f r befolkningen i upplands v sby kommunäsby.se/download/18... · sammanställning ska ses som en...

upplandsvasby.se 08-590 970 00

Folkhälsorapport 2017 för befolkningen i Upplands Väsby kommun

3FOLKHÄLSORAPPORT 2017

FörordLäget för folkhälsan speglar hur hela samhället mår. När välfärd, trygghet och inflytande kommer alla till del förbättras också folkhälsan. Omvänt, när samhällen dras isär och klyftor ökar så ökar också folkhälsoproblemen. Det är därför vi i Upplands Väsby tar temperaturen på folkhälsan och sammanställer en omfattande folkhälsorapport med cirka fem års mellanrum. Det ger oss värdefull information om hur levnadsvillkoren i Väsby utvecklas och fördelas på olika grupper. Rapporten är underlaget för fortsatta insatser inom de områden där vi ser brister och problem.

En god hälsa är för individen avgörande för att kunna leva ett gott liv. En mängd sjukdomar, krämpor och funktionsnedsättningar kan vi inte göra något åt annat än bota, lindra och hantera konsekvenserna av. Det hör till livets realiteter. Med en god vård och omsorg får vi alla hjälp när det behövs. Samtidigt kan vi göra mycket som förbättrar hälsan. Motion, matvanor, rökning, alkohol och droger är viktiga och välkända saker som påverkar. Forskningen visar också att faktorer som känsla av delaktighet i samhällslivet, villkor i arbetslivet, jämställdhet mellan män och kvinnor samt uppväxtförhållanden för barn och unga är minst lika viktiga, vilket vi kanske inte alltid tänker på. Hälsa bestäms alltså inte bara av individuella faktorer och livsstilsval.

Folkhälsa som begrepp fångar in just detta. Att individens hälsa och välmående starkt påverkas av hur hela samhället fungerar och vilken position man har. Folkhälsoarbete bedrivs brett, långsiktigt och med framförallt främjande och förebyggande medel. Folkhälsan har också mycket starka samband med socioekonomiska faktorer. I våra storstäder, där socioekonomiska skillnader också speglar sig i rumslig segregation kan exempelvis medellivslängden skilja häpnadsväckande mellan olika områden.

Vi vill ha ett Väsby som håller samman och samarbetar. Ett Väsby där den sociala hållbarheten är hög. Vi har alla förutsättningar för att Väsby ska bli en av världens bästa platser att växa upp och leva i. En god folkhälsa är en viktig pusselbit för att det ska vara så. Rapporten visar som helhet att folkhälsan är god och jämförbar med liknande kommuner. Men det

finns utmaningar. Vi ser en negativ utveckling av karies bland treåringar. Signaler om ökad psykisk ohälsa bland unga måste tas på allvar. Den upplevda otryggheten bland befolkningen i stort ökar. Övervikt och fetma ökar och vi är fetare än genomsnittet i länet. Rapporten ger oss det nödvändiga underlaget för att arbeta vidare med vårt systematiska folkhälsoarbete. Vi antar utmaningarna.

Anders Rosén, VOrdförande i Folkhälsorådet


Innehållsförteckning1. Inledning 6

2. Bakgrund 72.1 Vad är folkhälsa? 7 2.2 Nationella och lokala folkhälsomål 82.3 Kommunfakta 102.4 Folkhälsoarbetet i Upplands Väsby kommun 162.5 Beskrivning av de lokala folkhälsomålen 18

3. Syfte 21

4. Metod 21

5. Folkhälsorapportering barn och unga 235.1 Mål 1. Delaktighet och inflytande 235.2 Mål 2. Ekonomiska och sociala förutsättningar 245.3 Mål 3. Trygga och goda uppväxtvillkor 295.4 Mål 4. Fysisk aktivitet och goda matvanor 365.5 Mål 5 Minskad användning av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och dopning

samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande 37

6. Folkhälsorapportering vuxna (18–64 år) 406.1 Mål 1. Delaktighet och inflytande 406.2 Mål 2. Ekonomiska och sociala förutsättningar 446.3 Mål 3. Fysisk aktivitet och goda matvanor 496.4 Mål 4. Minskad användning av tobak och alkohol, ett

samhälle fritt från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande 51

7. Folkhälsorapportering äldre 557.1 Mål 1. Delaktighet och inflytande 557.2 Mål 2. Ekonomiska och sociala förutsättningar 567.3 Mål 3. Skapa förutsättningar för åldrande med livskvalitet 577.4 Mål 4. Fysisk aktivitet och goda matvanor 587.5 Mål 5. Minskad användning av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och

dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande 60

8. Viktiga iakttagelser 62

Litteraturförteckning 64

6 FOLKHÄLSORAPPORT 2017

1. InledningAtt människor ska ges möjlighet till hälsa och välbefinnande är en del av FN:s deklaration om grundläggande mänskliga rättigheter och en god folkhälsoutveckling är en viktig fråga för Upplands Väsby kommun. Människors hälsa påverkas av genetiska faktorer men också av levnadsvanor, social och ekonomisk situation samt yttre faktorer i vår närmiljö. En del av dessa faktorer kan individen själv påverka, men ett strukturerat välfärds- och folkhälsoarbete inom flera sektorer i samhället krävs också. Kommunstyrelsen i Upplands Väsby kommun har som en del i detta arbete antagit ett folkhälsoprogram för att bidra till en god folkhälsoutveckling i kommunen.

Detta är den fjärde folkhälsorapporten som sammanställs i Upplands Väsby. Rapporten utgår från kommunens sex lokala folkhälsomål och består av en sammanställning av folkhälsodata från bland annat Stockholms läns landsting (SLL), Statistiska centralbyrån (SCB), Folkhälso- myndigheten samt lokala källor. Folkhälsodata finns inte tillgänglig inom alla områden så denna sammanställning ska ses som en presentation av tendenser och inte absoluta fakta över verkliga sakförhållanden.

Rapporten har sammanställts av folkhälsosamordnare Helene Hagberg samt miljö- och folkhälsosamordnare Tove Janzon, med hjälp av Caroline Ankarström (preventionssamordnare) och Marcus Ershammar (statistiker och utredare). Samtliga arbetar i Upplands Väsby kommun.Författarna vill tacka samtliga som bidragit med material och värdefulla synpunkter till rapporten! Särskilt tack till Ingrid Norling (samordnande skolsköterska Upplands Väsby kommun), Skolhäl-san/Sollentunahälsan, Väsby ungdomsmottagning, Catharina Lebel (elevhälsochef UVK), Sofia Gullberg (projektledare UVK) och Mari Forsberg (samordnare för nationella minoriteter UVK).


2 Bakgrund

2.1 Vad är folkhälsa? Begreppen hälsa och folkhälsa är besläktade men kan ändå särskiljas. En person som arbetar med folkhälsa intresserar sig för det allmänna hälsoläget på grupp- eller samhällsnivå och studerar bland annat olika sjukdomars utbredning i befolkningen, medan exempelvis vårdpersonal primärt ägnar sig åt hälsoarbete på individnivå. Det rör sig om olika arbetssätt och perspektiv som kompletterar varandra. Det ligger nära till hands att tänka sig att summan av delarna (individernas hälsa) utgör helheten (folkhälsan), men så är inte alltid fallet. Individer kan ha andra prioriteringar och motiv vad gäller den egna hälsan än vad samhället i stort har för sin befolknings hälsa (Svanström, 2012).

Det grundläggande syftet med folkhälso-arbete är att främja hälsa och förebygga sjukdom på en övergripande nivå. Dess teoretiska grund finns inom den tvär- vetenskapliga lära som folkhälsovetenskapen utgör. Historiskt har folkhälsoarbete huvudsakligen inneburit sjukdoms- bekämpning, men numera prioriteras ofta insatser av mer förebyggande karaktär som inte nödvändigtvis faller inom det rent medicinska området. Fokus ligger på att ”bevara det friska friskt”!

Människors hälsa påverkas av olika slags bestämningsfaktorer. Hälsans bestämningsfaktorer delas ofta in i fyra nivåer, där den yttersta nivån symboliserar strukturella faktorer på samhällsnivå (ex. ideologiska, ekonomiska eller miljömässiga faktorer). Nästa nivå innefattar individens levnads-förhållanden och avser tillgång till sjukvård, möjlighet till arbete och utbildning osv. Dessa två övergripande nivåer utgör tillsammans individens livsvillkor, vilka kan vara svåra att påverka på individnivå. Därefter kommer det som kallas för levnadsvanor, som den enskilde ofta själv kan råda över. Ålder, kön och arv är faktorer som är svåra, om inte omöjliga, att påverka.

” Hälsa är en resurs för individen medan folkhälsa är ett mål för samhället” Hälso- och sjukvårdsberedningen, Folkhälsogruppen. (1991)

Folkhälsa 9: Folkhälsans villkor.

Bildkälla: Folkhälsomyndigheten https://www.folkhalsomyndigheten.se/seniorguiden/halsosamt-aldrande/halsosamt-aldrande-en-livslang-process/

MiljöSamhällsekonomiska strategier

Ålder Kön Arv

Socialtstöd

Tobak

Alkohol

Arbetsmiljö

Arbetslöshet

Boende

Trafik

Utbildning

Jordbruk Livsmedel Fritid &

kulturSocial- försäkring

Social- tjänst

Hälso-, sjuk- och tandvård

Narkotika

MatvanorSex- och sam-levnad

Fysisk aktivitet

Sömnvanor

m.m. m.m.

Sociala nätverk

Barns vuxen- kontakterIndivid

Familj


Begreppet folkhälsa förknippas ofta med faktorer på den nivå som ligger närmast individen, som kost- och motionsvanor. Viktigt att poängtera är dock att bestämningsfaktorer på samtliga nivåer har påverkan på befolkningens hälsa samt att de olika faktorerna påverkar varandra. Arbetslöshet kan exempelvis påverka matvanorna som i sin tur påverkar vikten vilket påverkar förekomst av hjärtinfarkt. Orsaker behöver alltså inte vara kopplade direkt till individen utan kan ligga på samhällsnivå (Folkhälsomyndigheten, Barns och ungas uppväxtvillkor, 2016). En del bestämningsfaktorer kan förstås påverkas genom individuella ställningstaganden, men i allmänhet behövs politiska beslut och kollektiva åtgärder eftersom våra val hänger samman med vilka möjligheter till val som finns (Bollebygds kommun, 2016). Att arbeta med folkhälsa är därför inget enmansjobb, utan samverkan mellan olika instanser på olika nivåer behövs.

En av folkhälsovetenskapens grundteser är att alltför stor ojämlikhet avseende ekonomiska och sociala resurser i ett land eller samhälle bidrar till ohälsa. Forskning visar att en hög socioeko-nomisk position är starkt relaterad till längre liv och bättre hälsa. Grupper som befinner sig i en högre position i den sociala hierarkin uppvisar generellt sett en bättre hälsa än de som befinner sig längre ned i hierarkin. Detta kallas för den sociala gradienten i hälsa (Rostila & Toivanen, 2012). Den sociala gradienten är tydlig nästan oavsett vilket hälsoutfall som studeras. WHO menar att det som karakteriserar sociala ojämlikheter i hälsa är att de är orättvisa och möjliga att undvika med hjälp av politisk styrning (World Health Organization).

Att skapa goda förutsättningar för hälsa på samhällsnivå är viktigt, men folkhälsoarbete bör också inriktas mot att stödja grupper och individer att förändra levnadsvanor som inte gynnar en god hälsoutveckling. Genom att skapa förutsättningar för människor att själva ta makten över och ansvara för sin hälsa stödjer man det som inom folkhälsovetenskapen kallas ”empowerment” eller ”egenmakt”. Individers befintliga resurser betonas och fokus ligger på att uppmuntra människor att själva finna motivation att förändra sina levnadsvanor, snarare än att förändringar ”tvingas på” individen. Ett sådant förhållningssätt borgar för att nya livs-mönster bibehålls.

För att fungera optimalt bör folkhälsoarbetet:• Utgå från evidensbaserad kunskap• Vara målinriktat och långsiktigt• Vara samverkansbaserat• Vara politiskt förankrat• Fokusera på att minska ojämlikhet i hälsa(Pellmer, Wramner, & Wramner, 2012)

2.2 Nationella och lokala folkhälsomål Det övergripande nationella målet för folkhälsoarbetet i Sverige har sedan år 2002 varit ”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen” (Regeringens proposition 2002/03:35). Det övergripande målet för kommunens folkhälsoarbete är detsamma som för den nationella folkhälsopolitiken. Mer specifikt ska kommunen verka för ett socialt hållbart samhälle där trygghet samt goda uppväxt- och levnadsförhållanden ger förutsättningar för en god hälsa.

Elva målområden har skapats som stöd för uppfyllande av det övergripande nationella målet. Upplands Väsby kommuns folkhälsoprogram antogs av kommunfullmäktige i april 2014 och har sin grund i de elva nationella folkhälsomålen. Dessa har kokats ned till sex lokala folkhälsomål.


NATIONELLA FOLKHÄLSOMÅL

1. Delaktighet och inflytande i samhället

2. Ekonomiska och sociala förutsättningar

3. Barn och ungas uppväxtvillkor

4. Hälsa i arbetslivet

5. Miljöer och produkter

6. Hälsofrämjande hälso- och sjukvård

7. Skydd mot smittspridning

8. Sexualitet och reproduktiv hälsa

9. Fysisk aktivitet

10. Matvanor och livsmedel

11. Tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel

UPPLANDS VÄSBYS LOKALA FOLKHÄLSOMÅL

1. Delaktighet och inflytande i samhället

2. Ekonomiska och sociala förutsättningar

3. Trygga och goda uppväxtvillkor

4. Skapa förutsättningar för åldrande med livskvalitet

5. Fysisk aktivitet och goda matvanor

6. Minskad användning av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande


2.3 KommunfaktaUpplands Väsby kommun tillhör Stockholms län och gränsar till Sollentuna i söder, Sigtuna i norr och Vallentuna i öst. Redan under vikingatiden gick det viktiga handelsleder igenom det som idag är kommunen och spåren av detta är tydliga än idag på många ställen, bland annat genom de 71 runstenar som finns i kommunen. Kommunen har även idag en central placering med närhet till stora städer som Stockholm och Uppsala men också till Arlanda flygplats. Med pendeltåg går det snabbt att ta sig till dessa ställen.

BostäderKommunens strategiska läge och den starka inflyttningstrenden till Stockholms län som råder medför en stor efterfrågan på bostäder i kommunen. För att möta denna efterfrågan har kommunen ett uttalat mål om att färdigställa 350–400 bostäder per år de närmaste åren. I kommunen finns det idag cirka 18 700 bostäder varav 38 procent utgörs av hyresrätter, 32 procent av bostadsrätter och 30 procent av äganderätter. Kommunen kommer även fortsätt-ningsvis att sträva efter ett blandat bostadsutbud. Ambitionen är också att arbeta för att bevara kommunens rika natur och jobba mer med förtätning av bostadsbeståndet.

NäringslivNäringslivet och kommunen samarbetar sedan 1998 för att utveckla den lokala företagssamheten med målsättningen att skapa ett av landets bästa företagsklimat. Med det aktiva näringslivsarbetet är tanken att företagen som väljer att etablera sig här ska trivas och utvecklas. Därmed skapas även fler lokala arbetstillfällen, vilket underlättar för invånarna att hitta ett arbete i den egna kommunen. Det finns cirka 2 000 aktiva företag i kommunen och de små företagen med färre än fem anställda utgör cirka 90 procent av dessa. Det finns också ett antal stora internationella företag som valt att etablera sig i kommunen. Siemens och chokladtillverkaren Mondelez är exempel på stora utländska etableringar i kommunen. De branscher som sysselsätter flest personer i kommunen är i turordning partihandel, vård och omsorg samt byggverksamhet.

Förskola/skola/familjecentral, omsorg m.m.I kommunen finns det 30 förskolor och 14 grundskolor och det är möjligt att välja mellan både kommunala och fristående aktörer. Det finns även både kommunala och fristående alternativ för gymnasieskolan. Familjecentral med mödravårdcentral, barnavårdscentral, öppen förskola, kurator/familjestöd och psykolog är exempel på stöd och service som finns inom omsorgsområdet i kommunen.

Idrott, motion och fritidslivUtmärkande för Upplands Väsby kommun är närheten till naturen med en variation av skogar, sjöar och odlingslandskap. I kommunen finns både en vandringsled och en cykelled. Dessutom finns en kanotled i Mälaren. Det finns även goda förutsättningar till fritidsaktiviteter genom de cirka 200 aktiva föreningar som finns i kommunen. För samtliga barn och ungdomar i kommunen anordnas även Tiokampen, med flera olika aktiviteter under året.

BefolkningsutvecklingAtt kommunen är inne i en mycket expansiv bostadsfas visas genom den ökade inflyttningen till kommunen, vilken tillsammans med ett högt barnafödande ger tydligt utslag i befolknings-tillväxten. Vid utgången av 2016 hade kommunen 43 891 invånare och noteringen innebar en ökning om 1 230 personer eller 2,9 procent sedan 2015. Kommunen har som mål att som minst hålla en jämn tillväxttakt med länet. År 2016 växte länets kommuner i snitt med 2,0 procent och därmed fortsätter kommunen på den inslagna vägen med en befolkningstillväxt som överträffar snittet i länet.


Kommunens befolkningsprognos från februari 2017 visar en fortsatt stark befolkningstillväxt de närmaste åren. Tabellen nedan visar att befolkningen väntas öka med 5 560 personer till utgången av 2020 vilket motsvarar en tillväxt om 13 procent. Värt att notera är att befolknings-statistiken endast avser den folkbokförda befolkningen i kommunen.

