möllekuriren 2013 nummer 3

MÖLLE KURIRENBYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 3 • 2013

Kerstin Tillberg

Det svävande huset

Golfklubben 70 år

INNEHÅLL

I det här numret Missa inteMåndagen den 14 oktober Vinprovning med Kaj Zaar i stationshuset

Måndagen den 25 november Vinprovning med Kaj Zaar i stationshuset

Lördagen den 30 november Julmarknad i stationshuset

Fredagen den 6 december Möllekurirens julnummer kommer ut

Livet måste vara trist utan årstider │ 7 Hans Peterson kopplar ihop Mölle med Cherrapunji i Indien.

Många besökare och positiva konstnärer │ 8 Presentation av några av sommarens gallerister i stationshuset och annexet.

Det svävande huset på Corfitz väg │ 10 Något traditionellt hus blev det inte. Följ med på ett besök.

Roligast att kapsejsa │ 14 Reportage från sommarens seglarskola och intervju med Hans Wallén.

Den tusende båten │ 17 En dansk 35-fotare bröt det magiska strecket och skepparna bjöds på lunch.

Rektorn som hann med mycket annat │ 18 Axel Öhrström skrev dikter om människor i Mölle.

Från hemskt till toppen på tolv timmar│ 22 Reportage och intervjuer från Mölledagen.

Knipslugna änglar får oss att le │ 26 Möt Kerstin Tillberg, keramikern som knådar in lust och glädje i sina grejor.

Trixig bana med snabba greener │ 30 Det har hunnit gå 70 år sedan Mölle Golfklubb bildades.

Årets Möllebo – Johanna Pyk Jargård │ 32 Golfklubbens pro älskar Mölle och hälsar nykomlingar välkomna till byn.

Konsten att bygga en stenmur │ 34 Två erfarna murbyggare avslöjar några av sina yrkeshemligheter.

Landkrabbor som trivs i Gubben Fisks hus │ 36 Håkan Ström berättar om familjens inflyttning i Kullerup.

Mölles tennisklubb lockar alla åldrar │ 38 Tennisskolan växer och bidrar till ökad aktivitet.

Vi vill få igång en diskussion ... │ 41 Färre invånare – flera pensionärer i Mölle. Det visar statistiken.

Framsidan Kerstin Tillberg på väg in i sin ateljé. Foto Christer Wallentin

Senaste nytt i Mölle │ 4Möllefigurer – tävling │ 19Insändarsidan │ 42Föreningssidan │ 43

8

32

14

22

38

3Möllekuriren 3 • 2013

VÄLKOMMEN

Möllekuriren 3 • 2013 Möllekuriren utkommer med fyra nummer per år

Ansvarig utgivare och redaktör Birgitta Hansson

E-post│[email protected]

Layout och redigering Lilla förlaget│Christer Wallentin

Korrektur│Bengt Nilsson

Tryckning│Exakta, Malmö 2013

Presslagt den 11 september 2013

Nästa nummer kommer ut den 6 december • Vi välkomnar manus, bilder och annonser; senast den 15 november

Medlemsavgiften är 200 kronor, vilket inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. Betala till Bankgiro 5617-3883.

Mölle Byförening Postadress Mölle Hamnallé 2, 263 77 Mölle

Telefon 070-834 75 29

Hemsida molle.se

E-post [email protected]

Medverkande i numret Gunnar Edström Mats Ekberg Karin Eriksson Britt Gudmundson Birgitta Hansson Ulrika Hantell Åke Järnblad Gunilla Larsson Katja Löfkvist Lotta Müntzing Bengt Nilsson Mikael Olofsson

Hans Peterson Håkan Ström Ingrid Sundlöf Eriksson Bertil »Bobs« Svensson Lena Svensson Tomas Svensson Christina Twengström Christer Wallentin Axel Öhrström

Annonsörer i numret Baroli, restaurang, pizza & pub Behrens Bengtssons Optik Bryggan City Gross Colorama Eriks fönsterputs 4 små RUM Get Cut Höganäs Bokhandel Höganäs Energi Höganäs Golv & Kakel Höganäs Saluhall

Höganäs Specialsnickeri Höganäs Tandläkargrupp ICA Nära Skeppet Johan Nilsson Åkeri & Entreprenad Kerstin Tillberg Kitchen House Kullabygdens Byggnadsvård Kullagårdens Wärdshus Kullapraktiken Lilla Förlaget Limo Helsingborg Länsbergs Mine Blomster Mölle Golfklubb Mölle Målarna Nordstrand • Tandläkare Nyhamn Data Sjöbutiken Sportfiskebutiken Svensk Fastighetsförmedling Tapet & Färglagret Total El & IT Öresundskraft

Vi ber om synpunkter på Mölles utveckling

Vilken sommar vi har haft! Soligt och varmt utan att vara alltför kvävande, och lite regn när det har behövts som bäst. Nästan inga maneter och 22 graden varmt i vattnet i Fågelviken.

Svamp – både kantareller och Karl Johan – har vi hittat. Mycket mer än vad vi i vår familj normalt brukar finna.

Byföreningen har som vanligt varit aktiv under sommaren. Det startade i juni med den så kallade byvandringen med politiker och tjänstemän från kommunen. En summering av de viktigaste frågorna finns på nästa uppslag.

Vidare har föreningen ordnat midsommarfirande, sommarmöte, torgdagar och Mölledagen. Hela

sommaren har Pyk-utställningen funnits i Naturum vid fyren, och den är kvar ännu en kort tid.

Galleriet i stationshuset och an-nexet har haft många besökare och positiva utställare. Några av utställ-arna presenteras i detta nummer.

•Sommarmötet var välbesökt. Årets Möllebo tillkännagavs, nämligen Johanna Pyk Jargård. Vi har passat på att intervjua henne.

Det var åter otur när Mölledagen inleddes, regnet vräkte ned. Men det landade fantastiskt bra – läs om förberedelser, genomförande och eftertankar.

Vi efterlyser synpunkter på Mölles utveckling. Det flyttar glädjande nog

in barnfamiljer trots brist på service. Familjen Ström på Kullerup är en av dessa.

Och så är vi väldigt glada att ha Hans Peterson som en återkomman-de skribent. I numret delar han med sig av sina tankar i en ny krönika.

Detta och mycket mer finns i denna tidning. Vi hade planerat höstnumret som ett mindre nummer med 32 sidor. Men det fick bli 44 när vi insåg hur mycket det finns att skriva om – som bara måste med.

Jag och övriga i redaktionen önskar er trevlig läsning!

Birgitta Hansson Ansvarig utgivare och redaktör

4 Möllekuriren 3 • 2013

SENASTE NYTT I MÖLLE

Byföreningens styrelse står för innehållet på sidan 4–5 där inget annat anges.

Mindre glid i BrantelidVägföreningen har under sommaren byggt om trappan på Brantelid upp mot Trappstigen.

Den gamla, gjord av slipers, var i mycket dåligt skick. I mörker och regn var den farlig, eftersom det var lätt att halka.

Den nya trappan är gjuten i betong. Det är Per Delshammar som har utformat den, och han har även planerat och lett arbetet.

•Trappan består av tjugofem trappsteg och sex avsatser, den väger totalt åtta ton och har kostat 40 000 kronor att bygga. Trappstegen har en väl avvägd höjd och längd vilket gör det lätt att gå i trappan, och med jämna mellanrum kommer avsatser som också gör det lättare att gå.

Högst upp finns det en ränna som leder regnvatten från Trappstigen ned i ravinen. På så vis undviker man att trappan förvandlas till en laxtrappa när det regnar. Längs hela trappan finns en ledstång. Nu kan alla Möllebor utan risk

gå uppför och nedför Brantelid i regn och rusk, dag som natt, utan att halka.

Vägföreningen vill gärna ha ett namn på den nya trappan och därför uppma-nar vi Mölleborna att ge oss förslag. Välkommen att mejla till vår ordförande: [email protected].

Bengt NilssonLedamot i Vägföreningen

Bli medlem du ocksåÅrsavgiften är 200 kronor, vilket inkluderar

Möllekuriren utdelad i Mölle. För övrig

distribution tillkommer inom Sverige 100

kronor per år; för utlandet 200 kronor per år.

Bankgiro 5617-3883.

Foto Bengt N

ilsson

BiblioteketAlla får låna böcker på biblioteket i stationshuset. Det är öppet varje torsdag klockan 16–18. Man lånar helt enkelt på sitt telefonnummer.

Den som vill läsa årets böcker måste vara med i bokcirkeln, och den håller Lena Strandmark i. Hon gör alla inköp och har redan hunnit skaffa ett sextiotal nyutkomna böcker. Det kostar 250 kro-nor att komma med i bokcirkeln.

Nästa sommar hamnar de nya böck-erna i biblioteket för allmän utlåning. Kontakta Lena på 042-34 79 10 eller [email protected].

VAD SKA TRAPPAN HETA?

Vägföreningen ber om förslagMer vinkunskapKaj Zaar leder vinprovningar i stations-huset den 14 oktober och den 25 novem-ber. Priset är 250 kronor per person. Ta med dig fyra glas, och anmäl dig anting-en till [email protected] eller till:• Britt Gudmundson, 042-34 79 04 [email protected]

• Åke Järnblad 070-811 42 53 [email protected]

JulförsäljningLördagen den 30 november är det julmarknad i stations-huset.

Flera medlemmarByföreningen har fått 69 nya medlem-mar sedan årsmötet. Dessutom har 13 gamla medlemmar återupptagit sitt medlemskap.


SENASTE NYTT I MÖLLE

All time highÅrets boulesäsong överträffar alla tidigare år. Det märktes inte minst när klubben hade sin traditionella sommar-fest den 9 augusti.

Då var 66 personer med och tävlade. För att alla skulle få plats fick vi ha sex deltagare per bana, mot fyra i vanliga fall. Dessutom ordnade vi två extra banor på gräsmattan mot stationshuset.Efter tävlingen var det fest, och då kom över 80 personer.

Klubben har i dag drygt 150 medlem-mar, och det finns plats för fler. Titta gärna in på vår hemsida: molleboule.se.

Gunnar EdströmBouleklubbens ordförande

Lyktstolpar på sniskanI området runt stationshuset och Vita byn har många lyktstolpar lutat betänk-ligt. Åtskilliga Möllebor har retat sig på detta, däribland Bertil »Bobs« Svensson som helt enkelt mätte upp de värsta snedheterna och skickade bildbevis till gatuchefen.

Det dröjde inte många dagar innan Lennart Andersson hörde av sig. Han sade kort och gott: »Det här ska vi rätta till, troligen före semestrarna.«

Och så blev det! Se där en kommun-man som är snabb till handling.

MöllesnapsvisorHar du, eller kan du, en snapsvisa med Mölleanknytning? Den kan vara gammal eller nyskriven. Skicka då in den med e-post till [email protected]. Vi tänker att det skulle vara roligt att ha några sådana visor att sjunga till jul och midsommar, liksom när det är dags för kräftkalas.

Vi samlar ihop de visor vi får in och lägger dem under en flik på Byförening-ens hemsida, lätt tillgängliga för alla.

Vi begärde också ett eller två över-gångsställen på Kullabergsvägen från Gylleröd och från Hamnallén.

Péter Kovács och de övriga höll verkligen med om att dessa åtgärder var angelägna. Trafiken susade tätt förbi oss där vi gick på ett långt led fram till infarten till Gylleröd. Det var högst påtagligt att det finns en stor trafikfara här och att risken för allvarliga olyckor är stor. De lovade att ta upp detta i sin dialog med Trafikverket – som är den ansvariga myndigheten.

Samma sak gällde zonerna med hastighetsbegränsning vid infarten till byn som behöver ses över. Man lovade också att ta kontakt med ansvariga för återvinningsstatio-nen för att få den dåliga infarten ordnad.

Från Byföreningen pekade vi på att det vore bra med en cykelpump med tryckluft vid hamnen och att

I DEN TRADITIONELLA byvandringen deltog bland annat kommunalrådet Péter Kovács, gatuchefen Lennart Andersson och parkansvarige Magnus Svedberg. De flesta i styrelsen gick också med.

Både vi och kommunfolket upp-skattar dessa träffar. De ger möjlighet att få uppmärksamhet för sådant som har ett gemensamt intresse för byn och kommunen. Dessutom lär vi känna varandra.

Avsikten är inte i första hand att på stört avkräva kommunen löften om åt-gärder, utan att föra en dialog i viktiga frågor. Hur vi kan gå vidare, vem som är rätt mottagare av problemet, vilka som bör göra vad.

