rapport om systemeffekter av d en reviderade ... · exempelvis sjuksköterskebesök,...
TRANSCRIPT
1 (2)
Hälso- och sjukvårdsförvaltningen
Handläggare: Erika Budh
TJÄNSTEUTLÅTANDE 2017-05-22
Hälso- och sjukvårdsnämnden 2017-06-20
HSN 2017-0817
Rapport om systemeffekter av den reviderade ersättningsmodellen för husläkarverksamheten med basal hemsjukvård
Ärendebeskrivning I samband med beslutet om revidering av förfrågningsunderlaget för vårdvalsområdet husläkarverksamhet med basal hemsjukvård 2016 (HSN 1506-0745) beslutade hälso- och sjukvårdsnämnden också att uppdra till hälso- och sjukvårdsdirektören att till hälso- och sjukvårdsnämnden löpande rapportera hur tillgängligheten utvecklas, effekterna av CNI, flödet av patienter mellan husläkarmottagningarna, närakuterna, sjukhusens akutmottagningar och det kommunala omhändertagandet, den ökade fasta listersättningens effekt på mottagningarnas samverkan med andra vårdaktörer och aktörer utanför vården, den ökade fasta listersättningens effekt på förebyggande hälsovård, effekterna av borttagandet av tolkersättningen samt hur det nya ersättningssystemet stimulerar till en långsiktig kompetensförsörjning och till kompetensutveckling hos befintlig personal.
Beslutsunderlag Hälso- och sjukvårdsdirektörens tjänsteutlåtande, 2017-05-22 Sammanfattning: Systemeffekter av den reviderade ersättningsmodellen för husläkarverksamheten med basal hemsjukvård (Bilaga 1) Uppföljning av utvecklingen inom husläkarverksamheten efter förändring av ersättningsmodellen (Bilaga 2) Patientrörlighet mellan vårdformer (Bilaga 3) Behovsviktning av ersättning i primärvården (Bilaga 4) Redovisning av kompletterande systemanalys mått (Bilaga 5)
Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsnämnden beslutar
att anse uppdraget rapporterat.
2 (2)
TJÄNSTEUTLÅTANDE
HSN 2017-0817
Förvaltningens motivering till förslaget Den första januari 2016 infördes en reviderad ersättningsmodell för vårdval husläkarverksamhet med basal hemsjukvård och en systemuppföljning inleddes för visa hur husläkarverksamheten samlat svarat på den förändrade incitamentsstrukturen. En försiktig tolkning av resultaten måste göras eftersom många olika faktorer påverkar husläkarverksamheten, utöver förändringarna i ersättningsmodellen. Resultaten indikerar att arbetssätten förändrats i viss mån. Det finns dock en stor variation mellan olika vårdcentraler. Det krävs en uppföljning över längre tid för att avgöra i vilken mån nya arbetssätt utvecklas och etableras, eftersom förändring tar tid. De förändringar som sammantaget visats i husläkarsystemet under 2016 kan sammanfattas: Antalet läkarbesök minskar, men det finns variationer mellan
enskilda vårdcentraler. Flera verksamhetschefer beskriver att sjuksköterskor tar ett större patientansvar.
Drygt fyra av fem vårdcentraler har startat äldremottagning och nästan varannan har startat astma/KOL-mottagning.
Många vårdcentraler har påbörjat en förändring i arbetssätt så att enklare sökorsaker hanteras med exempelvis egenvårdsrådgivning.
Andelen patienter som anser väntetiden till besöket rimlig minskade.
Ingen övervältring av besök till andra vårdformer kan påvisas. Utförligare redovisningar av vad systemanalysen visat presenteras i bilagor till detta tjänsteutlåtande. Barbro Naroskyin Hälso- och sjukvårdsdirektör Björn Wettermark Avdelningschef
1 (7)
Hälso- och sjukvårdsförvaltningen
Handläggare:
Erika Budh
BILAGA 1
2017-05-22
HSN 2017-0817
Sammanfattning: Systemeffekter av den reviderade ersättningsmodellen för husläkarverksamheten med basal hemsjukvård
Den första januari 2016 infördes en reviderad ersättningsmodell för vårdval
husläkarverksamhet med basal hemsjukvård. En större del av ersättningen
lades på listningsersättning och den rörliga ersättningen för exempelvis
läkarbesök sänktes. Dessutom förändrades den målrelaterade ersättningen
till att i högre grad stimulera kompetenshöjning och kvalitetsutveckling.
Målen med förändringen av ersättningsmodellen var att ge vårdcentralerna
bättre förutsättningar att:
Utveckla omhändertagandet av kroniskt sjuka och vårdtunga
Erbjuda mindre allvarligt sjuka omhändertagandeformer, som
exempelvis sjuksköterskebesök, telefonrådgivning och e-Hälsa.
Undanröja hinder för innovationer samt underlätta för införandet
av nya arbetssätt och rutiner.
Problemen med den tidigare ersättningsmodellen beskrevs som att den
stimulerade till många fysiska besök och hög andel läkarbesök, att lättare
sjuka prioriterades framför kroniskt sjuka och vårdtunga patienter samt att
den förhindrade innovationer. Den tidigare ersättningsmodellen upplevdes
också av vårdcentraler som administrativt tung. Dessutom ledde den
tidigare målrelaterade ersättningen delvis till snedstyrningseffekter.
Syftet med denna rapport är att visa hur husläkarverksamheten samlat
svarat på den förändrade incitamentsstrukturen som revideringen av
ersättningsmodellen givit, att bedöma om målen med förändringen av
ersättningsmodellen kan uppnås och om problem som ansågs bero på den
tidigare modellen minskar. Rapporten baseras på systemuppföljning, dvs
effekterna redovisas aggregerat för husläkarverksamheten, med undantag
för vårdcentraler som av olika anledningar inte ersätts enligt
ersättningsmodellen i förfrågningsunderlaget för 2016. Hur enskilda
vårdcentraler svarat på förändringen framkommer inte med den använda
metoden.
2 (7)
BILAGA 1 HSN 2017-0817
Rapporten bygger på tre olika datakällor:
Data från VAL (datalager för uppföljning av vårdhändelser i SLL)
från 1 januari 2012 till och med 31 december 2016
Nationell patientenkät från november 2015 och november 2016
En enkät som under hösten 2016 skickades från
Utvecklingsavdelningen till ett urval av vårdcentralerna. Syftet med
frågorna i enkäten var att få en uppfattning om hur vårdcentralerna
själva uppfattar att den reviderade ersättningsmodellen påverkat
deras verksamhet.
Färre läkarbesök och fler sjuksköterskebesök
Antalet läkarbesök minskade och antalet sjuksköterskebesök1 ökade under
2016, i jämförelse med föregående år. Under 2016 gjordes nästan 3,3
miljoner fysiska läkarbesök på vårdcentralerna, vilket är en nedgång med 6
procent mot föregående år. Sjuksköterskebesöken ökade under 2016 med
ca 10 procent till drygt 0,9 miljoner. Besöken inom det psykosociala
uppdraget ökar marginellt mellan 2016 och 2015, i jämförelse med de årliga
ökningar som tidigare visats.
Minskningen av läkarbesöken har i huvudsak skett hos de äldsta invånarna,
som också haft den största ökningen av läkarbesök sedan vårdvalet
infördes. I åldersgruppen 85 år och äldre ökade dock det totala antalet
besök eftersom sjuksköterskebesöken ökade mer än läkarbesöken
minskade. För övriga åldersgrupper kompenserar inte ökningen av
sjuksköterskebesöken för minskningen av läkarbesöken. Under året 2016
har drygt fyra av fem vårdcentraler startat äldremottagning och nästan
varannan startade astma/KOL-mottagning.
Listningsersättningen justerades från 2016 med vårdcentralens Care
Need Index (CNI). Ju högre CNI en vårdcentral har desto högre listningsersättning och tvärt om. I en delanalys indelas vårdcentralerna i
fyra kvartiler baserat på CNI. Läkarbesök per listad minskar i alla
grupper mellan 2015 och 2016, alltså oavsett mottagningens CNI. De listade individerna vid mottagningarna i kvartilen med högst CNI
konsumerar i genomsnitt fler läkarbesök och sköterskebesök än övriga
kvartiler både 2015 och 2016. Antalet sköterskebesök ökade per listad i samtliga kvartiler, den största relativa ökningen ses för vårdcentraler
med högst CNI och gruppen vårdcentraler med lägst CNI.
1 Med sjuksköterska menas här både distriktssköterska och sjuksköterska.
3 (7)
BILAGA 1 HSN 2017-0817
Om nedgången i läkarbesök istället beskrivs uppdelat på diagnoser framgår
att läkarbesök för Waranordination minskade mest. Under 2016 gjordes
totalt drygt 150 000 läkarbesök för Waranordination på vårdcentralerna,
vilket är en nedgång med 17 procent från 2015. Den viktigaste orsaken till
nedgången är sannolikt att nya antikoagulantia (NOAK) är förstahandsvalet
vid förmaksflimmer enligt läkemedelskommitténs rekommendation.
Läkarbesök där patienten diagnostiserats med akut övre luftvägsinfektion,
virusinfektion eller hosta minskade näst mest, liksom besök med diagnos
för observation och utredning. Läkarbesök där patienten diagnosticerades
med smärta, psykisk ohälsa (inklusive utmattning) eller diabetes minskade
marginellt.
Nya arbetssätt
Under hösten 2016 skickades en enkät till ett urval av vårdcentralerna för
att få en uppfattning om och hur de uppfattar att den reviderade
ersättningsmodellen påverkat verksamheten. I detta avsnitt presenteras
resultaten.
På många vårdcentraler har nya arbetssätt börjat etableras, som exempelvis
att sjuksköterskor tar ett större patientansvar för patienter med kroniska
sjukdomar och att arbetsuppgifter delegeras från läkare. Dessutom nämner
många att man slussar patienterna direkt till organspecialist (när remiss ej
krävs), fysioterapeut eller psykolog. Flera vårdcentraler uppger att de har
en större andel längre läkarbesök och en lägre andel kortare besök, vilket
vårdgivarna uppfattar som att kvaliteten i besöken ökat.
Många uppger att man förändrat prioriteringarna av vilka sökorsaker som
ska ges bokade besök till läkare och börjat hantera enklare orsaker, som
tidigare styrdes till läkarbesök, med rådgivning av sjuksköterska på telefon
eller bokat besök hos sjuksköterska. Många beskriver att det är svårt att
göra förändringar snabbt eftersom den tidigare ersättningsmodellen styrde
sjuksköterskorna till mindre kvalificerade arbetsuppgifter och att de nu
behöver återta sin kompetens och självkänsla.
En utmaning som många vårdgivare beskriver är att hantera patienternas
förväntningar på att få ett läkarbesök snabbt. Vårdgivarna upplever att
kunskaperna hos befolkningen är otillräckliga om att vårdgarantin innebär
att patienten har rätt till ett besök på vårdcentralen inom fem dagar om
vårdpersonalen bedömer att patienten behöver det.
4 (7)
BILAGA 1 HSN 2017-0817
En verksamhetschef skriver:
”Tyvärr har det under flera år varit alltför lätt att träffa läkare och alltför många vill fortfarande ha läkarkontakt istället för att avvakta och prova egenvård vid förkylning.”
Öppet svar från verksamhetschef i enkät hösten 2016
Cirka en tredjedel av vårdcentralerna som besvarade enkäten angav att de
arbetar annorlunda med kompetensutveckling hos befintlig personal under
2016. Dessa fick utveckla beskrivningarna av hur de arbetar annorlunda.
Svaren kan indelas grupperna:
Stärka sjuksköterskor och distriktssköterskor som tappade en del av
sin självkänsla i det tidigare systemet där läkarna var i fokus.
Genomgång av kompetensutvecklingsbehoven utifrån sköterskornas
återtagna arbetsuppgifter.
Fler sjuksköterskor deltar i utbildning.
Det finns också kommentarer i enkätsvaren som indikerar att det numera
är svårare att rekrytera erfarna distriktssköterskor än läkare, men
omfattningen av dessa svårigheter går inte att bedöma.
Förändringen av den målrelaterade ersättningen har också bidragit till
förändrade arbetssätt. Som ovan nämndes har mer än fyra av fem
vårdcentraler startat äldremottagning och nästan varannan har startat
astma/KOL-mottagning. Nästan fyra av fem har också redovisat ett
kvalitetsarbete till HSF. Dessutom har 97 procent av vårdcentralerna under
2016 tagit emot informationsapotekare/-läkare eller Strama från HSF för
fortbildning på vårdcentralen minst två gånger under året, att jämföra med
ca 80 procent av vårdcentralerna tidigare år.
5 (7)
BILAGA 1 HSN 2017-0817
Andra faktorer än ersättningsmodellen styr vårdcentralernas verksamhet
I enkäten som gick ut under hösten 2016 lämnade en verksamhetschef
synpunkter på hur andra faktorer påverkar verksamheten. Flera andra
respondenter lyfter också fram dessa faktorer på olika sätt.
”…trots att ersättningsmodellen möjliggör nya arbetssätt ser jag tre svårigheter:
1. Läkare har svårt att släppa ifrån sig en del som skulle kunna hanteras av distriktssköterska, dels pga rädsla att minska behovet av läkartjänster dels för att man behöver mixen av lätta och tunga ärenden för att orka vardagen.
2. Sjuksköterskor och distriktssköterskor har i många år hamnat i bakgrunden när allt har kretsat kring tillgänglighet till just läkarbesök. De känner nu osäkerhet kring sin kompetens och förmåga att ta hand om vissa patienter och åkommor.
3. Patienterna förväntar sig att alltid få komma till läkare. Budskapet till befolkningen har i många år handlat om patientens "rätt" till extremt hög tillgänglighet till läkartider. Detta budskap skulle nu behöva ersättas av att vi " tar hand om alla våra patienter gemensamt på vårdcentralen och använder den kompetens som är bäst lämpad för varje enskilt fall".”
Andelen patienter som anser väntetiden till besöket rimlig minskade
I november 2015 infördes en ny nationell patientenkät. Nedan jämförs
resultaten av enkäterna från november 2015 och november 2016.
I november 2016 var 82 procent av de svarande positiva till
husläkarverksamhetens tillgänglighet2, vilket är en nedgång med 2
procentenheter i förhållande till samma tidpunkt 2015. Stockholms län
ligger dock fortfarande på en något högre nivå än resten av landet, där
motsvarande nedgång också ses.
Andelen patienter som uppgav att väntetiden till besök var rimlig minskade
i Stockholms län med 4 procentenheter mellan 2015 och 2016, från 82
procent till 78 procent. Samtliga vårdcentraler har fått en något lägre andel
positiva svar och ingen hade 100 procent positiva svar 2016. Spridningen
mellan andelen positiva patienter för olika vårdcentraler har också ökat.
Andelen patienter som upplevde besöket som helhet positivt var i princip
oförändrad mellan 2015 och 2016, men spridningen mellan vårdcentralerna
2 Dimensionen tillgänglighet avser att belysa patientens upplevelse av vårdens tillgänglighet avseende både närhet, kontaktvägar samt personalens tillgänglighet för patienten och anhöriga.
6 (7)
BILAGA 1 HSN 2017-0817
har ökat. Bland det tiotal vårdcentraler som hade lägst andel positiva var
andelen positiva avsevärt lägre 2016 än 2015. Dock har frågan i den
nationella patientenkäten omformulerats något mellan 2015 och 2016,
varför en försiktig tolkning rekommenderas.
Metoder att mäta olika aspekter av tillgänglighet saknas delvis idag. Det är
viktigt att mäta faktiska väntetider till besök på vårdcentralerna och ett
intensivt arbete pågår för att alla vårdcentraler ska redovisa väntetider till
läkarbesök via automatiserade överföringar månadsvis. Ett sextiotal
husläkarmottagningar har redan infört automatiserad väntetidsmätning.
Ingen övervältring av besök till andra vårdformer kan påvisas under 2016
Det lägre antalet läkarbesök på vårdcentralerna verkar inte ha medfört
någon övervältring till andra vårdformer.
Antalet besök på närakuter och husläkarnas jourverksamhet var
oförändrat mellan 2015 och 2016 (räknat per tusen listade)
samtidigt som förskrivningen av antibiotika var i nivå med
föregående år för såväl vårdcentralerna som närakuter.
Vårdcentralerna förskrev en likvärdig andel av de listades
basläkemedel åren 2013 till 2016.
Dessutom har antalet läkarbesök per invånare och år på
akutmottagning varit 0,3 sedan 2013.
Vårdcentralerna uppger att förutsättningarna för samverkan har inte
förändrats. De vanligaste enkätsvaren handlar om att inget har förändrats i
samverkan, varken med andra vårdaktörer eller med aktörer utanför vården
som exempelvis kommuner. Det som fungerade tidigare fungerar i många
fall fortfarande. Men vanligare är att respondenterna i enkäten beskriver att
det som inte fungerade tidigare, inte fungerar nu heller. Det verkar alltså
inte finnas något samband mellan ersättningsmodellen och samverkan, det
är andra faktorer som styr hur samverkan mellan olika aktörer fungerar.
Antibiotikaförskrivning
Antibiotikaförskrivningen i länet är i fokus sedan länge och bevakas mot
bakgrund av farhågor om att förskrivningen skulle kunna öka av olika skäl.
Antalet antibiotikarecept beror framför allt av infektionsläget. Både över-
och underförskrivning bör undvikas. Vårdcentralernas förskrivning av
antibiotika var 2016 liksom tidigare parallell med förskrivningen i SLL som
helhet. Antibiotika för barn upp till 18 år har ökat generellt då fria
läkemedel infördes för denna åldersgrupp 2016, men fördelningen mellan
vårdcentralerna och övriga vårdgivare har inte förändrats avsevärt.
7 (7)
BILAGA 1 HSN 2017-0817
Care Need Index (CNI)
I avsaknad av andra mått är Care Need Index (CNI) förmodligen det bästa
tillgängliga måttet på socialt relaterade resursbehov. I måttet ingår
variablerna ålder över 65 år och ensamstående, utlandsfödd (Östeuropa,
Asien, Afrika och Sydamerika), arbetslös eller i åtgärd 16–64 år,
ensamstående förälder med barn 17 år eller yngre, person ett år eller äldre
som flyttat in i området, lågutbildad 25–64 år och ålder yngre än fem år.
Det finns osäkerheter kring CNI, som exempelvis viktningen mellan
variablerna och precisionen i beräkningen av dessa. Trots detta kan ett
samband mellan CNI och omfattning av ohälsa och vårdbehov visas.
CNI bör användas som ett komplement till andra metoder att justera för
exempelvis ålder och vårdtyngd. Det kan vara problematiskt att kombinera
CNI med ålderskapitering och målrelaterad ersättning som syftar till att
utveckla omhändertagandet av specifika åldersgrupper. Därför kan det
diskuteras om åldersfaktorer bör exkluderas från CNI, om inte avsikten är
att kompensera extra för dessa åldersgrupper. På sikt kan en utveckling av
CNI övervägas för att bättre belägga vilka sociodemografiska faktorer som
har starkast samband med socialt relaterade vårdbehov.
Övriga delar av uppdraget
Vårdcentralernas arbete med förebyggande hälsovård genom rådgivande
samtal har intensifierats. Antalet samtal har ökat varje år sedan 2013 och
har mer än fördubblats mellan 2013 och 2016. Nationella riktlinjer för
sjukdomsförebyggande metoder kom 2012 och utbildning av sjuksköterskor
pågår fortfarande. Arbetssättet börjar bli inarbetat och det kan inte
uteslutas att en väsentlig del av ökningen därför är resultatet av ett
långsiktigt arbete.
Eventuella effekter av borttagandet av tolkersättningen är det inte möjliga
att följa upp eftersom det faktum att det ersättningen inte ges kan påverka
benägenheten att registrera användning av tolk. Dessutom innebär en ny
upphandling av tolktjänster och ökad efterfrågan på tolktjänster att det
blivit svårare att få tag på tolkar. Det är alltså inte möjligt att identifiera och
isolera eventuella effekter av tolkersättningen har tagits bort.
1
Cecilia Dahlgren, Matilda Hagman och Clas Rehnberg Health Economics and Policy Research Group Medical Management Centre Dept. of Learning, Informatics, Management and Ethics Karolinska Institutet
Uppföljning av utvecklingen inom husläkarverksamheten
efter förändring av ersättningsmodellen
2
Sammanfattning
Generellt följer utvecklingen de incitament som följer av de ändrade ersättningarna.
Minskningen av ersättningen för läkarbesök har inneburit att antalet läkarbesök har
minskat samtidigt som sköterskebesöken har ökat. Läkarbesöken är år 2016 nere på
nivån som vid de första åren med vårdvalet
Minskningen av läkarbesök mellan 2015 och 2016 är störst för den näst äldsta
åldersgruppen. Över hela perioden med vårdvalet har dock de äldre haft den största
ökningen. Den äldsta åldersgruppen visar störst ökning under sista året för
sköterskebesök.
För hembesöken där ersättningen ändrats marginellt är förändringarna mindre.
Mottagningar inom försöket med Kroninnovation visar samma utveckling som
genomsnittet i landstinget. Minskningen av läkarbesök är dock något mindre inom
Kroninnovation.
Mottagningar som fortsatt med den tidigare ersättningen visar upp fortsatt ökning av
såväl läkar- som sköterskebesök
Privata aktörer tycks inte svara snabbare eller kraftigare på de förändrade ekonomiska
incitamenten än offentligt drivna vårdenheter.
Minskningen av läkarbesök gäller samtliga socioekonomiska områden. Minskningen
är något mindre i områden med högre genomsnittsinkomst.
Minskningen av läkarbesök sker i liknande utsträckning hos mottagningar med olika
nivåer på skattat vårdbehov, mätt med CNI. Sköterskebesöken ökar dock mest hos
mottagningar med högst och lägst nivåer på CNI.
Det finns inga tecken på att antalet omlistningar skulle ha ökat särskilt markant år
2016, däremot pekar trenden för de tre senaste årens på att en större och större andel
av befolkningen byter listningsmottagning varje år.
3
Innehållsförteckning
1. BAKGRUND OCH SYFTE ........................................................................................................................ 4
2. METOD OCH MATERIAL ....................................................................................................................... 5
3. FÖRÄNDRINGAR AV ERSÄTTNINGSMODELLEN .......................................................................... 7
4. UTVECKLINGEN AV ANTALET BESÖK ............................................................................................. 8
4.1 UTVECKLING UPPDELAT PÅ OLIKA ÅLDERSGRUPPER ................................................................................... 11 4.2 OLIKA UTVECKLING INOM OLIKA ERSÄTTNINGSMODELLER......................................................................... 14 4.3 PRIVATA MOTTAGNINGAR TYCKS INTE REAGERA KRAFTIGARE ÄN OFFENTLIGA PÅ DE FÖRÄNDRADE
EKONOMISKA INCITAMENTEN............................................................................................................................ 15 4.4 SOCIOEKONOMISKA FÖRÄNDRINGAR AV VÅRDUTNYTTJANDET ............................................................... 17
5. LISTNING ................................................................................................................................................. 21
4
1. Bakgrund och syfte
När vårdvalet infördes inom husläkarverksamheten i Stockholms läns landsting valdes en
ersättningsmodell med en relativt hög andel prestationsbaserad ersättning i jämförelse med
andra landsting i Sverige. Cirka 60 procent av den totala ersättningen till
husläkarmottagningarna baserades på antal producerade besök. En av målsättningarna med
vårdvalsreformen var att öka tillgängligheten inom husläkarverksamheten och de tydliga
prestationsincitamenten ökade också antalet årliga besök från 4,8 miljoner besök 2007 till 5,8
miljoner besök fem år senare1.
Ökningen av antalet besök stod nästan uteslutande läkarbesöken för och en tydlig förskjutning
av resurser från sköterskebesök till läkarbesök har kunnat konstateras. År 2007 gick det 2,86
läkarbesök på ett sköterskebesök och år 2013 hade denna siffra ökat till 4,21.
Mot bakgrund av bland annat de många fysiska besöken och den höga andelen läkarbesök
infördes en ny ersättningsmodell den 1 januari 2016. I den nya ersättningsmodellen är den
prestationsbaserade andelen av ersättningen sänkt och listningsersättningen har ökat.
Ersättningen har främst minskats för läkarbesök medan sköterskebesöken erhåller en i princip
oförändrad ersättning med undantag av hembesök som getts en ökad tilldelning.
Den hälsoekonomiska forskargruppen vid KI och SLL har sedan vårdvalets införande
medverkat i flera uppföljningar av vårdvalets effekter. I detta PM är syftet att följa upp
effekterna av det nya ersättningssystemet på antalet besök och listningsmönster hos
befolkningen. I detta PM behandlas ett antal delfrågeställningar:
Fördelningen av vårdutnyttjande per åldersgrupp
Jämförelse med mottagningar med alternativ ersättning (Kroninnovation samt
mottagningar med äldre avtal)
Skillnader mellan offentliga och privata mottagningar
Skillnader mellan socioekonomiska områden
1 Dahlgren C, Brorsson H, Sveréus S, Rehnberg C. Fem år med husläkarsystemet inom Vårdval Stockholm,
Karolinska institutet; 2013
5
2. Metod och material
Rapporten använder sig av registerdata hämtad från Stockholms läns landstings databas VAL.
I VAL-databasen finns information om vårdutnyttjande, listning och befolkningsstatistik.
Befolkningsstatistiken som redovisas består av alla personer som var folkbokförda i
Stockholms län (exklusive Norrtälje) den 31 december respektive år. Stockholms läns
landstings avtalslistor har varit den huvudsakliga källan för information om mottagningarnas
egenskaper så som exempelvis privat eller offentlig mottagning.
Redovisningarna och analyserna fokuserar framför allt på förändringarna mellan 2015 och
2016, i en del avsnitt redovisas dock data för längre tidsperioder. Metoderna som används för
att redovisa utvecklingen av vårdutnyttjande och listningsmönster är deskriptiva.
I redovisningen av besöksutvecklingen delas besöken in i grupperna läkarbesök och
sköterskebesök. I kategorin sköterskebesök inkluderas besök hos alla sjuksköterskor och
besök hos undersköterska. Besöken redovisas också i många fall uppdelat på de äger rum på
mottagning eller i hemmet.
I avsnittet Olika utveckling inom olika ersättningsmodeller och i avsnittet Privata
mottagningar tycks inte reagera kraftigare än offentliga på de förändrade ekonomiska
incitamenten redovisas besök per listad. Där består antalet listade av summan av
mottagningarnas genomsnittliga antal listade per år med hänsyn till antalet månader som
mottagningen haft öppet det aktuella året.
I avsnittet om Socioekonomiska förändringar av vårdutnyttjandet analyseras förändringar
både utifrån områdesgrupper indelade efter medelinkomst och utifrån mottagningsgrupper
indelade efter Care Need Index (CNI) hos mottagningarnas listningspopulation.
I områdesanalysen följer vi förändringar i vårdutnyttjande för boende i områden med olika
medelinkomst. Områdesgrupperna är indelade för att varje grupp ska motsvara 25 procent av
befolkningen varje år. Områdena, som är på kommun- och stadsdelsnivå, rankas utifrån
medelinkomst 2014 och delas in i fyra grupper. För att grupperna ska bli lika stora har vissa
områden delats upp på två grupper. I dessa fall har besöken för boende i dessa områden också
delats upp i proportion till hur många individer som har tillfallit respektive grupp.