Befolkningsutveckling, utfall och prognos

UTFALL PROGNOS ÖKNING

Ålder 2016 2020 Antal Procent

0 520 665 145 28

1–5 2 865 3 360 495 17

6–11 3 335 3 685 350 11

12–15 2 070 2 360 290 14

16–18 1 425 1 745 320 23

19–24 3 225 3 695 470 15

25–39 9 105 10 755 1 650 18

40–64 13 965 15 330 1 365 10

65–79 5 855 5 995 140 2

80– 1 530 1 860 330 22

Summa 43 890 49 450 5 560 13

KommundelarnaI denna rapport hanteras Upplands Väsby kommun som en helhet men i den hanteringen är det viktigt att vara medveten om att kommunens fem delområden har skilda förutsättningar. I det här avsnittet presenteras dessa delområden med fokus på ett jämförande perspektiv utifrån socioekonomi.

Runby ligger i de västra delarna av kommunen och består av ett till ytan lika stort område som kommundelarna Smedby, Vilunda och Odenslunda/Bollstanäs. Som diagrammet på kommande sida visar är kommundelen befolkningsmässigt inte så stor vilket beror på att stora delar av Runby inte är bebyggda.

Odenslunda/Bollstanäs ligger i den östra delen av kommunen och på östra sidan av motorvägen. Befolkningsmässigt är det den näst största kommundelen.

Smedby ligger i de södra delarna av kommunen och är både ytmässigt och befolkningsmässigt den minsta kommundelen.

Vik/Fresta består av ett stort geografiskt område som ligger i de östra delarna av kommunen.

Vilunda omfattar de centrala delarna av kommunen och är den befolkningsmässigt största kommundelen.

Siffrorna är avrundade till närmsta femtal.


Befolkningen per kommundel, i antal

Runby

Vilunda

Smedby

Vik/Fresta

Odenslunda/Bollstanäs

12190

678011760

7160

4690

(SCB, 2015)

Diagrammet nedan visar hur åldersfördelningen ser ut procentuellt sett inom varje kommun-del. Där framgår det exempelvis att Odenslunda/Bollstanäs är den kommundel som har högst andel barn i åldern 0–15 år. Det visar även att Vilunda har största andelen som är 65 år eller äldre i sin befolkning.

Andelen utrikes födda varierar kraftigt mellan kommundelarna. I Smedby och Vilunda är nästan 40 procent födda utanför Sverige medan motsvarande siffra för Odenslunda/Bollstanäs är 16 procent. I Runby och Vik/Fresta är 23 respektive 22 procent födda utanför Sverige.

Åldersfördelning per kommundel, i procent

0

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%0–15

16–19

20–64

65–

Odens

lunda

/

Bollst

anäs

Vik/Fre

sta

Smed

by

Vilund

aRun

by

(SCB, 2015)


Bostadsbeståndets fördelning per kommundel, i procent

Hyresrätt

Bostadsrätt

Äganderätt

Odens

lunda

/

Bollst

anäs

Vik/Fre

sta

Smed

by

Vilund

aRun

by0

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

(SCB, 2015)

När bostadsbeståndet i de olika kommundelarna beaktas är det tydligt att Odenslunda/Boll-stanäs i huvudsak utgörs av äganderätter, vilket innebär småhus. I Smedby däremot utgörs bostadsbeståndet nästan uteslutande av hyres- och bostadsrätter vilket för den kommundelen innebär flerbostadshus.

Hushåll med bil per kommundel, i procent

Odens

lunda

/

Bollst

anäs

Vik/Fre

sta

Smed

by

Vilund

aRun

by0

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

(SCB, 2015)

Som diagrammet ovan visar är det stor skillnad mellan kommundelarna avseende hur vanligt det är att hushållen äger minst en bil. Det är vanligast med bil i Odenslunda/Bollstanäs där 73 procent äger minst en bil och lägst andel med bil återfinns i Vilunda där 40 procent av hushållen har bil. Mot bakgrund av att Odenslunda/Bollstanäs har den största andelen småhus samt ligger utanför centrala Väsby är det väntat att det är vanligt att ha bil i kommundelen. Vilunda, å andra sidan, ligger i centrala Väsby med närhet till kommunikationer. Dessutom kan det vara både


krångligare och dyrare att ha bil i område med hög koncentration av flerbostadshus jämfört med småhus som ofta har tillgång till egen parkering.

Utbildningsnivå per kommundel 20–64 år, i procent

Runby

Vilunda

Smedby

Vik/Fresta

Odenslunda/Bollstanäs

0

5%

10%

15%

20%

25%

30%

Uppgift saknasEftergymnasial minst 3 år

Eftergymnasial mindre än 3 år

Gymnasial mer än 2 år

Gymnasial högst 2 år

Förgymnasial

(SCB, 2015)

I Smedby har 20 procent av befolkningen i åldern 20–64 år endast genomgått förgymnasial utbildning medan nio procent har samma utbildningsbakgrund i Odenslunda/Bollstanäs. Motsvarande skillnad återfinns även vad gäller andelen som har genomgått eftergymnasial utbildning om minst tre år vilket innebär att invånarna i de två kommundelarna har vitt skilda förutsättningar på arbetsmarknaden.

År 2008 hade 18 procent av invånarna i Runby och Odenslunda/Bollstanäs en eftergymnasial utbildning om tre år eller mer. I jämförelse hade nio procent av invånarna i Smedby en längre eftergymnasial utbildning (Upplands Väsby kommun, Folkhälsorapport 2009). Diagrammet ovan visar att andelen högutbildade har ökat i nämnda kommundelar, men att de inbördes skillnaderna återstår.

Förvärvsfrekvens per kommundel 20–64 år, i procent

Odens

lunda

/

Bollst

anäs

Vik/Fre

sta

Smed

by

Vilund

aRun

by0

100%90%80%70%60%50%40%30%20%10%

(SCB, 2014)


Förvärvsfrekvensen mäter andelen av befolkningen i åldern 20–64 år som förvärvsarbetar i någon omfattning. I Odenslunda/Bollstanäs är förvärvsfrekvensen 88 procent, vilket är högst av alla kommundelar. Lägst andel har Vilunda där andelen förvärvsarbetande uppgår till 73 procent.

Medianinkomst per kommundel 20 år och äldre, i tusentals kronor

Odens

lunda

/

Bollst

anäs

Vik/Fre

sta

Smed

by

Vilund

aRun

by0

50

100

150

200

250

300

350

400Tkr

(SCB, 2015)

Det skiljer mer än hundratusen kronor i medianinkomst mellan den kommundel med lägst respektive högst inkomst vilka motsvaras av Vilunda respektive Odenslunda/Bollstanäs. Detta innebär en skillnad om drygt 30 procent.

Ohälsotal per kommundel, 16–64 år

Odens

lunda

/

Bollst

anäs

Vik/Fre

sta

Smed

by

Vilund

aRun

by0

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

40%

(SCB, 2015)


Framställningen i detta kapitel visar att kommunens delområden har skilda socioekono-miska förutsättningar. Denna information är bra att ta med sig inför genomgången av de indikatorer som avser att mäta folkhälsan i Upplands Väsby kommun sammantaget.

Folkhälsoarbetet i Upplands Väsby kommun 2010–2016

FöräldraskapsstödÅr 2011 genomförde Folkhälsomyndigheten en studie på föräldrastödsprogrammet ABC (”Alla Barn i Centrum”, ett generellt program för föräldrar med barn i åldrarna 3–12 år) tillsammans med Karolinska institutet. Studien pågick under tiden 2011–2013. 600 föräldrar rekryterades till en randomiserad kontrollerad studie. Resultatet av studien visade att programmet hade effekt.

StödgrupperStödgrupper innebär gruppverksamheter för barn/ungdomar som växer upp i familjer med någon form av beroende eller psykisk ohälsa. Grupper finns även för barn som bevittnat våld eller barn som lever med skilda föräldrar. Samarbete sker med våra grannkommuner Sigtuna och Sollentuna samt öppenvårdspsykiatriska mottagningen.

Fysisk aktivitet, skolgång och läxläsning för romska barn Under tiden 2011–2014 drevs ett projekt inom ramen för folkhälsoarbetet, som syftade till att romska barns skolnärvaro skulle öka. Vidare syftade arbetet i projektet till att uppmuntra barnen till ökad fysisk aktivitet. Resultatet av projektet visar både på ökad skolnärvaro samt ökad fysisk aktivitet.

Flickors psykiska hälsaI Stockholmsenkäten 2014 stack flickorna i Upplands Väsby ut i det att de visade sig må sämre psykiskt än flickor i de andra kommunerna i länet. Kommunstyrelsen fattade beslut om att

Smedby utmärker sig som den kommundel med högst ohälsotal och Odenslunda/Bollstanäs har det lägsta ohälsotalet.

Ohälsotalet beräknas genom att summan av dagar med utbetald sjukpenning, arbetsskadesjuk-penning, rehabiliteringspenning samt dagar med sjuk- och aktivitetsersättning divideras med befolkningen 16–64 år.


en kartläggning skulle göras kring det befintliga arbetet i kommunen vad gäller förebyggande arbete för målgruppen samt vilka eventuella nya åtgärder som behövde sättas in.

Samling för social hållbarhet År 2011 bjöd SKL in kommuner, landsting och regioner till projektet ”Samling för social hållbarhet – minska skillnader i hälsa”. Syftet var att tillsammans komma fram till vilka åtgär-der samt aktörer som bäst kan bidra till att skillnaderna i hälsa minskar. Utgångspunkter för arbetet är de rekommendationer som förts fram i Världshälsoorganisationens rapport ”Closing the gap” från 2008 (populärt kallad Marmotrapporten). Resultatet av arbetet redovisades i en rapport och vid en konferens år 2013.

MåltiderKommunfullmäktige i Upplands Väsby beslutade år 2012 att fastställa ett måltidspolitiskt program. Programmet har reviderats ett par gånger sedan 2012.

Programmet ska bland annat bidra till att höja och säkerställa matkvalitet och matmiljöer, stimulera till delaktighet och dialog mellan måltidsproducent och matgäst, styra mot mer närproducerad och ekologiskt odlad mat och utgöra ett stöd och ange riktning i livsmedels- och måltidsupphandlingar. En måltidsakademi bestående av tjänstemän, politiker och representanter från näringslivet är styrgrupp för måltidsprogrammet. Sammantaget ska innehållet i det måltidspolitiska programmet bidra till en positiv folkhälsoutveckling.

ANDT-arbeteArbetet med att förebygga användning av alkohol, narkotika, dopning och tobak (så kallat ANDT-arbete) samt att minska de skador och problem som denna användning för med sig har varit prioriterat under många år i Upplands Väsby. Arbetet har återkommande lyfts som ett prioriterat mål i folkhälsoprogrammet. År 2011 antogs den första nationella samlade strategin för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken. Den gällde för perioden 2011–2015. En lokal ANDT-strategi arbetades då fram i Upplands Väsby och antogs i kommunstyrelsen våren 2014.

År 2016 kom den andra nationella strategin ”En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dop-nings- och tobakspolitiken 2016–2020”. Strategin omfattar allt från förebyggande arbete, tillsyn, hälsofrämjande skola till vård och behandling och genomsyras av ett tydligt jämlikhets- och jämställdhetsperspektiv. Arbetet har tydligare kopplats ihop med folkhälsoarbetet då strategierna för ANDT-arbetet ligger i kommunens folkhälsoprogram. En kontorsövergripande handlingsplan som lyfter de insatser som Upplands Väsby valt att fokusera på för att bidra till att det övergripande målet för ANDT-politiken nås (”Ett samhälle fritt från narkotika och dopning, minskade medicinska och sociala skador orsakade av alkohol och ett minskat tobaksbruk”) har arbetats fram och förväntas beslutas under våren 2017.

För att följa ANDT-utvecklingen deltar kommunen sedan fler år tillbaka i Stockholmsenkäten, en alkohol- och drogvaneundersökning bland elever i skolår 9 och gymnasiets skolår 2. Resultaten används för uppföljning och prioritering av olika förebyggande insatser.

TrygghetTrygghet har liksom ANDT varit prioriterat under många år i kommunen. I november 2007 beslutade kommunfullmäktige att starta upp ett treårigt projekt under namnet ”Ung och trygg”. Projektets inriktning var att minska våld, skadegörelse, kriminalitet och droger bland ungdomar 16–24 år. Projektet resulterade i minskad skadegörelse, minskad kriminalitet och


ökad aktivitet från ideella krafter. Trygghetsråd startades upp och ett så kallat trygghetens hus skapades där man samlade förebyggande arbete, polis och Mini-maria (öppenvårdmottagning för unga). När projektet avslutades inordnades de olika processerna och aktiviteterna som en del i social- och omsorgskontorets samordnade förebyggande arbete. Trygghetsarbetet bedrivs av såväl kommunens olika verksamheter som av externa aktörer såsom bostadsbolag och föreningsliv. Inom ramen för trygghetsarbetet har två samverkansavtal och en samverkansöverenskommelse undertecknats av kommunen och polisen.

2.5 Beskrivning av de lokala folkhälsomålen

Mål 1. Delaktighet och inflytande i samhälletAtt människor upplever sig vara delaktiga i samhället är en av de mest grundläggande förutsätt-ningarna för folkhälsan. Brist på inflytande och möjligheter att påverka de egna livsvillkoren och utvecklingen av samhället har ett samband med ohälsa. I vilken grad individer utövar sin rätt till inflytande är ofta relaterat till bland annat utbildningsnivå och ekonomiska villkor.

Delaktighet och inflytande är komplexa begrepp vars innebörd kan variera beroende på samman-hanget. En vanlig tolkning är att begreppen syftar på gruppers och individers möjligheter att fram föra åsikter och att påverka faktorer i sin livsmiljö. Delaktighet kan också handla om männ i s kors deltagande i samhället ur ett socialt och kulturellt perspektiv, det vill säga i vilken utsträckning man deltar i olika typer av sociala aktiviteter som föreningsmöten, fester, offentliga till-ställningar etc. Människor behöver känna sig socialt delaktiga för att må bra. Enligt Folkhälsomyn-digheten rapporterar personer med ett lågt socialt deltagande i högre grad fler ohälsosamma levnads-vanor, ett lågt emotionellt stöd och en låg grad av trygghet. Att inte känna tillit till andra människor eller samhället i stort är stressande för människor och otrygghet kan därmed orsaka ohälsa.

Att motverka förekomsten av olika typer av diskriminering är en annan parameter som kan ingå i det övergripande begreppet delaktighet och inflytande. I ett demokratiskt samhälle har alla invånare, oavsett kön, könsuttryck, etnisk eller religiös tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder, rätt till delaktighet och inflytande. Ökad inkludering av personer med funktionsnedsättningar samt ökad jämställdhet mellan män och kvinnor är några exempel på samhällsinsatser som är viktiga ur folkhälsosynpunkt.

Mål 2. Ekonomiska och sociala förutsättningarEnligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna ska alla människor garanteras en tillfredsställande levnadsstandard vilket omfattar ”rätten till arbete, rätten till social trygghet, rätten till fysisk och psykisk hälsa, rätten till utbildning och rätten till trygghet vid förlust av försörjning under omständigheter som man själv inte har kunnat råda över” (Regeringens webbplats för mänskliga rättigheter). En del av ansvaret för att skapa goda ekonomiska och sociala förutsättningar för medborgarna vilar på kommunen.

För individen samvarierar goda ekonomiska resurser ofta med bättre arbetsvillkor, boendevillkor, hälsa etc. (Fritzell, 2012). På nationell nivå kan ett liknande samband iakttas, då ett rikt land oftast har friskare invånare än mindre välbärgade länder. Hälsoläget forsätter dock inte att förbättras i all evighet ju rikare en individ eller en nation blir, utan effekten i hälsa planar ut vid en viss nivå av ekonomiskt välstånd (Wilkinson & Pickett, 2011, s. 24). Att som individ ha en god och stabil ekonomi är förstås inte någon garanti för välmående, men det betraktas ofta som en grundförutsättning för god hälsa.

Wilkinson och Pickett, professorer i epidemiologi, har i boken ”Jämlikhetsanden” visat på ett flertal


statistiska samband mellan ohälsa och grad av ekonomisk ojämlikhet på nationell nivå. Deras teori är att det ständiga stresspåslag det innebär för en individ att befinna sig i en socioekonomiskt låg position i förhållande till andra grupper i samhället orsakar både psykisk och fysisk ohälsa. I länder som USA och Storbritannien, där ojämlikheten är hög, är befolkningen i större utsträckning drabbad av olika typer av ohälsa än i mer jämlika länder. Viktigt att poängtera är att den ökade ohälsan i ett land med stora ekonomiska klyftor drabbar hela befolkningen, inte bara den del som är socialt och ekonomiskt utsatt. Ekonomisk och social ojämlikhet skapar frustration och kan leda till ”social oro” vilket drabbar samhället i stort (Wilkinson & Pickett, 2011).

Mål 3. Trygga och goda uppväxtvillkorBarn i Sverige har i allmänhet en relativt god psykisk och fysisk hälsa. En forskningsrapport från UNICEF, där man studerat barns situation inom de fyra områdena inkomst, utbildning, hälsa och välbefinnande, visar dock att Sverige halkat efter de övriga nordiska länderna vad gäller jämlik hälsa hos barn. Sverige hamnar på plats 22 av 35 undersökta länder vad gäller hälsoklyf-tor mellan barngrupper i landet medan Danmark, Finland och Norge befinner sig i topp tio (UNICEF, 2016).

