Jörgen Johansson

Hållbar markanvändning med multikriterieanalys

2001:271

EXAMENSARBETE

Civilingenjörsprogrammet Samhällsbyggnadsteknik

Institutionen för SamhällsbyggnadsteknikAvdelningen för Trafikteknik

2001:271 • ISSN: 1402-1617 • ISRN: LTU-EX--01/271--SE

Hållbar markanvändning med

multikriterieanalys

Förord Denna rapport har skrivits under våren och sommaren 2001. De bakomliggande idéerna till arbetet har dock en längre historia. Redan i samband med ett arbete vid Centrum för regional-vetenskap under sommaren 1999 började tankarna på att skriva något om hur en kommun skall välja markområden för framtida bostadsbebyggelse. Då gick tankarna mest kring sam-hällsekonomisk analys men sedan dess har en utveckling skett.

Influenser har kommit från många olika håll. Bland annat gav kursen Fysisk planering idéer om en indikatoransats och min praktik på Vägverket Region Mälardalen gav inspiration till ett fokus på politiska mål. Utifrån detta började jag att söka mer litteratur kring multikriterieana-lys och noterade att det var ett spirande område och en mycket intressant metod för detta arbe-te.

Under arbetet har jag haft många diskussioner med intresserade personer, bland andra Krister Sandberg vid Centrum för regionalvetenskap, vilket har varit mycket givande. Från Institutio-nen för Samhällsbyggnadsteknik fick jag i inledningsskedet stöd från Glenn Lundborg som lämnade vidare till Ilja Cordi som varit till stor hjälp för att slutföra arbetet. Tack till er alla!

Tack även till Frida som stått ut med såväl dubbelarbetande som dubbelbosättning.

Jörgen Johansson

Strängnäs, Augusti 2001.

Abstract This thesis contains a study on how national goals in urban landuse planning can be decomposed to the local level. The study is delimited to investigate how a municipality should choose between different land areas for future housing development with the aim to make it a sustainable development. The method is demonstrated using Umeå municipality as a test case. Umeå municipality has distinctly expressed sustainable development as a goal in its comprahensive plan. This makes it possible to perform an interesting discussion concerning how well the municipality has succeded in reaching this goal.

Multi-criteria analysis is used to evaluate how well the municipality’s order for exploitation is in line with a sustainable development. This means that a number of indicators are measured for the different alternatives. In this case, the alternatives are the land areas that the municipal-ity has pointed out as suitable for future housing. The estimates of the different indicators are weighted together in a way that reflects how important they are for reaching the goals. Na-tional public publications are used to appreciate the weights.

The indicators are weighted together in four groups that correspond to the four aspects of sus-tainability, ecological, social, cultural and economic. From these, conclusions can be drawn regarding the order the land areas should be exploited for housing. Some differences were noted between the municipality’s order and the order suggested in this thesis. The main dif-ference is that the municipality has not prioritised areas close to the campus area though this is the most important attractor in the municipality. A similarity is that both the municipality and myself place external areas low on the list.

A suggestion of how the municipality should act is presented. This contains both an ordering of the alternatives and a suggestion of how these should be designed. The first area to be ex-ploited is Hamrinsberget, which is located near the university with a splendid view over the city and the river. This area should be built for residents with high willingness to pay, for ex-ample key personnel at the hospital. For welfare distributional reasons the attractive area Öbacka 2 should be available for people with lower willingness to pay. In contrast to the mu-nicipality it is here suggested that Olofsdal should be built soon. The argument for this is to give students good housing options. Västra Umedalen should be postponed though it has good supply of services since it has very few assets in a cultural sense from its location.

The conclusion regarding the method is that multi-criteria analysis is well suited for consid-erations in choosing between different land areas. One of the greatest advantages is that it is possible to weigh together different indicators without quantifying or having the same meas-ure. It also gives the analyst possibilities to articulate different aspects of the problem to en-courage a rewarding discussion of different alternative strategies.

Sammanfattning I denna rapport redovisas en studie av hur nationella mål inom samhällsplaneringsområdet kan brytas ned till lokalnivå. Studien avgränsas till att studera hur en kommun skall välja markområden för framtida bostadsbebyggelse med målet om hållbarhet. För att få en tillämp-ning av metoderna så används Umeå kommun som illustration. Umeå kommun har tydligt angivit en hållbar utveckling som mål i sin översiktsplan, tack vare detta fås dessutom en in-tressant diskussion om hur väl kommunen lyckats med att nå detta mål.

För att kunna utröna hur väl kommunens utbyggnadsordning svarar mot en hållbar utveckling används multikriterieanalys. Detta innebär att ett antal indikatorer väljs ut och bedöms för de olika möjliga alternativen. Här är alternativen de elva områden som Umeå kommun angett som lämpliga för framtida bostadsbebyggelse. Utfallet på indikatorerna viktas sedan samman efter hur pass viktiga de bedöms vara för att uppnå målen. För att bestämma dessa vikter an-vänds nationella offentliga publikationer.

Indikatorerna viktas samman inom fyra klasser som motsvarar de fyra aspekterna av hållbar-het, ekologiskt, socialt, kulturellt och ekonomiskt. Utifrån dessa kan sedan slutsatser dras om hur markområdena bör väljas för att man ska nå en hållbar utveckling. Vissa skillnader note-rades mellan kommunens utbyggnadsordning och den som föreslås i denna studie. Den vikti-gaste skillnaden är att kommunen inte har prioriterat områden med närhet till universitetsom-rådet som är den absolut viktigaste målpunkten i kommunen. Gemensamt är att både kommu-nen och jag själv placerar externa områden långt ned på listan.

I rapporten presenteras ett förslag på hur kommunen borde rangordna områdena och hur dessa kan utformas. Det område som bör bebyggas först är Hamrinsberget vilket ligger nära univer-sitetet med en vacker utsikt över staden och älven. Området bör bebyggas för boende med hög betalningsvilja, exempelvis nyckelpersoner inom sjukhuset. Av fördelningsskäl så bör Öbacka 2, som också är ett attraktivt område, upplåtas för de med lägre betalningsvilja. I motsats till kommunen föreslås här att Olofsdal skall bebyggas snart för att erbjuda studenter ett bra bo-ende. Istället bör man avvakta med Västra Umedalen eftersom det området trots tillgång till service inte har så bra förutsättningar i sitt läge.

En annan av slutsatserna är att multikriterieanalys lämpar sig väl för att göra avvägningar mellan olika markområden. En av de största fördelarna är att det går att väga samman olika indikatorer utan att de måste kvantifieras eller uttryckas med samma enhetsmått. Den ger ock-så möjligheter till att föra intressanta diskussioner eftersom den så tydligt visar såväl vad som tagits hänsyn till som vilken vikt detta har tilldelats. Utifrån detta kan också svagheter i alter-nativen identifieras och åtgärder därefter planeras in.

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 7

1 Inledning 9 1.1 Bakgrund 9 1.2 Syfte och avgränsning 10 1.3 Disposition 10

2 Planläggning av mark- och vatten 11 2.1 Planer för markanvändning 11 2.2 Hållbar utveckling 12 2.3 God bebyggd miljö 13 2.4 Strategier för hållbarhet 15

3 Tillvägagångssätt 18 3.1 Analysmetoder 18 3.2 Multikriterieanalys 19 3.3 Beslutsregel 20

4 Val av indikatorer 22 4.1 Ekologiska 22 4.2 Sociala 24 4.3 Kulturella 25 4.4 Ekonomiska 27

5 Planeringsförutsättningar 29 5.1 Lokala målsättningar och strategier 29 5.2 Stadens struktur och markanvändning 30 5.3 Resande i kommunen 32 5.4 Områden för framtida utbyggnad 33

6 Utfall på indikatorer 37 6.1 Ekologiska 37 6.2 Sociala 38 6.3 Kulturella 39 6.4 Ekonomiska 40

7 Förslag till utbyggnadsordning 41 7.1 Jämförelse med kommunens ordningsföljd 41 7.2 En hållbar ordningsföljd 43 7.3 Sammanfattande kommentarer 45

Referenser 46

9

1 Inledning

1.1 Bakgrund En kommunal översiktsplan skall vara ett dokument för framåtblickande. Ett dokument som anger hur kommunen vill att det framtida användandet av marken och vattnet inom kommu-nens avgränsande geografiska område skall bli. Vid framåtblickande verksamheter underlättar det om det finns tydliga mål. I Sverige finns det inom samhällsplaneringen många sådana mål formulerade på olika nivåer inom offentliga institutioner.

En entydig inriktning på samhällsplaneringen som har kommit under senare år är satsningen på miljö och hållbarhet. Den har gjorts tydlig bland annat genom den nya miljöbalk (SFS 1998:808) som trädde i kraft i januari 1999. I miljöbalken (MB) sägs att hållbarhet innebär att ”nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö”. Motsva-rande formuleringar återfinns bland annat i Plan- och bygglagen (SFS 1987:10).

Arbetet med att nå ett hållbart samhälle omfattar alla aktörer, men det är naturligt att kommu-nen, som enligt Plan- och bygglagen (PBL) har ansvaret för planeringen av mark- och vatten-områden, ges ett stort ansvar. För att samhället som helhet skall nå hållbarhet är det viktigt att de gemensamma nationella målen följs. För kommunens del innebär det att det måste finnas en tydlig koppling mellan de lokala avvägningarna i översiktsplanen och de nationella målen. Detta förhållningssätt, att det är kommunen som skall ”bryta ned” de nationella målen, åter-finns bland annat i ”Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige” (Proposition 1997/98:145).

Med miljömålen framför sig och den övergripande målsättningen om hållbarhet, hur skall kommunerna gå vidare? För att ge ett svar på detta startades 1997 ett projekt av Boverket och Naturvårdsverket med syftet att utveckla metoder för att ta hänsyn till miljöfrågor i samhälls-planeringen. Projektet kallades Samhällsplanering med miljömål i Sverige med förkortningen SAMS och slutfördes i september 2000 (Boverket och Naturvårdsverket, 2000a).

SAMS-projektet bygger på ett antal fallstudier inom olika svenska kommuner. I en av fallstu-dierna (Boverket och Naturvårdsverket, 2000b) granskas hur olika strategier i en översikts-plan kan påverka tillgängligheten till ett miljöanpassat transportsystem. För att göra detta an-vänds så kallad multikriterieanalys som gör det möjligt att göra sammanvägningar av flera olika indikatorer för att få ett totalbetyg för hur en strategi påverkar ett alternativ. I fallstudien så bedöms två alternativa översiktsplaner mot nuläget utifrån totalt 14 indikatorer i grupperna Bytespunkter, Cykeltrafik och Kollektivtrafik.

Även om multikriterieanalys används inom transportområdet är det vanligare i Sverige att samhällsekonomiska kalkyler används. Dessa kan även användas för att göra konsekvensana-lyser under arbetet med att ta fram översiktsplaner (Boken om översiktsplan, del II, 1996). En samhällsekonomisk kalkyl omfattar ett bredare perspektiv än en kommuns kommunalekono-miska konsekvensanalys och ett företags exploateringskalkyl. Att göra en samhällsekonomisk kalkyl kräver dock att alla effekter av åtgärden kan kvantifieras i monetära termer. Om inte detta kan göras på ett enkelt sätt kan multikriterieanalys vara ett bättre val.

10

1.2 Syfte och avgränsning Att välja mellan olika markområden för framtida exploatering kan innebära att många olika faktorer måste vägas samman. Multikriterieanalys kan hjälpa till med att systematisera de olika faktorerna och dessutom på ett tydligt sätt visa vilka avvägningar som gjorts mellan oli-ka mål.

Denna rapport syftar till att studera hur multikriterieanalys kan användas för att granska hur väl alternativa lokaliseringar av bebyggelse sammanfaller med målet om hållbar utveckling. Detta skall sedan användas som grund för en diskussion för hur kommunen bör agera.

Granskningen kommer att avgränsas till att omfatta Umeå centralort. Umeå är en intressant ort att studera eftersom den har en greppbar storlek, universitet och universitetssjukhus samt att den är en av få norrländska städer som växer. De områden som granskas är de som Umeå kommun sett som lämpliga för framtida bostadsbebyggelse i sin översiktsplan.

1.3 Disposition Rapporten inleds i kapitel 2 med en genomgång av de målsättningar som finns inom sam-hällsplaneringen. Bland annat redogörs lite närmare för vad som är en hållbar utveckling och hur den kan nås. Därefter presenteras i kapitel 3 tillvägagångssättet i rapporten följt av ett kapitel med de indikatorer som valts ut och därefter ett kapitel om de förutsättningar som rå-der.

I kapitel 6 presenteras utfallet på de olika indikatorerna som sedan analyseras i det avslutande kapitlet. Där finns också en diskussion hur utfallet inom de fyra aspekterna av hållbar utveck-ling skall kunna användas för att upprätta en utbyggnadsordning för Umeå stad.

11

2 Planläggning av mark- och vatten Planläggning av mark- och vattenområden regleras i lagstiftning. Denna lagstiftning, som beslutats av riksdagen, bygger på politiska strävanden. En sådan strävan som genomsyrar verksamheter på området just nu är hållbarhet. Målet om ett hållbart samhälle är gemensamt i flera lagar och även i instruktioner för statliga verk. Därför görs i detta kapitel en genomgång av planprocessen och hållbarhet samt relevanta politiska mål inom området.

2.1 Planer för markanvändning Hur mark- och vattenområden skall användas regleras i planer. Processen med att framställa dessa planer regleras i sin tur av Plan- och bygglagen (SFS 1987:10). Den geografiskt mest omfattande planen är regionplanen. Idag (sommaren 2001) finns det bara en regionplan, den gäller för Stockholms län. I regionplanen samordnas planläggningen för flera olika kommu-ner. I övriga delen av landet så är den kommuntäckande översiktsplanen mest geografiskt omfattande. Denna kan förutom den kommuntäckande delen även innehålla fördjupningar på delar av kommunen som behöver beskrivas mer i detalj vanligen tätorter.

