elevbladet 5/2008
DESCRIPTION
Elevbladet nr 5/2008TRANSCRIPT
2 • INLEDNING
Utplacerade bokstäver i form av ord och meningar är en
tidningsmakares bästa vänner. Då allt går som det ska, det
vill säga. Som journalistikstuderande har jag fått lära mig
dubbelcheckandets och korrekturläsandets konst. Med
andra ord borde jag som ny chefredaktör kunna syna, gallra
bort och kassera underliga formuleringar och egendomliga
val av ord och uttryck. Att skapa ett någorlunda tryckfelsfritt
nummer av Elevbladet borde alltså inte vara omöjligt. Eller?
I hopp om att samla råd, och för att få lite mer
kött på benen, beslutade jag mig för att ta en närmare
titt på mina äldre yrkesbröders och -systrars mästerverk
till journalistiska alster – något som ledde till ängslighet
framom insikt.
Det visade sig nämligen att det kryllar av objudna
husdjur i de korrektaste av dagstidningar. Klibbiga groddjur
som uppenbarar sig på de underligaste av ställen; i rubriker,
bland bildtexter och i brödtexter. De klibbiga objudna
gästerna, som livnär sig på skribenters stav- och tankefel,
kan hoppa fram när som helst och var som helst. Då det
kommer till skriven text finns det inte mycket som kan
hindra den ökända pressgrodans framfart.
En bortglömd bokstav gör inte i sig en
pressgroda. Det krävs ett grövre fel – en oslutförd
tankegång eller en slarvigt genomförd rubriksättning,
något som exempelvis den svenska tidningen Dagens
Industri bjudit på: Det finns tre sorters människor, de som
kan räkna och de som inte kan. Medan pressgrodan njuter
av meningar som Ät inte margarin, äldre och gravida,
Sexbomber funna vid station i Indien, Dieselbilar drar minst
bensin och 750 får går från finländska Sampo kan jag inte
annat än bli skakig i knävecken. För hur ska jag bli kvitt min
värsta motståndare, pressgrodan, om inte ens proffsen kan
bli kvitt odjuret?...
Såhär i valtider gäller det också för
kommunalvalskandidaterna att hålla tungan rätt i mun. Men
vad innebär det egentligen att ställa upp i ett kommunalval,
och varför är det viktigt att alla röstberättigade skrider till
valurnorna? I det här numret av Elevbladet zoomar vi in
kommunalvalet. Vi har bland annat utrett vilka vändningar
diskussionen om sänkt rösträttsålder tagit och vi har också
sammanställt en behändig guide över hur din skola kan gå
tillväga för att ordna ett skuggval.
Läsårets första nummer av Elevbladet bjuder
också på andra inspirerande tips om hur just du kan gå
tillväga för att påverka din närmiljö. Vi ger konkreta tips på
vad du ska tänka på om du vill ordna en demonstration,
och så har vi träffat en flicka som tagit ordet påverkan till en
helt ny nivå.
Har höstmörkret gjort dig grå och daskig? Ingen
fara! I det här numret kan du också stifta bekantskap
med en kalender som erbjuder extrem livsförbättring.
Dessutom har Elevbladet fått två nya artikelserier; Alternativ
skolpersonal, som lyfter fram kanske inte så synliga
medarbetare vid skolor runtom i Svenskfinland och Retro
EBL där vi blickar bakåt i Elevbladets historia och lyfter
fram intressanta och minnesvärda artiklar från vårt digra
arkiv.
Så läs och lär och låt dig inspireras. Och kom
ihåg att till och med de vassaste av tidningar kan få besök
av en pressgroda då och då.
MED HOPP OM SÄLLSYNTA GRODORTEXT: JENNI TUOVINEN S. 2 INLEDNING / S. 4 ORDFÖRANDES KOLUMN S. 5 ATT VÅGA, ELLER ATT INTE VÅGA TA STÄLLNING
/ S. 6 FSS FOTOSERIE / S. 9 RETRO EBL / S. 11 JENNI VEM ÄR HON? / S. 12 ANTTON, VEM ÄR HAN? / S. 14 EN VÄRLDSFÖRBÄTTRARE I GANDHIS FOTSPÅR / S. 16 CARROTMOB / S. 17 NIO BILDER / S. 18 KOMMUNALVAL / S. 24 HEY MEDLEM! / S. 26 EXTREM “SJÄLVFÖRBÄTTRING” I BENRIKLAND / S. 27 WALTERS WEBTIPS / S. 27 DET HÄR VISSTE DU INTE ATT DU INTE VISSTE! / S. 28 RECENSIONER / S. 31 ALTERNATIV SKOLPERSONAL / S. 31 UPP OCH HOPPA, DAGSVERKE ÄR HÄR / S. 32 TEATERN - EN PLATTFORM FÖR SAMHÄLLSFÖRVANDLING / S. 34 BAGNÈRES-DE-BIGORRE / S. 37 EBL TAR PULSEN PÅ “FRÄMLINGAR 1808-2008” / S. 38 RUDOLF DONNER
ELEVBLADET 5/2008
CHEFREDAKTÖR: JENNI TUOVINEN, 044 3755437, [email protected] / ART DIRECTOR: ANTTON NUOTIO, 044 0545471, [email protected] / FÖRBUNDSORDFÖRANDE: HANNA BACKMAN, 044 2778669, [email protected] / GENERALSEKRETERARE: EMMA HOVI, 044 0690098, [email protected] / ORGANISATIONSSEKRETERARE: TEA TENNBERG, 09 644 881, [email protected] /// MEDARBETARE: JENNI TUOVINEN, ANTTON NUOTIO, HANNA BACKMAN, EMMA HOVI, TEA TENNBERG, SARA EKLUND, VALTER SÖDERMAN, FREJ VUORI, KARIN RINGBOM, EMMA SUNDSTÉN, ELINA ANDERSSON, SOFIA MATTJUS, PETRI ARTTURI ASIKAINEN, SEBASTIAN HOLM, SARA HOVI, TIINA HONKANEN /// FINLAND SVENSKA SKOLUNGDOMSFÖRBUND (FSS) R.F. HAR GETT UT ELEVBLADET SEDAN 1920 UNDER NAMNET NORDAN, SVENSK UNDOM, UNG MAKT OCH ELEVBLADET / [email protected] / WWW.SKOLUNGDOM.FI /// ANSVARIG UTGIVARE: FÖRBUNDSORDFÖRANDE HANNA BACKMAN /// HBL:S TRYCKERI
Det sägs att våra valmöjligheter ökar. Genomsnittseuropéen har 40 000 varumärken
att välja bland när hon eller han går till butiken. Som jämförelse kan nämnas att
genomsnittseuropéen har ett ordförråd på mellan 8 000 till 10 000 ord. Visst har vi
valmöjligheter, men vad är det egentligen vi kan välja?
Jag har ingenting emot det digra utbud av müsli jag har att välja från då jag
går till butiken, men jag skulle nöja mig med tre müslisorter. Jag behöver inte 33 – men
tack-i-alla-fall. Däremot skulle jag gärna ha möjlighet att välja ifall jag ska studera Bibeln ur
ett konfessionsperspektiv på religionstimmarna, eller om jag ska läsa skrifter förknippade
med andra religioner än kristendomen. Jag skulle också gärna välja huruvida jag får bli
övervakad och filmad med övervakningskameror så fort jag går utanför mitt hem. Får jag
det kanske? Nej, just det.
Det är ett problem att glappet mellan den enskilda medborgaren och
beslutsfattandet är så stort. Illusionen om att vi blir friare ökar allteftersom utbudet i butiken
ökar, men i själva verket är det precis tvärtom. Otroligt mycket rörande vår vardag bestäms
ovanför våra huvuden och otaliga av dessa beslut handlar om att skydda oss; från att
skada oss själva eller skada varandra. Övervakningskameror är en sådan sak, förbud mot
rökning en annan. Visst håller jag med om att det är oacceptabelt att oskyldiga skadas av
andras ogenomtänkta agerande, men det känns som om den allmänna människosynen
är den att vi är svaga och osäkra individer som måste hållas ihop och hållas sansade av
politiker, poliser, hälsovårdare och socialarbetare för att vårt självförtroende ska hållas
intakt.
På dessa grunder skyddas vi från allt som kan vara skadligt. Ofta används John
Stuart Mills (ja, den döda, vita mannen) princip, om att staten kan gripa in då individuella
val skadar andra, som argument för förbud och övervakning. Men Mill hade en betydligt
mera optimistisk och hoppfull människosyn, en syn på människan som god och kapabel att
vara fri, som grund för sina tankar om samhället. Han hade inte alls samma övervaknings-
och kontrollsamhälle i åtanke som man argumenterar för i dag. Medan Mill lyfte fram de
positiva effekterna av ett fritt samhälle, talar man i dag mest om farorna med okontrollerad
frihet. Problemet är att det begränsar våra valmöjligheter, vår frihet att själva styra hurudant
samhälle vi vill leva i och hur framtiden ska se ut.
Ta det stundande kommunalvalet som exempel. På Kommunförbundets
kommunalvalssida kommunalval.fi står det
”Myndiga medborgare i Finland har rätt att påverka ärenden som gäller dem själva.
Lokalförvaltningen i Finland bygger på representativ demokrati. Demokratin förverkligas
då kommuninvånarna vart fjärde år använder sin rösträtt i kommunalvalen. Som
kommuninvånare är du berättigad till att själv välja din representant för att besluta om de
frågor som gäller just din livsmiljö.”
Med andra ord, den enda gång du som kommuninvånare har reella möjligheter
att påverka i de kommunala ärenden som berör dig är i och med kommunalvalet, då du
lägger din röst på den person som du vill att ska föra din talan.
Det här är säkert det lättaste och mest effektiva sättet att fatta beslut på ett
någorlunda demokratiskt sätt, det inser jag. Men vårt samhälle har skapat en kultur som
säger att vissa fattar beslut medan andra tittar på. Samhällsengagemang har rent av
blivit en klassfråga. Vissa förväntas helt enkelt inte vara delaktiga i samhällsdebatten.
Elever som varken får tior eller nior i grundskolan går vidare till yrkesinstitut och där är
samhällsdebatten närapå obefintlig. Budskapet är tydligt; din plats finns inte inom det
offentliga beslutsfattandet. Låter det provocerande? Sådan är verkligheten, enligt mig.
Mycket kan sägas om Mill, men en sak håller jag bestämt med om. Han menade
att ett samhälle som betraktar sina invånare som krymplingar så att de ska kunna fungera
som lätthanterliga instrument i samhällsmaskinens händer snart skall märka att små (och
då menar jag små som i småtänkande och osjälvständiga) människor inte åstadkommer
särskilt mycket. Det är när människor har möjlighet att göra fria val som de kan
experimentera med olika sätt att leva och tänka, hitta sig själva och se sina egna åsikter i
kontrast till samhället och på så sätt bidra med något nytt. Ett samhälle som uppmuntrar
till oliktänkande och debatt om vad som är rätt och fel, sant eller falskt är ett samhälle som
ständigt utvecklas och ständigt följer nya vägar.
För visst finns det behov av förändring! Förväntningarna på kommande
generationer är alltid stora. Förväntningarna på vår generation är stora. Folk har ställt till
det och vi ska rädda världen så att livet på planeten kan fortgå – HURRA! Men hey, är det
så det ska vara måste vi få öva oss på att fundera över vad och vem som styr världen, på
vad som är på tok i världen och på hur man kan göra någonting åt det. För att vara helt
ärlig så har tidigare generationer ställt till det ganska rejält, och också vår generation tycks
följa samma fotspår. Vill vi skapa förändring kan vi ju inte ha ett skolsystem som bara ger
vårt samhälle svar på frågor om samhällssystem, gott och ont eller rättigheter och friheter.
Vår skola tycks dock inte rymma det utrymme för diskussion och debatt som en
sådan utvecklingsprocess kräver. Även om barn och unga måste bli stöttade är det i skolan
det finns möjlighet att fostra till individuellt tänkande och risktagande. Mänskligheten
står inför många utmaningar och globala problem men lösningen finns inte i att fostra
människor till liktänkande, strömföljande kossor. Skolan borde i själva verket erbjuda det
stöd och de förutsättningar som krävs för att barn och unga skall kunna utveckla sig själva
till självständigt tänkande individer som vågar gå sin egen väg.
Skolan ska vara en plats som ger barn och unga äganderätten till sin plats i
samhället, inte en maskin som för in elever i färdigt uttänkta vuxenroller.
EN DÖD, VIT MAN HAR NÅGOT ATT SÄGA OSS!TEXT: HANNA BACKMAN
4 • ORDFÖRANDES KOLUMN 5 • HUR ORDNA DEMOSTRATION?
Finland verkar ligga insvept i ett tjockt och
kallt täcke av fördomar. Då syftar jag varken
på främlingsfientligheten eller homofobin.
Nu talar jag om en inrotad fördom som är
skapad av finländare och uttryckligen riktad
mot oss själva – nämligen om att det är
tabu att skrika ut sin egen åsikt offentligt.
Självdestruktivt eller fegt, det är upp till var
och en att själv bestämma.
Demonstrationer är ett av de starkaste
politiska medel vi har att använda oss
av, dessutom aktiverar det elever att
ta ställning till saker och ting. Det är
också en mycket effektiv metod att
sprida medvetandet om olika problem
på alla nivåer i samhället. Jämfört med
månget annat land är Finland ett väldigt
lugnt land på demonstrationsfronten
(exempelvis i Argentina ordnas det dagligen
demonstrationer utanför riksdagshuset i
Buenos Aires och i Italien har man årligen
stora demonstrationer där miljontals
människor samlas för at visa sin åsikt).
Detta kalla faktum har både sina för- och
nackdelar. Fördelen är att då det ordnas
en större demonstration blir den desto
slagkraftigare och får publicitet, eftersom
det relativt sällan ordnas ordentliga och
stora demonstrationer. Nackdelen är
däremot att demonstrationer i Finland
kanske anses vara något rebelliskt och
extremt som i värsta fall endast aktiverar
små grupper i samhället.
När man bestämmer sig för att
ordna en demonstration är det viktigt att
man har klart för sig vilket budskap man
vill förmedla genom demonstrationen;
vad finns det för bakgrund till den och
varför ordnar man den. Annat att tänka
på är hur man konkret vill förverkliga sin
demonstration. Man kan genomföra den
”traditionellt” genom att gå genom stan
med plakat och megafoner, sittstrejka,
genomföra ockupationer av byggnader eller
hitta på något helt nytt och kreativt.
För att maximera effekterna av
demonstrationen kan man ha regionala
demonstrationer, nationella eller till och
med internationella. Detta innebär att man
under samma dag anordnar demonstration
för/emot samma sak, men på olika ställen
runt om i landet, eller i flera länder. Detta
ger också en möjlighet för varje stad, region
eller land att anpassa demonstrationens
syfte till lokal nivå. Nationella
demonstrationer innebär lite mera arbete
och arrangemang, men optimerar en
slagkraftig demonstration.
Ett annat alternativ är att man
understöder en demonstration som
pågår någon annanstans i världen. Ifall
man vet att det iexempelvis i Tyskland
ordnas demonstration mot nedskärningar
i skolbudgeten, kan man stöda tyskarnas
demonstration genom att demonstrera
utanför Tysklands ambassad i Helsingfors.
På det sättet visar man att det finns intresse
av att stöda de tyska skoleleverna.
När man bestämmer sig för att ordna en
demonstration ska man beakta följande:
1. Analysera vad ni vill ta ställning till.
Vilka är ståndpunkterna? Jordnära och
konkreta syften för demonstrationen
brukar bli det bästa.
2. Hitta lämpliga samarbetspartners –
helst många. Det gör demonstrationen
mera omfattande och drar med
flera deltagare. Ju flera det är som
demonstrrerar desto bättre! Mobilisering
är a och o.
3. Förklara ordentligt vilket
demonstrationens syfte är, så att alla vet
vad det är de demonstrerar för/emot.
4. Informera om er demonstration. Gör
demonstrationen så synlig som möjligt!
5. Distribuera information så vidsträckt
som möjligt.
6. Gör flyers, planscher,
infoblad, webbsida och annat
informationsmaterial.
7. Planera demonstrationen väl; rutter,
praktiska arrangemang, slutdestination
och annat liknande.
8. DEMONSTRERA!
Obs! Glöm inte att anmäla till polisen om
er demonstration.
ATT VÅGA, ELLER ATT INTE VÅGA TA STÄLLNING?TEXT: KARIN RINGBOM - FSS DEMONSTRATIONS KONSULT
GRATTIS, DU ÄR MEDLEM I ETT FÖRBUND SOM SPELAR ROLL!TEXT: EMMA HOVI BILDER: FREJ VUORI OCH FSS ARKIV
Påverkan tar sig inte endast uttryck i högljudda demonstrationer eller bitska insändare; påverkan kan utövas också på mindre synliga plan. I och med ditt medlemskap i
Finlands Svenska Skolungdomsförbund är du, mer eller mindre medvetet, en del av en enda stor process vars mål är förändring!