Barns uppväxtvillkor har stor påverkan på deras hälsa, både under barndomen och längre fram i livet. Forskning visar att många problem hos vuxna (fetma, hjärtsjukdomar, kriminalitet etc.) grundas i barndomen (Koupil, 2012, s. 266) och det är därför av största vikt, ur både ett samhällsekonomiskt och ett etiskt perspektiv, att skapa förutsättningar för barn att växa upp i en trygg och stimulerande miljö. Vårdnadshavaren är huvudansvarig för barnets utveckling men samhället har en viktig uppgift i att erbjuda kompletterande stödjande insatser, som till exempel familjestödsgrupper. Förskola, skola och fritidsverksamheter spelar också en viktig roll för att minska och utjämna de skillnader i hälsa som orsakas av barns ojämlika uppväxtvillkor. Skolan kan, förutom att sprida ämneskunskap, förse sina elever med viktiga kompetenser som problemlösningsförmåga och samarbetsförmåga. Dessutom kan skolan bidra till spridandet av goda kost- och motionsvanor.

Allmänt gäller att ju tidigare en hälsofrämjande insats sätts in desto bättre, därför prioriteras ofta folkhälsoinsatser riktade mot barn och ungdomar. Ju yngre barnet som insatsen riktas mot är desto bättre. Därmed inte sagt att projekt riktade mot vuxna inte lönar sig – insatser i olika delar av livet behövs och kompletterar varandra (Koupil, 2012, s. 278).

Mål 4. Skapa förutsättningar för åldrande med livskvalitetÅr 2025 kan så många som var tredje svensk vara 60 år eller äldre, och andelen personer som är 80 år eller äldre kommer att öka särskilt snabbt. Den demografiska utvecklingen mot en allt större andel äldre i befolkningen ser likadan ut i hela Europa. Det är viktigt att utveckla hållbara strategier för att kunna möta denna utmaning.

Prognoser visar att samhällets kostnader för äldreomsorg och sjukvård kan komma att öka i och med den ökande andelen äldre. Det är därför angeläget att redan i dag investera i hälsofrämjande metoder för att skjuta upp debuten av funktionsnedsättningar i gruppen äldre och därmed deras behov av hemtjänst och sjukvård. Detta bör göras både av samhällsekonomiska skäl och för att för att öka livskvaliteten hos de äldre. Äldre själva betonar social gemenskap och aktiviteter som betydelsefulla för en god hälsa eftersom detta ger en möjlighet att utöka det sociala nätverket, som av naturliga skäl kan minska med stigande ålder. Kommunens hållning är att äldre bör erbjudas så goda möjligheter till fysisk, social och psykisk hälsa som möjligt så att de kan ta aktiv del i samhället och få ett självständigt liv med god livskvalitet (Folkhälsoprogram 2014 – 2017 Upplands Väsby kommun).


Mål 5. Fysisk aktivitet och goda matvanorHälsofrämjande fysisk aktivitet förbättrar hälsan på flera olika sätt. Fysisk inaktivitet är en riskfaktor för sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdomar, fetma, typ 2-diabetes, sjukdomar i rörelseorganen, psykisk ohälsa och cancer. Bibehållen fysisk aktivitet genom livet bidrar till att människor kan leva ett oberoende liv långt upp i åldrarna (Folkhälsomyndigheten).

De svenska rekommendationerna för fysisk aktivitet följer de från WHO som bland annat innebär att alla vuxna rekommenderas vara fysiskt aktiva sammanlagt minst 150 minuter per vecka om aktiviteten är av måttlig intensitet (vid hög intensitet rekommenderas 75 minuter per vecka). Det är även viktigt att motverka långa perioder av stillasittande eftersom stillasittande i sig är en riskfaktor för hälsan, även bland personer som i övrigt är fysiskt aktiva. Fysisk inaktivitet finns med bland de tio främsta riskfaktorerna i Sverige för förlorade friska levnadsår (Folkhälso-myndigheten), bland annat eftersom stillasittandet kan leda till fetma. Andelen personer med fetma i Sverige har tredubblats sedan 1980-talet och fortsätter att öka.

Människors kostvanor har stor betydelse för folkhälsan och flera av de växande folkhälsoproble-men har ett tydligt samband med matvanor. Bland annat visar den ökade andelen överviktiga att många människors matvanor inte är anpassade till deras energibehov (Folkhälsomyndigheten). Under de senaste 30 åren har mycket förändrats vad gäller bland annat utbud, pris, tillgänglighet, marknadsföring, portionsstorlekar och sociala normer som sammantaget har lett till en förändrad matkonsumtion. Ohälsosamma matvanor, som ett lågt intag av frukt och grönsaker samt ett högt intag av salt, utgör en av de främsta riskfaktorerna för ohälsa i Sverige (Folkhälsomyndigheten).

Mål 6. Minskad användning av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelandeBruk av alkohol, tobak och olika droger kan leda till olika fysiska, psykiska och sociala konsekvenser. Förutom olika former av medicinska skadeverkningar och sjukdomar kan alkohol och narkotika även orsaka olyckor, social utslagning, våld och annan brottslighet liksom familje- och relations-problem. Alkohol- och narkotikabruk under ungdomen riskerar att skapa störningar eller av-brott i processen att bli vuxen, vilket minskar möjligheten att slutföra en utbildning och få ett arbete. Alkohol påverkar i stort sett hela kroppen. Enligt WHO finns det mer än 60 sjukdomar som har ett samband med hög alkoholkonsumtion.

Tobaksrökning är fortfarande västvärldens enskilt största förebyggbara folkhälsoproblem och beskrivs av Världshälsoorganisationen (WHO) som en global epidemi som årligen dödar 5,4 miljoner människor. Tobakens skadeverkningar kan bara minskas genom ett brett arbete som omfattar många olika strategier och målgrupper. Särskilt viktiga åtgärder är information, utbildning, opinionsbildning, målgruppsanpassad tobaksavvänjning, rökfria miljöer samt skyddande och begränsande lagstiftning.

Målet för den nationella narkotikapolitiken är ett narkotikafritt samhälle. I Sverige vilar synen på narkotika på kunskapen om att narkotikabruk är skadligt för hälsan och därför inte bör förekomma i ett samhälle som värnar sina medborgares hälsa. Sverige bedriver och fäster stor vikt vid en politik som bygger på att begränsa både tillgång och efterfrågan på narkotika i syfte att främja hälsa. Avståndstagandet till narkotika är en viktig preventiv aspekt för att förhindra att människor testar eller missbrukar olika typer av droger.


Det övergripande målet för dopningspolitiken är att minska bruket av förbjudna substanser som bidrar till ohälsa, ökat våld och kriminalitet i samhället. Polisens och tullens beslag av illegala dopningssubstanser är omfattande vilket pekar på att bruket är påtagligt. Insatser mot dopning görs av olika myndigheter, organisationer och företag. Idrottsrörelsens etablerade verksamhet inom antidopningsverksamheten tillsammans med andra aktörer är en god resurs i en ökad samverkan.

3. SyfteDenna rapport syftar till att ge en översiktlig beskrivning av hur hälsotillståndet utvecklas hos befolkningen i Upplands Väsby samt vara ett underlag för prioriteringar och planering inom det framtida folkhälsoarbetet i kommunen.

4. MetodUtgångspunkten för denna rapport är Upplands Väsby kommuns folkhälsoprogram vilket innefattar det övergripande nationella folkhälsomålet samt de sex lokala målområdena. Anledningen till att endast data för utvalda bestämningsfaktorer och indikatorer sammanställts är begränsningen i tillgänglighet av data på kommunnivå.

Statistik som presenteras i rapporten är hämtad från i huvudsak följande källor:Folkhälsoenkäten 2014, Stockholms läns landsting Nationella folkhälsoenkäten 2015, Folkhälsomyndigheten Stockholmsenkäten 2016 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (ungidag.se) Statistiska centralbyrån (SCB) Upplands Väsby kommun Skolverket Socialstyrelsen

Där det har varit möjligt presenteras folkhälsostatistik på kommundelsnivå, annars på kommun- eller länsnivå. De fem geografiska områden som data presenteras för i denna rapport liksom i tidigare års folkhälsorapporter är Runby, Odenslunda/Bollstanäs, Smedby, Vik/Fresta och Vilunda.


5. Folkhälsorapportering Barn och unga

5.1 Mål 1. Delaktighet och inflytande Precis som för vuxna är det viktigt att även barn och ungdomar ges möjlighet att påverka faktorer som är viktiga för dem. Delaktighet och inflytande för den yngre delen av befolkningen kan handla om att ge unga möjligheter till inflytande i skolan eller i hemmet eller att skapa förutsättningar för att barn och ungdomar ska kunna ha en meningsfull och socialt stimulerande fritid.

Skollagen säger att elever har rätt till inflytande i skolan, exempelvis vad gäller arbetsmiljö och undervisningens utformning. Detta har sin grund i Barnkonventionen (Skolverket, Påverka i skolan och förskolan, 2012). Forskning visar att ett ökat inflytande ökar barns motivation och engagemang att lära. Inflytande och delaktighet hör ihop: barn som känner sig delaktiga upplever sig också ha större möjlighet till inflytande (Skolverket, Delaktighet och inflytande, 2016). Skolans arbete med elevinflytande syftar också till att förbereda eleverna inför framtida inflytande i samhället.

Experter menar att det finns en risk att skolundervisningen anpassas utifrån de elever som tar plats och har mest resurser för att agera för inflytande, medan de som saknar dessa resurser marginaliseras (Skolverket, Vilka möjligheter och risker finns med elevinflytande?, 2016). Det är därför viktigt att skolan arbetar aktivt för att alla barn ska erbjudas möjlighet till inflytande, även de elever som kan vara i behov av extra stöd. För elever med olika typer av funktionsned-sättningar är det till exempel viktigt att undersöka vilka förutsättningar som skolmiljön bistår eleven med när det kommer till lärande, samspel och delaktighet, istället för att fastna vid eventuella individuella begränsningar hos eleven (Szönyi & Söderqvist, 2012).

Grad av inflytande i skolanUpplands Väsby 2008

Upplands Väsby 2016

Övriga kommuner i länet 2016

0

10

20

30

40

50

60

Medelvärde pojkar

Medelvärde flickor

Medelvärde pojkar

Medelvärde flickor

Skolår 9 Skolår 2 gymnasiet

(Stockholmsenkäten, 2016)

Indikatorn presenteras som ett index mellan 0 och 100 där 0 är lägsta och 100 motsvarar högsta tänkbara värde. Frågorna som indexet baseras på har ställts i en enkätundersökning riktad till elever i årskurs 9 samt årskurs 2 på gymnasiet (samtliga boende i kommunen). Frågorna som använts för att mäta elevernas inflytande i skolan handlar om i vilken utsträckning eleverna får vara med och planera undervisningen och om eleverna upplever att deras åsikter tas på allvar av skolan.


I Skolverkets läroplan för grundskola, förskola och fritidshem (2011) anges att skolelever successivt ska få ett allt större inflytande över sin utbildning. Resultatet för kommunens skolelever visar mycket riktigt att elevernas upplevelse av delaktighet ökar ju äldre de blir. Upplands Väsbys resultat ligger i linje med länssnittet.

Delaktighet i förening bland elever boende i Upplands Väsby




0

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

FlickorPojkarFlickorPojkarSkolår 9 Skolår 2 gymnasiet


Frågan inbegriper all slags föreningsverksamhet, exempelvis idrotts- eller kulturverksamhet samt olika typer av politisk organisering. Att vara aktiv i en förening kan vara en viktig faktor i barnets skapande av sociala nätverk och känsla av inflytande över den egna livssituationen. I en tidigare undersökning mättes hur stor andel av kommunens tonåringar som var medlemmar i en idrotts- förening. Undersökningen visade att andelen ungdomar som är aktiva i en idrottsrörelse sjunker med stigande ålder (Hjalmarsson, 2007). Denna tendens återfinns hos både pojkar och flickor i kommunen även år 2016. Föreningsmedlemmar redovisas inte efter bakgrund eller födelseland men Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har tidigare visat att unga utrikes födda i mindre utsträckning är medlemmar i en förening än inrikes födda. Även unga med funktionsned-sättning är mindre aktiva på fritiden än unga utan funktionsnedsättning. En rädsla för hur man ska bli bemött i föreningslivet ligger ofta bakom den låga aktivitetsnivån i denna grupp (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, 2016).

5.2 Mål 2. Ekonomiska och sociala förutsättningar

BarnfattigdomsindexBarnfattigdomen i Sverige var 12 procent år 2013 och de ekonomiska skillnaderna mellan olika grupper av barnfamiljer är stora på flera håll i landet (Rädda Barnen, 2015). Att ha utländsk bak-grund* eller en ensamstående förälder är faktorer som ökar risken för att ett barn ska växa upp under ekonomiskt svåra förhållanden. Mer än hälften av alla barn som levde med en ensamstående förälder med utländsk bakgrund befann sig i ekonomisk utsatthet år 2013 (Rädda Barnen, 2015). Rädda Barnen (2015) poängterar att arbetet mot barnfattigdom behöver ske på olika nivåer i samhället och att kommuner och stat måste ta fram konkreta åtgärder kopplade till bland annat bostadsförsörjning,

* Utländsk bakgrund har personer som är utrikes födda eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar (definition enligt SCB).


skolsituation, villkor för socialtjänst samt tillgång till kultur- och fritidsaktiviteter. Fattigdom under barndomen leder ofta till ekonomisk utsatthet även i vuxen ålder, därför är ett bekämpande av barn-fattigdom det viktigaste ledet i att bryta en negativ fattigdomstrend för hela befolkningen (UNICEF, 2016).

I Upplands Väsby utgjorde den totala andelen barn i ekonomiskt utsatta hushåll 8,1 procent år 2014 vilket är cirka två procentenheter lägre än snittet i Stockholms län samma år. Andelen barn med utländsk bakgrund var 41, 8 procent i Upplands Väsby år 2014 (SCB, 2014).

Rädda Barnens barnfattigdomsindex mäter absolut fattigdom utifrån delmåtten låg inkomst-standard och förekomst av försörjningsstöd (samma mått används i rutan ovan). Det är också möjligt att mäta ekonomisk utsatthet genom att beräkna andelen familjer som lever i relativ fattigdom. Måttet visar hur stor andel hushåll som har en inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten i landet. Rädda Barnen menar att värdena för absolut och relativ barn-fattigdom närmar sig varandra eftersom inkomstskillnaderna ökat så mycket de senaste decen-nierna. År 2013 levde 12,9 procent av alla barn i Sverige i familjer med inkomster under 60 procent av medianinkomsten vilket överensstämde med den absoluta barnfattigdomen samma år (12 %). Den relativa fattigdomen ökar framförallt bland barn som har en ensamstående förälder (Rädda Barnen, 2015).

Psykiska och somatiska besvär bland barn (självrapporterat) efter ekonomisk situation och kön i riket (2013–2014)

Dålig ekonomi

Genomsnittlig ekonomi

Bra ekonomi

0

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

Pojkar Flickor

(Folkhälsomyndigheten, Skolbarns hälsovanor, 2016)

Dåvarande Folkhälsoinstitutet gjorde år 2002 en genomgång av 111 studier som berörde sociala skillnader i hälsa bland barn i Sverige. Resultatet visade att fysiska hälsoproblem i genomsnitt var 60 procent vanligare bland socialt och ekonomiskt utsatta barn jämfört med de barn som hade det bättre ställt. Psykiska problem var 70 procent vanligare bland utsatta barn (Bremberg, 2002).

Andel barn i ekonomiskt utsatta hushåll med svensk bakgrund (år 2014)

Andel barn i ekonomiskt utsatta hushåll med utländsk bakgrund (år 2014)

(Källa: Folkhälsomyndigheten, baserat på statistik från SCB)

14,8% Upplands Väsby

19,7% Stockholms län

3,2%Upplands Väsby

3,6% Stockholms län


Ovanstående diagram visar hur stor andel flickor och pojkar (13 och 15 år gamla) som rapporterat att de mår fysiskt eller psykiskt dåligt, i förhållande till familjens ekonomiska situation. Hela 77 procent av de flickor som lever i en familj som har det dåligt ställt ekonomiskt uppger att de haft minst två kroppsliga eller psykiska besvär mer än en gång i veckan (Folkhälsomyndigheten, Psykiska och somatiska besvär bland barn och unga, 2016). Ju bättre ekonomisk situation, desto bättre självskattad hälsa. Sambandet är synligt även för pojkarna. Data har hämtats från den nationella undersökningen ”Skolbarns hälsovanor” och visar alltså inte värden för Upplands Väsby.

Andel behöriga till gymnasieskolans yrkesprogram (läsår 2014/2015)

FlickorPojkarFlickorPojkarSvensk bakgrund Utländsk bakgrund

010%20%30%40%50%60%70%80%90%

100%Upplands Väsby

Riket

Andel behöriga till gymnasieskolans yrkesprogram (läsår 2013/2014)


010%20%30%40%50%60%70%80%90%

100%Upplands Väsby

Riket

(Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, baserat på statistik från Skolverket)

Att ha en gymnasieutbildning är idag en grundförutsättning för att få arbete och både utbildning och arbete är i sig skyddsfaktorer mot ohälsa och olika typer av sociala problem. Utbildning kan ha goda effekter på hälsan på flera olika sätt. Förutom att en högre utbildning ofta leder till högre inkomster och lägre hälsorisker i arbetslivet kan utbildning göra människor bättre rustade för att söka fram och ta till sig hälsorelaterad information. Det finns starka samband mellan socioekonomisk bakgrund och barns betyg från grundskolan, där framförallt föräldrars utbildningsnivå visat sig ha stor påverkan på barnens skolresultat (Socialstyrelsen, Öppna jämförelser 2014 – Folkhälsa, 2014).


