pappors upplevelser av mammans postpartumdepression1509861/... · 2020. 12. 14. · ppd drabbar...

Pappors upplevelser av mammans

postpartumdepression- en litteraturstudie

Sabina

Holmberg

Malin Keskitalo

Sjuksköterska

2020

Luleå tekniska universitet

Institutionen för hälsovetenskap

Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad och medicinsk teknik

1

ABSTRAKT Bakgrund: Postpartumdepression (PPD) kallas även förlossningsdepression vilket är en depression som inträffar under eller efter en graviditet. En depression i kombination med ett nyfött barn gör att familjen och speciellt barnet blir särskilt utsatt och riskerar långsiktig negativ påverkan. PPD drabbar inte bara kvinnor utan även män då en riskfaktor är mammans PPD och incidensen av depression hos pappan är då 24-50 %. En bristande medvetenhet hos sjukvårdspersonal kan innebära att familjer drabbade av PPD inte fångas upp inom vården och därmed ökar risken för negativa konsekvenser för individen, familjen och samhället. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva pappans upplevelser av att vara partner till en mamma med postpartumdepression. Metod: Litteraturstudien baserades på nio vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Pappans upplevelser av att vara partner till en mamma med postpartumdepression beskrivs i sex kategorier. När mamman drabbas av PPD påverkas hela familjen. Pappan får ta ett större ansvar i hemmet samtidigt som krav utifrån stressar honom. Stödbehovet ökar samtidigt som flera faktorer påverkar svårigheten att få det stöd som behövs. En ökad medvetenhet och en familjefokuserad omvårdnad kan leda till tidigare diagnos vilket kan minska konsekvenserna från PPD för hela familjen. Slutsats: PPD påverkar hela familjen och genom en ökad medvetenhet om diagnosen i kombination med familjecentrerad omvårdnad kan sjuksköterskan begränsa de negativa konsekvenserna PPD har. Nyckelord: postpartumdepression, upplevelser, litteraturstudie, kvalitativ innehållsanalys, omvårdnad


2

I Sverige drabbas cirka 10 000 kvinnor per år (8-15 %) av psykisk ohälsa efter förlossningen i

form av postpartumdepression (PPD). PPD skiljer sig inte från vanlig depression utöver

tidpunkten den debuterar. Kvinnor kan drabbas under eller efter en graviditet och där finns

det vissa faktorer som ökar risken, exempelvis att utsättas för våld, stress och fattigdom.

Risken för nyförlösta kvinnor att drabbas av PPD är globalt 13 % och denna siffra stiger i

utvecklingsländer till 20 % (World Health Organisation [WHO], 2020). PPD kan även kallas

förlossningsdepression och det beskriver en depression som oftast drabbar mamman och som

oftast inträffar inom de första tre månaderna efter förlossningen. En depression i kombination

med förlossning och ett nyfött barn gör att familjen och speciellt barnet blir särskilt utsatt och

riskerar en långsiktig negativ påverkan (Statens beredning för medicinsk och social

utvärdering [SBU], 2014). PPD kan uppvisa olika symtom som kan variera från milda (så

kallad baby blues) till medelsvåra och svåra symtom (psykos). Vid baby blues (tillfällig

nedstämdhet) är symtomen gråtattacker, melankoli och trötthet. Vid medelsvår till svår PPD

är symtomen oro, irritation, melankoli, gråtattacker, förändringar i mat- och sovmönster. Den

drabbade kan även uppleva känslor av otillräcklighet och få självmordstankar (Holopainen &

Hakulinen, 2019). PPD drabbar inte bara mammor utan även pappor.

För män som blir föräldrar är en riskfaktor mammans upplevda postpartumdepression, och

incidensen av depression hos pappor är då 24-50 %. Hos papporna inträder PPD lite senare

under postpartumperioden och ofta följer det inträdet av PPD hos mamman, som i tidigt

stadie drabbas. Depression hos pappan sätts i samband eller i relation till depression hos

mamman. Depression hos ena föräldern var signifikant korrelerad med depression hos den

andra föräldern, och pappan var sannolikt deprimerade om mamman upplevde PPD. Även

bland pappor utan depression, där mammor hade en psykiatrisk diagnos under postpartum-

perioden, rapporterade fler symtom (Goodman, 2004, refererad i Bruno et al., 2020).

Trots att flera riskfaktorer har identifierats är orsakerna till PPD inte väl utredda och

forskning tyder på att PPD har flera olika orsaker. De starkaste orsakerna till PPD hos

mammor är oro och depression före födseln, förlossningsrädsla och en historia av depression

hos henne eller hennes familj. Även psykosociala, socioekonomiska och fysiska faktorer är

välkända risker för PPD. Det kan även ha allvarliga konsekvenser för mamman, pappan och

deras barn. Mammor och pappor som lider av depression kommer mer troligt uppvisa

beteenden som negativt påverkar deras barn. Som ett resultat av detta kan föräldrars PPD

negativt påverka barnets känslomässiga och beteendemässiga utveckling. Det är därför viktigt

att så tidigt som möjligt identifiera symtom på PPD och ge stöd och hjälp till de som behöver


3

(Holopainen & Hakulinen, 2019). Den höga prevalensen av PPD hos pappor har stor

påverkan på barnets välmående. Depression hos mamman påverkar negativt interaktionen

mellan mamma och barn, och även på barnets utveckling. Om båda föräldrar upplever

depressiva symtom under postpartumperioden kan interaktionen mellan föräldrarnas

depression ytterligare riskera barnets utveckling (Nord et al., 2006, refererad i Bruno et al.,

2020). Forskning kring barns utveckling i familjer där mamman är deprimerad menar att icke-

deprimerade pappor fungerar som en “buffert” mellan de negativa effekterna från mammans

PPD och barnet. Det blir en sorts kompensation för den depressiva interaktionen mellan

mamma och barn (Goodman, 2004, refererad i Bruno et al., 2020). De negativa effekterna av

depression hos föräldrar hos barnet indikerar ett behov av tidig intervention hos familjer i

riskzonen. Tidig behandling kan förebygga negativa effekter på familjen genom att främja

hälsosamma anpassningar till föräldraskap, optimera relationen mellan förälder och barn, och

i långa loppet barnets utveckling. När en förälder behandlas för depression kan hela familjen

få positiva fördelar över flera år (Goodman, 2004).

Enligt Goodman (2004) blir barnets miljö äventyrat och dess utveckling riskeras när en

förälder är deprimerad. När båda föräldrarna är deprimerade ökar risken ytterligare och därför

är det viktigt att identifiera dessa familjer. Att screena föräldrar för depression i den tidiga

postpartumperioden kan identifiera vilka familjer som är i riskzonen. Goodman menar att

eftersom depression hos mamman är den starkaste faktorn för PPD hos pappan, borde det

vara rutin att screena pappan om mamman är deprimerad efter barnets födelse. Det kan ske

vid barnets regelbundna hälsokontroller med hänvisning till att minska barnets psykosociala

risker. Hänvisning kan senare göras till psykiatri om en eller båda föräldrars screening

indikerar depression.

En ökad medvetenhet hos sjukvårdspersonal kan innebära att familjer drabbade av PPD kan

identifieras tidigare inom vården och därmed minska de negativa konsekvenserna detta kan

innebära för individen, familjen och samhället (Ruffell et al., 2019). Forskning visar att

interventioner vid PPD även måste inkludera mammans partner, då det ger direkta fördelar

för mammans återhämtning och den allmänna hälsan för familjen (Gremigni et al., 2011).

Enligt Kumar et al. (2018) är sjuksköterskor lämpade att skapa möjligheter för män att få

tillgång till sjukvård och därigenom kan det vara möjligt att minska ojämlikhet mellan könen

i hälsoarbete samt förbättra pappornas hälsa och i förlängningen även familjens.

Det finns fortfarande begränsad kunskap om konsekvenserna av pappans upplevelse vid

mammans insjuknande av PPD, vilket kan resultera i en ojämlik och bristande omvårdnad.


