1

Byföreningens tidskrift • nr 4 2012

foto: Frederic Täckström

kuriren

2

TELEFONtill Mölle Byförening 0708-34 75 29 dit

ni ringer för att komma i kontakt med styrelsen eller för att hyra lokaler.

BYFÖRENINGENS BREVLÅDAI denna läggs meddelanden till Byföreningen. Den töms varje dag. Brevlådan finns numera på Annexets baksida.

MEDLEMSAVGIFTENAvgiften för 2013 är 200 kr vilket inkluderar Mölle-kuriren utdelad i Mölle. För övrig distribution tillkom-mer inom Sverige 100 kronor/år och för utlandet 200 kronor/år. Bankgiro: 5617-3883.

Styrelsen: Ordf. Chatarina Lindgren, v. ordf. Åke Järnblad, kassör Klas Jörgensen, sekreterare Ebba Wachtmeister (supp-leant). Ledamöter: Christina Carlsson, Karin Eriksson, Britt Gudmundsson. Suppleanter: Lars Bennheden, Birgitta Hansson.Ansvarig utgivare: Chatarina Lindgren • Redaktör: Birgitta Hansson • Föreningskontakter: Åke Järnblad •

E-post: mollekuriren@gmail.com • Annonser: Åke Järnblad, 0708 11 42 53

Layout, redigering: Stilbildarna i Mölle/Frederic Täckström (www.sbmolle.com) • Tryckning: Exakta, Hässleholm

Mölle Byförening, Mölle Hamnallé 2, 263 77 Mölle • Telefon: 0708-34 75 29 • Hemsida: www.molle.se

E-post: mollebyforening@gmail.com • Galleriet: mollegalleri@gmail.com

BYFÖRENINGEN INFORMERARKullaleden invigs den 1–2 juni 2013. Vi behöver några personer som kan hjälpa till att ta fram och skriva texter för Mölles sträcka av Kullaleden, gärna i samråd med andra områdeskunniga. Det är en möjlighet för oss att verkligen informera om allt som finns att se och göra runt ledens sträck-ning. Hör av dig till Byföreningens styrelse om du vill vara med i arbetet!

BYFÖRENINGENS PROGRAMByföreningens årsmöte den 24 mars kl 15.00 i StationshusetVinprovning 28 januari, 18 februari och 8 april i Sta-tionshuset.

OMSLAGSBILDENMorgonbadarna är i full gång på lördagmorgnarna.

ANNONSACKVISITÖRVill du hjälpa oss att få in annonser till varje num-mer av Möllekuriren. Åke Järnblad som tagit hand om detta det senaste året har inte möjlighet att fortsätta efter årsskiftet.

Tidningen är självfinansierad tack vare våra annonsintäkter. Utan annonser måste vi göra en enklare tidning. Så kan Du tänka dig att hjälpa till? Det kan gärna vara fler som samarbetar i en grupp. Hör av dig till Byföreningens styrelse om du är intresserad.

HJÄRTSTARTARENSom vi berättat finns det hjärtstartare på Grand Hotel, Golfklubben, Naturrum och Brandstatio-nen.

Möllekuriren har fått frågan hur man får tag i dessa vid akuta lägen.

Svaret är att alltid ringa 112 och larma. På 112 avgör man vilket som går fortast – att skicka am-bulans eller larma Mölle brandkår.

Men det kan också vara bra att veta att den hjärtstartare som finns på Brandstationen kan man komma åt utifrån genom ett fönster vid sidan om stora garagedörrarna.

Foto

: Fr

eder

ic Tä

ckst

röm

Valborgsmässoelden den 30 april kl 20.00 på Fä-laden.Slå katten ur tunnan och Strandstädningen:Håll utkik på anslagstavlan och hemsidan för aktu-ella datum.

3

Intet nytt under solen – i alla fall inte när man läser vad som var aktuellt för 20–25 år sedan i

Mölle och som avspeglar sig i Möllekuriren. I detta nummer har Lennart Silén Alfredsson skrivit om när Byföreningen startade Möllekuriren. Mölle­kuriren har alltså hunnit bli 25 år.

Det första året blev det bara ett nummer på grund av pengabrist, men redan 1988 utkom fyra nummer och så har det varit sedan dess. En lång rad redaktioner har arbetat med tidningen och fyllt den med intressant innehåll med hjälp av er läsare. Tack till alla som lagt ner sin själ i att se till att vi i 25 år fått en läsvärd tidning i brevlådan fyra gånger om året.

Detta nummer är det sista som Frederic Täck­ström redigerar. Stort tack för alla fina nummer du producerat, allt arbete du lagt ner och alla vackra bilder du bidragit med. Och välkommen Christer Wallentin som tar över uppgiften från nr 1 nästa år.

Byföreningen har ansvarat för många arrange­mang till medlemmarnas fromma under året. All­deles nyss har vi haft julmarknaden i stationshuset. De evenemang som krävde mest arbete med många inblandade var kanske nya satsningen på Pyk­veckan i början av juli och nysatsningen på Mölledagen i slutet av juli. I detta nummer får ni veta lite mer

om familjen Gostomski och mannen bakom Kul­lamannens Kök, ett par av alla de som lade ner ett jättestort arbete för att genomföra Mölledagen. På tapastallriken som serverades vid detta tillfälle fanns bland annat Tupp i gelé. Vill ni ha den rätten på julbordet så bjuder vi på receptet i detta nummer.

En Byförenings styrelsen har många andra upp­drag under året än alla återkommande arrange­mang. Skötseln av stationshuset är ett arbete som kontinuerligt kräver mycket jobb för att det ska förbli en trivsam mötesplats. En annan uppgift är att hålla god kontakt med kommunen och med andra byföreningarna för att påverka i frågor som rör våra byar. Rapporten från senaste mötet finns med i detta nummer.

Byföreningen vill passa på att än en gång tacka alla som medverkat i föreningens aktiviteter under 2012 och bidragit med allt från strandstädning till resande av tält och genomförande av Mölledagen.

Till sist önskar Byföreningen alla En riktigt God Jul och Ett Gott Nytt 2013!

Styrelsen

1

Byföreningens tidskrift • nr 4 2012

foto: Frederic Täckström

kuriren

kuriren

julnumret

u r i n n e h å l l e t

18

10

22

4

höstens möte mellan kommunpolitiker och tjänstemän och kommunens byföreningar inträffade i slutet av oktober i Mölles stationshus. 14 byfören­ingar, 1 vägförening och 5 av Höganäs kommuns politiker och tjänstemän var närvarande.

Tidigare i höst hade ett antal av föreningarna träffats för att komma fram till en lista med frågor där många hade gemensamma problem som man ville dryfta med kommunen. En rapport från det mötet fanns i Möllekuriren nr 3.

Bland annat kom man då överens om att det fanns en rad trafikproblem som man ville framföra.

Frågor som nu togs upp berörde hastighetsbe­gränsningar som inte respekteras på många håll. I Brunnby till exempel på infarten från Mölle är

det många som kör alldeles för fort. Och Mölle tog upp sina hastighetsproblem. Byarna vill låna kommunens hastighetsmätare (vagn) för att mäta hastigheten under en period. Men det har varit problem med programmeringen av anläggningen så den har inte kommit till användning särskilt mycket denna sommar. Det är också olika hastig­hetsgränser i olika byar. Varför, undrade man? Det kan bero på att det saknas trottoarer på vissa högt trafikerade sträckor i till exempel Mölle och därför har vi 30 kilometer i timmen.

Långa fordon fastnarHusbilar, bussar och andra långa fordon fastnar och har svårt att vända på smala bygator, till ex­

Dessa sidor använder vi till att hålla er alla uppdaterade på vad som hänt, vad som kom-mer att hända eller vad ni tycker vi ska skriva om! Återigen alltså en uppmaning till att delta i Möllekuriren – till glädje och nytta för oss alla!

Aktiviteter i byn• SENASTE NYTT I MÖLLE • SENASTE NYTT I MÖLLE • SENASTE NYTT I MÖLLE • SENASTE NYTT I MÖLLE • SENASTE NYTT I MÖLLE • SENASTE NYTT I MÖLLE •

Trafikfrågor diskuterades på möte med kommunen

Kommunens representanter, fr.v. Ulf Molin, Mats Fejne (ej i kommunen), Lennart Andersson och Peter Kovacs, på mötet med byföreningarna i Mölle stationshus.

5

empel i Mölle och Arild. Kommunen menade att vägföreningarna kan sätta upp skyltar om maximal fordonslängd för att åtminstone försöka förhindra att långa fordon hamnar i svårigheter.

Andra frågor som togs upp var huvudledssträck­ningar ibland annat Lerberget och Mölle, och Svans­hall vill genomföra bullermätningar på grund av livlig trafik med traktorer.

Det bestämdes att byarna skulle skriva ner sina problem i en gemensam skrivelse innan kommu­nens möte med Trafikverket i mitten av november.

Kommunen informerade sedan om vad som var aktuellt från deras horisont.

Kommunen tar inte överÖvertagande av vägföreningarna till kommunalt huvudmannaskap var en sådan punkt. Det finns informationsmaterial som kommunen skickat ut som man vill ha byarnas synpunkter på i höst. Kommunen kommer inte ta över områden där det krävs större arbeten inom de närmaste åren. Och Gyllenstiernas allé var en besvärlig förhand­lingsfråga man såg framför sig. Vägföreningen hade tagit över vägen från Trafikverket och fått ersättning för detta.

Kommunen har precis påbörjat byte av lampor och armaturer i gatubelysningen för att uppfylla EU­kraven på lägre energiåtgång. Arbetet kommer pågå i fyra år med en total budget på tio miljoner kronor. Bytet nu sker från kvicksilverlampor på 125 W till högtrycksnatriumlampor på 70W. De nya lamporna kommer ha ett gulare sken. Mölle och Arild får vänta till sist med förhoppningen

att det då kommit fram LED­lampor till vettiga kostnader. LED­lamporna har vitt sken. I dagslä­get är de för dyra även om energiåtgången skulle bli mycket lägre.

Lampbytet sparar en miljonLampbytet ger en besparing på cirka en miljon kro­nor per år och om sju­åtta år kommer kostnaden att vara hemräknad. På en fråga om kommunen utrett påverkan på nattaktiva fåglar med den nya belysningen blev svaret nej.

Kommunen har tagit in offert på busstrafik från Mölle till Fyren under två sommarmånader men kostnaden var alldeles för hög, 800 000 kronor, så planerna är lagda på is tills vidare.

Mycket arbete återstårRos­Marie Paulsson informerade om att mycket arbete ännu återstår på Kullaleden innan invig­ningen 1–2 juni 2013. Man behöver hjälp med olika saker och vill att byarna organiserar arbets­lag som kan rycka in till exempel för att sätta upp informationsstolpar och märkband. Hon infor­merade också om den bok som Gunnel Wounsch skriver där man vill ha in material till intressanta besöksmål runt leden. Boken kommer ut i sam­band med invigningen.

På frågan om det är på gång fler mobilmaster i kommunen där det är dålig täckning svarade kommunen att det inte finns några bygglovsan­sökningar för tillfället, så det kan inte vara något på gång i närtid.

Birgitta Hansson

• SENASTE NYTT I MÖLLE • SENASTE NYTT I MÖLLE • SENASTE NYTT I MÖLLE • SENASTE NYTT I MÖLLE • SENASTE NYTT I MÖLLE • SENASTE NYTT I MÖLLE •

Höganäs kommun har låtit Svensk Markservice gör en inspektion av lekplatsen. Inspektionen skedde i slutet av juli och Byföreningen fick sedan proto­kollet under hösten.

