När palliativ

vård i hemmet

avbryts

En intervjustudie om erfarenheter inom

Kommunens hemsjukvård.

HUVUDOMRÅDE: Palliativ omvårdnad FÖRFATTARE: Anna Hallingbäck och Anneli Steen

EXAMINATOR: Jan Mårtensson JÖNKÖPING Juni 2016

When palliative

care at home

gets interrupted

An interview study with experiences from

Municipal home care.

MAIN FIELD: Palliative nursing

AUTHOR: Anna Hallingbäck and Anneli Steen EXAMINER: Jan Mårtensson

JÖNKÖPING June 2016

Sammanfattning

Bakgrund: Palliativ vård i livets slutskede bör så långt som möjligt verka för att personen

får dö på den plats som överensstämmer med uttryckt önskan, i närvaro av för den sjuka

personen betydelsefulla personer. De flesta som drabbats av en allvarlig obotlig sjukdom

önskar att få vårdas och dö i sitt eget hem. Trots det dör de flesta på sjukhus.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av varför den palliativa vården i hemmet

avbryts.

Metod: Kvalitativa intervjuer genomfördes med 11 sjuksköterskor verksamma i palliativ

hemsjukvård. Materialet analyserades med induktiv innehållsanalys.

Resultat: Vid analysen bildades tre kategorier. Förändrade förutsättningar, som innebär att

personen som är sjuk och närstående behöver uppleva trygghet, orka och vara införstådda i

situationen. Hemmet blir arbetsplats. Att skapa plats för vård och ha flera, ibland okända

personer i hemmet kan vara svårt av integritetsskäl. Vårdens otillräcklighet innefattar kom-

petens och tillgänglighet inom hemsjukvården, men också organisationens struktur och sam-

verkan med andra vårdgivare.

Slutsats: Ska personer i palliativ vård kunna kvarstanna i hemmet behövs mycket resurser

och stöd från hemsjukvård och läkare. Orsakerna till att personer i palliativ vård lämnar sina

hem är att de söker mer vård och stöd. Det borde vara av intresse att stärka hemsjukvårdens

förutsättningar.

Nyckelord: Hemsjukvård, palliativ vård, sjuksköterska, kvalitativ metod

Summary

Background: Palliative end of life care should facilitate for sick persons to die in a place

complied with expressed desire, in presence of significant people. Most people affected by

serious incurable diseases, wish to be cared for and die at home. Despite this, most people

die in hospitals.

Aim: To describe nurses' experiences of why palliative care in the home gets interrupted.

Methods: Qualitative interviews were conducted with 11 nurses in palliative care. The mate-

rial was analyzed with inductive content analysis.

Results: The analysis formed three categories. Changed conditions, meaning that the person

and the relatives need to experience security, have strength and need to be aware. The home

becomes a workplace. To create room for care and have multiple, sometimes unknown peo-

ple present, can affect the privacy. Inadequacy of care includes skills and availability within

the care, but also the organization's structure and collaboration with other health care pro-

viders.

Conclusion: If people in palliative care should be able to remain at home, much resources

and support are needed from home care and physicians. The reason that people in palliative

care leave their homes is that they are seeking for more care and support. It should be of

interest to strengthen home care conditions.

Keywords: Home care, palliative care, nurse, qualitative method

Innehållsförteckning

Inledning 1

Bakgrund 1

Palliativ vård 1

Palliativa vårdens olika faser 1

Palliativa vårdens organisering 2

Teamarbete 2

Allmän och specialiserad palliativ vård 2

Hemsjukvård 2

Distriktssköterskan/ sjuksköterskans roll i den palliativa vården i hemmet 3

Att vårdas och dö i det egna hemmet 3

Personcentrerad vård 3

En personcentrerad modell för palliativ vård. De 6 s:en 4

Syfte 5

Design och metod 5

Urval 5

Datainsamling 5

Analys 6

Etiska övervägningar 6

Resultat 7

Förändrade förutsättningar 8

Att känna otrygghet 8

Att inte orka 9

Att inte vara informerad 10

Hemmet blir arbetsplats 11

Integritet i hemmet 11

Bristande personalkontinuitet 12

Vårdens otillräcklighet 12

När inte kompetensen räcker 12

När inte tillgängligheten räcker 13

Brister i rapporterings- och journalsystem 14

Diskussion 15

Metoddiskussion 15

Resultatdiskussion 16

Kliniska implikationer 19

Slutsats 19

Referenser 20

Bilaga 1. Tillståndsbrev till områdeschefer och enhetschefer.

Bilaga 2. Informationsbrev till studiedeltagare.

Bilaga 3. Frågeguide.

1

Inledning

Under åren som yrkesverksamma sjuksköterskor har vi reflekterat över att det händer att personer

som befinner sig i livets slutskede och som uttryckt önskemål om att få vårdas i det egna hemmet

av olika anledningar avbryter vården i hemmet. Dagar går som personen kunde haft hemma och

rätten att själv få bestämma var vården ska ges kan riskera att gå om intet. Det kan bli en osäkerhet

för personen och de närstående om vem som ansvarar för vården och de beslut som fattas. Palliativ

vård i livets slutskede bör så långt som möjligt verka för att personen får dö på den plats som

överensstämmer med uttryckt önskan, i närvaro av betydelsefulla personer (Svenska palliativvårds-

registret, 2015). Distriktssköterskor och sjuksköterskor har en central roll i den palliativa vården

och vård i livets slutskede i hemmet (Brown, Johnston & Östlund, 2011). Sociala faktorer och

professionellt stöd anses tillsammans med hjälp av specialiserad palliativvård kunna påverka om

önskan att få dö hemma uppfylls (Brogaard, Neergaard, Sokolowski, Olesen & Jensen, 2013).

Sjuksköterskor i hemsjukvården vittnar om problem i den palliativa vården. Brister i samarbetet

med andra professioner innebär att personer i behov av palliativ vård kan bli utan både adekvata

läkemedelsordinationer och information om sitt sjukdomstillstånd. Konsekvenserna av detta blir,

förutom en etisk stress för sjuksköterskorna att otryggheten i hemmet ökar och sjukhusvård upp-

söks (Karlsson, Karlsson, Barbosa da Silva, Berggren & Söderlund 2013).

Bakgrund

Palliativ vård

Då en person blir svårt sjuk i en sjukdom som inte går att bota övergår vården till det som benämns

palliativ vård. Ordet palliativ kommer från det latinska order pallium som betyder mantel. I en

medicinsk kontext betyder verbet att palliera att ge lättnad till personen genom att lindra, mildra

och minska förekomsten av symtom till följd av sjukdom (Pastrana, Junger, Ostgathe, Elsner &

Radbruch, 2008). Världshälsoorganisationen definierar palliativ vård som en aktiv helhetsvård

med fokus på symtomlindring. Livet ska bejakas, men döden ska betraktas som ett normalt förlopp

och den stundande döden ska varken påskyndas eller fördröjas. Stöd och hjälp ska ges för att per-

sonen ska kunna leva ett så aktivt liv som önskas fram till döden utifrån både fysiska, psykiska och

existentiella perspektiv. Den palliativa vården ska även involvera närstående och använda olika

professioners kunskaper och resurser. Den ska ha sin grund i ett förhållningssätt som syftar till att

öka livskvaliteten för den person som drabbas av en livshotande sjukdom och dennes närstående

och förebygga och lindra lidande genom tidig upptäckt, noggrann utredning och behandling av

symtom och problem som uppkommer (World Health Organization [WHO], 2015).

Palliativa vårdens olika faser

Den palliativa vården för en person är inte tidsbegränsad. Från det att bot inte längre är möjligt

genomgår det palliativa förloppet olika faser, en tidig begynnande fas som ur ett tidsperspektiv kan

vara lång och en senare avslutande fas (Socialdepartementet [SOU], 2001). Den tidiga palliativa

fasen börjar när det fastställs att personen har en fortskridande, obotlig sjukdom eller skada. När

detta sker kan skilja sig år beroende på vilken typ av sjukdom eller skada det gäller och personens

unika situation och livsåskådning (Socialstyrelsen, 2013). I tidig palliativ fas krävs inte alltid lika

aktivt stöd som under senare sjukdomsskede, då behovet av symtomlindring och mer aktivt stöd

av professionell vård ökar (SOU, 2001). Övergången mellan faserna kallas för brytpunkter. Då sker

2

brytpunktssamtal, vilket innebär att samtal förs mellan personen som är sjuk, närstående om per-

sonen vill det och den ansvarige läkaren. Tillsammans kommer de överens om den fortsatta vårdens

inriktning. Då övergången mellan faserna inte alltid är tydlig och situationer kan förändras på ett

sätt som inte är väntat kan nya beslut eller brytpunktssamtal behövas under tidens gång (Regionala

cancercentrum i samverkan, 2012; SOU, 2001).

Begreppet i livets slutskede definieras på olika sätt i litteraturen, men används ofta som benämning

på den sista perioden av livet. Livets slutskede kan då vara från timmar till veckor eller månader,

men med det gemensamt att det medicinskt uppenbart att döden är nära förestående och inte kan

förhindras. Det kan också användas som benämning på den period av livet när en person lever med

och är försämrad av ett livshotande tillstånd, men där prognosen är oklar eller okänd (Hui et al.,

2014). I Socialstyrelsen (2013) står att läsa att sen palliativ fas eller palliativ vård i livets slutskede

innebär att döden kommer att inträda inom en överblickbar framtid. Det främsta målet med den

palliativa vården förändras då, från att förlänga livet till att vara lindrande.

Palliativ vårdens organisering

Team arbete

Palliativ vård bygger på ett teamarbete där olika yrkesgrupper arbetar tillsammans. Var och en

bidrar med sin kompetens efter personens behov. Palliativ vård involverar flera olika dimensioner

av omvårdnad, allt från känslomässigt stöd till fysisk symtomlindring, farmakologisk och icke far-

makologisk (Kirsch, 2009; Pastrana et al., 2008; Spruyt, 2011). Flera yrkesgrupper ska ingå eller

kunna konsulteras som läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, hemtjänstpersonal, arbetsterapeu-

ter, fysioterapeuter, dietister, kuratorer och personer med kompetens i andliga frågor (Pastrana et

al., 2008; Regionala cancercentrum i samverkan, 2012; Socialstyrelsen, 2013).

Allmän och specialiserad palliativ vård

Den palliativa vården skiljer mellan allmän och specialiserad palliativ vård. Allmän palliativ vård

ges till personer vars vårdbehov bedöms kunna ges av personal med grundläggande kompetens i

palliativ vård. För att allmän palliativvård ska hålla god kvalitet krävs det samarbete mellan olika

vårdgivare och professioner. Specialiserad palliativ vård ges när det föreligger komplicerade sym-

tom eller när personens situation för med sig speciella behov. Vården ges då av personal i ett team

bestående av olika professioner och med speciell kompetens och kunskap i palliativ vård. En person

kan få specialiserad palliativ vård i en verksamhet som är specialiserad på detta, men även inom

verksamheter som ger allmän palliativ vård, då med stöd av specialistutbildat team (Muller- Busch,

2011; Regionala cancercentrum i samverkan, 2012).

Hemsjukvård

Hemsjukvård (HSV) definieras som hälso- och sjukvård när den ges i särskilt och ordinärt boende,

vilket avser personens eget hem. En vård och omsorgsplanering ska ligga till grund för insatserna

(Socialstyrelsen, 2008). Särskilt boende är den allmänna benämningen på boendeformer som an-

passats, antingen för äldre personer med behov av hjälp med omvårdnad eller för personer som till

följd av fysiska, psykiska eller andra skäl är i behov av boende med särskilt stöd (Svensk författ-

ningssamling [SFS], 2001:453). HSV inbegriper allt från preventiv vård och rehabilitering till vård

3

i livets slutskede (Drevenhorn, 2010). Det anses betydelsefullt med tidig anslutning i HSV för per-

soner i behov av palliativ vård för att skapa en relation och en möjlighet att arbeta förebyggande

(Kamal, Currow, Ritchie, Bull & Abernethy, 2013; Yao et al., 2007).

Distriktssköterskan/ sjuksköterskans roll i den palliativa vården i hemmet

När en person väljer att få vårdas och dö hemma (ordinärt boende) kommer en stor del av den

palliativa vården och det känslomässiga stödet ges till personen av närstående tillsammans med

distriktsköterska/sjuksköterska. De har en nyckelroll i den palliativa vården i hemmet (Law, 2009).