Föregående diagram visar elever som är behöriga till gymnasieskolans yrkesprogram vilket är den lägsta behörighetsnivån och det sammanfattade mått på gymnasiebehörighet som Skolverket rekommenderar. För att öka andelen behöriga är det viktigt att elever som är i behov av särskilt stöd fångas upp tidigt och att frånvaron minskas. Frånvaron kan bero på många olika saker. Ofta finns ett psykosocialt problem i botten som behöver identifieras (Socialstyrelsen, Öppna jäm förelser 2014 – Folkhälsa, 2014).

En lägre andel av Upplands Väsbys elever är behöriga till gymnasieskolans yrkesprogram än det nationella genomsnittet, förutom vad gäller tjejer med utländsk bakgrund. År 2015 var en lägre andel tjejer och killar med utländsk bakgrund behöriga till gymnasiet än år 2014. Detta skulle kunna höra samman med att kommunen, liksom flera andra kommuner i landet, tagit emot flertalet nyanlända elever som ännu inte hunnit etablera sig i det svenska skolsystemet.

Andel av avgångseleverna från gymnasieskolan med grundläggande behörighet till högskolestudier läsår 2014/2015


010%20%30%40%50%60%70%80%90%

100%Upplands Väsby

Riket

Andel av avgångseleverna från gymnasieskolan med grundläggande behörighet till högskolestudier läsår 2013/2014


010%20%30%40%50%60%70%80%90%

100%Upplands Väsby

Riket

(Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, baserat på statistik från Skolverket)


Eftergymnasial utbildning räknas som en hälsoindikator, bland annat eftersom en högre utbildning ger människor ökade möjligheter att komma i arbete och därmed uppnå ekonomisk stabilitet. I Sverige förväntas personer med universitetsutbildning leva 4–5 år längre än personer som enbart har förgymnasial utbildning. Detta kan inte enbart förklaras med biologiska faktorer eller val som individen gör. Privatekonomiska faktorer utgör inte heller hela förklaringen, utan skillnaden i livstid är relaterad till människors sociala ställning i samhället och de förhållanden och möjligheter som ens sociala position medför (Rostila & Toivanen, 2012).

I Upplands Väsby såväl som i riket finns stora skillnader i högskolebehörighet mellan de gymnasie-ungdomar som har svensk bakgrund och de som har utländsk bakgrund. Utländsk bakgrund har personer som själva är födda utomlands eller vars båda föräldrar är födda utomlands. Oavsett bakgrund är fler tjejer än killar behöriga till högskolestudier både nationellt och lokalt.

Andel av kommunens 19, 21 och 24-åringar som påbörjat högskolestudier år 2015Upplands Väsby

Stockholms län

0

10%

20%

30%

40%

50%

60%

Män 24 år

Kvinnor 24 år

Män 21 år

Kvinnor 21 år

Män 19 år

Kvinnor 19 år

(Universitetskanslerämbetet, 2015)

Statistik från Universitetskanslerämbetet visar att fler 24-åringar än 21-åringar i kommunen hade påbörjat högskolestudier år 2015. Fler unga kvinnor än män hade studerat på högskola i samtliga tre åldersgrupper, men skillnaden var tydligast i den äldsta gruppen (Universitetskansler- ämbetet, 2015). Jämfört med länet hade färre av Upplands Väsbys unga påbörjat högskolestudier år 2015.

Andelen unga 16–24 år som varken arbetar eller studerar (år 2014)Upplands Väsby

Riket

0

5%

10%

15%

20%

Utrikesfödda kvinnor

Utrikesfödda män

Inrikesfödda kvinnor

Inrikesfödda män

Total andel

(Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, baserat på statistik från SCB)


Måttet ”unga vuxna som varken arbetar eller studerar” (UVAS) fångar upp den grupp av unga som är arbetslösa utan att vara heltidsstuderande samt unga som inte arbetar och som heller inte är aktivt jobbsökande, dvs. de grupper av unga som löper störst risk för långvarig arbets-löshet och påföljande utsatthet. Skillnaden i arbetslöshetsnivå är markant mellan svenskfödda och utrikesfödda unga både lokalt och nationellt. Arbetslöshet bland unga drabbar främst unga med utländsk bakgrund, unga med funktionsnedsättningar som påverkar arbetsförmågan och unga utan fullständiga gymnasiebetyg (Engdahl & Forslund, 2015). Det är därför viktigt att de grupper av unga som löper störst risk för framtida utsatthet uppmuntras att påbörja och stöttas i att fullfölja en gymnasieutbildning samt att de tidigt erbjuds möjligheter till arbetslivserfarenhet genom exempelvis sommarjobb (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, 2016).

5.3 Mål 3. Trygga och goda uppväxtvillkor

Förskola

Inskrivningsgrad förskola

Upplands Väsby

Stockholms län

0

20%

40%

60%

80%

100%

201520142013

85% 84% 82% 82% 84% 83%

(Antal barn inskrivna på förskola dividerat med totalt antal barn 1–5 år, källa: Skolverket)

Att vistas på förskola är betydelsefullt för barns lärandeprocesser. Barn på förskola får både öva sig i sociala färdigheter och förvärva exempelvis matematiska och språkliga färdigheter vilket är en bra förberedelse inför skolstarten (Socialstyrelsen, Öppna jämförelser 2014 – Folkhälsa, 2014). Andelen barn som är inskrivna på förskola i kommunen ligger i linje med länsgenom-snittet.

För att kunna arbeta i enlighet med läroplanen behöver det finnas förskolepersonal som besitter kunskap om barns utveckling och lärande. Andelen förskolepersonal med pedagogisk utbildning skiljer sig stort mellan kommunala och fristående utförare i kommunen. Denna tendens syns även på nationell och regional nivå, men är extra tydlig i Upplands Väsby. Sammantaget hade en fjärdedel av personalen i samtliga förskolor i kommunen pedagogisk utbildning år 2015, jämfört med 28 procent i länet och 42 procent i riket (Skolverket).


Andel årsarbetare med förskollärarexamen år 2015 (enskild och kommunal regi)

Upplands Väsby,enskild regi

Stockholms län,enskild regi

Upplands Väsby,kommunal regi

Stockholms län,kommunal regi

0

10%

20%

30%

40%

50%

(Skolverket)

Karies hos 3-åringar (2015)

0

2%

4%

6%

8%

10%

12%

Rink

eby-

Kist

a

Skär

holm

en

Spån

ga-T

enst

a

Botk

yrka

Häs

selb

y-Vä

lling

by

Upp

land

s Väs

by

Söde

rtäl

je

Hud

ding

e

Järf

älla

Värm

dö

Sigt

una

Han

inge

Solle

ntun

a

Sund

bybe

rg

Ensk

ede-

Års

ta-V

antö

r

Nac

ka

Stoc

khol

ms

län

Sale

m

Fars

ta

Nor

rtäl

je

Brom

ma

Skar

pnäc

k

Tyre

sö

Nyn

äsha

mn

Dan

dery

d

Öst

eråk

er

Eker

ö

Upp

land

s-Br

o

Täby

Vaxh

olm

Soln

a

Älv

sjö

Kung

shol

men

Valle

ntun

a

Häg

erst

en-L

iljeh

olm

en

Öst

erm

alm

Lidi

ngö

Söde

rmal

m

Nyk

varn

Nor

rmal

m

Stockholms läns landsting har funnit ett starkt samband mellan andelen barn (0–5 år) som tillhör en familj med låg köpkraft och andelen treåringar med karies på stadsdels- eller kommunnivå (Stockholms läns landsting, 2016, s. 25). År 2015 hade sex procent av treåringarna i Upplands Väsby kariesskadade tänder (Stockholms läns landsting, 2016). Det är en klar försämring från år 2010 när andelen var tre procent (Stockholms läns landsting, 2011). Kommunen ligger nu på sjätte plats av samtliga kommuner och stadsdelar i länet vad gäller störst andel treåringar med hål i tänderna. År 2010 låg kommunen på plats 17 av 39 deltagande kommuner och stadsdelar.

Resultatet kan inte brytas ned på kommundelsnivå, men värt att nämna är att Tandvårdsenheten i Stockholms läns landsting har delat in länet i olika vårdbehovsområden med tandhälsan som utgångspunkt. Vårdbehovsområde 1 består av områden med bäst tandhälsa och vårdbehovs-område 4 av de med sämst tandhälsa. I Upplands Väsby kategoriseras Smedby som en del av vård-behovsområde 4 tillsammans med Rinkeby, Husby, Tensta samt delar av Södertälje och Botkyrka kommun. Vilunda tillhör vårdbehovsområde 3 och Bollstanäs vårdbehovsområde 1. Skillnaderna vad gäller barns tandhälsa är alltså stora mellan kommundelarna i Upplands Väsby. Behovet av lokala folkhälsoinsatser med barntandhälsa i fokus är tydligt och insatserna bör riktas mot de mest utsatta områdena, i det här fallet de centrala delarna av kommunen.


Antal föräldrar i föräldrastödgrupper i Upplands Väsby

Antal föräldrar som fi ck individuellt stöd

(Källa: Social- och Omsorgskontoret, Upplands Väsby kommun)

736 år 2016109 år 2016 69 år 2015

Stöd till föräldrarFör ett barn är en trygg anknytning till vårdnadshavaren under de första levnadsåren viktigt för barnets framtida hälsa och välmående. Föräldrarna har huvudansvaret för barnets hälsa men samhället har en viktig uppgift att stötta familjen under barnets uppväxttid. Föräldraskapsstöd, både individuellt och i grupp, är en form av stöd som barnhälsovården eller kommunen kan erbjuda. Det individuella stödet sker oftast i form av samtal och anpassas individuellt efter föräldrarnas behov. Syftet med föräldraskapsstöd i grupp är att erbjuda de nyblivna föräldrarna ett socialt nätverk, kunskap och möjlighet till reflektion (Stockholms läns landsting, 2016).

Grund- och gymnasieskola

Andel elever som trivs i skolan

Upplands Väsby 2008Upplands Väsby 2016

Övriga kommuneri länet 2016


0

20%

40%

60%

80%

100%


Förekomst av mobbingUpplands Väsby 2008Upplands Väsby 2016



0

5%

10%

15%

20%

25%



Majoriteten av ungdomarna i Upplands Väsbys årskurs 9 och årskurs 2 på gymnasiet uppger att de trivs i skolan. Pojkar uppger i något högre grad än flickor att de trivs. Fler flickor än pojkar uppger att de mobbats eller trakasserats i något avseende under det senaste läsåret, speciellt tydlig är skillnaden i årskurs 2 på gymnasiet. En tredjedel av flickorna i årskurs 9 uppger att de någon gång utsatts för sexuella trakasserier. Skillnaden mellan könen är stor då flickor i mycket högre grad än pojkar uppger att de utsatts för trakasserier i någon utsträckning. Frågan ställdes även i årskurs 2 på gymnasiet. Svaren visar att sexuella trakasserier förekommer även där men på grund av ett lågt svarsantal är det svårt att dra några slutsatser angående detta.

En annan grupp unga som är särskilt utsatt för kränkningar av olika slag är de barn och ungdomar som identifierar sig som hbtq-personer. Skolan utgör en arena där många unga hbtq-personer utsätts för kränkningar och unga transpersoner är speciellt utsatta. Undersökningar som samman-ställts av dåvarande Ungdomsmyndigheten visar att nästan hälften av de tillfrågade unga transpersonerna hade tvingats till en eller flera sexuella handlingar under det senaste året och många uppgav att de mådde psykiskt dåligt (Ungdomsstyrelsen, 2012). Det är viktigt att skolan arbetar med normkritiska perspektiv och det behöver skapas fördomsfria och trygga mötesplatser för unga hbtq-personer.

Sexuella trakasserier1 gång i veckan eller oftare

1 gång per månad

1 gång per termin

0

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

40%

Pojkar skolår 9Flickor skolår 9


Antal tonårsaborter per 1 000 kvinnor 15-19 år

0

5

10

15

20

25

30

35

RiketStockholms länUpplands Väsby

antal

(Socialstyrelsen, Abortstatistik 2012)


Det finns ett samband mellan att bli mamma i tonåren och socioekonomisk utsatthet. Man har även sett en ökad risk för ohälsa för både den unga mamman och hennes barn (Socialstyrelsen, Öppna jämförelser 2014 – Folkhälsa, 2014, s. 145). Därför är arbetet med att minska antalet oönskade tonårsgraviditeter prioriterat på nationell nivå.

Från och med år 2014 redovisar Socialstyrelsen enbart abortstatistik på riksnivå. Uppgifter från år 2012 visar att Upplands Väsby hade den högsta andelen tonårsaborter i länet och att kommunen låg i ”botten 20” nationellt (Socialstyrelsen, Öppna jämförelser 2014 – Folkhälsa, 2014). Det är i dagsläget inte möjligt att fastställa orsaken till det höga antalet tonårsaborter i kommunen år 2012, men önskvärt är att resultatet följs upp på lokal nivå. En ökad användning av preventivmedel är viktig för att förebygga oönskade graviditeter. En ny studie som genom-förts vid Sahlgrenska universitetet visar att användningen av preventivmedel har ökat bland unga kvinnor i Göteborg under de senaste åren, dock inte bland unga kvinnor i socioeko nomiskt utsatta områden. Studien visar också att de unga kvinnor som valt att sluta med sitt preventivmedel gjort så på grund av mentala biverkningar som kvinnorna upplevt orsakats av preventivmedlet (Lindh, Hognert, & Milsom, 2016).

Besök till till ungdomsmottagningens barnmorskor, läkare och kurator (år 2015)

Tjejer

Killar

Kuratorbesök(Total: 791 st)

Besök till medicinsk personal(Total: 3625 st)

19%

81%

24%

76%

(Väsby Ungdomsmottagning, 2016)

Nationellt står unga killar för cirka tio procent av besöken till ungdomsmottagningen (Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar, 2015). Ungdomsmottagningen i Upplands Väsby hade år 2015 en högre andel manliga besökare än rikssnittet. Dubbelt så många tjejer som killar vänder sig till ungdomsmottagningen för information om kropp och sexualitet medan killar oftare själva söker fram information på internet (Folkhälsomyndigheten, Ungdomar och sexualitet – Specialrapport från Ungdomsbarometern 2014/2015, 2015). Ungdomsmottagningarna har större chans att nå unga män i samband med utåtriktade aktiviteter som exempelvis besök i skolorna. Det är därför viktigt att den här typen av uppsökande arbete upprätthålls. En inkluderande ungdomsmottagning, avseende exempelvis bemötande och tillgänglighet, ökar förutsättningarna att nå de grupper som annars kanske inte besökt mottagningen (exempelvis unga män, unga med funktionsnedsättning, unga hbtq-personer eller unga som inte pratar svenska).


Andel elever som ofta känner sig ledsna eller deppigaUpplands Väsby 2008Upplands Väsby 2016



0

10%

20%

30%

40%

50%


Nedsatt psykiskt välbefinnande är ett folkhälsoproblem som ökat de senaste åren, speciellt i den yngre delen av befolkningen. Det är framför allt depressioner, ångestsjukdomar och missbruk som ökar bland unga (Socialstyrelsen, Öppna jämförelser 2014 – Folkhälsa, 2014). Allt fler ungdomar rapporterar dessutom lindrigare psykiska besvär som oro eller ängslan. Denna typ av självrapporterade problem utgör varningstecken för senare psykisk sjukdom (Socialstyrelsen, 2013). I synnerhet unga kvinnor rapporterar nedsatt psykiskt välbefinnande (Socialstyrelsen, Öppna jämförelser 2014 – Folkhälsa, 2014) vilket både kan bero på faktiska skillnader i ohälsa och en större benägenhet hos kvinnor än män att söka vård när man mår psykiskt dåligt. Den ökade förekomsten av psykisk ohälsa i ungdomsgruppen kan på sikt medföra svårigheter för en stor grupp unga att etablera sig i samhället. Stockholms läns landsting menar att det behöver finnas ett samarbete mellan aktörer för att insatser som syftar till att minska barn och ungas psykiska ohälsa ska ge bästa möjliga effekt. Insatserna bör ges i ett tidigt skede och ske i barnets närmiljö samt i samarbete med vårdnadshavare och skola (Centrum för epidemiologi och samhälls medicin, 2015).

Ovanstående indikator kan inte ensam användas för att uppskatta förekomsten av psykisk ohälsa bland kommunens skolbarn eftersom denna typ av besvär kan yttra sig på många olika sätt. Om en stor andel skolbarn uppger att de känt sig ledsna eller deppiga utan att veta varför kan det ändå utgöra ett varningstecken vad gäller elevernas psykiska mående på aggregerad nivå. Skillnaderna mellan pojkar och flickors psykiska välbefinnande är stora i Upplands Väsby såväl som i övriga kommuner i länet.

