gud, moder eller mask? om konceptuella metaforer i svensk ...407202/fulltext01.pdf · höganäs...

Ventilerad: 2010-12-17 Beteckning: R65 Betyg: G Handledare: Janne Lindqvist Grinde Examinator: Jon Viklund

Litteraturvetenskapliga institutionen

Gud, moder eller mask?

Om konceptuella metaforer i svensk

dagspress från Internationella

kvinnodagen 2010

Moa Mattsson

Retorik C


Moa Mattsson

2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING 4

SYFTE 5

TIDIGARE FORSKNING 5

TEORI 7

VAD ÄR EN METAFOR? 7

NÅGRA TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER 9

”KVINNAN” SKAPAS UR DISKURS 12

URVAL 14

ANALYS 15

”DEN FEMINISTISKA FRAMGÅNGSVÄGEN” 15

MED RANELID SOM UTGÅNGSPUNKT 19

GUD ELLER MASK 22

KVINNAN SOM MODER 24

DEN FÖRPROGRAMMERADE KVINNAN 26

DEN KVINNLIGA (MODERLIGA?) ORÄTTVISAN 28

EN ALTERNATIV LÄSNING 29

SAMMANFATTNING 31

LITTERATUR 34

KÄLLOR 36


Moa Mattsson

3

METAPHORS I’m a riddle in nine syllables, An elephant, a ponderous house, A melon strolling on two tendrils. O red fruit, ivory, fine timbers! This loaf’s big with its yeasty rising. Money’s new-minted in this fat purse. I’m means, a stage, a cow in calf. I’ve eaten a bag of green apples, Boarded the train there’s no getting of.

(Sylvia Plath, 1959)


Moa Mattsson

4

INLEDNING

”Jag kan inte leva utan kvinnan.” konstaterade Björn Ranelid på Internationella kvinnodagen

2010 i Dagens Nyheter.1 Internationella kvinnodagen instiftades för att visa stöd gentemot den

kvinnliga rösträtten och har sedan 1910 firats, och debatterats, mer eller mindre kontinuerligt i

Sverige varje år den åttonde mars.2 Ranelids text har ingenting med kvinnlig rösträtt att göra och

är på så vis ett utmärkt exempel på hur kvinnodagen har kommit att bli en dag då ”kvinnan”

gestaltas och beskrivs i ganska vid mening. Intervjuer, debattartiklar, krönikor och ledare –

nästintill alla dagstidningar ägnar utrymme åt denna dag och dess mittpunkt: ”kvinnan”.3

För att lovorda denna ”kvinna”, eller för att mana till förändringar inom samhällets

strukturer används ett bildspråk – troper och figurer – och däribland finner vi metaforen.

Metaforen kopplas kanske vanligen till poesi; en klassisk metafor är den älskade som jämförs

med en fulländad ros eller en ängel. Ett sätt att beskriva abstrakta känslor för någon eller något

på ett deskriptivt vis. Klyschigt, menar några. Vackert, menar andra. Eller så kan man använda

metaforen som Sylvia Plath (se ovan): ”A melon strolling on two tendrils”, en gåta med nio

stavelser.4 Plath gör något konkret mer abstrakt genom att likna det vid något som inte alls är

lika självklart. Vi kan även använda metaforen för att smäda någon: gubben som jämförs med

en sopprot och kvinnan med ett rivjärn och så vidare. Men metaforen har givetvis fler

funktioner än att göra saker och ting mer abstrakt eller konkret: Chaïm Perelman menar till

exempel att metaforen är ett redskap som hjälper oss att uttrycka tankar, kommunicera, samt är

ett användbart medel i en övertygandeprocess.5 George Lakoff och Mark Johnson utvecklar

dessa tankar och menar att metaforen inte bara formar vårt sätt att uttrycka oss utan även vårt

sätt att tänka och på så vis vårt agerande.6

1 Björn Ranelid, ”När ett barn föds hävs tyngdlagen”, Dagens Nyheter, Stockholm 2010-03-08, s. 19. 2 Nationalencyklopedin, ”Internationella kvinnodagen”, band 9, chefred. Kari Marklund, Bokförlaget BraBöcker,

Höganäs 1992, s. 512. 3 Expressen valde till exempel att inte uppmärksamma dagen överhuvudtaget. 4 Sylvia Plath, ”Metaphors” (1959), ur Collected poems, red. Ted Hughes, Faber and Faber, London & Boston 1981, s.

116. 5 Chaim Perelman, The New Rhetoric and the Humanities – Essays on Rhetoric and its Applications, ur Synthese library; v.140,

översatt av William Klublack, D. Reidel Publishing Company, Dodrecht, Holland 1979, s. 91. 6 George Lakoff & Mark Johnson, Metaphors we live by, The University of Chicago Press, Chicago & London (1980)

2003, s. 3.


Moa Mattsson

5

SYFTE

Med dessa teoretiska utgångspunkter är syftet med denna uppsats att söka efter

argumenterande, och/eller kanske rentav ideologiska metaforer från Internationella

kvinnodagens hundraårsjubileum. Vad väljer vår svenska dagspress att fokusera på? Vad är det

för bildspråk som används och går det att skönja ett mönster i detta? Vad är det egentligen

metaforerna i svensk dagspress reproducerar för tankemönster?

TIDIGARE FORSKNING

Inledningsvis vill jag börja med att säga att det inte finns någon direkt forskning om

journalistiskt bildspråk från Internationella kvinnodagen. Däremot finns det givetvis en mängd

forskning som vill definiera och omdefiniera metaforen och minst lika många metaforanalyser.

Det finns även retorisk forskning som generellt behandlar genus. Även några nedslag finns att

göra angående forskning om journalistik och metaforik.

Metaforen har funnits med som begrepp, även om dess definition har kommit att ändras,

ända sedan antiken. Aristoteles, som inte får någon vidare plats i denna uppsats, definierar och

diskuterar metaforen i både Retoriken och Poetiken.7

Vidare ägnar sig, bland andra, Chaïm Perelman (som redan nämnts ovan) och Wayne C.

Booth åt metaforens komplexitet och dess användningsområden i diverse artiklar och skrifter.8

Ett annat intressant perspektiv får vi av Edwin Black som skriver om metaforen som något mer

ideolgiskt användbart.9 Vi landar till slut i George Lakoff och Mark Johnsons Metaphors We Live

By som kommer att stå som främsta byggsten i mitt användande av metaforbegreppet i denna

uppsats.10 För uppslag och vidare bekantskap med den gigantiska metaforforskningen är

Encyclopedia of Rhetoric och Heinrich Lausbergs Handbook of Literary Rhetoric en bra början.11

7 Aristoteles, The “Art” of Rhetoric, eng. övers. John Henry Freese, The Loeb Classical Library, red. Jeffrey

Henderson, Cambridge 1926. För vidare läsning och ett djupare perspektiv av Aristoteles metaforbegrepp se även John T. Kirbys analys ”Aristotle on Metaphor” i American Journal of Philology 118, University Press 1997, s 517-554.

8 Wayne C. Booth, ”Metaphor as Rhetoric: The Problem of Evaluation”, Critical Inquiry 5: nr. 1: Special Issue on Metaphor, The University of Chicago, Chicago 1978, s. 49-72; Chaim Perelman, The New Rhetoric and the Humanities – Essays on Rhetoric and its Applications, ur Synthese library; v.140, översatt av William Klublack, D. Reidel Publishing Company, Dodrecht, Holland 1979.

9 Edwin Black, ”The Second Persona”, ur Contemporary Rhetorical Theory, A Reader, red. John Louis Lucaites, Celeste Michelle Condit & Sally Caudill, The Guilford Press, New York & London 1999, s. 331-340

10 Lakoff & Johnson. 11 Thomas O. Sloane, red., Encyclopedia of Rhetoric, Oxford University Press, New York 2001; Heinrich Lausberg,

Handbook of Literary Rhetoric: a foundation for literary studies, Brill, Leiden 1998.


Moa Mattsson

6

För teorier om metaforen och dess plats i journalistiken har det dock varit svårare att finna

lämpligt material. Mall Stålhammars genomgående bok Metaforernas mönster – i fackspråk och

allmänspråk och Torstens Thuréns Populärvetenskapens retorik – inte bara att förenkla ger en bild av

hur metaforerna används i mer vetenskapliga sammanhang och är applicerbara på mer

populärvetenskaplig journalistik.12 Björn Lindéns kandidatuppsats från Södertörns högskola gör

just detta: analyserar Dagens Nyheters användande av metaforer, liknelser och jämförelser i dess

vetenskapsjournalistik.13 Lindéns frågeställningar är intressanta just eftersom de tar upp

metaforernas känslomässiga laddning, hur vissa metaforer kan missuppfattas och på så vis ge

negativa konnotationer.

Då genusperspektivet är centralt i denna uppsats är det även värt att påpeka att det finns en

rad av analyser och teorier om genus och språk, eller genus och retorik. Just retoriskt är kanske

Sonja K. Foss, Karen A. Foss, Cindy L. Griffins verk Feminist Rhetorical Theories ett av de mer

betydande.14 I detta verk diskuterar författarna nio feministers olika teorier med fokus på

retorik. De nio feministerna är utvalda ur ett intersektionellt spektrum och boken fokuserar

starkt på att föra fram en vid feministisk forskning. Ett annat betydande verk är Reclaiming

Rhetorica. Women in the Rhetorical Tradition, en antologi där Andrea A. Lunsford står som

redaktör.15 Denna antologi gör historiska nedslag och tar upp en rad olika kvinnliga oratorer

och retoriker, såsom Christine de Pisan och Sojourner Truth. I förordet till boken står det att

denna bok är ”a glimmer of possibilities, an array of glances – an enthymeme.”16

Inom svensk forskning har Brigitte Mral till exempel skrivit boken Talande kvinnor – kvinnliga

retoriker från Aspasia till Ellen Key.17 Mral har även skrivit en rad artiklar i ämnet, bland andra

”Konsten att välja rätt mask” och ”Motståndets retorik” där hon argumenterar för att det finns

en påtvingande kontext på kvinnliga talare som gör att de inte har samma förutsättningar som

män i talarsituationer.18 Detta är mycket intressant forskning, men som på grund av min mer

snäva frågeställning inte kommer att få någon explicit plats. En spännande undersökning vore

12 Mall Stålhammar, Metaforernas mönster – i fackspråk och allmänspråk, Carlsson Bokförlag, Stockholm 1997; Torsten

Thurén, Populärvetenskapens retorik – inte bara att förenkla, Liber AB, Stockholm 2000. 13 Björn Lindén, ”Själviska gener och svarta hål: Metaforer, liknelser och jämförelser i Dagens Nyheters

vetenskapsjournalistik”, Södertörns högskola, Institutionen för svenska, retorik och journalistik, Stockholm 2006.

14 Sonja K Foss, Karen A. Foss, Cindy L. Griffin, Feminist Rhetorical Theories, Thousands Oaks, Kalifornien, 1999. 15 Lunsford, Andrea A, red., Reclaiming Rhetorica. Women in the Rhetorical Tradition, University of Pittsburgh Press,

Pittsburgh & London 1995. 16 Lunsford, s. ix. 17 Brigitte Mral, Talande kvinnor – kvinnliga retoriker från Aspasia till Ellen Key, Bokförlaget Nya Doxa, Nora

1999. 18 Brigitte Mral, ”Konsten att välja rätt mask”, i Retoriska frågor, Norstedts Förlag AB, Stockholm 1995, s. 98-111;

”Motståndets retorik. Om kvinnors argumentativa strategier”, i Rhetorica Scandinavica 2003: 27, s. 34-50.


Moa Mattsson

7

annars att se hur journalisterna argumenterar i dessa artiklar och i vilken mån de använder

bildspråk, men fokus kommer snarare att ligga på själva metaforen som sådan, än på

journalisten som skrivit den.

Dock är diskussionen om det finns ett manligt eller kvinnligt språk intressant och detta tas

upp, om än ganska kortfattat, under rubriken “En alternativ läsning”. Jag grundar detta i en av

Sandra M. Gilbert och Susan Gubars frågeställningar från The Madwoman in the Attic och Hélène

Cixous’ artikel “Laugh of the Medusa”.19 Cixous menar att ett kvinnligt språk definieras av ett

rikt bildspråk och används i denna uppsats som grund för en antydd alternativ läsning av de

artiklar som jag studerat.

Avslutningsvis kan jag rekommendera Gunnel Atlestams bok Arbete, bröd, fred: historien om 8

mars, Internationella kvinnodagen, klasskamp och kvinnokamp för vidare läsning om Internationella

kvinnodagens historik.20

TEORI

VAD ÄR EN METAFOR?