Det fanns några anmärkningar. Bland annat an­märktes på en del som var trasigt på skeppet och att

trägungan där hade en väldigt sliten vajer som borde åtgärdas omgående. Marken under gungställningen var alldeles för hård – stenhård står det i protokol­let – och likaså började området runt skeppet bli för hårt och behövde fräsas.

Byföreningen kommer att åtgärda lekredskapen.

Lekplatsen vid stationen fick anmärkningar vid inspektion

6

Möllekuriren firar 25­årsjubileum. Första numret kom sommaren 1987 – det blev bara ett nummer det året, men året efter kom fyra nummer ut och så har det fortsatt om än med olika utseende och for­mat. En lång rad redaktioner har med stort ideellt engagemang bidragit till att tidningen kommit ut under 25 år. Här berättar dåvarande Byförenings­ordförande Lennart Silén Alfredsson om vad som var aktuellt de första året:

”Det var år 1987. En byförening som varit aktiv sedan 1972 skulle nu få möjlighet att synas mer, samt nå ut till hela byn med information. Denna tidning blev även ett sätt att samla medlemmar, dokumentera och visa utåt vad som gjordes i byn samt tydliggöra de frågor som diskuterades av för­eningens aktiva. Ledorden var ”Ännu bättre by för alla – allt ifrån yrkesfiskare och båtägare till badare

och turister”. Dåvarande styrelse bestod av Gerda Dahl, Eva Larsson, Lennart Löfkvist, Lennart Ols­son, Leif Persson, Åke Thomson, Gösta Tivelius, Jean Wagner och undertecknad som ordförande.

Många av de frågor som då var aktuella är så även idag: sänkt fart i hela byn, vågskydd eller lik­nande mot de tuffa nordvästliga ovädren, TV­ och telefonmottagning som fungerat dåligt, hundbajs som förorenade, tångrensning för att förbättra bad i Fågelviken m.m. Förslag om äldreboende var också ett ärende som togs upp och meningarna bröts ordentligt. Föreningen kämpade i det längsta för att behålla postexpeditionen och ICA affären. Att påverka Skånetrafiken så att busstiderna skulle utökas samt få kommunen att stoppa hyreshöjning­arna för Stationshuset var andra frågor som drevs hårt för att byn skulle bli attraktiv för inflyttning.

Möllekuriren – en tjugofemåringsom ännu är ”still going strong”

7

I linje med detta lades även förslag till projektet ”Solbyn”, vilket var ett ekologiskt bostadsområde som skulle byggas där Vita Byn nu ligger. Detta var ett modernt miljöboende, som på den tiden var ovanligt. Projektet lades tyvärr ner då det ansågs bli för kostsamt. Med dagens kunskap om hållbart samhälle och ekologiskt byggande hade beslutet kanske blivit ett annat.

Hamnfrågorna i byföreningen var omfattande och tidskrävande vilket resulterade i att man 1992 bildade Hamnföreningen. På detta sätt kunde man tydligare kommunicera med kommunen och av­lasta byföreningen. En annan del av utvecklingen var arbetet med att ta fram Möllesymbolerna. De valdes ut genom en tävling som utlystes i byn. Dessa symboler lever vidare än idag.

Jag är glad över att ha fått vara en del av ut­vecklingsarbetet under några år och stolt över det som vi tillsammans lyckades genomföra. Som ålderman vill jag önska Möllekuriren och Byför­eningen god fortsättning med utvecklingsarbete, glädje och gemenskap mellan invånarna i byn.”

Möllekuriren  årgång  4;  1990  handlar  om...

Kommunen:  Dialog,  service  och  planerMölle  byföreningMölle:  Aktiviteter-­‐nyheterHistoriaAnnat

VÄLKOMMEN TILL (JUL)BORDS PÅ NYTT SÄTT!

Småbåtshamnen 16 b, Höganäs. www.hoganasbrygga.se

Vi vill såklart redan nu flagga upp för Bryggans nya traditioner kring årets stundande stora mathögtid! 23 november – och traditions-enligt – dukar vi alltså upp vårt härliga sill- och laxbord tillsammans med

hembakt bröd, passande ostar plus massor av andra goda tillbehör. Därefter fortsätter vi de senaste årens succé med en härlig varmrätt, följt av en dessert som rundar av och så kaffe och ljuvligt julgodis, förstås.

Allt till menypris 465:- per person. Ring 042-340 360 så berättar vi mer – och varför inte passa på att boka bord samtidigt? Välkommen till bords – på nytt sätt i juletid!

Servettringar inkl gravyr i Äkta sterling silver

Ordpris 1 000:-Nu 695:-/stStorgatan 62, Höganäs 042-34 06 23

Så här fördelade sig innehållet i Möllekuriren 1990.

DET GÅR BRAATT HYRASTATIONS-

HUSET

Möllekurirens allra första nummer, 1987.

8

När vi som nygifta i början av juli 1958 skulle se på en lägenhet i Mölle var det faktiskt ingen vi kände

som visste var Mölle låg. Även om de väl hört namnet.Vi tog alltså bilatlasen och letade oss på krokiga vägar

genom städer och samhällen (någon E 6:a var nog bara påtänkt) och slutligen på ännu smalare vägar igenom en mörklagd bokskog innan vi såg havet och Mölle.

Då hade vi letat efter lägenhet i månader. Jag hade en liten tvåa men vi ville bort från Göteborg (och allt­för omtänksamma svärföräldrar, känns det igen?) och leva vårt eget liv.

Men på en hemresa från USA på en norsk lastbåt med få passagerare hade jag träffat en dam från Landskrona. Jag skickade några foton till henne plus den obliga­toriska frågan ”har du hört talas om någon lägenhet”?

Det hade hon. Hon hade en syster som satt i Mölle municipalnämnd och där satt även en byggmästare Wellberg som ägde ett hus ”övre Sjöhem” och där hade någon dött.

Därav vår resa söderut. Lägenheten var helt suverän. Tre rum mot havet, alla fönster mot havet (visst var det sundet men vi kallade det havet). Vitmålade väggar, våra nyinköpta möbler, vårt nyinköpta porslin.

Och Mölle ett sydfranskt eller italienskt fiskeläge i branten från berg och bokskog ned till hamnen. Det var som en dröm. Här skulle vi givetvis leva tills vi dog.

Mölle var ett ”självförsörjande” samhälle 1958. Även om gatubelysningen släcktes kl 22.00 vilket åstadkom ett väldigt mörker i konstant dimma.

Men här fanns flera mjölkaffärer, Jontes lanthandel, Ingeborg Ny’s fina affär med torghandel utanför på lördagar, bank och bokhandel, post och telefonsta­

tion. Det var bra. Fast vid närmare eftertanke var nog lägenheten lite dyr (kunde det vara 1 000 kronor i månaden?) så vi köpte en kåk nere i byn, Bidevinds­vägen 7 för 40 000. Toppen.

Så kom första barnet. Då var huset inte alls bra. Bankdirektören tillfrågades, JO, det absoluta huset för en stor tänkare (han använde omtänksamma ord, bankdirektören) var huset på höjden, Corfitz väg 12.

Det var en magnifik kåk med engelskinspirerad lyx. För den som var född i det tidiga 20­talet och vuxit upp under 30­ytalets depression när mat för dagen var en förhoppning var det onekligen en klassresa. Fast ingen klassresa med hiss. Tvärtom var det en mödosam och jobbig uppförsbacke till skeppsredarvillan.

Fyra år senare lämnade vi Mölle för Göteborg och Montessoriskola för barnen.

Men det är klart att vi kom tillbaka efter drygt tio år om sommaren och definitivt efter ca fyrtio år. Men till ett Mölle i förändring. Nu fanns inte elektrikern, snickaren, rörmokaren som man kunde gå över till när något hänt. Borta var affärerna, bokhandeln och banken.

Till slut var närmaste affär i Nyhamnsläge och den närmaste banken (för min del) i Helsingborg. De gamla husen där ägaren flyttade ner i källaren eller ut till lilla­

Hans Peterson i Mölle i maj 1961. Ur en tidningsartikel.

�

God Jul

och Gott Nytt År

och

GottN

ytt

År

Konstkeramiker

KERSTIN TILLBERG

Unikt Handgjort & handmålat

Stengods

Garngränd 6, 260 42 Mölle tel. 070-160 01 30

För nyheter och information, välkommen in på www.kerstintillberg.com

263 77

2:a advent 9/12 öppet i Mölle stationshus kl. 13–16 • Hjärligt välkomna!

”En levande by förändras”KRONIKAN••

Hans Peterson

9

tion. Det var bra. Fast vid närmare eftertanke var nog lägenheten lite dyr (kunde det vara 1 000 kronor i månaden?) så vi köpte en kåk nere i byn, Bidevinds­vägen 7 för 40 000. Toppen.

Så kom första barnet. Då var huset inte alls bra. Bankdirektören tillfrågades, JO, det absoluta huset för en stor tänkare (han använde omtänksamma ord, bankdirektören) var huset på höjden, Corfitz väg 12.

Det var en magnifik kåk med engelskinspirerad lyx. För den som var född i det tidiga 20­talet och vuxit upp under 30­ytalets depression när mat för dagen var en förhoppning var det onekligen en klassresa. Fast ingen klassresa med hiss. Tvärtom var det en mödosam och jobbig uppförsbacke till skeppsredarvillan.

Fyra år senare lämnade vi Mölle för Göteborg och Montessoriskola för barnen.

Men det är klart att vi kom tillbaka efter drygt tio år om sommaren och definitivt efter ca fyrtio år. Men till ett Mölle i förändring. Nu fanns inte elektrikern, snickaren, rörmokaren som man kunde gå över till när något hänt. Borta var affärerna, bokhandeln och banken.

Till slut var närmaste affär i Nyhamnsläge och den närmaste banken (för min del) i Helsingborg. De gamla husen där ägaren flyttade ner i källaren eller ut till lilla­

stugan var sålda till en annan typ av sommarboende. De hyrde inte, de ägde.

Fast det ursprungliga fanns kvar. Det gamla ”fiskel­äget” från bokskogen till hamnen. Havet skiftar fort­farande färg utanför mitt fönster. Och himlen är så väldig över banvallen där man hälsar på den man möter. Det känns tryggt.

Och så ska det väl förbli tills också vi får tolvvånings­höghus på hamnplan och f.d. järnvägsstationen rivits.

Hans Peterson är författare och har skrivit i det närmaste 200 böcker. Han är fortfarande vid 90 års ålder i full gång.

”En levande by förändras”

Övre Sjöhem där Hans Peterson och hans fru bodde när de kom till Mölle 1958.

�

Ni behöver inte åka till

VÄLANej, nu när det är dags att köpa

julklappar så vill vi påminna om att vi producerar handgjorda bruksföremål till

gammal och ung, året om. Skålar, temuggar, kaffekoppar och kannor m.m.

Allt tillverkat för att användas av mer än en generation.

Köp dina julklappar lokalt i år! Butik och verkstad har öppet alla dagar

och caféet lördag–söndag 9–17Mölle Hamnallé 9 • 042-34 79 91mollekrukmakeri.se

10

Jeanette föddes i Malmö. Hon läste sedan i Lund på slaviska institutionen, lingvistik och Östeuropakunskap. Under studietiden fick hon möjlighet att göra en del av utbildningen

någon annan stans i Europa och valde Krakow i Polen, där hon fortsatte med teatervetenskap inom den humanistiska fakulteten. Scenografi ingick också och det har hon haft stor glädje av i sitt nu­varande yrke som inredare, liksom symbolikläran. Så länge som muren och uppdelningen i ett öst/västblock fanns var detta med symboler oerhört viktigt, då olika budskap fick visas förtäckt och som inredare tänker man på hur färg, form, symboler osv påverkar budskapet eller effekten av inredningen.

