The Lust List s. 29Internationalism s. 8 Utrensning s. 21

2

Ett nytt skolår har börjat med nya löften om att göra hemarbetet med allt större omsorg. Förutom det finner en stor del före detta grundskoleelever sig själva nu på andra stadiet. Men det finns mer att lära sig och upptäcka än det som lärs i skolorna. Det går inte att förstå hur det känns för eleven från Ghana att springa ut för att söka skydd under träden då det regnar eftersom skolornas tak inte är vattentäta eller vad det innebär då 7 b klassens killar i Rio de Janeiro skolkar från skolan för att måla graffiti och sälja droger, och gissa ifall deras lärare bryr sig. I takt med att globalismens skugga snart täcker hela världen har avstånden blivit kortare och banden länderna emellan starkare, både på gott och ont. Vad innebär detta för er elever? Ni har numera möjlighet er som generationerna före er bara kunde drömma om! Chansen att lära er språk på ett behändigt sätt via media och framför allt en möjlighet att en eller flera gånger under er ungdom skita i Finlands deprimerande vinter och resa dit solen skiner och gräset kanske är grönare. Varje resa är annorlunda och i det här numret har vi samlat ett antal ungdomar med varierande upplevelser om hur det var när de hissade seglen och satte kurs mot fjärran land. Då avsikten är att förstå denna komplexa men ändå förtrollade värld är skolans teoribetonade lärdomar grundläggande och nödvändiga. Samtidigt så är de svartvita och subjektiva. Världen är full av både sorg och glädje, hunger och frosseri, död och liv, ja framför allt sådant som det inte går att förstå eller greppa på basis av läroboks material. Vi skolungdomar har inte egendom, men tid det har vi och det är en resurs som man

ofta underskattar. I pensionsåldern då ens tid på jorden håller på ta slut blir vissa människor sura och bittra. Dessa människor ångrar ofta det som de aldrig gjort eller upplevt. Därför vill jag uppmuntra var och en att istället för att samla på materia, samla på upplevelser. Förhoppningsvis blir ni aldrig en av de som i spårvagnen, bussen, tåget eller på gatucaféet muttrar något i stil med ”Dagens ungdom är nog så förbaskat jobbig”.

JOHANNES JAUHIAINEN

UPPLEV DEN

LÄS INTE BARA OM VÄRLDEN-

3

ELEVBLADET 05/2010Elevbladet är Finlands Svenska Skolungdomsförbunds medlemstidning. FSS ha gett ut Elevbladet sedan 1920 under namnet Nordan, Svenska Ungdom, Ung Makt och Elevbladet

Ledaren s. 2Medverkande s. 4Hey Medlem s. 5Förbundsordförande: Världen är vår? s.6Nördiga Nestors Nyfikenheter s.7Internationalism:

Packa ryggsäcken och dra! s.9Sampling med utbyten s.10Au pair i England s. 12

Utbyte under gymnasiet s. 13Studiemotivation s.14

Light on the rights s.17EBL recenserar s.18Brand s. 20Utrensning s. 21Rakkautta ja anarkiaa s. 22Generalsekreterare: Demokrati - Hur svårt kan det vara? s.27En arbetsplats för modiga s.28The Lust List s.29

Ansvarig utgivare för Elevbladet: Förbundsordförande Alina BölingChefredaktör: Johannes Jauhiainen, johannes.jauhiainen@skolungdom.fiArt Director: Malin Aho, malin.aho@skolungdom.fiTryckt i KSF Medias tryckeri.

Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS rfFSS är skolungdomarnas egen intresseorganisation och riktar sig till elever i åk 7-9, studerande vid andra stadiet samt folkhögskolor. Förbundsordförande: Alina Böling, 0442778669, alina.boling@skolungdom.fiGeneralsekreterare: Emma Mustala, emma.mustala@skolungdom.fiOrganisationssekreterare: Cecilia Portnoj, 09644881, cecilia.portoj@skolungdom.fiKaserngatan 1 D 65-66, 00140 Helsingforskansliet@skolungdom.fiwww.skolungdom.fi

Volontärarbete i Ghana s.8

Får i ulva- kläder s.24

LÄS INTE BARA OM VÄRLDEN-

4

Medverkande

Johannes JauhiainenElevbladets pinfärska chefredaktör Johannes är Helsingforsaren som efter ett mellanår i Paris återvänt för att studera statskunskap och journal-istik på soc. och kom. Johannes drömmer om att få bli en missförstådd konstnär i Paris med en vacker fransyska som älskarinna men menar att han mer antagligen blir en frusterad, självmordsbenägen journalist för HBL.

Malin AhoDenna 23 åriga kyrkslättbo har formgett sidorna du nu bläddrar i. Förutom att vara Art Director för elevbladet studerar Malin grafisk design på Inveon i Borgå, dessutom tycker hon i hemlighet om att läsa Kalle Anka. Malin drömmer om en resa jorden runt men skulle också gärna åka till Köpenhamn och besöka Christiania.

Hey Medlem!

Varje gymnasieelev upplever andra stadiet på ett annorlunda sätt och fastän normen är att bli färdig på tre år finns det en minoritet som inte blir det. En del av dessa kanske finner sig på någon annan andra stadiets utbildning medan andra hittat ett bekvämt sätt in i arbetslivet. Ibland gäller det att göra drastiska beslut och estimera vad som är bra för en både i stunden men även i det långa loppet. Ebl har i detta nummer träffat Sebastian Holm som har DJ:at i Helsingfors i drygt 2 år. Hans klubb kollektiv emperatron började som ett internetskämt och har sedermera haft spelningar runtom Finland samt varannan lördag på Bassoradio. Till killarnas favoritgenrer hör bland annat: House, baltimore, dubstep, dancehall, hiphop och funk. Kollektivets starkaste sidor brukar vara explosiva klubbkvällar som förra veckoslutet slutade i en pöl av blod på dansgolvet. Gissa ifall Tavastias personal var nöjda.

JOHANNES JAUHIAINEN

1.Ditt Dj kollektiv blev just vald i nyaste city till Helsingfors coolaste, hur känns det ?

Nog känns de ju bra, men man tar det som det kommer och låter inte “kusen nousta päähän”

2.Hur känns det däremot att vara inne på sitt femte år i gymnasiet ?

Efter att ha varit i Steinerskolan i lite på 3 år så känns det bra med att ha flyttat till vuxenlinjen i Tölö där jag nu slutför mina gymnasiestudier.

3.Kan du berätta om hur vägen från det att ni spelar i närpuben till keikka i st:petersburg varit ?

Det har varit mycket upplevelsefulla två år. Jag har fått träffa otroliga människor och hamnat ut

för många märkliga äventyr. I början handlade det om att spela så mycket och ofta som möjligt men idag så tar man främst emot större och högre profilerade spelningar.

4.Är du nöjd med det du åstadkommit, ifall inte skulle du gjort något på ett annat sätt

Otroligt nöjd. Alltid sker det misstag och saker som man kanske gjort fel, men jag ångrar ingenting.

5.Vad har du för framtidsplaner ?

Nu så har jag ett par arbetsplatser dit jag kan gå och så skall jag ju slutföra gymnasiestudierna. Sedan är det civiltjänsten som skall klaras av. Musiken vill jag aldrig lämna.

6

I augusti inledde Förenta Nationerna sitt andra ungdomsår någonsin. Mer än hälften av världens befolkning är unga under 35 år. I Finland, såväl som i stora delar av den resterande västvärlden talar man om problemet med en åldrande befolkning och att de unga är färre än den resterande befolkningen. I utvecklingsländerna är situationen dock en helt annan - här är majoriteten av befolkningen just unga. Sloganen för FN:s ungdomsår “dialog och ömsesidig förståelse”, passar ändå in då det gäller att förbättra livssituationen för unga i såväl industrialiserade som utvecklingsländer. Medan de unga i de industrialiserade länderna antagligen får stå på sig för att få leva, studera och arbeta med lika goda villkor som föregående generationer gäller det i utvecklingsländerna att stenhårt jobba för förbättrade livsvillkor och möjligheter för de unga. Att satsa på att de unga har möjligheter och framtidsutsikter är i praktiken det bästa sättet att säkra utveckling - och då gäller det också att få de äldre

generationerna att satsa på oss. Även om vi unga i Finland i internationell jämförelse har en galet hög levnadstandard delar vi i själva verket många av de utmaningar och problem vi har med unga globalt. Ungdomsarbetslösheten, som har diskuterats i varenda dagstidnings spalter, är inte ett problem aktuellt endast i Finland. 81 miljoner unga, mer än någonsin förr, gick år 2009 arbetslösa. Man har beräknat att 1,3 miljarder unga inom de närmaste 10 åren kommer att stiga in på arbetsmarknderna men endast 300 miljoner kommer att hitta ett arbete. Dessutom är det inte bara i Finland unga mycket mer sällan än den resterande befolkningen har makt och möjlighet att delta och höras i politiska beslut, eller ha inflytande över allt det som berör en i det egna livet. Man kan tycka att det inte spelar så stor roll för oss som individer om ungdomsarbetslösheten är hög i andra delar av världen. Så länge vi sköter oss själva är ju allt bra? Faktum är ju ändå att vi unga i priviligerade Finland känner stor oro för hur det kommer att gå för oss då vi kommer ut på

arbetsmarknaderna. Att lämna flera hundra miljontals unga utan vettigt arbete och vettiga chanser till ett bra liv är även att garantera att oroligheter i framtiden blir allt mer vanliga. Trots olika livssituationer och utgångslägen har alla unga personer runt om i världen en rad med gemensamma globala utmaningar framför oss. Om ungefär 10 år kommer vi att vara 8 miljarder på denna planet samtidigt som de resurser vi delar på inte kommer att öka, tvärtom. Det som är fantastiskt med oss unga är ju att vi i många fall är utrustade med en stor dos idealism och vilja att förändra, något som tycks försvinna hos många personer ju äldre de blir. Det betyder ju också att vi faktiskt har goda förutsättningar att vara aktiva pådrivare av processer som utvecklar världen mot det bättre. Vi kan kräva att vi själva tas med i beslutsfattandet och att politikerna tar oss högst upp på sin agenda - både på det nationella och globala planet. Men det kräver också att vi själva aktiverar oss, aktivt tar ställning och påverkar i vår näromgivning och i resten av vårt globala samhälle.

ALINA BÖLING

Världen är vår?