”I dimly remember that, as a schoolboy, I felt at once intrigued by metaphor and disappointed

at the way it was discussed by my English teachers.”21 Med dessa ord öppnar David E. Cooper

sin bok Metaphor och sätter fingret på det komplexa i att söka förklara vad en metafor egentligen

är. Det finns många som velat definiera metaforen och den har på så vis kommit att bli ett

väldigt motstridigt begrepp. Jorge Louis Borges ger oss ännu ett exempel som belyser

metaforens mångtydighet, men även dess språkliga grundläggande värde, då han i sin

föreläsning The Metaphor citerade den argentinske poeten Leopoldo Lugones som menade att

19 Sandra M. Gilbert & Susan Gubar, The Madwoman in the Attic. The Woman Writer and the Nineteenth-Centuary Literary

Imagination, Yale University Press, New Haven och London 2000, s 3; Hélène Cixous, ”The Laugh of the Medusa”, i engelsk översättning av Keith Cohen & Paula Cohen ur Signs, Vol. 1, No. 4, The University of Chicago Press, Chicago 1976, s. 883.

20 Gunnel Atlestam, Arbete, bröd, fred : historien om 8 mars, Internationella kvinnodagen, klasskamp och kvinnokamp, Svenska kvinnors vänsterförbund i samarbete med föreningen Kvinnokultur: Vi Mänskor [distributör], Göteborg 1996.

21 David E. Cooper, Metaphor. Aristotelian Society Series Volume 5, Basil Blackwell, Oxford 1986, s. 1.


Moa Mattsson

8

”every word is a dead metaphor”, men som Borges säger: ”this statement is, of course, a

metaphor.”22

För att på ett någorlunda enkelt sätt beskriva metaforen kan vi använda oss av Janne

Lindqvist Grindes definition som menar att en metafor är en ”trop baserad på likhet” och att

den ”bygger på att man nämner något som liknar det man vill säga.”23 En trop, menar Lindqvist

Grinde, är ”ett ord eller ett uttryck som används i en annan betydelse än den gängse” och som

används för att beskriva det förhållande som finns mellan sakled och bildled, alltså mellan själva

tinget och termen.24

Detta kan givetvis problematiseras då de allra flesta troper i viss mån bygger på likhet.

Richard Nate beskriver metaforen i Encyclopedia of Rhetoric som ”a metasememe that is

constituted by a substitution of similarities. If it is regarded as a semantic master trope

comprising all possible relations of similarity, then hyperbole, irony, and allegory may also be

considered as signifying a metaphoric relationship.”25 Det går alltså att se metaforen som en

”master trope”, en trop som liknar något vid någonting annat, där hyperbolen, ironin och

allegorin kan beskrivas som underkategorier till denna. I Retorisk handbok med lexikon beskrivs

tropen som ett samlingsnamn för ”de figurer som brukar kallas textfigurer […] vilka innebär att

talaren med en figur gör en slags konstfull betydelseöverföring.”26 Om metaforen kan beskrivas

som en trop är den alltså allt bildspråk som på ett konstfullt sätt överför betydelse från ett ting

till ett annat.

En vanlig kritik mot ett så vitt metaforbegrepp är att det har kommit att urholka hela

begreppets värde. Den amerikanska litteraturkritikern Wayne C. Booth menar till och med att,

det han kallar, ”the inflation”27 i metaforforskningen har gjort metaforbegreppet mer eller

mindre värdelöst:

Metaphor has by now been defined in so many ways that there is no human expression, whether in language or any other medium, that would not be metaphoric in someone’s definition. This could mean that the word has become useless and that

22 Jorge Louis Borges, This Craft of Verse (The Charles Eliot Norton Lectures), Harvard University Press, Cambridge,

Massachusetts 2002, s. 22. Citatet av Lugones återfinns i förordet till boken Lunario sentimental. 23 Janne Lindqvist Grinde, Klassisk retorik för vår tid, Studentlitteratur, Lund 2008, s. 257. 24 Ibid., s. 256. 25 Richard Nate, ”Metaphor”, Encyclopedia of Rhetoric (Thomas O. Sloane red.), Oxford University Press, New York

2001, s. 493. 26 Christer, Hanefalk, Stefan Hedlund & Kurt Lindholm, Retorisk handbok och lexikon. Din vägvisare i retorikens värld,

Leografia Libris, Stockholm 2004, s. 284. 27 Booth, s. 50.


Moa Mattsson

9

we should all take up som other line of inquiry. Surely when a word can mean everything it risks meaning nothing.28

Nu tror ju inte jag att Booth själv anser metaforen värdelös då han både ägnar tid och

skrivutrymme åt den. Snarare så har det i och med metaforens allt bredare definition skapats ett

intressant forskningsperspektiv som kan få oss att upptäcka saker som legat dolt i ett bildspråk

som vi tidigare viftat bort som ”utsmyckningar” eller ”poetiska inslag” och så vidare. Kanske

kan dessa metaforer, eller troper om vi så vill, faktiskt säga något mer konkret, något som vi vid

en första anblick inte anser har med författarens tes att göra. Booth har självklart rätt i att

forskningsperspektivet kräver en noggrann urvalsprocess där den som studerar metaforen måste

utgå ifrån en definition att grunda sin analys på. Frågan är då, vilken definition är den mest

produktiva? Och hur ska vi för det första identifiera metaforen, och för det andra analysera den

utan att det blir meningslöst och intetsägande?

NÅGRA TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

Det perspektiv som jag finner är det mest passande för just denna uppsats är det som George

Lakoff och Mark Johnson beskriver i Metaphors we live by. De talar om metaforen som något som

hela vårt konceptuella system är uppbyggt av, ett metaforiskt koncept (som de uttrycker det). Detta

metaforiska koncept formar, inte bara vårt språkbruk, utan även vårt sätt att tänka och agera; de

menar att människans konceptuella system, gällande sitt sätt att tänka och agera, rent av är

metaforiskt i sin natur.29 Dessa metaforiska koncept kan förstås genom till exempel ”argument

is war”, där Lakoff och Johnson lägger fokus på metaforens diskurs, alltså hur den formar vårt

språkbruk och på så vis även vårt tänkande.30

Lakoff och Johnson delar sedan in de konceptuella metaforerna i tre underkategorier, som vi

kan kalla perspektiv: ”orientational, ontological and structural.” Med orientational metaphors menar

de metaforer som har anknytning till vår kropp och hur den ser ut, till exempel nämner de

metaforen ”happy is up” som har lett till att det engelska språket har uttryck såsom ”I’m feeling

up today”. Detta är jämförbart med svenskans ”jag känner mig uppåt” eller dess motsats, som

kanske är vanligare: ”jag känner mig nere.”31

28 Ibid., s. 50.

29 Lakoff & Johnson, s. 3. 30 Ibid., s. 6. 31 Ibid., s. 14.


Moa Mattsson

10

Med ontological metaphors menar Lakoff och Johnson att metaforen har en ontologisk grund: vi

har skapat metaforer för att beskriva mer abstrakta företeelser såsom känslor och idéer på ett

sätt som gör att vi nu kan tala och diskutera om dessa på ett mer konkret vis. Till exempel talar

vi ibland om vårt medvetande som ett skört objekt eller som en maskin: ”jag går sönder” eller

”jag klarar inte av trycket, jag slutar fungera” och så vidare.32 Både orientational och ontological

metaphors kanske är svåra att upptäcka i en vardagssituation, men de är ändå uppbyggda kring en

metafor och är på så vis metaforiska koncept, som jag nämnde ovan.

Den sista kategorin, eller perspektivet, som de valt att kalla structural metaphors är egentligen

det perspektiv som tillsammans med ontological metaphors är genomgående i alla metaforer. Ett

exempel på strukturell metafor som Lakoff och Johnson tar upp är ”time is money”. Denna

metafor kan ju även ses som ontologisk då vi försöker göra något abstrakt (tid) till något mer

konkret (pengar). Detta är ett problem som Lakoff och Johnson sedan klargör i ett efterord

publicerat 2003:

The division of metaphors into three types – orientational, ontological, and structural – was artificial. All metaphors are structural (in that they map structures to structures); all are ontological (in that they create target domain entities); and many are

orientational (in that they map orientational image-schemas).33

Det har dock varit produktivt att i denna analys undersöka metaforerna, eller de metaforiska

koncepten, utifrån denna ursprungliga uppdelning, även om de i slutändan glider ihop. Dessa

tre perspektiv förhindrar oss även att se metaforen ur endast en synvinkel.

Oavsett de tre olika kategorierna/perspektiven poängterar Lakoff och Johnson den

konceptuella metaforens vikt i vårt dagliga liv:

The concepts that govern our thought are not just matters of the intellect. They also govern our everyday functioning, down to the most mundane details. Our concepts structure what we perceive, how we get around in the world, and how we relate to other people. Our conceptual system thus plays a central role in defining our everyday realities. If we are right in suggesting that our conceptual system is largely metaphorical, then the way we think, what we experience, and what we do every day is very much a matter of metaphor.34

Lakoff och Johnson menar alltså att metaforen formar vårt sätt att uttrycka oss men även vårt

sätt att tänka. Ett pedagogiskt exempel de tar upp är metaforen ”time is money”. Med

utgångspunkt i denna metafor har vi sedan format vårt språk. Vi talar om ”tid” som något vi

32 Ibid., s. 25-29. 33 Ibid., s. 264. 34 Ibid., s. 3.


Moa Mattsson

11

kan ”tjäna” eller ”förlora” på samma sätt som vi talar om pengar.35 De poängterar att denna

metafor inte på något vis är universell utan har skapats i vårt västerländska samhälle genom vår

syn på arbete, vår passion för kvantitet och vår besatthet av meningsfulla slut. I och med dessa

kulturella faktorer har vi skapat en metafor som sedan, menar de, har en stor inverkan på hur vi

upplever saker men också, i viss mån, styr vårt agerande.36

Men det finns även en mer långsiktig verkan, menar Lakoff och Johnson, där den

strukturella metaforen skiljer sig åt från de två andra kategorierna av metaforer:

Structural metaphors allow us to do much more than just orient concepts, refer to them, quantify them, etc., as we do with simple orientational and ontological metaphors; they allow us, in addition, to use one highly structured and clearly

delineated concept to structure another.37

Med ytterligare ett exempel: ”rational argument is war” blir det väldigt tydligt – en debatt är ett

krig, och denna metafor sprider sig sedan och skapar nya metaforer. Till exempel menar Lakoff

och Johnson att allt vårt dagliga diskuterande, argumenterande och till och med ”gnabbande”

har sin grund i just denna metafor. Var vi än är, i en övertygandeprocess, oavsett om det gäller

en diskussion på universitetet eller en högst vardaglig, gällande till exempel vem som ska diska,

grundar sig vår argumentation i strategier (precis som i krig) såsom hot, förolämpningar, smicker,

utmanande av auktoriteter och så vidare.38

Lakoff och Johnson skiljer också mellan begreppen target domain (”constituted by the

immediate subject matter”) och source domain (”in which important metaphorical reasoning takes

place and that provides the source concepts in that reasoning”).39 I metaforen ”argument is

war” är då ”argument” target domain och ”war” source domain. Det vill säga, ”war” får beskriva och

ge egenskaper till ”argument”: ”He shot down all of my arguments.”

I mer luddiga troper eller metaforer kan dessa båda begrepp vara användbara för att urskilja

vad som egentligen är sakled eller bildled: vad det är som egentligen beskriver vad.

En annan viktig teoretisk utgångspunkt för min studie, som även bygger vidare på Lakoff

och Johnsons resonemang, är Edwin Blacks metaforanalys i ”The Second Persona” där han

undersöker metaforen ”communism as cancer”:

35 Ibid., s. 7-9. 36 Ibid., s. 67-68. 37 Ibid., s. 61. 38 Ibid., s. 61-65. 39 Ibid., s. 265.


Moa Mattsson

12

In discourse of the Radical Right, as in all rhetorical, we can find enticements not simply to believe something, but to be something. We are solicited by the discourse to fulfill its brandishments with our very selves. And it is this dimension of rhetorical discourse that leads us finally to moral judgment, and in this specific case, to adverse

judgment.40

Black menar att metaforen har ideologiska rötter och kan alltså övertyga oss, inte bara till att

börja tänka annorlunda, utan även till att faktiskt agera och fatta beslut efter denna ideologiska

metafor. Detta bygger vidare på Lakoff och Johnsons tankar om metaforen som formar vårt

språk och tänkande.