På en förberedande kurs i polska träffade hon en kurskamrat, Ryan Gostomski och tycke upp­stod. Ryan är amerikan från Winona i Minnesota. Hans familj har tyskt, polskt, norskt och irländskt ursprung och är femte generationen amerikaner. Kemi var det stora intresset, och han visste redan tidigt att han ville syssla med ölbryggeri. Han ville även lära sig polska och därför kom han till Kra­kow, där han träffade Jeanette.

Tolkade åt Ingmar BergmanVid en internationell teaterfestival i Krakow fick Jeanette uppdraget att vara tolk åt Ingmar Bergmans ensemble, då de skulle sätta upp en pjäs ”Prinses­san av Burgundy” av Gombrowicz, en polsk dra­maturg som räknas till de största namnen inom den absurda litteraturen och teatern. Pjäsen hade spelats på Dramaten och Jeanette skulle översätta från svenska till polska. Jeanette berättade att det

var fantastiskt att få träffa ensemblen som bl.a. be­stod av Erland Josephson, Kristina Adolphson och Ingvar Kjellson. En dag tog hon hela ensemblen till Auschwitz.

– Man märkte på spelet på kvällen att skåde­spelarna tagit starkt intryck av besöket, för före­ställningen den kvällen var mycket mer lågmäld.

Efter studierna åkte Jeanette tillbaka till Sverige. Ryan for till Tyskland och utbildade sig till ölbryg­gare vid Weihenstephan.

Efter murens fall och när det kommunistiska

Entusiasterna som gjordeMölledagen till en upplevelseRyan och Jeanette Gostomski delade med sig av sitt kunnande

Insidesign ett företag som hjälper andra företag att profilera och marknadsföra sig genom överraskande och innovativa inredningar och installationer, så att de-ras varumärken syns på den konkurre-rande marknaden. Bakom namnet finns Jeanette Gostomski, som så generöst ställde upp med sitt kunnande och nya idéer inför och på Mölledagen.

text Monica Bengtsonfoto Frederic Täckström

11

systemet upplöstes skulle de statligt ägda företagen säljas ut och det äldsta nu existerande ölbryggeriet blev till salu. Ryans pappa var intresserad av Polen och köpte bryggeriet från 1321. Det blev anled­ningen till att Ryan och Jeanette bosatte sig i Polen med två små barn Tea och Leo.

Arbetade med marknadsföringJeanette arbetade också på bryggeriet inom mark­nadsföring och läste samtidigt vidare till inrednings­arkitekt och kunde på så vis medverka vid restaure­

ringen av bryggeriet. Bredvid bryggeriet ligger ett slott från 1314. Sedan ett par hundra år hör också det till bryggeriet. Många olika ägare har givetvis figurerat genom århundradena, men sedan 1999 sköter Ryan verksamheten. När Ryan berättar om ölframställningen märker jag att mycket påminner om vinframställning och det krävs lika noggranna kontroller under tillverkningenoch det finns olika kvalitetskriterier. Ingredienserna är humle från Po­len, malt från Tjeckien och Polen, Weinstephans jäst och eget vatten som endast används till ölet.

tillbakablick på årets mölledagAlla vet vi att en dag som Mölledagen inte kommer till av sig själv, men hur gick det till? Byföreningen hade tankar på att göra något nytt för Mölle, en familjedag med aktiviteter som kunde intressera alla åldrar. Man slog sina kloka huvuden ihop och spånade fram flera goda idéer. Några personer utanför sty-relsen som ställde upp med nya tankar och jobbade helt ideellt ska här få komma till tals.

12

På Mölledagen höll Ryan en mycket uppskattad och väl­besökt ölprovning och han berättar:

– Vädret för öl­provning var perfekt, för det var molnigt och alltså inte för varmt. Dessutom var det så gott som vind­stilla, så ölets aromer kunde särskiljas. Vi provade sex olika sorter och startade med det ljusaste, en underjäst lager och slutade med en Carnegie porter, ett mycket mörkt öl. Alla var mycket intresserade och ställde många frågor.

Ryan tyckte det var intressant att uppleva kom­mentarerna, för många gillade t.ex. ett öl som andra inte alls tyckte om. De kunde emellertid bedöma det trots att de inte gillade det. Tyvärr fick inte alla som ville vara med plats då endast 20 st kunde delta.

– Om provningen ska upprepas nästa år, säger Ryan, ska det vara lika små grupper men flera och vid olika bestämda pass. Det bästa är dock att testa öl så tidigt som möjligt, då våra smaklökar påverkas av allt vi stoppar i oss.

Jag frågar varför de lämnade Polen och bosatte sig i Mölle. Då berättar Jeanette:

– Många olika faktorer spelade in och framför allt hade vi inte planerat att bo i Polen för alltid. När så

en dag personalen på Dagis sade att de skulle börja lära barnen att skriva var vi tvungna att bestämma vilket språk som Tea och Leo skulle ha som sitt första språk – polska, engelska eller svenska. Det avgjorde saken, för den internationella skolan där vi bodde var inte intressant utan vi bestämde oss för att återvända till Sverige. Eftersom vi hade vänner i Strandbaden letade vi hus där, men så dök Möl­lehuset upp och vi slog till, och vi trivs väldigt bra.

Det är vi i Mölle tacksamma över, för utan att vara med i Byföreningens styrelse ställde Jeanette upp med ett stort antal arbetstimmar för att vi Möllebor och hitresta skulle få en fin familjedag på hamnplanen. Hon var konferencier och gjorde konceptet för täl­tinredningen med hjälp av möbler och annat från Loppan både i Höganäs och Helsingborg.

Genial idéDet behövs nog en designer och marknadsförare för att komma på den geniala idén att inreda tältet som ett vardagsrum! Hon gjorde konceptet för barn­aktiviteterna och lade fram en detaljerad lista över material och räknade fram en budget. Hon gjorde loggan till Mölledagen och tryckte upp T­shirts.

Hon tog hjälp av sociala medier i marknadsföring och gjorde en särskild sida för Mölledagen på face­book, där möjligheten att nå ungdomar och utombys är stort. Hennes kontakter var också värdefulla. Tack vare att hon gjorde scenografin till filmen Thalassa, där Helen Arlock är cellist, kom denna i sin genre välkända artist och underhöll på Mölledagen.

Vi ska verkligen tacka dessa entusiaster som är villiga att göra något för att vi alla ska få ha trevligt.

Mer om entusiasterna på nästa uppslag!

Jeanette inredde tältet som ett vardagsrum och Ryan ledde ölprov-ningen. Barnen målade gemensamt en tavla.

BYGGVAROR • KAKEL • KLINKERNYBYGGNATION OCH RENOVERING

Öppet måndag–fredag 7–18 • lördag 8–16

Industrigatan, Höganäs • 042-33 23 70

KULLAPRAKTIKEN Doktor

SVEN-GÖRAN BLANCK Centralgatan 35, Höganäs

tel 042-33 08 60

Spec. Allmän Medicin Akutmottagning och tidsbeställning

MÖLLE FISKRÖKERI & HÖGANÄS

FISKAFFÄR

• Nyrökt fisk• Färsk fisk• Skaldjur

• Inläggningar• Sommarservering

Välkommen till en av Sveriges största

fiskaffärer!

Keramikgatan 2, HöganäsTel. 042- 331 332

www.mollefiskrokeri.se

Höganäs design outlet

inÅramaDin inramningsbutikCentralgatan 43, Höganäs

042-35 20 80

God Jul och Gott Nytt År önskar Kenneth med personal!

Krogen på berget

telefon 042-34 74 20

ETT AV SVERIGES VACKRASTE HOTELL

PRESENTERAR STOLT

Årets JulbordSAMLA NU FÖRETAGET, FAMILJEN, ALLA VÄNNERNA...

MÄNGDER AV HEMLAGADE LÄCKERHETERALLT FRåN SILL I MASSOR

TILL VILDSVINSSKINKA OCH ETT HELT RUM FYLLT AV HEMLAGAT GODIS

EN AV SKåNES FRÄMSTA TRUBADURER & KåSÖRER

åKE HÖGMAN

MUSICERAR MJUKT I BAKGRUNDEN OCH BERÄTTAR

SMå JUL HISTORIER

Välkommen!

Öppet alla dagarRestaurang • Hotel • Konferens

info@hotelkullaberg.se • Tel. 042 – 34 70 00 • www.hotelkullaberg.se

Krogen på berget

telefon 042-34 74 20 Boka årets julbord hos oss. Välkomna! Tina & Lasse

14

Rolf Järnmarker driver cateringfirman Kullaman­nens Kök och han blev tillfrågad om han ville vara med och göra Mölledagen till något extra,

–I februari 2012 befann jag mig i Kambodja, då jag fick ett mail från Ingemar i Mölle där han frågade om jag kunde tänka mig att medverka på Mölledagen. Eftersom jag tycker det är roligt med nya idéer svarade jag genast ja på frågan.

Som alla vet är Rolf en duktig kock och Kulla­mannens Kök har ofta ansvarat för maten vid större och mindre tillställningar. Eftersom han tycker det är roligt att engagera sig och det kändes viktigt att få vara med och göra något som kan roa alla åldrar

och bli något annorlunda än en traditionell hamn­fest för Mölleborna, svarade han alltså ja på frågan, och det skulle visa sig vara en högvinst.

Redan för fyra – fem år sedan var han med om att ordna något liknande, så idéer hade han gott om och dessutom kontakter som nu kom väl till pass. Byföreningen hade frågat Grand om de kunde ställa upp, och där sa man att de var intresserade men det blev för mycket, eftersom de var mitt uppe i arbetet med Saluhallen. Rolf ryckte då in, men det är en för stor grej att köra själv med tanke på kylaggregat, rättigheter och att inte veta om det kommer 100 eller 500 som vill ha en tapastallrik,

David Mill från Grand Hõtel och Rolf Järnmarker från Kullamannens kök dryftar någon kulinarisk fråga, kan man tänka.

När proffsen står för maten

Kulinariska höjdpunkter i tältetText: Monica Bengtson • Foto: Frederic Täckström

15

så han lyckades övertala David på Grand att ändå medverka och ett par dagar senare talade Rolf även med Eva Dahlberg för att be om hennes syn på sa­ken. Då sa hon:

– David har ju redan tackat ja! Han vet tydligen inte att vi har två bröllop den helgen!

– Stort tack David och Eva för utan er upp­backning hade det inte fungerat, säger Rolf, som serverade tapastallriken med fem små tapas för 95 kronor, vilken blev mycket uppskattad. Bakom dis­ken hade de också hjälp av vännen Martin Nygård som har en vinbar som heter ”Lundgren Torvet” i Köpenhamn. Förresten var denne den förste som

importerade ekologiska viner till Danmark. Rolf berättade att då en äldre herre avnjutit tapastallri­ken och skulle betala sa:

”Var det inte 95 kronor den kostade?” Han be­talade och gick iväg men ångrade sig och kom tillbaka med orden:” Vilka smaker! Den kunde ni tagit 195 kronor för!”

Tack vare att Kullamannen stod för maten på Finn Roars 70­årskalas kunde denna kontakt an­vändas på Mölledagen, där denne danske jazz­musiker spelade med sonen Assi, bas, och dennes flickvän Lone Selmer, känd jazzsångerska. Då Rolf mötte Gisela, Finns hustru, frågade han henne om

Mattältet blev mäkta populärt och gästerna lät sig väl smaka.

