera i textens meningsskapande, och uppskattningen äger således låg interpersonell kraft (jämför med den explicita bedömningen Mamman är viktigast för barnet i Råd till nyblivna föräldrar med hög interpersonell kraft). I den sista meningen evalueras mammans normalitet positivt via i yttrandet försprång.

Avsnittet Till dig som pappa är integrerat i kapitlet Att bli en familj, och inleds med följande text:

Till dig som pappa Pappa har väntat barn ”på andra sidan magen”, känt barnets rörelser med sina händer. Han har upplevt förlossningen som en aktiv åskådare, och det kan många gånger kännas svårt att se någon närstående ha ont. Det är lätt att känna sig maktlös då man inte kan påverka förloppet.

Yttrandet aktiv åskådare indikerar en under förlossningen delaktig pappa, varför vi har att göra med positiv bedömning av pappans pålitlighet. Pappans pålitlighet och närvaro understryks även i den första meningen, då texten förutsätter att pappan känt barnets rörelser med sina händer, dock ej via attityd utan via en presupposition. Bedömningen gränsar dock mot uppskattning av vilka erfarenheter (processer) som är värdefulla i ett gott föräldraskap. En pålitlig pappa är således aktiv och närvarande, men närvaron under förlossningen kan väcka negativ affekt i form av olycka hos pappan, vilket yttrandet kännas svårt signalerar. I nästföljande mening ges orsaken till olyckan, nämligen en negativ bedömning av pappans förmåga att bruka makt, han är maktlös att påverka förloppet. Det andra och sista textpartiet i Till dig som pappa är följande:

Som pappa är du viktig från första stund . Ta tillvara varje tillfälle att vara med ditt barn. Prata med och sjung för barnet. Gå promenader. Som nybliven pappa är du också mycket viktig för din kvinna som har behov av stöd och hjälp. Du blir ”beskyddare för mor och barn”.

Inledningsvis möter vi positiv bedömning av pappans normalitet: han är speciell och viktig från första stund. De tre nästföljande meningarna bildar en serie implicita markeringar av positiv

28

värdesättning, som sammantaget ger uttryck för den positiva uppskattningen att det är värdefullt att tillbringa tid med sitt barn. I yttrandet mycket viktig för din kvinna formuleras positiv bedömning av pappans normalitet i dennes relation till barnets mor. I den sista meningen möter vi en explicit positiv bedömning av mannens förmåga och kapacitet att vara pappa: moderns och barnets välbefinnande framställs som avhängigt av pappans förmåga och kapacitet att beskydda dem. Efter Till dig som pappa möter vi avsnittet Äldre syskon:

Äldre syskon Har man barn förut så undrar man kanske hur allt man känt och givit sitt första barn även skall räcka till för det nya barnet. När barnet väl är fött upptäcker du att dina känslor räcker till . Det tar lite tid för syskon att finna sig tillrätta i sin nya roll som storebror eller storasyster. Mycket av mammans tid behövs ju för det nya barnet. Hur de äldre syskonens reaktion blir, beror på ålder och mognad. Man skall inte prata om svartsjuka utan det tar bara lite tid att anpassa sig till den nya livssituationen. Att hantera de äldre syskonens reaktioner kan ändå kännas som jobbigt ibland. Även här har pappa en viktig uppgift att ge det äldre barnet uppmärksamhet eller genom att hand om den nyfödda så att mamman kan ägna sig åt det äldre barnet.

I yttrandena hur allt man känt och givit sitt första barn även skall räcka till och dina känslor räcker till har vi att göra med affekt. Den första uttrycker en eventuell (kanske) negativ affekt i form av otillfredsställelse, medan vi i andra meningen möter positiv affekt i form av tillfredställelse utan förekomst av sannolikhetsadverbial. Dessa två attityder har ingen explicit textmottagare, men då det i mitten av stycket understryks att mycket av mammans tid behövs ju för det nya barnet förknippas de emotionella konflikterna med mamman, eftersom de är framsprungna ur hennes bundenhet till det nya barnet. Den första evalueringen i nästa stycke, kännas som jobbigt är negativ affekt i form av otillfredsställelse och knyts även den till läsarmamman, genom att den ingår i en serie av affektiva erfarenheter vars upplevare etablerats som mamman i de två föregående attitydyttrandena. Vad som ytterliggare motiverar en sådan läsning är att pappans delaktighet adderas via det additativa adverbet även i nästföljande mening, vari vi möter attityd i form av positiv bedömning av pappans normalitet baserat på vilka uppgifter som åligger honom. Som följd av att den positiva normaliteten baseras på pappans sysslor, bedöms den pappa som är förmögen och kapabel att utföra dessa sysslor implicit som positivt. Relevant här är hur texten förhåller sig till uppdelningen av sysslorna mellan mamman och pappan. I det övre stycket konstateras att mycket av mammans tid går åt till att vårda det nya barnet, vilket kan föranleda negativ affekt (märk dock den markanta skillnaden gentemot Råd till nyblivna föräldrar: ”mamman är viktigast”). Det pappabeteende som bedöms positivt syftar till att genom närvaro sprida arbetsfördelningen mellan föräldrarna. Anmärkningsvärt är att det inte är den avlastande stödfunktionen som åberopas, istället är det beteende som bedöms helt fokuserat på relationen till barnen: att ge det äldre barnet uppmärksamhet eller genom att ta hand om den nyfödda. Jag menar att texten här kan läsas som diskursivt omdanande genom att mamman inte framställs som i behov av avlastning och att pappans roll inte beskriv som stödjare, vilket leder till att bägge föräldrarna ges utrymme att vara reella alternativ till varandra. Deras roller konstitueras ej utifrån deras relation till varandra, utan bestäms utifrån deras individuella relation till deras gemensamma barn. Om dessa passusar läses på detta vis är det rimligt att resonera om att utdraget som helhet förmedlar positiv kvalitetsuppskattning av en social process; oavsett vilket barn som får uppmärksamhet, och oavsett vilken av föräldrarna som visar uppmärksamheten, är uppfostringskvaliteten hög. Nästa avsnitt, Känslor, behandlar känslomässiga huvudbryn som en familjär tillökning eventuellt kan väcka:

Känslor

29

Under den första tiden är det naturligt att känslor av lycka blandas med känslor av tvivel och man ifrågasätter den egna förmågan att vara förälder. Man ställer höga krav på sig själv. Tröttheten kan vara stor efter många vaknätter. Man känner sig orolig. Men kom ihåg: Ni är de bästa föräldrar ert barn kan få!

I denna passus är textmottagaren anonym, ingen explicit mamma eller pappa presupponeras som text-du. Attityd återfinns i utdragets första mening, i form av föräldrarnas ponerade såväl positiva som negativa affekt vad gäller deras lycka och osäkerhet. Den affektiva attityden övergår i föräldrarnas egna negativa bedömning av deras kapacitet som föräldrar. I yttrandet Tröttheten kan vara stor uppskattas intrycket av tröttheten negativt, eller rättare är det en negativ process (trötthet) som uppskattas som gjorde den ett stort intryck. I nästföljande mening möter vi åter uttryck för föräldrarnas negativa affektiva upplevelser i form av osäkerhet. Vi ser alltså hur hela stycket i olika språkliga gestaltningar hanterar föräldrarnas känslor av tvivel, vilka dock inramas av en empatisk författarröst, då det i den första meningen deklareras att känslor av ambivalens är naturligt. Den sista meningen kungör i ett utrop att varje barns förälder är de bästa tänkbara. I utropet möter vi explicit attityd i fråga om bedömning av bägge föräldrarnas normalitet, eller rättare positiv evaluering av deras bägges unicitet, och det finala utropstecknet understryker implicit föräldrarnas lämplighet. Utropstecknet bör rimligtvis analyseras som rymmer det positiv bedömning av föräldrarnas förmåga och kunnighet i egenskap av mamma och pappa. Under rubriken Känslor återfinns även följande passus:

Hormonomställningen hos mamman kan orsaka humörsvängningar, gråtattacker och irritation . Ha tålamod. Det går över.

Här uppskattas intrycket av mammans hormonomställningar negativt, och hormonomställningen kan resultera i negativ affekt i fråga om osäkerhet och olycka, vilket de tre termerna humörsvängningar, gråtattacker och irritation vittnar om. Dock är hormonomställningen en process som är övergående, och mammans normalitet bedöms implicit positivt när hormonomställningen går över. Således går uppskattningen av hormonomställning som process att tolka som negativ bedömning av mammans normalitet.

2.3 Leva med barn Eftersom Leva med barn till sitt omfång är mer omfattande än en broschyr, går det inte utan ett varnande finger att tala om generella mönster vad gäller utformningen och fördelningen av attityder. Däremot går det att i de avsnitt som analyserats att urskönja vissa mer eller mindre tydliga tendenser. Innan jag diskuterar dessa tendenser och presenterar den textnära analysen, låt mig redovisa attitydernas spridning mellan könen i en uppställning. Mamma



Totalt: 10 20 Pappa



Totalt: 20 17

30

Vad vi av uppställningen kan utläsa är att mamman evalueras i högre grad i fråga om affekt (16 mot 3), medan pappans beteende i vidare utsträckning bedöms (24 mot 5). Av affekternas spridning ser vi att mamman förknippas med fler negativa känslor än pappan (12 mot 2) och att pappan i högre grad bedöms torde kunna läsas som en effekt av att hans roll och närvaro i högre grad diskuteras. Uppskattningar förekommer med relativt jämn frekvens (11 för modern och 10 för fadern), men vi ser att pappan uppskattar sina erfarenheter mer positivt än mamman (9 av 10 uppskattningar är hos pappan positiva, mot 6 av 11 hos mamman). Låt oss härmed lämna uppställningen, för att istället bekanta oss med de tendenser jag uttytt i det analyserade kapitlet. I det avsnitt som specifikt riktar sig till mamman är attityderna överlag negativa, med undantag för det inledande stycket som snarare kännetecknas av euforiskt positiva attityder. Moderns presupponerade negativa affekter vänds dock av texten till positiva, varför det går att resonera om texten som motiverar den modern in i föräldraskapet. Attityderna i detta avsnitt vittnar om att modern förbinds med känslor såsom krav, bundenhet, olycka, övergivenhet och ensamhet, orsakad av bl.a. pappans bristande empatiska förmåga. I avsnittet som specifikt riktar sig till pappan är tendensen att attityderna primärt är positiva. Vad som bl.a. evalueras positivt är pappans närhet, aktiva delaktighet under förlossningen, dennes särprägel samt förmåga att skydda och värna sin familj, och när pappans affektiva erfarenheter yttrycks beskrivs han som lycklig. När pappan evalueras negativt handlar det främst om negativ bedömning av hans förmågor och normalitet. Exklusivt för utformningen av attityderna riktade till är pappor deras metaforiska utformning, och vi möter liknelsen av pappan med en lejonhanne, samt pappans upplevelse att det lyser om honom. Pappan framställs alltså inte som rädd eller osäker i samma utsträckning som mamman, istället är han lysande stolt och ett beskyddande lejon Avsnittet Bergskvinnor och vilsna män är något apart i jämförelse med Att bli mamma och Oss pappor emellan eftersom det diskuterar och problematiserar föräldrarnas engagemang snarare än återger vanliga reaktioner vid hemkomsten. Genom att studera detta avsnitts attityder ser vi att kvinnan och modern förknippas med negativa affektiva upplevelser, exempelvis utsatthet och otillfredsställelse beträffande ansvarskänslor inför barnet. Texten värdesätter relevansen av den faktiska arbetsfördelningens negativt, och härleder istället kvinnans negativa upplevelser rörande arbetsfördelningen till kvinnans känsloliv; sammantaget framställs kvinnan som emotionellt belastad och relativt olycklig. Texten skapar en idealpappa som socialt närvarande, genom att evaluera frånvarande pappor negativt. Även män framställs som olyckliga, en olycka främst förorsakad av upplevelsen att ha berövats både barn och självkänsla. I texten framträder en relevant skillnad kring hur respektive kön hanterar sina negativa affekter. Männen framställs som handlingskraftiga när de i gemensam tropp formerar sig mot de faktorer som åsamkar deras olycka, nämligen förlegade värderingar representerade av arbetsgivare och kvinnor. Genom att männens förmåga mer frekvent bedöms positivt skapas en handlingskraftig fader, medan bilden av kvinnan och modern främst är konstruerade utefter henne (negativa) emotioner och affekter. Av vikt att poängtera är att texten skapar närvarande både män och kvinnor i en familjär diskurs, men att deras närvaro ej konstitueras på samma grunder, och att respektive köns närvaro problematiseras på olika sätt och i skiftande utsträckning. Den rättfärdige mannen och pappan texten konstruerar kan sägas vara en positiv normbrytande framåtsträvare, medan det ej tecknas en lika entydig bild av en rättfärdig mamma, vilket troligtvis går att härleda till kvinnans fasta förankring i omvårdnadsdiskursen. Med andra ord tycks inte den diskursiva normen vara i behov av evaluering. Nedan följer den textnära attitydanalys ovan resonemang bygger på, och de inledande meningarna i Att bli mamma är lyder:

NÄR FÖRLOSSNINGEN ÄR ÖVER fylls de flesta av en nästan berusande livsglädje. Mitt i tröttheten. Ett barn är fött! Vårt barn! Otroligt!

Vi möter i den första meningen positiv intrycksuppskattning, berusande livsglädje. De fyra nästkommande grafiska meningarna ger uttryck för implicit attityd, som kan avläsas dels genom det

31

semantiska mönster de bildar, dels genom textuella antydningar. Sammantaget ger de uttryck för föräldrarnas presupponerade lycka, men att textpartiet förekommer i avsnittet riktat till mamman föranleder kategorisering av den presupponerade lyckan som tillhörande mamman. Dock övergår textens positiva inledning till ett reserverat och mindre entusiastiskt tonläge:

Ändå – efter en kort tid hemma kan allt bli annorlunda . Inte för att det blir så jobbigt med tvättning och blöjbyten och allt det där praktiska, sådant brukar kunna gå bra trots allt, i varje fall om man är två och kan hjälpas åt. Och inte heller för att man blir bunden. Visst blir man det, hela livet blir ju annorlunda. Men det är man oftast inställd på. Många tror till och med att det ska bli värre än det blir ./…/ Det kan kännas riktigt skönt att få hemma och ta hand om någon ett tag.

I den första meningen möter vi uppskattning av processen att komma hem, som i kontrasterande relation till föregående entusiastiska utrop är att klassificera som negativt intryck. Dock vänds mammans förmodade negativa affekt till positiv då texten kungör att det inte blir så jobbigt med det där praktiska. Avslutningsvis uppskattas bundenhetens kvalitet positivt, och dementeras som källa för att det nya annorlunda tillståndet skall upplevas som jobbigt. I nästa stycke vänds åter läsarens förväntade uppskattning från negativ till positiv. Läsaren uppskattar intrycket av bundenheten negativt, som värre än det blir, medan författaren istället uppskattar intrycket av bundenheten positivt, det kan kännas riktigt skönt. Bundenheten diskuteras vidare.

Bundenheten känns nog mera senare. När man förstår att den kommer att bli ens följeslagare under alla år framöver, att det liv jag levde som barnlös faktiskt aldrig kommer tillbaka .

Bundenheten evalueras här i den andra meningen, och i yttrandet följeslagare under alla år framöver möter implicit attityd manifesterad i liknelsen mellan bundenhet och följeslagare, och det är intrycket av bundenheten som uppskattas negativt. I meningens andra hälft möter vi positiv uppskattning av intrycket av det barnlösa livet, som något positivt som faktiskt aldrig kommer tillbaka. Som replik på detta presenteras för läsaren ett yttrande som av författaren härleds som något som ”många säger”:

- När man kommer hem från BB blir det lätt så mycket krav. Telefonen ringer i ett, alla vill ringa och gratulera, och många kommer också för att ”beskåda underverket”. De flesta har med sig fikabröd och blir sittande några timmar. Trevligt i och för sig. Ändå kan man till slut känna att man bara vill tjuta och köra ut dem genom dörren!

Yttrandet mycket krav är negativ kvalitetsuppskattning av processen att komma hem från BB. De nästföljande tre meningarna bildar ett implicit semantiskt schema som konkretiserar dessa krav. I sista meningen möter vi moderns presupponerade olycka, då hon känner att man bara vill tjuta. Vad gäller yttrandet köra ut dem genom dörren! bedömer det, utifrån moderns perspektiv, implicit gästernas beteende som negativt. Gästerna upplevs som klandervärda, då deras förtjusning och entusiasm överskuggar deras förmåga att inse att familjen är i behov av vila.

- Det är så MYCKET att få barn. Det uppfyller en så helt. Det är något som händer inom en som betyder så mycket mer än det som syns utifrån, än det som har med det praktiska att göra. Man kan ibland känna sig lite ensam i den här upplevelsen som om ingen annan riktigt förstår den, inte ens barnets pappa…

Det versala yttrandet MYCKET är att betrakta som textuellt antydd implicit attityd, i form av positiv uppskattning av intrycket av att få barn. Replikens andra attityd är affekt i form av lycka, som orsakas av föregående attityds uppskattade process. I nästa mening evalueras samma process, dock i form av positiv värdesättning, det betyder så mycket mer. Att adjektivet mer är kursiverat i originaltexten är även att tolka som textuell antydning, och understryker evalueringen av den explicita attityd det återfinns ini. Yttrandets fingerade avsändare delger sitt intryck av att känna sig lite ensam, vilket som attityd både går att klassificera som negativ affekt i form av osäkerhet samt negativ bedömning av sin egen särprägel. I nästa attityd kontrasterar mamman sin unicitet genom

32

att sätta den i relation till att ingen annan förstår den, inte ens barnets pappa. Vi möter här negativ bedömning av alla andras förmåga i allmänhet och pappans förmåga i synnerhet att känna sann empati med moderns emotioner. De tre finala punkterna, …, är möjliga att läsa som implicerar de negativ bedömning av pappans normalitet; han är lika vanlig som alla andra som inte kan leva sig in i kvinnans känslor.

Koliken blir ofta en prövosten. /…/ Ofta är det värst på kvällarna, just när barnets pappa kommer hem från jobbet. Och även om man hjälps åt är det lätt att man som mamma känner sig ensam med sin oro och trötthet .

I den första meningen liknas kolik med prövosten, vi har dock inte att göra med implicit attityd eftersom bildledets betydelse i sammanhanget inte kan sägas evaluera sakledet. I yttrandet värst på kvällarna uppskattas ett intryck negativt, och det negativa intrycket sammanfaller med pappans hemkomst. Således associeras pappans hemkomst med ett negativt uppskattat intryck. Utdragets andra mening uppskattar såväl kvaliteten på som intrycket av processen att hantera ett kolikbarn på kvällarna negativt. I citatets sista mening möter vi mammans negativa affekt i form av olycka och osäkerhet, som språkligt manifesteras med adjektivet ensam samt substantiven oro och trötthet. En möjlig läsning av yttrandet är att mammans negativa affekt utmynnar i en negativ bedömning av hennes egen normalitet som vore själva särprägeln olycklig. Efter ovanstående citat återfinns en fingerad situation där barnets farmor hälsar på, och modern upplever det som farmodern och pappan lierar sig i opposition mot henne.

I sådana situationer kan man känna sig genomledsen och alldeles övergiven, som om ingen förstår, som om ingen fattar någonting av det här med att få barn.

Här möter vi åter moderns negativa affekt i form av olycka, genomledsen och alldeles övergiven, och denna olycka ses som förorsakad av den negativa bedömningen av gemene mans förmåga att leva sig i moderns erfarenheter, ingen förstår, ingen fattar någonting av det här med att få barn.

Man märker hur sårbar man är, hur snabbt ledsenheten och övergivenheten kan skölja upp inom en, trots att man stunden innan känt sig obeskrivligt glad.

Här beskrivs återigen mammans negativa affekt; sårbar uttrycker osäkerhet, ledsenhet uttrycker olycka, likaså övergivenhet. Jag vill mena att övergivenhet även är att klassa som implicit negativ bedömning av pappans pålitlighet, eftersom känslan av övergivenhet förutsätter att man överges av någon. Att moderns emotionella tillstånd kännetecknas av ambivalens kungörs i citatets avslutande attityd, då hon ger uttryck för positiv affekt i form av lycka, obeskrivligt glad. Låt oss härmed övergå till avsnittet Oss pappor emellan i vars inledande textparti följande står att finna:

Mamman har naturligtvis ett försprång. /…/ Men visst kan vi komma nära också som pappor. Ligga med huvudet mot mammans mage och få en vänskaplig spark i örat, lyssna på hjärtljuden i stetoskopet, se ultraljudsbilden av barnet – allt det bidrar till att göra oss delaktiga.

I första meningen bedöms mammans normalitet positivt, hon har ett försprång och är således särpräglad. I återstoden av citatet uppskattas pappans delaktighet och närhet till barnet som värdefullt (positiv värdesättning), och de tre processerna (ligga med huvudet mot magen, lyssna på hjärtljud och se ultraljudsbilden) uppskattas på samma sätt, och kan sägas fungera som konkretiseringar av de relativt abstrakta processerna komma nära och delaktighet.

Förlossningen blir oftast en stark upplevelse som få av oss pappor missar idag. Att se sitt eget barn födas går utanpå det mesta. Anspänningen är stor, och man känner sig helt slut efteråt. Nästan som om man fött barn själv. Och nu, äntligen, får jag komma riktigt nära mitt barn , hålla det i famnen, möta dess blick, så märkvärdigt medveten.

33

Intrycket av förlossningen uppskattas positivt med yttrandet stark upplevelse, och pappans pålitlighet och/eller förmåga att närvara bedöms positivt i yttrandet som få av oss pappor missar idag. Implicit bedöms alltså den pappa som ej närvarar vid förlossningen som negativ. Intrycket att se sitt barn födas uppskattas positivt i yttrandet går utanpå det mesta. I nästa mening uppskattas anspänningens komposition positivt som stor, och det intryck som anspänningen framkallar uppskattas negativt då man känner sig helt slut efteråt. Dock är anspänningen sprungen ur en upplevelse som i föregående mening evaluerats positivt, nämligen att se sitt barn födas, vilket gör att intrycket och bedömningen av processens komposition är att klassa som positivt, även om deras formella beskaffenhet röjer en negativ evaluerande hållning. I sista meningen uttrycks pappans positiva värdesättning av att processen att äntligen få komma riktigt nära sitt barn explicit. Jag menar att denna positiva uppskattning på ett implicit plan åsamkar positiv affekt i form av lycka för pappan, då erfarenheten av de positivt evaluerade processerna frambringar lyckokänslor.

