johannes ljungberg ett heligt liv som andlig moder i ......kristen kvinna och individ 1921-32....

75Kyrkohistorisk årsskrift 111 (2011)

Johannes Ljungberg

Ett heligt liv som andlig moder i kyrkans själ:

Laura Petris identifikationer som kristen kvinna och individ 1921-32.

Inledning

Frälsningssoldaten Laura Petri blir författare

”Det var med en obeskrivlig lyckokänsla hon iklädde

sig den blåröda uniformen. Hon hörde andra tala om

kors och försakelse. Det talet fattade hon inte. Varje

s. k. försakelse var henne en ny njutning. Hon älskade

sin brud fattigdomen, hon liksom gamle Franciskus.

Hennes liv var fullt av intresse och arbete. Hon

kände sig stundom rik, men var aldrig fullt nöjd. [...]

En krigare får icke hängiva sig åt sina känslor. Det

hinner man icke med i krig. Man bara slåss. Det gick

en fem, sex år. Hon slogs väldeliga. Sig själv glömde

hon bort. [...] Hände sig så en sommardag att hon

mötte en gammal studiekamrat. Han hade givit

henne de få lektioner i filosofi, som hon i sitt liv haft

nöjet emottaga. De hade brukat tala med varandra

om sanning, om vishet, om Gud. De hade mycket att

tala om. Han visste så mycket, hon så litet. [...] Det

började bli hett för krigerskan. Inte gick det an att

ta mot brev från främmande karlar. Dem måste de

överordnade bryta [...] Hon älskade sitt arbete och

fann förströelse i det. Men hon var ej längre den

glada starka kämpen med övervinnande tro på Gud,

sig själv och allt gott och skönt i livet. Hon var en

kvinna sårad i sina djupaste och heligaste känslor.

Hade hon gjort något orätt? Hade hon besudlat sin

själs helgedom? Kunde hon inte längre vandra i de

där vita kläderna hon älskat? Kunde hon inte längre

andas den rena luften där uppe på höjderna?”1

Med dessa ord beskriver Laura Petri (1879-1959) bak-

grunden till hur hon den 1 september 1913 lämnade sin

officersbefattning i Frälsningsarmén, efter tretton års

intensivt arbete för utsatta människor i Halmstad och

i Stockholm. Hon längtade efter att få kombinera det

sociala arbetet med studier och tänkande. Petris över-

ordnade inom Frälsningsarmén, Elisabet Liljegren,

samtyckte inte med avfällingen. Hon diagnostise-

rade Laura som överansträngd och nervsjuk, kort

och gott i behov av att vistas på lämplig vårdanstalt.

Följaktligen slussades Laura mellan olika vilohem,

nervhem och sinnessjukhem under perioden 1913-16.

Själv uppfattade Laura sitt tillstånd som en själslig

kris, obotlig av vila eller psykiatrisk behandling. Hon

kände sig konstant vanvårdad och ville inget hellre än

att komma ut, men dessa önskningar fick föga svar.2

Under tre års tid genomled den tidigare frälsnings-

soldaten tillvaron på anstalterna innan hon fylld av

inspiration och arbetsiver blev frisläppt och 37 år

gammal påbörjade en akademisk bana genom studier

vid Göteborgs högskola. Efter en treårig examen

1 Petri 1916, s. 4-6.

2 Petri 1916, s. 5-8, 11, 15. Andra diagnostiska termer som enligt Lauras egen utsago användes för att beskriva hennes tillstånd var ”vansinnig” (s. 24, 42, 45), lidandes av melankoli (s. 31) och hallucinationer (s. 35). För att komma ifrån anstalten begärdes av Laura att hon skulle erkänna sitt sjukdomstillstånd (s. 38).

76

kyrkohistorisk årsskrift 2011

blev hon licentiat vid Lunds universitet och sedan

doktorand. Även efter den akademiska utbildningen

fortsatte hon att skriva böcker. Studieförbuden hade

varit traumatiska för Petri, som uttryckte ett stort

behov av att få tänka fritt: ”Hjärnan är skapad för

att arbeta och inte för att stå stilla. Det organ, som ej

användes, dör bort”.3

Denna studie syftar till att belysa hur Laura Petris

fromhet4 yttras i de böcker hon författade efter sin

akademiska utbildning. Petri var under denna tid

tämligen produktiv som författare; mellan åren

1921-32 skrev hon inte mindre än åtta böcker i

olika genrer.5 Hon var bosatt i Lund och i Halmstad

men genom sina studier och resor behärskade hon

en europeisk kontext. Hon studerade under en tid

i Tübingen och hennes böcker omvittnar resor i

Tyskland, Italien, Belgien, Frankrike, England och

Mellanöstern. Efter 1932 avtog författarskapet

stegvis till förmån för nya karitativa uppdrag, delvis

i Frälsningsarméns regi trots att Petri inte längre var

medlem av organisationen.

Det kan med fog hävdas att författarskapsperioden

1921-32 inte är representativ för Laura Petris liv, som

överlag var mer praktiskt och karitativt inriktat än

teoretiskt och akademiskt; i tretton års tid (1900-13)

var hon slumsyster på Frälsningsarméns räddnings-

hem för prostituerade och under 40- och 50-talen

återgick hon till det sociala arbetet. Jag har emeller-

tid inte valt denna period för dess representativitet i

hennes liv, men utifrån mer specifika preferenser. Petri

beskriver själv tiden efter uppbrottet som en själslig

kris. När hon genom studierna fick en nystart på livet

var den organisatoriska tillhörigheten förändrad och

hon hade blivit ”sårad i sina djupaste heliga känslor”.6

Det är högst rimligt att en sådan situation ger upphov

till självrannsakan och reflektion. Rowan Williams

påpekar träffsäkert att det är i situationer då nya

förutsättningar har blivit gällande som behovet av

historisk reflektion uppkommer, ”[s]o that breaches

may be mended and identities displayed”.7 Applicerat

på kyrkan är 300-talets enhetssträvanden ett exempel

på en sådan situation, för västerländsk kristenhet

3 Petri 1916, s. 36. För liknande kommentarer se s. 31, 34, 41, 58, 67.

4 Begreppet fromhet definieras senare i artikeln.

5 Böckerna presenteras senare i artikeln.

6 Petri 1916, s. 6. Se det inledande citatet för sammanhanget.

7 Williams 2005, s. 5-6.

även det kyrkosplittrande 1500-talet. Applicerat på

individen Laura Petri vill jag mena att uppbrottet

från Frälsningsarmén utgör ett motsvarande läge,

en situation där hon har särskild anledning att se

tillbaka på sitt liv för att uttrycka sina tankar och

orientera sig i tillvaron.

Brytningen skall inte överdrivas genom alltför dra-

matiska termer; det framgår tydligt att Laura Petri

mellan 1921-32 fortsatt hyste sympati för den fromhet

hon fått genom Frälsningsarmén. Den intensiva

författarbanan vittnar emellertid om ett behov att

uttrycka en egenhet, influerad av Frälsningsarmén

fast på egna ben. Även i denna mening påminner

situationen om kristenheten under 300- och 1500-

talen, vars självförståelse knappast var att göra något

helt nytt utan snarare att förstå sin situation genom

sin historia.8 Jag förstår perioden 1921-32 i Petris liv

som en tid då hon tecknar sin kristna fromhet, utifrån

gamla såväl som nya erfarenheter och att hon därtill

har stora möjligheter att uttrycka sig fritt eftersom

hon inte längre var medlem i Frälsningsarmén, som

hon anklagade för kadaverdisciplin.9 Perioden är

alltså högst intressant för att skildra Petris fromhet.

Men vad kan egentligen en individs personliga reflek-

tioner säga oss, ett sekel yngre människor med delvis

andra referensramar?

Mycket, vill jag hävda. I ett större sammanhang är

Laura Petris livsöde också berättelsen om en kvinnas

verksamhet i en ny sorts tid och en tids inverkan på en

ny sorts kvinna. Petris författarskap är en dialog med

företeelser i en tid som mötte många utmaningar som

fått bestående konsekvenser för oss idag i form av

bl.a. individualisering, sekularisering, kvinnoeman-

cipation och ekumenik. Hennes rörelse, Frälsnings-

armén, har rentav sitt ursprung i denna omvälvande

tid. Genom sitt författarskap analyserar Petri sin

egen kontext men knyter också an till andra samtida

företeelser och till kristenhetens historia. Därför

förvånar det mig att hennes gedigna och estetiskt

tilltalande texter ännu inte blivit framlyfta i ett kyr-

kohistoriskt sammanhang. Ingen har skildrat Laura

Petris författarskapsperiod på mer än några rader.10

8 Williams 2005, s. 25, 53.

9 Levin 1997, s. 195.

10 Historikern Anna Jansdotter har i sin avhandling Ansikte mot ansikte speglat Petri som slumsyster genom att analysera mötet mellan slumsystrar och prostituerade. I övrigt finns ingenting skrivet sånär som på en artikel i Svenskt biogra-fiskt lexikon av kvinnoforskaren Hjördis Levin (Levin 1997, s. 195-197), ett förord till hennes minnesbok av litteraturve-

77

johannes ljungberg – ett heligt liv som andlig moder i kyrkans själ

Föreliggande studie syftar till att belysa hur hennes

fromhet yttras i böckerna från perioden 1921-32.

En biografisk studie av fromhet

För att belysa Laura Petris fromhet behöver först och

främst begreppet fromhet definieras. I denna uppsats

definieras fromhet som religiöst baserad föreställ-

ningsvärld. Jag har undersökt hur fromheten yttras

i skrift, d.v.s. hur Petri beskriver och kommenterar

ideal och verklighet som hon kommer i kontakt med.

Jag menar att både ideal och verklighet ger uttryck för

en persons fromhet.11 En studie av fromhet i linje med

denna definition kan betecknas som en biografisk

studie med existentiell inriktning, enligt historikern

Eva Österbergs karaktärisering: ”[En existentiell

biografisk studie] försöker vaska fram det som varit

människans livsprojekt, hennes drivkraft och hur

hon handskats med grundläggande etiska och exis-

tentiella frågor”.12 Fromhetens ideal och verklighet

tar sig uttryck både som livsprojekt och drivkraft.

Fromhetens ideal och verklighet härrör onekligen

till en personlig sfär. Det framstår därför som en

rimlig invändning huruvida det är möjligt att studera

fromhet utifrån Petris utgivna böcker, som är offent-

liga skrifter, inte privata. Jag menar att förväntan

på texten inte kan vara att hon publicerar alla sina

innersta tankar. Samtidigt kan konstateras att Petri

i böckerna uttrycker åsikter och värderingar som är

relaterade till hennes livssituation, därigenom att

hon beskriver och kommenterar fromhet som hon

kommer i kontakt med. Jag menar att hon är både

offentlig och personlig, eller med andra ord – hon är

inte privat, men absolut personlig. Enligt min mening

är det därför fullt möjligt att studera Laura Petris

böcker för att undersöka hennes fromhet.

taren Erik Hjalmar Linder (Linder 1959, s. 7-14) samt ett kort stycke av teologen Per Beskow i Kristen Spiritualitet (Beskow 2006, s. 337).

11 En anledning till att undvika ordet fromhet skulle vara att det ger associationer till enbart praktisk religionsutövning – SAOL associerar ordet till frasen ”fromma önskningar” som definieras med orden ”utan utsikt att kunna uppfyllas”. I denna uppsats motsvarar dock begreppet såväl ouppfyllbara ideal som mer verklighetsförankrade målsättningar.