Arbetet handlar till stor del om att samordna omvårdnadsåtgärder, ge information, känslomässigt

stöd och lätta bördan för personen och närstående i det dagliga livet. Ge utbildning och medicinsk

vägledning på ett adekvat sätt utifrån deras behov, men också ge praktisk omvårdnad och symtom-

lindring (Aoun, O´Connor, Skett, Deas & Smith, 2012; King, Melvin, Ashby & Firth, 2010; Offen,

2015; Pusa, Hägglund, Nilsson & Sundin, 2014). Studier visar att relationen och det relationsskap-

ande arbetet är kärnan i den palliativa vården i hemmet. Distriktssköterskan/ sjuksköterskan värde-

sätter att vara en del av den palliativa vården på ett tidigt stadie, för att sedan följa personen och

närstående fram till slutet. Detta för att skapa trygghet och förtroende innan den mer intima vården

i livets slutskede blir ett faktum (Griffiths, Ewing & Rogers, 2012; Griffiths et al., 2007; Offen,

2015; Walshe & Luker, 2010).

Att vårdas och dö i det egna hemmet

Studier visar att de allra flesta personer önskar att få vårdas och dö i det egna hemmet, förutsatt att

kvaliteten på vården kan tillförsäkras (Gomes, Calanzani, Gysels, Hall & Higginson, 2013; Fukui,

Yoshiuchi, Fujita, Sawai & Watanabe, 2011; Higginson, Sarmento, Calanzani, Benalia & Gomes,

2013; Hunt, Shlomo & Addington-Hall, 2014; Kinoshita et al., 2014), ibland förändras denna öns-

kan när döden närmar sig (Agar et al., 2008; Neergaard et al., 2011). År 2012, dog i Sverige 42%

på sjukhuset, 38% på särskilt boende, 18% i hemmet och 2% på andra platser. Samma studie visar

att av alla dödsfall var 45% orsakade av sjukdomar som tyder på behov av palliativa vårdsinsatser.

Av dessa personer dog 40% på sjukhus, 43% i särskilt boende, 16% i hemmet och 1% på andra

platser (Håkansson, Öhlén, Morin & Cohen, 2015). Faktorer som är associerade till var döden

kommer att inträffa är ålder, kön, vilken diagnos personen har, om det föreligger symtomkontroll

och om det finns närstående (Hales et al., 2014; Håkansson et al., 2015; Jakobsson, Johnsson, Pers-

son & Gaston-Johansson, 2006; Yao et al., 2007). Oavsett ålder och kön dog de allra flesta på

sjukhus, men personer mellan 18 och 59 år dog oftare i hemmet (ordinärt boende) än övriga ålders-

grupper. Fler män än kvinnor dog på sjukhus, men kvinnor dog oftare än män på särskilt boende

(Håkansson et al., 2015).

Personcentrerad vård

Personcentrerad vård beskrivs som vård som har sin grund i personens egen upplevelse av hälsa

och omfattar att behandla personen som en egen individ med respekt för självbestämmandet. Det

inkluderar att vara närvarande, engagerad och verka för ömsesidig förståelse och förtroende. Att ta

del av personens värderingar, uppfattningar och beslut och tillgodose fysiska och psykiska behov.

I personcentrerad vård inkluderas även närstående eller andra betydelsefulla personer (Leplege et

al., 2007; McCormack & McCance, 2006). Att arbeta personcentrerat kräver självinsikt och pro-

fessionellt förhållningssätt (McCormack, Karlsson, Dewing & Lerdal, 2010).

4

En modell för personcentrerad palliativ vård. De 6 S:n

Modellen de 6 S:n utgår från personcentrerad vård (Hermansson & Ternestedt, 2000; Ternestedt,

Andershed, Eriksson & Johansson, 2002). Modellen skapades i syfte att utifrån en holistisk syn på

personen fungera som en hjälp vid planering, dokumentation, utförande och granskning av vården

av personer med palliativa vårdbehov. Nationellt framhålls modellen som ett strukturerat arbetssätt

inom palliativ vård (Regionala cancercentrum i samverkan, 2012). Weismans (1974) begrepp ap-

propriate death fungerade som inspirationskälla vid utvecklingen av modellen. Begreppet hänvisar

till den död en person skulle välja själv om det var möjligt (Ternestedt et al., 2002). En analysmo-

dell skapades som kallades den psykologiska obduktionen, vilken bestod av sex frågor kring döen-

det. Analysens syfte var att undersöka om personen fått en god död (Weisman, 1974). Ternestedt

et al. (2002) har omvandlat frågorna till sex kriterier för en god död. Dessa kriterier som används

frekvent i omvårdnads sammanhang är självbild, självbestämmande, sociala relationer, symtom-

lindring, sammanhang och strategier. Självbilden är den sammanfattande bild en person har av sig

själv, vem personen är och vad den anser är viktigt. Det innebär att underlätta personens möjlighet

att bevara en positiv syn på sig själv och få chans att känna delaktighet i det vardagliga livet på

bästa möjliga sätt. Självbestämmandet är betydelsefullt för de flesta oavsett livssituation. Det inne-

bär att utifrån den enskilda personens behov och önskningar underlätta självbestämmande, själv-

ständighet och delaktighet i vården. Inom palliativ vård innebär det att så långt som möjligt hjälpa

personen att leva den sista tiden på ett sätt som personen själv vill och önskar, utan att lämna någon

ensam med svåra beslut. Gränser för självbestämmande sätts av giltiga lagar, etiska koder, veten-

skap och tillförlitlig erfarenhet samt tillgång till resurser. Sociala relationer handlar om att med

grund i den enskilda personens önskan och behov stödja och bevara betydelsefulla relationer fram

till livets slut. Symtomlindring innefattar att utifrån personens behov och önskan ge så god hjälp

som möjligt, både fysiskt och psykiskt och på så sätt lindra lidande. Sammanhang handlar om att

med grund i den enskilda personens önskan och behov stödja en känsla av sammanhang. Detta

innebär att ta del av hur personen ser på sitt levda liv och sin nuvarande livssituation. Strategier

baseras på personens önskan och behov av att förhålla sig till den stundande döden på sitt eget sätt

och stödja personen att acceptera att döden är nära (Hermansson & Ternestedt, 2000; Ternestedt et

al., 2002).

Vetskapen om att döden är nära förestående är en själslig, social och personlig händelse, unik för

den enskilda personen (Sherwan, 2014). Oberoende av ålder är det betydelsefullt att en person som

är i behov av palliativ vård ska kunna leva tryggt i känslan att kunna få den vård och omsorg som

hälsotillståndet kräver, även om personen inte själv kan uttrycka sina behov (Lee, Ow, Akhileswa-

ran & Goh, 2013; Van der Steen et al., 2013; Österlind, 2009). Att bli allvarligt sjuk kan innebära

svåra och smärtsamma förändringar. Den stundtals stressiga miljön på ett sjukhus kan innebära

minskad möjlighet att uttrycka sig själv och ge en känsla av att inte bli sedd som person. Detta trots

att vården där kan stå för trygghet och säkerhet. När situationen blir mer stabil kan det egna hemmet

stå för harmoni och vardaglighet, men kan också när symtomen ökar och kroppen bli svagare för-

ändras och bli en svår plats att vara på. (Ellingsen, Roxberg, Kristoffersen, Rosland & Alvsvåg,

2013). Närstående beskriver betydelsen av att förberedas för den palliativa vården i hemmet. Käns-

lor av hjälplöshet och maktlöshet, att inte kunna ge den vård och omsorg personen behöver kan

infinna sig. Detta är speciellt framträdande i situationer av ökade symtom. Det kan innebära ett

tungt ansvar att vara den närmaste vårdaren och samtidigt vara närstående (Hunstad, Foelsvik &

Svindseth, 2011). Det är av betydelse att vården kan försäkra att personer i livets slutskede får

vårdas där de själva önskar (Evans, Finucane, Vanhegan, Arnold & Oxenham, 2014). Hemmet har

fått en större betydelse som vårdplats (Socialstyrelsen, 2008) och på vilken plats döden äger rum

5

har blivit av större betydelse när kvaliteten på vården i livets slutskede diskuteras (Hales et al.,

2014; Kinoshita et al., 2014). Sjuksköterskan är den legitimerade personal som befinner närmst

personen som är sjuk i hemmet. Därför menar Hannon, Lester och Campell (2012) att sjuksköters-

kan, som skapat en relation med personen och närstående i hemmet, är den som utifrån ett helhets-

perspektiv bäst kan förstå deras behov. Studier som beskriver hur ofta den palliativa vården i hem-

met avbryts har inte funnits, men studier finns som visar att 31-33 % av sjukhusvistelser för perso-

ner med palliativa vårdbehov kunde ha undvikts (Abel, Rich, Griffin & Purdy, 2009; De Korte-

Verhoef et al., 2014). Det behövs kunskap om vad som kan vara anledning till att palliativ vård i

det egna hemmet avbryts trots en tidigare önskan om att få vårdas hemma och trots att det kanske

inte finns medicinska skäl att vara på sjukhus.

Syfte

Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av varför den palliativa vården i hemmet avbryts.

Design och metod

En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och deskriptiv design gjordes. Materialet analyse-

rades med kvalitativ innehållsanalys. Analysformen passar enligt Elo och Kyngäs (2008) bra för

ett känsligt och omfångsrikt material. Saknas antaganden om ett visst analysutslag är ansatsen in-

duktiv, medan den är deduktiv om utgångspunkten är en befintlig teori (Polit & Tatano Beck,

2008).

Urval

Ett ändamålsenligt deltagarurval gjordes, där inklusionskriterierna var att sjuksköterskorna skulle

ha erfarenhet av palliativ vård inom kommunens HSV. Kontakt togs med en områdeschef för HSV

i en kommun i södra Sverige. Denne fick ett tillståndsbrev (Bilaga 1), där tillstånd att intervjua

sjuksköterskor i organisationen efterfrågades. Områdeschefen gav samtycke till studien och gav

kontaktuppgifter till 10 enhetschefer i HSV. Alla kontaktades och fick ta del av det av områdes-

chefen undertecknade tillståndsbrevet. Av dessa var åtta behjälpliga med kontaktuppgifter till 11

sjuksköterskor som kunde tänka sig att delta i studien. Samtliga hade erfarenhet av att vårda per-

soner i palliativ vård och ett informationsbrev (Bilaga 2) skickades till dem. Alla gav samtycke till

att delta, varefter tid och plats för intervju avtalades. Sjuksköterskorna var kvinnor mellan 35 och

65 år, med en efterfrågad erfarenhet på mellan ett och 28 år. Åtta var distriktssjuksköterskor och

tre sjuksköterskor, men alla benämndes sjuksköterskor i arbetet. Dessa 11 intervjuer ansågs räcka,

då det i en kvalitativ studie med ändamålsenligt urval, kan vara tillräckligt även med ett mindre

deltagarantal (Fossey, Harvey, McDermott & Davidson, 2002).

Datainsamling

Efter önskemål från deltagarna utgjorde deras arbetsplatser arena för intervjuerna, som varade i 30-

60 minuter. Inledningsvis genomgicks informationsbrevet (Bilaga 2). En semistrukturerad fråge-

6

guide (Bilaga 3) användes och första frågan öppnade varje intervju, varefter frågeområdena anpas-

sades efter samtalet. Intervjuerna spelades in och stor vikt lades vid att uppfatta sjuksköterskorna

korrekt. Datainsamlingen gjordes under januari och februari 2016 och transkriberades ordagrant av

intervjuarna. Att använda en semistrukturerad intervjuteknik med öppna och situationsanpassade

frågor, anses stimulera en ostörd interaktion och inspelning av intervjuerna kan underlätta fokus på

samtalet (Polit & Tatano- Beck, 2008).

Analys

Innehållsanalysen utfördes enligt en modell av Elo och Kyngäs (2008) där analysprocessen delades

in i faser. I första fasen, förberedelsefasen skaffades en överblick över materialet genom att tran-

skriptionerna lästes upprepade gånger. I nästa fas, organiseringsfasen, lyftes meningsbärande en-

heter ut som svarade mot syftet. Dessa enheter kondenserades, vilket innebar att texten kortades

ner med bibehållen betydelse. De kondenserade enheterna kodades så att koden speglade innehål-

let. Koder med liknande innebörd organiserades sedan i subkategorier. Subkategorier med samhö-

righet, organiserades under huvudkategorier (Tabell 1). Organiseringsfasen utfördes först enskilt,

därefter gemensamt och slutligen i diskussion med handledare.

En kategori ska svara på frågan ”vad”. Det ska finnas tillräckligt med kategorier så att ingen text

som svarar på syftet utesluts och ingen kod får finnas i mer än en kategori (Krippendorff, 1980).