16

terrin på rökt tupp till 10 personer (david mill)250g plockat rökt tuppbröst från Kärra gård3 dl kullamust1 dl finhackad gräslök1 dl skuren dill1 nypa nymald svartpeppar4 st gelatinbladGör så här: Lägg gelatinbladen i blöt. Blanda samman samtliga ingredienser i en bunke. Smällt gelatinbladen i lite vatten och häll i en fin stråle ner i tuppblandningen. Pressa blandningen i en lagom form, plasta och sätt i kylen över natten.

syltade tomater (rolf järnmarker)1 kg små tomater från Grand Hotels växthus på KrapperupTill lagen:2,5 dl vatten3 dl ättiksprit 12%4 dl socker8 kryddnejlikor

Muskotblomma3 kanelstänger1 bit ca 50 gr ingefära hackad i grova bitar2 msk senapskornGör så här:1. Tvätta tomaterna och låt gärna fästena vara kvar (det

ser snyggt ut).2. Koka upp vatten och låt dem bada i 5 min.3. Lägg sedan tomaterna i en burk.4. Koka upp lagen och slå den över tomaterna. Låt det stå

en dag. Sila av kryddorna! Låt stå i bara lagen en dag. Häll av lagen och koka upp med kryddorna en gång till. Låt svalna och slå över igen.

5. Håller länge i kylen.Pepparrotscreme (Rolf Järnmarker) 2 dl creme fraiche2 tsk riven pepparrot1 tsk citron (socker)Vispa crème fraichen till hård crème och blanda i pep-parrot och citron efter smak.

Var så goda! Här får ni receptet på terrin på RÖKT TUPP med tillbehör, en av de fem tapas som serverades, ett resultat av samarbetet mellan David Mill på Grand Hotel och Rolf Kullamannens Kök.

hon trodde att Finn skulle vilja vara med och spela på Mölledagen och hon sa ge­nast på gemytlig danska att ”det vil han gott”, trots att hon egentligen är svenska. De träffades faktiskt någon gång på 60­talet, då Finn var på just Grand i Mölle och spelade. Gisela hade rätt, Finn ville gärna hjäl­pa till att göra något trevligt för Mölleborna.

Ytterligare en kontakt har vi Rolf att tacka för, nämligen Jacob The Magi­cian Schenström, ett barn­barn till Marianne Cronberg. Denne utförde helt otroliga trolleritricks, vilka man fortfarande kan

gå och fundera över och inte förstår hur de gick till, men så vann han ju också SM i close­up trolleri 2004, vilket visar hur oerhört skicklig han är.

Stort tack, Rolf, för ditt engagemang och lo­gistiska erfarenhet och vad jag hör har du många nya fantastiska idéer även inför nästa års Mölle­dag. Byföreningen och alla vi andra som deltog i denna förutom vädret mycket lyckade dag är bara så tacksamma att vi fick ta del av din och de övriga arrangörernas kunskap denna dag.

Rolf Järnmarker som ”korvgubbe” utanför Magasin 36 i Höganäs.

Vad är Din bostad värd?Om du funderar på att byta boende kan det vara

bra att veta värdet på Din bostad. Jag är sedan

länge bosatt i Kullabygden och har en bred och

djup kunskap inte bara om bostäderna i området

utan även om all den närservice som en intresserad

och kunnig köpare efterfrågar. Jag hjälper dig

gärna med en kostnadsfri värdering av Din bostad

och ger samtidigt goda råd om hur den bäst kan

marknadsföras. Ditt livs affär blir en bättre affär

med en bättre mäklare.

Gunilla ZaarReg. Fastighetsmäklare/Civilekonom

Tel: 042-453 30 29gunilla.zaar@erasweden.com

Råå 042-26 26 02 Norr 042-26 26 02

www.erasweden.com/helsingborg

Vi ser på helheten!

för optimal besparing!

IVT-center Viken/Helsingborg/Ängelholm

Försäljning installation och service av helaIVT:s sortiment. vi hjälper dig hitta rätt lösning!www.behrensaenergi.se

042-23 85 82 / 0431-100 56Prästavägen 480-5, 263 65 Viken

Behrens Alternativ Energi AB

års

IVT FÖRSÄKRING

KOMPRESSORSFÖRSÄKRING6 ÅRS TRYGGHETSFÖRSÄKRING

För dig innebär detta bästa lösning

Närproducerad matglädje

Du har väl inte glömt betala

medlemsavgiften till Byföreningen?

18

I Allhelgonahelgen var det säkert många som gjorde ett besök på kyrkogården för att tända ett ljus eller sätta blommor. Då upptäckte ni säkert att en hel del gravplatser var återlämnade eller ”Ledig gravplats” som det står på skylten och att många gravstenar var borttagna. Förutom att det ser lite ödsligt ut så försvinner en del kulturhistoria från bygden när det blir så. De gamla stenarna med titlar som lantbrukare, handlare, strandridare, sjökapten osv försvinner. Dessutom är det så att nya gravstenar sällan visar vad den avlidne har haft för sysselsätt­ning under sin levnad.

Runt Allhelgonahelgen var det också mycket diskussion i media, både TV och tidningar, kring vad som håller på att hända på kyrkogårdarna. Med anledning av den tragiska olyckan häromåret då en

åttaårig flicka dödades av en vältande gravsten har alla kyrkogårdsförvaltningar skärpt kontrollen av gravstenar och man tillämpar Begravningslagens 30§ andra stycket (se faktarutan på sidan 20) för att hindra att en sådan olycka inträffar igen.

Möllekuriren gjorde ett besök på kyrkogården och träffade kyrkovaktmästare Lasse Hansson. Han har varit anställd i tolv år i Brunnby och följt ut­vecklingen de senaste åren.

Vad händer och varför?– Det finns ca 1 500 gravar på kyrkogården.

Varje år återlämnas i genomsnitt 15–20 gravar. I samband med att man de senaste åren blivit nog­grannare att kontrollera att gravstenen sitter fast så ökade antalet under ett par år. Många stenar visade sig inte fylla kraven och gravrättsinneha­

Kyrkovaktmästaren Lasse Hansson vid några av de upptagna gravstenarna.

Många gravplatser återlämnasDe använda gravstenarna läggs upp längs muren på Brunnby kyrkogård

Text: Birgitta Hansson Foto: Frederic Täckström

19

varna har fått uppmaning att åtgärda felet. Det kan vara glapp i dubbarna eller en del kanske sak­nade dubbar. Det kostar några tusen att åtgärda detta. Och i samband med det så funderar nog många på hur man vill ha det med gravplatsen i fortsättningen.

Gravrätten går också ut efter 25 år och om man då inte når gravrättsinnehavaren eller om denne tackar nej till förlängning – kanske för att man bor på annan plats eller är gammal så återlämnas graven.

Får vara kvar om den sitter fastReglerna på Brunnby kyrkogård som man tillämpar är då dessa, berättar Lasse Hansson.

– Om stenen sitter fast får den stå kvar tills nå­gon annan kommer och vill ha just den gravplatsen. Om stenen inte sitter fast så tar man ner den och lägger vid kyrkogårdsmuren längs med de nyaste kvarteren. Där ligger idag runt 200 stenar och där

får de ligga. Men återlämnade gravar och ej till­varatagna stenar kan återbrukas om någon annan ser en sten man vill ha. Man slipar ner de namn som står där och hugger in nya namn. Detta före­kommer dock ytterst sällan men är fullt möjligt. I Brunnby har det också börjat förekomma att man mot en avgift förbokar en viss gravplats som blivit ledig för kommande behov. För närvarande finns ett tiotal sådana reservationer.

Jag frågade om det förekom att man flyttar grav­stenen till en annan kyrkogård där släkten nu bor. Gravstenen är ju gravrättsinnehavarens egendom.

– Nej, säger Lasse. De händer inte på denna kyrkogård.

I Stockholm har man upprört konstaterat att övergivna stenar går till stenkross och fyllnadsma­terial och ibland har man varit slarviga och inte krossat tillräckligt så att namn eller delar av namn fortfarande är läsliga. I Brunnby krossas inga stenar utan de läggs längs kyrkogårdsmuren eller står kvar.

– Visst är det tråkigt med att gravar återlämnas, säger Lasse Hansson. Det blir ödsliga kvarter eller mycket skyltar om återlämnad eller ledig gravplats. Och det är därför man låter så många stenar som möjligt stå kvar.

Askurnlund nyhet i Brunnby– Askurnlunden är en nyhet på Brunnby kyrko­gård. Den invigdes i våras och man ser redan ett behov av ytterligare en sådan plats. Skillnaden mot minneslunden är att man kan vara med vid grav­sättningen, men man får ingen grav att sköta. Den som ligger där får en liten platta med namn och datum ingraverade i enhetlig stil. Den sätts sedan upp på en stor gemensam sten. Det finns en sär­skild hållare för blommor att använda.

Jag träffar också Christer Elfversson som sitter i kyrkorådet.

– Det finns ett kyrkogårdsutskott, berättar Chris­ter, och de går runt och tittar på återlämnade gra­var och gör en bedömning kring kulturvärdet av både gravplatsen och stenen. Kyrkogårdsgruppen engagerar sig för övrigt i allt från skötsel, ovårdade gravar, kultur, miljö osv, och lägger fram förslag till kyrkorådet där beslut behövs. Kyrkorådet beslutar bl a om kulturgravar. Det finns för närvarande 15

20

stycken beslutade på Brunnby. Några av kriterierna för att bli klassad som kulturgrav är att att platsen har en intressant arkitektonisk utformning eller är på annat sätt en unik sten. Ett annat skäl kan vara att en kulturpersonlighet eller en person av vikt för bygden ligger begravd på platsen eller att det finns en intressant titel.

Varför lämnas gravarna tillbaka tror du?– Det kan bero på att man flyttat härifrån. Eller

så kan kanske nutidens mer i alla bemärkelser rör­liga familjekonstellationer göra att intresset mins­kar för att ha en gravplats att gå till när gravrätten går ut. Möjlighet att flytta gravstenen finns ju men utnyttjas i praktiken inte.

På Brunnby kyrkogård finns det ungefär 1 500 gravar.

FaktaGravanordningen ägs av gravrättsinne-havaren. Enligt begravningslagen är det gravrättsinnehavaren som ansvarar för att gravvården sitter fast och är säker:

30 § Upplåtaren får göra ändringar på gravplatsen bara om gravrättsinnehava-ren medger det. Ändringar som är nöd-vändiga för att tillgodose kraven på mil-jöskydd, hälsoskydd och arbetarskydd får dock genomföras, även om gravrätts-innehavaren motsätter sig ändringen.

Det är inte ovanligt att gravvårdar släp-per i gjutning eller dubbning och därige-nom blir instabila. Nya anvisningar för hur säkerhetskontrollen på äldre stenar ska genomföras har tagits fram av Sve-

riges lantbruksuniversitet (SLU) på upp-drag av Centrala Gravvårdskommittén (CGK). Enligt dessa anvisningar ska en gravsten bland annat klara 35 kilo drag-kraft utan att välta. Stenar som är 30–150 cm höga ska ha minst två dubbar. Vid behov ska stenen omdubbas.

Gravrättsinnehavarna får antingen ta hjälp av ett stenhuggeri eller själv åt-gärda bristerna enligt gällande bestäm-melser: ”Monteringskrav för gravvår-dar”. Gravrättsinnehavaren har i normala fall ett halvår på sig att åtgärda stenen. Gravstenar som inte blivit åtgärdade ska tas bort av gravrättsinnehavaren eller överlåtas på kyrkogårdsförvaltningen. Nedlagda grav stenar kan accepteras om det görs enligt god gravkultur.

Beställ Julmat och Nyårssupé för avhämtning!Dessutom goda klappar. Se mer på vår hemsida hoganassaluhall.se

En Fröjdefull Jul och ett Skönt Nytt År...