År 2014 visade Stockholmsenkätens resultat att kommunens flickor i skolår 9 och i gymnasiet årskurs 2 mådde psykiskt sämre än flickor i övriga kommuner i länet. Med anledning av resultaten tog kommunstyrelsen beslut om att ge berörda nämnder och utskott i uppdrag att göra en fördjupad analys av varför kommunens flickor stack ut på ett oroväckande sätt och hur det förebyggande arbetet riktat mot denna målgrupp kunde stärkas. I rapporten ”Psykisk hälsa för flickor i Upplands Väsby – analys och förslag till insatser” framgår bland annat ett behov av förstärkta resurser för att framförallt skola och elevhälsa ska kunna bedriva ett bättre förebyggande arbete riktat till ungdomar. I 2016 års resultat visas en förbättring sedan 2014 för Väsbyflickorna i skolår 9. Flickor i skolår 2 sticker dock fortfarande ut vad gäller exempelvis rökning, alkohol och frekvent förekomst av huvudvärk (Stockholmsenkäten, 2016).


Andel elever per heltidsarbetande skolsköterskaElevhälsan är skolbarnens ”företagshälsovård” och spelar en nyckelroll i det hälsofrämjande arbetet. Elevhälsan ska främst arbeta förebyggande och hälsofrämjande och elevernas utveckling mot utbildningsmål ska stödjas. Enligt skollagen ska eleverna ha tillgång till skolläkare, skol-sköterska, psykolog och kurator för medicinska, psykologiska och psykosociala insatser. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpeda gogiska insatser kan tillgodoses. Lagen beskriver inte närmare vad tillgång till elevhälsovårdspersonal innebär, utöver att elevhälsan ska klara av att utföra sina samlade arbetsuppgifter (Socialstyrelsen, Vägledning för elevhälsan, 2016).

Här presenteras det genomsnittliga antalet elever per heltidsarbetande skolsköterska respektive kurator i fristående och kommunala skolor i Upplands Väsby. De kommunala skolorna har en större samlad tillgång till kuratorer än de fristående. Ett omvänt förhållande gäller för skol-sköterskorna. Resultatet ger en fingervisning om läget inom elevhälsan i kommunen, men det ger inte hela bilden av hur skolorna lagt upp sitt hälsofrämjande arbete. Kommunen arbetar för att stärka elevhälsovårdens position.

Antal elever per heltidsarbetande skolsköterska

0

200

400

600

800

1000

1200

Kommunala skolor

Fristående skolor

518elever/skolsköterska

1100 elever/skolsköterska

Antal elever per heltidsarbetande kurator

0

500

1000

1500

2000

Kommunala skolor

Fristående skolor

1859 elever/kurator

666 elever/kurator

(Egen undersökning, 2016)


Andel elever som anser sig ha goda framtidsutsikter

0

20%

40%

60%

80%

100%

Pojkar FlickorPojkar Flickor

Upplands Väsby

Övriga kommuner i länet



Väsbyungdomarnas framtidstro är detsamma eller något lägre än länssnittet bland både flickor och pojkar i årskurs 9 och årskurs 2 på gymnasiet. Merparten av eleverna uppger dock att de har lika bra eller bättre framtidsutsikter som andra i samma ålder. Frågan ställdes för första gången i Stockholmsenkäten år 2016.

5.4 Mål 4. Fysisk aktivitet och goda matvanor

Fysisk aktivitet bland barn och ungaFör barn och ungdomar rekommenderas minst 60 minuters måttlig till hög fysisk aktivitet per dag. Forskning har visat att aktiva barn har en bättre hälsa jämfört med de barn som är mindre fysiskt aktiva, avseende exempelvis hjärt- och kärlhälsa, psykisk hälsa och motorisk förmåga. Grunden till många kroniska sjukdomar hos den vuxna befolkningen läggs i barndomen – därför är det viktigt att främja goda levnadsvanor redan i unga år (Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, 2014).

I dagsläget finns inte lokala data över barn och ungas fysiska aktivitetsnivå att tillgå. Enligt Upplands Väsbys kultur- och fritidskontor har kommunens idrottsföreningar 4 395 aktiva medlemmar mellan 7–20 år, varav 40 procent är flickor (Kultur- och fritidskontoret, Upplands Väsby kommun). Enligt Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor var andelen unga (16–24 år) med stillasittande fritid dubbelt så hög bland utrikes födda jämfört med inrikes födda år 2015. Skillnaden mellan killar och tjejer var däremot liten vad gäller stillasittande bland unga (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, 2016).

Andel förskolebarn (födda 2008) med övervikt och fetmaFetma

Övervikt

0

3%

6%

9%

12%

15%

Genomsnitt pojkar i länet

Pojkar i Upplands Väsby

Genomsnitt flickor i länet

Flickor i Upplands Väsby

12,1%

1,5%

11,2%

2,1%

7,1%

1,7%

7,8%

1,6%

(Stockholms läns landsting, 2014)


Stockholms läns landsting samlar årligen in uppgifter om vikt och längd på samtliga barn vid fyra års ålder. Då ett byte av journalsystem medfört osäkra data saknar landstinget uppgifter om fyraåringars vikt och längd från år 2015 (Stockholms läns landsting, 2016). Uppgifterna ovan är hämtade från 2014 års barnhälsovårdsrapport. Resultatet visar att de fyraåriga flickorna i Upplands Väsby var överviktiga i något högre grad än pojkarna men att siffrorna ligger i linje med länssnittet. År 2006 var elva procent av fyraåringarna i kommunen överviktiga och två procent hade fetma.

Andel grundskolebarn (födda 2002 och 2006) med övervikt och fetma

Fetma

Övervikt

0

5%

10%

15%

20%

25%

Flickor, födda -02

Pojkar, födda -02

Flickor, födda -06

Pojkar, födda -06

9%

4%

18%

2%

14%

6%21,5%

2,5%

(Egen undersökning, 2016. Fem skolor deltog i undersökningen, fyra kommunala och en fristående.)

För kommunens grundskolebarn ser viktkurvorna något annorlunda ut. Data om ISO-BMI har hämtats från elevhälsans journaler och sammanställts. Fem skolor deltog i sammanställningen, varav fyra kommunala och en fristående. Barnen var vid tillfället för mätning i tio- respektive fjortonårs- åldern. I bägge årskullarna var flickorna överviktiga i större utsträckning än pojkarna, medan en större andel pojkar än flickor hade fetma. Liknande data för regional eller nationell nivå är svåra att finna, men en studie som genomfördes i Stockholms län respektive riket år 2011 visar att 12 procent av studiens tolvåriga pojkar hade övervikt och/eller fetma medan nio procent av de tolvåriga flickorna var överviktiga eller feta. Av åttaåringarna i studien var 12 procent av pojkarna och tio procent av flickorna överviktiga eller feta (Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, 2013).

Resultatet från den lokala undersökningen bör tolkas med försiktighet eftersom samtliga skolor i kommunen inte deltagit i sammanställningen, men ovanstående data ger vissa indikationer på att förekomsten av övervikt och fetma bland skolbarn är högre i kommunen än i länet och riket.

5.5 Mål 5. Minskad användning av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande För att ge barn och ungdomar en god uppväxtmiljö är det ANDT (alkohol, narkotika, dopning, tobak)-förebyggande arbetet ett viktigt inslag i folkhälsoarbetet. Insatser för att skydda barn och unga mot eget och andras skadliga bruk utgör grunden för det hälsofrämjande och före-byggande ANDT-arbetet.

TobakRegeringen har ställt sig bakom målet om att nå ett rökfritt Sverige till år 2025. För att nå dit behöver det preventiva arbetet riktas mot de unga. I Sverige börjar cirka 16 000 barn att röka varje år. Nittio procent av alla som börjar med tobak är under 18 år. En del lägger grunden för


ett beroende som i värsta fall följer med genom hela livet och riskerar att orsaka stora hälso-problem. I ”A Non Smoking Generations” senaste rapport om ungas attityder till rökning framgår att grupptryck från kompisar och en vilja att passa in är de främsta orsakerna till att ungdomar börjar röka (A Non Smoking Generation, 2016).

Andel tobaksfria ungdomar

FlickorPojkarFlickorPojkar




0

20%

40%

60%

80%

100%


Andelen tobaksfria ungdomar har ökat i Upplands Väsby och ligger år 2016 på de högsta nivåerna sedan mätningarna med Stockholmsenkäten startade, med undantag för flickor i skolår 2 på gymnasiet.

AlkoholDet finns stora folkhälsovinster med att försena ungdomars alkoholdebut. Även om de flesta ungdomar som börjar dricka alkohol i berusningssyfte inte får alkoholrelaterade problem så innebär en tidig debut ökade risker. Forskning visar att det är fyra gånger vanligare att de som börjar dricka alkohol vid 14 års ålder blir alkoholberoende än de som börjar vid 20 års ålder. För varje år som debuten skjuts upp minskar risken för alkoholberoende med 14 procent (Grant & Dawson, 1997). Alkoholbruk ökar även risken för att råka ut för skador, olyckor och oskyddat eller oönskat sex. Att ha en riskkonsumtion av alkohol är betydligt vanligare bland inrikes födda ungdomar än bland utrikes födda (24 respektive 6 procent) (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, 2016).

Andel unga som inte dricker alkohol





0

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%



Andelen unga som tar avstånd från alkohol har ökat sedan mätningarna startade 2008. Majoriteten av ungdomar i skolår 9 drack inte alkohol år 2016.

I Stockholmsenkäten år 2016 uppger drygt var tionde elev i skolår 9 att de tycker att någon i deras familj dricker för mycket, motsvarande siffror för skolår 2 på gymnasiet är nio procent bland pojkarna och 16 procent bland flickorna. I Sverige lever statistiskt sett 4–5 barn per skolklass i hushåll där någon vuxen riskkonsumerar alkohol. Minst 60 000 barn under 18 år i Sverige har en förälder med allvarliga missbruksproblem. Dessa barn har en stor överrisk för självmord, olyckor och våld och eget alkohol- och narkotikamissbruk (Folkhälsomyndigheten).

NarkotikaDet finns en rad folkhälsoproblem relaterade till bruk av narkotika såsom skador, våld, oönskat oskyddat sex samt beroendeutveckling. Därför finns det ett stort behov av att förebygga och tidigt upptäcka framförallt ungdomar som experimenterar med narkotika. Det vanligaste narkotika- preparatet bland ungdomar är cannabis.

Andel unga som uppger att de någon gång använt narkotika





0

5%

10%

15%

20%

25%

30%


Nittio procent av de som uppger att de någon gång använt narkotika i Upplands Väsby har använt cannabis. Bland de som uppger att de inte använt narkotika svarar var femte i skolår 9 och nära hälften av de i skolår 2 på gymnasiet att de någon gång har haft möjlighet att prova narkotika. Det visar att tillgången till narkotika för ungdomar är god.

DopningI ett drogförebyggande arbete ingår också att arbeta förebyggande mot dopning. Med dopning menas missbruk av hormonpreparat och andra läkemedel med avsikt att öka musklernas styrka och volym, ofta av estetiska skäl. Missbruk av dopningsmedel räknas idag som ett samhälls-problem. Det är oklart hur utbrett användningen av dopningspreparat är. Desto vanligare bland ungdomar är kosttillskott. Kosttillskott klassas som livsmedel, något man äter eller dricker utöver vanlig kost i små koncentrerade doser (definition enligt Riksidrottsförbundet). Det finns ingen oberoende instans eller myndighet som kontrollerar att innehållet i kosttill-skotten stämmer med innehållsförteckningen. Miljöförvaltningen Stockholm stad genomförde 2013 en studie där 35 växtbaserade kosttillskott kontrollerades. Det visade sig att fem stycken innehöll tungmetaller, ett innehöll höga halter av arsenik och 22 stycken saknade svensk inne-hållsförteckning.


6. Folkhälsorapportering Vuxna (18–64 år)

6.1 Mål 1. Delaktighet och inflytande

Valdeltagande i senaste kommunvalet

0

20%

40%

60%

80%

100%

201420102006

79%79%76%

(Kommun- och landstingsdatabasen, baserat på statistik från Valmyndigheten och SCB)

Valdeltagande är ett av de nyckeltal som kan användas för att mäta människors möjlighet till inflytande. Enligt Statistiska Centralbyrån ökade valdeltagandet i landet vid valet 2014, men andelen röstande är fortfarande lägre bland ensamstående, personer med låg utbildningsnivå, låginkomsttagare och personer utanför arbetsmarknaden (Statistiska centralbyrån). Ett lägre val-deltagande bland vissa grupper kan innebära en risk att dessa gruppers intressen inte tas tillvara på politisk nivå och att det demokratiska systemet därmed tappar i legitimitet. Det finns också ett samband mellan bristande demokratisk delaktighet och ohälsa, där grupper med lågt valdeltagande har en låg självskattad hälsa. Människor behöver makt att påverka sina egna livsvillkor och samhället de lever i då brist på makt över det egna livet är förknippat med ohälsa (Socialstyrelsen, Öppna jämförelser 2014 – Folkhälsa, 2014).

Upplands Väsby kommun har vid de två senaste kommunvalen legat i botten nationellt vad gäller valdeltagande. Vid de senaste tre kommunvalen har valdeltagandet legat relativt stadigt på omkring 79 procent (Kommun- och landstingsdatabasen) vilket kan jämföras med rikssnittet som var 82,8 procent år 2014 (Socialstyrelsen, Öppna jämförelser 2014 – Folkhälsa, 2014). I riksdags-valet röstade 84 procent av Väsbyborna år 2014 (Valmyndigheten).

Åldersfördelning i nämnder och politiska partier

39 år och yngre17%

47%

35% 40–69 år

70 år och äldre

Ingen uppgift

(Upplands Väsby kommun, 2016)

Sammansättningen av förtroendevalda i våra politiska organ ger en fingervisning om olika gruppers möjlighet till inflytande i samhället. Den politiska makten kan vara ojämnt fördelad avseende exempelvis ålder och kön hos de förtroendevalda. I Upplands Väsbys politiska organ är medelåldern relativt hög. Trettiofem procent av de förtroendevalda är äldre än 70 år och bara 17 procent är yngre än 39 år. Vad gäller könsfördelningen i kommunens politiska organ är den relativt


jämn. Störst skillnad syns mellan byggnadsnämnden respektive kultur- och fritidsnämnden, där män är i majoritet i den förstnämnda och den sistnämnda är kvinnodominerad. Familjerätts-nämnden delas med Sollentuna och Sigtuna och består av endast tre ledamöter totalt.

Könsfördelning i nämnder år 2016 (ordinarie ledamöter)

Utbildningsnämnden

Valnämnden

Social- och äldrenämnden

Miljönämnden

Kultur- och fritidsnämnden

Familjerättsnämnden

Byggnadsnämnden

Kommunstyrelsen

Kommunfullmäktige

0 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

Andel kvinnor Andel män

(Winnet, Jämställdhetskartan, 2017)

Nöjd-Inflytande-IndexEtt annat mått på inflytande är det så kallade Nöjd-Inflytande-Index (NII) som undersöks i Statistiska centralbyråns årliga medborgarundersökning. Detta index beräknas utifrån kommun-invånarnas svar på frågor om hur de upplever den kommunala organisationens tillgänglighet och information. SCB undersöker även hur invånarna upplever sina påverkansmöjligheter samt om hur förtroendet för kommunens verksamheter ser ut. År 2016 var NII för Upplands Väsby 42 (Statistiska centralbyrån, 2016). I föregående folkhälsorapport från år 2009 uppgavs NII för kommunen vara 40.

Andel deltagande i kultur- och idrottsföreningar (26–49 år)

0

10%

20%

30%

40%

50%

60%

MänKvinnor

(Utvärderingsringen, 2016) Social samvaro är viktigt för människors psykiska och fysiska hälsa. Individer som känner tillit till sina medmänniskor upplever sannolikt mindre stress och deltar även oftare i sociala aktiviteter vilket har en positiv inverkan på hälsan (Statens folkhälsoinstitut, 2011). Att vara aktiv i en förening är en väg till social samvaro.

I den kultur- och fritidsvaneundersökning som genomfördes år 2016 på initiativ av Upplands Väsby kommun uppgav 55 procent av kvinnorna mellan 26–49 år och 43 procent av männen i samma ålder att de var medlemmar i en förening. Svarsunderlaget var dock litet och ytterst få arbetslösa eller sjukskrivna svarade på enkäten, vilket kan innebära att resultatet inte är representativt för den totala befolkningen i kommunen.


PappaindexTjänstemännens centralorganisation (TCO) har sedan år 1999 sammanställt ett så kallat ”pappaindex” som följer svenska pappors uttag av föräldraledighet. Måttet kan användas som en indikator på mäns ansvarstagande för sina barn. Pappaindex är en sammanvägning av männens andel av samtliga uttagna föräldradagar och hur stor andel av samtliga föräldralediga individer som är män. Om kvinnor och män tar ut föräldrapenning lika ofta blir indexvärdet 100 (TCO, Pappaindex | TCO).

Kommunens pappaindex har ökat kontinuerligt sedan år 1999. År 2010 var pappaindex förkommunen 41,3. I den senaste mätningen år 2014 var pappaindex i Upplands Väsby 45,6. Kommunen placerade sig då på plats 117 av 290 kommuner. Stockholms läns pappaindex var 46,4 samma år och rikssnittet var 44,9.(TCO, 2014)

Tillgänglighet och delaktighet för personer med funktionsnedsättningUpplands Väsby

Stockholms län

0

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

Fysisktillgänglighet

UtbildningArbetsmarknadKulturIdrott

(Myndigheten för delaktighet, 2015)

Personer med funktionsnedsättningar är inte en homogen grupp och de individuella förutsätt-ningarna kan variera kraftigt. Den nationella undersökningen ”Hälsa på lika villkor” visar dock att personer med funktionsnedsättningar som grupp i högre utsträckning uppger sig lida av psykisk och fysisk ohälsa än personer utan funktionsnedsättningar. Ohälsan behöver inte vara relaterad till funktionsnedsättningen i sig, utan är ofta kopplad till andra typer av faktorer som exempelvis en ökad förekomst av diskriminering. Man ser att personer med funktionsnedsätt-ningar förvärvsarbetar i mindre grad och att deltagandet i sociala aktiviteter är lägre. Samman-taget indikerar detta att den sämre hälsan hos personer med funktionsnedsättning skulle kunna förbättras genom samhälleliga insatser (Folkhälsomyndigheten, Sämre hälsa hos personer med funktionsnedsättning, 2015).