Tillsammans är man mindre ensam! - FSS är elevernas fackförbund – det är inte acceptabelt att vi som skolungdomar inte tas med i beslutsfattandet trots att det är just precis vi som är experter på att gå i skola! Ju fler vi är, desto större trovärdighet får vi och därmed ökar våra chanser att åstadkomma förändring. Som medlem i FSS är du med om att göra skolungdomarnas röst hörd.
Elevriksdagen - Elevriksdagen ERIK är FSS årsmöte och högsta beslutande organ. Här är det förbundets medlemmar som besitter makten att besluta om vad FSS skall jobba för och vem som ska göra det, just därför kan FSS kalla sig för elevernas eget fackförbund. Utan våra medlemmar och utan dina åsikter och visioner kan inte FSS existera!
Det offentliga rummet - De stora massorna är hett eftertraktade i informationssamhället. Alla vill nå ut till och lyckas mobilisera det som man så svävande kallar för allmänheten. FSS är också en del av detta – att sprida ståndpunkter och visioner är nödvändigt för att kunna uppnå våra strävanden.
Kulturkarnevalen - Kulturkarnevalen kan i sig betraktas som en vision om hur skolan kunde se ut. Genom att delta i karnevalen visar du att konst och kultur visst spelar roll, och att det inte är okej att skolan skär ner på kreativa och skapande ämnen. Flera hundra skolungdomar kan inte ha fel – konst och kultur är utmärkta redskap för att förmedla kunskap!
6 • FSS FOTOSERIE 7 • FSS FOTOSERIE
Elevkårsutbildningar - Alla som går i skola får delta i FSS elevkårsutbildningar som vanligen ordnas under höstterminen. Mötesteknik, alternativa undervisningsmetoder, stadgebestämmelser och främst av allt dina rättigheter som elev eller studerande är alla redskap med vilka du kan påverka din egen skola!
Nätverk - Det faller sig naturligt att unga människor organiserar sig. Inom FSS har det bildats ett antal nätverk av människor med gemensamma intressen – människor som driver samma frågor. Ett nätverk gör det möjligt att arbeta över ett vidsträckt område och på så sätt skapa sig en plattform att bygga vidare på.
Seminarier - När du alstrar kunskap breddas ditt synfält, vilket syns i dina värderingar och föreställningar. Det i sin tur inverkar på människorna i din omgivning. FSS ordnar minst två seminarier per år och här handlar det om kunskapsspridning; all den kunskap som ett seminarium ger dig kommer att göra intryck på människor i din närhet. Genom att samla på dig kunskap kan du åstadkomma förändring!
8 • FSS FOTOSERIE
RETRO EBL: OM SOLIDARITETINSKRIVEN AV VALTER SÖDERMAN
Vad tänker du på när du ser ordet solidaritet? Ser du demonstrationstågen under
Vietnamkriget, eller de som riktar sig mot fascismen i Chile och Spanien? Jag tror att
just den här typen av solidaritetsassociationer är vanliga. De människor som mar-
scherar i ett demonstrationståg vill visa att de inte är likgiltiga för vad som händer i
världen.
Internationell solidaritet
Den internationella solidaritetsrörelsen är en omfattande rörelse. Den rör på sig då
det händer saker som till exempel militärkuppen i Chile-73. Världen blev medveten
om all den terror och allt det våld som frodades i Chile, överallt i världen ordnades
olika evenemang som hade syfte att manifestera solidaritet med Chiles folk. Detta var
solidaritet att inte tigande och samtyckande se och höra om allt det som hände under
och efter kuppen.
Man kan dela in solidaritetsrörelsen också på många andra sätt än genom
att gå med i ett demonstrationståg. Den vita förtrycksregimen i Sydafrika kan vi
bekämpa genom att vägra köpa sydafrikansk frukt och konserver. I dag är det kanske
inte så vanligt att man rent personligt ingriper i kampen i något land, men till exempel
under spanska inbördeskriget for finska frivilliga till Spanien för att kämpa tillsam-
mans med de lagliga trupperna mot Francos fascister.
Man kan också lägga en slant i någon av de sparbössor som Fredskämpar-
na brukar använda då de samlar in pengar åt exempelvis den svarta befrielserörelsen
i södra Afrika.
Skolelever och solidaritet
Skolelever har också varit med i solidaritetsrörelsen på ett speciellt sätt. 1972
ordnades ett dagsverke till förmån för Ngyen Van Troi-sjukhuset i Vietnam. En av de
viktigare händelserna under nästa läsår kommer att vara det dagsverke som ordnas
till förmån för befrielseorganisationerna i bland annat Chile och södra Afrika. Om man
tar i beaktande alla de brott som begåtts och som begås mot folk i alla fascistiska
diktaturstater så förstår man hur viktigt det är att delta och aktivt arbeta i elevfö-
reningen för att material angående dagsverket sprids ut bland eleverna så att så
många som möjligt blir medvetna om vad det egentligen gäller. I Chile har hundratals
människor ”försvunnit” på grund av att de inte varit lämpliga utan kritiserat Pinochet-
regeringen. Nobelpristagaren Pablo Neruda blev så besviken över det som hände i
Chile att han begick självmord några dagar efter kuppen.
Kan man påverka?
Målen för solidaritetsarbete befinner sig på ett ofta rätt så stort geografiskt avstånd
från oss. Ändå inger vetskapen, om att folk vet vad som händer i våldsdiktaturerna,
folket kraft att kämpa vidare och försvara sina demokratiska rättigheter. Flyktingar
och gästande sånggrupper brukar berätta hur varma om hjärtat de blir då de märker
att man också i Finland inser vem som har rätten på sin sida.
Solidaritetsevenemang i sikte
Det som berör de flesta skolelever mest är dagsverket nästa år. Förövrigt ordnas som
bekant en stor festival på Kuba sommaren 78 i juni. Då kommer ungdomar från hela
världen för att träffas för att diskutera, arbeta, sjunga, spela. Temat kan kanske be-
tecknas som antiimperialistisk solidaritet bland alla ungdomar från alla jordens hörn.
Om man inte har chans att fara till Kuba i sommar kan man ändå delta i
solidaritetsarbetet, man kan skriva in sig i något av de vänskapssamfund som finns i
Finland. Jag skall här redan räkna upp några av dem.
Samfundet Finland-Sovjetunionen / Samfundet Finland-Chile /Samfundet Finland-
Vietnam / Arabfolkens vänskapssamfund / Samfundet Finland-Kuba
Elevbladet har kommit ut sedan 1920 och under dessa år har en hel del artiklar publicerats. Vi på Elevbladet har bestämt oss för att rota i arkiven och kommer nu under läs-året att publicera ett urval texter från Elevbladets långa historia. Först ut är artikeln ”Om solidaritet” från januari 1978 av en okänd skribent. Texten tar tempen på de orättvi-sor som rådde runt om i världen i slutet på 1970-talet men informerar samtidigt om vad man som Elevbladets läsare kan göra för att vara med och påverka.
9 • RETRO EBL
Årets chefredaktör för Elevbladet heter Jenni Tuovinen. Tidningens framtid ligger i
hennes händer. Därför bad vi Jenni ta med oss till hennes favoritplats i Helsingfors för
att snacka utbildning, film och passion!
Enligt Jennis instruktioner infinner vi oss utanför Tennispalatset på uttalad tid. Med
smått frusna fingrar och vinden i håret stiger vi in i detta palats som doftar popcorn
och socker. Ännu har människorna inte riktigt hunnit strömma till. De sitter utspridda
på bänkar och caféstolar och vi slår oss ner bland dem.
– Jag brukar komma hit och se på film. Helsingfors är fullt av fina ställen,
men till Tennispalatset kan man alltid gå. Allt det här med kladdiga golv, doften av
popcorn och blinkande texter som rullar. Det är som att kliva in i en egen sfär, säger
Jenni.
Tennispalatset bidrar onekligen till den storstadsatmosfär som tycks tilltala
vårt intervjuoffer. Precis som Jenni säger ligger det en outtalad förväntan i luften;
något som hon kallar en New York-känsla.
För tillfället har Jenni dock inga planer på att slå sig ner i någon
universalmetropol av den kalibern; journalistikstudierna vid Helsingfors universitet
är ännu på hälft, och dessutom jobbar Jenni på nyhetsredaktionen vid Yle vid sidan
av. Vi reflekterar lite grann över vägval och Jenni erkänner att hon visst hunnit
ifrågasätta huruvida journalistik verkligen är hennes kall.
– När jag sökte in kände jag verkligen att det här är min grej. Men när jag sedan
träffade min nya klass funderade jag om jag verkligen är på rätt ställe. Alla andra
verkade så så himla begåvade!
Vi konstaterar att det antagligen är så med allt man gör; med misslyckanden
kommer tvivel. Trots allt tycks Jenni ändå ha en klar bild av vad det innebär att arbeta
med journalistik och textförmedling. Hon beskriver nyhetsjournalistiken som kort;
rakt på sak. Vem, vad, när, hur och varför?
– Mitt jobb på Yle går i ett nötskal ut på att skriva kortare och längre nyhetsartiklar
för den svenskspråkiga nyhetswebbsidan och för text-tv.
Bortom denna journalistik som fokuserar på kalla fakta är Jenni en riktig
språkutforskare och det är verkligen svårt att undgå att notera hennes rika språk.
Påhittiga ord och fiffiga meningskonstruktioner återkommer frekvent i vår diskussion.
– Jag tycker om att leka med egna och ovanliga ord! Jag vill att en person som läser
min text ska känna att varje mening är motiverad, och att helheten är tydlig och
intressant. Men nog är det också viktigt att kunna skriva informativt och klart såsom
vi gör på Yle. Att skriva avskalat är bra som jobb.
Det råder ingen tvekan om att Jenni är en upptagen person. Under detta
år kommer Jenni att, utöver studier och redaktionsarbete på Yle, dessutom fungera
som självständig chefredaktör för Elevbladet. Det måste finnas starka motiv som
driver en person som redan tvingas fördela sin tid noggrant till att ta sig an ytterligare
tidskrävande uppgifter. Klart är dock att Jenni har en stark vision för tidningen.
– När jag under min skoltid läste Elevbladet kände jag att hej, jag är medlem i det här
förbundet! Man kände sig som en del av en gemenskap; man visste vad som hände
inom Svenskfinlands skolvärld. Det handlade nog om ett personligt förhållande. Så
vill jag ha det också i fortsättningen!
Jenni vill producera en tidning som sticker ut i mängden, en tidning som
inte kan liknas vid andra populärkulturella tidskrifter, en tidning som verkligen kan
vara just den finlandssvenska skolvärldens etta.
– I skolan diskuterar vi mycket huruvida medierna dikterar vad allmänhetens åsikter,
eller om medierna ger förslag på vad vilka ämnen allmänheten ska ha åsikter om.
Elevbladet ska ge förslag och väcka tankar, inte truga på läsarna något som de inte
vill ha.
Vi vet redan att Jenni gärna går hit, till Tennispalatset, för att se på film. Hur
seriöst filmintresset egentligen är kan med fördel illustreras av vilken reaktion vi möts
av när vi för film på tal.
– Mitt mål är att bli världens största filmnörd och uppnå, ja, streetcred.
Jenni funderar över hur det egentligen kom sig, det att film fungerat som
inspirationskälla och föremål för kunskapstörst ända sedan lågstadietiden. Hon drar
slutsatsen att det måste ha börjat i den fascination för 60- och 70-talet som alltid
varit närvarande. Inom den populärkultur som växte fram under dessa årtionden kom
filmkonsten att fungera som vägvisare, som kulturell fokus. Jenni kommer ihåg att
man uppskattade film inom såväl familjen som kompiskretsen.
– En nyårsafton hyrde vi sju stycken filmer, det var antagligen ännu under VHS-tiden.
Fyra av dem orkade vi se. Helst såg vi udda kultfilmer. Allt som var annorlunda var
intressant!
Vi gräver oss djupare och längre ner i filmkonsten, allt i Jennis regi. Det är
hon som är experten. Jenni berättar att filmen tillåter en att försjunka i fiktion, och
hon liknar det vid hypnos. Enligt Jenni är man som flugan i taken när man ser på film,
och hon poängterar att filmer som berör öppnar upp för bredare synsätt.
– Jag vill känna aha, det hade jag inte tänkt på! Jag kan uppskatta filmer för olika
saker, exempelvis för vackra färger eller för att den är editerad på ett smart sätt.
Filmer är konstverk.
Vi är intresserade av Jennis syn på utbildning. FSS är, när allt kommer
omkring, ett skolungdomsförbund. Utbildning är nationens bästa försvar, sade
Edmund Burke en gång, och Jenni håller med. Enligt henne är det genom
utbildningen som tankeverksamheten kommer igång. När det kommer till
grundutbildningen tror Jenni att man inom grundskolan i Finland vet vilka
grundpelare man behöver för att kunna utvecklas. Högstadietiden är däremot ett
kapitel för sig. Jenni ser tillbaka på dessa tre år och konstaterar att det för henne
handlade om ett enda stort sökande.
– Jag tror att jag inte riktigt visste vem jag ville vara. Kläder och hår var viktigt; att
uttrycka sin personlighet och hävda sig själv.
Trots att unga människor i högstadieåldern ofta anses som osjälvständiga individer
som gärna följer med strömmen valde Jenni att studera audiovisuell kommunnikation
parallellt med gymnasiekurser efter att ha gått ut grundskolan, trots att så gott som
ingen i hennes bekantskapskrets gjorde det samma.
– Det störde inte mig att ingen av mina närmaste bekanta valde samma linje som jag.
I efterhand är jag tacksam över att ha kunnat göra mina egna val, annars skulle jag
knappast syssla med det som jag gör i dag.
KREATIVITETSTESTJenni får i uppdrag att komponera en dikt av följande ord:
Elfenbenskusten, misströsta, djuplodande och partyhatt!
Misströsta ej du djuplodande partyhatt
Bakom närmsta hörn kan det finnas en hattifnatt
eller en katt
eller en hatt från Elfenbenskusten
Nej nu tappa jag lusten!
I detta skede har vi suttit i palatset i timmar. Människor har skyndat förbi, sprungit ut
och in i visningssalarna. Det ligger krossade popcorn på golven och det känns som
om vi kan gå hem med en bra magkänsla. Utanför dörren fortsätter vi åt olika håll.
Jenni skall ännu hinna till biblioteket och vi vill få hennes ord till pappers så snabbt
som möjligt. Att sammanställa en intervju är verkligen en konst i sig; att hitta just de
orden och formuleringar som ger rättvisa åt den intervjuade. Har vi lyckats? En sak är
dock säker: Elevbladets framtid ligger trygg i händerna på vår nya chefredaktör.
Namn: Jenni TuovinenÅlder: 20Uppvuxen: VasaGör: Studerar journalistik vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet, jobbar på Yle, ny chefredaktör för ElevbladetHemlig passion: Snygga och genomtänkta plastpåsar, mintte, Oprah, falsettsångDrömresmål: Det stora äpplet New YorkFavoritbok: En maffig bok om Astrid Lindgrens produktion som heter ”Från snickerboa till Villa Villekulla”
JENNI HÄLSAR! - Motsvarar Elevbladets innehåll det som ni vill läsa om? Har vi missat något? Ta
gärna kontakt med mig och berätta – [email protected]!JENNI, VEM ÄR HON?TEXT: EMMA HOVI OCH HANNA BACKMAN BILD: FREJ VUORI
11 • JENNI, VEM ÄR HON?
Han tog studenten från Helsingin
Kuvataidelukio, spelar flera instrument,
sysslar med flatland BMX och håller
precis på att producera sin egen electro
house-skiva. Elevbladets nya AD Antton
Nuotio är en kille med många talanger.
Vi ber honom ta oss till sin favoritplats i
Helsingfors för en intervju.
Inte helt utan komplikationer tar
vi oss till Ärtholmsstranden bortom Eira
i Helsingfors. Vi är nyfikna och en aning
förbryllade över varför Antton tagit oss hit.
– Det här är min favoritplats i
Helsingfors. Jag brukar komma
hit ibland, ensam eller om jag ska
fotografera någonting. Det är ett så fint,
speciellt, ljus här, säger han.