Den viktigaste frågan som vi tog upp i år var det stora behovet av en trottoar ända fram till återvinningen och vidare till infarten till kapellet.

det sätts upp en spegel vid utfarten från Åsvägen för att förbättra sikten. Men här tyckte kommunen att det var sådant som vi själva kunde ta tag i.

Läs hela protokollet på: molle.se.

ÅRETS BYVANDRING

Lennart Andersson är kommunens gatuchef. Han är värd en blomma efter sitt upprättelsearbete.

Utsatt ställe. Här behövs det en trottoar.

Foto Christer W

allentin

FINA STENSKULPTURER Ingemar Bengtsson upptäckte dem i hamnen nedanför Röken. De är gjorda på ett enkelt vis. Med några stenar på varandra skapas en bild av en människa. Imponeran-de, eller hur?

Foto Christer W

allentin

Foto Christer W

allentin


Foto Michael Johansson

Efter två års inten-siv dialog med Höganäs kommun och Skånetrafiken har vi fått en ny busslinje att rulla mellan Arild och Hjälmshult med byte vidare mot Helsingborg. Den har nummer 224.

Redan 2011 skickade byföreningarna längs den berörda sträckan enkäter till alla bybor för att få ett underlag om när och var bussen behövdes. Vilket gensvar vi fick!

I maj förra året ordnade den nybilda-de trafikgruppen ett stormöte, och där fanns företrädare för politiker och tjäns-temän i de berörda kommunerna, det vill säga Höganäs, Ängelholm och Helsing-borg, samt för tretton byföreningar längs den aktuella sträckan och Skånetrafiken.

Efter många turer upp och ned, fram och tillbaka, kunde vi den 16 augusti ha en gratis invigningsresa Hjälmshult–Arild. Resenärerna möttes av ballonger och flaggor och bjöds på kaffe och kakor. Ett invigningstal och en trumpetfanfar blev det också innan det röda bandet klipptes av – och bussen rullade iväg.

Väl i Arild njöt premiäråkarna av ut-sikten över Skälderviken, och chauffören

Det händer i bygden

Framgångs-rik kamp för ny busslinje

lovordade rutten och kallade den för »en av Sveriges vackraste bussturer«.

Vi tackar Mölle Byförening, och andra inblandade byföreningar, för allt stöd som ni har gett oss.

I bussgruppen jobbar vi vidare med att utveckla busstrafiken. Kontakta oss gärna genom att mejla till: [email protected]

Vi ses ombord i höst!

Ulrika Hantell Medlem i bussgruppenOrdförande i Svanshalls Byaförening

Bränt barn skyr maneter

NoteratBRA CAMPINGSOMMAR Anders Meuller, First Camps platschef för anläggningen i Mölle Hässle, är glad för beläggningen under sommarmånaderna.

– Klart bättre än förra året, och det får vi tacka det fina vädret för, säger han.


HANS PETERSON KRÖNIKAN

Livet måste var trist utan årstider

V ilken sommar. Det var nästan att man glöm-

de det som kallas regn. Men det kom till slut.

Visst är det dessa variationer i vädret som

stimulerar. Ojämnheten, olikheten.

Trettio grader varmt i Helsingborg, tjugoåtta i

Höganäs och tjugosex grader här i Mölle, där vatten

och berg tempererar.

Detsamma gäller om vintern. Tio minus och

snöstorm i Helsingborg. Minus fem och snöyra i

Höganäs. Hos oss nästan mildväder och vita anhop-

ningar längs häckar eller på banvallen.

Frånsett en och annan ilsken vinterstorm

nerifrån Fyn har vi måttligt väder. Svenskt lagom.

Nederbörden här i Mölle bör ligga på runt 700 li-

ter vatten per kvadratmeter och år. Ojämnt fördelat.

I Cherrapunji, Indien, regnar det drygt 26 000

liter vatten per kvadratmeter varje år. Verkar lite

enformigt.

Å andra sidan lär det finnas områden söder om

Sahara där det aldrig regnar. Men råkar man vara

född på extrema orter vänjer man sig nog.

Men visst måste livet vara trist utan årstider.

Sensommarens stilla övergång till mörkare nätter,

mörkare grönska, till septembers klarare luft. Då

när man utan kikare urskiljer Gillelejes vita kåkar.

Då har bokskogen haft sin period av skönhet, valv

som skiftar från klargult till brunsvart.

Vintern är kanske inte helt nödvändig. Men barn-

barnen vill ju ha snö på julafton. Och snödropparnas

gröna blad sticker redan upp vid stenmuren mellan

jul och nyår.

Men det är med vintern som med många talare.

Den håller på för länge. Man hinner bli irriterad.

Men så är det då dags för den blomstertid som

kommer med lust och fägring stor. Buskar och träd

blommar i vitt eller rosa.

Kvällarna blir ljumma, bokskogen slår ut. Som-

maren kan bli torr eller regnig. Men inte så regnig

som i Cherrapunji.

För här i Mölle har vi ju årstider.

Cherrapunji i Indien får 37 gånger mer regn än Mölle.


Utställarna har presenterat skulptur, måleri, foto och tex-til. Det har varit ett stort utbud med god variation. Här följer en presentation av några av konstnärerna.

Kari Elisabeth Haug från Sande i Norge har ställt ut på många gallerier i världen, bland annat i New York, Rom, Paris, Vene-dig och Florens. Hon tog själv kontakt med Lillemor Löfgren, samordnaren i Byföreningens gallerigrupp, och frågade om hon kunde ställa ut. Kari har varit i Mölle tidigare vid ett par tillfällen – en av gångerna på

bröllopsresa – och hon är mycket för-tjust i naturen här.

Kari är inspi-rerad av Edvard Munch. Utbildning och livserfarenhet har lett till intresse för de existentiella frågorna. Starka fär-ger och penseldrag symboliserar kraft och energi. De mer känsliga delarna av livet symboliseras av transparenta ytor och mjuka linjer. Rött och vitt har alltid haft stor bety-delse för Kari. Den röda färgen ger en

Text Britt Gudmundson Foto Christer Wallentin

Sommarens galleriverksamhet

Många besökareoch positiva konstnärer

känsla av frihet och styrka och den vita ger sinnet och själen ro. Hon arbetar intuitivt och betonar vikten av att lita på sig själv och inte kopiera andra.

Musik och poesi är också viktigt för henne. Hon spelar piano och skriver även dikter till sina målningar.

Jane och Lars Hansare är ett par med stor skaparglädje. Jane har arbetat som sjukgymnast i Helsingborgstrakten och haft keramik och akvarellmålning som sidosyssla.

Lars har arbetat som foto-graf, filmare och skribent. De drog sig tillbaka från yrkeslivet år 2000 och flyttade då till Languedoc i Frankrike.

Akvarellmålning är Janes stora passion. Hon började måla akvarell för tjugo år sedan och hon har hunnit med många utbildningar och utställningar sedan dess, bland annat en utställning i Mölle stationshus för tio år sedan.

Jane vill att det hon målar ska vara vackert och ge betrak-taren en behaglig känsla.

Lars ställer ut foton och be-rättar om sina böcker. Den som blir intresserad kan köpa med sig ett exemplar.

Makarna har tillsammans producerat en bok med titeln Ostron – en kulinarisk resa i tid och rum. Det är en bland-ning av receptsamling och reportagebok med fotografier och text av Lars och akvareller av Jane.

Efter tretton år i Sydfrankri-ke flyttar Jane och Lars tillbaka till Sverige, till sommarhuset i Ingelsträde, där de fortsät-ter att måla, fotografera och skriva.

Kari Elisabeth Haug arbetar intuitivt och betonar vikten av att lita på sig själv.

Tjugofem konstnärer

visade sina alster i

stationshuset och

annexet. Säsongen

startade den 15 juni

och avslutades först två

månader senare.


Görel Kvist ställde ut sina textila verk för första gången i annexet 2008. Hon är psykolog och bor i Höganäs. I som-mar återvände hon med ny utställning.

Sedan 30 år tillbaka arbetar Görel med lappteknik. Ett fantastiskt lapp-täcke i olika nyanser mötte besökarna när de steg in i annexet. Med tiden började Görel tycka att täckena var stora och otympliga att arbeta med och hon ville pröva något nytt.

Hon träffade en kvinna som arbeta-de med textila bilder. Görel blev inspi-rerad av henne och köpte en bok om tekniken och började att göra tavlor utifrån sin egen fantasi.

Motiven är många och av olika slag. Flera med kinesiska tecken. Görel beskriver ivrigt hur hon framställer sina bilder. Det är som att måla, men i stället för färg och pensel använder hon tyg, tråd, garn, chiffonger och symaskinens stoppsöm.

Det verkar vara ett tidsödande och tålamodsprövande arbete, men Görel ser det som en skön avkoppling.

Jane och Lars Hansare har kommit tillbaka till Kullabygden efter tretton år i Languedoc i Sydfrankrike. Hon målar akvarell och han fotograferar och skriver. Tillsammans har de bland annat gjort en bok om ostron.

Görel Kvist har länge arbetat med lappteknik, men sedan några år gör hon tavlor i textil. I stället för färg och pensel använder hon tyg, tråd, garn, chiffonger och stoppsöm.

Mölle Byförening tackar samtliga utställare för en fin gallerisommar


Det svävande huset på Corfitz väg

Text Christina Twengström Foto Christer Wallentin

I tjugo år låg tomten och väntade på att bebyggas. Sedan tog planering och

byggnation nästan sju år. Det har alltså fått ta sin tid, men nu är det klart. I

midsomras kunde Sixten och Joanna Eriksson flytta in i sitt nya hus. Det är

modernt, djärvt. Men det smälter förvånansvärt väl in i omgivningen.


skulle bygga på, och Jonas Elding blev genast intresserad och undrade om han fick skissa på ett hus. Det är det huset som nu står på Corfitz väg.

− Det var inte alls ett sådant hus vi hade tänkt oss utan ett mer traditionellt. Men vi hade ju gett arkitekten fria händer, dock med kravet att tomten skulle bevaras och utnytt-jas. Hålet som fanns skulle också utnyttjas och huset skulle smälta in i omgivningen.

Christer Eriksson, Sixtens pappa, hade låtit gräva hålet sedan han köpt tomten 1986. Den styckades av från huset ovanför som en gång hade ägts av den skånske artisten Östen Warnebring. Det lilla huset på tomten inreddes och blev Sixtens bostad när han var i Mölle.

Arkitektens tolkning av att huset skulle smälta in blev ett glashus »som inte syns«. Huset liksom svävar över marken, eftersom det är glas nere och trä uppe. Jonas Elding hade precis kommit tillbaka efter elva år i Japan och inspirationen därifrån märks i arkitektu-ren. Den påminner också om finsk arkitektur vilket tilltalar inte minst finlandssvenska Joanna.

− Var det svårt att få bygglov?

− Mycket! Grannarna har hela tiden varit positiva, men kommunen sa nej. Handläg-garna var emot det och likaså den politiska majoriteten. Det tog två år, men sen fick vi vårt bygglov efter att ha gjort några små ändringar.

Sixten har själv varit byggledare och bestämde sig

för att inte ha bråttom. Två, tre personer har jobbat heltid med bygget sedan det startade i februari 2011. Sixten ville arbeta med lokala leverantörer så mycket som möjligt. Några stora problem har inte dykt upp, mycket beroende på att arkitekten är detaljorienterad och något av en perfektionist. Han har dess-utom följt bygget under hela tiden.

Huset är egentligen tre olika hus. Källaren är en traditionell byggnation av Lecagjuten betong, och på den vilar en elegant glaskon-struktion som hålls uppe av fjorton stålpelare.

Ovanvåningen är en träkonstruktion som täcks av en fasad av breda liggande plankor av Douglasgran utan skarvar. För att vattnet inte ska tränga in är de kantsågade på sned-den, vilket inte är lätt med bräder av den här dimensionen. Men det var inga problem för bröderna Ravanis i Bräcke. Att de till vardags är båtbyggare har en viss betydelse. Fasaden är inte ytbehandlad så träet blir så småning-om grått.

Det finns ingenting som sticker ut på huset enligt arkitektens önskan. Men en repstege leder upp till det vackra sedumtaket. Dit kan man dra sig undan och njuta av lugnet och utsikten.

S ixten och Joanna Eriksson träffade 2006 arkitekten Jonas Elding från fir-ma Elding Oscarson. Sixten berättade att han hade en tomt i Mölle som han

Familjen samlad. Joanna, Sixten och Axel Eriksson flyttade in i sitt nya hus i juni.

Glaset är verkligen

ett europeiskt samar-

bete. Det är beställt

hos en schweizisk

firma, tillverkat i

Portugal, importerat

av en dansk firma

och monterat av en

svensk.