Blacks mer ideologiska syn på metaforen blir intressant då dagspressen på Internationella

kvinnodagen har valt att publicera en rad artiklar med politiska motiv – det handlar om allt från

könskvotering, till föräldraledighet och politiska orättvisor gentemot kvinnor.

Den polsk-belgiske retorikern Chaïm Perelman har även påpekat vikten av att undersöka

metaforen i en stor kontext:

A Rhetorical study of these forms must not be limited to an examination of them in a particular context and from a specific perspective, because it risks

considering as general what is only the specificity of usage and context.41

Detta måste alltså tas i beaktande när en metaforanlys utförs – alltså hur denna metafor brukar

användas, i vilka sammanhang och i vilken kontext dyker den upp i.

Tillsammans med Lakoff och Johnson får vi, om än som poängterats tidigare en ganska vid

syn, en intressant ingång till de metaforer och de metaforiska koncept som används i dagspress

på Internationella kvinnodagens hundraårsjubileum.

”KVINNAN” SKAPAS UR DISKURS

Det som saknas hos Lakoff och Johnsons Metaphors we live by är ett genusperspektiv. Detta

perspektiv skulle på ett kreativt sätt berika och utveckla deras teorier: använder vi olika

metaforer för olika kön/genus, och har detta någon betydelse för hur vi sedan ser på kvinnan?

Judith Butler, genus- och retorikforskare, uttrycker det såhär:

Hence, within the inherited discourse of the metaphysics of substance, gender proves to be performative – that is, constituting the identity it is purported to be. In this sense, gender is always a doing, though not a doing by a subject who might be said to

40 Black, s. 339. 41 Perelman 1979, s. 91.


Moa Mattsson

13

preexist the deed. […] There is no gender identity behind the expressions of gender; that identity is performatively consituted by the very ”expressions” that are said to be

its results.42

Alltså, Butler menar att kön/genus är något som skapas genom diskurs. Detta gör min analys av

Internationella kvinnodagens hundraårsjubileum än mer intressant. Bildspråket kan alltså med

Lakoff, Johnson och Butlers utgångspunkter producera eller reproducera vårt sätt att se på

kvinnan.

Problemet med att skriva ”kvinnan”, eller att överhuvudtaget prata om ”en kvinna” är att

många exkluderas från denna definition, många hamnar alltså utanför begreppet och kan helt

enkelt inte ta åt sig av det som står. Enligt Judith Butler är subjektet ”kvinnor” inte något

varaktigt eller stabilt.43 ”Rather than a stable signifier that commands the assent of those whom

it purports to describe and represent, women, even in the plural, has become a troublesome term,

a site of contest, a cause for anxiety.”44

Butler har riktat kritik gentemot den feministiska diskursen, bland annat genom att påpeka

det problematiska med att debatten utgår från att det måste finnas ett specifikt subjekt som

människor måste förhålla sig till, och till och med identifiera sig med, för att överhuvudtaget

kunna vara en del av just den feministiska debatten:

Indeed, the premature insistence on a stable subject of feminism, understood as a seamless category of women, inevitably generates multiple refusals to accept the category. These domains of exclusion reveal the coercive and regulatory consequences of that construction, even when the construction has been elaborated

for emancipatory purposes.45

Med Lakoff och Johnson som teoretisk utgångspunkt kan Butlers performativitetsteori

användas snarare som en bakgrund, än som en applicerbar teori. Butlers teorier blir en

utgångspunkt och samtidigt kanske den viktigaste motivationen till min analys.

Lennart Hellspongs analys av Judith Butlers användande av metaforer i Gender Trouble är

dispositionsmässigt väldigt nära min egen analys. 46 Hellspong identifierar till att börja med olika

typer av metaforer Butler använder för att sedan diskutera dem var och en för sig. Jag skall, i

likhet med Hellspong, göra en metaforanlys där metaforerna eller de metaforiska koncepten

42 Judith Butler, Gender Trouble: Feminism and the subversion of Identity, Routledge, New York & London 1990, s. 33. 43 Butler 1990, s. 4. 44 Ibid., s. 6. 45 Ibid., s. 7. 46 Lennart Hellspong, ”Judith Butler. En genusteoretisk metaforanalys”, Rhetorica Scandinavica, nr 26, Stockholm

2003, s. 72.


Moa Mattsson

14

som existerar i urvalet diskuteras utifrån olika teman såsom ”jämställdheten som en väg”,

”kvinnan som överjordisk” och ”kvinnan som moder”. Efter att jag kunnat peka ut dessa

metaforer kommer de att diskuteras och analyseras utefter kontext och mina teoretiska

utgångspunkter.

URVAL

Materialet i min undersökning är alltså hämtat ur svensk dagspress från den 8 mars 2010. Jag

har här valt ut de två största dagstidningarna Svenska Dagbladet som är obunden moderat och Dagens

Nyheter som är oberoende liberal. Jag ville även ha med kvällspress och valde på så vis Aftonbladet

som är oberoende socialdemokratisk och Expressen som är oberoende liberal. Dock fanns det inga

artiklar att finna i Expressen som explicit handlar om kvinnodagen. Helsingborgs Dagblad är även

det en stor dagstidning och kändes viktig att ha med, de betecknar sig som oavhängiga. Dala-

Demokraten tillkom då de har en så självklar ideologisk motsatt position mot de liberala

tidningarna, då den är fristående socialdemokratisk. Avslutningsvis valde jag att även undersöka

Upsala Nya Tidning då den är en stor dagstidning och även om Uppsala ligger nära

Stockholmsområdet är den inte en Stockholmstidning. Upsala Nya Tidning betecknar sig som

liberal.

Mitt intresse har legat i att undersöka vilka metaforer som används i dagspress, snarare än att

göra en komparativ studie tidningarna emellan. Det finns en ambition i att söka återge en del av

helheten och min uppsats kan på så vis närmast liknas vid en synekdoke av hur svensk dagspress

beskriver ”kvinnan” på Internationella kvinnodagens hundraårsjubileum. Jag kommer heller inte

att analysera hur debatten eller de metaforiska koncepten ändrat sig över tid, även om det är en

intressant aspekt, utan urvalet är endast från 2010. Urvalet från tidningarna är dessutom material

som endast explicit handlar om kvinnodagen. Det finns artiklar i mitt urval som inte innehåller

något särskilt anslående bildspråk; dessa får heller inte någon explicit plats i undersökningen,

även om de varit en viktig bakgrund till min analys. Därför består en del av min undersökning

av en bibliografisk förteckning av samtliga artiklar som anknyter till kvinnodagen 2010. Denna

står att finna i litteraturlistan.

Det måste poängteras att en sådan här studie aldrig skulle kunna ge en helt fullständig bild av

bildspråket i de utvalda artiklarna. Samtidigt skulle nog det vara ganska ointressant att ge en

”exakt bild”, jag vill istället belysa några av de mönster som finns och peka på ett existerande

bildspråk som vi vid en första anblick inte funderar särskilt mycket på. Ett bildspråk som enligt


Moa Mattsson

15

Lakoff och Johnson ändå kan komma att prägla vårt sätt att uppfatta verkligheten, eller med

Blacks synsätt, ett bildspråk som kan komma att bestämma våra ideologiska

grunduppfattningar. Med Butlers performativitetsteori som en av mina utgångspunkter kan vi

fråga oss ifall detta bildspråk även kan komma att skapa och/eller omskapa vår syn på

”kvinnan”.

ANALYS

Denna analys är intressant ur framför allt två aspekter. Dels för att en sådan här analys inte

har gjorts tidigare och på så vis säger oss något nytt om metaforens grundläggande och

underliggande betydelse inom journalistisk debatt, och i detta fallet specifikt om

Internationella kvinnodagen. Men också för att just detta material är så intressant. Vi har ett

hundraårsjubileum som ska firas, och det är ursprungligen kvinnans rösträtt som har stått i

centrum. Att denna dag välja att tala i metaforer med stark anknytning till det

kvinnorörelsen så länge kämpat emot måste anses som anmärkningsvärt. Jag tänker främst på

att tala om kvinnan som, i första hand, en barnaföderska. Men innan vi går in på det ska vi

först se på de mer ”ofarliga” metaforerna. Dessa finns mer genomgående och upplevs som

ganska väna, om än aningen förvirrande. Vi börjar där.

”DEN FEMINISTISKA FRAMGÅNGSVÄGEN”

Det allra mest framträdande metaforiska konceptet i min undersökning är ”jämställdheten

som utveckling”. Den är ett typexempel på det som Lakoff och Johnson kallar för just

”metaphorical concept” och förekommer i alla de tidningar jag har undersökt.47 Denna

konceptuella metafor dyker sedan upp på tre olika sätt: ”jämställdheten som en väg”,

”jämställdheten som ett tidsligt mål” och ”jämställdheten som en stege”.

Till exempel talar vi om jämställdheten som ett mål som vi måste gå emot: ”Sedan förra

barometern har det gått framåt. Marginellt, men dock. På fyra av tolv mätpunkter har

utvecklingen gått i rätt riktning. På tre har det gått bakåt. På fem står det och stampar.” Men

även om du väljer att ”gå” på jämställdhetens väg så behöver det inte betyda att allt blir rätt i

47 Lakoff & Johnson, s. 6.


Moa Mattsson

16

slutändan, i en intervju med Linus Tunström, chef över Uppsala Stadsteater säger han att han

prioriterar att ”hitta tydligare rutiner för att reflektera över dessa frågor [jämställdhetsfrågor],

både i valet av repertoar och i utvärderingen av färdiga produktioner så att de inte försvinner på

vägen.”48 Jämställdheten kan alltså försvinna längs vägen om vi inte ser upp.

Vi kan alltså gå framåt, bakåt, eller stå och stampa på samma ställe. Vi kan även gå åt rätt eller fel

håll: ”Utvecklingen går i rätt riktning. Men med myrsteg.”49 Eller som det kan låta om förslaget

om kvotering: ”[det] är fel väg.”50 Även de som är positiva till kvotering använder sig av samma

konceptuella metafor: ”vi har nyligen gått igenom en global finanskris där både styrelser och

ledningar bär ansvar efter att ha gått i varandras fotspår.”51 Här kan vi ana att vägen som redan

är upptrampad är fel väg, vi måste hitta nya vägar.

Men det finns krafter som kämpar emot att människor ska välja vissa vägar: ”[…] i

Europaparlamentet ser jag ständigt hur konservativa ledamöter kämpar mot varje steg för

jämställdhet mellan män och kvinnor.”52 Vi har alltså ”en bra bit kvar” och det är viktigt att

”kampen för jämställdhet går vidare och får aldrig stanna upp!”53 Vi måste ”driva på arbetet”

(här låter det nästan som om vi har en flock boskap med oss på vägen eller som att jämställdhet

är närmast ett slavarbete som måste drivas på) och ta ”ett steg mot en mer human värld.” 54

Men med ”fler kvinnor som startar företag i Sverige tar vi ett viktigt steg mot ett mer jämställt

samhälle” och ”det behövs fler kvinnor som tar steget att göra affärer av sina idéer.”55 Vi måste

alltså ta dessa viktiga steg.

Det finns även andra hinder (det är inte bara toppar alltså) på denna väg, till exempel är våld

mot kvinnor ett ”ofta förbisett hinder mot utveckling och fattigdomsbekämpning.”56

Som det ser ut nu har, enligt vissa, jämställdhetsarbetet ”gått bakåt”57, bland annat eftersom

många kvinnor med stor kunskap tar den ”med sig ut genom dörren” och går därifrån.58 Upsala

45 Anneli Hidalgo, ”Oftast män bakom manus”, Upsala Nya Tidning, Uppsala 2010-03-08, s. 2.

49 Lena Melin, ”Visst har det blivit lite, lite bättre i år”, Aftonbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 15. 50 Albert Capuder & Erik Melkersson, ”Styrelsetoppar vill inte ha könskvotering”, Helsingborgs Dagblad, Helsingborg

2010-03-08, s. 10-11. 51 Capuder & Melkersson, s. 10-11. 52 Anna Hedh, ”Långt kvar till jämställdhet inom EU”, Dala-Demokraten, Falun 2010-03-08, s. 3. 50 Ibid., s. 3.

54 Acketoft, s. 3. 52 Liss Böcker, ”Fler kvinnor som företagare”, Helsingborgs Dagblad, Helsingborg 2010-03-08, s. 3. 56 Anna Koblanck, ”Våld mot kvinnor hindrar utveckling”, Dagens Nyheter, Stockholm 2010-03-08, s. 17. 57 Ann Arieklo, Ingela Andersson, Inger Nilsson & Pernilla Rydell Olsson, ”Styrelsekvotering behövs”, Helsingborgs

Dagblad, Helsingborg 2010-03-08, s. 3. 58 Wagner & Körsung, s. 32.