Förbundsordförande

Nördiga Nestors nyfikenheterLost, Terminator, Heroes, Back to the Future, Harry Potter, Doctor Who. Alla har vi läst eller sett något relaterat till tidsresande. Och alla har vi då frågat oss själva ”Skulle man kunna göra så på riktigt?”. Det visar sig att det finns klara vetenskapliga teorier om hur man skulle kunna genomföra tidsresor. En del är mer troliga än andra, men de är alla helt fysikaliskt korrekta. Jag skall kort förklara fysiken bakom några av dem. De teorierna jag skall presentera bygger alla på ett koncept som heter rumtid. Förutom att beskriva var något är, så kan man med hjälp av rumtid även beskriva när något är. Vad menar jag med “när något är”? Det visar sig att när man rör sig med väldigt hastigheter som närmar sig ljusets hastighet eller är i ett väldigt starkt gravitationsfält, så börjar tiden gå långsammare för en själv. Som jämförelse, tänk er två personer som står olika långt borta från ett träd. Om man först ser från ena persons perspektiv och sedan från den andras så kommer man att få två olika svar om hur långt borta trädet är. Motsvarande om man har två personer och ena rör sig med hög hastighet. Om den som är stilla håller i ett ljus och man väntar på att det skall brinna ner, så kommer man att få olika svar av de två personerna om man frågar dem hur länge det tog för ljuset att brinna ner. På grund av det här fenomenet måste man kunna beräkna när något sker i jämförelse med något annat. Den första teorin jag skall presentera bygger på det fenomen jag precis beskrev. Tanken är att om man skulle lyckas accelerera ett objekt till en

hastighet som är större än ljusets hastighet så finns det något perspektiv där objektet rör sig bakåt i tiden. Så klart finns det vissa problem med det här. Det största är att för att accelerera ett objekt som ursprungligen har en hastighet som är under ljusets till över ljusets hastighet, skulle kräva oändligt mycket energi. Som om det inte var ett tillräckligt stort problem, föreställ er följande situation: vi sänder en signal med över ljusets hastighet till en annan maskin. Den andra maskinen skickar sedan ett svar tillbaka, igen med över ljusets hastighet. Eftersom båda signalerna rör sig bakåt i tiden så skulle vi få svaret före vi har skickat signalen. Enligt den fysik vi känner till så kan inte detta ske, eftersom varje händelse behöver en orsak som skett före själva händelsen. De här två faktumen tillsammans gör det högst otroligt att detta skulle vara en fungerande möjlighet. En annan teori har att göra med maskhål. Ett maskhål är i princip en genväg genom rymden. För att visualisera det, tänk er ett vanligt papper. Om ni viker pappret dubbelt och sedan placerar en liten ”tunnel” mellan de två sidorna, så att man kan ta sig snabbare från ena sidan till den andra genom den, så motsvarar det ungefär ett maskhål. Teorin är att om man hade en maskin som skulle kunna accelerera ena ändan eller flytta den in i ett starkt gravitationsfält, så att den åldras långsammare än den andra, och sedan flytta den tillbaks

till sin ursprungliga plats, så skulle man kunna färdas bakåt i tiden genom maskhålet. Detta är möjligt, eftersom tiden fungerar annorlunda i ett maskhål. Om man färdas genom ett maskhål så kommer man alltid ut i samma tid som ingångens tid. Till exempel, om man utförde den här processen på ett hål så att ena ändans klocka visar att det är 2007, medan andra ändans visar 2012, så skulle man komma ut i 2007 ifall man steg igenom hålet från den yngre ändans håll. En sådan här tidsresa skulle ändå ha en begränsning. Man skulle högst kunna resa bakåt i tiden till maskinens skapelse, eftersom vi inte kan föryngra maskhålets ena ända, bara få det att åldras långsammare. Så finns det även det problemet att för att skapa ett maskhål som man skulle kunna resa genom, så skulle det måsta finns en slags materia som vi inte upptäckt ännu. Att resa framåt i tiden är i princip mycket enklare. Att kalla det ”resa” är kanske inte helt rätt, men i brist på bättre så får det duga. Orsaken till att ”resa” är vilseledande är att man inte egentligen reser genom tiden, utan snarare gör att den går långsammare för sig själv. Ett sätt att göra det är, som tidigare nämnts, att färdas med väldigt hög hastighet, dvs nära ljusets hastighet. När man sedan stannar, kan man

själv tycka att det bara gått ett år eller två, men på jorden har det gått hundratals år. Ett annat sätt är att stänga in sig i ett otroligt tungt föremål med hög densitet. Ett sådant föremål har ett väldigt starkt gravitationsfält inuti, vilket gör att tiden går långsammare för den som befinner sig inuti. Man har räknat ut, att om man satte sig i ett klot med diametern 5 meter och med Jupiters massa, så skulle tiden löpa fyra gånger snabbare utanför klotet. Båda metoderna har så klart sina problem. Med den första är det att uppnå en tillräckligt hög hastighet, med den andra så har vi inget material med tillräckligt hög densitet. Ett annat alternativ är att ”bara” ställa sig nära ett svart hål, men det har sina ganska uppenbara problem. Kommer vi någonsin att kunna resa i tiden? Personligen tror jag att resor framåt i tiden kommer att ske, men inte explicit för det syftet. Vår rymdforskning går hela tiden framåt och mer effektiva motorer utvecklas hela tiden. Om vi någonsin börjar genomföra längre resor i rymden så kommer vi att stöta på fenomenet med långsammare tid, och därmed resor framåt i tiden. Jag är mera skeptisk när det gäller resor bakåt i tiden. Det finns så många problem och potentiella paradoxer att jag inte ser det som en realistisk möjlighet. Som det ser ut just nu så får vi nöja oss med de tidsresor vi ser i filmer, serier och läser om i böcker.

NESTOR KÖHLER

8

Martim Gois är en 21 årig studerande och blev student från finska Norsen i Helsinfors år 2008. I gymnasiet gav tanken om att inleda studierna så snabbt som möjligt Martim ångest. Därför föddes i hans huvud redan andra året i gymnasiet ideén om att åka utomlands, frågan var bara vart? Med ett stort intresse för det okända, social talang och en dos äventyrsanda blev det uppenbart att landet i fråga skulle ligga i Afrika. Martim fick en kompis övertalad om att följa med. Tillsammans bestämde de att resemålet skulle ha låga hälsorisker, alltså skulle landet vara fritt av epidemier och utöver det skulle landet vara politiskt stabilt. Tanken var att bekanta sig med en sann Afrikansk kultur söder om Sahara, vilket gjorde det hela svårare eftersom allt färre av dessa länder fyller de ovannämnda kraven jämfört med de nordafrikanska länderna. Efter många eftermiddagar på biblioteket samt småtimmar framför datorskärmen var killarna överens: Ghana here we come. Efter ytterligare studerande av Ghanas historia, kultur samt politiska läge var det dags att skaffa sig ett visum, något som skulle skötas via närmaste ambassad som finns i Köpenhamn. På ambassadens webbplats stod det att behandlingstiden för ett kortvarigt visum var 2 veckor, men tiden drog ut och Martim hämtade sitt visum från flygfältet kvällen innan det var dags att åka. Denna gång hade behandlingen av ärendet tagit en månad. I jämförelse av flygbiljetter var Kilroy travels förmånligast med ett specialerbjudande på 600 euro från Helsingfors via Amsterdam till Accra tur och retur.

Resan närmade sig och spänningen steg men på hemmafronten hade Martims mamma börjat oroa sig och det fördes vilda diskussioner mellan son och mor. ”Jag mins när morsan inbillade sig att det inte fans någon annan möjlighet än att jag antingen skulle bli rånad, mördad eller smittad av livsfarlig sjukdom, tyvärr är det även den bilden som media förmedlar” säger Martim. ” - Sanningen är ju helt annan, jag upplevde inget våld och ifall turister eller andra utlänningar blir lurade används list och psykologiska trick”

Situationen begav sig dessutom så, att fastän tanken var att volontärarbeta hade Martim och hans kompis inte hittat någon organisation som skulle ha erbjudit ett förmånligt pris eller tillfredställande alternativ. ” - Känns så jävla dumt att betala en summa runt 2000 euro för att få jobba nånstans ” konstaterar Martim. Som tur hittade killarna en skola på landsbygden att arbeta i. ”Vi hade nog en otrolig tur då vi råkade träffa en representant för en amerikansk välgörenhetsorganisation i

Accra som hade kontakt med ett antal grundskolor, numera har organisationen en öppen ansökan på internet för till exempel lärararbete i olika skolor på Ghanas landsbygd”. Under 6 veckor fungerade Martim som lärare i matematik, engelska och gymnastik för en högstadieklass. En stor chock var skolans bestraffningsmetoder där pisk- och käpp- slag var vardagsmat, samt frånvaron av någon som helst stödundervisning. ”Vi var helt ifrån oss de första gångerna vi såg att en elev blev slagen

VOLONTÄRARBETEI GHANA

JOHANNES JAUHIAINEN

9

Anna Kammerson är en 23 årig bartender som studerar webbdesign på distans. Hon är bosatt i Paris sedan 1,5 år tillbaka men vägen dit har varit lång. Ursprungligen kommer Anna från Sverige men före Paris har hon också bott i både Oslo och London. ”Jag var säker redan i gymnasiet att jag ville bort från Sverige, i Oslo tjänar man bra med pengar som svensk, så det var ett lätt resemål”. ”Då man reser ensam är det bra att ha en kompis med sig, eftersom man då tar potentiella mottgångar lättare. Man kan tillsammans skratta en stund och sedan ta i tu med saken ur nytt perspektiv och med nya krafter” säger Anna. I Norge förorsakade språket inga större problem och det finns en hel del svenskar i Oslo som gärna hjälper till då det kommer till praktiska saker. Då Anna begav sig iväg var det meningen att vistelsen i Norge skulle vara ungefär ett halvt år. Men eftersom livet i Oslo var så pass bekvämt gick tiden och först efter 14 månade drog Anna vidare till London. De flesta skulle väl ha farit hem efter Oslo eller stannat i den norska bekvämligheten men så gick det inte denhär gången. Dock är det värt att komma ihåg att då man på detta vis flyttar från stad till stad är det massvis med byråkratiskt pappersarbete och formulär som faller på ens eget ansvar. Det krävs social kompentens, tolerans och framför allt tålamod då man fyller i formulär efter formulär och skapar ett socialt nätverk i den nyblivna hemstaden.