4

Sjuksköterskor med kunskap om PPD kan därför bidra till en ökad medvetenhet och tidiga

insatser då de ofta har första kontakten med vårdsökande. Mötet med pappan kan ske på olika

typer av mottagningar där han kan fångas upp och slussas vidare mot rätt hjälp, vilket kan ge

hela familjen en större chans att skyddas från de negativa konsekvenser PPD har. För att

lyckas med detta behövs en ökad kunskap om målgruppen upplevelser och behov.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva pappans upplevelser av att vara partner till

en mamma med postpartumdepression.

Metod

Studiedesign

Då syftet var att beskriva personers upplevelser har en kvalitativ design använts (Segesten,

2017, s. 107). Kvalitativ metod passar denna litteraturstudie då syftet var att fördjupa,

beskriva samt förklara förståelsen för mänskliga upplevelser (Willman et al., 2016, s. 52).

Litteratursökning av artiklar

En pilotsökning utfördes i referensdatabaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO.

Pilotsökningar utförs för att få en bild av tillgången på vetenskapliga artiklar inom ett ämne

(Willman et al., 2016, s. 61). Sökningen utfördes i PubMed och CINAHL eftersom de

innehåller vetenskapliga publikationer inom medicin och omvårdnadsvetenskap (Östlund,

2017, s.67). Sökningar gjordes även i PsycINFO som innehåller referenser inom psykologi

(Willman et al., 2016, s. 84). Då tillgången på artiklar var god fortsatte sökningen i dessa

databaser.

De sökord som använts var Postpartum Depression, Partner och Experience. Sökningar

utfördes med MeSH-termer vilket är ett sätt att ha ett sökord som blir ett inkluderande ord för

att fånga upp fler sökresultat (Svensk MeSH). Detta gav mindre lämpligt resultat än

fritextsökningar vilket resulterade i att enbart fritextsökningar används som sista sökning.

Sökordet “NOT violence”, inkluderades då sökningarna gav många resultat som kopplades

till våld i nära relation vilket inte passade syftet. Sökorden kombinerades med de booleska

sökoperatorerna AND, OR och NOT, dessa användes vid sökningen för att kombinera eller

begränsa sökorden (Willman et al, 2016, s. 73). Detta är en sökteknik som användes för att

bestämma hur sökorden ska kombineras för att få fram ett bra urval av litteratur genom att


5

avgränsa eller bredda sökningen (Östlund, 2017, s.72-73). Vid sökning i PubMed på

“postnatal depression” ingick även “postpartum depression”.

Inklusionskriterier var upplevelsen av att vara partner till en person som är drabbad av PPD.

Exklusionskriterier var mammornas upplevelser av att vara drabbad av PPD och våld i nära

relationer. Begränsningar vid litteratursökningen var “peer reviewed”, engelskt språk och

artiklar publicerade mellan år 2010-2020, detta på grund av författarnas språkliga

begränsningar samt en önskan om att ha så ny forskning som möjligt. Sökningarna redovisas

enligt tabell 1. Ytterligare litteratur (n=2, Feeley et al., 2015 & Habel et al., 2015) som ingår i

analysen har hittats genom referenslista på tidigare granskad artikel (Ruffell et al., 2019).

Terminologi

Användandet av ordet partner valdes för att litteratursökningen skulle bli så inkluderande som

möjligt gällande familjekonstellationer. De artiklar som valdes ut till denna studie utgick från

heterosexuella relationer där pappors upplevelse av mammors PPD beskrevs. Endast en

artikel med samkönade föräldrars upplevelser av PPD hittades men denna valdes bort på

grund av låg kvalitet.

Tabell 1. Systematisk litteratursökning

Syfte: att beskriva pappans upplevelser av att vara partner till en mamma med postpartumdepression.

PubMed 2020-09-11 Begränsningar: Publicerade 2010-2020, engelskt språk.

Söknr *) Söktermer Antal träffar

Antal granskade

Antal valda

1 FT depression, postpartum 9449

2 FT partner 195 596

3 FT experience 823 120

4 FT violence 117 744

5 S1 AND S2 752

6 S3 AND S5 181

7

S6 NOT S4 + begränsningar

75 11 4


6

Tabell 1. Fortsättning Systematisk litteratursökning


CINAHL 2020-09-11 Begränsningar: Publicerade 2010-2020, engelskt språk, peer reviewed, exkluderat Medline records.


Antal granskade

Antal valda

1 FT depression, postpartum 6659

2 FT partner 59 173

3 FT experience 356 201


5 S1 AND S2 409

6 S3 AND S5 112

7 S6 NOT S4 +begränsningar 33 9 3


PsycINFO 2020-09-11 Begränsningar: Publicerade 2010-2020, engelskt språk, peer reviewed.


Antal granskade

Antal valda

1 FT Postpartum depression 6447

2 FT Partner 91068

3 FT Experience 592 134


5 S1 AND S2 534

6 S3 AND S5 163

7

S6 NOT S4 +begränsningar

63 7 0

*) FT- Fritextsökning

Kvalitetsgranskning av artiklar

Artiklarna som ingår i denna litteraturstudie har granskats enligt SBU:s granskningsmall för

kvalitativa studier. Valet av granskningsmall anpassades efter studiens utformning men

generellt granskades artiklarnas syfte, urval, datainsamling, analys och resultat. Varje

kriterium som uppfyllde kraven som ställdes i mallen gav 1 poäng, varje negativt/inadekvat

svar gav 0 poäng. Genom att beräkna artikelns poängsumma i den totala, möjliga


7

poängsumman räknades en procentsats ut som i sin tur gav en gradering av artikelns kvalitet.

Grad 1 är hög kvalitet (80-100%), grad 2 är medel (70-79%) och grad 3 är låg (60-69%).

Procentsatsen gör att artiklar kan jämföras med varandra (Willman et al., 2006, s. 96).

Artiklarna som valts ut till denna studie har medel eller hög kvalitet och dessa redovisas

enligt tabell 2. För att en artikel ska uppfylla kraven för att få poäng ska det som efterfrågas

uttryckligen stå i texten. Ingen egen tolkning av texters innehåll har gjorts och därför har

endast det som uttryckts i text gett poäng. Granskningen blev därmed strikt och flertalet

artiklar uppnådde endast medelkvalitet. Av de granskade artiklarna (n=29) var det nio som

svarade mot kriterierna, och dessa höll medel eller hög kvalitet och svarade mot vårt syfte.

Inga artiklar valdes från PsycINFO efter granskning då de inte uppfyllde kriterierna.

Tabell 2. Översikt av artiklar (n=9)

Författare/år/ land

Typ av studie

Deltagare Metod Datainsamling/Analys

Huvudfynd Kvalitet

Doucet et al. (2011) Kanada

Kvalitativ 9 kvinnor & 8 män

Semistrukturerade intervjuer/ tematisk analys

Paren ville ha mer information om diagnosen och behandlingen. De kände att det var svårt att veta var de skulle vända sig för hjälp efter utskrivning. Männen var motvilliga att söka hjälp för sin egna mentala hälsa.

Medel

Edhborg et al. (2015) Sverige

Kvalitativ 19 män Semistrukturerade intervjuer/ tematisk analys

Nyblivna pappor med depressiva symtom upplevde en maktlöshet och vanmakt efter barnets födsel. De upplevde svårigheter att balansera kraven från familjen, arbetet och sina egna behov.

Hög

Feeley et al. (2015) Kanada

Kvalitativ 30 par Semistrukturerade intervjuer/ tematisk analys

Paren önskade alternativ för vård både inom och utanför sjukvården. Både traditionell vård för mental ohälsa och självhjälpsstrategier önskades också.

Medel

Habel et al. (2015) Kanada


Män och kvinnor ansåg att PPD hos kvinnan kan orsakas av flera anledningar: samhällets förväntningar, fysiska hälsoproblem, brist på stöd mm.

Medel

Ierardi et al. (2019) USA.

Kvalitativ 10 män Semistrukturerade intervjuer/tematisk analys

Alla männen i studien önskade att vara inkluderade, tillsammans med sin partner och barn, i bedömningar och utvärderingar av familjens hälsa vid möte med sjukvården.

Hög

Letourneau et al. (2011) Kanada

Kvalitativ 11 män Semistrukturerade intervjuer/tematisk analys

Männen kände sig arga, frustrerade och oroliga över sin brist på förståelse och sin hjälplöshet över att inte kunna göra något åt sin partners PPD.