Det finns de som har uttryckt farhågor om husets förmåga att stå emot Mölles vinterstormar, men Sixten visar oss glaset som har använts och som ser kraftigt och pålitligt ut.

− Glaset är verkligen ett europeiskt samarbete. Det är beställt hos en schweizisk firma, tillverkat i Portugal, importerat av en dansk firma och monterat av en svensk.

Källarvåningens planlösning är traditionell med rymlig tvättstuga och anläggning för bergvärme.

Markplanet har en helt öppen planlösning med kök, matplats, sällskapsdel, Sixtens arbetsplats med platsbyggd bokhylla och ett majestä-tiskt fiskespö som når nästan från golv till tak.

− Spöet tillhörde min pappas morbror Olle Egnell som bodde i Mölle från femtiotalet. Han fiskade ton-fisk med det i Öresund tills tonfisken försvann på sextiotalet. Jag fick det av pappa i 35-årspresent för att ha i huset.

På övre planet finns det flera sov-rum med tillhörande badrum. Och ut-sikten! Från Sixtens och Joannas stora himmelssäng kan man låta blicken vandra ut över havet mot horisonten.

Inredningen är helt Joannas verk. – Den har i princip varit färdig i

fem år. Koppar, glas, allt är genom-tänkt. Arkitekten hade ritat en inred-ning, modern och minimalistisk, men det passade inte oss. Vi måste ju bo och trivas i huset.

Inredningen är i stället en bland-ning av gammalt och nytt, ärvda möbler, mycket gustavianskt. Mat-bordet är en stor antik träskiva infälld

i en stålkonstruktion. Runt bordet svävar den franske designern Phillippe Starcks transparenta »gustavianska« stolar Louis Ghost, där vi nu sitter och dricker kaffe ur koppar från Mölle krukmakeri.

Sonen Axel, som har varit hos far-mor Lillemor, kommer inspringande och klättrar raskt upp på bordet, och efter en stund kommer också Sixtens systers båda söner.

Eftersom i princip alla väggar på bot-tenplanet är av glas finns det ingen plats att hänga tavlor på. Men en tavla ville Sixten inte vara utan; en jättestor målning av skånekonstnä-ren Bo Hultén som hans pappa köpt. Den täcker hela den glasade väggen mot entrén och står där som en extra utsikt.

− Arkitektens gillade det inte alls, säger Sixten, men det var viktigt för mig.

Ett annat konstverk är den öppna spisen som spraymålats av konstnären Matthias van Arkel.

Sixten har tillbringat mycket tid i Mölle sedan han var liten. Mamma Lillemor och syster Thérese bor också här. I midsommar sov Sixten och Joanna för första gången i huset som nu är deras svenska hem.

− Vi har precis varit på Ikea och köpt gardiner till övervåningen. Att bada i det stora badkaret i föräldra-sovrummet inför öppen ridå är inte så lyckat!

Den gamla trädgården vill Sixten och Joanna bevara. Runt huset har de lagt gräsmatta, men den gamla träd-gårdsdelen med rosor, kullerstens-gångar och låga buxbomshäckar ska vara som den är.

Kombination av det mycket moder-na och särpräglade glashuset, de ärvda möblerna och en gammaldags träd-gård är alldeles perfekt.

Den gamla trädgården nedanför huset kommer att vara kvar. Där finns kullerstensgångar, buxbomshäckar och flera sorters rosor.


Bet

ald

anno

nspl

ats


man hunnit med. Det är Kullens Segel Sällskap, KSS, som håller i trådarna.

– Skriv om Sara Nilsson och kursen, säger Ingalill Hellberg, klubbens nya ordförande. Hon är en supertjej som engagerat har tagit sig an segelkurserna för tredje året i rad.

Sara är sommarboende i Mölle och har huvudansvaret för kur-serna. Med hjälp av Max och Ian Karlemark har hon haft segelut-bildning under fyra veckor, fem dagar i veckan. På förmiddagen med nybörjare och på eftermid-

Möllekuriren gör ett besök, var det tårtkalas efter vattenlekar både på land och i båt. Diplom och bronsmärken delades ut till alla.

– Det är inte utan att jag så här sista dagen känner att det ska bli skönt med lite sovmorgon igen, säger Sara. Vädret har varit fantastiskt, och vi har kunnat segla varje kursdag. Och det är alltid roligt att lära nya ungdo-mar segla.

Ansvaret är stort för ledarna, som följer seglarna i motorbåt. Under kursveckorna i år har det varit många besökande båtar i Mölle, och det har gällt att hålla ivriga

dagen med tvåmansjolle, så kallad tvåkrona. Sara började själv med optimistjolle för tio år sedan och har sedan seglat och tävlat mycket, men ett trasigt knä har satt stopp för tävlandet. Även tvillingarna Karlemark, som ti-digare har varit fastboende i byn, har seglat länge.

Alla tre tog studenten i våras. I höst väntar Luleå Tekniska Högskola på Sara. Medan Max och Ian ska ta sig till Austra-lien och bara resa runt innan de bestämmer sig för vad nästa utbildningssteg ska bli.

I den sista nybörjarkursen deltog fem elever i åldern 7–11 år. Och på avslutningsdagen, när

Text Birgitta Hansson Foto Christer Wallentin

Sommarens seglarskola

Roligast att kapsejsa

Det har varit seglarskola i år som vanligt i hamnen. Två nybörjarkurser och två fortsättningskurser har

Förberedelser. Ingen av deltagarna tycker att det är särskilt kul att göra i ordning båtarna före seglingen. Men Teo Ipland och de andra vet vad som krävs och blir fort klara.


ungar under uppsikt så att de inte krockar med andra båtar i hamnen eller när de seglar ut ur lilla hamnen. Ibland behöver någon deltagare en paus och får vila i följebåten.

»Hur har det varit frågar jag kurs-deltagarna, har Sara varit sträng?« »Nej hon är bra«, säger barnen med en mun. »Roligast var att kapsejsa när det var meningen«, säger Klara Polstam, och de andra håller med. »Och att hoppa från båten«, lägger Tage Kärrman till, och de andra nickar ivrigt.

Det läskigaste är när man tappar kontrollen, och när det är mycket vind och vågor. Det tycker allesammans utom August Olin, som i stället tycker att vågor och vind var det roligaste – liksom förstås att kapsejsa.

»Det var läskigt också när bommen kom farande«, säger Hugo Polstam. Och Teo Ipland tycker att det var svårt att komma upp i båten igen när han hade kantrat.

Arbetet med att göra båtarna i ordning före och efter seglingen tycker ingen av delta-garna är särskilt kul. Men när man som åskå-dare står lite vid sidan av, verkar de snabbt ta sig an uppgiften att vända båten rätt, rigga den med mast och segel och få den i sjön. Alla vet vad som ska göras, men ibland kan någon ändå behöva lite hjälp med att få i masten eller dra ned båten i sjön.

Ivan Ahlström är elva år och har redan hunnit segla i fem. I sommar har han gått fortsätt-ningskursen. »Roligast är att fara fort fram över vattnet med kontroll«, säger han med sin större erfarenhet. »Men det är jobbigt att vända när det blåser mycket.«

Möllekuriren har passat på att tala med Thomas Wallén som var ung grabb när pap-pa Stig var med och startade den första segelklubben i Mölle – för över 40 år sedan.

Jag träffar honom i huset som föräld-rarna byggde på Kullabergsvägen nära lekplatsen, och frågar vad han minns från sina år med optimistjollesegling i Mölle hamn.

– Jag och min bror Hans började segla i Viken på 1960-talet för det fanns inte någon möjlighet på närmare håll. Men det fanns några som hade

De tre ledarna, Sara Nilsson, Ian Karlemark och Max Karlemark, finns med i följebåten. Därifrån kan de ropa instruktioner till eleverna, och emellanåt ge de dem ett handtag. Här är det August Olin som får hjälp.

Den första klubben hetteSS Piraterna

optimistjollar i Mölle, bland annat Per Johan Holmbeck, minns jag.

– Bobs Svensson och Bertil Pyk byggde jollar till sina döttrar hemma hos Gunnar Svensson, båtbyggaren. Pappa köpte också två jollar av honom till oss. Och sedan fanns det flera sommarboende, till exempel familjen Carlberg som bodde granne med oss, som tyckte att en segelklubb under ordnade former vore bra för barnen.

Så det var en blandad skara som star-tade SS Piraterna. Bobs var klubbens förste ordförande och Stig Wallén var kassör. Klubben var till och med medlem i Svenska Seglarförbundet.

Intresset för segling med optimistjol-lar var väckt i Mölle. Men en del tyckte att en seriös klubb inte kunde heta SS Piraterna. I stället bildades efter bara några år Mölle Optimistjolleklubb.

Den förste tränaren hette Jeppe Hallner, minns Thomas, och han togs från Viken. Jeppe är numera sommar-boende på Harastolsvägen. Vid femton

Thomas Wallén var bland de första som började lära sig segla i Mölle. Så småningom blev han en framgångsrik kappseglare.


års ålder blev Thomas klubbens tränare, och det var han under fem, sex år. Klubben köpte in optimistjollar och ordnade segelkurser. Den orga-niserade också kappseglingar utanför hamnen, och som mest var det över femtio deltagande båtar.

Fler och fler engagerade sig i seglingen och i mitten på 1970-talet bildades Kullens Segel Sällskap, KSS. De två klubbarna slogs samman till en, och sedan dess har verksamheten i KSS varit igång. Många Möllebor och sommarboende föräldrar och ungdo-mar har varit engagerade i klubbens styrelse eller som tränare.

– Hur gick det sedan med segling-en för dig och din bror?

– Jag fortsatte segla och har haft olika större båtar, men jag har ingen just nu. Men jag vet vad jag vill ha, en Stjärnbåt. En träseglare som jag ska ha

liggande i Mölle hamn. Jag har fortsatt att tävlingssegla, och har både NM-guld och SM-guld.

– Men jag slår inte brorsan Hans som har ägnat sig åt segling mer som sitt yrke i hela livet. Han har minst sju VM-guld med olika båttyper och har varit med i tre OS. Som bäst vann han ett OS-silver i Starbåt i Atlanta. Och så har han ett otal andra meriter på listan. Han har också skrivit en bok om optimistjollesegling.

När bröderna Wallén har haft sina stora framgångar ute i världen har Mölle-borna med viss stolthet kunnat säga att de skaffade i alla fall sina grunder i seglingen i vattnen utanför Mölle och Kullen.

Thomas är läkare och arbetar som sjukhusdirektör i Borås. Och jag und-rar om han har haft nytta av sin start som optimistjolleseglare i Mölle.

– Ja, seglingen har mer eller mindre format mitt liv, säger Thomas. Det finns massor av positiva sidor att plocka fram. Som att man är mycket ute, och man lär sig hantera naturen både till sjöss och på land. Det gäller förstås att hålla sig i form. Jag har ock-så lärt mig mycket om socialt samspel och gruppdynamik.

– Även om man ofta seglar en-sam, tillhör man en klubb som allt ska fungera med. Och när man seglar två eller flera tillsammans, då gäller det verkligen att klara av samspelet. Det finns mycket regler att ta till sig. Att veta vad som är rätt och fel har man nytta av hela livet. Det är nyttiga kunskaper som är användbara i jobbet som ledare.

•Ja, så kan det gå om man går en ny-börjarkurs i optimistjollesegling.


K irsten och Preben Christiansen styrde sin Sealot in i hamnen samma helg som Mölledagen

gick av stapeln. Då visste de inte att deras ankomst skulle få särskild upp-märksamhet.

Men dagen därpå gick det upp för dem att de hade kommit in som sommarens tusende båt, och att denna tilldragelse firas traditionsenligt med att hamnföreningen bjuder på cham-pagne och lunch på Hotell Kullaberg.

Båten är en 35-fots motorseglare, och det är deras tredje båt; den första köp-te de för 33 år sedan. Familjen Chris-tiansen har alltid firat sina semestrar i båtarna.

Kirsten och Preben kommer från Ålsgårde, som ligger fem kilometer norr om Helsingör. Men nu är de på väg hem.

Första anhalt var också Mölle; då blev de mer eller mindre inblåsta i fem dagar innan färden kunde fortsätta upp till Halmstad.

Efter några dagar vände Kirsten och Preben åter söderut mot Båstad, dit man kom sista dagen på tennisveckan.

Det var ingen rolig upplevelse, utan mycket stök, bråk och högljudda Båstadsbesökare. Men som sagt det var tennisveckans sista dag, och dagar-na därefter blev lugna och fina.