12 Österberg 1996, s. 326. Exempel på andra biografiska inrikt-ningar som Österberg nämner är psykobiografin som fäster särskild vikt vid familjelivet och barndomsupplevelser, livsverksbiografin som tecknar en människas yrkesgärning och kollektivbiografin som analyserar hur gemensamma erfarenheter binder samman en viss grupp människor. I många biografier kombineras dessa metoder.

Subjektet och det sociala sammanhanget

I ett vidare preciseringsarbete behöver frågan ställas

huruvida den biograferade bör skildras utifrån sina

egna handlingar och reflektioner eller utifrån en på

förhand given kontext. Uppsatsskrivaren står här på

ett kraftfält mellan två grundläggande vetenskaps-

teoretiska motpoler, som i renodlad form innebär;

att (a) följa subjektet i linje med den existentialistiska

övertygelsen om att individen har stora friheter att

styra formandet av sig själv, eller att (b) definiera

subjektet som ett barn av sin tid, en bricka i ett spel,

och därigenom i enlighet med ett poststrukturalis-

tiskt synsätt förneka subjektets egenart.

En mellanposition är att utgå från att individen

har en egenart som är relevant att undersöka, men

att denna formas i det sociala samspelet eftersom

människan är en social varelse, eftersom individen

formas i gemenskap. Detta synsätt ställer subjektet i

centrum men ger uttryck för vad man kan benämna

som metodologisk kollektivism, att skildra subjektet

i samspel med vad hon möter.13 Lauras Petris förfat-

tarskap kretsar kring möten; hennes fysiska möten

på räddningshemmet och under sina resor i Europa

samt hennes läsning av de förebilder som hon biogra-

ferar. Hennes sätt att föra dialog med sin omvärld

genom att själv inta rollen som tredje part ger goda

möjligheter till att skildra hennes fromhet utifrån det

sociala samspelet. En viktig utgångspunkt för denna

uppsats är att Petris personliga reflektioner över sina

möten utgör det sociala sammanhang vari subjektet

bäst skildras. Jag ämnar alltså studera Laura Petris

fromhet, utifrån hennes skrifter, i sitt sociala sam-

manhang. För att konkretisera denna ambition har

jag tagit hjälp av begreppet identifikation.

Identifikationsbegreppet

Historikern Henrik Rosengren har i sin biografiskt

inriktade doktorsavhandling om tonsättaren Moses

Pergament tagit sin utgångspunkt i dennes explicit

uttalade identifikationer till samtidens nationella och

kulturella föreställningar om svenskhet, judiskhet

och tyskhet. Dessa föreställningar berörde Moses

som person: han var svensk, etnisk jude och i stark

kulturell förbindelse med det tyska. Identifikations-

13 Ulvros 2007, s. 143. Se även Österberg 1996, s. 323.

78


begreppet blir på så vis för Rosengren en brobyggare

mellan det unika subjektet och den kontextuella

omgivningen; genom att undersöka Moses identifika-

tioner till olika kontextuella fält gestaltas hur Moses

identitet tog sig uttryck i sitt sammanhang.14 Genom

identifikationer yttras alltså den officiella sidan av

personens individuella identiteter, en sida som inte

är privat men offentlig och personlig. Rosengrens

metodologiska ansats är en god vägledare för denna

uppsats. Genom att undersöka Lauras Petris iden-

tifikationer i det sociala samspelet med 1920-talets

kontext, utifrån egenskaper som är utmärkande för

henne som person, kan viktiga områden i hennes

fromhet med hjälp av metodologiska redskap inringas

och analyseras.

Ambitionen att studera Lauras fromhet, utifrån

hennes skrifter, i sitt sociala sammanhang, har alltså

preciserats till att undersöka identifikationer knutna

till några av hennes egenskaper, relaterade till de

kontextuella fält i vilka de uttrycks. Kartläggningen

av identifikationer är i grunden en deskriptiv uppgift,

med urval och systematisering som viktiga element.

Min strävan har varit att inte ställa motsägelsefulla

drag mot varandra för att renodla en logisk eller

rationell fromhet – den enskilde kan givetvis förena

ideologiskt oförenliga idéer eftersom det är livet

snarare än logiken som fogar samman individen.

Uppgiften har snarare varit att ringa in personen i

valda delar, utan att göra anspråk på en helhetsbild

eller att kunna förklara yttringar i ljuset av tidigare

eller senare händelser i personens liv.15 Att relatera

identifikationerna till de kontextuella fält som ansetts

relevanta (av skäl som anges då fälten beskrivs) har

varit ett mer utpräglat analytiskt arbete.

Med hjälp av denna metodologiska apparat analyse-

ras här på vilka sätt Laura Petris identifikationer som

kristen kvinna och som kristen men organisatoriskt

obunden individ yttrade sig i hennes författarskap.

Båda dessa egenskaper var nära knutna till hennes

person; hon var kvinnlig akademiker och partipoli-

tiskt organiserad i en tid av kvinnoemancipation.16

Hon var även en konfessionellt obunden kristen i

en tid då religiositet då individbaserad religiositet

14 Rosengren, ”Biografin – den humanistiska vetenskapens primat”, ur Med livet som insats, 2007, s. 85-86.

15 Med inspiration från Lundkvist 2007, s. 94 och från Carlsson Wetterberg 2007, s. 129, 135.

16 Laura kandiderade till riksdagen för det frisinniga liberala partiet valåren 1928 och 1932 (Levin 1997, s. 195).

började bli modernt. Dessa frågor diskuterades också

flitigt i det sociala samspel som Petri tog del i.

Laura Petris böcker 1921-32

Laura Petri författade åtta böcker under perioden

1921–32. Frälsningsarmén – en religionsvetenskap-

lig undersökning (1921) var hennes första doktors-

avhandling och kan betecknas som en i grunden

vetenskaplig skrift fast med kraftigt skönlitterära

penseldrag. Den underkändes med en rösts marginal

med hänvisning till att den var alltför personligt

hållen, men bedömdes av Gleerups förlag vara en

så pass god framställning att den utgick i en andra

upplaga samma år. För denna undersöknings syfte

är det en fördel att Petri är personlig, eftersom det

är hennes identifikationer och inte den vetenskapliga

kvaliteten som efterfrågas. Före det att hon lade

fram sin andra avhandling gav Petri ut boken Hanna

Cordelia Ouchterlony (1924), en livsverksbiografi

över Frälsningsarméns svenska pionjär. Petris andra

avhandling, Catherine Booth och salvationismen

(1925), var också en biografi, betydligt mer stringent

och inte lika målande som de två tidigare verken.

Ändå kan urval av citat från Catherine, som var en

viktig förebild för Petri, och kommentarer till dessa,

bidra till att analysera hennes identifikationer som

kristen kvinna.

Även nästa alster behandlade en stor förebild,

John Wesley (1928), men i en betydligt mer målande,

närmast hagiografisk framställning än den om

Booth. Framför allt ges Wesleys framträdande som

predikant i det gudlösa 1700-talets England en episk

inramning. Boken är rik på värderande omdömen,

användbara för denna undersökning. I Kroppar och

själar (1930) bröts trenden med att skriva biografier.

Istället återger Petri ett antal berättelser från sitt arbete

som ung frälsningssoldat på rörelsens räddnings-

hem för prostituerade kvinnor i Stockholm. Dessa

berättelser om kvinnoöden varvas med spetsfundigt

formulerade teologiska och socialpolitiska analyser

och sentenser som i flera fall har varit intressanta för

denna undersöknings perspektiv. Kroppar och själar

blev väl mottagen och trycktes i hela sju upplagor

mellan åren 1930-34 och i slutet av 1940-talet. På

heliga vägar (1931) är en berättelse om hennes resa till

olika heliga platser i Mellanöstern. Petri återberättar

och reflekterar här över många internationella möten

79


och kulturkrockar. Min katolska bukett (1932) är

också en reseskildring, men över ett fl ertal olika resor

i det katolska Europa: i Tyskland, Belgien, Frankrike

och Italien. Återkommande teman i boken är frågan

om kvinnors plats i kyrkan samt förhållandet mellan

katolicism och protestantism. Resorna förefaller ha

genomförts på 1920-talet, efter den första disputa-

tionen. Kontrasten till katolicismens starkt kollektiva

anslag och inspirerande möten med katolska kvinnor

runtom i Europa och i historien gör ibland oväntat

starka intryck på den metodistiskt skolade Petri.

Kontextuella fält

Kvinnors ökade tillträde till det offentliga rummet

I det äldre samhället hade mannen betraktats som

hushållets representant i det offentliga livet. Under

1800-talets samhällsförändringar omprövades

denna ordning. I Sverige påskyndades processen av

ett rådande kvinnoöverskott och en sjunkande gifter-

målsfrekvens. Reformerna genomfördes i första hand

till förmån för de ogifta kvinnorna. De sysslor som

sedan tidigare varit vanligast bland ogifta kvinnor i

privat anställning tilläts i offentligheten; guvernanter

(privatlärarinnor) tilläts bli lärarinnor i folkskolan

och mamseller (hushållerskor) tilläts bli sjuksköter-

skor. Dessutom innebar skråväsendets avskaffande

att de kvinnor som sysslade med hantverk fi ck ta del

av den öppna marknaden.17 Den socialt arbetande

kvinnan blev en portalgestalt såväl på sjukhusen som

på gatorna och ett tjugotal räddningshem och verk-

samheter för prostituerade blev en del av statsmiljön i

de större städerna.18 I färd med detta arbete återfi nns

Laura Petri som ung slumsyster, så ung som lagens

myndighetsgräns på 21 år tillät.

Akademin, som var Petris andra offentliga miljö,

var svårare att vistas i som kvinna än inom det

sociala arbetets sektor. Sedan 1873 hade kvinnor

tillåtits att studera vid de statliga universiteten, men

det var i huvudsak den medicinska fakulteten som

fi ck tillströmning på kvinnor. För att en kvinna

skulle ta en teologisk examen krävdes fram till 1923

kunglig dispens, varför det är föga förvånande att

Petri istället disputerade i fi losofi trots att hennes

ämnesval snarare härrörde till teologins domän.

För en disputerad kvinna fanns inga möjligheter

till statliga ämbeten, endast till privata.19 Det bör

därför inte betraktas som en tillfällighet att Laura

Petri likt de samtida kvinnliga akademikerna Emilia

Fogelklou (1878-1972) och Lydia Wahlström (1869-

1954) stod i förbindelse med rörelser utanför stats-

17 Wikander 1994, s. 15.

18 Jansdotter 2004, s. 43.

19 Hammar 2005, s. 365-373.

80


kyrkan; Fogelklou med kväkarna, Wahlström med

Pontus Wikner och liberalteologin – och Petri med

Frälsningsarmén. Petri urskiljer sig dock gentemot

Wahlström och Fogelklou på så vis att hon inte hade

sin primära hemvist i högborgerliga, akademiska

miljöer, utan bland fattiga kvinnor i samhällets mar-

ginaler.

Under denna tid intensifierades också debatten om

manligt och kvinnligt. Enligt historikern Thomas

Laqeurs berömda teori skiftade borgerlighetens

och vetenskapens genuskonstruktioner från en

enkroppsmodell till en tvåkroppsmodell. I enkropps-

modellen, som härrör från Aristoteles, accentueras

likheten mellan mannen och kvinnan med mannen

som norm. I tvåkroppsmodellen betraktas däremot

mannen och kvinnan som var för sig olika. Även

denna modell kunde göra kvinnan orättvisa genom

att framställa henne som en närmast främmande art,

med stöd i bl.a. rasbiologiska forskningsrön.20 Men

den kunde också förmedla en bild av kompletterande

likvärdighet och framhäva kvinnans särbegåvningar,

i synnerhet som moder. Det samhälleliga moderska-

pet ansågs av Ellen Key m.fl. som ett viktigt bidrag

till det offentliga rummet.21 Tvåkroppsmodellen

kunde alltså diskuteras utifrån olika perspektiv i

den intensifierade debatten. Laura Petris person

står onekligen i relation till denna diskussion om

manligt och kvinnligt; räddningsarbetet utfördes av

aktiva kvinnor som i sin vardag konfronterades med

problematiska relationer mellan män och kvinnor.