I indelningen av mottagningar utifrån CNI ingår endast mottagningar som var i drift hela 2015
och 2016. Mottagningarna rankas utifrån CNI-värdet för respektive mottagning under det sista
kvartalet 2016 och delas upp i fyra grupper. Indelningen har som utgångspunkt att grupperna
ska motsvara ett lika stort antal listade individer, men mottagningarna har i sin helhet tillfallit
den ena eller andra kvartilen och har inte brutits upp.
För beskrivningen av listningsmönster har listningsdata för varje månad mellan åren 2014-
2016 använts. I sammanställningarna redovisas hur stor andel av invånarna som har bytt
listningsmottagning sedan föregående månad. Individer listade vid en husläkarmottagning den
sista dagen i månaden följs en månad bakåt i tiden. För de individer som var listade vid en
mottagning den aktuella månaden samt även föregående månad undersöker vi om
mottagningen är densamma vid båda tillfällena. Under tidsperioden 2014-2016 finns det två
fall där två mottagningar har slagits samman. I dessa fall är vissa av individerna vid
tidpunkten för sammanslagningen listade vid den ena mottagningen månaden innan och den
6
andra mottagningen månaden efter och på grund av sammanslagning så räknas dessa inte som
byten.
Personer som inte var listade vid en husläkarmottagning i Stockholm månaden innan betraktas
som nylistade patienter. I rapporten redovisas även hur stor andel som inte har flyttat och som
har bytt mottagning sedan föregående månad. Om individen bytt mottagning undersöks på
samma sätt som ovan. Om individen flyttat avgörs genom att jämföra vart individen var
folkbokförd månaden då bytet av listningsmottagning genomfördes, med samma månad året
innan. Detta görs utifrån variabeln basområde.
Större delen av datahanteringen samt analyser har utförts i statistikverktyget SAS Enterprise
guide.
7
3. Förändringar av ersättningsmodellen
I ersättningsmodellen som infördes 2016 sänktes grundersättningen för ett läkarbesök till 250
kronor per besök från 484 kr år 2013-2015. Grundersättningen för ett sjuksköterskebesök är
200 kr i den nya modellen vilket kan jämföras med 210 kr för åren 2013-2015. Samtidigt som
besöksersättningen har minskat har den fasta kaptieringsersättningen ökat med cirka en
fjärdedel för alla åldersgrupper. Figur 1 a och b visar utveckningen av nivåerna på
besöksersättningen och kapiteringsersättningen för åren 2008-2016.
Figur 1a Ersättning i kr per besök, 2008-2016, löpande priser, Källa: Förfrågningsunderlag
Figur 1b Kapiteringsersättning i kr per listad, 2008-2016, uppdelat på åldersgrupper,
löpande priser, Källa: Förfrågningsunderlag2
Utöver denna ersättning ges också en kapiteringsersättning baserad på
husläkarmottagningarnas relativa CNI.
2 För åldergruppen 75-w uppgick kapiteringsersättningen år 2008 till 2 189 kr, påföljande år uppgick
ersättningen till samma belopp som för gruppen 65-w år.
2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016
Mottagningsbesök Läkare 600 460 479 479 495 484 484 484 250
Mottagningsbesök Sjuksköterska 200 200 200 200 207 210 210 210 200
Mottagningsbesök Undersköterska 100 100 100 100 103 105 105 105 100
Hembesök Läkare 1100 960 979 979 1012 994 994 994 750
Hembesök Sjuksköterska 250 250 250 250 259 260 260 260 300
Hembesök Undersköterska 150 150 150 150 155 155 155 155 200
0
200
400
600
800
1000
1200K
r p
er
be
sök
2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016
0-5 år 732 734 734 734 759 751 751 754 953
6-64 år 615 617 616 616 637 629 629 630 794
65-w år² 1593 1579 1588 1588 1642 1634 1634 1636 2064
0
500
1000
1500
2000
2500
Kr
pe
r lis
tad
8
4. Utvecklingen av antalet besök
När det gäller utvecklingen av antalet besök är de förväntade effekterna av den nya modellen
att 1) antalet totala besök kommer att minska och att 2) kvoten mellan antal läkarbesök och
antal sköterskebesök kommer att minska.
Alla husläkarmottagningar ingår inte i den nya modellen. Det finns tre mottagningar som har
valt att stanna i den tidigare modellen. Det finns dessutom fyra mottagningar som ersätts i
alternativ modell inom projektet Kroninnovation. Ersättningsmodellen inom Kroninnovation
syftar till att ge mottagningarna större frihet att utveckla sin verksamhet mot en mer
värdebaserad vård. Projektet fokuserar på kroniskt sjuka och vårdtunga patienter.
I följande sammanställningar redovisas antalet besök dels totalt för hela befolkningen och dels
uppdelat på följande grupper:
o Privata mottagningar i det nya systemet
o Offentliga mottagningar i det nya systemet
o Mottagningar som har valt att stanna i det gamla ersättningssystemet
o Mottagningar inom Kroninnovation med ett alternativt ersättningssystem
Som Figur 2 och 3 och Tabell 1 visar har antalet besök, totalt sett, minskat under 2016 i
jämförelse med tidigare år. Minskningen beror på en minskning av antalet läkarbesök på
mottagning. Antalet sköterskebesök på mottagning ökade 2016 från att ha legat på en stabil
nivå under perioden 2013-20153.
Figur 2. Antal läkarbesök och sköterskebesök inom husläkarverksamheten inklusive basal
hemsjukvård per invånare i Stockholms län exklusive Norrtälje
3 Minskningen i sköterskebesök mellan åren 2012-2013 förklaras av förändringar i uppdragsavtalet.
Från och med 2013 överfördes hemsjukvården på dagtid på helger till de vårdgivare som har ansvar
för hemsjukvården på kvällar och nätter
1,48 1,55 1,56
1,61 1,64 1,63 1,63 1,62
1,50
1,16 1,15 1,13 1,16 1,16
1,02 1,01 1,03 1,07
0,00
0,20
0,40
0,60
0,80
1,00
1,20
1,40
1,60
1,80
2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016
An
tal b
esö
k
Läkare Sköterska
9
Tabell 1. Antal läkarbesök och sköterskebesök inom husläkarverksamheten inklusive basal
hemsjukvård per invånare i Stockholms län exklusive Norrtälje
2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016
Mottagnings- Besök
Läkare 2 822 913 3 000 195 3 089 947 3 252 743 3 360 217 3 413 632 3 475 268 3 483 339 3 263 550
Sköterska 873 874 824 531 794 350 809 679 807 993 813 414 822 855 844 233 926 122
Hembesök Läkare 37 593 37 914 37 971 35 018 34 445 38 414 38 957 41 218 51 473
Sköterska 1 362 418 1 429 697 1 468 344 1 557 850 1 595 505 1 342 864 1 356 414 1 383 797 1 434 917
Befolkning
1 927 386 1 965 013 2 000 066 2 037 475 2 069 549 2 118 994 2 152 957 2 172 263 2 208 637
Figur 3. Antal hembesök och mottagningsbesök per invånare uppdelat på läkare respektive
sköterska inom husläkarverksamheten inklusive basal hemsjukvård i Stockholms län exklusive
Norrtälje
Minskningen av antalet läkarbesök och ökningen av antalet sköterskebesök leder
sammantaget till att kvoten mellan antal läkarbesök och antal sköterskebesök minskar tydligt
2016 i jämförelse med tidigare år (Figur 4).
1,61
0,02
0,38
0,63
1,60
0,02
0,39
0,64
1,48
0,02
0,42
0,65
0,00
0,20
0,40
0,60
0,80
1,00
1,20
1,40
1,60
1,80
Mottagningsbesök Hembesök Mottagningsbesök Hembesök
Läkare Sköterska
An
tal b
esö
k
2014 2015 2016
10
Figur 4. Antal läkarbesök per sköterskebesök, totalt och på mottagning, 2008-2016
När det gäller hur stor andel av befolkningen som har varit i kontakt med
husläkarverksamheten så har den minskat för andelen som har träffat läkare på mottagning.
Detsamma gäller andelen av befolkningen som har fått ett hembesök av sköterska. I motsats
till detta har andelen av befolkningen som har träffat en sköterska på mottagning ökat och
även andelen som har fått ett hembesök av läkare har ökat. Tabell 2 visar andelen som har
gjort minst ett besök och antal besök per invånare samt per person som har gjort minst ett
besök.
Tabell 2. Andel som har gjort minst ett besök samt antal besök per invånare och per person
som har gjort minst ett besök 2015 och 2016
Andel av befolkningen som gjort minst ett besök
Antal besök per invånare Antal besök per individ som
har gjort minst ett besök
2015 2016 Utv. 2015 2016 Utv. 2015 2016 Utv.
Mottagningsbesök Läkare 54,3% 52,7% -2,9% 1,60 1,48 -8% 2,96 2,80 -5%
Sköterska 14,1% 15,8% 12,2% 0,39 0,42 8% 2,76 2,66 -4%
Hembesök Läkare 0,8% 1,0% 21,0% 0,02 0,02 23% 2,36 2,39 2%
Sköterska 1,8% 1,6% -8,7% 0,64 0,65 2% 35,35 39,50 12%
Sammanfattningsvis är det tydligt att de förändrade ekonomiska incitamenten har påverkat
vårdgivarnas utbud. Effekterna ligger i linje med de förväntade resultaten med en tydlig
minskning av antalet läkarbesök och en utjämning av förhållandet mellan läkarbesök och
sköterskebesök.
1,3 1,3 1,4 1,4 1,4 1,6 1,6 1,6
1,4
3,2
3,6 3,9
4,0 4,2 4,2 4,2 4,1
3,5
0,0
0,5
1,0
1,5
2,0
2,5
3,0
3,5
4,0
4,5
2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016
An
tal l
äkar
be
sök
pe
r sk
öte
rske
be
sök
Totalt antal besök Mottagningsbesök
11
4.1 Utveckling uppdelat på olika åldersgrupper
Förändringen av vårdkonsumtionen ser något olika ut för olika åldersgrupper. När det gäller
läkarbesök har den största procentuella minskningen skett för åldersgruppen 75-84 år där
antalet läkarbesök per person har minskat med 10 procent. Därefter följer de allra yngsta,
gruppen 0-5 år, där antalet besök per person har minskat med 9 procent. För den yngsta
gruppen ser vi, i motsats till de äldre, att minskningen har skett gradvis från år 2010.
Figur 5. Antal läkarbesök inom husläkarverksamheten inklusive basal hemsjukvård per
invånare 2008-2016, uppdelat på åldersgrupper
Tabell 3. Antal läkarbesök inom husläkarverksamheten inklusive basal hemsjukvård per
invånare 2008-2016, uppdelat på åldersgrupper
Antal läkarbesök per invånare
2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016
0-5 1,50 1,43 1,49 1,42 1,44 1,32 1,30 1,18 1,08
6-17 0,84 0,89 0,89 0,91 0,90 0,85 0,84 0,81 0,75
18-39 0,95 1,00 1,00 1,03 1,05 1,03 1,04 1,06 0,99
40-64 1,47 1,54 1,56 1,61 1,62 1,63 1,63 1,66 1,53
65-74 2,66 2,74 2,76 2,89 2,93 2,97 2,93 2,85 2,63
75-84 4,21 4,43 4,49 4,67 4,76 4,85 4,78 4,63 4,19
85+ 3,69 3,88 4,03 4,27 4,59 4,78 4,94 4,97 4,80
När det gäller förändringen av sköterskebesök ser vi en ökning för alla åldersgrupper med
undantag för gruppen 40-64 år. Den största ökningen sker emellertid hos de allra äldsta.
0,00
1,00
2,00
3,00
4,00
5,00
6,00
2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016
An
tal b
esö
k
0-5 6-17 18-39 40-64 65-74 75-84 85+
12
Figur 6. Antal sköterskebesök inom husläkarverksamheten inklusive basal hemsjukvård per
invånare 2008-2016, uppdelat på åldersgrupper
Tabell 4. Antal sköterskebesök inom husläkarverksamheten inklusive basal hemsjukvård per
invånare 2008-2016, uppdelat på åldersgrupper
Antal sköterskebesök per invånare
2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016
0-5 0,17 0,14 0,13 0,11 0,11 0,10 0,09 0,09 0,12
6-17 0,16 0,15 0,13 0,12 0,12 0,10 0,10 0,10 0,12
18-39 0,17 0,17 0,17 0,16 0,16 0,15 0,14 0,14 0,15
40-64 0,67 0,67 0,65 0,66 0,65 0,59 0,57 0,56 0,55
65-74 2,44 2,34 2,29 2,34 2,30 2,03 2,04 2,10 2,17
75-84 7,57 7,55 7,41 7,70 7,52 6,36 6,25 6,29 6,48
85+ 14,75 15,00 15,25 16,14 17,04 15,03 15,29 15,64 16,91
Att sköterskebesöken har ökat för många åldersgrupper kompenserar inte nedgången av
antalet läkarbesök. Tabell 5 visar totalt antal besök – både läkarbesök och sköterskebesök –
uppdelat på åldersgrupper för perioden 2008-2016. Som tabellen visar har samtliga
åldersgrupper i genomsnitt konsumerat färre besök totalt sett år 2016 i jämförelse med 2015.
Det enda undantaget är de allra äldsta – personer 85 år och äldre som har ökat antalet besök
från 20,6 till 21,7 besök i genomsnitt.
0,00
2,00
4,00
6,00
8,00
10,00
12,00
14,00
16,00
18,00
2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016
An
tal b
esö
k
0-5 6-17 18-39 40-64 65-74 75-84 85+
13
Tabell 5. Totalt antal besök (sköterskebesök och läkarbesök) inom husläkarverksamheten
inklusive basal hemsjukvård per invånare 2008-2016, uppdelat på åldersgrupper
Totalt antal besök per invånare (läkarbesök och sköterskebesök)
2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016
0-5 1,67 1,57 1,61 1,54 1,55 1,41 1,39 1,27 1,20
06-17 1,00 1,04 1,02 1,03 1,02 0,95 0,94 0,91 0,86
18-39 1,12 1,18 1,17 1,19 1,21 1,17 1,19 1,20 1,13
40-64 2,15 2,21 2,21 2,27 2,27 2,21 2,20 2,22 2,08
65-74 5,10 5,08 5,05 5,23 5,23 5,00 4,97 4,95 4,80
75-84 11,78 11,98 11,91 12,37 12,27 11,21 11,03 10,92 10,67
85+ 18,44 18,88 19,28 20,42 21,63 19,81 20,23 20,61 21,72
Figur 7. Procentuell förändring i antal läkarbesök och sköterskebesök per invånare, mellan
2015 och 2016, inom husläkarverksamheten inklusive basal hemsjukvård, uppdelat på
åldersgrupper
LäkareSköter
skaLäkare
Sköterska
LäkareSköter
skaLäkare
Sköterska
LäkareSköter
skaLäkare
Sköterska
LäkareSköter
ska
0-5 6-17 18-39 40-64 65-74 75-84 85+
Förändring -9% 43% -7% 20% -7% 3% -7% -2% -8% 3% -10% 3% -3% 8%
-20%
-10%
0%
10%
20%
30%
40%
50%
Förä
nd
rin
g m
ella
n 2
01
5 o
ch 2
01
6
14
4.2 Olika utveckling inom olika ersättningsmodeller
I följande figurer jämförs besöksutvecklingen för de mottagningar som ingår i det nya
ersättningssystemet med utvecklingen för de fyra mottagningarna inom Kroninnovation och
med de mottagningar som fortfarande ersätts enligt den tidigare modellen.
Det finns en tydlig skillnad i utvecklingen mellan de mottagningar som har fått en förändrad
ersättningsmodell och de mottagningar som ligger kvar i den gamla modellen. För
mottagningarna inom både det nya ersättningssystemet och Kroninnovation har antalet
läkarbesök per listad minskat mellan 2015 och 2016 medan läkarbesöken hos mottagningarna
i det gamla ersättningssystemet har ökat med 12 procent. I alla grupper har sköterskebesöken
ökat, men ökningen är särskilt kraftig vid mottagningarna med gamla avtal.
Figur 8. Antal läkarbesök och sköterskebesök per listad 2015 och 2016 vid mottagningar i det
nya ersättningssystemet, vid mottagningar inom projektet Kroninnovation samt vid
mottagningar som ersätts enligt gamla avtal.
0,00
0,50
1,00
1,50
2,00
2,50
Läkarbesök Sköterskebesök Läkarbesök Sköterskebesök Läkarbesök Sköterskebesök
Nytt ersättningssystem Kroninnovation Gamla avtal
An
tal b
esö
k
2014 2015 2016
15
Figur 9. Procentuell förändring av antal läkarbesök och sköterskebesök per listad mellan
2015 och 2016 vid mottagningar i det nya ersättningssystemet, vid mottagningar inom
projektet Kroninnovation samt vid mottagningar som ersätts enligt gamla avtal.
4.3 Privata mottagningar tycks inte reagera kraftigare än offentliga på de förändrade ekonomiska incitamenten
De första uppföljningarna av vårdvalsreformen i Stockholm visade att privata aktörer ökade
sin produktivitet i högre utsträckning än offentliga aktörer. Detta skedde dock från en initialt
klart lägre nivå än de offentliga. I detta avsnitt undersöker vi om det föreligger någon skillnad
mellan privata och offentliga aktörer när det gäller anpassning till de förändrade ekonomiska
incitamenten i den nya ersättningsmodellen 2016. I sammanställningen ingår inte
mottagningar inom Kroninnovation eller mottagningarna som ersätts enligt den tidigare
ersättningsmodellen.
Gruppen med privata aktörer delar vi upp i grupperna enskilda privata, Praktikertjänst och
privata koncerner. I gruppen privata koncerner sorteras Aleris, Capio, Curera, Helsa och
Legevisitten in. Dessa tre grupper jämförs med SLSO:s offentliga mottagningar. Tabell 6
visar andelen av antalet listade och andelen av det totala antalet besök för dessa fyra grupper
under perioden 2014-2016.
Läkarbesök Sköterskebesök Läkarbesök Sköterskebesök Läkarbesök Sköterskebesök
Nytt ersättningssystem Kroninnovation Gamla avtal
Förändring -8% 5% -3% 2% 13% 25%
-10%
-5%
0%
5%
10%
15%
20%
25%
30%
Förä
nd
rin
g m
ella
b 2
01
5 o
ch 2
01
6
16
Tabell 6. Fördelningen av antalet listade och antalet besök per ägargrupp
Ägargrupp 2014 2015 2016
Andel listade
Enskilda Privata 27,9% 28,8% 29,4%
Praktikertjänst 11,4% 11,4% 11,4%
Privata koncerner 19,7% 19,4% 19,1%
SLSO 41,0% 40,4% 40,0%
Andel besök
Enskilda Privata 28,8% 29,2% 28,8%
Praktikertjänst 10,5% 10,5% 10,7%
Privata koncerner 20,3% 20,0% 19,6%
SLSO 40,5% 40,4% 40,8%
Figur 10 och 11 visar utvecklingen i antal besök per listad uppdelad på aktörer inom olika
driftsformer. Det finns ingen tydlig skillnad mellan privata och offentliga aktörer – istället är
det inom gruppen privata aktörer som skillnaderna framträder.
Förändringen mellan år 2015 och 2016 när det gäller antalet läkarbesök var störst för gruppen
enskilda privata och inom privata koncerner. Antalet läkarbesök per listad minskade med 9
procent mellan 2015 och 2016 i dessa grupper. SLSO:s mottagningar minskade läkarbesöken i
nästan lika hög utsträckning medan förändringen var något mindre för Praktikertjänsts
mottagningar.
För sköterskebesöken ökade antalet besök per listad för mottagningar inom SLSO, privata
koncerner och Praktikertjänst medan enskilda privata minskade även antalet sköterskebesök
per listad.
Figur 10. Antal läkarbesök och sköterskebesök per listad 2015 och 2016 vid mottagningar i
det nya ersättningssystemet, uppdelat på driftsform
0
0,5
1
1,5
2
2,5
Läka
rbes
ök
Skö
ters
keb
esö
k
Läka
rbes
ök
Skö
ters
keb
esö
k
Läka
rbes
ök
Skö
ters
keb
esö
k
Läka
rbes
ök
Skö
ters
keb
esö
k
Enskilda Privata Praktikertjänst Privata koncerner SLSO
An
tal b
esö
k
2014 2015 2016
17
Figur 11. Antal läkarbesök och sköterskebesök per listad 2015 och 2016 vid mottagningar i
det nya ersättningssystemet, uppdelat på driftsform
4.4 Socioekonomiska förändringar av vårdutnyttjandet
Eftersom fördelningen av inkomst och ohälsa är ojämn inom länet, där socioekonomiskt
utsatta områden har högre nivåer av ohälsa, följer vi i detta avsnitt upp vårdutnyttjandet
utifrån socioekonomiska aspekter.
Analysen är uppdelad i två delar. I den första delen undersöker vi förändringar i
vårdutnyttjande för invånare i områden med olika medelinkomst. I den andra delen följer vi
utvecklingen av antal besök per listad vid mottagningar med skilda vårdbehov hos den listade
befolkningen mätt med Care Need Index (CNI). I den nya ersättningsmodellen för 2016 ingår
CNI som en parameter vilket gör det intressant att följa om mottagningar med högre CNI (och
därmed en högre ersättning) har en annan utveckling av vårdutnyttjandet än mottagningar
med lägre CNI.
Besöksutvecklingen i områden med olika medelinkomst
I tabell 7 och tabell 8 redogör vi för förändringar i vårdutnyttjande av läkarbesök och
sköterskebesök i områden med olika medelinkomst för åren 2008-2016. Områdena är
rangordnade efter lägst till högst medelinkomst och fördelade i fyra kvartiler med lika många
invånare i varje, varje år.
LäkarbesökSköterskebe
sökLäkarbesök
Sköterskebesök
LäkarbesökSköterskebe
sökLäkarbesök
Sköterskebesök
Enskilda Privata Praktikertjänst Privata koncerner SLSO
Förändring -9% -1% -4% 4% -9% 6% -7% 8%
-12%
-10%
-8%
-6%
-4%
-2%
0%
2%
4%
6%
8%
10%Fö
rän
dri
ng
me
llan
20
15
och
20
16
18
Tabell 7. Antal läkarbesök per invånare i områdesgrupper rangordnade efter medelinkomst i
kommunen/stadsdelen (kvartil 1=lägst inkomst, kvartil 4=högst inkomst).
2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016
Kvartil 1 1.53 1.66 1.68 1.74 1.77 1.77 1.77 1.76 1.62
Kvartil 2 1.45 1.52 1.55 1.58 1.62 1.60 1.58 1.58 1.45
Kvartil 3 1.51 1.49 1.51 1.59 1.61 1.62 1.60 1.59 1.47
Kvartil 4 1.45 1.51 1.51 1.55 1.56 1.53 1.58 1.56 1.46
Under de första åren med vårdval ökade det genomsnittliga antalet läkarbesök per person i
störst utsträckning i kvartilen med lägst medelinkomst (kvartil 1). Det är särskilt tydligt
mellan åren 2008 och 2009. Mellan 2015 och 2016 har invånare i samtliga kvartiler minskat
antalet läkarbesök, men den relativa minskningen är något högre för kvartil 1 och 2
(minskning med 8%) än för kvartil 3 och kvartil 4 (7 respektive 6 % minskning).
För sköterskebesöken ser utvecklingen annorlunda ut. I kvartil 1 ökade sköterskebesöken per
person kraftigt mellan 2015 och 2016. Särskilt tydlig är ökningen i Haninge där antalet
konsumerade sköterskebesök ökade med en tredjedel mellan 2015 och 2016 (från 86 000
besök 2015 till 115 000 besök 2016). Även i kvartil 4 ökade antalet sköterskebesök per
invånare, medan nivån var oförändrad mellan 2015 och 2016 för kvartil 2 och 3.
Tabell 8. Antal sköterskebesök per invånare i områdesgrupper rangordnade efter
medelinkomst i kommunen/stadsdelen (kvartil 1=lägst inkomst, kvartil 4=högst inkomst).
2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016
Kvartil 1 1.22 1.28 1.28 1.27 1.26 1.10 1.11 1.16 1.30
Kvartil 2 1.26 1.22 1.18 1.22 1.19 1.05 1.06 1.05 1.05
Kvartil 3 1.13 1.06 1.06 1.14 1.17 1.01 0.97 0.99 0.99
Kvartil 4 1.04 1.03 1.01 1.03 1.04 0.91 0.91 0.91 0.94
Förändringarna av vårdkonsumtionen i de olika områdesgrupperna har sammantaget lett till
att kvoten mellan antal läkarbesök per sköterskebesök har minskat i samtliga kvartiler. Kvartil
4 (kvartilen med högst medelinkomst), är den områdesgrupp där kvoten mellan läkarbesök
och sköterskebesök är högst. Det framgår av resultaten både för år 2015 och 2016, se figur 12.
Skillnaderna mellan kvartil 1 och kvartil 4 när det gäller kvoten läkarbesök per
sköterskebesök har ökat mellan 2015 och 2016, vilket tycks drivas framförallt av ökningen av
sköterskebesök i kvartil 1.
19
Figur 12. Antal läkarbesök per sköterskebesök (både mottagningsbesök och hembesök) per
invånare i olika områdesgrupper indelade efter medelinkomst (kvartil 1=lägst inkomst,
kvartil 4=högst inkomst).
Vårdutnyttjande vid mottagningar med olika CNI
För att undersöka hur vårdutnyttjandet har utvecklats vid mottagningar med olika vårdbehov,
mätt med CNI, har vi följt de mottagningar som var verksamma under hela 2015 och 2016.
Dessa mottagningar har fördelats i fyra grupper utifrån vilket CNI den listade befolkningen i
genomsnitt hade under det sista kvartalet 2016. I kvartil 1 grupperas de mottagningar med
högst CNI och därmed högst skattat vårdbehov, och i kvartil 4 grupperas de mottagningar
med lägst CNI. Figur 13 visar CNI per mottagning och fördelningen av mottagningar i de fyra
kvartilerna.
1,53
1,25
1,51
1,38
1,60
1,48
1,71
1,55
0,00
0,20
0,40
0,60
0,80
1,00
1,20
1,40
1,60
1,80
2015 2016
Kvartil 1 Kvartil 2 Kvartil 3 Kvartil 4
20
Figur 13 Gruppering av mottagningar utifrån CNI sista kvartalet 2016
De listade individerna vid mottagningarna i kvartil 1 konsumerar i genomsnitt fler läkarbesök
och sköterskebesök än övriga kvartiler både 2015 och 2015. Antalet läkarbesök per listad
minskar i alla grupper mellan 2015 och 2016, oavsett mottagningens CNI. För
sköterskebesöken ökar antalet besök per listad i samtliga kvartiler. Den relativa ökningen är
störst i kvartil 1 och i kvartil 4.
Tabell 9 Läkarbesök och sköterskebesök per listad i mottagningsgrupper indelade efter
vårdbehov mätt med CNI (kvartil 1=högst vårdbehov) 2015 och 2016
Läkarbesök per listad Sköterskebesök
per listad
2015 2016 Faktisk förändring
Procentuell förändring
2015 2016 Faktisk förändring
Procentuell förändring
Kvartil 1 1,88 1,75 -0,14 -7% 1,29 1,39 0,09 7%
Kvartil 2 1,79 1,64 -0,15 -8% 1,23 1,26 0,03 3%
Kvartil 3 1,70 1,59 -0,11 -6% 1,03 1,05 0,02 2%
Kvartil 4 1,79 1,67 -0,12 -7% 0,98 1,04 0,07 7%
0
0,5
1
1,5
2
2,5
3
3,5C
NI
Kvartil 1 Kvartil 3 Kvartil 2 Kvartil 4
21
5. Listning
Vid sidan om en minskad besöksersättning innebar den nya ersättningsmodellen också en
ökad kapiteringsersättning, eller listningsersättning. Detta innebär att incitamenten till att öka
antalet listade individer har stärkts. Det finns flera sätt som en mottagning potentiellt sett
skulle kunna påverka antalet listade individer. Ett sätt skulle kunna vara genom
marknadsföringsinsatser. I de fall där en mottagning tidigare har haft listningsstopp skulle det
vara möjligt att öppna möjligheten till listning igen genom att öka kapaciteten med hjälp av
till exempel nyrekryteringar eller andra investeringar. Att producera färre besök per listad kan
också ge en möjlighet till att kunna öka antalet listade individer.