En översiktsplan skall enligt Plan- och bygglagen (PBL) redovisa hur kommunen anser att den byggda miljön skall utvecklas eller bevaras, hur mark- och vattenområden skall användas och hur riksintressen skall beaktas. Med riksintresse menas mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för ett visst ändamål och därför skall reserveras för det ändamålet. Vad som är riksintresse beskrivs i kap. 2 och 3 i Miljöbalken (SFS 1998:808). Översiktsplanen kan dessutom enligt ”Boken om översiktsplan del II” (1996) utnyttjas som en ”vision för kommu-nens framtida utveckling”.

Länsstyrelsen har enligt PBL till uppgift att granska kommunernas översiktsplanearbete. De granskar kommunernas planering för att se hur kommunen tagit hänsyn till riksintressen, medborgarnas hälsa och säkerhet, samordning över kommungränserna samt att de följer Mil-jöbalkens hushållningsregler.

För att även medborgarna skall kunna säga sitt om översiktsplanen måste den ställas ut under minst två månader. Efter utställningstiden är det upp till kommunfullmäktige att anta planen. Denna plan är inte juridiskt bindande men skall användas som vägledning i beslut om mark- och vattenanvändning. Detaljplanen däremot är juridiskt bindande och syftar till att pröva om det är lämpligt att använda marken för bebyggelse samt styra bebyggelsens utformning. En sådan plan upprättas när det skall anläggas ny sammanhållen bebyggelse eller om en enstaka byggnad har stora effekter på omgivningen. Motsvarande gäller även så kallade områdesbe-stämmelser som har en motsvarande status som detaljplanen.

Även om inte översiktsplanen i sig är bindande för hur marken skall användas så ligger den till grund för kommunens ställningstagande i upprättandet av detaljplaner. Därigenom får ut-byggnadsordningen en indirekt status. Kommunen kommer nämligen inte att upprätta detalj-planer i annan ordning än den som anges i utbyggnadsordningen. Detta ger i sin tur att det inte kommer att ges några bygglov för ny bebyggelse även om den stämmer med den markan-vändning som anges i översiktsplanen. (Boken om översiktsplan, del II, 1996)

12

2.2 Hållbar utveckling

2.2.1 Lagstiftning

En hållbar utveckling är ett gemensamt mål för flera viktiga lagstiftningar inom samhällspla-neringsområdet. I MB 1 kap. 1 § anges att balkens syfte är att ”främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö”. Som en del i hur balken skall användas anges bland annat att den fysiska miljön skall användas så att en ”god hushållning tryggas”. Detta skall ske inte bara ur ekologisk utan även social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt.

Även PBL har en motsvarande formulering i sin så kallade portalparagraf (1 § 1 kap.). Avsik-ten är alltså att verksamhet som regleras av PBL skall ske mot en hållbar utveckling. I PBL:s andra kapitel behandlas de allmänna intressen som skall tas hänsyn till vid planering. PBL 1 § 2 kap. anger att mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål de är mest lämpade för och ger samtidigt en hänvisning till MB:s grundläggande bestämmelser för hus-hållning med mark- och vattenområden.

Vid planering skall strävan vara att uppnå ”en ändamålsenligstruktur”. Detta skall ske på mark som inte bara är den mest lämpade utan den skall även uppfylla vissa minimikrav. Mar-ken får alltså inte vara olämplig för exempelvis människors hälsa. Områden i en stad skall dessutom ge möjlighet till rekreation utomhus. Samtidigt måste dessa områden förses med trafikanläggningar som fungerar bra samt möjligheter till service av olika slag.

2.2.2 Internationella målsättningar

På det internationella planet har flera stora möten hållits vilka mynnat ut i målsättningar för arbetet på miljöområdet. Flera av dessa möten har en direkt inverkan på hur den fysiska pla-neringen skall bedrivas. Enligt ”Sveriges nationalrapport inför FN:s Generalförsamlings extra möte (Istanbul +5) med uppföljning av Habitatagendan, om hållbar stads- och bebyggelseut-veckling i New York, 6 – 8 juni 2001” (2001) så var miljökonferensen 1972 i Stockholm det tillfälle då miljöproblemen började få politisk uppmärksamhet. Sedan dess har arbetet gått vidare med två olika fokus, dels på en hållbar stads- och bebyggelseutveckling, dels på en hållbar utveckling i allmänhet. Målsättningarna på områdena har tecknats ned i två handlings-program, Habitatagendan och Agenda 21.

Dessa målsättningar har i sin tur fått effekt på EU:s verksamhet bland annat genom att bo-stadsministrarna inom EU använder Habitatagendan som utgångspunkt. Inom EU pågår också arbete med att utveckla samordning av planeringen över administrativa och geografiska grän-ser. Detta arbete kallas ESDP (European Spatial Development Perspective). Inriktningen för ESDP är att utveckla strukturer med sammanlänkade städer samt att utveckla sambandet mel-lan städer och omgivande landsbygd. (Boverket, 2001-07-23)

EU:s expertgrupp för stadsutveckling arbetar med utgångspunkt i fysisk planering för att mil-jömålen skall bli en del i planeringen (Hållbara städer i Europa, 1996). De ser två funktioner i den fysiska planeringen, dels planläggning det vill säga utbyggnadsstrategier och planer, dels exploateringskontroll vilket innebär kontroll på lokal nivå av bland annat lokaliseringar. Ut-ifrån den fysiska planering anger de sedan ett antal handlingsalternativ för en hållbar utveck-ling bland annat om främjande av funktionsblandning och hög täthet.

13

2.3 God bebyggd miljö I ”Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige” (Proposition 1997/98:145) har riksdagen lagt fast femton miljökvalitetsmål, se tabell 1. Dessa är avsedda att vara vägledande för den fysiska planeringen och underlätta en samsyn mellan myndigheter inom olika sekto-rer. Dessutom finns ett gemensamt miljömål för offentliga myndigheter inom planeringsom-rådet som säger att de tillsammans skall verka för ”en ekologiskt hållbar utveckling med en god livsmiljö för alla”.

Tabell 1. Riksdagens miljökvalitetsmål

Nummer Miljökvalitetsmål 1 Frisk luft 2 Grundvatten av god kvalitet 3 Levande sjöar och vattendrag 4 Myllrande våtmarker 5 Hav i balans samt levande kust och skärgård 6 Ingen övergödning 7 Bara naturlig försurning 8 Levande skogar 9 Ett rikt odlingslandskap 10 Storslagen fjällmiljö 11 God bebyggd miljö 12 Giftfri miljö 13 Säker strålmiljö 14 Skyddande ozonskikt och 15 Begränsad klimatpåverkan.

Det elfte miljökvalitetsmålet handlar om en god bebyggd miljö. Med detta miljömål avser regeringen i proposition 1997/98:145 att städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall med-verka till en god miljö och att natur- och kulturvärden skall tas till vara. Vidare innebär miljö-kvalitetsmålet att lokaliseringar av byggnader och anläggningar skall ske på ett sätt som är förenligt med god hushållning med naturresurser.

Uppgiften att utveckla vad en ”god bebyggd miljö” innebär gavs till Boverket. De gjorde detta i en skrift med samman namn (Boverket, 1999). En utgångspunkt för arbetet med att konkreti-sera miljökvalitetsmålet var att en god livsmiljö måste formas av dem som skall utnyttja den, de boende i området. Därför ser Boverket att det ligger ett stort ansvar på kommunerna som står närmast medborgarna och dessutom har planmonopolet enligt PBL.

I utvecklingen av det elfte miljökvalitetsmålet kom Boverket fram till sex stycken delmål.

1. En ändamålsenlig bebyggelse- och trafikstruktur utvecklas. 2. Kulturhistoriska och estetiska värden tas till vara och förstärks. 3. Biologisk mångfald och grön- och vattenområden i tätorter utvecklas. 4. Förorenade områden är identifierade, undersökta och vid behov åtgärdade till år 2020. 5. Boende- och fritidsmiljön utom- och inomhus uppfyller höga krav på frihet från buller

tillgång till solljus och ren luft. 6. Samhällets material-, energi- och vattenkretslopp är effektiva och långsiktigt hållbara.

För detta arbete är framförallt delmål ett till och med tre intressanta.

14

2.3.1 Delmål 1

Det första delmålet innebär enligt Boverket (1999) ”att:

• lokalisering av nytillkommande bebyggelse och verksamheter samt omvandling av be-fintlig, sker så att den ihop med det redan byggda främjar mänskliga kontakter i en stimulerande miljö

• bidra till ett minskat bilresande, bättre förutsättningar för gång och cykeltrafiken, ska-pa underlag för bra kollektivtrafik och ett hållbart försörjningssystem.”

Bakgrunden till dessa två punkter är att bebyggelsen genom sin struktur ger upphov till trans-porter som i sin tur är det största miljöproblemet. Bebyggelsestrukturen inverkar på mängden transporter på två sätt, dels genom funktionsuppdelning dels genom utglesning. Uppdelningen i funktioner skapar ett behov av att röra sig mellan olika delar av en stad medan utglesningen gör att avstånden blir längre. Med utglesning menas att stadens areal per invånare ökar vilket inte bara skett i städer med positiv tillväxt utan även städer med minskande befolkningsantal har under slutet av 1900-talet ökat sin areal. Boverket (1999) konstaterar vidare att det inte är ”stadens övergripande struktur” som är det viktigaste utan den inbördes lokaliseringen av verksamheter.

I ”God bebyggd miljö” (Boverket, 1999) ges ett antal förslag på handlingsvägar för att kom-ma tillrätta med bland annat de problem som angavs ovan. Dessa går i huvudsak ut på att i första hand lokalisera bebyggelse i redan bebyggd miljö, utnyttja det befintliga kollektivtra-fiknätet samt utforma städernas centrum så att de blir tillgängliga för alla trafikslag, inklusive bilen.

2.3.2 Delmål 2

Detta delmål handlar om att kulturhistoriska och estetiska värden skall tas till vara och ut-vecklas. Målet ”innebär att:

• strukturer och funktionssamband av betydelse för den bebyggda miljöns historiska identitet, karaktär och estetiska uttryck respekteras och tas till vara i samhällsplane-ringen.

• historiska och estetiska värden av betydelse för den byggda miljöns identitet och ka-raktär tas till vara och respekteras vid ändring av befintliga och uppförande av nya byggnader och anläggningar.

• historiska och estetiska värden av betydelse för den byggda miljöns identitet och ka-raktär tas till vara och respekteras vid underhåll och förvaltning av byggnader och an-läggningar.”

Delmålet bygger på ett förhållningssätt där kulturarvet skall vårdas. Betydelsen är att varje epok skall få lämna sina avtryck i den byggda miljön men att tidigare spår inte får suddas ut. Anledningen till att detta anses vara viktigt är att historien och det estetiska är en del i männi-skors trevnad.

2.3.3 Delmål 3

Det tredje delmålet handlar om hur den biologiska mångfalden och grön- och vattenområden skall utvecklas i tätorter. Bakgrunden till delmålet är att grönområdena under slutet av 1900-talet minskat i omfattning och också splittrats upp i små enheter. Denna splittring har negativa

15

effekter på såväl människor som djur och växter. För att ett grönområde skall ha någon funktion skall det vara av en viss storlek, exakt hur stort är inte allmänt bestämbart, om det inte har tillräcklig storlek ger det inget tillskott på luftmiljön och vissa djur och växter har svårt att klara sig.

Grön- och vattenområden har enligt Boverket (1999) positiva egenskaper sett ur såväl socialt som kulturellt och ekologiskt perspektiv. De har ett socialt värde genom att det kan utnyttjas för rekreation och informell mötesplats. Genom att de har präglats av människor under lång tid bär de på ett kulturarv som ”stärker den kulturella identiteten”. Slutligen har de naturligtvis en viktig roll för det ekologiska. Gröna områden i städer blir en tillflyktsort för både växter och djur och kan även ha effekter på lokalklimatet.

Sammantaget så handlar alltså dessa tre delmål inom miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö om att valet av mark för exploatering måste ske med hänsyn till hur det kommer att användas i framtiden, hur det utformas i anslutning till befintlig bebyggelse och att grön- och vattenom-råden måste skyddas. Dessa målsättningar behandlas i kommunernas översiktsplaner och kommer att vara viktiga utgångspunkter för den fortsatta analysen i detta arbete.

2.4 Strategier för hållbarhet

2.4.1 Boverkets 13 utmaningar

För att ta hänsyn till Habitatagendan som behandlades i avsnitt 2.2.2 så har Boverket av reger-ingen fått i uppgift att utarbeta en strategi för planeringen. Detta redovisas i ”Planering för hållbar utveckling – 13 utmaningar för den fysiska samhällsplaneringen” (Boverket, 2000). I rapporten föreslås en strategi som bygger på följande 13 utmaningar:

1. Öka möjligheterna till delaktighet och samverkan 2. Samverka över administrativa gränser 3. Stärk helhetssynen i planeringssystemet 4. Planera strategiskt 5. Utveckla hållbara fysiska strukturer 6. Planera för ett långsiktigt hållbart transportsystem 7. Forma trygga och hälsosamma miljöer 8. Bevara och utveckla den byggda miljön 9. Skapa tillgänglighet för alla 10. Utveckla boendeplaneringen 11. Samordna insatserna i utsatta bostadsområden 12. Bygg upp en beredskap för svåra samhällspåfrestningar 13. Ta miljömålen som utgångspunkt i planeringen

Några av utmaningarna har särskilt stor betydelse för denna rapport och skall presenteras lite närmare. Den tredje utmaningen handlar om att stärka helhetssynen i planeringssystemet vil-ket innebär att planeringen enligt PBL skall vara del i en mer övergripande strävan mot håll-barhet inom alla fyra aspekterna. För att möta utmaningen föreslår Boverket (2000) att målen inom hållbarhetens fyra aspekter görs operativa och metoder utvecklas för att göra konse-kvensanalyser för detalj- och översiktsplaner i detta avseende. Denna rapport ämnar vara ett tillskott till detta arbete.