Ibland är det svårt att hinna med. Allt går så snabbt, och allt är förändrat. Pappa, jag? Vad betyder det? Samtidigt som det mesta ännu är overkligt känns det som om det lyser om en: ”Titta, där går en pappa!”

Yttrandet svårt att hinna med är negativ bedömning av pappans förmåga att få tiden att räcka till. I yttrandet Pappa, jag? möter vi implicit textuellt markerad attityd som bedömer pappans förmåga att vara förälder negativt, eller rättare sagt är det en ifrågasättande bedömning. I yttrandet som om det lyser om en har vi att göra med implicit positiv bedömning av pappans normalitet manifesterad i form av en metafor. Passusens avslutande fingerade utrop röjer även det implicit positiv bedömning av pappans normalitet, eller rättare mannens normalitet som konstrueras som positiv via rollen som pappa.

När så barnet kommer hem med sin mamma börjar den verkliga omställningen /.../ Den tid som vi, med föräldraförsäkringen hjälp, kan vara hemma efter barnets födelse brukar verkligen behövas.

I den andra meningen uppskattas tiden som pappan kan vara hemma som värdefull. Intressant i detta yttrande är att pappan ej förutsätts vara hemma denna tid, vilket verbet kan signalerar. Således kan vi resonera om att pappan uppmanas till att vara hemma denna tid, vilket även väcker implicit bedömning av pappors beteende. De pappor som stannar hemma denna tid bedöms som positivt rättfärdiga (hur långt bortom klander?) medan de som ej väljer att vara hemma, trots hjälp från försäkringskassan bedöms som klandervärda.

Det är ett märkligt sinnestillstånd vi kan hamna i, ojämnt och ovant för de flesta. Som en lejonhanne ibland, beredd att skydda och värna, nästan överdrivet brysk om någon inte vill respektera att AMNING PÅGÅR! Och däremellan som ett litet barn själv, utanför och bortglömd. Som om vi gjort vårt och inte längre behövs.

I den första meningen möter vi attityd beträffande pappans sinnestillstånd vilket evalueras via negativ bedömning av pappans normalitet; han är märklig. Pappan upplever sig själv som negativt särpräglad, vilket adjektiven ojämnt och ovant vittnar om. I nästa mening möter vi implicit attityd som manifesteras i en metaforisk liknelse av pappan som en lejonhanne med dess skyddande och värnande kapacitet. Vad som evalueras är alltså pappans positiva förmåga att skydda sin familj, som vore hans kvinna och barn värnlösa djur på savannen. I meningens finala position finner vi utropet AMNING PÅGÅR! vars utropstecken vittnar om implicit attityd. Implicit uppskattas processen amning som så pass värdefull att pappan är beredd att beskydda den likt en lejonhanne. I citatets två sista meningar skiftar evalueringarna karaktär helt, och nu evalueras istället pappans osäkerhetskänslor. Pappan liknas vid ett litet barn som beskrivs som utanför och bortglömd. Här möter vi läsarpappans presupponerade negativa bedömning av sin egen låga grad av särprägel. I citatets sista attitydyttring bedömer pappan åter sin normalitet negativt, han har gjort sitt och han är ej längre positivt särpräglad. Pappans sysslor uppskattas som icke värdefulla processer i yttrandet som om vi gjort vårt (det är inte utförandet av sysslorna som bedöms, utan själva sysslan).

34

Så kan vi [män/pappor] känna, du är verkligen inte ensam. Vi behöver tid att i lugn och ro finna våra egna vägar till gemenskap med barnet och till en ny, spännande och annorlunda gemenskap med barnets mamma.

I den första markerade attityden bedöms pappans normalitet som icke särpräglad, men att vara icke särpräglad värderas ej som negativt utan som något positivt-neutralt. Därefter presupponeras att pappan skall finna vägar till gemenskap, även om det kräver tid. Textens presupposition är att klassa som implicit positiv bedömning av pappors förmåga att finna nya vägar, och även negativ bedömning av de pappor som ej söker vägar till gemenskap. I textpassusens slut finner vi evaluering av gemenskapen mellan mamma och pappa, vilket sker genom de uppskattande adjektiven ny, spännande och annorlunda som ger uttryck för positiva intryck av relationens nya beskaffenhet. Låt oss härmed lämna avsnittet Oss pappor emellan, för att träda in i det tredje och sista analysavsnittet ur Leva med barn. Bergskvinnor och vilsna män inleds med att författaren återger en reseskildring från ”ett fattigt arabland” där städerna befolkades av kvinnor eftersom männen befann sig utomlands under långa arbetsperioder. Kvinnorna i dessa bergstrakter beskrivs om självständiga och starka men tyngda av arbetsbörda. Författaren överger resereportaget och övergår till att diskutera jämställdhet i Sverige:

Det handlar inte så mycket om arbetsfördelning numera, det handlar mer om den känsla som många kvinnor har, känslan av att ha det yttersta ansvaret, att vara själva livsnerven i familjen, att vara den oumbärliga som ingenting får hända med, en stark känsla av utsatthet.

I första yttrandet möter vi negativ värdesättning av arbetsfördelningens relevans, som kontrasteras mot kvinnans affektiva känsla av att ha det yttersta ansvaret, vilket vittnar om otillfredsställelse (i sammanhanget hade tillfredställande affekt frammanats av jämställda ansvarskänslor inför barnet). I de två nästföljande attitydyttringarna möter vi mammans positiva bedömning av sin egen normalitet, hon är livsnerven och den oumbärliga. Dock utlöser denna särprägel negativ affekt i form av olycka som gestaltas i en känsla av utsatthet, och det faktum att utsatthet återges kursiverat vittnar inte om implicit attityd, men ger moderns affekt emfas. Mammans känslor diskuteras vidare:

Några får den [känslan] bekräftad efter en separation när några män (lyckligtvis allt färre ) ” försvinner” utan att vara beredda att ta ett självklart och fortsatt ansvar för sina egna barn – ”han verkar helt enkelt inte särskilt intresserad av barnen längre”, som många kvinnor har uttryckt saken. Men känslan av att till slut vara alldeles ensam finns också hos kvinnor som lever med en man, [sic] ett förhållande som utåt sett kan te sig hur jämlikt och fint som helst.

2I yttrandet lyckligtvis allt färre evalueras pappors rättfärdighet, och de som inte försvinner bedöms med adverbet lyckligtvis positivt. Vidare möter vi i de tre första meningarna negativ bedömning av pålitlighet hos en pappa som försvinner och inte är beredd eller intresserad av att ta ansvar för sina barn. I den sista meningen möter vi negativ affekt i form av olycka upplevd av mammor, som förorsakas av känslan av att vara alldeles ensam. Denna negativa affekt kan även uppstå i ett förhållande som ger intryck av att vara hur jämlikt och fint som helst, vars kvalitet således uppskattas positivt. Texten konstruerar alltså en pappa vars rättfärdighet konstitueras av pålitlighet och engagemang. I textens tre nästföljande stycken behandlas pappor och det faktiska liv många pappor lever, vilket enligt texten inte sällan innebär distans till det familjenära livet.

Jag möter dem [papporna] i varje fall, fast inte så ofta på barnavårdcentralen, alla de vilsna männen, vår tids vagabonder. Ibland aningslösa men oftare hårt nerkörda , slitna mellan olika lojaliteter.

När männen beskrivs som vilsna uttrycks deras affekt i form av osäkerhet. Dock evalueras männens vilsenhet och osäkerhet något romantiserande när de likställs med vår tids vagabonder, en liknelse

35

som på implicit väg alltså bedömer pappans särprägel positivt6. I citatets avslutande mening bedöms pappan beteende såsom aningslöst (negativ förmåga), hårt nerkörda (negativ normalitet) och slitna mellan olika lojaliteter (potentiell opålitlighet). Längre ned på samma sida förmedlas männens affekt inför föregående citats förhållanden: Alla de frånskilda männen med känslan av att vara berövade både sina barn och sin självkänsla.

Här gestaltas männens olycka via deras känsla av att ha berövats både barn och självkänsla, och männen beskrivs alltså som lidandes. Författaren fortsätter sitt resonemang om arbetsfördelningen sinsemellan föräldrar:

Det finns fortfarande arbetsgivare som anser att det är kvinnorna som bör stanna hemma när barnen är sjuka. Och det finns kvinnor som lever kvar i föreställningen att mamman av naturen står närmare barnen än pappan. Men någonting har börjat hända. Småbarnspappornas förenade manskör har börjat ta ton: ”Ett barn har samma rätt till båda sina föräldrar. Jag vill ha min del av ansvaret och glädjen!”

I den första meningen möter vi attityd riktad av en ”arbetsgivare” som bedömer kvinnans rättfärdighet och menar att en kvinna långt bortom klander hellre än mannen bör stanna hemma vid vård av sjukt barn. I nästföljande mening är det vissa kvinnors åldrade och förlegade bedömning av deras egen positiva särprägel som formuleras, med avstamp i föreställningen om att de genom naturen står närmare barnen än pappan. Evalueringar som av texten förmedlas som negativa och föråldrade tillskrivs alltså arbetsgivare och kvinnor, och mot detta negativa kontrasteras att någonting har börjat hända. Detta någonting uppskattas alltså som positivt värdefullt, och detta någonting formuleras metaforiskt i yttrandet Småbarnspappornas förenade manskör har börjat ta ton. Vad som är positivt är således att männen har börjat kräva sin del i barnuppfostran, och att pappornas förenade manskör börjat ta ton kan alltså ses som reaktion mot de förhållanden som åsamkar dem olycka, nämligen att berövas barn och självkänsla. Bruket av attityder i denna passus är alltså antitetiskt uppbyggt, och återger en bild av att främst mammor och arbetsgivare utestänger männen från den familjära diskursen. I den sista meningen bedöms implicit pappors förmåga att axla föräldrarollen via det textuellt antydande utropstecknet. Texten konstruerar alltså mannen som huvudsakligt ansvarig för uppbrottet med traditionella och konservativa uppfattningar om kön.

2.4 Vänta barn Låt mig börja med att i en uppställning redovisa attitydernas spridning, för att sedan redogöra för det mönster beträffande attitydbruk jag kartlagt. Avslutningsvis presenteras den textnära analysen. Som i materialpresentationen (avsnitt 1.2) nämndes innehåller Vänta barn s.k. föräldraberättelser, och i det aktuella analysavsnittet förekommer två stycken. Dessa behandlas separat i slutet av analysen, och tas alltså inte upp beroende av deras kronologiska förekomst i originaltexten. Mamma


Affekt 4 6 Bedömning 4 3 Uppskattning 2

Totalt: 10 9 6 Enligt National Encyklopedins nätversion är vagabond ett annat ord för luffare, men äger inte samma sociala stigmatisering som luffare, varför det kan användas om en person på en högre social nivå som lever ett fritt och obundet liv. Se http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=337715&i_word=vagabond.

