KYRK PORTENHäverö-Edebo-Singö församling l nr 1 l april 2014

På flykt

2

Kyrkporten är utgiven av Svenska kyrkan, Häverö-Edebo-Singö församling. Kyrkporten utkommer med fyra nummer per år. Redaktionen för behåller sig rätten att redigera i, samt refusera ej beställt material. Ansvarig utgivare: Ulf Engström, ulf.engstrom@svenskakyrkan.se

Grafisk form: Ulrika Södrén, Ulrika SehlbergRedaktionsråd: Ulf Engström, Sven-Allan Edehamn, Ulrika Sehlberg Samuelsson, Ulrika Södrén Tryck: Kaigan AB, Sundbyberg Framsidans foto: Marcus Samuelsson

Häverö-eDeBO-Singö FörSamling Församlingsgården: Almerska vägen 6, 763 34 Hallstavik, tel 250 60 (vx), fax 250 77 Församlingsexpeditionen är öppen mån-ons 9-12, torsd 10-12 E-post: havero-edebo-singo.forsamling@svenskakyrkan.se Hemsida: www.svenskakyrkan.se/havero-edebo-singoKyrkans familjerådgivning: Eva Thorell, tel 0176-774 37 Telefontid mån kl 8–9 och torsdag kl 9–10 E-post om inget annat anges: fornamn.efternamn@svenskakyrkan.se

verkSamHetUlf Engström, kyrkoherde • tel 0175-250 69, 070-882 2802Kristina Pettersson, komminister • tel 0175-250 71 kristina.b.pettersson@svenskakyrkan.se Christer Pettersson, komminister • tel 0175-250 72 Christer.k.pettersson@svenskakyrkan.seBritt Eriksson, diakon • tel 0175-250 68 britt.b.eriksson@svenskakyrkan.seIngrid Eskemyr, kyrkomusiker • tel 0175-250 75Annica Forssell, musikpedagog • (tjänstledig 2014)Emelie Harning, barnledare • tel 0175-250 70Khalda Harmiz, barnledare • 0175-250 87Anders Hedbom, församlingspedagog • 0175-250 67Sören Ljungberg, kyrkomusiker • tel 0175-250 64 Marie-Louise Nordström, husmor • tel 0175-250 63

kanSli OcH kyrkOgårDUlla Blom Kotkajuuri, kyrkvaktmästare• tel 0175-250 85Sven-Allan Edehamn, fastighetsansvarig• tel 0175-250 76 Monica Henne, kamrer • tel 0175-250 62Tobias Jansson, kyrkvaktmästare • tel 0175-250 83Peter Karlsson, kyrkvaktmästare • tel 0175-250 78, 141 31Tommy Karlsson, kyrkogårdsförman • tel 0175-141 31, 250 74Gunilla Lindgren, administratör • tel 0175-250 66Ulrika Södrén, informatör • tel 0175-250 61Ann-Sofi Halt Örefors, kyrkvaktmästare • tel 0175-250 84

FörtrOenDevalDaAgneta Sundblad Persson, kyrkorådets ordf • tel 070-585 69 82 Barbro Henriksson, kyrkofullmäktiges ordf • tel 0175-139 92, 076-811 39 92

Hösten 2013 genomfördes det kyrkoval i Sverige, så även i Häverö-Edebo-Singö församling.Det var många som röstade och i vår församling blev det en del förändringar och jag valdes till ordförande i Kyrkorådet. Alla ledamöter i vårt ”nya” Kyrkoråd tycker att frågor kring barn, ungdomar och diakoni är viktiga och jag ser fram emot många goda samtal och innehållsrika debatter i rådet. Naturligtvis är det en utmaning för mig som ordförande att tillsammans med övriga ledamöter fatta kloka och riktiga beslut, men jag är optimist och tror att mandatperioden kommer att bli en bra och spännande tid.I november 2013 kom nya församlingsbor hit – det var flyktingar från olika delar av världen som vi tillsammans har hjälpt på olika sätt. Många församlingsbor har skänkt kläder och leksaker som har tagits emot med stor tacksamhet. Personalen i Häverö-Edebo-Singö församling har arbetat mycket för att de nyanlända församlingsborna ska känna sig välkomna. Många är vi som har visat värme och kärlek på olika sätt. Det här numret av Kyrkporten kommer att handla om att vara flykting – på mer än ett sätt. I början av februari var församlingens tidigare präst Håkan Sandvik på Församlingsgården för att berätta om flyktingströmmar i världen – ett gott råd från honom till oss alla är: ”Titta inte bort när vi möter våra nya församlingsbor i affären, på bussen eller på gatan – le och säg hej i stället. Visa att vi ser dem” Våra nya präster säger i artikeln på baksidan av tidningen ”Se människan!”. Det är ett råd som vi alla borde följa och som

förtroendevalda skall Kyrkorådet göra det bästa för Häverö-Edebo-Singö församling.