Medel


8

Tabell 2. Fortsättning Översikt av artiklar (n=9)

Letourneau et al. (2012) Kanada

Kvalitativ 40 män

Semistrukturerade intervjuer/ tematisk analys

Eftersom obehandlad PPD kan ha allvarlig påverkan på mannens förmåga att stötta sin partner och hans möjligheter att stötta barnets utveckling bör behandlingar inkludera båda föräldrar.

Medel

Mayers et al. (2020) Storbritannien

Kvalitativ 25 män Enkät med öppna frågor/ tematisk analys

Männen i studien saknade stöd inom flera områden: hur de ska stötta sin partner, sin egna mentala hälsa och vilken hjälp som finns att tillgå. Specifikt ville de ha vägledning från sjukvården var de kan vända sig för samtalsstöd och copingstrategier.

Medel

O’Brien et al. (2019) USA.


Männen i studien kände sig dåligt förberedda inför PPD och de upplevde ofta osäkerhet frustration över partners PPD.

Hög

Analys

Baserat på Bengtsson (2016) har analysen genomförts med induktiv kvalitativ

innehållsanalys. Dataanalys har genomförts med manifest innehållsanalys med induktiv

ansats. Manifest analys beskriver det uttalade och synliga i texten (Danielson, 2017, s. 296)

och induktiv ansats innebär att texten läses förutsättningslöst (Henricson, 2017, s. 53).

Analysprocessen bestod av öppen kodning, kategorisering och abstraktion. De artiklar som

svarade mot syftet har lästs igenom av båda författarna flera gånger för att få en helhetskänsla

av dess innehåll. Textenheterna som svarade mot syftet har extraherats (n=356) och placerats

i en tabell för att vara mer överskådliga. Textenheterna har översatts till svenska och senare

kondenserats. Kondensering innebär att textenheter kortas ner utan att det bärande innehållet

förloras. När kondenseringen var klar kategoriserades innehållet, vilket innebar att de

textenheter som beskriver liknande områden fördes samman i grupper: detta gjordes i flera

steg till det inte gick att sammanföra mer. Den första kategoriseringen gav 55 st kategorier

som i den andra omgången minskades ned till 32 st, i tredje omgången 18st för att senare

utmynna i sex slutgiltiga kategorier. Kategorierna ska vara internt homogena och externt

heterogena. När kategorierna var fastslagna började analysen och skrivandet av brödtexten

(jmf Bengtsson, 2016, s. 12).


9

Resultat Analysen resulterade i kategorier (se tabell 3) som beskrivs i brödtext nedan, vilka styrks med citat ur texterna. Tabell 3. Översikt över kategorier (n=6) Kategorier Att komma till insikt om att allt inte är normalt Att ta ett större ansvar och känna otillräcklighet Att behöva eget stöd för att kunna ge stöd Mansrollen begränsar viljan att uttrycka hjälpbehov Upplevda brister inom vården Svårigheter att hantera partnerns och den egna hälsan

Att komma till insikt om att allt inte är normalt I flera studier (Ierardi et al., 2019; Letourneau et al., 2011; O’Brien et al., 2019) framkom att

pappor trodde att allt var okej med mammorna fastän de lagt märke till ett förändrat beteende.

De trodde att det förändrade beteendet var en normal reaktion på det nyblivna föräldraskapet,

sömnbristen och stressen av att ha fått barn. Letourneau et al. (2011) menar också att de inte

visste att något var fel och att mamman led av PPD förrän hon tillfrisknat. “I didn’t know what I was looking for. I didn’t recognize there was as much of a

problem as there actually was” (Letourneau et al. 2011, s. 44).

I studier (Ierardi et al., 2019; O’Brien et al., 2019) uppgav pappor att när mamman uttryckt

sina egna besvär kunde de känna sig trygga att själva berätta om sin oro för henne, vilket var

ett sätt för dem att uttrycka sitt emotionella stöd för partnern. Av rädsla för att försämra

tillståndet för mammor levde dem i förnekelse av problemen. De erkände problemen först när

mamman tagit upp det eller när de såg ett avvikande beteende de inte kunde avfärda som

normalt. Insikten om att situationen var värre än de trott ledde till förståelse om att de

behövde hjälp utifrån (O’Brien et al. 2019).

Pappor hade känslan av hjälplöshet och ångest inför mammans situation och att inte veta när

partnern skulle bli sämre i sin sjukdom och dess effekt på familjen var stressande (Letourneau

et al. 2011). Osäkerheten om mammans hälsostatus tärde enligt Doucet et al. (2011)

emotionellt på pappan. Enligt Ierardi et al. (2019) upplevde pappor även en oro och rädsla för

sina barn och partners säkerhet. De var osäkra kring vad som skulle kunna göra situationen

bättre, men sökte trots detta inte hjälp. En pappa uttryckte även oro för att hans partner skulle

begå självmord:


10

She would lament about how she (the baby) would be better off without her . . . and

that would make me think, do I need to call the police? Is she going to be okay when I

get home? I never did actually call the police (Ierardi et al. 2019, s. 439).

I en studie av Mayers et al. (2020) framkom att fastän postpartumperioden var en stressig tid

kunde papporna ändå hantera de emotionella kraven, vilket tydde på att de var mer uthålliga

mot de emotionella effekterna av partnerns mentala ohälsa eller att de var mindre villiga att

erkänna svaghet.

Att ta ett större ansvar och känna otillräcklighet I studier (Edhborg et al., 2015; Ierardi et al., 2019) framkom det att pappor upplevde en

otillräcklighet och konflikt mellan hemmet och jobbet och när de inte kunde leva upp till

förväntningarna och kraven kände de skuld. Enligt Edhborg et al. (2015) upplevde även

papporna sömnbrist då babyn inte ville sova vilket också ledde till skuldkänslor gentemot

partnern som fick ta mer ansvar över babyn på nätterna. De kände att de behövde vara en

övermänniska då de inte hade kontroll över sin situation och hantera kraven som ställdes, de

tog beslutet att inte länge arbeta lika mycket som förr då kraven kände för höga. I en studie av

Letourneau et al. (2012) önskade pappor att deras arbetsgivare haft en större medvetenhet om

PPD då de ansåg att en stöttande arbetsplats hade hjälpt situationen och underlättat mammans

återhämtning. I en annan studie av Letourneau et al. (2011) framkom det dock att minskad

inkomst vid föräldraledighet i kombination med de ökade utgifterna med ett nytt barn

upplevdes stressande. I flera studier (Habel et al., 2015; Ierardi et al., 2019) uppgav pappor att samhällets

förväntningar och krav ledde till att de kände sig otillräckliga vilket hade en negativ påverkan

på deras psykiska hälsa. Stereotypa könsroller där mannen ska vara stark, ta hand om sin

partner, orka med allt utan att söka hjälp skapade press hos dem (Ierardi et al., 2019).

I was an emotional wreck but felt I had to gather myself together for my wife. And I

didn’t want my parents to see me going downhill emotionally. I felt I couldn’t have

any issues, someone had to be strong. (Doucet et al., 2011, s. 241)

I en studie av (Edhborg et al. 2015) försökte pappor lätta bördan för sin partner men kände en

hopplöshet över situationen. Ierardi et al. (2019) uppgav att de funderade över hur de skulle

stötta upp både partnern och sig själva och reflekterade över sina begränsningar.

I flera studier (Ierardi et al., 2019; Feeley et al., 2015) rekommenderade deltagare i studien


11

andra pappor att så mycket som möjligt vara lediga från jobbet för att underlätta mammans

återhämtning. Genom att vara hemma kunde de inse hur hon hade det, förstå kraven där

hemma och även minska hennes stress (Feeley et al., 2015).

I flera studier (Edhborg et al., 2015; Letourneau et al. 2011; O’Brien et al., 2019) fick pappor

göra uppoffringar i hemmet, ibland motvilligt, gällande sina egna behov av sömn, socialt liv

och fritidsintressen för att kunna ta hand om barnen eller utföra hushållssysslor.