Myndigheten för delaktighet följer upp hur landets kommuner arbetar med delaktighet och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Kommunerna svarar själva på den enkät som myndigheten skickar ut årligen. Fem indikatorer följs upp och en hög poäng indikerar att kommunen i hög utsträckning arbetar med att skapa förutsättningar för delaktighet och tillgänglighet inom de olika områdena idrott, kultur, arbetsmarknad, utbildning och fysisk tillgänglighet.


Sett till dessa fem områden arbetar Upplands Väsby kommun i högst utsträckning med att öka den fysiska tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Det kan handla om att se över de egna verksamheterna och säkerställa tillgängligheten vid nybyggnation (Myndigheten för delaktighet). Inom de fyra andra områdena är Upplands Väsbys resultat ungefär likvärdiga med andra förortskommuner till storstäderna.

Nationella minoriteters hälsaRomer, samer, judar, tornedalingar och sverigefinnar utgör Sveriges fem nationella minoriteter. Upplands Väsby kommuns minoritetspolicy grundar sig på den lag om nationella minoriteter i Sverige som antogs år 2010 och som syftar till att stärka de nationella minoriteternas ställning i det svenska samhället. I minoritetspolicyn anges bland annat att kommunen ska ge de natio-nella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem. I samband med att policyn antogs blev Upplands Väsby ett finskt förvaltningsområde. Det betyder att det finska språket har ett förstärkt skydd i kommunen och att de medborgare som önskar ska kunna använda finska i sin kontakt med kommunen.

Regeringen har även tagit fram en långsiktig strategi för romsk inkludering som Upplands Väsby arbetar efter på olika sätt. I strategin utgör romers hälsa ett av de delområden som behöver stärkas för att romer ska inkluderas i det svenska samhället. Folkhälsomyndigheten har beskrivit romers hälsosituation i en intervjustudie vilken visar att brist på kunskap om romsk kultur respektive romers specifika hälsorelaterade behov påverkar hälsan hos romer som grupp negativt. Det förekommer att romer upplever sämre bemötande i sjukvården och att romer i många fall utsätts för diskriminering både som grupp och av individuell karaktär. Förekomsten av diskriminering är i sig en hälsorisk, och utöver det saknas ofta grundläggande hälsokunskaper inom gruppen (Länsstyrelsen i Stockholms län, 2014). En studie som Folkhälsomyndig heten genomförde år 2012–2015 visar att särskilt romska kvinnor och flickor har en sämre förankring i samhället och mer ohälsosamma levnadsvanor jämfört med befolkningen i stort (Folkhälso- myndigheten, 2015).

I Upplands Väsby bor främst Kaale romer (även kallade finska romer). Antalet romer i Väsby är okänt. En romsk brobyggare har anställts av kommunen i syfte att öka den ömsesidiga förstå-elsen och förtroendet mellan romer och offentlig verksamhet. I en behovsanalys som genom-fördes år 2014 tillsammans med ett antal romska talespersoner i kommunen framkom att många av romerna i Upplands Väsby är isolerade och lider av psykisk ohälsa samt att åtgärder behövs för de unga romer som lider av missbruksproblem. Mer detaljerad hälsorelaterad statis-tik över gruppen romer eller övriga nationella minoriteter i Upplands Väsby saknas i nuläget.


Nyanlända flyktingars hälsaTill gruppen nyanlända flyktingar räknas vanligen personer som sökt asyl i Sverige och fått uppehållstillstånd. I december 2016 bodde 428 nyanlända flyktingar som fått uppehållstillstånd de senaste 24 månaderna i kommunen. Av dessa var 44 stycken ensamkommande barn och ungdomar. Därutöver bodde 448 asylsökande i kommunen varav 188 ensamkommande barn och ungdomar (Migrationsverket). Lokala data saknas över hälsoläget bland kommunens asyl-sökande och nyanlända, men alla som sökt asyl i Sverige ska erbjudas en hälsoundersökning av landstinget.

Nationellt pågår arbetet med att samla in information om hälsoläget hos de människor som flytt till Sverige de senaste åren. Sedan tidigare vet man att det finns skillnader i hälsa som beror på förhållanden i hemlandet. Utlandsfödda flyktingar har oftare vissa infektionssjukdomar, som hepatit B och C, tuberkulos och HIV. Utöver det påverkas sjukligheten av skillnader i livsstil. Utlandsfödda män röker oftare än svenskfödda, medan alkoholkonsumtionen är lägre hos många grupper. Flyktingar har ökad risk att få besvär av depression och ångest samt reaktioner efter trauma som PTSD (posttraumatiskt stressyndrom). Olika stressfaktorer hänger samman med olika typer av psykisk ohälsa. En studie av nyanlända flyktingar från Mellanöstern visade att PTSD hängde samman med trauma i hemlandet, särskilt med tortyr, medan depression och ångest i hög grad visade sig höra samman med förhållanden i Sverige. Särskilt stressande faktorer i det nya hemlandet var sociala och ekonomiska problem, en upplevelse av utan-förskap, diskriminering och statusförlust samt förekomsten av våld och hot (Transkulturellt centrum, 2012).

Barnombudsmannen har under år 2016 genomfört en undersökning kring asylsökande och nyanlända barns hälsa. Undersökningen visade att flera av barnen mådde psykiskt dåligt på grund av traumatiska händelser under flykten och att asylprocessen i många fall fick barnen att må sämre. Brister i vårdkedjan innebär att barnen inte får den hjälp de är i behov av. Elevhälso-vården tar ett stort ansvar för de nyanlända barnens hälsa, men de behöver tydligare mandat och ökade resurser för att kunna fullgöra denna uppgift (Barnombudsmannen, 2016).


Förvärvsfrekvens och ekonomiskt bistånd I avsnitt 2.3 i denna rapport anges förvärvsfrekvensen i kommunen vara mellan 73 och 88 procent i de olika kommundelarna. Eftersom förvärvsfrekvensen endast anger andelen arbetande vid ett visst mättillfälle under året är det även viktigt att ta hänsyn till andelen arbetssökande i bedömningen av kommuninvånarnas arbetssituation. Som arbetssökande räknas i det här fallet personer inskrivna vid Arbetsförmedlingen. I mars år 2015 uppgick andelen arbetssökande i kommunen till fem procent för både kvinnor och män (20–64 år), vilket ligger i linje med andelen arbetssökande i länet (SCB, Kommunfakta, 2015). År 2015 fick 548 hushåll försörj-ningsstöd utbetalt någon gång under året. För 2016 är siffran 566 stycken hushåll. År 2013 fick 729 hushåll ekonomiskt stöd vilket visar på en minskning de senaste åren (Social- och omsorgskontoret, Upplands Väsby kommun, 2016).

Andel förvärvsarbetande efter vistelsetid i Sverige Att bara ha vistats i Sverige i några år innebär en ökad risk för arbetslöshet, vilket bland annat kan bero på bristfälliga kunskaper i svenska. Nedanstående diagram visar dock en uppåt-gående trend i förvärvsfrekvens bland de kommuninvånare som kommit till Sverige från ett annat land. Av de kommuninvånare som bott i Sverige i mindre än två år hade enbart 34 procent arbete år 2014 medan de som bott i Sverige mellan 4 och 10 år nära nog fördubblat


sin förvärvsfrekvens. Statistiken indikerar att personer som flyttar till Upplands Väsby från ett annat land kommer i arbete, men att det dröjer.

Andel förvärvsarbetande efter vistelsetid i Sverige

2010

2011

2012

2013

2014

0

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

Vistelsetid> 10 år

Vistelsetid4–10 år

Vistelsetid2–4 år

Vistelsetid< 2 år

(SCB, 2016)

Psykisk ohälsaPsykisk ohälsa innefattar allt från psykisk sjukdom till psykiska besvär som stör välbefinnandet och påverkar våra dagliga liv. Socialstyrelsen beräknar att mellan 20 till 40 procent av Sveriges befolkning lever med psykisk ohälsa. I denna grupp beräknas 10–15 procent behöva psykiatrisk behandling. Enligt Försäkringskassan är psykisk ohälsa den vanligaste sjukskrivningsorsaken. Ohälsan kan bero på olika faktorer som t.ex. stress, separationer eller andra svårigheter i livet. Människor har olika förmåga att hantera de svårigheter som de utsätts för och i vissa fall orsakar motgångarna psykisk ohälsa.

I nedanstående tabell används ett standardmått för psykisk ohälsa som bygger på ett mätinstrument med 12 olika frågor. Drygt 23 procent av männen och kvinnorna i Upplands Väsby lider av psykisk ohälsa enligt enkäten. I länet är motsvarande siffra 21 procent för männen och 30 procent för kvinnorna. Vid 2006 års mätning angavs den psykiska ohälsan bland den vuxna befolkningen i Upplands Väsby vara drygt 15 procent för männen och drygt 22 procent för kvinnorna. Ökningen av den psykiska ohälsan har därmed främst skett bland männen.

Psykisk ohälsa i Upplands Väsby (16-64 år)

0

5%

10%

15%

20%

25%

KvinnorMän

2006

2014

(SLL, 2014)


Antal självmord per 10 000 invånare år 2010–2014

Upplands Väsby

Stockholms län

MänKvinnorMänKvinnor

25–44 år 45–64 år

0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

3,0

(Folkhälsomyndigheten, baserat på statistik från Socialstyrelsens dödsorsaksregister)

Självmordsfrekvensen har minskat nationellt under flera decennier men under de senaste åren har denna trend avstannat. Självmord kan idag betraktas som ett folkhälsoproblem. Personer med kort utbildning har generellt högre självmordsfrekvens och särskilt utsatta är män med kort utbildning. Det är viktigt att självmordsbenägna personer upptäcks i tid och att yrkes-verksamma som har individuella kontakter inom vård, skola och omsorg arbetar aktivt med riskidentifiering (Socialstyrelsen, Öppna jämförelser 2014 – Folkhälsa, 2014).I Upplands Väsby är yngre män (25–44 år) överrepresenterade i självmordsstatistiken. Medelålders kvinnor och män i kommunen ligger däremot lägre än länssnittet.

TrygghetUpplevelsen av trygghet i hemområdet är en viktig folkhälsofråga. Att känna sig rädd för att röra sig utomhus kan verka inskränkande på människors sociala liv eller medföra en minskad fysisk aktivitetsnivå. Otrygghetskänslor kan dessutom medföra ett ohälsosamt stresspåslag. En nationell undersökning som Brottsförebyggandet rådet (BRÅ) genomförde under våren 2016 visar att majoriteten känner sig ganska eller mycket trygga när de är ute ensamma sent en kväll i sitt eget bostadsområde, men att andelen som känner sig otrygga har ökat jämfört med tidigare års mätningar. Kvinnor uppger betydligt oftare än män att de känner sig otrygga. Även äldre, boende i flerfamiljshus och utrikesfödda känner sig otryggare än övriga (Brottsförebyggande rådet, 2017). Otrygghetskänslor kan ha flera olika orsaker och behöver inte nödvändigtvis stå i proportion till hur stor den verkliga risken att bli utsatt för brott är.

I den medborgarenkät som Statistiska Centralbyrån sänder ut till ett urval av kommunens medborgare varje år, ställs ett antal frågor om hur invånarna uppfattar tryggheten i området. Frågorna som ställs berör bland annat hur tryggt man anser att man kan vistas utomhus kvälls-tid och hur säker man känner sig mot olika typer av brott. I ett indexvärde där 100 är högsta värdet får Upplands Väsby värdet 39, i ett slags trygghetsindex. Det är den lägsta siffran i riket av samtliga svarande kommuner. Medelvärdet för samtliga kommuner år 2016 var 56 (SCB, Medborgarenkäten, 2016).


Brottslighet

Antal anmälda våldsbrott per 100 000 invånare i Upplands Väsby

(Kommun- och landstingsdatabasen, baserat på statistik från BRÅ)

Antalet anmälda våldsbrott per 100 000 invånare var bland de högsta i landet år 2015 (Kommun- och landstingsdatabasen, baserat på statistik från BRÅ). Bland länets kommuner befann sig Upplands Väsby på en sjätteplats från botten räknat vad gäller antal anmälda vålds-brott år 2015. Även andelen anmälda brott om grov kvinnofridskränkning är hög i kommunen. Brottsbenämningen har funnits sedan 1998 och innefattar upprepade kränkningar i form av vålds-, frids- eller sexualbrott som en man begår mot en kvinna i en nära relation (Nationellt centrum för kvinnofrid).

Grov kvinnofridskränkning

Upplands Väsby

Stockholms län

0

10

20

30

40

50

60

70

80

201520132011

anmälningar/100 000 invånare

(BRÅ)

Att andelen anmälningar om grov kvinnofridskränkning är hög är ett tecken på att kvinnor vågar anmäla brott som de utsatts för i sin relation vilket naturligtvis är positivt. Samtidigt är våldet mot kvinnor ett allvarligt folkhälsoproblem som orsakar stort lidande för den enskilde. Våldet mot kvinnor innebär dessutom en stor kostnad för samhället. I en uppskattning från 2006 beräknar Socialstyrelsen att mäns våld mot kvinnor i nära relationer varje år kostar samhället över tre miljarder kronor (Nationellt centrum för kvinnofrid). Vad gäller våld i nära relationer är gärningsmannen oftast av manligt kön, men våld förekommer även i samkönade relationer samt av kvinnor mot män i heterosexuella relationer. Våld i nära relationer drabbar

0

500

1000

1500

201520142013

139912101296

antal/100 000 invånare

Uppgifter för Stockholms län saknas för 2015


dock oftast kvinnor, i alla samhällsgrupper. Särskilt sårbara grupper av är exempelvis kvinnor med missbruksproblem och kvinnor med funktionsnedsättningar (Nationellt centrum för kvinnofrid).

Kvinnor i Sverige löper generellt störst risk att misshandlas inomhus av någon de känner vilket är en tendens som återfinns även i Upplands Väsby. I kommunen anmäldes år 2013 även en relativt stor andel misshandelsbrott som ägt rum utomhus och av en för kvinnan okänd förövare (68 stycken anmälningar per 100 000 av medelfolkmängden). Bara Stockholm och Sundbyberg hade en högre andel anmälda brott av samma typ än Upplands Väsby detta år (Länsstyrelsen i Stockholm, 2014). År 2015 hade antalet anmälningar av kvinnor som misshandlats utomhus av någon de inte kände sjunkit till 47 stycken per 100 000 av medelfolkmängden vilket fort farande är en relativt hög siffra jämfört med övriga kommuner i länet (Länsstyrelsen i Stockholm, 2016).

Män löper större risk att drabbas av misshandel utomhus av en okänd förövare. I Upplands Väsby anmäldes 230 misshandelsbrott av den här typen per 100 000 av medelfolkmängden år 2015 vilket var näst högst i länet. Männen i Upplands Väsby anmälde dessutom flest fall i länet av misshandel inomhus utfört av en bekant förövare: 137 anmälningar per 100 000 av medel-folkmängden (Länsstyrelsen i Stockholm, 2016).

Antal personer i hemlöshet Personer i hemlöshet är en utsatt, ofta osynliggjord, grupp i samhället. Både personer i akut hemlöshet, ex. utesovare och individer som har ett tillfälligt boende hos en vän räknas in i kategorin hemlösa. En kartläggning som Socialstyrelsen gjorde år 2011 visar att hemlöshet är relaterat till fattigdom. Endast fem procent i gruppen hade en stadigvarande lön som inkomst-källa. Cirka 21 procent av de hemlösa var mellan 18–26 år. Många hemlösa personer hade missbruks- och beroendeproblem och flera hade också psykisk ohälsa (Socialstyrelsen, Hem-löshet och utestängning från bostadsmarknaden 2011 – omfattning och karaktär, 2012). I en intervjustudie bland hemlösa personer i Sverige framkom att nästan 30 procent av de hemlösa angav dålig eller mycket dålig självskattad hälsa jämfört med drygt fem procent i den allmänna befolkningen. Sextio procent hade haft självmordstankar och förtroendet för polis, rättsväsende och socialtjänst uppgavs vara lågt (Irestig, Lynöe, Sun, & Burström, 2008).

Antalet personer i hemlöshet i Upplands Väsby kommun var 194 stycken år 2011, varav 93 kvinnor. 111 av dessa var födda i Sverige och 14 personer saknade helt inkomst (Socialstyrelsen, Kommunuppgifter 2011, 2011).

En ny hemlöshetsinventering genomfördes i kommunen under en vecka i oktober 2016. Resultatet av denna undersökning visar att totalt 196 vuxna befann sig i någon form av hemlöshet under mätveckan. Av dessa befann sig 21 vuxna i akut hemlöshet. Hundratrettiotvå barn hade en eller två föräldrar som befann sig i någon form av hemlöshet. Tjugo barn under 18 år befann sig i akut hemlöshet eller i en kontraktslös kortvarig boendeform (Social- och omsorgskontoret, Upplands Väsby kommun, 2017).