De stärkta incitamenten till att öka antalet listade individer på mottagningarna skulle kunna
förväntas leda till en ökad rörlighet när det gäller antalet personer som byter mottagning.
Figur 14 visar andel av den totala listade befolkningen som har bytt mottagning sedan
föregående månad. Som trendlinjen visar är trenden svagt ökande, men det går inte att se
något tydligt trendbrott år 2016 i jämförelse med 2014 och 2015.
Figur 14. Andel som har bytt mottagning sedan föregående månad 2014-2016
I figur 15 tittar vi på de som har bytt mottagning, men som inte har flyttat. Om individen har
flyttat avgörs genom att jämföra vart individen var folkbokförd månaden då bytet av
listningsmottagning genomfördes, med samma månad året innan. Detta görs utifrån variabeln
basområde. Utvecklingen av för denna grupp liknar den för hela gruppen som har bytt
mottagning – utvecklingen mellan åren 2014 är svagt ökande, men det finns ingen särskilt
markant ökning mellan 2015 och 2016.
0
0,002
0,004
0,006
0,008
0,01
0,012
Feb Apr Jun Aug Okt Dec Feb Apr Jun Aug Okt Dec Feb Apr Jun Aug Okt Dec
2014 2015 2016
An
de
l
22
Figur 15. Andel som inte har flyttat och som har bytt mottagning sedan föregående månad
2014-2016
Andelen olistade varje månad har minskat under perioden 2014-2016, men det finns inte
heller där någon tydlig indikation på att 2016 skulle särskilja sig från de tidigare åren.
Figur 16. Andel olistade per månad 2014-2016
0
0,001
0,002
0,003
0,004
0,005
0,006
0,007
0,008
Feb Apr Jun Aug Okt Dec Feb Apr Jun Aug Okt Dec Feb Apr Jun Aug Okt Dec
2014 2015 2016
An
de
l
0,085
0,086
0,087
0,088
0,089
0,09
0,091
0,092
0,093
0,094
0,095
Feb Apr Jun Aug Okt Dec Feb Apr Jun Aug Okt Dec Feb Apr Jun Aug Okt Dec
2014 2015 2016
An
de
l
23
6. Slutsatser och avslutande synpunkter
De förändrade ekonomiska incitamenten har haft effekt på vårdutbudet inom
primärvården. Antalet läkarbesök har minskat samtidigt som sköterskebesöken har
ökat. Minskningen av antalet läkarbesök vid mottagningar i det nya systemet är tydlig
och förekommer inte vid de mottagningar som ersätts enligt den tidigare
ersättningsmodellen.
Minskningen av antalet läkarbesök kan både förklaras av att en mindre andel av
befolkningen gör minst ett läkarbesök ett givet år och att de som gör besök gör färre
besök per person i genomsnitt.
Minskningen har skett i huvudsak hos de äldsta invånarna som tidigare också har stått
för störst del av ökningen av läkarbesök. De allra äldsta invånarna har dock ökat
sköterskebesöken mer än vad läkarbesöken har minskat och sett till det totala antalet
besök ökar vårdutnyttjandet för gruppen 85+. För övriga åldersgrupper har ökningen
av antalet sköterskebesök har inte kompenserat minskningen av läkarbesök och det
totala antalet besök har minskat under 2016 i jämförelse med 2015.
Privata aktörer tycks inte svara snabbare eller kraftigare på de förändrade ekonomiska
incitamenten än offentligt drivna vårdenheter. Inom gruppen privata aktörer finns det
däremot skillnader i vilken utsträckning vårdutbudet har påverkats.
Mottagningar med högt CNI har inte minskat antalet läkarbesök per listad invånare i
lägre utsträckning än övriga mottagningar.
Trots att mottagningarna har fått stärkta incitament för att öka antalet listade individer
finns det finns inga tecken på att antalet omlistningar skulle ha ökat särskilt markant år
2016. Däremot pekar trenden för de tre senaste årens på att en större och större andel
av befolkningen byter listningsmottagning varje år.
Mottagningar inom försöket med Kroninnovation visar samma utveckling som
genomsnittet i landstinget. Minskningen av läkarbesök är dock något mindre i
Kroninnovation
Mottagningar som fortsatt med den tidigare ersättningen visar upp fortsatt ökning av
såväl läkar- som sköterskebesök
Resultaten bygger endast på ett års erfarenhet och ska tolkas försiktigt
1
Cecilia Dahlgren, Matilda Hagman och Clas Rehnberg Health Economics and Policy Research Group Medical Management Centre Dept. of Learning, Informatics, Management and Ethics Karolinska Institutet
Patientrörlighet mellan vårdformer
2
Sammanfattning
I detta PM presenteras resultat för patientflöden mellan vårdformer. Syftet är att
beskriva hur vårdutnyttjandet ser ut för olika indelningar av patientgrupper och
vårdformer.
Bakgrunden till studien är dels tidigare resultat från uppföljning av
husläkarverksamheten som visat att den tidigare förbättrade tillgängligheten i
primärvården inte avlastat övrig öppenvård, dels att studera hur den ändrade
ersättningen inom husläkarverksamheten påverkar angränsade vårdformer.
Vårdutnyttjandet mellan olika vårdformer visar små förändringar över tid – åren 2013-
2016. Andelen av befolkningen som har haft minst en vårdkontakt under ett år är stabil
för flertalet vårdformer. Övrig primärvård och besök vid akutmottagning uppvisar en
ökad andel.
Slutenvårdsutnyttjandet har minskat över tid, vilket främst förklaras av kortare
vårdtider med färre antal vårddagar. Antalet vårdtillfällen är stabilt.
Inom den öppna vården minskar det totala antalet läkarbesök, medan det totala antalet
besök är oförändrat. Läkarbesöken minskar i samtliga vårdformer, men mest inom
husläkarverksamheten. För husläkarverksamheten har förändringen ägt rum mellan
2015 och 2016, det vill säga då ersättningssystemet ändrades. Den vårdform som
uppvisar en ökning för det totala antalet besök är övrig primärvård.
I studien har ett urval av patienter med kroniska sjukdomar studerats:
Astma/Demens/Diabetes typ II/Fetma/Förmaksflimmer/Hjärtsvikt/Hypertoni/
Ischemisk hjärtsjukdom/KOL/Osteoporos/TIA.
Mer än 90 procent av personerna med kroniska sjukdomar har haft minst en kontakt
med sjukvården under ett år. Detta mönster är stabilt över tiden.
För de flesta grupper är husläkarverksamheten den vårdform som flest besöker.
Undantag är personer med demens där övrig primärvård dominerar, personer med
hjärtsvikt som har ungefär en lika stor andel minst ett besök inom
husläkarverksamheten som i den specialiserade öppenvården och personer med
osteoporos där specialiserad öppenvård är den vårdform som störst andel besöker
under ett år.
Fördelningen mellan vårdformer visar att patienter med kroniska sjukdomar erhåller
en minskad andel av sin vård från husläkarverksamheten, vilket gäller för såväl
läkarbesök som för det totala antalet besök. Vårdformen övrig primärvård har ökat sin
andel.
Knappt en femtedel av befolkningen gör minst ett besök vid en akutmottagning under
ett år. Andelen ökar något över tid, men antalet besök per invånare ligger på en stabil
nivå.
Mer än hälften av akutmottagningsbesöken föregås av en vårdkontakt 30 dagar innan.
Det föreligger viss variation i antal akutmottagningsbesök per listad vid olika
husläkarmottagningar.
3
Innehållsförteckning
1. INLEDNING OCH SYFTE ........................................................................................................................ 4
2. METOD OCH MATERIAL ....................................................................................................................... 5
3. VÅRDUTNYTTJANDE I OLIKA VÅRDFORMER ............................................................................... 7
3.1 SMÅ FÖRÄNDRINGAR ÖVER TID AV HUR STOR ANDEL AV BEFOLKNINGEN SOM ÄR I KONTAKT MED VÅRDEN 7 3.2 MINSKAD SLUTENVÅRDSKONSUMTION ÖVER TID .......................................................................................... 8 3.3 FÄRRE BESÖK INOM HUSLÄKARVERKSAMHETEN ........................................................................................... 8 3.4 FÖRDELNING AV BESÖK INOM ÖPPENVÅRDEN ............................................................................................. 11
4. VÅRDKONSUMTION FÖR PERSONER MED KRONISKA SJUKDOMAR .................................. 12
4.1 URVAL AV PATIENTER ................................................................................................................................. 12 4.2 DE ALLRA FLESTA MED EN KRONISK SJUKDOM HAR HAFT MINST EN VÅRDKONTAKT UNDER ETT ÅR ........... 13 4.3 FÄRRE BESÖK INOM HUSLÄKARVERKSAMHETEN FÖR PERSONER MED KRONISKA SJUKDOMAR OCH FÄRRE
VÅRDDAGAR INOM SLUTENVÅRDEN .................................................................................................................. 14 4.4 FÖRDELNING AV BESÖK INOM OLIKA VÅRDFORMER .................................................................................... 16 4.5 FÖRDELNING AV BESÖK INOM OLIKA VÅRDGIVARKATEGORIER ................................................................... 17
5. AKUTMOTTAGNINGSBESÖK ............................................................................................................. 18
5.1 KNAPPT EN FEMTEDEL AV BEFOLKNINGEN GÖR MINST ETT AKUTMOTTAGNINGSBESÖK UNDER ETT ÅR ...... 18 5.1 MER ÄN HÄLFTEN AV AKUTMOTTAGNINGSBESÖKEN FÖREGÅS AV NÅGON VÅRDKONTAKT 30 DAGAR INNAN
BESÖKET ........................................................................................................................................................... 19 5.2 VISS SPRIDNING I ANTAL AKUTMOTTAGNINGSBESÖK PER LISTAD VID OLIKA HUSLÄKARMOTTAGNINGAR .. 21
7. REFERENSER .......................................................................................................................................... 24
APPENDIX 1 INDELNING I VÅRDFORMER UTIFRÅN UPPDRAGSTYPER ................................................................. 25 APPENDIX 2 VÅRDUTNYTTJANDE INOM OLIKA VÅRDFORMER UPPDELAT PÅ ÅLDERSGRUPPER ......................... 26 APPENDIX 3. VÅRDUTNYTTJANDE INOM OLIKA VÅRDFORMER FÖR PERSONER MED KRONISKA SJUKDOMAR..... 32 APPENDIX 4. AKUTMOTTAGNINGSBESÖK PER LISTAD VID HUSLÄKARMOTTAGNINGAR INOM OLIKA
ÄGARGRUPPER .................................................................................................................................................. 44
4
1. Inledning och syfte
I tidigare analyser av husläkarverksamheten har vårdutnyttjandet endast beskrivits för
husläkarverksamheten. I den mån besöksfrekvensen i övriga delar av vården har beskrivits har
det i regel gjorts på en aggregerad nivå. Resultatet av dessa samanställningar har visat att det
ökade vårdutnyttjandet inom husläkarverksamheten inte avlastat den övriga öppna vården i
någon större utsträckning (Rehnberg 2010, Dahlgren 2013).
Kunskap om patientflöden mellan vårdformer saknas ofta. Sammanställningar av det totala
antalet vårdkontakter per vårdform är inte tillräckligt underlag för att förbättra samordning
och resursutnyttjande. Samtidigt förväntas stora förändringar i patientflöden genom fortsatt
minskning av slutenvård, ökade krav på primärvården som första linjens vård och nya typer
av vårdkontakter som e-Hälsa.
Syftet med detta PM är att beskriva patientflödet och vårdutnyttjandet för olika indelningar av
patientgrupper mellan olika vårdformer. Avsikten är att ge en mer detaljerad bild av
patientflödet för olika åldersgrupper och för patienter med kroniska sjukdomar. Indelningen i
vårdformer är utformad för att framförallt följa de vårdformer som ligger nära
husläkarverksamheten. Eftersom ersättningsmodellen inom husläkarverksamheten
förändrades mellan 2015 och 2016 är det angeläget att följa vilka eventuella förändringar av
vårdutnyttjandet det har fört med sig på angränsande områden.
I ett separat avsnitt fokuserar vi på akutmottagningsbesök och följer utvecklingen över tid,
spridningen i antal akutmottagningsbesök per listad vid olika husläkarmottagningar och
kartlägger vårdkonsumtionen 30 dagar före och efter ett besök på en akutmottagning.
PM:et ska ses som ett inledande beskrivning på en mer detaljerad nivå för att senare vara
underlag för beslut om fortsatta studier och analys.
5
2. Metod och material
Rapporten baseras på registerdata hämtat från Stockholms läns landstings databas VAL. I
VAL-databasen finns information om vårdutnyttjande, listning och befolkningsstatistik.
Befolkningsstatistiken som redovisas i detta PM består av alla personer som var folkbokförda
i Stockholms län den 31 december respektive år. Genomgående för hela rapporten är att
besök och befolkningsstatistik inkluderar besök och individer folkbokförda i Norrtälje. Dessa
individer har uteslutits ur redovisningarna i PM:et Uppföljning av utvecklingen inom
husläkarverksamheten efter förändring av ersättningsmodellen och siffror gällande
husläkarverksamheten är därmed inte jämförbara.
Resultaten avser all öppenvård inom Stockholms läns landsting. Rapporten använder även
data från slutenvården. Sammanställningarna bygger på följande indelning av den öppna
vården:
Husläkarverksamhet
Övrig primärvård (bl.a. Primärvård hos privata specialiser, MVC och BVC)
Specialiserad öppenvård (vid sjukhus och andra enheter som privata specialister)
Akutmottagning
Jourverksamheter/ lätt- och närakuter
Ovanstående vårdformer är skapade utifrån uppdragstyper, där primärvård delats upp i tre
separata grupper bestående av husläkarverksamhet, övrig primärvård samt jourverksamheter/
lätt- och närakuter. Uppdelningen görs för att kunna iaktta hur angränsande vårdenheter till
husläkarmottagningar utvecklas när det sker förändringar inom ersättningssystemet för
husläkarverskamheten. Besök som inte går att gruppera in i vårdformer på grund av saknad
uppdragstyp har exkluderats. Dessa besök utgör en mycket liten andel av det totala antalet
besök som görs inom öppenvården, under 2016 var andelen mindre än 0,2 %. I appendix 1
redovisas uppdelningen utifrån uppdragstyper mer i detalj.
Inledningsvis redovisas hur vårdutnyttjandet utvecklas inom olika vårdformer för hela
befolkningen. De mått på vårdutnyttjande som används är sannolikheten för minst ett besök
per vårdform, fördelningen av det totala antalet besök mellan vårdformer samt antalet besök
per person. Resultaten redovisas separat för det totala antalet besök och läkarbesök.
I en separat del beskrivs vårdutnyttjandet för patienter med kroniska sjukdomar. Avsnittet
beskriver vårdutnyttjandet för patienter inom 11 olika sjukdomsgrupper. Här används samma
mått på vårdutnyttjande som i föregående avsnitt. Nedanstående tabell redovisar hur dessa
sjukdomsgrupper har definierats.
6
Tabell 1. ICD-10 koder som inkluderats i respektive sjukdomsgrupp
Diagnosgrupp ICD-10 koder
Hypertoni I10 I11 I12 I13 I14 I15
Förmaksflimmer I48
Tia/Ischemisk Stroke I63 I64 I693 I694 I698 I694 I69- Z866 Z867C G450 G451 G452 G453 G458 G459 G45-
Diabetes typ 2 E11 E14
Ischemisk hjärtsjukdom I20 I21 I22 I24 I25
Hjärtsvikt I50 I130
KOL J43 J44
Astma J45 J46
Demens F00 F01 F02 F03 F107A G30
Osteoporos M80 M81 M82
Fetma E66
För att definiera och identifiera vilka individer som har någon av ovanstående diagnoser har
VAL-databasen använts. Rapporten beskriver dessa personers vårdkonsumtion inom olika
vårdformer för perioden 2013-2016. Identifiering av vilka personer som ingår i respektive
sjukdomsgrupp för respektive år har gjorts genom att söka efter vårdkontakter, innehållande
någon av dessa ICD-10 diagnoser, 5 år tillbaka i tiden. För beskrivning av individernas
vårdkonsumtion 2013 har patienter som har haft någon av dessa diagnoser mellan 2009-2013
inkluderats, detta förskjuts sedan ett år framåt för varje år. Individer som avlidit innan eller
under det året som studeras har exkluderats ur analysen. Personer som flyttat in eller ut under
året har även dem exkluderats. För närmare beskrivning se tabell 2.
Tabell 2. Urval av patienter med kroniska sjukdomar 2013-2016
Period Kohort Antal patienter
Patienter med registrerad diagnos
2009-2013 2013 568 030
2010-2014 2014 582 961
2011-2015 2015 596 396
2012-2016 2016 612 024
Patienter uteslutna på grund av avliden eller in- eller utflytt ut länet
2009-2013 2013 55 108
2010-2014 2014 55 655
2011-2015 2015 57 209
2012-2016 2016 57 975
Patienter som återstår i analysen
2009-2013 2013 512 922
2010-2014 2014 527 306
2011-2015 2015 539 187
2012-2016 2016 554 049
En separat del avhandlar variationer i utnyttjandet av akutmottagningar vid akutsjukhus per
husläkarmottagning. I detta avsnitt kartläggs antalet besök vid akutmottagning per listad för
samtliga husläkarmottagningar. Akutmottagningsbesök har kopplats till husläkarmottagningar
genom att lokalisera vart patienterna var listade vid tiden för akutmottagningsbesöket.
Antalet akutmottagningsbesök per listad är inte justerat för områdeskaraktäristiska
bakgrundsvariabler, vilket bör göras i fortsatta analyser. Vidare används deskriptiva analyser
för att beskriva vårdkonsumtionen 30 dagar före och efter ett akutmottagningsbesök.
7
3. Vårdutnyttjande i olika vårdformer
3.1 Små förändringar över tid av hur stor andel av befolkningen som är i kontakt med vården
I detta första avsnitt undersöker vi hur konsumtionen av vård inom olika vårdformer ser ut för
hela befolkningen. I appendix 2 redovisas siffrorna uppdelat på åldersgrupper.
För hela befolkningen var husläkarverksamheten den vårdform som störst andel, drygt
hälften, var i kontakt med under ett givet år under tidsperioden 2013-2016. Den vårdform som
näst flest besökte var specialiserad öppenvård och därefter följde övrig primärvård. Inom
övrig primärvård ingår till exempel barn- och ungdomsmedicinsk mottagning, MVC och
BVC. Se appendix 1 för en fullständig förteckning över vilka uppdragstyper som ingår i
respektive vårdform.
När det gäller akutmottagningsbesöken var det knappt en femtedel av befolkningen som
gjorde minst ett akutbesök under ett år, för jour/lätt- och närakut var siffran drygt 10 procent
och för slutenvården knappt 10 procent. Tabell 3 visar hur stor andel av befolkningen i
procent som har haft minst en vårdkontakt, oavsett vårdgivarkategori, inom olika delar av
öppenvården och i slutenvården under perioden 2013 till 2016.
Tabell 3. Andel av befolkningen som har haft minst en vårdkontakt, uppdelat på vårdform
samt totalt, 2013-2016
Andel av befolkningen som har haft minst en vårdkontakt (i procent)
Vårdform 2013 2014 2015 2016
Husläkarverksamhet 55,90 56,08 56,32 55,39
Övrig primärvård 35,10 35,71 36,41 36,81
Specialiserad öppenvård 49,31 49,34 49,59 48,92
Akutmottagning 17,46 17,80 17,98 18,15
Jour/lätt- och närakut 10,98 11,31 11,36 10,94
Slutenvård 8,84 8,69 8,53 8,23
Totalt 78,49 78,43 78,92 78,36
Förändringarna över tid är små när det gäller hur stor andel av befolkningen som har varit i
kontakt med vården. Inom två vårdformer, övrig primärvård och för akutmottagningsbesök,
ökade andelen. Det gällde både för tidsperioden 2013-2016 och för ettårsperioden mellan
2015 och 2016. För övriga vårdformer minskade andelen som hade haft minst en kontakt för
båda uppföljningsperioderna.
8
3.2 Minskad slutenvårdskonsumtion över tid
På samma sätt som andelen av befolkningen som har varit i kontakt med slutenvården under
ett år minskar, så minskar också antalet vårdtillfällen och vårddagar per invånare över tid, se
tabell 4 och 5.
Tabell 4. Antal vårdtillfällen per invånare i Stockholms län uppdelat på åldersgrupp samt
totalt, 2013-2016
Antal vårdtillfällen per invånare
2013 2014 2015 2016
0-5 0,09 0,09 0,09 0,08
6-17 0,03 0,03 0,03 0,03
18-39 0,11 0,11 0,11 0,10
40-64 0,13 0,12 0,12 0,11
65-74 0,28 0,27 0,27 0,27
75-84 0,53 0,52 0,52 0,51
85+ 0,97 0,98 0,99 0,97
Totalt 0,15 0,15 0,15 0,14
Tabell 5. Antal vårddagar per invånare i Stockholms län uppdelat på åldersgrupp samt totalt,
2013-2016
Antal vårddagar per invånare
2013 2014 2015 2016
0-5 0,53 0,52 0,52 0,51
6-17 0,14 0,14 0,14 0,12
18-39 0,52 0,53 0,51 0,49
40-64 0,73 0,69 0,67 0,66
65-74 1,77 1,71 1,70 1,66
75-84 3,67 3,63 3,68 3,44
85+ 7,42 7,61 7,78 7,29
Totalt 0,93 0,92 0,91 0,87
3.3 Färre besök inom husläkarverksamheten
När det gäller öppenvården, så ser vi även där en liten minskning mellan 2015 och 2016 när
det gäller antal besök totalt per invånare, mellan 2013 och 2016 har antalet besök per invånare
däremot ökat. Antalet läkarbesök per invånare har minskat successivt sedan 2013.
Inom öppenvården ägde flest besök rum inom den specialiserade öppenvården under perioden
2013-2016. Därefter följde övrig primärvård, följt av husläkarverksamheten. I tabell 6
redovisas antal besök totalt, oavsett vårdgivarkategori, och antal läkarbesök, som
konsumerades av invånarna i Stockholms län under perioden 2013-2016.
9
Störst skillnad mellan antal läkarbesök per person och antal besök totalt var inom övrig
primärvård, medan skillnaden var minst inom jour/lätt- och närakut.
Tabell 6. Antal besök totalt (oavsett vårdgivarkategori) och antal läkarbesök, för invånare i
Stockholms län 2013-2016 inom olika vårdformer.
Antal besök per invånare (varav läkarbesök)
Vårdform 2013 2014 2015 2016
Husläkarverksamhet 2,65 (1,63) 2,64 (1,64) 2,65 (1,63) 2,57 (1,51)
Övrig primärvård 2,50 (0,26) 2,61 (0,25) 2,70 (0,24) 2,75 (0,24)
Specialiserad öppenvård 3,21 (1,58) 3,23 (1,56) 3,24 (1,55) 3,13 (1,52)
Akutmottagning 0,29 (0,28) 0,30 (0,28) 0,30 (0,28) 0,30 (0,28)
Jour/lätt- och närakut 0,15 (0,15) 0,15 (0,15) 0,15 (0,15) 0,15 (0,14)
Totalt 8,80 (3,90) 8,93 (3,88) 9,04 (3,85) 8,89 (3,69)
För det totala antalet besök ökade antalet besök per invånare mellan 2013 och 2016 inom
övrig primärvård och för akutmottagningsbesök. För den kortare uppföljningsperioden 2015-
2015 var det bara inom övrig primärvård som antalet besök per invånare ökade.
Figur 1. Förändring av antal besök, oavsett vårdgivarkategori, per invånare under
perioderna 2013-2016 respektive 2015-2016
Husläkarverksamhet
Övrigprimärvård
Specialiseradöppenvård
Akutmottagning
Jour/lätt- ochnärakut
Totalt
2013-2016 -3% 10% -2% 2% 0% 1%
2015-2016 -3% 2% -3% 0% -4% -2%
-6%
-4%
-2%
0%
2%
4%
6%
8%
10%
12%
10
Figur 2. Förändring av antal läkarbesök per invånare under perioderna 2013-2016
respektive 2015-2016
Om vi enbart tittar på läkarbesöken ser vi en minskning av antalet läkarbesök per invånare
inom samtliga vårdformer inom öppenvården för både uppföljningsperioden 2013-2016 och
för perioden 2015-2016. Kraftigast var minskningen inom husläkarverksamheten.
I appendix 2, tabell 2.3 redovisas antal besök per person inom olika vårdformer i öppenvården
uppdelat på åldersgrupper. För husläkarverksamheten ser vi en minskning för alla
åldersgrupper när det gäller läkarbesök. För det totala antalet besök per invånare inom
husläkarverksamheten minskar alla grupper med undantag för åldersgruppen 85+ år. För
specialiserad öppenvård ser förändringen mellan 2015 och 2016 ut på ett liknande sätt –
antalet besök per invånare minskar både för läkarbesök och för antalet besök totalt.
Undantaget är 85+ som ökar antalet besök per invånare i båda kategorierna.
Förändringen mellan 2015 och 2016 när det gäller antal akutmottagningsbesök är begränsad
för de flesta åldersgrupper. Det går att se en liten ökning i antal besök (både läkarbesök och
totalt) för de yngsta (0-5 år) och en liten minskning för de äldsta åldersgrupperna (75-84 år
och 85+ år). För de yngsta ökade antalet akutmottagningsbesök från 0,37 till 0,40 besök per
invånare för det totala antalet besök och från 0,30 till 0,32 besök per invånare för
läkarbesöken. För de äldsta minskade det totala antalet akutmottagningsbesök från 0,62
respektive 1,02 besök per invånare 2015 till 0,60 respektive 1,01 besök 2016. För
läkarbesöken minskade besöken från 0,61 respektive 1,01 till 0,59 respektive 1,00 besök per
invånare. För ytterligare detaljer, se tabell 2.3 i appendix 2.
Husläkarverksamhet
Övrigprimärvård
Specialiseradöppenvård
Akutmottagning
Jour/lätt- ochnärakut
Totalt
2013-2016 -8% -7% -4% -2% -1% -6%
2015-2016 -7% -2% -2% -1% -4% -4%
-9%
-8%
-7%
-6%
-5%
-4%
-3%
-2%
-1%
0%
11
3.4 Fördelning av besök inom öppenvården
Förändringarna av vårdutnyttjandet har sammantaget lett till att husläkarverksamhetens andel
av den totala besöksmängden inom öppenvården har minskat, se tabell 7 och 8. För besök
inom samtliga besökskategorier skedde minskningen succesivt från 2013 till 2016. För
läkarbesöken ökade istället andelen av det totala antalet besök inom husläkarverksamheten
fram till 2015 och därefter skedde en tydlig minskning av andelen mellan 2015 och 2016.
