1Kartofilen 1/09

Maj 2009 • Årg. 20Pris: 50 kr 1/09

utgiven av Chartophilia Sueciæ, Svenska Spelkortssällskapet, The Swedish Playing Card Societyen tidskrift om spelkort & kortspelKartofilenKartofilenHistorien om Solda-ten som användekortleken som bön-bok och almanackaöversatt tillsvenska, troligen avJohan Henrik Kell-gren, och publiceradi Stockholms Postenredan 1779. Åtal!Publicerad på fran-ska redan 1776 iupplysnings-encyklopedisternastidskrift. Sid. 16-27

2 Kartofilen 1/09

Här ett nummer med sagolikt vackra ochmånga isländska kortlekar. Här finns också nya uppgifter om hur gam-mal berättelsen om Soldaten och kortlekenegentligen är, både nationellt och internatio-nellt. Att förknippa något så simpelt som enkortlek med kristendom var för två hundraår sedan ytterst upprörande. Historien an-sågs så anstötlig att den ledde till tryckfri-hetsåtal och fällande dom. Det konservativaetablissemanget såg nog också en möjlighetatt ge de svenska upplysningsmännen en re-jäl knäpp på näsan.Läs den första svenska ver-sionen av berättelsen och referatet från denspännande rättegången, som vi grävt fram urKungliga Bibliotekets gömmor! Sedan sist har vi haft årsmöte i Stockholmmed fokus på den internationella kongresseni Malmö 2011. Styrelsen är i stort sett den-samma. Ekonomin går ihop. Första lördagen i maj träffades vi entusias-ter hemma hos Erik Brinck i Köpenhamn –lika gemytligt och trevligt som alltid. I sommar blir det förfest lördag den 18 julihemma hos Börje Kjellquist i Everöd införårets Samlarmarknad i Degeberga. Men ringinnan, 044-23 83 73. Gamla och nya medlemmar i IPCS betalarin avgiften före 1 juli - se sista sidan!

Kära läsare!

Jag söker familjespelkorten Grön-köpingssocieteten och SvenskaFolket till min katalog över svenskabarnspelkort. Hela lekar eller ensta-ka kort. Leif Ekengren.

Bilder från årsmötet

OA-jokern hemma i leken. Göran har eftermånga år för flera tusenlappar sålt den unikajokern till Tommy som har den lika unika le-ken tecknad av OA, Oskar Andersson, utgivenav Svenska Kortfabriken 1899.

Kalle Wahlqvist,Lennart Larsson, Anders Gustafsson.

Gamla danska musikaliska Tryllekort, som Pe-ter R senare sålde på Ebay för ca 10 000 kr.

3Kartofilen 1/09

Claes Hadevik:Marknadsnoteringar påNätet under januari ochfebruari 2009.Boman: Killelek från 1905 i dåligt skick,151 kr.

Boman: Superior, två lekar från 1902 i ask.Bra skick, 1 795 kr.

CHAB: Löjliga familjerna i ask. Hyfsatskick, 40 kr.

LAB(?): Pollett av spelkort från Weibulls,Landkrona, 300 kr.

Offason: Brottarleken från 1995 i ask, 51kr.

Åkerlund & Söner/Öbergs:International från 1936 i bra skick,125 kr.

Öberg Nr 362från 1919 i ask.Bra skick,126 kr.

Öbergs Nr 367 Poker från 1923. Dåligtskick, utan joker, 156 kr.

Öbergs Nr 365med omvändafärger från 1926,2 st. med askar,1 857 kr.

4 Kartofilen 1/09

Tema: Island

Korten från Sagornas ö

D en äldsta leken är” M u g g s l e k e n ” ,tecknad av Guðmund-

ur Thorsteinsson eller ”Mugg-ur” (1891-1924), och tryckt iAltenburg 1923. Utgivare varBjarni Magnusson, Reykjavik.Essen avbildar viktiga isländskaplatser. Knektarna föreställer enarbetare, en sjöman, en bondeoch en student. Leken finnsbåde som l´hombrelek (Islenskl´hombre spil no. 1) och som 52-kortslek(Islensk whist spil no. 1). På whist-lekensjoker avbildas en liten leende djävul. Lekennytrycktes på 1970-talet av ASS i Leinfelden.

Vid några tillfällen under åren har det berättats om isländska kortlekar i Kartofilen(91/3, 95/3-4, 98/1 och 06/3). Vi tycker att det nu är tid för en mer heltäckandebild av de isländska lekar som vi har i våra samlingar. En del av de äldre lekarnaär tryckta utanför Island, företrädesvis i Tyskland, men flera lekar är faktiskttryckta på Island. De moderna lekarna är nästan alltid tryckta i Belgien. Tackvare boken ”Saga Spilanna” av Guðbrandur Magnússon, utgiven 1978, vet vien hel del om de äldre isländska kortlekarna.

1930, vid Alltingets tusen-årsjubileum, kom den kanskemest kända leken, ”Historiskaisländska kort” eller ”Forn-mannaspilin” som den heterpå isländska. Den föreställerisländ-ska historiska personeroch är tecknad av TryggviMagnússon, Reykjavik. De fyraförsta tryck-ningarna under1930-talet ägde rum i Altenburgoch har nummer 1-4 på

omslaget och texten ”Öll réttindi áskilin,Tryggvi Magnússon, Reykjavik” på hjärtersju. Den första upplagan hade de finastebaksidorna i påkostat silver- och guldtryck.

Muggsleken. Ovan i mitten Muggslekens joker.

5Kartofilen 1/09

1938 trycktes en upplaga i Reykjavik, medtexten ”Med einkarétti: Magnus Kjaran,Reykjavik” på hjärter sju. Den upplaganskiljer sig tydligt från alla andra; boktryckoch grov rastrering.

Leken har senare tryckts om vid fleratillfällen av den östtyska fabriken i Alten-burg, bl a 1964 och 1980. På dessa senareupplagor finns ingen text på hjärter sju.

Historiska isländska kort. Tryckningarna kunde variera redan i de tidigare upplagorna.Nedersta raden den upplaga som trycktes i Island.