Vädret är på vår sida denna
torsdagsförmiddag och när solen tittar
fram och faller lite mystiskt mellan
betongbyggnader och metallställningar
förstår vi varför Antton fallit för just den
här platsen. Till och med havsvinden
som man anar överallt i Helsingfors så
här års kommer till sin rätt här ute vid
hamnens utslitna betongbryggor och
rangliga metallställningar. Omgivna av silor,
övergivna fabriker, ledningar och metallrör
slår vi oss ner på ett betongblock för att
gräva djupare i vem denna Antton Nuotio
är.
Antton är uppvuxen i Helsingfors;
i Lassas och Haga men bor numera i västra
Böle. Skoltiden är inget upplyftande minne,
han gick i en språkbadsklass men ingen
gillade svenskan och man tilläts inte vara
sig själv. Antton är i det stora hela nöjd med
det finländska skolsystemet.
– Men det borde finnas mer utrymme för
individualitet, och många känner nog
inte att de får den uppmärksamhet de
behöver, konstaterar han.
Antton anser också att det borde
finnas utrymme för mera konst i skolan,
ett behov som han fick utlopp för särskilt
i gymnasiet. Själv skulle han ha velat lära
sig teckenspråk, och vi konstaterar att
teckenspråk ju faktiskt är ett av Finlands
största minoritetsspråk.
– Om folk kan välja att läsa spanska, så
varför inte också teckenspråk?
Hans favoritämne i skolan
var, förutom huslig ekonomi och slöjd,
bildkonst. Ändå är det grafisk design och
layout som han riktade in sig på.
– Det är svårt att klara sig som fri
konstnär. Det är svårt att bli tagen på
allvar, berättar han.
Antton har stora ambitioner med
sin hobby och det är tydligt att han vill
använda sin talang för att berätta något.
Många av Anttons verk tycks vilja förmedla
eftertanke och omtanke.
– Allt man gör ska innehålla en mening,
men konst ska också få vara “bara”
vackert. Oftast skapar jag sådant som
andra kan tycka om, och det är ett nöje
för mig. Om jag skapat något känns det
inte som om jag är färdig förrän någon
annan fått ta del av det.
Förutom konst sysslar Antton
med flatland BMX (”Lite som breakdance
fast på cykel”) samt spelar trummor och
gitarr i banden Downtown Crashers och
Traum Noir.
– Just nu håller jag dessutom på att
göra en egen electro house-skiva. Det
verkade så enkelt.
Antton tycks verkställa varenda
idé han får och idéer verkar det inte lida
någon brist på. Man kan inte låta bli att
förundras över hur han hinner med allting.
– Jag vet faktiskt inte hur jag hinner.
Sysslar man med det man tycker om
känns det väl inte som om det tar så
mycket tid.
Med alla intressen och talanger
undrar man ju vad som kan imponera på
honom.
– Jag är nog mest som en liten pojke,
ingen speciell.
Antton verkar i det stora hela inte göra
särskilt stort anspråk på sig själv men han
säger sig trots allt aldrig ge upp drömmar
förrän han gett dem en chans.
– Man kan bli vad som helst bara man
försöker tillräckligt mycket. Vill jag till
exempel bo i London och jobba som
grafisk designer kan jag göra det. Det
finns inget som irriterar mig mer än när
folk säger att de vill bli någonting men
inte försöker och säger att det inte är
något för dem. Man måste ge allt en
chans.
Att han inte kom in på
Konstindustiella högskolan på sitt första
försök är alltså inget som oroar Antton.
Han kanske försöker nästa år igen. Just nu
är hans dröm att komma in på Konstfack i
Stockholm.
Men riktigt ännu tänker han inte
byta ut Helsingfors mot Stockholm. Som
nybakad student tar Antton nu över jobbet
som Elevbladets art director, det vill säga
AD. När man lärt känna honom lite grann
känns det inte som om det finns något
att oroa sig för, grafisk design är Anttons
passion.
– Det känns bra att vara Elevbladets
nya AD. Grafisk design är något jag vill
syssla med i framtiden så det här ger
mig en bra start.
Att det blev just Ebl Antton
satsade på tycks inte vara någon slump.
För de som läst tidningen ett tag är Antton
Nuotio knappast ett obekant namn,
eftersom han både skrivit och illustrerat för
Elevbladet under föregående år.
– Jag gillar Elevbladet för att den har en
så bra mix av politik och ploj. Nu är mitt
mål att göra den till landets snyggaste
tidning.
Han ställer ribban högt för sig
själv och uppmanar andra att göra det
samma. – Om du vill bli någonting finns
det alltid en väg som tar dig dit.
Med den uppmuntran bryter
vi upp och beger oss in mot stadens
centrum på nytt. På något sätt känns det
som om själva luften i hamnen vi nyss
lämnat gömmer den målmedvetenhet och
kämparglöd som Antton utstrålar. Vi ser
fram emot att få uppleva den samma i årets
Elevblad.
Komponera en dikt av orden
Spenat, trädtoppen, jubla, violett
Violett är min favoritfärg
Och dessutom kan jag baka
Om du jublar nu
kan jag baka
till dig en liten liten spenatkaka
men om det inte smaka
kommer jag aldrig
dit till trädtoppen tillbaka!
Namn: Antton Nuotio
Ålder: 19
Uppvuxen: Helsingfors
Gör: Jobbar som Elevbladets AD och på
Pick-a-Deli
Hemlig passion: havet
Drömresmål: New York
Favoritbok: Mästaren och Margarita av
Michail Bulgakov
ANTTON, VEM ÄR HAN?TEXT: HANNA BACKMAN OCH EMMA HOVI BILD: EMMA HOVI
Hon adopterade en orangutang åt sin mamma i 60-års present, hon är anarkist men har trots det ställt upp i kommunalvalet och hon strävar efter att kliva så lätt som möjligt
på jorden. Jessica Suni är ett levande lexikon som har starkare åsikter än de flesta av oss. Flickan som gick med i WWF som tolvåring kan nu, nästan 20 år senare, fortfarande
lista sina ideal utantill. Men vad är det som driver Jessica, och hur är det att som utpräglad aktivist leva tillsammans med en man som är raka motsatsen?
– Vi äger inte världen, vi bara lånar den av våra barn, är bland det första Jessica säger när
vi träffas över ett glas flädersaft. Jag kan inte annat än förundras. Mittemot mig sitter en
kvinna som gör mer goda gärningar för miljön under en dag än jag gör under en hel månad.
Och det är inte bara miljön Jessica värnar om – hon verkar ha klara åsikter om det mesta i
samhället. Det känns helt enkelt som om det är naturligt för henne att tycka till.
Faktum är att Jessicas liv tagit en hel uppsjö intressanta vändningar. Som dagen
då den då 15-åriga Helsingforsflickan bestämde sig för att skippa köttet.
– Det kändes helt enkelt inte riktigt rätt att som djurvän sitta och tugga i sig sina kompisar.
Hade jag då vetat att man också kunde vara vegan, hade jag säkert valt att bli det. Men
på den tiden var informationsflödet annorlunda, och det fanns inte organisationer i samma
utsträckning som nu. Jag var ju den enda vegetarianen i min skola då, berättar Jessica
med ett uns nostalgi i rösten.
Också mjölken och äggen lades så småningom åt sidan och nyligen firade Jes-
sica sitt tioårsjubileum som vegan. Under resans gång har Jessica i huvudsak fått positiva
kommentarer om sina matvanor.
– Det att jag inte vill ta livet av en levande varelse innebär inte att jag vill ge ekorrar rösträtt.
Det handlar mer om att leva enligt det jag tror på. Men visst kan man få lite roliga kommen-
tarer, som när en kvinna på jobbet hörde att jag var vegan och utropade ”Nämen du är ju
inte alls grå i huden!”.
Efter att ha gått ut gymnasiet med 9,8 i medeltal fortsatte Jessica att ta aktiva
ställningstaganden genom sina fritidssysselsättningar och via sina jobb. Exempelvis kan
Vapenvägrarförbundet, Civiltjänstcentralen, Centralförbundet för mental hälsa och fredsor-
ganisationen De hundras kommitté i dag stoltsera på Jessicas långa meritlista.
Men det är egentligen inte meriterna som gör att det känns spännande att sitta
mittemot Jessica den torsdagseftermiddagen. Det är istället frågan kring hur det kan vara
möjligt för en och samma person att tänka, göra och framförallt tycka så mycket som fasci-
nerar mig. Det känns nästan overkligt. För hur kan en kvinna som är feminist, pacifist, miljö-
och djurrättsaktivist, anarkist, absolutist och vapenvägrare fungera någorlunda smärtfritt i
vårt samhälle när mycket av det hon står för är raka motsatsen till den rådande normen?
– Det är inte ett självändamål för mig att vara puritan och med handen på hjärtat
kunna säga att jag till hundra procent fyller kännetecknen för en viss -ism. Jag vet själv
var jag står och det räcker för mig. Jag tror inte på tvång som en metod att förändra folks
beteende i grunderna. Man kan tvinga folk en tid, men om de inte vill vara med på noterna
bryter de förr eller senare mot lagar som verkar sanslösa. Lagar är till för lata människor
som inte själva är beredda att fundera på vad som är rätt och fel.
Jessica berättar att allt det hon står för på något sätt följer en röd linje, att bland
annat hennes miljömedvetenhet går hand i hand med hennes veganism samtidigt som
pacifismen flätas samman med djurrättsaktivismen genom tanken att alla individer har lika
rättigheter till ett liv. Dessutom handlar hennes liv mycket om aktiva och konkreta val. Och
så en dos tjurskallighet.
– Jag understöder gladeligen exempelvis caféer med rättvisemärkta produkter.
Dessutom skadar det aldrig att ge feedback när någon satsat på miljövänliga och rejäla
produkter. Frågor är jag heller inte rädd för att ställa. Det är kanske inte så konstigt att
caféägaren inte tänkt på att erbjuda ekologiskt kaffe om ingen någonsin frågar efter det.
Trots att Jessica gärna talar i presens kan jag ana en viss nostalgi när vi disku-
terar vilken typ av person som hade suttit på andra sidan bordet om vi stämt träff för tio år
sedan. Och Jessica medger att inte bara hennes personlighet utan också hennes aktivism
tagit nya skiftningar i takt med att hon blivit äldre.
– Jag känner mig smutsigare nu än vad jag gjorde för fem år sedan. Mina grundprinciper
kommer alltid att finnas i benmärgen, men det vore fel att säga att jag som person inte
förändras beroende på om jag lever med en roskisdykande ekohippi eller med en kött-
ätande borgare. Jag kanske inte lever ut allt riktigt lika tydligt nu som jag gjorde tidigare,
konstaterar hon.
Jessica träffade jämnåriga Niklas genom ett kontaktforum på internet för ett par
år sedan. Ganska snabbt stod det klart att det skulle säga ”klick” trots att de två på många
sätt var varandras motsatser. Därför gällde det för dem båda att från första början lägga
korten på borden, vilket visade sig innebära fler kompromisser än Jessica hade tänkt sig.
– Niklas allra största hobby är att resa, och visst vill jag följa med honom, men samtidigt
innebär det att jag får otroligt dåligt samvete för att min och min fästmans hobby gör att
den värld jag lever i blir allt smutsigare. Vi betalar alltid en koldioxidneutraliseringsavgift i
samband med att vi flyger, men i ärlighetens känner jag mig trots det som en miljöbov.
Så Jessica bestämde sig för att ta till sin kvinnliga list och nyligen tog duon ett
kollektivt beslut om att undvika flyg som transportmedel. I takt med att förhållandet växt
har paret valt att värma upp sin lägenhet med vindkraft samtidigt som Niklas, som när
Jessica lärde känna honom sade sig vara på en permanent köttbetonad Atkinsondiet, i allt
större utsträckning äter samma vegankost som Jessica. Och hon betonar att det är bra att
vara öppen i ett förhållande, eftersom det i bästa fall kan leda till intressanta dialoger.
– Det att någon exempelvis är totalvägrare och vegan berättar för mig att personen i fråga
gjort ett par bra val i sitt liv – inte att han är en trevlig eller behaglig människa. I ett parför-
hållande är det personligheten som avgör. Niklas har en väldigt optimistisk och positiv atti-
tyd som vi världsförbättrare inte alltid orkar hålla fast vid. Det att jag lever med en man som
kanske inte delar alla åsikter med mig innebär inte att jag tvingats slänga mina principer i
papperskorgen.
Vi har suttit och diskuterat Jessicas liv i över en timme och jag kan inte annat
än känna mig mållös. Dels för att jag kanske inte riktigt insett att det är möjligt för en och
samma person att vara så aktiv på så många fronter, dels för att Jessica den pampiga me-
ritlistan och de ibland radikala åsikterna till trots ger ett sansat och behagligt intryck. Kan-
ske känner Jessica av mina funderingar, eller så vill hon bara ge ett gott råd för framtiden.
Precis när jag är i färd med att plocka ner mitt anteckningsblock i väskan säger Jessica
något som jag kommer ha i tankarna varje gång jag väljer att köpa ekologiska bananer.
– Också de allra minsta sakerna räknas. Dunka dig själv i ryggen när du gör
något bra, annars drunknar du i all skit.
JESSICA TIPSAR1. Fira köp ingenting-dagen oftare än en gång om året. Det är bättre att köpa mer på en gång och mer sällan än att gå till butiken varje dag.
2. Ät vegetariskt för djuren, naturen och dig själv. Redan en vegedag i veckan inverkar.
3. Odla din mat själv. Till exempel basilika, persilja och minitomater går bra att odla på fönsterbrädet.
4. Ekologiskt är ofta ekonomiskt. Återanvänd. Fynda kläder på loppis och webbauktioner och byt plagg med dina vänner. Lappa och stoppa. Det blir garanterat mer personligt
än någonting man hittar på butikshyllan.
5. Roskisdyk! Både mat och kläder i prima skick slängs bort i massor.
6. Undvik att använda mediciner om det inte är absolut nödvändigt och be att läkaren skriver ut recept för preparat som varit möjligast länge på marknaden. Nya läkemedel
innebär alltid nya djurförsök.
15 • JESSICA SUNI
Namn: Jessica Suni // Ålder: 30+ // Bor: I Helsingfors // Studerar: Journalistik på Soc&kom // Jobbar: För tillfället som inhoppare på Hufvudstadsbladet och som projektarbetare för
Natur och Miljö // Favoritmat: Avokado och persikor är gott och jag har en svaghet för kakao // Kan inte leva utan: Solsken, skogen och havet // Favoritcitat: Ett citat som kan tjäna
som motto är Gandhis “Be the change you want to see in the world” // Mest stolt över: Böterna jag fick i Skottland när jag fredligt protesterade mot kärnvapen genom civil olydnad.
Anklagelsen lyder “breach of the peace” // Drömmer om att: Bli en rysk, manlig dubbare i mitt nästa liv. De får dubba alla skådespelarna i filmen med samma monotona röst!
EN VÄRLDS- FÖRBÄTTRARE I GANDHIS FOTSPÅRTEXT OCH BILD: JENNI TUOVINEN
NIO BILDERBILDER OCH TEXT: HELEN KORPAK (600X450.BLOGSPOT.COM)
Min cykelked hoppade ut hela tiden. Karma. Sommaren är proppfull av kärlek. De var nästan vackrast så här.
Tiger på vift. Att titta på himlen - sommar. Höst.
Det börjar med blommor och slutar med blommor.
Det finns för många passliga Håkan Hellström-citat, det går inte att välja ett.
Finns det någon egentlig idé med naturbilder? De lyckas aldrig förmedla något.
17 • NIO BILDER16 • CARROTMOB
Att man som konsument kan påverka världen genom sina konsumtionsvanor är inget
nytt. Vi känner alla till länder vars produkter det är oetiskt att köpa eftersom det stöder
förtrycksmekanismerna i diktaturstaterna. Bojkotter mot stygga länder och onda firmor
har säkert alla i något skede stött eller stött på. Det är sant att man som individ genom att
inte handla en viss sak kan få ändring till stånds – bara man är många. Det har också visat
sig vara ett fungerande sätt att aktivera gemene medborgare i kampen mot kränkningar av
mänskliga rättigheter. Idén att vi tillsammans genom små val kan få stora saker till stånds
är något som också aktivisterna inom Carrotmob omfamnar – men med en lite annorlunda
vinkling. En slags motsats till bojkott. Idén bakom Carrotmob kom till Brent Schulkin från
San Fransisco då han blev oroad över klimatförändringen och insåg att världens ledare inte
direkt gjorde något år saken. Vem annan kunde ha makt och pengar? Svar: Företagen! Men
hur fungerar företagen? Jo, företagen gör vad som helst för att gå på vinst.
