Slutet av oktober, isen börjar lägga sig, dagarna blir kortare. De sista höst-löven bjuds till en sista dans av den kalla vinden. Norrbottningarna börjar leta fram långkalsongerna, några för-bannar det stundande mörkret, snön och kylan. En av dem är Danne Isaks-son, tatuerare på SDI Tattoo i Kalix. Hans åsikter om norrbottensklimatet är välkända bland vänner och bekanta.

Jag ser framför mig en scen ur Alla vi barn i Bul-lerbyn där den ilskne skomakaren skriker ”Stäng dörra!” när barnen kommer på besök under en rykande snöstorm. Ungefär så föreställer jag mig honom där han sitter i studion en vinterdag. Vi ska återkomma till hur han hamnade där, men först backar vi bandet ett par decennier. Den unge Isaksson gillade att teckna, inte bara lite då och då som de flesta barn, vi talar om en kille som såg varje tomt papper som en utmaning till duell. Val av vapen: pennan!

– Jag har alltid ritat på allt, till föräldrar och lä-rares fasa. Började som de flesta småkillar att rita krig och bilar, i skolan var varenda bok fullklott-rad med dödskallar och bandlogos. Jag kommer speciellt ihåg Metallicas logga med det spetsiga M:et och A:et, överallt, och allt annat som min livliga fantasi kunde komma på, dock inte det böckerna skulle fyllas med, berättar Danne.

Började skissa tatueringsmotivI tjugoårsåldern kom intresset för tatueringar och han började skissa tatueringsmotiv. Att ta steget från papper till människohud var dock en lång process med mycket funderande.

– Under alla år jag funderat sög jag in all information som var möjlig om tatueringar. När jag var runt 28 så hade jag bestämt mig för att, nu jävlar ska jag börja, så jag pluggade in allt jag hit-tade om hygien/korskontaminering och liknande, men på grund av att jag hade en enorm respekt för risker, hygien, rutiner och sist men inte minst handhavandet av nålar i huden, så stannade det än en gång vid prat och åter prat.

Det behövdes en spark i ändan. – När jag fyllde 30 hade min familj och mina

vänner samlat ihop pengar så jag kunde köpa det jag behövde för att komma igång, och med många tips och råd från två väldigt erfarna tatuerare (ni vet vilka ni är) så var det bara att köra igång. Jag är dem alla evigt tacksam för att jag idag gör det jag gör.

Nu fanns det inte längre några ursäkter, men var skulle han börja? Det visade sig vara inte endast med pengar som vänner kunde vara behjälpliga.

Planerna började smidas– I januari 2009 gjorde jag min första tatuering på en kompis lår, en dödskalle med blommor runt om, en kompis som för övrigt gav mig sina ben att öva på, bara för att jag skulle kunna vara avslappnad och göra motiv jag kände mig säker på. Dock existerade inte ordet avslappnad, den enda gång jag varit mer nervös var nog när min dotter föddes, säger Danne och skrattar.

Han insåg snabbt att det här var något han kunde och folk ville bli tatuerade av honom.

Från bruk till bläckPappersarbetaren som blev tatuerare

Johnny Cash växer fram - far from Folsom Prison.Danne Isaksson tog steget och öppnade egen tatueringsstudio

30 NÄR INGSL IV I NORR NOVember 2012

Planer på att öppna en egen tatueringsstu-dio började smidas, men att göra det på en så pass liten ort som Kalix där kundunderlaget är betydligt mindre än i storstäderna var riskabelt. Danne var även lyckligt lottad att ha ett fast jobb på pappersbruket Billerud i Karlsborg, kom-munens största privata arbetsgivare. Där var man dock villig att låta honom jobba halvtid under en period och han kunde ta klivet ut i det okända med åtminstone en livlina. Att säga upp sig är dock inget lätt beslut för en ung kille i början av arbetslivet.

Kunder mellan 18 och 70 år– Billerud var en mycket bra arbetsgivare och jag hade många bra arbetskompisar som jag visste att jag skulle sakna, men mot slutet av min tjänst-ledighet sade man att någon ytterligare ledighet beviljas inte, så valet var att återgå eller säga upp sig och tatuera på heltid. Jag kunde inte tänka mig att inte tatuera, så något val fanns egentligen inte med facit i hand.

Sedan den första mars i år tatuerar han på

heltid. Kunderna är mellan 18 och 70 år, de flesta fortfarande män mellan 18 och 40, men Danne berättar att även många medelålders tatuerar sig.

– Det kommer oväntat många i åldern 55-70 år faktiskt. Det hade jag aldrig trott när jag startade och det är riktigt kul!

Fördomar finns fortfarande men kanske inte bland dem man skulle kunna tro.

– Visst finns det, men som jag upplever det är det inte längre äldre som har mest fördomar. De som är mest fördomsfulla är folk i 40-50års åldern som inte gillar tatueringar, men så är det ju, inget passar alla, även om jag inte kan förstå hur man inte kan gilla det, säger Danne med glimten i ögat.

Det svåraste med att starta eget har varit bokfö-ring och pappersarbete. Faktureringen sköter han själv via Swedbank men allt annat lämnar han till företaget Calimo affärspartner i Kalix, som tillhör Emric-koncernen. Branschen omfattas även av många lagar och regler, men han vill inte påstå att det är svårt.

– Är man intresserad så kan man det, säger Danne bestämt.

Att tatuera sig är naturligtvis något man ska tänka igenom noggrant. Det folk ångrar mest är så kallade tribaltatueringar och att man gör motiven så små att de känns i vägen om man bestämmer sig för större projekt senare.

Inrotad norrbottning– Se framför allt till att välja en riktig studio, det borgar för god hygien och god kunskap, välj sedan en tatuerare som passar just din stil och som är duktig på det du vill göra!

Danne tror att han alltid kommer att bo kvar i Kalix, men hur var det nu med klimatet?

– Jag är en inrotad norrbottning ända in i själen och just nu ser jag inte vad som kan få mig att flytta härifrån, säger han med eftertanke. Det ska i så fall vara kylan!

TExT: THOMAS NYMAN FOTO: BjöRN PAlOVAARA

Från bruk till bläck

Några av Dannes tatueringar. Uppe till höger den färdiga Johnny Cash tatueringen. FOTO: SdI TATTOO

NÄR INGSL IV I NORR NOVember 2012 31