Frågorna om manligt och kvinnligt får stort utrymme

i hennes författarskap. Det har varit min ambition att

ta hjälp av ovan återgivna diskussion för att förstå

idéernas omgivning.

Metodistisk omvändelsefromhet

I företalet till sin biografi om John Wesley skriver

Petri att han varit hennes ”dagliga och stundliga

sällskap” under de sista tre åren (1925-28). Läsningen

av honom var alltså en viktig inspirationskälla.22

Utgångspunkten i Wesleys fromhet var envisheten

om att det var möjligt att leva ett bättre liv än att

vara ständigt och hopplöst bunden i synden. Wesleys

övertygelse blev att ett välstrukturerat och noga

20 Johannisson 2004, s. 53-63, särskilt s. 61, Ulvros 1996, s. 17.

21 Manns 1994, s. 53-55, 60-61.

22 Petri 1928, s. 5.

planerat liv skulle bli bättre än det som levdes i den

återkommande förlåtelsens behag. Det är knappast

en överdrift att påstå att Wesleys fromhet karaktä-

riserades av pelagianska undertoner. Den personliga

omvändelsen, att en gång för alla bestämma sig för

att leva ett välstrukturerat och metodiskt liv, var den

avgörande punkten för John Wesley och hans efter-

följare.23 Ämbetet fick liksom sakramenten maximalt

en sekundär funktion. Liksom inom pietismen och

herrnhutismen blev indelningen mellan omvända

och oomvända viktigare än den mellan kristna och

hedningar eller präster och lekfolk. Enligt kyrkohis-

torikern Leif-Göte Björklund avvisade inte metodis-

terna det särskilda prästämbetet, men det gavs en

ny innebörd. Det viktigaste var att prästen hade en

auktoritetsingivande kallelse till ledarskap.24

Omvändelsefromheten var en viktig del av den

räddningsverksamhet som Laura Petri skildrar

med varma ord också i sitt författarskap, särskilt i

förordet till Kroppar och själar, boken om räddnings-

hemmet.25 Frälsningsarméns hållning i det sociala

arbetet skilde sig betydligt från det omgivande

samhället, som i mångt och mycket bejakade det

liberal-socialdarwinistiska argumentet att det ur

nationalekonomiska avseenden var meningslöst att

hjälpa de fattiga.26 Räddningshemmens referensram

var en helt annan. Med Jesu umgänge med fattiga som

förebild och med individens omvändelse i centrum,

var övertygelsen att varje enskild människa var värd

att omhuldas. Räddningshemmens syfte var själens

frälsning och samhällelig uppfostran.27

Religiös individualism och avvikelse från statskyrkan

Kyrkolagen 1686 markerade en ny tid i den svenska

statskyrkans historia, vars övergripande värderingar

kom att omprövas på bred front först på 1920-talet.

Av central betydelse var hur statens och kyrkans

världsbild sammanföll i den teokratiskt motiverade,

23 Selderhuis 2006, s. 196-199, Björklund 2005, s. 43-44. En på liknande sätt odefinierad ämbetssyn återfinns även i Lydia Wahlströms teologi, se Rengmyr 1982, s. 113, 116.

24 Björklund 2005, s. 53-54.

25 Petri 1930, s. 5: ”Var strålar solen klarare än på räddnings-hemmet? Finns det en gladare plats?”

26 Jansdotter 2004, s. 73, 94. För liberal-socialdarwinismens främsta företrädare Herbert Spencers ställningstagande i frågan, se Liedman 2004, s. 168, 177-178.

27 Jansdotter 2004, s. 61-65, 73.

81


absolutistiska statsideologin. Liksom treståndsläran

var denna uppbyggd på att alla visste sitt ansvar;

kyrkan inför regenten och regenten inför Gud. Stat

och kyrka hörde organiskt samman. Efter det karo-

linska enväldets fall 1721 blev denna statsideologi

ifrågasatt från flera håll, såväl av wolffianer som av

pietister och herrnhutare. Under det gustavianska

enväldet blandades teokratiska legitimeringar av

kungens makt med naturrättsliga tankar.28 Detta

banade väg för liberal kritik fram till dissenterlagarna

på 1860-talet. På den teologiska filosofins område

menade Friedrich Schleiermacher att kristen tro

skulle förstås som en känsla och Sören Kierkegaard

att den primärt skulle betraktas som en utmaning

för den enskilde. Detta ställdes i stark kontrast till

statskyrkan, skildrad som vilsen i en sekulär stat.29

Dissenterlagarnas mest betydande resultat var att

konstruera det nya namnet Svenska kyrkan. Den nya

Svenska kyrkans innehåll kom dock inte att på allvar

diskuteras förrän under Petris författarkarriär: skulle

man vara en av Sveriges folkrörelser eller en statlig

myndighet?30

Redan flera decennier före 1920-talets svensk-

kyrkliga debatt, hade de frikyrkliga organisationerna

etablerat sig som fria folkrörelser. Laura Petris hjär-

terörelse Frälsningsarmén grundades 1878 i London

av makarna William och Catherine Booth och

nådde svenska Värnamo så snart som 1882 genom

pionjären Hanna Ouchterlony. I Frälsningsarmén var

den religiösa individualismen lika självklar som folk-

rörelsekaraktären. Detta i motsats till statskyrkan

där den religiösa kollektivismen och myndighetsutö-

vandet var viktiga utgångspunkter.31 Den religiösa

individualismen i frikyrkorna visade sig både i den

fristående organisationsformen av folkrörelseka-

raktär och i individfokuseringen inspirerad av bl.a.

Schleiermacher och Kierkegaard.

Den religiösa individualismen bör inte betraktas

som en plötslig särutveckling i frikyrkor, utan snarare

som en rimlig parallell till samhällets individualise-

ring av rättigheter (t.ex. rösträtt) och skyldigheter

(t.ex. inkomstskatt).32 Individfokuseringen delades

också av liberalteologer som Lydia Wahlström, som

28 Lenhammar 2000, s. 94-96, 126.

29 Selderhuis, 2006, s. 187-188.

30 Thidevall 2000, s. 68-69.

31 Thidevall 2000, s. 26, 39.

32 Thidevall 2000, s. 82.

var inspirerad av Pontus Wikners personlighetsmys-

tik. Wahlströms levnadstecknare Birgitta Rengmyr

visar att ”överförandet av Kristusupplevelsen”, som

sker genom kommunikation mellan människor, var

så central för Wahlström att boken om henne bär

titeln ”Personlighetens sakrament”.33

Ekumenik och katolicism

Lauras Petris livstid har blivit ihågkommen för de

nydanande möten mellan olikartade kristna som

kom till stånd, främst genom det möte i Stockholm

som ärkebiskop Nathan Söderblom lät arrangera

år 1925. Avsaknaden av katolska representanter på

detta möte kan inte dölja det faktum att det tidiga

1900-talet i kyrkohistorisk belysning kännetecknas

av en avsevärd ökning av samtal mellan katoliker och

protestanter, i Sverige och Europa. Rengmyr kallar

det en ”tendens i tiden” att Lydia Wahlström under

perioden 1918-22 gav ut inte mindre än tre böcker

som behandlade förhållandet mellan katoliker och

protestanter. Wahlström menar i sina böcker att

katolicismen har fått en orättvis behandling i Sverige.

I en av böckerna är den katolska rollfiguren mest Kris-

tuslik, medan den lutherska prästen tecknas som i

behov av omvändelse. Ett decennium före Wahlström

(och två före Petri) hade dessutom både Emilia

Fogelklou och Nathan Söderblom gett ut böcker som

behandlar detta tema, mötet mellan katoliker och

protestanter.34 I Svenska kyrkans kropp och själ gör

Söderblom en distinktion mellan den av fasta former

utgestaltade kyrkans kropp och den i anden levande

kyrkans själ, av känslor, tankar och tro. Han påpekar

i sammanhanget hur det finns många själar bara i

den västerländska kristenheten.35 Laura Petris Min

katolska bukett från 1932 var alltså varken den första

eller enda bok i sin tid som tangerade ett katolskt

perspektiv i ekumenisk anda.

Det framgår av Petris böcker att hon uppskattade

element ur katolicismen, emedan hon varken anslöt

sig till den eller avvisade den. Hon inspirerades av

att med intellektuell skärpa analysera såväl gestalter

i den katolska kyrkans historia som moderna teologer

och fromhetsyttringar. Framför allt uppskattade

hon att resa för att med egna sinnen möta individer

33 Rengmyr 1982, s. 59, 113-114. Se även s. 14.

34 Rengmyr 1982, s. 105-128.

35 Söderblom 1913, s. 3, 26.

82


och församlade katoliker, såväl som andra kristna

människor. Möten med den katolska kyrkan gav

Petri ett tredje perspektiv till att betrakta kristendo-

men, som varken motsvarade den kollektiva, myndig-

hetsutövande statskyrkan eller den individualistiska

folkrörelsefrikyrkan. Detta tredje perspektiv tycks

ha berikat Petris förmåga att uttrycka identifikation

som kristen kvinna och som kristen individ.

Laura Petris identifikationer som kristen kvinna

Kristen kvinna och moder

”Moderskärleken är prototypen av all kärlek. Ingen är mer disponerad att förstå Guds kärlek än en moder.”36

Denna erfarenhet tecknas som en lärdom från rädd-

ningshemmet, där många ensamma mödrar och

föräldralösa barn fick sin tillflykt. För de föräldralösa

36 Laura Petri, Frälsningsarmén 1921, s. 42.

barnen var kärleken till modern den förhärskande

känslan i deras liv. Petri ansåg det därför inte så

underligt att ett barn som hon träffade tolkade bönen

såsom riktad till sin frånvarande moder; de som inte

hade sin moder nära tillhands saknade henne, att ha

en mor är en del av att vara människa.37 Likaså är

moderns kärlek till barnet så stark för Petri att hon

omtalar denna som ”den personifierade kärleken”.38

Även hos en oansvarig kvinna fylls modershjärtat av

förbarmande, bara hon får se sitt lilla barn, argumen-

terar hon. Den yttre fåfänga som ofta snärjer kvinnan

träder nämligen då tillbaka till förmån för det inre

moderskapet.39 Djup moderskärlek är när en moder

säljer sin kropp för att livnära sitt barn, skriver Petri,

i subtil analogi till Kristus som offrade sin kropp för

37 Laura Petri, Kroppar och själar 1930, s. 84, 87. Laura betonar dock att både far och mor är barnens ”oföryt-terligaste egendom”, detta enligt naturlagen (s. 95). Laura hyste stor omsorg om dotter som sörjde sin frånvarande eller frånstötande moder (s. 149-160).

38 Laura Petri, Min katolska bukett 1932, s. 131.

39 Laura Petri, Kroppar och själar 1930, s. 85, 89, 32. Se även Frälsningsarmén 1921, s. 75.

Laura Petri som ung slumsyster i sin frälsningsarméuniform.

83


att människor ska få vara Guds barn.40 Att vara mor

beskrivs dock inte enbart på ett biologiskt plan, utan

även på ett andligt. ”Till ett verkligt moderskap hör

att vara mor, ej blott att bliva mor. Att bliva mor är

ett kroppsligt tvång, men att vara mor är en andlig

uppgift.”41 Att vara mor fordrar enligt Petri avsät-

tande av tid till att uppfostra barnen.42

Det andliga moderskapet omfattade inte enbart

relationen till barnen utan även till folkrörelsen.