Med den utgångspunkten började Brent Schulkin tänka vidare; alla köper saker,
men få organiserar köpandet för något större ändamål. Om alla tillsammans skulle centrera
köpkraften, kunde det få företagen att haja till? Kunde man till och med ställa krav på hur
företagen borde fungera? Kunde man i stället för hotelser (bojkotter) ta i bruk en morot
(carrot på engelska) för att få företag att bli mera miljömedvetna? På så sätt skulle vi som
grupp mobilisera massor med köpkraft till ett visst företag vid en viss tidpunkt samtidigt
som företaget går med på motsvarande miljökrav. Företaget får in pengar (även om en del
av dessa går till Carrotmobs krav) och får positiv publicitet. Hur hur skulle den här idén
förverkligas? Brent Schulkin började med att skicka ut offerter till ett flertal små butiker
i sin hemstad, i vilka han lovade locka massvis med folk (och deras köpkraft) till butiken
för att konsumera. Men butiken måste gå med på att använda en viss procent av dessa
inkomster till att förbättra sin energianvändning. Den butik som var beredd att donera mest
av sin vinst skulle vinna, och således få de utlovade kunderna. En butik lovade använda 10
procent, en annan 15 procent och på så sätt började tävlandet. I slutändan vann den affär
som lovade använda 22 procent av pengarna som Carrotmob-gänget samlade in.
Ett datum slogs fast och ordet spred sig. Hundratals människor kom för att
få köpa något och för att på så sätt få stöda projektet – så många att alla inte hann in i
butiken före den stängde. En gratiskonsert ordnades bredvid butiken och många köpte mat
som sedan donerades till en matinsamling för fattiga. Och pengarna då? Tillsammans fick
butiken in 9 200 dollar, vilket är rätt så mycket mera än vad butiken brukar få in en vanlig
veckodag och dessutom dubbelt mer an vad ägaren och arrangörerna hade förutspått.
Carrotmob handlar med andra ord om ett helt nytt sätt att se på påverkan
genom konsumenternas köpkraft. Rörelsen bygger på en icke centraliserad idé som fritt
får anpassas av alla på lokal nivå. Redan nu finns aktiva grupper som börjat tillämpa idén
i sina respektive länder. Rörelsen har också erövrat Finland i form av en grupp som kallar
sig Porkkanamafia. Och Carrotmob fortsätter att växa. Brent Schulkin har stora planer och
håller på att samla ihop ett team för att förverkliga dessa. I planerna finns större, globala
aktioner där den ekonomiska insatsen är mycket ansenligare. För företag vill göra vinst –
vad det än det kostar.
Mera information om aktiviteter i Finland fås på adressen www.porkkanaa.
wikispaces.com. Kolla också www.carrotmob.org där allt fick sin början.
CARROTMOB – MORÖTTER ÅT FÖRETAGEN?TEXT: VALTER SÖDERMAN
Inför varje val talas det en hel del om skuggval, och
det är inte utan att man börjar fundera på om det
skulle vara något för den egna skolan. Men vad är ett
skuggval och hur ordnar man ett sådant?
Det är i själva verket lättare att ordna ett skuggval
än vad man skulle kunna tro. Här kommer förklaringar som
hjälper dig på vägen plus konkreta tips för hur du kan gå
tillväga om du vill ordna ett skuggval i din egna skola.
Ett skuggval är enkelt förklarat ett fejkval för
dem som inte ännu får rösta i det egentliga valet. Skuggval
arrangeras i skolor för att få reda på hur eleverna skulle ha
röstat i valet, men också för att lära elever hur ett riktigt val
går till.
Skuggval är inte enbart något för skolor utan
arrangeras också ofta i samband med att länder håller val,
SKUGGVAL – ÄR DET NÅGOT FÖR OSS?TEXT: EMMA SUNDSTÉN
I Finland förrättas kommunalval den fjärde söndagen i
oktober vart fjärde år. Det har knappast gått någon förbi att
följande kommunalval äger rum söndagen den 26 oktober
i år. Då får lyckligt lottade myndiga finländska medborgare
vallfärda till urnorna runtom i landet. Samtidigt går debatten
het kring en sänkning av rösträttsåldern. Men vilka är
parterna i åldersdebatten och vilka ståndpunkter har de
egentligen?
I samband med kommunalvalskalabaliken som
försiggår i dagstidningar och andra diskussionsforum
har frågan om sänkt rösträttsålder fått stort utrymme.
Diskussionen är allt annat än nydanande; många är de
som redan i flera år arbetat för att involvera barn och
unga i beslutsfattarmaskinen, såväl den kommunala
som den statliga. I dag rentav förväntas varje parti,
medborgarorganisation och också den enskilda
valkandidaten ha tagit ställning till huruvida rösträttsåldern i
Finland borde sänkas till 16 år i kommunala val.
Många av de organisationer som arbetar för
sänkt rösträttsålder drivs av ungdomar. Inom svenska
Rädda Barnens Ungdomsförbund RBUF frågade man sig
hur Sverige, en av världens mest efterhärmade demokratier,
verkligen lever upp till de demokratiska idealen. Demokrati
betyder ”folkstyre”. I Sverige, liksom i Finland och i
majoriteten av världens länder, måste man vara 18 år
fyllda för att rösta, vilket betyder att ”folket” kommer
att utgöras av en klubb med åldersgränsen 18 år dit
omyndiga inte äger tillträde. Därtill hänvisar RBUF till FN:s
barnrättskommitté, som påpekar att inget land lever upp
till artikel tolv i konventionen om barnens rättigheter enligt
vilken barn har rätt till jämlikt medborgerligt inflytande.
Kan man vekligen se på sänkt rösträttsålder
som en mänsklig rättighet? Kjell Lillestøl har genom sin
omtalade Porsgrunnsmodell fått titeln uppväxtkoordinator.
Den norska kommunen Porsgrunn var den första i Norge
att begära att låta 16-åringar rösta i kommunala val, vilket
har vunnit understöd bland ledarna för de större norska
partierna. Lillestøl säger att frågan om sänkt rösträttsålder
verkligen är en fråga om mänskliga rättigheter. Han
poängterar att de flesta som ställer sig negativt till att låta
16-åringar rösta ofta hänvisar till att unga människor inte
ska beblanda sig med politik. Detta argument användes
även flitigt av de som för drygt hundra år sedan motsatte
sig rösträtt för kvinnor. Han konstaterar att argumenten
mot en sänkt rösträttsålder till stor del motsvarar de som
användes mot kvinnors rätt att rösta.
Majoriteten av Finlands röstberättigade
befolkning tänker dock uppenbart i andra banor än RBUF
och Kjell Lillestøl. Enligt en undersökning från årsskiftet
2006-2007 genomförd av Kommunförbundet och Kuntalehti
ställer sig hela 73 procent av de tillfrågade negativt till en
sänkning. Det kan därtill anses vara förvånande att den
åldersgrupp som starkast motsatte sig 16-års rösträtt var
personer i åldern 18 till 24 år; av dessa understöddes sänkt
rösträttsålder endast av 19%. Undersökningen besvarades
av 978 röstberättigade finländare.
Det har spekulerats i vad som ligger bakom
unga människors negativa inställning till utökandet av
demokratin. Många gånger har man dragit slutsatsen att
unga människor helt enkelt inte intresserar sig för politik.
Därför tycks det råda konsensus om att unga människors
intresse för och kunskap om samhället bör utökas. Det
finns dock en risk i att betrakta en sänkt rösträttsålder som
en symbolgest, genom vilken alla pusselbitar plötsligt skulle
falla på plats och valdeltagandet bland ungdomar med ens
skulle skjuta i höjden. Kultur- och idrottsminister
Stefan Wallins specialmedarbetare Carl Haglund är en av
dem som lyfter fram problemets många dimensioner; det
kan inte förväntas att man med en enda åtgärd skulle kunna
råda bot på ungdomars alarmerande låga valdeltagande.
Finlands Svenska Skolungdomsförbund drog sin
linje i frågan under Elevriksdagen 2007, där det fattades
beslut om att FSS skall jobba för 16-års rösträtt i alla
nationella val. Det som ofta glöms bort i diskussionen
om ungdomar och aktivt medborgarskap är det ansvar
som vilar på skolans axlar. I läroplansgrunderna för
såväl grundskolan som andra stadiet nämns aktivt
medborgarskap flera gånger om, i alla tänkbara
sammanhang. Med tanke på att valdeltagandet bland 19-
24 - åringar är det lägsta i hela landet måste det ändå fattas
något.
FSS vill införa samhällsläraundervisningen redan
i grundskolans övre klasser. Många icke-rösteberättigade
ungdomar känner sig inkapabla till att göra ett val och
gå och rösta trots att intresset finns. Här anser FSS att
kunskap är ett av nyckelorden; för att kunna bilda sig
en rättvis uppfattning om samhället måste man besitta
kunskap om det. Det är skolans uppgift att förse elever
och studerande med denna kunskap. Får man dessutom
som elev ta del av den egna skolans beslutsfattande
redan från startskottet ser FSS en naturlig utveckling mot
samhällsengagemang; man ser det som en självklarhet att
tycka till.
Förståelse för demokrati kan inte schemaläggas;
det måste upplevas!
SAGT OM SÄNKT RÖSTRÄTTSÅLDERTEXT: EMMA HOVI
19 • KOMMUNALVAL
KOMMUNALVAL
Om du har rört dig ute på stan under den senaste tiden
har du säkert stött på en hel del personer som delar
ut reklamer och broschyrer. Den senaste månaden
har kampanjerna inför kommunalvalet varit som
hetast. Men hur är det egentligen att ställa upp i ett
kommunalval? Hurdant arbete är det frågan om, vad är
det som krävs och vad går det ut på?
- I praktiken går valkampanjerna ut på att vi ställer upp i
olika valpaneler och debatter, gör reklam i olika tidningar,
är ute och träffar folk på gatan och försöker locka nya
anhängare, berättar Johanna Sumuvuori som kandiderar för
de gröna.
Sumuvuori har suttit med i stadsfullmäktige redan två
omgångar. Då hon första gången blev invald år 2001 var
hon endast 23 år gammal, och därmed en av de yngsta
som har blivit invald. I dag är hon nästan tio år äldre, och
kandiderar i kommunalvalen för tredje gången.
- För att komma in i stadsfullmäktige behöver man inte
ha en jättekampanj som slukar en massa pengar. Första
gången jag blev invald var jag studerande och hade
knappt om pengar. Jag hade någon reklam i den regionala
tidningen, men det viktigaste var nog att jag var ute och
träffade folk. Ibland behövs det inte mer än så, säger
Sumuvuori.
I dag har internet en helt annan roll i valkampanjerna än
för några år sedan. Nuförtiden är exempelvis valmaskiner
och bloggar populära. Sumuvuori berättar att folket också
ofta tar kontakt med politikerna via e-post. Hon tror att
människor har lättare att närma sig politikerna under
valtider.
Med i politiken
Innan kommunalpolitiken hade Sumuvuori varit aktiv inom
skolpolitiken och bland annat suttit med i styrelsen för
Helsingfors universitets studentkår. Hon poängterar ändå
att alla väljer olika vägar för att komma med i politiken,
och att en person som vill ställa upp i kommunalvalet inte
nödvändigtvis behöver ha erfarenhet av att vara politiskt
aktiv.
- Det viktigaste är att man har en idé och inspiration, en
vilja att förbättra på något. Så måste man ju såklart hitta
människor som håller med en.
Sumuvuori tycker att huvudstadsregionens unga i dag har
goda möjligheter att vara med och påverka.
- Att ta del av de beslut som fattas i samhället innebär inte
bara att rösta. Organisationer, föreningar, demonstrationer,
skolpolitik och medborgaraktioner är exempel på andra sätt
som man kan vara aktiv på.
Enligt Sumuvuori är det viktigt att unga kommer med och
påverkar. Hon säger att unga ofta vågar fatta modigare
beslut, och att de dessutom har nya fräscha idéer. Det är
viktigt att unga är med och fattar beslut som i högsta grad
gäller deras egen framtid och är med och formar den värld
de själva kommer att leva i.
- De som framförallt borde ställa upp i val och aktivera sig
mer är de som anser sig ha råd att klaga på de beslut som
fattas. Om man inte ens ids rösta kan man nog inte kritisera
politikerna.
Varför just kommunalpolitik?
Med erfarenhet kan Sumuvuori berätta att
kommunalpolitikerna i stor utsträckning kan påverka vad
som sker lokalt. De fattar beslut i ärenden som påverkar
vårt vardagsliv och behandlar ärenden i anknytning till
bland annat trafik, skolor, museer, bibliotek, idrottsplaner,
ungdomslokaler och daghem.
- Då jag första gången blev invald i fullmäktige fanns det
kanske nog en del kritiker som tyckte att en kvinna på 23
år inte skulle klara av ett arbete i stadsfullmäktige. Jag fick
arbeta lite hårdare än de andra för att bevisa att jag visst
klarade det.
I dag tror Sumuvuori att samma reaktioner inte skulle
uppstå i lika hög grad. Hon påpekar att det är viktigt att alla
generationer finns representerade och att alla kan debattera
tillsammans. Dessutom är ett av målen för i år att få allt mer
unga med i kommunalpolitiken.
Johanna Sumuvuori hoppas att valen bär med sig en
öppnare diskussion.
- Jag hoppas att vi i och med valen får se större skillnader
mellan partierna, mer tävling och en öppnare debatt. På så
sätt kunde vi få en klarare bild av vart vår värld är påväg,
konstaterar hon.
Kommunalvalen arrangeras söndagen den 26 oktober
Förhandsröstning mellan den 15 och 21 oktober
Namn: Johanna Sumuvuori
Ålder: 31
Hemort: Laihia i Österbotten, bor nu i Helsingfors
Utbildning: Politices magister
Parti: De gröna
Annat: Ordförande för Ungdomscentralen, blev invald i
riksdagen år 2007
UNG OCH KOMMUNALVAL-SKANDIDAT, HUR GÅR DET IHOP?TEXT: ELINA ANDERSSON
till exempel inför det stundande presidentvalet i USA.
Hur ordnar man då ett skuggval? Först och
främst måste man få rektorns tillstånd och sedan ska man
komma överens om en lämplig dag och tidpunkt. Om
rektorn mot förmodan inte skulle tycka att det är okej med
ett skuggval, kan man alltid säga att skolan ska avspegla
samhället – om det är val i Finland ska det också röstas i
skolan! Sedan kan man också lyfta fram att man med valet
kan låta eleverna bekanta sig med hur det är att rösta på
riktigt.
Efter att man fått rektorns välsignelse kan det
verkliga arbetet komma igång. Man börjar med att kontakta
de olika partierna för att fråga om man kan få deras affisch,
och i samband med det ska man också ta reda på vem
som ställer upp i valet. Dessutom kan man passa på att
fråga om partiet har någon ung kandidat som vill delta i en
paneldebatt på skolan. Oftast är det ju lättare för en ung
kandidat att veta hur det är att vara ung. Se också till att så
många partier som möjligt är representerade.
När partierna är fixade ska paneldebatten
planeras och ordnas, något som inte behöver bli någon
storsatsning. Det som behövs är några bord och stolar
och några vattenflaskor på borden för att sätta en proffsig
prägel på debatten. Det kan också vara bra att förbereda
frågor till politikerna.
Efter att paneldebatten hållits är det dags att
skrida till val. För ett mer trovärdigt skuggval kan man
försöka få tag på valbås, valurnor, stämplar och valsedlar
– det mesta går att fixa! Om man inte har tid att ringa,
fixa och trixa kan man alltid bara klippa lite valsedlar,
låna skolans stämpel, tejpa ihop en kartong och bjuda på
godis. När alla elever har röstat räknas rösterna ihop, och
valresultatet sammanställs och delges för hela skolan.
Svårare än så är det alltså inte att ordna ett
skuggval. Nu när ni alla vet hur det går till är det bara att
börja ringa partier, prata med rektorn och klippa valsedlar –
för kommunalvalet är närmare än ni tror. Lycka till!
20 • KOMMUNALVAL
För att få en inblick i vad det egentligen innebär att vara
förtroendevald bad Elevbladet en aktiv stadsstyrelse-
och fullmäktigeledamot från Vasa att föra dagbok över
en vanlig dag.
VEMS ÄR DAGBOKSANTECKNINGARNA?
Sara Eklund är 26 år gammal och bor i Vasa men
tillbringar också tid i Helsingfors på grund av arbete
och privatliv. Sara studerar socialpolitik vid Åbo
Akademi i Vasa och torde bli politices magister i
början av nästa år. Sara är stadsfullmäktige- och
stadsstyrelseledamot för sfp i Vasa, och ställer också
upp i höstens kommunalval. Hon fungerar som
förbundsordförande för Svenska kvinnoförbundet – en
politisk organisation som samlar kvinnor och män som
vill verka för jämställdhet genom samhällspåverkan,
diskussion, kunskapsspridande och nätverksarbete.