36

Pappa



Totalt: 20 11 Vad vi av ovanstående uppställning kan uttyda är att pappan i högre grad bedöms (15 mot 7), att mammans affektiva upplevelser evalueras i högre grad än mannens (10 mot 5) samt att pappan förknippas med fler uppskattningar än kvinnan (11 mot 2). Fördelningen av positiva och negativa evalueringar vittnar om att kvinnan i högre grad förknippas med negativa evalueringar (9 av 19 attityder är negativa) medan mannen i högre grad förknippas med positiva (20 av 31 attityder är positiva). För att kunna yttra något av relevans om attitydernas könsskapande potential räcker det dock inte med en uppställning, utan var attityd måste analyseras för sig. Låt mig här återge de tendenser jag kartlagt i min analys av kapitlet Förändring, omställning, utveckling. De flesta och mest relevanta attitydyttringarna i detta kapitel återfinns i avsnitten Jag ska bli mamma och Jag ska bli pappa. I det avsnitt som riktas till den blivande modern fokuseras primärt de ambivalenta och negativa affektiva känslor som en blivande mamma kan uppleva. En av avsnittets positiva evalueringar uppskattar den ofrånkomliga graviditetsprocessen positivt, och positivt fokus ligger således vid kvinnans biologiska bundenhet till graviditeten. Som orsak till kvinnans negativa affekt ges bl.a. mannens bristande empatiska förmåga, alltså den blivande pappans oförmåga att ta del av sin kvinnas negativa affektiva upplevelser. Vid stunder då kvinnan upplever mannens empatiska förmåga bristfällig kan hon behöva ha någon att tala med och dela drömmar, förhoppningar och svåra upplevelser med. Texten konstruerar alltså en man som ej förmögen att ta del av sin kvinnas upplevelser, vilket åsamkar olycka hos kvinnan. I avsnittet som riktar sig till pappan uttrycks viss affektiv oro som kan uppstå i samband med graviditeten, men textens fokusering av ambivalenta känslor överges strax för att övergå till tydligt positiva evalueringar. Graviditeten uppskattas positivt och vi möter positiv bedömning av de män som delar sin kvinnas erfarenheter och som är förmögna att förmedla sina egna intryck. Vidare evalueras det manliga beteende som innebär engagemang i hemmets praktiska sysslor positivt. Här möter vi dock ett intressant fenomen i texten, då texten förvisso skapar en diskursiv fader som engagerar sig i hemmet, men han skapas endast som ett diskursivt undantag i relation till kvinnan och hennes sysslor. Mannen uppmanas endast delta i hushållsarbetet när kvinnan på grund av sin graviditet ej är förmögen att sköta vissa sysslor. Således kan texten sägas återskapa stereotypa könsbundna domäner, även i de fall när texten explicit ämnar etablera mannen inom hemmets domäner. Vidare evalueras graviditeten som positiv förberedelsetid för mannen, och mannens förmåga att formulera sitt eget pappaskap bedöms positivt. Texten uppmuntrar mannen att formulera sitt eget föräldraskap med motivationen att hans särprägel blir tydligare om han hittar sin egen pappaidentitet istället för att bli en kompletterande extramamma. Dock framställer texten mammorna som ett potentiellt hot mot denna självdefiniering, då mammornas förmåga att dela ansvaret bedöms negativt. Avslutningsvis uppskattas i pappaavsnittet vad ett kvalitativt föräldraskap är, nämligen den tid man är med sitt barn. Vi ser alltså påfallande skillnader mellan den blivande mammans och den blivande pappans textavsnitt; i Jag ska bli mamma fokuseras primärt kvinnans ambivalenta och negativa affektiva upplevelser, och mannen tillskrivs visst ansvar för hennes olycka. I Jag ska bli pappa evalueras istället blivande pappors beteende, och texten evaluativa ton är genomgående positiv, och mammans bundenhet till barnet understryks genom positiv uppskattning av biologins ofrånkomlighet. I avsnittet Delat föräldraskap värderas bägge föräldrarnas när- och samvaro med barnet högt, och implicit förutsätter texten att mamman tillbringar tid med barnet, medan den motiverar pappor till delaktighet genom att bedöma deltagande pappor som klanderfria.

37

Bruket av attityderna i kapitlets föräldraberättelser har i analysen satts i relation till vad föräldrarna berättar om sin egen erfarenhet. Bruket av attityder i Peters pappaberättelse återskapar en bild av honom och män i allmänhet som frikopplade från det sociala ansvaret för familjen, och hur han och andra män är beroende av en kvinna som axlar det huvudsakliga familjära ansvaret. Den andra föräldraberättelsen, som handlar om Maria och Salahattins familjs, berättas huvudsakligen av Maria. Attityderna i Marias berättelse utgörs till stora delar av negativ affekt och kan sägas underbygga och återskapa synen på kvinnor som offer. På ett generellt plan ser vi alltså hur texten explicit söker etablera föräldrar som lika delaktiga inom hemmets domäner, men textens språkliga manifestationer lägger hinder i vägen och knyter vid återkommande tillfällen an stereotypa föreställningar kopplade till kön. Vidare ser vi hur attityderna kopplade till kvinnan primärt utgörs av affektiva evalueringar, medan det i samband med mannen oftare handlar om bedömande evalueringar. Låt oss härmed övergå till den textnära analysen, för att se hur attityderna manifesteras i den faktiska texten. I det inledande textpartiet i kapitlet Förändring, omställning, utveckling konstateras att graviditeten har börjat, och med den en rad förändringar för såväl mannen som kvinnan. I avsnittet understryks relevansen av att de blivande föräldrarna har en god relation.

Att hamna i otakt, att se nya sidor hos varandra sätter samspelet och relationen på prov. Samtidigt är det nu relationen blir så viktig inte bara för er utan också för det kommande barnet.

I citatet uppskattas föräldrarnas relation som värdefull, eftersom den hädanefter är avgörande för det kommande barnet. Vi läser vidare och kommer till kapitlets första rubricerade avsnitt, Jag ska bli mamma, i vars inledande stycke vi möter yttrandet:

Du blir medveten on din egen kropp och känner hur den utvecklas och förändras. Det som sker är starkt och ofrånkomligt .

Här möter vi attityd som riktas mot den process som beskrivs i första meningen och det är intrycket av processen som uppskattas. Kombinationen av adjektiven evaluerar intrycket av den process kvinnan erfar positivt, eller rättare är det adjektivet starkt som uppskattar intrycket positivt medan ofrånkomligt ges positiv klang genom adjektivens parallellism, varför även det faktum att processen är ofrånkomlig kan ses som positivt evaluerad. I textens nästföljande stycke möter vi följande yttrande, apropå de känslor av ambivalens som under graviditeten kan uppstå:

Kanske blir du besviken på din man eller på andra som inte verkar intresserade eller förstår hur du känner . Den som är gravid svänger ofta mellan tillförsikt och ängslan, mellan glädje och missmod.

I första meningen möter kvinnans besvikelse, som vittnar om negativ affekt i form av otillfredsställelse. Orsaken till den negativa affekten anges vara mannens (och andras) oförmåga att visa intresse eller förståelse för kvinnans känslor, med andra ord ett beteende som bedöms negativt. I nästa mening understryks den gravida kvinnans ambivalenta känsloläge genom att ställa affektuella ytterligheter mot varandra: tillförsikt och ängslan handlar om säkerhet och osäkerhet, medan glädje och missmod handlar om lycka och olycka. Att bli mamma avslutas med följande konstaterande:

Då behöver du någon att tala med, någon som kan dela dina drömmar och förhoppningar men också det som känns svårt.

Häri bedöms de förmågor (tala, dela drömmar och förhoppningar) och den pålitlighet (dela det som känns svårt) denna någon uppvisar positivt. Då denna passus står i direkt anslutning till citatet ovan som belyser mannens oförmåga att visa intresse, impliceras att denna någon ej är mannen, och således impliceras att det inte är mannen och den blivande pappan som den blivande mamman ventilerar sina emotionella funderingar med. Därmed kan pappans förmåga att dela känslor med

38

modern implicit läsas som negativt bedömd. Vi lämnar mammans avsnitt, bläddrar vidare och kommer till Jag ska bli pappa.

För dig som man är graviditeten också en omvälvande upplevelse. /…/ Du ska själv förbereda dig på att bli pappa. Det kan väcka starka känslor av både glädje och oro.

I den första meningen evalueras pappans intryck av graviditeten både som positivt och negativt, då det omvälvande rymmer uppskattning av såväl negativt som positivt slag. I den sista meningen ges uttryck för pappans såväl positiva som negativa affekt (lycka och osäkerhet); känsloambivalensen understryks.

Det är spännande att följa /…/ vad som händer med din kvinna, ditt barn och med dig. Det är bra att vara med och dela sin kvinnas upplevelser men glöm inte att berätta vad du själv tycker och känner .

I den första meningen återges positivt intryck av erfarenheten att följa graviditeten, och pappan uppmanas att närvara under graviditetstiden genom att processen beskrivs som spännande. I den andra meningen bedöms såväl mannens förmåga att närvara som hans pålitlighet positivt, och avslutningsvis bedöms den man som förmögen att förmedla sina egna känslor positivt. I direkt anslutning till ovanstående citat står:

Det är också mycket du kan göra rent praktiskt för att lindra obehag och besvär som hon har, till exempel sköta matlagning när hennes illamående är jobbigt eller stå för det tyngre praktiska hemarbetet om hon får rygg- och bäckenbesvär.

Inledningsvis i citatet bedöms mannens förmåga att uträtta praktiska sysslor i hemmet för att lindra kvinnans obehag och besvär positivt. I det två efterföljande exemplifieringarna av praktiska sysslor möter vi iögonfallande konstruktion av kvinnan som norm i hemmets diskurs och de sysslor som knyts till den. Manligt engagemang som i denna diskurs bedöms positivt framställs som undantag och normvavvikande, vilket den kausala subjunktionen om och det tidfästande adverbet när signalerar. Att texten via positiv bedömning av förmåga uppmuntrar mannen att laga mat när kvinnan mår illa och sköta tyngre praktiskt hemarbete om kvinnan får rygg- och bäckenbesvär förutsätter att det är kvinnan som annars utför dessa sysslor, och hade hon ej lidit av några fysiska krämpor hade den man som i texten konstrueras ej heller utfört dem. Således kan vi resonera kring huruvida kvinnans normalitet evalueras negativt här, och att kvinnans positiva normalitet sammanfaller med stereotypt könsbundna sysslor i hemmet. Vi ser alltså hur mannen görs delaktig i hemmet, men endast som en parentes orsakad av kvinnans negativa normalitet, och texten uppmanar därför ej föräldrar att på lång sikt etablera jämställd arbetsfördelning. Vi läser vidare i texten och kommer till följande textparti:

[G]raviditeten är också din förberedelsetid. Ta tid att tänka och känna efter hur du som pappa ska ge ditt barn och dig själv en så bra start som möjligt.

Här möter vi positiv uppskattning av graviditetens betydelse (värdesättning) för mannens förberedelse av sin roll som pappa, som ska lägga grunden för att ge relationen mellan barn och far bra start (kvalitetsuppskattning). I det efterföljande stycket återfinner vi följande uppmaningar som kan sägas bilda ett implicit mönster av positiv bedömning:

Stå på egna ben, forma ditt eget ”pappaskap”. Tänk igenom hur du ska vara som pappa. ska du vara kompletterande extramamma eller försöka hitta din egen pappaidentitet?