Nu låg de åter i Mölle, och Mölledagen var något helt annat än deras första dag i Båstad, tycker de. Här märktes det att det var en familjefest, med trevliga uppträdanden både på dagen och kvällen.

Paret har varit i Mölle många gång-er, och de blev tidigt varnade för att ham-nen är svår när det blåser nordvästlig vind, så väderprog-noserna är viktiga innan de bestämmer sig för Mölle.

Hamnföreningens ord-förande, Bertil Berg, är värd för lunchen. Han berättar att styrelsen vill för-länga ören söder om hamninloppet för att det ska bli lugnare inne i hamnen. En ansökan ligger hos länsstyrelsen.

Men Preben vill tona ned problemen. När de blev inblåsta

i Mölle i början av semesterna visade vindmätaren omkring tretton sekund-meter – och det var inte alls så farligt.

Preben har en fabrik i Helsingör med 25 anställda, och Kirsten är enga-gerad i Helsingörs konstförening. Hon målar själv i akryl på duk.

Kirsten och Preben tycker framför allt om naturen i Mölle och den fina vyn från hamnen. Kontrasten mellan naturen i Ålsgårde och Kullen är stor.

Det är också lite skoj att kunna se Kullaberg hemifrån den egna tomten, säger de.

Den tusende båten angjorde Mölle hamn i slutet av juli

Text Birgitta Hansson Foto Christer Wallentin


Axel Öhrström bytte 1938 ett skolle-darjobb i Norberg till rektorstjänsten på högre folkskolan i Bränneslyckan. Samtidigt flyttade han in i den bostad som hörde till.

Alma Larsson var bibliotekarie på skolan och tycke uppstod. Båda var ensamma sedan makan/maken hade dött. De gifte sig 1945 och Axel flyttade ned till Almas hus Tallåsen i Mölle.

De hade tre barn var, men inga ge-mensamma. Eva Larsson, Axels dotter och min mamma, bodde permanent i Mölle sedan 1980. Almas barn var Marianne Cronberg, Ingemar Larsson och Lasse Larsson.

Redan i förra numret publicerade vi en av Axel Öhrströms dikter. Det knepiga var att vi inte skrev vem verserna hand-lade om. Härintill avslöjar vi »figuren« och berättar vilka som först kom på vem det var.

Axel Öhrström 1888–1961

Rektorn som hann med mycket annat

Axel Öhrström var kvar i skolan i Bränneslyckan ända fram till sin pensionering.

Axel var alltså min morfar, och min minnesbild är en gammaldags herre som utstrålade stor respekt och som man inte satte sig i knät hos.

Från flera personer i Mölle, som gick i skola hos honom, har jag hört att han var sträng men rättvis och väldigt omtänksam om sina elever. Han var musikalisk och sjöng gärna och spela-de fiol och dragspel.

Från 1946 och åtta år framåt var han municipalnämndens ordförande i Mölle, och mellan varven var han en

Text Gunilla Larsson

ivrig fiskare. Han hade egen båt och fortsatte att fiska så länge hälsan stod honom bi.

Han skrev många dikter, och de handlade om allt från dystra dagar – som vi alla har emellanåt – till verser om utvalda invånare i Mölle; dessa kallade han för »Möllefigurer«.


Nils Jansson kom snabbt med det rätta svaret. Han berättar att när han kom till Mölle 1952, och jobbade vid kustbevakningen, brukade han fiska ål tillsammans med Johan Berggren och Sonny Svensson.

– Berggren var verkligen rolig och omtyckt av alla, säger Nils.

Berit Nilsson svarade lika snabbt – och rätt. Hon minns Johan Berggren när han kom gående med hinken med tjära som han hade när han tjärade tak runt om i byn.

– Han var rak i ryggen och hade alltid sin basker på huvudet.

Johan Berggren bodde i korsvirkes-huset på Fågelviksvägen 3. Han var gift med Ebba och de hade tre barn: Ingeborg, Ruth och Algot. Hans bror med familj bodde i Italienborg.

Johan Berggren var sjöman och blev sedan fiskare. Mölleborna såg honom ofta på väg med näten på rullebören till sin båt, eller på väg till ruffen för att »ljuga lite« med de andra ruffagubbarna. Alltid spikrak i ryggen.

Arne Jönsson bodde under sin upp-växt granne med Johan Berggren, och han minns honom som en rolig gubbe. Han var slagfärdig och kunde alltid ge svar på tal.

Det finns många historier som han sägs vara upphov till. Ingvar Blomqvist berättar att Johan Berggren alltid vände på allting som sades. Pojkarna i byn brukade följa efter honom för de visste att det nästan alltid hände något roligt eller att de fick höra honom berätta något. Uppfinningsrik var han också:

– När Berggren var till sjöss gällde det att kunna äta sig mätt. Han hade ett knep för att få ha ärtsoppan för sig själv. Han förvarade den i sin potta under kojen, berättar Ingvar.

Det finns många anekdoter om Johan Berggren. En av dem lyder så här: Berggren hade varit ute och fiskat och fått en kvabbso. Han möter en bekant som säger: »Det är väl inget att äta. Det är ju minst hundra procent vatten.« Snabbt svarar Berggren: »Det räcker inte«.

Och en annan historia är denna:

Johan Berggren 1875–1966

En språklig ekvilibrist med gott humörText Gunilla Larsson

•

Svaret på tävlingen i förra numret var att dikten hand-lade om Johan Berggren. Två av tidningens läsare kom på det utan vidare.

»Ska Berggren sätta garn efter fisk?« Berggren: »Nej det ska jag göra före.«

Johan Berggren hade en hund med bara tre ben och i byn fanns det en skräddare med träben. När de möttes en dag säger skräddis: »Åck, åck hun-den borde ju skjutas. Han har ju bara tre ben.« Berggren svarar: »Då skulle dom ha skjutit dig för länge sen.«

Johan Berggren var rätt svar på frågan om vem som dolde sig i Axel Öhrströms dikt, publicerad i förra numret. Tävlingen forsätter och på nästa sida väntar en ny utmaning.


Tävlingen fortsätter

VEM ÄR DEN HÄR

MÖLLEFIGUREN?

I M263man ofta kan seen dam fara fram som ett skott.Hon har ägt Grand Hôtel,och hon kände sig säll,när hon styrde på Storhallen blott.

Men knappt en säsongsom inte var långhade gått förrän det blivit nog:Den som hela sitt livhaft hotellet som givmåste ha en förstklassig krog.

Så kom det sig då,att hon kunde få:Hotell Elfverson köptes i hast.Restaurang ska det bli.Hon står i som ett bimed borste, med hink och med kvast.

Kanoner hon gett till hamnplanens plätt,där flaggan går upp emot skyn.Hon blev fullmäktig daminom särlistans ram.Nu ska det bli ordning på byn!!

Av Axel Öhrström

Om du vet vem som avses i den nya dikten, skickar du ditt svar senast den 30 september till:

[email protected]

Det går också bra att lägga en lapp i Byföreningens brevlåda som sitter utanför annexet vid stationshuset.

Vi drar en vinnare bland de in-skickade svaren, och hen får ett pris.

•

Utgivningen av boken med Peter P. Lundhs bilder sker precis 70 år efter fotografens död. Caroline Ranby har skrivit alla bildtexter och dessutom en essä och inledningar till varje kapitel.

Genom en gåva förfogar Höganäs Museum över cirka 6 500 glasplåtar med Lundhs bilder. Dessa har digita-liserats av Alf Pettersson. Bland alla dessa bilder har 250 valts ut till boken.

Många av Möllekurirens läsare har säkert sett bilder och vykort som skildrar badortslivet och turistlivet i Arild, men framför allt i Mölle. I boken får vi ta del av sådana, men också bil-der som skildrar byar som Lerhamn, Nyhamnsläge, Strandbaden, Lerberget och Viken. Från Höganäs finns det många bilder. De skildrar miljöer som i många fall är borta sedan länge.

Bildurvalet ger en bred skildring av livet både i byarna och staden, och vi får följa människor såväl i hemmet som på arbetet och fritiden.

Boken är vacker och välgjord, och ger oss smakprov på den Lundhska bildskatten – som verkar nästan out-tömlig. Caroline Ranbys väldokumen-terade, skarpsynta bildtexter förhöjer behållningen ytterligare.

Caroline Ranbys bildtext:Att vara fotomodell är en tröttande syssla! Herrar porträtterades gärna

som aktiva eller myndiga, men ibland kunde de även skämta till det. Man får hoppas att den fina ytterrocken med sammetskrage

undgick brännmärken från cigarren. HM 4966.

Kongl. hoffotograf Peter P. Lundh,

Det bästa ljus och nutidens

bästa instrumenter

Höganäs Museum och Höganäs Bokhandel & Förlag

2013, 272 sidor

Kullabygdens mästerfotografText Gunilla Larsson

Lantliv på farfars tidVälkomna till en av Sverige största utställningar av traktorer, motorer

och ångmaskiner från 1900-talet första hälft

Den 21–22 september klockan 11–17 Entré 100 kronor

Kullabygdens Lantbruksmuseum Zackows Gård, nära Nyhamnsläge

070-666 81 93


NoteratTURISTHOTELLET I MÖLLE. Ombyggnaden till åtta bostadsrätter är snart klar, och vid nyår är det dags för inflyttning.

– Alla lägenheterna är sålda och projektet följer tidsplanen, säger Björn Samuelsson.

Denne är tillsammans med Lottie Sjöholm-Samuelsson projektledare för om-vandlingen till bostadsrättsförening. De har ägt fastigheten sedan 1995.

– Exteriören kommer att vara oföränd-rad. Det kommer till och med att stå Turist-hotellet på fasaden.


senare än beräknat var aktiviteterna ändå igång som planerat. Det var dags för den stora familjefesten.

Populärast bland barnen var konsttältet. Led-da av konstnärerna Lillemor Löfgren och Ann-Britt Læstadius fick alla barn prova på att skulptera i lera, måla en tavla och tillverka hattar till hattävlingen. Kerstin Knafve berätta-de sagor och skrämde upp barnen med historier om Kullamannen. Gabriella Brunlid ledde en uppskattad sångstund för de minsta.

Torghandeln pågick under hela eftermidda-gen. Likaså möjligheter att spela Boule, putta golfbollar och paddla kajak. Lotterna i lotteriet sålde snart slut, eftersom alla skänkta vinster var av hög kvalitet och chansen att vinna stor ; var sjätte lott gav vinst.

Under hela dagen pågick en tipsrunda för både barn och vuxna och på eftermiddagen samlade Kirsten Knafve ihop en grupp som fick en välin-formerad guidad tur bland husen i Mölle.

Jacob the Magician gick omkring och lurade skjortan av besökarna (det var bäst att hålla hårt i plånboken och frun). Bosse Magnusson underhöll med finstämda visor ur den svenska

FRÅN HEMSKT TILL TOPPEN PÅ TOLV TIMMAR

Text Karin Erikson Foto Mats Ekberg och Christer Wallentin

V ädret satte nästan stopp för Möl-ledagen i år. Men trots häftiga regnskurar under morgonen vå-gade sig några modiga besökare ned till hamnen. Bara en timme


och nordiska sångskatten.Hattävlingen, ledd av Britt

Gudmundson, vanns av de tre mest fantasifulla skapelserna, men alla barn (ett tjugotal) fick pris för sina kreationer.

Maten är en viktig del av Mölle-dagen. Matansvariga var Rolf Järnmarker, Kullamannens kök, och David Mill på Grand Hôtel. De bjöd på en populär sillamacka till lunch och grillad spädgris senare på kvällen.

Zimba Marimba Band fick besökarna att skaka loss med sin medryckande musik inspirerad från Afrika.

I mattältet fanns chans att delta i ölprovning med öl från två lokala bryggerier och expertkun-skap från Christina Norlin från La Cave i Helsingborg.

På stora scenen stod matlagningsför-eningen Marmiterna för ett populärt inslag. Ett specialrecept på egenhän-digt inlagd sherrysill delades ut med chans att avsmaka härligheten under sillmästare Kaj Zaars inspirerande tal till sillen.

Författartältet, med sex författare vars verk har anknytning till Mölle, var ett populärt inslag. Där fanns Frederic Täckström med sin bok om Mölle och Arild, och Kullabygdens whiskyexpert Håkan Lind presenterade sin bok om Världens bästa whisky.

På plats fanns också Ulf Peter Hallberg, Kristina Jennbert och Åke Högman. Den senare, som får hållas ansvarig för att många har slutat bada i Josefinelust av ren skräck, visade också upp en annan talang: sång. Han underhöll publiken med egenhändigt skrivna visor om Mölle.