När Sara inte jobbar, sysslar med politik eller studerar
så tycker hon om att träna, sjunga i kör samt träffa sin
sambo och sina vänner.
EN VANLIG MÅNDAG:
7:30Jag vaknar hemma i Vasa. Frukost och tidningsläsning
är fasta programpunkter och denna måndag är inget
undantag. Jag passar på att ta en länk i solskenet. Motion
är det bästa sättet att maximera energin inför en aktiv dag.
10:00 Jag är hemma igen efter rundan och startar upp datorn för
att läsa e-post och fila på den fullmäktigemotion jag skall
lämna in under kvällens fullmäktigemöte i Vasa. Motionen
är en uppmaning om att Vasa stad skall underteckna
den europeiska deklarationen om jämställdhet mellan
kvinnor och män på lokal nivå. Deklarationen, som är
ett stöd i utvecklingen av kommunens eller stadens
jämställdhetsplanering och -implementering, har ännu
bara undertecknats av några få städer i Finland. Jag tycker
att Vasa med fog kan underteckna deklarationen och
därtill ta hjälp av systerstaden Umeå i förverkligandet av
jämställdhetsintegreringen. Sverige är ett föregångarland
när det gäller att arbeta konkret med jämställdhet och
Umeå är speciellt känt för sitt arbete för en jämställd
utbildning. Eftersom Vasa är en tvåspråkig stad och
därmed bistår med en god översättningsservice skickar
jag in motionen jag skrivit på svenska för att översättas till
finska inför kvällens möte.
Medan jag dricker förmiddagens andra kaffekopp läser
jag föredragningslistorna igen för att vara väl förberedd
inför fullmäktigemötet. Jag ställde upp i kommunalvalet
år 2004 för svenska folkpartiet och förstås också för
de närstående organisationerna Svensk Ungdom och
Svenska Kvinnoförbundet. Fyra spännande år har förflutit
sedan dess. Politik är det möjligas konst och jag trivs med
att påverka frågor som är gemensamma för alla. Frågor
gällande skola och studier samt ungdomar ligger mig nära
likaså frågan om kommunens ansvar för jämställdheten.
12:00Jag har förflyttat mig till Academill – allmänt kallat Kvarnen
– med dator och tillbehör på cykeln för att äta lunch med
kompisar och studera lite. Eftersom jag arbetar mycket
är inte studietakten den aktivaste. Jag tycker dock det är
viktigt att få erfarenheter av samhällsfrågor, föreningsliv
och arbete under studietiden – på det viset blir studierna
också mera motiverande. I Academill pratar jag med några
studerande om vad Vasa stad kunde göra för att bli ännu
mera elev- och studerandevänligt. Att diskutera med
människor för att fånga upp åsikter och tankar är en central
del av det politiska arbetet. Genom att få veta vad som är
viktigt för olika grupper och personer kan jag påverka på ett
bra sätt.
14:00Jag cyklar via Vasa centrum för att handla mellanmål
och göra ärenden inför kvällen. Vi har många ärenden på
agendan så jag förbereder mig för ett rätt långt – men
intressant – möte. Innan mötet tar jag mig till Svenska
Kvinnoförbundets kansli i Vasa för att delta i telefonmöte
med de anställda angående våra aktuella projekt. Vi skall
snart, tillsammans med sfp, ge ut en handbok om hur
jämställdhet kan beaktas och arbetas för i kommunen.
Denna handbok blir den första i sitt slag i Finland och det
skall bli spännande att se hur mottagandet blir. Bra, gissar
jag!
17:00Jag hämtar den översatta motionen vid styrelsegården
i Vasa där mötet också skall hållas. Före varje
fullmäktigemöte hålls flera möten med den egna
partigruppen varav ett torsdagen före och ett annat en
timme före mötet börjar. Vi går igenom listan en sista
gång, diskuterar igenom ärenden för att veta var vi står
och går också igenom eventuella fullmäktigemotioner som
gruppmedlemmar kan lämna in. Jag får flera underskrifter
på min motion om jämställdhetsdeklarationen.
17:45 Fullmäktigemötet börjar. Namnupprop sker elektroniskt
med samma apparater som vi också ber om ordet och
röstar med. Fullmäktigeordförande Håkan Nordman
konstaterar att 51 ledamöter är på plats, mötet är
21 • KOMMUNALVAL
HUR ÄR LIVET SOM FÖRTROENDEVALD, SARA EKLUND?TEXT: SARA EKLUND
KOMMUNALPOLITISK AGENDAJag…
1.
Sörjer för skolungdomars fysiska hälsa. Jag motverkar det faktum att en tredjedel av skolungdomarna varje dag har känningar av något fysiskt problem genom att garantera
en heltidsanställd skolhälsovårdare per 600 studerande och en heltidsanställd skolläkare per 2 100 studerande.
2.
Tacklar skepsisen mot och rädslan för att söka professionell hjälp för psykiskt illamående genom att förvissa mig om att det i skolan finns lättillgängliga stödpersoner. Jag
lyfter fram problemet i att många kuratorer tvingas jobba i flera tiotals skolor utspridda på stora områden och garanterar en heltidsanställd kurator per 750 studerande.
3.
Garanterar att skolungdomarnas särskilda behov beaktas då beslut om kommunens tjänster fattas. Jag arbetar för ungdomsgårdar som verkar på både finska och
svenska, där unga människor får umgås på lika villkor. Jag understryker ungdomars rätt till självförverkligande och ser till att kommunen erbjuder mångsidig klubb- och
fritidsverksamhet samt ställer lokaler för fritt skapande till ungdomarnas förfogande.
4.
Lyfter fram ungdomars begränsade inkomster i planläggningen av kollektivtrafiken. Jag garanterar gratis kollektivtrafik för grundskolelever och en studeranderabatt på -50%
på kollektiva färdmedel. Genom att garantera fler rutter i den kollektiva trafiken betonar jag ungdomars stundom totala beroende av kollektiva färdmedel.
5.
Försäkrar mig om att skolans fysiska miljö är anpassad efter elevernas behov. Jag arbetar för en skolmiljö som är lättillgänglig för alla oberoende funktions- eller
rörlighetshinder. Genom att betona vikten av en skolgård som tillåter och uppmuntrar till lek och rörelse förvissar jag mig om att skolungdomarna får den välbehövliga
energi som motion och frisk luft medför. Jag prioriterar god arbetsro framom effektivt utnyttjande av utrymme och ser till att gruppstorlekarna inte överskrider klassrummets
kapacitet.
6.
Förvissar mig om att den sociala miljön i skolan ser till varje enskild elev. Genom att förvissa mig om att skolan gör upp och kontinuerligt utvärderar kartläggningsplaner och
åtgärdsprogram för att främja inkluderingen av varje enskild elev månar jag om att alla elever behandlas jämlikt och rättvist. Jag arbetar för att det i varje skola utvecklas ett
system för tutor- och/eller vänelevsverksamhet. För att stödja den enskilda elevens utveckling och självförverkligande garanterar jag en studiehandledare per 200 studerande.
7.
Garanterar att elever hörs när beslut fattas i skolan. Jag betonar vikten av en demokratisk skola och arbetar för att det finns en elevkår som identifieras som legitimt
representationsorgan för skolans elever.
8.
Arbetar för upprättandet av ungdomsfullmäktige i den egna kommunen. FN:s barnrättskommitté påpekar att inget land lever upp till artikel tolv i konventionen om barnens
rättigheter, enligt vilken barn har rätt till medborgerligt jämlikt inflytande. Genom att bereda ungdomar möjlighet att delta i den kommunala beslutsfattarmaskinen månar jag
om att i den egna kommunen göra en insats för att involvera barn och unga i beslutsfattandet.
Datum:
Underskrift:
23 • KOMMUNALVAL
KOMMUNALVALET BERÖR DIG!TEXT: HANNA BACKMAN
Det är mycket i vårt samhälle vi tar förgivet. Gratis
skolgång, tillgång till hälsovård, idrottsanläggningar och
bibliotek är bara några av dem. Funderar man närmare
på det är det ganska otroligt att det finns så mycket
som är gratis i en värld som tycks styras av pengar och
individualism i allt högre grad. Men egentligen är det inte
särskilt märkligt. Tänk dig ett grannskap med en massa
barnfamiljer. I grannskapet finns ett litet parkområde, inget
märkvärdigt, och en förälder kläcker idén att man kunde
bygga en lekplats så att barnen har någonstans att leka.
Alla går med på att göra en uppoffring för att möjliggöra
idén, så under en talkolördag samlar man ihop folks plankor
och gamla bildäck för att tillsammans bygga en lekpark för
barnen.
Föräldrarna i grannskapet gick med på att bidra
med något för att bygga en lekplats dit alla barn kunde
gå. På samma sätt finns det många saker de flesta av oss
kunde göra en uppoffring för, för att möjliggöra att alla
har lika tillgång till det. På den här tanken grundar sig vårt
skattesystem. Som bekant fungerar det så att alla som har
någon slags inkomst betalar en viss procent av sin inkomst
i skatt till staten så att staten ska kunna sörja för att alla
barn får en utbildning, att alla får den vård de behöver
och att alla andra tjänster vi har rätt till som medborgare.
Eftersom behovet av tjänster varierar beroende på vem
man är och var man bor, går en viss del av skatten direkt till
kommunerna så att kommuninvånarna kan styra pengarna
dit de behövs i den egna kommunen. Kommunerna
tilldelas också statsandelar av staten för att kunna hålla
igång verksamheten och ordna olika slags tjänster. Många
saker som kommunen utför är fastställda av lagen, men
hur det ska utföras kan kommunerna själva bestämma.
Finlands 399 (332 från och med 2009) kommuner är delvis
självstyrda och tanken är att kommuninvånarna beslutar
om hur livet i just deras kommun ska se ut. Det är här som
kommunalvalet kommer in i bilden.
I kommunalvalet väljs kommunernas och
städernas fullmäktige som beslutar om verksamheten
och ekonomin samt om hur den kommunala servicen
ska ordnas. Fullmäktige är alltså kommunens högsta
beslutande organ. Genom att lägga sin röst på en person
säger kommuninvånaren vem hon/han vill att ska föra
hennes eller hans talan i styrandet av kommunens
framtid. Det sägs att invånarna ger kommunfullmäktige
befogenheter att styra kommunen, men man kan fråga sig
huruvida det finns några som helst reella alternativ.
Även om kommunens fullmäktige inte väljs
av alla invånare i kommunen har de makten att styra
många delar av våra liv. Med andra ord är det till många
ändamål kommunens pengar ska fördelas. Enligt
Kommunförbundets sida www.kommunalval.fi är det
kommunfullmäktige som har ansvar för:
# vård- och omsorgstjänsterna
# undervisningen och skolmaten
# bibliotekstjänsterna
# om användningen av förnybara energikällor
# hundparkerna och veterinärtjänsterna
# lokaltrafiken och gång- och cykelvägarna
# gatuunderhållet, sandningen och gatubelysningen
# ungdomslokalerna och ungdomsverksamheten
# utbudet av fortbildningsplatser
# äldreverksamheten
# dagvårdsplatserna
# vatten- och avloppsnätet
# barnskyddet
# avfallshanteringen
# missbrukarvården
# park- och friluftsområdena, idrottsanläggningarna
# planläggningen och byggandet av tomter
# förutsättningarna för sysselsättning och företagens
framgång
# arbetet med utvecklingen av IT-samhället
Kommunens förtroendevalda styr med andra ord stora
delar av ditt liv.
Det stundande kommunalvalet är antagligen det val som
berör dig mest, eftersom man på kommunal nivå beslutar
om sådant som berör oss alla direkt. Nästa gång du går på
stan och valkampanjsaffischer försöker äta upp dig, titta på
dem. De harmoniskt leende ansiktena porträtterar de som
eventuellt kommer att styra många delar av ditt liv i fyra år
framåt.
För dig som inte får rösta i kommunalvalet kan
det kännas orättvist att andra kommer att bestämma
vem som ska besluta om saker som berör dig utan
att du har det minsta att säga till om. Det tycker FSS
också. Därför har vi utarbetat kommunalvalsteser som
tar skolungdomarna i beaktande. Klipp ut dem och visa
dem för någon kommunalvalskandidat eller kanske dina
föräldrar. Förklara för dem att eftersom du inte har rätt att
rösta i kommunalvalet önskar du framföra dessa (om du
håller med våra teser, det vill säga!) för någon som får rösta.
Är det en bra typ du snackar med kanske hon/han skriver
under teserna och röstar för din del!
beslutfört och vi börjar med att behandla ärendena. Mitt
favoritärende för dagen är behandlingen av den motion
som jag lämnade in för ett år sedan angående startande
av ett ungdomsfullmäktige i Vasa. I beslutsförslaget
för ärendet konstateras det att fog finns för att inrätta
ett ungdomsfullmäktige från hösten år 2008. En
finansieringsplan är också föreslagen. Jag ber om ordet vid
behandlingen och uttrycker min förnöjelse över viljan att
skapa resurserade påverkningmöjligheter för unga i Vasa.
Detta har åstadkommits genom att många tycker att ett
ungdomsfullmäktige med budget och koordinator är viktigt
– politik handlar både om initiativ och samarbete!
19:45Kaffepaus mitt i mötet. Det är viktigt att hålla upp
blodsockret under långa möten. Efter 20 minuter av
intensiva men rätt avslappnade diskussioner och
smörgåsätande fortsätter mötet. Många ärenden behandlas
och invånarna i Vasa med omnejd kan följa med mötet via
Botnia-TV eftersom det bandas.
22:00
Ärendena är slutbehandlade och fullmäktigemotionerna
skall lämnas in. Jag lämnar in min motion som har många
undertecknare. Jag har förhoppningar om att Vasa snart
kommer att underteckna deklarationen!
22:30
Jag är hemma igen efter mötet, äter kvällsmat och tittar på
TV för att varva ner. Snart är det dags att sova. Imorgon
väntar nya utmaningar! Det roliga med att arbeta med
samhällsfrågor på olika sätt är att ingen dag är den andra
lik.
22 • KOMMUNALVAL
Efter att FSS grillat Jens Rehgård några minuter på tråden vet vi att denna Esbo-kis
är en svärmorsdröm som inte har något emot att leva i en kappsäck.
Nämn två saker som är bra med just din skola!
Här finns trevliga människor och så är det lätt att ta sig hit. Tågstationen är helt nära!
Vad vill du förändra?
Det finns så mycket. Min skola kunde faktiskt vara bättre på att organisera saker, det blir
ofta fiasko när vi försöker göra någonting.
Är du svärmorsdröm eller rebell?
Svärmorsdröm.
Justjust. Men vem styr världen?
Pengar!
Intressant. Ditt motto?
Till slut kommer vi alla att dö.
Sant. Har du en hemlig passion?
Om jag har det så vet jag i alla fall inte om den.
Vad borde vara gratis här i världen?
Kollektivtrafik.
Precis! Det tycker vi också. Nu får du i uppdrag att alstra en dikt av orden konfekt,
rutten samt smutskasta!
En rutten konfekt
ska man inte smutskasta
därmed basta
Du är en stor poet. Vad vill du fråga nästa Hey Medlem?
Vad är din favoritsysselsättning när ingen ser?
Spännande! Hey Medlem tackar ödmjukast för Jens tid.
HEY MEDLEM!TEXT: EMMA HOVI
Namn: Jens Rehgård // Ålder: 15 // Skola: Lagstads skola // Medlem i FSS sedan: våren 2008
24 • HEY MEDLEM!
HEJ DU ELEVBLADETS LÄSARE!BRUKAR DU KRAFSA NER KRÅKFÖTTER? // SKRIVER DU BLOGG UNDER TÄCKNAMN OCH VILL FÅ ETT INLÄGG PUBLICERAT? // ÄR DU EN MÄSTARE PÅ HAIKUDIKTER? // HAR DU SKRIVIT EN BRA UPPSATS SOM LIGGER OCH DAMMAR BLAND RESTEN AV SKOLPAPPREN? // HAR DU UPPLEVT NÅGOT SOM FÅTT DIG ATT TAPPA HAKAN? // LIGGER DU OCH RUVAR PÅ BRA IDÉER? // ÄR DET NÅGOT DU SAKNAR I ELEVBLADET? // VILL DU FÅ SYNLIGHET I DET UNGA SVENSKFINLAND?
DET KRYLLAR AV FRÅGOR PÅ ELEVBLADETS REDAKTION OCH NU VILL VI HA SVAR AV VÅRA LÄSARE. SÅ KAVLA UPP ÄRMARNA OCH SKRIV SÅ TANGENTBORDEN GLÖDER. ELEVBLADET SUKTAR EFTER ERA TEXTER – OCH ERA ÅSIKTER! SÅ HAR DU NÅGOT DU VILL DELA MED DIG AV? SKICKA DINA TANKAR, DINA IDÉER OCH DINA FUNDERINGAR TILL ADRESSEN [email protected] SÅ KAN VI TILLSAMMANS SE TILL ATT TIDNINGEN BLIR HELA DET UNGA SVENSKFINLAND I SMAKEN!