Jag menar att attityd häri uttrycks på så vis att den pappa som efterlever påbuden bedöms positivt, och i den första meningen är det pappans förmåga att forma ett eget pappaskap som evalueras. Implicit formuleras alltså en klanderfri pappa. I nästa mening möter vi tydlig attityd beträffande den blivande pappans agerande, och två olika typer av pappor ställs i ett slags polemik mot varandra. I

39

denna polemiska relation bedöms mannens särprägel som antingen positiv eller negativ, beroende på vilken av rollerna han väljer att axla. I relation till den föregående meningens evaluering är det tydligt att den man som söker den egna pappaidentiteten bedöms som positivt, medan den som endast axlar rollen som kompletterande extramamma bedöms om inte negativt så i alla fall mindre positivt. Den egenskap hos männen som evalueras är deras normalitet, och ju tydligare deras egen pappaidentitet är, desto mer särpräglade och speciella blir de. Här skapar alltså texten en man vars positiva särprägel bygger på hans förmåga att i så hög grad som möjligt definiera sitt eget pappaskap utifrån sin relation till barnet, medan en mindre positiv särprägel erhålls av den man som låter sin papparoll definieras utifrån en kompletterande relation till modern. Längre fram i avsnittet står följande att läsa:

Mammor tar gärna över ansvaret i smått som stort. Stå på dig och fragmentera inte ”pappaskapet”. Den första meningen vittnar implicit om negativ bedömning av mammors förmåga att dela ansvaret med pappor, medan den andra meningens uppmaningar implicit bedömer den pappa som är kapabel att efterleva uppmaningarna positivt. Samtidigt kan pappaskapet sägas värderas positivt som abstrakt föremål, så pass värdefullt att det inte får fragmenteras. Vidare diskuteras vad ett föräldraskap av god kvalitet är för något.

Föräldraskap är en fråga om hur mycket tid man är med barnet. Det är detta som blir kvalitet eller inte.

Här möter vi positiv uppskattning av föräldraskapskvalitet, och definitionen av kvalitet måste ses i relation till avsnittets primäre textmottagare, nämligen mannen och den blivande fadern. Vi möter ingen liknande formulering i Jag ska bli mamma, varför vi kan anta att beskrivningen av kvalitet i detta avsnitt är till för att motivera pappan till delaktighet. Därmed bedöms den pappa som spenderar mycket tid med sitt barn som klanderfri. Vi lämnar den blivande pappans avsnitt och träder in i Vi ska bli föräldrar:

Ni delar något fantastiskt som kommer påverka ert liv och era relationer. Ni ska bli mamma och pappa men också förbli man och kvinna för varandra.

I den första meningen uppskattas kvaliteten på det som delas positivt via adjektivet fantastiskt. I den andra meningen ringas det fantastiska in som att bli mamma och pappa men också som att förbli man och kvinna för varandra i denna process av förändring. Merparten av avsnittet Vi ska bli föräldrar diskuterar bägge föräldrarnas förväntningar och tankar inför det kommande familjelivet. Avsnittet är relativt fattigt på attitydyttringar, men vi ser exempelvis följande:

Ena stunden kan man känna en glädje och ömhet för varandra som är svår att beskriva. Andra stunden kan man känna sig osäker, besviken och irriterad både på sina egna och den andras reaktioner och känslor.

I detta stycke ges uttryck för bägge föräldrarnas affekt; i den första meningen möter vi lycka (glädje, ömhet) medan vi i den andra möter osäkerhet (osäker), otillfredsställelse (besviken, irriterad). Vi läser vidare och kommer till Sexuellt samliv som behandlar graviditetens och den nya familjekonstellationens inverkan på föräldrarnas sexliv. Avsnittet är inte ett rikt på attityder relevanta för uppsatsens tema, men vi möter följande:

[En del kvinnor] blir förvånade över att de känner sig så ointresserade av sex och tycker kanske att de drar sig undan något de borde vara med på.

Här har vi att göra med kvinnans bedömning av sitt eget beteende, och hon evaluerar sin pålitlighet negativt. I nästa utdrag behandlas pappans tankar:

[Vissa män] kan vara rädda att skada barnet eller kvinnan. En del upplever barnet som en konkurrent om kvinnans uppmärksamhet och kärlek.

40

I första meningen uttrycks mannens negativa affekt i form av osäkerhet, han är ej övertygad om att samlag är ofarligt för barnet och kvinnan. I den andra meningen upplever pappan barnet som en konkurrent om kvinnans uppmärksamhet och kärlek, och jag vill mena att pappan bedömer sin egen normalitet negativt; han är inte särpräglad i jämförelse med barnet. Nästföljande två avsnitt Kan samlag skada barnet? och Socialt nätverk innehåller inga för analysen relevanta attitydyttringar, vilket dock kapitlets avslutande avsnitt Delat föräldraskap gör:

Att dela föräldraskapet innebär också att arbetet måste delas så att båda föräldrarna får tid för barnet.

Här förekommer positiv värdesättning av arbetsfördelningen, vilken är värdefull eftersom båda föräldrarna behöver spendera tid med barnet. Texten fortsätter:

Arbetet är inte bara timmarna på jobbet utan också hemarbetet. Med barn hemma blir det mycket mer av hemarbete som matlagning, städning och tvätt. /…/ Det är lätt hänt att falla in i en traditionell uppdelning i kvinno- och manssysslor. Men det är just ni som kan bestämma hur ni vill ha det.

Meningarna i det första textpartiet bildar ett implicit mönster som bedömer den pappa som engagerar sig i hemmets sysslor positivt. Det implicita mönster jag hänvisar till menar jag bildas i en inomtextuell relation till den första meningen där det understryks att arbetet måste delas och till avsnittet Jag ska bli pappa där det poängteras att föräldraskapet definieras som en fråga om hur mycket tid man spenderar med sitt barn. Texten förutsätter alltså mammans tid hemma med barnet, men motiverar pappan att delta i hemmets bestyr genom att bedöma de pappor som är aktiva i hemmets diskurs som klanderfria. Jag vill hävda att när texten hävdar att arbetet inte bara är timmarna på jobbet utan också hemarbetet likställer den en traditionellt manlig domän med en traditionellt kvinnlig, och söker aktivt motverka att återskapa en hierarkisk ordning könen sinsemellan. I ovanstående utdrags andra passus möter vi i första meningen negativ uppskattning av kvaliteten på en traditionell uppdelning, vilket formuleringen det är lätt hänt att falla in i signalerar. I föregående citerade formulering menar jag att vi möter negativ bedömning av föräldrarnas förmåga att fatta aktiva beslut i fråga om arbetsfördelning, varför att falla in i traditionella könsbundna sysslor är en effekt av passivt handlande (falla). Nästa mening är formulerad som en kontrast gentemot den föregående, och här bedöms bägge föräldrarnas förmåga att formulera deras egen arbetsfördelning. Angående arbetsfördelningen konstaterar texten avslutningsvis:

Det viktigaste är att hålla samtalet igång och se till att båda får möjlighet att utveckla sitt föräldraskap och sin närhet till barnet.

I denna mening möter vi positiv värdesättning av att föräldrarna håller samtalet mellan varandra igång och relevansen av att bägge ges möjlighet att utveckla sitt eget föräldraskap och sin närhet understryks. Texten söker alltså explicit dana föräldrapar som tillsammans tar ansvar för samvaron med det gemensamma barnet. Låt mig härmed övergå till att analysera kapitlets två föräldraberättelser. Den första återfinns på sid.13, och den andra på sid.17-18.

Peter är strax under 30 och pappa sedan ett och ett halvt år.

- Det är mycket mer planering nu, mycket mer rutiner, säger Peter. Det går inte längre att bara tänka på sig själv, det har blivit ett stort ansvar att vara förälder. Men jag tror det blir bättre ju mer tiden går .

I yttrandet ovan uppskattar Peter intrycket av att ha fått barn som påfrestande, och i viss mån således negativt. Vad som primärt frammanar intrycket av påfrestning tycks vara det stora ansvaret,

41

men Peter är hoppfull om framtiden, vilken han på förhand uppskattar med ett mer positivt intryck, det blir bättre ju mer tiden går. Längre fram i Peters berättelse yttras följande:

- Vi var ganska bra förberedda på att bli föräldrar. Vi var pålästa, hon mest! Vi frågare runt och vi läste mycket, hon alltså, säger Peter och skrattar.

I den första meningen bedömer Peter sin egen och sin sambos rättfärdighet som förberedda föräldrar positivt. I nästa mening reserverar han dock sin egen rättfärdighet och belyser istället sin sambos klanderfrihet, vilket även är vad som sker i nästföljande mening då det är hon alltså som frågat runt och läst mycket. Båda meningarnas konstruktion bygger på att de först bedömer bägge föräldrarnas förmåga att förbereda sig positivt, dock med tillägget att det egentligen bara var sambon som visade prov på klanderfri förmåga att förbereda sig som förälder. I linje med Milles (Milles 2003:127) vill jag hävda att berättande om egna erfarenheter kan användas för att göra kön, och genom att studera bruket av attityder i Peters berättelse om sig själv ser vi hur en bild av män som ej kopplade till det sociala ansvaret vad gäller familjelivet återskapas, och hur dessa män är beroende av kvinnor som axlar ansvaret för hemmets diskurs. Peters avslutande råd till blivande föräldrar är som följer:

- Det är underbart att bli pappa men skapa rutiner. /…/ Gör det för barnets skull för er själva och för varandra som par. Det gäller att undvika att bli kvävd.

Här uppskattar Peter intrycket av processen att bli pappa som underbart, dock med förbehållet att man måste skapa rutiner för att inte bli kvävd, vilket är en negativ intrycksuppskattning. Det negativa är att pappaskapet upplevs som ett potentiellt hot mot personen bakom pappaskapet, nämligen mannen. Möjligen går detta att tolka som en diskursiv krock, en brytpunkt när könskontrakt är under omförhandling och könsordningens dikotomi rubbas. Låt oss härmed lämna Peters utsaga och övergå till den andra familjeberättelsen om Maria och Salahattin med en tvåårig dotter och en pojke på två veckor. I berättelsen är det Maria som till största del för ordet, och hennes inledande utsaga fokuserar hennes oro, vilket följande utdrag exemplifierar:

- Först var jag jätteglad för att vara gravid, säger hon, men sen kom oron för missfall /…/ så kom oron för att det inte skulle sparka som tidigare/…/Att få större barn andra gången var också något som oroade mig. [Maria var] orolig för att barnet inte skulle äta tillräcklig t.