6 Kartofilen 1/09

Tryggvi Magnússon tecknade också”Schackspelet”, ”Chess Cards” eller”Taflmannaspilin”, ett par lekar där lekenmed röd baksida har avvikande hovkort frånden blå lekens. Leken trycktes 1942 avUniversal Playing Card Co., Alf Cooke Ltd,Leeds). Vid det legendariska mästarmötet ischack i Reykjavik 1972 mellan BorisSpasskij och Bobby Fischer, lyckades denschack- och spelkortsintresserade prästen iReykjavik, salig prosten vid Hallgrimskirkja,Ragnar Láurusson, få dem båda att signeravarsin lek.

Tryggvi Magnússon tecknade också under1940-talet en lek med satiriska bilder av mersamtida isländska personer, kallad ”Topp-mannaspilin”. Denna lek blev dock aldrigtryckt. Se bilder på sid.13. Vid Isafoldarprintsmidja i Reykjaviktrycktes 1935 två lekar: ”Ugglekorten” och”IR-leken”. De båda lekarna har sammahovkort, efterbildningar av Dondorfsstandardkort som producerades av olikatillverkare i Europa. Ugglekorten är en heltvanlig kortlek, medan IR-leken hadespeciella ess och baksidor. IR var en för-

IR-leken, 1935

7Kartofilen 1/09

kortning för en idrottsklubb i Reykjavik.Bara en liten serie gjordes av dessa bådalekar, som är stora rariteter. Isafoldarprentsmidja har också tryckt”Rammizlensk Spil” 1941. Leken, medden isländska landsbygden som tema, haren grovhuggen design av Lovísa Matthías-dottír Bell. Hovkorten har isländska beteck-ningar: Bóndi för kung, Húsfreyja för damoch Vinnumadur för knekt. Även ”Geyser Spil” har tryckts av sammafirma 1943 och 1944. ”Geyser Spil” ärtecknad av Eggert Gudmundsson och finnsi två varianter med vissa skillnader. Deillustrerade essen är t ex svart-vita i denförsta upplagan, men färglagda i den andra.Hovkorten visar olika klasser i det isländskasamhället och essen olika byggnader ochsysselsättningar.

Den runt 1950 utgivna ”Börnaspil” i enkeltutförande och i format mindre än patience-storlek lär vara tryckt på Island även om

Börnaspil ovan, Geysir nedan.

8 Kartofilen 1/09

hovkorten och de typiskt engelska jokrarnaantyder något annat. Fornisländsk mytologi är temat i”Goðaspilin” eller ”Mythological cards”,som är tecknad av Sigurlinni Pétursson ochtryckt av Fraenkel Bogtryk, Köpenhamn,1958. Populärt kallas leken ”Midgårds-

ormen” efter baksidan. Varje kort i lekenhar en teckning med fornnordiskt motiv. Nämnas bör också ”Spåkort”, utgivna1855 i Akureryri av kyrkoherden SveinbjörnHallgrímsson. Den finns bevarad i ett exem-plar i bokform, men har kopierats i moderntid och utgivits i form av en kortlek.

Sigurlinni Péturssons Mytologiska Spelkort

Gudbranduroch hans fina bok

Saga Spilanna

9Kartofilen 1/09

”Þjoðsagnaspilin” kallas en fantastisktfin lek som i början av 1960-talet tecknadesav Ásta Sigurðardóttir (1930-71), men somaldrig har blivit tryckt (se nedan, grönbakgrund). De senaste 15 åren har det kommit ut ettflertal olika lekar: souvenirlekar, turistlekar,reklamlekar och inte minst olika trollekar –

Islenskt Höfdaletur, Carta mundi 1997. Teckn Rikhardur Jonsson, 1915.

Norröna gudar, 2005. Tryckt i Kina. Teckningar Nina Björk Bjarkadottir.

alla med största säkerhet tryckta utanförIsland, se s 10-13. Vi vet att Carta Munditryckt Höfda-lekur, Isländska tomtar, LatiBaer, Hästar, Valar och Sparbanksleken,medan Piatnik tryckt Laxaflugor. Övrigalekar är vi osäkra om vem som tryckt ävenom Carta Mundi är starkt misstänkt förytterligare bidrag. Ali Jerremalm, Tommy Stern

10 Kartofilen 1/09

Laxflugor, Piatnik ca 1994

Isländska valar, Carta Mundi ca 2000. Teckn Jon Haldur Hlidberg.

Isländska hästar, Casrta mundi 1995

Jolaspil, tryckt i Island 1996av TARA-umbudir,teckningar Jon Marinosson

Reklamlek för ensparbank (?)

2004

11Kartofilen 1/09

Landslagsspelet, souvenirlek, 1995

Museumsspelet, Nationalmuseum, 1995

SIBS (ett lotteriföretag) 1997, Norröna gudar tecknade av Brian Pilkington.

Lati Baer, Carta mundi, 2005

12 Kartofilen 1/09

Isländska tomtar 2000

Isländska julgossar 2001

Troll Iceland 2005

Isländska julgossar 2003

13Kartofilen 1/09

Toppmannaspilin ovan som aldrig blev tryckt (se s. 6). Är det konstnären själv som är joker? NedanÍslenskir fuglar med foton av Grétar Eiriksson m fl, Íslensku Fuglaspilin med foton av Hjálmer RBárdarson.Tack till Helle Degnbol i Köpenhamn som försåg oss med fågellekarna. Carta mundi hartryckt båda. Nedre leken har feltryckt Q på spader dam!

14 Kartofilen 1/09

Nylig købte jeg på auktion to spil kortproduceret af L. P. Holmblad. De varnæsten mint og endnu i deres oprinde-lige papiromslag, - og så var de yderli-gere pakket ind i noget beskrevet brunpapir, hvoraf en del var forsvundet. Forinden var hele teksten skrevet over påen lille lap papir. Der stod: ”Med disse to Spil Kort, som jeg den16.Septbr. 1887 modtog af Kammerlakai H.C. lund umiddelbart efter at de vare benyttede,blev der den nævnte Dags Aften paaFredensborg Slot spillet af Deres Majestæterkong Christian IX, Keiser Alexander II ogKong Georg I samt Prinds Albert Edward afWales. Kortene have ingensinde væretbenyttedeaf Andre.Den 29.October 1890.Waldemar Holm.” Der er sikkert flere der har set kortene ide forløbne 100 år, men mon ikke etmajestætisk fingeraftryk skulle være at findealligevel. Den 7.september fyldte dronningLouise 70 år, og i den anledning var heleden kongelige familie i ind- og udlandsamlet. Hen ved 30 børn og børnebørn samtægtefæller nød sommeren på FredensborgSlot. Og spillede altså også kort om aftenen. Kortene er smukke, med den renesteguldkant. Og så er det endda en variant iforhold til numrene 4-5 og 4-6 i K. FrankJensens katalog. De royale kort har rundehjørner og tekst som 4-6, men mærkernefor klør og spar svarer til 4-5.

