Två fiskargubbar berättar . . .

Plats: Oxelösunds Varv. Datum: Torsdagen den 31 mars 2005. Tid: Klockan 10:30.

Berättare: Lennart Zetterlund, 80 år, och Olle Landin, 76 år.

Nedtecknare: Frilansskribent Leif König.

Övrigt: Hela samtalet finns sparat på ljudfil.

Kort om oss . . .

Lennart Zetterlund föddes den 30 juli 1924 på fiskestället Embeten på Embetsön i skärgården utanför Nyköping.

Fadern Karl Zetterlund försörjde sig som fiskare och arrenderade ön Embeten av familjen Palme på Ånga. Sista åren uppgick arrendet till 700 kronor. Modern Greta skötte gårdssysslorna, hjälpte till med fisket och stod på torget i Nyköping varje lördag fram till år 1965. Sonen Lennart är enda barnet.

Lennart bedrev fiske med sin far. Slutade med fisket när trålaren ”Kennedy” såldes i början av 60-talet, därefter bedrev Lennart åkerirörelse i Nyköping fram till 1987. Bosatt i Oxelösund sedan mitten av 50-talet. Idag ägnar Lennart Zetterlund ledig tid åt att renovera gamla båtar i Fiskebåtens vänners regi.

Olle Landin föddes den 25 maj 1928 på gården Eriksdal i Bränn-Ekeby.

Fadern Hjalmar Landin drev åkerirörelse. Modern Signe skötte hemmet. Olle har en syster. Föräldrarna skildes när Olle var fyra år och han växte upp hos sin morfar på gården Rosendal på Tunabergs udde.

Modern Signe gifte 1940 om sig med en ”bohuslänning” som var fiskare och blev styvfar till den då 12-årige Olle och systern.

Olle bedrev fiske tillsammans med sin styvfar. Olle flyttade till Oxelösund i mitten av 50-talet och övergick till snickeriyrket. Idag är Olle Landin verksam i Fiskebåtens vänner.

Skolgången . . .

Vanligt på 30-talet var sex års skolgång samt fortsättningsskola på ett eller två år. Vägen till skolan kunde vara lång för barnen att traska.

Lennart rodde ensam från fiskestället Embeten till fastlandet och gick genom skogen till Ånga skola:

”Det tog en kvart att ro, och tre kvart att gå, så det tog en timme att komma till skolan. Vi gick i skolan varannan dag. Det fanns barn som bodde på landet och hade längre än mig och det fanns inga cyklar på den tiden”.

Olle gick i Bogslöts skola, en så kallad B-skola – vilket innebar att ettor, treor och femmor läste ihop och detsamma gjorde tvåor, fyror och sexor:

”Jag fick aldrig något avgångsbetyg eftersom min mor ansökte om att jag skulle få slippa fortsättningsskolan. Jag behövdes hemma på gården. Under kriget inkvarterades militärer i skolan och det var skitbra att gå bara på eftermiddagarna och undervisningen bedrevs i lärarinnans kök”.

Kungen av Danmark . . .

Lennart hade fått börja hjälpa till med fisket så snart han kunde sitta i en båt och ro. Han var hemmason och blev fiskardräng 14 år gammal. Pappan hade en öppen Kvarsebobåt.

Lennart: ”Betalningen var tio procent på fångsten och på 30-talet kostade strömmingen ibland bara 5 öre kilot, så inte blev det så mycket”.

Olle: ”Jag jobbade i skogen och släpade timmer som 14-åring, tjänade 2 kronor om dagen. Det var inte dåligt”.

Lennart: ”För fem öre fick man en sjujävla påse karameller”.

Olle: ”Kungen av Danmark i strut. Jag köpte av tisdagsslaktarn när han kom till udden. Det var tisdagsslaktarn, torsdagsslaktarn och fredagsslaktarn, men inte vet jag om han fick sälja så mycket”.

Pojkar på sjön . . .

Fisket bedrevs i öppna båtar på 30-talet, med två personer i varje båt, och utsatta för väder och vind gick man inte alltid tillbaka till hemmahamn utan övernattade på Källskär och Hävringe.

Lennart: ”Det kunde ligga åtta tio båtar vid bryggan på Källskär och vi övernattade i en stuga som Lindeberg på bryggeriet i Nyköping höll med. Det spelades kort och det var spännande för en pojke att ligga i överslafen och lyssna till historierna”.

Olle: ”Det skulle alltid finnas hårt bröd i stugan, för det fall man blev kvar där. Och jävla anamma vad man eldade i kaminen”.

Lennart: ”Det var ingen kamin, galt kalla dom den”.

En historia om fisksump . . .

I mindre båtar bedrevs sommafiske på Embeten på 30-talet.

Lennart: ”Sommarfiske var gädda, lax och braxen. Det brukade komma en fisksump från Stockholm som satt och väntade på ostlig vind. Han sålde sedan fisken till madammerna som stod och sålde på Kornmalms torg. Braxen var en populär fisk i Stockholm.

Blekingebåtar och tändkulemotor . . .

Lennart: ”Vi köpte en heldäckad båt 1939, en Blekinge. Årslönen var en tusenlapp och en 30-fotsbåt kostade 1 500 kronor och motorn på 10 till 13 hästkrafter ytterligare några tusen. Motorerna var Västervik och Säffle. Man fick ta fiskerilån och hade lite själv. För hemmafisket hade man mindre båtar”.

Olle: ”Vi köpte en Valdemarsvikmotor, den gjordes bara i fem exemplar”.