Frälsningsarmén var grundad av makarna Booth –

William och Catherine – en man och en kvinna.43

Detta flyttade fokus från prästen till familjen och

erkände kvinnans och moderskapets plats i den

kristna rörelsen.44 Petri betraktade moderskapets

plats i rörelsen som så pass viktig att hon i sin biografi

om John Wesley påpekar att denne hade kunnat

föregripa Frälsningsarméns idé – om han gift sig med

Grace Murray, en kvinna som stod honom nära.45

När så inte blev fallet, blev istället hans mor Susanna

fromhetsinriktningens andliga moder; ”[V]isst är

hon kvinna, men ock moder för en stor familj.”46

Ett tredje exempel på en modersgestalt som Petri

nämner är fru Anna Spafford, född norska, gift ame-

rikanska, och verksam i en presbyteriansk koloni i

Jerusalem strax före tiden för Lauras pilgrimsresa till

staden. Fru Spafford tillägnas ett långt kapitel i boken

På heliga vägar. De som kände fru Spafford vittnade

om att hon ”var en underbar kvinna, [...] en moder

för oss alla, hon älskade oss med en helig kärlek”.47 I

och med hennes död hade kolonin förlorat sin moder:

”Hon hade varit allas moder och drottning inte till

följd av något val eller någon överenskommelse utan

till följd av sakens inre natur.”48 Moderskapet till

folkrörelsen tolkades alltså inte som en konstruktion,

utan som en andlig verklighet, given av Gud till fru

Anna Spafford. Liksom Gud öppnar sin famn för alla

40 Laura Petri, Kroppar och själar 1930, s. 29.


42 Laura Petri, Kroppar och själar 1930, s. 144-145.

43 Laura Petri, Catherine Booth 1925, s. 193.

44 Laura Petri, Catherine Booth 1925, s. 179. Makarna Booths son Bramwell Booth utgår här från den engelska översättningen av Ef 3:15, där ordet ”fader” är översatt med ”familj”, för att ge en bild av föräldrarnas moders- respek-tive faderskap till rörelsen.

45 Laura Petri, John Wesley 1928, s. 247-248.

46 Laura Petri, John Wesley 1928, s. 17.

47 Laura Petri, På heliga vägar 1931, s. 137. Angående hennes ursprung, se s. 127-137.

48 Laura Petri, På heliga vägar 1931, s. 152.

människor bjuds modern att göra sin famn allt vidare

i egenskap av andlig moder för en kristen rörelse.49

Analogin till det sociala arbete vari Petri har sin

bakgrund är tämligen tydlig. Slumsystrarna skötte

i mångt och mycket föräldrauppgifter, moders-

sysslor. Det var t.ex. moderligt att värna om unga

flickors, ”döttrars”, dygd. Laura skriver om förebil-

den Catherine Booth att moderskänslan besegrade

hennes logiska förnuft i fråga om det sociala arbetet.

Laura ställer detta i explicit relation till den liberal-

socialdarwinistiska samhällsläran om att förringa

fattigvårdshjälp.50 Känslan besegrade förnuftet,

moderskänslan trotsade nationalekonomin.

Laura Petri tolkar alltså det med gudomligheten

analoga moderskapet som verkande på tre nivåer:

den biologiska att bli moder till ett barn, den indi-

viduellt andliga att vara moder till samma barn samt

det kollektivt andliga att vara moder i ett kollektiv,

i en rörelse. Av dessa hade Laura praktiserat endast

den senare sortens moderskap. Genom förebilder

och genom erfarenheter i det sociala arbetet yttrar

sig hennes identifikation som kristen kvinna och

moder; hon var en andlig moder i ett kollektiv. Detta

kan betraktas som en kristen motsvarighet till det

samhälleliga moderskap som omtalades i samtiden.

Kristen och aktiv kvinna

”Största skillnaden mellan Frälsningsarmén och jesuitarmén är väl att den förra håller sig med kvinnliga krigare, under det att ni föredrar manliga. Frälsningsarmén har storartade erfa-renheter av kvinnan. Är inte tiden kommen för er att pröva på vad hon duger? Vore det inte på tiden att ni skaffade er en god hustru? En god kvinna skulle vara en stor hjälp för er.”51

Som citatet antyder såg Laura Petri stora likheter

mellan Frälsningsarmén och jesuitorden. Hon defi-

nierade rentav Ignatius av Loyola och William Booth

såsom själsfränder: de var båda mästare på att vinna

själar och organiserade sina rörelser enligt militärisk

modell.52 En för Petri central skillnad mellan de två

rörelserna var dock vilken roll som tillmättes kvinnan.

1609 hade en ung engelska, Mary Ward, försökt starta

upp ett Jesuitissornas sällskap. Hon kände sig inte

49 Laura Petri, Frälsningsarmén 1921, s. 41-42.

50 Laura Petri, Kroppar och själar 1930, s. 147-148, 42-43.

51 Laura Petri, Min katolska bukett 1932, s. 26-27.

52 Laura Petri, Min katolska bukett 1932, s. 25. Dessutom tilltalas Laura av jesuiternas andliga övningar (s. 36).

84


kallad att bli en kontemplativ syster utan ville arbeta

aktivt ute i världen. Hon var en Marta, inte en Maria.

I fyra länder (England, Belgien, Tyskland och Italien)

blev hennes projekt framgångsrikt, men Vatikanen

hindrade dess spridning. Jesuitorden fick inte öppnas

för kvinnor. Kvinnors ordensliv var i den katolska

världen begränsat till det instängda världsfrånvända

livet. Vid ett besök hos ett av dessa kontemplativa

sällskap, benediktinsystrarna i belgiska Louvain,

frågar Laura en av damerna53:

– Dame Placide, ni är alltså bunden till livet, men tänk om ni skulle längta ut i världen igen.

– Jag längtar inte ut.

– Men antag att ni längtade ut.

– Kommer aldrig på fråga, det som gjort är gjort.54

Det var en sorg för Laura att arbetet i världen inte

kunde öppnas för kvinnor. Hon analyserade att

det tydligen ansågs förnämast för kvinnor att vara

”marior” vid Jesu fötter. Samtidigt uppmärksam-

made hon att det krävdes en kostsam hemgift för

att bli ”en Maria”. Alltså var de fattiga hänvisade

till det praktiska arbetet, till att vara ”martor”.55

”Martornas” verksamhet värderades inte lika högt

som ”mariornas” och trots sitt gedigna arbete för

världen fick de inte någon ledarposition, till skillnad

från jesuiterna vilka alla räknades som präster.56 Här

förelåg en skillnad mellan mäns och kvinnors aktiva

arbete.

Laura Petri konstaterar att det tillslut fick bli på

den protestantiska världens (läs: Frälsningsarméns)

lott att göra det lyckade experimentet av vad Mary

Wards jesuitissor försökt på 1600-talet, att myndig-

göra kvinnor för aktivt arbete ute i världen.57 De

första kvinnoledarnas tapperhet att som unga flickor

utföra Guds verk, (man skulle möjligtvis kunna

läsa mellan raderna; i en tid då en mansdominerad

statskyrka håller på att tappa greppet), fick Laura att

53 De högre uppsatta nunnorna kallades damer, mödrar eller korsystrar medan de som skötte de praktiska sysslorna kallades systrar eller leksystrar.


55 Laura Petri, Min katolska bukett 1932, s. 74. Laura använder här termerna ”martor” och ”marior” explicit.


57 Laura Petri, Frälsningsarmén 1921, s. 72, Catherine Booth och salvationismen 1925, s. 193-194.

associera till en annan bekant ung kvinna i kristen-

domens historia:

”Något av Jeanne d’Arcs ande vilar över Fr.-Arméns första kvinnliga krigare. Helig inspiration och medvetenhet av en himmelsk kallelse lyfte dem över vanliga kvinnliga svagheter och gav dem en värdighet, dittills osedd hos sjutton, aderton års flickor från samhällets lägsta trappsteg.”58

Att lyfta sig över ”vanliga kvinnliga svagheter” möj-

liggjorde alltså för kvinnor att följa sin kallelse. Vad

menar Petri med detta? En sammankoppling med

vad hon skriver i psykologikapitlet i avhandlingen om

Frälsningsarmén ger en ökad förståelse. Där hänvisar

hon till Adolf Harnacks distinktion mellan det vilande

och det impulsiva i kristendomen, ”[m]an skulle ock

kunna säga det passiva och det aktiva, det kvinnliga

och det manliga. Till det förra hör gudskunskap,

ödmjukhet, tålamod. Till det senare världsfiendskap,

krig”.59 Utmärkande för salvationismen var enligt

Petri hur det kvinnligt passiva ”Jag frälsas” fick ge

vika för det manligt aktiva ”Jag frälsar”. Eftersom

hon uttrycker detta i en vetenskapskontext är det

givetvis svårt att utröna huruvida det motsvarade

hennes personliga reflektion eller om begrepps-

användningen primärt tjänade som vetenskapligt

verktyg, som ett sätt att i enlighet med omvärldens

språkbruk sortera sina iakttagelser. Att Frälsnings-

arméns första krigare uppvisade en värdighet ”dittills

osedd” är därför en viktig notering i sammanhanget.

Den passiva kvinnan bar på en potential att bli aktiv.

Men till detta krävdes mod. Sådant mod fann hon hos

kvinnliga helgon som Jeanne d’Arc. Kvinnliga helgon

bar på ”mannakraft” och ”hjältemod”.60

Mot bakgrund av detta är det enklare att förstå

hennes kritik mot den ojämlika premiering för det

passiva gentemot det aktiva som hon mötte hos bene-

diktinsystrarna i Louvain. Likaså ger resonemanget

en nyckel till att förstå hennes samhällskritik i prosti-

58 Laura Petri, Catherine Booth och salvationismen 1925, s. 188 samt John Wesley 1928, s. 17-18.

59 Laura Petri, Frälsningsarmén 1921, s. 39. Ödmjukhet pre-senteras som en kvinnlig egenskap också i John Wesley, s. 19. En annan egenskap som på ett par ställen i källorna beskrivs som ett typiskt kvinnligt drag är fåfängan, se Kroppar och själar 1930, s. 32-33, På heliga vägar 1931, s. 90-91. Jans-dotter har i sin analys av räddningshemmens arbetsmetod noterat hur just sådana kvinnliga egenskaper som Laura här räknar upp, är hämtade från Jesu karaktärsdrag (Jansdotter 2004, s. 166). Därför blir det extra intressant att Anderson menar att Petri har hämtat bilden av ”den moderlige Guden [...] hos Sonen, förebedjaren, återköparen” (Anderson 1922, s. 30).


85


tutionsfrågan, där erfarenheten från räddningshem-

met hade visat att män kunde vara hjälpsamma mot

kvinnor så länge kvinnorna uppfyllde det passiva

idealet. Aktiva kvinnor fick det svårare. Branschen

var styrd av aktiva män och det effektivaste sättet att

motarbeta den vore att stilla männens aktivitet.61 I

berättelsen om sitt Egyptenbesök fokuserar Petri på

hur samhället i stort var genomsyrat av föreställningen

om manlig aktivitet respektive kvinnlig passivitet.

Skillnaderna mellan män och kvinnor var så stora att

”[i] Kairo finns det ej människor, utan antingen män

eller kvinnor”.62 Den gudstjänst för kvinnor hon blev

hänvisad till utmärktes av passivitetens ideal; ”Det

var kvinnogudstjänst. Det var ingen-ingenting.”63

Laura Petri vantrivdes i passivitetens ideal.