Hans J. Hinrup

Majestætiske fingeraftryk

15Kartofilen 1/09

Absurd, pervers, hylende mor-som, skarp, fantastisk. Der eruendelig mange ord, man kanputte på det danske Wulffmor-genthalers univers. Nu er der også udgivet et spilkort. Det koster DKr.70, og sælgesi danske boghandler, men kankøbes online viahttp://wulffmorgenthaler.com/Eller tilmeld dig samme sted og fådin daglige strip. Så vågner du!

Hans J Hinrup

December 2004 døde rådgivendeingeniør Bent Stuhr. I bridgekredse havdehan været aktiv i mange år, blandt andet somtræner for de danske bridgelandshold, menblandt kortsamlere var han mer ukendt. Jegselv byttede med ham nogle få gange, hvorjeg fik det indtryk, at han samlede påreklamebagsider. Det gjorde han – også. Hansamlede hele sæt, fra hele verden, både dealmindelige mønstre og reklamebagsiderne.Hvert eneste sæt blev farvefotokopieret medfire billedkort, joker og ryg og lagt i registrantefter land og producent, eller efterreklamegenre. I alt måske over 4.000registrerede sæt,plus dubletter og de endnuikke registrerede. Alt velordnet i mapper og iskuffer.

Stuhrs enke har solgt mig samlingenblandt andet ud fra den baggrund, at jeg vilelske at granske, sortere og opdage nye små

varianter. Og det gør jeg. Ganske vist samlerjeg kun på danske spil, men af danske er dervel skønsmæssigt 300 almindelige spil og 500reklamespil. Der er ingen gamle spil, d.v.s. førår 1900, men mange fra ca.1940 til i dag. Også er der altså nogle tusinde udenlandske spil,hvor jeg vil søge at finde samlere, som erinteresseret i netop disse. En svensk katalogsuppleret med mine egne svenske er alleredeudarbejdet.

Hans Jørgen Hinrup

Vedlagte Hjerter Konge er et billede af BentStuhr, og benyttet ved hans firmas 25års

jubilæum i 1995.

Stuhr’ssamling

Wulffmorgenthaler

16 Kartofilen 1/09

Många har hört historien om soldaten som använde kortleken som bön-bok och almanacka. Cacka Israelsson och Alf Robertson har spelat in denpå skiva, och före dem bl a Tex Ritter med Deck of Cards ”skriven” 1948av countrymusikern T. Texas Tyler. En version från en småskrift tryckt iFalun 1844 har återgivits i Kartofilen 2/94. Men på Kungliga Biblioteket fann jag den äldsta versionen på svenska,publicerad redan 1779 i tidningen Stockholms-Posten. Senare fick jag klartför mig att artikeln troligen har författats av ingen mindre än Johan Hen-rik Kellgren, dåtidens mest framstående svenska publicist. Artikeln blevföremål för ett tryckfrihetsåtal och rättegångshandlingarna innehållermycket intressanta och välformulerade försvarstal. Där finns också upp-giften att texten till största delen var en översättning av en artikel publi-cerad på franska redan 1776 - två år tidigare än vad som eljest brukaranges i litteraturen (se t ex Morley: Old and Curious Playing Cards,1950). Vi börjar med att redovisa texten, med största sannolikhet flutenur J H Kellgrens penna, och publicerad i Stockholms-Posten N:o 112 den29 maj 1779:

Kort-Spel fördömes af många, isynnerhet de skenhelige och tilskrymtan begifne. Det är likwäl icke

bruket eller nyttjandet af kort, som egente-ligen bör lastas; det är missbruket som börfördömas. Än om det kan bewisas at upfin-ningen af kort (som skedde wid slutet af år1300) war om icke aldeles gudelig, åtmins-tone i en ganska oskyldig afsigt tilkommen?Korten kunna anses såsom en afbild af detfredliga och stilla lefwernet, äfwen somSchack är en afbild af krig. P. Menestrier, en Jesuit, påstår at man i etkortspel finner de 4 Riksstånden: at Hjerterbetyder det andeliga ståndet, Spader Politi-

ken. Den skulle med tilhjelp af behörigacommentarier, kunna ådraga sig äfwen såmycken upmärksamhet, som någon Bok,Poeme eller Skrift skulle kunna göra. Atbetaga den förargelse som hos mångenupwäckes, när en oskyldig kortlek framdra-ges, wil man här anföra en händelse, sombewisar at en rättänkande kan af all tinghämta nyttiga lärdomar. En engelsk soldat wid namn RichardMiddelton, war med en del af regementettilstädes wid Gudstjänstens firande i Kyrkani Glasgow. I stället för at här nyttja enPsalmbok, utbredde han framför sig en helkortlek. Sergeanten befalte honom genast