Har du tänkt på att iscensätta en kidnappning av dig själv för att få reda på om någon betalar lösensumman, eller har du vid någon tidpunkt auktionerat ut dig själv på eBay?
Kanske har du funderat på att förfölja välkända författare och arrangera minnesvärda incidenter som inspirerar dem till nya mästerverk? Inte? Läs då denna artikel om
världens kanske mest genomtänka kalender, och teamet bakom den! Den här artikeln kan nämligen komma att förändra just ditt liv.
”Era värderingar är vårt toalettpapper” är en av de fraser som möter mig när jag knappat
in adressen www.thiswebsitewillchangeyourlife.com och tryckt på Enter. Innan jag hunnit
bestämma mig för vad som egentligen avses med ”toalettpappret” radar alternativen
upp sig på skärmen. Vill jag ta en närmare titt på livsplaneraren, ska jag registrera mig i
kärlekschatten eller vill jag fixa mig en humörkurva?
Faktum är att jag ville kika in och säga hej till en gammal bekant. En bekant som,
när det begav sig, talade engelska. En bekant som jag nu för första gången fick se i sin
helhet på internet. En bekant på se sådär 365 dagar som i försvenskad form heter Den
här kalendern kommer att förändra ditt liv. Jag ville bara kika in och säga hej till fenomenet
Benrik Limited – for old times sake, liksom.
Men det visade sig att gänget bakom min favoritkalender lyckats bygga upp
något av ett imperium, som en stormakt i kalenderform. För hur många andra almanackor
på 52 veckor kan garantera att ditt liv kommer att förändras? Hur många almanackor
känner du till som predikar livsförändring till varje pris? Och sedan när har kalendrar fått
uppföljare i form av böcker?
När jag lärde känna den livsförbättrande kalendern gick den under namnet
This diary will change your life 2005 och låg bland de engelskspråkiga pocketböckerna i
bokhandeln. Jag påstår inte att kalendern var magnetisk, men den hade en glorialik aura
kring sig. Det stod så att säga ”Köp mig!” över hela kalendern (vilket det de facto gjorde,
fast på engelska: ”Whether you buy this diary or nor, it will affect your life, so you might as
well”).
Så visst sade det klirr i bokhandelns kassa, och klirra skulle det strax efter
inköpet också göra i mitt liv. Om man kan kalla extrem självförbättring för klirr, det
vill säga. Och när jag väl fått mersmak för de återkommande ”såhär kan du göra ditt
liv intressantare”-tipsen kunde jag ju inte annat än jubla när kalendern året därpå
uppenbarade sig bland de svenskspråkiga pocketböckerna i bokhandeln.
Nu, några år senare, har närmare nio miljoner personer besökt kalenderns,
och dess upphovsmäns, hemsida. Och om möjligt lika många betar av de veckovisa
instruktionerna för år 2008. Men vad är Benrik Limited? Och vad strävar instruktionerna i
Den här kalendern kommer att förändra ditt liv efter egentligen?
Upphovsmännen bakom kalendern, svensken Henrik Delehag och den i Nya
Zeeland födda och i Paris uppvuxna Ben Carey, grundade Benrik Limited år 2003. Enligt
den brittiska tidningen The Independent platsade Delehags och Careys idéer inte riktigt
in på den reklambyrå där de båda arbetade. Så de två beslöt sig för att ta sina idéer och
visioner till ett annat mer frisinnat forum. Året därpå släpptes deras första alster, This diary
will change your life 2004.
I förordet till den första svenskspråkiga versionen av kalendern skriver
författarna att almanackan vänder sig till dem som är för otåliga för yoga, terapi och
bantning och andra trista och tidskrävande tekniker. Samtidigt betonar man i förordet att
extrem självförbättring kräver permanent, radikal och systematisk livsomvändning för att
”tvinga oss ur komat som lamslagit vår kollektiva fantasi (post 11 september)”.
Självförbättring är inget neutralt ord. Värdeladdningen i ordet är i själva verket
kraftig. Och kraftig har också kalenderns framfart runt om i världen varit.
När Henrik Delehag från Benrik Limited intervjuades för den svenska
dagstidningen Dagens Nyheter år 2005 lyftes det fram att kalendern tagits emot på olika
sätt i olika länder. Enligt Henrik Delehag ser européerna kalendern som ett skämt medan
amerikanerna följer kalenderinstruktionerna mer slaviskt. I intervjun nämner Delehag
exempelvis en kvinna som lägger ut filmer på Benrik Limiteds hemsida om hur hon
genomfört kalenderinstruktionerna.
Själv nöjer jag mig med att fnissa. Men också den som är på jakt efter en riktig
utmaning får något att bita i. I alla fall sätter de veckovisa instruktionerna modet och
uthålligheten på prov. Samtidigt bjuds omvärlden på en gratis show av varierande kaliber
och intensitet.
Mina Benrik Limited-kalendrar har fått hedersplatsen mellan Svenska
akademiens ordlista och Nordstedts svenska synonymordbok. De mjuka pärmarna
till trots står kalendrarna sig bra bland de verkliga bokjättarna. Den läckra layouten
och kalenderfunktionen till trots är det ändå almanackans grundidé som hållit Den här
kalendern kommer att förändra ditt liv levande sedan år 2004. För samtidigt som layouten
och valet av papper kan variera från år till år står sig behovet av hissnande, överraskande
upplevelser – något som det finns gott om i Benrik Limiteds kalenderunder.
Trots att mitt förhållande med Benrik Limited har några år på nacken känns både
de äldre och de nyare Benrik Limited-tankarna fräscha. Så kanske det inte finns något bäst
före-datum inom den extrema självförbättringen?
Det spelar egentligen ingen roll. Benrik Limited verkar ha en mer eller mindre
vettigt lösning på det mesta som berör oss människor. Eller vad sägs om ett citat från en
pärm till en av Benrikkalendrarna: ”Livet är som den aktiva bakterien i yoghurt!”
DEN HÄR KALENDERN KOMMER ATT FÖRÄNDRA DITT LIV I ETT NÖTSKAL:
En kalender kryddad med halsbrytande instruktioner för varje vecka som, om man följer dem, sägs förändra ens liv. // Varje veckoinstruktion ackompanjeras av en matchande och
förtydligande illustration. // Hjärnorna bakom kalendern är Henrik Delehag och Ben Carey, vilka också bildar teamet Benrik Limited. // Har getts ut sedan år 2004. Den första svenska
versionen släpptes år 2006. // Fram till år 2005 gav de engelskspråkiga kalendrarna instruktioner för varje dag, men sedan år 2006 har kalendern istället gått över till veckovisa, mer
helhetsbetonade, instruktioner. // Rakt på sak är kalenderns motto. Det är ord och inga visor. Selektivt läsande kan vara nyckeln till att förstå och uppskatta kalendern. // Benrik Limited
har fortsatt sin världsförbättrande bana genom att förutom den kritikerrosade kalenderserien också ge ut böcker, exempelvis Bli rik! Bli kåt! Bli frälst! – en bok som innehåller instruktioner
om livets alla stadier från det att man är 0 till 100 år. // Kalenderns elektroniska fäste hittas på adressen www.thiswebsitewillchangeyourlife.com. // Finns nu också som behändig
Facebookapplikation, fast utan kalenderdelen, och heter lite snärtigt This application will change your life.
EXTREM ”SJÄLVFÖR-BÄTTRING” I BENRIKLANDTEXT: JENNI TUOVINEN
ETT AXPLOCK AV BENRIK LIMITEDS INSTRUKTIONER*:
Bygg en helgedom åt någon du inte känner men träffar regelbundet, och visa den för honom eller henne // Låtsas att livet är en reklamfilm // Bete dig som om du vore osynlig // Gräla med alla du träffar // Gör uppror mot ditt stjärntecken // Var frivilligt någons slav i sju dagar
*Instruktionerna tagna från Den här kalendern kommer att förändra ditt liv 2006
26 • BENRIK LTD
DET HÄR VISSTE DU INTE
ATT DU INTE VISSTE!
TEXT: SEBASTIAN HOLM KÄLLOR: WWW.ROLIGFAKTA.SE / WWW.RANDOMFACTS.ORG
• DET FINNS FLER ÄN 50 000
BOKSTÄVER I KINESISKAN
• EN MÄNNISKA TILLBRINGAR
SEX MÅNADER AV SITT LIV PÅ
TOALETTEN
• DINOSAURIEARTEN
STEGOSAURUS VAR LIKA
LÅNG SOM TVÅ BILAR. MEN
DINOSAURUSENS HJÄRNA
VAR LIKA STOR SOM EN
PINGISBOLL
• EN GURKA INNEHÅLLER
PROCENTUELLT MER VATTEN
ÄN VAD ATLANTEN GÖR
• VAR FJÄRDE DATOR BLIR
FYSISKT MISSHANDLAD AV
SIN ÄGARE
• I SCHACK FINNS DET 169
518 829 100 544 000 000 000
000 000 OLIKA VARIANTER
ATT GÖRA DE FÖRSTA 10
DRAGEN
• EN KYSS INNEHÅLLER
9 MG VATTEN, 0,7 G
ÄGGVITEÄMNEN, 0,18 G
ORGANISKT MATERIAL, 0,7 G
FETT, 0,45 G SALT OCH UPP
TILL 278 OLIKA SORTERS
BAKTERIER
• OM MAN LADE IHOP
STYRKAN HOS ALLA
MUSKLER, SKULLE EN
NORMAL MÄNNISKA KUNNA
LYFTA CIRKA 25 TON
• DENDROFOBI BETYDER ATT
MAN ÄR RÄDD FÖR TRÄD
• EN KACKERLACKA KAN
LEVA I NIO DAGAR UTAN
HUVUD INNAN DEN SVÄLTER
IHJÄL
• DET ÄR OMÖJLIGT ATT
NYSA MED ÖGONEN ÖPPNA
• OM DU FÖRVARAR EN
LEVANDE GULDFISK I ETT
MÖRKT RUM SÅ KOMMER
ATT BLI VIT
• MAN TILLBRINGAR CIRKA
ETT ÅR AV SITT LIV FRAMFÖR
SPEGELN
• MAN KAN INTE BEGÅ
SJÄLVMORD GENOM ATT
HÅLLA ANDAN
• DEN GENOMSNITTLIGA
18-ÅRINGEN I USA HAR SETT
26 000 MORD PÅ TV
www.cyriak.co.uk/lhc/lhc-webcams.htmlVia denna webcam kan du
följa med världens största
partikelacceleratoranläggning LHC
(Large Hadron Collider) i CERN, världens
största laboratorium för forskning inom
partikelfysik. Många är rädda för att LHC
kommer att skapa ett svart hål som så
småningom suger i sig hela världen.
Onödig rädsla? Vem vet, det är inte
varje dag experiment av detta slag görs
www.blackle.comRädda världen samtidigt som du googlar?
Prova Blackle, en mirror av Google
som sparar el genom
att
använda en svart bakgrund i stället för en
vit. Med en svart sida skulle man spara 8.3
megawatt timmar per dag - räknat globalt.
Det ger hela 750 sparade megawatt timmar
per år!
www.wulffmorgenthaler.comEn riktigt rolig serie ritad av två tokiga
danskar. Serien handlar inte egentligen om
något specifikt, utan är allmänt dryg och
elak mot allt och alla. Och dessutom helt
otroligt bra!
www.zeitgeistmovie.comHar du fiilis på lite konspirationsteorier?
Kolla in filmen ”Zeitgeist”, den finns
tillgänglig via länken ovan. Den är freaky.
www.spore.comKanske det bästa spel som någonsin har
gjorts till någon plattform av någon. Från
skaparna av The Sims (och alla andra
Sim-spel) kommer nu ett
spel där du i
princip kan fiffla med allt från cellnivå till
intergalaktiska relationer. Från hemsidan
kan du ladda ner en gratis demo av
”creature creator”, det program som du
spelet använder för att skapa och ändra
organismer.
WALTERS
WEBTIPS
27 • WEBTIPS & FAKTOR
RE
CE
NS
ION
ER
CITIzEN KANE (1941)Regi, producent, manus: Orson Welles
I rollerna: Joseph Cotten, Agnes Moorhead, Dorothy
Comingore, Orson Welles m.fl.
Filmen Citizen Kane har alltid intresserat mig. Utan att
ha någon som helst aning om vad filmen egentligen
handlar om, visste jag att den på något sätt var viktig.
Redan som liten hade jag visst hört att Citizen Kane nog
är en film som man helt enkelt måste se.
Det är en film som har påverkat hela den moderna
filmkonsten. En film som i sig själv är bra, men som är
lika viktigt på grund av att den haft stor inflytelse på
många andra filmer. En samtida kritiker kallade filmen för
en ”metafysiskt detektivberättelse”.
Vad handlar filmen då om? Historien om den
framgångsrike men olycklige Charles Foster Kane, som
bygger upp ett finansimperium, är inte i sig ovanlig, men
ändå på något sätt fungerande. Hans liv återberättas
via tidningsreportern som försöker förstå vad som
gjorde C.F. Kane till just Mr. Kane, sin tids mäktigaste
businessman, och vad hans sista ord ”Rosebud”
betydde. Människor som varit Kane nära hjälper alla till
med sina egna berättelser, och bit för bit börjar reportern
få en helhetsbild av den hemlighetsfulle entreprenören.
Storyn är helt okej – den är spännande in till sista
scenen, men det är inte egentligen själva berättelsen
som gör filmen så bra. Det är helheten. Musiken, ljuset,
dialogen, skådespelarna ¬– allt bildar en fungerande
helhet. Och det var det som Welles var en mästare på:
att skapa den perfekta helheten. Han ville styra allting
i filmen för att försäkra sig om att det blir så som han
hade planerat. Han har sagt att ”den enda gången man
faktiskt har kontroll över filmen är i editeringsrummet”.
Welles ansåg att filmmaterialet bara är en serie bilder
ända tills editeringskedet, då bilderna blir film. Welles
sinne för att skapa helheter hade sitt ursprung i hans
tid inom radion, där han bland annat fungerade som
producent för skådespel. Hans kändaste verk från
denna tid är utan tvekan ett hörspel gjort på H.G. Wells’
War of the Worlds. Hörspelet fick folk att tro på att
utomjordingarna verkligen anfaller planeten.
Hur har då Citizen Kane påverkat dagens filmindustri?
Många knep som i dagens läge anses vara norm
användes för första gången i filmen. Att filma nerifrån,
i en vinkel som visar taket och ger en känsla av djup i
rummet, var mycket ovanligt på den tiden. De flesta rum
vid inspelningen hade nämligen inte några tak, utan var
konstruerade i studion. För att kunna filma tak som inte
fanns, skapades dessa genom att man spände upp tyg
ovanför väggarna. Också användandet av ljud i filmen
var av en helt egen kaliber. Welles band ihop klumpiga
och stökiga scener till fortlöpande helheter tack vare den
sammanhängande ljudvärlden.
Filmen Citizen Kane har otaliga gången valts till den
bästa film som någonsin gjorts, vilket är förståeligt.
Även de som inte vill ge filmen så mycket ära håller med
om att den har haft ett avgörande intryck på hela den
amerikanska filmindustrin. Filmen är absolut värd att
kolla in, om inte annars, så för allmänbildningens skull.
VALTER SÖDERMAN
HELLSONGS- hymns in the key of 666
Detta är lika mycket en skivrecension som en
kärleksförklaring från mig till den breda, varierande och
ibland förlöjligade genren vi kallar indiepop. Genren
man kan slänga in vad som helst under, så länge det
innehåller antingen rött läppstift, gitarr-pling-plong eller
sockervaddssöta alternativt tonårsangstiga sångtexter.