Vidare uppmärksammade Petri att aktivt religiöst

utövande kvinnor, i synnerhet predikande kvinnor,

stöter på problem i mötet med samhället. Detta

ansåg hon motsägelsefullt. Som ett exempel på

detta refererar hon till hur makarna Booths dotter

Catherine d.y., som var marskalk för rörelsen i

Frankrike, ställd inför rätta för sitt predikande på

gatan ställde domstolen till svars huruvida det hade

varit bättre om hon dansat i lätt dräkt och sjungit

lättfärdiga visor istället för att predika.64 Petris inte

explicit uttryckta samhällskritik tycks vara att det

gjordes undantag för den kvinnliga aktiviteten på

gatan när det gällde prostituerade, men inte när det

gällde predikanter.

Laura Petri tar inte tydligt ställning i det filosofiska

spörsmålet huruvida de iakttagna könsskillnaderna

är uttryck för mannens respektive kvinnans natur i

essentiell mening, varför det finns anledning att inte

etikettera henne i endera riktningen. Men det kan

konstateras att hon ger uttryck för komplementari-

tetstanken, att ”[e]n kvinna och en man äro starkare

och kompetentare än två män – ja t.o.m. än två

kvinnor.”65 I samma anda hyllade hon Susanna Wesley

för att låta samma lag gälla för döttrar som för söner.66

Som jag har uppfattat det är hennes huvudpoäng i

det inte helt glasklara sammanhanget att det finns en

potential i den passiva kvinnan, ”dittills osedd”, som

61 Laura Petri, Kroppar och själar 1930, s. 13, 16, 42-43.



64 Laura Petri, Catherine Booth och salvationismen 1925, s. 188-189.



på ett positivt sätt hade aktiverats i de unga fräls-

ningsofficerarnas arbete. Hon iakttog den kvinnliga

passiviteten och benämnde den som en kvinnlig

svaghet.67 Kvinnliga helgon var däremot i Martas

efterföljd höjda över kvinnliga svagheter, men fyllda

av ”mannakraft” och ”hjältemod”.68 Laura Petris

identifikation som en aktiv kristen kvinna yttrar sig

genom framställningen av den aktiva kvinnan. Hon

var inte tillfreds med att vara passiv och gick därför i

dialog med sin motspänstiga omvärld.

Kristen kvinna och ledare

Laura Petri är noga med att framhäva hur det finns

goda erfarenheter av kvinnor som kristna ledare.

Hon refererar till att förebilden Catherine Booth

ska ha sagt, med en ton av ironi, att utsändandet

av förkunnande kvinnor var en effektiv och billig

arbetskraft för predikan om Kristus.69 Detta var till

en början ingen självklarhet, inte ens för Catherine

själv. Vändpunkten hade kommit genom en andlig

uppenbarelse när Catherine låg hemma och var sjuk.

Plötsligt erfor hon på nytt sin ungdoms brinnande

kärlek till Gud och ryste i hela kroppen, bara för

att stunden senare uppleva hur Guds ande lämnat

henne. Catherine misstänkte att hennes olydnad till

att predika kunde vara orsaken till detta och lovade

därför Gud att börja predika, om bara Anden kom

tillbaka till henne. Hon upplevde snart att så skedde.

Catherine blev sedermera en predikant som drog

stora åhörarskaror och en förebild för många efterföl-

jare.70 På detta vis applicerades det motspänstiga men

förlösande omvändelseidealet på Catherines kallelse-

berättelse. På ett närliggande sätt skildras ”moder”

Anna Spaffords väg till församlingsledarskap kantad

av andras tvivel på att hon som kvinna skulle kunna

67 Ett vidare studium av vad Laura uppfattade som kvinnlig svaghet för mig ifrån ämnet. Om en sådan studie ändå skulle göras vore det lämpligt att först och främst diskutera Lauras kvinnoideal från det sociala arbetet på räddningshemmet. Den metodistiska omvändelsefromheten och det prydliga borgerliga samhället var båda viktiga normmakare i hur bilden av ”den fallna kvinnan” framställdes, se Jansdotter, särskilt s. 18-22.

68 Laura Petri, Min katolska bukett 1932, s. 204. Det kan i sammanhanget också nämnas att Laura även menar att kvinnor kan påverka män positivt. Detta framgår i skild-ringen av John Wesley som påstås ha lärt sig ödmjukhet och kvinnlig ömhet av sin mor (John Wesley 1928, s. 40, 53).

69 Laura Petri, Catherine Booth och salvationismen 1925, s. 188.

70 Laura Petri, Catherine Booth och salvationismen 1925, s. 141-144, Hanna Cordelia Ouchterlony 1962, s. 107.

86


predika, men resultatet och erfarenheten utföll till

hennes fördel.71

Kvinnornas ledarskap skilde sig från männens till

följd av rollens nära samband med moderskapet.

Lauras Petris omnämnande av kvinnors ledarroll

och moderskap flyter ibland in i vartannat, som i

det ovan citerade samtalet med jesuitskolans rektor

där Petri omtalar kvinnan som ”hustru” i samma

andetag som hon just hade argumenterat för kvinnan

som ”krigare”. Moderskapet gav enligt Petri en extra,

kvalitativ dimension till ledarskapet; dels för att den

kärlek som uppstår i moderblivandet är den främsta

prototypen till Guds kärlek, dels för att det andliga

moderskapet innefattade att vara en uppfostrare.72

Catherines ledarskap tecknar hon just som

moderligt uppfostrande. Hon var en oerhörd ”san-

ningssägare”, öm och stark. Detta medförde en inre

brottningskamp mellan moderskap och helgonskap,

mellan barmhärtighet och helighet, kanske man

också skulle kunna säga mellan känsla och förnuft.73

Kvinnor var liksom Catherine fullt kapabla att ta sig

an denna kamp och bli bra predikanter, till och med

bättre än männen. Hanna Ouchterlony var en god

ledare och predikant, inte för att hon tillskansat sig

manliga drag eller var ”[en] emanciperad kvinna.

Hon var intensivt kvinnlig, ja fruntimmersaktig.”74

I kvalitativt avseende var Catherine den bättre pre-

dikanten av makarna Booth.75 Dessutom utfördes

större delen av Frälsningsarméns arbete främst av

kvinnor, kvantitativt räknat.76

Men det var inte bara inom Frälsningsarmén som

kvinnor utövade pastoralt kristet ledarskap. Enligt

Petris synsätt fungerar nämligen kvinnor i praktiken

som präster även i den katolska kyrkan.77 Ett besök

i den lilla bayerska byn Konnersreuth, där den unga

Therese Neumann levde, gav upphov till denna

reflektion.78 Therese var en liten flicka men likväl

71 Laura Petri, På heliga vägar 1931, s. 126-127, 131-132.

72 Laura Petri, Kroppar och själar 1930, s. 144-145, Fräls-ningsarmén 1921, s. 70.

73 Laura Petri, Frälsningsarmén 1921, s. 41. En helighet som näppeligen kan liknas vid förnuft, men möjligtvis vid nykterhet. Se även Kroppar och själar 1930, s. 42-43.

74 Laura Petri, Hanna Cordelia Ouchterlony 1962, s. 317.

75 Laura Petri, Catherine Booth och salvationismen 1925, s. 155. William hade enligt Laura svårt att hantera sin nervosi-tet och samla sina tankar då han stod inför sin publik.




”stadens okrönta drottning” genom sina frekvent

återkommande stigmatiseringar. Om torsdagskväl-

larna led hon av sår på kroppen och grät blod. Detta

pågick tills hon på fredagskvällen insomnande i

djup vila. Hela staden fascinerades av Therese och

samlades ofta i kyrkan, till den lokala prästens stora

glädje, tillägger Petri inte utan viss ironi om vem det

är som drar folket. Petri menar att Therese genom

sitt lidande, enligt katolsk teologi frambar ett offer

som var högre än prästernas predikningar. Således

var Thereses roll i själva verket var rent prästerlig,

sakramental:

”Liksom prästen framför altaret oupphörligen upprepar Golgata-dramat, bryter Jesu lekamen och utgjuter hans blod, likaså, ja ännu mycket mera förättar jungfru Therese Kristi offertjänst och frambär ett levande offer. Hon är en sakra-mental gestalt, en förvaltare av mysterium crucis, av korsets mysterium, en den kristna mysteriekultens prästinna.”79

Laura Petri verkar inte ha betraktat Therese Neumann

som ny för sin tid då hon kallar henne för ”Therese

N:r 3”, efter Theresa av Avila och Thérèse av Jesus-

barnet.80 Kvinnors möjligheter i Frälsningsarmén

hade således enligt hennes synsätt en motsvarighet

på mikronivå som inte var betingad av historisk för-

ändring, utan inbyggd rentav i den katolska kyrkans

system.

Laura Petri ger alltså kvinnligt ledarskap en positiv

belysning genom följande tre reflektioner: erfaren-

heterna av kvinnors lämplighet i Frälsningsarmén,

det nära sambandet mellan kvinnligt ledarskap och

moderskap samt det inbyggda kvinnliga prästerskapet

i katolska kyrkan. Kvinnor fungerar alltså i praktiken

som kristna ledare, emedan de såsom Catherine d. y.

ibland kunde hamna konflikt med den samhälleliga

strukturen. Huruvida Laura betraktade sig själv som

ledare är svårt att säga. Däremot framgår tydligt att

hon inte hade några könsrelaterade betänkligheter

mot att göra det. Hon uttrycker identifikation med

Frälsningsarméns kvinnoledare, men också med

katolska kvinnor som enligt hennes egen analys i

praktiken fungerar som ledare. En flexibel ämbetssyn

som återfinns inom metodismen torde ha bidragit till

denna analys.


80 Laura Petri, Min katolska bukett 1932, s. 207, 231, 238.

87


Kristen kvinna efter Guds moder Marias förebild

Bland de kvinnor som var Laura Petris kristna

förebilder framträder Guds moder Maria som den

främsta, både som moder och som kvinna;

”Maria är den stora Modern, Guds och människors Moder. Hon är Det evigt kvinnliga.”81

Petri blir uppmärksammad på Mariafromheten

genom en nunna i Brügge som bjuder henne att bedja

Ave Maria. Lauras första reaktion är att istället

förorda Fader vår med hänvisning till att den är

utlärd av Kristus själv, men i den efterföljande kor-

respondensen med nunnan blir hon alltmer fascine-

rad av Mariafromheten. Detta föranleder henne att

benämna Marias förhållande till den treenige Guden

som ”den heliga fyrfaldigheten”. Laura påpekade

noggrant att Kristus var huvudet, men att Maria i

förlängningen kunde utgöra halsen hade blivit en

klargörande bild för henne.82 Laura uttryckte sig som

så ofta annars radikalt och poetiskt; Maria liknas vid

”[d]en gudomliga faderskärleken förbytt i moders-

kärlek, [...] Fader vår förvandlad till Moder vår, [...]

Gud förvandlad till Gudinna”.83 Hur bokstavligt

hon avsåg detta låter sig inte utrönas, men citatet

ger onekligen en fingervisning om Mariafromhetens

betydelse för Petri. Genom den katolska Mariafrom-

heten tillägnade sig Laura ett kvinnoperspektiv på

gudomligheten, såsom Catherine Booth gav ett kvin-

noperspektiv på ett kristet människoliv.