En historia med äldrehistoria än tidigare känt

17Kartofilen 1/09

gömma undan korten, hwilket soldatenwägrade. Wid utgången af kyrkan fördes Middeltonaf Sergeanten til Majoren. Klagomål anfördesså wäl öfwer det oanständiga upförandet,som öfwer den bewiste olydnaden. Majorenhotade soldaten med hårdt straff, och befaltehonom förklara sig. ”Min Major, swarade Richard, med mittlilla gage är jag icke i stånd at köpa mighwarken Bibel eller Psalmbok.” I det sammadrar Richard sin kortlek ur fickan, wisarOfficeren et Äss och fortfar således: ”När jagser ett äss min Major, påminner jag mig atallenast en Skapare, en werldenes Öfwerherregifwes som förtjenar den högsta wördnad ochtilgifwenhet. När en 2:a wisar sig, kommerjag ihog de twänne ting , som til ossadministreras i Nattwarden. 3:an påminnermig Treenigheten. 4:an underrättar mig omde fyra Evangelisterne. Wid 5:an tänker jagpå de Fem Jungfrur, som hade ingen olja i sinaLampor. Jag ser icke 6:an, utan at ihogkommahuru den Högste på Sex dagar Skapatwerlden, och 7:an för mig til minnes atSkaparen förordnade Sjunde dagen til hwilafrån alt arbete. 8:an är en afbild af de ottarättfärdige som blef wo frälste widSyndafloden. 9:an wisar de Spetälske som wårälskanswärde Frälsare helade; Det är sant atdesse woro tio til antalet, men allenast enenda kom tilbaka, och de öfrige Nio worootaksame. 10:an påminner mig de TioBudorden.” Wid detta kastade Richard,Kneckten afsides, och under det han togDamen, sade han: ”Se här en Sinnebild, afDrottningen ifrån Saba, som kom at warawitne til Salomos wishet. Konungenpåminner mig den tro och hörsamhet jag ärskyldig konung George III i Engeland..”

”Ganska wäl, sade Majoren. Du har gifwitmig goda skäl i anseende til alla korten,undantagandes Kneckten.” – ”Det är sant,min Major, men jag kan äfwen om dennegifwa min förklaring, allenast herr Majorenicke blir ond på mig” – Det skal jag icke,swarade Majoren – ”Den största Knave (påengelska betyder Knave en skälm) som jagkänner, är den Sergeanten som fört mig hit -- Widare, fortfor Soldaten, när jag räknar allapointer i en kortlek, utgöra de et antal af 365,just så många som dagarne äro i året. Kortensantal stiger till 52, aldeles så många weckorsom et år innehåller.” Således kan igenomåskådandet af en kortlek många godapåminnelser ärhållas. Majoren fann Soldatens anförde skäl såöfwertygande, at han fägnade honom ganskawäl, och gaf honom penningar till på köpet.

18 Kartofilen 1/09

Hur kan man förmoda attdet var Kellgren som förtpennan? Kellgren var för

det första redaktör för tidningen ochskrev själv många av texterna.

I Samlaren årg. 34 1913 finns en långuppsats av litteraturforskaren Martin Lammom Kellgrens journalistiska verksamhet iStockholms-Posten. Lamm pekar på attKellgren i en artikel i SP ger uttryck för atthan som upplysningsman känner sig för-följdoch illa behandlad: ”Är det kännemärke på engod Christen, at han utan tydeliga skälmisstänker sin broder för Ochristen? /—/ Ärdet kännemärke på en wärdig Ämbetsman, enuplyst rättwisans beskyddare, at han förstundersöker hwem det intet är, och sedan hwemdet är, som förbrutit sig mot lagen, at han sökerhämnas på person i stället at hämnas pålagbrytaren, och at han uppenbart ger tilkännahwem han misstänker och fiker efter?” Lamm kommenterar: ”Af den sistnämndafrågan framgår tydligt, att det gäller etttryckfrihetsmål, där man sökt få Kellgren attsvara för en artikel i Stockholmsposten. Manobserverar också, att i samma nummer finnesinförd en redaktionell försäkran, attStockholmsposten ej är ställd under utgif-varnes censur, utan att hvarje insändare ’kanhos utgifwaren wara försäkrad om all tysthetoch tillgodonjutande af hwad HögstberördeKongl. Förordning förmår och innehåller’.” Lamm fortsätter: ”Förklaringen till dettamysterium synes mig ligga i en liten uppsatsom kortspel ett par veckor tidigare (1779:

112), där det berättas en anekdot om enengelsk soldat, som vid regementsguds-tjänsten funnits med en kortlek utbreddframför sig i stället för en psalmbok. Då hantilltalades härför, svarade han, att kortenpåminde honom om de heliga sanningarna,ässet om skaparen, tvåan om brödet och vineti nattvarden, trean om treenigheten o. s. v. Denna uppsats hade åtalats vid Norr-malmsvästra kämnersrätt, och stadsfiskalen hadeuppfordrat boktryckaren Holmberg (somförlade och tryckte tidningen) att nämnaförfattaren. Holmberg vägrade i sin diktamentill protokollet den 4 juni 1779 — tryckt iStockholmsposten n:o 135; vederbörandekämnersrättsprotokoll fela tyvärr irådhusarkivet — att uppgifva auk-torn,

Kellgrens artikel ledde tilltryckfrihetsmål och fällande dom

19Kartofilen 1/09

förrän åklagaren närmare angifvit, hvari hanansåg det brottsliga i artikeln bestå. Det hadenämligen förut visat sig, att Stadsfiscalenblott ’af någon curiositet’ velat få auktorsnamn upptäckt och sedan låtit målet falla. Holmberg framhåller, att det på detta sättvore lätt för någon, som funnit sig stött afnågon satir i en tidning , att ge-nom att’incaminera målet’ i en kämnersrätt fåförfattarens namn uppgifvet och sedan låtamålet falla och ’tänka på hemlig revange’. Ochtill sist nämner han ’den stora skada derafkunde följa, at de Auctorer, som äro sådelicate, at, ehuru oskyldige, anse för en slagsskymf, at wid en Rätt blott blifwa nämndeoch angifne, allenast för den orsaken skulleafskräckas ifrån, at skrifwa en enda rad, somskulle utgifwas i allmäntTryck, ehuru habile och skickelige de kundewara, at arbeta i flera ämnen til det allmännasbåde nöje och nytta.’” Lamm drar så följande slutsats: ”Genom attsammanställa Kellgrens och Holmbergsyttranden kommer man till det resultatet, attman — med rätt eller orätt — misstänktKellgren för författarskapet och att någonpoetisk medbroder, för att få hansanonymitet röjd, angifvit uppsatsen till åtalhos stadsfiskalen. Efter Holmbergsenständiga vägran att uppge författarentyckes saken hafva nedlagts.” Men där misstar sig Lamm; rättegångenlades inte ned. Alla protokoll må varaförsvunna ur arkivet, men finns att studera iett litet 40-sidigt häfte utgivet av Wennbergoch Compagnie 1779. Protokollen fråndelikata rättegångar var nämligen offentligahandlingar och kunde tryckas utan risk föranmälningar och säljas till allmänheten, sompå så vis kunde få ta del av allehanda pikantadetaljer.