Etiska överväganden

Vetenskapsrådet (2003) beskriver fyra grundläggande krav för forskning, vilka är informations-,

samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet. Deltagarna informerades om studiens syfte och

7

genomförande i informationsbrev samt muntligt vid intervjutillfället. De fick i enlighet med sam-

tyckeskravet information om att deltagandet var frivilligt, samt att de hade rättighet att när som

helst avbryta deltagandet utan att ange orsak. För att uppfylla konfidentialitetskravet tilldelades

deltagarna kodnummer i transkriptionerna för att ingen annan än intervjuarna skulle kunna identi-

fiera dem. Inspelningar av intervjuer och anteckningar förvaras på USB- stickor som endast är

tillgängliga för utförarna av studien. Deltagarna fick också information om att materialet endast

skulle användas i ett examensarbete, i enlighet med nyttjandekravet. Att enhetscheferna föreslog

prospektiva deltagare för studien skulle ha kunnat medföra att sjuksköterskorna kände sig tvingade

att delta, på grund av beroendeställning till chefen. Sjuksköterskorna informerades därför om fri-

villighet även innan intervjutillfällena.

En intervjustudie måste inledas med ett moraliskt övervägande, då frågeställningar och syfte kan

påverka deltagarnas självuppfattning (Kvale & Brinkmann, 2011). Syftet i studien skulle ha kunnat

upplevas som kritik, men var endast menad att vara undersökande. Denna etiska aspekt hanterades

genom att lägga stor vikt vid att ha ett öppet, vänligt och respektfullt bemötande emot de tillfrågade.

Det förekom att någon blev rörd under intervjun, eftersom ämnet är känsligt då det berör sjukdom

och död. För att hantera detta erbjöds en paus, men det avböjdes och intervjun kunde fortsätta.

Kontaktmöjlighet med intervjuarna erbjöds alla sjuksköterskor efter intervjun om behov av det

skulle uppstå. Detta erbjöds med tanke på att ämnet för studien är känsligt och deltagarna kanske

skulle vilja försäkra sig om att de hade uppfattats korrekt.

Resultat

Vid analys av intervjumaterialet framkom tre huvudkategorier med åtta subkategorier som svarade

på syftet (Figur 1.). Dessa beskrev sjuksköterskornas erfarenheter av orsaker till att den palliativa

vården i hemmet avbröts. Den första huvudkategorin benämndes förändrade förutsättningar. Här

beskrevs hur olika förändringar för den sjuke och de närstående kunde göra hemsituationen ohåll-

bar för dem. I hemmet blir arbetsplats, belystes den sjukes och de närståendes svårigheter att han-

tera vården i hemmet. I huvudkategorin, vårdens otillräcklighet, sorterades brister i vården in som

gjorde att annan vård uppsöktes utanför hemmet.

8

Förändrade förutsättningar

Beslut om var den palliativa vården skulle ges uppgavs vara föränderlig. De tillfrågade sjukskö-

terskornas mål med palliativ vård i hemmet, beskrevs vara att vården skulle ges där personen själv

och de närstående önskade att den skulle vara. Förändringar i sådana beslut kunde dock komma

snabbt. De tillfrågades erfarenheter vittnade om tillfällen då personen som var sjuk och de närstå-

ende, varit fast beslutna om att vården skulle ske i hemmet, men där beslutet sedan ändrades. Ibland

inträffade detta sent i sjukdomsförloppet. Orsaken till förändrat beslut kunde då bero på otrygghet,

men även på att personen och/ eller de närstående inte var införstådda i situationen. De behövde få

fortlöpande information om sjukdomsförloppet för att ges möjlighet att hantera sin svåra situation.

Ökat vårdbehov och ökade vårdinsatser kunde innebära att orken sviktade både hos den sjuke per-

sonen och de närstående och kunde vara ytterligare en orsak till att beslutet om var vården skulle

ges ändrades.

Att känna otrygghet

Sjuksköterskorna beskrev erfarenheter av att den otrygghet vissa personer och närstående kände i

hemmet kunde få dem att uppsöka annan vård. Fick en person vänta länge innan på hjälp kunde det

innebära en upplevelse av otrygghet, medan täta besök och extra tillsyn erfors kunna skapa trygg-

het. Det förekom att den sjuke eller de närstående ville vara på sjukhuset där de snabbare kunde få

hjälp och hade tillgång till läkare. Situationer beskrevs då samma symtomlindrande behandling inte

hade haft effekt i hemmet, men väl då personen flyttade till annan vårdgivare. En sådan situation

tolkades av de tillfrågade sjuksköterskorna som att personens upplevelse av otrygghet kunde ha

orsakat symtomyttringarna i större utsträckning än själva sjukdomstillståndet.

… Det kvittade nästan vad vi gav så var det väldigt mycket oro hela tiden… och sen när vi sa

det till patienten att vi kan ordna en plats på [Namngivet palliativt boende] så blev han bara

lugn… (8:3)

De tillfrågade beskrev att de närstående ibland kände sig otrygga med att vara ensamma hemma

med den sjuke personen, trots hjälp från andra i familjen och/ eller täta tillsynsbesök från personal.

Var inte de närstående redo för vård i hemmet kunde det orsaka att vården inte kunde utföras där,

trots att det hade varit genomförbart. De tillfrågade beskrev även att närstående kunde ha en speci-

fik rädsla för döden som kunde innebära att de hade svårt att hantera om någon skulle dö i hemmet.

I andra situationer menade de att det kunde vara svårt för närstående att släppa över ansvaret för

personen till personalen. De närstående visste själva hur personen behövde vårdas och kunde ha

svårt att lita på att någon annan förstod situationen lika bra. Sjuksköterskorna beskrev att det före-

kom att personen som var sjuk märkte att de närstående inte klarade av situationen till följd av oro

och ängslan och därför ändrade sitt önskemål om att vårdas i hemmet.

… hon insåg på slutet att hon inte kunde bo kvar i huset, ja om han skulle dö där. Det kom hon

på då på slutet, så att det var ju mot patientens önskan då, så blev det tillslut att man tog det

här beslutet. Han var ju givetvis med på det för hennes skull då, men det var inte det han hade

önskat…(48:1)

En del närstående beskrevs inte ha förlikat sig med den vårdplan och de beslut som tagits om livs-

uppehållande åtgärder av den personligt ansvarige läkaren (PAL). Fanns det flera närstående kunde

de inbördes ha olika uppfattningar om detta, vilket ytterligare kunde komplicera situationen. Vid

förvärrade symtom kunde det då bli svårt att fortsätta vården i hemmet. De tillfrågade beskrev att

9

närstående till följd av egen oro och otrygghet kunde påverka personen att avbryta vården i hemmet

oavsett om de var införstådda i situationen eller inte.

… och det är inte lätt då när det är tre syskon som vill att man ska rädda mamma till vilket

pris som helst, och den fjärde som är fullt med på tåget… (156:7)

Det framkom att försök från sjuksköterskornas sida att lugna närstående i dessa sammanhang kunde

misslyckas. I förekommande fall ansågs det önskvärt att PAL var delaktig, eftersom läkarens ord

kunde vara betydelsefulla och ge trygghet. Hade personen som var sjuk och de närstående fått

samtal med läkaren, menade de tillfrågade sjuksköterskorna att det var lättare att lugna och förklara

genom att påminna om vad läkaren sagt.

… de anhöriga gjorde det för de var inte redo… de var inte redo att låta honom dö… utan de

hade mängder av frågor kvar. Till och med sista kvällen så vill de skicka in honom för kanske

dialys och kan han få det och det… (107:6)

Sjuksköterskorna beskrev också att relationen mellan den sjuke personen och närstående var av

stor betydelse. Om det varit ett öppet samtalsklimat och fanns en väl förankrad situation, upplevdes

det lättare att ge den palliativa vården i hemmet. Om inte dialogen fanns, om personen och närstå-

ende slöt sig och inte förmedlade känslor och önskningar upplevde sjuksköterskorna att den palli-

ativa vården i hemmet oftare avbröts.

Att inte orka

Enligt de tillfrågade sjuksköterskornas erfarenheter var orken hos personen själv eller närstående

av avgörande betydelse för om den palliativa vården skulle kunna ges i det egna hemmet eller inte.

När det palliativa förloppet förändrades, inte blev som väntat eller blev utdraget kunde bördan bli

för tung att bära för de närstående oavsett om de var äldre eller yngre. Beslutet att avbryta vården

i hemmet kunde försvåras av att de närstående lovat den andre att få vara hemma till livets slut. Det

förekom då att närstående eller sjuksköterskan i sådant sammanhang påverkade personen att ändra

sina önskemål om plats för vården.

En öppenhet och förståelse för att palliativ vård i hemmet kunde vara tyngre och svårare än vad

någon utomstående kunde tänka sig in i och att det var tillåtet att inte orka, framträdde i de tillfrå-

gade sjuksköterskornas erfarenheter. De menade också att den palliativa vården borde vara pre-

stigelös och att det behövde vara självbestämmandet som avgjorde.

… mm, ja det är ju okej liksom, jag brukar alltid säga det, så att de inte får det här målet att

nu är jag dålig för jag inte klarar detta och det tror jag är viktigt, så de känner att det är okej

att säga så och att vi säger att det är okej att ändra på beslutet när som helst och lite granna

det med att vi som personal inte ska tycka att vi är dåliga för att vi liksom inte klarar detta.

För det kan också vara en liten kultur här ute att vi ska klara det till the bitter end, men om

man liksom inte klarar det istället tänka att det är okej, det är ju dom som bestämmer…(108:2)

Situationer att närståendes ork sviktade uppkom även vid fulla insatser i hemmet från HSV och

hemtjänst. Det kunde vara fysiskt och psykiskt utmattade för närstående att inte få sova om nät-

terna, då det var täta besök från vårdpersonal, eller då den sjuke var orolig och behövde ständig

tillsyn och hjälp av de närstående när personal inte var där. Personer som kände att närstående inte

orkade och att det blev ohållbart, kunde ändra sina beslut om att vårdas hemma för deras skull.

10

… alltså liksom, för en människa blir det ju dygnet runt också så med och kan bli väldigt tungt

och man kan liksom inte, man kan inte vara dygnet runt och liksom ha jour dygnet runt om det

blir under en längre tid då, det går inte… (36:2)

Sjuksköterskorna beskrev att personen kunde ändra sitt beslut om att vårdas hemma när de fått en

tydligare bild av hur mycket omvårdnad och hjälp de skulle komma att behöva. Detta berodde på

att det var svårt för personen att i förväg bedöma hur det skulle bli längre fram i sjukdomsförloppet.

… på nått sätt så diskuterade hon med honom om det, och han gick med på det. Han kände

sig... till slut gav han väl lite upp kanske för att han kände att, nä jag kan inte gå upp själv.

Han insåg det… och… då blev det ohållbart i hemmet”… (60:6)

Sjuksköterskorna beskrev även att akut förvärrade symtom och komplikationer direkt kunde orsaka

att vården i hemmet avbröts. Denna situation kunde innebära att mer avancerad medicinsk vård

behövdes, eller ansågs behövas. Risk för akuta blödningar och andningsbesvär, upplevdes av de

tillfrågade sjuksköterskorna vara svårast att klara av i hemmet på grund av de dramatiska symtom

de tillstånden ofta förde med sig

Att inte vara informerad

Att veta hur det var och vad som skulle hända, hade enligt de tillfrågade sjuksköterskorna stor

betydelse för om vården i hemmet skulle fortsätta. Det framkom att om inte de närstående var

informerade om vårdsituationen, fungerade det troligen inte alls att personen fick dö i sitt eget hem.

I detta sammanhang betonades att vara informerad inte är detsamma som att ha fått information.

Sjuksköterskorna menade att det betydelsefulla var att informationen togs in och förstods.

Att arbeta med förberedande information skapade förtroende. De tillfrågade sjuksköterskorna me-

nade dock att ingen någonsin kommer att kunna vara helt förberedd. Inte heller sjuksköterskan

kunde förutse precis hur ett förlopp skulle komma att te sig, trots lång erfarenhet och kunskap i

palliativ vård. Det innebar således en fin balansgång att besluta vilken information som skulle ges

i början och vilken som skulle ges under tidens gång. Olika personer ville ha olika mycket inform-

ation om sin sjukdom och de symtom den kunde bära med sig. Om de närstående och den sjuke

personen var förberedda på en komplikation eller ett symtom, kunde det verka skyddande för att

de skulle lämna hemmet för att uppsöka annan vård.

Vid något tillfälle hade sjuksköterskan och de närstående märkt ökade symtom, men insikten fanns

inte hos den sjuka personen. Detta innebar då att situationen i hemmet blev ohållbar för de närstå-

ende. Tillfällen då närstående inte var lika införstådda i situationen som den sjuke personen besk-

revs också och i dessa sammanhang menade sjuksköterskan att det var viktigt att de närstående fick

ställa frågor till läkaren. Fanns det flera närstående kunde det hända att de i vissa fall inte delgav

varandra den information de själva fått, vilket kunde orsaka otrygghet och i förlängningen önske-

mål om annan vård än den i hemmet.