6.3 Mål 3. Fysisk aktivitet och goda matvanor Att främja goda kost- och motionsvanor är en viktig stomme i folkhälsoarbetet. Vuxna individer (18–64 år) bör konditionsträna minst 150 minuter per vecka med måttlig intensitet eller minst 75 minuter per vecka med hög intensitet. Träningen bör pågå i minst 10 minuter per gång. Det finns stark evidens för att ökad fysisk aktivitet ger positiva hälsoeffekter och de som når den rekommenderade aktivitetsnivån har sannolikt en bättre livskvalitet (Folkhälsomyndigheten).

Fysisk aktivitet på fritiden senaste 12 månaderna, Upplands Väsby

Stillasittande

Måttligmotion/träning

Regelbundenmotion/träning

0

10%

20%

30%

40%

50%

KvinnorMän

(SLL, 2014)

Trettiosex procent av männen och 34 procent av kvinnorna i Upplands Väsby uppger att de tränar regelbundet vilket överensstämmer med genomsnittet i Stockholms län. Lite drygt en femtedel av Väsbyborna uppger att de aldrig motionerar vilket är en något högre andel än genomsnittet i länet.

Andelen stillasittande män och kvinnor i kommunen uppgår till 20 respektive 22 procent. Motsvarande resultat för år 2006 var 17 procent för män och 15 procent för kvinnor. Upplands Väsbys medborgare tenderar alltså att röra sig allt mindre på sin fritid.

Övervikt och fetma (BMI 25 och över) i Upplands Väsby

0

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

KvinnorMän

2006

2014

(SLL, 2014)


Fetma (BMI 30 och över) i Upplands Väsby

0

5%

10%

15%

20%

25%

KvinnorMän

2006

2014

(SLL, 2014)

Ett BMI-värde (Body mass index) på över 25 innebär övervikt. Resultatet i diagrammet på s. 49 inkluderar individer med både fetma och övervikt medan diagrammet på s. 50 visar andelen invånare med fetma. Fyrtiosex procent av männen är överviktiga och av kvinnorna är 29 procent överviktiga. År 2006 låg resultatet för Upplands Väsby på 43,9 procent för männen och 25,9 procent för kvinnorna vad gäller övervikt. I övriga kommuner i länet är 39,5 procent av männen och 24,2 procent av kvinnorna överviktiga. Ett BMI-värde över 30 innebär fetma och är en varningssignal för framtida sjukdomar som hjärt- och kärlåkommor, diabetes och vissa typer av cancer. I Upplands Väsby har ungefär 20 procent av männen och 10,5 procent av kvinnorna ett BMI över 30. Detta kan jämföras med länets övriga kommuner där 11,8 procent av männen och 9,5 procent av kvinnorna är feta. År 2006 hade 13,5 procent av männen och 12 procent av kvinnorna i Upplands Väsby fetma.

Statistiken indikerar att den vuxna befolkningen i Upplands Väsby har ökat i vikt med drygt två respektive tre procentenheter på 10 år. Medborgarna i Upplands Väsby är dessutom något fetare än genomsnittet av befolkningen i länet. Mest tydlig är skillnaden bland männen.

Konsumtion av grönsaker och rotfrukterMax några gånger/mån

Ca 1 gång/vecka

Några gånger/vecka

Så gott som varje dag

2 gånger/dag

Minst 3 gånger/dag

0

10%

20%

30%

40%

KvinnorMän

(SLL, 2014)Livsmedelsverket rekommenderar att vuxna och barn över tio år bör äta cirka 500 gram frukt och grönt varje dag, ungefär hälften frukt och hälften grönsaker. En dagsranson kan vara tre frukter och två rejäla nävar grönsaker. Det är bra om hälften av grönsakerna är grova, som morötter, broccoli och vitkål.


Grönsaker, frukt och bär innehåller mycket vitaminer, mineraler och andra nyttigheter. De olika färgerna kommer från skyddande ämnen som kallas flavonoider. Många grönsaker och frukter är rika på fibrer som mättar bra och håller magen igång. Äter man mycket grönsaker och frukt minskar risken för bland annat fetma, hjärt- och kärlsjukdom och vissa typer av cancer.

Av den vuxna befolkningen i kommunen uppger 16 procent av männen och 32 procent av kvinnorna att de äter grönsaker och rotfrukter två gånger per dag. Generellt äter kvinnor i Upplands Väsby oftare grönsaker och rotfrukter än männen. Resultatet för länets kvinnor visar att de äter grönsaker och rotsaker i samma utsträckning som kvinnorna i Upplands Väsby. Länets män är något bättre på att äta grönsaker än männen i Upplands Väsby.

6.4 Mål 4. Minskad användning av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande

RökningRökning har blivit ovanligare i Sverige vilket bidragit till minskad dödlighet i de största folk-sjukdomarna. Fortfarande röker dock var sjunde vuxen och rökningen orsakar ungefär 12 000 dödsfall årligen (Socialstyrelsen, 2015). I Upplands Väsby uppger 10 procent av männen och 12 procent av kvinnorna att de röker, vilket ligger i linje med länsgenomsnittet. Rökningen har minskat i den vuxna befolkningen om man jämför med data från 2006 års folkhälsorapport. Då rökte 14 procent av männen och 19 procent av kvinnorna dagligen.

Rökvanor 16-64 år i Upplands Väsby

Dagligrökare

Exrökare

Aldrigrökare

0

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

KvinnorMän

(SLL, 2014)

Flertalet sjukdomar är förknippade med rökning, varav lungcancer och KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) är några av de mest kända. I jämförelse med både länet och riket var dödligheten i lungcancer och KOL större bland både män och kvinnor i kommunen under år 2010–2014.


Dödlighet i lungcancer 2010–2014

Kommunen

Länet

Riket

0

1

2

3

4

5

6

7

8

KvinnorMän

antal döda/10 000 invånare

(Socialstyrelsen, Dödsorsaksregistret, 2016)

Dödlighet i KOL 2010–2014

Kommunen

Länet

Riket

0

1

2

3

4

KvinnorMän

antal döda/10 000 invånare

(Socialstyrelsen, Dödsorsaksregistret, 2016)

Högkonsumtion av alkohol i Upplands Väsby

0

5%

10%

15%

20%

25%

KvinnorMän

2006

2014

(SLL, 2014)


En hög alkoholkonsumtion innebär en belastning på hälsan. Bland de alkoholrelaterade sjukdomarna finns t.ex. leverskador och cancer. Ett högt alkoholintag innebär också att den enskilde utsätter sig och andra för risker, t.ex. olyckor och misshandel (Socialstyrelsen). Under 1990-talet ökade alkoholkonsumtionen i landet. Enligt den folkhälsorapport som sammanställdes av kommunen år 2009 nästan fördubblade de svenska kvinnorna sin alkoholkonsumtion mellan år 1990 och 2006. Männen ökade sin förbrukning från i genomsnitt 4,4 liter till 6,3 liter ren alkohol per person och år.

Högkonsumtion (riskbruk) av alkohol definieras som mer än 14 standardglas alkohol per vecka för män och mer än 9 standardglas per vecka för kvinnor. Ett standardglas motsvarar 50 cl starköl, 15 cl vin eller 4 cl sprit.

I Upplands Väsby uppger 21 procent av männen och 13 procent av kvinnorna en hög kon-sumtion av alkohol. Män i Upplands Väsby högkonsumerar alkohol i lika stor utsträckning som män i länet i övrigt. Kvinnorna i Upplands Väsby har en lägre konsumtion av alkohol än kvinnor i övriga länet (17 procent). År 2006 var 25 procent av männen och 15 procent av kvinnorna i Upplands Väsby riskkonsumenter av alkohol. Den senaste mätningen visar därmed att konsumtionen av alkohol har minskat i såväl länet som kommunen sedan år 2006.

I statistik från Folkhälsomyndighetens öppna data framgår att 25 kvinnor per 10 000 invånare över 15 år i Upplands Väsby hade någon form av alkoholrelaterad sjuklighet. Motsvarande resultat för övriga kommuner i länet är 22 kvinnor per 10 000 invånare. Detta baseras på uppgifter som samlats in mellan år 2010–2014. Vad gäller männen i Upplands Väsby har 45 av 10 000 invånare någon form av alkoholrelaterad sjuklighet. Motsvarande resultat för länets män är 43 av 10 000 invånare.


7. Folkhälsorapportering Äldre (65 år och äldre)

7.1 Mål 1. Delaktighet och inflytande

Valdeltagande i något av de allmänna valen 65+

0

20%

40%

60%

80%

100%

KvinnorMän

(SLL, 2014)

Att mäta andelen röstande i de allmänna valen är ett sätt att mäta människors delaktighet i samhälls-processer. I valet 2014 röstade 85 procent av männen och 90 procent av kvinnorna i åldersgruppen 65+. Motsvarande resultat för länet var 92 procent för män och 90 procent för kvinnor. Värt att notera är att dessa uppgifter baseras på självsvar och därför inte kan ge en exakt bild av de verkliga förhållandena.

Hälsoläget för äldre inom de nationella minoriteternaI en intervjuundersökning som Socialstyrelsen genomfört rörande situationen för den äldre gruppen inom de nationella minoriteterna, framkommer att de äldre i alla nationella minoritets-grupper kommer i kontakt med äldreomsorgen sent och att deras hälsa då redan har försämrats. Den huvudsakliga anledningen anges vara att de äldre hellre vill klara sig på egen hand in i det sista och att de har svårt att be om hjälp (Socialstyrelsen, Nationella minoriteter och äldreomsorgen. En intervjuundersökning om äldres uppfattning om kvaliteten i äldreomsorgen, 2011). Detta blir problematiskt när personer med annat modersmål än svenska förlorar det senaste inlärda språket vid demens eller andra sjukdomar.

Upplands Väsby kommun är ett finskt förvaltningsområde vilket innebär att kommunen har skyldighet att erbjuda äldreomsorg på finska både vad gäller biståndshandläggning, hemtjänst och särskilt boende. Även om sverigefinländare är den största minoriteten i Upplands Väsby är det i dagsläget en utmaning för kommunen att rekrytera en tillräckligt stor andel finsktalande personal. Behovet kommer att öka i framtiden när fler personer med finsk bakgrund blir äldre. Den största andelen finlandsfödda personer bosatta i Upplands Väsby är i 65–75-årsåldern (Länsstyrelsen i Stockholm) vilket innebär att de kanske inte ens kommit i kontakt med äldreomsorgen än. Samma utmaningar finns i de andra kommuner i länet där en stor andel av befolkningen är sverigefinsk och behovet av strategier för att klara framtida utmaningar på lokal nivå är därför aktuellt redan nu.



Utbildningsnivå 65+

Förgymnasial

Gymnasial

Eftergymnasial

0

10%

20%

30%

40%

50%

60%

KvinnorMän

(SLL, 2014)

Som tidigare nämnts ger en högre utbildningsnivå människor ökade möjligheter att komma i arbete och därmed uppnå ekonomisk stabilitet. Detta påverkar pensionsnivåer och därmed levnadsstandard i den senare delen av livet. För den äldre delen av Upplands Väsbys befolkning är utbildningsnivån lägre än bland länets äldre. Tjugofem procent av männen och 23 procent av kvinnorna i Stockholms län har eftergymnasial utbildning jämfört med en knapp femtedel av de äldre i Upplands Väsby.

Kontakt med anhöriga och nära vänner 65+

Dagligen

Flera gånger/vecka

Någon gång/vecka

0

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

KvinnorMän

(SLL, 2014)

Människor behöver känna sig socialt delaktiga för att må bra. Enligt Folkhälsomyndigheten rapporterar personer med ett lågt socialt deltagande i högre grad fler ohälsosamma levnads-vanor, ett lågt emotionellt stöd och en låg grad av trygghet. Att inte känna tillit till andra människor eller samhället i stort är stressande för människor och otrygghet kan därmed orsaka ohälsa. I Upplands Väsby träffar drygt 70 procent av de äldre männen anhöriga och nära vän-ner dagligen, jämfört med 30 procent av de äldre kvinnorna. Skillnaden mellan könen är alltså stor. Motsvarande resultat för länet visar att cirka 30 procent av männen och 66 procent av kvinnorna träffar anhöriga och vänner dagligen.


7.3 Mål 3. Skapa förutsättningar för åldrande med livskvalitetAtt skapa förutsättningar för åldrande med livskvalitet kan beskrivas som en process där möjlig- heterna till fysisk, social och psykisk hälsa optimeras så att äldre människor kan ta aktiv del i samhället och få ett självständigt liv med god livskvalitet utan att diskrimineras på grund av ålder.

Upplands Väsbys äldre erbjuds olika tjänster och verksamheter av kommunen. Till exempel erbjuds samtliga äldre ett så kallat 80-årssamtal där angelägenheter som är viktiga för målgruppen presenteras. Dessutom finns en social träffpunkt, kallad Rubinen, som tar emot närmare 8 600 besökare per år. Naturligtvis är det även viktigt för den äldre gruppens livskvalitet och hälsa att kommunens särskilda boenden och hemtjänst är av god kvalitet.

Hemtjänst och särskilt boendeI den brukarundersökning för hemtjänst och särskilt boende som sammanställdes av Socialstyrelsen år 2016, uppger 84 procent av brukarna att de känner sig trygga med sin hemtjänst och i sitt boende. Av de som har hemtjänst känner 90 procent förtroende för den personal som vårdar dem, jämfört med 81 procent av de äldre med särskilt boende. Vad gäller personalens hänsynstagande till brukarens åsikter och önskemål är 92 procent av brukarna med hemtjänst och 81 procent av brukarna i särskilt boende nöjda. Enbart 45 procent av brukarna i särskilt boende vet dock vart de ska vända sig med synpunkter och klagomål. Kommunens resultat ligger i linje med länets förutom vad gäller inflytande och trygghet inom hemtjänsten, där andelen nöjda är högre än i länet (Social-styrelsen, 2016).

Kommunen ligger bra till nationellt vad gäller det låga antal olika vårdare som besöker de äldre som har hemtjänst. Detta mäts genom att undersöka hur många olika vårdare som besöker en äldre person med hemtjänst under en 14-dagarsperiod. Upplands Väsby är i denna mätning tredje bäst i riket (Kolada).

Hemtjänst

Inflytande och trygghet Trend 2016 Länet 2016

Känner sig trygg hemma med hemtjänst S 84 81

Känner förtroende för personalen H 90 88

Personalen tar hänsyn till brukarens egna åsikter och önskemål S 92 83

Kan påverka vid vilka tider man får hjälp S 76 66

Vet vart man vänder sig med synpunkter och klagomål S 69 66

Särskilt boende

Inflytande och trygghet Trend 2016 Länet 2016

Känner sig trygg på sitt äldreboende H 84 87

Känner förtroende för personalen H 81 84

Personalen tar hänsyn till brukarens egna åsikter och önskemål S 81 81

Kan påverka vid vilka tider man får hjälp H 56 56

Vet vart man vänder sig med synpunkter och klagomål S 45 50

(Socialstyrelsen, Vad tycker de äldre om äldreomsorgen?, 2016)

*Röd pil innebär en nedgång från föregående år. Rött färgfält innebär ett lägre resultat än länet.


7.4 Mål 4. Fysisk aktivitet och goda matvanorVärdet av fysisk aktivitet när det gäller att förebygga sjukdom har dokumenterats på ett över- tygande sätt under senare år. Regelbunden fysisk aktivitet minskar risken för en rad sjukdomar, exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar, typ två-diabetes, vissa cancerformer, övervikt, benskörhet och har även en förebyggande effekt på depressioner.

Maten har en stor betydelse för folkhälsan och flera av de växande folkhälsoproblemen har ett tydligt samband med matvanor. Den ökande andelen överviktiga visar att mångas matvanor inte är anpassade till deras energibehov. Övervikt åtföljs av en rad folkhälsoproblem med betydande överrisk för bl.a. hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, ledsjukdomar och en del cancerformer.

Övervikt och fetma 65+ (BMI 25 och över)

0

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

KvinnorMän

2006

2014

(SLL, 2014)

Fetma 65+ (BMI 30 och över) år 2014

0

5%

10%

15%

20%

25%

30%

KvinnorMän

(SLL, 2014)

I den tabell som visar BMI-värden för 25 och över inkluderas även resultat för BMI-värden över 30 (som betecknar fetma). Resultatet för Upplands Väsby visar att 43,6 procent av de äldre männen och 29,7 procent av de äldre kvinnorna är överviktiga. Resultatet för länet visar att 43,5 procent av männen och 35,4 procent av kvinnorna är överviktiga.


Nitton procent av de äldre männen i Upplands Väsby är feta och för kvinnorna är siffran 28 procent. Sammantaget gör detta att över 60 procent av männen i Upplands Väsby är överviktiga och feta, respektive 57 procent av kvinnorna.

År 2006 var 56 procent av männen överviktiga eller feta och för kvinnorna var siffran 46 procent. Resultatet visar på en viktökning för både män och kvinnor.

Konsumtion av grönsaker och rotfrukter 65+Max några gånger/mån

Ca 1 gång/vecka

Några gånger/vecka

Så gott som varje dag

2 gånger/dag

Minst 3 gånger/dag

0

10%

20%

30%

40%

50%

KvinnorMän

(SLL, 2014)

Tretton procent av de äldre männen i kommunen och 16 procent av de äldre kvinnorna äter grönsaker och frukt två ggr/dag. Motsvarande resultat för länet visar att 10 procent av männen och 18 procent av kvinnorna äter grönsaker och rotfrukter i motsvarande frekvens.

