Stadsnära landskap – konflikter kring nyttjande.

Naturhistoriska riksmuseet, 2015-01-28.

Minnesanteckningar av Leif Gren

Programkommittén utgjordes av Birgitta Sander, Anders Hedlund, Leif Gren och från museet Johan

Bodegård.

Minnesanteckningar

Jan-Olof Westerberg inledde med att framhålla den starka urbaniserings som pågår oförminskat.

Detta innebär också en synvända; att perspektiven på landskapet förskjuts från land till stad. En

handuppräckning visade t.ex. att konferensen dominerades totalt av folk som både är födda och

lever i staden.

Lars Amreus menade att det behövs mer helhetssyn på landskap, och att den Europeiska

landskapskonventionen är en bra utgångspunkt i det arbetet. Frågan om hur vi ska använda olika

markområden handlar om demokrati och hur inflytande ska komma till uttryck. Det är viktigt att vara

uppmärksam på hur begrepp används; att fokusera på bevarande i motsatsställning till förändring

kan leda till både förenklade och förrädiska perspektiv. Snarare behövs en god bevarandestrategi

som tar till vara värden genom utveckling. Detta är centralt för Riksantikvarieämbetet, som har som

verksamhetsidé att bevara, använda och utveckla.

Lars Emmelin, moderator och från Blekinge tekniska högskola, inledde med att konferensen

behövdes för att belysa olika synsätt. Det är ofta så att motparterna i diskussioner har väldigt liten

förståelse för varandra intressen.

Stefan Svanström, SCB, talade om Urbanisering under 30 år. Urbaniseringen är fortfarande intensiv,

men det som kännetecknar de senaste decennierna är att det inte är själva landsbygden som tappar

befolkning utan mindre tätorter. Ju större stad desto större befolkningsökning. Sverige är i

genomsnitt oerhört glesbefolkat, vilket visades grafiskt med många exempel. Bara 2,8 % av ytan är

bebyggd. I många kommuner är den täta staden ett ideal eftersom det blir enklare och billigare att

upprätthålla service.

Anna Wersäll, Stockholms handelskammare, belyste den stora efterfrågan på bostäder som finns i

Stockholms län. Det behövs 133 000 nya bostäder, och det flyttar in ca 100 personer om dagen i

länet. Ur näringslivets synvinkel är det ett jätteproblem med i stort sett alla byggprojekt eftersom det

finns någon typ av värden överallt och alla projekt överklagas. Det finns inte mindre är 35 olika

restriktioner som byggherrarna ställs inför. Poängen i anförandet var att det finns så många

restriktioner att det hela inte blir trovärdigt.

Magnus Nilsson, debattör för Rädda Järvafältet, gav exempel på hur både kommuner och

fastighetsmäklare mycket medvetet framhåller naturvärden i sin marknadsföring. Nära till naturen är

ett begrepp som alla tycker är viktigt, och det är ingen tillfällighet att de Gröna kilarna har etablerats

sen länge; de är viktiga för folk. För exploatörer är kontaktytorna mellan bebyggelse och

grönområden det som efterfrågas mest. Man måste också skilja på olika restriktion, och exempelvis

riksintressen betyder inte att exploatering är omöjlig. En bra planering innebär att man är rädd om

den natur som finns och istället bygger tätare där det redan är bebyggelse. Det är också viktigt att

vara medveten om prisnivån på bostadsrätter i attraktiva områden är högre, vilket leder till högre

tomtpriser och svårare för nybyggen att komma till stånd; det är inte bara naturskydd som gör det

trögare för nybyggande.

Inför lunchavbrott fördes en kort diskussion där Anna Wersäll menade att utvecklingen är farlig för

den bostadsbrist som råder, och det måste bli lättare att bygga istället för att allt ska överklagas hela

tiden. Stefan Svanström ansåg att det behövs uppföljningar av i vad mån befintliga restriktioner

egentligen lett till att nybyggen inte blivit av. Det talas mycket om hinder, men det har byggts en

massa trots att restriktioner funnit i decennier. Ingen har en aning om i vilken mån restriktionerna

har varit ett hinder. Jan-Olof Westerberg berättade från sina erfarenheter i Norrbotten att

kommunerna reagerat på att det fanns så mycket restriktioner att ”man inte kan göra någonting”,

vilket naturligvis var en fullständig missuppfattning. T.o.m. i ett känsligt område gick det att bygga ett

IKEA-varuhus utan att naturvärden skadades nämnvärt. Det är nödvändigt att se hela regionen i

planeringssammanhang, men eftersom varje kommun ser till sina intressen blir det svårt med bra

helhetslösningar för regionen. När man ska lösa bostadsfrågan i Stockholm så måste man räkna in

transportmedel och att man mycket väl kan bo i Enköping eller Eskilstuna och jobba i Stockholm.