… då pratar de inte med varandra. Så om du tänker att ⦍Namngiven kollega⦎ då har gett

information till en av dom, så… då vidarebefordras inte det och då kommer det klagomål…

(158:7)

11

De tillfrågade sjuksköterskorna menade att om den sjuke personen och de närstående endast träffat

läkaren i samband med inskrivningen i allmän palliativ vård, behövdes en ny läkarbedömning när

sjukdomen förändrades. Sjuksköterskorna menade att ifall de då inte fick tillgång till en läkarbe-

dömning i hemmet kunde det föranleda att personen och de närstående sökte akutsjukvård. Ett

brytpunktssamtal där PAL berättade om prognos och planering för den fortsatta medicinska vården,

beskrevs vara en avgörande åtgärd för vården i hemmet. Att läkarsamtalen upprepades under vård-

tiden, när sjukdomen förändrades, ansågs verka skyddande mot att vården i hemmet avbröts. De

tillfrågade sjuksköterskorna menade dock att upprepade brytpunktssamtal inte alltid utförs inom

allmän palliativ vård. Att frågan om vårdnivå inte framkom i läkarsamtalen under sen palliativ fas,

ansåg sjuksköterskorna var en avgörande betydelse för om den palliativa vården i hemmet avbröts

vid försämringar och/ eller när det närmade sig slutet.

… Har de bara pratat med läkaren när han inkluderades och inte var lika sjuk, då vet dom inte

att läkaren vet att han är… liksom mycket sjukare nu… och då… de vill bara att deras pappa

eller mamma ska till en läkare fort”…

Att ha informerat om vilka resurser som finns inom HSV, ansågs betydelsefullt av sjuksköters-

korna. De beskrev att vårdsökande personer och deras närstående inte alltid visste vilken hjälp som

finns att få. Det hände att de av den anledningen avbröt vården i hemmet, trots att det kanske inte

var vad personen önskat. Det förberedande informativa arbetet i denna aspekt innebar även att

förbereda personen och de närstående på förväntningar och tidsaspekter i HSV. Sjuksköterskorna

berättade att deras erfarenheter var att fler personer avbröt vården i hemmet under kvällar, nätter

och helger då de inte kunde få lika snabba insatser.

Hemmet blir arbetsplats

En annan orsak till att den palliativa vården i hemmet avbröts var att den vård som skulle utföras i

hemmet tog för stor plats, fysiskt och psykiskt. Sjuksköterskorna beskrev att det för de närstående

och den sjuke kunde bli besvärligare att acceptera än vad de kunnat förutse. Att de tvingades mö-

blera om för att få plats med sjukvårdsutrustning och att de tvingades finna sig i att ha främmande

personer som kom in i den privata sfär som hemmet utgör kunde vara svårt av integritetsskäl. Om

personalen dessutom utgjordes av flera olika personer kunde det bli ännu svårare.

Integritet i hemmet

De tillfrågades erfarenheter var att det intrång i den personliga integriteten som palliativ vård i

hemmet kan innebära, kunde vara en orsak till att den avbröts. Ibland menade sjuksköterskorna att

både närstående och den sjuke personen var tydliga med att de inte ville att personal kom in i

hemmet. Läkemedel, medicinskteknisk utrustning och hjälpmedel av olika slag kan behöva förva-

ras och integreras i det egna hemmet. Den sjuke personen och de närstående kunde då visa sitt

missnöje genom att de exempelvis motsatte sig att flytta möbler för att sjukvårdsutrustning skulle

få plats. De tillfrågade sjuksköterskornas erfor att närstående kunde ge uttryck för sin frustration

över att hemmet blev en arbetsplats, där de själva skulle agera arbetsledare för personalen som

skiftade, och gång på gång berätta hur de önskade att vården skulle utformas. Att det inte fick plats

med sjukvårdsutrustning och att inte personalnärvaro accepterades, kunde i förlängningen försvåra

vården i hemmet så pass att det fick avslutas, enligt de tillfrågade sjuksköterskorna.

12

… vi är ju många som avlöser varandra, både hemtjänst och hemsjukvård då och (kort paus)

blir det ju som ett minisjukhus, vi drar dit läkemedel och hjälpmedel blir det ju med och jag

tror inte alltid att de inser att det blir ett sånt intrång så att säga i deras liv och deras hem

(kort paus)ja, för integriteten… (47:5)

Att all personal var lyhörd och anpassade sig så långt det gick efter den sjuke och de närstående,

menade sjuksköterskorna var viktigt för att de skulle acceptera vården i hemmet. En del personer

ville exempelvis ha en så ostörd miljö som möjligt. Då ville de bara att personalen skyndade sig

med att utföra sin uppgift och sedan undanröja sina spår. Andra personer ville ha sällskap, prata

och få stöd på olika vis. Sjuksköterskorna betonade vikten av att varje unik person inklusive de

närstående måste sättas i centrum och erbjudas en för dem trivsam miljö.

Bristande personalkontinuitet

Den sjuke personen och de närstående var inte alltid förberedda på att vård i hemmet innebar att

det periodvis kunde komma flera olika människor. Erfarenheter framkom om att tryggheten i hem-

met kunde fallera när personen fick ny personal inom HSV´s organisation. Då handlade det inte

om att medicinska eller omvårdnadsinriktade insatser inte hade varit bra, utan att den sjuka perso-

nen och närstående hade byggt upp en trygghet med tidigare vårdpersonal. En trygghet som sedan

försvann när ny personal tog över, vilket kunde innebära att vården i hemmet avbröts. Betydelsen

av det första mötet i hemmet, att få vara delaktig i planeringen från början och att skapa en dialog

med person och närstående, lyftes fram som betydelsefulla faktorer för att den palliativa vården i

hemmet skulle kunna fungera och för att kunna skapa en varaktig trygghet.

… det är ju ofta första mötet hemma som vi bygger en trygghet, det är ju där man knyter an

och har med sig sen under hela resan och som kanske gör att man vågar vara kvar hemma…

(30:4)

Vårdens otillräcklighet

Kompetensnivån inom alla personalkategorier angavs kunna utgöra orsak till att den palliativa vår-

den i hemmet avbröts. En annan orsak som framkom var att tillgänglig personalstyrka inte räckte

till. De system för överrapportering och dokumentation som används kritiserades för att inte vara

situationsanpassade. Att inte sjuksköterskan hade möjlighet att ta reda på aktuell information,

angavs som orsak till att en person skickades till sjukhuset som hade kunnat stanna hemma.

När inte kompetensen räcker

Det beskrevs hur rädslor och osäkerhet hos sjuksköterskan eller hemtjänsten kunde orsaka att den

palliativa vården i hemmet avbröts. Betydelsen av den egna tryggheten hos personalen betonades

för att kunna förmedla förtrolighet och trygghet till den vårdsökande och de närstående. Sjukskö-

terskorna menade att denna trygghet inte alltid fanns. De menade att vi alla påverkade varandra

med vår egen energi, varför all personals lugna och samlade uppträdande, kunde påverka upple-

velsen av trygghet för dem personalen kom hem till. De tillfrågade sjuksköterskorna menade att

omvårdnadspersonalens arbetsbelastning och kraven på vad de förväntades utföra, har blivit alltmer

omfattande och avancerad, och att det ibland saknades erfarenhet och utbildning till det. De beskrev

att det kunde vara svårt att få tag på omvårdnadspersonal med specifika delegeringar och kompe-

tenser.

13

De tillfrågade menade att sjuksköterskan ibland kunde vara otrygg för att hon inte visste hur en

specifik situation skulle lösas, vilket också kunde orsaka att vården avbröts. Otrygghet och osäker-

het hos sjuksköterskan, beskrevs även kunna bero på tidigare specifika händelser som inte bearbe-

tats. Obearbetade känslor kunde då överrösta teoretisk vetskap om att exempelvis sjukhusvård inte

kunde hjälpa en sjuk person i en specifik situation. För att motverka detta efterfrågades stöd och

handledning av de tillfrågade sjuksköterskorna. Sjuksköterskan behövde känna sig trygg och säker

för att våga ta tag i olika problem som uppstod. Detta kunde exempelvis innebära att de stannade

kvar hos en person och avvaktade ett förlopp, för att stötta och vara nära. Att inte stanna kvar hos

någon som behövde det, beskrevs direkt kunna vara en orsak till att den personen valde att åka till

sjukhuset.

… eller kanske till och med att den kollegan själv har känt att det varit jobbigt att ta hand om

den här patienten hemma, för att gå tillbaka till orsaker, så kan det ju faktiskt handla om att

vi som jobbar med detta påverkar, alla är ju inte lika trygga…(80:1)

… vi har ju aldrig nån som stöttar oss…(114:1)

Att det var förberett och det fanns en planering för att snabbt kunna ge symtomlindring, menade

sjuksköterskorna motverkade att personer med tilltagande symtom sökte sjukhusvård. Sjuksköters-

korna beskrev att detta kunde innebära att se till att alla läkemedel som kunde tänkas behövas,

fanns med på läkemedelslistan och fanns tillgängliga i hemmet. Sjuksköterskorna menade att det

kunde utföras mer avancerad vård i hemmet, om det fanns erforderlig tillgång till läkare som ordi-

nerade och stod bakom vården.

Ibland upplevde sjuksköterskorna en osäkerhet då PAL inte visste hur, eller vilka läkemedel som

skulle ordineras i symtomlindrande syfte. Denna situation menade de krävde mer kunskap och ett

aktivare förhållningssätt hos sjuksköterskan. Att sjuksköterskorna inte fick adekvat läkarstöd be-

skrevs kunna orsaka att vården i hemmet avbröts. Detta beskrevs i första hand förekomma när

personen inte var inskriven i specialiserad palliativ vård på den palliativa vårdenheten (PVE).

… sen tror jag inte alltid att dom har tillräckligt med kunskap i palliativ vård. Det finns ju

fortfarande dom läkare som ordinera morfin injektioner fyra gånger per dygn, eller att det

alltid ska gå fyra timmar mellan doserna även om patienten har ont…(120:1)

När inte tillgängligheten räcker

På kvällar och helger när personalstyrkan var reducerad, menade sjuksköterskorna, att det var svårt

att hinna ge och följa upp given omvårdnad i de stora geografiska områden de skulle täcka. De

beskrev att det förekom att sjuksköterskor i pressade situationer skickade sjuka personer till sjuk-

hus, för att de inte hann åka dit igen.

… men ja och ibland önskar man ju också att vi hade lite mer bemanning just för palliativa

patienter, särskilt kvällstid och helger, men ja, framför allt kvällstid för att man är ensam på

så stort område och det kan ju faktiskt dröja en halvtimme eller mer innan man är där i värsta

fall…(42:3)

Sjuksköterskorna beskrev begränsade möjligheter att besluta om och ordna extra insatta åtgärder

för personen på tidpunkter då biståndsbedömare inte var i tjänst. Det kunde till exempel röra sig

14

om att sätta in extra personal nattetid med kort varsel. När det inte fungerade kunde det orsaka att

en person som hade kunnat få stanna hemma inte fick det. Sådana situationer menade de tillfrågade

sjuksköterskorna, skulle kunna gå att förebygga om det hade funnits framförhållning. En annan

orsak till att vården i hemmet inte kunde fortsätta eller ens påbörjas var då sjukvårdshjälpmedel

och/ eller bostadsanpassningar försenades. Det framkom att en bostad kunde ha så trånga utrymmen

att vården inte kunde utövas där, även om personen egentligen hade önskat det.

… vi skulle förbereda hemma innan han kom hem, men… eh, det tog tid att bygga om… (18:8)

Det stöd sjuksköterskorna beskrev att de själva fick från vårdcentralens läkare då en person var

inskriven i allmän palliativ vård varierade. Det framkom att läkaren kunde vara svår att få tag på

och att de inte alltid fick feedback därifrån. Att de fick vänta på hemläkarbesök och ordination av

palliativa läkemedel upplevdes frustrerande för sjuksköterskorna, då det kunde fördröja möjlig-

heten att ge hjälp och adekvat symtomlindring. De beskrev också att det kunde upplevas frustre-

rande och tidsödande att som sjuksköterska ”bollas” mellan olika vårdgivare för att få rätt stöd och

hjälp, för att kunna hjälpa den sjuke personen att må så bra som möjligt i hemmet. Att inte den

palliativa vården prioriterades beskrevs kunna vara orsak till att vården i hemmet avbröts.

… det går ju inte att få tag på dem, det går ju inte att få ett akutbesök i hemmet, det är liksom

och om man söker en läkare så får man svaret att, ja men han är borta här nu, nästa vecka

går det bra då… så är ju inte den här vården inte, utan då vill man ofta ha det här och nu…

(46:2)

Bristande rapporterings- och journalsystem

De tillfrågade beskrev att sjuksköterskor som inte hann sätta sig in i och läsa aktuell dokumentation

och ordinerade vid- behovs läkemedel, kunde tillkalla ambulans. De tillfrågade sjuksköterskorna

förklarade att den som är personligt ansvarig sjuksköterska (PAS) för en person, var införstådd i

den aktuella vårdsituationen på ett sätt som inte övrig personal i HSV kunde vara. Vårdinsatser och

planer dokumenterades i ett avsett databaserat journalsystem och skulle erbjuda ett informativt stöd

till dem. Det framkom att datorjournalen kunde vara svår att hitta i, vilket gjorde att sjuksköterskan

inte alltid hann läsa där i den utsträckning som hade behövts inför ett besök hos någon som behövde

hjälp.

