D E C / J A N 1 2 / 1 3 F I LT E R 107

C hen Kugel, nu pensionerad från aktiv tjänst i armén, har en kraft-full fysionomi men en lågmäld och humoristisk framtoning. Hans pas-sion är inte heller kraftsporter, utan

att vara jazzpianist. Chen, som är övertygad sionist, säger utan tvekan att Västbanken rätte ligen tillhör Israel, men hans argument är inte de vanliga:

– Araberna startade ett krig och förlorade. Därför är området vårt, så är det i alla krig. Inget konstigt med det.

Han tycker trots det att områ-det kan ges tillbaka till palesti-nierna och att 1967 års gränser ska gälla. Inte för att det är rätt, utan för att det kan få ett slut på konflikten.Berätta hur det gick till på Abu Kabir när organ skulle stjälas.

– Det var en hel industri. Abu Kabir fick in beställningar på organ och kroppsdelar, och det fanns en prislista. Institutet levererade till den beställare som betalade. Svårare än så var det inte. Man gjorde bara två övervä-ganden: om kropparna var i sådan kondition att kroppsdelar kunde användas, och hur man skulle kunna dölja stölderna. Togs organ ur kroppen fylldes magarna bland annat med toalett pappersrullar så att det skulle se normalt ut. Kvastskaft användes för att ersätta borttagna ben, och när ögon eller hornhinnor stulits limmades ögonlocken igen. Många gånger sa man helt enkelt till begravningsentreprenören att kroppen var farligt infekterad och att ingen fick öppna plast-säcken där den låg, för att undvika smitta. Ingen frågade familjerna om tillstånd, man bara tog det som behövdes, och det pågick dagligen. Men man tog hänsyn till om det var en judisk religiös familj, eftersom risken för upptäckt då var större. Jag personligen vägrade stjäla organ. Det är därför jag i dag kan berätta sanningen.

Hur omfattande var verksamheten?– Cirka 2 000 kroppar om året passerade Abu

Kabir, av dem obducerades ungefär 1 600. Det finns i dag ingen dokumentation av hur många av dem som det togs organ ifrån. Men efter det första avslöjandet 2001 minskade omfattningen. Armén startade sitt eget obduktionscenter istället för att skicka kroppar till Abu Kabir.Vad togs från kropparna?

– Det kunde vara precis allt. Det berodde på syftet, om det var för transplan-tation eller forskning. Hjärtklaf-far, hud och hornhinnor togs för transplantation, medan organ som lever, lungor, hjärta, njurar, ben och prostatakörtlar i huvud-sak användes till forskning eller undervisning. För familjerna var det ingen skillnad: om de inte hade gett sin tillåtelse var brot-tet och övergreppet detsamma.När du läste min artikel i Aftonbladet, tyckte du då att det var korrekt av de palestin-ska familjerna att framföra sina misstankar?

– Ja tyvärr, de palestinska familjerna hade rätt i sina förmodanden. Organen var borta i många av de kroppar de begravde.Stämmer det att det var lättast att stjäla organ från palesti-

nier?– Det var lättare i den meningen att det sällan

väckte uppmärksamhet. Och att de i många fall inte fick tillstånd att komma in i Israel för att klaga. Men det gällde andra svaga immigrant-grupper också. Om det verkligen behövdes något organ så togs organen där de fanns. Nu har pales-tinierna egna faciliteter, palestinska kroppar kommer inte till Abu Kabir längre.Du tog på dig rollen som visselblåsare för att avslöja organstölder och korruption i Israel redan 2001. Varför?

TABU. Mötet i juli i år mellan Donald Boström och Chen Kugel, den israeliske rättsläkare och överstelöjtnant som 2001 slog larm om organstölder, resulterade i en artikel som ett antal svenska tidningar avböjde att publicera. Här kan du läsa intervjudelen.

PLUS

LINDHOLMEN HISINGEN | WWW.BACKATEATER.SE | 031 708 71 00

EN STAND-UP COMEDY UTAN PUNCHLINESAV OCH MED ALEXANDER SALZBERGERURPREMIÄR 24 NOVEMBER 2012

VÄLKÄND. Donald Boström och Chen Kugel möttes första gången i somras, men Kugel visste vem han var. »I Israel är han en kändis.«

FO

TO

: P

RIV

AT

108 D E C / J A N 1 2 / 1 3 F I LT E R

– Jag var naiv och ville göra det rätta. Jag sa bara det som borde sägas, även om jag förstod att det skulle bli tu!a konsekvenser. Jag tänkte att folk är bildade och att sanningen alltid vinner. Nu vet jag bättre, sanningen vinner oftast inte.Vad hände med dig när du första gången avslö-jade detta?