Inspirationen från Mariafrometen kan också

härledas till förebilden Catherine Booth, som enligt

Petris skildring bar på en mariansk gudsupplevelse:

”[E]tt ständigt ljudande eko”84 förkunnade för henne

Guds löfte till Eva om hur kvinnans säd skall sönder-

trampa ormens huvud parallellt med ängelns hälsning

till Maria: ”Välsignad är du bland kvinnor.”85 Booth

menade att protestantismens förbigående av Maria

bör förstås mot bakgrund av förakt för kvinnan och

hennes ”profetiska ämbete” istället för den vanliga

81 Laura Petri, Min katolska bukett 1932, s. 133. Termen ”det evigt kvinnliga” kan tänkas anspela på benämningen av Gretchen i Dr Johann Fausts legendariska roman.

82 Laura Petri, Min katolska bukett 1932, s. 105-111, 125.




förklaringen: på grundval av missriktad katolsk

tillbedjan.86 I detta sammanhang är det behjälpligt

att känna till hur det metodistiska ledarskapet inte

gjorde någon särskild distinktion mellan ämbetstit-

lar.87 Både präster och profeter var – ledare. Kvinnans

ledarskap var således ett ämbete även i Guds moder

Marias efterföljd.

Laura Petris identifikationer som kristen individ

Individcentrering

”– Vad för religion har ni madame?

– Jag har fått ett lutherskt dop, men jag är ej lutheran. Jag är ingenting, men jag vill vara en kristen.

– Vill vara en kristen, det är ju vackert sagt. Men en kristen måste tillhöra den kristna kyrkan.”88

Laura Petri beskriver här sin identitet med orden

”Jag är ingenting”. Sedan lämnandet av de organi-

satoriska befattningarna i Frälsningsarmén tillhörde

hon inte någon kristen kyrka eller rörelse. Trots det

smärtsamma uppbrottet försvarar hon ofta Fräls-

ningsarmén89, men hon identifierar sig explicit såsom

inte längre tillhörig den. Vid ett annat möte i samma

bok presenterar hon sig med orden: ”Jag har varit

salvationist en gång i tiden”.90

Hon skriver i ett annat sammanhang att det är

tillbörligt för en modern protestant att i Kierke-

gaards anda leva efter att det är den religiösa indi-

videns sanning som skapar religionen, i kontrast till

katolikernas ”sakramentskult” att religionen i sig

är sann. Denna katolska lära anklagade hon för att

försaka individens väg till tro.91 Att definiera sig som

en kristen var tillräckligt för henne. Det ligger nära

tillhands att koppla detta till vad hon i avhandlingen


87 Björklund 2005, s. 53-54.


89 Se t.ex. Laura Petri, På heliga vägar 1931, s. 102.

90 Laura Petri, Min katolska bukett 1932, s. 25. Min kursive-ring.

91 Laura Petri, Min katolska bukett 1932, s. 21-22. Jfr Fräls-ningsarmén 1921, s. 52. Laura pekar också på att denna läsning av Kierkegaard var viktig för Hanna Ouchterlony; Hanna Cordelia Ouchterlony 1962, s. 33-34.

88


om Frälsningsarmén beskriver som kristendomens

kärna; ”en offrad Gud, [...] ett offrat jag”.92

Den subjektiva utgångspunkten innebär inte att

Petri kan betecknas som liberalteologisk. Tvärtom

förhöll hon sig kritisk till den moderna religiösa libe-

ralismens nedbrytande av dogmer och sakrament,

som hon anklagade för att sakna ersättningsmedel

för vad den tar bort. Hon liknade denna rörelse vid

sionismen, som var uppbyggd på en sekulär, natio-

nalistisk grund, inte en religiös.93 Den individuella

kristna tron skulle istället bygga på sådan värme som

Laura hade mött hos stackare på räddningshemmet i

omvändelsens skälvande ögonblick:

”Hon sjöng med en klar, stark, men på samma gång härligt mjuk stämma. Hon såg ut som en ängel, då hon sjöng. Hon skulle passat som modell till van Eyck för hans sjungande änglar. Hon hade stora grå barnaögon, oskyldiga och ljuva, milt fuktiga. Hela hennes väsen andades tacksamhet och lycka.”94

I Wesleys anda fäste Petri blicken på individens inre

snarare än individens yttre.95 Såväl den metodis-

tiska omvändelsefromheten som jesuiternas andliga

övningar (som hon berömmer och trånar efter att

upptäcka trots att de inte är ämnade för kvinnor)

ställde individen i centrum.96 När hon reser omkring

i det heliga landet är det därför typiskt nog inte

byggnaderna som gör intryck på henne, utan män-

niskorna:

”Denna röra av kyrkor, kapell och altaren är osmältbar för mitt svenska hjärta. Kristi grav lämnade mig kall. Först när jag fick se två blinda försiktigt treva sig in i graven, böja sig ned och ömt smeka gravstenen samt stryka först över den och sedan över sina tomma ögon, först då veknade mitt hårda hjärta. Jag kände andakt inför deras andakt.”97

Hon konstaterar att Kristus var svårfunnen i

Palestina, men han gick trots allt att finna genom

människor. Det främsta exemplet är hämtat från

ett herrnhutiskt spetälskehem i Jerusalem, där hon

bevittnade ett lyckligt leende från en behövande.98

De döda tingen och byggnaderna hade föga betydelse

92 Laura Petri, Frälsningsarmén 1921 , s. 53.

93 Laura Petri, På heliga vägar 1931, s. 69, 115.


95 Laura Petri, John Wesley 1928, s. 37, 50, 119. Jfr Kroppar och själar 1930, s. 220.



98 Laura Petri, På heliga vägar 1931, s. 111-114.

för pilgrimsresenären Petri så länge de inte fylldes av

människoliv.

Liksom byggnaderna behöver människoliv,

menade Petri att kunskap är beroende av individens

kraft. I skildringen av modern prostitution tar hon

upp hur konfirmationen i kyrkans historia gått

från att vara ett styrkandets sakrament med helig

smörjelse till att bli ett kunskapens sakrament, ett

skådespel, ”en riktig tantfest”. I konfirmationen ser

Petri den största möjligheten att arbeta förebyggande

med pojkar och flickor, att i ett kyrkligt sammanhang

förebygga arbetet mot den moderna prostitutionen.99

Kunskapen eller ceremonin betyder ingenting i sig,

det är kraften som spelar roll, att lära sig att stå

tillbaka det yttre för att vårda kropp och själ. Hon

sympatiserade med Frälsningsarmén i påståendet

att teologi är underordnad praktik och disciplin, så

länge grunden finns i tron.100

Hur ett yttre socialt mönster hämmar individen

såg hon varnande exempel på under sin pilgrimsresa.

Både hos muslimerna och herrnhutarna uppfattades

bönen som ”gymnastik”. Således ansågs att barnen

inte kunde be, eftersom de inte kunde använda

munnen. Inte heller ansågs att spetälska kunde be,

eftersom de inte kunde använda armarna.101 Det

fanns inget utrymme för individens inre kraft, utan

blott för ett yttre socialt mönster.

Kritiken mot ceremonier blir särskilt skarp i

katolska sammanhang. Efter ett besök hos bene-

diktinerna i klostret Beuron i tyska Hohenzollern

konstaterar Petri kallt att den katolska mässan har

urartat och tillägger spydigt att ingen katolik med

kunskap och omdöme förnekar det.102 I Vatikanens

julprocession förlöjligar Laura dockan som ska före-

ställa Jesusbarnet och som bärs med vördnad och

ceremonins avslutande beskrivs abrupt och ironiskt:

”[f]esten är slut. Dockan låses in i ett skåp, och

munkarna rusa trapporna ner som skolpojkar efter

avslutad lektion”.103 Trots att hon iakttog hur större

och mindre kollektiv av människor vördade dessa

religiösa uttryck positionerade hon sig avvisande till

99 Laura Petri, Kroppar och själar 1930, s. 46-49. Se även Frälsningsarmén 1921, s. 61.

100 Laura Petri, Min katolska bukett 1932, s. 26. Laura medgav dock att ”Fr.-Armén äger teologi och dogmatik, fastän de flesta salvationister därom intet veta.”, Fräls-ningsarmén 1921, s. 51.

101 Laura Petri, På heliga vägar 1931, s. 35-36, 200.



89


dem. Kunskap och ceremonier behöver näras av det

som hon kunde upplevde som fromhet, annars gav de

ingenting mer än ”blott helg [och] högtid”.104

Petri kunde uttrycka sig föga smickrande också om

Frälsningsarméns ceremonier. Eftersom deras guds-

tjänster genomfördes för människors skull (deras egen

och medmänniskornas) och inte för Gud, kunde man

göra precis vad som helst, bara man drog så mycket

folk som möjligt. I linje med denna karaktärisering

liknande hon dessa sammankomster som skådespel

och de som kom dit som åskådare.105

Sammanfattningsvis var alltså omvändelse, tack-

samhet, lycka och kraft överlägsna religiösa uttryck

för Laura Petri – i kontrast till ceremonier, proces-

sioner och sociala mönster. I hennes framställningar

ställs individen i centrum, och ofta mer än så, hennes

upplevelser av individen. ”Jag kände andakt inför

deras andakt” är ett tydligt exempel på hur hon upp-

fattade individuell fromhet i förhållande till sig själv,

helt beroende av huruvida hon kunde upptäcka något

hos individen. Detta får betecknas som en starkt indi-

vidualistisk identifikation.

Heliga individer

Helighet var i metodismen ett ideal att sträva efter

och betraktades inte som ouppnåeligt.106 Catherine

Booth tecknas av Laura Petri som en efterföljare till

denne, ”en sann Wesley’s dotter”. Ur Booths dagbok

citeras följande bön: ”Mitt högsta begär är hjärtats

helighet. Det är min själs ständiga rop. Helga mig

i din sanning nu i kväll . . . Jag har erfarit många

försäkringar om förlåtande nåd, men jag vill ha ett

rent hjärta.”107 Laura Petri förklarar metodismens

ursprung med att England genom reformatorernas

arbete hade berövats på helighet såsom den tar

form genom individer, till förmån för den heliga

boken som har ”Johan Gutenberg att tacka för sin

envåldsmakt”.108 Heliga människor av kött och blod

förväntades alltså kunna ersättas av ett dött föremål,

en helig Bibel. Detta var motsatsen till Petris ideal

104 Laura Petri, Min katolska bukett 1932, s. 45. Se även s. 9, 19-20.


106 Laura Petri, John Wesley 1928, s. 54, 235-237.

107 Båda citaten är hämtade från Laura Petri, Catherine Booth och salvationismen 1925, s. 119.

108 Laura Petri, Min katolska bukett 1932, s. 203, John Wesley 1928, s. 264.

om att helighet behövde gestaltas i människolivets

kraft. Enligt hennes läsning av John Wesley var det

inte åsikterna som utgjorde vägen till helighet, utan

gärningarna. Wesley bytte åsikter under livets lopp,

men trots att hans predikningar enligt Petris biografi

inte är möjliga att systematisera, var målsättningen

alltid densamma: individens helighet.109

Wesley kunde inte enligt Petris biografering finna

heligheten i det på helgon tömda England. Detta var

en fattigdom som hon kände igen sig i vid möten med

materiellt fattiga men andligen rika franciskaner.