INlEDNING • Agneta Persson Sundblad är ordförande i Kyrkorådet i Häverö-Edebo- Singö församling

3

Att vara på fl ykt

så. Om man skulle se till alla de människor som är på fl ykt från sig själva, sina liv, sitt ansvar, sin andlighet och sina sammanhang är siffran så hög att den inte går att ens föreställa sig. Bara i vårt land menar jag att antalet räknas i miljoner.

Att fl y från sig själv, i sig själv, är oerhört starka drivkrafter som har sina rötter i fl ykt och förträngningsmekanismer i djupet av människans innersta. Det tar sig många olika uttryck i missbruk av olika slag där mat-, alkohol-, drog-, sex-, realations-, arbets-, spel- och IT-missbruk är väl kända och dokumenterade. Med dessa glasögon på nästippen inser man att det inte är någon större skillnad mellan fattig eller rik, västerlänning eller österlänning, alla är på ett eller annat sätt eller av olika skäl på fl ykt från något, någon eller av olika orsaker. Detta sker oupphörligen och skapar rörelser både den fysiska men även i den psykiska och själsliga tillvaron.

Orsakerna till varför vi är på fl ykt ser mycket olika ut. Givetvis är det lättare att se människor som är på fl ykt av skäl orsakade av fattigdom, krig, katastrofer, förföljelse osv. Det är betydligt svårare att se och förstå människor på fl ykt från sig själva, där mänskligt lidande och samhällskostnader är minst lika stora, om inte större ur både ett ekonomiskt och humanitärt perspektiv.

Därför kan det vara bra med eftertanke och självrefl ektion innan man uttalar sig i fl yktingfrågor av olika slag. Det kan vara så att även du är en fl ykting från dig själv, ditt liv, din död, din skapare och din framtid.

Man kan ju erinra sig Jesu ord när han säger ”Den som är utan synd kan kasta första stenen”

Text: Ulf Engström

Det fi nns 45 miljoner människor i världen som är fl yktingar eller lever i fl yktingliknande situationer, vilket är den högsta siffran sedan 1994. Pakistan är det land där fl est fl yktingar uppehåller sig, både när man räknar i antal och i förhållande till landets ekonomi. De länder varifrån fl est tvingas fl y är Afghanistan, Somalia, Irak och Syrien. (Källa: migrationsinfo.se)

Så här ser en del av sanningen ut i vår värld i dag. Rent fysiskt är mängder av människor i rörelse världen över. De fl yr av många skäl undan konfl ikter, etnisk rensning, förföljelse och diskriminering av olika slag men även av ekonomiska orsaker där drömmen om mat på bordet, sjukvård och skola för barnen är starka drivkrafter till att bryta upp.

Är detta något nytt? Nej givetvis inte. Människan har alltid i olika tider rört på sig och historiskt fi nns det rent av tidsepoker som heter ”den stora folkvandringstiden” eller liknande. Vi kommer i modern tid ihåg massutvandring av svenskar till Amerika med drömmen om ett friare och bättre liv som satte fart på hundratusentals svenskar bort från förtryck, svält och förföljelse.

Detta kan vara en orsak till, i kombination med att vi ändå föreställer ett kristet land, att vi tar emot människor från olika delar av världen och försöker lindra nöd, död och ge stöd till en bättre framtid. Det positiva är att vi genom detta stora engagemang bygger framtida interkulturella broar som i framtiden kan visa sig viktiga för ett så litet land som Sverige som verkligen är beroende av andra för att klara välfärd, industri och utveckling.

Jag menar att denna bild inte är hela sanningen. Det verkliga antalet fl yktingar i världen är betydligt större än

4

Att fly sin tillvaro kan innebära helt olika saker för olika människor. I detta nummer av Kyrkporten får vi möta människor som är på flykt från sina tidigare liv eller problem. Några av människorna är på flykt för att skapa ett nytt bättre liv, utan förföljelse och krig, andra har flytt från sig själva till ett liv i ekonomisk och andlig fattigdom.

5

På en enslig plats i Roslagen ligger en välbevarad kulturmiljö från 1700- och 1800-talet. I centrum står en stor timrad ladugård och loge med välutrustade konferenslokaler. Runt dem finns ett flertal röda roslagsstugor. I den vita herrgården bjuds det på vällagad mat. Det är en idyllisk plats.