Det var själva preses i Domkapitlet somanmält artikeln till åklagaren/stadsfiskalen.All skrift som angår läran och kristendomenska enligt tryckfrihetsförordningen förstunderställas Consistoriets granskning ochgodkännande innan den får publiceras. Såhade inte skett. Boktryckare Holmberg hade vid tidpunk-ten för artikelns publicering suttit i arrest förett brott mot tryckfrihetsförordningen. Hansvän kornetten Arvid Stiernecrantz hade varithans vikarie. Det blev därför denne somställdes till svars för den upp-rörande artikeln.Han vägrade uppge förfat-taren ochberättade att det handlade om enöversättning av en artikel i Journal Encyclo-pédique – ”en fransk Bok som skal waranästan allmän och icke förbuden”. Han uppger till sist när han pressas att hansjälv har översatt artikeln. Stadsfiskalenkräver då att han visar upp sitt manuskript,som enligt lagen skall förvaras på tryckeriet.Men manuskriptet har han tagit hem, och vetinte var det hamnat i gömmorna, förklararStjernecrantz. Manuskriptet visar sig senarevara helt förkommet, omöjligt att uppbringa.Detta tyder på att någon annan (läs:Kellgren) varit den verklige författaren/översättaren. Man får intrycket av att Stjer-necrantz tar på sig författarskapet för attskydda den verklige författaren. Stjerne-crantz anses av domstolen ändå vara ansva-rig för såväl texten som tryckningen. Stjernecrantz läste i domstolen upp ettförsvarstal, en skriftlig förklaring, som ocksålämnades till protokollet. Detta retoriskamästerstycke är troligen till stor del författatav Johan Henrik Kellgren, något som månganog kände till på den tiden. Här presenterasdet för första gången i modern tid. Läs och

20 Kartofilen 1/09

njut av de intressanta resonemangen och denhögtstående retoriken. ”Af en medfödd eller naturlig afsky för allslags Rättegång med hwad dertil hörer, harjag i hela min lifstid sökt undfly alt hwaddärtil kunnat gifwa minsta anledning ;Således wäcktes hos mig känslor af bådeförund-ran ochbekymmer, då rycktetförst berättade mig, atden första Artikelen, iStockholms Posten N.o112, skulle, som på någotsätt anstötelig , blifwitanmärkt. Desse känslor blefwoså mycket meraömande, som jagsedermera inför denneHögtärade Rättenförnam sanningenderaf, samt at måletblef ansedt som etbrott mot Religionen,et brott aldelesstridande mot hwadjag i hela mit upförande alltid tagit til grund. Hjertats pröfning är den AllwetandeSkaparen allena förbehållit. Människorkomma ej längre, än at af ord och gjerningarsluta til sannolikheter. Måtte hwar och ensom mig känner, wittna huruwida desse waritöfwerens stämmande med den upricktigastewördnad och högaktning för, samt lifligastekänsla och öfwertygelse om Religionensstyrka, sanning och helighet, såsom endastekällan til samhällens lycksalighet, til hwar ochen människas ewiga och timeliga wäl. Til följe häraf, har aldrig hos mig någonsinkommit i tankarna, mindre blifwit yttradt ital eller skrift, det aldraminsta, som på något

sätt kunnat ledas til et sådant brott, hwarförejag nu inför denne Domstolen och helaAllmänheten är åklagad och redogjörande. Jag har redan ärkändt, at jag från Fransyskaspråket öfwersatt och til trycket befordratden i Stockholms Posten N:o 112 åtaladeförsta Artikelen, och jag wil heller intetbestrida, at icke den, wid första genom-

ögnandet, kan NB synasinnebära någotförargeligt. Men det äremot, ej allenast denChristeliga kärleken,utan ock den agtningman är skyldig människori allmänhet, at förhastigt,och utan nogastegranskning fälla en dom,hälst i saker af dennabeskaffenhet.

Ware lika så långt frånmig at wika från sanningoch öfwertygelse, som detär ifrån sanningen, at waramer än en; hwarföre jag ocköppenhjertigt bekänner, at

sedan jag, som endast är öfwersättare, fleregånger på det nogaste granskat den i frågawarande skriften, och med den derå satteRubrique jämfört, kan jag dock intet detminsta finna, som strider mot Christeligaseder, mindre mot en skyldig agtning förReligionen, och wil dertil wisa mina skjäl. At oskyldiga tidsfördrif såsom en hwila, enmuntran för Själen äro nörwändige, ochsåledes i sjelfwa naturen grundade, lärer intetat finna någon motsago. At äf wen etförnuftigt nyttjande af Kort får hit räknas,har jag anledning at tro; emedan de allmäntutan förbud, utan åtal få brukas, och de somIll, Londonlek McEvoy från ca 1765

21Kartofilen 1/09

dem tilwerka äga wederbörliga privilegier. Atde missbrukas, blifwer ingen fölgd af Kortensnatur, det är wårt fel som nyttja dem. Hwad är, som intet af korttänkte, af lastfullemissbrukas? Sjelfwa det aldra-heligaste är juintet därifrån fritt? Hwad är heligare änHerrans Ord och Sacrament? Och hwad hörawi oftare i Kyrkorne, än a tordets tjenare nödgasklaga, det de fläste ickenyttja dem efter wårHerres dyra inrättning,wilja och ändamål, detär, at de missbrukas. Hwad är oskyldigareeller gagneligare änWin, som Gud låtitwäxa på jorden, atdärmed frögdamänniskjans hjerta,som äfwen nyttjas i etaf wår Herres HeligaNådemedel, ochhuru blifwer det ickeaf så ganska mångaända til denohyggeliga lastenfylleri missbrukadt? Otalige dylike sakerkunde upräknas; men skulle intet tjäna tilannat än bestyrkande af hwad en hwar lärerwara öfwertygad om, näml. at det icke ärtingens natur, utan deras oordenteliganyttjande som medförer brottsligit missbruk. Således kunna ock Kort, med förnuftbrukade, aldrig medföra något ondt, hwarkenmoraliter eller mere theologice; ty då hadesäkerligen Wäktarena på Zions Berg aldrigtillåtit, at de warit til i något Christeligt land,minst bland Lutheraner, där Herransuppenbarade wilja, rent och utan