Vårdformer som istället har fått en större andel av det totala antalet besök är övrig primärvård
när det gäller alla besök och specialiserad öppenvård när det gäller läkarbesök.
Tabell 7. Fördelning av antal besök, oavsett vårdgivarkategori, inom olika vårdformer 2013-
2016
Fördelning av besök (procent)
2013 2014 2015 2016
Husläkarverksamhet 5 756 183 (30,07) 5 846 344 (29,61) 5 907 719 (29,31) 5 836 616 (28,94)
Övrig primärvård 5 450 358 (28,48) 5 772 901 (29,23) 6 020 865 (29,87) 6 231 512 (30,89)
Specialiserad öppenvård 6 979 330 (36,46) 7 135 603 (36,14) 7 228 655 (35,86) 7 096 608 (35,18)
Akutmottagning 636 777 (3,33) 657 310 (3,33) 665 554 (3,30) 675 944 (3,35)
Jour/lätt- och närakut 317 703 (1,66) 334 552 (1,69) 336 308 (1,67) 329 608 (1,63)
Tabell 8. Fördelning av antal läkarbesök inom olika vårdformer 2013-2016
Föredelning av läkarbesök (i procent)
Vårdform 2013 2014 2015 2016
Husläkarverksamhet 3 553 996 (41,83) 3 621 835 (42,23) 3 629 984 (42,28) 3 420 945 (40,91)
Övrig primärvård 560 770 (6,60) 547 356 (6,38) 545 841 (6,36) 545 548 (6,52)
Specialiserad öppenvård 3 448 710 (40,59) 3 455 212 (40,29) 3 454 324 (40,23) 3 442 204 (41,17)
Akutmottagning 617 092 (7,26) 621 500 (7,25) 623 467 (7,26) 627 945 (7,51)
Jour/lätt- och närakut 315 597 (3,71) 330 259 (3,85) 332 050 (3,87) 325 310 (3,89)
12
4. Vårdkonsumtion för personer med kroniska sjukdomar
4.1 Urval av patienter
En grupp som i stor utsträckning omhändertas inom primärvården är personer med kroniska
sjukdomar och därför är det särskilt intressant att följa denna grupps rörlighet mellan olika
vårdformer efter förändringarna i ersättningsmodellen för husläkarverksamheten.
För att följa gruppen har vi utgått ifrån de 11 sjukdomsgrupper som i tidigare uppföljningar
har följts upp utifrån detektionsgrad. I metodavsnittet redovisas vilka ICD 10-koder som ingår
i respektive sjukdomsgrupp.
Patienter som har haft minst en registrerad diagnos inom någon av de 11 sjukdomsgrupperna
under en 5-årsperiod bakåt i tiden från kohort-året har inkluderats i analysen. Patienter som
har avlidit eller som har flyttat in eller ut ur länet under det aktuella analysåret har
exkluderats. I tabell 9 presenteras urvalet av patienter med kroniska sjukdomar.
Tabell 9. Urval av patienter 2013-2016
Period Kohort Antal patienter
Patienter med registrerad diagnos
2009-2013 2013 568 030
2010-2014 2014 582 961
2011-2015 2015 596 396
2012-2016 2016 612 024
Patienter uteslutna på grund av avliden eller in- eller utflytt ut länet
2009-2013 2013 55 108
2010-2014 2014 55 655
2011-2015 2015 57 209
2012-2016 2016 57 975
Patienter som årterstår i analysen
2009-2013 2013 512 922
2010-2014 2014 527 306
2011-2015 2015 539 187
2012-2016 2016 554 049
I tabell 10 redovisas antalet patienter som ingår i respektive sjukdomsgrupp per år.
Patienterna kan ingå i flera sjukdomsgrupper och summan av antalet patienter i tabell 10 blir
därför inte samma som i tabellen ovan.
13
Tabell 10. Antal patienter i respektive sjukdomsgrupp 2013-2016
Antal patienter
2013 2014 2015 2016
Astma 138 388 144 131 146 187 150 589
Demens 19 510 19 848 20 362 21 240
Diabetes typ 2 83 928 85 494 88 139 91 602
Fetma 61 957 62 646 63 714 67 642
Förmaksflimmer 52 225 53 905 55 703 57 551
Hjärtsvikt 35 097 34 116 33 854 34 416
Hypertoni 284 927 293 535 302 729 312 570
Ischemisk hjärtsjukdom 58 044 56 505 55 323 54 648
KOL 34 770 35 380 36 038 36 998
Osteoporos 28 193 28 786 28 994 28 611
Tia 38 027 38 178 38 424 39 210
4.2 De allra flesta med en kronisk sjukdom har haft minst en vårdkontakt under ett år
Över 90 procent av patienterna i samtliga grupper av kroniska sjukdomar har varit i kontakt
med någon del av hälso- och sjukvården under ett år. I tabell 11 redovisas andelen av
patienterna i respektive sjukdomsgrupp som har varit i kontakt med någon del av vården för
perioden 2013-2016. För hela gruppen låg andelen på drygt 94 procent och var stabil över
hela perioden.
Tabell 11. Andel av patienterna som har haft kontakt med vården minst en gång uppdelat på
sjukdomsgrupp, 2013-2016
Andel med minst en vårdkontakt
2013 2014 2015 2016
Astma 91,6% 92,0% 91,7% 91,5%
Demens 97,0% 97,5% 97,3% 96,7%
Diabetes typ 2 97,7% 97,7% 97,8% 97,7%
Fetma 94,0% 94,0% 94,0% 93,9%
Förmaksflimmer 98,3% 98,3% 98,3% 98,1%
Hjärtsvikt 98,5% 98,5% 98,6% 98,4%
Hypertoni 96,1% 96,0% 96,2% 95,9%
Ischemisk hjärtsjukdom 97,4% 97,4% 97,6% 97,5%
KOL 96,8% 96,9% 97,1% 97,2%
Osteoporos 97,9% 97,6% 97,9% 97,5%
Tia 97,5% 97,6% 97,6% 97,5%
Totalt 94,3% 94,4% 94,4% 94,2%
I figur 3 visas andelen av patienterna i gruppen med någon kronisk sjukdom som var i kontakt
med olika vårdformer. Precis som för befolkningen i stort var husläkarverksamheten den
14
vårdform som flest var i kontakt med, även om nivån ligger högre; cirka 80 procent av
gruppen med kroniska sjukdomar hade haft minst en vårdkontakt inom husläkarverksamheten
under ett år vilket kan jämföras med cirka 55 procent för befolkningen i stort.
Figur 3. Andel (i procent) av patienterna i gruppen personer med kroniska sjukdomar som
har haft minst en vårdkontakt inom respektive vårdform, 2013-2016
I appendix 3, tabell 3.1, redovisas andelen som har varit i kontakt med respektive vårdform
uppdelat på de olika sjukdomsgrupperna. För de flesta grupper är husläkarverksamheten den
vårdform som flest besöker, men det finns undantag. För personer med demens är övrig
primärvård den vårdform som flest är i kontakt med under ett år. För personer med hjärtsvikt
gör en ungefär lika stor andel minst ett besök inom husläkarverksamheten som i den
specialiserade öppenvården och för gruppen personer med osteoporos gör störst andel minst
ett besök inom den specialiserade öppenvården.
Förändringarna över tid är, precis som för befolkningen i stort, små och följer ett liknande
mönster. Andelen som besöker husläkarverksamheten och specialiserad slutenvård minskar
något mellan 2015 och 2016 och andelen som har haft minst en vårdkontakt inom kategorin
övrig primärvård ökar. För akutmottagningsbesöken är andelen av gruppen som gör minst ett
besök i princip oförändrad och ligger på knappt 30 procent.
4.3 Färre besök inom husläkarverksamheten för personer med kroniska sjukdomar och färre vårddagar inom slutenvården
Det finns en relativt stor spridning i antalet vårdkontakter per patient mellan vårdformer och
detsamma gäller mellan de olika sjukdomsgrupperna (se appendix 3, tabell 3.3). I tabell 12
redovisas hur det genomsnittliga antalet besök och läkarbesök per patient fördelar sig inom
olika vårdformer för patienter med någon av de 11 kroniska sjukdomarna och i tabell 13
redovisas det genomsnittliga antalet vårdtillfällen och vårddagar.
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
100
Pro
cen
t
2013
2014
2015
2016
15
Tabell 12. Antal besök och antal läkarbesök per patient inom respektive vårdform, för
gruppen personer med kroniska sjukdomar, 2013-2016
Antal besök per patient (varav läkarbesök)
2013 2014 2015 2016
Husläkarverksamhet 7,14 (3,52) 7,07 (3,50) 7,01 (3,41) 6,85 (3,13)
Övrig primärvård 4,85 (0,42) 5,06 (0,39) 5,18 (0,37) 5,31 (0,35)
Specialiserad öppenvård 6,02 (2,97) 6,09 (2,94) 6,09 (2,91) 5,86 (2,83)
Akutmottagning 0,55 (0,53) 0,54 (0,53) 0,54 (0,52) 0,53 (0,51)
Jour/lätt- och närakut 0,15 (0,15) 0,16 (0,16) 0,16 (0,16) 0,16 (0,15)
Totalt 18,70 (7,60) 18,92 (7,51) 18,98 (7,36) 18,71 (6,98)
Tabell 13. Antal vårddagar och vårdtillfällen per patient inom respektive vårdform, för
gruppen personer med kroniska sjukdomar, 2013-2016
Antal vårddagar och vårdtillfällen per patient
2013 2014 2015 2016
Vårddagar 2,50 2,44 2,44 2,30
Vårdtillfällen 0,39 0,38 0,37 0,36
För slutenvården minskar både det genomsnittliga antalet vårdtillfällen per person i gruppen
med kroniska sjukdomar och det genomsnittliga antalet vårdagar över tid. När det gäller
öppenvården redovisas den relativa förändringen av antalet besök i olika vårdformer i figur 4
(totalt antal besök) och figur 5 (läkarbesök).
Figur 4. Förändring av antal besök, oavsett vårdgivarkategori, per patient i gruppen
personer med kroniska sjukdomar för perioderna 2013-2016 respektive 2015-2016.
Husläkarverksamhet
Övrigprimärvård
Specialiserad öppenvård
Akutmottagning
Jour/lätt-och närakut
Totalt
2013-2016 -4% 9% -3% -3% 4% 0%
2015-2016 -2% 2% -4% -1% -2% -1%
-6%
-4%
-2%
0%
2%
4%
6%
8%
10%
16
Figur 5. Förändring av antal läkarbesök per patient i gruppen personer med kroniska
sjukdomar för perioderna 2013-2016 respektive 2015-2016.
Förändringarna när det gäller det totala antalet besök per person följer i stort samma mönster
för gruppen med kroniska sjukdomar som för befolkningen. En skillnad är att
akutmottagningsbesöken minskar något för gruppen med kroniska sjukdomar. För hela
befolkningen ökade antalet akutmottagningsbesök per person med 2 procent mellan 2013 och
2016.
Även när det gäller förändringarna av antalet läkarbesök per person följer utvecklingen för
personer med kroniska sjukdomar samma mönster som för befolkningen i stort. Den relativa
minskningen i antal läkarbesök per invånare är något kraftigare inom i synnerhet övrig
primärvård och husläkarverksamheten för gruppen med kroniska sjukdomar.
4.4 Fördelning av besök inom olika vårdformer
Fördelningen av besöken i olika vårdformer presenteras i tabell 14 och i tabell 15. För hela
befolkningen var specialiserad öppenvård den vårdform där en störst andel av det totala
antalet besök ägde rum. För personer med kroniska sjukdomar är den största kategorin istället
husläkarverksamheten.
Tabell 14. Fördelning (i procent) av besök, oavsett vårdgivarkategori, i olika vårdformer, för
gruppen personer med kroniska sjukdomar, 2013-2016
Fördelning av besök (procent)
2013 2014 2015 2016
Husläkarverksamhet 3 659 764 (38,15) 3 727 203 (37,36) 3 777 459 (36,92) 3 793 338 (36,60)
Övrig primärvård 2 490 011 (25,96) 2 669 500 (26,75) 2 793 076 (27,30) 2 940 041 (28,37)
Specialiserad öppenvård 3 085 607 (32,16) 3 208 907 (32,16) 3 284 661 (32,10) 3 249 468 (31,35)
Akutmottagning 279 607 (2,91) 286 226 (2,87) 289 460 (2,83) 294 316 (2,84)
Jour/lätt- och närakut 78 207 (0,82) 85 903 (0,86) 87 224 (0,85) 87 516 (0,84)
Husläkarverksamhet
Övrigprimärvård
Specialiserad öppenvård
Akutmottagning
Jour/lätt-och närakut
Totalt
2013-2016 -11% -18% -5% -4% 3% -8%
2015-2016 -8% -6% -3% -2% -2% -5%
-20%
-15%
-10%
-5%
0%
5%
17
Även när det gäller läkarbesök är husläkarverksamheten den vårdform där störst andel av
besöken äger rum för personer med kroniska sjukdomar. Precis som för befolkningen i stort
minskar dock andelen av läkarbesöken som tillfaller kategorin husläkarverksamheten mellan
2015 och 2016.
Tabell 15. Fördelning (i procent) av läkarbesök i olika vårdformer, för gruppen personer med
kroniska sjukdomar, 2013-2016
Fördelning av läkarbesök (procent)
2013 2014 2015 2016
Husläkarverksamhet 1 806 627 (46,36) 1 843 639 (46,56) 1 839 342 (46,34) 1 736 693 (44,92)
Övrig primärvård 215 625 (5,53) 206 396 (5,21) 198 317 (5,00) 191 556 (4,96)
Specialiserad öppenvård 1 523 568 (39,10) 1 548 334 (39,11) 1 566 961 (39,48) 1 569 105 (40,59)
Akutmottagning 273 842 (7,03) 277 094 (7,00) 279 634 (7,04) 282 870 (7,32)
Jour/lätt- och närakut 77 265 (1,98) 83 857 (2,12) 85 173 (2,15) 85 629 (2,22)
För att se hur besöken fördelar sig inom respektive vårdform uppdelat på sjukdomsgrupp se
appendix 3 tabell 3.6 och 3.7.
4.5 Fördelning av besök inom olika vårdgivarkategorier
I tabell 16 presenteras hur besöken som görs av personer med kroniska sjukdomar fördelar sig
inom olika vårdgivarkategorier. Vårdgivarkategorierna är delvis grupperade i grupper. Inom
gruppen Övriga sjuksköterskor ingår sjuksköterska, diabetesköterska, hypertonisköterska,
kontaktsjuksköterska, samt infarktsköterska. Inom gruppen psykoterapi/kurator ingår
psykoterapeut, kurator, case manager och psykolog. Kategorin paramedicinsk vårdgivare
består av naprapat, arbetsterapeut, sjukgymnast/fysioterapeut samt kiropraktor. Övriga består
av resterande som inte nämnts ovan, exempelvis logoped, dietist och barnmorska.
Som tabellen visar görs den största andelen av besöken hos läkare. Andelen läkarbesök
minskar dock över tid. Vidare görs en stor andel av besöken hos de olika
sköterskekategorierna, där besök hos undersköterskor och övriga sjuksköterskor har ökat
under perioden. En annan grupp som har ökat andelen av besöken är paramedicinska
vårdgivare.
Tabell 16. Fördelning av besök för personer med kroniska sjukdomar hos olika
vårdgivarkategorier 2013-2016
Andel av besök (i procent)
2013 2014 2015 2016
Läkare 40,62 39,68 38,79 37,30
Distriktssköterska 11,77 11,11 10,73 10,22
Övriga Sjuksköterskor 11,84 11,85 11,93 12,65
Undersköterska 11,13 12,16 12,82 14,20
Paramedicinsk vårdgivare 13,14 13,37 13,49 13,63
Psykoterapi/Kurator 9,15 9,31 9,50 9,32
Övriga 2,34 2,52 2,73 2,69
I appendix 3, tabell 3.8, redovisas fördelningen av besök hos olika vårdgivarkategorier
uppdelat på vårdform.
18
5. Akutmottagningsbesök
Utnyttjande av akutmottagningar är en viktig del av patientflöden och dessa kan påverkas av
faktorer som tillgänglighet och kontinuitet vid husläkarmottagningarna. I detta avsnitt följer vi
utvecklingen över tid för akutmottagningsbesök och kartlägger vårdkonsumtionen före och
efter ett besök på akutmottagning. Vi redovisar också hur vårdutnyttjandet av
akutmottagningar varierar för listade individer vid olika husläkarmottagningar.
5.1 Knappt en femtedel av befolkningen gör minst ett akutmottagningsbesök under ett år
År 2016 gjorde drygt 18 procent av befolkningen minst ett besök på en akutmottagning. Totalt
sett har andelen av befolkningen som gör minst ett akutmottagningsbesök under ett år ökat
mellan 2013-2016, se tabell 18. Ökningen förklaras av att en större andel av befolkningen gör
ett eller två besök under ett år. Andelen av befolkningen som gör fler än tre besök minskar
däremot svagt.
Tabell 18. Andel av befolkningen som gör besök på en akutmottagning 2013-2016
Andel av befolkningen (i procent)
Antal akutmottagningsbesök 2013 2014 2015 2016
Inget besök 82,54 82,20 82,01 81,85
Ett besök 11,54 11,77 11,98 12,16
Två besök 3,42 3,51 3,51 3,54
Tre besök 1,28 1,28 1,29 1,28
Fyra besök 0,55 0,57 0,56 0,54
Fem eller fler besök 0,66 0,67 0,65 0,63
Minst ett besök 17,46 17,80 17,99 18,15
Även om andelen som har gjort minst ett besök har ökat något under perioden 2013-2016 så
har nivån varit relativt stabil när det gäller antal besök per invånare och år under perioden
(tabell 19).
Tabell 19. Akutmottagningsbesök per invånare i Stockholms län 2013-2016
Antal akutmottagningsbesök per invånare
2013 2014 2015 2016
0,29 0,30 0,30 0,30
Tabell 20 redovisar medelvärden och spridningsmått för antal akutmottagningsbesök för de
personer som har gjort minst ett akutmottagningsbesök. Tabellen visar att det finns några
extremvärden då maximumvärdet är stort.
19
Tabell 20. Medelvärden och spridningsmått för antal akutmottagningsbesök för patienter som
har gjort minst ett akutmottagningsbesök 2013-2016
Antal akutmottagningsbesök för patienter som har gjort minst ett akutmottagningsbesök
År Medelvärde Median Standard-avvikelse
Min Max
2013 1,68 1 1,68 1 117
2014 1,67 1 1,65 1 162
2015 1,66 1 1,64 1 151
2016 1,64 1 1,62 1 213
5.1 Mer än hälften av akutmottagningsbesöken föregås av någon vårdkontakt 30 dagar innan besöket
I följande figurer redovisas vårdkonsumtionen 30 dagar före ett akutmottagningsbesök, under
samma dag som besöket och 30 dagar efter akutmottagningsbesöket. För 30-dagarsperioden
som föregår ett akutmottagningsbesök har patienten i över 60 procent av fallen varit i kontakt
med vården i någon form. Vanligast föregås akutmottagningsbesöket av vårdkonsumtion
inom husläkarverksamheten eller inom den specialiserade öppenvården.
Förändringen över tid är liten mellan 2013 och 2015, men mellan 2015 och 2016 minskar
andelen av akutmottagningsbesök som föregåtts av vårdkonsumtion inom dessa vårdformer
något.
Figur 6. Andel av akutmottagningsbesöken som föregås av en kontakt i respektive vårdform
30 dagar innan besöket på akutmottagningen
0
10
20
30
40
50
60
70
80
An
del
i p
roce
nt
2013
2014
2015
2016
20
Figur 7. Andel av akutmottagningsbesöken där patienten har varit i kontakt med respektive
vårdform (inom öppenvården) samma dag som besöket på akutmottagningen
I ungefär en tredjedel av fallen har patienten haft minst en vårdkontakt under samma dag som
akutmottagningsbesöket1. Vårdkontakterna äger i störst utsträckning rum inom den
specialiserade öppenvården. Förändringarna över tid för vårdkonsumtionen under samma dag
som akutmottagningsbesöket är små.
Figur 8. Andel av akutmottagningsbesöken som följs av en kontakt i respektive vårdform 30
dagar efter besöket på akutmottagningen
Nästan 80 procent av alla akutmottagningsbesök följs av minst en vårdkontakt 30 dagar efter
besöket. Störst andel av besöken följs av vårdkonsumtion inom den specialiserade
1 Gäller endast öppenvård, slutenvård som inleds samma dag som akutmottagningsbesöket räknas till 30-
dagarsperioden efter besöket.
0
10
20
30
40
50
60
70
80A
nd
el i
pro
cnet
2013
2014
2015
2016
0
10
20
30
40
50
60
70
80
An
del
i p
roce
nt
2013
2014
2015
2016
21
öppenvården, därefter följer husläkarverksamheten. Cirka 30 procent av
akutmottagningsbesöken följs av en inskrivning i slutenvården inom 30 dagar.
5.2 Viss spridning i antal akutmottagningsbesök per listad vid olika husläkarmottagningar
I detta avsnitt beskrivs hur vårdutnyttjandet av akutmottagningar varierar mellan olika
husläkarmottagningar. Skillnaden mellan den mottagning som har lägst antal
akutmottagningsbesök per listad och den mottagning som har flest är stor (tabell 21) och låg
mellan 0,06 och 0,58 år 2016. Det genomsnittliga värdet, för de flesta husläkarmottagningar,
ligger emellertid i spannet mellan 0,2 besök och 0,35 besök per listad (figur 9).
Tabell 21. Medelvärden och spridningsmått för antal akutmottagningsbesök per listad, 2013-
2016
2013 2014 2015 2016
Medelvärde 0,30 0,30 0,30 0,30
Median 0,29 0,29 0,29 0,30
Standardavvikelse 0,07 0,07 0,06 0,06
Minimum 0,03 0,12 0,08 0,06
Maximum 0,48 0,65 0,52 0,58
Figur 9. Genomsnittligt antal akutmottagningsbesök per listad vid husläkarmottagningarna i
Stockholms län (inklusive Norrtälje) 2016
I figur 10 redovisas antal akutmottagningsbesök per listad 2016 vid husläkarmottagningar
indelade i fem grupper utifrån mottagningarnas ägarform. Störst spridning förekommer i
gruppen Enskilda privata och minst spridning inom gruppen TioHundra. Medelvärdet för
grupperna Enskilda privata, Praktikertjänst, Privata koncerner och SLSO ligger på ungefär
samma nivå, medan TioHundra med ett högre medelvärde. Resultaten bör tolkas med
försiktighet eftersom de inte är justerade för egenskaper hos de listade som kan påverka
0
0,1
0,2
0,3
0,4
0,5
0,6
0,7
An
tal b
esö
k
Husläkarmottagningar
22
vårdbehovet. För att se akutmottagningsbesök per listad i motsvarande grupper för 2013-
2015, se appendix 4.
Figur 10. Spridning av antalet akutmottagningsbesök per listad uppdelat på ägargrupp 2016.
Box plot 2016
Enskilda Privata Praktikertjänst Privata Koncerner SLSO TioHundra
0
0.1
0.2
0.3
0.4
0.5
0.6
0.7
Anta
l bes
ök
23
6. Slutsatser och avslutande synpunkter
Inskrivningar i slutenvården minskar för befolkningen i stort och för gruppen av
personer med kroniska sjukdomar.
Befolkningen i stort och gruppen med kroniska sjukdomar uppvisar en minskning av
antal besök per person i husläkarverksamheten och inom specialiserad slutenvård.
Tydligast är minskningen när det gäller läkarbesök.
Andelen av befolkningen som besöker en akutmottagning minst en gång under ett år
uppvisar en liten ökning över tiden, men antal besök per invånare är i stort oförändrad
mellan 2013 och 2016.
Mer än hälften av akutmottagningsbesöken föregås av minst en vårdkontakt inom
någon vårdform 30 dagar innan besöket. För 30-dagarsperioden efter
akutmottagningsbesöket följs nästan 80 procent av besöken av minst en vårdkontakt
inom någon vårdform.
Det finns viss variation mellan husläkarmottagningarna när det gäller i vilken
utsträckning deras listade patienter utnyttjar sjukhusens akutmottagningar. Dessa
siffror måste dock analyseras vidare och standardiseras för ålder och andra
behovsfaktorer.