Med undantag för första meningens positiva lyckoaffekt uttrycker hela hennes utsaga negativ affekt i form av osäkerhet, men hon avslutar med att säga att oron ”är en omsorg om mina barn”. Låt mig åter anföra Milles, som menar att vad män och kvinnor berättar om sig själva delvis kan förklaras utifrån normativa uppfattningar om kön (Milles 2003:127). Att Maria idogt ger uttryck för sin oro i form av negativ affekt kan ses i analogi med det faktum att kvinnor oftare än män ”konstruerar sig självs som utsatta offer” och att kvinnor ”berättar fler s.k. missödesberättelser” (Milles 2003:126). Jämför vi detta med Peter, som var orolig att bli kvävd, menar jag att vi här ser hur dikotomin mellan könen upprätthålls. Sannolikt hade samma erfarenhet fått Peter att känna sig kvävd, medan de för Maria istället upplevs som omsorg om hennes barn, och jag vill mena att Marias genom sin reaktion inför sin egen oro skapar sig själv som tätt förbunden med hemmets domäner, medan Peter med sina känslor av syrebrist inte förbinder sig själv lika tydligt. Genom att studera attityderna i självberättandet ser vi alltså hur hemmets domän konstrueras som associativt med kvinnan. I återstoden av Marias berättelse fokuseras hennes upplevelser vid förlossningen, som präglades av både oro men stor lättnad när allt var över. Avslutningsvis uppskattar paret unisont den inverkan barnen haft på deras relation som väldigt positivt.

42

3 Avslutning I detta avsnitt diskuteras resultatet utifrån syftets formulerade frågeställning, nämligen på vilket sätt texterna deltar i den sociala processen att göra kön. För att kunna besvara den frågan relateras undersökningsmaterialet till såväl den forskning om kön och föräldraroller som inledningsvis redogjordes för (se avsnitt 1.3), samt till Hirdmans teorier om social konstruktion av kön (se avsnitt 1.4.1).

3.1 Moderskap och faderskap som olika diskurser Vad som binder samman de fyra analyserade texterna är att de explicit skapar såväl närvarande mammor som pappor, och familjekonstellationer konstrueras där bägge könen framställs som viktiga vid omsorgsarbetet. Men föräldrarna etableras i familjen och omsorgsarbetet på olika diskursiva premisser, och när texterna skapar en ’mamma’ och en ’pappa’ är det tydligt att två olika sociala roller etableras. Uppställningarna i resultatredovisningen, förutom den tillhörande Den första tiden, visar att män och fäder i högre grad evalueras, och oftast i form av bedömning. När kvinnor och mödrar evalueras är det oftast fråga om affektiva upplevelser, och majoriteten av dessa evaluativa yttranden är negativa. Det faktum att pappor i högre grad bedöms innebär att manligt beteende och uppträdande i högre grad evalueras än kvinnlig. Således kan ett manligt idealbeteende sägas utkristalliseras, medan texterna inte i lika hög grad evaluerar en prototypisk positiv mammas beteende och uppträdande. Den första tiden intar i relation till de tre övriga texterna en särställning, eftersom mödrar där förknippas med fler attitydyttringar än fäder (29 mot 23). Broschyren följer däremot tendensen att mödrar i högre grad förknippas med affektiva evalueringar och att fäder bedöms. Utan att tillskriva uppställningarna för stor auktoritet och utan att sammanföra dem i en kvantitativ jämförelse så är det möjligt att, utifrån texternas specifika relationer mellan olika typer av attityder, uttyda liknande tendenser mellan texterna. Den tydligaste tendensen är att pappans sociala engagemang i högre grad evalueras än mammans. Om vi talar om de föräldrar texterna skapar som diskursiva fenomen kan texterna sägas vara mer evaluativt aktiva i skapandet av fadern, medan moderskap skapas genom högre grad av vad som kan kallas för textuell passivitet. Låt mig förtydliga vad jag menar. Att fadern aktivt bedöms och att texterna tecknar en bild av ett idealt pappabeteende samtidigt som kvinnligt föräldrabeteende ej bedöms tolkar jag som att den diskursiva konstruktionen av manlighet är mer explicit och medvetandegjord, och således aktiv. Den diskursiva konstruktionen av kvinnlighet och moderskap är inte lika tydligt medvetandegjord; hennes beteende och uppträdande evalueras ej i lika hög grad. Därmed inte sagt att texterna inte skapar en moderskapsdiskurs, tvärtom. Skillnaden ligger i att kvinnlighet framställs som så pass lierat med moderskap att moderns sociala beteende därför ej är i behov av bedömning. Att kvinnan redan betraktas som diskursivt etablerad som social förälder medför att hon ej behöver motiveras in i föräldraskapet. Istället för att uppmuntra läsarkvinnan med positiva evalueringar fokuseras negativa aspekter av föräldraskapet som kan sägas förbereda mamman inför kommande eventuella problem. Att faderskap bedöms i högre grad än moderskap går att koppla till Andenæs teori om att det pågår ett diskursivt projekt, som innebär att plantera engagemang och omsorg i en positiv maskulinitet (Andenæs 2005:36). Överensstämmande mellan de olika texternas manlighet är just uppmuntringen och den positiva bedömningen av delaktighet i omsorgsarbetet. Men liksom Andenæs skriver innebär inte detta i sig en destabilisering av könsordningen, vilket nedan diskuteras. Som framkom av resultatredovisningen är det inte tillräckligt att redogöra för fördelningen av evaluativa yttranden. Vi måste undersöka vad det faktiskt är som evalueras för att kunna fälla ett

43

utlåtande om huruvida det skapas skilda diskurser när manlighet och kvinnlighet etableras i texterna. Låt mig i det närmaste redogöra för tendenser och mönster jag uttytt i materialet och som jag väljer att tolka som beståndsdelar i föräldraskapsdiskursens genuskontrakt. Moderskapet som utkristalliseras när man läser med texterna är förbundet med socialt ansvar för familjen. Detta realiseras i textpartier som primärt vänder sig till modern där vikten av att vårda parrelationen understryks, samt vid hanteringen av äldre syskons reaktioner inför det nya barnet. Genom att studera texternas evaluativa språk ser vi dessutom hur det primärt är modern som förknippas med hushållsarbetet, och hennes sociala engagemang presupponeras genom hennes fysiska särställning. Föräldraberättelserna i Vänta barn kan läsas som manifesteringar av hur kvinnan diskursivt knyts tätare till hemmets och omsorgsarbetets domäner än mannen, där bl.a. bilden av kvinnan som huvudsakligt ansvarig för förberedelser inför det kommande gemensamma föräldraskapet etableras. Samtliga analyser visar att moderskapet aktualiserar fler attitydyttringar av typen affekt, vilket går att tolka som att moderskapet som etableras i samtliga texter förknippas med känsloyttringar i högre grad än texternas diskursiva faderskap. Den positiva maskulinitet som tecknas i texterna kännetecknas främst av förmågan att beskydda sin familj, och när manlig erfarenhet evalueras i form av negativ affekt är orsaken sinande maktkänsla eller upplevelse av att inte vara unik eller behövd. Mannen associeras alltså med stabilitet (beskydd), maktpotens och unicitet. Moderskapet däremot förknippas till stora delar med egenskaper såsom rädsla, osäkerhet och skörhet, något som tydligt framträder i Leva med barn. I samma text framställs även fadern som ett beskyddande lejon, beredd att skydda sin värnlösa familj. Texterna skapar som sagt två närvarande föräldrar, och att män i högre grad bedöms innebär att manligt föräldraskap främst konstitueras av det sociala engagemang som bedömningarna evaluerar. Moderns närvaro förknippas inte med socialt engagemang, utan knyts istället till praktiska sysslor och konkreta situationer inför vilka textmödrarna ofta ger uttryck för negativ affekt. Texterna föreskriver alltså bägge föräldrars delaktighet i omsorgsarbetet, men upprätthåller föreställningen om faderskap och moderskap som två olika könsbundna diskurser genom att maskulinitet associeras med social handlingskraft och femininitet med praktiskt hushållsarbete och emotion. I Leva med barn beskrivs moderns relation med barnet som oundviklig, varigenom moderns relation med barnet konstitueras som fysiskt betingad. Detta står i kontrast till pappan som istället motiveras in i föräldrarollen genom positiv evaluering av honom som social varelse. Att moderns roll är fysiskt betingad p.g.a. graviditet och amning är inte anmärkningsvärt, däremot är det anmärkningsvärt att moderns fysiska särprägel sätter likhetstecken med hennes sociala engagemang. Att läsarfadern erbjuds identifiera sig med en positivt evaluerad och närvarande fader menar jag går att tolka som att mannen har valmöjlighet i fråga om sitt föräldraskap. Han kan välja att inte engagera sig socialt och därmed inte identifiera sig med det faderskap som texterna skriver fram, något modern på grund av hennes fysiska särprägel varken kan eller är i behov av. Samma tendens förekommer i broschyren Råd till nyblivna föräldrar, där den explicita formuleringen att bli pappa är ett val du aldrig kan ångra förekommer. I de två resterande texterna realiseras denna tendens inte lika explicit. När texterna däremot bedömer ett faderskapsbeteende positiv bedömer de även implicit ett motsatt beteende negativt. Läsarpappan förväntas identifiera sig med den positiva maskulinitet som förmedlas via texterna, och förmodas därmed fatta ett val kring vilken sorts förälder han vill vara. Att moderskap inte bedöms i lika hög grad innebär att det inte förmedlas några moderskapsförebilder som läsarkvinnan kan välja att identifiera sig med. Föräldraskap för mannen är således ett val, medan det för kvinnan är en självklarhet och som på grund av hennes fysiska särprägel inte är något som diskuteras. Att faderskapet etableras som ett val leder oss in på frågan om varför mannen skall välja att engagera sig i egenskap av förälder. I mitt material uppmanas män till faderskap bl.a. via motiveringarna att det är både utvecklande för den sociala relationen till barnet och för den egna personen, och kan därmed i stort sägas ansluta till

44

Bekkengens (1999) och Sunderlands (2006) undersökningar. Exempel härpå finner vi i Råd till nyblivna föräldrar där faderskapet beskrivs som meriterande. Att männen i mitt material i högre grad än kvinnorna kan välja engagera sig som föräldrar underbygger Bekkengens teori om att män har rättighet till att vara föräldralediga, medan kvinnor därtill är skyldiga. Detta leder till att män blir deltidsföräldrar medan mödrar konstrueras som heltidsföräldrar, och mitt resultat ansluter därför till Sunderlands studie, trots att tendenserna i mitt material inte är lika tydliga som i hennes. I alla texter utom Den första tiden ser vi att faderskapet i högre grad evalueras positivt, vilket förmedlar en bild av faderskapet som mer positivt laddat. Att moderskap i dessa tre texter i högre grad förknippas med negativ evaluering medför inget problem för modelläsarmamman, eftersom socialt moderskap inte framställs som något valbart. Hög frekvens av positiv evaluering blir alltså inte nödvändigt för att underbygga identifiering med den diskursiva roll som etableras i texterna. Således ansluter även fördelningen av positiva och negativa evalueringar till tesen om manlig valfrihet kontra kvinnlig plikt. Som framgår av ovanstående resultatdiskussion är det möjligt att utifrån texternas evaluativa språkbruk yttra sig om deras diskursiva deltagande. Liksom Martin & White skriver vittnar evaluativt språkbruk om såväl socialt skapade normativa uppfattningar kring mänskligt beteende som normativa värderingar av saker och processer (Martin & White 2005:45). Genom att studera de normativa uppfattningar och värderingar texternas evaluativa språkbruk ger uttryck för, har det alltså varit möjligt att blottlägga texternas diskursiva konstruktioner av kön. Innan jag går över till att diskutera på vilket sätt den maskulinitet och femininitet som etableras i texterna förhåller sig till könsordningen vill jag belysa texternas grad av heteronormativitet. Detta är i förhållande till uppsatsens syfte ett slags parentes, men heteronormativiteten är så pass påtaglig att det vore orimligt att inte nämna den. I samtliga texter är den dominerande normen manlig och kvinnlig tvåsamhet med förmåga att på egen hand producera barn, och alternativa föräldraroller evalueras aldrig diskursivt. Vänta barn är den enda skrift som omnämner avvikande familjekonstellationer, men detta sker endast inledningsvis och i återstoden av boken åsyftas med föräldrar ett heterosexuellt par. Det sker alltså aldrig evaluering i samband med att normavvikande föräldrakonstellationer behandlas, och endast ett marginellt utrymme ges åt ensamstående föräldrar. Eller rättare sagt ges endast ett marginellt utrymme åt ensamstående mödrar, medan ensamstående män inte förekommer som blivande eller nyblivna föräldrar. De fall där normen bryts – när en moder inte lever i tvåsamhet med barnets fader – poängteras moderns behov av andra människor i sin närhet. Så sker i Vänta barn: ”Då är kontakten med vänner, släktingar, arbetskamrater och andra blivande föräldrar viktiga.” Om vi ponerar att kvinnans ensamhet beror på en heterosexuell tvåsamhet som övergått i ensamhet (och att graviditeten inte är ett resultat av insemination), och att detta per automatik inte utesluter mannens faderskap förefaller det logiskt att kontakten med andra människor är minst lika betydelsefull för den blivande ensamstående fadern.