Magnus Nilsson menade också att inte minst snabbjärnvägar gör att man måste se planering i mycket

större områden.

Gunilla Almered Olsson, professor Göteborgs univ, talade efter lunch utifrån exempel i Göteborg,

särskilt Hisingen. Det gamla jordbrukslandskapet har genomgått dramatiska förändringar genom att

antingen har åker bebyggts eller att gamla betesmarker fått slya igen. Mark som tidigare ingick i den

lokala livsmedelsförsörjningen är nu helt borta genom det allt påtagligare globaliseringen. Sveriges

försörjningsgrad är sådan att bara 40 % av det vi konsumerar produceras inom landet. Sårbarheten i

försörjning har blivit mycket stor, och det vore önskvärt att få tillstånd åtminstone en liten

lokalproduktion av livsmedel.

Jan Nordwall, generalsekreterare Sveriges Hembygdsförbund, framhöll att Sverige är olika, och att

olika områden i landet kan ha helt skilda strategier för att trygga det man tycker är viktigast. I

Norrland kan man ha enighet om att stora exploateringar, som gruvor, är positiva för bygdens

överlevnad. Hur mark och landskap ska användas handlar i hög grad om demokrati. Experter har stor

makt medan vanligt folk ofta kommer in för sent i processer för att kunna påverka. Boende har

många gånger andra tyngdpunkter på vad som är viktigt i landskapet, och många miljöer vårdas inte

som de skulle behöva. Den Europeiska landskapskonventionen skulle behöva få mer genomlag,

särskilt den sociala dimensionen. Olika landskap har olika karaktär som ger identitet, och många

gånger är landskapets karaktär inte definierad, vilket behövs om landskapet ska utvecklas i en viss

riktning. Det är viktigt att mer uppmärksamma vardagslandskap där människor bor. För att bättre

hantera landskapet förändringar skulle det behövas mer skonsamma sätt att bygga nytt på. Olika

miljövärden behöver tas tillvara på ett smartare sätt så att de kan integreras på ett skonsamt sätt i

nybyggen.

Karolina Brick, Riksbyggen och projekt Positive Footpring Housing, gav exempel på nya strategier för

större miljöhänsyn vid byggande. Genom att kartlägga vilka värden som finns blir det möjligt att

kompensera för mycket av förlusten av värden. Principen är att det ska finnas lika mycket eller mer

värden efter ett byggprojekt. Värdena kan handla om kulturmiljö, turism, rekreation, arthabitat,

förebyggande av erosion, biologisk kontroll, pollinering, luftkvalitet, färskvatten etc. Kompensation

av miljövärden kan ta sig uttryck på olika sätt, som växthus på tak, nya grönytor, dagvattendammar,

nyplanteringar, etc.

Slutdiskussionen hade många infallsvinklar på frågan om markbrist. - Anna Wersäll var visserligen inte med på slutet, men det rådde annars stor enighet om att

det inte går att stapla restriktioner på varandra och sen säga att allt är omöjligt. - Det konstaterades att grönområden har sitt stora värde om de finns nära där människor bor;

utan närhet finns de inte. - Historien visar att det är ständig förändring, och det som tas i anspråk i dag kanske är

ointressant i morgon. - Synen på landskap behöver tydligare väga in en social dimension. - Planerare behöver följa upp bättre hur människor i verkligheten beter sig. Byggprojekt kan

vara tänkta för folk utan barn, men i verkligheten blir det inte så och plötsligt behövs en massa daghem och skolor.

- Markbristen framställs som om den skulle drabba låginkomsttagare, men t.ex. ungdomar skulle inte ha någon nytta av nybyggen i grönområden eftersom det skulle bli alldeles för dyrt. Över huvud taget är det ett problem med den extremt höga prisnivån på bostäder; det är inte lönsamt att bygga enkla och billiga bostäder för alla.

- Nya kommunikationer med snabbtåg ger nya möjligheter att pendla långt utanför Stockholmsområdet. Bostadsbehoven behöver inte täckas lokalt som förr.

- Exploatörer behöver tänka mer på att naturskydd och gröna kilar har ett stort folkligt stöd. Skydd och restriktioner är inte bara något som bara experter värnar.

- Jan-Olof Westerberg fick slutorden och menade att det finns ett strukturellt grundproblem med kommunernas planmonopol. Varje kommun ser till sina intressen och kan ibland till och med motverka lösningar som skulle ge fördelar på regional nivå. Det är naturligtvis en politisk fråga med stor laddning, men det skulle behövas en regional planering på ett sätt som inte finns idag.