24
7. Referenser
Dahlgren C, Brorsson H, Sveréus S, Rehnberg C. Fem år med husläkarsystemet inom Vårdval
Stockholm, Karolinska institutet; 2013
Rehnberg C., Janlöv, N., Khan, J., Lundgren, J. Uppföljning av husläkarsystemet inom
vårdval Stockholm – redovisning av de första två årens erfarenheter. Karolinska Institutets
Folkhälsoakademi, rapport 2010:12
25
Appendix 1 Indelning i vårdformer utifrån uppdragstyper Husläkarverksamhet Specialiserad öppenvård forts. 300 Husläkarverksamhet 182 Sjukhusvård/Akutsjukhus 302 Basalhemsjukvård vid husläkarverksamhet 185 Cityakuten Övrig Primärvård (+ BVC och MVC) 186 Närsjukhus ARV (ekvardgren=primärvård) 196 Ortopedi (dagkir+slv+mott) 110 Barn-och ungdomsmedicinsk mottagning 203 Specialiserad rehabilitering 137 Basal hemsjukvård kvällar, nätter och helger 208 Invärtesmedicin - Priv spec läk 158 Ungdomsmottagning 211 Vissa op spec - Reumatologi - Priv spec läk 204 Övrig öppenvårdsrehab 215 Gynekologi - Priv spec läk 219 Rehabilitering i Primärvård 224 Bröstmottagning - Priv spec läk 246 STI-mottagning 230 Allmänkirurgi - Priv spec läk 248 Hälsomottagningar 232 Ortopedi - Priv spec läk 301 Psykosociala insatser vid husläkarverksamhet 233 Urologi - Priv spec läk 303 Barnavårdscentral 234 Vårdgaranti - akutsomatik 304 Fotsjukvård 237 Abortverksamhet 305 Barnmorskemottagning - mödravård 239 Barnakut 306 Logopedi 242 IVF-behandlingar 307 Läkarins särs boende - Auktoriserad 244 Övrig Geriatrik 309 Obstetriska ultraljud 318 Avancerad sjukvård i hemmet, ASiH 310 Primär hörselrehabilitering 400 Psykiatrisk specialistvård för vuxna 311 Primärvårdsrehabilitering 405 LG klinikvård BUP 312 Vårdval Neuroteam 406 LG öppenvård BUP 313 Fysioterapi, specialiserad 408 Barn-o ungdomspsykiatri, lokal 314 Barnmorskemottagning - familjeplanering 412 Lokal integrerad beroendevård 317 Vårdval Specialiserad sjukgymnastik med övergångsr 600 Höft- och knäledsplastik 320 Psykisk ohälsa hos barn och unga 602 Ögonsjukvård, kataraktoperationer 321 Barn- och ungdomsmedicinsk mottagning 603 Förlossningsvård 322 Barn- och ungdomsmedicinsk mottagning, barnfetma 604 Ögonsjukvård, specialiserad 323 Barn- och ungdomsmedicinsk mottagning, ADHD 605 Öron, Näsa, Hals, specialiserad 325 Multimodal rehab vid långvarig smärta/utmattning 606 Hudsjukvård, specialiserad jour/lätt- och närakut 607 Gynekologi, specialiserad 134 Jourläkarbil 608 Gynekologiskt ultraljud 146 Närakut 609 Uroterapeutisk utredning och behandling 190 Lättakut 610 Särskild uppdrag, Aukt. Hudmottagning 308 Närakut husläkarmottagning 611 Allergologi, specialiserad Akutmottagning 612 Ortopedi, specialiserad Avdtyp 43 613 Fotkirurgi Specialiserad öppenvård 614 Handkirurgi ARV (exklusive ARV primärvård) 615 Ryggkirurgi 000 Inget uppdrag 616 Neurologi, specialiserad öppenvård 104 Allmänpsykiatri 617 Vårdval Urologi 108 Barn- och ungdomspsykiatri 800 Specialiserad rehabilitering, Vårdval 111 Beroendevård barn och ungdom 801 Klinisk neurofysiologi 112 Beroendevård vuxna 802 Planerad specialiserad neurologisk rehablitering 124 Geriatrisk specialistvård 804 Specialiserad lymfödemrehabilitering 127 Habilitering 808 Gastrointestinal endoskopi 128 Hemsjukvård, avancerad 809 Klinisk neurofysiologi 141 Medicinsk service 811 Medicinsk radiologi 148 Ortopedi 813 Klinisk fysiologi 150 Reumatologi 816 Centrum cancerrehab 151 Rättspsykiatrisk vård Ej Klassificerbar 157 Tortyrskadevård Uppdragstyp saknas (ca 3000-5000 händelser per år) 160 Ätstörningsvård 102 Allmän Internmedicin 161 Ögonsjukvård 109 Barnkirurgi 165 Övrig sjukvård 139 Läkarinsatser i sjukhem och SÄBO 177 Specialisttandvård, Vuxen 153 Sjukgymnastik
26
Appendix 2 Vårdutnyttjande inom olika vårdformer uppdelat på åldersgrupper
Tabell 2.1. Andel av befolkningen som har gjort minst ett besök (oavsett vårdgivarkategori) i
olika vårdformer, uppdelat på åldersgrupper och totalt, 2013-2016
Andel av befolkningen som har haft minst en vårdkontakt (i procent)
Vårdform 2013 2014 2015 2016
0-5
Husläkarverksamhet 54,33 54,05 51,62 49,76
Övrig primärvård 90,05 90,25 91,19 92,00
Specialiserad öppenvård 32,07 32,52 31,29 29,32
Akutmottagning 21,01 24,23 23,78 25,17
Jour/lätt- och närakut 25,91 26,12 25,18 24,70
Slutenvård 6,34 6,21 5,96 5,47
6-17
Husläkarverksamhet 47,86 47,66 46,64 45,33
Övrig primärvård 21,68 23,00 24,58 26,36
Specialiserad öppenvård 32,22 32,78 32,58 32,58
Akutmottagning 10,37 11,64 11,65 12,08
Jour/lätt- och närakut 17,45 17,67 17,69 17,05
Slutenvård 2,30 2,11 2,12 1,93
18-39
Husläkarverksamhet 47,02 47,21 47,75 46,60
Övrig primärvård 32,24 32,67 33,10 32,88
Specialiserad öppenvård 42,74 42,82 43,53 43,01
Akutmottagning 15,92 15,90 16,21 16,15
Jour/lätt- och närakut 9,66 9,98 9,97 9,57
Slutenvård 7,76 7,72 7,62 7,28
40-64
Husläkarverksamhet 56,66 56,96 57,82 57,07
Övrig primärvård 24,36 25,11 25,65 25,79
Specialiserad öppenvård 54,00 53,39 53,54 52,76
Akutmottagning 15,82 15,67 15,92 16,08
Jour/lätt- och närakut 8,28 8,47 8,67 8,25
Slutenvård 7,28 7,06 6,81 6,60
65-74
Husläkarverksamhet 76,18 76,29 77,05 76,85
Övrig primärvård 35,42 35,59 36,69 37,65
Specialiserad öppenvård 74,03 74,15 74,70 73,84
Akutmottagning 21,26 20,89 21,39 21,57
Jour/lätt- och närakut 6,08 6,66 7,01 6,74
Slutenvård 14,49 14,21 14,13 13,89
75-84
Husläkarverksamhet 86,71 87,01 87,27 86,78
Övrig primärvård 52,56 53,24 54,22 55,58
Specialiserad öppenvård 81,47 81,99 82,18 82,02
Akutmottagning 32,08 31,97 32,02 31,50
Jour/lätt- och närakut 5,83 6,71 7,09 6,91
Slutenvård 24,84 24,66 24,19 23,75
27
85+
Husläkarverksamhet 83,67 83,81 84,16 85,24
Övrig primärvård 76,37 79,40 80,35 82,61
Specialiserad öppenvård 79,20 79,86 80,02 78,77
Akutmottagning 50,11 50,53 50,78 50,21
Jour/lätt- och närakut 4,61 6,10 6,82 6,88
Slutenvård 41,95 42,45 42,38 41,39
Totalt
Husläkarverksamhet 55,90 56,08 56,32 55,39
Övrig primärvård 35,10 35,71 36,41 36,81
Specialiserad öppenvård 49,31 49,34 49,59 48,92
Akutmottagning 17,46 17,80 17,98 18,15
Jour/lätt- och närakut 10,98 11,31 11,36 10,94
Slutenvård 8,84 8,69 8,53 8,23
28
Tabell 2.2 Andel av befolkningen som har gjort minst ett läkarbesök i olika vårdformer,
uppdelat på åldersgrupper och totalt, 2013-2016
Andel av befolkningen som har gjort minst ett läkarbesök (i procent)
Vårdform 2013 2014 2015 2016
0-5
Husläkarverksamhet 52,65 52,45 50,00 47,29
Övrig primärvård 38,28 39,64 41,74 43,68
Specialiserad öppenvård 27,04 27,09 25,86 24,28
Akutmottagning 20,33 21,26 19,67 20,80
Jour/lätt- och närakut 25,87 26,08 25,15 24,64
6-17
Husläkarverksamhet 46,07 45,93 44,92 42,95
Övrig primärvård 9,70 10,25 11,38 12,93
Specialiserad öppenvård 26,54 27,09 26,77 26,43
Akutmottagning 10,01 9,93 9,47 9,82
Jour/lätt- och närakut 17,42 17,63 17,65 17,00
18-39
Husläkarverksamhet 45,81 46,08 46,58 44,94
Övrig primärvård 6,92 6,50 6,31 6,02
Specialiserad öppenvård 36,19 36,27 36,85 36,76
Akutmottagning 15,55 15,45 15,72 15,54
Jour/lätt- och närakut 9,62 9,92 9,92 9,50
40-64
Husläkarverksamhet 55,03 55,39 56,23 55,09
Övrig primärvård 5,15 4,77 4,36 3,94
Specialiserad öppenvård 46,66 45,99 45,96 45,59
Akutmottagning 15,51 15,31 15,55 15,64
Jour/lätt- och närakut 8,24 8,39 8,60 8,17
65-74
Husläkarverksamhet 73,55 73,75 74,62 73,87
Övrig primärvård 6,43 6,26 5,49 4,77
Specialiserad öppenvård 65,27 65,57 65,54 65,35
Akutmottagning 21,06 20,64 21,13 21,26
Jour/lätt- och närakut 6,03 6,55 6,89 6,62
75-84
Husläkarverksamhet 83,29 83,68 84,14 83,57
Övrig primärvård 10,57 10,92 9,75 8,54
Specialiserad öppenvård 73,49 74,03 74,33 74,39
Akutmottagning 31,90 31,77 31,82 31,26
Jour/lätt- och närakut 5,77 6,55 6,95 6,75
85+
Husläkarverksamhet 78,83 79,00 79,39 80,39
Övrig primärvård 31,06 32,50 31,30 29,46
Specialiserad öppenvård 68,49 69,24 69,54 70,48
Akutmottagning 50,01 50,40 50,67 50,03
Jour/lätt- och närakut 4,56 5,94 6,67 6,74
Totalt
Husläkarverksamhet 54,14 54,39 54,63 53,21
Övrig primärvård 9,88 9,82 9,78 9,74
Specialiserad öppenvård 42,40 42,39 42,48 42,17
Akutmottagning 17,11 17,04 17,06 17,12
Jour/lätt- och närakut 10,94 11,24 11,29 10,87
29
Tabell 2.3. Antal besök per invånare, totalt oavsett vårdgivarkategori och enbart läkarbesök,
i olika vårdformer uppdelat på åldersgrupper och totalt 2013-2016
Antal besök per invånare (varav läkarbesök)
Vårdform 2013 2014 2015 2016
0-5
Husläkarverksamhet 1,31 (1,22) 1,30 (1,21) 1,17 (1,09) 1,11 (0,99)
Övrig primärvård 4,44 (0,74) 4,58 (0,79) 4,65 (0,87) 4,68 (0,96)
Specialiserad öppenvård 1,17 (0,67) 1,16 (0,66) 1,12 (0,61) 1,04 (0,56)
Akutmottagning 0,33 (0,31) 0,39 (0,33) 0,37 (0,30) 0,40 (0,32)
Jour/lätt- och närakut 0,40 (0,40) 0,41 (0,41) 0,39 (0,39) 0,38 (0,38)
6-17
Husläkarverksamhet 0,95 (0,85) 0,95 (0,85) 0,91 (0,81) 0,87 (0,75)
Övrig primärvård 0,80 (0,15) 0,90 (0,16) 0,96 (0,18) 1,03 (0,22)
Specialiserad öppenvård 1,52 (0,66) 1,54 (0,66) 1,55 (0,65) 1,50 (0,63)
Akutmottagning 0,15 (0,14) 0,16 (0,14) 0,16 (0,13) 0,16 (0,13)
Jour/lätt- och närakut 0,23 (0,23) 0,24 (0,24) 0,24 (0,23) 0,23 (0,23)
18-39
Husläkarverksamhet 1,16 (1,02) 1,18 (1,03) 1,19 (1,05) 1,13 (0,98)
Övrig primärvård 1,65 (0,14) 1,71 (0,13) 1,79 (0,13) 1,80 (0,13)
Specialiserad öppenvård 2,44 (1,14) 2,43 (1,13) 2,46 (1,13) 2,39 (1,13)
Akutmottagning 0,26 (0,25) 0,26 (0,25) 0,26 (0,25) 0,26 (0,24)
Jour/lätt- och närakut 0,12 (0,12) 0,13 (0,12) 0,13 (0,12) 0,12 (0,12)
40-64
Husläkarverksamhet 2,20 (1,62) 2,19 (1,63) 2,20 (1,65) 2,08 (1,54)
Övrig primärvård 1,98 (0,16) 2,05 (0,15) 2,15 (0,14) 2,17 (0,13)
Specialiserad öppenvård 3,81 (1,80) 3,75 (1,73) 3,73 (1,70) 3,55 (1,65)
Akutmottagning 0,26 (0,25) 0,26 (0,25) 0,26 (0,25) 0,26 (0,25)
Jour/lätt- och närakut 0,10 (0,10) 0,11 (0,11) 0,11 (0,11) 0,10 (0,10)
65-74
Husläkarverksamhet 4,92 (2,96) 4,88 (2,91) 4,88 (2,84) 4,69 (2,61)
Övrig primärvård 3,68 (0,27) 3,82 (0,25) 3,91 (0,21) 3,93 (0,18)
Specialiserad öppenvård 5,78 (3,14) 5,91 (3,13) 5,99 (3,10) 5,74 (3,01)
Akutmottagning 0,38 (0,37) 0,37 (0,36) 0,38 (0,37) 0,38 (0,37)
Jour/lätt- och närakut 0,08 (0,07) 0,08 (0,08) 0,09 (0,08) 0,09 (0,08)
75-84
Husläkarverksamhet 10,92 (4,88) 10,79 (4,83) 10,65 (4,67) 10,44 (4,25)
Övrig primärvård 7,08 (0,55) 7,37 (0,49) 7,41 (0,40) 7,61 (0,33)
Specialiserad öppenvård 6,94 (3,88) 7,20 (3,89) 7,16 (3,88) 7,08 (3,84)
Akutmottagning 0,62 (0,61) 0,62 (0,61) 0,62 (0,61) 0,60 (0,59)
Jour/lätt- och närakut 0,07 (0,07) 0,09 (0,08) 0,09 (0,09) 0,09 (0,08)
85+
Husläkarverksamhet 20,51 (5,14) 20,84 (5,30) 21,19 (5,33) 22,31 (5,14)
Övrig primärvård 12,00 (1,65) 12,94 (1,51) 13,16 (1,37) 14,28 (1,16)
Specialiserad öppenvård 5,47 (2,95) 5,93 (3,05) 6,00 (3,02) 6,24 (3,11)
Akutmottagning 1,02 (1,01) 1,02 (1,02) 1,02 (1,01) 1,01 (1,00)
Jour/lätt- och närakut 0,06 (0,06) 0,08 (0,07) 0,09 (0,08) 0,09 (0,08)
Totalt
Husläkarverksamhet 2,65 (1,63) 2,64 (1,64) 2,65 (1,63) 2,57 (1,51)
Övrig primärvård 2,50 (0,26) 2,61 (0,25) 2,70 (0,24) 2,75 (0,24)
Specialiserad öppenvård 3,21 (1,58) 3,23 (1,56) 3,24 (1,55) 3,13 (1,52)
Akutmottagning 0,29 (0,28) 0,30 (0,28) 0,30 (0,28) 0,30 (0,28)
Jour/lätt- och närakut 0,15 (0,15) 0,15 (0,15) 0,15 (0,15) 0,15 (0,14)
30
Tabell 2.4 Fördelning av besök, oavsett vårdgivarkategori, i olika vårdformer uppdelat på
åldersgrupper och totalt 2013-2016
Andel av besök (i procent)
Vårdform 2013 2014 2015 2016
0-5
Husläkarverksamhet 17,14 16,56 15,23 14,53
Övrig primärvård 58,02 58,46 60,38 61,59
Specialiserad öppenvård 15,27 14,77 14,51 13,67
Akutmottagning 4,29 4,98 4,86 5,21
Jour/lätt- och närakut 5,28 5,22 5,02 4,99
6-17
Husläkarverksamhet 26,12 24,96 23,84 22,97
Övrig primärvård 21,97 23,79 25,21 27,19
Specialiserad öppenvård 41,54 40,72 40,57 39,54
Akutmottagning 4,00 4,27 4,21 4,34
Jour/lätt- och närakut 6,37 6,26 6,17 5,96
18-39
Husläkarverksamhet 20,66 20,63 20,41 19,76
Övrig primärvård 29,36 29,98 30,69 31,59
Specialiserad öppenvård 43,22 42,63 42,21 41,95
Akutmottagning 4,61 4,55 4,52 4,57
Jour/lätt- och närakut 2,15 2,21 2,16 2,13
40-64
Husläkarverksamhet 26,29 26,18 26,08 25,46
Övrig primärvård 23,68 24,52 25,48 26,57
Specialiserad öppenvård 45,66 44,95 44,09 43,53
Akutmottagning 3,12 3,06 3,05 3,16
Jour/lätt- och närakut 1,25 1,29 1,30 1,28
65-74
Husläkarverksamhet 33,16 32,42 32,01 31,67
Övrig primärvård 24,85 25,33 25,66 26,51
Specialiserad öppenvård 38,95 39,23 39,28 38,70
Akutmottagning 2,54 2,46 2,47 2,54
Jour/lätt- och närakut 0,51 0,56 0,58 0,57
75-84
Husläkarverksamhet 42,59 41,40 41,07 40,43
Övrig primärvård 27,63 28,28 28,57 29,47
Specialiserad öppenvård 27,07 27,62 27,62 27,44
Akutmottagning 2,42 2,36 2,38 2,32
Jour/lätt- och närakut 0,29 0,33 0,36 0,34
85+
Husläkarverksamhet 52,51 51,07 51,11 50,79
Övrig primärvård 30,73 31,71 31,74 32,51
Specialiserad öppenvård 14,00 14,52 14,48 14,21
Akutmottagning 2,61 2,51 2,46 2,29
Jour/lätt- och närakut 0,15 0,19 0,21 0,20
Totalt
Husläkarverksamhet 30,07 29,61 29,31 28,94
Övrig primärvård 28,48 29,23 29,87 30,89
Specialiserad öppenvård 36,46 36,14 35,86 35,18
Akutmottagning 3,33 3,33 3,30 3,35
Jour/lätt- och närakut 1,66 1,69 1,67 1,63
31
Tabell 2.5 Fördelning av läkarbesök i olika vårdformer uppdelat på åldersgrupper och totalt,
2013-2016
Andel av läkarbesök (i procent)
Vårdform 2013 2014 2015 2016
0-5
Husläkarverksamhet 36,52 35,62 33,62 31,00
Övrig primärvård 22,07 23,25 26,68 29,97
Specialiserad öppenvård 19,94 19,28 18,59 17,36
Akutmottagning 9,40 9,85 9,28 9,87
Jour/lätt- och närakut 12,07 12,00 11,84 11,81
6-17
Husläkarverksamhet 41,92 41,56 40,55 38,53
Övrig primärvård 7,25 7,71 8,96 11,12
Specialiserad öppenvård 32,55 32,40 32,29 32,13
Akutmottagning 6,86 6,72 6,48 6,70
Jour/lätt- och närakut 11,41 11,61 11,73 11,52
18-39
Husläkarverksamhet 38,22 38,82 38,97 37,63
Övrig primärvård 5,20 4,89 4,92 4,94
Specialiserad öppenvård 42,72 42,32 42,17 43,39
Akutmottagning 9,35 9,29 9,31 9,42
Jour/lätt- och närakut 4,52 4,68 4,63 4,61
40-64
Husläkarverksamhet 41,13 42,18 42,93 41,88
Övrig primärvård 4,14 3,85 3,70 3,53
Specialiserad öppenvård 45,72 44,88 44,15 45,08
Akutmottagning 6,40 6,37 6,43 6,71
Jour/lätt- och närakut 2,61 2,72 2,79 2,79
65-74
Husläkarverksamhet 43,36 43,21 43,01 41,74
Övrig primärvård 4,03 3,70 3,15 2,85
Specialiserad öppenvård 46,09 46,50 46,98 48,25
Akutmottagning 5,43 5,38 5,57 5,85
Jour/lätt- och närakut 1,09 1,20 1,29 1,31
75-84
Husläkarverksamhet 48,87 48,81 48,42 46,73
Övrig primärvård 5,48 4,92 4,19 3,62
Specialiserad öppenvård 38,81 39,31 40,20 42,25
Akutmottagning 6,12 6,13 6,28 6,47
Jour/lätt- och närakut 0,72 0,83 0,91 0,93
85+
Husläkarverksamhet 47,53 48,37 49,24 48,97
Övrig primärvård 15,28 13,80 12,67 11,05
Specialiserad öppenvård 27,29 27,89 27,96 29,68
Akutmottagning 9,39 9,27 9,37 9,49
Jour/lätt- och närakut 0,52 0,68 0,77 0,81
Totalt
Husläkarverksamhet 41,83 42,23 42,28 40,91
Övrig primärvård 6,60 6,38 6,36 6,52
Specialiserad öppenvård 40,59 40,29 40,23 41,17
Akutmottagning 7,26 7,25 7,26 7,51
Jour/lätt- och närakut 3,71 3,85 3,87 3,89
32
Appendix 3. Vårdutnyttjande inom olika vårdformer för personer med kroniska sjukdomar
Tabell 3.1. Andel patienter (i procent) som har haft minst en vårdkontakt i respektive
vårdform, uppdelat på sjukdomsgrupp. 2013-2016
Vårdform 2013 2014 2015 2016
Astma
Husläkarverksamhet 74,16 74,76 73,56 72,71
Övrig primärvård 47,81 48,24 49,16 49,93
Specialiserad öppenvård 61,28 61,71 61,70 60,80
Akutmottagning 25,64 26,77 25,92 26,68
Jour/lätt- och närakut 19,87 20,49 20,01 19,49
Slutenvård 12,24 11,87 11,46 10,94
Demens
Husläkarverksamhet 58,65 58,88 58,56 56,89
Övrig primärvård 76,68 78,22 78,95 79,09
Specialiserad öppenvård 64,76 64,30 63,43 61,47
Akutmottagning 46,77 45,99 45,93 45,31
Jour/lätt- och närakut 3,28 4,40 5,05 5,02
Slutenvård 39,52 39,26 38,52 37,57
Diabetes typ 2
Husläkarverksamhet 88,62 88,97 89,75 89,73
Övrig primärvård 54,97 55,92 56,64 56,82
Specialiserad öppenvård 83,72 83,97 84,10 83,34
Akutmottagning 31,93 31,62 31,89 31,53
Jour/lätt- och närakut 7,32 7,98 8,37 8,26
Slutenvård 24,19 23,52 23,46 22,63
Fetma
Husläkarverksamhet 80,95 80,18 79,52 79,16
Övrig primärvård 48,99 51,79 52,62 53,76
Specialiserad öppenvård 73,58 73,71 73,74 73,32
Akutmottagning 28,03 27,94 28,31 28,16
Jour/lätt- och närakut 13,29 13,67 14,02 13,87
Slutenvård 20,38 20,07 20,11 19,89
Förmaksflimmer
Husläkarverksamhet 85,62 85,26 85,35 84,69
Övrig primärvård 54,24 55,03 56,00 57,16
Specialiserad öppenvård 84,15 84,42 84,41 83,62
Akutmottagning 49,53 48,83 49,00 48,01
Jour/lätt- och närakut 6,65 7,76 8,08 7,80
Slutenvård 42,04 41,07 40,43 39,19
Hjärtsvikt
Husläkarverksamhet 82,57 82,11 82,29 81,29
Övrig primärvård 61,62 62,29 62,99 64,05
Specialiserad öppenvård 83,01 83,33 84,13 83,37
Akutmottagning 56,16 56,57 57,00 56,24
Jour/lätt- och närakut 6,11 7,65 8,16 8,09
Slutenvård 52,07 52,40 52,35 51,35
Hypertoni
Husläkarverksamhet 86,74 86,97 87,14 86,73
Övrig primärvård 42,19 43,15 44,21 45,23
Specialiserad öppenvård 75,81 76,01 76,11 75,37
33
Akutmottagning 29,70 29,36 29,63 29,47
Jour/lätt- och närakut 7,27 7,91 8,22 7,97
Slutenvård 21,77 21,41 21,02 20,58
Ischemisk hjärtsjukdom
Husläkarverksamhet 84,49 84,46 84,73 84,83
Övrig primärvård 50,34 51,17 51,95 53,60
Specialiserad öppenvård 82,94 83,25 83,43 83,10
Akutmottagning 44,54 44,45 44,85 44,54
Jour/lätt- och närakut 7,10 8,19 8,40 8,30
Slutenvård 37,91 37,84 37,58 36,91
KOL
Husläkarverksamhet 86,28 85,96 86,38 86,40
Övrig primärvård 50,22 51,42 52,69 54,11
Specialiserad öppenvård 81,50 81,59 82,07 81,80
Akutmottagning 42,63 42,48 42,52 41,99
Jour/lätt- och närakut 9,18 10,09 10,92 10,61
Slutenvård 34,85 34,54 34,35 33,03
Osteoporos
Husläkarverksamhet 83,87 83,22 83,20 83,40
Övrig primärvård 57,54 57,94 59,33 60,90
Specialiserad öppenvård 86,67 86,68 86,58 85,77
Akutmottagning 39,19 38,79 38,76 38,73
Jour/lätt- och närakut 8,86 9,91 10,06 9,97
Slutenvård 30,92 30,46 29,74 29,22
Tia
Husläkarverksamhet 81,32 81,58 81,72 81,23
Övrig primärvård 62,34 63,52 64,49 65,10
Specialiserad öppenvård 79,16 79,40 79,74 79,11
Akutmottagning 50,79 50,33 50,84 50,09
Jour/lätt- och närakut 6,47 7,42 7,99 7,78
Slutenvård 44,23 43,67 43,69 42,39
Totalt
Husläkarverksamhet 80,54 80,79 80,65 80,12
Övrig primärvård 44,40 45,33 46,23 47,11
Specialiserad öppenvård 71,41 71,60 71,71 70,79
Akutmottagning 28,42 28,48 28,39 28,41
Jour/lätt- och närakut 10,92 11,59 11,66 11,38
Slutenvård 19,09 18,67 18,31 17,76
34
Tabell 3.2 . Andel patienter i gruppen personer med kroniska sjukdomar som har gjort minst
ett läkarbesök i respektive vårdform uppdelat på sjukdomsgrupp, 2013-2016
Andel som har gjort minst ett läkarbesök (i procent)
Vårdform 2013 2014 2015 2016
Astma
Husläkarverksamhet 72,68 73,31 72,02 70,68
Övrig primärvård 15,86 16,01 16,19 16,99
Specialiserad öppenvård 54,01 54,32 54,25 53,61
Akutmottagning 25,20 25,53 24,49 25,11
Jour/lätt- och närakut 19,82 20,40 19,94 19,39
Demens
Husläkarverksamhet 54,22 54,23 53,75 52,21
Övrig primärvård 47,90 48,93 49,32 48,04
Specialiserad öppenvård 54,81 54,18 53,19 53,03
Akutmottagning 46,68 45,85 45,77 45,15
Jour/lätt- och närakut 3,23 4,32 5,00 4,92
Diabetes typ 2
Husläkarverksamhet 85,26 85,84 86,50 86,23
Övrig primärvård 8,38 8,43 7,83 7,08
Specialiserad öppenvård 69,25 69,21 69,16 69,03
Akutmottagning 31,65 31,33 31,61 31,18
Jour/lätt- och närakut 7,24 7,79 8,17 8,11
Fetma
Husläkarverksamhet 79,02 78,30 77,70 76,97
Övrig primärvård 12,05 12,85 13,54 14,02
Specialiserad öppenvård 63,04 63,26 63,31 63,43
Akutmottagning 27,56 27,31 27,63 27,30
Jour/lätt- och närakut 13,20 13,50 13,87 13,72
Förmaksflimmer
Husläkarverksamhet 83,27 83,04 83,16 82,45
Övrig primärvård 13,74 14,25 13,37 12,30
Specialiserad öppenvård 76,40 76,40 76,27 76,28
Akutmottagning 49,34 48,62 48,79 47,78
Jour/lätt- och närakut 6,58 7,55 7,86 7,59
Hjärtsvikt
Husläkarverksamhet 79,07 78,82 78,87 77,96
Övrig primärvård 18,25 18,40 17,65 16,74
Specialiserad öppenvård 74,69 74,88 75,95 76,15
Akutmottagning 56,03 56,43 56,81 56,09
Jour/lätt- och närakut 6,02 7,47 7,95 7,88
Hypertoni
Husläkarverksamhet 84,28 84,64 84,78 84,04
Övrig primärvård 7,61 7,90 7,38 6,74
Specialiserad öppenvård 66,20 66,40 66,29 66,24
Akutmottagning 29,47 29,10 29,38 29,14
Jour/lätt- och närakut 7,20 7,76 8,07 7,83
Ischemisk hjärtsjukdom
Husläkarverksamhet 81,83 81,78 82,12 82,16
Övrig primärvård 11,13 11,51 10,63 9,78
Specialiserad öppenvård 74,27 74,89 75,16 75,25
Akutmottagning 44,34 44,22 44,65 44,27
Jour/lätt- och närakut 7,04 8,02 8,21 8,12
35
KOL
Husläkarverksamhet 83,58 83,43 83,93 83,60
Övrig primärvård 10,18 10,35 9,68 9,03
Specialiserad öppenvård 71,75 71,57 71,99 72,50