Att flytta från land till land på detta sätt är mer än en hobby eller ett sätt att lära sig, det är en livstil ! Detta behöver en specifik inställning som Anna faktiskt har, till svar på frågan inom vilken arbete hon ser sig själv inom 5 år svarar hon på följande sätt ”Ja, säkert inom webbdesign fortsättningsvis eftersom det är ett arbete som inte binder en till ett visst land, mer intressant blir det väl att se vilket land jag befinner mig i om 5 år ” Det finns stora för och -nackdelar med att åka runt i världen självständigt. Det är både friare och spontanare, fastän ett större ansvar då faller på resenären. Du måste själv skapa ett socialt nätverk och hitta jobb på den fria arbetsmarknaden. Som tur har skandinaver ett gott ryckte på världen samt ofta

flere språk i bagaget vilket underlättar dessa uppgifter. Hur bör man då förbereda en resa utomlands där det ingen organisation är inblandad ”Ja det lönar väl sig att samla ett tillräckligt stort grundkapital och mentalt förbereda sig på att praktiskt fixande i flere europeiska länder är betydligt svårare och tidskrävande än i t.ex. Sverige” säger Anna. Här ser vi alltså ett praktexempel på hur man kan klara av missöden och problem så som bostadsrån i London, fransk byråkrati och personlig konkurs med hjälp av viljestyrkan. ”Det kändes ständigt som om Paris banksystem, hyresvärdar och universitetsväsende inte ville ha mig här men jag har visat dem allt väl vad vi Skandinaver går för!

med käpp, men vi kunde ju inte börja styra och ställa genast från första början ” säger Martim

Tiden gick och på killarnas initiativ testades en vecka utan våld som bestraffnings metod. Resultaten var positiva, elevernas deltagande i gemensamma uppgifter ökade och koncentrationen var på toppnivå. Den sista vecka ordnades en stor fotbollsturnering där grannbyn deltog och än en gång visade fotbollen sin styrka i att föra människor samman i en storartad fest. Då det talas om Afrikas och Ghanas framtid har Martim följande att säga ” Afrika är en av de rikaste kontinenterna på jorden. De behöver hjälp i form av utveckling av sjukvård och skolsystem, men framför allt skulle jag hoppas på att de afrikanska akademikerna skulle stanna i sina respektive länder och inte flytta till USA eller Europa för att tjäna pengar. Världen och industrin borde inse att Afrika kunde vara en möjlighet istället för en fruktkorg därifrån västvärlden fritt roffar åt sig”. ”- Världen är ett komplicerat men vackert ställe och för att förstå ens lite bättre hur allt hänger ihop är resande ett måste”.

Ifall du vill åka till Ghana som volontär kan du kolla denna adress: http://anansieducation.org/

PACKA RYGGSÄCKEN OCH DRA IVÄG !

JOHANNES JAUHIAINEN

Afrika är en av de rikaste kontinenterna på jorden.

JOHANNES JAUHIAINEN

”

10

Utbytesåret på universitetet är en mytomspunnen händelse. I ett år åker du till ett främmande land och super häcken av dig under ett sista språng av galen-skap före du pressar fram en examen och körs ut på arbets-marknaden. Myten motsvarar som tur inte nödvändigtvis verkligheten. Det går ännu att söla sig fram genom universitetet och man kan faktiskt ta fler än ett ut-bytesår. Själv är jag inne på mitt andra; efter ett år av Erasmus-utbyte i Madrid valde jag att ta ett halvt år till med Nordplus i Köpenhamn. Hur du än vill möta möjlighe-terna till exil, så se till att du undersöker dem alla. Hur söker man? Vad kostar det? Kommer jag att trivas? Hur förhåller sig utbytesåret till det jag vill av mina studier? Frågorna är mån-ga och grundläggande.

Vad och hur?

Att åka på utbyte är en lätt affär för finska medborgare. Det finns

i grova drag två vägar. För det första kan du välja mellan ett av de etablerade programmen mellan olika universitet. De två vanligaste heter Erasmus och Nordplus. Det första riktar sig till hela Eu-ropa och det andra till Norden. Programmen innebär att den fakultet du studerar på har ett avtal med en fakultet i en an-nan stad om att utbyta ett visst antal studerande varje år. Du behöver alltså bara motivera för din fakultet varför just du skall få en av platserna i den stad du vill åka till. Ansökningen innehåller en fritt formulerad motivering, en plan på vilka kurser du vill

ta under utbytestiden samt ett kontaktformulär. För det andra så kanske du vill åka utanför Europa eller till en stad som saknar kontrakt med just din fakultet. Det finns ett myller av olika program som erbjuder de här möjligheterna, men i vissa fall tar de ta betalt för att hjälpa dig. Det gäller också att fundera på studierna som helhet före du åker. Vilka kurser ersätter du lätt på din fakultet? Finns det alls kurser som gagnar dig i den stad du vill åka till? Frågan är trivial om du skiter i att bli färdig enligt föreskrivna tidsramar. Men ifall du siktar på att bli kandidat på

tre år och magister på fem så lönar det sig att vara noga. Vilka kurser måste du ta på dit hemu-niversitet och vilka kan du räkna med att ersätta med någon ob-skyr kurs utomlands?

Boende och uppehälle

När du väl fått bekräftat att du skall åka måste du börja tänka på ekonomin. Hur försörjer du dig i ett år borta från de flesta arbetsmöjligheter du haft tidig-are? Vad kostar det att leva i den stad där du skall bo? Här kommer de etablerade utbytesprogrammen till stor

SAMPLING MED UTBYTENErfarenheter av Erasmus och Nordplus

Mikael Brunila tröttnade på tillva-ron i Helsingfors och stack på internatio-nellt utbyte i ett år som plötsligt blev två. Nu delar han med sig av sina erfar-enheter i Madrid och Köpenhamn.

11

nytta. Ett utbyte under Erasmus eller Nordplus betyder att du får ett stipendium som brukar gå på ungefär 1000 euro på ett halft år. Hur du än tar dig utomlands kommer dessutom ditt studi-estöd och bostadstillägg att vara högsta möjliga: 510 euro. Nu har du alltså en budget på 600-800 euro per månad. I de flesta europeiska städer är hyran betydligt lägre än i till exempel Helsingfors, men om du kommer från en annan universitetsstad kan skillnaden vara mindre. I Berlin bor du kungligt för några hundra euro, medan du i Madrid kan räkna med att betala 300-500 euro för ett ganska medio-kert rum. I Norden är nivåerna nära den i Helsingfors. Att hitta lägenhet är nog ett av de största orosmomenten för många som åker på utbyte. De flesta universitet bjuder på säkra kort i form av billigt student-boende. Kvaliteten på boendet skall du ändå inte lita på och läget kan också vara dåligt. Vill du ta det osäkra före det säkra kan du ge sig ut på den fria bostadsmarknaden. Det finns garanterat nätsidor där du kan söka efter boende, fast en del av dem kan vara avgiftsbelagda. Ett annat alternativ är att bo hos kompisar eller couchsurfa i en vecka eller två, medan du går runt på olika fakulteter och kol-lar anslagstavlor. Kanske någon bjuder på ett billigt rum i ett härligt kollektiv där du dessutom får bo med lokalbor och lära dig landets språk. Utöver hyran så måste du antaglige också betala för mat, kollektivtrafik, mobil och kurslit-teratur. Finland har på sista tid toppat många listor på dyra livsmedel, så räkna med att äta billigare - åtminstone så länge du orkar tillreda maten själv. Ett annat alternativ är att vid kvällskv-isten besöka olika mataffärer-

nas containrar och se efter om något ätbart slängts. På vintern håller maten bättre och i många sydeuropeiska länder ligger roskisarna mitt på gatan, tillgän-gliga för vem som helst. Å andra sidan saknade både Madrid och Köpenhamn billiga studentbespisningar så som Unicafé i Helsingfors. Ännu värre är det för vegetarianer som i ett land som Spanien inte skall räkna med vegetarisk mat på campus. Priserna i kollektivtrafiken kan ofta komma som en chock. Det finns kanske ingen studierabatt och kanske ligger ditt universitet dessutom ute i Zon E, dit biljet-terna från din bostad kostar skjortan? Du gör säkert klokt i att ta reda på priserna för kolle-ktivtrafiken förrän du bestämmer dig för var du skall bo. Kurslitteraturen är en annan utman-ing. Ofta finns den förstås på universitets bibliotek eller på något annat bibliotek i staden. I varje fall så skall du passa på att registrera dig på Aaaaarg.org, där de flesta klassiker i hu-maniora och samhälls-vetenskap kan laddas ner gratis i pdf-form Om du är finlandss-vensk finns det förstås ovanligt många fonder där du kan söka sti-pendier för att finan-siera sitt uppehälle, men du skall knap-past räkna med det. Men har du tur så är levnadsomkostnader-na i den stad du skall åka till lägre än där du bor. Ta reda på det, så kan du kanske spara in några veckor av som-marjobb.

Leva livet

När man är på utbyte är det lätt att köra in sig i ett sällskap som endast består av andra utbyte-selever. Man blir utan kontakt till alla udda små företeelser som bara någon som bott på ett ställe ett tag känner till. Om man dessutom vill lära sig språket så rekommenderar jag varmt aktivt kontaktsökande med lokalbe-folkningen. Hur bär du dig åt? Det finns knappast någon perfekt guide på 10 steg till ”hur du får vän-ner i ett annat land”. Det bästa du kan göra är mycket enkelt: lev ditt liv som om du verkligen bodde i staden. Inled öppna studiecirklar, gå med i någon politisk förening, idrotta, spela

teater. Gör det du intresserar dig för och bygg aktivt kontakter till den miljö du lever i. En poäng som inte går att understryka till-räckligt är att i länder där engel-skan inte ingår i populärkulturen (med dubbad film, musik mest på landets språk och så vidare) måste du anstränga dig för att lära dig språket. Annars blir varje försök till kontakt lätt en ansträngning. Även om du bara umgås med andra utbytesstu-derande brukar de flesta utbyt-esstuderande på platser dit folk åker för språkets skull (oftast It-alien, Tyskland, Frankrike, Span-ien) vilja tala just det språket och inte engelska.