Genom helgonen tillhörde dem en kyrka med heliga

lemmar, medan Petri bara ett heligt huvud och en

bunt ”troende”.110 Till hennes stora förtjusning

delade franciskanen Maximin Piette intrycket av att

John Wesleys fromhet var så katolsk den kan bli utan

att vara katolsk – och att han rentav hade potential att

vara ett helgon.111 Det var så Petri själv hade uppfattat

Wesleys liv.112 Det metodistiska och katolska helig-

hetsidealet blir i sammanhanget en ljus kontrast

till den lutherska devisen simul iustus et peccator,

en proklamerad kapitulation inför utmaningen att

leva ett heligt liv. Det är signifikant hur Laura vid

ankomsten till det heliga landet upptänds av längtan

efter renhet, med den katolska heliga Birgitta som

förebild:

”Jag ville ej vara sämre, även jag ville vara ren, innan jag beträdde helig mark. Jag avundades Birgitta hennes lycka, då hon på sin biktfaders uppmaning att bikta sig, innan hon beträdde Palestinas jord, svarade: ’Jag har intet att bikta’. Jag kände behov av ett renande bad och hittade en gångstig längs stranden. Stranden var ganska brant, och jag hoppade från en stenmur ner i Gennesarets klara vatten.”113

Vad drar då sammantaget Petri för slutsats om

helgonens plats i fromhetslivet? Karaktäristiskt är

hur hon beskriver helgonen som kyrkans kapita-

lister och kommunister. Å ena sidan uppträder de

som bankmän genom att förvalta en överflödande

rättfärdighet, å andra sidan delar de med sig av sitt

109 Laura Petri, John Wesley 1928, s. 112-122, 235-237.

110 Laura Petri, Min katolska bukett 1932, s. 204-205, John Wesley 1928, s. 9-14; Här, i biografins upptakt, tecknas Wesleys England som ett ogudaktigt land, där statskyrkan såsom politikernas lekboll bara gjorde ogudaktigheten värre. John Wesley sökte därför sina förebilder utanför England, se s. 58, 61.

111 Laura Petri, Min katolska bukett 1932, s. 66-69, John Wesley 1928, s. 271-272.



90


överflöd till den fattige. Synen på helgon blir olika

beroende på vilket led som accentueras.114 För Petri

var valet självklart; den heligaste tron måste innefatta

det heliga i mänsklig gestalt. Helgonen måste därmed

få stort utrymme hos den kristne.115 Inspiration till

denna slutsats fick Petri också från sitt arbete på

räddningshemmet. I ett kapitel där hon berättar om

lyckade och misslyckade fall avslutar hon med att

konstatera följande: ”Tvång och fängelse biter ej på

lösaktiga kvinnor. Det enda som biter är ett högt ideal

förtätat i en människa, Guds heliga kärlek förkropps-

ligad i en människa.”116 I bästa fall kunde räddnings-

officeren förmedla en sådan föredömlighet, ett slags

gudslikhet, som genererade omvändelse.117 De heliga

individerna behövs, inte bara som själsliga förebilder

och förebedjare, utan också som kroppsliga lemmar

på jorden.

Förvisso kan helgon dyrkas i överdrivna mått, men

människan är krasst uttryckt en hjältedyrkare. Enligt

Laura Petris samtidsanalys är det inte sämre att dyrka

ett helgon än att dyrka en boxare. Hon ställer frågan

på sin spets: Varför ska inte lilla Thèrése av Jesusbar-

net få uppta tävlan med Greta Garbo? Laura Petris

slutsats är övertydlig: ”Människohjärtat kräver

stjärnor. Skänk det himmelska stjärnor!”118

Att vara flera individer: Längtan till de heligas samfund

Eftersom ansatsen för denna studie placerar det

biograferade subjektet i ett socialt sammanhang bör

också analysen skildra något av synen på det mel-

lanmänskliga samspelet. Eftersom Lauras identifi-

kationer såsom individ i kristenheten rimligtvis bör

yttra sig i ett sådant sammanhang, har detta sista

analysavsnitt tillkommit.

För Catherine Booth var, enligt Laura Petris

beskrivning, det offrade jaget vad som drev ut henne

till att engagera sig för världen. Det var hennes över-

tygelse att kristna lever i världen och inte kan nöja sig

med att vänta på att mirakel ska ske – människorna

kan genom att offra sig för Kristus i stor utsträck-




117 Laura Petri, Kroppar och själar 1930, s. 216-217


ning själva besvara sina böner.119 I engagemanget för

världen kom mission och socialt arbete att gå hand i

hand. Att det praktiska, sociala arbetet för världen

var viktigt också för Petri har redan framgått. Men

var det tillräckligt för att göra den kristna identite-

tens kollektiva motiv rättvisa?

Frälsningsarmén gjorde inga anspråk på att vara

en kyrka, rörelsen var en armé.120 Ex-officeren var

kritisk till sin tidigare rörelses organisatoriska

struktur. Redan Catherine Booth hade varnat för

utvecklingen av en överorganisation inom armén.121

Petri konstaterar att armén har varit i en revolutionär

period under hennes medlemskap och ännu upprätt-

hålls av ”envåldshärskare”.122 Likaså medger hon hur

presbyterianen Anna Spafford i Jerusalem, som hon

omtalar som en andlig moder, hade varit en alltför

upphaussad ledargestalt. Att tvivla på henne hade

betraktats som att tvivla på Gud.123 På det första

avhandlingsdokumentets sista blad konstaterar hon

följande under rubriken ”Statslära”:

”Fr.-Armén är en teokrati [...] Det är mänsklighetens mest gigantiska idé, som fångat mänsklighetens största, starkaste andar: Mose, Augustinus, Savonarola, Calvin, Cromwell. [...] Bjuder världen en tragiskare syn än en jordisk gudsstat i strid med himmelriket? Detta skådespel erbjuder varje teo-krati förr eller senare.”124

Petri drar sig för att teckna ett kristet kollektivt motiv

i termer av en armé. Frälsningsarmén var ett hem, en

flock, en gemenskap mellan kristna människor som

ville rädda själar.125 Men går det att omtala kyrkan

på något annat sätt?

Enligt katoliker som hon träffar har hon del i

kyrkans själ men inte i dess kropp.126 Detta motsvarar

ganska väl den självbild som hon gav uttryck för:

att vara en kristen utan tillhörighet till vare sig

den katolska kyrkan eller någon annan. Trots den

exkluderande bisatsen, där protestanten nekades

del i kroppen, uppskattade Petri bilden: ”Kyrkans


120 Laura Petri, Frälsningsarmén 1921, s. 45. Av detta skäl avstod Frälsningsarmén från bl.a. sakramentsförvaltning, enligt Lauras återgivning.


122 Laura Petri, Frälsningsarmén 1921, s. 142, 166.





91


själ, kärlekens osynliga bygge, den osynliga kyrkan,

det är allt samma härliga sak.”127 Petri förefaller

ha kunnat finna det kollektiva motivet utanför den

fysiskt konkreta kyrkotanken, men i den augustin-

ska tanken om den osynliga kyrkan. Det ligger nära

tillhands att associera detta resonemang till ärkebis-

kop Söderbloms distinktion mellan kyrkans kropp

och själ. I likhet med andra kristna rörelser utanför

statskyrkan befann hon sig utanför kyrkans kropp

också i den svenska kontexten, att bli tillerkänd en

plats i själen var ett uttryck för ekumenik. Men än

mer förefaller hon inspirerad av Wesleys predikan

Katolsk ande, som hon benämner som ”[k]anske

den mäktigaste och skönaste ekumeniska predikan,

som vi någonsin fått lyssna till, det glansfulla ekume-

niska mötet i Stockholm till trots”.128 Wesley menade

där att det inte var nog att kristna bröder älskade

varandra såsom främlingar, de skulle älska varandra

såsom bröder. Ett sådant bemötande fick Petri av de

katoliker hon träffade.129

Det förefaller alltså inte ha varit särskilt viktigt för

Petri att bli inkluderad i en kyrkas kropp. Ett vänligt

bemötande var gott nog. Men när hon omnämner den

utvidgade kyrkliga gemenskapen, den mellan levande

och döda, skymtar längtan efter ett mer omfattande

kollektivt motiv. Vid ett Rombesök får hon syn på ett

(annat) amerikanskt par krypandes upp för en trappa

bedjandes för själarna i skärselden, inte för några

särskilda utan för vilka som helst i gemenskapen:

”Det finns så många själar där, så många glömda själar, som ingen tänker på. Vi har krupit för dem, för de allra fatti-gaste och olyckligaste, vi har krupit för vilka som helst, Gud känner alla, och kyrkan ömmar för alla. Det kommer det hela till godo.”130

Detta manar Petri till följande reflektion:

”Aldrig har jag sett de heligas gemenskap så äkta och levande förverkligad som hos de båda gamla amerikanskorna. Kyrkan är icke blott allmännelig, den är även en, una eccle-sia. Aldrig har jag fått en sådan inblick i det sköna oupplös-liga familjebandet Kristi lemmar emellan, aldrig förr har jag sett ett sådant rörande prov på deras ”omsorg om varandra”.


128 Laura Petri, John Wesley 1928, s. 239, Min katolska bukett 1932, s. 181.


130 Laura Petri, Min katolska bukett 1932, s. 183. Den trappa som enligt traditionen kommer från Pilatius’ palats och som Jesus därmed har hade trampat. Trappan påstås ha förts från Jerusalem till Rom av Konstantins mor Helena.

En ljuv gemensam hemlighet binder dem samman, en hemlig gemensam kärlek till huvudet, Kristus.”131

Upplevelsen gjorde starkt intryck på henne: ”den

gemensamma hemligheten” i ”de heligas gemenskap”

– mellan Kristus och hans lemmar, mellan levande

och döda kristna. I amerikanskorna skymtade Petri

hur den allmänneliga kyrkan också rymde en djup

fromhet. Kanske kände hon sig lika fattig här som

i mötet med de ekonomiskt fattiga men helgonrika

franciskanerna. Hos amerikanskorna fick den yttre

ceremonin ett innehåll av kött och blod och helighet.

Själv kröp hon dock inte upp för trappan. Likaså

avstod hon från att i det heliga landet vada sig igenom

Hiskias tunnel, vilket delvis fordrade ett krypande

med böjd rygg.132 Hon höll sig på avstånd när hon

analyserade dylika fromhetstyper. Praktisk fromhet

för henne var inte av Marias sort, utan av Martas.

Men nog kunde systrarna vara överens om att de hade

del i samma själ – den själ där Kristus är huvudet och

moder Maria är halsen.

Summering

Identifikationer med enskilda människor

Att identifiera sig med människor var viktigt för

Laura Petri. Hennes identifikationer i de böcker som

här har undersökts, yttrar sig först och främst genom

förebilder beskrivna som heliga individer (t.ex. John

Wesley) eller individer som lyfte sig över vanliga

svagheter (t.ex. Jeanne d’Arc), svagheter som enligt

Petris uppfattning hade en hämmande verkan på

kvinnor. Hos personer som John Wesley och Jeanne

d’Arc fann hon en tilltalande individualitet.

Identifikationen av andras individuella fromhet

var så subjektivt rotad att den kan beskrivas som en

känsla, mer specifikt hennes känsla. Hon avskydde

katolska ceremonier och annan fromhet som inte gav

henne en religiös känsla, även i situationer då hon

förstod att andra erfor en religiös känsla. Sedan hon

blivit engagerad i Mariafromheten drog hon den till

sin spets och kunde uttrycka sig i synnerligen radikala

formuleringar. Å andra sidan kunde hon i lika grova



92


ordalag förkasta den katolska mässan eller munkars

vördnad inför julprocessionen.

Individfokuseringen kan påminna om en

”wiknersk” eller ”wahlströmsk” personlighetsmys-

tik, särskilt i de stycken hon omtalar hur modern

förmedlar en personifierad gudskärlek. Petri

betonade dock snarare ett individuellt helighetsideal,

med helgon och omvändelsefromhet som centrala

element.