Uppoffringarna gjordes för att ge mamman en chans att återhämta sig. I en studie (Edhborg et

al., 2015) påtalades vikten av återhämtning i form god sömn men trots olika metoder för att

förbättra sömnen kände de att ingen hjälpt fanns.

“There is no time for anything else than work and taking care of the infant, I feel like

a robot with no choices or happiness in life” (Edhborg et al. 2015, s. 432)

Enligt O’Brien et al. (2019) fortsatte pappor att göra anpassningar i hemmet och ta på sig fler

hushållssysslor även under en lång tid efter barnets födsel. Anpassningen till PPD väckte

många komplexa känslor där de kände sig frustrerade på mammorna eller den generella

situationen vilket också kunde orsaka stress och utmattning (Ierardi et al., 2019).

Att behöva eget stöd för att kunna ge stöd Letourneau et al. (2012) uppgav att det främsta målet för pappor var att få stöd till partnern,

vilket också skulle leda till att de själva mådde bättre. I en studie av Edhborg et al. (2015)

uppgav dem att mammans depression ökade arbetsbördan och stödbehovet i hemmet. Det

främsta behovet av stöd uppgav Doucet et al. (2011) vara att någon tog hand om babyn då

vissa pappor upplevde att det var ett ”tvåmannajobba” att ta hand om både babyn och

partnern. De behövde hjälp inom flera områden för att stötta sin partner och då det mesta av

tiden upptogs av detta, ofta dygnet runt, upplevde de främst ett behov av instrumentellt stöd i

hemmet. Ierardi et al. (2019) menar att de kämpade med det ökade ansvaret över arbete och

hemliv och när de försåg mammorna med instrumentellt stöd för att minska hennes börda så

ökade samtidigt deras egna. “I was so focused on trying to live . . . trying to help in little ways . . . like it would fix

the sorrow. If I could fold the laundry, it might fix the sorrow.” (Ierardi et al., 2019, s.

438)

O’Brien et al. (2019) uppgav att pappor hade svårt att förstå hur hårt mammorna kämpade

med sin PPD och de oroade sig också över deras återhämtning. Pappor fick ta en mer aktiv


12

roll i hemmet för att ge emotionellt och fysiskt stöd. Det var vanligt att pappor fick vara

vakna på natten för att ta hand om babyn trots att de jobbade följande dag och mamman var

ledig. I en studie av Ierardi et al. (2019) kände sig pappor otillräckliga trots att de gjort allt de

kunnat för sin partner. Angående sitt egna stödbehov uppgav Letourneau et al. (2012) att

pappor med enkelhet sin syn på mammans stödbehov men talade inte lika enkelt om sina

egna. När de väl uttryckte dessa så framkom det att de ville ha någon att prata med för att dela

bördan. I flera studier (Doucet et al., 2011; Letourneau et al., 2011) framkom att majoriteten

av stöden kom från familjer, vilket utgjorde det viktigaste stödet. När familjen inte kunde

hjälpa upplevde dem bristande stöd (Edhborg et al. 2015). Enligt Letourneau et al. (2012)

ville papporna att familjen skulle få mer information om PPD för att kunna stötta och hjälpa

på rätt sätt.

I studier (Doucet et al., 2011; Letourneau et al., 2011) uppgav att papporna ansåg det viktigt

att ha någon som lyssnar på deras problem. I en annan studie av Letourneau et al. (2012)

berättade papporna att det var avgörande för dem att de hade lärt känna och var bekväma med

personen de pratade med för att kunna öppna upp. Vissa hade dock svårigheter att dela med

sig då de stängt av sina känslor som en copingstrategi och för att skydda sig själva. Utöver att

ha någon att prata med menar Mayers et al. (2020) att papporna ville ha mer emotionellt stöd

för att hantera sin egna mentala ohälsa. Att prata med andra kunde ge praktisk kunskap och

var ett sätt att bearbeta sina känslor (Doucet et al., 2011).

It’s like this big pressure. This massive amount of weight of things, thought, and

feelings and just by expressing them to another human being, it was like giving a lot of

it away.... I don’t know, it’s a weird analogy I guess. It’s like here, take this.

(Letourneau et al., 2012, s. 74)

Flera studier (Doucet et al., 2011; Feeley et al., 2015; Ierardi et al., 2019; Letourneau et al.,

2011; Mayers et al., 2020) beskrev att papporna sökte stöd och bekräftelse från andra som

varit i en liknande situation och gått igenom liknande händelser då det var hjälpsamt att prata

och få insikt om hur andra hanterat det. Att hjälpa andra i liknande situationer var något

pappor önskade (Ierardi et al., 2019). Doucet et al. (2011) uppgav att de ville ha bekräftande

stöd, särskilt en försäkran, att allt skulle bli okej och att de gjort allt de kunnat för att stötta sin

partner.

Group therapy, I think it helps because everybody is a stranger and when they would

tell their story, which is a story that everybody experienced, they would feel with one

another, because they know how it feels being trapped in that feeling (Feeley et al.,


13

2015).

Mansrollen begränsar viljan att uttrycka hjälpbehov Enligt Doucet et al. (2011) var pappor sitt egna hinder för att söka stöd då de ofta var

motvilliga till att söka hjälp från professionella, vänner eller familj. Av dem som hade

tillgång till professionellt stöd vill några att stödet skulle vara proaktivt med

stödinterventioner och tidigt fråga om vilket stödbehov papporna hade, men ofta var dem

ändå motvilliga till att ge information för att identifiera stödbehoven. De önskade att de själva

hade frågat om mer stöd men att de inte kunde fråga på grund av oro över deras integritet och

stolthet.

“I wish I was able to send an SOS out to bring us casseroles or to help around the

house. I couldn’t do that because I have difficulty asking for support. It’s a guy

thing.” (Doucet et al., 2011, s. 243)

I en studie av Letourneau et al. (2011) framkom det att självständighet och samhällets

stereotypa syn på föräldrarollen var hinder för att söka hjälp. Papporna uppgav att det var

svårt att prata med andra män och visa känslor inför dem. Det var en “killgrej” att inte öppna

upp sig om sina problem. De som ville ha hjälp hade svårigheter att nå ut till andra då de inte

ville vara en börda. Detta bekräftades i en studie av Edhborg et al. (2015) där det framkom att

de höll sina problem och behov för sig själva då de inte ville lägga sina problem på andra, då

de ansåg att andra hade nog med sina egna bekymmer.

I flera studier (Letourneau et al., 2011; Letourneau et al., 2012) framkom det att papporna

ansåg att samhället hade en felaktig syn på PPD som något som bara drabbar mammor.

Medias rapportering av de allra värsta fallen av PPD (psykos) var bidragande. En annan

anledning ansågs vara att psykisk ohälsa omgavs av stigman vilket också kunde bidra till

pappans förnekelse av problemet (Letourneau et al. (2011).

“it’s not just freaky people unbalanced to begin with who might feel this”

(Letourneau et al., 2011, s. 44)

Stigmat kring PPD var också ett hinder till att söka hjälp enligt en studie av Letourneau et al.

(2011). Även när papporna kommit över sina känslor av stigma och bestämt sig för att söka

hjälp var de ofta för överväldigade och utmattade för att kunna göra det. De uppgav även att

de upplevde en begränsad medvetenhet om PPD och svårighet att söka information. Även

bland familj och vänner fanns en begränsad förståelse för diagnosen.


14

Upplevda brister inom vården I flera studier (Letourneau et al. 2011; Letourneau et al. 2012) framkom det att papporna var

missnöjda med vårdpersonalens hantering av PPD. De kände sig ignorerade och önskade att

vårdpersonalen var mer förstående och respektfull. De ansåg att vårdpersonalen skulle gynnas

av en ökad förståelse av PPD och hur det påverkar hela familjen. Enligt Mayers et al. (2020)

ville papporna också ha bättre rådgivning kring partnerns diagnos och behandling. “the issue is about how the doctor spoke to (wife) and really didn’t include me in the

conversation” (Letourneau et al., 2011, s. 45)

Det framgick av flera studier (Edhborg et al., 2015; Letourneau et al., 2011; Mayers et al.,

2020) att papporna kände sig uteslutna ur mammans behandling och att det var en extrem

obalans i nivån av stöd föräldrarna fick av vårdpersonalen. Den bristfälliga informationen och

det dåliga bemötandet ledde till att pappor kände sig oviktiga vilket påverkade deras psykiska

hälsa. De uppgav att vilket stöd som helst var bättre än inget (Mayers et al., 2020). I flera

studier (Feeley et al., 2015; Mayers et al., 2020) menade pappor att trots att de anser att fokus

ska vara på kvinnan så kände de sig försummade och att de hade kunnat erbjudas mer

information och stöd.