MIKAEL BRUNILA

12

Sandra Ahtola är en 20 årig statskunskapsstuderande som under ett år som au pair i Eng-land fått uppleva 3 barns ilska, frustration men också kärlek. Beslutet om att åka och arbeta som Au Pair tog Sandra under sitt abiår i gymnasiet, delvis på grund av en slump. ”Ja egentligen så hade ja ju inte tänkt på det så mycket, men sen en dag såg jag en annons i HBL för en finlands-vensk familj som sökte aupair i London och nu efteråt känns det som ett av de bästa besluten jag någonsin gjort” berättar Sandra.

Som au Pair fick Sandra inte bara upptäcka olikheterna i finskt och engelskt familjeliv men även livet som en vuxen människa där det ibland lönar sig att göra drastiska beslut. Denna unika upplevelse har också påverkat Sandras framtidsplaner så tillvida att hon gott kunde se sig jobba utom-lands eller på internationellt plan i samband med t.ex. frågor som invandrares integrering, inter-nationell kommunikation eller liknande. Familj och vänner kan ju agera överdrivet skyddande men det

gäller bara att resonera. ”Komp-isarna förhöll sig mycket motstri-digt, dessutom hade jag ju också pojkvän under den tiden då jag begav mig iväg, men inte har jag någonsin ångrat mitt beslut, året i England var definitivt värt ett par små uppoffringar”. Dock finns det flera olika aspe-kter inom livet som au pair som är både svåra och komplexa. ”Ja en sak är ju det att man sällan kan identifiera sin roll i familjen, man är liksom varken ett äldre syskon eller ett barn eller endast en arbetstagare säger Sandra.

Att hålla fritid och arbetstid isär är en annan faktor som speciellt mellaneuropéer inte alltid förstår sig på. I Finland är vi ganska punktliga med att ifall det står i kontraktet att man binder sig till en 30 timmars arbetsvecka så respekterar bägge parter detta kontrakt. ”Jag vaktade 3 barn i åldrarna 3,9 och 11 i ungefär 25 timmar i veckan så man kan ju tro att jag landat på ett lyxigt kontrakt” Till mina arbetsuppgifter hörde helt vardagliga saker som att föra och hämta barnen från diverse hobbyn samt matlagning etc. Det fans dock vissa mot-stridigheter med inom familjen, barnen var förtjusta i Sandra medan personkemin mellan familjens mamma och Sandra inte fungerade. Slutresulta-tet var att Sandra bytte familj efter ett halvt år men stannade lyckligtvis i England. ”Det var ett svårt beslut att göra speciellt som jag inte hade någon plan b, som tur lyckades jag hitta en an-nan familj inte så långt från mitt förra hem” Praktiskt taget är ju England inget svårt resmål tack vare EU. Som au pair växer man och up-plever både nya sidor i världen och sig själv. Dessutom är det antagligen det bästa sättet att lära sig ett nytt språk.

Ifall du vill åka som au pair utomlands kan du till exempel kolla följande internet sida:www.alli.fi

JOHANNES JAUHIAINEN

AU PAIR I ENGLAND

13

Karin Ringbom är en 21 årig statskunskapstuderande från Helsingfors som tack vare sitt utbytes år under gymnasiet talar flytande spanska. Då jag ringde Karin och föreslog en intervju var hon genast positivt inställd, det märkters tydligt på henne att hon faktiskt önskade att allt fler skolungdomar skulle våga sig ut i världen på just detta sätt. Att åka på utbyte med en organisation under gymnasiet kan vara lärorikt och givande. I förhållande till de andra sätt att resa utomlands som vi presen-terat i detta nummer är det tro-ligen även det äldsta och kanske mest kända också. Tyvärr är det dyrt och beroende på målet så rör sig priserna från 3-10 tusen euro. Till det höga priset torde dessutom räknas med de pen-gar som resenären behöver i

vardagslivet till kläder och dylikt. Upplevelserna är mycket an-norlunda och såklart finns det risker, i bästa fall får resenären livslånga vänner, en fin stäm-pel på CV:n och ett språk som öppnar en hel värld. Men i de värsta fallen har den unga stu-deranden blivit behandlad som en värdelös lort. Dessutom är ju skolgången såklart beroende av landets resurser och i många fall morsvarar nivån inte riktigt den inhemska. ”Kändes som om skolungdomar undervärderades i Argentina då det var totalt tabu lagt att ens nämna sådant som seksual undervisning och kön” säger Karin. Det skulle nog göra gått åt var och en att uppleva någonting såhär distant. ”Jag bodde nämligen tillsammans med en över 60 årig argentinsk tant som inte kunde ett ord en-

gelska. Starten var ju jobbig men man kan göra otroligt mycket med kroppsspråket ” säger Karin.

Upplevelserna under ut-bytesåret i Argentina med annorlunda familjeceder och vardag i katolsk skola gav Karin en tydligt bredare världsbild. ”Nog känner man ju sig lyckligt lottad då man inte behöver sam-la pengar till skolans elräkning med att baka bröd” Säger Karin. Karin påpekade också att en resenär torde vara öppen och

beredd att vid en kulturshock inse att det finns flera vägar till målet och att det finska inte nödvändigtvis är det enda eller det bästa. ”Ibland hjälper det ifall man inte tar det hela så seriöst utan inser att på detta vis görs det här och hos oss är det annat, som exempel fungerar morgonbönerna som inledde varje skoldag i den katolska kyr-kan. Det man lär sig under ett utbytes år kan sällan mätas i pengar eller tid. Det handlar om lärdomar för livet. Människan är snabb och vänja sig vid nya omständigheter och snabbare än man vet ordet av så känns det helt normalt trots allt så går man ju i skola och umgås med kompisar på samma grundprin-ciper som i Finland.

ETT UTBYTE UNDER GYMNASIET

JOHANNES JAUHIAINEN

Ibland hjälper det ifall man inte tar det hela så seriöst

”

14

De flesta känner säkert av kän-slan att skolan börjar igen på hösten alltför snabbt. Under lovet har man haft tid att koppla av och göra precis vad man vill, utan att behöva tänka på att stiga upp tidigt och gå till skolan nästa dag, eller ta itu med en hög med läxor före man lägger sig. Även om man sommarjobbat eller läst på sommaren kan det vara svårt att vid skolstarten få tag på studiemotivationen. Många tänker att de ska börja läsa nästa termin, nästa period, eller nästa kurs. Ifall man känner att man inte presterat så bra som man velat tidigare så är det dags att börja nu. Även om man är nöjd med sina resultat, finns det sätt att underlätta inlärningen och göra den mer personlig. Det finns många tips, sätt och knep att tillämpa för att klara av skolvardagen.-Tänk på sakerna du plockar fram varje dag i skolan. Inves-tera i häften, mappar, pennor och penaler som du tycker om. Ju personligare material, desto roligare blir det. Sannolikheten att du inte tappar bort dina saker blir också större, ifall du råkar vara en person som endast har korta blyertsstumpar på bottnen av väskan och alltid måste låna av andra. -Ta med nyttiga mellanmål till skolan. Ät frukost på morgonen och se till att blodsockret inte sjunker för lågt under dagen. En vatten- eller saftflaska är alltid bra att ha med sig. -Utnyttja ditt eget sätt att tänka.

Vissa tävlar mot andra och blir besvikna om någon presterat bättre, andra tävlar endast mot sig själv. Se ändå till att dina mål är realistiska. Man behöver inte vara bäst i allt, men att tänka att man bara behöver komma ig-enom provet leder inte så långt. -Skaffa en kalender! Ju längre man kommer i studierna, desto mera måste man hålla reda på sakerna själv. Glömmer man något viktigt, kan man bara skylla på sig själv. Det är omöjligt att komma ihåg allt, och en kalender hjälper dig att strukturera tiden och planera i förväg. Skriv in deadlines, prov, föredrag, tider för lov och lediga dagar osv. Glöm inte heller kompisarnas födelsed-agar, fester eller träningar. Livet består inte bara av skola.

-De flesta av oss har svårigheter att få saker gjorda i tid, och det är en av orsakerna som vållar mest problem. Man skjuter upp läxor-na till sent på kvällen, eller börjar med ett projekt alldeles för sent. Det är så lätt att intala sig att man nog hinner senare, och göra något roligare i stället. Ett sätt är att göra upp en plan som man

sedan håller strikt, bestämma sig för att läsa x antal sidor och göra x antal uppgifter den dagen osv. Vissa vill börja med de kortare, lättare uppgifterna, andra med de svåraste. Det viktigaste är att man sedan belönar sig själv efteråt med t.ex. en film eller god mat och känner sig nöjd. Självdis-ciplin kan vara en svår sak, men det handlar egentligen om att övervinna sig själv. -Datorn är en av studerandenas största fiender. Facebook, you-tube, MSN messenger, chattar, spel... “Jag ska bara kolla min fb, min mejl, dagens nyheter, blog-gens uppdateringar...” Otaliga är orsakerna för att spendera 5 min. vid datorn. Problemet är ju att 5 min. oftast inte räcker, och tiden går så fort att man inte märker det förrän det är för sent. Så om man vet att man lätt blir på da-torn, lönar det sig att tänka noga förrän man knäpper på den. Har man en vana att genast sätta sig vid datorn då man kommer hem kan det vara bra att försöka bli av med den vanan. Ska man jobba med datorn och t.ex. skriva en uppsats hamnar man lätt på fel sidor om man inte kan koncen-trera sig. Igen handlar det om självdisciplin. -Utnyttja olika minnestekniker, s.k. mnemotekniker. De kan verka avancerade i början och ta en stund, men är vettiga om man måste komma ihåg en rad med uppgifter eller fakta i en viss ordning som planeter, årtal, presidenter, kolväten osv. Lättast är att länka ihop det

man ska komma ihåg, nyckelor-den, till en kort historia som kan vara totalt poänglös. Man kan också tänka sig att man gör en resa och stannar vid de olika sakerna, eller går från ett rum till ett annat där de finns. Viktigast är att försöka skapa minnesbilder i huvudet. Man kan också använda akro-nymer, dvs. förkorta ramsan till de första bokstäverna i varje ord. Rytm och rim kan också hjälpa. Det kan löna sig att fråga syskon eller föräldrarna hur de har lärt sig. Ramsor om tyska verb eller hur många dagar månaderna har går ofta i arv. Att associera handlar om att knyta ihop saker man redan vet med något nytt. Ser du ett land som liknar en stövel kan du komma ihåg att det handlar om Italien. -Skriv upp det du ska komma ihåg på post-it-lappar och sätt upp dem hemma på platser du ser ofta som badrumsspegeln eller kylskåpsdörren. -Mitt under ett prov kan det hända att man inte får fram det ord man behöver, t.ex. en per-sons namn eller en översättning av ett engelsk ord. Då kan det hjälpa att gå igenom alfabetet eller försöka bilda meningar i hu-vudet där man tvingas använda ordet. -Det är ingen vits att läsa sida efter sida upp och ner om man har stängt av hjärnan. Stanna upp i läsningen och tänk till-baka på det du läst. Hänger du med? Vad kommer du ihåg?