Just för att indiepopen tar emot det mesta med öppna
armar har säkert de flesta av oss haft ett musikaliskt
förhållande med den. Mina egna är åtskilliga, vissa
snabbt förträngda och andra mer stadigvarande. Efter
år av musikindustri där den übertrendigaste nyaste
undergroundelectron som endast hittas genom aktivt
myspace-dammsugande varit föremål för allas åtrå, blir
jag oerhört glad då jag för första gången får öronen på
Hellsongs. Indiepop, I will remain faithful. Sverige är
indiemusikens barnträdgård nummer ett (eller hör i alla
fall till top 5). Nu har de lyckats igen. Hellsongs startades
i april 2004 och två år senare debuterade de med EP:n
Lounge. Deras första fullånga album går under namnet
Hymns in the Key of 666 och gavs ut av skivbolaget
Despotz i februari 2008. Själva beskriver de sin musik
som ”lounge metal” och konceptet är lågmälda
covers på klassiska låtar som Run to the Hills, The
Trooper och Paranoid. Covers fyllda med cellostråkar,
gitarrknäppning och handklappar är kanske inte det
mest nyskapande som står att finna, men Hellsongs
känns ändå fräscht och alldeles särdeles vackert. Trogna
metalfans må riva sönder sina Iron Maiden-t-shirts i
raseri men naturligtvis kan inte alla alltid uppskatta
kreativitet. Det går att indiesera nästan vad som helst,
men de låtar som från början inte har någon vacker
text eller melodi utan som i originalversion mest går
ut på snabba solon och skränande faller lite platt. Inte
ens sångerskan Harriet Ohlsson räddar dem. Hennes
röst har samma rysningsfaktor som Ane Bruns och kan
också liknas vid Victoria Bergsmans (känd från Taken by
Trees och The Concretes ). Melodierna och sångtexterna
från originalen har behållits i sin helhet, medan bandet
fritt experimenterat med rytmer och arrangemang.
Soundet är avskalat, smakfullt och en mix av precis
lagom mycket melankoli och galen lycka. Bäst fungerar
The Trooper och Seasons in the Abyss.
Slutresultatet av denna indievåldtäkt på metal musik?
Det är det bästa jag har hört på länge.
SARA HOVI
MAGASINET FILTER- mer än bara ytskrap
Innehåll råder det ingen brist på i årets mest laddade
tidningssatsning i Sverige. Och det är inte för intet
som tidskriftens slogan lyder För dig som vill veta mer
- först. Filter är en nykomling inom den rikssvenska
tidskriftsvärlden. Med bara fyra nummer bakom sig
har tidskriften redan hunnit skapa sig en klar nisch.
Magasinet specialiserar sig nämligen på längre
reportage och mer djuplodande journalistik, och tar på
så sätt avstånd från den så kallade ”snuttifieringen”
som pågår bland annat inom kvällspressen. I en intervju
för dagstidningen Dagens Nyheter konstaterar Filters
chefredaktör Mattias Göransson att Filter inte vill göra
som så många andra tidningar, det vill säga så snabbt
som möjligt berätta vad som just hänt, utan istället
så långsamt och omsorgsfullt som möjligt vill berätta
vad som kommer att hända. Idén med längre texter är
fräsch, och på något sätt känns det som läsare skönt
att veta att journalisten fått använda just så många
tecken som han eller hon tyckte att det behövdes för
att få fram det viktigaste i artikeln. Men hur stort ska
intresset för det rikssvenska samhället egentligen vara
för att man som finlandssvensk vill börja bläddra i Filter?
Steget att lyfta upp tidningen är inte stort. Faktum är att
layouten är läcker – likaså själva formatet på tidningen.
Luftigt och lättläst är ledorden. Dessutom är tidningen
så liten att man lätt kan få med den i handväskan om
man så vill. Filters betoning ligger på Sverige, och på
det som händer och sker inom den svenska sfären.
Men det hindrar inte mig som finlandssvensk att tycka
att tidskriften ändå har något att erbjuda mig. Jag
kanske läser tidningen på ett annat sätt än en svensk
medborgare, men det gör inte själva läsupplevelsen
sämre. I själva verket erbjuder tidningen ett
informationspaket om vad som kommer att hända i det
västra grannlandet – nästan som en sofistikerad blågul
turistguide, eller något ditåt. I Filter kan man läsa om
teknik, kultur, samhällsfrågor, film, musik och litteratur.
En salig mix med andra ord. En mix som känns vuxen
och vettig utan att bli stel. Eller vad sägs om artikeln
”Lyftet” om en av Sveriges mest vågade turistsatsningar:
rymden? Eller ett reportage vid namn ”Därför är alla från
Göteborg dumma”, en djupdykning i varför alla dumma
och småkorkade karaktärer i tecknade filmer i Sverige
dubbas av personer med Göteborgsdialekt. Och namnet
Filter då? Om man ska tro uppslagsverket Wikipedia
har tidskriften, som utkommit varannan månad sedan
mars i år, fått sitt namn genom att teamet bakom Filter
alltid strävar efter att filtrera ut guldkornen ur den breda
händelsefloden. Huruvida de lyckas med det är upp
till var och en att bestämma – något som kan bli en
utmaning för oss finländare eftersom vi än så länge
måste tyda oss till webben för att få ett exemplar av
magasinet. Men om du inte lyckas få fram ett nummer
av Filter kan det vara en idé att vända sig till allas vår
Google för att få information och inspiration, men
framförallt för att få en bild av hur en tidskrift kan se ut
när berättelsen, det allra viktigaste i skriven text, får stå
i fokus.
JENNI TUOVINEN
UP
P O
CH
HO
PPA
, D
AG
SV
ER
KE
ÄR
HÄ
R! Dagsverke-dagen är de finländska
ungdomarnas möjlighet att förbättra
världen. Elevkåren har lov att uppmuntra
eleverna att stanna borta från skolan för
en dag och arbeta till förmån för unga i
Madagaskar. Elevkårsstyrelsen kan ta på
sig huvudansvaret för organiserandet av
Dagsverke-dagen och engagera hela skolan
i att göra dagen till en lyckad upplevelse.
Ni kan arrangera Dagsverke-dagen eller
–evenemanget under vilken skoldag som
helst under året. I elevkårsguiden på
Dagsverkes kampanjsidor finns mycket
tips och vinkar för hur man kan ordna
Dagsverke i sin skola.
Så här kan ni ordna Dagsverke i er skola:
1. Val av Dagsverke-ansvarig
Utnämn en kontaktperson, en Dagsverke-
ansvarig, som ansöker om lov av skolan att
delta i Dagsverke-kampanjen
2. Anmälning
Den Dagsverke-ansvariga anmäler skolan
genom att ringa (09) 150 2620 eller via
Dagsverkes internetsidor (www.dagsverke.fi)
3. Utbildning i internationalism
Fundera över hur och när ni vill bekanta er
med utbildingen i internationalism som finns
att tillgå i samband med Dagsverke-dagen.
Dagsverke-dagen känns mer motiverande ifall
man känner till kampanjens idéer.
Skolan kan bjuda in en utbildare i
internationalism för att berätta om kampanjens
mål. De skolor som anmält sig till kampanjen
får en morgonsamlings-cd och en dvd-
dokumentär liksom guider för elevkår och
lärare som det lönar sig att dra nytta av under
lektionerna. På kampanjens nätsidor hittas
också uppgifter och övningar och med hjälp
av dessa kan man arbeta med kampanjens
temaområden under lektionstimmarna för olika
ämnen.
4. Dagsverke-insamling
Bestäm er för på vilket sätt ni vill delta i
insamlingen. Gör ni ett dagsarbete? Det lönar
sig att söka arbetsplatser för Dagsverke-
dagen i god tid. Kanske ni föredrar att ordna
något evenemang, som till exempel en
konsert eller en föreställning? Genom att ta
betalt för inträde eller samla in pengar med
Dagsverke-insamlingsbössor kan man ha
en trevlig insamlingskampanj tillsammans.
Insamlingsbössor behövliga för denna typ av
tillställningar kan beställas från Dagsverke rf.
Dagsverke rf har ordnat med
olycksfallsförsäkring för alla deltagare i
Dagsverke-insamlingen.
5. Innan Dagsverke-dagen
Dagsverke rf sänder material för
utbildningen i internationalism och behövliga
arbetsblanketter eller insamlingsbössor till alla
läroanstalter som anmält sig till kampanjen.
Om ni bjuder in en utbildare i internationalism
till er skola kan det löna sig att planera in
besöket innan själva Dagsverke-dagen. På så
sätt är alla elever välinformerade och troligen
mera motiverade att delta i insamlingen.
6. Slutligen
Samla ihop Dagsverke-dagens fångst.
Diskutera era erfarenheter av Daksverke-
dagen och skriv ner tips och idéer för
kommande års insamlingar.
Summera er skolas inkomster och räkna ut
vad er
Följ med Dagsverke rf:s internetsidor och läs
om nyheter från insamlingslandet. Där kan
man också beställa ett nyhetsbrev som håller
en uppdaterad om hur utvecklingssamarbetet i
insamlingslandet framskrider.
Läs- och skrivfärdighet för unga i Madagaskar
Under årets Dagsverke-kampanj samlar
finländska skolungdomar resurser för att
främja läs- och skrivfärdighet bland unga i
Madagaskar. Madagaskar är ett av världens
fattigaste länder och närmare hälften av
invånarna är analfabeter.
Genom inkomsterna från Dagsverke-
insamlingen får 10 000 unga lära sig att läsa,
skriva och räkna. På så sätt kan de återvända
till en vanlig skola eller söka ett bättre jobb.
Dagsverkes madagaskiska
samarbetsorganisation Malagasy Mahomby
använder sig av effektiva och praktiska
udnervisningsmetoder som möjliggör att de
unga lär sig läsa på tre månader och kan
avklara grundskolans fem första år på tio
månader.
Mera information:
www.dagsverke.fi
www.dagsverke.fi/madagaskar
VAKTMÄSTARENTEXT: SOFIA MATTJUS
En skola består av olika grupper och olika personer.
Den mest självklara gruppen är eleverna, det vill säga
vi själva! Sen brukar förstås också lärarna dyka upp i
tankarna eftersom de är med oss under lektionerna.
Men hur är det med resten? Vilka andra figurer rör sig i
skolan? Vad gör de och varför? I denna artikelserie tar
elevbladet pulsen på alternativ skolpersonal. Först ut:
vaktmästaren.
För att få reda på mera om vaktmästarens vardag och jobb
ringde jag upp Johan Östman som är vaktmästare för Sursik
skola och Pedersöre gymnasium. Han har jobbat som
vaktmästare i snart två år och uppskattar det faktum att
jobbet aldrig blir enformigt.
– I det här jobbet finns det inget sådant som ”en vanlig
dag”. Det är istället varierande uppgifter från dag till dag. Vi
fixar ju både utsidan och insidan, säger Östman.
Fastighetsskötsel är kanske Östmans främsta uppgift och
han ser bland annat till att lås vid behov byts ut och att det
finns tillräckligt med stolar och pulpeter för skolans elever.
Någon utbildning för just vaktmästaryrket känner inte
Östman till, men han och hans kollegor har gått på
fastighetskurser. Däremot påpekar Östman att det kan vara
bra med vvs-kunskaper eftersom vaktmästarna också ser
till att det kommer värme i värmeelementen.
När jag googlar efter en utbildning för framtida vaktmästare
hittar jag på www.opintoluotsi.fi en grundexamen inom
säkerhetsbranschen. Efter utbildningen kan man få jobb
bland annat som väktare, receptionist och... vaktmästare!
Lönen är kanske inte den allra högsta, men annars
kommer Östman inte på något negativt med själva jobbet.
Vaktmästaryrket passar för den som är beredd att vakna
upp till en ny dag utan att riktigt veta exakt vilka uppgifter
man kan få under dagen. Så nästa gång exempelvis ert
kylskåp går sönder i skolan, kom ihåg att någon också
måste fixa det och denna någon mycket väl kan vara er
vaktmästare som också ser till att ni har stolar att sitta på.
31 • ALTERNATIV SKOLPERSONAL & DAGSVERKE
En man spelar på sin gitarr med hoppfulla toner och
traditionsbundna rytmer. En ung kvinna gör entré,
sjungandes i takt med gitarren med sorgsam stämma.
Salen är fullsatt då den danska teatergruppen C:ntact
och nicaraguanska teaterutövare framför resultatet av
en veckas samarbete. De har en gemensam vision; att
skapa ett bättre samhälle genom att förändra attityder.
Musiken och kostymerna för direkt tankarna till nordligare
breddgrader och då ursprungsbefolkningen konfronteras
med och kuvas av teknologi, våldsamhet och list förstår
man att det är kolonialiseringens problematik som gruppen
vill skapa debatt kring. När föreställningen, som beskriver
Danmarks kolonialisering av Grönland, är över sitter
publiken blickstilla och knäpptysta med ögon som lyser.
Det är så här det känns när teater verkligen berör. Medan
folk ger sig av och debatten tar vid utanför salen sätter
jag mig ned med gruppen för att fundera på hur man
genom teater kan göra intryck hos åskådaren och skapa
samhällsförändring.
C:NTACT
C:ntact är en dansk teatergrupp bestående av ungdomar i
15-25 års åldern med såväl utländsk som dansk bakgrund,
som framför skådespel som lyfter upp invandrarungdomars
problem och livet i Danmark sett ur deras ögon.
Projektets ”Task Force” består av sex ungdomar som
reser runt till skolor, konferenser, institutioner – överallt
där det finns behov av att förstå invandrardebatten ur ett
nytt perspektiv. Ungdomarna i gruppen använder historier
från sina egna liv och tillsammans med professionella
instruktörer utvecklas scenerna, som sätts samman till
föreställningar innehållande både humor och djupt allvar.
– Idén uppstod då vi märkte hur stor fokus som
lades på invandringsfrågor inför alla nationella val. Man
delade in Danmark i ”vi” och ”de” och antog att ”vi” var de
som alltid hade rätt. Vi ville bjuda in invandrarungdomar i
diskussionen och låta dem berätta sina livshistorier. Vi ville
undersöka indelningen av människor i ”dem” och ”oss” och
bygga broar mellan folkgrupper i vårt land som helt tydligt
inte känner eller förstår varandra. Vårt mål är inte att lösa
problemen. Vi vill berätta historier och starta debatt. Har vi
öppnat ett fönster för någon, har vi uppnått det vi strävade
efter.
Det är ett vitt spektrum av teman som behandlas;
från osäkerhet, vänskap och familj till historier om krig,
fördomar och rasism. Resultatet blir en underhållande
teaterföreställning som sparkar liv i debatten om integrering
och om hur det är att vara ung i Danmark.
– Upplägget varierar, men vanligtvis är vi sex
skådespelare som framför en föreställning på 20-30
minuter, varefter man öppnar upp för dialog och debatt
med publiken. Det enda som krävs är alltså lite golvplats.
Gruppen ser teaterprocessen som ett socialt
experiment. Genom att berätta en historia på scen kan man
tvinga betraktaren att se på världen ur ett annat perspektiv.
– Det mest rörande minne jag har är från en föreställning
om diskriminering vi visade i Billund. Efteråt kom en man
fram till oss och tackade oss för att vi fått honom att
skämmas.
Även om huvudsyftet med gruppens arbete är
att upplysa och förändra samhällets attityder så fungerar
teatern också som ett verktyg för invandrarungdomarna att
förverkliga sig själva och stärka sitt självförtroende.
– Det här är en dröm som går i uppfyllelse. Jag
har länge upplevt att människor i Danmark har en förvriden
bild av det grönländska folket. Nu får jag chansen att visa
hur vår verklighet ser ut. Dessutom har den här processen
fått mig att inse många saker. Det är tabu att tala om
nationella problem i Grönland och därför har jag blundat för
sanningen. Nu vågar jag se människor för vem de är och
vara stolt över mitt ursprung.
FRÅN DANMARK TILL
NICARAGUA OCH TILLBAKA IGEN
Att det var just kolonialiseringen av Grönland som
föreställningen vi nyss tagit del av handlade om är ingen
slump. Föreställningen växte fram ur ett samarbetsprojekt
mellan gruppen Taskforce och teaterutövare från
Nicaragua. Nicaraguanerna kommer själva från ett
kolonialiserat land, i vilket först Spanien och sedan USA
haft otroligt stort inflytande. En skådespelare i Taskforce-
gruppen kommer från Grönland och henne är konflikten
närmast. Men religionskriget mellan väst och mellanöstern
som vi kan läsa om dagligen delar delvis samma
kolonialiseringsproblematik i och med att media målar upp
den ena sidan som ociviliserad och hotfull.
– Det viktigaste när man gör den här typen av teater är
att såväl skådespelare som betraktare kan relatera till det
som spelas upp; antingen direkt eller indirekt. Vi har ett
budskap som vi vill framföra och vi vill göra det med effekt.
Pedro Pablo Martínez Méndez döljer inte sin beslutsamhet.
Pablo, som är en av ledarna för projektet, kommer från
León i Nicaragua där han har arbetat med olika former av
teater och scenframställning med unga i 20 år. Han höjer
ögonbrynen av oförståelse vid frågan om varför just teater
är så kraftfullt om man vill åstadkomma samhällsförändring.
– Det går inte att skilja teatern från människan. Fundera på
hur vi samverkar i vårt dagliga liv; vi uttrycker våra åsikter
och våra önskemål genom vårt sätt att vara och agera.