Hotell Provence och Bistro Öppnar igen i påsk

Skärtorsdagen till Annandag påsk öppet kl. 12–22

Hjärtligt välkomna!Steve Miell med familj

042 35 39 30 /0705-79 92 76 • info@hotelprovence.se

Vi önskar alla våra trogna gäster en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Öppet onsdag–söndag 18.00–23.00

Hotell Provence

Auktoriserade Redovisningsekonomer

Auktoriserade Redovisningsekonomer

Pottenborgsvägen 4 Höganäs

Tel 042-333660

Pottenborgsvägen 4, Höganäs • Tel 042-33 36 60

Hos oss känner Ni den gemytliga atmosfären med naturen nära inpå. Vi ger er personlig service i varm och

charmig atmosfär.

Kontakta oss gärna för mer information. Välkommen!

www.brunnbygard.se Tel: 0046 (0) 42-353000

BLI MEDLEM IBYFÖRENINGEN!

”Jag kan inte minnas att jag var rädd.”

Den 4 och 5 mars 1942 kommer alltid att stå inristade i Kullabygdens historia. Under dessa två dagar utspelades de måhända mest dra-matiska händelser som någonsin ägt rum i våra trakter. 43 man svävade i dödsfara.

Anders W. Mölleryd

Åke Persson från Ängelholm var en av dem som var med om de dramatiska händelserna i Skäl-derviken vintern 1942. Foto: Frederic Täckström 2007.

Av Christina Twengström22

Den fjärde mars 1942. Krig i Euro­pa. Danmark och Norge ockuperade. Och vintern var en av de hårdaste som varit. I Sverige rådde beredskap

och ransonering. Priserna hade stigit brant och många män från Kullabygden pilkade torsk och långa för att få pengar och mat.

Så också denna marsdag. Ett bastant istäcke sträckte sig långt ut från land, och omkring 200 personer hade sökt sig ut på isen i Skälderviken där det nappade bäst. Männen stod med ryggen mot land och, speciellt de som stod längst ut drog upp långa efter långa.

En av dem var 18­årige Åke Persson från Trane­kärr och han berättar i en intervju 2007:

− Vi kom till Långehållet där det ligger ett gam­malt vrak. Det nappade bra och många gav sig hemåt efter middag. Inte jag, för jag hade inte fått så mycket.

Men de 40­talet män som ute vid vraket vis­ste inte att de var i ett farligt läge. Plötsligt vid 14­tiden bröt isen upp och de befann sig på ett isflak som drev ut till havs. Först märkte de ing­enting, upptagna som de var av fiskelyckan. Men personalen vid Kullens Fyr hade sett vad som höll på att hända och klockan 14.10 drog man igång nautofonen. Någon skrek ”Isen går, isen går” och männen försökte ta sig därifrån, men rännan hade hunnit bli för bred.

− Vi märkte plötsligt att snodden gick snett och så hör de vi ljudet från fyren, men jag var så ung, jag hade inte vett på att bli rädd!

Marinsoldater sjösatte en snipaFrån land satte man genast igång räddningsarbetet. Marinsoldaterna som var stationerade vid fyren sjösatte en snipa och efter en kvart var man ute vid flaket. Sex man stormade över i den lilla båten som hotade att sjunka. Korpralen Bertil Persson klev då ur båten för att hålla ordning. Han blev kvar på flaket för att vänta på nästa tur. Och han fick vänta…

Fler räddningsaktionen satte igång. Tre Mölle­pojkar rusade till Ablahamn där det låg snipor, tog den största och rodde ut. De lyckades nå isflaket och räddade ytterligare några.

Nu var det 25 nödställda kvar på flaket. Varken Åke Persson eller den yngste av dem alla, Martin Göransson, hade kommit med båtarna. Vad tänkte de där ute på isen när de såg båtarna försvinna? Kände de dödsskräck?

Hade gett upp hoppetMartin Göransson berättar i en tidningsintervju 50 år senare:

− Det är konstigt, men jag kan inte minnas att jag var så rädd. Jag hade gett upp hoppet om räddning och det enda jag funderade på var hur det skulle kännas att hamna i det kalla vattnet utan någon möjlighet att ta sig upp.

Inte heller Åke Persson kan minnas att han var särskilt rädd.

− Döden existerade inte i den situationen. Men jag kommer ihåg att en av pojkarna Björkman ro­

pade ”Det kvittar var jag hamnar för jag har be­kanta var jag kommer!”. Vi var ju unga, men de äldre som var erfarna och hade familj var rädda.

Nu var läget prekärt. Ingen av dem som varit ute med båt vågade gå ut igen. Risken för förfrys­ning var alltför stor. Från Kullens Fyr slogs kata­stroflarm till militär, polis, tull, flyg och isbrytare. Men skulle något fartyg hinna ta sig ut, i kyla och mörker, mitt under brinnande krig innan katastro­fen var ett faktum?

I Mölle hamn fick man tag på två större snipor. Den ena fördes ut till iskanten med hjälp av häst och vagn. Men vilka skulle våga bemanna den? Flera Möllebor anmälde sig frivilligt trots livsfaran. De tre som gick ut var alla sjövana; sjökapten Kristian Hansson och bröderna Erik och Ove Andersson. Hansson tog rodret och befälet. Klockan var nu 17.15 och det började skymma.

Den andra snipan drogs på isen söderifrån och kustvakten Emanuel Andersson anmälde sig frivil­ligt. Ytterligare två män togs ut men de skulle först komplettera sin utrustning. När de kom tillbaka hade Emanuel Andersson gett sig av själv. ”Det

Någon skrek: ”Isen går, isen går!””

23

24

börjar mörkna, hade han sagt, ”någon måste hjälpa”.

Därute på isen hade flaket delat sig. De blev två grupper som drev iväg ut på ha­vet i mörkret och kölden. Människorna som väntade på land insåg att alla inte skulle få plats i de båda båtarna. Vilka skulle man välja ut? Vilka skulle räddas?

Mer hjälp behövdes. Den kom från Danmark, från isbrytaren Mjölner. Strax efter klockan 17 nåddes befäl­havaren Bager av ett telegram med an­hållan om hjälp. 17.30 gav sig Mjölner iväg, trotsande minor och ubåtsnät. 19.20 passerade man Kullens Fyr och kunde börja sökandet. Det var elva grader kallt och blåste åtta till elva sekundmeter, men sikten var god.

Under tiden hade båten med sjö­kapten Hansson kommit fram till det ena flaket. De hade haft en besvärlig rodd med nedisade åror. På flaket stod 17 man och alla skulle inte få plats. Vilka skulle man välja? Först tog man ombord Martin Görans­son och korpralen Bertil Persson

Ur tid-ningen Se, nr 11, mars 1942.

25

som frivilligt stannat kvar. Ytterligare fyra män fick plats i båten. Kapten Hansson förstod att om nå­gon mer skulle försöka ta sig ombord skulle båten riskera att sjunka, så han tog fram sin pipa och höll den som en pistol för att förhindra det.

Martin Göransson minns:− Hansson hade något som såg ut som en pi­

stol och han skrek: Den förste som kommer nära båten skjuter jag.

Bertil Persson var starkt nedkyld och förlorade medvetandet och Martin Göransson stoppades ner i ett förvaringsrum i aktern.

Men det blev värre, både för de räddade och för räddarna. Vinden och isen låg emot och årorna blev blytunga av is. Snipan tog in vatten och de måste ösa som besatta. Plötsligt neråt sundet såg de ett ljus närma sig och snart tändes en strålkastare.

Stöp omkull av köld och utmattningKlockan 21.20 upptäcktes så Kristian Hanssons båt av Mjölner. En efter en togs männen ombord. Roddaren Erik Andersson stöp omkull av köld och utmattning. Då hade han rott i drygt fyra timmar. Ombord på isbrytaren träffade de på de elva som blivit kvar på isflaket. De hade plockats upp av Mjölner en timma tidigare!

Men var fanns Emanuel Andersson? Han var ensam i båten och hade längre väg att ro. Efter två timmar var han framme vid isflaket där Åke Pers­son befann sig.

− Vi såg Emanuel Andersson komma. Han sa inte mycket, han var helt uttröttad efter rodden. Vi frågade hur många som fick plats. Vi var åtta och det fanns plats för alla! Det var halvskymning och kallt. En man slant och hamnade i vattnet,

men vi drog upp honom. Och när vi kom i kust­vaktens båt hjälptes vi åt att ro. Vi var helt tysta. Andersson tacklade av mer och mer. Vi andra rodde mot fyren men det gick inte att komma fram för vinden låg på och isflak låg och flöt. Vatten slog in över båten och vi fick ösa. Jag tappade mina van­tar. Han som trillade i vattnet dog och en till. Vi var tvungna att lämpa dem i havet. Jag ser allting framför mig, men det är svårt att berätta. Jag har minnesluckor också.

Det började ljusna när Mjölner äntligen upp­täckte kustvaktens båt. Det var en förfärlig syn som

Vi var tvungna att lämpa dem i havet!”

26

mötte männen på bryggan. De såg ner i något som såg ut som en iskista med till synes livlösa män. En efter en drogs de upp på isbrytaren. Så småningom vaknade männen till liv. Alla utom en. Emanuel Andersson var död.

Isbrytaren tog sig till Helsingborg och de köld­skadade fördes till lasarettet. Åke Persson var blås­lagen efter att ha törnat mot relingen och händerna var förfrusna.

− Överläkaren sa att han måste amputera alla fingrarna utom tummar och lillfingrar. Men en underläkare som varit med i Finska Vinterkriget tog hand om mig. Jag hade ingen känsel i fingrarna så han tog en skalpell och klöv dem. Så strök han på en salva och la om dem. Nästa dag frågade han om jag kände något, men det gjorde jag inte. Han

skrapade av salvan och la på ny. Den tredje dagen började känseln komma tillbaka och sen fick jag fruktansvärt ont.

Men salvan hade tydligen hjälpt för fingrarna räddades.

− Den läkaren förändrade mitt liv!Emanuel Andersson begravdes i Brunnby kyrka

den 12 mars. Hela bygden hade slutit upp för att hylla honom. På hans gravsten står: Kustvakten Ema­nuel Andersson räddade andras liv – gav sitt eget.

källor

Anders W. Mölleryd: Mölle-Kullen genom tiderna, del 5.Artikel i Sydsvenska Dagbladet, Snällposten 1 mars 1992.Artikel i Se nr 11 1942.Intervju med Åke Persson 2007, Frederic Täckström.

Kustvakten Emanuel Andersson dog hjältedöden och ligger begravd på Brunnby kyrkogård.

Köpmansgatan 13. Höganäs. Tel 042-34 01 97. Och öppet ALLA dagar fram till jul!

Lika bra att komma hit på en gång och när du ändå är här, passar du naturligtvis på att lösa alla dina julklappsbekymmer – vi har 3 000 titlar i lager och ett uppdaterat sortiment av pappers- och kontorsvaror. Och öppet alla dagar fram till jul, så klart. Och det där med att vi älskar att slå in paket, visste du säkert redan. Hjärtligt välkommen!

Och vi slår mer än gärna in paket.Bygdens snyggaste?

Kullabygden i Krigshotets sKuggaLars D

ahlbom H

öganäs Bokhandel&FörlagHöganäs Bokhandel&Förlag

Kullabygden i Krigshotets sKugga

Lars Dahlbom

Lars DaHLBom har under många år intresserat sig för militär 1900-tals-historia men kanske mest för det civila livet under krigsförhållanden. Kamera och intervjublock har alltid varit närvarande vilket satt sin prägel på boken.