inmängande af människjo stadgar, finnes,läres och följes. Äro nu intet Kort, i och för sig sjelfwebetraktade, skadelige, eller medföra någotondt, då de förnuftigt brukas; så frågar jaghela werlden, huruwidahuruwida det kansynas förargeligt, gäckfullt, kitsligit ellerobetänkt, at i anledning af dem föra tankarne

på sådane ting som angåmännskikans wäsenteli-gaste bestånds del ellerSjälen? Blotta förnuftetsäger en hedning, och detuppenbarade ljusetbekräftar hos en Christen,at Själens tilstånd, i entilkommande ewighet,fordrar alla ögnableck wårförsorg, wår omtancka; ärdet då et fel, at så nyttja detimeliga tingen, at de kunnapåminna oss detwäsenteligaste i tiden, näml.medlen til wår sällhet iewigheten? Klockan utmärker tiden,men hwad är som allmännare

missbrukas än tiden? Stige den fram som påsit samwete kan bekräfta, at han intetwanskjött eller missbrukat något ögnableckaf sin lifstid. Icke destomindre finnes i wårPsalmbok en Psalm N:o 379, som wid hwartKlockslag påminner oss wissa af de heligesaker, dem wåra tankar böra syslosätta sigmed, för at rätt nyttja tiden. För korthets skull, wil jag förbigå at anföraflere dylika betraktelser, tagne af sinnlige tingoch werldsliga saker, och hwilka äfwen i sittföreställnings sätt synas medföra etförargeligit anseende, men som likwäl äroförfattade af namnkunnige och med

22 Kartofilen 1/09

upbyggelse allmänt nyttjade TheologiskeAuctorer, hwilkas exempel jag trodt hwar ochen utan förebråelse kunna följa. Jag wil endast nämna några dylika arbeten,men förbehåller mig, i fall detta skulle synasotilräckeligt, at utför-ligen få anföra ochframdraga de ställen och betragtelser, sommed denna Casus kunna wara likgällan-de: Sådane äro, Scrivers såkallade Gottholds Treeller Fyra hund-radeBetraktelser, Doct. SiversAndeliga Tank-Almanach, som 3.negånger är uplagd,Biskopen Doct. RhyzeliiC a t e c h e s - H a n d ,L u t h e r s k eS u p e r i n t e n d e n t e nGeorg AlbrechtsMiscellan-Predigten,hwaraf jag i synnerhetwil utmärka förstadelen pag. 73 atförtiga flere andre. Af de upräknadeäro de trenne förstepå wårt modersmåltryckte för längre tid tilbaka, då mångenpåstår at wåra Christendoms seder wororenare frukter, hwarefter man alltid får döma,i hwad grad en sann Gudsfruktan ellerskrymteriet stigit eller fallit. Således kan det intet wara motstöteligit,utan twärt om, med en Skriftens pligter, ochi följe deraf, med hwar och en Prästs dageligaförmaningar, råd och upmuntringar enligt, atså nyttja de timeliga tingen, at de tjena til sittändamål, samt at dem stundeligen låta ossupbyggas och wäckas til omtanka om wårdyra själ och dess nödtorft.

Sådan trodde jag , at mänsklighet ochChriste-lig kärlek ålade mig, at döma denmening, i hwilken författaren til framtida ochefterwerl-dens kundskap anteknatoftanämde berättelse, och sådan war minafsigt, då jag den på Swenska tolkade och tilinförande i et allmänt papper öfwerläm-nade. Omständigheter kunna gifwa en sak flereanseenden och förändra den bästa; Jag wil

korteligen uptaga dem,som kunna finnas wid deni fråga warande anecdoten. At en Soldat hyst såwackra tankar, förminskarpå intet sätt deras wärde.Gudsfruktan kan waraäfwen så upriktig, äfwen såren och oförfalskad hos enenfaldig ringa Soldat, somhos den lärdaste, den mästnitiske Kyrkolärare.Frälsaren walde til apostlaringa wisa och förnumstiga,det wil säga: lärda och kloka,Math. 11:25, ty för dem wardet fördoldt, som Skriftentalar, utan fåkunniga, det är,enfaldige, olärde och böjelige.

Huruwida lärdom och kundskaper kunnabereda människjo-hjertat, at lättare mottagaden Helige Andas uplysning ochnådewärkan, det lämnar jag derhän, det hörericke heller hit; men efter min tro ochöfwertygelse, är den Gudi behageligare ochen bättre Christen, som enfaldigt följer denwäg, Frälsaren Sjelf och Hans heliga redskapi ordet utstakat, än den, som med widlöftigaoch lärda förklaringar gifwer owännentilfälle, at göra inkast, wäcka twister ochtwifwelsmål.

23Kartofilen 1/09

Sålunda kan en enfaldig och utan insig-terbegåfwad människa åstad komma äfwen sånyttiga lärdomar, äfwen så helig wandel, såeftertryckeliga efter-dömmen, som den,hwilken äger alla en människa möjeligekundskaper, hwarföre ingen heller lärerkunna stöta sig deröfwer, at en Soldatframbringar något som är nyttigt,upbyggeligit och lärorikt. At han utbredde Korteni Kyrkan, kunde wäl ihastighet synas waraanstöteligit; men då ensak har 2:ne sidor, bjuderkärleken at åskåda denwackraste. Om man ifölje deraf, jemte afhwad redan anfördt är,billigt antager, atSoldaten Middeltonwar lika enfaldig somgudfrucktig , och athan wid de utwärtestingens betracktandewant sig at görabetracktelser nyttigaför sin själ ; Hwadondt kunde då waraderuti, at han framtog sin kortlek, den hansannolikt aldrig missbrukat, utan til nämdeändamål nyttjat? Anecdoten förmäler intetom icke han til äfwentyrs sutit ensam i enbänk, där han intet haft tilfälle deltaga inågon annans Psalmbok. Man wet intetheller, om icke han sutit så afsides, at han intetkunnat gifwa förargelse åt någon, och atingen annan än Under-Officeraren sedt det.Dess utom, om han i oftanämde öfwertygelsestadd, och i en för sig upbyggelig afsigt,nyttjat sin kortlek, som wi af hans förklaringbilligt böra sluta, så ser ju war och en, at den

förargelse som kunnat åstad-kommas, warittagen, men intet gifwen, och Middeltonsåledes skuld-fri; emedan det är afsigten, somi sådant fall friar eller fäller. Och utom alt detta, huru kan det förenasmed minsta gnista af mänskligt förnuft, atnågon i många witnens närwaro skulleupsåteligen och utan ringaste afsigt wilja begået brott mot första Reglen i all mänsklig Lag,