Sjuksköterskorna berättade att den palliativa pärm som fanns hemma hos personen var personens

egen, varför sjuksköterskan inte alltid hade full tillgång till den. Ett vanligt problem var att varje

liten utskrift och kvitto från färdtjänst, sjukhus eller vårdcentral kunde sitta där, med risk för att

dölja viktig information. I en akut situation när hemtjänst, den sjuke och/ eller närstående och sjuk-

sköterskan kunde vara stressade, fanns inte alltid tid att leta där.

… ska man läsa liksom… då får man kanske läsa hur långt tillbaka, och leta lite hit och lite

dit, för jag tänker om man ska jobba kväll, men kanske inte jobbar, du jobbar kanske två kväl-

lar på tio veckor… och så ska du till henne nu då till exempel, inte har du tid att läsa fem

veckor tillbaka, det går ju liksom inte”…

Det var enligt de tillfrågade sjuksköterskorna omöjligt att rapportera över allt till kvälls-, natt- och

helgpersonalen, men det var viktigt att en del situationer rapporterades. Förslagsvis då om svårt

sjuka palliativanmälda personer som kunde förväntas behöva hjälp. På så vis kunde mindre lyckade

sjukhusfärder förebyggas enligt tillfrågade sjuksköterskor. Av PAS inbokade tillsynsbesök utanför

kontorstid, kunde ha stor betydelse för personen och de närstående, men de kunde ifrågasättas av

15

andra sjuksköterskor. De tillfrågade ansåg att det var viktigt att personalen hade förtroende för

varandra och varandras vårdplaner för att motverka uppsökande av annan vård.

För att vården i hemmet skulle fungera förutsattes en välplanerad hemgång från sjukhusets sida.

Sjuksköterskorna berättade att det hände att svårt sjuka personer skrevs ut till hemmet utan att

remiss skickats för fortsatt palliativ vård. Eller att personer kom hem utan information om aktuell

situation och utan ordinationer på palliativvårdsläkemedel i symtomlindrande syfte. Otillräcklig

överrapportering mellan olika vårdgivare gav inte möjlighet att förbereda vården i hemmet på ett

optimalt sätt. Samarbete mellan olika vårdgivare var en grundförutsättning för att den palliativa

vården i hemmet skulle fungera och kunna ges där personen önskade att den skulle ges.

… man försöker förebygga och man ifrågasätter och man försöker vara på att det ska finnas

ordinationer, men sen kommer patienten hem och det funkar inte när det inte är ordnat, eller

så har de inte fått information om situationen…(54:4)

Diskussion

Metoddiskussion

Det har eftersträvats att presentera en detaljerad beskrivning av metod och tillvägagångssätt, då det

anses vara en förutsättning för att trovärdigheten ska kunna värderas enligt Guba och Lincoln,

(1994). Förförståelsen, dvs. den kunskap eller åsikt som finns i ämnet på förhand, kan påverka och

förvränga en studies resultat (Polit & Tatano- Beck, 2008). Att vara öppen och mottaglig sågs som

en förutsättning för att kunna utföra studien. Därför observerades en egen medvetenhet om att egna

åsikter alltid kunde påverka och vara felaktiga. Genom detta tänktes större öppenhet nås för att

förstå sjuksköterskornas erfarenheter. Den egna förförståelsen utmanades tidigt i arbetet, då objek-

tivitet verkar stärkande för trovärdigheten (Guba & Lincoln, 1994). Egna erfarenheter av palliativ-

vård var övervägande från slutenvården, varför åtgärder vidtogs för att motverka påverkan av det.

Inför bakgrundsarbetet söktes riktlinjer, statistik, vetenskapliga artiklar och övrig relevant litteratur

om palliativ vård för att bredda den initiala förförståelsen. Förkunskap behöver inte enbart vara

negativt (Polit & Tatano Beck, 2008). En positiv effekt av förförståelse kan vara god insyn, vilket

kan göra att viktig information i materialet uppmärksammas som kunde ha missats av någon icke

insatt.

Situationen att både deltagare och intervjuare var sjuksköterskor, skulle kunna ha påverkat mötet

genom förväntningar om en gemensam yrkesprofessionell kultur. Detta tänktes kunna inrymma

både styrkor och svagheter. Att tillfrågade sjuksköterskor kunde känna att det fanns en bakomlig-

gande förståelse för deras arbetssituation, att de därmed lättare kunde slappna av och vara ärliga,

skulle kunna stärka tillförlitligheten. Följdfrågor ställdes och uppfattad information återberättades,

så att den kunde bekräftas. Konfirmering av information är att rekommendera (Kvale & Brink-

mann, 2011) då det finns risk för feltolkning om en intervjuare för snabbt tycker sig förstå vad en

tillfrågad menar. Att en semistrukturerad intervjuteknik valdes berodde på att bemötandet med

denna teknik blir neutralt och öppet, vilket minimerar risken att påverka svaren (Kvale & Brink-

man, 2011). Deltagare till studien valdes från arbetsplatser som intervjuarna inte arbetade på, ef-

tersom Kvale och Brinkmann (2011) menar att samspelet under en intervju kan vara ett område

med risk för störande maktasymmetri. Förutfattade meningar gällande förväntningar kan inverka

16

på intervjuns kvalitet (Krippendorff, 1980). Intervjupersoner inkluderades med olika utbildnings-

nivåer och antal yrkesverksamma år, då Polit & Tatano- Beck (2008) föreslår att olika perspektiv

kan öka variationen.

Samtliga deltagare i studien var kvinnor i medelåldern, vilket skulle kunna ha varit en nackdel för

överförbarheten, men utfallet var väntat, med tanke på att sjuksköterskor inom kommunal hem-

sjukvård övervägande är medelålders kvinnor (Vårdförbundet, 2014). Det som skilde de intervju-

ade åt var antal yrkesverksamma år inom hemsjukvård, vilket inte påverkade erfarenheterna, då de

tillfrågades erfarenheter stämde väl överens med varandra. Att enhetscheferna föreslog deltagare

skulle kunna ha utgjort en problematik för överförbarheten, då de hade kunnat välja ut dem de

ansåg var passande. De skulle exempelvis kunna ha valt ut personer som de visste hade en viss

åsikt, men då deltagarna självmant anmälde sitt intresse, bedömdes inte detta vara ett problem. Det

kan vara så att studien fångade in personer med ett specifikt intresse för palliativvård, vilket skulle

kunna ses som en styrka.

Ambitionen har varit att varje kod i materialet ska beskriva sin meningsbärande enhet fullständigt

och väl passa i den subkategori och kategori de sorterats in under. Tillförlitligheten i resultatet

påverkas nämligen även av hur väl kategorierna beskriver materialet (Elo & Kyngäs, 2008). Re-

sultatet presenterades med hjälp av tabell och figur, för att länken skulle förtydligas mellan resultat

och intervjumaterial. Citat i studien användes för att statuera exempel på hur ursprungsdata tagits

fram, vilket kan verka stärkande för tillförlitligheten (Elo & Kyngäs, 2008).

För att stärka studiens pålitlighet utfördes innehållsanalysens organiseringsfas först enskilt, jäm-

fördes sedan och diskuterades slutligen med handledare. Kategoriseringsprocessen i organiserings-

fasen kallar Elo och Kyngäs (2008) för abstraktion, då texten blir föremål för en viss tolkning och

dialog under analysen förespråkas det av dem. Subjektiviteten kan bli för stor om endast en person

analyserar (Krippendorff, 1980). Ett annat sätt att stärka pålitligheten beskrivs av Guba och Lincoln

(1994) vara genom deltagargranskning, där intervjupersonerna ges tillfälle att läsa igenom tran-

skriptionerna för att kunna ge feedback på om de uppfattats helt korrekt. Detta har inte kunnat

utföras i föreliggande studie på grund av tidsbrist, vilket kan ses som en nackdel.

Resultatdiskussion

Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av varför den palliativa vården i hem-

met avbryts. Resultatet visade att orsakerna förmodligen fanns att finna både hos personen själv

och/ eller närstående, men också som en direkt följd av hur organisationen var uppbyggd runt och

inom kommunal HSV.

I sjuksköterskornas erfarenheter framkom att otrygghet i hemmet kunde leda till att vården där

avbröts, vilket ytterligare studier visar (Jackson, Purkis, Burnham, Hundt & Blaxter, 2010; Söder-

berg, Karlsson & Löfvenmark, 2015). Det trygghetsbefrämjande stödet är således viktigt för att

vård i hemmet ska vara möjligt. Insatserna behöver personanpassas enligt modellen av Ternestedt

et al. (2002). Om sjuksköterskan ska kunna hantera otrygghet hos någon förutsätts en egen trygghet

(Munck, Fridlund, & Mårtensson, 2011; Petersson & Blomqvist, 2011). Detta bekräftas av Law

(2009), som menar att livs- och yrkeserfarenhet spelar roll för hur närvarande sjuksköterskorna kan

känna sig bekväma att vara hos personer som befinner sig nära livets slut. Att vara närvarande

innebär att ha modet att våga möta det svåraste med ett stabilt lugn, våga stanna kvar, lugna och

17

förmedla trygghet. McCormack et al. (2010) belyser vikten av professionellt bemötande och själv-

insikt för förmedling av trygghet. Förmåga att ge psykiskt stöd till personer i behov av palliativ

vård visar sig variera inom HSV och utbildning efterfrågas (Griffiths, Ewing & Rogers, 2010). Att

kunna detektera behov av och att ge psykiskt stöd, skulle kunna stärka hanteringen av situationer

då sjuka personer och/eller närstående upplever otrygghet i hemmen.

I denna studie efterfrågades ökat stöd från läkare för att hantera otrygghet i hemmen. De tillfrågade

menade att ett läkarsamtal var betryggande både för personen som var sjuk och de närstående,

vilket överensstämmer med tidigare studiers resultat (Aabom, Kragstrup, Vondeling, Bakketeig-

Leiv & Stovring, 2006; Karlsson & Berggren, 2011; Munck et al., 2011). Försök med hemläkarbe-

sök har visat sig möjliggöra för personer att kvarstanna i hemmet till livets slut (Aabom, et al.,

2006). Ökat läkarstöd till personer i allmän palliativ vård kan vara ytterligare ett sätt att hjälpa

personerna att känna mer trygghet i hemmen vid livets slut.

Att närstående inte orkade framkom också som en orsak till att den palliativa vården i hemmet

avbröts, en orsak som även Jackson el al. (2010) framhåller. Vård i hemmet till livets slut kan

innebära stor börda inte enbart för personen dom är sjuk, utan också för närstående. Yamagishi et

al. (2012) menar att bördan för närstående i den palliativa omvårdnaden i hemmet är den vanligaste

orsaken till att personer inte kan kvarstanna hemma. Närstående kan känna att de ständigt måste

passa den sjuke och övervaka alla vårdinsatser, vilket kan orsaka oro och osäkerhet hos dem (An-

dershed, 2006; Munck, Fridlund, och Mårtensson, 2008; Munck, Sandgren, Fridlund, & Mårtens-

son, 2012; Öhman & Söderberg, 2004). Att sjuksköterskan är lyhörd och anpassar sig till varje

person enligt Ternestedt et al. (2002), angavs av de tillfrågade i denna studie, som betydelsefullt

för att den sjuke och de närstående skulle känna sig bekväma med närvaron av vården. Lyhördheten

för vad de närstående orkar och stöd till dem att ta emot hjälp, anses av Milberg et al., (2012) och

Munck et al., (2012) vara av avgörande betydelse.

I studien framkom att oavsett om de närstående deltog aktivt i vården eller inte, kunde ansvaret de

kände samt övervakandet och vården av den sjuke medföra en stor ansträngning för dem. Detta såg

sjuksköterskorna som ett tecken på att endast närvaron av vården och den sjuke personen kunde bli

för tungt för en del närstående att bära. Om personen i förekommande fall flyttades för vård utanför

hemmet, beskrevs hur de närstående kunde slappna av. Liknande signaler kommer från andra stu-

dier, där närstående berättar om hur de upplever vården i hemmet (Munck et al., 2008; Seal et al.,

2015). Detta pekar på att palliativ vård i hemmet kanske inte passar alla fram till slutet, även om

vårdformen initialt var föredragen (Johnston, 2014). Det är viktigt att inte de närstående har dåligt

samvete för att de inte orkar längre. Här har all vårdpersonal en viktig funktion i att signalera att

det är helt acceptabelt att välja en annan vårdform (Andershed & Harstäde, 2007).