Istället för konferensgäster som minglar omkring i lokalerna eller skyndar mellan möten och trevliga måltider på området, verkar stället stå tomt. Utifrån ser det ödsligt ut men öppnar man dörren och går in till receptionen så möter man några människor. Men ingen talar svenska och ingen har valt att komma just hit, till Bergby Gård. I början av november förra året blev 71 flyktingar placerade på Bergby Gård, en hotell- och konferensanläggning som erbjuder golfpaket. För tio år sedan började Petronella Werngren att jobba på Bergby Gård, hon stod i receptionen och tog hand om bokningar och gäster. Idag är Petronella ett stöd, en vän, en hjälpande hand.– Det jag gör i mitt arbete idag är något helt annat än det jag blev anställd som för tio år sedan. Istället för att ordna med golfrundor eller förbereda bröllopsfester så hjälper jag människor i nöd, säger Petronella. Hon berättar att det kom som en överraskning att anläggningen skulle bli en flyktingförläggning. – Vi som arbetar här visste inget på förhand och visst blev vi förvånade. Ingen av oss i personalen hade erfarenhet av eller utbildning för att arbeta med

asylsökande.Trots att det varit en svår tid med många prövningar upplever Petronella den ändå som positiv. Hon finner sitt arbete meningsfullt på ett annat sätt än tidigare och det finns ett stort värde i att få möjligheten att hjälpa andra människor till ett bättre liv.– Självklart har det varit en stor omställning, att arbeta på en flyktingförläggning är aldrig något som jag tänkt mig, men idag skulle jag inte vilja byta bort mitt jobb. Jag har fått möjligheten att lära känna dessa underbara människor varav många har blivit mina vänner. Men samtidigt är det väldigt tufft att höra deras fruktansvärda historier om hur deras liv varit innan de kunde fly.

Många av de personer som kommit till Bergby Gård kommer från Syrien där det just nu pågår väpnad konflikt mellan syriska regeringstrupper. I november 2013 uppskattade FN att minst 120 000 människor hade dödats under konflikten. Drygt två miljoner beräknades ha flytt till grannländer och 6,5 miljoner var på flykt inom landet. I november förra året var hälften av alla syrier i behov av hjälp utifrån för att överleva.Andra kommer från Eritrea, ett land med tortyr, försvinnanden, godtyckliga gripanden och hemliga fängelser.– Det är svårt att verkligen förstå vad dessa människor har gått igenom. Det är oerhört tragiska livsöden och många behöver få lätta sina hjärtan. Även

I VÄNtAN på beslutom de lyckats fly så bär de med sig alla minnen och det är tufft för dem att sitta här och vänta, och inte veta om de kommer att få uppehållstillstånd, säger Petronella.

Av de 71 asylsökanden som kom till Bergby Gård är det drygt 50 kvar. Men av de som flyttats härifrån är det bara ett fåtal som fått uppehållstillstånd.– Många är besvikna över att det tar så lång tid att få ett besked från Migrationsverket. Dessutom saknar dessa människor ett socialt sammanhang, de är ensamma och känner sig inte trygga. Den yngsta som kommit hit till oss är 18 år. Han har ingen familj kvar i livet, alla är döda. När Petronella berättar om de olika livsöden som människorna som kommit hit har är det svårt att hålla tårarna borta. Det är svårt att förstå att det finns så mycket lidande i världen. Lyckliga är de som lyckats fly men hur stor kan lyckan vara när hela familjen är död, när man måste lämna allt man äger och känner till. Lämna vänner och trygghet för ett främmande land och ett liv i ovisshet. Det minsta vi kan göra är att sträcka ut en hjälpande hand. Visa att vi är medmänniskor.

Text: Ulrika Sehlberg Samuelsson

6

A Love StoryFör ungefär tre år sedan träffades Safwat och Laura för första gången. Två unga människor med världen för sina fötter som förälskade sig i varandra. Safwat var äntligen färdig med sin utbildning inom public relations och Laura arbetade som frisör på en salong. De träffades i Palestina, ett heligt land, ett sönderbrutet land. Deras kärlek har gett nytt liv, ett liv som heter Adam. Deras kärlek har också skapat sorg och olycka.

Att älska varandra borde vara enkelt men kan vara allt annat än det. När Safwat och Laura träffades var de muslim och kristen. En omöjlig kombination i den muslimska delen av världen. Men kärleken gör människan jämlik och mot alla odds gifte de sig.

AdamEn grå februaridag, tre år efter att Safwat och Laura träffades för första gången, möter Kyrkporten dem i en liten stuga

på Bergby Gård.I Lauras famn ligger Adam, ett fjunigt litet huvud, en ljuvlig liten hand, ett tecken på att kärleken är stark.– Adam föddes på Danderyds sjukhus, berättar Safwat.

Hotad till livetFör snart ett halvår sedan flydde Safwat och Laura från sitt hemland där de hotades till livet vid flera tillfällen på grund av deras kärlek. – Jag utsattes för pistolhot, våld och blev påkörd, berättar Safwat.

Mordhoten och våldet kom inte från Safwats familj utan från muslimska grupperingar. Men istället för att hjälpa kapade Safwats familj alla band med honom. Han blev utfryst.– Trots att jag var muslim och Laura kristen så var religionen

aldrig något hinder för oss. Vi är först och främst människor och vi vill bara leva ett normalt liv fria från religiösa värderingar och regler, berättar Safwat.