Moa Mattsson

17

Nya Tidning publicerar en framsida med just orden ”Lång väg till god kvinnohälsa” samtidigt

som Svenska Dagbladet publicerar en artikel med rubriken ”Långt kvar till jämställdheten”.59

Den tidsliga aspekten blir tydlig i och med att vi talar om jämställdheten som något vi måste

hinna i tid till: ”[m]ed den takten dröjer det till år 2033 innan kvinnorna är ikapp.”60 Metaforerna

glider ihop men det går tydligt att se begreppen ”tid” och ”rum” i dem. Vi kan till exempel

”byta fot” om det ”går för långsamt”.61 Eller som det går att läsa i Helsingborgs Dagblad: ”Tack

och lov är det sant att vi i Sverige trots allt hunnit en bra bit på väg till jämställda villkor för de

olika könen.”62 Det finns en väg som vi antingen måste springa eller vandra längs, helst springa

då vi har en tidspress. Bakåt i tiden har alltså samma funktion som att gå bakåt på vägen. Bakåt

eller tillbaka är båda synonymt med något negativt. Något som inte leder till vidare utveckling.

Denna väg är även en väg av tid (apropå att göra något konkret än mer komplext),

jämställdhetens historia är en stig där vi kan göra vissa nedslag och analysera hur det såg ut just

då. I debatten finns det ett hot om att vi kan komma att kastas tillbaka till en tid eller en plats

som vi inte helst vill genomleva en gång till. Tv-programmet Hollywoodfruar riskerar till exempel

”att föra kvinnokampen tillbaka till stenåldern” eftersom att det är ett så ”politiskt inkorrekt”

program.63

Slutligen går det att se jämställdheten som en stege: Bo Forsén, företaget Brinovas

”styrelsetopp” säger att ”[d]et gäller att få fram tjejer på bra positioner i företaget, det är trots

allt där som jobbet görs. Kommer de upp [min kursivering] på en bra nivå i företaget kommer

styrelsearbetet som ett brev på posten”64 Man kan alltså klättra uppåt, upp mot en styrelsepost,

förslagsvis.

I en annan artikel går det att läsa att Sverige år 2007 toppade FN:s lista över världens mest

jämställda länder, men att vi sedan rasat ner till fjärde plats. Samma toppar och dalar som man

kan klättra uppför eller rasa nedför.65

Det handlar självklart om en förenkling. Hur ska vi lättast beskriva en utveckling av

jämställdhet? Jo, om vi tänker utveckling som en väg som vi hela tiden går på, livet självt brukar

ju liknas vid en väg, så blir det komplexa lite mer konkret. Själva tropen ”jämställdheten som en

väg” bygger på en rad andra konceptuella troper, ”livet som en väg” som jag nyss nämnde, men

59 Axelsson, s. 19. 60 Cecilia Axelsson, ”Långt kvar till jämställdheten”, Svenska Dagbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 19. 61 Camilla Wagner & Anna Körsung, ”Ett starkt stöd för kvotering”, Aftonbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 32. 62 Tina Acketoft, ”Kvinnor väljs fortfarande bort”, Helsingborgs Dagblad, Helsingborg 2010-03-08, s. 3. 63 Magnus Sundholm, ”Det hade inte varit okej om de varit män”, Aftonbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 37. 64 Capuder & Melkersson, s. 10-11. 65 Catarina Håkansson, ”Gravida – då fick de sparken”, Aftonbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 12.


Moa Mattsson

18

även ”framåt är positivt”, som kan liknas vid Lakoff och Johnsons ”up is good”. Vi måste gå

framåt på vägen eftersom att gå tillbaka på denna fiktiva väg ses som motsatsen till utveckling:

”Den feministiska framgångsvägen gav snart upphov till en konservativ backlash.”66

Genom att se jämställdheten som en väg talar vi sedan om jämställdhet som något vi kan

se framför oss, vi kan till och med mäta den. Vi talar, som jag påvisat ovan, om att gå framåt,

inte stå och stampa, inte vända om eller gå bakåt. Hur vet vi att vi är på den rätta vägen?

Svenska Dagbladets ledare menar till exempel att eftersom vi väljer jämlikhetens väg väljer vi

bort många andra vägar som även de är viktiga att traska på.67

Det handlar ju, som sagt, om att göra något mer konkret. Förenkla, om vi så vill. Men är inte

detta en sådan konceptuell trop som gör det enklare för oss att tala om jämställdhet, men

samtidigt gör det enklare att kritisera själva målet: jämställdheten? Vi kan inte se jämställdhet, i

bokstavlig bemärkelse, som enspårig, det går faktiskt att gå på jämställdhetens stig och samtidigt

tycka att skattelättnader och arbete är viktiga frågor.

Kanske kommer tropen från ordet kvinnorörelse, att vi talar om just en rörelse som sedan blev

en rörelse framåt, mot framgång och nya tider (som jag påpekade ovan: tiden har vi ju också en

förmåga att förenkla genom att säga att tiden ”går”, och även den framåt, vi minns saker bakåt i

tiden och så vidare) och på så vis blev det en rörelse (som från början var en grupp eller samling

människor) som slog in på jämställdhetens bana och med raska steg begav sig mot dess

förlovade land.

Spelar det någon roll ifall vi ser jämställdheten som en väg? Det är väl skönt, enkelt, att göra

jämställdhet till något mer konkret och på så vis kunna ”mäta” hur långt vi kommit på vägen för

att sedan överföra detta på jämställdheten. Det låter positivt. Så länge inte den konceptuella

metaforen slår tillbaka, eller slår knut på sig själv. I vissa fall kanske vägen inte alls gör

jämställdhet till något mer konkret utan snarare än mer abstrakt. Det är väl det som är det

komplicerade med den konceptuella metaforen: den kan användas för olika syften och för att

säga vitt skilda saker.

”Det är ju det feminismen alltid har varit: ett gigantiskt upplysningsprojekt. Och tyvärr – det

tar aldrig slut.”68

Utifrån denna grundläggande konceptuella metafor finns det en rad andra troper som dyker

upp i dagspressen på Internationella kvinnodagen. Då denna trop återfinns i alla tidningar är det

66 Erik Åsard, ”Epoken som lättade på förtrycket”, Svenska Dagbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 9. 67 Maria, Eriksson, ”Vad kostar jämlikheten?”, Svenska Dagbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 4 68 Mian Lodalen, ”Citatet”, Aftonbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 5.


Moa Mattsson

19

sedan intressant att se vad som kommer ur denna eller vad som skiljer den från de andra. I

följande avsnitt kommer jag att ta upp mer specifika troper, till exempel ”kvinnan som moder”

och ”kvinnan som en krigare”. För att ha en utgångspunkt har jag valt en text av Björn Ranelid.

MED RANELID SOM UTGÅNGSPUNKT

Björn Ranelids text är en tacksam text att utgå ifrån, dels för att han skriver mer litterärt än de

flesta andra men även för att han fångar upp många av de metaforer/troper som andra artiklar

använder sig av, om än inte på samma explicita intensiva vis. Hans text är alltså inte ett

typexempel på hur journalister använder bildspråk till vardags utan får stå som en grund och,

för att själv använda en metafor, en startpunkt för det bildspråk som existerar.

Björn Ranelids text uppkommer ur en kontext som grundas på Internationella kvinnodagen

och RFSU:s kampanj mot mödradödlighet och beskriver hur det är att bli pappa:

Varje havande kvinna bär två hjärtan som slår i ett tempel. När ett barn föds tystnar alla krig. Soldaten förvandlas till pappa på förlossningssalens tröskel. Det största miraklet är att du inte existerade innan du föddes. Paradiset får plats i barnets öga. När ett barn föds upphävs tyngdlagen och modern faller uppåt som om någon osynlig makt lyfter henne i en sugklocka. Jag har varit med om fyra förlossningar. Efter det har mitt liv förvandlats som människa, man och pappa. Jag kan inte leva utan kvinnan. Erotik, lust och passion är allas framtid och var och en som blygs och förkastar denna fröjd och gåva bör söka skammen hos sig själv. En kvinna som ammar ett barn är inte av denna värld. Då går ordet lydigt undan och vilar. Ingen Nobelpristagare i fysik, kemi eller medicin kan förklara kärlek, passion och förälskelse. I den gåtan är människan fridlyst från alla maskiner, pengar och vetenskaper. Barnmorskan förlöser ett mirakel och ingen vet hur långt ut i rymden barnets första

skrik når.69

Vi börjar från början: ”Varje havande kvinna bär två hjärtan som slår i ett tempel.” Detta

tempel är alltså den havande kvinnan själv, hon blir med en viss förskjutning ett tempel. Ett

tempel är enligt Nationalencyklopedin en ”kultbyggnad eller [ett] gudahus” som ”omfattas av en rik

kosmisk symbolik” och kan ”uppfattas som världens centrum eller navel och anses ha en

himmelsk urbild.”70 Den havande kvinnan blir alltså redan vid första meningen en bild av något

gudalikt, en världens navel. Hon görs alltså redan här till något som inte är helt jordiskt.

Framställningen av kvinnan som över- eller ickejordisk fortsätter och byggs ut av de

kommande meningarna ”[n]är ett barn föds tystnar alla krig” och ”[s]oldaten förvandlas till

pappa på förlossningssalens tröskel.” Här fungerar den gravida kvinnan och själva

69 Ranelid, s. 19.

70 Nationalencyklopedin, ”Tempel”, band 18, chefred. Christer Engström, Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs 1995, s. 160.


Moa Mattsson

20

födelseögonblicket som en antites till ”krig” och ”soldat”. Förlossningen gör alltså att soldaten

förvandlas till pappa. Förlossningen fungerar som magi på soldaten ståendes på tröskeln. Efter

denna magiska förvandling kommer ett närmast religiöst språkbruk: ”Det största miraklet är att

du inte existerade innan du föddes. Paradiset får plats i barnets öga.” Både ”mirakel” och

”paradis” har en stark religiös anknytning. Barnet har paradiset i ögat. Detta paradis fanns

tidigare i templet: det vill säga i den havande kvinnan.

Något alldeles osannolikt sker när barnet föds, och det är även här i texten som skillnaden

mellan metaforens source domain och target domain upphävs: ”När ett barn föds upphävs

tyngdlagen och modern faller uppåt som om någon osynlig makt lyfter henne i en sugklocka.”

Här blir alltså miraklet något rent bokstavligt, från att själva födelseögonblicket varit en

mirakulös händelse blir själva kvinnan miraklet och metaforen kan på detta vis ge egenskaper åt

båda hållen. Modern faller uppåt och med templet (det vill säga ”gudahuset med den himmelska

urbilden”) i bakhuvudet: detta skulle kunna ses som en bild som visar att modern kommer än

närmare Gud, eller till och med: kanske är hon till och med en del av det gudomliga? Att hon

även lyfts som av en sugklocka (som används för att just förlösa barn med) förstärker bilden

ytterligare: den havande kvinnan ställs som en antites mot det verkliga (det maskinella), där

sugklockan, som illustrerar ett verkligt objekt och verktyg som ämnar hjälpa ”miraklet” på

traven, syftar till att göra den abstrakta kraften mer konkret. Genom en metafor blir sugklockan

en mer konkret bild av denna abstrakta kraft.

Vi kan alltså utläsa att kvinnan och barnet är ett tempel där paradiset existerar och inom kort

kommer ett mirakel att ske. Detta mirakel (födelseögonblicket) får krig att tystna och tyngdlagen

att upphävas. I sin tur sätts sedan detta mirakel i kontrast till krig och naturlagar. Kvinnan blir

på så vis med en viss förskjutning en antites till sådant som kan upplevas som tvingande eller

negativt. Hon blir en icke-jordisk varelse med väldigt lite anknytning till den värld som är den

”verkliga” världen. Hon står utanför den, eller bortom den, kanske till och med ovan den.

Efter detta kommer ett litet stycke som behandlar subjektets förvandling: ”Jag har varit med

om fyra förlossningar. Efter det har mitt liv förvandlats som människa, man och pappa.”

Efter detta stycke kommer yttrandet som inledde denna uppsats: ”Jag kan inte leva utan

kvinnan.” Detta konstaterande följs direkt av: ”Erotik, lust och passion är allas framtid och var

och en som blygs och förkastar denna fröjd och gåva bör söka skammen hos sig själv.” Här kan

vi konstatera två saker: för det första talar vi nu inte längre om ”den havande kvinnan” utan om

”kvinnan” som ett enhetligt väsen. Genom ett slags metonymi görs alltså moderskap här

identiskt med kvinnlighet. Modern är en kvinna, kvinnan en moder. Därmed förbinds alltså


Moa Mattsson

21

kvinnan som sådan med alla de överjordiska egenskaper som tillskrivits modern. För det andra

ser vi att det som nyss var en association mellan moderskap och överjordiskhet nu görs till

något mycket mer påtagligt och konkret: kvinnan är rentav en bidragande faktor, kanske till och

med upphovet till detta mirakel, denna ”[e]rotik, lust och passion”.