Kommunikation inom familjerna var också något som de tillfrågade sjuksköterskorna i denna stu-

die menade kunde påverka fortsatt vård i hemmet. Ternestedt, Österlind, Henoch och Andershed

(2012) tar upp olika former av självbestämmande. En del personer vill besluta själva om allt som

berör dem, vilket kan få negativa följder för omgivningen. Andra tar beslut i samråd med närstå-

ende och med hänsyn till deras välmående. Istället för att stanna hemma, väljer personen då kanske

att avbryta vården i hemmet, förmodligen för att lätta bördan för närstående. Det förekommer också

att en närstående aktivt tar över ett beslut och på så vis reducerar den sjuke personens eget besluts-

fattande (De Graaff, Francke, Van Der Muijsenbergh, & Van Der Geest, 2012). Inom familjer där

samtalsklimatet inte är öppet beskriver Wallerstedt (2012) att situationen i hemmet kan komma att

18

karaktäriseras av bristande symtomkontroll och kaos, medan en öppen kommunikation ökar möj-

ligheten för personerna att möta den sista tiden med ett lugn som Andershed (2006) menar kan ge

en djup positiv mening. En öppen och ärlig kommunikation, verkar vara skyddande för att den

sjuke personen ska kunna vårdas i hemmet till slutet.

För en ärlig kommunikation om sjukdom och sjukdomsutveckling, måste personerna vara infor-

merade om sin situation. Lyhördheten och personanpassningen enligt Ternestedt et al. (2002) har

betydelse även där, då alla inte vill ha information om sin sjukdom (De Graaf et al., 2012). Sjuk-

sköterskorna i studien angav informationsbrist som en orsak till att vården i hemmet kunde avbry-

tas. Tillgång till information beskrivs vara en förutsättning för att kunna möta det som ska komma

och ta ställning till önskemål om vård och plats för vården (Best, Butow & Olver, 2014). Att kunna

utarbeta strategier utgör en av fokuspunkterna i Ternestedt et al. (2002) palliativa vårdmodell. Sjuk-

sköterskorna berättade att kunskap om allvarlighetsgraden i sjukdomssituationen kunde saknas och

att det kunde bero på att de inte fått tydlig information, vilket också beskrivs i andra studier (Best

et al., 2014; De Bock et al. 2011; Griffiths, Wilson, Ewing, Connolly & Grande, 2015). Informat-

ionsbrist kan orsaka falskt hopp genom missförstånd om hur allvarlig situationen är (Lundberg,

Olsson, & Fürst 2013; Steinvall, Johansson, & Berterö, 2011). Strategin kan då bli att söka sjuk-

husvård istället för att kvarstanna i hemmet.

Sjuksköterskorna menade att det var av avgörande betydelse att rätt information gavs vid rätt till-

fällen, om den sjuke personen skulle kunna stanna kvar hemma när symtomen förvärrades. Hul-

tqvist och Olsson (2005) ser adekvat informationsgivning som ett viktigt psykosocialt stöd för fa-

miljen. Sjuksköterskorna berättade att det ofta var svårt att få tag på läkarna, än svårare att få med

dem på hembesök och att de viktiga upprepade brytpunktssamtalen därför inte alltid blev av. Denna

och andra studier beskriver att det är svårt och tidskrävande för sjuksköterskor inom HSV att få tag

på läkare, även för medicinska insatser. Detta går då ut över personen som är sjuk, som kan behöva

lämna sitt hem för att uppsöka annan vård (Josefsson & Peltonen, 2015; Josefsson, Sonde, Winblad

& Wahlin, 2007). I denna studie framkom att personer med palliativa vårdbehov inte alltid fick rätt

läkemedel insatta, eller inte i tillräckligt god tid, vilket försvårade symtomlindring i hemmet. Det

framkom även att personer inom allmän palliativ vård inte fick prioritet från vårdcentralen. I en

studie där distriktsläkare fick utbildning i palliativ vård och läkemedel, ökade antalet personer som

kvarstannade i hemmet till slutet (Engeser, Hermann, Szecsenyi & Peters- Klimm, 2014). Detta

tyder på att läkarmedverkan inom palliativ vård för informationsgivning och läkemedelsordinat-

ioner, har stor betydelse för om vården i hemmen ska kunna fortgå.

De intervjuade menade att det kunde vara svårt att hinna fram på tidpunkter då det inte var lika

många sjuksköterskor i tjänst, vilket kunde orsaka att de sjuka uppsökte annan vård. Arbetsbelast-

ningen har visat sig öka för hemsjukvården (De Vliegher et al., 2011; Stuart, Jarvis & Daniel, 2008;

Tufte, 2013) och problem med personalbrist har uppmärksammats (Gardiner, Cobb, Gott & Ingle-

ton, 2011: Jünger et al., 2010;). Trots att den palliativa vården kräver mer arbetsinsatser, förväntas

att sjuksköterskan ska klara av den inom ramen för det vanliga hemsjukvårdsarbetet, vilket kan

vara svårt då behov inom palliativ vården kan vara komplexa och tidskrävande (Nyatanga, B.,

2012; Pusa et al., 2014). Ökad hänsyn behöver tas till hur många personer med palliativa vårdbehov

som finns inom HSV.

19

Kliniska implikationer

En tydligare bild av erfarenheter hos sjuksköterskor i HSV om orsaker till att den palliativa vården

i hemmet avbryts, skulle kunna innebära att motverkande åtgärder kan vidtas. Varje sådan åtgärd

skulle i sin tur kunna innebära ett minskat lidande för den enskilde personen. Att framhålla sjuk-

sköterskornas situation i detta sammanhang utgör ett stöd för dem som grupp. De kan vara mora-

liskt pressade att med underdimensionerade medel försöka hjälpa lidande människor. För sam-

hället borde det vara intressant att prioritera personer i palliativ vård, så att de får tillräcklig vård i

hemmet, då akutsjukvården är kostsam och hårt belastad.

Slutsatser

Resultatet visar att förändrade förutsättningar för personen som är sjuk och de närstående, samt att

de upplever hemmet som en arbetsplats kan orsaka att deras önskemål om var vården ska ske änd-

ras. Det framkommer också att det finns teoretisk kunskap och kompetens inom HSV för att utföra

tillräckliga vårdinsatser, men situationer beskrivs där resurserna inte räcker till för att vården i

hemmet ska kunna fortsätta. Vid bemanningsplanering för sjuksköterskor i HSV föreslås att hänsyn

tas till hur många personer i palliativ vård det finns som behöver hjälp. Vidare hade förslagsvis en

interventionsstudie kunnat belysa, om utökad läkartillgång inom HSV förbättrar situationen för

personer i palliativ vård som vill klara av att stanna hemma ända till slutet.

20

Referenser

Aabom, B., Kragstrup, J., Vondeling, H., Bakketeig, L. S., & Stovring, H. (2006). Does persistent

involvement by the GP improve palliative care at home for end-stage cancer patients? Palliative

Medicine, 20(5), 507-512. doi:10.1191/0269216306pm1169oa

Abel, J., Rich, A., Griffin, T. & Purdy, S. (2009). End-of-life care in hospital: a descriptive study

of all inpatient deaths in 1 year. Palliative Medicine, 23(7), 616-622.

doi:10.1177/0269216309106460

Agar, M., Currow, D. C., Shelby-James, T. M., Plummer, J., Sanderson, C., & Abernethy, A. P.

(2008). Preference for place of care and place of death in palliative care: are these different ques-

tions? Palliative Medicine, 22(7), 787-795. doi:10.1177/0269216308092287

Andershed, B. (2006). Relatives in end-of-life care -- part 1: a systematic review of the literature

the five last years, January 1999-February 2004. Journal Of Clinical Nursing, 15(9), 1158-1169.

doi:10.1111/j.1365-2702.2006.01473.x

Andershed, B., & Harstäde, C. (2007). Next of kin's feelings of guilt and shame in end-of-life

care. Contemporary Nurse: A Journal For The Australian Nursing Profession, 27(1), 61-72.

doi:10.5172/conu.2007.27.1.61

Aoun, S., O´ Connor, M., Skett, K., Deas, K., & Smith, J. (2012) Do models of care for termi-

nally ill home alone people improve their end-of-life experience? A patient perspective.

Health and Social Care in the Community, 20 (6), 599-606.

doi:10.1111/j.13652524.2012. 01074.x

Best, M., Butow, P., & Olver, I. (2014). The doctor’s role in helping dying patients with cancer

achieve peace: A qualitative study. Palliative Medicine, 28(9), 1139-1145.

doi:10.1177/0269216314536455

Brogaard, T., Neergaard, M., Sokolowski, I., Olesen, F., & Jensen, A. (2013). Congruence be-

tween preferred and actual place of care and death among Danish cancer patients. Palliative

Medicine, 27(2), 155-164. doi:10.1177/0269216312438468

Brown, H., Johnston, B., & Östlund, U. (2011). Identifying care actions to conserve dignity in

end- of- life care. British journal of community nursing, 16(5), 238-245.

doi: http://dx.doi.org/10.12968/bjcn.2011.16.5.238

De Graaff, F.M., Francke, A.L., Van Der Muijsenbergh, M.E.T.C., & Van Der Geest, S. (2012).

Talking in triads: communication with Turkish and Moroccan immigrants in the palliative phase

of cancer. Journal of Clinical Nursing, 21 (21/22), 3143-3152.

doi:2112/10.1111/j.1365-2702.2012. 04289.x

De Korte- Verhoef, M. C., Pasman, H. W., Schweitzer, B. P., Francke, A. L., Onwuteaka-

Philipsen, B. D., & Deliens, L. (2014). General practitioners’ perspectives on the avoidability of

hospitalizations at the end of life: A mixed-method study. Palliative Medicine, 28 (7), 949-958.

doi:10.1177/0269216314528742

21

De Vliegher, K., Milisen, K., Wouters, R., Scheepmans, K., Paquay, L., Debaillie, ...Dierckx de

Casterlé, B. (2011) The professional self-image of registered home nurses in Flanders (Belgium):

a cross-sectional questionnaire survey. Applied Nursing Research, 24(1), 29-36.

doi: 10.1016/j.apnr.2009.02.001

Drevenhorn, E. (2010). Hemsjukvård. ISBN: 9789144053547. Studentlitteratur. Lund.

Ellingsen, S., Roxberg, Å., Kristoffersen, K., & Rosland, J-H. & Alvsvåg, H. (2013). Being in

transit and in transition. The experience of time at the place, when living with severe incurable

disease – a phenomenological study. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 28, 458-468.

doi:10.1111/scs.12067

Elo, S., & Kyngäs, H. (2008). The qualitative content analysis process. Journal Of Advanced

Nursing, 62(1), 107-115. doi:10.1111/j.13652648.2007.04569.x

Engeser, P., Hermann, K., Szecsenyi, J., Peters - Klimm, F. (2014). Symptom control and place

of death in palliative cancer patients in primary care; Results of the controlled PAMINO evalua-

tion study. Der Schmerz, 28 (6), 607-613. doi:10.1007/s0048201414649.

Fossey, E., Harvey, C., McDermott, F., & Davidson, L. (2002). Understanding and evaluating

qualitative research...second article in an occasional series. Australian & New Zealand Journal

Of Psychiatry, 36(6), 717-732. doi: 10.1046/j.1440-1614.2002.01100.x

Evans, R., Finucane, A., Vanhegan, L., Arnold, E., & Oxenham, D. (2014). Do place-of death

preferences for patients receiving specialist palliative care change over time? International

Journal Of Palliative Nursing, 20 (12), 579- 583. doi:10.12968/ijpn.2014.20.12.579

Fukui, S., Yoshiuchi, K., Fujita, J., Sawai, M., & Watanabe, M. (2011). Japanese People´s Prefer-

ence for Place of End-of-Life Care and Death: A population- Based Nationwide Survey. Journal

of Pain and Symptom Management, 42 (6), 882-892. doi: 10.1016/j.jpainsymman.2011.02.024

Gardiner, C., Cobb, M., Gott, M., & Ingleton, C. (2011). Barriers to providing palliative care for

older people in acute hospitals. Age and Ageing, 40, 233-238. doi:10.1093/ageing/afq172

Gomes, B., Calanzani, N., Gysels, M., Hall, S., & Higginson, I. J. (2013). Heterogeneity and

changes in preferences for dying at home: a systematic review. BMC Palliative Care, 12, (7).

doi: http://doi.org/10.1186/1472-684X-12-7

Gott, M., Gardiner, C., Ingleton, C., Cobb, M., Noble, B., Bennett, M., I. & Seymour, J. (2013).