Identifikationer som kvinna med individens möjligheter

Laura Petris identifikationer som kristen kvinna

märks i hur hon i allt iakttog kvinnors avgörande

betydelse i kristna rörelser, såväl i metodistiska som

katolska miljöer. Hon utgår i sitt författarskap från

somliga könsbundna skillnader. Dessa är potentiellt

fördelaktiga för kvinnor. Kvinnor kan ta med sig goda

egenskaper in i sitt ledarskap, men de bör lika fullt

tänka på att lägga av sig de svagheter som är vanliga

för kvinnor och istället vara aktiva och starka. I ett

kvinnligt ledarskap kan det vara viktigt att välja

helighet framför barmhärtighet, möjligtvis kan detta

liknas vid att sätta förnuft framför känsla. Detta i

motsats till moderskapet, där kvinnor gärna efter

Catherine Booths exempel fick sätta känsla framför

förnuft i fråga om att hjälpa utsatta i samhället.

Den individcentrerade fromhet som Petris blick

fastnade för, gav utrymme för både män och kvinnor;

både män och kvinnor kunde vara heliga individer.

Genom exemplet Therese Neumann påstod hon att

också ”offerpräst”-funktionen i den katolska kyrkan

innehades av både män och kvinnor. Men framför

allt var både män och kvinnor var nödvändiga för

att bygga upp den organisation som hon vurmade för

även under sin författarskapsperiod – Frälsningsar-

mén. Kvinnors faktiska betydelse i kristna rörelser

var inte bara ett ideal utan en verklighet för Laura

Petri.

Identifikationer som individ i ett kollektiv

Moderskapet var enligt Laura Petris mening genom-

gående betydelsefullt i fråga om kvinnans plats i

den kristna rörelsen, inte minst för kvinnliga ledare.

Moderskapet beskrivs i tre nivåer; det biologiska att

bli moder, det individuellt andliga att vara moder,

samt det kollektivt andliga att vara moder i en rörelse.

Av dessa hade Petri erfarenhet av den sistnämnda

nivån. Hennes förebilder i denna syssla var snarare

de praktiskt arbetande än de passivt strävsamma

mödrarna; hon var mer en ”marta” än en ”maria”.

Genom sitt arbete som aktiv kvinna kom hon närmre

sitt ideal att vara en föredömlig helig individ.

En jämförelse mellan det kollektiv andliga moder-

skapet i rörelsen och det kollektivt andliga syskon-

skapet i kyrkans själ ger intressanta infallsvinklar.

Hennes identifikationsstrategi i möten med andra

kristna var att glädja sig över det själsliga, osynliga,

andliga syskonskapet. Inspiration hämtades från

olika håll; från Augustinus, Wesley, Piette och

möjligtvis även från Söderblom. I det andliga moder-

skapet var hennes identifikationsstrategi istället att

arbeta praktiskt, i konkret anknytning till män-

niskokroppen och till idealet om helighet; att det

skulle vara förtätat i en människa. Mot bakgrund av

detta kan det tyckas märkligt att hon inte anknyter

till de kroppsliga tankarna i fråga om kyrkan, att

hennes identifikationer istället yttrar sig i linje med

föreställningen om kyrkans själ men inte dess kropp.

Var detta en försvarsstrategi för att hon inte kände

sig välkommen i kyrkans kropp, vare sig i en nationell

statskyrklig eller i en internationell katolsk kontext?

Eller kanske hon istället menade att syskonskapet var

andligt, i analogi med att det var en andlig syssla att

vara mor? Varken moderskapet eller syskonskapet

betraktades ju som konstruerade ideal, utan som

andliga verkligheter, mer verkliga än byggnader,

ceremonier och heliga föremål som bärs i procession.

Paradoxen återkommer i Laura Petris identifikatio-

ner genom att det är kroppens handfasta fromhet

som blir nyckeln till ett heligt liv som andlig moder i

kyrkans själ, men inte i dess kropp.

93


SummaryThis essay is a biography of a former soldier of the Swedish Salvation Army, Laura Petri, focusing on how her piety was expressed through her identifications as a Christian woman and a Christian individual. Through this analysis, I aim to portray her piety in its social context, the history of Christianity in the 1920s, a context well known to Petri due to her rich traveling experiences in several countries and her dialogues with Christians from different denomina-tions, which are well expressed in her writings. Her career as an author is here considered in relation to four contextual fields: the emancipation of women in public, the alternative religious ways existing outside the state church, the piety of conversion and ecume-nical dialogue. The first identification as a Christian woman which is considered here is about motherhood. Petri makes a distinction between being a mother biolo-gically and becoming a mother spiritually, both of which are essential to children, and the latter also to Christian movements. The second identification is as a Christian and active woman. Here she compares the women of the streets, whose activities as prostitutes were admitted by society, with female preachers, whose activities were disregarded. She complains that the Jesuit ideal was not available for women, who were expected to do the introverted “work of Mary” and not the active “work of Martha”. Her third identification is as a Christian woman and leader. An important context is that she clung to a functional definition of leadership, no matter whether this lead-ership was called “priesthood” or something else. This becomes especially evident in the example of Therese Neumann, a female saint famous for receiving the stigmata. According to Petri, it was she and not her parish priest who was “the priestess of the Mystery”. In this spirit she identifies plenty of female leaders in the Catholic and Protestant traditions, from Joan of Arc to Catherine Booth. Her fourth identification is as a mother in accordance with God’s mother Mary, whom she called “Our father” turned into “Our mother”. Further, her identifications as a Christian indivi-dual are sketched in three perspectives. Firstly, she is tremendously focused on the individuals she meets, in contrast to rituals and buildings, even when she visits the holy places in Palestine. She criticizes the Lutheran confirmation ritual for being “a feast for the old ladies” instead of giving the young people strength to resist the dangers of the streets with which she has worked. Secondly, she is highly dis-satisfied with how Protestantism has abolished the ideals of “Holy individuals” and changed them for a “Holy book”. According to Petri, the Bible is lifeless compared to the lives of the saints, including that

of John Wesley. She wants them to be idols like film stars, for “the human heart needs stars – give her heavenly stars!” Thirdly, Petri writes briefly of the richness of being individuals together. Above all, she sees a great generosity in Catholics who pray for an unknown part of the body of the church. Still, she claims to be satisfied with being a part of the soul of the church. Even if Petri claimed to be satisfied with this spiritual dimension, she always had the practical work of a “Martha-sister” at hand. This was also what she dedicated her life to, before as well as after her intense career as an author.

Källor

Petri, Laura, Catherine Booth och salvationismen: I

belysning av religiösa frändskaps- och antagonist-

förhållanden, Gleerups, Lund 1925.

Petri, Laura, Frälsningsarmén: En religionsveten-

skaplig undersökning, 1:a upplagan, Gleerups,

Lund 1921.

Petri, Laura, John Wesley, J. A. Lindblads förlag,

Uppsala 1928.

Petri, Laura, Kroppar och själar, Bonniers, Stockholm

1930.

Petri, Laura, På heliga vägar, Nordisk rotogravyrs

förlag, Stockholm 1931.

Petri, Laura, Min katolska bukett, Bonniers,

Stockholm 1932.

Petri, Laura, Hanna Cordelia Ouchterlony, FA-press

förlag, Stockholm 1962 (Nytryckning av 1924 års

originalutgåva).

Anförd litteratur

Anderson, Anders, Om Frälsningsarméns religion

samt en kortare kritisk behandling av fil. lic. Laura

Petris religionsvetenskapliga undersökning, Förf.

Eget förlag, Uppsala 1922.

Beskow, Per, ”Spiritualitet i en ny tid”, ur Gordon

Mursell, Kristen spiritualitet: Från ökenfäder till

cyberkyrka, Libris, Örebro 2006.

Björklund, Leif-Göte, Rikssvenska metodistpredi-

kanters betydelse för metodistkyrkans framväxt

och utveckling i Finland 1880-1923, Åbo Akademis

förlag, Åbo 2005.

Carlsson Wetterberg, Christina, ”Att biografera

en kvinnlig intellektuell”, ur Rosengren, Henrik

& Östling, Johan (red.), Med livet som insats –

94


Biografin som humanistisk genre, Sekel Bokförlag,

Lund 2007.

Hammar, Inger, ”Kvinnor kräver tillträde till det

teologiska samtalet”, ur Ingemar Brohed, Sveriges

kyrkohistoria: band 8: Religionsfrihetens och

ekumenikens tid, Verbum, Malmö 2005.

Jansdotter, Anna, Ansikte mot ansikte: Räddnings-

arbete bland prostituerade kvinnor i Sverige 1850-

1920, Symposion, Stockholm 2004

Johannisson, Karin, ”Vetenskapen och kvinnan”, ur

Osvalds, Erik (red.), Sekelskifte, Historiska media,

Lund 2004.

Lenhammar, Harry, Sveriges kyrkohistoria: band 5:

Individualismens och upplysningens tid, Verbum,

Trelleborg 2000.

Levin, Hjördis, ”Laura Petri”, ur Svenskt biografiskt

lexikon: band XXIX, Norstedts, Stockholm 1997.

Liedman, Sven-Eric, Från Platon till kommunismens

fall, Albert Bonniers förlag, Falun 2004.

Linder, Erik Hjalmar, ”Livsödet Laura Petri” ur

Kjäll Thorsten (red.), Laura Petri – en cirkel sluter

sig: En minnesbok redigerad av Thorsten Kjäll,

FA-press förlag, Stockholm 1959.

Lundkvist, Ingemar, ”Med tematik som berör – om

att avgränsa biografiskrivandet”, ur Med livet som

insats, Sekel Bokförlag, Lund 2007.

Manns, Ulla, “Kvinnofrigörelse och moderskap”, ur

Wikander, Ulla (red.), Det evigt kvinnliga, Tidens

förlag, Värnamo 1994.

Petri, Laura, Jag anklagar, Nya tryckeri-aktiebolaget,

Stockholm 1916.

Rengmyr, Birgitta, Personlighetens sakrament:

Lydia Wahlströms författarskap och tänkande i

religiösa och kyrkliga frågor 1900-1925, Uppsala

universitetstryck, Uppsala 1982.

Rosengren, Henrik, ”Biografin – den humanistiska

vetenskapens primat”, ur Med livet som insats,

Sekel Bokförlag, Lund 2007.

Rosengren, Henrik, ”Judarnas Wagner”: Moses

Pergament och den kulturella identifikationens

dilemma omkring 1920-1950, Sekel förlag, Lund

2007.

Selderhuis, Herman J., ”Den reformatoriska traditio-

nen i Europa (1500- till 1800-talet)”, ur Kristen

Spiritualitet: Från ökenfäder till cyberkyrka,

Libris, Örebro 2006.

Söderblom, Nathan, Svenska kyrkans kropp och själ,

P. A. Norstedt & söners förlag, Stockholm 1913.

Thidevall, Sven, Kampen om folkkyrkan: Ett

folkkyrkligt reformprograms öden, Verbum,

Stockholm 2000.

Ulvros, Eva Helen, ”Att skriva livet”, ur Med livet

som insats, Sekel Bokförlag, Lund 2007.

Ulvros, Eva Helen, Fruar och mamseller: Kvinnor

inom sydsvensk borgerlighet 1790-1870, Histo-

riska media, Lund 1996.

Wikander, Ulla, ”Sekelskiftet 1900”, ur Det evigt

kvinnliga, Tidens förlag, Värnamo 1994.

Williams, Rowan, Why Study the Past? The Quest

for the Historical Church, Eerdmans, Grand

Rapids 2005.

Österberg, Eva, ”Invididen i historien – en (o)möjlighet

mellan Sartre och Foucault” ur Det roliga börjar

hela tiden: Bokförläggare Kjell Peterson 60 år den

20 december 1996, Clio, Stockholm 1996.

johannes ljungberg ett heligt liv som andlig moder i ......kristen kvinna och individ 1921-32....

Documents