Deras dröm var att bygga ett eget hus där de kunde bo med sin lilla familj.– Safwat lovade att han skulle bygga ett hus åt mig, åt oss. Från den kultur vi kommer ifrån är det väldigt vanligt att man lever flera generationer tillsammans. Men vi kände att vi ville få leva vårt eget liv. Vara fria, säger Laura och ler åt minnet.

Kom till SverigeI oktober förra året kom de till Sverige och sökte asyl. Då hade de varit på flykt i två månader. I december, strax innan jul, föddes Adam. I hans papper står det statslös.

Safwat och Laura har varit på sitt möte med Migrationsverket och väntar nu på besked om de får stanna i Sverige. Om de inte

”Jag utsattes för pistolhot, våld och blev påkörd”

7

får uppehållstillstånd vet de inte vad de ska göra.– Att åka tillbaka är uteslutet, säger Safwat.Inom sex månader från det att de hade sitt möte med Migrationsverket får de veta om de kan börja ett nytt liv i Sverige.

Text: Ulrika Sehlberg SamuelssonBild: Ulrika Södrén

”Vi är först och främst människor och vi vill bara leva ett normalt liv”

8

På Bergby gård sitter Fayad och väntar. Han flydde från kriget i Syrien hösten 2013 och hoppas på att få uppehållstillstånd i Sverige. När tillvaron runt oss rasar vill vi fly, men att fly kan ibland vara värre än att stanna kvar. Det här är hans historia.

Fayad kommer från Ayn al-Arab, en stad ca 15 mil norr om Aleppo i Syren. Han är utbildad specialistläkare i invärtesmedicin och studerade i Ukraina. 2010 blev han färdig med sina studier och fick jobb direkt i hemlandet.

När kriget kom bestämde han sig för att fly till Sverige – ett land som han läst om och där

På flykt fråN ett krIGmänniskorna verkade snälla och välkomnande. Under hösten 2013 gick han till fots över gränsen till Turkiet. - Det tog ungefär en dag att gå, säger han. Fayad vistades sedan i Turkiet drygt en månad innan han fick en plats på en båt som skulle ta honom till Sverige.

Krigets Syrien

9

På flykt fråN ett krIGVäntar på beskedNär Kyrkporten träffar honom sitter han i uppehållsrummet på flyktingboendet och läser. Han har en tummad bok i handen – en svensk/arabisk grammatikbok. Fayad är väldigt intresserad av att lära sig det svenska språket och sedan han kom till boendet i november 2013 har han på egen hand lärt sig lite svenska.

Vad gör man hela dagarna på ett flyktingboende? Han rycker lite uppgivet på axlarna och svarar:- Väntar… Han väntar på Migrationsmyndighetens besked om han får stanna här eller inte. Han har ingen aning om hur länge han kan få vänta men befarar att det kan ta flera månader och under all denna tid av väntan har han ingenting att göra.

Vill inte minnasSom utbildad specialistläkare är han orolig över att han inte har möjlighet att jobba, han upprepar flera gånger hur viktigt det är för honom att få arbeta, lära sig svenska och att hålla sig uppdaterad om arbetsmetoder inom sitt yrke.

Resan från Turkiet till Sverige säger han att han inte minns. Det enda han vill berätta är att de var många ombord på den båt som tog honom hit och att det var mycket dyrt. -Vi var väldigt många, säger han och ler sorgset. Hur många dagar resan tog vill han inte heller minnas.

Det han vill minnas och berätta är att en dag tog båtresan slut och han blev flyttad till en

bil. Hur länge han satt i bilen vet han inte, bara att plötsligt stannade bilen och han blev utföst. - Det här är Sverige. Gå till Migrationsverket, sa chauffören och åkte därifrån.Fayad vill stanna här i Sverige och han önskar att kriget i Syrien ska ta slut och på frågan om hur länge han tror att det kan ta blir han återigen uppgiven.-Det kan ta många år, svarar han och det märks att han blir ledsen. Kvar i Aleppo har han sina syskon och han hoppas och vill tro att han ska få träffa dem igen en dag.

Text: Ulrika Södrén

”Det här är Sverige. Gå till Migrations-verket”

Människor som tvingas fly från sina hem och söka skydd i ett annat land är i stort behov av stöd. De flesta flyktingar lämnar sina hem med bara några få saker eller ingenting alls. Flyktingar måste lämna sitt land för att rädda sina liv och bevara sin frihet. De åtnjuter inget skydd i landet de kommer från. Ofta är det till och med den egna regeringen som förföljer eller hotar att förfölja dessa personer.Källa: UNHCR

Sverige, tillsammans med Tyskland, har under Syrienkrisen särskiljt sig som exceptionella mottagarländer. Sverige är dessutom det enda landet som beviljar alla asylsökanden från Syrien permanent uppehållstillstånd.

fAktA Inget annat land i EU har följt Sveriges exempel trots att den värsta flyktingkrisen sedan det andra världskriget utspelas vid Europas dörrtröskel.