Fysisk aktivitet på fritiden 65+

Stillasittande

Måttlig motion/träning

Regelbunden motion/träning

0

10%

20%

30%

40%

50%

KvinnorMän

(SLL, 2014)

Trettioåtta procent av de äldre männen i Upplands Väsby uppger att de motionerar regel-bundet. Motsvarande resultat för kvinnorna är 34 procent. I länet motionerar 34 procent av männen och 35 procent av kvinnorna regelbundet.2006 uppgav 35 procent av männen och 30 procent av kvinnorna att de motionerade regelbundet.


7.5 Mål 5. Minskad användning av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande

Högkonsumtion av alkohol 65+

0

5%

10%

15%

20%

KvinnorMän

2006

2014

(SLL 2014)

Högkonsumtion (riskbruk) av alkohol definieras som mer än 14 standardglas alkohol per vecka för män och mer än 9 standardglas per vecka för kvinnor. Ett standardglas motsvarar 50 cl starköl, 15 cl vin eller 4 cl sprit. Bland Upplands Väsbys äldre har 19,5 procent av männen och 7,5 procent av kvinnorna en hög alkoholkonsumtion. Motsvarande resultat för länet visar att 23 procent av männen och 20 procent av kvinnorna har ett riskbruk. År 2006 uppgick den riskfyllda alkoholkonsumtionen i kommunen till 15 procent för de äldre männen och nästan 10 procent för de äldre kvinnorna.

Alkoholrelaterad dödlighet 65+Äldre över 65 år utgör drygt 1,9 miljoner människor i Sverige och den nya generationen pensionärer har en högre alkoholkonsumtion idag än tidigare. Sedan början av 2000-talet har andelen äldre som vårdas för en diagnos som kan relateras till hög alkoholkonsumtion ökat. I alla andra åldersgrupper minskar de alkoholrelaterade dödsfallen, men den nedgången syns inte i åldrarna 65–79 år (Folkhälsomyndigheten).

Statistik från Folkhälsomyndigheten visar att den alkoholrelaterade dödligheten för män över 65 år i Upplands Väsby var sju per 10 000 invånare mellan år 2010–2014. Motsvarande siffra för länet var 10 per 10 000 invånare. Vad gäller kvinnor över 65 år i Upplands Väsby var den alkoholrelaterade dödligheten 3,9 per 10 000 invånare under samma period. Detta kan jämföras med kvinnorna i övriga kommuner i länet där den alkoholrelaterade dödligheten var 2,8 per 10 000 invånare (Folkhälsomyndigheten).

Rökvanor 65+Rökning var mer vanligt förekommande i Sverige för några decennier sedan. Som mest rökte 50 procent av de svenska männen (år 1963) och 30 procent av kvinnorna (år 1980). Under 2004–2015 har andelen personer i åldern 16–84-år som röker dagligen minskat från 14 till 9 procent bland män och från 19 till 11 procent bland kvinnor. År 2004 fanns cirka 1,1 miljoner dagligrökare i Sverige (Folkhälsomyndigheten).


Rökvanor 65+

Dagligrökare

Exrökare

Aldrigrökare

0

10%

20%

30%

40%

50%

60%

KvinnorMän

(SLL, 2014)

I Upplands Väsby röker sju procent av de äldre männen dagligen och tolv procent av de äldre kvinnorna. Motsvarande resultat för länet visar att åtta procent av männen och sju procent av kvinnorna röker dagligen. 2006 års resultat för Upplands Väsby visade att tio procent av männen och nästan 13 procent av kvinnorna rökte dagligen. Andelen äldre rökare har alltså minskat något bland både män och kvinnor.


Barn och ungaUpplands Väsbys grundskole- och gymnasieelever trivs generellt sett lika bra i skolan som jämn-åriga i övriga kommuner i länet och en majoritet rankar sina utsikter för framtiden som lika bra eller bättre än elever i andra delar av länet. Samtidigt uppger en oroande hög andel flickor i skolår 9 att de regelbundet utsätts för sexuella trakasserier. Dessutom var andelen tonårsaborter hög vid den senaste mätningen jämfört med både Stockholms län och riket. Det är därför viktigt att Väsbyflickornas hälsa och levnadsvillkor noga övervakas framöver.

Något färre niondeklassare är behöriga till gymnasiet än jämnåriga i riket och markanta skillnader i högskolebehörighet syns mellan flickor och pojkar. Jämfört med länet hade färre av Upplands Väsbys unga påbörjat högskolestudier år 2015.

Både rökning och alkoholkonsumtion har glädjande nog minskat bland kommunens unga under de senaste åren.

Hos de yngre barnen syns en negativ utveckling vad gäller förekomst av karies hos treåringar. De centrala delarna i kommunen förefaller vara särskilt utsatta vad gäller barns tandhälsa och särskilda punktinsatser kan därmed behövas. Stora skillnader syns mellan fristående och kommunala skolor vad gäller pedagogisk utbildning bland förskolepersonal.

VuxnaVad gäller den vuxna delen av befolkningen är den upplevda känslan av otrygghet relativt stor och andelen anmälda våldsbrott i kommunen är också hög sett till övriga kommuner i riket. Även andelen anmälda brott om grov kvinnofridskränkning är hög i kommunen jämfört med länet.

Andelen röstande vid det senaste kommunvalet var bland de lägsta i riket.

Vidare syns en negativ utveckling vad gäller de vuxna Väsbybornas vikt de senaste tio åren. Statistiken indikerar att den vuxna befolkningen i Upplands Väsby har ökat i vikt med drygt två respektive tre procentenheter på tio år. En högre andel av medborgarna i Upplands Väsby har fetma jämfört med befolkningen i Stockholms län. Speciellt tydlig är skillnaden mellan männen.

På den positiva sidan märks en ökning av antalet pappor som tar ut föräldraledighet. I jämförelse med föregående folkhälsorapports resultat kan det konstateras att andelen högutbildade ökat i kommunen. De inbördes skillnader mellan kommundelar som syntes år 2008 kvarstår dock även år 2016 vad gäller invånarnas utbildningsnivå.

ÄldreDe äldre Väsbybor som har hemtjänst är överlag mycket nöjda med den service de får. Kommunen ligger också mycket bra till nationellt vad gäller det låga antal olika vårdare som besöker de äldre som har hemtjänst.

Över 60 procent av männen är överviktiga och feta, respektive 57 procent av kvinnorna. År 2006 var 56 procent av männen överviktiga eller feta och för kvinnorna var siffran 46 procent. Resultatet visar på en viktökning för männen och kraftig viktökning för de äldre kvinnorna. Alkoholkonsumtionen hos de äldre männen har ökat med 4,5 procentenheter i jämförelse med 2006. Kvinnorna har däremot minskat sin konsumtion med 2,5 procentenheter.

Viktiga iakttagelser


Barnombudsmannen. (den 14 November 2016). Barnombudsmannen känner stor oro för

nyanländas psykiska hälsa. Hämtat från https://www.barnombudsmannen.se/barnombuds-mannen/i-media/nyheter/20161/barnombudsman-nen-kanner-stor-oro-for-nyanlandas-psykiska-halsa December 2016

Bollebygds kommun. (den 4 november 2016) Hälsans bestämningsfaktorer. Hämtat från http://

www.bollebygd.se/download/18.37d8768911abfa-e70e28000159/ November 2016

Bremberg, S. (2002). Sociala skillnader i ohälsa bland barn och unga i Sverige: en kunskapsöversikt.

Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.

Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (2013). Prevalensen av övervikt/fetma i Stockholms

län minskade bland 8- och 12-åriga flickor mellan år 2003 och 2011. Faktablad 2013:2. Stockholm: Stockholms läns landsting, Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin.

Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (2014). En frisk skolstart. Föräldrastöd för bra

mat- och rörelsevanor i förskoleklass. Stockholm: Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting.

Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin. (2015). Folkhälsoarbete i Stockholms län – exempel på

projekt 2014. Stockholm: Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting.

Engdahl, M., & Forslund, A. (2015). En förlorad generation?: en ESO-rapport om ungas etablering på

arbetsmarknaden. Stockholm: Finansdepartementet, Regeringskansliet.

Folkhälsomyndigheten. (den 30 Oktober 2015). Folkhälsomyndighetens återrapportering av reger-

ingsuppdrag angående fördjupad studie om romska flickors och kvinnors livssituation och hälsa. Stockholm: Folkhälsomyndigheten.

Folkhälsomyndigheten. (den 16 Mars 2015). Sämre hälsa hos personer med funktionsnedsättning.

Hämtat från https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2015/mars/sam-re-halsa-hos-personer-med-funktionsnedsattning/ December 2016

Folkhälsomyndigheten. (2015). Ungdomar och sexualitet – Specialrapport från Ungdomsbarometern

2014/2015. Stockholm: Folkhälsomyndigheten.

Folkhälsomyndigheten. (den 2 Juni 2016). Barns och ungas uppväxtvillkor. Hämtat från https://www.

folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/livsvill-kor-och-levnadsvanor/folkhalsans-utveckling-mal-omraden/barn-och-ungas-uppvaxtvillkor/ November 2016

Folkhälsomyndigheten. (den 30 Augusti 2016). Psykiska och somatiska besvär bland barn och unga.

Hämtat från https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/folkhalsans-utveck-ling/psykiska-och-somatiska-besvar-bland-barn-och-unga/ December 2016

Fritzell. (2012). Socioekonomiska skillnader. i M. Rostila, & S. Toivanen, Den orättvisa hälsan.

Stockholm: Liber.

Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar. (2015). Handbok för Sveriges ungdomsmottagningar.

Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar.

Hjalmarsson, C. (2007). Ung i Upplands Väsby. En undersökning om ungdomars syn på fritid,

hälsa och framtid. Upplands Väsby kommun.

Irestig, R., Lynöe, N., Sun, S., & Burström, K. (2008). Hälsa och livsvillkor bland hemlösa.

Socialmedicinsk tidskrift nr 1 vol 85, 24–30.

Koupil. (2012). Utvecklingen tidigt i livet – en möjlighet att minska sociala skillnader i hälsa.

i M. Rostila, & S. Toivanen, Den orättvisa hälsan. Stockholm: Liber.

Litteraturförteckning


Lindh, I., Hognert, H., & Milsom, I. (2016). The changing pattern of contraceptive use and preg-

nancies in four generations of young women. Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavia, 1264–1272.

Länsstyrelsen i Stockholm. (2016). På tal om kvinnor och män. Stockholms län 2016. Stockholm: SCB och

Länsstyrelsen i Stockholm.

Länsstyrelsen i Stockholm. (u.d.). Åldersstatistik SCB juni 2013. Hämtat från http://www.lansstyrelsen.se/

stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/mannis-ka-och-samhalle/nationella-minoriteter/Åldersstatis-tik%20SCB%20juni%202013.xlsx December 2016

Länsstyrelsen i Stockholms län. (2014). Nulägesbeskrivning av hinder och möjligheter för

romers rätt. Stockholm.

Myndigheten för delaktighet. (u.d.). Fysisk tillgänglighet. Hämtat från http://www.mfd.se/kommunuppfolj-

ning/omraden/fysisktillganglighet December 2016

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. (2016). Ung idag 2016 – En beskrivning av ungas

levnadsvillkor. Stockholm: Myndigheten för ung-doms- och civilsamhällesfrågor.

Nationellt centrum för kvinnofrid. (u.d.). Grov kvinnofridskränkning. Hämtat från http://www.nck.

uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-rela-tioner/grov-kvinnofridskrankning December 2016

Nationellt centrum för kvinnofrid. (u.d.). Våld i nära relationer. Hämtat från http://www.nck.uu.se/

kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/vald-i-nara-relationer/ December 2016

Nationellt centrum för kvinnofrid. (u.d.). Våldets kostnader. Hämtat från http://www.nck.uu.se/kunskaps-banken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/valdets-kost-nader December 2016

Pellmer, K., Wramner, B., & Wramner, H. (2012). Grundläggande folkhälsovetenskap. Stockholm: Liber.

Regeringens webbplats för mänskliga rättigheter. (u.d.). Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard.

Hämtat från http://www.manskligarattigheter.se/sv/de-manskliga-rattigheterna/vilka-rattigheter-finns-det/ratten-till-en-tillfredsstallande-levnadsstandard December 2016

Rostila, M., & Toivanen, S. (2012). Den orättvisa hälsan: om socioekonomiska skillnader i hälsa och livs-

längd. Stockholm: Liber.

Rädda Barnen. (2015). Barnfattigdom i Sverige: årsrapport 2015. Stockholm: Rädda Barnen.

Skolverket. (den 20 Augusti 2012). Påverka i skolan och förskolan. Hämtat från http://www.skolverket.

se/regelverk/mer-om-skolans-ansvar/paverka-i-sko-lan-och-forskolan-1.125496 December 2016

Skolverket. (den 10 Mars 2016). Delaktighet och inflytande. Hämtat från http://www.skolverket.se/

skolutveckling/vardegrund/utveckla-undervisningen/sju-timmar-om/delaktighet-och-inflytande December 2016

Skolverket. (den 5 Februari 2016). Vilka möjligheter och risker finns med elevinflytande? Hämtat från http://

www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/didak-tik/tema-elevperspektiv/vilka-mojligheter-och-ris-ker-finns-med-elevinflytande-1.195587 December 2016

Socialstyrelsen. (December 2011). Kommunuppgifter 2011. Hämtat från http://www.socialstyrelsen.se/

Lists/Artikelkatalog/Attachments/18523/Kommun-uppgifter2011dec.pdf December 2016

Socialstyrelsen. (2011). Nationella minoriteter och äldreomsorgen. En intervjuundersökning om äldres

uppfattning om kvaliteten i äldreomsorgen. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2012). Hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden 2011 – omfattning och karak-

tär. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2013). Psykisk ohälsa bland unga : underlagsrapport till Barns och ungas hälsa, vård och

omsorg 2013. Stockholm: Socialstyrelsen.


Socialstyrelsen. (2014). Öppna jämförelser 2014 – Folkhälsa. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2016). Vägledning för elevhälsan. Stockholm: Socialstyrelsen.

Statens folkhälsoinstitut. (2011). Delaktighet och inflytande i samhället : kunskapsunderlag för

Folkhälsopolitisk rapport 2010 : målområde 1. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.

Statistiska centralbyrån. (2016). SCB:s medborgar- undersökning – hösten 2016. Upplands Väsby

kommun. Stockholm: Statistiska centralbyrån.

Statistiska centralbyrån. (u.d.). Valdeltagande – Vanligare att rösta i riksdagsvalet. Hämtat från http://

www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/val-och-par-tier/valdeltagande/ December 2016

Stockholms läns landsting. (2011). Tandhälsorapport 2010: Tandhälsans utveckling bland

barn och ungdomar i Stockholms län. Stockholm: Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning, Stockholms läns landsting.

Stockholms läns landsting. (2014). Barnhälsovård. Årsrapport 2013. Stockholm: Stockholms läns

landsting.

Stockholms läns landsting. (2016). Tandhälsan hos barn och ungdomar i Stockholms län 2015.

Stockholm: Hälso- och sjukvårdsförvaltningen, Stockholms läns landsting.

Stockholms läns landsting. (2016). Årsrapport 2015: Barnhälsovård i Stockholms läns landsting.

Stockholm: Stockholms läns landsting.

Svanström, L. (2012). En introduktion till folkhälsovetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Szönyi, K., & Söderqvist, T. D. (2012). Där man söker får man svar : delaktighet i teori och praktik för

elever med funktionsnedsättning. Härnösand: Special-pedagogiska skolmyndigheten.

TCO. (2014). Statistik | Pappaindex | Upplands Väsby | TCO. Hämtat från http://www.tco.se/pappaindex/?/

upplands-vasby/ December 2016

TCO. (u.d.). Pappaindex | TCO. Hämtat från http://www.tco.se/var-politik/Jamstalldhet-och-mang-

fald/Pappaindex/ December 2016

Transkulturellt centrum. (2012). Migration, psykisk ohälsa och trauma : ett studiehäfte för dig som möter

asylsökande och flyktingar i ditt arbete. Transkulturellt centrum, Stockholms läns landsting.

Ungdomsstyrelsen. (2012). Om unga hbtq-personer. Hälsa. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.

UNICEF. (2016). Fairness for Children. A league table of inequality in child well-being in rich countries,

no 13. Florens: UNICEF Office of Research.

UNICEF. (Juni 2016). Fakta om fattigdom – UNICEF Sverige. Hämtat från https://unicef.se/

fakta/fattigdom December 2016

Universitetskanslerämbetet. (2015). Statistisk analys: Rekrytering till högre utbildning från Sveriges län och

kommuner. Stockholm: Universitetskanslerämbetet.

Utvärderingsringen. (2016). Kultur- och fritidsvaneundersökning i Upplands

Väsby kommun 2016. Halmstad: Utvärderingsringen.

Wilkinson, R., & Pickett, K. (2011). Jämlikhetsanden : därför är mer jämlika samhällen

nästan alltid bättre samhällen. Stockholm: Karneval.

World Health Organization. (u.d.). WHO/Europe | Social Determinants. Hämtat från http://www.euro.

who.int/en/health-topics/health-determinants/soci-al-determinants/social-determinants November 2016

upplandsvasby.se • telefon 08-590 970 00

UP

PL

AN

DS

VÄ

SB

Y K

OM

MU

N.

KO

MM

UN

IKA

TIO

NS

EN

HE

TE

N.

20

17-0

5-1

7. 1

00

EX

.

”Du måste vara den förändring du vill se i världen.”

Gandhi