STUDIEMOTIVATION - TEKNIK OCH TIPS

Datorn är en av studeran-denas största fiender.

“

15

Vilka frågor kunde man ställa om kapitlet? Man ska inte bara lära sig det, utan begripa något också. Våga be läraren eller kompisen om hjälp att förklara det som känns svårt. -Känns det trögt och onödigt med läsandet så ta en kort paus och låt hjärnan och ögonen vila. Pauser är viktiga speciellt då man har mycket att läsa. Stig upp, sträck på benen och ta in lite frisk luft. -Omgivningen har en stor bety-delse för koncentrationen. Det kan vara stökigt hemma, dålig belysning, för varmt eller kallt, för tyst eller svårt att hitta en bra position att arbeta i. Alla har olika miljöer de trivs bäst i. Vill man ha det lugnt så åker man till biblioteket, gillar man att diskutera det man lär sig så åker man till en kompis. Satsa på det som du behöver. -Vi alla lär oss på olika sätt. Grovt delar man in inlärningsstilarna i en visuell, auditiv och kinestetiskt stil, dvs. man lär sig bäst genom att se/läsa, genom att höra eller genom att göra och prova själv. Skolsystemet värdesätter de som har en visuell stil, alltså de som lär sig det de läser, och förstår sig på bilder och diagram. Detta kan vara problematiskt för de som lär sig bäst på annat sätt, och därför är det viktigt att tillämpa sin egen stil på fritiden. -Om man känner att man stu-derar för att någon annan tv-ingar, eller plågar sig igenom studierna bara för att få ett bra jobb kan det kännas svårt. Det egna förhållningssättet till studi-erna är avgörande för framgån-gen. Försök ändra på ditt sätt att tänka om det känns tråkigt. Inlärningen beror inte alltid på förmågan, utan på attityden man har. -Facklitteratur kan inte läsas som skönlitteratur, från början till slut. Man måste ha en effektiv lästeknik för att kunna greppa

texten. Det viktiga är att börja med det stora och gå till det lilla, dvs. från innehållsförteckingen, bilder och sammanfattningar till detaljer och diagram. Gå från en snabb översikt och skumläsning till intensivläsning. -Att ha en penna i handen och göra understreckningar är ett av de vanligaste knepen. Man kan använda olika färger för t.ex. definitioner och nyckelord. Se upp för att inte understrecka för mycket, utan ta bara med det viktigaste. Använd marginalen för egna anteckningar. Skriv in num-reringar, utropstecken, symboler, förkortningar osv. -För att någonting ska fastna i långtidsminnet krävs repeti-tion, vilket kan kännas som den tråkigaste delen. Gör därför dina anteckningar intressanta, kopiera inte bara blint av vad läraren sät-ter fram eller säger. Använd olika färger och symboler. Om du har svårt att koncentrera dig på att göra snygga anteckningar sam-tidigt som du lyssnar på läraren

kan du alltid skriva rent hemma. Prova på att använda helvitt pap-per, som ger dig större möjlighet att rita tankekartor och spela med bokstävernas storlek. Testa på mindmapping, tankekartor, när du ska ha kontroll över större avsnitt. Skriv rubriken i mitten av ett tillräckligt stort papper och dra linjer till huvudord. Arbeta dig utåt tills du klart kan se hur allt hänger ihop. -Om möjligt, försök bekanta dig med materialet som ska gås igenom på timmen före. Läs lite längre än vad läraren krävt. Du kan besvara lärarens frågor, får en repetition när de andra hör det för första gången, hänger med bättre och har lättare att sätta igång med uppgifterna på timmen. -Följ med nyheterna och läs dag-stidningar varje dag. Ditt språk blir bättre samtidigt som du kan följa med de aktuella diskussion-erna på timmen. Tidningsklipp används ofta som material när man ska skriva en uppsats, och i

t.ex. historia- eller samhällslära-provet kan man dra paralleller mellan det som hänt tidigare och nu. En av de största proble-men för studerande är att orka. Många är utmattade, stressar varje dag eller kan inte koppla av utan att känna pressen av att behöva göra något. Då man kom-mer hem efter en lång skoldag är de knappast många som ivrigt vill ta tag i läxorna. Ibland kan man vara så trött att man genast somnar då man kommer hem. De flesta har säkert också svårt att stiga upp på morgonen eller försover sig eftersom de vakat länge. Andra har knappt med tid p.g.a. jobb eller träningar varje kväll. Det kan vara mycket svårt att hinna få skolarbetet gjort när man också borde sova sig utvilad, äta hälsosamt och motionera utan att glömma det sociala livet. Ibland behöver man extraenergi, och det finns sätt att få det utan att sova 8h. De flesta blir piggare av att sova

16

OBESSU – The Organizing Bu-reau of European School Stu-dent Unions, d.v.s den europeis-ka takorganisationen for andra stadiets studerandeorganisa-tioner, där bland FSS, har sedan sin början 1975 arbetat med elevers rättigheter på en mängd olika satt. De senaste åren har vi fokuserat på att jobba med ”the Declaration of School Student Rights” som godkändes av OBESSU’s årsmöte i juli 2006. Deklarationen innefattar de gemensamma rättigheter elever i hela Europa enats om att alla elever har, eller i alla fall borde ha i sin skolvardag och i samhäl-let. OBESSU’s mål med deklara-tionen är att dels på detta sätt ha en fast grund for våra ställn-ingstaganden gällande hur ele-vers situation borde förbättras, men dels även att faktiskt jobba for att denna deklaration skulle ratificeras av europeiska stater och på europeisk nivå godkan-nas som ett relevant dokument, jämförbart med t.ex. dokument som Barnkonventionen och Deklarationen om mänskliga rät-tigheter. OBESSU har gått till väga med att arbeta med deklara-tionen, och elevers rättigheter i allmänhet, genom kampan-jen ”Light on the Rights”, som ar samordnad med European Students Union (den europeiska takorganisationen för högs-kolestuderandenas intresseor-ganisationer, som själv jobbar på samma satt med sin ”Student

LIGHT ON THE RIGHTS! En bussfärd genom hela Europa

en liten stund förrän man sätter igång igen. En power-nap eller tupplur får inte ta mer än 5-30 min, annars blir man bara sömnigare. Vissa arbetsplatser erbjuder sina anställda tid under arbets-tiden att vila en stund, efter-som de arbetar effektivare efteråt. Men om man sover dåligt på nätterna och har insomningssvårigheter gör tupplurar bara saken värre. Koffein har använts länge av människor som behövt extra energi. Det är den psykoaktivt verkande drog som används mest av alla. Koffeinet stimulerar det centrala nervsystemet och höjer halterna av dopamin och serotonin i hjärnan. Det gör att vi kan reagera snab-bare, blir på bättre humör och piggare. Finländarna är vana drickare av kaffe, men koffein finns också i te, läske-drycker, mörk choklad och i tiotals olika växter. Energidrycker har visat sig vara mycket populära hos personer som ska köra långa sträckor, jobbar dub-belskift osv., men också bland unga och t.o.m. barn. De marknadsförs gan-ska effektiv och lovar pigga upp en både fysiskt som psykiskt. Dryckernas up-piggande effekt baserar sig på den höga halten koffein (32mg/100ml). De inne-håller också oftast taurin,

glukuronolakton, guaranaex-trakt, ginsengextrakt samt flera olika B-vitaminer. Förpackningarna måste ha en varningstext om den höga koffeinhalten och att drycken inte lämpar sig för gravida, barn, osv. Det har diskuterats mycket om dryckernas säkerhet efter-som de kan höja pulsen och blodtrycket, ge upphov till sömnlöshet, hjärtflimmer, kramper samt humörsvän-gningar. I Sverige har vissa affärer infört 15-års ålders-gräns på energidrycker. Att vid behov dricka en är ett effektivt sätt för att orka. Men dricker man för mycket koffeinhaltiga drycker kan man få abstinensbesvär i form av huvudvärk, initiativ-

löshet och trötthet. En annan möjlighet är koffeinpiller, som kan köpas på apoteket bakom disken (Cofi-Tabs, Coffein Medi-Pharmia, en tablett inne-håller 100mg koffein vilket motsvarar ca en kopp kaffe). Det finns också flera övnin-

gar man kan göra för att få mera energi, t.ex. meditera i en kvart, låta tankarna fara och sedan långsamt övergå till vardagen. Man kan prova olika djupavslappningsövn-ingar, yoga eller någon fartfylld sport eller en skön joggningstur. En av orsakerna till att vi som bor i norden är så trötta på hösten och vintern är mörkret. Den ljusa tiden tillbringar vi oftast inne på skolbänken, och när man ska till skolan eller hem är det mörkt. Tröttheten som beror på för lite solljus går inte över av att sova, efter-som problemet är biologiskt. Melatonin är ett hormon som reglerar vår sömnrytm. Mängden i vår kropp påver-

kas av ljuset, och det utsön-dras mest då det är mörkt vilket gör att vi känner oss konstant trötta. Vad man kan gör är att försöka vistas så mycket som möjligt i ljusa miljöer.

PAULIINA PERKONOJA

Om man känner att man stu-derar för att någon annan tv-ingar, eller plågar sig igenom studierna bara för att få ett bra jobb kan det kännas svårt.