“Education is the key” (Letourneau et al., 2012, s. 76)

Enligt Letourneau et al. (2011) ville pappor vara med i identifiering av symtom på PPD,

gärna tillsammans med sjuksköterskor, då vissa hade sett tidiga tecken på PPD hos sin partner

även när vårdpersonal inte uppmärksammat det. I flera studier (Doucet et al., 2011; Ierardi et

al., 2019; Letourneau et al., 2011; Mayers et al., 2020) ville pappor också ha mer information

om PPD då majoriteten inte hade tidigare erfarenhet av diagnosen. De ville främst ha

lättillgänglig och skriftlig information då de var rädda att glömma muntlig information som

givits under stressiga förhållanden (Mayers et al., 2020).

"I received support but it was all so fast paced, it [information] didn’t cover anything

about the father and I felt lost." (Mayers et al., 2020, s. 4)

Enligt Feeley et al. (2015) uppgav pappor att vården bara var för mammor och inget fanns för

dem. De ansåg att pappan som såg allt som hände med partnern behövde hjälp att stötta och

uppmuntra henne. De ansåg också att bristen på stöd och information om hur de skulle göra

detta ledde till förvirring och/eller frustration vilket påverkade vissa negativt i hur de stöttade

sin partner och de kände sig därför hjälplösa (Mayers et al., 2020). Pappor uppgav också i

studier (Letourneau et al., 2012; Mayers et al., 2020) att de upplevde informationen och


15

litteraturen kring PPD som marginaliserande av pappans roll som förälder, stödresurs och

som potentiellt drabbad av PPD. Studier (Doucet et al., 2011; Feeley et al., 2015; Letourneau

et al., 2012;) uppgav att pappor önskade få bättre utbildning både före och efter födseln då de

ansåg att möjligheten att tidigt känna igen symptom på PPD skulle kunna leda till en snabbare

diagnos.

Svårigheter att hantera partnerns och den egna hälsan Flera studier (Edhborg et al., 2015; Ierardi et al., 2019; Mayers et al., 2020) menade att

pappors välmående hade blivit påverkat av mammans mentala hälsa och de upplevde en rad

negativa känslor och symptom på depression. Ierardi et al. (2019) uppgav att pappor kände att

det dåliga måendet liknande mammans och att de speglade varandra. Mammans PPD gjorde

att pappor kände sig isolerade och när de själva drabbades av PPD togs de inte på allvar då

den klassades som “en kvinnosjukdom”. "I was scared. I could not sleep. My memory lapsed and I cried too often. Made me

feel like I couldn’t be as supporting to my son" (Mayers et al., 2020, s. 6)

Enligt flera studier (Letourneau et al., 2011; Mayers et al., 2020) kände pappor sig dåligt

förberedda på mammans PPD och kämpade med att stötta partner och barn samtidigt som de

kämpade med sin egna mentala hälsa. För att hantera sin situation hade pappor olika

copingstrategier (Doucet et al., 2011; Habel et al., 2015; Ierardi et al., 2019; Letourneau et al.,

2011; Meyers et al., 2020; O´Brien et al., 2019). Enligt flera studier (Doucet et al., 2011;

Letourneau et al., 2011) hade pappor ett behov att komma bort från hemmet för att ladda sina

batterier. Pappor kunde också hanterade sin situation genom att hålla sig aktiv, motionera,

självisolering, undvikande av sociala situationer, eller fly genom att arbeta och dessa

strategier hindrade vissa från att bli deprimerade (Letourneau et al., 2011). Ierardi et al.

(2019) uppgav att pappor hade blivit hjälpt av sin tro. Alla copingstrategier var dock inte

positiva då pappor som oroat sig över barn och partner kunde hantera sin situation genom att

dricka alkohol eller hetsäta i en studie av Ierardi et al. (2019).

The main way I worked through my frustration was sports. My mom was good about

coming over to be with my wife and child while I played volleyball and blew off steam

that way. Or go out to a hockey game, work on the car, or play poker with friends.

(Doucet et al., 2011, s. 241)


16

Studier (Edhborg et al., 2015: Mayers et al., 2020) menade att pappor inte kände sig stöttade i

sin föräldraroll, varken av mamman eller sin omgivning. De ville ha en jämlikhet i

föräldraskapet men kände att papparollen var otydligt definierad både i samhället och

gentemot mamman och de upplevde att mamman ansågs av samhället vara primärföräldern.

Deras önskan vara att kunna vara mer involverade i föräldraskapet (Edhborg et al., 2015).

Enligt Ierardi et al. (2019) undrade papporna ofta om situationen skulle förbättras. Edhborg et

al. (2015) uppgav att förväntningarna på föräldraskapet inte stämde överens med verkligheten

vilket gjorde att vardagen kom som en chock. Livet förändrades fullständig och ansvaret de

kände för barnet var överraskande stort. Ett sätt att hantera situationen var att utveckla rutiner

och vänta på bättre tider för att kunna “stå ut”, “kämpa på” och “tvinga sig igenom” det första

året. En pappa uttryckte sina upplevelser:

“Dark thoughts that life is a treadmill I constantly run on”

(Edhborg et al., 2015, s. 432)

Flera studier (Edhborg et al., 2015; Letourneau et al., 2011; Mayers et al., 2020) påvisar

förändringar till det sämre i relationer efter PPD, med ökade konflikter mellan mamman och

pappan. Kommunikationen försämrades vilket ledde till missförstånd och frustration och

försämringen i relationen gjorde att paren inte kunde stötta varandra och de “drev isär”

(Mayers et al., 2020). Enligt en studie (Edhborg et al, 2015) övervägde vissa pappor

skilsmässa men stannade för barnens skull.

“The relationship is the hardest . . . when the relationship becomes difficult and

strenuous; you have nothing to fall back on” (Edhborg et al, 2015, s. 433)

Diskussion

Syftet med litteraturstudien var att beskriva pappans upplevelse av att vara partner till en

mamma med PPD. Genom att analysera texter kom vi fram till sex kategorier som svarade

mot syftet: “Att komma till insikt om att allt inte är normalt”, “Att ta ett större ansvar och

känna otillräcklighet”, “Att behöva eget stöd för att kunna ge stöd”, “Mansrollen begränsar

viljan att uttrycka hjälpbehov”, “Upplevda brister inom vården” och “Svårigheter att

hantera partnerns och den egna hälsan”. Kategorierna kommer att diskuteras nedan utifrån

relevant vetenskaplig litteratur.


17

I vår litteraturstudie framkom att pappor beskrev en process av ”att komma till insikt om att

allt inte är normalt”. Papporna trodde att allt var som det skulle med mammorna fastän de

lagt märke till ett förändrat beteende, vilket de trodde var en normal reaktion på det nyblivna

föräldraskapet. I en studie av Engqvist och Nilsson (2011) beskriver pappor att den första

tiden av sjukdomen var en svår tid av frustration och försök att förstå vad som hände. De

hade en obekant känsla där de undrade om partnern bara var nervös och orolig, och inte vant

sig vid mammarollen. I vårt resultat framkom också att pappor var oroliga över sin partners

hälsa och säkerhet men kände en stor hjälplöshet och ångest inför PPD. I en studie av Al

Tarawneh et al. (2019) uppgav pappor att de var oroliga över mammans psykiska och fysiska

mående under postpartumperioden, då de saknade kunskap kring dessa förändringar kunde de

inte heller stötta mammorna tillräckligt. Vi anser att den stora okunskapen kring PPD bland

nyblivna föräldrar är en riskfaktor som kan fördröja diagnos och behandling vilket orsakar

onödigt lidande för hela familjen.