Redan under Napoleonkrigen kom ett kanonbatteri till skarp användning mot danska kapare i Höganäs hamn. Lugnare tider följde men under Andra världskriget var osäkerheten stor. Efter att Tyskland invaderat Danmark och Norge i april 1940 fanns plötsligt tyska styrkor på mycket kort avstånd från vår kust, fullt synliga i kikare. Hela vårt försvar måste rustas upp – försvarsanläggningar och skydds-rum byggas, luftspaningen förstärkas, planer för det civila försvaret genom-föras. Frivilligorganisationer som Röda Korset och Hemvärnet kom att spela en väsentlig roll, inte minst i mottagandet av flyktingar. Senare blev också Kalla kriget stundtals dramatiskt och krigsplane- ringen i vårt område fortsatte med oförminskad kraft med bland annat byggnationen av radaranläggningar och flygplats. Om hur dessa hot mot Kullahalvön påverkade det militära och civila livet handlar Kullabygden i krigshotets skugga som bygger på mångårig forsk- ning samt intervjuer med folk som var med.

9 789197 905725

Kullabygden i Krigshotets sKugga Lars Dahlbom

Höganäs Bokhandel&Förlag

Gratis tandvård– till barn och ungdomar mellan 3-19 år.

Gå in och titta på vår hemsida:

www.tandlakarenordstrand.se

Välkomna!

ÅRETS JULKLAPPARI KULLABYGDEN

För mindre än 30 öre om dagen får du möjlighet att uppleva mil-jöer i Höganäs eller Mölle som sedan länge är borta med

Frederic TäckströmsAlmANAckA 2013

Pris 120:-

Producerat nära dig!Hängmörat nötkött samt kött av

utegris och lamm från egen produktion.Köttlådor kan beställas.

Försäljningen av vårt julsortiment startar den 12 december! Julskinka måste förbeställas.

ÖppettiderOns–Fre 12–18 och Lör 10–16 • Vecka 51 Mån–Fred 12–18 • Lörd 10–16

Butiken håller stängt från 23 dec och öppnar åter den 1 feb 2013.042-34 66 02 eller 0707-99 60 03 • info@brunnbybostalle.se • www.brunnbybostalle.se

Ett presentkort i valfri valör eller varför inte enköttlåda, färdigkomponerad eller efter önskemål. Julklappstips!

Höganäs förr och nuALMANACKA 2013

produktion

tilbildarna i MölleSTjörröds småskola på Långörsgatan byggdes 1899 och byggdes till 1919. Det året upphörde

Höganäs Bruksförsamling. Familjerna på Sandflyget hade ofta åtta–tio barn. På Sandflygs­

gatan låg flera enfamiljshus, medan Stormgatan hade flera fyrfamiljshus.

Mölle förr och nuAlmAnAckA 2013

produktiontilbildarna i MölleS

På detta det äldsta fotot som finns över Mölle och hamnen, taget av Peter P. Lundh på 1880- ta-

let och före den stora branden 1890, syns en brigg som har ankrat upp. Man kan förmoda att

den ombord har någon Möllebo som passar på att sända en hälsning hem.

Det var på 1910-talet, under några få år före första världskrigets utbrott, som turismen vid Kullen tog verklig fart. Den hade bör-

jat i liten skala redan med den första ångbåtstrafiken från Köpenhamn på 1840-talet, vidareutvecklades när vildmarken på Kullaberg gjordes tillgänglig för flanerande stadsbor på 1860- talet, förstärktes med de nätverk av inackorderingar som skapades på 1870-talet och slog defi-nitivt ut fisket som viktigaste näring när badlivet tog fart och de första badhotellen växte upp på 1890- talet. Hotell och pensionat växte upp som svampar ur jorden kring sekelskiftet när enkla matstugor och pri-mitiva övernattningsrum moderniserades och blev mer anpassade för de ökade turistströmmarna.

Denna bok, med sina faktaspäckade, fantasieggande och spännande texter och med sina över 800 bilder, fördjupar den historiska kunska-pen om turistlivet i Mölle och Arild med fokus på hotell- och pensio-natsnäringen.

»Här ha vi det ljufveligt!«

»Här ha vi det ljufveligt!« Erik M

agnusson & Frederic Täckström

hotell och pensionat

i mölle och arild

genom tiderna

Erik Magnusson & Frederic Täckström9 7 8 9 1 9 8 0 3 3 3 0 4

ISBN 978-91-980333-0-4

Missa inte boken om alla hotell och pensionati Mölle och Arild genom alla tider.295:-

28

Av Christina TwengströmSedan 2010 har Frederic Täckström varit Mölle­kurirens formgivare, och nu lämnar han över till Christer Walletin. Frederic är djupt förankrad i Mölle och Kullabygden och här har han sitt hjärta.

Det var i Höganäs han såg dagens ljus 1946. Morfar var byggmästare från Nyhamnsläge, mamma jobbade på kontoret på Höganäsbolaget och pappa på reklamavdelningen.

1948 byggde morfar, som var byggmästare från Nyhamnsläge, huset uppe på Vildrosvägen där Frederic bodde en stor del av sin uppväxt. Morfar byggde också Mölle kapell.

I början av 1960­talet köpte familjen ”Jappens” hus intill Turisthotellet där de öppnade Skånsk Hemslöjd. Där såldes keramik, batik, smycken med mera som mamma köpte upp av konsthantverkare

i bygden. En kiosk fanns också, och under en tid även ett konditori. På somrarna bodde familjen där och hyrde ut huset på Vildrosvägen. Huset såldes i mitten av 60­talet och Frederic kan fortfarande sakna den vidunderliga utsikten.

Efter gymnasiet i Helsingborg gick Frederic till sjöss.

− Jag har aldrig gått raka spåret, har alltid varit en smula udda. Jag var nog Mölles enda hippie som gillade att klä ut mig i olika utstyrslar.

Teater, bild och formIntresset för teater, bild och form har alltid funnits hos Frederic. I slutet av 70­talet gick han en utbild­ning i bild och ljud på folkhögskolan i Kalix och kom sen in på journalistlinjen på Skurups folkhögskola. Där upptäckte han tidnings redigering och jobbade

Nu lämnar han över uppdragetFrederic Täckström har formgett elva nummer av Möllekuriren

Tio färdiga nummer och det elfte på gång för formgivaren och fotografen Frederic Täckström. Foto: Fabian Täckström.

29

en tid på Arbetet och Metro i Malmö. Men teater­livet lockade och det blev Studioteatern i Malmö, Sveriges största amatörteatergrupp, som också hade professionella skådespelare. Detta ledde också till olika filmroller, bland annat i fem Wallanderfilmer.

Men sedan lockade bokproduktion och 1992 började han på Brutus Östlings Bokförlag Sym­posion i Stehag där han formgav böcker och hade hand om bokproduktionen.

− Jag lärde mig mycket på Symposion. Efter fyra år tyckte jag att jag kunde tillräckligt mycket för att starta eget. Jag började också så småningom längta tillbaka till Mölle och 2005 flyttade jag hit. Här driver jag företaget Stilbildarna i Mölle som sysslar med formgivning av böcker samt foto och film.

Nu bor han på Gylleröd med sin son Fabian, 13 år. Sonen Jesper är 32 år och bor i Malmö. Äldste sonen Finn dog 2001, 26 år gammal.

I Mölle började Frederic fotografera på allvar och har fem somrar haft utställningar i byn. Intresset för gamla Möllebilder år också stort och han har idag en betydande samling.

2010 började Frederic göra Möllekuriren, och det har blivit sammanlagt elva nummer.

− Det är ett stort jobb att få ihop en tidning som Möllekuriren. Jag vill gärna ha kontroll över både bild och form. Bilden ska inte bara vara en illustration utan ge ytterligare dimension åt texten.

Det gäller att hitta balansenDet gäller att hitta balansen mellan texten, bilderna och annonserna. Det ena får inte ta död på det an­dra. Det hela är en komposition.

− Det är också viktigt med bra rubriker som lock­ar läsaren till texten. Och så gäller det att räkna! Det finns ju ett begränsat utrymme och allt ska få plats och också bli tilltalande och bjuda in till läsning.

Arbetet med Möllekuriren gjorde också att Fre­deric fick kontakt med journalisten Erik Magnus­son. Deras samarbete resulterade i boken ”Här ha vi det ljufveligt” som kom ut i somras.

− Det har varit roligt och inspirerande att arbeta med Möllekuriren. Men nu har jag gett mitt bidrag och lämnar över till Christer!

Några bilder från Frederics skåde-spelartid:Fr.v ”Candide”, ”Oliver Twist”, ”Spelman på taket” och ”Zorba” (samt-liga musikaler). T.h. en scen ur ”Mastermind” tillsammans med Ola Rapace.

30

Vi sitter på verandan på Vidåsa, Mats Berg och jag, och tittar ut på ett stormigt hav. Det var där det hela började, trodde jag,

men inte var det så. Mats berättar för mig.Den sedan många år avlidne Rolf Julin var ini­

tiativtagaren till morgonbadarna. Han var medlem i en liknande klubb under sina år i Stockholm. Där i Sportpalatset fanns en 50­metersbassäng och Rolf blev en duktig simmare. Han hamnade till och med på elitnivå, då han 1948 var med i landslaget i vattenpolo under OS i London.

Rolf med hustru Marianne och två söner kom att bo i Mölle och blev flitiga medlemmar i Mölle

golfklubb. Förutom golfen lyckades han övertyga några golfvänner om att simning är bra motion, vilken man även har nytta av då man svingar sin golfklubba. Det resulterade i bildandet av Mölle morgonbadarklubb i december 1973. Förutom Rolf bestod gruppen av bland andra Göran Christenson, K.A. Hansson, Gunnar Södergren och Mats Berg.

Började i Mölle-bassängFörsta simterminen blev våren 1974 i SCA:s bas­säng i Mölle, där majoriteten av medlemmarna då bodde. Man badar alltså inte i havet vilket jag trodde. Varje lördag kl 8.00 från oktober månad

I ottan dyker de upp (ner)Morgonpigga seniorsimmare har hållit på i snart 40 år

Mölle morgonbadarklubb är ett gäng tuffa seniorer – den äldste är 94 år.

text Monica Bengtson • foto Frederic Täckström

31

Vilka bad(d)are!

32

träffas de och håller på fram till Lucia och börjar igen någon gång i januari och håller på fram till april, då de gör sommaruppehåll, för då lockar ha­vet, kan jag tänka mig.

Ordföranden som kallas Öfvertumlaren och i dag är Mats Berg, den ende som finns kvar i klubben av de sju grundarna, tar emot sina vänner 8.00 och först badar de bastu under trevlig samvaro. Sedan berättar Öfvertumlaren vilken simgren som gäller den dagen.

Man skiftar varje gång. Det kan vara bröstsim, ryggsim, crawl, fritt sim, flytning osv. Fjärilssim är för komplicerat, så det har de inte med. Inte heller volt som brukades tidigare men nu frångåtts. Mats berättade att den bäste simmaren av dem simmar hälften så snabbt som en elitsimmare. Det är emel­

lertid inte fråga om prestation utan tanken är att ha trevligt samtidigt som kroppen får sitt.

Därför bestämmer var och en varje gång innan start vilken tid de vill klara grenen på och vid sä­songens slut läggs tidsdifferenserna ihop och en vinnare koras. Detta sker vid höstterminens slut i samband med jullunchen.

Vattenpolo som avslutningEfter simgrenen blir det vattenpolo med deras egna regler och det är som handboll men i vattnet och alltså ganska krävande. Sedan omklädning och en fika med kaffe och smörgås och givetvis trevligt prat. Numera sker detta i Kakboden vid Sundstorget.

En gång om året är herrarnas respektive inbjudna

Dagen börjar med tävlingar i olika grenar. Tidtagning och protollförande är viktiga inslag.Som avslutning spelas vattenpolo.