Så kom kvällen. Havet låg blankt och stilla, berget stod siluett i bakgrunden och luften var fortfarande behagligt varm när Mölledagens besökare bän-kade sig nära stora scenen.

Vi har många förmågor samlade i Mölle. Finn Roar med sonen Assi och sonhustrun Loni Selmer trollband publiken med en upplevelse som man vill frysa inom sig och ta fram i januari.

Kvällen avslutades med en föreställ-ning av Felicia Fahlgren som ackom-panjerades av Magnus Ferm och Ulf Ehrenstråle. Ett fantastiskt slut på en fantastisk dag.

Stort tack till alla sponsorer som

gjorde Mölledagen möjlig och till alla

som hjälpte till.

Ingemar Löfgren och Åke Järnblad var

huvudansvariga för dagen. På nästa

uppslag ger de sin syn på förberedel-

serna och resultatet.

Karin Eriksson var konferencier från början till slut. Hon släppte inte micken förrän hon hade annonserat den sista programpunkten.

Reportaget fortsätter på nästa sida ...


F redagen den 19 juli. Nedräkningen inför årets Mölledag pågår,

och man kan tänka sig att Ingemar Löfgren, festgenera-len, och dennes sekond, Åke Järnblad, är ganska uppjaga-de.

Men de tar utan vidare emot mig för ett samtal. Jag vill få en titt bakom kulisser-na. Hur har de planerat? Är de nervösa?

Platsen är en lummig trädgård i hjärtat av Mölle. Bakgrunden kommer nog många ihåg:

Förra året lanserade Byföreningen en ny upplägg-ning av Mölledagen med en tydlig inriktning på familjer. Spöregn och hård vind under en stor del av dagen skrämde emellertid bort folk.

Kort sagt, det måste ha varit en svår motgång. Men nu ger ni er på det igen, varför?

– Visst var det tråkigt att vädret drabbade oss, men vi kände att det nya upplägget var rätt, säger Åke. Vi skulle inte ge oss, vi var på rätt väg.

– Och så tänkte vi att man kan inte ha en sån otur med vädret två år i rad.

– Vi ska ta revansch! Det var vad vi alla kände.

När drog ni igång årets planering?

– Vi hade vårt första möte hemma hos Rolf Järnmarker den 5 april, berättar Åke. Och sedan har vi träffats en gång per månad. För det mesta har vi varit sex, sju personer på mötena, och mellan varven har vi haft kontakt via mejl och telefon.

– Min roll har varit att leda mötena, säger Ingemar. Jag var mån om att vi ganska länge skulle ha ett fritt flöde av idéer. Vi spånade vilt, och först så småningom sorterade vi fram de mest gångbara för-slagen som vi gick vidare med.

Ni har planerat i fyra månader för en enda dag. Hur känns det att satsa allt på ett kort?

– Det passar mig ganska bra, säger Ingemar. Jag har sprungit mycket maraton, så jag gillar att ligga och mala. Långdistans är min grej, men jag vet att målgången också är viktig.

Skiljer sig uppläggningen av årets Mölledag från förra året?

– I grunden är det samma koncept, säger Åke. Vi vill att en familj ska kunna komma

En vecka före den stora dagen

Intervju med staben

Soliga planerare Ingemar Löfgren och Åke Järnblad jobbade med Mölledagen för andra året.

Långdistans är

min grej, men jag

vet att målgången

också är viktig.Ingemar Löfgren

Text och Foto Christer Wallentin

Man kan inte ha

en sån otur med

vädret två år i rad.Åke Järnblad


Specialister

på växtval för

gamla trädgård

ar

Handla online! www.kullabygdensbyggnadsvard.se

hit och kunna göra mycket utan att det blir jättedyrt. Och så tycker vi att ung-arna ska vara aktiva, de ska skapa – inte bara konsumera. Vi har verkligen ett starkt program för barnen i år.

– Men några saker har vi lagt till, säger Ingemar. Författartältet är ett exempel. När en i gruppen väl hade kläckt idén visade det sig att det inte var svårt att få skribenterna att ställa upp.

Har ni känt någon gång under våren att det har varit kämpigt?

– Nej, faktiskt inte, säger Åke. På mötena har vi delat upp vad som ska göras till nästa gång, och alla har gjort sina uppgifter. Det har varit effektiva möten.

– Jag instämmer, säger Ingemar. Det har gått jättebra! Det är en för-skräcklig massa detaljer i planeringen av en sån här dag. När allt fungerar tänker inte besökarna på dom, men när någonting fallerar då märks det desto mer.

Slutligen, vad får er att åta er ett sånt här jobb?

– Det är roligt att se det växa fram, sä-ger Ingemar. Och jag får kontakt med många människor som jag inte kände förut. Ja, det är riktigt givande, säger han – och Åke nickar bifall.

PLANERINGSGRUPPEN

FÖR MÖLLEDAGEN 2013

John Albertsen

Ingemar Bengtsson

Magnus af Ekenstam

Britt Gudmundson

Åke Järnblad

Rolf Järnmarker

Klas Jörgensen

Ingemar Löfgren

Tisdagen den 3 september. Det har gått flera veckor sedan Mölledagen. Jag ringer upp Ingemar Löfgren för att höra vad han tänker när han ser tillbaka, och framåt.

– En bit in på förmiddagen var vi väldigt nära att ge upp när regnet vräkte ned. Det var vår ljudtekniker som fick oss på andra tankar. Han hade slitit för att koppla all elektronik, och sedan att hålla den torr. »Ni kan bara inte ställa in«, sa han.

– Vi bet ihop, och så småningom upphörde regnet och solen tittade fram. På kvällen blev det underbart. Solned-gången var fantastisk. Det var vindstilla, varmt och mycket folk. Finn Roar och Felicia Fahlgren skapade en andäktig stämning.

– När jag tänker tillbaka på Mölleda-gen är det nog barntältet som glädjer mig mest. Aktiviteten där under eftermid-dagen var otrolig. Det var proppat med ungar och föräldrar, hett som bara den. Då kände jag att vi hade nått vårt mål att skapa en familjedag.

– Mölledagen tog visserligen slut framåt elvatiden, men sen återstod att

riva tält och städa upp. När jag och mina kompisar vacklade hemåt efter midnatt var vi jättelyckliga.

– Med lite distans kan jag se tillbaka på Mölledagen med ett stort leende. Som helhet blev det en succé. Nöjda besökare, bra aktiviteter, en ton av bykänsla. Och musiker som skapade en bra stämning.

– Men det finns också sådant som kan bli mycket bättre, till exempel hur vi marknadsförde författartältet. Som tur var hade vi Lena Strandmark som tog hand om författarna.

– Veckorna närmast efter Mölleda-gen kände jag mig tom, jag saknade mötena med planerings-gruppen och att ha en lång att-gö-ra-lista. Men när jag nu är ute och träffar folk tänker jag: Skulle det kunna vara nåt för Mölleda-gen 2014?

... och fem veckor efteråt


Hon drejar, tummar eller knådar sina färg-sprakande alster hemma i ateljén på Garngränd i Mölle. Hon vågar även låta skickliga hantver-kare i det fjärran Kina förverkliga hennes idéer; de gör det med minutiös noggrannhet. Kerstins föremål, eller grejor som hon själv säger, finns i många butiker i Sverige och Danmark, liksom i Oslo och till och med i Peking.

Mången läsare dricker sitt morgonte i en kopp prydd med en gyllene ros. När mörkret smyger sig på är det skönt att ta fram en värmeljusängel, signerad Kerstin. Änglarna har ofta ett lite knip-slugt uttryck och är tydliga små personligheter. Stora skålar som dignar av citroner och oliver, eller unika praktpjäser kommer också från Kerstins ateljé.

Luktade wienerbrödKerstin är yngsta dotter till Elsa och Bosse Tillberg som drev Kullens bageri i Nyhamnsläge. Hon växte upp med ett bageris alla goda dofter av nybakat bröd.

– Folk sa att jag luktade wienerbröd i skinnet tills jag var fjorton år. Jag föddes när bageriet växte kraftigt. Mor och far jobbade stenhårt. Dom hade egentligen inte tid med en ny bebis.

Men Kerstin kände sig aldrig åsidosatt. I bageriet ar-betade ett stort antal personer som kärleksfullt månade om den lilla tösen. Hon placera-

Text Ingrid Sundlöf Eriksson Foto Christer Wallentin

Knipsluga änglar får oss att le

des ofta på stora bordet i bageriet. Det var alltid någon som kastade till henne en degklump så att hon skulle ha något att göra.

Uppväxten i Nyhamnsläge och Kullabygden beskriver Kerstin som »ett sanslöst privilegi-um«. Hon hängde i hamnen, var en passionerad seglare med en egen liten båt.

Estetisk känsla i arvKreativiteten fanns, och finns, hos de flesta fa-miljemedlemmarna. Far var ju bagare och lagade gärna mat. Syster Barbro gör vackra eternell-kransar, och mor Elsa var en utpräglad estet.

– När det bjöds till gille var det far som laga-de maten och mor som gav festen dess inram-ning. Mor lade alltid vikt vid att vara fin, man skulle nog kunna säga att hon var fåfäng.

Kerstin ler vid minnet. Känslan för god mat och estetik har gått i arv. Det kan alla som suttit till bords hos Kerstin vittna om.

Kreativiteten fanns inte bara i familjekretsen, utan även i bageriet. Där såg Kerstin bagarna göra ymnighetshorn och tårtor som såg ut som Törnrosaslott. Barnet Kerstin såg och förnam att det är viktigt att känna lust och glädje i sitt arbe-

te. Och att få och ta emot upp-skattning. Det var en oerhört viktig erfarenhet för henne, en ledstjärna genom livet.

Kerstins håg stod verkligen till skapandet. Hon sökte till Konstfack i Stockholm – och kom in. Men pappa Bosse tyckte inte att det var något för hans dotter. »Nej du, där finns bara kommunister och FNL:are«

espekt, lust och glädje. Det är tre ord som beskriver keramikern Kerstin Tillbergs relation till livet, liksom till leran – och allt hon åstadkommer med den. R


Far och mor ville att Kerstin skulle ha ett redigt jobb, sjuksköterska kanske. Kerstin valde att utbilda sig till patologtekniker i Göteborg.

Smygutbildade sigVäl där smygutbildade hon sig på Slöjdis, Slöjdföreningens skola och Göteborgs motsvarighet till Konstfack. Hon tecknade mycket och jobbade på reklambyrå. Men hon hade redan fastnat för leran som uttrycksform.

Sonen Marcus föddes, och Kerstin önskade honom samma uppväxt som hon själv hade haft. Familjen flyttade tillbaka till Kullabygden, närmare bestämt till Mölle.

När dåvarande maken, Lars-Erik Johansson, fick ett jobb i England, gick flyttlasset till Sunninghill, väster om London. Där bodde familjen, som nu hade utökats med dottern Matilda, då katastrofen skedde.

– Jag drabbades av en riktig smäll. Ett bråck på en artär i huvudet brast.

Jag hade spelat tennis tidigare den dagen och körde hem, och jag sade till Marcus att jag ville ta ett bad. Och där hände det. Plötsligt kunde jag inte prata och inte röra vänster sida.

– Min första tanke var vilken tur att jag fortfarande kan rita! Jag var rädd för att drunkna, men lyckades otroligt nog få upp proppen ur badkaret.

Elvaårige Marcus var en tapper liten hjälte. Han fick upp Kerstin ur badet och hjälpte henne nedför den trånga trappan till vardagsrummet.


– Det var min smala lycka att vi bodde i England. Innanför dom ruffiga och slitna sjukhusfasaderna fanns den allra senaste tekniska utrustningen. Jag fick den bästa tänkbara vården. Till en början kunde jag inte klä mig själv. Jag kröp på golvet för att komma till toaletten.

Sorterade bort måstenKerstin fick sig en rejäl tankeställare. Hon insåg hur snabbt livet kan föränd-ras.

– Efter den här händelsen sorte-rade jag bort en massa måsten och bestämde mig för att göra det jag tycker är allra roligast. Det är tack vare kompisen Lissan som jag vågade satsa på keramiken. Hon hade fått tallrikar som jag hade gjort. Någon hade gått sönder och hon bad mig göra några nya.

– När man klarat av nåt sånt här är man skyldig att göra sitt bästa, att göra rätt mot sig själv. Respekten för livet blir intensiv.

Idéer från många hållEn gammal man från Nyhamnsläge som hade arbetat med saltglaserad keramik brukade komma till Kerstin i Mölle. När han såg hennes mönster frågade han henne vad hon drömde om på nätterna. Kryddat med ett kraftuttryck.