What is the extent of potentially avoidable admissions amongst hospital inpatients with palliative

care needs? BMC palliative care, 12, (9). doi: http://doi.org/10.1186/1472-684X-12-9

Griffiths, J., Ewing, G., Rogers, M., Barclay, S., Martin, A., McCabe, J., & Todd, C. (2007). Sup-

porting Cancer Patients With Palliative Care Needs: District Nurses´ Role Perceptions. Cancer

Nursing, 30 (2), 156-162. doi: 10.1097/01.NCC.0000265013.63547.4a

22

Griffiths, J., Ewing, G. & Rogers, M. (2012). Early support visits by district nurses to cancer pa-

tients at home: A multi-perspective qualitative study. Palliative Medicine, 27 (4), 349-357.

doi:10.1177/0269216312451949

Griffiths, J., Ewing, G. & Rogers, M. (2010). Moving swiftly on. Psychological support provided

by district nurses to patients with palliative care needs. Cancer nursing, 33(5), 390-397.

doi: 10.1097/NCC.0b013e3181d55f9b

Griffiths, J., Wilson, C., Ewing, G., Connolly, M., & Grande, G. (2015). Breaking bad news

about transitions to dying: A qualitative exploration of the role of the district nurse. Palliative

Medicine, 29(2), 138-146. doi:10.1177/0269216314551813

Guba, E. G., & Lincoln, Y. S. (1994). Competing paradigms in qualitative research. In N.K. Den-

zin & Y. S. Lincoln (red.). Handbook of Qualitative Research, 105- 117. Hämtad 160501 från:

https://www.uncg.edu/hdf/facultystaff/Tudge/Guba%20&%20Lincoln%201994.pdf

Hales, S., Chiu, A., Husain, A., Braun, M., Rydall, A., Gagliese, L., ... Rodin, G. (2014). The

Quality of Dying and Death in Cancer and Its Relationship to Palliative Care and Place of Death.

Journal of Pain and Symptom Management, 48 (5), 839-851.

doi: 10.1016/j.jpainsymman.2013.12.240

Hannon, K. L., Lester, H. E., & Campbell, S. M. (2012). Recording patient preferences for end-

of-life care as an incentivized quality indicator: What do general practice staff think? Palliative

Medicine, 26(4), 336-341. doi:10.1177/0269216311406990

Hermansson, A., & Ternestedt, B-M. (2000). What do we know about the dying patient? Aware-

ness as a means to improve palliative care. Medicine and Law, 19, 335-344. Hämtad

160201 från: http://heinonline.org.bibl.proxy.hj.se/HOL/Page?public=false&handle=hein.jour-

nals/mlv19&pag e=335&collection=journals

Higginson, I., Sarmento, V., Calanzani, N., Benalia, H., & Gomes, B. (2013). Dying at home – is

it better: A narrative appraisal of the state of the science. Palliative Medicine, 27 (10), 918-924.

doi:10.1177/0269216313487940

Hughes, L. (2004). Palliative care in the community. Primary Health Care, 14(6), 27-31 5p.

Hunstad, I., & Svindseth, M. (2011). Challenges in home-based palliative care in Norway: a qual-

itative study of spouses’ experiences. International Journal of Palliative Nursing, 17 (8),

398-404. doi: http://dx.doi.org/10.12968/ijpn.2011.17.7.398

Hunt, K., Shlomo, N., & Addington-Hall, J. (2014). End-of-life care and achieving preferences

for place of death in England: Results of a population based survey using the VOICES-SF ques-

tionnaire. Palliative Medicine, 28 (5), 412-421. doi:10.1177/0269216313512012

Hui, D., Nooruddin, Z., Didwaniya, N., Dev, R., De La Cruz, M., Kim, S-H., ...Bruera, E. (2014).

Concepts and Definitions for “Actively Dying”, “End of Life”, “Terminally Ill”, “Terminal Care”

and “Transition of Care”: A systematic Review. Journal of Pain and Symptom Management, 47

(1), 77-89. doi: 10.1016/j.jpainsymman.2013.02.021

23

Håkansson, C., Öhlén, J., Morin, L., & Cohen, J. (2015). A population- level study of place of

death and associated factors in Sweden. Scandinavian Journal of Public Health, 43, 744-751.

doi:10.1177/1403494815595774

SFS (1982:763) Hälso- och sjukvårdslagen Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad 160410

från: http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svenskforfattningssamling/halso--

och-sjukvardslag-1982763_sfs-1982-763

Jackson, A., Purkis, J., Burnham, E., Hundt, G., & Blaxter, L. (2010). Views of relatives, carers

and staff on end of life care pathways. Emergency Nurse, 17(10), 22-26.

doi: http://dx.doi.org/10.7748/en2010.03.17.10.22.c7616

Jakobsson, E., Johnsson, T., Person, L- O., & Gaston-Johansson, F. (2006). End-of-life in a Swe-

dish population: demographics, social conditions and characteristics of places of death. Scandina-

vian Journal of Caring Science, 20, 10-17. doi:10.1111/j.1471-6712.2006. 00374.x

Johnston, B. (2014). Is effective, person-centered, home-based palliative care truly achievable?

Palliative Medicine, 28(5), 373-374. doi:10.1177/0269216314529858

Josefsson, K., Sonde, L., Winblad, B & Robins Wahlin, T.B. (2007). Work situation of registered

nurses in municipal elderly care in Sweden: A questionnaire survey. International Journal of

Nursing Studies, 44, 71-82. doi: 10.1016/j.ijnurstu.2005.10.014

Josefsson, K., & Peltonen, S. (2015) District nurse´s Experience of Working in Home Care in

Sweden. Healthy Aging Research, 4, (37). doi:10.12715/har.2015.4.37

Jünger, S., Pastrana, T., Pestinger, M., Kern, M., Zernikow, B., & Radbruch, L. (2010). Barriers

and needs in pediatric palliative home care in Germany: a qualitative interview study with profes-

sional experts. BMC Palliative Care, 9, (10). doi: http://doi.org/10.1186/1472-684X-9-10

Kamal, A. H., Currow, D. C., Ritchie, C. S., Bull, J., Abernethy, A. P. (2013) Community- Based

Palliative Care: The Natural Evolution for Palliative Care Delivery in the U.S. Journal of Pain

and Symptom Management, 46(2), 254-264. doi:10.1016/j.jpainsymman.2012.07.018

Karlsson, M., Karlsson, C., Barbosa da Silva, A., Berggren, I., & Söderlund, M. (2013). Commu-

nity nurses' experiences of ethical problems in end-of-life care in the patient's own home. Scandi-

navian Journal Of Caring Sciences, 27(4), 831-838. doi:10.1111/j.1471-6712.2012.01087.x

Karlsson, C., & Berggren, I. (2011). Dignified end- of- life care in the patients’ own homes.

Nursing Ethics, 18(3), 374-385. doi:10.1177/0969733011398100

Kihlgren, A., Sunnvison, H., Ziegert, K., Mamhidir, A-G.& Sunvisson, H. (2014). Referrals to

Emergency departments- The processes and Factors That Influence Decision-Making among

Community Nurses. Open Journal of nursing, 4(5), 366-374. doi:10.4236/ojn.2014.45042

Krippendorff, K., (1980). Content Analysis – An introduction to Its Methodology. ISBN:

9781412983150. The Sage Publications, Inc; Beverly Hills, California

24

King, N., Melvin, J., Ashby, J., & Firth, J. (2010). Community palliative care: role perception.

British Journal of Community Nursing, 15 (2), 91-98. doi:10.12968/bjcn.2010.15.2.46399

Kinoshita, H., Maeda, I., Morita, T., Miyashita, M., Yamagishi, A., Shirahige, Y., & Egucho, K.

(2015). Place of Death and the Differences in Patient Quality of Death and Dying and Caregiver

Burden. Journal of Clinical Oncology, 33 (4), 357-363. doi:10.1200/JCO.2014.55.7355

Kirsch, N. (2009). The multidisciplinary Team – End of Life Ethical Decisions. Topics in Geria-

tric Rehabilitation, 25 (4), 292-306. doi:10.1097/TGR.0b013e3181bdd6fe

Kvale, S., & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. ISBN: 9789144055985.

Lund: Studentlitteratur.

Law, R. (2009) ‘Bridging worlds’: meeting the emotional needs of dying patients. Journal of Ad-

vanced Nursing, 65(12), 2630–2641. doi:10.1111/j.1365-2648.2009. 05126.x

Lee, G., Ow, R., Akhileswaran, R., & Goh, C-R. (2013). Exploring the experience of dignified

palliative care in patients with advanced cancer and families: A feasibility study in Singapore.

Progress in Palliative Care, 21 (3), 131-139. doi:10.1179/1743291X12Y.0000000041

Leplege, A., Gzil, F., Cammelli, M., Lefeve, C., Pachound, B., & Ville, I. (2007). Person- cen-

teredness: Conceptual and historical perspectives. Disability and Rehabilitation, 29 (20-21),

1555-1565. doi:10.1080/09638280701618661

Lundberg, T. Olsson, M., & Fṻrst, C.J. (2013). The perspectives of bereaved family members on

their experiences of support in palliative care. International Journal of Palliative Nursing, 19(6),

282- 288. doi: 10.1186/1472-684X-11-23

McCormack, B., & McCance, T. (2006). Development of a framework for person- centered nurs-

ing. Journal of Advanced Nursing, 56 (5), 472-479. doi:10.1111/j.1365-2648.2006. 04042.x

McCormack, B., Karlsson, B., Dewing, J., & Lerdal, A. (2010). Exploring person- centeredness:

a qualitative meta- synthesis of four studies. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 24, 620-

634. doi:10.1111/j.1471-6712.2010. 00814.x

Milberg, A., Wåhlberg, R., Jakobsson, M., Olsson, E.-C., Olsson, M., & Friedrichsen, M. (2012),

What is a ‘secure base’ when death is approaching? A study applying attachment theory to adult

patients' and family members' experiences of palliative home care. Psycho-Oncology, 21, 886–

895. doi:10.1002/pon.1982

Munck, B., Fridlund, B., & Mårtensson, J. (2008). Next-of-kin caregivers in palliative home care

-- from control to loss of control. Journal Of Advanced Nursing, 64(6), 578-586.

doi:10.1111/j.1365-2648.2008. 04819.x

Munck, B., Fridlund, B., & Mårtensson, J. (2011). District nurses' conceptions of medical tech-

nology in palliative homecare. Journal Of Nursing Management, 19(7), 845-854.

doi:10.1111/j.1365-2834.2011. 01231.x

25

Munck, B., Sandgren, A., Fridlund, B., & Mårtensson, J. (2012). Next-of-kin's conceptions of

medical technology in palliative homecare. Journal Of Clinical Nursing, 21(13/14), 1868-1877.

doi:10.1111/j.1365-2702.2012. 04123.x

Müller- Busch, H. C. (2011) Definitionen und Ziele in der Palliativmedizin. Definitions and goals

in palliative medicine. Der Internist, 52 (1), 7-14. doi: 10.1007/s00108-010-2688-0

Neergaard, M-A., Bonde-Jensen, A., Sondergaard, Sokolowski, I., Olesen, F. & Vedsted, P.