I vårt resultat ”att ta ett större ansvar och känna otillräcklighet” framkom att pappor fick

göra uppoffringar i hemmet gällande sömn, socialt liv och fritidsintressen för att kunna ta

hand om partner, barn eller utföra hushållssysslor. Dessa uppoffringar gjordes av papporna

för att underlätta mammans återhämtning från PPD. I en studie av Rao et al. (2019) upplevde

pappor utmaningar med sömnlösa nätter, blöjbyten och ändlösa krav. I resultatet framkom

även att anpassningen till PPD väckte många komplexa känslor där de kände sig frustrerade

på mammorna eller den generella situationen, vilket kunde orsaka stress och utmattning. I en

studie av Darwin et al. (2017) uppgav pappor att de höll tillbaka sina egna känslor och blev

mer irriterade på sin partner som en reaktion på stressen de upplevde. Vårt resultat visade

även att pappor upplevde en otillräcklighet och konflikt mellan hemmet och jobbet. När de

inte kunde leva upp till förväntningarna och kraven kände de skuld. Liknande beskrivs i

Johansson et al. (2020) där uttryckte pappor en otillräcklighet gentemot krav från arbete och

föräldraskap. De ville vara engagerade föräldrar men upplevde sig otillräckliga då det var

svårt att kombinera karriär och familjeliv. När pappor skulle beskriva sina känslor av

otillräcklighet var stress en återkommande faktor. I en studie av Darwin et al. (2017) kände

pappor skuld över att inte kunna stötta sin partner då de måste arbeta. I vårt resultat framkom

det också att samhällets förväntningar och krav ledde till att papporna kände sig otillräckliga

vilket hade en negativ påverkan på deras psykiska hälsa. Psouni och Eichbichler (2020)

påtalar att i jämförelse med tidigare generation så är det en ökad press på pappor idag då de

utöver att vara den som försörjer familjen också har en förväntning på sig att vara en

involverad förälder. Vi anser att föräldraskapet kräver förändringar som inte alltid är enkla att


18

genomföra i dagens samhälle där det ställs höga krav på individer. Då det kan vara svårt att

uppnå balans mellan kraven från hemmet och arbetet och för att lyckas med detta kan pappor

behöva ökad stöttning.

I vår studies resultat ”att behöva eget stöd för att kunna ge stöd” framkom att det största och

viktigaste stöd kom från deras familjer, och när familjen inte kunde hjälpa upplevde pappor

bristande stöd. Musser et al. (2013) menar att bristande stöd från omgivningen är en

riskfaktor i utvecklandet av PPD. Den negativa relationen mellan upplevt stöd och stress hos

pappor bekräftades i en studie av Kamalifard et al. (2014). Det innebär att pappor som

upplever låg nivå av stöd upplever högre stress då stöd anses fungera som en buffert mot

stress. I vårt resultat framkom det också att pappor sökte stöd och bekräftelse från andra i

liknande situationer då det var hjälpsamt att dela erfarenheter. I en studie av Darwin et al.

(2017) var det tydligt att pappor upplevde en brist på resurser som var specifikt utformade

utifrån mäns behov av information och deras preferenser gällande alternativ för stöd.

Papporna i studien uppgav att det var värdefullt att få ta del av andras upplevelser av

föräldraskapet. Vi anser att bristen på rätt anpassat stöd och information bidrar till den ökade

stressen och lidandet som pappor genomgår, och om sjuksköterskor har mer kunskap och

bättre insikt i problematiken kring PPD kan de arbeta mer proaktivt och bättra stötta familjen.

I vårt resultat “mansrollen begränsar viljan att uttrycka hjälpbehov” framkom det att pappor

var sina egna hinder till att söka hjälp då de ofta var motvilliga till att fråga om stöd och inte

gärna ville lägga sina problem på andra. De uppgav att de gärna hade haft mer stöd men

samhällets stereotypa syn på mansrollen gjorde att de inte “kunde” fråga om detta. Denna bild

av mansrollen som hinder för att be om hjälp stärks av flertalet studier (Eddy et al., 2019;

Galdas et al., 2005) där det framkom att den traditionella synen på maskulinitet, där män inte

tillåts vara svaga eller behöva hjälp begränsade pappor i hur de uttryckte sitt hjälpbehov. Den

traditionella synen ansågs även vara en viktig variabel som begränsade hur män sökte vård

och uppskattade sin hälsa vid sjukdom (Galdas et al., 2005). I vårt resultat framkom även att

pappor ansåg att stigmat som omger psykisk ohälsa kan vara en bidragande faktor till att män

inte söker hjälp, vilket också Eddy et al. (2019) menar då det är mindre troligt för män än

kvinnor att söka hjälp för depression och därför är det viktigt att stigmat kring PPD minskar.

Musser et al. (2013) menar att ökad medvetenhet i samhället och mer information till

blivande föräldrar kan minska stigmat. För att kunna ge en kvalitativ vård till män behöver

samhällets attityder kring mansrollen förändras och genom ökad medvetenhet och kunskap

kan detta förbättras.


19

I vår litteraturstudie framkom att pappor ”upplevda brister inom vården” och var missnöjda

med vårdpersonalens hantering och attityder kring PPD och de kände sig ignorerade och

uteslutna från vården. De ansåg även att vårdpersonalen behöver en ökad förståelse för hur

PPD påverkar hela familjen. I en studie av Eddy et al. (2019) kände sig pappor bortglömda av

vården och samhället. Även Engqvist och Nilsson (2011) menar att pappor var besvikna på

vårdpersonal och ansåg att det varken var intresserade av PPD eller hade kunskap om det.

Vidare finns även beskrivet att när pappor sökt vård fick de väldigt lite information, vilket

ledde till att de kände sig oförberedda på vad som kunde hända partnern. Johansson et al.

(2020) menar att det kan vara svårt för nyblivna föräldrar att förstå att de känslorna av

irritation och sorgsenhet de upplevde kunde bero på PPD och att det kan kräva vård. Därför är

det viktigt att sjuksköterskor informerar nya föräldrar om vilka symptom som kan uppstå vid

PPD. I flera studier (Galdas et al., 2005; Hammarlund et al., 2015) framkom att

sjuksköterskor behöver ha en större kunskap och medvetenhet om hur män kan bli

inkluderade i postpartumvården. Sjuksköterskor hade i en studie (Hammarlund et al., 2015)

svårigheter att känna igenom symtom på PPD då de bedömde papporna utifrån en stereotyp

syn på föräldrarollen. Förutbestämda antaganden påverkade deras bedömning vilket gjorde att

de inte kunde se pappans faktiska situation och resulterade i att sjuksköterskan inte gjorde en

korrekt bedömning av hans tillstånd. I vårt resultat framkom det även att pappor upplevde

informationen kring PPD som marginaliserade av pappans roll som förälder, stödresurs och

som potentiellt drabbad av PPD. I en studie av Psouni och Eichbichler (2020) uppgav pappor

att de inte kände att föräldrautbildningar var riktade mot dem vilket ledde till att pappor kände

sig oförberedda och inkompetenta som föräldrar. Vi anser att då hela familjen drabbas av

PPD bör sjuksköterskor arbeta enligt familjecentrerad omvårdnad där familjen ses som en

enhet. Vid familjecentrerad omvårdnad läggs fokus inte bara på den sjuke utan istället bjuds

alla familjemedlemmar in för att hitta och lösa problem där allas kompetens och resurser tas

till vara och beslut fattas tillsammans (Benzein et al., 2012). Med detta fokus tillgodoses alla

familjemedlemmars behov.

I resultatet “svårigheter att hantera partnerns och den egna hälsan” framkom att pappors

välmående påverkades av mammans mentala hälsa. I flera studier (Fredriksen et al., 2019;

Psouni & Eichbichler, 2020) framkom att det finns en koppling mellan hur stark en relation är

och risken att utveckla PPD. En stark relation kan fungera som en buffert mot att de

depressiva symtomen ska “smitta” från den ena partnern till den andra. Även Cameron et al.