”Kvinnan” står för en överjordisk kraft (tänk åter igen på templet och modern som ”faller

uppåt”) som upphäver naturlagar och tystar krig, som förvandlar Ranelid och soldater och har

starka samband med ”erotik, lust och passion”. I det följande utvidgas metaforens bärighet än

mer: ”En kvinna som ammar ett barn är inte av denna värld.” Hon är inte av denna värld. ”Då

går ordet [min kursivering] lydigt undan och vilar.” Redan tidigare har kvinnan (genom

synekdoken modern) gjorts överjordisk, magisk och ställts i kontrast mot såväl naturlagar som

krig. Men här tydliggörs implikationerna av denna antites när kvinnan dessutom ställs som

motsats till själva ordet och därmed i motsats till det rationella som sådant.

Och nu kan metaforen följas till sin logiska slutpunkt: ”Ingen Nobelpristagare i fysik, kemi

eller medicin kan förklara kärlek, passion och förälskelse. I den gåtan är människan fridlyst från

alla maskiner, pengar och vetenskaper.” Kvinnan (och nu säger jag ”kvinnan”, inte ”havande

kvinna”, ”moder” eller ”ammande kvinna”) är alltså med en viss metonymisk förskjutning en

antites till Nobelpriset, maskiner, pengar och vetenskaper. Och ordet, som vi redan konstaterat.

Denna ”kvinna”, men kanske framförallt den havande kvinnan, står med båda fötterna i naturen

(eller möjligtvis med en fot i naturen och en i himlen). I kontrast mot henne står begrepp såsom

”pengar”, ”utveckling” (maskiner), ”Nobelpriser” och ”ord”. Kvinnan är inte av denna värld

och alltså överjordisk, ett fenomen snarare än en människa av kött och blod. Hyllningen till

modern avslutas med meningen: ”Barnmorskan förlöser ett mirakel och ingen vet hur långt ut i

rymden barnets första skrik når.”

Björn Ranelid använder sig, som vi nu sett, av ett ytterst bildrikt språk. Ett språk sprängfyllt

av troper och figurer som närmast kan liknas vid poesi.

När jag från början sade att Björn Ranelids text inte är typisk för de texter som publiceras på

Internationella kvinnodagen kanske jag hade fel: kanske är den visst typisk men till skillnad från

andra artiklar från denna dag är den inte förklädd.71 Alla texter tar upp dessa metaforer men på

mer eller mindre explicita vis och Ranelids text blir på så vis den mest ärliga av dem alla.

71 Vanligtvis brukar vi kanske kalla en text med ett tätt bildspråk ”klätt” medan en avskalad text får vara en

synonym till en icke förklädd, det vill säga ”avklädd” text, men eftersom det är bildspråk jag söker i denna uppsats, och dessutom bildspråk som ”inte hymlar” med vad det vill säga blir effekten den motsatta och en troptät text på så vis mer explicit och rakt på sak.


Moa Mattsson

22

Utifrån Björn Ranelids text kommer jag att dela upp de metaforer och troper som jag funnit i

mitt urval. ”Modern” är intressant och dyker upp som motiv men även som en bakomliggande

skugga med diverse metaforer i en rad olika artiklar. Men eftersom Ranelid bäddat så väl åt oss

här med att ta upp den överjordiska, eller i alla fall ickejordiska, kvinnan så börjar vi där.

GUD ELLER MASK

Att se kvinnan som ett överjordiskt fenomen eller kanske ett med naturen är nog ett resultat av

att kvinnan som moder fått en sådan gloria över sig, från heliga Maria och så vidare genom

litteraturhistorien. Snarare än att kvinnan gestaltats i litteraturen som en människa av kött och

blod, med ett intellekt lika avancerat som en mans, har hon jämförts antingen med naturen (se

till exempel Familjen H*** av Fredrika Bremer), eller setts som ett övernaturligt väsen som vi

ibland vill knyta till himmelen, till exempel Sonja i Fjodor Dostojevkijs Brott och straff, eller

helvetet: ”the mad woman in the attic” i Charlotte Brontës Jane Eyre. Kanske blir denna tematik

allra tydligast i Charlotta Nordenflychts dikt ”Fruentimrets försvar” från 1761:

Du Världs och Samfunds mor, du Fägrings eget läger, Du Kön! som makt och del uti Naturen äger; Du släktets ädla hälft! du hats och kärleks mål! Som högsta ära får och största nesa tål. Från världens första sol du varit sökt och vördad, Från samma ögnablick din frejd blev även mördad: En stridig dom om dig städs varit har din lott, Du dyrkan och förakt i lika jämvikt fått. Än ser jag dig en rot till mänsko-släktets fara, Än medel snart igen till all dess räddning vara. Än har du fall och död och ondskans ursprung vållt, Än sällhet, liv och frid uti ditt sköte dolt. Än som en Gudamakt på jordens krets du hedras; Än blir dig själen nekt, då du till djur förnedras, Än har du envålds ja vid själva himlens dörr, Än släppes Åsnan in och du blir utan för: Säj, ädla Kön! vad är som detta öde våller? Du är ju själv en del som världen sammanhåller, Du föds med vett och drift, med känslor och begär, Och Kvinnan liksom Man fullkomlig mänska är: Skall den dig älskar högst dig mänsko-rätt förmena? Skall Mannen så sin hälft, sitt väsend själv förklena? Skall mänskan mörk och svag åt mänskligheten le, Den blinda av en blind med högmod göra spe? Man har med Könets rätt så eneväldigt handlat, Att man det än till Gud och än till mask förvandlat, Dock alltid sammanstämt i ett så hårt beslut,

Att stänga det från ljus och höga sysslor ut.72

72 Hedvig Charlotta Nordenflycht, ”Fruentimrets försvar” (1761), Skrifter, red. Torkel Stålmarck, Svenska

Akademien & Bokfölaget Atlantis, Stockholm 1996, s. 256-7.


Moa Mattsson

23

Antingen är kvinnan roten till all ondska, eller världens räddning. Antingen blir hon hedrad som

en gudinna eller utvisad som ett djur. I slutet av detta stycke går det att läsa: ”Man har med

Könets rätt så eneväldigt handlat, Att man det än till Gud och än till mask förvandlat”. Kvinnan

sällas ömsom med gud ömsom med den allra lägsta naturvarelsen: masken. Oavsett vilket ska

hon hålla sig borta från ”höga sysslor”. Denna metaforik är (som tur är) inte genomgående i

mitt urval. Dock inte sagt, att det inte fortfarande existerar. Som poängterats ovan använder sig

Ranelid av liknande metaforer och de dyker även upp när en kvinna ska beskriva hur det är att

föda barn. Hon berättar att hennes kropp ”är som en vulkan under ett rasande utbrott” och

under födelseögonblicket är modern ”bortom all tidsuppfattning. Bortom verkligheten.”73 ”Jag

har aldrig känt mig så levande eller så nära döden.” Detta födelseögonblick, denna

barnaföderska som inte är av denna värld, befinner sig någonstans mellan himmel och helvete.

Detta känner vi igen från Ranelid, där kvinnan upphäver tyngdlagen då hon föder barn och

svävar uppåt. Barnmorskan kommer sedan in som ett ”mirakel” och leder barnet rätt.

Samtidigt som kvinnan genom historien gärna kopplats samman med naturen existerar det

parallellt metaforer där naturen arbetar emot kvinnan. Detta är inte metaforer som utvecklats

just för att användas i dessa sammanhang utan kan även användas i en helt annan kontext.

Ett exempel på detta är artikeln ”Kvinnor företagare i motvind”.74 Att använda denna

metafor kan ses som aningen destruktivt, speciellt då själva artikeln har både en demonstrativ

och en deliberativ tes i form av att visa hur svårt det är för kvinnor att avancera i arbetslivet,

samtidigt som den uppmanar till förändring. En naturkraft kan, som alla vet, vara svårt att göra

någonting åt. Kvinnan på vägen vet (förhoppningsvis) var hon vill gå, men inte om hon är på

rätt väg och nu tampas hon även i motvind. ”Det är svårt att ta sig fram som kvinna”75 som en

artikel så enkelt konstaterar.

Dessa metaforer är inte så typiska i urvalet, men de existerar, de lever vidare och fortsätter

att skapa diskurs.

Ett mer vanligt tema i dagpressen denna dag är moderskapet. Vi har ju redan berört detta

men nedan kommer en mer genomgående analys av hur dagspress skriver om och beskriver

mödrar och föräldraskap.

73 Jungstedt, s. 19. 74 Kenneth Westerlund, ”Kvinnor företagare i motvind”, Dagens Nyheter, Stockholm 2010-03-08, s. 2-3. 75 Håkansson, s. 13.


Moa Mattsson

24

KVINNAN SOM MODER

Fyra dagstidningar, av de sex som finns med i mitt urval, publicerar artiklar med just mamma-

och/eller papparollen som huvudtema. Upsala Nya Tidning skriver en artikel om ”kvinnohälsa”

som i detta fall handlar om mödradödlighet, Dagens Nyheter har med anledning av Internationella

kvinnodagen och RFSU’s kampanj mot mödradödlighet låtit fem svenska kulturpersonligheter

skrivit om sina upplevelser av barnafödande (en av dessa är alltså Björn Ranelids text som

analyseras ovan). Eva Franchell har skrivit ledaren till Aftonbladet denna dag som även den

behandlar mödradödlighet, Aftonbladet har även en artikel med en mamma som fick sparken då

hon uppgav för sin arbetsgivare att hon var gravid. Svenska Dagbladet har valt att ta upp frågan

från motsatt håll: en artikel rörande ett par där pappan valt att från början vara hemma med

deras barn. Svenska Dagbladet har dessutom en kortare intervju med journalisten Carlos Rojas

som tillsammans med ”kända och mindre kända pappor ska inspirera män att vara mer

föräldralediga” genom att fotograferas när de låtsas vara gravida (alltså iförda lösgravidmagar).

Först kanske vi måste fråga oss ifall jämförelsen mellan kvinnan och modern överhuvudtaget

är en metafor. En moder är ju allra oftast en kvinna. Jag nämnde ju ovan att, i alla fall i Ranelids

fall, så har det ett mer synekdokiskt förhållande. En del av det hela. Jo, självklart är det så, men

något som är viktigt att poängtera är att modern, i vissa fall, inte beskrivs som en del av kvinnan

utan att kvinnan helt enkelt är en moder (precis som i fallet ovan). Det sker ett reducerande i

och med att vi börjar kalla kvinnor för mödrar. Kvinnan som moder. En kvinna kan självklart

vara en moder, men borde vi inte hellre uttrycka oss ”modern som kvinna”? Julia Kristeva,

professor i lingvistik i Paris, beskriver moderskapet som

det ”andra könets” enda funktion som med säkerhet kan tillskrivas en existens. Ändå hamnar vi även där i en paradox, först och främst därför att vi lever i en kultur vars helgade (religiösa eller konfessionslösa) föreställning om kvinnligheten införlivas med

moderskapet.76

Kristeva menar alltså att i och med moderskapet skapas kvinnan och endast genom moderskapet

kan kvinnan vara säker på sin egen existens. Judith Butler skriver i Undoing Gender under

avsnittet om genusnormer att personer regleras av genus och att denna reglering ”operates as a

condition of cultural intelligibilty for any person.”77 Om vi godkänner att det finns en diskurs

som menar att kvinnan endast existerar i moderskapet så styrs alltså kvinnan av denna

genusnorm för att överhuvudtaget kunna bli förstådd av sin kultur. På så vis blir ändå ”kvinnan

76 Julia Kristeva, Stabat Mater, i urval av Ebba Witt-Brattström, Natur och Kultur, Stockholm 1990, s. 33. 77 Judith Butler, Undoing Gender, Routledge, New York & London 2004, s. 52.


Moa Mattsson

25

som moder” en konceptuell metafor då det ligger mer än bara ett synekdokiskt förhållande

emellan. Det blir en liknelse med kulturella krav och regleringar. En trop som ger ”kvinnan”

egenskaper hon inte kan värja sig för. En konceptuell metafor, som Lakoff och Johnson menar,

faktiskt får oss att till och med börja tänka annorlunda. Kanske har det även kommit att bli ett

så pass uttjatat ”begrepp” att vi inte ens reagerar när vi stöter på en metafor där kvinnan

reduceras till moder. Har det kommit att bli en kliché? Eller helt enkelt en vedertagen sanning?