Massflykten från krigets Syrien för allt fler asylsökande till Sverige. I fjol (2013) sökte 16 317 syriska medborgare uppehållstillstånd i Sverige (54 259 personer totalt, mer än en tredjedel av dem var syrier). Just nu söker det svenska Migrationsverket efter nya flyktingplatser – både i Sverige och ute i Europa.

Källa: Migrationsverket

10

Sverige är fortfarande ett av världens rikaste länder. Ändå breder fattigdomen ut sig, hur kommer det sig? Och vad är fattigdom egentligen? Vanligen avses ekonomisk fattigdom, alltså låga eller icke-existerande inkomster men fattigdom kan även vara avsaknad av livsmöjligheter, brist på utbildning, bildning och kulturellt kapital och andlig fattigdom. Och ofta, inte alltid, är de sammanflätade i varandra.

Enligt statistik växer mer än var tionde barn upp i

ekonomisk fattigdom i Sverige. Det finns ett Sverige där barn får lägga sig hungriga och gå till skolan lika hungriga. Ändå är det oftast bara ett Sverige vi möts av i det offentliga samtalet. Det pratas väldigt lite om den svenska fattigdomen, dels för att vi som verkar i det offentliga nästan utan undantag inte är fattiga, dels för att fattigdom är en skam. Vuxnas fattigdom kopplas ofta explicit till skam och kanske framför allt skuld; fattigdomen förstås som ett tecken på ett individuellt misslyckande.

Fattigdomens SkAmEkonomisk knapphet och dess konsekvenser är inget man pratar om men döljandet av den ekonomiska situationen bidrar till att osynliggöra ekonomisk utsatthet. Den materiella dimensionen av fattigdom är sammanbunden med den sociala och måste förstås i en välfärdsstatlig kontext; det handlar inte om barn som svälter ihjäl, utan barn som varje dag använder sig av mer eller mindre utarbetade strategier för att hantera en osynliggjord och ibland ifrågasatt problematik.

11

”Efter ett samboförhållande med 2 barn så är det nu slut. Hon får barnen, lägenheten, själv får jag magasinera det lilla jag har. Får bo hos vänner, mår allt sämre börjar dricka missköter mitt jobb får varningar, till sist får jag sparken. Kronofogden jagar mig för skulder och underhåll. Skulderna växer. Socialsystemet, stadsmissionen, frälsningsarmen och kyrkan försöker hjälpa mig men…” Anonym

”Nu står jag här och säljer Situation Stockholm och jag är inte ensam, vi är många. Vi lever på gatan, ibland nattbuss eller härbärge om vi har tur.” Anonym

”Fick nattjobb med att bära ut tidningar. Det höll ett tag men pengarna gick till dricka, och jag var snart utan arbete igen. Inatt hoppas jag på plats på något härbärge, det är ju tur att det finns soppkök så man får något att äta…” Anonym

”Vi är en familj med tre barn. Vi lever på bidrag och får det knappt att gå ihop varje månad. Det svåra är att be om hjälp, man skäms för att man hamnat i en dålig situation.” Anonym

Röster från det fattiga Sverige

Text: Sven-Allan Edehamn, Ulrika Sehlberg Samuelsson Foto: Eric Pouhier, Paris

”Man har mist sin bostad, inga gamla vänner vill se en mer, man har förlorat människovärdet. Då hamnar man på gatan, man blir en tiggare, en utslagen som alla vänder ryggen åt. De spottar efter en och tror att man är drogberoende men det är bara så enkelt att jag inte orkar tillbaka. Många tycker att det bara är att ta sig i kragen och komma igen men vad har du för morot när du aldrig kan bli skuldfri och alltid kommer att vara fattig.” Anonym

”Företaget började gå dåligt, jobbade dygnet runt. Så en dag kommer konkursen och allt man äger tas av staten, familjen skyr en, vännerna som man trodde fanns de vänder ryggen åt dig. När pengarna är slut, kroppen och psyket är i botten, då orkar man inte ta tag i sin situation. Man hamnar utanför.” Anonym

12

Stilla veckan och Påsken i våra kyrkor

Söndag 13 april Fiskarens kapell, Församlingsgården kl. 10.00 Palmsöndagsmässa ”Här rider Kungen in” Kristina Pettersson, Sören Ljungberg, Anders Hedbom, Emelie Harning

Påskafton Lördag 19 april Singö kyrka kl. 23.00 Påsknattsmässa Konfirmanderna, Hallsta gospel Kristina Pettersson, Ulf Engström, Ingrid Eskemyr

Påskdagen Söndag 20 april Häverö kyrka kl. 10.00 Påskdagsmässa Koralensemblen Kyrkkaffe i Klockargården Christer Pettersson, Britt Eriksson, Sören Ljungberg