Akutmottagning 42,44 42,18 42,26 41,63
Jour/lätt- och närakut 9,11 9,93 10,80 10,40
Osteoporos
Husläkarverksamhet 80,43 79,90 80,05 79,90
Övrig primärvård 11,96 12,30 11,68 11,00
Specialiserad öppenvård 79,53 79,58 79,57 78,96
Akutmottagning 38,93 38,45 38,45 38,38
Jour/lätt- och närakut 8,80 9,77 9,89 9,80
Tia
Husläkarverksamhet 78,17 78,58 78,71 78,20
Övrig primärvård 18,34 18,69 17,74 16,87
Specialiserad öppenvård 70,13 70,21 70,58 70,53
Akutmottagning 50,65 50,13 50,63 49,85
Jour/lätt- och närakut 6,40 7,27 7,86 7,61
Totalt
Husläkarverksamhet 78,21 78,55 78,41 77,50
Övrig primärvård 11,23 11,49 11,16 10,99
Specialiserad öppenvård 62,36 62,52 62,46 62,05
Akutmottagning 28,12 27,90 27,77 27,70
Jour/lätt- och närakut 10,86 11,47 11,54 11,26
36
Tabell 3.3 Antal besök, oavsett vårdgivarkategori, och antal läkarbesök per patient inom
respektive vårdform uppdelat på sjukdomsgrupp 2013-2016
Besök per patient (varav läkarbesök)
Vårdform 2013 2014 2015 2016
Astma
Husläkarverksamhet 4,05 (2,65) 4,02 (2,65) 3,95 (2,58) 3,80 (2,39)
Övrig primärvård 3,48 (0,38) 3,59 (0,38) 3,70 (0,40) 3,81 (0,44)
Specialiserad öppenvård 4,70 (2,34) 4,68 (2,30) 4,70 (2,29) 4,49 (2,23)
Akutmottagning 0,49 (0,48) 0,51 (0,48) 0,49 (0,45) 0,49 (0,46)
Jour/lätt- och närakut 0,30 (0,30) 0,31 (0,31) 0,30 (0,30) 0,29 (0,29)
Demens
Husläkarverksamhet 20,45 (2,82) 21,14 (2,86) 21,52 (2,89) 22,27 (2,75)
Övrig primärvård 16,07 (2,52) 17,72 (2,19) 17,66 (2,00) 18,56 (1,70)
Specialiserad öppenvård 4,29 (2,19) 4,44 (2,14) 4,32 (2,06) 4,19 (2,04)
Akutmottagning 0,99 (0,98) 0,97 (0,96) 0,97 (0,96) 0,95 (0,94)
Jour/lätt- och närakut 0,04 (0,04) 0,06 (0,05) 0,06 (0,06) 0,06 (0,06)
Diabetes typ 2
Husläkarverksamhet 12,52 (4,48) 12,49 (4,49) 12,47 (4,42) 12,18 (4,07)
Övrig primärvård 9,11 (0,44) 9,39 (0,39) 9,42 (0,34) 9,32 (0,29)
Specialiserad öppenvård 8,16 (3,77) 8,36 (3,76) 8,33 (3,70) 8,06 (3,61)
Akutmottagning 0,67 (0,65) 0,66 (0,64) 0,66 (0,64) 0,63 (0,62)
Jour/lätt- och närakut 0,10 (0,09) 0,11 (0,10) 0,11 (0,11) 0,11 (0,10)
Fetma
Husläkarverksamhet 5,93 (3,50) 5,87 (3,44) 5,85 (3,40) 5,61 (3,11)
Övrig primärvård 5,20 (0,32) 5,57 (0,33) 5,87 (0,35) 6,09 (0,36)
Specialiserad öppenvård 6,79 (2,97) 6,83 (2,93) 6,88 (2,94) 6,73 (2,92)
Akutmottagning 0,56 (0,55) 0,56 (0,54) 0,57 (0,55) 0,56 (0,54)
Jour/lätt- och närakut 0,18 (0,18) 0,19 (0,19) 0,19 (0,19) 0,20 (0,19)
Förmaksflimmer
Husläkarverksamhet 20,79 (10,51) 20,49 (10,28) 20,05 (9,65) 19,33 (8,53)
Övrig primärvård 8,82 (0,80) 9,25 (0,71) 9,46 (0,63) 9,97 (0,53)
Specialiserad öppenvård 8,92 (4,43) 9,33 (4,41) 9,39 (4,32) 9,20 (4,26)
Akutmottagning 1,13 (1,11) 1,09 (1,08) 1,09 (1,07) 1,06 (1,05)
Jour/lätt- och närakut 0,09 (0,08) 0,10 (0,10) 0,11 (0,10) 0,10 (0,10)
Hjärtsvikt
Husläkarverksamhet 22,77 (7,92) 23,02 (7,97) 22,94 (7,75) 22,79 (7,11)
Övrig primärvård 11,85 (1,09) 12,44 (0,94) 12,82 (0,85) 13,30 (0,73)
Specialiserad öppenvård 10,52 (4,56) 11,61 (4,77) 12,04 (4,79) 12,16 (4,80)
Akutmottagning 1,39 (1,37) 1,38 (1,37) 1,39 (1,38) 1,37 (1,35)
Jour/lätt- och närakut 0,08 (0,08) 0,10 (0,09) 0,11 (0,10) 0,11 (0,10)
Hypertoni
Husläkarverksamhet 9,05 (4,16) 9,00 (4,13) 8,95 (4,03) 8,82 (3,71)
Övrig primärvård 5,51 (0,38) 5,76 (0,35) 5,88 (0,31) 6,07 (0,27)
Specialiserad öppenvård 6,41 (3,31) 6,55 (3,28) 6,58 (3,25) 6,40 (3,19)
Akutmottagning 0,58 (0,57) 0,57 (0,56) 0,57 (0,56) 0,56 (0,55)
Jour/lätt- och närakut 0,09 (0,09) 0,10 (0,10) 0,11 (0,10) 0,10 (0,10)
Ischemisk hjärtsjukdom
Husläkarverksamhet 13,00 (5,25) 12,85 (5,23) 13,06 (5,12) 12,96 (4,74)
Övrig primärvård 7,79 (0,62) 8,16 (0,56) 8,47 (0,48) 8,59 (0,41)
Specialiserad öppenvård 8,64 (4,22) 8,96 (4,21) 9,11 (4,17) 9,14 (4,18)
Akutmottagning 1,00 (0,99) 0,99 (0,98) 1,00 (0,99) 0,99 (0,97)
Jour/lätt- och närakut 0,09 (0,09) 0,11 (0,10) 0,11 (0,11) 0,11 (0,10)
37
KOL
Husläkarverksamhet 12,37 (5,16) 12,34 (5,15) 12,31 (5,07) 12,39 (4,68)
Övrig primärvård 7,46 (0,58) 7,86 (0,50) 7,96 (0,44) 8,17 (0,39)
Specialiserad öppenvård 9,82 (4,04) 10,41 (4,04) 10,44 (4,06) 10,21 (3,96)
Akutmottagning 1,04 (1,03) 1,02 (1,01) 1,01 (0,99) 0,98 (0,96)
Jour/lätt- och närakut 0,13 (0,12) 0,14 (0,14) 0,15 (0,15) 0,15 (0,14)
Osteoporos
Husläkarverksamhet 12,05 (4,39) 12,00 (4,33) 11,92 (4,25) 11,95 (4,02)
Övrig primärvård 8,62 (0,63) 9,27 (0,58) 9,31 (0,53) 9,51 (0,45)
Specialiserad öppenvård 9,99 (5,21) 10,41 (5,23) 10,45 (5,20) 9,88 (4,98)
Akutmottagning 0,83 (0,82) 0,82 (0,81) 0,82 (0,81) 0,81 (0,80)
Jour/lätt- och närakut 0,12 (0,12) 0,13 (0,13) 0,13 (0,13) 0,13 (0,13)
Tia
Husläkarverksamhet 16,04 (5,46) 16,06 (5,41) 16,07 (5,20) 16,02 (4,74)
Övrig primärvård 12,02 (1,01) 12,65 (0,90) 12,88 (0,79) 13,38 (0,68)
Specialiserad öppenvård 8,38 (3,85) 8,96 (3,87) 8,82 (3,89) 8,60 (3,79)
Akutmottagning 1,14 (1,13) 1,11 (1,09) 1,13 (1,11) 1,11 (1,09)
Jour/lätt- och närakut 0,08 (0,08) 0,10 (0,09) 0,10 (0,10) 0,10 (0,10)
Totalt
Husläkarverksamhet 7,14 (3,52) 7,07 (3,50) 7,01 (3,41) 6,85 (3,13)
Övrig primärvård 4,85 (0,42) 5,06 (0,39) 5,18 (0,37) 5,31 (0,35)
Specialiserad öppenvård 6,02 (2,97) 6,09 (2,94) 6,09 (2,91) 5,86 (2,83)
Akutmottagning 0,55 (0,53) 0,54 (0,53) 0,54 (0,52) 0,53 (0,51)
Jour/lätt- och närakut 0,15 (0,15) 0,16 (0,16) 0,16 (0,16) 0,16 (0,15)
38
Tabell 3.4 Antal vårdtillfällen per patient i gruppen personer med kroniska sjukdomar, 2013-
2016
Antal vårdtillfällen per patient
2013 2014 2015 2016
Astma 0,23 0,22 0,21 0,21
Demens 0,87 0,86 0,87 0,85
Diabetes typ 2 0,54 0,53 0,53 0,51
Fetma 0,37 0,36 0,36 0,36
Förmaksflimmer 1,04 1,02 1,00 0,97
Hjärtsvikt 1,44 1,44 1,47 1,45
Hypertoni 0,46 0,45 0,44 0,44
Ischemisk hjärtsjukdom 0,90 0,89 0,90 0,89
KOL 0,92 0,92 0,89 0,87
Osteoporos 0,74 0,72 0,72 0,69
Tia 1,06 1,04 1,06 1,03
Totalt 0,39 0,38 0,37 0,36
Tabell 3.5 Antal vårddagar per patient i gruppen personer med kroniska sjukdomar, 2013-
2016
Antal vårddagar per patient
2013 2014 2015 2016
Astma 1,30 1,27 1,18 1,13
Demens 6,76 6,67 6,74 6,47
Diabetes typ 2 3,72 3,66 3,79 3,44
Fetma 2,01 1,99 2,01 1,96
Förmaksflimmer 7,15 7,03 7,19 6,66
Hjärtsvikt 10,54 10,65 11,14 10,48
Hypertoni 3,03 3,00 3,01 2,88 Ischemisk hjärtsjukdom 5,77 5,73 5,87 5,60
KOL 6,38 6,47 6,29 6,14
Osteoporos 5,62 5,43 5,52 5,18
Tia 7,94 7,76 7,83 7,43
Totalt 2,50 2,44 2,44 2,30
39
Tabell 3.6 Fördelning (i procent) av besök, oavsett vårdgivarkategori, i vårdformer uppdelat
på sjukdomsgrupp, 2013-2016
Andel av besök (i procent)
Vårdform 2013 2014 2015 2016
Astma
Husläkarverksamhet 31,12 30,64 30,09 29,53
Övrig primärvård 26,71 27,39 28,16 29,57
Specialiserad öppenvård 36,10 35,71 35,77 34,84
Akutmottagning 3,75 3,90 3,71 3,82
Jour/lätt- och närakut 2,31 2,36 2,28 2,25
Demens
Husläkarverksamhet 48,87 47,69 48,32 48,39
Övrig primärvård 38,42 39,98 39,65 40,31
Specialiserad öppenvård 10,24 10,02 9,71 9,09
Akutmottagning 2,37 2,19 2,18 2,06
Jour/lätt- och närakut 0,10 0,13 0,14 0,14
Diabetes typ 2
Husläkarverksamhet 40,98 40,29 40,23 40,20
Övrig primärvård 29,83 30,28 30,40 30,74
Specialiserad öppenvård 26,70 26,97 26,89 26,60
Akutmottagning 2,18 2,11 2,12 2,09
Jour/lätt- och närakut 0,32 0,35 0,36 0,37
Fetma
Husläkarverksamhet 31,77 30,86 30,21 29,24
Övrig primärvård 27,85 29,27 30,31 31,75
Specialiserad öppenvård 36,37 35,90 35,53 35,06
Akutmottagning 3,02 2,96 2,95 2,93
Jour/lätt- och närakut 0,98 1,01 1,00 1,02
Förmaksflimmer
Husläkarverksamhet 52,31 50,88 50,01 48,73
Övrig primärvård 22,19 22,98 23,60 25,14
Specialiserad öppenvård 22,45 23,17 23,42 23,19
Akutmottagning 2,83 2,72 2,71 2,68
Jour/lätt- och närakut 0,22 0,26 0,26 0,26
Hjärtsvikt
Husläkarverksamhet 48,86 47,42 46,54 45,83
Övrig primärvård 25,42 25,62 26,00 26,74
Specialiserad öppenvård 22,57 23,91 24,42 24,46
Akutmottagning 2,98 2,85 2,82 2,75
Jour/lätt- och närakut 0,17 0,21 0,22 0,22
Hypertoni
Husläkarverksamhet 41,82 40,94 40,52 40,18
Övrig primärvård 25,45 26,20 26,62 27,64
Specialiserad öppenvård 29,62 29,79 29,80 29,15
Akutmottagning 2,68 2,59 2,58 2,56
Jour/lätt- och närakut 0,43 0,47 0,48 0,47
Ischemisk hjärtsjukdom
Husläkarverksamhet 42,59 41,37 41,12 40,76
Övrig primärvård 25,54 26,26 26,67 27,03
Specialiserad öppenvård 28,30 28,83 28,70 28,76
Akutmottagning 3,28 3,19 3,16 3,10
Jour/lätt- och närakut 0,30 0,35 0,35 0,35
40
KOL
Husläkarverksamhet 40,13 38,83 38,62 38,84
Övrig primärvård 24,21 24,73 24,97 25,61
Specialiserad öppenvård 31,86 32,76 32,75 32,00
Akutmottagning 3,38 3,22 3,18 3,09
Jour/lätt- och närakut 0,42 0,45 0,48 0,47
Osteoporos
Husläkarverksamhet 38,12 36,77 36,51 37,02
Övrig primärvård 27,28 28,41 28,54 29,44
Specialiserad öppenvård 31,60 31,90 32,02 30,61
Akutmottagning 2,64 2,52 2,52 2,52
Jour/lätt- och närakut 0,37 0,41 0,41 0,42
Tia
Husläkarverksamhet 42,59 41,31 41,20 40,86
Övrig primärvård 31,91 32,53 33,03 34,12
Specialiserad öppenvård 22,25 23,05 22,62 21,95
Akutmottagning 3,03 2,86 2,89 2,83
Jour/lätt- och närakut 0,22 0,25 0,26 0,26
Totalt
Husläkarverksamhet 38,15 37,36 36,92 36,60
Övrig primärvård 25,96 26,75 27,30 28,37
Specialiserad öppenvård 32,16 32,16 32,10 31,35
Akutmottagning 2,91 2,87 2,83 2,84
Jour/lätt- och närakut 0,82 0,86 0,85 0,84
41
Tabell 3.7 Fördelning(i procent) av läkarbesök i olika vårdformer uppdelat på
sjukdomsgrupp 2013-2016
Andel av läkarbesök (i procent)
Vårdform 2013 2014 2015 2016
Astma
Husläkarverksamhet 43,12 43,28 42,89 41,24
Övrig primärvård 6,18 6,20 6,62 7,54
Specialiserad öppenvård 38,10 37,64 38,03 38,40
Akutmottagning 7,73 7,86 7,56 7,86
Jour/lätt- och närakut 4,87 5,02 4,91 4,96
Demens
Husläkarverksamhet 32,91 34,88 36,28 36,69
Övrig primärvård 29,50 26,72 25,05 22,75
Specialiserad öppenvård 25,63 26,03 25,85 27,22
Akutmottagning 11,50 11,72 12,05 12,53
Jour/lätt- och närakut 0,46 0,65 0,77 0,81
Diabetes typ 2
Husläkarverksamhet 47,51 47,86 48,02 46,88
Övrig primärvård 4,69 4,20 3,66 3,29
Specialiserad öppenvård 39,90 40,03 40,20 41,50
Akutmottagning 6,92 6,84 6,97 7,12
Jour/lätt- och närakut 0,98 1,07 1,14 1,21
Fetma
Husläkarverksamhet 46,54 46,31 45,78 43,75
Övrig primärvård 4,28 4,41 4,67 5,00
Specialiserad öppenvård 39,50 39,47 39,59 41,04
Akutmottagning 7,28 7,29 7,40 7,54
Jour/lätt- och närakut 2,41 2,52 2,56 2,68
Förmaksflimmer
Husläkarverksamhet 62,05 62,02 61,19 59,00
Övrig primärvård 4,74 4,30 4,00 3,66
Specialiserad öppenvård 26,14 26,59 27,37 29,44
Akutmottagning 6,58 6,51 6,81 7,24
Jour/lätt- och närakut 0,50 0,58 0,63 0,66
Hjärtsvikt
Husläkarverksamhet 52,74 52,65 52,10 50,41
Övrig primärvård 7,24 6,21 5,74 5,20
Specialiserad öppenvård 30,35 31,49 32,21 34,08
Akutmottagning 9,15 9,03 9,26 9,58
Jour/lätt- och närakut 0,52 0,62 0,69 0,72
Hypertoni
Husläkarverksamhet 48,89 49,09 48,83 47,43
Övrig primärvård 4,50 4,17 3,78 3,44
Specialiserad öppenvård 38,85 38,94 39,38 40,83
Akutmottagning 6,69 6,63 6,76 7,03
Jour/lätt- och närakut 1,07 1,18 1,24 1,28
Ischemisk hjärtsjukdom
Husläkarverksamhet 46,99 47,21 47,11 45,56
Övrig primärvård 5,56 5,03 4,44 3,92
Specialiserad öppenvård 37,79 38,03 38,39 40,22
Akutmottagning 8,85 8,81 9,08 9,31
Jour/lätt- och närakut 0,81 0,92 0,98 1,00
42
KOL
Husläkarverksamhet 47,20 47,49 47,36 46,13
Övrig primärvård 5,30 4,64 4,11 3,84
Specialiserad öppenvård 36,97 37,31 37,87 39,12
Akutmottagning 9,40 9,29 9,27 9,50
Jour/lätt- och närakut 1,13 1,27 1,39 1,40
Osteoporos
Husläkarverksamhet 39,30 39,10 38,95 38,77
Övrig primärvård 5,66 5,22 4,82 4,32
Specialiserad öppenvård 46,64 47,22 47,65 47,99
Akutmottagning 7,37 7,29 7,40 7,67
Jour/lätt- och närakut 1,04 1,16 1,18 1,26
Tia
Husläkarverksamhet 47,34 47,59 46,91 45,63
Övrig primärvård 8,76 7,88 7,11 6,55
Specialiserad öppenvård 33,38 34,08 35,09 36,42
Akutmottagning 9,80 9,62 10,01 10,48
Jour/lätt- och närakut 0,71 0,82 0,89 0,93
Totalt
Husläkarverksamhet 46,36 46,56 46,34 44,92
Övrig primärvård 5,53 5,21 5,00 4,96
Specialiserad öppenvård 39,10 39,11 39,48 40,59
Akutmottagning 7,03 7,00 7,04 7,32
Jour/lätt- och närakut 1,98 2,12 2,15 2,22
43
Tabell 3.8 Fördelning av besök för personer med kroniska sjukdomar inom olika
vårdgivarkategorier uppdelat på vårdform 2013-2016
Andel av besök (i procent)
Vårdgivarkategori 2013 2014 2015 2016
Husläkarverksamhet
Läkare 49,36 49,46 48,69 45,78
Distriktssköterska 30,60 29,25 28,44 27,32
Övriga Sjuksköterskor 9,14 9,73 10,56 11,84
Undersköterska 10,88 11,55 12,29 15,04
Paramedicinsk vårdgivare 0,00 0,00 0,00 0,00
Psykoterapi/kurator 0,01 0,01 0,01 0,01
Övriga 0,01 0,00 0,01 0,01
Övrig primärvård
Läkare 8,66 7,73 7,10 6,52
Distriktssköterska 0,35 0,61 0,66 0,66
Övriga Sjuksköterskor 5,88 3,89 2,93 2,92
Undersköterska 24,78 26,66 27,56 28,57
Paramedicinsk vårdgivare 43,33 43,18 42,81 42,00
Psykoterapi/kurator 2,69 3,05 3,74 3,99
Övriga 14,30 14,88 15,20 15,34
Specialiserad öppenvård
Läkare 49,38 48,25 47,71 48,29
Distriktssköterska 0,00 0,03 0,14 0,07
Övriga Sjuksköterskor 21,04 22,01 22,21 23,51
Undersköterska 1,71 2,22 2,35 1,90
Paramedicinsk vårdgivare 5,89 5,66 5,62 5,46
Psykoterapi/kurator 5,08 5,28 5,31 4,95
Övriga 16,90 16,55 16,66 15,82
Akutmottagning
Läkare 97,94 96,81 96,61 96,11
Distriktssköterska 0,00 0,00 0,00 -
Övriga Sjuksköterskor 1,97 3,08 3,29 3,78
Undersköterska 0,02 0,02 0,01 0,01
Paramedicinsk vårdgivare 0,01 - - -
Psykoterapi/kurator 0,04 0,05 0,03 0,03
Övriga 0,03 0,05 0,06 0,07
Jour/lätt- och närakut
Läkare 98,80 97,62 97,65 97,84
Distriktssköterska 0,90 1,27 1,18 0,87
Övriga Sjuksköterskor 0,27 1,06 1,13 1,22
Undersköterska 0,03 0,05 0,03 0,06
Paramedicinsk vårdgivare - - - -
Psykoterapi/kurator 0,00 - 0,00 -
Övriga 0,00 0,01 0,02 0,01
44
Appendix 4. Akutmottagningsbesök per listad vid husläkarmottagningar inom olika ägargrupper
Figur 4.1 Spridning av antalet akutmottagningsbesök per listad uppdelat på ägargrupp 2013.
Box plot 2013
Enskilda Privata Praktikertjänst Privata Koncerner SLSO TioHundra
0
0.1
0.2
0.3
0.4
0.5
0.6
0.7
Anta
l bes
ök
45
Figur 4.2 Spridning av antalet akutmottagningsbesök per listad uppdelat på ägargrupp 2014.
Box plot 2014
Enskilda Privata Praktikertjänst Privata Koncerner SLSO TioHundra
0
0.1
0.2
0.3
0.4
0.5
0.6
0.7
Anta
l bes
ök
46
Figur 4.3 Spridning av antalet akutmottagningsbesök per listad uppdelat på ägargrupp 2015.
Box plot 2015
Enskilda Privata Praktikertjänst Privata Koncerner SLSO TioHundra
0
0.1
0.2
0.3
0.4
0.5
0.6
0.7
Anta
l bes
ök
Behovsviktning av ersättning i primärvården
Arbetsrapport till HSF 170515
RAPPORT XXX
2
Citera gärna Centrum för epidemiologi och samhällsmedicins rapporter,
men glöm inte att uppge källan. Bilder, fotografier och illustrationer är
skyddade av upphovsrätten. Det innebär att du måste ha upphovsmannens
tillstånd för att använda dem.
Referera till rapporten enligt: Walander A, Corman D, Agerholm J, Ponce de Leon A, Nylén L, Burström
B Behovsviktning av ersättning i primärvården. Arbetsrapport till HSF 170512.
Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin
Box 1497, 171 29 Solna
Författare: Rapport 2017: xxxISBN Klicka här för att ange text.Författare: Walander A, Corman D,
Agerholm J, Ponce de Leon A, Nylén L, Burström B.
Layout: Elisabeth Johansson
Stockholm maj 2017
www.folkhalsoguiden.se
3
Innehåll
1 Bakgrund, inledning ............................................................................................... 4
Vilka skillnader finns i behov av vård? ................................................................ 4
Vilka faktorer bör tas i beaktande för att beskriva behov av vård? ..................... 5
Andra modeller för fördelning av resurser .......................................................... 6
Referenser .............................................................................................................. 7
2 Vårdbehov ........................................................................................................ 10
Indikatorer på vårdbehov – bestämningsfaktorer eller sjuklighet ................... 10
Justering efter demografiska och sociala bestämningsfaktorer ........................ 11
Behovsjustering efter diagnoser .......................................................................... 13
Behovsjustering efter diagnos eller bestämningsfaktorer? ............................... 14
Vårdbehov som inte kommer till vårdens kännedom ........................................ 14
Sammanfattning .................................................................................................. 14
Referenser ............................................................................................................ 15
3 Care Need Index, bakgrund, konstruktion, validitetsaspekter ..................... 18
Inledning .............................................................................................................. 18
Om behov och vårdbehovsmått .......................................................................... 18
Ursprung, bakgrund och konstruktion av CNI ................................................. 20
En kritisk genomgång av validitetsaspekter för CNI ........................................ 22
Diskussion och slutsatser ................................................................................... 23
Sammanfattning ................................................................................................. 24
Referenser ........................................................................................................... 25
4 Analys av CNI i relation till vårdbehov och befolkningsfaktorer .................. 27
Stockholms läns befolkningssammansättning ................................................... 27
Beskrivning av CNI ............................................................................................. 29
CNI-faktorernas betydelse för utfallet ............................................................... 30
CNI i förhållande till andra behovsmått ............................................................ 38
Social vikt i behovsindex för primärvård ...................................................... 38
SMR (standardiserade dödstal) ..................................................................... 40
Husläkarmottagningar SLL............................................................................ 40
Betjäningsområden SLL .................................................................................. 41
Behovsmått och specifika bakgrundsfaktorer ............................................... 48
5 Diskussion, slutsatser ...................................................................................... 55
4
1 Bakgrund, inledning
Ersättningsmodellen i primärvården i SLL baserades fram t.o.m. 31/12 2015 till 60 procent på
besöksersättning och till 40 procent på en åldersviktad listningsersättning. Fr.o.m 1/1 2016
baseras modellen till 60 procent på en fast listningsersättning som till 20 procent viktas med CNI
(Care Need Index). Besöksersättningen har sänkts och differentierats. Avsikten med förändringen
är att styra vården till att i större utsträckning fokusera patienter med kroniska sjukdomar, och
att patienter med lättare sjukdomstillstånd i större utsträckning ska söka andra alternativ än
läkarbesök. En viktig aspekt av förändringen är vilken effekt den kommer att ha med avseende på
vård på lika villkor i primärvården, och hur förändringen påverkar vårdcentraler i olika typer av
områden.
Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) har av Hälso- och sjukvårdsförvaltningen
fått i uppdrag att belysa jämlikhetsaspekter av förändrat ersättningssystem i primärvården i SLL
med avseende på:
1. Care Need Index (CNI), bakgrund, konstruktion, validitetsaspekter
2. Hur väl CNI speglar befolkningens behov av vård i relation till andra behovsmått
3. Analys av CNI
Uppdraget inkluderar en genomgång av vetenskapliga artiklar om CNI och andra typer av
behovsindex, för- och nackdelar, samt simulering av konsekvenser av viktningen med CNI för
vårdcentraler och i områden med olika typer av befolkningssammansättning bland de listade. En
jämförelse görs med andra mått som speglar befolkningens behov av vård, inklusive den modell
(primärvårdsindex) som tidigare användes i SLL, innan införande av Vårdval Stockholm.
Uppdraget avrapporteras genom denna rapport och kapitel som belyser indikatorer på
vårdbehov, bakgrund, konstruktion och validitet för CNI; analys av vilka komponenter av måttet
som väger tyngst i CNI samt en jämförelse av CNI mot andra mått för att matcha resurser mot
invånarnas behov av primärvård.
Vilka skillnader finns i behov av vård?