När Edwin Black skriver om ”the cancer of communism” menar han just att den metaforen har

kommit att bli en död metafor, en kliché.78 Booth menar vidare att våra klassiska retoriker skulle

ha påpekat att: ”dead ones [metaforer] are not just dead, they are no longer metaphors.79 Dock

har vi redan omvandlat de klassiska retorikernas definitioner av vad en metafor är och Booth

fortsätter med att citera Donald Davidson som säger: ”there are no unsuccessfull metaphors, he

says, only tasteless ones.”80 Med allt detta sagt, även om metaforen ”kvinnan som moder” har

kommit att bli en ”smaklös” metafor (eller ett metaforiskt koncept) skapar den liväl diskurs.

Som jag nämnde tidigare skiljer Lakoff och Johnson på begreppen target domain och source

domain. I ”kvinnan som moder” blir då ”kvinnan” target domain och ”moder” source domain, det

vill säga modern får beskriva och ge egenskaper till kvinnan, istället för tvärtom.

”Kvinnan som moder” fungerar som en trop där vissa egenskaper överförs på kvinnan: hon

beskrivs som en moder. Och självklart väljer de allra flesta mödrar att kalla sig för kvinnor men

eftersom det är ”modern” i detta fall som får ge egenskaper till ”kvinnan”, och inte tvärtom,

skapas genom denna konceptuella metafor en definition som alla kvinnor inte kan identifiera sig

med.

För att beskriva det än mer pedagogiskt kan vi ta ett exempel: en debatt. Vi ser på denna

debatt som ett krig, där vi ska lägga upp strategier, ”slita sönder” deras argument och så vidare.

Bildledet överförs till, och färgar, sakledet. På samma sätt har vi en ”kvinna” och genom tropen

”kvinnan som moder” ser vi på denna kvinna genom en modersroll. Hon ska vara

”omhändertagande”, ”moderlig” och ges genom denna modersroll specifika egenskaper som

hon undslipper med andra definitioner, såsom ”kvinna” eller för den delen ”människa”.

Bildledet överförs till, och färgar, sakledet, där sakledet i sluändan kommer att bli något annat

än det var från början, det vill säga: metaforerna skapar diskurs.

Fyra av våra svenska dagstidningar väljer alltså att skriva om modersrollen som ett tema på

Internationella kvinnodagen. Även om temat är vanligt så är det ju naturligtvis inte riktigt

78 Black, s. 335. 79 Booth, s. 51. 80 Booth, s. 52.


Moa Mattsson

26

samma sak som att säga att kvinnan är en moder. Det intressanta är att se på vilket sätt

tidningarna väljer att diskutera modersrollen, alltså att se till vilken kontext begreppet ”moder”

används i och hur hon beskrivs.

DEN FÖRPROGRAMMERADE KVINNAN

Svenska Dagbladet har istället för att skriva om modern, valt att skriva om jämställdhet och

pappaledighet. ”Pappaledig från början” är alltså en intervju med ett par där pappan tog ut sin

pappaledighet tre veckor efter att barnet fötts. Detta beskrivs som ”ovanligt” och artikeln tar

upp den kritik som så ofta riktas mot kvinnan då hon går tillbaka till jobbet direkt efter

mödraledigheten:81 ”senast var det Birgitta Ohlssons beslut att tacka ja till EU-ministerposten

och välja bort den tidiga mammaledigheten som fick debattens vågor att gå höga”.82 Artikeln

har sedan två personer från motsatta läger, dels Eva Rusz (psykolog och före detta BUP-chef)

som är tveksam till att pappan ska vara hemma med barnet den första tiden och å andra sidan

Pia Risholm Mohtander (som beskrivs som ”en av Sveriges ledande experter på barns

anknytning till vuxna”) som menar att det är en fråga om kvaliteten på det man erbjuder barnet,

snarare än vilket kön föräldern tillhör. Eva Rusz menar att mamman är ”förprogrammerad att ta

hand om spädbarn”, en metafor som jämför mamman med en dator som är programmerad att

följa ett visst beteendemönster, det vill säga, att vara en moder. Biologin är främst och den är

bestämd: den går det inte att göra något åt. Vidare kritiserar Rusz de moderna kvinnorna som

går tillbaka till jobbet alldeles för tidigt och ”är alltför fokuserade på att förverkliga sig själva”:

En modern kvinna ligger nästan med laptopen på BB. Anknytning är ett band för livet och när man som mamma väljer duktig flicka-rollen och anknyter till jobbet istället kan det ställa till problem i framtiden. Många relationsproblem i vuxen ålder kan härledas till dålig anknytning som barn.

Denna anknytning, som Rusz talar om, som hon jämför med ett band för livet kan alltså skadas

ifall mamman inte är hemma den första tiden med sitt barn. Detta band är dessutom helt

avgörande för att barnet i sin tur ska kunna knyta egna band i framtiden. Jag kommer att tänka

på ett litet stycke ur Anna Maria Lenngrens syrliga dikt ”Några ord till min k. Dotter, i fall jag

hade någon”:

Med läsning öd ej tiden borrt,

81 Mödraledighet, till skillnad från föräldraledighet, finns för den nyblivna mamman att ta ut då hon efter en

förlossning behöver läka och vila upp sig. 82 Sofia Hallonsten, ”Pappaledig från början”, Svenska Dagbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 20.


Moa Mattsson

27

Vårt Kön så föga det behöfver; Och skal du läsa, gör det korrt,

At saucen ej må fräsa öfver.83

Som kritik mot Rusz säger Pia Risholm Mothander att det är olyckligt med dessa kategoriska

uttalanden och att det gäller för föräldrar att hitta ett mönster som passar just dem, ett uttalande

som ges än mer tyngd av artikelns bild, där familjen sitter skrattande tillsammans. Det

poängteras dock att detta inte är självvalt, utan att yttre omständigheter ledde till att pappan var

hemma: ”Det här är ju egentligen inte heller jämställt, vi har bara gjort tvärtom mot vad folk

brukar.”

Precis intill föregående artikel är en intervju med Carlos Rojas som uppmanar pappor att

vara hemma med sina barn.84 Jag kan givetvis inte utläsa Svenska Dagbladets syfte med dessa

artiklar, men denna intervju kan i alla fall verka ge stöd till Risholm Mothanders uttalanden.

Tillsammans med Bingo Rimér står Carlos Rojas och glatt poserar med händerna om sina

avtagbara gravidmagar. Detta för att inspirera: ”Det är synd att så många ska gå i samma spår

när vi har tidernas läge att trampa upp nya.” Anledningen till att pappor inte är hemma med sina

barn, menar Rojas, beror på våra normer och på hur saker varit historiskt. Här är det alltså ”livet

som en väg” men även, som jag tog upp i början på denna undersökning: ”jämställdheten som

en väg”, som är centralt. Vi står åter igen vid ett vägskäl, antingen traskar vi på i de gamla

spåren eller så gör vi ett medvetet val och trampar upp nya vägar.

Dessa artiklar både reproducerar och verkar starkt för motsatsen av att se kvinnan som, i

första rummet, modern. Det reproduceras genom Eva Rusz uttalanden om att kvinnan borde

låta barnet komma före den egna karriären men genom intervjun med Rojas och ”paret som

gjorde tvärtom” kan vi se en motsatt reaktion, eller i alla fall en som verkar åt ett annat håll:

även fadern kan vara moder. Artiklarna verkar vilja förändra papparollen för att det i slutändan

ska bli ett mer jämställt förhållande föräldrarna emellan. Hur ska det gå till? Jo, genom att göra

även fäder till mödrar. Barnet behöver modern, men det går att uppfostra barn även utan den

biologiska modern om fadern tar på sig modersrollen. En ganska provocerande slutsats kanske,

och möjligen inte alls det bakomliggande syftet, men bilden på Carlos Rojas och Bingo Rimér

iförda lösgravidmagar fungerar som ett slags parodiskt reducerande av graviditeten och gör att

den biologiska faktorn blir den enda betydande. Alltså: om fadern kan ge sken av att ha samma

biologi som modern kommer båda föräldrarna att fungera på samma sätt i en föräldrasituation.

83 Anna Maria Lenngren, ”Några ord till min k. Dotter, i fall jag hade någon” (1798), ur Poetiskt och prosaiskt. Texter

från svenskt 1600- och 1700-tal i urval av Carina och Lars Burman, Studentlitteratur, Lund 1992, s. 172. 84 Carlos Rojas, i intervju skriven av Susen Schultz, Svenska Dagbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 21.


Moa Mattsson

28

Självklart finns här en humor. Utan den skulle uppropet till jämnare föräldraledighet inte bara

reducera modern, utan även fadern som inte har någon förståelse för

barn/barnafödande/graviditet om han inte själv får känna på hur det är att ha en gravidmage.

Det vi kommer bort ifrån i denna artikel är i vilket fall sättet att se på kvinnan som en moder.

Här talas det om mammor, mödrar, pappor, fäder, föräldrar. Barnet behöver, menar Rusz, en

moder, men i Rojas-artikeln beskrivs i alla fall inte kvinnan som en förprogrammerad moder; här

blir moderskapet något som mer kan liknas vid en dräkt, något som vem som helst egentligen

kan ikläda sig. Huvudsaken är att någon gör det.

Å andra sidan har vi kontexten. Dessa artiklar är publicerade på Internationella kvinnodagens

hundraårsjubileum. En dag som från början värnade om kvinnans rösträtt. Just denna dag väljer

dagspressen att ta upp föräldraskap som ett genomgående tema. För att föräldraskap anses höra

ihop med kvinnan så pass mycket. Detta verkar starkt för att se kvinnan som i första hand

moder.

DEN KVINNLIGA (MODERLIGA?) ORÄTTVISAN

Tidigare har jag tagit upp artiklar som menar att kvinnan är förprogrammerad att ta hand om

barn. Ett annant perspektiv som dyker upp i detta genomgående tema är hur orättvist det är att

vara mamma. Mödrar får det svårt på arbetsmarknaden och beroende på var i världen hon föder

sitt barn har hon olika förutsättningar.

I en artikel får vi följa Anna och Helena som fick sparken när de berättade för sin

arbetsgivare att de var gravida. Återigen tas detta upp som ett problem för ”kvinnor”, istället för

”mödrar”. Anna och Helena ”är två exempel på hur det är att vara kvinna [min kursivering] i

Sverige 2010.”85 Givetvis är dessa båda kvinnor, och kvinnorörelsen har trots allt sitt ursprung i

kvinnans låsning till hemmet och hennes rättigheter där. Men återigen, detta är kvinnodagens

hundraårsjubileum och att skriva om kvinnan som en moder reproducerar snarare Eva Rusz

tankar än utvecklar jämställdheten.

Än tydligare blir det i artikeln ”[i] förlossningen är vi kvinnor en och samma kropp”.86

Artikeln är ett öppet brev som en kvinna skriver till sin son och tar upp de olika

förutsättningarna, orättvisan som existerar kvinnor emellan, jorden över, då de föder barn. ”Jag

visste inte det då, men jag vet det nu. I Afghanistan dör var åttonde kvinna som blir gravid. Var

85 Catarina Håkansson, ”Gravida – då fick de sparken”, Aftonbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 12. 86 Katarina Wennstam, ”I förlossningen är vi kvinnor en och samma kropp”, Dagens Nyheter, Stockholm 2010-03-

08, s. 19.


Moa Mattsson

29

åttonde. […] Orättvisan har aldrig skrattat mig så i ansiktet som den natten.” Här blir det

biologiska (att kvinnor är de som föder barn) det orättvisa. ”För sanningen är den att i

förlossningen är alla kvinnor en och samma kropp. Det är ingen skillnad på afrikanska,

sydamerikanska, asiatiska eller europeiska kroppar. Barnet ska ut på samma sätt, smärtan är

densamma var vi än befinner oss i världen. Ändå är det så olika.” Det är orättvist att vara

kvinna, då måste du föda barn och dessutom, beroende på var i världen du befinner dig, har du

olika förutsättningar för denna orättvisa. Genom dessa påståenden går det (åter igen) att utläsa

en implicit definition av vad en kvinna egentligen är: en moder. Citatet är ett av de tydligaste i

mitt urval: ”i förlossningen är alla kvinnor [min kursivering] en och samma kropp”, inte alla

mammor/mödrar, utan alla kvinnor. Alla kvinnor är likadana när de föder, på så vis blir de

kvinnor som inte väljer att bli barnaföderskor inte heller egentliga kvinnor.