(2016) menar att pappans mående direkt påverkas av mammans depression. I vårt resultat


20

framkom även att pappor hade olika copingstrategier för att hantera sina nya utmaningar. I

flera studier (Darwin et al., 2017; Johansson et al., 2020; Melrose, 2010) framkom det att

pappor spenderade mycket tid på arbetet och lite tid hemma som ett sätt att hantera sin

situation. Att arbeta kunde dock vara en källa till stress då det minskade deras möjlighet att

hjälpa till i hemmet (Darwin et al., 2017). Studier (Melrose, 2010; Musser et al., 2013) visar

att negativa copingstrategier som att dricka alkohol, använda droger, utöva våld och otrohet

också kan ses som tecken på depression eller sorgsenhet hos pappor. Då negativa

copingstrategier kan vara tecken på depression och dessa kan få långsiktiga konsekvenser bör

pappor få mer stöd och information för att få insikt och kunna hantera sin svåra situation på

ett mer hälsosamt sätt.

Metodkritik En kvalitativ innehållsanalys genomfördes för att besvara syftet då det är en lämplig metod

som avser att skapa förståelse för en persons känslor, beteende och upplevelser (Holloway &

Galvin, 2017, s. 3). Enligt Mårtensson och Fridlund (2017, s. 431-432) är en viktig del i

forskningsprocessen att vara medveten om trovärdigheten i forskningsresultatet. Denna

studies forskningsresultat säkerställdes genom värdering av pålitlighet, bekräftelsebarhet och

överförbarhet där trovärdighet ses som ett samlingsnamn över dessa begrepp.

Pålitlighet kan enligt Mårtensson och Fridlund (2017, s. 432) presenteras genom att

författarna beskriver sin förförståelse i ämnet som studeras. Ändringar i och beslut tagna

under analysprocessen ska också redovisas tydligt så att det är enkelt att förstå och följa hur

arbetet är utfört. I denna studie stärktes pålitligheten genom ett tydligt beskrivet

tillvägagångssätt i metod och analys, vilket gör det möjligt att upprepa studien. Författarnas

tidigare arbete inom ämnet kan ha påverkat analysen men en strävan om att arbeta textnära

utan tolkningar har varit genomgående i datainsamling och analys. Utöver den tidigare mindre

litteraturstudien har författarna ingen övrig erfarenhet inom området som studerats. Vid

datainsamling och analys har författarna även gått tillbaka till originalkällor och diskuterat

dessa med varandra för att undvika egen tolkning av texten.

Bekräftelsebarhet innebär att forskaren tydligt beskriver sitt arbete genom analysprocessen.

Det är viktigt att forskarens håller sig neutral till sina data och ett sätt att underlätta detta är att

låta andra personer granska data. Läsaren ska också kunna spåra data i resultatet till dess

originalkälla (Mårtensson & Fridlund, 2017, s. 432). I denna studie stärktes


21

bekräftelsebarheten genom en tydligt beskriven analysprocess, tydliga referenser i resultatet

och regelbunden granskning av utomstående personer. Efter översättning och kondensering

av textenheter har författarna gått tillbaka till originaltexten för att undvika tolkning.

Överförbarhet innebär att studiens resultat går att applicera på andra eller liknande grupper

eller kontexter. Detta går bara att bedöma när övriga trovärdighetsbegrepp är säkrade. För att

en läsare ska kunna avgöra överförbarhet bör studiens kontext och resultat vara tydligt

beskrivna (Mårtensson & Fridlund, 2017, s. 433). En svaghet i denna studie är att resultatet

från studien inte är överförbart till andra eller liknande grupper eller kontexter då resultatet är

baserat på små urvalsgrupper. Studierna är begränsade till en europeisk och nordamerikansk

kontext med en viss socioekonomisk grupp och därför kan inte resultatet överföras till andra

kontexter och/eller grupper.

Vi anser att då ämnet är relativt outforskat innebär det svårigheter att hitta studier av hög

kvalitet, från olika delar av världen och gällande olika familjekonstellationer vilket också

leder till begränsad kunskap inom området. Vi anser att vidare forskning behövs.

Slutsats I vår litteraturstudie framkom det att pappor som är partner till en mamma drabbad av PPD

upplever ett ökat ansvar i hemmet, skuldkänslor och en inre konflikt mellan kraven från

hemmet och arbetet. En hög inre stress över ansvaret hemma med omsorg om partner och

barn gör att pappan har ett ökat behov av stöd från övriga familjen. Han upplever en stor

okunskap och ett ointresse från vårdpersonal och känner sig utesluten från partnerns

behandling och vården i stort. Det finns en hög risk att pappan själv drabbas av ohälsa och

genom en ökad medvetenhet och förståelse från vården och samhället kan risken minskas. Vi

anser att familjecentrerad omvårdnad kan vara lämpligt för att lyckas erbjuda vård och stöd

till hela familjen. Genom att inom primärvården exempelvis erbjuda pappa-barngrupper,

erbjuda återbesök för familjen anpassat efter pappans arbetstid och genom att få båda

föräldrar att känna sig lika delaktiga i under postpartumtiden kan pappor bli mer inkluderade.

Detta kan minska risken för att pappan känner sig bortglömd, att barnen drabbad och att

stödet uteblir. Vi anser även att vården behöver en ökad förståelse kring hur män söker vård i

jämförelse med kvinnor och hur pappan kan uppvisa andra symtom på PPD än mamman. Vi

anser att området behöver vidare forskning och en ökad kunskap kring hur PPD drabbar hela

familjen.


22

Referenser

Referenser med (*) ingick i dataanalysen.

Al Tarawneh, T., Shoqirat, N., & Almalik, M. (2019). “Being relieved and puzzled”: A

qualitative study of first time fathers’ experiences postpartum in Jordan. Women and Birth,

33(4), e320–e325. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.wombi.2019.07.006

Bengtsson, M. (2016). How to plan and perform a qualitative study using content analysis.

NursingPlus Open, 2, 8-14. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.npls.2016.01.001

Benzein E., Hagberg M. & Saveman B-I. (2012). Att möta familjer inom vård och omsorg.

Lund: Studentlitteratur

Bruno, A., Celebre, L., Mento, C., Rizzo, A., Silvestri, M. C., De Stefano, R., Zoccali, R. A.,

& Muscatello, M. R. A. (2020). When fathers begin to falter: A comprehensive review on

paternal perinatal depression. International Journal of Environmental Research and Public

Health, 17(4):1139. https://doi.org/10.3390/ijerph17041139

Cameron, E. E., Sedov, I. D., & Tomfohr-Madsen, L. M. (2016). Prevalence of paternal

depression in pregnancy and the postpartum: An updated meta-analysis. Journal of Affective

Disorders, 206, 189–203. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.jad.2016.07.044

Danielson, E. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Henricson. (Red.), Vetenskaplig teori

och metod. (2:2 uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Darwin, Z., Galdas, P., Hinchliff, S., Littlewood, E., McMillan, D., McGowan, L., &

Gilbody, S. (2017). Fathers’ views and experiences of their own mental health during

pregnancy and the first postnatal year: a qualitative interview study of men participating in

the UK Born and Bred in Yorkshire (BaBY) cohort. BMC Pregnancy Childbirth 17, 45.

https://doi.org/10.1186/s12884-017-1229-4

*Doucet, S., Jones, I., Letourneau, N., Dennis, C.-L., & Blackmore, E. R. (2011).

Interventions for the prevention and treatment of postpartum psychosis: a systematic review.

Archives of Women’s Mental Health, 14(2), 89. https://doi.org/10.1007/s00737-010-0199-6


23

Eddy, B., Poll, V., Whiting, J., & Clevesy, M. (2019). Forgotten fathers: Postpartum

depression in men. Journal of Family Issues, 40(8), 1001–1017. https://doi-

org.proxy.lib.ltu.se/10.1177/0192513X19833111

*Edhborg, M., Carlberg, M., Simon, F., & Lindberg, L. (2015). "Waiting for Better Times":

Experiences in the first postpartum year by Swedish fathers with depressive symptoms.