Det finns stora skillnader i livsvillkor, levnadsvanor och hälsa i befolkningen i olika områden i
Stockholms län (1), med avsevärda skillnader i förväntad livslängd. Vidare finns påtagliga
skillnader i sjuklighet i stora folksjukdomar som diabetes mellitus, kronisk obstruktiv
lungsjukdom, hjärtinfarkt, stroke och psykiska sjukdomar som depression och psykossjukdom.
Dessa diagnoser uppträder vid tidigare ålder och har högre prevalens i socialt och ekonomiskt
utsatta områden än i övriga länet (2). Andelen personer som vårdats på sjukhus för tillstånd som
med en optimalt fungerande primärvård och öppenvård inte skulle behöva läggas in på sjukhus är
högre i områden i SLL med lägre medianinkomst, vilket kan spegla att primärvården inte
fungerar optimalt i låginkomstområden (3).
Studier i missgynnade områden i Skottland och Storbritannien hävdar att den sämre hälsan och
högre förekomsten av multisjuklighet bland personer i dessa områden måste erkännas och
resultera i en mer behovsbaserad resursfördelning till förmån för de missgynnade områdena (4-
6). Man har konstaterat att patienters konsultationstider med läkare i dessa områden är kortare
och doktorns stressnivå högre än i andra områden (7). Ett skotskt initiativ (GPs at the Deep End)
5
har föreslagit åtgärder för att förbättra primärvårdens möjligheter att förebygga och minska
sociala skillnader i hälsa (8).
Vilka faktorer bör tas i beaktande för att beskriva behov av vård?
Flera aspekter måste beaktas när det gäller befolkningens behov av vård. En viktig utgångspunkt
är att det är befolkningens hälsotillstånd som skapar behov av vård. En annan gäller hur behov
ska mätas, och i vilken mån efterfrågan på vård eller konsumtion av vård ska ingå i ett mått, se
Figur 1.1 (9).
Figur 1.1 Bestämningsfaktorer för hälsa, hälsotillstånd, behov, efterfrågan, vårdkonsumtion och hälsoutfall (från (9)).
De faktorer som ingår i CNI-måttet är demografiska och sociala bestämningsfaktorer för hälsa
som påverkar individens hälsotillstånd, och därmed behov och konsumtion av vård (10). Högt
värde på CNI har i flera studier visat sig samvariera med högre sjuklighet i området – t ex i
hjärtkärlsjukdom, psykiatrisk sjuklighet och dödlighet (11-15). Äldre personer har mer sjuklighet
och därmed större behov av vård än yngre personer. Som grupp betraktat har lågutbildade
personer sämre hälsa än högutbildade. En annan viktig aspekt är att debutåldern för sjukdom är
lägre bland lågutbildade personer än bland högutbildade. Ett område med hög andel lågutbildade
kommer att ha sämre hälsa än ett område med lägre andel lågutbildade personer. Det är dock inte
lika klart att den sämre hälsan i området med stor andel lågutbildade till fullo avspeglas i uttryckt
behov av vård, efterfrågan och konsumtion av vård. I hur stor grad ett visst hälsotillstånd
översätts i ett upplevt behov av vård skiljer sig mellan män och kvinnor och mellan olika grupper
bland annat beroende på nivån av hälsolitteracitet, dvs. förmågan att förstå, förvärva och använda
hälsoinformation (16,17).
I vilken mån det upplevda behovet av vård sedan översätts i efterfrågan på vård är i sin tur
beroende av tillgång till vård, den egna ekonomin och tidigare erfarenheter av vården. När
individen kommer till vården och efterfrågar hjälp krävs också en förmåga att presentera sina
symptom till vårdgivaren, som i sin tur ska förstå och föreslå adekvat vård för tillståndet. I den
6
ideala situationen kommer denna vårdkonsumtion att äga rum, patientens hälsotillstånd och
hälsoutfallet förbättras (9).
Ska ett mått på befolkningens behov av vård inkludera efterfrågan och vårdkonsumtion? Det kan
vara ett pragmatiskt sätt att mäta behov, men detta underskattar det behov som inte översatts i
efterfrågan. Efterfrågad vård kan i sin tur vara betingad av större och mindre behov (18,19).
Ett idealt mått på behov borde ta hänsyn också till skillnader i hur hälsotillstånd översätts i
vårdkonsumtion. En mera proaktiv ansats vore att avsätta resurser till hälsofrämjande och
förebyggande åtgärder som riktas längre till vänster i Figur 1, dvs. mot att påverka hälsans
bestämningsfaktorer till att inte försämra hälsotillståndet samt att tidigare detektera försämrat
hälsotillstånd. Detta kan ske bl.a. genom utåtriktade, uppsökande verksamheter och
screeningåtgärder.
Andra modeller för fördelning av resurser
I en översiktsartikel visas hur olika länder använder olika typer av mått för geografisk fördelning
av resurser till hälso- och sjukvården (20). De flesta modeller inkluderar demografiska faktorer
(ålder, andel födda utomlands) och socioekonomiska faktorer (socioekonomisk position,
sysselsättning, utbildningsnivå, inkomstnivå, typ av boende, mottagande av sjukersättning eller
liknande). Vissa inkluderar också mått på sjuklighet eller dödlighet (standardiserat dödstal,
prevalens av långvarig begränsande sjukdom. diagnosgrupper). I artikeln beskrivs den tidigare
modellen för resursfördelning inom den sjukhusbaserade vården i SLL, som grundades på
genomsnittlig vårdkostnad per befolkningsgrupp, i en matris av ålder, civilstånd, utbildningsnivå,
sysselsättning och boendetyp (20,21). Den modellen har rönt stort internationellt intresse (22).
Många landsting i Sverige använder sig av Adjusted Clinical Groups (ACG) i ersättningen till
primärvården. Detta mått bygger på en sammanställning av diagnoser som patienter söker för
(23) och mäter snarast vårdtyngd, till skillnad från vårdbehov.
I Östergötland gjordes en studie kostnader för primärvård på individ- och vårdcentralsnivå samt
av sambandet mellan kostnader, sjuklighet, socioekonomi och läkemedelsanvändning (24).
Slutsatserna var att både socioekonomi och sjukdomsbörda har samband med
primärvårdskostnader. Socioekonomi mättes med inkomst, invånarna indelades i fem
socioekonomiska nivåer (man hade konstaterat att inkomst samvarierade med flera andra
variabler som andel invandrare, andel lågutbildade samt andel äldre).
Sjukdomsbördan uttrycktes med hjälp av ACG case-mix system som grupperade individer i fem
kategorier. Variationen mellan individers kostnader kan till stor del förklaras av sjukdomsbörda,
medan kostnadsvariation mellan vårdcentraler till betydande del förklaras av socioekonomi. Små
skillnader i sjukdomsbörda mellan vårdcentraler kan bidra till att förklara att sjukdomsbörda inte
förklarade variation i kostnader mellan vårdcentraler. Variationer i diagnostik gör det också
svårare att använda diagnosbaserad sjukdomsbörda vid jämförelse mellan vårdcentraler.
Den genomsnittliga kostnaden per patient och per ACG-kategori varierade, med stegvis högre
kostnad i alla ACG-kategorier (utom den lägsta) för individer med lägre socioekonomisk status
jämfört med individer med högre socioekonomisk status. (24)
I en utvärdering av effekter av ett förändrat ersättningssystem i primärvården kan flera aspekter
vara relevanta. Donabedians modell (25) kan illustrera detta (Figur 1.2). I struktur ingår
organisation och infrastruktur, men även resursfördelning och ersättningssystem. Process är vad
som sker i vården och samspelet mellan patient och vårdgivare, vilket inte specifikt omfattas i
detta uppdrag.
7
Primärvårdens uppdrag och utformningen av ersättningssystem i primärvård har påtaglig effekt
på hur vården bedrivs och prioriteras, vilket inte minst diskuterats i samband med
Vårdvalsreformen (26). Med tanke på styreffekterna av val av ersättningssystem är det märkligt
att forskningen på området är ganska begränsad, vilket nyligen belystes i en översiktsartikel (27).
Om målet är att åstadkomma vård på lika villkor förefaller emellertid grundläggande att ha en
behovsbaserad resursfördelning som möjliggör en strävan mot det målet.
Figur 1.2 Struktur, process, resultat (modifierad från Donabedian 1988 (25)).
Referenser
1. Burström B, Burström K, Corman D. Områdesskillnader i livsvillkor, levnadsvanor och hälsa
– öppna jämförelser 2014. Stockholm: Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, 2014.
Rapport 2014:3.
http://www.folkhalsoguiden.se/sv/Publikationer/488/Rapporter/Livsvillkor-levnadsvanor-
och-halsa-i-Stockholms-lan/?cid=0&saitem=6
2. Tao W, Bruce D, Burström B. Områdesskillnader i sjukdomsförekomst i Stockholms län.
Stockholm: Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, 2015. Rapport 2015:1.
http://folkhalsoguiden.se/amnesomraden/jamlik-halsa/rapporter/omradesskillnader-i-
sjukdomsforekomst/
3. Löfqvist T, Burström B, Walander A, Ljung R. Inequalities in avoidable hospitalisation by area
income and the role of individual characteristics: a population-based register study in
Stockholm County, Sweden. BMJ Qual Saf. 2013 Sep 30. doi: 10.1136/bmjqs-2012-001715.
4. Barnett K, Mercer SW, Norbury M, Watt G, Wyke S, Guthrie B. Epidemiology of
multimorbidity and implications for health care, research, and medical education: a cross-
sectional study. Lancet 2012;380:37-43.
8
5. Charlton J, Rudisill C, Bhattarai N, Gulliford M. Impact of deprivation on occurrence,
outcomes and health care costs of people with multiple morbidity. J Health Services Research
Policy 2013;18:215-223.
6. Lawson KD, Mercer SW, Wyke S, Grieve E, Guthrie B, Watt GCM. Double trouble: the impact
of multimorbidity and deprivation on preference-weighted health related quality of life. A
cross sectional analysis of the Scottish Health Survey. Int J Equity in Health 2013;12:67
7. Mercer SW, Watt GCM. The inverse care law: clinical primary care encounters in deprived
and affluent areas of Scotland. Ann Fam Med 2007;5:503-510
8. General practitioners at the deep end. What can NHS Scotland do to prevent and reduce
health inequalities? Proposals from General Practitioners at the Deep End, March 2013.
http://www.glasgow.ac.uk/deepend
9. Burström B. Market-oriented, demand-driven health care reforms and equity in health and
health care utilization in Sweden. Int J Health Services 2009;39:271-285.
10. Sundquist K, Malmström M, Johansson SE, Sundquist J. Care Need Index, a useful tool for
the distribution of primary health care resources. J Epidemiol Community Health
2003;57:347-352.
11. Sundquist K. Individual health, neighborhood characteristics, and allocation of primary
health care resources. Stockholm: Karolinska institutet, 2003. (Akademisk avhandling)
12. Malmström M. Care Need Index. Social deprivation and health. Epidemiological studies in
Swedish health care. Lund: Lund University, 2000. (Akademisk avhandling)
13. Malmström M, Sundquist J, Bajekal M, Johansson SE. Indices of need and social deprivation
for primary care. Scand J Soc Med 1998;26:124-130.
14. Malmström M, Sundquist J, Bajekal M, Johansson SE, Johansson LM. The influence of social
deprivation as measured by the CNI on psychiatric admissions. Scand J Publ Health
1999;27:189-195.
15. Malmström M, Sundquist J, Bajekal M, Johansson SE. Ten-year trends in all-cause mortality
and coronary heart disease mortality in socioeconomically diverse neighborhoods. Public
Health 1999;113:279-284.
16. Mårtensson L, Hensing G. Hälsolitteracitet: en grundbult i patient-läkarmötet.
Läkartidningen 2011;108:2718-2720.
17. Zarcadoolas CPA, Greer D. Understanding health literacy: An expanded model. Health
Promotion International 2005;20:95-203.
18. Morgan M. Patients’ help-seeking and access to health care. I: Gulliford M, Morgan M (red).
Access to health care. London: Routledge, 2003, pp 61-83.
19. Rice N, Smith P. Ethics and geographical equity in health care. J Med Ethics 2001;7:256–261.
20. Penno E, Gauld R, Audas R. How are population-based funding formulae for healthcare
composed? A comparative analysis of seven models. BMC Health Services Research
2013;13:470.
21. Andersson PÅ, Bruce D, Walander A, Viberg I. Time for a new budget allocation model for
hospital care in Stockholm county? Health Care Manag Sci 2010;14:36-55.
22. Rice N, Smith P. Approaches to Capitation and Risk Adjustment in Health Care: An
international Survey. The University of York. Centre for Health Economics. 1999.
9
23. Carlsson L, Börjesson U, Edgren L. Patient based ’burden-of-illness’ in Swedish primary
health care. Applying the Johns Hopkins ACG case-mix system in a retrospective study of
electronic patient records. Int J Health Planning and Management 2002;17:269-282.
24. Borgquist L, Andersson D, Engström S, Magnusson H. Primärvårdsersättning efter
socioekonomi eller sjukdomsbörda. Läkartidningen 2010;107:2158-2163.
25. Donabedian A. The quality of care – how can it be assessed? JAMA 1988;260:1743-1748.
26. Burström B, Burström K, Nilsson G, Tomson G, Whitehead M, Winblad U. Equity aspects of
the Primary Health Care Choice Reform in Sweden - a scoping review.Int J Equity Health.
2017 Jan 28;16(1):29. doi: 10.1186/s12939-017-0524-z.
27. Tao W, Agerholm J, Burström B. The impact of reimbursement systems on equity in access
and quality of primary care: A systematic literature review. BMC Health Serv Res. 2016 Oct
4;16(1):542.
10
2 Vårdbehov
För att svara på vilka faktorer som har samband med vårdbehov behöver vårdbehov definieras.
Ofta definierar man ett vårdbehov som föreliggande när en individ skulle kunna dra nytta av vård
för att förbättra sitt hälsotillstånd alternativt kunna upprätthålla sitt hälsotillstånd (capacity to
benefit) (1). Detta är rent teoretiskt en bra definition, men är ofta ganska svårt att mäta, varför
vårdbehov i praktiken ofta likställs med ”hälsobehov” eller dåligt hälsotillstånd. Nackdelen här är
dock att också hälsoproblem som vården inte har någon realistisk möjlighet att behandla
inkluderas.
Det är viktigt att skilja mellan behov och efterfrågan av vård. Även om de två begreppen är väldigt
nära kopplade är det inte alltid att samma faktorer driver behov och efterfrågan i samma riktning.
Ett bra exempel på detta är utbildning. En hög utbildning är i de flesta sammanhang relaterat till
ett relativt gott hälsotillstånd, men en hög utbildning kan samtidigt påverka efterfrågan av vård
positivt. Mera kunskap om vilka behandlingsformer som finns leder till större förväntningar på
vad vården ska kunna erbjuda och vilka hälsotillstånd som ska kunna behandlas (2). Att likställa
behov med efterfrågan skulle därför kunna leda till en ojämlik fördelning av vårdens resurser.
Indikatorer på vårdbehov – bestämningsfaktorer eller sjuklighet
Eftersom det inte går att mäta vårdbehovet i en befolkning måste olika proxy-variabler användas.
Man tar då utgångspunkt i hälsans bestämningsfaktorer, dvs. faktorer som har ett nära samband
med hälsa eller sjuklighet (se Figur 1 i föregående kapitel). Detta innebär dock samtidigt att det
inte finns något riktmärke mot vilket dessa proxy-variabler kan valideras och argumentet för att
använda en proxy framför en annan baseras oftast på analyser av dessa variablers korrelation
med andra icke validerade indikatorer för behov (3) till exempel olika mått på vårdkonsumtion,
sjuklighet eller dödlighet (3, 4). När det gäller primärvården finns också exemplen på att olika
behovsindex valideras mot den faktiska arbetsbelastningen (5) i linje med det svenska Care-Need-
Index (CNI).
Fördelning av resurser i förhållande till behov är ett viktigt politiskt mål i de flesta offentligt
finansierade sjukvårdssystem, men eftersom det inte finns någon ’golden standard’ för vilka
indikatorer som bäst predicerar vårdbehov ser de fördelningsmodeller som används väldigt olika
ut (4). Gemensamt är att ålder och kön ofta ingår som behovsindikatorer, men därutöver kan
olika områdes- och individuella variabler ingå beroende på tillgänglig data. Ibland ingår
socioekonomiska variabler som inkomst, utbildning och sysselsättning eller materiell fattigdom
som i det brittiska Townsend Index och ibland ingår den relativa sjukligheten i befolkningen till
exempel mätt som förtidig död eller som ett case-mix mått som det amerikanska Ambulatory Care
Groups (ACG) (6). Förkortningen ACG har senare kommit att uttydas ”Adjusted Clinical Groups”.
I vissa modeller ingår även själv-rapporterade hälsomått från enkäter, även om låga
svarsfrekvenser ifrågasätter validiteten av denna typ av behovsmått (4). Ofta används de olika
modellerna till att fördela resurser mellan olika områden och regioner (särskilt de som används i
Europa), men det finns exempel på att behovsindikatorer och behovsindex används som del av ett
behovsbaserat kapiteringssystem för kliniker eller mottagningar (särskilt de som används i USA).
11
Justering efter demografiska och sociala bestämningsfaktorer
Det finns många olika varianter på justering efter demografiska och sociala bestämningsfaktorer.
Många modeller benämns som ’Deprivation index’ och har olika kombinationer av
socioekonomiska och demografiska komponenter. De flesta index som har framkommit under
sökningen inför denna sammanställning kommer från England, men det finns också exemplen
från andra länder (för en översikt över deprivationsindex i europeiska länder se Fairburn et al.
(7)). I Tabell 1 visas en jämförelse och översikt över ett urval av olika deprivationsindex och de
variabler som ingår. Ett index som har tagits fram för att fördela extra resurser till
primärvårdsläkare (general practitioners) som arbetar i utsatta områden är det engelska Jarman
index (8), för vilket det också har tagits fram en svensk variant (9). Det har dock visat sig att
Jarman index jämförelse med andra deprivation index är sämre på att predicera arbetsbelastning
i primärvården (5) och sjuklighet i befolkningen (10). En variabel i Jarman index som dock verkar
ha stort förklaringsvärde när det gäller användning av slutenvård är variabeln ’Äldre som bor
ensamma’, som har den största vikten i Jarman index (10). För jämförelse visas det
primärvårdsindex som tidigare och fram till år 2007 användes i Stockholms läns landsting.
Fördelarna med att justera efter demografiska och socioekonomiska bestämningsfaktorer är
främst att de, till skillnad från case-mix justering, inte är påverkbara av läkarens diagnossättning.
Det är en bra korrelation mellan dessa bestämningsfaktorer och hälsotillstånd och vårdkostnader
(11) och de förklarar en ganska stor del av variationen i kostnader mellan områden/vårdcentraler
(12). Nackdelarna är att de inte direkt är relaterade till vårdbehov och förklarar en mindre del av
variationen i kostnader mellan individer i förhållande till exempelvis ACG (12).
12
Tabell 1. Jämförelse av olika deprivationsindex
Jarman (8) Townsend Carstairs (13)
Multiple Deprivation 2000 (14)
DANDEX (15)
CNI Primärvårds-index SLL
Age <5 år <5 år Viktad
Education, skills, training 6 indicators X X X
Unemployment X X X X X X
Income 11 indicators (E.g. Children in income support households, Allowance household etc.)
X X
Social position Unskilled, Social class V
Low social class
Manual profession
Lone parent X X X
Lone pensioner X X
Home ownership X X
Ethnic minority X X X
Geographic mobility Changed address within one year
X
Geographic access to services
4 indicators
Housing Overcrowding Overcrowding X 3 indicators (e.g overcrowding and homelessness)
No Car X X X
Health deprivation and disability
6 Indicators
Others Criminal record
13
Behovsjustering efter diagnoser
En kritik av ersättningsmodeller som tar utgångspunkt i någon form av
deprivationsindex har varit att det inte är möjligt att väga in skillnader i case-mix (16). I
USA, där man har gått från ett system baserat på fee-for-service till i större utsträckning
att basera ersättningen på kapitering, har man upplevt att patienter med komplexa
hälsoproblem har haft svårt att registrera sig när prevalens och allvarlighetsgrad av olika
sjukdomar inte har vägts in i ersättningen (16, 17). Det har därför tagits fram olika
modeller som justerar för behov utifrån diagnoser för bättre att kunna justera för
skillnader i sjuklighet. Den mest använda och den som har använts här i Sverige är
Johns Hopkins’ Adjusted Clinical Group (ACG) system (6, 18). Det finns dock många
andra. En systematisk översiktsartikel från 2012 (19) fann 17 olika modeller för
klassificering av patienter i diagnosgrupper som har validerats i vetenskapliga studier
varav ACG och Charlsons index har varit bland de mest studerade. De har dock inte alla
skapats med resursfördelning i åtanke. I Tabell 2 ges exempel på olika diagnossystem
med referenser som har tagits fram med det syfte att predicera resursanvändning inom
vården, dock inte specifikt för primärvården.
Tabell 2. Diagnossystem för att predicera resursanvändning
Diagnossystem Institution Referens
Adjusted Clinical Groups John Hopkins (6, 18)
Diagnostic Cost Group Boston University (17, 20)
Disability Payment System University of California San Diego (21)
Clinical Risk Group 3M Health information systems (22)
Fördelarna med en modell baserad på diagnossättning är att det inte finns samma risk
för att patienter, av ekonomiska skäl, inte erbjudas den vård de skulle behöva och att
vårdcentraler med patienter med mer komplexa hälsoproblem ersätts enligt den ökade
arbetsbelastning det ger (23). En sidoeffekt kan också vara att diagnosregistreringen
förbättras vilket ökar möjligheterna till att planera och följa upp vården.
En uppenbar svaghet med ett ersättningssystem baserad på diagnossättning är att det
finns en risk för ”up-coding” (23), vilket betyder att läkare har ett incitament till att
diagnosticera patienterna så de framstår med en mer komplex sjukdomsbild. Ett annat
problem är att dessa modeller verkar vara bra på retrospektivt att förklara variationer i
vårdkonsumtion och kostnader, men kan vara mindre bra på att förklara variationen när
de används prospektivt, eftersom ersättningen ofta bygger på tidigare års
diagnossättning (23). ACG som har validerats och studerats i en svensk kontext har dock
visat sig i ganska stor utsträckning kunnat förklara en väsentlig del av skillnader i
kostnader inom primärvården (24, 25).
14
Behovsjustering efter diagnos eller bestämningsfaktorer?
Det finns studier som jämför olika deprivationsindex mot varandra och det finns studier
som jämför olika diagnosbaserade modeller mot varandra, men det finns väldigt få som
jämför dessa två typer av behovsviktad ersättning mot varandra och särskilt inom
primärvården.
De flesta studier som utvärderar olika ersättningsmodeller har utgångspunkt i
amerikanska data. De få studier som har hittats jämför diagnos-modeller mot
standardkapitering där ålder, kön och någon form av socioekonomisk indikator (ofta
huruvida en person är berättigad till MedicAid) ingår. Eftersom det amerikanska
vårdsystemet skiljer sig så pass mycket från det svenska har det varit svårt att hitta
studier som skulle kunna ge underlag för att uttala sig om vilket kapiteringssystem som
skulle prestera bäst i det svenska primärvårdssystemet. I de studier som har hittats för
denna sammanställning har diagnosmodellerna dessutom använts som komplement till
någon form av enkelt viktad kapiteringsmodell, där det inte oväntat visar sig att
kombinationen av att behovsjustera efter både diagnosklassificering och
sociodemografiska variabler bättre predicerar vårdkostnader än enbart socio-demografi
(17).
En studie från Sverige har dock jämfört just en resursfördelningsmodell för
primärvården baserat på socioekonomi med en baserat på ACG. Denna studie visade att
medan ACG -ansatsen bäst förklarade variation mellan individer, förklarade CNI bäst
variationen mellan vårdcentraler (12). Här konkluderade författarna att det finns
fördelar och nackdelar med både alternativen och att en kombination kanske skulle
kunna vara att föredra (12).
Vårdbehov som inte kommer till vårdens kännedom
Enligt enkätstudier är det omkring 24 procent som rapporterar att de ibland avstår från
att söka vård trots ett upplevt behov (26). Detta är oftare förekommande i grupper med
låg socioekonomisk position och skälen kan variera från avstånd till läkare, dålig
personlig ekonomi eller att man inte upplever att en läkare skulle kunna hjälpa (26).
Frågan är om och i vilken grad primärvården har ansvar för att fånga upp detta upplevda
men icke-efterfrågade vårdbehov och hur det i så fall skulle kunna ersättas.
Sammanfattning
Det finns många olika variabler och modeller för att fördela resurser med ett
kapiteringssystem inom primärvården. Vilka modeller eller variabler som bäst
predicerar vårdbehov går inte att uttala sig om i nuläget, men generellt bidrar de på olika
sätt till att förklara skillnaderna i vårdkonsumtion och kostnader och ökar
förklaringsvärdet jämfört med modeller baserat enbart på kön och ålder. En
kombination av diagnosbaserade och sociodemografiska modeller kan vara det bästa
alternativet om man vill säkra en jämlik fördelning av resurser inom primärvården.
Det är viktigt att väga in problemen med de mer komplexa modellerna mot det
eventuella ökade förklaringsvärdet. Ibland kan en enklare modell vara nästan lika bra på
att predicera kostnader och vårdkonsumtion som en mer komplex. Det finns studier som
15
visar att ett enkelt mått som att räkna antalet kroniska sjukdomar i vissa tillfällen bättre
predicerar primärvårdskostnader än till exempel ACG (27).
Eftersom det inte finns något självskrivet bästa val är det viktigt att man i framtiden
följer upp och testar hur olika ersättningsmodeller påverkar resursallokeringen i
förhållande till vårdbehov i befolkningen. Beroende på hur man ser på primärvårdens
ansvar i förhållande till att fånga upp individer med vårdbehov som inte kommer till
vårdens kännedom kan detta försvåra resursfördelningen inom primärvården, eftersom
det inte finns validerade mått som kan användas när det gäller viktningen av detta i
förhållande till resurstilldelning. Extra ersättning specifikt avsatt för detta ändamål kan
eventuellt vara en lösning.
Referenser
1. Culyer AJ, Wagstaff A. Equity and equality in health and health care. J Health Econ.
1993 Dec;12(4):431-57.
2. Hoffmeyer UK, McCarthy TR. Financing health care. Dordrecht ; London: Kluwer;
1994.
3. Plant P, McEwen J, Prescott K. Use of the Nottingham Health Profile to test the
validity of Census variables to proxy the need for health care. J Public Health Med. 1996
Sep;18(3):313-20.
4. Kephart G, Asada Y. Need-based resource allocation: different need indicators,
different results? BMC Health Services Research. 2009 Jul 21;9.
5. Ben Shlomo Y, White I, Mckeigue PM. Prediction of General-Practice Workload from
Census Based Social Deprivation Scores. J Epidemiol Commun Health. 1992
Oct;46(5):532-6.
6. Starfield B, Weiner J, Mumford L, Steinwachs D. Ambulatory care groups: a
categorization of diagnoses for research and management. Health Serv Res. 1991
Apr;26(1):53-74.
7. Fairburn J, Maier W, Braubach M. Incorporating Environmental Justice into Second
Generation Indices of Multiple Deprivation: Lessons from the UK and Progress
Internationally. International Journal of Environmental Research and Public Health.