EN ALTERNATIV LÄSNING

Som jag tidigare nämnde under avsnittet ”Tidigare forskning” kan man ur en annan typ av

feministiskt perspektiv göra än motstridig läsning av de metaforrika texter som tagits upp.

Eventuellt skulle vi kunna läsa dessa ur ett perspektiv där metaforerna är ett försök att skildra

något ogripbart, och där metaforerna är ett kvinnligt tillvägagångssätt för att skildra detta

tillvägagångssätt. Det är nu det blir aktuellt att diskutera ifall det finns ett manligt eller kvinnligt

språk. Detta perspektiv påminner oss igen om metaforernas betydelse – de är både

diskursskapande samtidigt som de är ett resultat av en redan pågående diskurs.

Sandra M. Gilbert och Susan Gubar inleder sin bok The Madwoman in the Attic – the Woman

Writer and the Nineteenth-Centuary Literary Imagination med att fråga läsaren: ”Is a pen a

metaphorical penis?”87 En långt mer allvarlig fråga än vid en första anblick. En av Gilbert och

Gubars teser är att det litteraturhistoriskt sett funnits en stark koppling mellan den manliga

poetens sexualitet och hans skrivandeprocess. De menar att den manliga poeten ofta använt

poesin för att spegla en slags verklighet och på det sättet även kommit att definiera poesin:

87 Gilbert & Susan Gubar, s 3.


Moa Mattsson

30

Defining poetry as a mirror held up to nature, the mimetic aesthetic that begins with Aristotle and descends through Sidney, Shakespeare, and Johnson implies that the poet, like a lesser God, has made or engendered an alternative, mirror-universe in

which he actually seems to enclose or trap shadows of reality. 88

De tar även upp Harold Bloom, litteraturvetare och kritiker, som menar att litteraturhistorien

har varit en ”battle between strong equals, father and son as mighty opposites, Laius and

Oedipus at the crossroads.”89 Litteratur har alltså, hårddraget, varit den manliga poetens sätt att

förmedla en verklighet som kvinnan inte har haft tillträde till, eller tack vare sin biologi och

sexualitet inte kunnat tillträda. Hélène Cixous, fransk filosof, litteraturvetare och en av de

främsta essentialistiska feministerna menar dock att det finns ett kvinnligt språk och hävdar att

detta ”kvinnliga” språk karaktäriseras av just ett rikt bildspråk. Detta språk, menar hon, går

förvisso inte att definiera, men likväl: det är ett språk som kvinnor måste använda sig av, hitta

tillbaka till, eller överhuvudtaget finna, för att, som hon uttrycker det: skriva sig själva.90 Det finns,

menar Cixous, författarinnor (Marguerite Duras är ett av hennes främsta exempel), men även

författare (Jean Genêt) som anammat detta språk.91 En tanke är att till exempel Ranelid också

gjort detta, att han genom troper och figurer försöker finna andra vägar att beskriva och

förklara något som kan verka abstrakt. Frågan är ifall Ranelids uttryck egentligen skiljer sig så

mycket från Clarice Lispector, en brasiliansk författarinna, som är en av Cixous andra favoriter,

rent språkligt:92

Jag träder långsamt in i min gåva till mig själv, glans som solkats av den sista lovsången som låter som den första. Jag träder långsamt in i skrivandet så som jag tidigare redan har trätt in i måleriet. Det är en snårig värld full av lianer, stavelser, kaprifoler, färger och ord – tröskeln till en förfädersgrotta som är världens livmoder

och ur den ska jag födas.93

Samma troptäta text, och liknande topiker som troperna är hämtade ifrån hos Ranelid, går här

igen i Lispectors text. Men det är nog Ranelids ”logiska resonemang”, som Cixous menar är

typiskt manligt (falliskt), där kvinnan i slutändan ställs som en antites till ord, maskiner och

Nobelpris hon skulle motsätta sig:

88 Ibid., s 5. 89 Ibid., s 6. 90 Cixous, s. 883. 91 Ibid., s. 878 (i hennes fotnot nummer 3). 92 Cixous har bland annat skrivit en biografi om Clarice Lispector: Reading with Clarice Lispector utgiven av University

of Minnesota Press 1990. 93 Clarice Lispector, Levande vatten, översättning av Örjan Sjögren, Bokförlaget Tranan, Stockholm 2007, originalets

titel: Ágna Viva (1973) s. 15.


Moa Mattsson

31

Nearly the entire history of writing is confounded with the history of reason, of which it is at once the effect, the support, and one of the privileged alibis. It has been one with the phallocentric tradition. It is indeed that same self-admiring, self-stimulating,

self-congratulatory.94

Om pennan är en penis och texten är en spegel av en manlig poets verklighet (det logiska) och

detta bildspråk är skrivet utefter det Harold Bloom menar är litteraturhistoriens premisser, hur

kan då Ranelids text vara annat än falliskt?

I vilket fall som helst, oavsett om det nu finns en manligt eller kvinnligt språk och ifall

Ranelid eller någon annan av de journalisterna använder något utav dem, kan vi ändå konstatera

att troperna och figurerna finns där och det går att logiskt utläsa en slutsats: kvinnan är inte av

denna värld, och hon står som antites till ordet, Nobelpriset och maskiner. Hon är en moder.

Ranelids bildspråk skapar, eller möjligen reproducerar, på detta vis en diskurs om vad en

”kvinna” är, eller kanske snarare: vad hon inte är. Samtidigt är det viktigt att poängtera att detta

bildspråk är skapat ur en diskurs där kvinnan, som ovan beskrivits, historiskt ansetts som det

mindre begåvade könet och det kön som lättare sammankopplats med natur eller icke-jordiska

ting.

SAMMANFATTNING

Genom denna analys har jag kunnat skönja vissa mönster i de metaforer som används på

Internationella kvinnodagens hundraårsjubileum i svensk dagspress. Som jag från början valde

att poängtera kan denna typ av analys inte ge en helhetsbild av den debatt som förs. Mer

intressant är de metaforer som genom Lakoff och Johnsons utgångspunkter kan komma att

förändra våra tankegångar och som genom Blacks syn kan forma vårt ideologiska leverne.

”Jämställdheten som en väg” som jag valde att inleda denna analys med och som är

genomgående i alla de utvalda dagstidningarna är ett typexempel på en strukturell konceptuell

metafor som genomsyrar våra uttryckssätt och även förvandlar våra tankemönster om vad

jämställdhet är. Detta kan ses som en ganska ofarlig metafor som ger oss ett språk att tala om

sådant som vi tidigare inte haft ord till.

94 Cixous, s. 879.


Moa Mattsson

32

Utöver denna genomgående konceptuella metafor har jag pekat på en rad andra metaforer

som inte kan anses lika ofarliga. Vi kan bland annat konstatera att även om naturmetaforiken

inte alls är lika utbredd som den historiskt sett har varit existerar den fortfarande.

Mest intressant är avsnittet om kvinnan som en moder. Fyra dagstidningar från mitt urval

valde alltså att ta upp moderskapet som ett tema. Då mödrar ofta är kvinnor kan inte detta ses

som något spektakulärt i sig, men sättet tematiken tas upp på är ändå häpnadsväckande. Att

reducera kvinnan till en förprogrammerad barnaföderska bör inte bara uppmärksammas, utan

även diskuteras. Detta bildspråk existerar i vår dagspress, självklart skapar de även diskurs och

ger avtryck.

Nu står att finna en rad olika definitioner av vad en ”kvinna” är. Kanske är hon en moder,

kanske ett naturväsen. Butler menar att ”kvinnan” inte är något varaktigt, inte ett stabilt

begrepp, utan snarare ett begrepp i ständig förändring. Eventuellt är det även ganska ointressant

att överhuvudtaget definiera vad en ”kvinna” egentligen är. Dock kan min analys ändå visa att

det finns ett intresse i just detta; det verkar finnas ett ganska stort behov av en definition.

Denna undersökning kan stå som en synekdoke för den debatt om kvinnan och jämställdheten

som står att finna i svensk dagspress från Internationella kvinnodagens hundraårsjubileum.

Antagligen menar inte flera av dessa journalister som tagits upp i denna uppsats att kvinnor

är, framför allt, mödrar. Det är bara så vi uttrycker oss. Och antagligen läses inte heller denna

text på det sättet, men varför är det ändå värt att belysa dessa troper och figurer? Eftersom vi

aldrig kan veta eller mäta hur artiklar tas emot av en läsare kan vi inte heller fastslå att dessa

metaforer ger avtryck. Men med min utgångspunkt i Butlers resonemang om att kön/genus

skapas ur diskurs tillsammans med Lakoff och Johnsons vikt vid metaforernas påverkan på oss

människor kan vi ändå utgå ifrån att dessa metaforer som jag tagit upp under denna analys är av

betydelse.

Då jag tror att det är svårt att säga vad en ”kvinna” egentligen är (eller en man med för den

delen), utan att begreppet ”kvinnan” snarare ständigt förändras i och med diskurs går det utifrån

min analys att dra vissa slutsatser. Metaforerna på Internationella kvinnodagen är med och

skapar en definition av vad en kvinna är. Denna definition färgar sedan vårt tänkande och till

slut även vårt agerande. Alltså kan dessa metaforer reproducera eller omvandla vår syn på vad

en kvinna ska vara och hur hon ska bete sig. Utefter denna syn kan vi sedan komma att agera

och förvänta oss olika saker av den människa vi väljer att kalla ”kvinna”.

Sett till de mönster som går att skönja i den journalistiska debatten som jag pekat på i denna

analys går det alltså att i definitionen (om vi nu ska ha en sådan) till ”kvinna” lägga till vissa


Moa Mattsson

33

egenskaper: kvinnan är i första rummet en moder som inte riktigt är av denna värld, hon kan

beskrivas som en naturkraft när hon föder barn men då hon ska göra karriär arbetar hon istället

i motvind. Detta är långtifrån alla artiklars explicita teser, men det finns där.

En metafor kan vara ofarlig, se till exempel åter igen Sylvia Plaths ”a melon strolling on two

tendrils”. En frukt som spatserar på två rankor, denna metafor kanske beskriver ett

känslotillstånd men den skapar inte några ”farliga” konsekvenser. Däremot kan ett metaforiskt

koncept som ”kvinnan som moder” skapa en obekväm diskurs som exkluderar stora delar av

den till synes homogena gruppen. Måste kvinnan vara Gud, moder eller mask?


Moa Mattsson

34

LITTERATUR

Aristoteles,

- The “Art” of Rhetoric, eng. övers. John Henry Freese, The Loeb Classical Library, red.

Jeffrey Henderson, Cambridge 1926

- Poetics i Aristotle Poetics; Longinus on the Sublime; Demetrius On Style, andra utgåvan, red. och

eng. övers. Stephen Halliwell, The Loeb Classical Library, red. GP. Goold, Cambridge

1995

Gunnel Atlestam, Arbete, bröd, fred : historien om 8 mars, Internationella kvinnodagen, klasskamp och

kvinnokamp, Svenska kvinnors vänsterförbund i samarbete med föreningen Kvinnokultur:

Vi Mänskor [distributör], Göteborg 1996

Black, Edwin, ”The Second Persona”, ur Contemporary Rhetorical Theory, A Reader, red. John

Louis Lucaites, Celeste Michelle Condit & Sally Caudill, The Guilford Press, New York

& London 1999, s. 331-340

Booth, Wayne C, ”Metaphor as Rhetoric: The Problem of Evaluation”, Critical Inquiry 5: nr. 1:

Special Issue on Metaphor, The University of Chicago, Chicago 1978, s. 49-72

Borges, Jorge Louis, This Craft of Verse (The Charles Eliot Norton Lectures), Harvard University

Press, Cambridge, Massachusetts 2002

Butler, Judith,

- Gender Trouble: Feminism and the subversion of Identity, Routledge, New York & London 1990

- Undoing Gender, Routledge, New York & London 2004

Cixous, Hélène, ”The Laugh of the Medusa”, i engelsk översättning av Keith Cohen &

Paula Cohen ur Signs, Vol. 1, No. 4, The University of Chicago Press, Chicago 1976, s.

875-893

Cooper, David E., Metaphor. Aristotelian Society Series Volume 5, Basil Blackwell, Oxford 1986

Foss, Sonja K., Foss, Karen A. & Griffin, Cindy L., Feminist Rhetorical Theories, Thousands

Oaks, Kalifornien, 1999

Gilbert, Sandra M. & Gubar, Susan, The Madwoman in the Attic. The Woman Writer and the

Nineteenth-Centuary Literary Imagination, Yale University Press, New Haven och London 2000

Hanefalk, Christer, Hedlund, Stefan & Lindholm, Kurt, Retorisk handbok och lexikon. Din vägvisare

i retorikens värld, Leografia Libris, Stockholm 2004, s. 284


Moa Mattsson

35

Hellspong, Lennart, ”Judith Butler. En genusteoretisk metaforanalys”, Rhetorica Scandinavica, nr.