ända til hedningarnas,och under offentligGudstjenst såuppenbarligen wanwördadet Högsta Wäsendet? Denna Reflexion styrkermin i kärleken antagnesats, at Middelton afokunnighet ochenfaldighet, men tillika ibästa och renaste upsåt,begått en sak, hwaraf mantagit sig förargelse, och somderefter aldrig lärer händt,sedan han fådt tilräckligkundskap. Hans olydnad motSergeanten kan, som brottemot Tionde budet, äfwen sålitet blifwa bewis mot hans

Gudsfruktan; War Soldaten stadd i sin fullaöfwertygelse som anförd är, så borde han ockhälre följa den, än en deremot stridandebefallning; då hwarken tid eller rum medgaf,at genom rediga och grundade skäl dragahonom utur sin öfwertygelse. Af desse grunder kunde ännu flere skjälhänledas och anföras, men jag har, tör hända,redan warit för öfwerflödig, då Lutheriförklaring öfwer 8:de budet tages til grund:at wi böra tänka och tala godt om wår nästaoch tyda all ting til det bästa.

24 Kartofilen 1/09

En och hwar lärer finna, at närwarande ären förswarsskrift för Författaren, som för migär öfwerflödigt, då jag endast öfwersattberättelsen: Men jag har trodt mig waraskyldig mit ryckte detta förswar, sedan jjag iallmänheten blifwit känd för den, hwilken iet almänt papper låtit inflyta en af VenerandoConsistorio, som felaktig utmärkt skrift, dåhwar och en känner, man är skyldig detHögwördige Präste-Ståndet, ja så, at deförgäta det människor äro underkastadeswagheter i alla stånd, och at en Präst i hastaf wåda kan fela så wäl som en annan. Eljest torde til mitt urskuldande för all slagsbrott warit tilräckeligt at anföra endasttwänne erindringar, näml. 1:o At inga böckerfå passera Tullen, innan Kongl. Maj:ts ochRiksens Cancellie-Collegium och detHögwördige Consistorium, genom påskriftpå Facturan intygat at samma böcker ärotillåtne; Således äro de censurerade, och attbegära ny censure på en öfwersättning afnågon sådan bok, wore en ren förgripeligtillwitelse af okunnighet, försummelse, ellerur akt låten tillräckelig granskning. 2:o At Kongl. Maj:ts AllernådigsteTryckfrihets-Förordning i 6 § tydeligutstakar, det måga NB. Species facti fritttryckas, samt Protocoller, uti hwilka, icriminelle mål, många anstöteligheter kunnaförekomma. Så at om den i fråga warandeSpecies Facti eller berättelsen om förloppet afen händelse werkeligen innehölt något somkunde synas haf wa anseende af någotförargeligt, så känner jag intet Lagens rum,som kullkastar nämde 6 ½, då Recensentenutan omdöme och endast efter förloppetberättat. Til öfwerflöd, får jag slutel. äran påminna,hwad jag under första rättegångs-timan hadehedern anföra, då jag på tilfrågan om Auctor

framgaf sielfwa boken, näml. at JournalEncyclopedique, hwarur jag öfwersatt denneanecdot, som finnes för Nov. månad 1776,är en almänt kringspridd Månads-Skrift, somutgifwes i Frankriket, där den CatholskaReligionen är härskande: och hwem wet intet,at denne Religion förbinder dess Prästerskaptil et, ända til Fanatisme öfwerdrifwit nit,hwilket både förnuft, mänsklighet, men hosLutheraner i synnerhet den Christeligakärleken förbjuder. Hade nu denneperiodiske skrift, eller detta stycket deruti,innehållit det minsta som kunnat stötaChristendomen eller dess seder, så hadesäkerligen detta intet tegat, utan skriftenwarit både förbuden och nesligen upbränd, istället den är priwiligerad. Stockholm den 12Junii 1779. A. Stjernecrantz. Hur gick det då? Med detta lysande talborde väl åklagaren bevekas? Icke,stadsfiskalen Gustaf Adolph Folcher lät sigicke imponeras. ”Sådane utur orätt grundsjelftagne anledningar til Gudelig andagt läraicke kunna jämföras med de af HerrCornetten upräknade berömelige MänsAfhandlingar och skrifter”, konstaterarFolcher i sitt slutliga ”Påstående”. Det faktumatt skriften fått passera genom tullcensureninnebär inte att det är fritt att översätta dentill svenska och sprida innehållet tillallmänheten. Stjernecrantz hänvisar i sitt taltill att man ju får trycka rättegångsprotokollmed anstötligheter. Åklagaren pekar på attäven i sådana bör uteslutas ”grofwa mindrekända misgerningar, hädelser, leda och listigapåfund”. ”Et gröfre och mindre kändt,hädeligare och ledare påfund, än SoldatenMiddeltons företagande och den illvilligaförklaring han däruppå uttänkt” kan man intetänka sig, hävdar åklagaren och yrkar på böterför såväl författandet som tryckningen.