33

till fest och det är vid vårgalan i maj månad innan sommaruppehållet. Då åker de någonstans på fre­dagen och spelar under dagen golf. För dem som inte spelar golf anordnas en kulturell utflykt.

På kvällen äger sedan den stora festen rum. Vid denna galamiddag utses ”the swimmer of the year”, nämligen den som vid hopräkning av årets resultat fått minsta tidsdifferensen. Den lycklige vinnaren får ett förnämligt vandringspris att pryda hemmet med och en flaska med något gott att njuta av.

Firar 40-årsjubileum näsa årEfter frukosten på lördagen skiljs man åt. Detta till­fälle uppskattas mycket av damerna. Nästa år blir det stor gala, ty då firar klubben 40­årsjubileum.

Sedan 1980 håller de till i simhallen i Lerberget,

där det finns en 25­metersbassäng. De är i dag 16 medlemmar och medelåldern är 74 år. Den äldste är 92 år!

Av naturliga skäl önskar man nya medlemmar och du, kanske nybliven pensionär och Möllebo, som känner för att röra på dig och gillar simning och trevliga lördagsmorgnar tillsammans med li­kasinnade, hör av dig till någon av följande i byn, vilka just är morgonbadare: Arne Medin, Ronny Klang, Sune Eriksson, Gunnar Gustavsson, Sture Jageus eller Gunnar Olofsson.

På min fråga om någon incident eller något an­norlunda hänt vid något tillfälle blev svaret att ”nej, ingen har drunknat eller skadat sig under alla år utan vi har bara så vansinnigt roligt!” Låter det inte lockande?

34

Det är hundra år sedan August Strindberg dog. Därför har 2012 utropats till Strind­

bergsåret med otaliga evenemang landet runt.Ingenstans – utom här i Möllekuriren – lär det

påpekas att August Strindberg hade ett speciellt förhållande till Mölle och Kullen.

August Strindberg passerade Kullen till sjöss re­dan 1869, besökte Mölle en första gång på 1880­ta­let och återkom till byn på en kortare reportageresa i december 1896.

I boken Legender berättade han om hur han under denna rundtur i Skåne gjort ett mardröms­liknande besök i Mölle i vilket ”djävulen hade ett finger med i spelet”.

Strindberg var i akut penningnöd och hade tagit sig från Lund – ”den lilla hemligsfulla staden, som man aldrig blir klok på”, enligt Strindberg – till Bosjökloster, Helsingborg, Höganäs och Mölle för att skriva fyra små essäer i artikelserien ”Skånska landskap, med utvikningar”. Beställare var hans vän

Gustaf Gullberg, chefredaktör för den nystartade Malmö-Tidningen. August Strindberg såg till att sälja artiklarna vidare till Svensk Natur, Svenska natur­skyddsföreningens tidskrift, som 1897 publicerade en längre sammanfattning av de fyra artiklarna.

Kände till Mölle och KullenStrindberg måste ha hört åtskilligt berättas om det mytomspunna Kullen av sina vänner från Köpen­hamn, Lund och Berlin. Flera av dem var trogna besökare i trakten, bland dem lundaläkaren Paul Rosenius, botanikern Bengt Lidforss, redaktören Waldemar Bülow, litteraturvetaren Johan Morten­sen och författaren Ola Hansson. Strindberg visste till exempel att utsikten över havet från Mölle var vida berömd.

Det är inte helt lätt att tolka hur Strindbergs korta irrfärd på Kullen och i Mölle gick till, men det tycks som att han under sitt halvdagsbesök i byn den 12 december 1896 gjort hastiga besök på såväl Hotell

Den store författaren gjorde ett mardrömsliknande besök i den lilla fiskebyn

När August Strindberg gick vilse i MölledimmanAv Erik Magnusson

35

Den store författaren gjorde ett mardrömsliknande besök i den lilla fiskebyn

August Strind-berg anländer i droska till Mölle. (Bilden är ett mon-tage.)

36

Mölleberg, Hotell Kullaberg som Hotell Corfitzon. Och möjligen var det en av Gröna änkans döttrar på Hotell Mölleberg som Strindberg syftade på när han i Legender återgav en dialog med ”en piga”:

Tjocka dimmoln svepte in från havetAugust Strindberg hade tagit tåget från Lund till Höganäs. Där hade han i decemberdimman hyrt sig en kusk för att ta sig till Mölle. Det var svårt att göra några som helst iakttagelser längs vägen. Det svepte hela tiden in nya tjocka dimmoln från havet.

Strindbergs mål var att göra en fotvandring från Mölle till Kullens fyr och tillbaka. Han var intresse­rad av både botanik, geologi och Kullens dramatik. Kusken fick order att vänta på Hotell Kullaberg, Axel Anderssons restauration nere i hamnen. Under promenaden måste dimmorna ha lättat. Strindberg har ju senare påstått att Halland liknar ”en mindre sill” från Kullen.

När Strindberg återkom till Mölle efter en rejäl långpromenad under de tidiga morgontimmarna

hittade han inte sin kusk. En allt mer förvirrad för­fattare knackade på både här och där, men ingen öppnade sin dörr. Och det fanns ingen att fråga i Mölles smala gränder.

”Ej en man, ej en kvinna, ej ett barn, icke ens en hund! Och kusken, hästen, vagnen som bort­blåsta”, skriver Strindberg i Legender.

Efter en halvtimme hittade han fram till ”gäst­givaregården”. Det kan vara liktydigt med Hotell Mölleberg, Gröna änkans nyöppnade restauration vid foten av Möllebacken. Där beställde han in en rejäl frukost (dåtida lunch) och frågade om ser­veringspersonalen möjligen hade sett hans kusk.

”Byn är förhäxad”En piga på hotellet sade sig inte ha sett någon, men hänvisade August Strindberg till ”hållstäl­let här bredvid”, antagligen till Hotell Corfitzon längre ner i byn.

”Pigan pekar ut vägen, och jag sätter mig i gång. Dock, jag är icke i stånd att finna krogen och går

August Strindberg har slagit sig ner på trappan utanför Gröna änkans restauration i Möllebergsbacken. Kanske för att vila benen en stund under sin irrfärd genom byn. (Bilden är ett montage.)

37

vilse, så att jag ej hittar tillbaka igen till mitt värds­hus. Och ingen finns att se! Då blir jag rädd! Rädd mitt på ljusa dagen! Den här byn är förhäxad!” skriver Strindberg.

Kusken dök upp till sistEfter en stund dök dock kusken upp med sin droska och körde August Strindberg tillbaka mot Höganäs.

Den här vardagsdramatiken fanns inte med i det fullkomligt oengagerade resereportage som August Strindberg publicerade i Malmö­Tidningen den 19 december 1896.

Reportaget förklenade Skåne och lovprisade Dan­mark. Mölle förbigicks helt och Strindberg redo­visade i stället en båttur genom Kattegatt sjutton år tidigare:

”I morgongryningen när solen tändes, släckes Kullens fyr och som en väldig vågbrytare mot gattets oceandyningar skjuter det trollska Kul­

laberget fram, krossar böljorna och låter ångaren löpa in i sundets smala vatten. Till höger mellan jord och luft löper en grön böljegång, mjukt, väl­lustigt, och när någon frågar med beundran och tjusning: vad är detta? svaras: det är Danmarks bokskogar... Där är en svart strandskoning med stenkolshöjder, skorstenar, väderkvarnar, kyrktorn. Hvad är det då? – Det är Skåne? – Skåne? Detta var första intrycket!”

När reportaget återkom som en del av artikeln i Skånsk Natur under rubriken ”Skånska landskap med utvikningar” året därpå inleddes texten än en gång av den där ångbåtsfärden förbi Kullen.

”En stormig julinatt på Kattegatt 1869 har slut­ligen utkämpats av däckspassageraren, uppländing­en, tjugoåringen, vilken aldrig sett annat än Stock­holmstraktens gråstensberg, rullstensåsar och sand­täkter. I morgongryningen, när solen tändes, släckes Kullens fyr…”

Visst är det Strindberg som sitter vid kaffebordet tillsammans med andra gäster på Hotell Corfitzon trots att han själv påstår att han inte hittade dit. (Bilden är ett montage.)

38

SkeppetNyhamnsläge

Alla dagar 9–20

611.000 Pilgrimsfalkarna fick tre ungar

Inför årets häckning hade installerats en webbkamera vid bo­platsen, detta gjorde att

fler personer kunde följa falkarna. På naturum Kullaberg var detta ett av de stora dragplåstren, dels för skolor men även för vanliga besökare. Även länsstyrelsen och jag som projektan­svarig hade en direktlänk för att följa och bevaka häckningen.

Årets häckning blev lyckad då tre ungar, en hona samt två hanar läm­nade Kullaberg. De unga pilgrims­falkarna förväntas flytta söderut till norra Europa över vintern, medan de gamla fåglarna brukar övervintra i Kullabygden. Alf Peterson

39

Av Christer WallentinI juni nästa år invigs den nya Kullaleden. Från Mölle söderut går leden på den gamla banvallen. Efter bara någon kilometer ser vandrarna en sam­ling hus i sluttningen ned mot havet. Där kan de stanna till en stund och läsa om platsen på en skylt:

Vattenmöllans by Byn omnämns i skriftliga källor första gången 1629. Den består i dag av tre gårdar och en banvaktsstuga; den senare byggdes 1910 när järnvägen drogs fram till Mölle. Till den sydligaste gården hör en vattenkvarn, byggd 1758 och nedlagd 1897. Sedan 2004 pågår arbetet med att renovera byggnaden och att rekonstruera kvarnmaskineriet. Alla arbeten utgår ifrån en seriös kunskapsuppbyggnad, och de sker på vetenskaplig grund och med traditionella metoder och material. Södergården är i privat ägo, men kvarnen visas i sam­band med Möllornas dag. Mer information finns på www.vattenmollan.se.

Den här artikeln handlar om Södergården, och framför allt vattenmöllan som hör till den. Gården

köptes 2003 av Hasse Hansson som har en nära anknytning till stället. Hans farmor och farfar var de sista som brukade gården, och där tillbringade

Vattenmöllan räddas av vänföreningVattenmöllan byggdes 1758 och var i drift i nästan 150 år. Foto: Christer Wallentin.

Renovering behövs både ute och inne. Foto: Caroline Ranby.

40

han många somrar som ung. Vattenmöllan var i mycket dåligt skick. Sedan malningen hade upp­hört i slutet av 1800­talet hade byggnaden fått förfalla – även om den periodvis användes som förråd. Väggarna bågnade och taket läckte. Hela möllan var vattenfylld och det låg högar av skräp överallt. Takstolar, bjälkar och golvplankor var fuktskadade.

Hasse Hansson ville veta om det skulle gå att renovera den gamla vattenmöllan. Han tog därför kontakt med sakkunniga personer, bland annat Ca­

roline Ranby som under många år hade forskat om gårdarna under Krapperup. Bert Burger, Torsten Loodberg, Håkan Orwén, Margareta Ramsay och Henrik Ranby deltog också tidigt i diskussionen, alltså personer med mycket kunskap om kultur­historia, byggnadsvård och arkeologi. För egen del kom jag med först häromåret.

Slutsatsen blev att både vattenmöllan och den intilliggande möllarebostaden skulle kunna sättas i stånd. För att klara uppgiften bildade de nämnda personerna, och några till, en kommitté för att rädda

Mycket återstår att göra inne i vattenmöllan. Själva kvarn-maskineriet ska återskapas i sin helhet under kommande år. Foto: Helene Stalin Åkes-son (2009) respektive Caroline Ranby (2008).