Annandag påsk Måndag 21 april Hallstaviks kyrka kl. 18.00 Emmausgudstjänst Britt Eriksson, Ingrid Eskemyr

Skärtorsdag Torsdag 17 aprilKristinagården kl. 15.00 Skärtorsdagsmässa Christer Petterson, Britt Eriksson, Ingrid Eskemyr

Häverö kyrka kl. 18.00 Skärtorsdagsmässa Ulf Engström, Ingrid Eskemyr

Singö kyrka kl. 18.00 Skärtorsdagsmässa med konfirmanderna Kristina Pettersson, Sören Ljungberg

Långfredag 18 aprilHallstaviks kyrka kl. 11.00 Gudstjänst på Finska Suomenkielinen Jumalanpalvelus Papi Liisa Björklund Ingrid Eskemyr Häverö kyrka kl. 15.00 Musikgudstjänst ”Inför korset” Koralensemblen Ulf Engström, Sören Ljungberg

Singö kyrka kl. 15.00 ”Inför korset” Kristina Pettersson, Ingrid Eskemyr

Med Askonsdagen inleds fastan och den sträcker sig 40 vardagar fram till och med påskafton. Stilla veckan avslutar fastetiden och inleds med Palmsöndagen. Vi följer Jesu lidande genom Stilla veckan och den dramatiska Långfredagen. Under skärtorsdagen firar kyrkan att Jesus instiftade det nya förbundets måltid - nattvarden. Vi jublar och gläds i Påsknattens firande och förundras över Jesu uppståndelse på Påskdagen - Livet efter döden!

13

Familjenyheter2013

1 dec Alexander Oscar Arne Pettersson8 dec Hedda Karolina Hallingström14 dec Sebastian Seved Gustav Karlsson

20148 feb Tyne Maria Söderlund Thelberg23 feb Orion Dawit 16 mars Adam Kasahun

DöPtA

VIGDA4 jan Kristina Gustavsson och Brent Percy8 feb Amanda Thelberg och Johnny Söderlund24 mars Camilla Lindgren och Tobias Karlsson

AVlIDNA201324 okt Ingemar Blomqvist1 nov Helmi Malmberg3 nov Tage Östergren9 nov Björn Hallén9 nov Hans-Erik Granström18 nov Peder Eklund20 nov Meri Lindgren21 nov Hans Andersson24 nov Jonas Edvinsson24 nov Torbjörn Gustafsson7 dec Agneta Nordin Jädestam9 dec Kristina Luhed12 dec Vera Wester15 dec Hjördis Harzdorf19 dec Paavo Utriainen20 dec Bo Eckman23 dec Sixten Johansson26 dec Astley Haraldsson

20141 jan Bert Edvardsson2 jan Eivor Mattsson2 jan Bertil Karlsson5 jan Anneli Viklund6 jan Ulla-Brita Davoust14 jan Gertrud Andersson19 jan Astrid Larsson21 jan Ulla-Britt Öhman24 jan Gunvor Pettersson25 jan Peter Harg30 jan Unto Karhulahti31 jan Aina Karlsson2 feb Östen Lindgren2 feb Bertil Andersson12 feb Lennart Rådberg14 feb Siv Krämer19 feb Hjördis Dahlin20 feb Karl Gustav Eriksson22 feb Kenneth Norberg24 feb Karl-Axel Lidén1 mars Agneta Kardell3 mars Billy Lundell3 mars Göran Hultgren7 mars Hilding Åhlén14 mars Rose-Marie Hedin 16 mars Sivert Rundqvist

Kristina Pettersson med dopbarn

14

En församling i världen I psalm 738 finns textraden ”Herre, du

vandrar försoningens väg, själv både flykting och fredlös.” Psalmraden sätter fokus på att Jesus som-förutom frälsare, snickare, Guds son också kan kallas flykting. Han fick börja sitt jordiska liv på flykt från det onda.

De senaste månaderna så har ”världen” kommit till oss här i församlingen. Begreppet flykting är inte längre bara närvarande i altarskåpets avbildning av den heliga familjens flykt till Egypten eller i insam-lingar till Svenska kyrkans internationella arbete. Flykting är inte längre ett begrepp, utan människor som möter våra blickar, besöker våra gudstjänster och som trots deras utsatta livssituation är och vill vara våra medmänniskor.

Hur skall vi då som kyrka agera när vi ställs inför mötet med människor på flykt?

Som församling i Svenska kyrkan kan vi luta oss mot Kyrkoordningen där det står att vi har ansvar för alla som en kortare eller längre tid vistas i församlingen. Vilket innebär att vi även är en församling för fritids-husboende, turister, pilgrimer och flyktingar.