26, Stockholm 2003

Kirby, John T, ”Aristotle on Metaphor” American Journal of Philology 118, University Press 1997, s

517-554

Kristeva, Julia, Stabat Mater, i urval av Ebba Witt-Brattström, Natur och Kultur, Stockholm

1990

Lakoff, George, Johnson, Mark, Metaphors we live by (1980), The University of Chicago Press,

Chicago & London 2003

Lausberg, Heinrich, ”The metaphora”, Handbook of Literary Rhetoric – A foundation for Literary

Study, , Brill, Leiden 1998.

Lenngren, Anna Maria, ”Några ord till min k. Dotter, i fall jag hade någon”, ur Poetiskt och

prosaiskt. Texter från svenskt 1600- och 1700-tal i urval av Carina och Lars Burman,

Studentlitteratur, Lund 1992, s. 172

Lindén, Björn, ”Själviska gener och svarta hål: Metaforer, liknelser och jämförelser i Dagens

Nyheters vetenskapsjournalistik”, Södertörns högskola, Institutionen för svenska, retorik och

journalistik, Stockholm 2006.

Lindqvist Grinde, Janne, Klassisk retorik för vår tid, Studentlitteratur, Lund 2008

Lispector, Clarice, Levande vatten, översättning av Örjan Sjögren, Bokförlaget Tranan, Stockholm

2007, originalets titel: Ágna Viva (1973)

Lunsford, Andrea A, editor, Reclaiming Rhetorica. Women in the Rhetorical Tradition, University

of Pittsburgh Press, Pittsburgh & London 1995

Mral, Brigitte,

- ”Konsten att välja rätt mask”, i Retoriska frågor, Norstedts Förlag AB, Stockholm 1995, s.

98-111

- ”Motståndets retorik. Om kvinnors argumentativa strategier”, i Rhetorica Scandinavica 2003:

27, s. 34-50

- Talande kvinnor – kvinnliga retoriker från Aspasia till Ellen Key, Bokförlaget Nya Doxa, Nora

1999

Nate, Richard, “Metaphor”, Encyclopedia of Rhetoric, red. Sloane, Oxford University Press, New

York 2001, s. 493-496.

Nationalencyklopedin, ”Internationella kvinnodagen”, band 9, chefred. Kari Marklund, Bokförlaget

Bra Böcker, Höganäs 1992, s. 512


Moa Mattsson

36

Nationalencyklopedin, ”Tempel”, band 18, chefred. Christer Engström, Bokförlaget Bra Böcker,

Höganäs 1995, s. 160

Nordenflycht, Hedvig Charlotta, ”Fruentimrets försvar” (1761), Skrifter, red. Torkel Stålmarck,

Svenska Akademien & Bokfölaget Atlantis, Stockholm 1996, s. 256-284

Plath, Sylvia, ”Metaphors” (1959), Collected poems, red. Ted Hughes, Faber and Faber, London &

Boston, 1981, s. 116

Perelman, Chaim, The New Rhetoric and the Humanities – Essays on Rhetoric and its Applications, ur

Synthese library; v.140, översatt av William Klublack, D. Reidel Publishing Company,

Dodrecht, Holland 1979

Stålhammar, Mall, Metaforernas mönster – i fackspråk och allmänspråk, Carlsson Bokförlag,

Stockholm 1997

Thurén, Torsten, Populärvetenskapens retorik – inte bara att förenkla, Liber AB, Stockholm 2000

KÄLLOR

Här följer en bibliografisk förteckning över de artiklar som står att finna i de sex dagstidningar

jag undersökt: Aftonbladet, Dagens Nyheter, Dala-Demokraten, Helsingborgs Dagblad, Upsala Nya

Tidning och Svenska Dagbladet. Alla dessa artiklar förekommer inte explicit i min undersökning

men de har ändå tagits i beaktande och hjälpt till att skapa en bild av mediarapporteringen från

Internationella kvinnodagen 2010. Jag har även valt att ta med ett fåtal artiklar från dagen efter,

alltså den 9/3-2010, som är direkta svar på sådant som skrevs dagen innan.

Acketoft, Tina, ”Kvinnor väljs fortfarande bort”, Helsingborgs Dagblad, Helsingborg 2010-03-08,

s. A3

Ag, Lena, ”EU och Sverige måste agera mot övergreppen på kvinnor”, Dagens Nyheter,

Stockholm 2010-03-08, s. 4

Arieklo, Ann, Andersson, Ingela, Nilsson, Inger & Rydell Olsson, Pernilla, ”Styrelsekvotering

behövs”, Helsingborgs Dagblad, Helsingborg 2010-03-08, s. 3.

Axelsson, Cecilia, ”Långt kvar till jämställdheten”, Svenska Dagbladet, Stockholm 2010-03-08,

Näringsliv, s. 19

Böcker, Lisa, ”Fler kvinnor som företagare”, Helsingborgs Dagblad, Helsingborg 2010-03-08, s. A3


Moa Mattsson

37

Capuder, Albert & Melkersson, Erik, ”Styrelsetoppar vill inte ha könskvotering”, Helsingborgs

Dagblad, Helsingborg 2010-03-08, s. A10-11

Eriksson, Göran, ”Kvinnorna har aldrig varit rödare”, Svenska Dagbladet, Stockholm 2010-03-08,

s. 6-7

Eriksson, Maria, ”Vad kostar jämlikheten?”, Svenska Dagbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 4

Franchell, Eva, ”Mammaledighet är inte något hot” Aftonbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 1

Greider, Göran, ”Kvinnorna går till vänster”, Dala-Demokraten, Falun 2010-03-09, s. 2

Gyllenberg, Eva-Karin, ”En tioårig kvinnokämpe”, Dagens Nyheter, Stockholm 2010-03-08, s 20

Hallonsten, Sofia, ”Pappaledig från början”, Svenska Dagbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 20-21

Hammargren, Bitte, ”Koranen vapen mot hedersvåld”, Svenska Dagbladet, Stockholm 2010-03-

08, s. 16

Hedh, Anna, ”Långt kvar till jämställdhet inom EU” , Dala-Demokraten, Falun 2010-03-03, s. 3

Hellqvist, Kjell & Andersson Hult, Camilla & Forslund, Jan, ”Kvinnodag även imorgon”,

Helsingborgs Dagblad, Helsingborg 2010-03-08, s. A3

Hidalgo, Anneli, ”Oftast män bakom manus”, Upsala Nya Tidning, Uppsala 2010-03-08, Kultur

s. 2

Håkansson, Catarina, ”Gravida – då fick de sparken”, Aftonbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 12-

13 ”[…]det går utför med Sverige.”

Höglund, Elisabet, ”Kvinnodagen trängs bort av ost, lutfisk och alla utan toalett”, Aftonbladet,

Stockholm 2010-03-09, s. 12

Höglund, Maria, ”Kvinnoväldet och otrevliga kärringar”, Dala-Demokraten, Falun 2010-03-03, s.

18-19

Ingen journalist, ”Av världens 1,3 miljarder fattiga är 70 procent kvinnor!”, Upsala Nya Tidning,

Uppsala 2010-03-08, s. 4

Ingen journalist, ”Kvinnodagen firar sekel”, Dagens Nyheter, Stockholm 2010-03-08, Kulturdelen,

s. 2

Jungstedt, Mari, ”Jag har aldrig känt mig så levande”, Dagens Nyheter, Stockholm 2010-03-08, s.

19

Kleerup, Andreas, ”Att bli far kändes som en utmaning”, Dagens Nyheter, Stockholm 2010-03-

08, s. 19

Klein, Helle, ”Kvinnor röstar på mer välfärd”, Aftonbladet, Stockholm 2010-03-09, s. 1

Koblanck, Anna, ”Våld mot kvinnor hindrar utveckling”, Dagens Nyheter, Stockholm 2010-03-

08, s. 17


Moa Mattsson

38

Ledare, Chef för ledarredaktionen: Peter Wolodarski, ”Släpp kvinnorna loss”, Dagens Nyheter,

Stockholm 2010-03-09, s. 2

Lewenhagen, Jan, ”Polens kvinnor tågar för större makt”, Dagens Nyheter, Stockholm 2010-03-

08, s. 14-15

Lidbo, Ulrika, ”De har mod att förbättra”, Aftonbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 14-15

Lodalen, Mian, ”Citatet”, Aftonbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 5

Lytsy, Anna, ”Älskade ojämställdhet”, Dagens Nyheter, Stockholm 2010-03-08, Kulturdelen, s. 6

Löfvendahl, Bo, ”Rättelser”, Svenska Dagbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 1

Malmberg, Johan & Karlsson, Johanna, ”Förtryck och fördom”, Helsingborgs Dagblad,

Helsingborg 2010-03-08, s. C2-3

Melin, Lena, ”Visst har det blivit lite, lite bättre i år”, Aftonbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 15

Mellgren, Fredrik, ”Blockgränsen går rakt över köksbordet”, Svenska Dagbladet, Stockholm 2010-

03-08, s. 7

Mohtadi, Lawen, ”Att tala är att göra – Lawen Mohtadi rapporterar från feministscenen i New

York” Aftonbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 4

Myrsten, Johan, ”Könsklyftor ger lägre tillväxt i södra Asien”, Svenska Dagbladet, Stockholm

2010-03-08, Näringsliv, s. 7

Nilsson, Jenny Maria, ”Om dåliga skolböcker och omedvetna professorer”, Helsingborgs Dagblad,

Helsingborg 2010-03-08, s. C3

Nilsson Rönnqvist, Åsa, ”Få kommuner styrs av kvinnor”, Dagens Nyheter, Stockholm 2010-03-

08, s. 6-7

Pascalidou, Alexandra, ”Det var som att bli påkörd av ett tåg”, Dagens Nyheter, Stockholm 2010-

03-08, s. 19

Qarlsson, Annika, ”Uppmuntra kontrakt för ökad jämställdhet”, Svenska Dagbladet, Stockholm

2010-03-08, s. 5

Ranelid, Björn, ”När ett barn föds hävs tyngdlagen”, Dagens Nyheter, Stockholm 2010-03-08, s.

19

Reuterswärd, Camilla & Lundström, Frida, ”Granska nedlagda våldtäktsfall!”, Upsala Nya

Tidning, Uppsala 2010-03-08, s. 5

Runsten, Ingrid, ”Dags för kvotering”, Helsingborgs Dagblad, Helsingborg 2010-03-09, s. A1

Schultz, Susen, ”Varför ser ni gravida ut?”, Svenska Dagbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 21

Simonsson, Karin, ”Det som slår en är att många mår dåligt” , Dala-Demokraten, Falun 2010-03-

03, s. 4


Moa Mattsson

39

Sjölander, Oskar, ”Männen styr Helsingborgs krogvärld”, Helsingborgs Dagblad, Helsingborg

2010-03-08, s. C5

Sköld, Josefin, ”Trögt arbete förbättra kvinnohälsa”, Upsala Nya Tidning, Uppsala 2010-03-08, s.

6-7

Sundholm, Magnus, ”Det hade inte varit okej om de varit män”, Aftonbladet, Stockholm 2010-

03-08, s. 37

Svensson, Karin, ”Perfekt på kvinnodagen”, Svenska Dagbladet, Stockholm 2010-03-08, Kultur, s.

6

Vahlberg, Kristina, ”Stor fest när internationella kvinnodagen firades i magasinet”, Dala-

Demokraten, Falun 2010-03-09, s. 4

Wagner, Camilla & Körnung, Anna, ”Ett starkt stöd för kvotering”, Aftonbladet, Stockholm

2010-03-08, s. 32

Wennstam, Katarina, ”I förlossningen är vi kvinnor en och samma kropp”, Dagens Nyheter,

Stockholm 2010-03-08, s. 19

Westerlund, Kenneth, ”Kvinnor företagare i motvind”, Dagens Nyheter, Stockholm 2010-03-08,

Ekonomidelen, s. 2-3

Ångström, Anna, ”Gammal sanning jäller än”, Svenska Dagbladet, Stockholm 2010-03-08, Kultur,

s. 5

Åsard, Erik, ”Epoken som lättade på förtrycket”, Svenska Dagbladet, Stockholm 2010-03-08, s. 8-

9

gud, moder eller mask? om konceptuella metaforer i svensk ...407202/fulltext01.pdf · höganäs...

Documents