“

17

Rights Charter”) En viktig del av kampanjen har varit, föru-tom det arbete OBESSU gör på europeisk nivå med europeiska institutioner, det nationella arbetet OBESSU uppmuntrar sina medlemsorganisationer till, speciellt att översatta dekla-rationen till sitt eget språk och låta organisationen ratificera den, och att köra ”Light on the Rights” kampanjen själv, anpassad till det nationella arbetet. Kan namnas att FSS ratificerat en översatt version som ”Deklarationen on elev-ens rättigheter” som även fatt mycket synlighet i och med att urvalda artiklar ur den använts i FSS’ vita och röda t-skjortor som ofta säljs och delas ut på diverse evenemang. Det senaste for ”Light on the Rights” projektet är den europaomfattande bussturnén som pågår for tillfallet. Turnén startade i Vilnius, Litauen den 9de september och kommer att avslutas den 21 oktober i Cluj-Napoca, Rumänien. Under dessa sex veckor besöker bus-sen OBESSU’s medlemsorgan-isationer i över femton länder och tar del av olika evenemang som organisationerna arrang-erar, allt från demonstrationer och skolbesök till seminarier och workshops. Syftet ar att koppla ihop den mängd arbete vara medlemsorganisationer gör runt om i Europa varje dag, till en bredare kamp for elevers rättigheter. Bussen är i skrivande stund i Bryssel, Belgien efter en

tur runt Baltikum och Skandi-navien, och fortsatt inom kort genom Väst- och Centraleuropa mot öst och Balkan. Den konkre-ta slutprodukten av turnén, förutom den inblick vi i OBESSU far i vara medlemmars arbete, kommer att vara en dokumentär om resan och elevrättigheter i Europa, som vi hoppas att blir färdig ännu i höst.

Light on the rights bussturnén i Finland: FSS och SLL ordnade gemensamt seminarium om studeranderättigheter.

Då OBESSUs Light on the Rights bus tour den 15.9 nådde Finland och Helsingfors, ställde FSS tillsammans med sin finska systerorganisation SLL till med seminarium. Ett 20-tal skolaktivister samlades på Allianshuset i Böle för att under en eftermiddag diskutera elev- och studeranderät-tigheter samt hur de förverkligas i Finland år 2010. En av eftermiddagens höjdpunkter var den avslutande paneldebatten som gick under rubriken ”vilka rättigheter saknar finländska skolungdomar år 2010?” I panelen deltog Val-ter Söderman, styrelsemedlem i OBESSU, Paula Palin, viceordförande för FSS, Ville Majamaa, medlem i SLL:s internationella utskott och Mikko Ollikainen, specialmedarbetare för minister Stefan Wallin.Panelen diskuterade, med god hjälp av en debattglad publik, allt från vilka skyldigheter som borde gå hand i hand med elevrättigheter till ideér för hur elev och studeranderättigheter kunde förverkligas bättre. Panelen och resten av seminariedeltagarna var ganska ense om att de rättigheter finlän-dska skolungdomar enligt lag har är goda, men att saker som okunskap och kommunernas trängda ekonomi ofta lämnar mycket att önska då det gäller för rättigheterna att gå i uppfyl-lelse. Ideér för hur elevorganisationerna kunde arbeta bättre med dessa frågor framfördes och föddes också under eftermiddagen.

ALINA BÖLING

LIGHT ON THE RIGHTS! En bussfärd genom hela Europa

VALTER SÖDERMAN

Valter Söderman ar styrelse-medlem i OBESSU och före

detta viceordförande för FSS

Följ med bussens resa på var Page på facebook.com/LOTRbustour Kolla även: obessu.org lightontherights.eu

18

Rayman 2: The Great Escape PS3, PSP, PSX (Playstation Store)

De onda robotpiraterna har förvandlat Raymans lummiga sagoboksvärld till en plats fylld av fasa. Grodan Globox skakar galler, muskelknutten Clark är förgiftad och féflickan Ly har förlorat sina krafter. Återigen måste den ledlösa hjälten med bananklasehåret resa sig och rädda planeten. Det var några år sedan jag sist sprang runt i Ubisofts trollskogar på jakt efter eldflugor och bortrövade amfibiekids. Fastän spelets utseende har åldrats med allt annat än värdighet, är den magiska känslan intakt. Banorna är fortfarande lika underbart levande, musiken lika stämningshöjande och den sparsmakade humorn har lekande lätt klarat sig undan tidens tand. Enda frågetecknet är varför Playstation-äventyrets röster nödvändigtvis måste vara på engelska. Det påhittade nonsensspråket som Rayman & co talar i spelets övriga versioner är oerhört mycket charmigare.

Men det är en bisak. För trots sina skönhetsfläckar är Rayman 2 ännu i dag en förtrollande upplevelse. Och en påminnelse om att plattformsspel inte måste vara synonyma med stora vapen och krystade Cartoon Network-dialoger. Betyg 4/5

Gomorra Brombergs förlag, 2007, svensk övers. Barbro Andersson

”För varje siciliansk maffiamedlem har camorran fem medlemmar”. Camorran är en organisation som är betydlig större, våldsammare och mäktigare än den sicilianska maffian och står bakom mängder av mord och våldsdåd i det italienska Kampanien. Och de är mer utbredda än vad man vill och vågar tro. Roberto Saviano är en man som vet vad han pratar om. Som född och uppvuxen i Neapel och som en del av en grupp som undersöker camorrans verksamhet har han gedigen insikt i vad som sker bakom fasaderna i en av Italiens mest brottsdrabbade regioner. I Gomorra tar han med läsaren på en resa genom det italienska landskapets mörka baksida. Saviano gör det han måste för att komma organisationen inpå livet och registrerar allt han ser, hör och upplever, i bland med fara för sitt eget liv. Texten är enkel, rättfram och lättläst men är tydligt inte i första hand en skönlitterär skapelse utan ett reportage avsett att lyfta fram den organiserade brottslighetens dolda sidor. Och Saviano gör det inte utan en viss stil. Persongalleriet och händelserna i Gomorra kan mäta sig med vilken fiktion som helst. Saviano möter Pasquale, svartarbetare och mästerskräddare som spelar in instruktionsvideor i hur man syr för kinesiska skräddare och ser sina kreationer bäras av

Hollywoodstjärnorna utan att han själv någonsin får varken ära eller ordentligt betalt för arbetet. Det berättas om Don Peppino Diana, en av klankrigens offer och martyrer som fortfarande hedras av folk i regionen, om Walter Schiavone som modellerar sitt palatslika tillhåll efter gangsterbossen Tony Montanas villa i filmen Scarface. Och så fortsätter det, med mängder av färgstarka, fascinerande och motbjudande karaktärer och historier. Klanernas och gangsterkrigens märkliga spelregler lyfts fram och läsaren får en stark och personlig inblick i den miljö som gör camorrans verksamhet möjlig. Det som kan te sig som en fantasifull roman är dagens verklighet för folket i camorraland. Historierna är bara en del av Gomorras styrka. Roberto Saviano har en agenda som han inte viker ifrån. Han vill få oss att förstå att det här inte bara är som vilken brottslig verksamhet som helst; det är ett samhällsproblem på ett större plan. Boken flätar skickligt samman historien om de brottsliga organisationerna med världspolitiken och vidden av camorrans inflytande blir tydligare ju längre in i boken man kommer. Saviano funderar och resonerar kring dagens värld och förklarar hur en organisation som camorran egentligen bara är en naturlig del av utvecklingen. Han erbjuder läsaren ett osentimentalt och skarpsinnigt perspektiv på en av kapitalismens oförutsedda bieffekter. Saviano debuterade med Gomorra 2006. Boken publicerades 2007 i svensk översättning och blev snabbt en bästsäljare på topplistorna. Roberto Saviano har sedan utgivningen av Gomorra tvingats leva under beskydd på hemlig ort. Han har trots detta gett ut ytterligare två böcker som har översatts till svenska: Kärleken är dödens motsats och Skönhet och helvete: om maffia, fotboll och ordets makt.

BENJAMIN KNOPMAN

THOMAS SILÈN

19

Att åstadkomma en fungerande helhet av Ingmar Bergmans Fanny och Alexander är vågat och svårt. Flere regissörer skulle säkert fasas av blotta tanken. Men konsten att förvandla den sex timmar långa filmen till en teater i tre akter har regissören Maria Lundström lyckats med. Bergmans slagkraftiga och tidvis t.o.m. tragikomiska dialoger tolkas utomordentligt och med inlevelse, i synnerhet av Wille Korander som spelar den ynkliga Alexander Ekdahl samt av Åsa Wallenius i rollen som Emelie Ekdahl. Förhoppningsvis inleder Fanny och Alexander en ny era på Svenska teatern där man aldrig mer behöver uppleva skräp som t.ex. Play me, som ger vilken som helst teaterentusiast magkrämpor och självmordstankar. Teater är nämligen så mycket mer än karnevalspex, konstgjorda effekter och storartade musiknummer. Fanny och Alexander bevisar verkligen hur grundläggande faktorer som välskrivna dialoger, imponerande skådespeleri samt god regi kan dra publiken med i en orkan av känslor. Så som originalversionen, har även denna tolkning lyft fram återkommande teman som familjevärden, syskonkärlek, skräck och oskyldig barnalek. Framför allt har pjäsen lyckats med presentationen av kontrasterna kärlek och hat, skräck och glädje samt Alexanders seglande mellan verklighet och illusion. Ett djup i pjäsen ges av diskussionen om den stora och lilla världen samt av narren som inleder pjäsen som om händelserna skulle utspelas av marionettdockor. Filosofiska frågor ställs som publiken tampas med oftare än vad man skulle tro. Få saker fick mig att rynka på ögonbrynen och endast en är värd att nämna. Ville Virtanen i rollen som biskop Edward Vegerus var sannerligen ett riskfyllt val. Virtanen gör en ypperlig tolkning av den kalla och hatvärda biskopen, men har tidvis problem men språket på grund av sin finskspråkiga bakgrund. Att ta ställning till ifall rollfördelningen borde ha varit annorlunda i detta fall är omöjligt att säga. Vad det kommer till arrangemang är troligtvis Alexandersteatern det bästa stället för föreställningar under Svenska teaterns renovation. En vacker teatersal med en scen som erbjuder en stor arbetsyta är sannerligen vad denna produktion krävt. Med skrämmande och chockerande visuella effekter erbjuder pjäsen en teaterupplevelse som numera är allt svårare att få tag på.