Andra betraktar oss och skapar sig en uppfattning om vem
vi är. Relationer bygger på vår förmåga att se oss själva i
andra, förstå varandra genom symbolik och uttryckssätt,
utbyta tankar och idéer. Det här är teater; samverkan
mellan skådespelare och publik. Skillnaden är att genom att
iscensätta budskapet sätter man ljus på det väsentliga.
Det är under Pablos och hans nicaraguanska
medarbetares regi som samarbetet framskridit. En dansk
solidaritetsorganisation som sänder volontärarbetare
till Nicaragua har känt till Pablos och de andras arbete
med barn och unga i kulturcentra i León under en
längre tid och bjöd dem till Danmark för ett kulturutbyte
och projektsamarbete med teatergruppen C:ntact.
Arbetsmetoderna man använt sig av har vuxit fram genom
många års erfarenhet av gatu- och forumteater med barn
och unga på gator och landsbygd i Nicaragua.
– Vi arbetar ofta med unga människor, så därför utgår
vi ifrån ett socialt problem som berör ungdomar. Alla i
gruppen får i uppdrag att gå ut i samhället och skapa sig en
vidare uppfattning av problemet. När alla är klara med sin
individuella förståelseprocess sätter vi oss ner tillsammans
för att diskutera problemet och undersöka varandras
uppfattning av det.
Diskussion och dialog är centralt för deras
arbetssätt, eftersom varje skådespelares perspektiv måste
få genomsyra slutresultatet.
– Varje skådespelare föreställer sig en karaktär och
konstruerar en personhistoria som berättas för de andra
i gruppen. Berättelsen är centrerad kring en konflikt eller
en problemställning, som leder till andra konflikter. Olika
övningar, med eller utan text, med eller utan tal, med eller
utan kostym, används för att skapa en helhet utifrån varje
skådespelares personliga upplevelser och förståelse.
Det är fascinerande att lyssna på när Pablo
berättar om sitt liv och sin arbetsfilosofi. Att han arbetat
mycket med fysisk teater och clowngestaltning märks inte
minst då han återberättar minnen från olika föreställningar.
– Vi vill nå publiken med vår historia, möjliggöra
identifikation och få dem att öppna upp för alternativ och
nya möjligheter. Framför vi en föreställning i en ny stad
brukar vi gå ut och prata med människorna, äta med dem,
dansa med dem, skratta med dem och ta del av deras
sorger. Vi lär oss leva som de, så att vi kan förstå hur de ser
på världen.
Det är främst författarna och teaterutövarna Dario Fo från
Italien och Augusto Boal från Brasilien som Pablo och hans
kolleger låtit sig inspireras av.
– Men det som står i böckerna står i böckerna.
Det här är vår verklighet. Scenens fyra väggar existerar inte
för oss utan vi lever med publiken och de lever med oss.
Det här är vad vi kallar populär teater i Nicaragua. Ni borde
pröva det hos er.
Liksom tanken om att människan inte kan
separeras från teatern, menar Pablo att man inte kan
läsa sig till hur man skapar förändring genom teater
eftersom man aldrig kan förvänta sig vad människorna
som är involverade i processen kommer att bidra med.
De många exemplen och anekdoterna han levererar från
teaterupplevelser i såväl Nicaragua som olika länder i
Europa ger styrka åt hans ord.
– För ett år sedan genomförde vi ett projekt med
barn i fem skolor på landsbygden i Nicaragua. Vi ville få
de vuxna att förstå hur betydelsefullt det är att barn får
grundläggande utbildning. Genom föreställningar som
visade på hur framtiden ser ut för en person som inte har
någon utbildning fick vi dem att inse vad deras val har för
effekt på deras framtid. Teatern erbjuder en plattform för
att träna beteende, utvärdera handlingssätt och hitta på
alternativ. Det är inte konstigare än så.
Pedros myspace-sida:
www.myspace.com/pedropablomm
Information om C:ntact:
http://bettynansen.dk/
TEATErn - En plATTFOrM För SAMHällSFörVAnDlingTEXT: HANNA BACKMANBILD: FREJ VUORI
33 • TEATERN
Bagnères-de-Bigorre enligt Wikipedia: En kommun i sydvästra Frankrike i hjärtat av Pyrenéerna // Omkring 9 000 invånare // Området var redan under romartiden känt för sina källor med
järn- och kalksulfatrikt vatten på mellan 31 och 51 grader.
Staden Bagnères-de-Bigorre är helt magisk, förutsatt att du tycker om vyerna, och dem kan ingen tycka illa om. För att vara en så ytterst liten stad är den fylld av mycket mera liv än
man skulle kunna tänka sig. Om man till exempel går omkring i saluhallen eller på marknaden, så kan man lätt höra de mest hetsiga förhandlingar om allt från priser till morgondagens
planer. Människorna i sig är också helt underbara, om det bara har att göra med hur de uttrycker sig eller om de är så otroligt hyggliga i sig är något som jag ännu inte lyckats lista ut. De
två gånger jag befunnit mig i Bagnères-de-Bigorre har jag aldrig blivit bemött av någon på ett negativt sätt – eller det var ju den gången då ett franskt fyllo kom och… ja, men det var inte
ens i Bagnères och är en helt annan historia. Om man åker en bit bort från den lilla idyllen, behöver man inte åka långt förrän man stöter på närmaste berg, eftersom staden ligger mitt
inne i bergskedjan Pyreneérna. Det är helt omöjligt att hinna se allt som denna del av Frankrike har att bjuda på, och ännu mindre de närliggande spanska delarna. De två gånger som jag
befunnit mig i Frankrike har jag inte ens hunnit se en bråkdel av allt det som finns att se. Många av Bergen i området har också ytterst små fina slingrande vägar. Bagnères-de-Bigorre
befinner sig på cirka 600 meter över vattenytan, ändå ligger staden mellan bergen. Vart man än går i Bagnères så är man aldrig långt ifrån ett litet mysigt café eller en fin liten restaurang
med en ytterst trevlig uteservering och helt otrolig mat. Jag har aldrig tröttnat och kommer nog aldrig att tröttna på den lokala mat som serveras. Om man mot förmodan tröttnar på allt
det fina så är det inte långt till Andorra och ännu kortare väg till Spanien. I Andorra finns det inte så mycket att göra sommartid, men på vintern finns där allt från billig sprit till underbar
skidåkning på helt kort avstånd från Bagnères. På den spanska sidan finns däremot också fina delar av Pyrenéerna som också de är värda ett besök. Det är något speciellt med att färdas
mellan de olika orterna och samtidigt avnjuta det storslagna landskapet, och passera de olika små byarna med sin egen lilla charm. Jag råder dig till fullo att besöka dessa södra delar av
Frankrike eller de norra delarna av Spanien.
Ett rese-reportage:Bagnères-de-Bigorre, Södra Frankrike TEXT OCH BILDER: FREJ VUORI
34 • BAGNÈRES-DE-BIGORRE 35 • BAGNÈRES-DE-BIGORRE
Du som studerar får
50 % studierabattpå Västra Nyland, Hufvudstadsbladet,
Borgåbladet och Östra Nyland.
För att få studierabatten ska du studera, bo i eget hushåll och vara högst 29 år gammal. Vi begränsar rättigheten till studierabatt till sex år. Ange läroanstalt, numret
på ditt studentkort samt födelsedatum när du tecknar din prenumeration. Utnyttja studierabatten fast någon annan betalar din prenumeration!
Nu kan du prenumerera skilt på Volt!Som studerande får du 35 % rabatt på Volt.
FSS-FÖRMÅNERUnder höstterminen kommer Finlands svenska skolungdomsförbund att se till att alla medlemmar får nya förmåner som endast gäller med FSS-studiekortet. Den uppdaterade förmånslistan kommer att finnas i varje Elevbladet.
Ny förmån för detta läsår:
Hufvudstadsbladet:“Ota riski- rakastu suomenruotsalaiseen” t-shirt för 13€ (normalt pris: 15 €)
ÄR DIN FSS-KALENDER RUTIG, FÖRKLÄDD MED KLISTERMÄRKEN ELLER KANSKE LIK EN REGNBÅGE? SKICKA IN ETT FOTO PÅ DIN PIMPADE OCH SNYGGA KALENDER TILL [email protected].
VINSTEN ÄR NÅGOT ALLDELES SPECIELLT, NÄMLIGEN EN EGEN DAG! VINNARENS EGEN FÖDELSEDAG KOMMER NÄMLIGEN ATT BLI UTMÄRKT I UNGDOMSKALENDERN FÖR ÅR 2009/2010.
SÅ, VAD VÄNTAR DU PÅ?BEKÄNN DIN KONSTNÄRLIGHET OCH LÅT OSS SE DITT ALSTER TILL KALENDER!
37 • FRÄMLINGAR
”Den här historien har aldrig gjorts tidigare!”. Ungefär så marknadsför Svenska
Yle höstens storsatsning som går i historiens och nutidens tecken. Genom ett
programpaket på tre separata delar vill FST5 uppmärksamma att det gått 200 år
sedan Finska kriget. Men fungerar en dramaserie, en kortfilm och en manustävling
som helhet? EBL reder ut konceptet.
Främlingar 1808-2008
I höst kan FST5:s publik knäppa på sin tv och för att få ett genomtänkt paket av historia,
underhållning och brännheta frågor. Under 60 minuter tio höstsöndagar framöver varvas en
rövarhistoria med en talkshow, och dessutom introduceras en kortfilm på fem minuter – allt
detta går under rubriken Främlingar.
Rövarhistorien
En av grundpelarna i Främlingar 1808-2008 är tv-serien med Magnus Fredrik Skielm och
Finska kriget i fokus. En kall februaridag år 1808 hamnar den blåögde informatorn Skielm
mitt i det finska kriget, och på ett ögonblick försvinner allt det trygga i tillvaron. Borta är
hans älskade Sophie, och själv sitter han fånge på fästningen Sveaborg. Tv-serien Magnus
Fredrik Skielm – en rövarhistoria följer Skielms jakt efter kärleken och Sophies önskan om
förnuft i ett krigshärjat Finland. Serien, som låtit sig inspireras av Voltaires Candide, sänds
i tio delar under hösten. I huvudrollerna ses Elmer Bäck och Tove Qvickström och för regin
står Sakari Kirjavainen.
Talkshowen
200 år av händelser. Det är temat för talkshowdelen av programpaketet Främlingar. Hur
såg en hjälte ut för 200 år sedan, och vilka egenskaper måste en person ha år 2008 för att
kallas hjälte? Med Tomas Perret i spetsen behandlar talkshowen ämnen som påverkar våra
liv och världen runtomkring oss. I diskussionen deltar tre ungdomar och dessutom gästas
talshowen av en person som fördjupat sig i veckans tema.
Kortfilmerna
Vad händer med ättlingarna till huvudpersonerna i rövarhistorien – Skielm och Sophie?
Den frågan vill programseriens kortfilmer ge svar på. Under hösten har publiken själv fått
skicka in förslag till kortfilmsmanus. Bland manusförslagen väljer en jury sedan tio vinnande
bidrag. Vinnarna får professionell hjälp med att färdigställa manuset – och möjlighet att
vara med under själva inspelningen. Kortfilmerna, som utspelar sig i modern tid, sänds i
tio självständiga avsnitt med varsitt tema. Kortfilmerna är det sista blocket i det tredelade
programpaketet.
Främlingar 1808-2008 går på FST5 söndagar klockan 21:50
EBL TAR PULSENPÅ ”FRÄMLINGAR 1808-2008”
38 • RUDOLF DONNER
”En kortfilm om minnets lömskhet och om hur bekanta kan förväxlas med
främlingar”. Så beskriver Rudolf Donner, en av vinnarna i manustävlingen, sitt fem
minuter långa kortfilmsbidrag. Men hur föds ett kortfilmsmanus och hur känns det
när ens egna ord plötsligt får kropp och själ?
Spännande, skönt, inspirerande. Det några av adjektiven som Rudolf Donner, 18,
upprepade gånger lyfter fram när han berättar om de senaste veckornas upplevelser, vilka
mycket väl skulle kunna liknas vid en dröm som går i uppfyllelse.
Mycket har nämligen hänt i Rudolfs liv sedan han skickade in sitt bidrag till
manustävlingen Främlingar. Men deltagandet var långt ifrån planerat.
– Morsan hade skickat e-post till mig om tävlingen, men hon spammar mig alltid med en
massa mail så jag ignorerade det först. Sen tog jag mig en funderare. En missad chans
kunde ju trots allt vara en missad möjlighet.
Så Rudolf kavlade upp ärmarna och satte igång hjärnverksamheten. Med några
stödord på ett papper, och med tanken om att manuset skulle bli överraskande och absolut
inte förutsägbart, satte han igång skrivandet. Några timmar senare, klockan fyra på natten,
var han redo att skicka in sitt bidrag ”Känner jag dig?”.
Dagen därpå ringde telefonen.
– Ganska snabbt efter att det blev klart att jag var en av vinnarna i
manustävlingen träffade jag dramaturgen Annina Enckell. Vi gick tillsammans genom
manuset för att se vad som kunde förbättras. Det är härligt att jobba med experter! Det är
fantastiskt hur mycket tankar de har som jag inte alls skulle komma på.
Trots att Rudolf fick hjälp med bland annat dramaturgin var det i slutändan han
själv som ansvarade för det praktiska arbetet med att skriva manuset. Och lätt har det inte
varit.
– Det var roligt, men väldigt krävande, att skriva dialogen. Jag ville ju att det skulle kännas
äkta, men samtidigt var det är svårt att alltid tänka sig vad just den personen skulle säga i
just den situationen. Jag ville ge något bra för skådespelarna att bygga vidare på, och det
är inte alltid helt lätt.
Det visar sig att Rudolf tycker om att skriva, trots att han fram till nu mest skrivit
skoluppsatser och texter för skrivbordslådan. Men på frågan om det är så att kortfilmen är
självbiografisk får jag ett lite tvetydigt svar.
– Jag skulle nog inte ha skrivit om att tappa minnet om jag inte själv gått genom det någon
gång… så jo, till den grad bygger det väl på egna upplevelser. Jag försökte mest tänka vad
människor vill ha, och vad som kan intressera dem.
När det blir tal om själva inspelningen av ”Känner jag dig?” lyser Rudolfs ögon
upp, och det märks att han är inspirerad.
– Det är jättespännande att se sin egen story bli verklighet och att se skådespelarna göra
sina egna tolkningar av det jag skrivit. Hela den här processen med att få sin egen film
på TV är något jag aldrig kommer att glömma. På samma sätt kommer jag nog alltid att
minnas hur jobbig skrivprocessen var när jag visste hur historien skulle sluta, men inte hade
en aning om hur jag skulle lyckas ta mig dit.
Medan vi talar om manustävlingen visar det sig att Rudolf ännu inte sett den
slutliga versionen av kortfilmen. Trots det verkar han rätt avslappnad i stolen mitt emot mig.
– Jag har alltid velat arbeta med film, men jag har väntat på det där ”något” som skulle dra
mig in i branschen. Den här kortfilmen ger hopp för framtiden, och dessutom är jag nöjd
med det jag sett hittills.
Vad som började som en impuls mitt i natten har nu tagit sig uttryck i såväl skrift
som film, och det är inte många dagar kvar tills ”Känner jag igen dig?” och Rudolf Donner
presenteras för FST5:s publik.. Men publikresponsen är något som Rudolf ändå verkar ta
med ro.
En liten uppmaning har han i alla fall:
– Filmen är bara fem minuter, så stäng inte av mitt i!
Vem är Rudolf?
Ålder: 18
Bor: Kommer från Ekenäs men har bott i Helsingfors i fyra år.
Studerar: Vid Brändö gymnasium.
Vad vill du bli när du blir stor? Jag drömmer om att få göra en egen långfilm, men jag är
samtidigt medveten om hur svårt det är att göra det i Finland.
Erfarenhet av att skriva Ingen erfarenhet av att skriva manuskript – har främst skrivit
texter till skolan.
Inspirationskällor För projektet: Regissörer och filmer där det finns mystik, exempelvis
Hitchcock-filmer är väldigt inspirerande. I livet: Min pappa.
Vad gör du när du inte skriver kortfilmsmanus? Jag är en sån där som inte riktigt gör
något, bara går i skolan och jobbar, typ.
Vad vill du göra efter att du tagit studenten? Först är det nog armén som gäller, och
sedan efter det har jag tänkt ta ett mellanår innan jag börjar studera.
Rudolfs film ”Känner jag dig?” visas på FST5 söndagen den 12 oktober.
“KÄNNER JAG DIG?”FRÅN IDÉ TILL FEM MINUTER FILM MED RUDOLF DONNERTEXT OCH BILD: JENNI TUOVINEN