5554

krönika | erika åberg

innan min farfar dog hälsade jag på honom på ålderdomshemmet. Det såg ut precis som jag hade förväntat mig; långa korridorer med hudfärgade lino-

leummattor och glasfiberväv på väggarna. Lysrör och ljudabsorberande plattor i taket. Men de landstingstrista lokalerna var åt-minstone inredda i en ambition om att ål-dringarna skulle känna sig som hemma. Samlingssalen var möblerad med vitrin-skåp och kökssoffor i möbelvaruhusens trötta tolkning av allmoge.

På hyllorna stod kopparkittlar och kaffe-pannor som prydnadsföremål. Möbler och föremål som skulle påminna om barndo-mens hem för dem som föddes omkring 1910 och framåt.

Tills döden skiljer oss åT

TexT och foTo erika Åberg

Jag undrar hur ålderdomshemmen kom-mer att se ut när vi 1970–80-talister checkar in? Kommer lokalerna att inredas med retroprylar från vår barndom? Heltäck-ningsmattor, färgglada medaljongtapeter och brun-gult kakel i sjuttiotalsanda? Eller pastellig åttiotalskänsla med volanggardi-ner och tavlor med gråtande barn på väg-garna? Nej, fy! Då skapar minnena snarare ångest. Återblickar från cigarettrökande vuxna under köksfläkten, resor till fjällen utan bilbälte och Staffan Westerberg. Inget man vill bli påmind om under de sista da-garna i livet.

Nej, jag vill bo på ett äldreboende i en gammal hälsingegård. Där det luktar såpa, linolja och tjära. Doftminnen från när jag

träffade Byggnadsvården i min ungdom. Det skulle få mig att känna mig hemma. Där skulle jag kunna rulla fram med rollatorn över breda golvtiljor, smeka med blicken över handtryckta tapeter eller bara ligga i den ställbara sängen och titta upp i det pappspända taket. Men trösklarna är väl för höga och badrummen för små för att någon skulle komma på tanken att öppna äldrebo-ende i en hälsingegård…

KansKe den framtida tekniken kan göra att man kan bygga upp virtuella rum? Som rekonstruktioner i hologram, tänker jag mig. Då skulle man kunna bo i nya rum varje minut utan att behöva flytta sig fysiskt. Tänk att kunna ha en app i sin smarta tele-

Jag vill åldras tillsammans med mitt hus, sedan ska jag komma tillbaka och spöka!

5554

krönika | erika åberg

fon – och simsalabim äter man middag i El-len Keys matsal. I nästa stund tar man sig en sup på Zorns punschveranda och sedan går man och lägger sig i Karl XIV Johans säng-kammare.

Allra helst vill jag förstås kunna bo kvar hemma i vårt hus tills jag dör, som mina 90-åriga grannar gör. Hemtjänstens bilar rullar genom byn flera gånger om dagen. Fantastiskt att det finns möjlighet att sova i sin egen säng, sitta vid sitt eget köksbord och se blommorna man planterat själv utanför fönstret. Så vill jag sitta och söka på stajling-tips till rollatorn och skriva tjuriga bloggin-lägg om rivningshotade hus.

Jag får alldeles ont i magen över tanken att behöva flytta från vår gård, oavsett om jag skulle bli tvingad av ålder och orkeslösh-et eller av någon annan anledning. Tänk om de nya ägarna börjar utplåna allt det vi och generationerna före oss har byggt upp! Riva mellanväggarna för att få öppen planlös-ning. Blåsa ut det gamla köket med sned-ställda luckor. Rolla väggarna vita. Eller vart nu strömlinjeformningens modevindar blåser just den månaden. Hemska tankar!

Helst skulle jag vilja att våra barn tar över gården. Fast jag vet inte. Den treårige sonen

säger att han inte tycker om gamla hus. (Då ger jag ifrån mig ett nervöst fniss och säger ”Nähä, det är ju olika det där vad man tyck-er om.” Sedan försöker jag tänka ut en plan för hur jag ska få honom att ändra sig.) Dot-tern skulle väl lägga klickgolv över skurgol-ven som hämnd för alla stickor hon får nu när hon kryper omkring.

Det är bäst att försöka klamra sig fast hemma och vägra äldreboenden. Vi ska åld-ras tillsammans, jag och mitt hus. Tills dö-den skiljer oss åt. Sedan ska jag komma till-baka och spöka för den som skulle ha det dåliga omdömet att tokrenovera. l

tänk om ålderdoms­hem såg ut så här, som hälsingegården erik­anders i asta.

allra helst vill jag sitta här, i vårt eget kök,

och bli gammal.

Här bor: Erika, 35, maken Björn, 31, sonen Milton, 3 och dottern Eleonora, 1 gården: Högbo, byggd 1911 i byn Lågbo, GästriklandJobbar som: byggnadsantikvarie vid Länsmuseet Gävleborgintressen: byggnadsvård, inredning och trädgårdBlogg: fruabergilagbo.blogspot.com

” Tänk att kunna ha en app i sin smarta telefon och simsalabim äter man middag i Ellen Keys matsal. I nästa stund tar man sig en sup på Zorns punschveranda och lägger sig i Karl XIV Johans sängkammare.”