När Jesus säger: ”Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.” så menar han det utifrån att också ha varit flykting. Han vill att vi skall vara ”motmänniskor” till de som är våra ”medmänniskor.” Sanna möten kräver en ”medmänniska” och en ”motmänniska.” Är vi inte det, då är vi inte en församling i världen. Då är vi en församling som i sig är på flykt från det mest centrala i vårt kristna budskap, ”att vi skall älska vår nästa som oss själva”.

Jag hörde någon i vår församling som sa: ”att flyktingarna har kommit till oss – det kanske är det bästa som kunde hända oss som församling.” Det är tankvärda ord. När vi möter människor som är på flykt, så får vi möjlighet att vara kyrka på ett äkta sätt. Flyktingarnas starka och innerliga gudstro, får

oss att reflektera och växa i vår egen tro. Vår uppgift som kyrka blir tydligare. Vi måste vara en kyrka som firar mässa och som bryr sig om de svagaste i vårt samhälle. Att möta flyktingar sätter fokus på de människor som lever i utanförskap i hela vårt samhälle. Ett utanför-skap som går att likna vid att leva som flykting i sitt eget samhälle. Med öppnade ögon, så är det lättare för oss som kyrka att höja rösten och agera, att verkligen visa att vi är ett tecken på att Jesus Kristus fortfarande vandrar bland oss. Då är vi ett barmhärtighetens tecken för de människor som vi är sända till och ett salt för dem som väljer att fly från sitt ansvar att vara medmänniska. Vi kan förkunna glädjebudet om Jesus och få människor i vår sekulariserade tid att se att Gud finns.

Profeten Hesekiel talar Guds ord till oss: ”Människa! Den dag jag tar ifrån dem deras värn, deras stolthet och glädje, deras ögons lust, det käraste de har, deras söner och döttrar, den dagen skall en flykting komma till dig och berätta om detta. Inför flyktingen skall din tungas band lösas, du skall tala och inte längre vara stum. Så skall du vara ett tecken för dem. Då skall de inse att jag är Herren.” Hes. 24: 25-27 ANDRUM – HENGÄHDYSTAUKO

• Christer Pettersson är präst i Häverö-Edebo-Singö församling

Flykten till Egypten - detalj ur altarskåpet i Häverö kyrka Foto: Gunnar Allard

15

Pakolainen-lähimmäisemme

Kyrkorådet 2014-2017Här är de som bestämmer!

Från vänster: Anders Lidén, Carl-Gerhard Wennerberg, Ulrika Enlund, Maria Berg, Agneta Sundblad Persson (kyrkorådets ordförande), Gerd Jansson, Anneli Ek, Karl-Erik Lundgren, Gert Nordgren, Matz Jönsson Fors-sell, Sven-Olof Jansson, Tor Forsman, Roland Eriksson, Gunvor Forsman

Församlingen fick nya förtroendevalda efter höstens kyr-koval. Till ny kyrkorådsorförande valdes Agneta Sund-blad Persson som varit aktiv inom kyrkopolitiken i fler år.Vice ordförande blev Carl-Gerhard Wennerberg. Vill du komma i kontakt med någon av våra förtroende-valda, kanske för att komma med ett tips, en synpunkt eller en fråga använder du ett formulär på vår hemsida: http://www.svenskakyrkan.se/havero-edebo-singo/kontak-ta-din-kyrkopolitiker

Dop i Fiskarens kapell Vi döper väldigt många barn i vår församling och vi ser gärna att dopet blir en del av gudstjänstgemenskapen. Under vintern har flera barn döpts i Fiskarens kapell i Församlingsgården

Virsikirjan virressä 738 (ruots.) on teksti: ”Herra vaellat sovituksen tietä ja olet itse pakolainen ja rauhaton”.Tekstin keskushenkilö on Jeesus jonka kautta Jumala valitsi ihmisen osan maailmassa, vapahtajana, puuseppänä mutta myös pakolaisena. Hän pakeni pahuudesta jo elämänsä alussa.

Viime kuukausina on ”maailma” tullut seurakuntaamme. Pakolainen ei enää ole alttarikaapin kuvaus pyhän perheen paosta Egyptiin tai kirkon keräystä tarvitseville muualla maailmassa. Pakolaiset ovat meille todellisuutta seurakunnassamme, jumalanpalveluksen osanottajina. He ovat lähimmäisiämme.Miten me kirkkona otamme vastaan pakolaisia? Ruotsin kirkon seurakuntana on sen järjestys selvä: he jotka ovat seurakunnassamme lyhyemmän tai pidemmän ajan, otamme myös vastuun heistä. Olemme seurakunta vapaa ajan asukkaille, turisteille, pyhiinvaeltajille ja pakolaisille. Jeesuksen sanat:” On tosi, mitä olette tehneet kaikkein pienimmille olette tehneet minua kohtaan.” Jeesus ,joka itse on ollut pakolainen, haluaa, että olemme lähimmäisiä ja vastaan ottajia, kun tapaamme pakolaisia seurakunnassamme. Me emme saa paeta kristityn tärkeämmästä viestistä :”… rakasta lähimmäistäsi kuten itseäsi”.