16

Boverket (2000) föreslår vidare som sin femte utmaning att hållbara fysiska strukturer skall utvecklas. Med strukturer avses såväl trafik som information och kommunalteknik. Detta ar-bete skall ske på alla nivåer. Den sjunde utmaningen är viktig eftersom den fysiska miljön har ett stort inflytande på hälsan som i sin tur är kopplad till gröna områden vilka måste värnas om i planeringen. Även kulturvärden och arkitektur har betydelse för välbefinnandet och ge-nom att vårda det kulturella arvet kan en tydligare identitet med platsen skapas. Boverket (2000) påminner att det är en målsättning i PBL att ge utrymme för kulturella- och estetiska-värden.

Ytterligare en utmaning för den fysiska planeringen är att utveckla boendeplaneringen (utma-ning 10). Denna har fått en ny roll i och med att kommunernas ansvar har förändrats. Nu gäl-lande lagstiftning innebär att kommunerna måste upprätta riktlinjer för bostadsförsörjningen. För att kunna göra detta måste kommunen enligt Boverket (2000) analysera bostadsmarkna-den och sedan skapa förutsättningar för en önskad utveckling samt driva på denna.

Slutligen utmaning nummer 13 som handlar om att ta hjälp av miljömålen i planeringen. För att göra detta föreslår Boverket (2000) bland annat att utvecklingen av lokala miljömål skall främjas och att den fysiska planeringen skall göras till ett instrument i miljöarbetet. En annan åtgärd är att skapa uppföljningssystem och nya arbetssätt för att utvärdera och skaffa nya kun-skaper.

2.4.2 Stadsstrukturer

I PBL och miljökvalitetsmålet om god bebyggd miljö talas det om ändamålsenlig trafik- och bebyggelsestruktur. Ändamålsenlig är en struktur enligt Boverket (1999) om den är ”långsik-tigt hållbar och ekonomiskt framgångsrik och inom vars ram man kan uppfylla miljömål och andra samhällsmål”. Hur en sådan struktur ser ut är inte självklart och det är antagligen inte möjligt att generalisera till en entydig struktur som är hållbar. Boverket (1999) ser dock en utgångspunkt att byggnader tenderar att ha en mycket lång livslängd. Endast cirka 10 procent av det som investeras i byggnader ersätts inom en generation. Därför måste den framtida håll-bara strukturen utgå från det befintliga.

Om utgångspunkten att den byggda miljön skall bevaras och utvecklas godtas så finns det i huvudsak två vägar att gå. Alternativet att riva det gamla och ersätta med nya strukturer ute-sluts således. Den ena möjliga vägen innebär att tidigare områden i staden som inte bebyggts exploateras den andra att nya områden tas i anspråk i stadens utkant. Dessa två alternativ är i det närmaste varandras motsatser och den ena vägens nackdel kan vara den andras fördel.

I sin översiktsplan redovisar Umeå kommun (1998) ett resonemang kring för- och nackdelar med komplettering och nyexploatering. Huvudpunkterna sammanfattas i tabell 2.

Tabell 2. Komplettering kontra nyexploatering (Källa: Umeå kommun, 1998)

Komplettering Nyexploatering Markkonsumtion + - Trafikarbete + - Infrastruktur + - Boendekvaliteter + + Lokalt omhändertagande, odling, m.m. - + Konflikter med annat - + Social anknytning + - Efterfrågan + +

17

Att komplettering kräver mindre ny mark och mindre insatser i form av ny infrastruktur hör till sakens natur. Däremot är det inte lika självklart att nyexploatering leder till mindre konflikter och att efterfrågan är lika bra på båda typerna av ny bebyggelse vilket tabellen kan påskina. Efterfrågan påverkas nämligen enligt Johansson och Sandberg (2001) av exempelvis avståndet till centrum och universitetet vilket gör att det finns individuella skillnader mellan olika områden. Dessutom kan båda leda till konflikter med framförallt grönstrukturen, det sker dock på olika sätt. Sammanfattningsvis är det alltså inte enkelt att välja strategi utan det krävs en analys av varje enskilt område för att se hur bra det stämmer överens med samhällets mål.

18

3 Tillvägagångssätt I detta kapitel presenteras det tillvägagångssätt som valts i denna rapport. Även om det finns en djuplodande litteratur inom nyttoteori, som är grunden för metoden, så kommer endast en översikt ges för att inte göra beskrivningen mer komplicerad än nödvändigt. Eftersom littera-turen som använts är på engelska har det i vissa fall varit upp till författaren att välja svenska begrepp. Detta kan ha lett till ovanliga översättningar men det skall förhoppningsvis inte leda till oklarheter.

3.1 Analysmetoder Ett vinstdrivande företag som producerar en vara och vill investera i nya maskiner, för att på så sätt effektivisera produktionsprocessen, gör en kalkyl över hur lönsam investeringen är. Denna kalkyl går förenklat till så att de förväntade besparingarna eller intäktsökningarna ställs i relation till kostnaden för investeringen. Om den är tillräckligt lönsam, det vill säga om den ger tillräckligt hög avkastning på insatt kapital, så genomförs investeringen.

En offentlig institution kan göra en kalkyl på motsvarande sätt men de har ingen vinst som skall maximeras och dessutom fler aspekter att ta hänsyn till. Den offentliga institutionen står i samhällets tjänst och skall därför ta hänsyn till de totala effekterna på samhället. Därför bru-kar det vid samhälleliga investeringar som vägar och järnvägar istället göras samhällsekono-miska kalkyler. Dessa innebär att alla positiva och negativa effekter av investeringen kvantifi-eras i monetära termer. Önskade effekter kan exempelvis vara restidsvinster och sänkta bul-lernivåer. Dessa ställs mot förutom investeringskostnaden exempelvis intrång i naturmiljöer. Beslutsregeln i en samhällsekonomisk kalkyl grundar sig på olika kriterier enligt välfärdsteori och är i princip enkel, investera om intäkterna är större än kostnaderna.

Värderingarna i en samhällsekonomisk kalkyl grundar sig på betalningsviljor. Dessa kan nås genom ”revealed preference” eller ”stated preference”. Med ”stated preference” menas att personer tillfrågas om deras betalningsvilja. Med ”revealed preference” används marknadspri-ser som sedan delas upp i olika delar efter de olika egenskaper som en vara har. Ett exempel är Johansson och Sandberg (2001) som delar upp det realiserade priset på bostadsrätter i dels lägenhetsspecifika egenskaper som yta och månadsavgift dels i läges- och omgivningsfaktorer exempelvis närhet till centrum och omsättningen på bostadsrätter i föreningen.

Att använda samhällsekonomisk kalkylmetodik för att välja markområden för framtida bo-stadsbebyggelse är ovanligt men Andersson (1991) ger ett exempel i boken Stadsbyggnads-ekonomi. I det fallet tillämpas metoden på Västerås stad där alternativen var att bygga bostä-der på ”jungfrulig mark” i stadens utkant eller centralt vid vattnet på en före detta industri-tomt. Slutsatsen var att trots den billiga marken och låga byggkostnaderna i det mindre centra-la läget var det mer lönsamt för samhället att satsa på den centrala tomten vilket berodde på den höga betalningsviljan.

Ett av problemen med att använda samhällsekonomisk analys är att det kan vara svårt att kvantifiera alla effekter i monetära termer. Som alternativ kan då istället multikriterieanalys vara intressant. Multikriterieanalyser kan enligt ”Multi Criteria Analysis: A Manual” (2001) se väldigt olika ut beroende på vilken typ av beslut som föreligger, hur mycket tid och data som finns tillgängligt och kraven från beställaren. Gemensamt har de att det sker en viktning av kriteriernas inbördes betydelse. Resultatet kan sedan användas för att ta fram ett absolut bästa alternativ, rangordning av alternativ eller att plocka ut några intressanta alternativ för vidare analys respektive bortskiljande av ointressanta.

19

Nackdelen med multikriterieanalys i jämförelse med en samhällsekonomisk analys är att den förra inte kan väga nyttor mot kostnader. Detta kan göra att den totala nyttan av den bästa åtgärden ändå inte är tillräckligt stor för att den skall vara önskvärd för samhället.

3.2 Multikriterieanalys Multikriterieanalys är enligt ”Multi Criteria Analysis: A Manual” (2001) en stor mängd olika metoder för att analysera effekter av alternativa åtgärder. Olika metoder finns beroende på hur kriterierna är beskaffade. Bland annat måste hänsyn tas till hur många alternativ som skall utvärderas, i vissa situationer kan det till och med finnas oändligt med alternativ. Gemensamt för dessa metoder är att de använder sig av en konsekvenstabell (eng. ”consequence table” eller ”performance matrix”).

Det grundläggande problemet är enligt Keeney och Raiffa (1993) att ett alternativ a skall väl-jas ut bland en mängd alternativ A. Detta görs utifrån ett antal kriterier X som avbildar a i ett utfallsrum (eng. ”consequence space”). För n kriterier så avbildas varje a genom Xi(a), där i = 1 …n. I utfallsrummet motsvaras utfallet av en punkt som beskrivs med vektorn x = (x1,…,xn). För att välja det bästa a bör x utvärderas till en skalär. Detta kan göras med en ska-lärvärd nyttofunktion u = u(x). Valet mellan två alternativ, x och x´, bör då vara den som ger högst nytta, det vill säga x´ väljs om u(x´) > u(x).

I sina enklaste varianter kan enligt ”Multi Criteria Analysis: A Manual” (2001) en multikrite-rieanalys gå till så att konsekvenstabellen betraktas och en informell bedömning görs. Om det finns något alternativ som ”dominerar”, vilket innebär att de har bättre utfall på något viktigt kriterium (stor vikt) än något annat alternativ utan att vara sämre i något annat hänseende, så väljs det ut.

I enkla varianter av multikriterieanalyser kan utfallen i konsekvenstabellen markeras med symboler vilket kan vara ett sätt att göra konsekvenserna lätta att kommunicera. Om kriterier-na skall viktas samman så kan det vara enklare att använda poäng i sifferform, ofta används skalor från 0 till 100.

En principiell arbetsgång för multikriterieanalys kan, fritt översatt från Triantaphyllou och Sánchez (1997), se ut som nedan.

1. Bestäm relevanta kriterier och alternativ. 2. Sätt numeriskt värde på kriteriernas betydelse och de olika alternativens effekt sett ut-

ifrån kriterierna. 3. Beräkna en rangordning utifrån de tilldelade värdena.

Att utvärdera alternativens effekt utifrån kriterierna och att sätta vikter på dessa är de två steg som enligt ”Multi Criteria Analysis: A Manual” (2001) behövs för att formulera en konse-kvenstabell. Utfallet på de olika kriterierna bestäms av inblandade människors preferenser. Det vanligaste är att kriterierna är valda så att ett alternativ kan få lågt utfall på ett kriterium och högt i ett annat vilket kallas kompensatorisk multikriterieanalys.

Hur rangordningen i det sista steget kan göras beror på kriterierna som används. En viktig faktor som påpekas i ”Multi Criteria Analysis: A Manual” (2001) är ömsesidigt oberoende preferenser. Med detta menas att preferenserna för alla egenskaper/kriterium kan bestämmas utan att hänsyn behöver tas till något annat kriterium. Detta är inte samma sak som ett statistiskt oberoende utan det kan ofta finnas en samvariation mellan kriterier trots ömsesidigt

20

oberoende preferenser. Denna samvariation kan till och med vara en fördel eftersom den leder till stabilare resultat.

Om ömsesidigt oberoende preferenser kan antas gälla så kan en rangordning göras genom att beräkna ett viktat medelvärde. Den totala poängen (eng. ”score”) för alternativ i blir då:

∑=

=+++=n

jijjinniii swswswswS

12211 ... , där ∑

=

=n

jjw

1

1 (1)

och sij är utfallet på kriterie j för alternativ i och wj är vikten för kriterie j. Detta sätt att utvär-dera konsekvenstabellen har en fördel i sin enkelhet. Andra sätt att gå till väga är att använda ”fleregenskapsnyttoteori” som bättre tar hänsyn till osäkerhet och möjliggör att olika kriteri-er/egenskaper kan interagera. Nackdelen med det tillvägagångssättet är att det krävs en skatt-ning av en matematisk funktion som beskriver nyttan av de olika egenskaperna.

3.3 Beslutsregel För att underlätta framtida utvärdering och att låta olika aspekter komma till tals när beslut skall tas i en organisation bör en viss beslutsgång följas. Följande föreslås i ”Multi Criteria Analysis: A Manual” (2001) och kommer att ligga till grund för analysen i denna rapport.

1. Identifiera mål 2. Identifiera alternativ för att nå målen 3. Identifiera kriterier för att jämföra alternativen 4. Analysera alternativ 5. Ta beslut 6. Återkoppling

Den första punkten, identifiera mål, kommer att bygga på de nationella mål som finns för samhällsplaneringen. Först och främst är detta Plan- och bygglagen och Miljöbalken som ju-ridiskt reglerar hur markanvändning skall ske. Därefter hämtas målsättningar från propositio-ner och skrivelser utgivna av regering, riksdag och europeiska kommissionen. Slutligen an-vänds litteratur från statliga verk. Detta innebär ett antagande om att kommunen utgår från gällande lagstiftning och gemensamma nationella och internationella strävanden i sin mark-användningsplanering.

Alternativen för att nå målen hämtas från Umeå kommuns översiktsplan, ”Öpl 98 – för en hållbar utveckling” (1998). Dessa utgör de olika markområden som kommunen ansett vara lämpliga för framtida bostadsbebyggelse i Umeå centralort. Områdena beskrivs i avsnitt 5.3.

Kriterierna/indikatorerna som kommer att användas i analysen hämtas från flera olika källor. De bygger dels på internationella och nationella offentliga skrifter dels på tidigare studier. I samband med att indikatorerna presenteras i kapitel 4 så motiveras dessa med en källa om så finns eller så presenteras andra argument för varför detta kriterium skall tas med. Dessa po-ängsätts i en femgradig skala utifrån hur väl åtgärden stämmer överens med indikatorns mål. Orsaken till detta val av skala är att inte få för fingradig skala och göra anspelningar till det gamla skolbetygsystemet. Mycket stor måluppfyllelse ges poängen fem och mycket liten ges en poäng enligt tabell 3.