Betyg 5/5

Raappana: Maapallo Finska reggae prinsens nya platta

Efter det explosiva debutalbumet päivä on nuori släpper Raappana nu en uppföljare, som redan under första veckan i september toppade landets officiella albumlista. Till de gästande artisterna hör killar som Jukka Poika, Puppa J och Stepa. Förväntningarna har varit stora eftersom det tagit tre år för Raappanas nya produktion att bli klar. Fastän låtar så som maapallo, karu totuus och ei se mitään haittaa på ett briljant sätt kombinerar drag ur både äldre reggae och djup dub blir albumet grötigt. De catchiga refrängerna som Raappana blivit känd för är färre här än tidigare, kanske ett steg mot ett mer poetiskt och metaforiskt håll. Satmtidgt lyser politiska uttalanden och revolutionära manifest med sin frånvaro. Det är värt att skilt lyfta fram Tommi Tikkanens (Bommitommi) musikaliska gåvor som får albumet att flyta framåt Trots att plattan saknar den djuphet och slagkraft i lyriken som fanns i föregångaren bildade en perfekt helhet. Denna finska superproducent inom reggae genren lönar det sig att

hålla ögonen öppna för, han har arbetat med t.ex. följande inhemska artister: Puppa J, Jukka Poika, Polar Soul, Paarma och Reino and the Rhinos. Låtarna grubblar över teman som naturen, somriga cykelturer, familjevärden och städers charm. De gästande artisterna gör ett bra jobb, speciellt lappländaren Stepa som trots sin unga ålder tar över låten aikaisin heräämistä med sin nasala röst och sina vardagliga rim. Albumet öppnar sig mer efter varje gång och fastän låten huolia ,murheita ,harmeja lockar en att pröva dansgolvet med en svängig rytm så blir albumet ändå en bristfällig helhet. För varje reggae entusiast är maapallo nog en must buy men detta album kommer inte att slå över genre gränserna som det förra. Dock har Raappana ett gott rykte som liveartist och hoppet om fortsatt verksamhet för finsk reggae finns!

Betyg 3/5

STEFAN BREMER

JOHANNES JAUHIAINEN

JOHANNES JAUHIAINEN

Fanny och Alexander Ett ambitiöst projekt som svenska teatern lyckats med

20

Lika väl illustrerad och snygg som årets första nummer av den 110- åriga anarkistiska tidskriften gör årets andra nummer av Brand entré. Under sin långa livstid har tidskriften förändrats i många avseenden otaliga gånger, och det kan inte lämnas osagt att det aktuella formatet fyller ett hål som stavas lättillgänglig, relevant och konfliktbaserad tidskrift från vänstern. Temat för numret är makt och motmakt, och visst är det skönt att för en gångs skull läsa om makt i andra avseenden än i den traditionella anarkistiska jargongen där ”all makt är förtryck”. Brandredaktionen problematiserar begreppen rejält på ett uppfriskande sätt. Det erbjuds texter om Greklands situation, flummiga spekulationer

om borgarens själ och om erfarenheter av aktuella konflikten mellan Syndikalisterna och Berns i Stockholm. Bland annat. För att lägga finger på vissa utropstecken: Rasmus Fleischers artikel som rubriceras med ”flygplatssamhället” väcker intressanta frågor. Han redogör för paradoxen att delar av samhället börjar likna flygplatser mer och mer, fastän flygplatser är under ständiga hot på grund av att oljan faktiskt är en bristvara. Monopol, övervakning och platslöshet kännetecknar flygplatssamhället. En värld där ”en allt större del av våra liv påminner om ett väntrum” och som är ”fyllt av små avbrott där vår passage gör avtryck i en databas.” Orwell ler i graven.

En annan anmärkningsvärd text är skriven av Kvinnopolitisk forum som tar upp frågor om arbete och fritid ur ett genusperspektiv. Artikeln under rubriken ”En vanlig dag på stranden” lyfter upp syner på arbete som inte begränsar sig till endast lönearbete, utan även till det oavlönade arbetet som att hålla reda på att barnen får solkräm på stranden, och att kaffetermosen är nerpackad i picnickorgen. Med hjälp av en familjedag på stranden skisserar skribenten upp bilden av arbetsindelningen, för att sedan expandera synfältet och avsluta i ett agiterande för kamp.

VALTER SANDELL

RECENSION: TIDNINGEN BRAND # 2

21

Pjäsen som ger statistiken ett ansikteSexuella övergrepp och systematiska våldtäkter hör otvivelaktligen till de mest motbjudande formerna av maktutövning. Men vad kan vi förstå av en remsa statistik eller kurvor som visar hur många kvinnor som blivit offer för övergreppen? Knappast så mycket. Men genom pjäsen Utrensning känns alla som fallit offer för denna form av tortyr nära, och ger statistiken ett ansikte som inte lämnar någon oberörd.Sofi Oksanens Utrensning är hyllad från många håll. Romanen vann både Finlandia- och Runebergspriset, är översatt till många språk och pjäsen har lagts upp på en handfull scener. Den svenska urpremiären på Wasa Teater (11.9) gör sig välförtjänt för

samma hyllningsvisor. Med översättning och regi av Peter Snickars lyckas pjäsen hålla en bra rytm. Musikern och kompositören Eero Paalanens musik fyller en viktig funktion, och faller in på de rätta ställena hela pjäsen igenom.

Dynamiskt samspelDen unga kvinnan Zara (Sophia Karlsson) bankar på dörren hos den gamla kvinnan Aliide Truu (Janina Berman) i en liten by i Estland. Zara har varit sexslav hos den ryska maffian, är i dåligt skick och vill ha hjälp. Relationen mellan Zara och Aliide är inte bara en historia med en moralisk knorr, utan en komplex sammanvävnad som öppnar för tröstlösa historier om sexuellt

våld, mörka sidor om Estlands närhistoria och en berättelse om förtryckta, men fruktansvärt starka kvinnor som pressad av många maktfaktorer kämpar för ett bättre liv. Karlsson som Zara förkroppsligar skolböckernas statistik över sexuella övergrepp.

Pjäsen utspelar sig i två tider, under början av 1990- talet bara året efter Estlands självständighet, och under det Sovjettida Estland. Något jag har svårt att förstå är den mycket förenklade framställningen av livet i Sovjetunionen. Utan att romantisera Sovjet, men man kan knappast påstå att den mörka bilden som pjäsen lyfter fram skulle vara särskilt representativ. Aliide Truu spelas av Lina Ekblad i det sovjetiska Estland och Janina Berman under det post-sovjetiska Estland. Den gamla, starka och bestämda Aliide som Berman gestaltar lyckas få pusselbitarna att falla in på rätt ställe, och Ekblad gör mycket bra ifrån sig som den unga Aliide. En fängslande karaktär!

Trötta maffianNågot som kan vara svårt att förstå är den ryska maffian: det måste sägas att gestaltningen av mafiosorna inte räcker till för att skildra maffian på ett trovärdigt sätt. Faktum är att pjäsen urholkas en aning på grund av den svaga maffian, som lämnar en del att förbättra. Jag har svårt att förstå varför man har valt att gestalta så stereotypa mafiosor. De har allt man kan förvänta sig, och lämnar inget som helst utrymme för publikens egna slutsatser. Och när kombinationen är en stor, stark, skallig och tatuerad mafioso, samt en sansad strateg- mafioso förs tankarna snabb till The Pinky and the Brain. TankeväckandeUtrensning är på många sätt tankeväckande och en absolut sevärd pjäs.

VALTER SANDELL

Ett samarbete mellan Åbo Svenska Teater och Wasa Teater

UTRENSNING

JANNE ERICSSON

22

Rakkautta ja anarkiaaDen internationella filmfestivalen Rakkautta ja anarkiaa är en tillställning där nördar, teaterentusiaster och urbana kulturfigurer samlas för gemensamma filmupplevelser.

JOHANNES JAUHIAINEN

23

En rörande dokumentär på Rakkautta & AnarkiaaLivet för en Kubansk yngling är sällan lätt. Spe-ciellt då målet är att bli världens bästa boxare. Men för att tjäna Fidel Castro och göra mamma stolt orkar även en åttaåring vakna klockan 5:30 varje morgon. Boxning på Kuba är inget att leka med, men för de unga är sporten ett ljus i ändan av tunneln, en möjlighet att bli en idol. Boxning är det som Kuba lever på och det som de år efter år kan slå Förenta Staterna i. Andrew Langs första dokumentärfilm Sons of Cuba är en av de mest täckande och ingåen-de dokumentärerna om kubanskt ursprung. Livet på Havannas boxningsakademi är unikt. Pojkarna bor på ett internat och får träffa sina föräldrar under veckosluten. Klasskamraterna och lärarna har bildat den familj som varje pojke behöver och känslorna är ömsesidiga. Tränaren Yosvani delar såväl elevernas raseri utbrott som glädje medan hans familj saknar honom under vardagarna. Men han är redo för att ge allt han har då det gäller att representera Havannas ära. Det är en stor uppoff-ring som även förväntas av pojkarna. Vikt spelar en stor roll i boxning och det har redan varje tioårig boxare lärt sig. Inga sötsaker eller stora matportioner kommer på fråga, och för vissa är detta mer påfrestande än för andra. Ynglingarnas målmedvetenhet och dedikation till sporten är något att beundra, samtidigt som man faktiskt inser hur bra man själv har det. Kubas politiska historia samt Fidel Castros hälsa är andra saker som både unga och vuxna bekymrar sig över. Men även detta kan behandlas med humor då skolans skådespel återger Castros mayday tal som avslutas med ett gällt skrik ”Patria o muerte!”. Filmen dokumenterar stora kontraster som fattigdom och frustration kontra glädje och kärlek med en passlig dos av humor och den är en känslomässig och allmänbildande helhet.

I samarbete med en handfull filmteatrar i Helsingfors inleddes den 23:e rakkautta ja anarkiaa festivalen med visningen av det prisade verket ”Gainsbourg (vie heroique)”. Öppningsfesten ägde rum den 16.9 på nattklubben Le Bonk till takten av The Capital Beat. Fimfestivalens repertoar är som alltid bred och erbju-der deltagarna både inhemskt och utländsk produk-tion. Genremässigt finns allt från dokumentärer som ”Sons of Cuba” , historien om ynglingar i kubanska boxningskolor, till den kinesiska thrillern ”Accident” där konspiration och talfattighet leder till misär. Filmindustrin har tagit en hård smäll av finans-krisen, vilket enligt arrangörerna lett till att många lovande projekt står och väntar på finansiering. Dock har festivalen ett gott rykte och år efter år är det allt flera prisade regissörer, skådespelare samt drama-turger som bestämmer sig för att utmana Helsingfors höst med dess vindar och regn. Festivalen är en möj-lighet för unga stjärnskott att träffa erfarna, interna-tionella och prisade visionärer inom genren. Vad det kommer till arrangemang har festivalen skött sig dugligt. Men eftersom R&A ordnas i samarbe-te med filmjätten Finnkino är det vissa problem som uppstår vid utlösningen av biljetter eftersom man då måste bolla mellan två olika organisationer. En annan avvikande sak är att festivalen sedan ett antal år till-baka gått inför den ”mellaneuropeiska metoden” vad det kommer till platsindelning. Med andra ord får var och en välja var han/hon sitter i filmsalen. Det speciella med just denna festival är att ål-dern på deltagarna varierar från allt mellan 18-80 år. Vilket tydligt bevisar att det inte är bara Hollywood stjärnorna som fyller biograferna. ”Detta är sanner-ligen årets intressantaste kulturevenemang”, säger Sofia Enckell som köar för sin biljett till filmen:the kids are all right. ”Fastän de krävs en viss sorts film intresse för att hitta det man helst vill se utav 150 filmer så är festivalen förmånlig och mångsidig” säger Sofia. Intresset har i redan flere år varit stort vilket tidvis lämnat vissa filmentusiaster utan platser till de populäraste föreställningarna . ”Ja man måste ju vara på alerten, flere filmer har redan länge sedan varit slut reserverade och det lönar sig att agera i tid så att man inte blir utan biljett” säger Sofia.