Kuulin seurakunnassamme seuraavat sanat :”Pakolaiset ovat tulleet tänne. Tämä on ehkä parhain tapahtuma seurakunnassamme.”Nämä ajatusta antavat sanat antavat meille mahdollisuuden aitona kirkkona olemiseen. Heidän syvä Jumalanuskonsa saa ehkä meitä ajattelemaan syvemmin omaa uskoamme.Meidän täytyy olla kirkko joka ehtoollista viettävänä seurakuntana välittä niin heikoista kuin vahvoista lähimmäisistä. He ketkä ovat yhteiskuntamme ulkopuolella ovat myös lähimmäisiämme. Ottakaamme heidän vastaan avoimin sylein. Näyttäkäämme laupeutta, tunnuskuvana, että Jeesus Kristus on kanssavaeltajanamme. Ehkä saa tämä vastuunottomme kristittynä lähimmäisenä ihmisiä ymmärtämään, että Jumalan on keskellämme todellisuutena.

Lue myös profeetta Hesekielin sanat, kap. 24:25-27. Pakolaiset aukaisevat, sekä näkömme ja auttavat meitä puhumaan kaikesta. Papi Christer Pettersson

Pilgrimsvandring på Singö Årets pilgrimsvandring kommer att äga rum lördagen 24 maj på Singö. Samling vid Singö kyrka kl. 9.00. Mer information om dagen hittar du på hemsidan: www.svenskakyrkan.se/havero-edebo-singo

16

Kristina och Christer

Foto: Huda Bahnam

Församlingens nya präster Fakta om DiakoniDiakonen arbetar mitt i församlingen och har ansvaret för kyrkans sociala arbete. Diakonen stödjer människor i att finna sig själva och en plats i tillvaron. Det kan handla om att samtala och ge stöd, uppmärksamma brister i samhället och bedriva ett påverkansarbete. Till uppgifterna hör att leda ideella eller andra grupper i församlingen, ordna hembesök eller sjukbesök, arbeta med barn och unga, personer med missbruksproblem eller asylsökande. Det handlar också om att föra de utsattas talan och formulera de dilemman som välfärdssamhället skapat. Källa: Svenska kyrkan

Under hösten och vintern har församlingen fått två nya präster – Christer Pettersson och Kristina Pettersson. Båda brinner för det diakonala arbetet, Christer med vuxna och Kristina med barn och ungdomar.

Christer är 54 år och bor tillsammans med sin fru Christina Thomsson i Morkarla ca 5 mil från Hallstavik. Kristina är 48 år, gift med Johan och bor i Östhammar. Christer och Kristina har jobbat ihop tidigare och att intervjua dem är enkelt, de pratar mycket och fyller i meningar åt varandra. Att de trivs ihop märks tydligt. Christer började arbeta i församlingen i januari i år och ville egentligen bli diakon, men ändrade sig och läste till präst istället. Han har arbetat som kyrkvaktmästare i 20 år och under den tiden fanns det människor i hans närhet som påverkade honom och som spelade roll för framtiden. Som präst i vår församling vill han arbeta mycket med diakonalt arbete, gärna tillsammans med församlingens diakon och bland annat på de äldreboenden som finns inom församlingen.

Christer menar att det finns en poäng med att skapa en kontinuitet på äldreboenden och han vill bli ett bekant ansikte för de gamla.- Det är viktigt att de som bor där får fira gudstjänst.Att sitta ner och prata och se de som bor där är otroligt värdefullt. Att bygga relationer och skapa förtroenden är viktigt. Han vill att människor han träffar känner sig trygga i mötet med honom, det öppnar upp möjligheter till djupare teologiska samtal.

Christer pratar mycket om vad kyrkan kan göra i livets slutskede och vad det kan innebära att ha kyrkan i hemmet utan att trampa på människors integritet. - Man måste våga prata om döden, säger han. Att våga vandra med människor där de befinner sig.

Kristina har arbetat i vår församling drygt ett halvår och hon känner sig mycket välkommen. Att hon inte är någon ”skrivbordspräst” är tydligt. Hon brinner för ungdomarna i församlingen och tillbringar mycket tid ”ute på gatan” för att träffa människor och bygga relationer. Hon ser möjligheter i allt och har oftast flera lösningar på problem som dyker upp. Hon har en bakgrund som arbetsterapeut och den ger trygghet i prästrollen. Bland de nyanlända flyktingarna på Bergby gård är hon och personalen i ungdomsarbetslaget välkända ansikten.Både Kristina och Christer vill möta människor där de befinner sig just nu och båda arbetar efter ett tydligt ledord: ”Se människan”.

Text: Ulrika Södrén

”Se människan!”

Kristina och Christer vid Christers välkomstmässa i Häverö kyrka