21

Tabell 3. Skala för grad av måluppfyllelse

Måluppfyllelse Poäng Mycket stor 5 Stor 4 Medelstor 3 Liten 2 Mycket liten 1

I flera fall måste en bedömning göras av hur väl målsättningen som indikatorn återspeglar uppfylls. Denna bedömning beskrivs i samband med att indikatorerna presenteras i kapitel 4. Då närhet till någon målpunkt indikeras så mäts denna på en digital karta. Poängbedömningen sker enligt tabell 4 beroende på om förflyttningen antas ske med cykel eller till fots.

De målpunkter som nås till fots bör ligga inom maximalt 2000 till 3000 meter. På längre sträckor än så sker ytterst lite av transporterna till fots, enligt Holmberg och Hydén (1996). Poängen sätts i fem intervall, de första intervallen är 400 meter långa eftersom det är sträckan 2000 meter delat i fem. Det kortast avståndet, upp till 400 meter, är också det avstånd som rekommenderas till busshållplatser i det så kallade basnätet enligt Brandberg et al. (1998). Holmberg och Hydén (1996) säger att hastigheten som gående färdas med ligger mellan 2,5 och 6,5 km/h. I tabellen görs en omräkning av sträckorna till tid med en hastighet om 4 km/h.

En cyklist färdas med i genomsnitt 16 km/h enligt Holmberg och Hydén (1996) och den längsta acceptabla sträckan är 5000 till 6000 meter. Därför har poängen för närhet till olika målpunkter med cykel delats in i intervall om 1000 meter.

Tabell 4. Poängbedömning av avstånd

Gång Cykel Poäng Avstånd (m) Tid (min) Avstånd (m) Tid (min)5 < 400 < 6 < 1000 < 4 4 400 – 800 6 – 12 1000 – 2000 4 – 7,5 3 800 – 1200 12 – 18 2000 – 3000 7,5 – 11 2 1200 – 1600 18 – 24 3000 – 4000 11 – 15 1 > 1600 > 24 > 4000 > 15

Efter att alternativen tilldelats poäng för varje kriterium så förs dessa in i ett kalkylark i Mic-rosoft Excel. I detta ark skrevs också ekvation (1) in så att datorn med hjälp av vikterna kan räkna ut det totala resultatet.

22

4 Val av indikatorer Valet av indikatorer grundar sig på nationella stävanden uttryckta i propositioner, statliga ut-redningar samt skrifter från statliga myndigheter, framförallt Boverket. Indikatorerna delas in i fyra grupper efter de fyra perspektiven på hållbarhet. Varje indikator presenteras först med en koppling till tidigare presenterad teori sedan kommenteras hur bedömningen eller mätning-en går till, det vill säga hur olika egenskaper kommer att värderas i analysen. Intill indikatorns namn står inom parentes angivet den vikt som kriteriet får i sammanvägningen. Vikterna är satta med utgångspunkt i litteratur på området. En bedömning har gjorts utifrån ordalydelser i texten om hur pass viktig en aspekt är.

4.1 Ekologiska Det yttersta målet för ekologisk hållbarhet är en låg resursförbrukning och en bibehållen bio-logisk mångfald. Fem indikatorer har valts ut för att uppskatta de olika alternativens effekter på detta.

Inkräktar ej på grönstruktur (25)

Grönstrukturen är ett mycket viktigt inslag i en hållbar stad. Boverket (1999) anger den till och med som en grundförutsättning. Grönstrukturen har flera ”uppgifter” varav det ekologiska är en. Ur ekologiskt perspektiv är grönstrukturen viktig eftersom den har eller kan komma att få en stor biologisk mångfald samt att den kan verka renande på luften och ha en positiv in-verkan på lokalklimatet. Under senare hälften av 1900-talet har grönområdena minskat i om-fattning vilket gör det än viktigare att värna om de som finns kvar.

Indikatorn anger om det nya planerade området inkräktar på en befintlig grönstruktur. Ett om-råde som anläggs helt inom ett grönområde får betyget ett och ett område som utnyttjar tidiga-re bebyggd mark fem. Däremellan görs avvägningar efter hur mycket ett område inkräktar. Framförallt områden inne i staden ses som värda att skydda eftersom dessa är så få. Detta är också förklaringen till att inte de som anläggs på jungfrulig mark får bottenbetyg, tillgången på sådan mark är trots allt betydligt större.

Nya markanspråk (20)

I samband med det första delmålet, om en ändamålsenlig bebyggelse- och trafikstruktur, så ställer Boverket (1999) upp ett åtgärdsmål. Detta mål innebär att tätortsarealen av bebyggelse och hårdgjorda ytor inte skall växa snabbare än befolkningen till 2010. Här kommer målet att användas som utgångspunkt för en indikator. Även Boverket använder detta som en indikator, de vill mäta andelen av nybyggnation som sker på tidigare exploaterad mark.

Med ”Nya markanspråk” avses den negativa sidan av att staden breder ut sig och tar allt mer mark i anspråk. Den sämsta lösningen sett med denna indikator är att lägga ett nytt område i tidigare orörd mark. Bäst är följaktligen att återanvända ett område som tidigare varit bebyggt. I inget av fallen i denna rapport granskas någon ombyggnad av tidigare byggnader utan i alla situationer är det nya byggnader som planeras. I viss mån är denna indikator kopplad till den om grönstruktur men de är inte överlappande.

23

Närhet till handel (15)

Inköp är en del av vardagen hävdar Troedson et al. (1999). Trots detta har bostäder och servi-ce på senare år kommit att utvecklas var för sig. Detta kan vara ett hot mot servicen i bostads-områdena vilket framförallt kommer att slå mot svagare grupper. Dessutom leder separering-en av handel och bostäder till ökad trafik med negativa effekter på miljön som följd. Troedson et al. (1999) konstaterar att externa etableringar är ett problem för hållbarhet ur såväl ekolo-gisk, social och kulturell betydelse. För att få en hållbar handelsstruktur måste kommunerna göra noggranna analyser och se till att det intill bostäder finns tillgång till service vilket också är ett krav enligt PBL.

För att mäta närheten har avståndet mellan det nya området och närmaste befintliga större matvaruaffär, det vill säga ej närbutiker eller bensinstationer.

Tillgång till kollektivtrafik (20)

I konkretiseringen av miljökvalitetsmålet God bebyggd miljös delmål ett anges två punkter. Den andra av dessa två punkter handlar bland annat om att skapa underlag för en bra kollek-tivtrafik. Detta kan ske genom att lägga nya bostadsområden invid tidigare kollektivtrafikstråk eller att bygga ett så pass stort område att det blir lönsamt att dra en ny linje dit.

Indikatorn mäter om det planerade området förläggs invid en befintlig kollektivtrafiklinje och det bästa fallet är när det finns flera linjer i närheten av området. Att lägga ett område i slutet av en linje så att den måste förlängas anses vara ”medelbra” det vill säga en trea. Avståndet har alltså inte mätts till en befintlig busshållplats utan bara till linjens sträckning. En hållplats antas kunna anläggas vid behov. Poäng sätts enligt tabell 4 för gående.

Tät struktur (20)

Att åstadkomma en tät struktur är enligt Boverket (1999) ett mycket relevant mål för en håll-bar stad. Bakgrunden till detta är att empiriska studier visar att en tät struktur ger kortare transportsträckor än en gles och att bilen används mer i glesa strukturer. Målsättningen är att skapa ytterligare täthet kring de platser som har hög tillgänglighet.

Eftersom det är bra om tätheten ordnas där det finns kollektivtrafik så samspelar dessa indikatorer. Denna indikator ”Tät struktur” talar förutom lokaliseringen, som i viss mån anges av ”Tillgång till kollektivtrafik”, även om hur bebyggelsen kan ordnas i samspel med omgivningen. Det är inte lämpligt att anlägga ett område med en hög befolkningstäthet långt ut från centrum eftersom att skalan på byggnaderna då inte kommer att kunna samspela med omgivningen.

Mätt med denna indikator är det bäst att bygga ett område som har en hög befolkningstäthet, det vill säga nära mellan husen och många våningar, i direkt anslutning till tidigare bebyggelse. Detta behöver inte nödvändigtvis sammanfalla med närheten till centrum i och med att det finns flera områden med en hög befolkningstäthet även en bit ut och att det nya området kan medföra en ökad täthet.

24

Sammanställning

Tabell 5. Indikatorer för ekologisk hållbarhet

Indikator Vikt (%) Beskrivning av bedömning/mätning Inkräktar ej på grönstruktur

25 Bedömning utifrån skiss över grönstrukturen i Umeå kommuns översiktsplan (Umeå kommun, 1998).

Nya markanspråk 20 Bedömning utifrån karta om nuvarande markanvändning. Närhet till handel 15 Mätt avstånd från området till befintlig större mataffär. Tillgång till kollektivtrafik

20 Bedömning utifrån kollektivtrafiknätet i resvaneundersökningen (Umeå kommun, 1999).

Tät struktur 20 Bedömning av möjlig täthet med hänsyn till omgivande bebyggelse och mark.

4.2 Sociala Utgångspunkten för de sociala indikatorerna är främst 2 kap. 2-3 §§ PBL. I dessa står det att planläggningen skall leda till en god social livsmiljö och att bebyggelse skall lokaliseras med hänsyn till möjligheterna att ordna samhällsservice. Detta kommer delvis också att återspeglas av de ekonomiska indikatorerna.

Koppling till befintlig bebyggelse (30)

Det första delmålet som Boverket (1999) anger i sin utveckling av miljökvalitetsmålet ”god bebyggd miljö” är att en ändamålsenlig bebyggelse- och trafikstruktur skall åstadkommas. För att förtydliga detta anges två punkter varav den första handlar om att lokalisering av ny bebyggelse skall kopplas till befintlig bebyggelse så att mänskliga kontakter främjas.

Indikatorn kommer att visa i vilka fall som den nya bebyggelsen kommer att kunna kopplas till den befintliga. Högst betyg får ett område som får kontakt med bebyggelse i flera riktningar. Lägst blir betyget om området läggs som en ”ö”, medel uppnås när en området angränsar på någon sida mot befintlig bebyggelse.

Närhet till fritidsgård (10)

Det är viktigt att kunna ha någonstans att träffas för socialt utbyte. I ”Boken om översiktsplan, del III” (1996) betonas att det ”behövs kulturella mötesplatser för gemenskap i arbete och fritidssysselsättningar”. Detta stöds också i ”Hälsa på lika villkor – nationella mål för folkhälsan” (2000) som visar på att det krävs insatser från kommunerna för att uppmuntra föreningsliv och uppkomst av mötesplatser. Särskilt fokus skall enligt utredningen läggas på barnens situation. De anger dessutom antalet besök till bibliotek, fritidsgårdar, idrottsanläggningar per 1000 invånare som en av indikatorerna för trygga och jämlika villkor.

Att ha nära till en fritidsgård bedöms vara viktigt eftersom att de som besöker dessa framförallt är hänvisade till att cykla eller gå. Närheten bedöms genom att mäta avståndet via cykelvägnätet. Poäng sätts enligt tabell 4.

Närhet till idrottsanläggning (20)

Idrottsutövning kan vara en viktig del av fritiden. Att snabbt och enkelt kunna ta sig till och från idrottsanläggningar bör vara en del i ett rikt socialt liv på samma sätt som en fritidsgård.

25

I ”Resvanor i Umeå” (1999) så noteras att fritidsresorna i Umeå är jämnt utspridda förutom till tre målpunkter, idrottsanläggningarna IKSU, Nolia och Sporthallen som drar till sig stora mängder besökare. Till dessa mäts närheten via cykelvägnätet, se tabell 4.

Varierat utbud (20)

En god social livsmiljö bör enligt ”Boken om översiktsplan. del III” (1996) innefatta ”såväl arbete och service, som boende inom närområdet/grannskapet”. För att detta skall lyckas måste förutsättningarna för funktionsblandning behandlas i översiktsplanen. Bland annat bör en analys göras av vilka verksamheter som kan blandas med boende.

För att uppskatta möjligheterna till ett varierat utbud bedöms förekomsten av verksamheter i omgivningen. Ett område som helt omges av bostäder får lägst utfall på indikatorn medan ett område som placeras intill områden med arbetsplatser ges en hög poäng.

Överbygger barriärer (20)

I ”Boken om översiktsplan, del III” (1996) hävdas det att ortsutvecklingen i de flesta kommuner kommer att ske genom att byggnader och mark inom tätortens gränser återanvänds. Detta är positivt bland annat om den nya användningen av marken inte äventyrar grönstrukturen (behandlas i särskild indikator) men ändå kan bidra till att överbygga tidigare barriärer. Med att överbygga barriärer menas att tidigare områden länkas samman.

Bedömningen av indikatorn sker genom att det framtida området placeras in i sin omgivning. Om området ansluter till områden som tidigare varit åtskilda ges en hög poäng. Indikatorn samvarierar i viss utsträckning med den om koppling till befintlig bebyggelse men de mäter inte samma sak, ett område kan ha hög koppling till befintlig bebyggelse utan att överbygga barriärer.

Sammanställning

Tabell 6. Indikatorer för social hållbarhet

Indikator Vikt (%) Beskrivning av bedömning/mätning Koppling till befintlig bebyggelse 30 Bedömning utifrån karta Närhet till fritidsgård 10 Mätt avstånd från område till målpunkt Närhet till idrottsanläggning 20 Mätt avstånd från område till målpunkt Varierat utbud 20 Bedömning utifrån karta Överbygger barriärer 20 Bedömning utifrån karta

4.3 Kulturella Kulturell hållbarhet handlar om att ha en stimulerande närmiljö och att kunna förkovra sig i exempelvis litteratur.

Möjlighet till trädgård (10)

Att odla i trädgårdar är Sveriges näst vanligaste fritidsaktivitet enligt ”Hälsa på lika villkor – nationella mål för folkhälsan” (2000). Den vanligaste aktiviteten är promenader vilka kan berikas av omkringliggande trädgårdar. I utredningen ger regeringen en utmaning till kommunerna att öka möjligheterna för folk att kunna odla själva.

26

Bedömning sker utifrån områdets tänkta struktur och storlek. Ett litet område med tät bebyggelse antas ha små möjligheter till framtida odling medan ett större område ger mer möjligheter att förutom bostäder inrymma odlingsmöjligheter. Även markens beskaffenhet har betydelse, ett område som anläggs på tidigare åkermark antas ha stora möjligheter till att kunna användas till trädgårdar.