(2011). Preference for place-of-death among terminally ill cancer patients in Denmark. Scandina-

vian Journal of Caring Science, 25, 627-636. doi:10.1111/j.1471-6712.2011. 00870.x

Nyatanga, B. (2012). Communicating with dying patients: a time to listen more than talk. British

Journal Of Community Nursing, 17(8), 369-369. doi: 10.12968/bjcn.2012.17.8.369

Offen, J. (2015). The role of UK district nurses in providing care of adult patients with a terminal

diagnosis: a meta-ethnography. International Journal of Palliative Nursing, 21 (3), 134-141.

doi: 10.12968/ijpn.2015.21.3.134

Pastrana, T., Junger, S., Ostgathe, C., Elsner, S., & Radbrunch, L. (2008). A matter of definition-

key elements identified in a discourse analysis of definitions of palliative care. Palliative

Medicine, 22 (3), 222-232. doi: 10.1177/0269216308089803

Petersson, P., & Blomqvist, K. (2011). Sense of security- searching for its meaning by using sto-

ries: a Participatory Action Research study in health and social care in Sweden. International

Journal Of Older People Nursing, 6(1), 25-32. doi:10.1111/j.1748-3743.2010.00211.x

Pollock, K. (2015). Is home always the best and preferred place of death? British Medical Jour-

nal, 351. doi: http://dx.doi.org.bibl.proxy.hj.se/10.1136/bmj.h4855

Polit, F. D., & Tatano-Beck, C. (2007). Nursing research: Generating and Assessing Evidence

for Nursing Practice. Upplaga åtta. ISBN: 978-0-7817-7052-1 Philadelphia: Lippincott Williams

& Wilkins

Pusa, S., Hägglund, K., Nilsson, M., & Sundin, K. (2014). District nurses’ lived experiences of

meeting significant others in advanced home care. Scandinavian Journal of Caring Science, 29,

93-100. doi:10.1111/scs.12134

Regionala cancercentrum i samverkan (2012). Nationellt vårdprogram för palliativ vård

20122014. Ansvarigt regionalt cancercentrum: Stockholm Gotland; 2012.

Hämtad 151014 från: http://www.cancercentrum.se/globalassets/vara-uppdrag/rehabiliteringpalli-

ativ-vard/natvp_palliativvard_2012_final.pdf

Seal, K., Murray, C. & Seddon, L. (2015) Family stories of end- of- life cancer care when unable

to fulfill loved one´s wish to die at home. Palliative & Supportive Care, 13(3), 473-483.

doi: 10.1017/S1478951514000017

SFS 2001:453. Socialtjänstlagen. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad 151020 från:

26

http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svenskforfattningssamling/socialtjanstlag-

2001453_sfs-2001-453

Sherwen, E. (2014). Improving end of life care for adults. Nursing Standard, 28 (32), 51-57.

doi: http://dx.doi.org.bibl.proxy.hj.se/10.7748/ns2014.04.28.32.51.e8562

Socialstyrelsen (2006). Vård i livets slutskede Socialstyrelsens bedömning av utvecklingen i

landsting och kommuner. (Artikel 2006-103-8). Hämtad 151014 från:

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9430/2006-103-8_20061038.pdf

Socialstyrelsen (2008). Hemsjukvård i förändring en kartläggning av hemsjukvården i Sverige

och förslag till indikatorer. (Artikel 2008-126-59). Hämtad 151014 från:

https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8800/2008-

12659_200812659.pdf

Socialstyrelsen (2011). Kvaliteten i äldres läkemedelsanvändning- läkarens roll. (Artikel 2011-

6-12). Hämtad 160507 från: https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Atta-

chments/18360/2011-6-12.pdf

Socialstyrelsen (2013). Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede – vägled-

ning, rekommendationer och indikationer. Stöd för styrning för ledning.

(Artikel 2013-6-4). Hämtad 151015 från: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/At-

tachments/19107/2013-6-4.pdf

SOU 2001:6. Döden angår oss alla – värdig vård vid livets slut. Hämtad 151025 från:

http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2001/01/sou-20016/

Svenska palliativvårdsregistret (2015). Vad är palliativvård? Hämtad 151020 från: http://pallia-

tiv.se/

Spruyt, O. (2011). Team networking in palliative care. Indian Journal of Palliative Care, 17, 17-

19. doi: doi: http://dx.doi.org/10.4103/0973-1075.76234

Steinvall, K., Johansson, H., & Berterö, C. (2011). Balancing a Changed Life Situation: The

Lived Experience From Next of Kin to Persons With Inoperable Lung Cancer. American Journal

of Hospice & Palliative Medicine, 28(2), 82-89. doi: 10.1177/1049909110375246

Stuart, E., Jarvis, A., & Daniel, K. (2008). A ward without walls? District nurses' perceptions of

their workload management priorities and job satisfaction. Journal Of Clinical Nursing, 17(22),

3012-3020. doi:10.1111/j.1365-2702.2008. 02316.x

Söderberg, A., Karlsson, M. R., & Löfvenmark, C. (2015). Experience of security and insecurity

among patients with heart failure in advanced home care. Nordic Journal Of Nursing Research,

203-209. doi:10.1177/0107408315587800

Tang, S. (2003). When Death is Imminent – Where Terminally Ill Patients with Cancer Prefer to

Die and Why. Cancer Nursing, 26 (3), 245-251. doi:10.1097/00002820-200306000-00012

Ternestedt, B-M., Österlind, J., Henoch, I., & Andershed, B. (2012). De 6 S:n En modell för

personcentrerad palliativ vård. ISBN: 9789144054988. Lund: Studentlitteratur.

27

Ternestedt, B-M., Andershed, B., Eriksson, M., Johansson, I. (2002). A good death - Develop-

ment of a nursing model of care. Journal of Hospice and Palliative Nursing, 4(3),153-160.

Tufte, P. (2013). Is there time enough? temporal resources and service performance in the Danish

home care sector. Nordic Journal of Working Life Studies, 3(2), 97-112.

doi: http://dx.doi.org/10.19154/njwls.v3i2.2552

Van der Steen, J. T., Radbruch, L., Hertogh, C. M., de Boer, M. E., Hughes, J. C., Larkin, P.,

Volicer, L. (2014). White paper defining optimal palliative care in older people with dementia: A

Delphi study and recommendations from the European Association for Palliative care. Palliative

Medicine, 28(3), 197-209. doi: http://dx.doi.org/10.1177/0269216313493685

Vetenskapsrådet (2003). Riktlinjer för etisk värdering av medicinsk humanforskning. Forsknings-

etisk policy och organisation i Sverige. Hämtad 151013 från: http://www.vr.se/down-

load/18.6b2f98a910b3e260ae28000355/medicinsk_humanforskning_13.p.

Vårdförbundet (2014) Vårdförbundet i siffror 2014. Hämtad 160414 från: https://www.vardfor-

bundet.se/Documents/Trycksaker%20-

%20egna/Nationella/Statistik/V%C3%A5rdf%C3%B6rbundet%20i%20siffror%202014.pdf

Wallerstedt, B. (2012). Utmaningar, utsatthet och stöd i palliativ vård utanför specialenheter.

Doktorsavhandling. Örebro universitet. Hämtad 160414 från: http://www.diva-por-

tal.org/smash/get/diva2:485886/FULLTEXT02.pdf

Walshe, C., & Luker, K-A. (2010). District nurses’ role in palliative care provision: A realist re-

view. International Journal of Nursing Studies, 47, 1167-1183.

doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.ijnurstu.2010.04.006

Weisman A., D. (1974). The realization of death. A guide for the psychological autopsy. ISBN:

9780876681633. New York, London: Jason Aronson, Inc. World Health Organization. (2015).

Definition of Palliative Care. Hämtad 151015 från: http://www.who.int/cancer/palliative/defini-

tion/en/

Wye, L., Lasseter, G., Percival, J., Duncan, L., Simmonds, B., & Purdy, S. (2014). What works in

“real life” to facilitate home deaths and fewer hospital admissions for those at end of life?: results

from a realist evaluation of new palliative care services in two English counties. BMC Palliative

Care, 13, (37). doi: http://dx.doi.org/10.1186/1472-684X-13-37

Yamagishi, A., Morita, T., Miyashita, M., Yoshida, S., Akizuki, N., Shirahige, … Eguchi, K.

(2012). Preferred place of care and place of death of the general public and cancer patients in Ja-

pan. Supportive Care in Cancer, 20(10), 2575-2582.

doi: http://dx.doi.org/10.1007/s00520-011-1373-8

Yao, C-A., Hu, W-Y., Lai, Y-F., Cheng, S-Y., Chen, C-Y., & Chiu, T-Y. (2007). Does Dying at

Home Influence the Good Death of Terminal Cancer Patients. Journal of Pain and Symptom

Management, 34 (5), 497-504. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.jpainsymman.2007.01.004

28

Öhman, M. & Söderberg, S. (2004). The experience of close relatives living with a person with

serious chronic illness. Qualitative Health Research, 14(3), 396- 410.

doi: http://dx.doi.org/10.1177/1049732303261692

Österlind, J.(2009) När livsrummet krymper. Vård och omsorg av äldre personer i livets slut-

skede. Doktorsavhandling. Örebro universitet. Hämtad 160320 från:

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:234049/FULLTEXT02.pdf

29

Bilaga 1

Tillståndsbrev till Enhetschef

När personer skrivs in i palliativ vård får de bland annat frågan om var de önskar få vård under sin sista tid.

Undersökningar visar att majoriteten av personerna svarar att de önskar få vård i sitt eget hem, men endast

en minoritet av dessa får sin önskan om dödsplats uppfylld. Som syfte till en magisteruppsats under VT 16,

har vi valt att undersöka sjuksköterskors erfarenheter om orsaker till detta. Genom detta brev ber vi om

tillstånd att genomföra intervjuer av sjuksköterskor i Er verksamhet. Kunde vi även få hjälp med namn och

kontaktuppgifter till sjuksköterskor att tillfråga om de vill delta i studien, skulle vi vara ytterst tacksamma.

Intervjun består av semistrukturerade frågor och beräknas ta en timme i anspråk per person att utföra. Den

kommer att band inspelas, transkriberas och sedan bearbetas med innehållsanalys. Samtliga deltagare i in-

formeras muntligt och skriftligt om studiens syfte och hur den kommer att genomföras. Deltagandet är fri-

villigt och kan när som helst avbrytas utan att orsak till det behöver anges. Alla deltagare kommer att vara

anonyma då inspelningar och anteckningar kodas och förvaras säkert. Materialet kommer att bara används

i detta magisterexamensarbete. Vi kommer kontakta de sjuksköterskor Ni föreslår för att informera om stu-

dien och fråga om de vill delta. Brev med information kommer att skickas till dem för deras skriftliga sam-

tycke. Vid otydligheter eller frågor är Ni välkomna att höra av er till någon av oss.

Med vänliga hälsningar

Anna Hallingbäck (076-100 13 57) och Anneli Steen (070-443 39 60)

Handledare för undersökningen: Irene Ericsson erir@ju.se (036-10 13 26)

Förslag på deltagare:

_____________________________________________________________________________________

_____________________________________________________________________________________

_____________________________________________________________________________________

_____________________________________________________________________________________

_____________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________

Jag tillåter härmed ovanstående intervju

Ort och datum _____________________

Underskrift ____________________________________

30

Bilaga 2

Till Dig som arbetar som sjuksköterska i hemsjukvården

När personer skrivs in i palliativ vård får de bland annat frågan om var de önskar att vårdas under

sin sista tid. Majoriteten av personerna svarar att de önskar att vårdas i sitt eget hem. Undersök-

ningar visar att endast en minoritet av dessa får sin önskan om dödsplats uppfylld. Syftet med denna

studie är att undersöka och beskriva sjuksköterskors erfarenhet om vad som kan vara orsak till

detta. För att få svar tillfrågas 12 sjuksköterskor om de vill delta med sina erfarenheter i ämnet. Du

är en av de som tillfrågas och Din erfarenhet är värdefull för oss.

Intervjun som kommer att spelas in beräknas ta cirka en timme att utföra. Frågorna kommer foku-

sera helt på dina erfarenheter. Efter intervjun kommer intervjuerna skrivas ut. Utskrifterna och in-

spelningarna kommer att förvaras i ett låst arkivskåp som endast de två undersökarna har tillgång

till. Allt material kommer att kodas och koderna kommer att arkiveras tillsammans med inspelning-

arna. Allt material behandlas konfidentiellt, dvs. ingen kommer av det färdiga arbetet kunna utläsa

vem som gett svaren. Informationen kommer endast att användas till denna magisteruppsats. Ditt

deltagande är frivilligt och du kan när som helst ångra och avbryta deltagandet utan att ange en

anledning till det. Om du ger ditt samtycke till att delta kommer intervjun att genomföras efter

överenskommelse med dig om tid och plats, via mejl eller telefon, under januari eller februari 2016.

Vi som utför studien är två sjuksköterskor, verksamma inom slutenvård och hemsjukvård, som

läser till distriktssjuksköterskor på deltid vid Jönköpings University. Resultatet av studien kommer

att presenteras i vår D- uppsats under slutet av våren 2016. Om du vill vara med eller har frågor är

Du välkommen att höra av Dig till någon av oss.

Anna Hallingbäck Sjuksköterska Anneli Steen Sjuksköterska Jönköping Nässjö Telefon: 076- 100 13 57 Telefon: 070- 443 39 60 annelisteen11@gmail.com Handledare; Irene Ericsson Hälsohögskolan Jönköping Telefon: 036-10 13 26 erir@ju.se

Jag ger mitt samtycke till att delta i en intervju

Ort och datum _______________________ Underskrift _____________________________

31

Bilaga 3

Frågeguide

1. Kan du berätta om dina erfarenheter av när palliativvården i hemmet avbrutits trots att

personen önskat att vårdas hemma fram till slutet? (Ge gärna något exempel! )

- Har du några tankar om vad som kan ha varit orsaken till att vården i hemmet avbröts?

- Hade det kunnat finnas andra/alternativa sätt att lösa situationen enligt din åsikt/erfa-

renhet?

2. Det är många personer inblandade i palliativ vård. Vilken är din erfarenhet av när palliativ

vård i hemmet avbrutits ur de olika parternas perspektiv?

- Patientens

- Anhörigas/ Närståendes

- Vårdpersonals (inklusive ditt eget)

3. Kan önskan om att vilja vårdas hemma förändras mot slutet, enligt din erfarenhet? (Ge

gärna exempel!)

- Om din erfarenhet är att önskan kan förändras, har du några tankar om vad som kan

vara orsak till en sådan förändring?