– När det kom ut i media hände ingenting. Det var hemligt att jag var källan. Men det ledde till en kommission som skulle utreda saken, och då var jag tvungen att träda fram, och omedelbart förstod alla att jag låg bakom uppgifterna. Fram till dess var jag stjärnan på institutet och nummer två i hie-rarkin. Jag föreläste på alla medicinska fakulteter i Israel. Över en natt förändrades allt. Jag blev obe-tydlig, fick alla skitjobb, fick plötsligt ta emot klago-mål, fick inte föreläsa längre. När jag kom in i ett rum blev det tyst och jag fick sitta för mig själv. Folk vågade inte prata med mig för att det kunde skada deras karriärer. Jag kan tänka mig att du själv fick vara med om något liknande efter din artikel.

– Det var ett skräckvälde på institutet. Chefen Yehuda Hiss har varit 24 år på samma chefspost. Det är unikt i Israel, det normala är sju till åtta år innan det kommer en ny chef. Jag tror det beror på att Yehuda Hiss gav systemet vad systemet ville ha, och löste ett problem åt dem, och att det är därför han än i dag* har Israels högsta lön som statsanställd. Slutade du på Abu Kabir av egen fri vilja eller blev du tvingad att sluta?

– Jag tvingades inte, jag hade skydd från vissa myndigheter. Men livet blev outhärdligt. I dag driver jag ett eget företag som rättsläkare tillsam-mans med andra som lämnade institutet. Vi för-söker skapa ett alternativ.Berätta om de reaktioner min artikel väckte.

– Det som hände var att din artikel inte citera-des korrekt. Jag trodde själv att det stod i din arti-kel att arméns syfte med att skjuta palestinier var att ta deras organ – tills jag läste en korrekt över-sättning av artikeln och såg att så inte var fallet. Det som stod var att palestinska familjer trodde att det saknades organ i många av de kroppar de begravde, vilket var sant. Samma sak hände med judiska kroppar – organ stals i själva verket från alla, från israeliska soldater och ortodoxa judar till turister och gästarbetare – men det kände naturligtvis inte palestinierna till. Armén var inte inblandad i organhanteringen. Organ togs även från våra egna soldaters kroppar, vilket chockade många inom armén när det blev känt.Varför tror du att landets premiärminister, försvarsminister och utrikesminister gick ut så

stenhårt när deras egen utredning redan bekräf-tat organstöld? Varför satsade de på att ljuga?

– Svårt att säga. Din artikel var en hård PR-förlust för Israel som man försökte motverka. Men man gjorde allt fel. I Israel handlade det aldrig om ifall organstölder hade ägt rum eller inte, för alla visste svaret. Debatten kom att handla om saker som inte stod i artikeln. Det är en vanlig taktik, att påstå något som inte står i texten, och då måste man prata om det istället för själva sakfrågan. På så vis neutraliserades din text.Tror du att min artikel förde med sig något bra för Israel?

– Din artikel hjälpte till att skapa en atmosfär för att stoppa organstölderna. Men problemet var att reaktionerna blev så oproportionerliga att ingen läste själva artikeln. Folk reagerade bara på reaktionerna. Om du frågar mig så menar jag att Israel missade en viktig möjlighet att förändra det olagliga som pågick. Det är själva systemet som är ruttet och måste förändras i grunden, problemet är inte enstaka personer. De skulle ha läst din arti-kel, frågat sig »Vad är det som pågår?« och gjort någonting åt saken. Istället skrek de hysteriskt och gick miste om tillfället. Abu Kabir kom därför tyvärr undan granskning på grund av all uppstån-delse, och Israel missade chansen.Pågår det rättsprocesser om detta i dag?

– Ja, nu pågår över hundra stämningar och rätts-processer. Mängder av familjer vill nu ha ersätt-ning för de stulna organen från deras nära och kära. Staten förlorade i lägre instanser och normalt brukar då staten betala och vara tyst. Men i dessa fall med försvunna organ valde staten att överklaga till Högsta domstolen. Men Högsta domstolen gav familjerna ännu högre skadestånd. Det är troligt att uppståndelsen kring din artikel inspirerat både de palestinska och israeliska familjerna att kräva och nu få skadestånd. Nu står myndigheterna där och måste betala miljonbelopp till familjerna.Tror du att organstölderna fortsätter än i dag?

– Efter all medieuppståndelse tror jag att det är stopp nu. Jag tror att en korrekt beskrivning av utvecklingen är att det började med mitt avslöjande 2001, sedan skrev journalisten Ronan Bergman på vår största tidning Yedioth Ahronoth uppmärksam-made artiklar, även andra journalister skrev, och slutligen kom din artikel med en enorm uppmärk-samhet. Sammantaget slog våra gemensamma avslöjanden så hårt mot den kriminella aktiviteten att de till sist tvingades sluta. Men myndigheterna kunde ha stoppat det för länge sedan.

DONALD BOSTRÖM

*Nu har Yehuda Hiss fått sparken.

ETT NYTT SORTS SKRIVPAPPER. VÄLDIGT NYTT.

! "#$ %y & ' ()*+d.

WWW.W H I T E L I N E S . S E