Närhet till bibliotek (10)

Att ha närhet till ett bibliotek kan ha flera olika fördelar. Enligt ”Hälsa på lika villkor – nationella mål för folkhälsan” (2000) kan biblioteket vara en viktig mötesplats. Dessutom är biblioteket en källa till kunskap och läsandet en viktig kulturell yttring som regeringen särskilt uppmärksammade i ”Kulturpolitik” (1996). En insats som tas upp i ”Kulturpolitik” (1996) är att öka tillgången till litteratur, tolkningen här är att närhet till ett bibliotek kan bidra till detta.

Indikatorn mäts med avståndet för gående mellan området och närmaste befintligt bibliotek. Poäng sätts enligt tabell 4.

Närhet till vatten (20)

Att ha närhet till vatten är en aspekt i boende som Andersson (1991) särskilt studerar. Han argumenterar att det finns stora värden i att kunna uppehålla sig vid vattnet. Dessa värden tas upp i en samhällsekonomisk kalkyl där ett sjönära byggande i Västerås vägs mot ett alternativ i stadens utkant långt från vattnet. Även Boverket (1999) talar om att vattenområden har ett värde för rekreation och upplevelser.

Här används avståndet via gångväg till närmaste sjö eller vattendrag som mått på närheten till vatten. Poäng sätts enligt tabell 4.

Tillför stadslandskapet (15)

Den omgivande miljön inklusive stads- och landskapsbilden har ett stort inflytande på trivseln. I ”Framtidsformer” (1998) föreslår regeringen att ”kulturhistoriska och estetiska värden i den befintliga miljön skall tas till vara och förstärkas”. Detta innebär bland annat att nya byggnader skall berika den tidigare bebyggelsen utan att förstöra det kulturhistoriska arvet.

Här tolkas dessa strävanden som att de nya områdena skall kunna vara ett tillskott till stadslandskapet. Ett område som med sin utformning bedöms lyfta stadens estetiska värden ges höga poäng medan låga poäng tilldelas områden vars tillkomst inte påverkar upplevelsen av staden.

Tillgång till grönstruktur (30)

Grönstrukturen har som tidigare nämnts värden sett med såväl ekologiska som sociala och kulturella ögon. Boverket (1999) föreslår dessutom detta som en indikator men då mätt som andelen av befolkningen som har tillgång till grönområden inom fem minuters gångavstånd.

I denna rapport mäts avståndet på en karta och poäng tilldelas enligt tabell 4 för gående.

Utsikt (15)

I propositionen ”Framtidsformer” (1998) lyfter regeringen fram arkitektur som en viktig del i vår omgivning. Med arkitektur menas såväl byggnaders som bebyggelsemiljöers och

27

landskapets utformning. Landskap och byggnader skall ”berika våra liv”. Detta ledde också till en ändring i Plan- och bygglagen där estetiska värden fick ett tydligare fokus. I denna rapport ses utsikt, det vill säga landskapets topografi, som något som kan berika vardagen ur estetiskt perspektiv.

För att bedöma utfallet på denna indikator så har områden besökts och topografin granskats. Ett område som ligger på en höjd ger möjlighet till utblickar och ges därmed en hög poäng. Det omvända gäller för ett plant område i nivå med omgivningen.

Sammanställning

Tabell 7. Indikatorer för kulturell hållbarhet

Indikator Vikt (%) Beskrivning av bedömning/mätning Möjlighet till trädgård 10 Bedömning utifrån karta Närhet till bibliotek 10 Mätt avstånd från område till målpunktNärhet till vatten 20 Mätt avstånd från område till målpunktTillför stadslandskapet 15 Bedömning utifrån områdets läge Tillgång till grönstruktur 30 Mätt avstånd från område till målpunktUtsikt 15 Bedömning utifrån områdets läge

4.4 Ekonomiska Indikatorerna inom gruppen Ekonomiska är enkla att mäta och enkla att motivera. Alla utom den om befintlig infrastruktur handlar om närhet och mäts på karta som avståndet till fots eller med cykel. I detta sammanhang tas inte med kostnader för exploatören som grundläggning och marklösen.

Även om flera av indikatorerna handlar om närhet till målpunkter och motiveras för att de har ett ekonomiskt värde så har de också ett socialt värde. I ”Hälsa på lika villkor – nationella mål för folkhälsan” (2000) påtalas att till exempel skolan och vårdcentralen kan vara platser där människor ur olika socioekonomiska grupper kan träffas.

Befintlig infrastruktur (20)

I begreppet ”ändamålsenlig bebyggelse- och trafikstruktur” ingår enligt Boverket (1999) att strukturen skall vara ekonomiskt framgångsrik. Att det är viktigt med en ekonomiskt framgångsrik struktur kan motiveras med att investeringarna i den byggda miljön är både stora och långsiktiga. Användning av befintlig infrastruktur som vägar och ledningar främjar resurshushållning och ligger därför i linje med en hållbar utveckling.

En bedömning görs av vilken omfattning befintlig infrastruktur kan användas. Om det finns vägar som går i anslutning till området så får området en hög poäng och ännu bättre är det om det finns bebyggelse inom området som sedan tidigare är kopplat till el- och fjärrvärmenät.

Närhet till apotek (10)

När en kommun planerar nya bostadsområden så skall enligt PBL hänsyn tas till möjligheter att ordna samhällsservice. Ett exempel på samhällsservice kan vara apotek. Att ha tillgång till dessa kan antas vara särskilt viktigt för äldre.

Avståndet gångvägen mäts och poäng sätts enligt tabell 4.

28

Närhet till centrum (25)

Att ha närhet till centrum med dess stora utbud av varor och tjänster kan vara en stor fördel för dess serviceutbud men även för nöjen och den historiska koppling stadskärnan har. Samtidigt kan det vara höga bullernivåer och dålig tillgång till grönområden i centrala bostadsområden. I en studie av Umeå stad visar Johansson och Sandberg (2001) att närhet en till centrum har en signifikant betydelse för priset på bostadsrätter. Detta kan ses som en sammanvägning av olika nyttor som närheten till centrum bär med sig.

Avståndet till centrum cykelvägen mäts, se tabell 4.

Närhet till grundskola (10)

Som angavs i indikatorn för närhet till apotek är kommunen skyldig enligt PBL att ta hänsyn till möjligheterna till att anordna samhällsservice. En viktig samhällsservice är skolor och det är dessutom viktigt att dessa finns på nära avstånd så att barnen själva kan ta sig till dit.

Gångavståndet till närmaste grundskola mäts, se tabell 4.

Närhet till universitetsområdet (25)

Universitetsområdet är Umeå kommuns viktigaste målpunkt för arbetsresor enligt ”Resvanor i Umeå” (1999). Närheten till universitetsområdet har dessutom enligt Johansson och Sandberg (2001) ekonomisk betydelse. Lokalisering av bostäder nära universitetsområdet kan därför såväl minska trafikmängderna samt de ekonomiska risker som är förknippade med ett nytt bostadsområde.

Cykelavståndet till universitetsområdet mäts, se tabell 4.

Närhet till vårdcentral (10)

Ytterligare en form av samhällsservice är vårdcentraler. Närhet till dessa är av särskild vikt för äldre och möjligheten att nå dessa bör kunna finnas medelst gång.

Avståndet via gångväg mäts, se tabell 4.

Sammanställning

Tabell 8. Indikatorer för social hållbarhet

Indikator Vikt (%) Beskrivning av bedömning/mätning Befintlig infrastruktur 20 Bedömning utifrån tidigare användning och omgivning Närhet till apotek 10 Mätt avstånd från område till målpunkt Närhet till centrum 25 Mätt avstånd från område till målpunkt Närhet till grundskola 10 Mätt avstånd från område till målpunkt Närhet till universitetsområdet 25 Mätt avstånd från område till målpunkt Närhet till vårdcentral 10 Mätt avstånd från område till målpunkt

29

5 Planeringsförutsättningar Dagens Umeå med omgivning har en rad förutsättningar som kommer att styra den framtida utvecklingen. I detta kapitel identifieras några av dessa som sedan kommer att användas som grund för den analys som följer. Dessutom presenteras prognoser för befolkningsutveckling och trafik som gjorts för Umeå.

Umeå kommun ligger på Norrlandskusten mitt emellan Sundsvall och Luleå. Kommuncentra är Umeå stad som ligger några kilometer uppströms längs Umeälven. Kommunen har, enligt Umeå kommun (2001-08-02), cirka 103 000 innevånare. Invånarantalet har på grund av inflyttning dubblerats sedan mitten av 60-talet. Universitetet har varit en viktig drivkraft för detta.

5.1 Lokala målsättningar och strategier I sin översiktsplan från 1998 har Umeå kommun tagit en tydlig ställning för en hållbar utveckling. Detta mål var dock inte nytt för kommunen när översiktsplanen lades fast utan har följt med sedan 1993 då följande inriktningsmål lades fast av kommunfullmäktige (Öpl 98 – för en hållbar utveckling, 1998):

• ”Att utveckla Umeå mot en god, jämställd och långsiktigt hållbar livsmiljö för människors bosättning och näringslivets utveckling.

• Att stärka Umeå som centrum för högre utbildning, forskning, kvalificerad vård, kultur och kommunikationer och som förnyare av näringslivsstrukturen i Sverige.

• Att höja Umeås attraktionskraft och vidareutveckla Umeå som en av de mest dynamiska kommunerna i norra Europa.”

Umeå kommun ser mycket goda utvecklingsmöjligheter genom att man tidigare har växt så snabbt (Öpl 98 – för en hållbar utveckling, 1998). Man ser samtidigt ett antal hot som bör beaktas. Bland dessa kan nämnas omstruktureringen av den högre utbildningen med fler högskoleorter samt en decentralisering av sjukvården. För att möta dessa utmaningar anser kommunen bland annat att befolkningsunderlaget behöver öka, näringslivets marknader vidgas, forskningen stärkas och kommunikationerna utvecklas.

Det finns starka kopplingar till grannkommunerna som gör att dessa tillsammans behandlas om en region med gemensam arbetsmarknad, handel, service, kultur, fritid och rekreation. Även till kommuner lite längre bort finns kopplingar genom att Umeå stad fungerar som handels- och servicecentra. På det internationella planet är kommunen speciellt aktivt i Kvarkensamarbetet.

30

5.2 Stadens struktur och markanvändning

5.2.1 Markanvändning

Staden ligger utmed en älv och har bebyggelse på båda sidor, se figur 1. Detta ger goda förutsättningar för sjöutsikt. I älven finns också en ö som delvis är bebyggd med villor. En annan möjlighet till att komma nära vatten är Nydalasjön som ligger stadens östra del. Kring sjön finns gång- och cykelvägar för rekreation. I anslutning till dessa finns ett antal grillplatser och dessutom två badplatser, en i vardera änden av sjön. Vid den norra badplatsen finns även en camping och en utomhusbadanläggning.

N0 500 1000 1500 meter

Befintlig bebyggelse

Mark

Vatten

Umeå centralort

Figur 1. Översikt Umeå centralort

Umeå har en gles och grön struktur med flera alléer och parker. För att utveckla grönstrukturen har kommunen upprättat en ”grön vision” (Öpl 98 – för en hållbar utveckling, 1998). Ett viktigt mål i utvecklandet av grönstrukturen är att bevara de gröna kilar som går in mot staden. De vikigaste områdena att bevara för den biologiska mångfalden är det före detta militära övningsområdet I20, Stadsliden och området intill Nydalasjön. Dessutom bör älvens strandområden värnas och parker anläggas där sådana saknas, exempelvis på Ålidhem.

Det kommersiella centrat ligger i mitt i staden men har på senare år fått konkurrens från externa etableringar, dels norr om centrum i Ersboda, dels sydost i Gimonäs. Detta har skett samtidigt som Umeå kommun i sin översiktsplan ”Öpl 98 – för en hållbar utveckling” (1998) strävar efter att minska serviceresandet. Andra strävanden är att öka konkurrensen samt att öka tillgängligheten till handel i alla delar av kommunen.

31

En viktig del i staden är universitetet som invigdes 1965 och som idag är i stort sett samlat på ett område i den östra delen. I området finns dessutom Norrlands universitetssjukhus som är en av kommunens största arbetsplatser. Tillsammans gör detta att universitetsområdet är det område som genererar flest resor i kommunen följt av Umeå centrum (Resvanor i Umeå, 1999). Resandet beskrivs närmare i avsnitt 5.3.

Umeå är knutpunkt mellan de två europavägarna 4 och 12. I skrivande stund går båda dessa genom centrala staden. Olika alternativ utreds för hur trafiken skall kunna minskas i centrum. Bland annat utreds om ett utflyttande av vägarna kan göra att Umeå får en ringled.

En annan pågående stor kommunikationssatsning är Botniabanan, som är en ny järnväg mellan Sundsvall och Umeå. Denna förväntas, då den står klar efter 2005, att bland annat öka möjligheterna till pendling mellan Umeå och närliggande orter längs kusten. För att öka tillgängligheten till universitetsområdet så planeras förutom det befintliga stationsläget i centrum ytterligare ett stationsläge i östra delen av staden nedanför sjukhuset.

5.2.2 Dagens bostadsmarknad

Befolkningen i Umeå kommun beräknas enligt ”Öpl 98 – för en hållbar utveckling” (1998) öka med cirka 1000 personer per år, vilket ger ett nybyggnadsbehov om 500 – 600 lägenheter per år. Kommunens strategi är att tillgodose behovet genom lika delar kompletterings- och nyexploateringsbyggande. Detta ger att ett område i taget kommer att tas i anspråk för nyexploatering. Som utgångspunkt anger Umeå kommun i ”Öpl 98 – för en hållbar utveckling” (1998) att det ”är ytterst väsentligt att nyexploateringsområdena i Tomtebo och Västra Umedalen fullföljs som planerat”. Några argument varför det anses vara väsentligt ges inte.