25Kartofilen 1/09

I en förklaring på stadsfiskalensslutpåstående (ca 10 sidor) konstaterarStjernecrantz att fiskalen skjutit in sig på treaspekter: själva berättelsens innehåll (att enkortlek applicerats på heliga ting ), dessutgivande och att den tryckts utan teologiskcensur. Stjernecrantz medger att soldaten uppförtsig oanständigt som haft kortleken framme ikyrkan. Däremot tycker han inte att soldatenbedrivit gäckeri med heliga ting eftersom haninte yttrat sig nedsättande mot kristen tro.Han styrker detta med att citera erkändateologers utläggningar i vilka de ofta utgår

från vardagliga händelser och ting för attillustrera djupare teologiska sann-ingar. Stjernecrantz hävdar också att då historienom soldaten är just en berättelse om ettmindre brottmål, borde den vara tillåteneftersom protokoll från brottmål enligtTryckfrihetsförordningen är tillåtna atttryckas. Stjernecrantz går så till ganska hårt angreppmot stadsfiskalen. Att denne ansettberättelsen innebära ”grova, mindre kändamissgärningar och styggelser, hädelser emotGud och världslig överhet, leda och listigapåfund vid dessa och andra svåra brottmål,vidskepelser och annat dylikt” föranleder

26 Kartofilen 1/09

Stjerne-crantz att yttra: ”Aldrig har ettoförlåtligare steg kunnat begås av en ActorOfficio-sus än detta” m fl liknande hårda ord. Att missbruka Guds namn råkar dessutomvara ett av de vanligare och mildare brott vimänniskor gör oss skyldiga till, påpekarStjernecrantz. Soldaten Middeltons sätt attförklara kortleken kan rimligen inte ansesmer allvarligt än så, och därför blir böter isammanhanget orimliga. Genom att intebesluta om omedelbar konfiskation ochindragning av det aktuella numret avStockholms-Posten harfiskalen indirekt medgivitatt brottet inte kan ansessom särskilt allvarligt. Stjernecrantz anser attberättelsen inte är någondogmatisk eller homiletiskframställning och att dendärför inte rimligen kanbehöva underställasKonsistoriet för närmaregranskning. Domen blev hård. För sinobetänksamma och lättsinniga åtgärd attöversätta och publicera berättelsen dömdesStjernecrantz enligt 1 kap 2 §Missgerningsbalken, jämförd med 1 § avKongl Maj:ts nådiga förnyade förordningmed påbud om skriv- och tryckfriheten avden 26 april 1774 att böta 50 dalersilvermynt, lika med 16 riksdaler 32 skillingspecie. Enligt § 4 i TF beslöts också attkonfiskera och förstöra alla befintligaexemplar av Stockholms-Posten nr 112. Dessutom ansåg rätten att han hade brutitmot föreskriften i Tryckfri-hetsförordningens 1 §:s senare del av moment2, där det stadgas att alla manuskript som rörläran och våra kristendomsstycken skallunderställas närmaste Konsistorium. För

detta fick han böta ytterligare 200 daler silver-mynt, dvs 66 riksdaler 32 skilling specie. Domen var dock underställd Svea Hovrättsprövning, och huruvida Hovrätten kom attändra domen har jag ännu inte kunnat nåklarhet i, men det förefaller inte troligt. Tryckfriheten kom att respekteras bättrenågra decennier senare. Sedan vi fått den nyaTryckfrihetsförordningen 1810 följer snartnya utgåvor av historien, t ex 1814 av SvenRask i Växjö: ”En nöjsam bönebok; ganska

lustig att läsa, och efter mångas åstundantill trycket befordrad och från engelskanöfversatt af S. D. N. samt medtillämpning af Sven Rask”. Den följdesunder ett halvsekel av åtskilliga utgåvori Jönköping , Uppsala, Linköping ,Nyköping, Norrköping, Stockholm,Borås, Visby, Köping, Falun, Eskilstuna,Skara, Eksjö, Örebro, Gävle,Hudiksvall. /AJ

27Kartofilen 1/09

Journal Encyclopédique utgavs av upplys-ningsmannen Pierre Rousseau i belgiskaBouillon. Redaktionens idé var att utgöra ettkomplement till den stora franska Encyklo-pedin och sammanställa aktuella artiklar omvetenskap, konst och litteratur från tidskrifteri olika länder. Anekdoten om soldaten ochkortleken publicerades i november år 1776.Eftersom den handlar om soldaten Middletonfrån Glasgow borde den ha skotskt ursprung,men någon skriftlig brittisk källa är inte känd.Nedan början på artikeln från 1776.

Fina spelkort till salu!Elis Skogh, 026-14 66 99

Gott och blandat

Den här ovanliga canastaleken har JoakimTegblom hittat. Stämpelskatten verkarbetald trots avsaknaden av traditionellasviter.

Claes Hadevikbifogar en bild påett kort från en leksom verkar varanågot slagsprovtryck frånÖbergs. Det ärinte en regelrättlek utan ensamling kort därvissa honnörskortendast är tryckta i

gult och där även index ibland saknas.Nummerkorten är normala och ävenjokrarna liksom baksidorna: näckrosen(blå) från 70-talet. Jokrarna är mångaliksom kort utan tryck på framsidan.Indexen verkar också vara något större ännormalt. Troligen handlar det om enspecialbeställd kortlek för trolleriändamål.

28 Kartofilen 1/09

Kartofilen ISSN 1400 - 3465Utges med 3 nummer om året av Chartophilia Sueciæ,

Svenska Spelkortssällskapet.Prenumeration eller medlemskap: 150 kr/år Plusgirokonto: 416 09 99-1

(200 SEK outside Scandinavia)Red. och ansv. utg.:

Ali Jerremalm, Björkkullav 43SE-424 70 OLOFSTORP

Tel 031 - 33 15 15 3, mobil 0706 - 92 80 74E-post: ajerremalm@hotmail.com

Kartofilen 1/09Årsmötet mars 2009 mm s 2

Marknadsnoteringar från nätet jan-febr s 3Tema: Alla kortlekarna från Sagornas ö, Island s 4-13

Extra fine spillekort med hovbakgrund s 14Spelkortssamlaren Bent Stuhr s 15

Wulffmorgenthalers tecknade lek s 15Soldaten och kortleken s 16

Gott och blandat s 27

j

Medlemmar erhåller fyra utgåvor av den fina tidskriften ThePlaying-Card, redigerad av Peter Endebrock i Hannover. Man kanockså få monografier och mönsterark. Ett medlemskap kostar 28GBP eller 35 Euro. 340 SEK sätts in på plusgiro 423 64 39-8 AliJerremalm senast den 1 juli så vidarebefordrar jag det till kassören

i IPCS. Ange avsändare!

Vill du bli medlem iThe International

Playing Card Society?