JOHANNES JAUHIAINEN

24

www

Jag minns då jag gick i femman: en vanlig klass med många elever, med brevhäften och lippisar och sönderklippta jeans. Jag minns hur vi satt och räknade, bråk och plus och minus, och hur fort allt vände direkt läraren gick ut. Jag minns hur stolar skrapade mot golvet, hur tjugo fötter plötsligt samlades vid en pulpet, hur alla stod där som en skock hätska vargar och gläfste, skällde och morrade. Alla gjorde ju det inte, naturligtvis. Det var några få som stod i medelpunkten, som började och höll i gång det hela. Men alla vi andra – vi som stod en bit ifrån och tittade på, skrattade – vi var ju också där, vi var med och lät allt pågå. Vågade vi inte annat? Jag minns hur de elaka orden flög och landade som eldkorn mot den stackare som blivit utsedd till offer för dagen. Hur hon försökte värja sig, försökte klistra på ett leende eller låta bli att bry sig, men hur tårarna ändå kom till slut. Jag minns hennes

blick, minns min egen känsla av att skuld och skam och förvirring. Det var ju fel, jag visste det. Jag borde göra någonting, inte bara stå där! Och ändå var det precis det jag gjorde: bara stod och väntade, tittade, skrattade utan glädje och hoppades på att läraren skulle komma snart så att det hela skulle vara över. För då lärarens klackar hördes i korridoren skingrades flocken, barnafötter sprang mot sina egna platser, barnaögon log mot läraren när hon steg in genom dörren. En duktig klass, så älskvärd. Satt där duktigt och räknade, hade väl gjort det hela tiden! Och inom oss lurade vargarna. Så här efteråt har jag många gånger funderat på det: Hur lätt det är att bara hänga på, hur svårt det kan kännas att säga emot – och hur det sistnämnda ändå är det allra, allra modigaste, det allra, allra bästa man kan göra: Att säga emot och sätta ner foten. Det finns så mycket jag kunde ha

gjort, och så mycket jag ångrar att jag inte gjorde. Jag kunde ha sagt hej, kunde ha frågat nånting, vad som helst. Jag kunde ha lett med varma ögon. Jag kunde ha berättat för någon, kunde ha sagt vad som hände. Jag kunde ha tagit stöd av mina kompisar, vi kunde ha gjort det tillsammans. Vi kunde ha vänt det hela. Vi kunde, men vi gjorde det inte – vi gjorde ingenting – och jag skäms. För att göra ingenting är också att göra någonting: det är att godkänna, att ge sitt tysta okej till det som händer. Jag vågade inte då, och nu är allt jag kan göra att titta tillbaka, ångra, ångra, ångra och hoppas att jag är modigare i dag. För om en vågar bryta sig loss är chansen stor att någon annan också kan våga – och en till, och en till och en till. Kan våga slänga vargkostymen som sitter illa och kliar mot skinnet, göra det som känns rätt och som man vet att är det rätta. Och sedan – kan få minnas femman som brevhäften, lippisar och sönderklippta jeans – men också som värme och solsken och stolthet.

MIRA TURTONEN,skribenten är psykogistuderande och

arbetar för projektet Kiva Skola

SLUTA PANTAHar du något du funderar på eller vill veta mera om? Finns det någon som lyssnar? Chatten är öppen: måndag-onsdag och lördag 19-22. Du kan chatta anonymt. x3m.yle.fi/slutapanta

FÅR I ULVAKLÄDER

TAIKA MANNILA

www

WWW.SKOLUNGDOM.FI

27

Demokrati – Hur svårt kan det vara? Finland är ett demokratiskt samhällsskick. Det ordnas demokratiska regelbundna val, demonstrationer, folk skriver arga insändare om allt från hur folk inte kan plocka bort hundskiten från trottoarerna till protester mot att regerin-gen gått tvärtemot folkopinionen och gett bygglov till nya kärnkraftsreaktorer. Men hur demokratiskt är vårt samhälle egentligen? Allt fler människor känner att de inte kan påverka politiken, inte minst bland unga som sällan överhuvudtaget hörs då beslut fattas. Drastiska metoder behövs för att höja politikens profil i Finland, ökad transparens och sänkt rösträttsålder till att börja med. Jag vill här passa på och bjuda in varenda kotte att diskutera demokratins tillstånd i Finland med FSS och andra första veckoslutet i november. FSS ordnar ett seminarium om makt, inflytande och

demokrati för att vi tror att det finns ett behov att ta upp de här frågorna, inte minst med tanke på nästa års riksdagsval. Det är dags att politikerna tar unga och studerande i beaktande, inte minst då det gäller utkomststöd när vår nuvarande regering har valt att signalera det motsatta. Men tillbaka till demokratin. Äkta demokrati förutsätter delaktighet: varför det är så deprimerande att läsa Instututet för hälsa och välfärds senaste undersökning där nästan hälften av eleverna i yrkesskolor, 46% av grundskoleelever, och 35% av gymnasiestuderande inte vet hur de kunde påverka saker och ting i sina skolor. Skrämmande, inte sant? Grunden för demokrati och ett demokratiskt samhälle läggs i skolorna, därför är det är dags för en förändring.

EMMA MUSTALA

Generalsekreterare

“Barnarbetarna stöds till att återvända till den normala vardagen, få utbildning, rehabilitering och möjligheter till annan utkomst”, säger Dagsverke rf:s projektplanerare Veera Blomster. Kampanjen som riktar sig till skolor och läroanstalter erbjuder en konkret möjlighet till att hjälpa. “Genom att arbeta en dag och donera belöningen till Dagsverksinsamlingen möjliggör en ung person ett flerårig utvecklingssamarbetsprojekt i Kambodja. I Kambodja stöder man minskandet av barnarbete bland annat genom att grunda grupper som utbildar barn, arbetsgivare och myndigheter om farorna med barnarbete. “Grupperna vår samarbetsorganisation LICADHO grundat övervakar att skadligt barnarbete inte förekommer i byarna och rapporterar om upptäckta fall av barnarbete. Det relevanta är att genast få barnen bortflyttade från arbete som hotar deras hälsa och utveckling”. Dessutom uppmanas arbetsgivare att erbjuda arbetande barn hälsoservice, mera fritid samt tillåta branen att gå i skola. Stödandet av barnarbetarna förebygger att barnarbete och fattigdom går vidare till följande generationer. “Det är motiverande att veta att man genom att förbättra barnarbetarnas situation också förbättrar deras framtida barns framtid”.

Kampanjens webbplats “http://www.tyopaikkarohkealle.fi” erbjuder unga och skolor mera information om barnarbete i Kambodja. Meth, som arbetat på tegelfabrik och Mow som arbetar på skofabrik berättar i dokumentären Drömjobb? om sina liv. Animationen Fattigdomens cirkel förklarar skälen till barnarbete. Dessutom finns det på webbplatsen möjlighet att delta i videotävlingen Drömjobb! i vilken

man kan vinna S-gruppens presentkort.

Dagsverkes EN ARBETSPLATS FÖR MODIGA - kampanj 2010-2011 stöder Kambodjanska barnarbetare

“http://www.tyopaikkarohkealle.fi”

JÄMFÖRELSE AV ARBETSTID OCH LÖN I KAMBODJA ARBETE PÅ TEGELFABRIKArbetstid: 6-10 h/dag, 5 dagar/vecka Lön: 0,15€/h, ca 18–25€ i månadenARBETE PÅ SKOFABRIKArbetstid: 11,5 h/dag, 6 dagar/veckaLön: 0,18€/h, ca 50€ i månaden

I FINLANDARBETE SOM HAMBURGERFÖRSÄLJAREArbetstid: 7,5 h/dag, 5 dagar/veckaLön: 8,70€/ h, ca 1400 € i månaden

TEXT: ANITA MALKAMÄKIÖVERSÄTTNING: ALINA BÖLING

VÄRLDENS BARNARBETARE

I världen finns ungefär 220 miljoner bar-narbetare, ungefär vart 7 barn i världen är en barnarbetare. 126 miljoner arbetar i de mest skadande formerna av barnarbete. Den största delen av barnarbetarna arbetar inom jordbruk. Av alla barnens barnarbetare är lite över hälften asiater. I Latinamerika finns ungefär 10 % barnarbetare. Även i industri-länderna finns barnarbetare, enligt ILO ungefär 5 miljoner. Relativt sett är ändå barnarbete vanligast i de Afrikanska län-derna söder om Sahara. Där arbetar nästan var tredje under 14 åring.

Dagsverke rf:s kampanj för läseåret 2010-2011 “En arbetsplats för modiga”-kampanj har som målsättning att förbättra barnarbetarnas ställning i Kambodja. I Kambodja finns ungefär 1,5 miljoner barnarbetare, av vilka 300 000 utför arbete som skadar dem fysiskt och psykiskt. Varannat Kambodjanskt barn är en barnarbetare.

29

BANKSY

JOHANNES JAUHIAINEN

49 €, www.pulju.net

“Dushande blir ännu mer spännande”

219 €, www.kruunuradio.fi

“Den tuffaste förstärkaren man kan ha ”

”Diggar du inte att städa ?”

469 €, www.robokeskus.fi

”Det sevärda skall förevigas”

99.99 £, www.iwantoneofthose.com

“Kickin it oldschool”

149 €, www.complex.com

THE LUST LIST”Upplev den episka sagan i ditt badrum”

79.90 €, www.pulju.fi