3.2 Föräldraroller i könsordningen Texterna är alltså explicita i fråga om att etablera bägge könen som delaktiga föräldrar, och kan därmed sägas ha en vision om att påverka läsarna till att dela på omsorgsarbetet. Som framkommer av resultatredovisningen och ovanstående diskussion återfinns i materialet dock flertalet evalueringar som anknyter och återskapar stereotypa föreställningar om kön. Att studera de genuskontrakt mitt material etablerar utifrån Hirdmans (1988, 2001) teori om den hierarkiska och dikotomiska logiken innebär möjligheten att fastställa hur texterna positionerar sig i förhållande till könsordningen.

45

I texterna realiseras på flertalet plan särhållandet av könen, och därmed en reproduktion av könsordningen. Vi ser hur evaluering av fäder vid återkommande tillfällen sker med ett lexikon som förknippas med stereotypa föreställningar om manlighet och manliga domäner, exempelvis kapital, makt och kompetensutveckling. Även liknelsen av mannen med ett lejon i Leva med barn ansluter sig till detta resonemang, som kan sägas understryka manlig heroiskhet. I Leva med barn konstrueras modern som rädd, osäker och skör, medan mannen istället formuleras som en handlingskraftig normbrytande framåtsträvare. Den tendens hela materialet uppvisar att kvinnor förknippas med negativa affektiva evalueringar och män med positiv bedömning, reproducerar en bild av kvinnor som emotionella och män som aktiva och handlande. Vidare ser vi hur isärhållande av könen realiseras utifrån vilka orsaker som tillskrivs respektive köns negativa affektiva upplevelser. Kvinnor upplever i regel negativ affekt beroende på känslor av social oro och otillräcklighet, samt mäns empatiska oförmåga. Män däremot upplever negativ affekt beroende på känsla av maktlöshet samt upplevelse av att de ej är särpräglade. Modelläsarpappan och modelläsarmamman blir alltså olyckliga, osäkra och otillfredsställda av olika könsstereotypa orsaker. Som ovan redogjorts planterar texterna genuskontrakt med mer eller mindre tydligt utpräglade könsbundna sysslor, där kvinnligt föräldraskap främst förknippas med hushållsarbete och socialt ansvar, medan manligt föräldraskap främst kännetecknas av beskyddande kapacitet samt vilja att engagera sig socialt. Dikotomin opererar alltså inom fördelningen av könsbundna sysslor och egenskaper. Exempel härpå återfinns i samtliga texter. I Råd till nyblivna föräldrar görs modern huvudansvarig för föräldrarnas samliv och val av preventivmedel. Vidare presenteras i mammans avsnitt främst lösningar och råd inför kommande praktiska och fysiska problem som kan uppstå vid havandeskap, och vi möter ingen evaluering av mammans sociala roll. I Den första tiden hemma är inte en könsbunden fördelning av sysslor lika tydlig, men även här skapas kvinnan som närmare kopplad till ansvaret för parets samliv och val av preventivmedel. I Leva med barn tillskrivs kvinnan större ansvarskänslor inför barnet och praktiska sysslor; exempelvis aktualiseras endast processen blöjbyte i mammans avsnitt. I pappans avsnitt understryks att han är viktig, men inga praktiska sysslor aktualiseras. Som tidigare nämnts knyts i boken Vänta barn hushållssysslor primärt till modern, och i Peters föräldraberättelse skapar han sin maskulinitet som frikopplad från socialt förberedande ansvar inför barnets ankomst. Dock är både Vänta barn och Leva med barn tvetydiga, eftersom de samtidigt uppmanar föräldrar att inte falla in i en traditionellt könsuppdelad sysslofördelning samtidigt som de tydligt reproducerar könsstereotypa föräldraroller. Samtliga texter bidrar alltså till att bilda ett mönster där främst modern förknippas med hushållsarbetet och socialt ansvar, medan stället maskulint föräldraskap aktualiseras genom att umgås med barn, avlasta modern och skydda familjen. Liksom Andenæs påpekar är det tendenserna i denna typ av diskursiva produktion av föräldraroller, som troligen orsakar att det är kvinnan som blir ’husmoder’ medan mannen inte blir ’husfader’ (Andenæs 1998:42). Hirdman menar att de fundamentala byggstenarna i skapandet av maskulinitet bl.a. utgår från kvaliteterna att mäkta, att kunna, och att vara handlingsstark (Hirdman 2001:51). Maskuliniteten i texterna konstrueras genom att evaluera mannens förmåga att uppfylla dessa tre kvaliteter positivt. I texternas etablering av genuskontrakt och könsbundna sysslor är mannens stöttande och värnande förmåga central, vilket sammanfaller med vad Hirdman kallar för det stereotypa genuskontraktet (Hirdman 2001:80). Det stereotypa genuskontraktet innebär bl.a. att ”Han tar hand om Henne – Hon den mindre, svagare” (Hirdman 2001:80), vilket är en av de mest framträdande och för materialet sammanhållande tendenserna. Således hotas inte faderns maskulinitet när manlighet etableras i form av faderskap. Istället tillskrivs fadern stereotypt manliga sysslor, och moderskapets förbund med stereotypa kvinnosysslor förblir konstant. Därför möter vi inte något överbryggande av könsstereotypa sysslor när mannen placeras i vad som är att klassa som en stereotypt kvinnlig diskurs, en slutsats kompatibel med Andenæs tes om varför den nye fadern inte blir en husfader. Detta överensstämmer med Hirdmans teori om vad som sker när könen inträder domäner som av

46

tradition förknippas med det motsatta könet. ”Där män går över till kvinnoområden och gör kvinnosaker måste dessa områden och saker förändras, men där en kvinna går in på manliga områden och gör karlasaker måste hon förändras” (Hirdman 2001:67). Eftersom hemmet och omsorgsarbetet är att betrakta som traditionella kvinnoområden är det endast relevant att uttala sig om vad som händer när mannen inträder kvinnodomäner. Och som vi ovan sett är vad som sker att sysslorna anpassas till mannen, varför maskuliniteten och den sociala könsrelationen kvarstår och reproduceras. Innehållet i det stereotypa genuskontraktet, att manlig förpliktelse handlar om att ta hand om, beskydda och sörja för kvinnor (och barn i detta fall) (Hirdman 2001:85), etableras alltså som en elementär beståndsdel i den diskursiva fadersrollen. Således etableras kvinnan som i behov av beskydd och därmed just som den svagare. Den hierarkiska logiken, som innebär att mannen är norm och överordnad kvinnan, bekräftas och upprätthålls på ett iögonfallande vis i materialet. Manligt föräldraskap är i högre grad att beteckna som valfritt medan moderskap är präglat av skyldighet, vilket Bekkengen (1999) menar beror på att män innehar en överordnad position i den sociala könsrelationen. I det kontextuella sammanhanget är dock inte mannen diskursiv norm, vilket det faktum att kvinnans roll inte diskuteras och skapas lika diskursivt aktivt understryker. Detta kan ses som ett helhetsmönster som på ett avgörande vis upprätthåller en dikotomisk relation mellan könen. Att kvinnans roll och engagemang som förälder inte diskuteras och problematiseras understryker den sociala föreställningen om kvinnan som ståendes i ett tätare förbund med familje- och omsorgsdiskursen. Trots att texterna ägnar stor möda åt att skriva in fadern i omsorgsarbetet framställs han som ett diskursivt undantag. Som framgår av ovanstående resonemang aktualiseras upprätthållandet av dikotomin mellan kön och föräldraroller när deras roller definieras och bestäms i relation till varandra. Därmed torde könsordningen destabiliseras när föräldrarollerna definieras diskursivt i relation till det gemensamma barnet. Exempel härpå finner vi i en jämförelse av de bägge broschyrernas hantering av äldre syskon. I Den första tiden formuleras föräldrarollerna i sin relation till barnet, och de framstår då som likvärdiga föräldraalternativ; de förväntas kunna fylla likvärdiga funktioner och behov i omsorgsarbetet. Detta kontrasterar mot faderns föräldraskap i Råd till nyblivna föräldrar som bestäms utifrån hans relation till modern, vilket får följden att könens diskursiva föräldraskap etableras som ”Mother as main parent” och pappan som ”Part-time father” (Sunderland 2006:505). Som exemplet från Den första tiden visar finns tendenser i materialet som kan sägas bryta mot reproduceringen av en stereotyp föräldradiskurs, vilket alltså sker när bägge föräldrarna etableras som likvärdiga alternativ och mannen inte definieras som ett supplement. Bekkengen menar att jämställdhet ”handlar om relationen mellan män och kvinnor, medan mäns orientering mot barn bygger på relationen mellan män och barn” och att det är viktigt att se pågående förändringar inom maskulinitet ”mot bakgrund av att män bibehåller sina strukturella maktpositioner” (Bekkengen 1999:44). Här formulerar Bekkengen något relevant, nämligen att det i analys är viktigt att särskilja relationen föräldrarna sinsemellan och relationen mellan förälder och barn. När jag menar att högre grad av jämställdhet åstadkoms när föräldrarna definieras utifrån sin enskilda relation till barnet, är vad jag avser att det mellan man och kvinna råder jämställda förhållanden inför omsorgsansvaret, och att ingen förälder har större rättigheter eller skyldigheter än den andra. I faktisk text yttrar sig detta som att det inte är föräldrarnas relation som fokuseras, istället fokuseras en specifik situation kring omsorgsarbetet, inför vilken bägge föräldrarna etableras som ansvariga utan att någon förälders engagemang s.a.s. adderas till den andres. Vid hanteringen av syskonreaktioner i Den första tiden finner vi exempel på när bägge föräldrar närmar sig sitt barn utifrån samma premisser, och mitt resultat visar således att högre grad av jämställdhet uppnås när det enskilda könet definieras som förälder utifrån det gemensamma ansvaret inför omsorgsarbetet. Den första tiden uppvisar ytterliggare en tendens som kan sägas främja diskursiv jämställdhet mellan könen, nämligen när mamman och pappan evalueras i egenskap av föräldrapar. När könen evalueras som ett par kan mannen träda in i en kvinnlig domän utan att sysslorna inom domänen