I och med den avreglering som skett på bostadsmarknaden har riskerna med bostadsproduktion förskjutits från stat och kommun till byggherrar, finansiärer och bostadskonsumenter. Detta leder enligt ”Öpl 98 – för en hållbar utveckling” (1998) till att planeringen måste fokuseras på att minimera riskerna genom att ta fram attraktiva boendemiljöer och utgå från konsumenterna. Som en del i en attraktiv boendemiljö pekas bland annat närheten till ”en kvalitativt hög och väl utbyggd service i form av skola, barnomsorg och butiker”. En annan del som kommunen nämner är goda kommunikationer.

I ”Öpl 98 – för en hållbar utveckling” (1998) identifieras ett antal grupper som kräver särskild uppmärksamhet i boendeplaneringen. En grupp är ungdomar med små inkomster som har svårt att ta sig in på bostadsmarkanden. Dessa är särskilt viktiga för Umeå eftersom kommunen har en mycket stor andel unga vilket i sin tur hänger samman med universitetet. En grupp som ökar kraftigt är ”äldre” som dessutom kan behöva speciell service.

På bostadsmarknaden finns dessutom två grupper som ofta har en hög betalningsförmåga. Det är personer mellan 45 och 65 år där barnen flyttat hemifrån och hushållet behöver ett alternativ till villaboende. Om dessa ges ett attraktivt alternativ till villan kan en bättre rörlighet på bostadsmarknaden åstadkommas. Den andra gruppen som bör kunna erbjudas attraktiva bostäder är nyckelpersoner inom näringslivet, sjukhuset och universitetet.

32

5.3 Resande i kommunen En viktig aspekt i ett hållbart samhälle är resandet. För att få en överblick på hur resandet sker i kommunen och lära sig mer om befolkningens inköpsvanor har Umeå kommun gjort en resvaneundersökning (Resvanor i Umeå, 1999). Undersökningen skedde i månadsskiftet oktober/november 1998 och pågick i en vecka. Totalt intervjuades 2540 personer per telefon mellan 16 och 74 år. Dessa intervjupersoner fick dels fylla i en resedagbok för alla resor som gjorts under dagen samt ge synpunkter på hur de ansåg att transportsystemet fungerade.

5.3.1 Syftet med resan

I transportpolitiken (Proposition 1997/98:56) heter det att ”transporterna syftar till att uppnå överordnade välfärdsmål” det vill säga resande är inget självändamål. I Umeå kommuns resvaneundersökning delas resandet in efter vad som genererar resan, det som är ändamålet. Förutom resor till den egna bostaden (cirka 40 procent) så är resande till arbete eller skola det vanligaste och utgör nära en fjärdedel av allt resande.

Den näst vanligaste resan enligt undersökningen (Resvanor i Umeå, 1999) är fritidsresor som utgör 15 procent av allt resande. Av dessa går 39 procent till släktingar och vänner och 33 procent till träning, friluftsaktiviteter eller föreningsliv. Resterande 28 procent fördelar sig lika mellan resor till nöjen, bio och restaurang och övriga fritidsresor exempelvis resor till fritidshus.

Inköpsresorna står för 12 procent av det totala resandet i Umeå kommun. Bland inköpsresorna är de som går till dagligvaruhandel vanligast (59 procent). Därefter kommer specialvaror som exempelvis kläder, möbler och sportartiklar som står för nästan en tredjedel. Återstående andel av inköpsresandet går till exempelvis kiosker.

Av serviceresorna som totalt utgör fem procent går nästan en fjärdedel till post, bank och myndigheter. En lika stor andel av resandet går till sjukvård, läkare och tandläkare. Ytterligare en knapp fjärdedel går till övrigt medan 17 procent av resandet går till bensinmackar och 11 procent till matserveringar.

En kategori av resor som är förknippat med serviceresor men särredovisas är att hämta och lämna barn på förskola eller skola. Denna kategori är relativt stor och utgör tre procent av det totala resandet vilket gör att det är mer än dubbelt så mycket som post, bank och myndighet.

5.3.2 Målet för resan

Arbete och skola som är den enskilt viktigaste orsaken till resande, förutom att åka till hemmet, involverar de flesta i kommunen. Cirka 80 procent av befolkningen utför sådana resor under ett vardagsdygn, på helgen sjunker andelen till cirka fem procent. Det område som drar till sig de flesta arbetsresorna i kommunen är Norrlands universitetssjukhus (NUS) och Umeå universitet. Dit går i genomsnitt cirka 15 000 arbetsresor per vardagsdygn. Resorna till NUS och universitetet startar till stor del (44 procent) i närliggande bostadsområden. Det näst vanligaste målet för arbetsresor är centrum som genererar lite mindre än 6 000 resor. En stor del av dessa resor görs av dem som bor inom området.

Det område som alstrar flest inköpsresor för dagligvaror är Ålidhem och Ålidhöjd som är närområden till NUS och universitetet. Om områden aggregeras till stadsdelsnivå blir däremot de norra delarna viktigast med cirka 30 procent av resorna. I dessa delar ligger flera stora affärer bland annat Obs!. De som åker hit och handlar kommer, förutom från området, främst

33

från de centrala och östra delarna. I detta sammanhang kan det vara viktigt att påpeka att när undersökningen gjordes hade inte den nya etableringen av Strömpilen med bland andra ICA Maxi vid älvstrandens östra sida vid Gimonäs öppnat. Denna etablering har sannolikt dragit till sig många kunder, framförallt från de östra delarna av staden.

När det kommer till specialvaror så tar centrum den absolut dominerande rollen följt av de mellersta delarna av Ersboda. Övriga delar av kommunen genererar endast mindre antal inköpsresor av specialvaror. Tillsammans utgör centrum och Ersboda nästan 70 procent av denna kategori av resor enligt resvaneundersökningen (Resvanor i Umeå, 1999).

För övriga kategorier av resor fortsätter centrum och universitetsområdet att visa sin betydelse för Umeå kommun. De är de två områden som alstrar flest resor inom både service och fritid även om fördelningen inom dessa kategorier är något olika. Exempelvis uträttas de flesta bankärenden i centrum medan de flesta sjukvårdsärenden görs i universitetsområdet (NUS). När det kommer till friluftsliv, motion och träning är universitetsområdet kommunens klart dominerande målpunkt. För nöjen däremot är det centrum som är den stora målpunkten. I båda dessa kategorier är spridningen relativt jämn bland de övriga områdena i kommunen.

5.4 Områden för framtida utbyggnad Syftet med detta arbete är inte att presentera nya områden i Umeå stad att exploatera utan att kritiskt granska de områden som kommunen identifierat. I detta avsnitt sker därför en presentation av aktuella områden och vilken ordning som Umeå kommun vill bygga ut dessa. I den resterade delen kommer dels områdena, dels utbyggnadsordningen att analyseras.

Umeå kommun har i sin översiktsplan (Öpl 98 – för en hållbar utveckling 1998) presenterat 11 stycken områden som har ansetts lämpliga för utbyggnad. Ett av områdena, Tomtebo, är indelat i etapper. Förutom dessa områden finns det ett antal områden som går att komplettera. Dessa har inte tagits med här utan fokus ligger på nyexploatering.

5.4.1 Bryggeriet

Denna mark har gjorts tillgänglig genom att en bryggeriverksamhet har lagts ned. Området ligger avståndsmässigt i centrala stan men älven bildar en barriär mot centrum. Däremot är denna barriär ett mycket tilltalande inslag och utsikten över älven gör områdets läge attraktivt, se figur 2. På bron öster om området går idag (sommaren 2001) både E4 och E12 planer finns på att flytta ut båda dessa vägar. Området har under maj 2001 börjat bebyggas med ett höghus.

5.4.2 Dragonfältet

Dragonfältet är ett nedlagt regementsområde som under de senaste decennierna använts för ridsport. När nu en ny anläggning byggts för hästar utanför staden har marken (se figur 2) blivit tillgänglig för bostadsbyggande. En arkitekttävling har hållits och byggande pågår. De byggnader som uppförs blir dock inte som de i tävlingen enligt ”Arkitekturguide Umeå” (2001). De kommer dock att anpassas till omgivande bebyggelse och ridhusen byggs om till parkeringshus.

34

%C'K

%C

%C

%C'K

"º

"º

"8

"8

"8

"8

"8

"8"8

"8

"8

"8

"º

"²

"²

"²

$B

"¶

"¶

"¶

"¶"¶"¶

"¶

'K

$B

"M

%x

Lundåkern

Dragonfältet

Bryggeriet

Öbacka 2

Hamrinsberget

N1:20000

MålpunkterApotek%CBibliotek"ºCentrum"MFritidsgård"²Grundskola"8Grönstruktur"̧Handel"¶Idrottsanläggning$BUniversitet%xVatten"³Vårdcentral'K

Alternativ för framtida bostadsområde

Befintlig bebyggelse

Figur 2. Kartbild över Bryggeriet, Dragonfältet, Hamrinsberget, Lundåkern och Öbacka 2

5.4.3 Hamrinsberget

Detta område angränsar till både universitet och universitetssjukhuset (se figur 2). Området kan enligt Umeå kommuns översiktsplan användas som utsiktsplats och har ett värde för grönstrukturen. Målsättningen för kommunen är dock att använda det för studentbostäder. Eftersom området utgörs av ett berg och staden i övrigt är platt ges möjlighet till utsikt över hela centrala staden samt älven.

5.4.4 Lundåkern

Lundåkern ligger på norra älvstranden en bit uppströms från centrum (se figur 2 och 4). Området består av en stor plan yta delvis bevuxen med sly. Ytan har använts som båtuppläggningsplats. Här finns bryggor för mindre fritidsbåtar och längs med älven går ett gång- och cykelstråk. Detta ingår i den så kallade Umeleden som gör det möjligt att cykla en slinga från centrum uppströms på norra sidan och sedan följa älvstranden nedåt på södra sidan.

5.4.5 Öbacka 2

Öbacka 2 är en förlängning av det område som ligger nordväst (se figur 2). Idag har delar av området parkkaraktär och utnyttjas för rekreation. Öster om området löper idag en järnväg mot Holmsund och Umeå hamn. Sträckan förbi Öbacka 2 kommer sannolikt att användas för den framtida Botniabanan och ett resecentrum kommer att anläggas norr om området.

35

%C

%C

'K

"º"8

"8

"8

"8

"8

"8

"8

"º

"²

"²

$B

$B

"¶"¶

"¶

"¶"¶

%x

Öbacka 2

Hamrinsberget

Olofsdal

Tomtebo 2Tomtebo 1B

Nydala

Tomtebo 1A

Tomtebo 1B

Nydala

N 1:20000

MålpunkterApotek%CBibliotek"ºCentrum"MFritidsgård"²Grundskola"8Grönstruktur"̧Handel"¶Idrottsanläggning$BUniversitet%xVatten"³Vårdcentral'K

Alternativ för framtida bostadsområde

Befintlig bebyggelse

Figur 3. Kartbild över Nydala, Olofsdal och Tomtebo

5.4.6 Nydala

Detta område öster om Nydalasjön används idag flitigt för rekreation (se figur 3). Längs med sjöstranden går ett GC-stråk och i anslutning till detta finns ett antal grillplatser. I sjöns norra och södra ände finns anordnade badplatser. Kring sjön ligger några äldre fritidshus som kommunen köpt in. Dessa rivs successivt för att ge plats för allmänheten.

5.4.7 Olofsdal

I området finns idag lokaler som ägs av kommunen och hyrs ut till diverse verksamheter enligt ”KRUT – Fördjupning för Universitets- och sjukhusområdet” (1998). Öster om området (se figur 3) ligger Nydalahöjd, ett område som exploaterats under åttio och nittiotalet. Området har goda gång- och cykelförbindelser med universitetet. I Mariehems centrum finns mataffärer, kiosk, m.m.. Berghem väster om området består av äldre villabebyggelse. Norr om området finns Mariehemsängarna som är ett populärt rekreationsområde.

5.4.8 Tomtebo

Området Tomtebo består av flera olika etapper (se figur 3). ”Arkitekturguide Umeå” (2001) beskriver hur de utförda etapperna är planerade och tankarna bakom byggnadernas utformning. Bland annat så fanns det en tanke att koppla tillbaka till förra sekelskiftet genom dubbla trädrader och individuella fasader. I och med nedgången på fastighetsmarknaden har det dock varit svårt att slutföra idéerna och istället har under slutet av 1990-talet området kommit att fyllas med småhus.

Avstånden till sjukhuset och universitetet är gynnsamma men det saknas en koppling mellan områdena. Detta beror på att ett stort område reserverats för universitetets verksamhet. I

36

samband med att detta byggs kommer också nya vägar att anläggas så att kopplingen blir bättre. Tre nya etapper planeras; 1A, 1B och 2. De första är en förlängning av de redan uppförda kvarteren medan den sista etappen Tomtebo 2 i princip är ett helt nytt område.

%C

"º"8

"º

"º

"8

"8"8

"8"8

"8

"8

"8

"8

"²

"²

"¶

"¶

"¶

"¶

'K

'K

$B

V:a Umedalen

Lundåkern

N1:20000

MålpunkterApotek%CBibliotek"ºCentrum"MFritidsgård"²Grundskola"8Grönstruktur"̧Handel"¶Idrottsanläggning$BUniversitet%xVatten"³Vårdcentral'K

Alternativ för framtida bostadsområde

Befintlig bebyggelse

Figur 4. Kartbild över Lundåkern och Västra Umedalen

5.4.9 Västra Umedalen

Umedalen är ett område som anlagts i stadens utkant på ”jungfrulig mark” (se figur 4). Det finns inget centrum, däremot livsmedelsaffär vid en av de större infarterna. Området har byggts ut i flera etapper under 80- och 90- talet.

37

6 Utfall på indikatorer I detta kapitel görs en analys av de olika möjliga områdena för exploatering utifrån hållbarhetsperspektiv. Indikatorerna bedöms, mäts och viktas samman enligt tillvägagångssättet i kapitel tre. Varje aspekt av hållbarhet tas upp i ett eget avsnitt.

6.1 Ekologiska De ekologiska indikatorerna består av sådana som är enkla att uppskatta eller mäta samt åtminstone en indikator som kräver en bedömning med visst mått av subjektivitet. Denna indikator är ”tät struktur” som återspeglar det framtida områdets karaktär. Höga betyg har getts till områden som skulle kunna bebyggas med hög täthet vilket företrädesvis är centrala områden. Även indikatorn om grönstruktur har krävt en bedömning.