American Journal of Men’s Health, 10(5):428-39. doi: 10.1177/1557988315574740

Engqvist, I., & Nilsson, K. (2011). Men’s experience of their partners’ postpartum psychiatric

disorders: narratives from the internet. Mental Health in Family Medicine; 8:137–46

*Feeley, N., Bell, L., Hayton, B., Zelkowitz, P., & Carrier, M. (2015). Care for postpartum

depression: What do women and their partners prefer? Perspectives in Psychiatric Care,

52(2), 120–130. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1111/ppc.12107

Fredriksen, E., von Soest, T., Smith, L., & Moe, V. (2019). Depressive symptom contagion in

the transition to parenthood: Interparental processes and the role of partner-related

attachment. Journal of Abnormal Psychology, 128(5), 397–403. https://doi-

org.proxy.lib.ltu.se/10.1037/abn0000429

Galdas, P.M., Cheater, F., & Marshall, P. (2005) Men and health help-seeking behaviour:

literature review. Journal of Advanced Nursing, 49(6):616-23. doi: 10.1111/j.1365-

2648.2004.03331.x.

Gremigni, P., Mariani, L., Marracino,V., Tranquilli, A. L., & Turi, A. (2011). Partner support

and postpartum depressive symptoms. Journal of Psychosomatic Obstetrics & Gynecology,

32 (3): 135–140. https://doi.org/10.3109/0167482X.2011.589017

Goodman, J. H. (2004). Paternal postpartum depression, its relationship to maternal

postpartum depression, and implications for family health. Journal of Advanced Nursing, 1

(45), 26-35. https://doi.org/10.1046/j.1365-2648.2003.02857.x


24

*Habel, C., Feeley, N., Hayton, B., Bell, L., & Zelkowitz, P. (2015). Causes of women׳s

postpartum depression symptoms: Men׳s and women׳s perceptions. Midwifery, 31(7), 728–

734. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.midw.2015.03.007

Hammarlund, K., Andersson, E., Tenenbaum, H., & Sundler, A. J. (2015). We are also

interested in how fathers feel: a qualitative exploration of child health center nurses’

recognition of postnatal depression in fathers. BMC Pregnancy Childbirth 15, 290.

https://doi.org/10.1186/s12884-015-0726-6

Henricson, M. (2017). Forskningsprocessen. I M. Henricson. (Red.), Vetenskaplig teori och

metod. (2:2 uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Holloway, I., & Galvin, K. (2017). Qualitative Research in Nursing and Healthcare (Vol.

Fourth edition). Chichester, West Sussex, UK: Wiley-Blackwell.

http://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=nlebk&AN=1295509&lang=sv&site

=eds-live&scope=site

Holopainen, A., & Hakulinen, T. (2019). New parents’ experiences of postpartum depression:

A systematic review of qualitative evidence. JBI Database of Systematic Reviews and

Implementation Reports, 17(9), 1731–1769. https://doi-

org.proxy.lib.ltu.se/10.11124/JBISRIR-2017-003909

* Ierardi, J. A., Fantasia, H. C., Mawn, B., & Driscoll, J. W. (2019). The experience of men

whose partners have postpartum depression. Journal of the American Psychiatric Nurses

Association, 25(6), 434–444. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1177/1078390319849102

Johansson, M., Benderix, Y., & Svensson, I. (2020). Mothers' and fathers' lived experiences

of postpartum depression and parental stress after childbirth: a qualitative study. International

Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being, 15(1):1722564. doi:

10.1080/17482631.2020.1722564.

Kamalifard, M., Hasanpoor, S., Kheiroddin, J. B., Panahi, S., & Payan., S. B. (2014).

Relationship between fathers’ depression and perceived social support and stress in


25

postpartum period. Journal of Caring Sciences, 3(1), 57–66. https://doi-

org.proxy.lib.ltu.se/10.5681/jcs.2014.007

Kumar, S. V., Oliffe, J. L., & Kelly, M. K. (2018). Promoting postpartum mental health in

fathers: Recommendations for nurse practitioners. American Journal of Men’s Health, 12(2)

221–228. https://doi.org/10.1177/1557988317744712

*Letourneau, N., Duffett-Leger, L., Dennis, C.-L., Stewart, M., & Tryphonopoulos, P. D.

(2011). Identifying the support needs of fathers affected by post-partum depression: a pilot

study. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 18(1):41-47. doi: 10.1111/j.1365-

2850.2010.01627.x

*Letourneau, N., Tryphonopoulos, P. D., Duffett-Leger, L., Stewart, M., Benzies, K., Dennis,

C.-L., & Joschko, J. (2012). Support intervention needs and preferences of fathers affected by

postpartum depression. The Journal of Perinatal & Neonatal Nursing, 26(1), 69–80.

https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1097/JPN.0b013e318241da87

*Mayers, A., Hambidge, S., Bryant, O., & Arden-Close, E. (2020). Supporting women who

develop poor postnatal mental health: what support do fathers receive to support their partner

and their own mental health? BMC Pregnancy and Childbirth, 20(1), 1–9.

https://doi.org/10.1186/s12884-020-03043-2

Melrose, S. (2010). Paternal postpartum depression: How can nurses begin to help?

Contemporary Nurse. https://doi.org/10.5172/conu.2010.34.2.199

Musser, A. K., Ahmed, A. H., Foli, K. J., & Coddington, J. A. (2013). Paternal postpartum

depression: What health care providers should know. Journal of Pediatric Health Care,

27(6), 479–485. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.pedhc.2012.10.001

Mårtensson, J., & Fridlund, B. (2017). Vetenskaplig kvalitet i examensarbete. I M. Henricson.

(Red.), Vetenskaplig teori och metod. (2:2 uppl.). Lund: Studentlitteratur.


26

Nord, C., Edwards, B., Andreassen, C., Green, J.L., Wallner-Allen, K. (2006). Early

Childhood Longitudinal Study, Birth Cohort (ECLS-B), User’s Manual for the ECLS-B

Longitudinal 9-Month-2-Year Data File and Electronic Codebook. Washington, DC: US

Department of Education.

*O’Brien, A. J., Chesla, C. A., & Humphreys, J. C. (2019). Couples’ experiences of maternal

postpartum depression. JOGNN-Journal of Obstetric Gynecologic and Neonatal Nursing,

48(3), 341–350. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.jogn.2019.04.284

Psouni, E., & Eichbichler, A. (2020). Feelings of restriction and incompetence in parenting

mediate the link between attachment anxiety and paternal postnatal depression. Psychology of

Men & Masculinities, 21(3), 416–429. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1037/men0000233

Rao, W.-W., Zhu, X.-M., Zong, Q.-Q., Zhang, Q., Hall, B. J., Ungvari, G. S., & Xiang, Y.-T.

(2019). Prevalence of prenatal and postpartum depression in fathers: A comprehensive meta-

analysis of observational surveys. Journal of Affective Disorders, 263, 491–499. https://doi-

org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.jad.2019.10.030

Ruffell, B., Smith, D. M., & Wittkowski, A. (2019). The experiences of male partners of

women with postnatal mental health problems: A systematic review and thematic synthesis.

Journal of Child & Family Studies, 28(10), 2772–2790. https://doi-

org.proxy.lib.ltu.se/10.1007/s10826-019-01496-4

Segesten, K. (2017). Att välja ämne och modell för sitt examensarbete. I F. Friberg. (Red.),

Dags för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (3 uppl.). Lund:

Studentlitteratur.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. (2014). Förebyggande av

postpartumdepression Psykosocial och psykologisk profylax mot depression efter

förlossningen (SBU rapportnr: 2014_06). https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-

kommentar/forebyggande-av-postpartum-depression/ Hämtad 2020-09-07

Willman, A., Stoltz, P., & Bahtsevani, C. (2006). Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan

forskning och klinisk verksamhet. (2a uppl). Lund: Studentlitteratur.


27

Willman, A., Bahtsevani, C., Nilsson, R. & Sandström, B. (2016). Evidensbaserad

omvårdnad: en bro mellan forskning och klinisk verksamhet. (4:3 uppl). Lund:

Studentlitteratur.

World Health Organisation (WHO). 8 oktober 2020. Maternal and child mental health.

https://www.who.int/mental_health/maternal-child/maternal_mental_health/en/

Östlundh, L. (2017). Informationssökning. I F. Friberg. (Red.), Dags för uppsats: Vägledning

för litteraturbaserade examensarbeten. (3 uppl.). Lund: Studentlitteratur.

pappors upplevelser av mammans postpartumdepression1509861/... · 2020. 12. 14. · ppd drabbar...

Documents