47

måste omformuleras till stereotypt manliga, och därmed skapas förutsättningar för att upphäva en stereotyp könsbundenhet kring vissa sysslor. Vad som i den faktiska texten händer är att mannen inte träder in i en kvinnlig domän som ’man’ eller ’fader’ utan som en ’förälder’, vilket möjliggör manlig aktivitet inom traditionellt uppfattade kvinniga sfärer. Därmed etableras mannen inte som norm enligt den hierarkiska logiken. Sysslorna anpassas ej efter mannen, mannen anpassas efter sysslorna. De tendenser jag urskönjt i mitt material kan ses som ett bevis på texternas dialektiska relation till samhället. Att de delvis förmedlar stereotypa uppfattningar om kön kan ses som ett tecken på att de är ett resultat och en reproduktion av den diskurs de härstammar från, som innebär att föräldrarollerna förbinds med stereotypa genuskontrakt. Samtidigt är texterna explicita i sitt diskursiva omdanande, då de söker påverka och förändra den diskurs varur de är sprungna genom att etablera delaktiga föräldrar, vilket dock per automatik inte leder till ökad jämställdhet. Däremot när bägge föräldrarna görs delaktiga och antingen skapas som diskursiva subjekt utifrån deras enskilda men ömsesidiga relation till omsorgsarbetet, och/eller när föräldraparet framställs som en enhet bär texterna potential att omförhandla diskursiva uppfattningar om vad moderskap och faderskap innefattar. Eftersom denna undersökning ej fokuserar empirisk läsning ligger det inte inom ramen att fastställa texternas faktiska dialektiska förhållande till empiriska föräldrar. Vad undersökningen däremot visar är att det är möjligt att via studium av texternas evaluativa språkbruk kartlägga ett slags stereotypt manligt och kvinnligt föräldrabeteende, och att de genuskontrakt som finns inneboende i manligt och kvinnligt föräldraskap också är möjliga att, via evaluerande språkbruk, omförhandla mot mer jämställda diskursiva föräldraroller.

48

Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att ur ett språkvetenskapligt perspektiv undersöka på vilket sätt manlighet och kvinnlighet skapas utifrån föräldraroller. Föräldraroller behandlas idag på många olika platser och vi kan exempelvis möta dem i veckomagasin, föräldravägledningsböcker och på internetforum. Jag har valt att fokusera texter som blivande och nyblivna föräldrar möter i samband med mödra- och barnhälsovård. Undersökningsmaterialet utgörs av två broschyrer som analyseras i sin helhet, och två böcker där analys utförs på särskilda kapitel. Den övergripande fråga uppsatsen tar avstamp i är på vilket sätt dessa texter deltar i den sociala process som kallas att göra kön, och för att besvarar frågan studeras vilka attityder som förknippas med respektive föräldraroll. Den språksyn som tillämpas är kritiskt diskursanalytisk, med vilket menas att språket är nära sammanlänkat och lever i ömsesidig symbios med socialt liv. Vidare betraktas texter ur ett sociosemiotiskt perspektiv, vilket innebär att texternas funktion uppfattas som social och att de skapas av människor i sociala sammanhang. Studiens motiv att blottlägga sociala strukturer placerar undersökningen inom den kritiska diskursanalysens domäner, och en diskurs betraktas i detta arbete som socialt konstruerade sätt att se på eller tänka om verkligheten. Som kritiskt diskursanalytisk studie syftar uppsatsen till att demaskera samhälleliga maktstrukturer och synsätt kring kön. Analysmodellen utgår från appraisal, en modell som syftar till att kartlägga evaluerande språkbruk. Genom att materialet analyserats utifrån appraisal fastställs vilka attityder texterna förknippar med respektive föräldraroll. Undersökningens fokus är dock inte att beskriva samtliga evaluativa yttranden och attityder i texterna, istället fokuseras vad det är i föräldrarnas engagemang som evalueras och hur det evalueras. Resultatet av analysen pekar på vissa mer eller mindre tydliga mönster och tendenser beträffande vad för slags föräldraroller texterna etablerar. Fäder och män förknippas med fler evaluativa yttranden, varav merparten är positiva. Kvinnliga föräldraroller evalueras alltså inte i lika hög utsträckning, och merparten av attitydyttringarna som förknippas med kvinnor är negativa. Vidare evalueras och diskuteras manligt föräldrabeteende i högre grad än kvinnligt, vilket indikerar att män inte är lika etablerade i barnomsorgsdiskursen som kvinnor och därmed i behov av diskussion och positiv uppskattning. Resultatet visar på att de sysslor som associeras med respektive förälder är könsbestämt, och i nära relation till kvinnlighet etableras det huvudsakliga ansvaret för sociala relationer inom familjen samt huvudansvaret för praktiska sysslor i hemmet. Den manlighet som evalueras positivt kännetecknas av förmågan att beskydda familjen och vilja engagera sig socialt, men alltså inte ta det huvudsakliga sociala ansvaret. Vidare laddas positiv manlighet med ett utpräglat manligt lexikon, varibland termer som makt, kapital och kompetensutveckling återfinns. Undersökningens huvudsakliga slutsats är att föräldraroller konstitueras utifrån stereotypa uppfattningar kring kön; män som fäder är handlingskraftiga och i stånd att beskydda och värna sin familj. Denna diskursiva manlighet alstrar i sin tur en diskursiv kvinna/moder som är i behov av manligt beskydd, och kvinnan framställs därmed som svagare än mannen. Dock skapar texterna olika föräldraskapsdiskurser, dels en som innefattar en stereotyp relation mellan könen, men även en som bryter mot reproducering av könsordningen. Detta sker när föräldrar etableras som diskursiva subjekt utifrån deras enskilda men ömsesidiga relation och ansvar inför omsorgsarbetet. När föräldrarollerna definieras utifrån den sociala könsrelation som råder mellan dem skapas mannen (trots hans närvaro i hemmet) som ett diskursivt undantag. Detta bidrar till att upprätthålla en ojämn maktbalans mellan könen, och där föräldraskapet för modern blir en förpliktelse, blir föräldraskapet för fadern ett val. När bägge föräldrar däremot görs delaktiga och definieras utefter sitt omvårdnadsansvar till barnet bär texterna potential att etablera diskursivt jämställda föräldraroller.

49

Litteratur Andenæs, Ellen, 1998. Svimlende betydningsful – hvis du bare tör. I: Sprog, køn – og kommunikation. Rapport fra 3. Nordiske konference om Sprog og Køn. København, 11-13. Oktober 1997. Red. Pedersen, Inge Lise & Scheuer, Jann. Köpenhamn: C.A. Reutzels Förlag. S.35-44. Andenæs, Ellen, 2005. En virkelig far fra første stund – diskursive (re)konstruksjoner av mannlighet og faderskap. I: Tidskrift för kjønnforskning 2. S. 23-39. Bekkengen, Lisbeth, 1999. Män som ’pappor’ och kvinnor som föräldrar’. I: Kvinnovetenskaplig tidskrift 1. S. 33-48. Björkvall, Anders, 2003. Svensk reklam och dess modelläsare. (Acta universitatis Stockholmiensis. Stockholm Studies in Scandinavian Philology. 31.) Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Byrman, Gunilla, 2002. Försiktighetsmått. Text, genus och ideologi i preventivmedelsbroschyrer 1886-1995. Rapport nr. 36 från projektet Svensk sakprosa. Lund: institutionen för nordiska språk, Lunds universitet. Chrystal, Judith-Ann, 2006. Att ändra åsikt och ge plats för andra röster. I: Svenskans beskrivning 28. Förhandlingar vid Tjugoåttonde sammankomsten för svenskans beskrivning, Örebro den 14-15 oktober 2005. Örebro: Örebro Universitet. S. 87-96. Edlund, Ann-Catrine, Erson, Eva, Milles, Karin, 2007. Språk och kön. Stockholm: Norstedts akademiska förlag. Fairclough, Norman, 1992. Discourse and Social Change. Cambridge: Polity Press. Fairclough, Norman, 2003. Analysing Discourse. Textual analysis for social research. London & New York: Routledge. Halliday, M.A.; reviderad av Matthiessen, Christian M.I.M., 2004. An introduction to functional grammar. 3d edition. London: Arnold. Hirdman, Yvonne, 1988. Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning. Kvinnovetenskaplig tidskrift 3. S. 49-63. Hirdman, Yvonne, 2001. Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber. Holmberg, Per, 2002. Emotiv betydelse och evaluering i text. (Nordistica Gothoburgensia. 24.) Göteborg: Acta universitatis Gothoburgensis. Laqueur, Thomas, 2004. Om könens uppkomst. Hur kroppen blev kvinnlig och manlig. Översättning: Öjevind Lång; Översättning av notapparat: Lars Eberhard Nyman. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposium. Lind Palicki, Lena, 2005. Hur man än vänder sig har man rumpan bak – om hur man konstruerar kön i en progressiv lärobok. I: Språk och stil 15. Uppsala: Swedish Science Press. S. 161-192.

50

Martin, J.R. 2000, Beyond Exchange: APPRAISAL Systems in English. I: Evaluation in Text. Authorial Stance and the Construction of Discourse. Red. S. Hunston & G. Thompson. Oxford: University Press. S. 142-175. Martin, Jim & White, Peter, 2005. The Language of Evaluation, Appraisal in English. Milles, Karin, 2003. Kvinnor och män i möte. En samtalsanalytisk studie av interna arbetsmöten. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Nord, Andreas, (Under arbete) 2008, 18 april. Svenska trädgårdshandböcker från 1643 till idag [arbetstitel]. Sunderland, Jane, 2006. ’Parenting or ’mothering’? The case of modern childcare magazines. I: Discource & Society 17. S. 503-527 West, Candace & Zimmerman, Don, 1987. Doing Gender. I: Gender and Society 1. S. 125-151. Wiksten Folkeryd, Jenny, 2006. Writing with an Attitude. Appraisal and student texts in the school subject of Swedish. (Studia Linguistica Upsaliensia 5.) Uppsala: Acta universitatis Upsaliensis.

Undersökt material Den första tiden. Tips och råd för nyblivna föräldrar, 2004. Broschyr sammanställd av Mona Stevensson. Utgiven av Landstinget i Värmland. Tryck: Tryckeri Knappen. Råd till nyblivna föräldrar, 2005. Broschyr utarbetad av personalen på BB-avdelningen Borås, Älvsborgs Sjukhus. Avsnittet ”Att bli familj” är Svensson, Bertil. Utgiven av Landstinget i Kalmar Län. Tryck: AB Multitryck. Björklund, Ulla, 2004. Vänta barn: en bok om graviditet, förlossning och föräldraskap. 9e upplagan. Stockholm: Gothia. Gustafsson, Lars H. i samarbete med Folkhälsoinstitutet, 2002. Leva med barn: En bok om små barns hälsa och utveckling. 9e upplagan. Stockolm: Gothia.

beskyddande pappor och oroliga mammor

Documents