Kerstin har alltid papper och penna på nattduksbordet. Hon skissar ofta när hon vaknar och minns drömmen tydligt. Doftassociationer är starka. Ofta återkommer lavendel på hennes föremål. Farmor doftade nämligen av lavendel. Mönster som fanns på far-mors och farmors systrars förkläden återkommer också i Kerstins tappning. Vissa mönster som hon målar tycker människor särskilt mycket om. De återkommer i lite olika varianter.

– Jag bor i en fantastisk miljö, och det ger mig inspiration. Hedvig och jag går våra promenader och ser växter

i skogen. När jag jobbar under nat-ten lyssnar jag på musik, det syns på mönstret.

– Jag blir fortfarande förvånad när jag ser mina grejor i ett skyltfönster, men jag tycker det är rätt roligt. Den här säsongen ska mina grejor vara med både i Stjärnorna på slottet och Solsidan, i Mickans hem.

Samarbete med KinaFör tio år sedan började Kerstin leta efter möjligheter att komplettera sitt ateljéskapande. Hon behövde pro-ducera sina saker med bibehållen kvalitet, men utan att själv tumma och dreja varje föremål. I Kina finns en uråldrig tradition att framställa pors-lin och keramik. Det är ett viktigt kulturarv.

I Europa finns inte någon kera-miktillverkning med motsva-rande anspråk på kvalitet. Via internet hittade Kerstin en fabrik som ligger i provinsen Guangdong. Ett avtal träffades, där ett villkor var att Kerstin investerade i fabriken. Hon tänkte att det må bära eller brista.

– När det gäller keramik finns i Kina världens främsta och enda källa till kompetens i alla led. I Kina gjorde man utsökta skålar, vaser, kärl med de mest fantastiska ornament och glasy-rer, då man i norra Europa fortfarande bodde i grottor och män drog hem sina kvinnor i håret. Där får jag svar på alla

frågor jag har och lämnar aldrig Kina med någon fråga obesvarad. Även om det hade gått åt skogen, är det en fan-tastisk glädje att ha fått vara där.

I Kina träffade hon en mycket gam-mal man, en mästare på glasyrer. Han iakttog Kerstin, vände sig till tolken och sade: »Hon har blå ögon. Fråga henne om allt hon ser blir blått.«

Två kollektionerKerstins föremål finns numera i två olika kollektioner. De omtyckta kaf-fe-, espresso- och tekopparna, samt tillhörande skålar och kannor, har hon överlåtit till skickliga kinesiska hantverkare att tillverka efter hennes anvisningar.

Kerstins ateljéarbeten är unika och dem gör hon hemma. Hon är särskilt känslig för vem som köper dessa före-mål. De måste komma till rätt person, påpekar hon.

•Mycket har hänt sedan Kerstin lekte med degklumparna på bakborden i 1960-talets Nyhamnsläge. När man i dag skriver Kerstin Tillberg på Google

får man tiotusentals träffar från världens alla hörn.

Vägen har inte varit spikrak, långt ifrån all-tid ljus, men erfaren-heterna har skärpt Kerstins medvetenhet om hur viktigt det är

att känna lust och glädje i vardagen. Var och en som håller i någon av

hennes grejor kan förnimma glädjen och den gränslösa skaparlusten. Som Kerstin själv uttrycker det:

– Ju fler människor som jag kan skänka ett leende en gråmulen tisdag, och som kanske kan smittas lite av min lust och glädje, desto bättre. Det behövs inte några nya underverk, det kan räcka med ett litet hantverk.

Det behövs inte några

nya underverk, det kan

räcka med ett litet

hantverk.


D et är en av Sveriges äldsta golfklubbar med en bana mitt på Kullaberg. Banan slingrar

sig mellan kullarna, enbuskarna och lövträden. Utsikten över Skälderviken och Öresund är fin.

Klubben bildades formellt 1943, men redan året innan hade banan börjat att anläggas efter ett privat initiativ. Banan designades av Ture Bruce och var från början en ren naturbana som anlades på befintliga ängar och åkrar.

Under de första åren spe-lade man på provisoriska greener med fairways som var i utmärkt skick. En bana med tolv hål blev färdig och kunde invigas på våren 1945. På den tiden fanns det i Sverige sammanlagt endast 22 banor, och flertalet av dem var mindre än i Mölle.

Banan byggdes ut till 18 hål 1954. Då tog man bort hålet som låg närmast fyren – med greenen vid den nuvarande parke-ringen – och ett nytt hål skapades på nuvarande övningsområde (driving range). Banan började och slutade vid Kullagårdens Värdshus, som var klubbhus, och sex av hålen spelades två gånger. Mölle var därmed en 18-hålsbana.

För att utveckla banan till en riktig 18-hålsbana anlade klubben 1959 fem nya hål norr om vägen mot fyren samt ett nytt korthål på nuvarande övnings-område. Den nya sträckningen invigdes i juli 1959, och Mölle blev därmed den sjätte 18-hålsbanan i Skåne och den fjortonde i Sverige.

För att få ett bättre övningsområde

Text Bengt Nilsson

Mölle Golfklubb 70 år

och en längre bana anlades 1969 ytterli-gare tre hål på åkermark norr om vägen mot fyren. Hålen som låg på nuvarande övningsområde samt ytterligare ett korthål togs bort. På denna bansträck-ning har det därefter spelats i 45 år och klubben har genom åren arrangerat ett antal europeiska och nationella dam-tourtävlingar.

Banarkitekten Ture Bruce anlade banan där plats gavs. I dag är det annorlun-da; nya banor innebär stora ingrepp i naturen. På Kullen fick man inte göra någon särskild åverkan – och det gäller fortfarande. Kulturmarken ska bevaras och därför korsar några hål varandra, vilket var vanligt förr i tiden och gör att utrymmet utnyttjas till fullo.

Från nästan alla hål kan man se havet. Utslagsplatsen (tee) för hål nummer åtta är något extra. Därifrån kan man klara dagar se hela vägen från Mölle söderut längs kusten till Helsin-gör och Ven, och mot Nordsjällands

kustlinje. Hundra meter nedanför tee brusar havet. Många spelare tycker att banan är lite trixig, eftersom den är rätt kuperad och greenerna är ganska små. Ett stort antal golfskribenter har lovprisat banan som vacker och char-mig med svåra och snabba greener.

I dag har klubben cirka 900 medlem-mar. En klubbchef, en head green-keeper och ytterligare sex anställda sköter banan och ekonomin.

För utbildning och träning finns en pro, Johanna Pyk Jargård, som i somras blev utsedd till årets Möllebo, se nästa uppslag. En stor golfshop och ett värds-

hus hör också till.

Den ideella verksamheten utgör stommen i klubben, och den bedrivs av olika kommittéer. Medlemskom-mittén vänder sig till alla medlemmar och arrangerar aktiviteter som även går utanför golfen. Tävlings-kommittén ordnar årligen ungefär femton tävlingar. Till det kan läggas de andra kommittéernas tävlingar, bland annat de som junior-kommittén håller i.

Golfen är en källa till motion och friskvård under en stor del av året. Spelet kan pågå så länge banan inte är

snöbelagd. Spelarna får fin motion och en härlig naturupplevelse.

Man kan spela golf långt upp i åldern, och det är inte ovanligt att man ser en fyrboll med medelåldern en bra bit över sjuttio år.

Trixig bana med snabba greener

Johny Andersson är en av klubbens

äldsta medlemmar, över 90 år. Johny har

fortfarande banrekordet på 63 slag som

han slog 1969. Annika Sörenstam vann sin

första proffstävling på Mölle 1990; därefter

vann hon ytterligare en 1993. När hon

avslutade sin proffsperiod 2008 erbjöd

klubben henne att bli hedersmedlem, vilket

hon accepterade.


Par, birdie, bogey – antal slag

Bästboll, scramble, match – tävlingsformer

Drive, chip, pitch – olika slag

Slice, fade, hook – olika bollbanor

Tee, faiway, green – områden på ett hål

Driver, spoon, wedge – olika klubbor

Fore – varningsrop vid missriktat slag

HÄNG MED I SNACKET

E n efter en droppar de in. Klock-an närmar sig nio och det är dags för fikarast. Slammer med

koppar, prassel från smörgåspaket. Efter några minuter är klubbens sex greenkeepers samlade runt bordet.

– Det här är inget vanligt sju till fyra-jobb, säger Björn Malm. När det är som mest att göra mitt i sommaren börjar jag gärna redan vid fyra-tiden, så att jag hinner få mycket gjort innan spelarna kommer.

– Vi får mycket uppskattning från medlemmar och gästspelare, säger Patrik Länsberg. Så fin banan var i dag, kan dom säga. Det blir som en hederssak för oss att hålla banan i toppskick. När vi går härifrån för dan vill vi känna att vi har gjort ett bra jobb. Det spelar ingen roll om klock-an har hunnit bli både fem och sex. Jobbet avgör när vi kan gå hem.

– Ja, så är det bara, säger Fredrik Rosdahl som är head greenkeeper, vilket är detsamma som banchef.

Text och foto Christer Wallentin

– Man kan säga att vi jobbar med naturen, och den kan ju vara nyckfull. Vi har planerat en massa för en dag, men så ösregnar det, och då får vi tänka om.

– Vårt jobb går i grunden ut på att få syre, vatten och näring i balans. Svårare är det inte. Till vår hjälp har vi gräsklippare och specialmaskiner.

För mig är golfbanor oändliga, väl-ansade gräsmattor. Det blir många timmars gräsklippning för att få dem att se ut så, tänker jag. Att vara green-keeper måste vara enformigt. Men alla protesterar när jag säger det.

– Helt fel, säger Johan Nihlås. Vi har ett varierat jobb. Jag gick nyligen första steget i utbildningen till green-keeper och där fick jag veta att ungefär en tredjedel av jobbet är gräsklipp-ning, inte mer.

– Jobbet är omväxlande, säger Manne Löfkvist. Jag håller till en hel del i verkstan. Klippaggregaten ska slipas och maskinerna ska servas, men jag är också ute på banan. Vi roterar arbetsuppgifterna mellan oss.

Fredrik Rosdahl har ett banråd till sitt förfogande som han kan samla.

– Medlemmarna är måna om ba-nan, dom värnar om den. Det märker vi så tydligt. I banrådet diskuterar vi framför allt större förändringar. Och när vi har kommit fram till ett förslag, går vi vidare till styrelsen. I vissa fall måste sedan länsstyrelsen säga sitt. Vi ligger ju i ett naturreservat.

Greenkeepers Från vänster Johan Nihlås, Björn Malm, Patrik Länsberg, Manne Löfkvist och Fredrik Rosdahl. Stefan Ahlquist ingår också i arbetslaget, men kom inte med på bilden.Ger sig inte

förrän banan är i toppskick

Maskinparken består bland annat av ett tiotal klippare. Björn Malm kör en av de största och nyaste.


Så lyder Byföreningens motivering till sitt beslut att utse Johanna till årets Möllebo.

Jag träffar henne i verkstaden på Mölle Golfklubb, där hon håller på att tillverka två beställda golfklubbor. Klubborna tillverkas utifrån den en-skilde individens behov och förutsätt-ningar. Det här är en specialitet som Johanna tar sig tid till utöver lektio-ner, kurser, golfresor med mera.

Vem är du, Johanna?

– Jag är 53 år och har en familj som består av min man Mats och de två barnen Niels och Anna samt hunden Napoleon. Jag har bott i Mölle i största delen av mitt liv. Upp till tonåren bodde vi ungefär halva tiden av året i Mölle; resten i Helsingborg, där jag gick i skolan.

– Pappa Bertil arbetade i Helsing-borg, så jag och mina systrar åkte med honom till skolan under den delen av året då vi bodde i Mölle. När jag var fjorton flyttade vi till Mölle året runt, och det var då det tog riktig fart med mitt golfspel.

– Efter studenten fick jag ett golf-stipendium för att plugga på universi-tet i San Diego och där upptäckte dom min talang för att undervisa i golf. Jag hade först tänkt bli idrottslärare, men tränaren i San Diego fick mig att ändra mitt yrkesval till att bli golftränare i stället.

– Jag gick igenom tränarutbildningen som tredje kvinnliga pro i Sverige och blev headhuntad till mitt första tränarjobb på Billingens golfklubb utanför Skövde. Efter tre säsonger blev tränarjobbet i Mölle ledigt 1985, och jag sökte och fick jobbet.

– Här har jag alltså varit länge, och jag inser att jag måste förnya mig och vidareutveckla mig för att inte stagne-ra. Därför är jag noga med att vidare-utbilda mig varje år.