Tabell 9. Utfall ekologiska indikatorer

Inkräktar ej på grönstruktur

Nya markanspråk

Närhet till handel

Tillgång till kollektivtrafik

Tät struktur Totalt resultat

Bryggeriet 4 5 4 4 5 4,4 Dragonfältet 4 5 4 4 5 4,4 Hamrinsberget 2 2 5 5 5 3,65 Lundåkern 1 2 3 1 3 1,9 Nydala 1 1 1 2 1 1,2 Olofsdal 1 3 4 4 4 3,05 Tomtebo 1A 3 1 2 4 2 2,45 Tomtebo 1B 1 1 1 3 1 1,4 Tomtebo 2 1 1 1 2 1 1,2 Västra Umedalen 2 1 1 4 1 1,85 Öbacka 2 1 1 3 3 5 2,9 Vikt (%) 25 20 15 20 20 100

Bryggeriet och Dragonfältet är de bästa områdena ur ekologisk synvinkel. Förklaringen till detta är att de inte inkräktar på stadens grönstruktur eller ger nya markanspråk samtidigt som de har en god koppling till handel och kollektivtrafik. Dessutom möjliggör de en hög täthet med sina centrala lägen i kontakt med tidigare storskalig bebyggelse. Detta är kort sagt ett uttryck för fördelarna med kompletteringsbyggande.

Lägst betyg får de områden som planeras i stadens utkanter där ny mark måste tas i anspråk. Exempel på detta är Nydala och Tomtebo 2 som inte har närhet till handel och kräver förlängningar av kollektivtrafik linjer och därför placerar sig lägst. Västra Umedalen utnyttjar tidigare skogsmark och har långt till handel men har fördelen att det ligger intill ett kollektivtrafikstråk.

38

6.2 Sociala De bästa områdena sett ur socialt perspektiv har en god koppling till tidigare bebyggelse och möjligheter till samvaro. Särskilt har ungdomars fritid uppmärksammats. Eftersom dessa är hänvisade till cykel eller kollektivtrafik är det viktigt att de kan få ett socialt umgänge nära bostaden. Ett varierat utbud berikar vardagen och om området dessutom kan bidra till att knyta ihop områden som hållits isär av en barriär är det riktigt bra.

Tabell 10. Utfall sociala indikatorer

Koppling till befintlig bebyggelse

Närhet till fritidsgård

Närhet till idrottsanläggning

Varierat utbud Överbygger barriärer

Totalt resultat

Bryggeriet 5 4 4 4 4 4,3 Dragonfältet 5 5 5 4 3 4,4 Hamrinsberget 4 4 4 5 5 4,4 Lundåkern 2 5 4 2 2 2,7 Nydala 1 2 1 1 1 1,1 Olofsdal 2 5 4 3 3 3,1 Tomtebo 1A 4 4 3 1 1 2,6 Tomtebo 1B 2 3 3 1 1 1,9 Tomtebo 2 1 2 2 1 1 1,3 Västra Umedalen 4 2 1 1 1 2,0 Öbacka 2 4 4 4 4 3 3,8 Vikt (%) 30 10 20 20 20 100

I detta fall får Dragonfältet och Hamrinsberget högst betyg. Dragonfältet har toppbetyg på koppling till befintlig bebyggelse och närhet till fritidsgård och idrottsanläggning. Hamrinsberget har tillgång till ett mycket varierat utbud i närområdet och överbygger dessutom barriärer genom att det idag otillgängliga berget öppnas upp. Även Bryggeriet ligger bra till med framförallt en god koppling till befintlig bebyggelse men har höga poäng i alla kriterier. Sämst är de områden som planeras att ligga långt från befintliga funktioner och saknar kontakt med tidigare bebyggelse.

Området Öbacka 2 ligger centralt i staden men får ändå inte så högt betyg vilket beror på att den delen av staden saknar mötesplatser som fritidsgårdar och idrottsanläggningar. Variationen är idag inte så stor men den bedöms öka när nytt resecentra anläggs intill området, därför får den värdet fyra.

39

6.3 Kulturella Att ett område är kulturellt hållbart innebär här att de boende i det planerade området kan få utlopp för kulturella yttringar i sitt närområde. Sådana yttringar kan vara att arbeta i en trädgård eller att gå till ett bibliotek för att läsa böcker. Att kunna promenera nära vatten och grönområden är också viktigt. Även det estetiska vägs in som att bebyggelsen i området kan tillföra stadslandskapet något eller att topografin gör det möjligt att ha en vacker utsikt.

Tabell 11. Utfall kulturella indikatorer

Möjlighet till trädgård

Närhet till bibliotek

Närhet till vatten

Tillför stadslandskapet

Tillgång till grönstruktur

Utsikt Totalt resultat

Bryggeriet 1 3 5 5 4 3 3,8 Dragonfältet 2 4 4 4 2 1 2,75 Hamrinsberget 1 5 3 5 4 5 3,9 Lundåkern 3 3 5 2 5 3 3,85 Nydala 5 1 5 1 5 2 3,55 Olofsdal 4 3 4 3 5 3 3,9 Tomtebo 1A 3 2 5 4 5 1 3,75 Tomtebo 1B 4 1 5 2 5 1 3,45 Tomtebo 2 4 1 4 1 5 1 3,1 Västra Umedalen 4 5 1 1 4 1 2,6 Öbacka 2 3 3 5 5 1 3 3,1 Vikt (%) 10 10 20 15 30 15 100

Högst placerar sig Hamrinsberget och Olofsdal tätt följt av Lundåkern och sedan Bryggeriet. Hamrinsberget ligger högt med utsikt över stadskärnan och älven. Området har dessutom nära tillgång till universitetsbiblioteket och rätt utformat kan det bli ett bra tillskott till stadsbilden. Någon möjlighet till att odla kan inte förväntas. Olofsdal har mycket god tillgång till grönstruktur som har en stor vikt och dessutom god tillgång till vatten som har den näst största vikten.

Västra Umedalen som ligger lägst trots mycket goda möjligheter till odling. Detta är det enda område som inte har nära till vatten, det saknar dessutom utsikt och tillför inget till stadslandskapet eftersom det ligger i utkanten. Sammantaget ger det lägsta totalresultatet av områdena för denna aspekt. Dragonfältet ligger även det lågt på grund av liten tillgång till grönstruktur och avsaknad av utsikt.

40

6.4 Ekonomiska Hållbarhet ur ekonomiskt perspektiv innebär att bygga där det finns en efterfrågan och samtidigt ta hänsyn till kostnadsaspekter. Efterfrågan bedöms vara nära målpunkter som centrum och universitet med flera. Kostnadsaspekten inryms i indikatorn om befintlig infrastruktur. De olika närhetsfaktorerna visar på vilket mått av samhällsservice som finns i närområdet. Om det finns lite service måste sådan etableras vilket kan kräva stora resurser.

Tabell 12. Utfall ekonomiska indikatorer

Befintlig infrastruktur

Närhet till apotek

Närhet till centrum

Närhet till grundskola

Närhet till universitetsområdet

Närhet till vårdcentral

Totalt resultat

Bryggeriet 5 5 4 5 2 5 4,0 Dragonfältet 5 5 4 4 3 5 4,15 Hamrinsberget 5 5 4 4 5 2 4,35 Lundåkern 2 1 3 3 1 1 1,9 Nydala 1 1 1 1 1 1 1,0 Olofsdal 3 3 2 4 4 2 3,0 Tomtebo 1A 4 2 1 5 3 2 2,7 Tomtebo 1B 1 1 1 4 3 1 1,8 Tomtebo 2 1 1 1 2 1 1 1,3 Västra Umedalen 2 4 1 5 1 4 2,2 Öbacka 2 3 4 4 5 5 1 3,85 Vikt (%) 20 10 25 10 25 10 100

Högst poäng ur ekonomiskt hänseende får Hamrinsberget med sin närhet till allt utom vårdcentral. Bryggeriet och Dragonfältet har båda god tillgång till service men ligger långt från universitetet. Västra Umedalen har mycket bra närhet till grundskola men mycket dålig närhet till centrum och universitet som ansetts viktigast. Sämst tillgång till service har Nydala men även Tomtebo 2 ligger lågt.

41

7 Förslag till utbyggnadsordning Med utgångspunkt i utfallen på indikatorerna skall i detta kapitel en diskussion föras kring hur områdena bör väljas för framtida utbyggnad. Därefter kommenteras på vilket sätt de olika områdena skulle kunna utformas med hänsyn till sina tillgångar och brister. Avslutningsvis ges några sammanfattande kommentarer kring slutsatserna och framtida utveckling. Genom detta visas slutfasen av hur multikriterieanalys kan användas för val av markområden vilket fullbordar syftet med rapporten.

7.1 Jämförelse med kommunens ordningsföljd På lång sikt skall alla aspekterna av hållbarhet uppfyllas, det vill säga utvecklingen skall vara såväl ekologiskt, socialt, kulturellt som ekonomiskt hållbar. Därför kan på längre sikt inte någon avvägning mellan de olika aspekterna göras utan de är lika viktiga. Ett sätt att konstruera en utbyggnadsordning som tar lika hänsyn till alla aspekter skulle därför kunna vara att vikta ihop dessa med lika vikt. Det vill säga att helt enkelt ta ett medelvärde av utfallen på aspekterna och sedan rangordna efter detta. En sådan viktning och rangordning presenteras i tabell 13.

Tabell 13. Rangordning, totalt (medelvärde)

Rang Område Betyg Ant lgh Ack ant lgh Kn:ens ordning 1 Bryggeriet 4,1 150 150 1 2 Hamrinsberget 4,1 200 350 2 3 Dragonfältet 3,9 600 950 1 4 Öbacka 2 3,4 400 1350 2 5 Olofsdal 3,3 500 1850 3 6 Tomtebo 1A 2,9 650 650 1 7 Lundåkern 2,6 300 950 3 8 Västra Umedalen 2,2 300 1250 1 9 Tomtebo 1B 2,1 700 1950 2 10 Tomtebo 2 1,7 200 200 3 11 Nydala 1,7 1200 1400 3

Summa/Medel 2,9 5200

Högst ligger Bryggeriet och Hamrinsberget. Detta är ett uttryck för att de placerade sig högt i alla kategorier. Även Dragonfältet och Öbacka 2 ligger högt i flera kategorier och hamnar därför 3:a respektive 4:a. Längst ned ligger områdena i stadens utkant, Tomtebo, Västra Umedalen och Nydala.

I kommunens utbyggnadsordning (Umeå kommun, 2001-08-02) delas exploateringen upp i tre omgångar. Den första omgången motsvarar åren framtill 2004, den andra 2005 till 2010 och den sista kategorin efter 2010. I de första två omgångarna planeras ungefär 1700 – 2000 lägenheter vardera. I tabell 13:s andra kolumn har antalet planerade lägenheter förts in och i tredje kolumnen har dessa ackumulerats för att visa på tre olika omgångar med motsvarande omfattning som kommunen.

42

För att jämföra med den rangordning som kommunen angett (Umeå kommun, 2001) så har dessa förts in i sista kolumnen i tabell 13. I den första omgången så är Bryggeriet och Dragonfältet gemensamma. Dessa två områden är dessutom redan under pågående exploatering. Hamrinsberget borde däremot flyttas upp och det borde även gälla Öbacka 2, men för det området finns det taktiska skäl till att avvakta i och med Botniabanan. Än viktigare är det kanske med att det östliga stationsläge planeras intill området vars trafik både på väg och på järnväg kommer att påverka.

Olofsdal ligger i kommunens sista omgång, och i rangordningen enligt tabell 13 ligger det i den första omgången. Inga taktiska skäl har observerats som kan förklara denna skillnad. Två områden som kommunen lagt i första omgången, Tomtebo 1A och Västra Umedalen, ligger här i omgång två. Kanske är det så att dessa är förklaringen till att Olofsdal inte prioriterats högre? I den sista omgången har kommunen satt Nydala och Tomtebo 2 vilket är gemensamt med resultatet i denna analys.

Några av områdena placerar sig i samma omgång i denna analys och kommunens, men några skiljer sig markant åt. För ett par kan det finnas förklaringar som att universitetets betydelse underskattas eller att byggande av Botniabanan inväntas. För de övriga finns ingen uppenbar förklaring men det kan vara så att sammanvägningen gör att information tappas bort. Kanske skulle det säga mer om rangordningen inom varje hållbarhetsaspekt betraktas, se tabell 14.

Sett utifrån de olika aspekterna av hållbarhet så skulle ordningsföljden av områden för utbyggnad bli något olika. Gemensamt för alla aspekterna är att Bryggeriet eller Hamrinsberget ligger i topp och då de inte ligger i topp återfinns de bland de fyra första. Längst ned återfinns de områden som planeras i stadens utkant på tidigare ej exploaterad mark. Tomtebo 1A och Västra Umedalen som har en kontakt mot tidigare bebyggelse ligger dock något högre. I mellanskiktet av rangordningen återfinns områden med kontakt till tidigare bebyggelse och service. Även utifrån tabell 14 är det svårt att förklara varför kommunen avvaktar Olofsdal och istället prioriterar Tomtebo 1A och Västra Umedalen.

Tabell 14. Rangordning, inom varje hållbarhetsaspekt

Rang Ekologiskt Kulturellt Socialt Ekonomiskt 1 Bryggeriet, Dragonfältet Hamrinsberget Dragonfältet, Hamrinsberget Hamrinsberget 2 Olofsdal Dragonfältet 3 Hamrinsberget Lundåkern Bryggeriet Bryggeriet 4 Olofsdal Bryggeriet Öbacka 2 Öbacka 2 5 Öbacka 2 Tomtebo 1A Olofsdal Olofsdal 6 Tomtebo 1A Nydala Lundåkern Tomtebo 1A 7 Lundåkern Tomtebo 1B Tomtebo 1A Västra Umedalen 8 Västra Umedalen Tomtebo 2, Öbacka 2 Västra Umedalen Lundåkern 9 Tomtebo 1B Tomtebo 1B Tomtebo 1B 10 Nydala, Tomtebo 2 Dragonfältet Tomtebo 2 Tomtebo 2 11 Västra Umedalen Nydala Nydala

Dragonfältet placerar sig på andra plats i alla aspekter utom kulturellt, där det kommer näst sist. I den kulturella aspekten är dock spridningen i resultat minst så att även om Dragonfältet är lägst så har det ändå relativt goda kulturella tillgångar. Om ett grönområde skulle anordnas intill skulle området avancera till femte plats i denna aspekt.