Fisket under världskriget . . .

Andra världskrigets utbrott 1939 innebar ett uppsving för fisket. Fiskarna fick bra betalt för strömmingen och överskottet hanterades i fryshus och exporterades till Tyskland.

Lennart: ”Det blev bättre betalt under kriget, när Hitler började dona där nere och dom började ta in saltströmming. Det gick skutor från Oxelösund till Tyskland. Under kriget fick man 50 öre till en krona kilot och tio öre kilot för exportströmmingen”.

Olle: ”Brännoljan kostade en krona litern under kriget men samtidigt fick man bra betalt för strömmingen. Senare blev brännoljan billigare och kostade 16 öre”.

Lennart: ”Den gick ner till fjorton öre. Det var innan dom hittat på den här jävla momsen. Under kriget användes också ersättningsolja, skifferolja från berget i Kvarntorp. På Väskusten körde man med tjära”.

Strömmingen går till . . .

Strömmingsfisket var som störst under 40- och 50-talet och tillgången närmast obegränsad. Uppskattningsvis fanns det i området ett 50-tal fiskebåtar under den perioden.

Lennart: ”Det fanns strömming överallt. Det var bara att kasta i. Det är svårt att säga hur många båtar det fanns. Det var oxelösundsgäng, nyköpingsgäng, tunabergsgäng och trosagäng”.

Olle: ”Vi hade fotogenlyktor som vi tände när man skulle ut och dra när det var mörkt. Det kunde vara som ett eldhav av lyktor från alla båtarna. Vi låg ihop med motorerna och eldade med blåslampa så det blev varmt och gott”.

Svansbryggan . . .

Båtarna landade fisken vid Svansbryggan och Gamla Oxelösund där trängseln av båtar, uppköpare och kunder var stor när båtarna kom in med sina strömmingsfångster.

Lennart: ”Man gick ut ett två på natten”.

Olle: ”Fisken skulle vara på kajen klockan sex på morgonen och skulle ut med tågen till landet klockan sju.”

Lennart: ”Sörmlandsfisk hade kontor med telefon och grejor vid Svansbryggan. Järnvägsgubbarna som körde malmtågen tog lådvis med sig hem och hade hinkar och påsar med sig att bära i”.

Olle: ”Bryggan vid Hummelvik byggdes senare”.

Trålfisket . . .

Trålfisket som introducerades i mitten av 50-talet förändrade fiskarnas situation drastiskt. Tidigare fiskades det med skötar som nu ersattes med snörpvad och trål.

Lennart: ”Det blev ett helt annat fiske. Kastade man i en snörpvad kunde man få upp 8-10 ton varje gång. Det var ganska vanligt. Jag var en gång med och fick en fångst som var så stor att trålen sprack. Vi hade ekolod och gick på stimmen”.

Det farliga fisket . . .

Trålfisket innebar större båtar, större fångster men också ökade olycksrisker.

Lennart: ”Större båtar hade spel och nock att dra upp med”.

Olle: ”Var det så det slirade på nocken och en skjortärm hängde lite löst kunder man fastna och drogs med runt. Bengt i Hummelvik vred runt armen”.

Lennart: ”Kalle Palmgren blev av med armen. Det gick inte att sätta ihop den”.

Olle: ”Han fick krok sen”.

Sälen . . .

I fiskarnas ögon är sälen numera ingen välkommen besökare i skärgården utan anses vara en av orsakerna till minskade fångster och förstör även fiskeredskapen. Tidigare var dock sälen populär för sitt kött och tran.

Lennart: ”Kom det in en säl i skärgården blev den påskjuten. Man åt sälkött”.

Olle: ”Sälen höll sig ute i sjön då, var inte så hemtam. Sältranet hade man i rödfärg och smorde stövlarna med. Tranet gjorde läderstövlarna vattentäta”.

Fiskekläderna . . .

Tidigt kom olika varianter av skyddskläder för fiskarna. Kläder som skulle stå emot väta.

Lennart: ”Det kom gummikläder på 30-talet, som galon ungefär”.

Olle: ”Jag hade oljebyxor som var stela som fan, man hällde på linolja för att dom skulle bli vattentäta och så hade man träskostövlar. Satte gummiskaft på träskorna. Det blev halt så förbannat”.

Inte bara fiske . . .

Vårfisket övergick i sommarfiske och lagning av redskapen. Det skulle huggas ved och bäras vatten.

Lennart: ”Vårfisket slutade veckan efter midsommar. Vi hade mindre båtar till hemmafisket. Vi hade drängar och pigor på Embeten på 30-talet. Ledigt hade man aldrig. Vi hade ett par kor på Embeten på 40-talet, man skulle hässja och bära in hö och så skulle redskapen lagas. När dom jävla korna hade ätit upp gräset sam dom över till småholmarna och man fick ro över och mjölka, men dom sam aldrig över till fastlandet”.

Olle: ”Då var mjölka något mä, nu tar dom bort grädden”.

Strömming en delikatess . . .

I våra dagar duggar larmrapporter tätt om strömmingen som oätlig.

Lennart: ”Skitsnack”.

Olle: ”Dom varnar för allt”.

Lennart: ”Smörstekt strömming är för jävla gott. Smörstekt strömming, jordgubbar och filmjölk på sommaren. Salta strömmingen är också bra. Salt är det bästa konserveringsmedlet, mycket bättre än frysboxar”.

Middan väntar . . .

Lennart: Nu får du fråga fort, jag ska vara hemma tolv”.

Vid pennan Leif KönigDen 3 april 2005