Du var ju seglare som liten. Var-för blev det golf i stället?

– Jag var duktig i segling, men blev alltid trea på tävlingarna. Etta och tvåa var Hans och Tomas Wallén. Jag hade börjat på golfen redan som sexåring, så jag satsade på den i stället.

Varför tror du att du blev vald i år?

– Jag träffar dagligen, både i byn och klubben, många vuxna som jag träna-de när de var yngre, så många känner mig. Jag är en glad person som hälsar på alla i Mölle och när jag ser ett nytt ansikte presenterar jag mig och hälsar henne eller honom välkommen till byn. Jag älskar Mölle i allt.

Text Gunilla Larsson Foto Christer Wallentin

Årets Möllebo 2013

Johanna Pyk Jargård

Vad har du för planer för egen del och vad tänker du om Mölles framtid?

– Jag kommer att fortsätta med det här som jag tycker är det roligaste som finns.

– Mölle måste öppna upp sig mer så att det kommer yngre som flyttar hit för att bo permanent. Det måste byggas bostäder som yngre har råd med. Man får inte bara säga nej till alla förslag, utan försöka att hitta en väg att göra varsamma förändringar som kan tilltala alla och ge en positiv färdriktning.

– Vi måste visa unga människor vilken fantastisk natur vi har och öpp-na deras ögon för allt vad den kan ge. För ett tag sedan höll jag i en idrotts-dag med elever från Nyhamnsskolan, och där fanns det med Möllebor som faktiskt inte visste vilka möjligheter som finns in på knutarna.

– Vi har berget, havet, skogen, fäladen och mycket mer. Allt detta måsta vi lära oss att ta vara på.

För 30 års ihärdigt och målmedvetet engagemang

– en slagfärdig tjej


Unga i centrum. Golfklubben vill öka intresset bland barn och ungdomar för att spela golf.

Flera gånger i veckan har Johanna Pyk Jargård kurser för barn. De yngsta del-tagarna är bara sju, åtta år. Hon vill visa dem hur roligt det är att spela golf – och att man måste träna mycket.

»Ju mer man tränar, desto bättre blir man. Och desto roligare är det att spela.«


Jo, det är Janne från Hässle-holm, som har minst fyrtio års erfarenhet av murläggande i hela södra Sverige, och det är Johan Nilsson från bygden.

De har jobbat ihop i femton år. Numera är Janne pensionär, men

Text och foto Birgitta Hansson

Konsten att bygga en stenmur

E tt murbygge har pågått i som-mar utanför det nya huset på Södra Strandvägen. Vilka är det som bygger så vackra

murar i Mölle?

han ställer upp när Johan behöver hjälp.

Samma team lade för övrigt för några år sedan murarna runt tom-ten på Hantverksvägen 8, som väl många har beundrat på vägen till eller från lekplatsen eller bussen.

Jag pratade med dem en dag då nästan hela muren mot gatan var färdig. Vad är det viktigaste arbetsmomentet, frågade jag.

– Förklara du, säger Janne till Johan.

– Jo, säger Johan, det är att hårdgöra grunden och samtidigt se till att botten släpper igenom vatten så att ingen is kan bildas i muren för då börjar förskjutning-arna som på sikt raserar muren.

– Sedan lägger man första skiftet som innehåller de största stenarna med hjälp av maskin. Därefter gäller handkraft.


Det är nog här som den fyrtioåriga erfarenheten kommer till sin rätt. Man måste ha blicken eller ögat för vilken sten som passar var.

– Det är ett tungt jobb, säger Janne. En meter mur väger omkring ett och ett halvt ton.

Hur fort det går att bygga en mur beror på hur man hittar stenarna som passar bäst. Muren som de har byggt i sommar har de väl hållit på med en månad, tror de. Men inte varje dag.

Muren är cirka en meter bred i botten och husägaren har velat ha den omkring en meter hög.

De stora stenarna läggs i två rader mot ytterkanterna och utrymmet däre-mellan fylls med mindre sten och kross.

Som slutfinish ovanpå krossen kan kunden välja till exempel dansk sjösten eller någon annan sten.

Men inte gärna jord för att plantera i, anser Johan.

– Det finns alltid en risk med jord som kan rinna ner i muren och frysa och då rubbas stenarna.

– För att en mur ska bli riktigt bra, och hålla i många år, gäller det att undvi-ka allt som kan frysa. Så enkelt är det.

Helst tar Johan sten från Veinge utanför Laholm. Där finns den bästa stenen för sådana här murar. De har formats under istiden och är runda, men har ändå relativt flata sidor som kan vändas åt olika håll.

Johan är uppvuxen i Mölle. Hans för-äldrar är Berit och Karl-Gunnar Nilsson. Numera bor han i Södåkra och har sitt företag vid Väsby-rondellen.

I Mölle har Johan reparerat ören efter stormen för två år sedan. Hamnplanen bakom piren fick också göras om då. Allt stenarbete hos Rut på Skäret har Johan också gjort.

Under tiden som vi pratar har Janne, som hellre arbetar än pratar, rättat till slutet på grannens mur; den hade rasat lite. Det ser riktigt fint ut och arbetet skedde utan större åthävor.

Så arbetar en yrkesman.

Tänk om datorn, skrivaren, din iPad,internet och din e-post bara fungerade...


I år fick jag äntligen se Kullamannens grav! Det fanns ju alltid en anledning att inte gå uppför den lilla oansenliga stigen på bergets sluttning. Alltid hade man bråt-tom till Ransvik för att bada, korgarna

packade med bullar, saft och metspön … Alla ville ut på klipporna så snabbt som möjligt.

Det fick bli en annan gång.Men nu, efter 53 år, stod jag äntligen vid hans grav

och tänkte på vikingar som seglat utmed Kullens kust och fina herrar i vita linnekläder, från den gyllene epoken kring förra sekelskiftet, som säkert passerat den sten som markerar graven. Jag såg nog också en skymt av TV:s klassiska Kullamannen för min inre syn.

Nu bor jag äntligen i Mölle med min familj och vi passerar samma klippor och vandrar genom samma bokskog som generationer före oss. Som Kullaman-nen. Det är en svindlande tanke.

När barnen frågar, brukar jag säga att de är hälf-ten vikingar och hälften ökenkrigare. Vikingadelen kommer från min skånska släkt och ökenkrigare är de för att min kära hustrus släkt kommer från Västfrikas inre, från utkanten av den väldiga öknen Sahara.

Men nu är vi framför allt Möllebor och det är det viktiga.

För ett år sedan flyttade vi till Mölle, och efter ett tillfälligt boende på Möllevångsvägen har vi nu

Text Håkan Ström

Jag tittade mot

vågorna och tänkte

att här har nog

mormor och morfar

stått en gång i

tiden och tittat ut

över havet.

Foto Christer W

allentin

LAND-

KRABBOR

SOM TRIVS

I GUBBEN

FISKS HUS

Från vänster Isak, Håkan, Miriam och Lova.


äntligen flyttat in i vårt kära gamla Kullerup. Huset köptes av mormor och morfar i mitten på 1940-talet; de hette Maria och Holger Bagger Jörgen-sen. Säljare var »Gubben Fisk«, eller »Fisch« som en del säger mig att det ska uttalas. Namnet på huset kommer av att morfars familj flyttade till Sve-rige från den lilla danska byn Kullerup.

Men nu är vi alltså ensamma ägare av detta gamla korsvirkeshus – dolt bak-om den gula träpanelen – sedan mina syskon vänligt nog sålde sina andelar till oss.

Huset har renoverats och under processens gång har vi hittat en hel del spännande saker.

I en dammig vrå på vinden hit-tade jag en gammal skylt i trä med den handmålade texten Zimmer zu vermieten. Den måste nog vara från början av 1900-talet, jag minns att mormor berättade att Mölleborna flyttade ut till lillstugan på sommaren för att kunna hyra ut åt tyskarna.

Överallt dyker det upp minnen från förr. I mormors gamla byrå hittar jag mängder av papper av varierande intresse, men ett papper sticker ut i mängden. Det är ett tackbrev från franska ambassaden i Stockholm till mormor, ett tack för att hon hjälpte judiska flyktingar att fly undan nazis-terna under andra världskriget.

Gömda inne i vedboden hittar jag några tunga och rostiga plattor i gjut-järn med vackra dekorationer. Helt säkert har de en gång suttit på väggar-na inne i vedspisen i Kullerup.

Att flytta in i ett gammalt hus är fantas-tiskt. Det gäller att renovera varsamt och att bevara den gamla charmen. Och hur ska färgen vara på utsidan? Självklart ska träpanelen vara milt ljusgul och fönsterkarmarna mossgrö-na. Så har det alltid varit, säger jag när barnen vill måla i vitt. Ibland måste man få vara konservativ.

Men lite förändring är bra.Häromdagen klippte jag ett stort hål

i häcken bakom vedboden och plötsligt kunde jag se havet! Syrénbuskarna hade växt där ostörda under många, många år. Så länge att det knappt gick att klämma sig förbi mellan grannens (Blombergs) staket och vedboden på grund av alla grenar. Det var mörkt och fuktigt och fullt med små ettriga flygfän. Ingen roligt plats i trädgården.

Men nu var det alltså äntligen dags att ge plats för ljus och luft! När jag såg havet stannade jag upp och stod stilla i flera minuter med häcksaxen vilande i händerna. Jag tittade mot vågorna och tänkte att här har nog mormor och morfar stått en gång i tiden och tittat ut över havet.

Ibland kan man gå så länge i gamla banor att man glömmer allt det vackra som finns där bakom. Då är det dags att ta fram häcksaxen, inte bara i träd-gården utan även i livet. Den brasili-anske biskopen Dom Helder Camara skrev om detta i en vacker dikt:

När din lilla båt börjar skjuta rötter i gyttjan vid kajen, då är det dags att styra ut! Till var-je pris måste du rädda båtens seglarsjäl!

Det skulle nog gubben Fisk ha gillat. Han som seglade ut på Kattegatt och fyllde korgarna med silverglänsande fisk, en gång för länge sedan. Nu är det landkrabbor som bor i Kullerup – men vi älskar det lika mycket.

Vi flyttade till Mölle i augusti 2012. Vi

kom då från Malmö, dit vi flyttade 2009.

Innan dess bodde vi i Sollentuna.

Jag var tidigare chefredaktör på Land.

Nu är jag chefredaktör på Hemmets

Journal. Min fru Fatou jobbar som

förskollärare i Helsingborg. Barnen heter

Isak, Lova, Miriam och Vendela.

Miriam har i sommar varit anställd av

Byföreningen för att sköta badplatserna i

Solviken och Fågelviken.

Camilla Kehlmeier • FloristStorgatan 67A Höganäs

Telefon och fax 042-33 12 85


Text Karin Eriksson Foto Lotta Münzing

Mölles tenniklubb lockar alla

åldrar

Omkring 75 barn håller igång på

Tennisen under sommaren.

Till det kommer alla äldre juniorer

och vuxna som gillar att spela tennis.

Medlemmarna har tillgång till

två fina grusbanor, en minitennisbana

och ett bollplank.


Väl skyddad bakom häck-arna vid Alekärrsvägen ligger Mölle Tennisklubb, granne med naturreser-vatet Kullaberg och på

gångavstånd till Öresunds glittrande vatten.

När man passerar utanför hör man de dova dunsarna från tennisbollar. Sommarljud.

Banorna öppnas för spel omkring den första juni varje år. Veckan före midsommar startar klubbens populära

tennisskola med klasser för vuxna, ungdomar och barn. Träningen håller sedan på i hela sju veckor, alltså till mitten av augusti.

I Mölle finns en gammal fin ten-nistradition, och allt sköts på ett professio nellt sätt.

I mitten av juli arrangerar klubben Möllespelen. Det är föreningens störs-ta event och turneringen lockar över 100 deltagare. Det är meningen att alla som vill ska kunna vara med, och

därför finns det ett stort antal olika klasser. Det finns klasser för erfarna spelare, men också för dem som bara har hållit på med tennis i några år, liksom för deltagare i olika åldrar.

Alla matcher avgörs på Mölleba-nornas röda grus. När jag var på besök skulle Hugo Andrén, 10 år, spela final, och det märktes att han gick stenhårt in för att vinna. Oklart hur det slutade, men uppenbart att det var på blodigt allvar.

Trivseln är stor och spelarna stöttas

Fixardagar. Medlemmarna samlas för att ställa allt i ordning inför säsongen, vanligen under påskhelgen. Sedan är det en ny fixardag när det är dags att stänga klubben i oktober.

Calle Bergman är en av klubbens framgångsrikaste spelare internationellt. När han besöker sin gamla klubb skockas juniorerna för att få goda råd, eller åtminstone en autograf.