43

Lundåkern placerar sig högt i kulturella aspekten men inte särskilt högt i de andra. Förklaringen till detta är att det ligger nära vatten och grönstruktur men ligger avskärmat från service, inkräktar på grönstrukturen och saknar tillgång till kollektivtrafik.

7.2 En hållbar ordningsföljd Om nu Umeå kommun inte har levt upp till de strävanden mot en hållbar utveckling som finns inom planeringsområdet, hur skulle de ha gjort? Att alla aspekter skall tas hänsyn till är en utgångspunkt och de skall alla uppfyllas på lång sikt, men på kort sikt kan kanske andra avvägningar göras? Vilka dessa avvägningar är bör behandlas i ett politiskt forum. Så om inte alla aspekter skall ges lika vikt bör kommunfullmäktige kunna ange vilka vikter tjänstemännen skall använda i planeringen.

Ett sätt att göra utfallet i varje aspekt av hållbarhet tydlig är att tilldela områdena poäng efter placering. I tabell 15 ges det högst placerade området 11 poäng och sedan faller poängen ned till 1. Områdena har rangordnats efter den totala poängsumman. Notera att det finns vissa områden som delar poäng. Detta säger mer om områdena och vad som kan göras för att utveckla dessa jämfört med tidigare presentationer i tabellerna 13 och 14. Här syns till exempel tydligt att Dragonfältet ligger högt inom alla förutom kulturellt. Tolkningen av detta bör vara att om området skall byggas så bör insatser göras för att höja områdets egenskaper ur kulturellt perspektiv. Detta kan ske genom att exempelvis öka tillgången till grönområden.

En annan tolkning som går att göra från tabell 15 gäller Lundåkern. Detta område ligger högt endast i kulturellt hänseende och medel i övrigt. Området skulle kunna exploateras för sina tillgångar till vatten och grönstruktur men läget är inte särskilt bra med hänsyn till övriga när-hetsfaktorer. Det inkräktar dessutom allvarligt på grönstrukturen och har ingen tillgång till kollektivtrafik. Om dessa tillkortakommanden ligger till grund för att forma egenskaperna hos den framtida bebyggelsen så bör denna kunna passas i grönstrukturen och vara till för människor som inte efterfrågar kollektivtrafik. Således bör området bebyggas med enstaka enfamiljshus med stora trädgårdar för välbeställda människor eftersom dessa enligt Holmberg och Hydén (1996) i hög utsträckning åker bil.

Tabell 15. Rangordning efter placeringar inom varje hållbarhetsaspekt

Ekologiskt Kulturellt Socialt Ekonomiskt Summa Hamrinsberget 9 11 11 11 42 Bryggeriet 11 8 9 9 37 Dragonfältet 11 2 11 10 34 Olofsdal 8 10 7 7 32 Öbacka 2 7 4 8 8 27 Lundåkern 5 9 6 4 24 Tomtebo 1A 6 7 5 6 24 Västra Umedalen 4 1 4 5 14 Tomtebo 1B 3 5 3 3 14 Tomtebo 2 2 4 2 2 10 Nydala 2 6 1 1 10

De områden som placerar sig längst ned i rangordningen enligt tabell 15 får bra betyg endast på aspekten kulturellt. Förklaringen till att de ligger bra till i denna aspekt är att de har god

44

tillgång till grönstruktur (de ligger ju i den), närhet till vatten (Nydalasjön) och att de har möjlighet till trädgårdsodling. Problemet med dessa är att de ligger lågt i alla andra aspekter vilket kräver stora resursinsatser för att hjälpa upp. Detta väcker frågan om dessa inte borde ersättas i utbyggnadsordningen av sådana alternativ som har bättre tillgång till service med mera.

I motsats till Tomtebo och Nydala så ligger Västra Umedalen lågt i fråga om det kulturella men något högre på de övriga aspekterna. Med det tidigare resonemanget om att åtgärda ett områdes svaga sidor så är Västra Umedalen ett bättre alternativ än de andra som också ligger i stadens utkant. Problemet med detta område är däremot att det får ett lågt betyg på det kulturella på grund av sitt läge vilket ju inte går att förändra. Därför har ändå Tomtebo och Nydala högre potential. Detta kommer inte fram genom tabell 15 vilket kan tolkas som en brist i metoden. Alternativt kan det användas som en tillgång eftersom resultatet inbjuder till diskussion som kan berika analysen.

Att tolka informationen från sammanviktningen som gjorts i anslutning till tabell 15 är det som i denna rapport anses lämpligast. Anledningen till detta är att den bedöms ta hänsyn till mest information. Genom att inte göra den sista sammanvägningen kan de fyra aspekterna fortfarande synas tydligt. Detta kan i sin tur användas som information för att förbättra ett alternativ. Samtidigt kan även de rangordningar som presenterades tidigare i kapitlet också ge ett bidrag genom att visa på att det finns alternativa sätt att angripa problemet.

Resultaten i denna analys bedöms som stabila eftersom det har använts så många indikatorer som samvarierar och fångar upp många egenskaper hos områdena. Även de flesta indikatorer vilar på en fast grund genom att de kopplats till nationella och internationella strävanden inom samhällsplaneringen. Även utfallen på indikatorerna är i de flesta fall otvetydiga. Däremot går det att diskutera ingående om vikternas storlek. Dessa har bedömts utan samråd av en enda person utifrån ordalydelser i offentliga skrifter vilket skulle kunna göra att vissa kriterier inte fått rätt mått av inflytande. Samtidigt kan samvariationerna göra att eventuella felaktiga viktningar vägs upp.

Ovan drogs slutsatsen att den ordning som kommunen bör bygga ut staden skall följa tabell 15 med reservation för Västra Umedalen. I samband med diskussionen kring detta noterades samtidigt att det fanns möjlighet att lära ytterligare ur resultaten om hur områdena bör utvecklas. Bland annat så bör de aspekter som ett område inte ligger bra till inom åtgärdas. På samma sätt bör ett område som har en hög poäng inom en aspekt kunna utvecklas inom denna för att få största möjliga nytta, givet att det är målet för kommunen.

De områden som ligger i utkanten har stora möjligheter till odling och rekreation vilket bör värnas. På så sätt bör de exploateras varsamt med bebyggelse som smälter in i landskapet och där ett minimum av markarbeten sker. Med samma resonemang bör centrala områden exploateras hårdare och exempelvis Hamrinsberget, som omges av stora byggnader och trafikleder, bör därför kunna bebyggas i en större skala och terrasser kan bli en möjlighet.

När området planeras kan det även ske för att tillgodose behovet i olika bostadskonsumentgrupper. I sin översiktsplan argumenterar Umeå kommun för att behov från exempelvis nyckelpersoner inom näringslivet, sjukhuset och universitetet bör tillgodoses eller för att locka 45 – 65 åringar från sina villor. En annan grupp som kommunen nämner som viktig att ta hänsyn till är studenterna.

Den första gruppen, nyckelpersonerna, bör kunna erbjudas attraktiva bostäder på Hamrinsberget (där vill kommunen bygga för studenter). Motivet till detta är bland annat att det har en vacker utsikt och god tillgång till universitetsområdet. Detta tillsammans med en

45

god tillgång till service bör göra att exklusivare bostäder skall kunna byggas utan att riskerna blir för stora. Av fördelningsskäl kan det dock vara lämpligt att även hushåll med lägre betalningsförmåga ges möjlighet till attraktivt boende vilket bör kunna ske på Öbacka 2.

För studenterna är det naturligt att bygga i närheten av universitetet. Eftersom Hamrinsberget bör bebyggas för en målgrupp med större resurser så måste studenterna få tillgång till ett annat område. Det är lämpligen Olofsdal som ligger på inom ett rimligt avstånd från universitetsområdet och ligger bra till i alla aspekter av hållbarhet.

7.3 Sammanfattande kommentarer I detta arbete har fokus varit på de fyra aspekterna av hållbarhet. Detta har gett att indikatorerna kopplats till detta och att vikterna valts utifrån hur stor betydelse indikatorerna har på hållbarheten. Att just välja hållbarhet är däremot inte självklart, utan det skulle även ha gått att välja någon annan utgångspunkt, exempelvis ekonomisk lönsamhet. Men trots allt så är hållbarhet ett fundamentalt mål som innefattar flera olika samhällsaspekter vilket gör att valet känns rimligt.

En begränsning i arbetet har varit tillgången på digital geografisk information. Om det hade funnits tillgång till en bra grundkarta och därtill kopplat vägnät och information om olika företeelser om handel och service skulle fler analyser kunnat ske med datorstöd. Detta skulle i detta fall kunnat ge mer precisa utfall på indikatorerna och skalan på bedömningen skulle ha kunnat delas in i fler intervall.

En annan fördel med att arbeta med datorstöd är att det går att analysera fler alternativ utan att arbetsinsatsen blir för stor. I detta fall så var dock antalet alternativ inte så stort och dessutom redan identifierat av kommunen. Ett annat angreppssätt skulle ha varit att identifiera nya områden som är hållbara och då skulle datorstöd vara näst intill en förutsättning. För detta ändamål har dock metoden fungerat bra och ur analysen har en rangordning tagits fram och dessutom har det gått att föra ett resonemang kring hur områdena skulle kunna utvecklas.

För att resultaten i denna rapport skulle få något inflytande i kommunens planering så borde arbetet har skett i en öppnare dialog där indikatorerna diskuterats med kommunens tjänstemän och politiker. Tyvärr har detta inte varit möjligt men slutsatserna här kanske kan istället tjäna som underlag för en framtida diskussion. Men att det sedan skulle leda till att kommunen ändrar sin utbyggnadsordning verkar osannolikt. Detta eftersom kommunen trots argumentation i översiktsplanen för byggande i områden med lägre risker och med en ”kvalitativt hög och väl utbyggd service” ändå hävdar att det är ”väsentligt” att Tomtebo och Västra Umedalen byggs. Trots att dessa områden inte har en väl utbyggd service och att det är de som nästan minst överensstämmer med en hållbar utveckling, det fundamentala målet i samhällsplaneringen och undertiteln på Umeå kommuns översiktsplan.

46

Referenser Andersson, R. (1991). Stadsbyggnadsekonomi. Lund: Studentlitteratur

Arkitekturguide Umeå (2001). Red. P. Forsberg. Umeå: Umeå kommun

Boken om Översiktsplan, del II (1996). Red. K. Hugne. Karlskrona: Boverket

Boken om Översiktsplan, del III (1996). Red. K. Hugne och C. G. Guinchard. Karlskrona: Boverket

Boverket (1999). God bebyggd miljö. Karlskrona: Boverket

Boverket (2000). Planering för hållbar utveckling – 13 utmaningar för den fysiska samhällsplaneringen. URL: http://www.boverket.se/novo/filelib/personal/hangus/13utm..pdf (2001-07-24)

Boverket (2001-07-23). URL: http://www.boverket.se

Boverket och Naturvårdsverket (2000a). Samhällsplanering med miljömål i Sverige: slutredovisning. Stockholm: Naturvårdsverket

Boverket och Naturvårdsverket (2000b). Planera med miljömål!: fallstudie Helsingborg, tillgänglighet till miljöanpassade transportsystem. Stockholm: Naturvårdsverket

Brandberg, V. et al. (1998). Lugna Gatan! – en planeringsprocess för säkrare, miljövänligare, trivsammare och vackrare tätortsgator. Stockholm: Svenska kommunförbundet

Framtidsformer – Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design (1998). Proposition 1997/98:117

Holmberg, B. och Hydén, C (1996). Trafiken i samhället – Grunder för planering och utformning. Lund: Studentlitteratur

Hållbara städer i Europa (1996). Expertgruppen för stadsmiljö. Bryssel: Europeiska kommissionen

Hälsa på lika villkor – nationella mål för folkhälsan (2000). Statens offentliga utredningar 2000:91.

Johansson, J. och Sandberg, K. (2001). Estimation of Hedonic Prices for Co-operative Flats in the City of Umeå with Spatial Autoregressive GMM. Umeå: CERUM. Ej publicerad artikel

Keeney, R. L. och Raiffa, H. (1993). Decisions with Multiple Objectives. Preferences and Value Tradeoffs. Cambridge: Cambridge University Press

KRUT – Fördjupning för Universitets- och sjukhusområdet (1998). Umeå: Umeå kommun

Kulturpolitik (1996). Proposition 1996/97:3

Miljöbalk. SFS 1998:808

Multi Criteria Analysis: A Manual (2001). Red. J. Dodgson. URL:http://www.defra.gov.uk/environment/multicriteria/index.htm (2001-07-15)

47

Plan- och bygglag. SFS 1987:10

Resvanor i Umeå – Intervjuundersökning oktober/november 1998 (1999). Översiktsplanegruppen. Umeå: Umeå kommun

Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (1998). Proposition 1997/98:145

Sveriges nationalrapport inför FN:s Generalförsamlings extra möte (Istanbul +5) med uppföljning av Habitatagendan, om hållbar stads- och bebyggelseutveckling i New York, 6 – 8 juni 2001 (2001). Nationalkommittén för Agenda 21 och Habitat. Stockholm: Miljödepartementet

Transportpolitik för en hållbar utveckling (1998). Proposition 1997/98:56

Triantaphyllou, E. och Sánchez, A. (1997). A sensitivity analysis approach for some determi-nistic multi-criteria decision making methods. Decision Sciences. 28 (1), 151-194. ISSN 0011-7315

Troedson, U. et al. (1999). En stad är mer än sina hus... – hållbar utveckling av städer och samhällen. Karlskrona: Boverket

Umeå kommun (2001-08-02). URL: http://www.umea.se

Öpl 98 – för en hållbar utveckling (1998). Red. Forsberg, P. och Viksten, G. Umeå: Umeå kommun