41

kvarnbyggnaden. Häromåret ombildades den till Föreningen Vattenmöllans Vänner.

Hittills är det framför allt möllans yttre som har reparerats och rekonstruerats. Medlemmarna har planerat arbetena, men också gjort en hel del praktiskt jobb. Inte minst har de övertygat myndig­heter, stiftelser och fonder om att kvarnen är värd att bevara; bidragen hittills uppgår till cirka 1,2 miljoner kronor. I början betydde det ekonomiska stödet från Krapperupstiftelsen mycket. Stiernstedt Kockenhus kulturförening och Länsstyrelsen har flera gånger anslagit pengar till projektet, senast i år.

Traditionella metoderMålet har varit att göra en ”mönsterrenovering”, och för det krävs att allt görs med traditionella material och metoder. Föreningen har samarbetat med duk­tiga byggnadshantverkare i Domstens kulturbygg­nadsfirma och virket har levererats från Bröderna Ravanis i Bräcke. Regionmuseet i Kristianstad har följt arbetena löpande och skrivit flera antikvariska rapporter som visar att renoveringen håller hög kvalitet.

Hur gick det till att mala när det begav sig? Möl­lan hade två lika stora vattenhjul. Vattnet kom in från en kvarndamm öster om kvarnen. När vattnet rann ned på hjulen började de att snurra. Vattnet föll av hjulen på nedsidan, samlades upp i kvarn­rännan och rann vidare mot Öresund.

Vattenhjulen drev var sin axel som var kopplad till kvarnstenarna. Säden fördes på i en stor tratt. När säden nådde kvarnstenen maldes den till mjöl som tömdes i säckar.

Dammarna sedan länge igenlagdaFör att hålla igång malningen var tillgången på vat­ten avgörande. Möllan fick sitt vatten från bäck­en som rinner förbi. Vattnet samlades upp i en hålldamm på slätten och i dammen alldeles intill kvarnen. Dessa dammar är igenlagda sedan länge.

Det fanns ett viktigt samband mellan vattenmöllan och Bräcke mölla, båda i Krapperups ägo. När det var gott om vatten malde man i vattenmöllan; när vattnet tröt körde väderkvarnen i Bräcke för fullt.

Projektet är på väg in i ett nytt skede. Själva kvarnbyggnaden är säkrad, och nu gäller det att ta sig an möllans inre. Kvarnmaskineriet ska återska­pas, vilket innebär att vattenhjul, axlar, kugghjul måste tillverkas. Att bygga ett vattenhjul är ingen enkel sak, eftersom det saknas bevarade exemplar av sådana hjul, och tillgången på dokumentation är inte överväldigande. Snickarna på 1700­talet lämnade sällan några ritningar efter sig; de värnade sina yrkeshemligheter.

Vänföreningens långsiktiga mål är att det ska gå att mala mjöl igen. Men om det ska lyckas måste vattenfrågan lösas, vilket kommer att sätta med­lemmarnas snille och dådkraft på prov.

Vi önskar allaen fröjdefull jul & ett gott nytt år

Mölle MålarnaTel/fax +46(0)42- 34 76 31

Bil: 070-334 74 94

42

Junior­EM 2012 i vågsurfing ägde rum i Frankrike i surfstaden Lacanau ett par mil norr om Biarritz vid kusten ut mot Atlanten. Jag hade tidigare i somras varit just i Lacanau och tävlat så jag viss­te lite vad som väntade mig; sandstränder som aldrig tog slut, vågor som rullar in från Atlanten, det blåa havet, stränderna som inte gick att gå på för att de var så varma. Detta var i mitten av au­gusti. Nästa gång jag skulle komma till Lacanau var i september.

Min resa började på Helsingborgs tågstation som alla mina andra resor. Jag tog min plats på tåget, satt och läste min tidning och såg åkrarna flyga förbi utanför. I Lund hoppade två herrar på tåget och började ivrigt diskutera vad de skulle göra när det kom fram till Köpenhamn och vilka restauranger och pubar de skulle besöka då plöts­ligt tåget stannade pga. elfel. Jag blev inte särskilt förvånad då detta inträffar alltför ofta. Herrarna fick då syn på mig och började nu istället disku­tera vad som fanns i mitt fodral, jag reste med tre surfbrädor i ett någorlunda stort fodral. Efter vilda gissningar om kajaker och golfbagar tog en av männen mod till sig och frågade vad det fanns i fodralet, givetvis på engelska. De hade helt ute­slutit att jag var svensk då jag var solbränd och bar på ett konstigt nästan för stort fodral. Jag förklarade då lugnt och sansat på svenska att det var vågsurfingbrädor och att jag var på väg ner till Frankrike för att tävla i EM. Det började sedan spraka i mikrofonen och en röst berättade att tåget skulle stå still i ytterligare tio minuter. Männen frågade snällt ifall jag skulle hinna med mitt flyg?

Tåget börjar rulla, Malmö Central, Malmö Hyllie, Köpenhamn Kastrup rullade förbi där ute. Men jag skulle inte med ett flyg jag skulle till Köpenhamns Central och ta tåget till Paris. Min resa såg nämligen inte ut som den brukar göra. Jag hoppade på tåget i Köpenhamn på en resa genom hela västra Europa med ett två gånger en meters stort fodral som vägde närmare 30 kg och som innehöll tre vågsurfingbrädor. Det blev en resa i sig kan jag tala om! Väl framme på sta­

tionen i Lacanau blev jag lite besviken. Var hade all värmen ta­get vägen? Jag möttes av en stark och kylig västlig vind som be­tydde att det blåste onshore (mot land) vilket i sin tur betydde att vågorna skulle bli dåliga framöver. Den klarblåa himlen fanns inte heller kvar då det istället var en molnig himmel som tittade ner på mig. Väl framme på campingen där jag skulle tillbringa de kommande två veckorna var hela laget samlat och tälten uppslagna. Ingen rast och vila här inte! Fort upp med brädorna från fodralen och hopp i vattnet för att träna tillsammans med de andra lagen på tävlingsvågen.

Tävlingen pågick under en vecka då det var fullspäckat med tävlingsronder. Varje lag fick var sitt tält med sitt lands flagga på där laget kunde byta om och förvara sina brädor. Att vi har flera brädor med oss är naturligtvis för att normalt kan du aldrig riktigt veta hur vågorna kommer att vara just då du ska tävla. Så för att vara förberedd för alla förhållanden så ska du ha en bräda för små vågor och en annan när det blir lite större. Sen vill du gärna ha en i reserv ifall någon bräda skulle gå sönder under tävlingens gång. Totalt var det 15 länder som deltog från hela Europa, allt från Marocko till Belgien. Det laget som totalt vann EM var naturligtvis fransmännen då de kände sig väldigt hemma i vattnet. Det som är en fördel att känna sig hemma bland tävlingsvågorna är att du vet precis var vågorna bryter och var du ska paddla för att undvika strömmar osv.

Jag slutade på 19:e plats vilket jag inte var sär­skilt nöjd med. Men man kan alltid hitta något positivt att ta med sig. Jag höjde t.ex. mitt per­sonbästa i poäng. Surfing är som tidigare sagts en sport där det är stilpoäng som räknas. Det sitter fyra domare och bedömer vad du gör på vågorna och om det helt enkelt ser bra ut och sedan poäng sätter de ”dina vågor”.

Odd Persson: Rapport från EM i vågsurfing

43

kullabygdens ornitologiska förening26/12. Hallands VäderöKlassisk julutflykt som arrangeras av Bjäre Naturskyddsför­ening och Sällskapet Hallands Väderös Natur. Observera att KOF inte står för ledare vid detta evenemang, utan var och en får leda sig själv. Se även www.naturskydds­foreningen.se/bjare.Avfärd: båt avgår från Torekov kl 10.00.Priset beroende på antalet deltagare.

kullabygdens naturskyddsföreningwww.snfkullabygden.n.nu13/1 2013 kl. 09.00Vinterfåglar i hemmamarker. Huruvida turen bjuder på traditionella vinterfåglar eller tidiga vårfåglar återstår att se.Årets första exkursion kan bjuda både på örnar och tofs­vipor, och vi har även en hygglig chans att få se pilgrims­falk och kanske t.o.m. jaktfalk. Samling: P­platsen NO Gruvtorget, Höganäs.

mölle byföreningDatum för vinprovningarna till våren: 28/1, 18/2 och 8/4.Vi kommer att prova viner från Argentina, Piemonte samt ha stationsprovning på vårens utsläpp. I vilken ordning är ännu inte fastställt. Anmälan till Britt Gudmundson, Åke Järnblad eller på Byföreningens hemsida.

Gymnastiken börjar igen i vecka 3, dvs måndagen den 14 januari och torsdagen den 17 januari. Kontakta Agneta Jetzén om du vill vara med.

svanshall Svanshalls Byaförening önskar alla en fröjdefull jul och ett gott nytt 2013!

Granen vid hamnen tändes den 1 december.Besök oss gärna på www.svanshall.net.

mölle kapellförening24/12 Gudstjänst vid krubban 11.00.24/12 Midnattsmässa 23.30.1/1 2013 Mässa 15.00.17/2 Mässa 15.00.KonserterEn i varje månad från januari till och med april. Datum och program enligt affischerÖppet Hus Stationshuset kl. 14.30.24/1 7/2 7/3, 4/4.

soppluncherna i stationshuset6/2 12.00.6/3 12.00.3/4 12.00.Föredragshållare enligt uppsatta affischer.

mölle golfklubbVi har haft en härlig golfsäsong på Mölle Golfklubb, som avslutas med Luciagolf och jultallrik den 9 december. Kullagårdens Wärdshus kommer att servera Julbord mellan den 23/11 och 22/12. För mer information/bokning ring 042­34 74 20 eller maila info@kullagardenswardshus.se.

rotaryMöte torsdagar kl 18 .30 på Arilds Vingård. Se program­met på www.rotary.se/molle­arild. Första mötet 2013 är den 10 januari.

kullabergs pensionärsförening spfUnder våren 2013 kommer vi att ha månadsmöten med olika föredragshållare. Datum för dessa blir den 23 januari, 27 februari (årsmöte), 20 mars och 24 april. Vi kommer

också att göra studiebesök och ev. en dagsutflykt. Vårens pro­gram delas ut till medlemmar i januari. Programmet kommer också att finnas på Mölle By­förenings anslagstavla och i sta­tionshuset. Hjärtligt välkommen att delta i vår förening och våra arrang­emang.Om du är intresserad och vill veta mer om oss och vår verk­samhet så kontakta:Anne Cronström, ordförande, tel 345143 eller 0703­645143, e­mail: anne.cronstrom@spray.seBritt Gudmundson, sekreterare, tel 347904 eller 0708­681481, e­mail: brittgu@gmail.com

• FÖRENINGSSIDAN • FÖRENINGSSIDAN • FÖRENINGSSIDAN •

Småbåtshamnen 18 A 263 39 Höganästel 042-33 08 09

www.lansbergs.se

LÄNSBERGS

På Kullahalvön ligger guldkornen och pärlorna tätt. Bokskogstäckta

kullar, dramatiska klippbranter, vindskyddade picknicklundar och de

charmiga byarna som smyckar halvöns kust. Allt fler söker sig till

denna vackra bygd och på Länsbergs har vi lång erfarenhet av

fastighetsförmedling och ett stort antal intressenter i vårt register.

Titta in på vår nya inspirerande hemsida där vi presenterar

Kullabygdens charmiga byar och berättar om de objekt vi nyligen

sålt och de vi har till försäljning. Är det dags för dig att sälja din

ögonsten i Kullabygden? Varmt välkommen att kontakta oss för ett

förutsättningslöst möte!

Dags a†† sälja din ögonsten i Kullabygden?