Artikeln fortsätter på nästa sida ...


av släkt och vänner. De sociala kontak-terna runt tennisen är en viktig del. En stor grillfest avslutar veckan. Ett givet inslag då är utdelning av priser till de bästa spelarna.

Veckan efter Möllespelen är en dag särskilt vikt för de lite yngre spelarna. Omkring femtio barn är med i Joakim von Anka Cup och de tävlar om stora, blänkande pokaler. Peter Hallberg berättar om Knatte, Fnatte och Tjatte och ser till att alla har roligt.

Mölle Tennisklubb startades 1959 av bland annat Ulla Jacobsson, Jan Brandt, Ulf Hallberg och Gunnar Ström. I dag har den cirka 600 med-lemmar, de flesta av dem sommargäs-ter i Mölle.

Klubben sköts i stor utsträckning genom frivilliga insatser. Styrelsen organiserar städdagar och fixarda-gar på våren och hösten, men även några gånger under sommaren. När det är större tävlingar på gång hjälps klubbens medlemmar åt att brygga kaffe, koka korv och sälja smörgåsar och bullar.

Tennisskolan har ökat kraftigt under de senaste fem, sex åren, och numera har klubben två anställda tränare som håller igång många timmar varje dag. Thomas Bergström tränar äldre junio-rer och vuxna, medan Ludde Wahlund tar hand om barn och yngre juniorer. De yngste eleverna är inte mer än fyra, fem år.

Anläggningen består av två grusba-nor, en minitennisbana, ett bollplank och ett klubbhus. Björn Gudmundsson

och Bengt Magnusson bor i närheten och lägger ned sin själ i att allt är i gott skick under hela säsongen. De var unga när tennisklubben startade en gång i tiden, och under alla år har den varit deras skötebarn.

Under mitt besök tog Joachim von Hirsch väl hand om mig. Han ingår i styrelsen tillsammans med Ken Kristoffersson, Carl-Johan Nordblom, Naljen Ståhlström och Åsa Östanskog-Rothoff. Både Ken och Carl-Johan är Möllebor; den senare också ordförande.

Den som vill bli medlem eller delta i Tennisskolan kan gå in på klubbens hemsida för att få utförlig information. Adressen är:

molletk.se.

Publiktillströmning. Möllespelen är den stora sommarturnering-en. Då deltar över 100 spelare, både klubbens egna medlem-mar och många andra. Klubbhusets veranda är ofta proppfull, särskilt när det drar ihop sig till finaler.


I förra numret av Möllekuriren skrev Bodil Bennheden Veige om befolk-ningsutvecklingen i Mölle där hon visa-de att antalet pensionärer ökar medan antalet yngre vuxna och barn minskar.

Möllekurirens redaktion efterlyste synpunkter från läsarna, eftersom vi gärna vill få igång en diskussion om Mölles framtid. Vi har inte fått några sådana synpunkter ännu, men gör ett nytt försök.

Är denna situation unik för Mölle? Är det en naturlig effekt av samhällsut-vecklingen? Är det något som vi ska för-

Text Christina Twengström

söka motverka? Och i så fall hur? Vi vet att urbaniseringen i världen fortsätter. Sverige är det land i Europa där detta märks tydligast, och Stockholm är den europeiska storstad som har snabbast befolkningstillväxt. Landsbygden blir mer och mer en plats för fritidsliv och turism.

Mölles geografiska placering gör att det finns lite utrymme för expansion och de utrymmen som finns har ännu inte utnyttjas. Planarbetet går långsamt och några nya bostadsområden av ty-pen Gylleröd finns inte i sikte. Det finns få arbetstillfällen och det är heller inte så lätt att pendla härifrån.

Att det inte finns någon samhälls-service och ingen affär är ytterligare hinder för förvärvsarbetande barnfa-

miljer att bosätta sig i Mölle. Men ändå finns det barnfamiljer som flyttar hit. Vad lockar dem? Stannar de kvar eller flyttar de efter några år? Skulle nya bostadsområden, ännu bättre kom-munikationer och till exempel bättre bredband locka hit fler yrkesarbetande?

Trots allt vill fler pensionärer bo här och äldre Möllebor vill gärna stanna i byn även sedan de inte längre kan bo kvar i sina stora hus. Men behövs det då någon form av seniorboende?

Mölle har sin unika karaktär, sin natur med skog, berg och hav och ett blomstrande föreningsliv. Ska Mölle bli ett paradis för pensionärer och turis-ter?

• Vad tycker ni? Hör av er till oss i redaktionen med era synpunkter.

Vi vill få igång en

diskussion om Mölles

framtid


Många Möllebor som har rört sig efter cykelbanan har säkert lagt märke till de stora dikningsarbeten som ägde rum under maj månad (häckningstid). Arbetet har säkerligen föranletts av att åkermarken tidvis har varit för sank för att skördeutfallet ska bli optimalt. Exakt vad som gjorts har jag inte undersökt, men konsekvenserna ser man redan tecken på.

Naturreservatets nordöstra del, sankmarken öster om platsen för Val-borgsmässofirandet närmast Mölle, har genom utdikningen blivit avsevärt torrare. Här har tidigare funnits en rad vattenfyllda gölar där gräsänder och klockgrodor varit stationära. Hur stora skador det rör sig om är ännu alldeles för tidigt att uttala sig om. Inte ens den senaste tidens talrika regnskurar som fått fäladen grön i övrigt har förmått att fylla på dessa gölar vid den observation som gjordes den 24 juni.

Det är beklagligt att Krapperup har beslutat sig för att utföra ett så otidsen-ligt arbete; det går tvärt emot allt vad en enig opinion nu anser måste ske. Det gäller istället att återskapa våtmarker, särskilt i anslutning till åkermark med konstgödning som har stor naturpåver-kan.

Vi är många som har glatt oss åt att kunna både höra och se klockgrodorna bara ett fåtal meter från fötterna längs fäladsstigen mot Tvillinghusen. Vi har också levt med förhoppningen att Krap-perup, med sina möjligheter och tidigare visade vilja att hjälpa till att skydda djur-livet, skulle gå före i det viktiga lokala arbetet och istället skapat ett utvidgat våtmarksområde öster om stigen Mölle–Tvillinghusen.

En del av detta åkerområde har ändå legat i träda under ett antal år; naturen var där på väg att återställa människans ingrepp. Här hade man med lämpliga årgärder både kunnat dränera åkern ös-ter om cykelbanan och samtidigt kunnat skapa en våtmark/kvävefälla väster om cykelbanan.

Krapperup har försuttit möjligheten att göra viktiga miljöförbättringar och samtidigt få del av den goodwill detta innebär. Krapperup har istället valt att fördärva miljön ytterligare och kommer att drabbas av vanära i medierna för sin hänsynslöshet. En sämre present från Krapperup till den nya Kullaleden, som kommunen har satsat så mycket på, går knappast att tänka sig.

Mölle den 24 juni 2013Tomas Svensson

Åkermarken väster om cykelvägen dräne-rades under första halvan av 1900-talet, och därefter omdränerades den på 1970-talet. Det är denna dränering som nu har renoverats.

Dräneringsrören ligger på samma djup som tidigare, med 10 meters mellanrum och med ett djup på 70–90 centimeter.

Rören avvattnar ett område på upp till 10 meter från rören, det vill säga endast åkermark berörs, då rören inte ligger ut till fältkanterna.

Mellan åkermarken och fäladen går en bäck som är djupare än dräneringen, denna är rensad, men inte fördjupad.

Då bäcken är djupare än dräneringen kan Naturreservatet inte ha påverkats av vårt arbete.

De cirka 300 ton sten som kom upp genom arbetet på åkermarken har körts ned till Mölle hamn kostnadsfritt för att där användas som erosionsskydd.

Nyhamnsläge den 1 september 2013Mikael Olofsson Gyllenstiernska

Krapperupsstiftelsen

INSÄNDARSIDAN

Utdikad åkermark påverkar djur- och växtliv på Mölle fälads naturreservat

Så här svarar Krapperups inspektor

Vi tar gärna emot insändare. Mejla till: [email protected]


FÖRENINGSSIDAN

SVANSHALL │ svanshall.net

Den 15 september│Höstfest. Klockan 13 välkomnar vi hösten med fest på Knu-davallen. Föreningen bjuder på grillad korv, kaffe och kaka. Lekar, tipsrunda och lotteri i höstens tecken.

Den 25 oktober│Räkafton klockan 18.30 i segelsällskapshuset på hamnen. Goda räkor med tillbehör, sång och lotteri. Föranmälan krävs.

Den 30 november│Julgranständning klockan 15 i hamnabacken. Föreningen bjuder på glögg, must och pepparkakor.

NATURSKYDDSFÖRENINGEN I KULLABYGDEN snfkullabygden.n.nu

Den 22 september│Småkryp i Äsperödsskogen – en aktivitet riktad till barnfamiljer. Samling klockan 10 på Plantagens parkering i Höganäs.

Den 29 september–6 oktober│Miljö-vänliga veckan (vecka 40) har i år temat Ekologisk mat.

Den 16 november│Sälen i våra vatten – ett rovdjur med god aptit. Marinbiologen Kristin Johansson informerar klockan 14 i Höganäs Båtsällskaps klubbhus i hamnen.

Den 8 december│Adventsvandring på Kullaberg. Samling klockan 10 på den nedre parkeringen vid Himmelstorp.

KAPELLFÖRENINGEN Lunchgruppen

Kapelluncher ordnas tre gånger under hösten i stationshuset, alltid klockan 12. Underhållning enligt senare anslag i byn.

Den 2 oktober och den 6 november med soppa från Grand Hôtel och den 4 de-cember med julmat från Mölle damer.

Mölle KapellföreningUnder hösten gör föreningen tre utfärder i stället för de vanliga träffarna i sta-tionshuset. Vi besöker kyrkor i trakten och får en guidad visning och sedan kaffe.

Den 19 september Väsby kyrka; den 17 oktober Vikens kyrka; den 14 november Jonstorps kyrka. Samling vid stations-huset klockan 13.45 för samåkning. Visningarna kommer att ske klockan 14.30. Anmälan senast två dagar före till Britt-Marie Petersson på 042-34 71 20 eller Lise Håkansson på 070-171 21 68.

Följande gudstjänster hålls i kapellet under hösten, alltid klockan 15: den 22 september Hela kyrkan sjunger, den 20 oktober och den 10 november. Den 1 december blir det en adventsguds-tjänst, också klockan 15; därefter kaffe i stationshuset.

KonserterFörutom Hela kyrkan sjunger (se ovan)ordnar föreningen två konserter under hösten i Mölle kapell. Inträde 60 kronor.

Den 27 oktober│Jazz med 3 x Roar klockan 18. Bandet består av Finn Roar, hans son Assi och dennes hustru Lone Selmer, vokalist.

Den 24 november│Klockan 18 framför violinisten Kathrin Grube, gitarristen Anders Ehrenstråle och sångerskan Cecilia Lindh ett potpurri av visor med doft av jazz och bossa, men även med någon doft av sensommar och höst.

SPF KULLABERG MÖLLE spf.se/kullabergmolle

Alla medlemmar och andra intresserade seniorer hälsas välkomna till höstens aktiviteter.

Den 24 september│Höganäs museum klockan 13.00. Ami Kinell, ordförande för stiftelsen för museet, informerar och vi tittar på utställningarna. Efter besöket åker vi till Malvagården och fikar.

Den 22 oktober│Stationshuset klockan 14.00. Håkan Lind berättar om whisky.

Den 20 november│Stationshuset klockan 14.00. Christoffer Palmer och Jutta Sarodnick, Höganäs Bokhandel, informerar om höstens böcker.

Den 11 december│klockan 13.00. Jul-lunch med musikunderhållning.

En föreläsningsserie om Kullabygdens och Krapperups historia med Margareta Ramsay hålls onsdagarna den 9 oktober, den 13 november, den 27 november och den 15 januari klockan 14.00–16.00 i stationshuset.

Anmälan till de olika aktiviteterna:

• Britt Gudmundson, 042-34 79 04 [email protected]• Anne Cronström, 042-34 51 43 [email protected]

MÖLLE GOLFKLUBB mollegk.se

Under hösten arrangerar vi KM i boule, Mörkergolf och Luciagolf. För mer infor-mation, se anslag på klubben eller gå in på vår hemsida.

Dessutom återkommer våra populära klubbtävlingar Per i Viken Mixed den 6 oktober, Cross Country den 20 oktober och Gåsagolf den 3 november.

möllekuriren 2013 nummer 3

Documents