2016 Jul 26;13(8).
8. Jarman B. Underprivileged areas: validation and distribution of scores. Br Med J
(Clin Res Ed). 1984 Dec 08;289(6458):1587-92.
9. Bajekal M, Sundquist J, Jarman B. The Swedish UPA score: an administrative tool for
identification of underprivileged areas. Scandinavian Journal of Social Medicine. 1996
Sep;24(3):177-84.
10. Morris R, Carstairs V. Which deprivation? A comparison of selected deprivation
indexes. J Public Health Med. 1991 Nov;13(4):318-26.
11. Charlton J, Rudisill C, Bhattarai N, Gulliford M. Impact of deprivation on occurrence,
outcomes and health care costs of people with multiple morbidity. J Health Serv Res
Policy. 2013 Oct;18(4):215-23.
12. Borgquist L, Andersson D, Engstrom S, Magnusson H. [Primary health care
reimbursement based on socio-economics or disease burden. Registry study from
16
Ostergotland shows different results depending on analysis level]. Lakartidningen. 2010
Sep 15-21;107(37):2158-63.
13. Carstairs V, Morris R. Deprivation: explaining differences in mortality between
Scotland and England and Wales. BMJ 1989 Oct 07;299(6704):886-9.
14. Jordan H, Roderick P, Martin D. The Index of Multiple Deprivation 2000 and
accessibility effects on health. J Epidemiol Community Health. 2004 Mar;58(3):250-7.
15. Meijer M, Engholm G, Grittner U, Bloomfield K. A socioeconomic deprivation index
for small areas in Denmark. Scandinavian Journal of Public Health. 2013
Aug;41(6):560-9.
16. Majeed A, Bindman AB, Weiner JP. Use of risk adjustment in setting budgets and
measuring performance in primary care I: how it works. BMJ 2001 Sep
15;323(7313):604-7.
17. Ellis RP, Pope GC, Iezzoni L, Ayanian JZ, Bates DW, Burstin H, et al. Diagnosis-
based risk adjustment for Medicare capitation payments. Health Care Financing Review.
1996 Spring;17(3):101-28.
18. Weiner JP, Starfield BH, Steinwachs DM, Mumford LM. Development and
application of a population-oriented measure of ambulatory care case-mix. Medical
Care. 1991 May;29(5):452-72.
19. Huntley AL, Johnson R, Purdy S, Valderas JM, Salisbury C. Measures of
multimorbidity and morbidity burden for use in primary care and community settings: a
systematic review and guide. Annals of Family Medicine. 2012 Mar-Apr;10(2):134-41.
20. Ellis RP, Ash A. Refinements to the Diagnostic Cost Group (DCG) model. Inquiry : a
journal of medical care organization, provision and financing. 1995 Winter;32(4):418-
29.
21. Kronick R, Dreyfus T, Lee L, Zhou Z. Diagnostic risk adjustment for Medicaid: the
disability payment system. Health Care Financing Review. 1996 Spring;17(3):7-33.
22. Averill R, Goldfield N, Eisenhandler J, Hughes J, Shafir B, Gannon D, et al.
Development and evaluation of clinical risk groups (CRGs). Wallingford, CT: 3M Health
Information Systems; 1999 [cited 2017 24.02]; Available from:
http://solutions.3m.com/3MContentRetrievalAPI/BlobServlet?lmd=1225920653000&a
ssetId=1180606514454&assetType=MMM_Image&blobAttribute=ImageFile.
23. Majeed A, Bindman AB, Weiner JP. Use of risk adjustment in setting budgets and
measuring performance in primary care II: advantages, disadvantages, and
practicalities. BMJ 2001 Sep 15;323(7313):607-10.
24. Engstrom SG, Carlsson L, Ostgren CJ, Nilsson GH, Borgquist LA. The importance of
comorbidity in analysing patient costs in Swedish primary care. BMC Public Health.
2006 Feb 16;6:36.
25. Zielinski A, Kronogard M, Lenhoff H, Halling A. Validation of ACG Case-mix for
equitable resource allocation in Swedish primary health care. BMC Public Health. 2009
Sep 18;9:347.
26. Westin M, Ahs A, Brand Persson K, Westerling R. A large proportion of Swedish
citizens refrain from seeking medical care--lack of confidence in the medical services a
plausible explanation? Health Policy. 2004 Jun;68(3):333-44.
17
27. Brilleman SL, Gravelle H, Hollinghurst S, Purdy S, Salisbury C, Windmeijer F. Keep
it simple? Predicting primary health care costs with clinical morbidity measures. Journal
of Health Economics. 2014 May;35:109-22.
18
3 Care Need Index, bakgrund,
konstruktion, validitetsaspekter
Inledning
Care Need Index (CNI) är ett mått som används i alla landsting för skattning av
vårdbehov inom primärvård. Måttet ingår också i en ny ersättningsmodell för
husläkarverksamheter i Stockholms läns landsting. Samtidigt finns en del frågetecken
om vad CNI mer exakt mäter och hur väl måttet fångar in behoven av sjukvårdsresurser
inom husläkarverksamheter idag. Det finns därför skäl att försöka göra en mer
inträngande beskrivning och analys av bakgrunden till, liksom konstruktionen av och
validiteten i måttet CNI.
Såväl vårdbehovsbegreppet som olika behovsmått är komplexa, och relaterade till olika
typer av behov och företeelser. Samtidigt finns inget behovsmått som entydigt mäter
(resurs)behoven i husläkarverksamheter, vilket gör det svårt att direkt svara på frågan
om i vilken omfattning måttet fångar in vårdbehov och vilka former av vårdbehov, i vilka
kontexter. Det som går att göra, är en mer ingående kartläggning och analys av CNI-
måttets bakgrund och konstruktion, samt se på effekter och samband vid en tillämpning
av måttet, i jämförelse med andra behovsmått. Detta kapitel redovisar ett första steg i en
analys av CNI och innefattar en beskrivning av CNI-måttets bakgrund och konstruktion,
samt en teoretisk bedömning av starka och svaga sidor och icke-empiriska
validitetsaspekter.
Kartläggningen, som innefattar en beskrivning av CNI-måttets bakgrund och
konstruktion, samt en teoretisk bedömning av starka och svaga sidor och vissa icke-
empiriska validitetsaspekter, har utgått från följande frågeställningar:
- Hur ser bakgrunden till CNI ut? Varifrån härstammar det? Med vilket syfte?
- Hur är måttet konstruerat? Vilka grundanalyser har gjorts i konstruktionen av
måttet?
- Hur har de ingående faktorerna bestämts? Vilka företeelser är faktorerna
primärt associerade med (vårdtyngd, arbetsbelastning, resursbehov, social vikt,
deprivation, patientgrupper, befolkning etc)?
- Hur bör måttet användas? Som mått på vad? I vilka kontexter?
Om behov och vårdbehovsmått
Som framgått av tidigare kan vi ge begreppet vårdbehov olika innehåll, kopplat till olika
former av mått och mätmetoder. Ofta handlar det om olika grad av precisering av
begreppet och måtten.
Översiktligt förekommer ofta följande tolkningar av vårdbehov:
- Generellt vårdbehov, som förekomsten av generisk ohälsa, och därmed ett
generellt behov av sjukvård. Mäts ofta som andel med generisk ohälsa i en
population, med mått på självskattad hälsa etc.
19
- Sjukdomsspecifika vårdbehov är kanske den vanligaste tillämpningen, där
vårdbehov ofta mäts som diagnosincidens-/prevalens, eller med
sjukdomsspecifika enkätfrågor.
- Vårdbehov som behov av sjukvårdsresurser för att tillgodose vårdbehoven i en
population. Innefattar i regel mer komplexa mått, som ofta kombinerar
sociodemografiska prediktorer för ohälsa och sjukvårdskostnader med
diagnosförekomst, mortalitet etc.
Teoretiskt handlar vårdbehov om ett objektivt behov av insatser för att åtgärda
ohälsotillstånd och variationer i resursbehov. Ibland görs en distinktion för om
ohälsotillstånden är åtgärdbara inom dagens sjukvård eller inte. Ett vårdbehov kan
därmed finnas oavsett om individerna efterfrågar vård eller inte, exempelvis p.g.a.
kostnadsnivå, tillgänglighet, hälsoattityder med mera.
Vårdbehov kommer in som aspekter i ersättningssystem på olika sätt. Det finns en rad
olika delaspekter i vårdbehov som gör att omfattningen i ersättningen bör vara olika till
vårdgivare:
- Varierande grad av generisk ohälsa i populationen, vilket i regel kompenseras
genom besöksrelaterade ersättningar, alternativt högre budgetanslag.
- Mer komplexa sjukdomstillstånd relaterat till ålder, som i regel kompenseras
med ålderkapitering, alternativt diagnos- eller åtgärdsbaserade ersättningar.
- Ohälsa relaterat till levnadsförhållanden och levnadsvanor, och därmed ett
större behov av förebyggande åtgärder.
- Mer komplexa sjukdomstillstånd tidigare i livet, bland en del
populationsgrupper. Kompenseras i regel genom vårdbehovsmått baserade på
sociala prediktorer/indikatorer, alternativt diagnos- eller åtgärdsbaserade
ersättningar. Förebyggande hälsoarbete behövs också ofta.
- Större tidsåtgång per besök, p.g.a. komplexitet i sjukdomsbilden,
kommunikationssvårigheter, etc. Kompenseras i regel med specifika
vårdbehovsmått eller socialt relaterade vårdbehovsmått.
Sammanfattningsvis finns i regel följande behovsaspekter med i ersättningssystem:
- Generisk ohälsa
- Åldersrelaterade vårdbehov
- Socialt relaterade vårdbehov
- Tidsåtgång/komplexitet i besök
- Förebyggande insatser
20
I nuvarande ersättningssystem för husläkarmottagningar inom SLL förefaller CNI
främst kopplat till de tre sista aspekterna.
Ursprung, bakgrund och konstruktion av CNI
Konstruktionen av CNI består i att en behovsvikt räknas fram genom en summering av
sju sociodemografiska faktorer, där poängen för de enskilda faktorerna ges av andelen i
populationen som ingår i respektive faktor, multiplicerat med en specifik faktorvikt.
Enligt Statistiska centralbyrån, som gör beräkningarna åt flertalet landsting, så beskriver
måttet den förväntade risken för ohälsa inom en population (SCB 2015). Måttet
redovisas som ett relativt CNI, som utgörs av den genomsnittliga behovsvikten per listad
för en mottagning, i förhållande till det genomsnittliga behovet för alla mottagningar
sammantaget (vikt=1).
CNI har sitt ursprung i måttet Underprivileged Area Scores (UPA), som utvecklades i
början av 1980-talet av Brian Jarman vid Imperial College i London. Bakgrunden till
måttet var en dåtida uppmärksamhet på en bristfällig primärvård i utsatta
innerstadsområden framförallt i London, genom Acheson committee bl.a. Syftet med
måttet var ursprungligen att identifiera särskilt utsatta områden där det fanns ett behov
av extra resurser för primärvården (general practitioners). De faktorer som initialt
valdes ut var härledda ur arbetet i Acheson committee, och karaktäriserade utsatta
innerstadsområden i London, såsom hög andel ensamstående äldre, hög andel
ensamföräldrar, trångboddhet och utländsk bakgrund.
Med syfte att konstruera ett mått för extra resurstilldelning till de mest utsatta
områdena, utvecklade Brian Jarman måttet Underprivileged Area Score (UPA), där
faktorerna från Acheson kom att ingå.
För att identifiera faktorernas betydelse för primärvårdsläkarnas arbetsbelastning mer
generellt, genomförde Brian Jarman en enkätundersökning 1981 riktad till tio procent av
primärvårdsläkarna i England, där man bad dem ta ställning till faktorernas betydelse
och lägga till andra betydelsefulla faktorer, samt ange dess vikt på en skala 0-9. De
faktorer som föreslogs i den öppna frågan var för disparata för att komma med i det
slutliga urvalet.
Enkätfrågan var formulerad som:
“Below is a list of factors which evidence suggests contribute to the pressure of work on general practitioners. Based on experience in your own practice, could you please score each factor on a scale from 0 (no problem) to 9 (very problematic) according to the degree to which it increases workload or contributes to the pressure of work when it is present. Those factors which you do not mark will not be included in our final calculation.”
De faktorer som listades i enkätfrågan bestod av två huvudområden – sociala faktorer
respektive service faktorer, där som nämnts, de sociala faktorerna bestod av faktorer
hämtade från det tidigare arbetet med utsatta innerstadsområden i London i Acheson
committee. Servicefaktorerna innefattade faktorer relaterade till arbetsförhållanden och
förutsättningar för läkarmottagningen, som väntetider, personalsammansättning,
läkartäthet mm.
21
I det fortsatta arbetet valdes servicefaktorerna bort, med hänvisning till dess
påverkbarhet, databrist och ömsesidiga beroenden. Även bland de sociala faktorerna
utgick några mått, med hänvisning till avsaknad av data.
Baserat på enkätsvaren beräknades genomsnittliga vikter för de kvarstående faktorerna
{och de med högst vikt valdes ut till att ingå i måttet}, som gav följande vikter:
Ensamstående äldre 6,62
Barn yngre än fem år 4,64
Ej facklärd arbetare 3,74
Arbetslös 3,34
Ensamförälder 3,01
Trångboddhet 2,88
Flyttat senaste året 2,68
Född utomlands 2,50
Beräkningen av UPA-score för ett område gjordes sedan genom att
befolkningsandelarna för varje faktor transformerades och standardiserades, vilket
sedan summerades viktat med varje faktorvikt.
En svensk version av UPA-score med namnet Care Need Index utvecklades sedan av Jan
Sundqvist med medarbetare vid Allmänmedicin Stockholm, initialt tillsammans med
Imperial College. En motsvarande enkät till ett urval svenska primärvårdsläkare
genomfördes 1996 och 2000, med skillnaden att de endast ombads vikta de faktorer som
redan ingick i UPA-score.
På grund av att Folk- och bostadsräkningarna upphörde under 1990-talet, och att
underlaget för några av faktorerna därmed försvann, ersattes uppgiften om
socioekonomisk tillhörighet med uppgift om utbildningsnivå, medan faktorn om
trångboddhet helt utgick.
Variablerna och vikterna från 2000 är de som fortfarande används i CNI:
Ålder över 65 år och ensamboende 6,15
Utlandsfödd 5,72
Arbetslös eller i åtgärd 16 – 64 år 5,13
Ensamstående förälder med barn 17 år eller yngre 4,19
Person 1 år eller äldre som flyttat in i området 4,19
Lågutbildad 25 – 64 år 3,97
Ålder yngre än 5 år 3,23
22
CNI-poäng beräknades på samma sätt som för UPA, d.v.s. som en viktad summering av
transformerade och standardiserade befolkningsandelar för resp. faktor. Modellen
avsågs utgöra en grund för resursfördelning inom primärvården.
Beräkningssättet som SCB använder sig av idag skiljer sig något från det tidigare
beräkningssättet, genom att transformeringen och standardiseringen av
befolkningsandelarna inte ingår i beräkningen. Istället beräknas en genomsnittlig viktad
summa per individ direkt i förhållande till länsgenomsnittet. Beräkningssättet framstår
snarast som en fördel, genom att det förmodligen ger ett mer korrekt genomslag för
absoluta skillnader i populationssammansättningar.
En kritisk genomgång av validitetsaspekter för CNI
Bakgrunden till CNI-måttet och dess konstruktion väcker en del frågor kring dess
validitet och funktion som mått på socialt relaterade resursbehov inom primärvården
idag. Det är svårt att endast utifrån en teoretisk genomgång få svar på dessa frågor, utan
det kräver en kompletterande empirisk analys. Här görs emellertid en första teoretisk
genomgång av vissa validitetsaspekter för måttet.
En första iakttagelse är att faktorerna primärt inte förefaller ha valts utifrån samband
med vårdbehov generellt, utan som tillgängliga mått/kännetecken på utsatta
innerstadsområden i England på 1970-/80-talet. Det innebär att det finns en rad
faktorer som inte prövats, och som möjligen kan vara mer optimala indikatorer i
sammanhanget. Exempel på sådana faktorer är inkomst, boendeform, ekonomiskt
bistånd, sjuk-/aktivitetsersättningar mm. Flera av dessa har uppvisat starka samband
med hälsa liksom omfattning av hälso- och sjukvård i andra studier. Det gäller även för
de faktorer som faktiskt ingår i CNI, men poängen är här att det vore intressant att få
prövat vilka som totalt sett är mest optimala förklaringsfaktorer.
En andra aspekt, och den som kanske är allvarligast vid tillämpningen av CNI i Sverige
idag tillsammans med ålderskapiteringar, är att måttet innehåller en renodlad
åldersfaktor (barn yngre än fem år), och en blandad åldersfaktor (ensamstående äldre än
65 år), vilket åtminstone delvis ger en dubbelkompensering för dessa åldersgrupper.
Ålder är ju den faktor som generellt har starkast samband med omfattningen av ohälsa
och vårdbehov, samtidigt som CNI innefattar få och förhållandevis grova åldersfaktorer.
Det framstår därför som mindre lämpligt att använda CNI som ett totalt behovsmått för
husläkarmottagningar, utan snarare som en behovskomponent för socialt relaterade
behov, tillsammans med andra behovskomponenter som ålderskapitering etc.
Det finns en rad frågetecken kring den ursprungliga mätmetoden, mätinstrumentet och
viktberäkningarna. Det väcker också en rad frågor om hur pass generaliserbart det
ursprungliga måttet är, dvs. hur användbart är det i andra kontexter och olika
husläkarsystem? Hur inaktuellt är måttet, mot bakgrund av att vikterna beräknades för
länge sedan? Har husläkarverksamheterna och inverkan av olika faktorer på
husläkararbetet förändrats så att faktorerna och vikterna är inaktuella?
En första reflektion gäller mätmetoden, där man kan fråga sig med vilken precision
husläkare kan ange vikter för de olika sociala faktorernas betydelse för deras
arbetsbelastning. En annan aspekt gäller hanteringen och tolkningen av utelämnade
svar för enstaka faktorer. Innebar ett utelämnat svar att respondenten ansåg att faktorn
var betydelselös, eller att man inte kunde bedöma faktorns betydelse? I samband med
23
viktberäkningen verkar inte heller samvariationen mellan olika faktorer ha beaktats,
vilket kan ge en över- eller underviktning av vissa faktorer. Samvariationer kan
exempelvis gälla att andelen lågutbildade kan vara högre bland arbetssökande.
Sammantaget ger dessa frågetecken en viss osäkerhet kring precisionen och validiteten
hos vikterna idag.
Sammantaget finns därmed en hel del frågetecken kring validiteten:
Vad CNI mer exakt mäter? Hur optimala och aktuella faktorerna är för mätning av
socialt relaterade resursbehov inom primärvården idag? Hur valida är vikterna idag?
Mot bakgrund av måttets ursprung finns frågetecken kring i vilka kontexter som CNI
passar att användas. En sådan är t.ex. om CNI-måttet därmed ger en över- respektive
underskattning av behoven för vissa typer av områden.
Diskussion och slutsatser
Bakgrunden till CNI-måttet och dess konstruktion väcker en del frågor kring dess
validitet och funktion som mått på socialt relaterade resursbehov inom primärvården
idag, och om hur pass generaliserbart det ursprungliga måttet är, dvs. hur användbart
det är i andra kontexter och olika husläkarsystem. Frågan är också hur inaktuellt måttet
är, mot bakgrund av att vikterna beräknades för länge sedan, och om husläkar-
verksamheterna och inverkan av olika faktorer på husläkararbetet förändrats så pass att
faktorerna och vikterna är inaktuella. Risken för korrelation mellan faktorerna ger också
en osäkerhet i måttet.
Trots det, så finns ändå ett uppenbart samband mellan CNI och omfattning av ohälsa
och vårdbehov (om än med vissa frågetecken för hur korrekt det speglar socialt
relaterade resursbehov hos husläkarmottagningar idag).
Sammantaget finns en rad osäkerheter kring CNI, mot bakgrund av måttets ursprung
och ålder. Faktorerna i måttet är till stor del härledda ur förhållanden i England på
1980-talet. Vikternas aktualitet kan också ifrågasättas, liksom precisionen i skattningen
och beräkningen av dessa. Korrelationen mellan de olika faktorerna har inte heller
beaktats i viktberäkningen.
Samtidigt är de ingående faktorerna så pass allmängiltiga, att måttet ändå bör ge en
tillfredsställande skattning av vårdbehov. Frågan är emellertid vilken typ vårdbehov och
resursåtgång som måttet främst fångar in. Mot bakgrund av att det ändå finns
frågetecken för hur optimalt måttet fångar in vårdbehov kan det finnas en viss risk för
under- eller överkompensering. Detta är emellertid till stor del beroende på vilka
behovsaspekter som måttet avses kompensera för.
Ett uppenbart problem finns också i att använda måttet tillsammans med
ålderskapitering, utan att exkludera åtminstone den rena åldersfaktor som ingår i CNI,
om inte avsikten är att kompensera extra för dessa åldersgrupper.
Sammanfattningsvis, i avsaknad av aktuella analyser och andra mått, framstår ändå CNI
som det bästa tillgängliga måttet på socialt relaterade resursbehov för
husläkarmottagningar idag.
24
Sett till att CNI används nationellt, i alla landsting, verkar det angeläget med en
fördjupad utvärdering av måttets fördelningseffekter och med en fördjupad analys av
vilka sociodemografiska faktorer som generellt har starkast samband med (socialt
relaterade) vårdbehov inom primärvården, för att vidareutveckla måttet eller konstruera
nya och förhoppningsvis mer valida mått.
Sammanfattning
I avsaknad av andra mått är CNI förmodligen det bästa tillgängliga måttet på socialt
relaterade resursbehov hos husläkarmottagningar idag.
Måttet används förmodligen bäst som mått på socialt relaterade behov, och därmed som
en kompletterande social vikt till andra ersättningsindikatorer (ålderskapitering, ACG
etc.)
Det är något problematiskt att kombinera måttet med ålderskapitering eftersom CNI-
måttet också innehåller åldersfaktorer (Barn yngre än fem år, och till viss del
Ensamstående äldre). Förslagsvis kan en eller båda av dessa faktorer exkluderas ur
modellen vid beräkningar av vikter.
Faktorerna i CNI har sitt ursprung i studier av utsatta innerstadsområden i London på
1970-talet. Faktorerna viktades genom en enkät till ett urval primärvårdsläkare (GP’s) i
England 1981, där de ombads uppskatta faktorernas betydelse för arbetsbelastningen.
Ett urval av faktorerna ingick sedan i måttet Underprivileged area score.
Måttet överfördes till Sverige av Jan Sundquist vid Allmänmedicin Stockholm, med en
motsvarande viktning av faktorerna genom en enkät till svenska husläkare 1996 och
2000. På grund av förändringar i de svenska dataregistren ersattes faktorn om
socioekonomisk position med uppgift om utbildning, medan faktorn om trångboddhet
utgick helt. Den svenska versionen av UPA fick namnet Care Ned index.
Vissa frågetecken finns kring validiteten hos CNI:
- Vad CNI mer exakt mäter.
- Hur valida vikterna är idag.
- Hur optimala och aktuella faktorerna är för mätning av socialt relaterade
resursbehov inom primärvården idag.
- Mot bakgrund av måttets ursprung finns frågetecken kring i vilka kontexter som
CNI passar att användas.
- Om CNI-måttet därmed ger en över- respektive underskattning av behoven för
vissa typer av områden.
Frågetecknen är så pass stora att det kan finnas ett behov av att försöka utveckla ett mer
hållbart mått, baserat på en mer kvalificerad och direkt empirisk analys av optimala
faktorer som mått på socialt relaterat resursbehov för husläkarverksamheter.
25
Slutsatser och förslag till åtgärder innefattar:
- Åldersfaktorer bör exkluderas ur modellen, om CNI samtidigt kombineras med
åldersbaserad kapitering. Det gäller främst den rena åldersfaktorn Individer
yngre än fem år, men även faktorn Äldre ensamstående över 65 år kan
övervägas.
- Mot bakgrund av frågetecknen kring måttet och att flertalet landsting använder
CNI som behovsmått, borde det finnas anledning till och intresse av att se över
måttet, inklusive alternativa, mer uppdaterade mått.
Referenser
Allmänmedicin Stockholm. (2001). Vårdbehov, hälsa och resursfördelning för
sjukvårdsområden. Allmänmedicin Stockholm, Stockholm.
Allmänmedicin Stockholm. (2003). CNI och resursfördelning. Allmänmedicin
Stockholm, Stockholm.
Bajekal M, Sundquist J, Jarman B. The Swedish UPA score: an administrative tool for
identification of underprivileged areas. Scand J Soc Med1996;24:177–84.
Carr-Hill R A, Sheldon T. Designing a deprivation payment for general practitioners: the
UPA wonderland. BMJ 1991;302:393-396
Charlton J, Lakhani A. Is the Jarman underprivileged area score valid? BMJ
1985;290:1714-1716
Gravelle H, Sutton M, Morris S, et al. Modelling supply and demand influences on the
use of health care: implications for deriving a needs-based capitation formula. Health
Econ 2003;12:985–1004.
Imperial College, Faculty of medicine. Underprivileged Area Scores. (utgången hemsida)
Jarman B. Identification of underprivileged areas. BMJ 1983;286:1705-9.
Jarman B. Underprivileged areas: validation and distribution of scores. BMJ1984;289:
1587-92.
Jarman B. Underprivileged areas. The Medical Annual. Bristol: John Wright, 1985 :224-
43.
Leavey R, Wood J. Does the underprivileged area index work? BMJ 1985;291:709-711
Lindgren P. Ersättning i sjukvården. Modeller, effekter, rekommendationer. 2014. SNS
förlag, Stockholm.
Malmström M, Sundquist J, Bajekal M, et al. Indices of need and social deprivation for
primary health care. Scand J Soc Med 1998;26:124–30.
Malmstrom M, Sundquist J, Ekedahl A, et al. Prescribing patterns for analgesics in
relation to underprivileged area (UPA) score, mortality and suicide in 33 municipalities
26
in the province of Skane, southern Sweden. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol
1999;34:259–64.
Malmstrom M, Sundquist J, Johansson SE, et al. The influence of social deprivation as
measured by the CNI on psychiatric admissions. Scand J Public Health 1999;27:189–95.
Malmstrom M, Sundquist J, Johansson SE. Neighborhood environment and self-
reported health status: a multilevel analysis. Am J Public Health1999;89:1181–6.
Malmstrom M, Sundquist J, Bajekal M, et al. Ten-year trends in all-cause mortality and
coronary heart disease mortality in socio-economically diverse neighbourhoods. Public
Health 1999;113:279–84.
Malmström M, Sundquist J, Johansson SE. A hierarchical analysis of long term illness
and mortality in socially deprived areas. Soc Sci Med2001;53:265–75.
SCB. Bilaga 1 Definitioner och variabler CNI
(https://www.skane.se/upload/Webbplatser/vardwebb/Dokument/Halsoval/CNI%20-
%20bilaga%201.pdf)
Socialstyrelsen. (2004), Om primärvårdens domän och strategier. Socialstyrelsen,
Stockholm.
Sundquist J, Bajekal M, Jarman B, et al. Underprivileged area score, ethnicity, social
factors and general mortality in district health authorities in England and Wales. Scand
J Prim Health Care 1996;14:79–85.
Sundquist J, Ekedahl A, Johansson SE. Sales of tranquillizers, hypnotics/sedatives and
antidepressants and their relationship with underprivileged area score and mortality
and suicide rates. Eur J Clin Pharmacol1996;51:105–9.
Sundquist J, Bajekal M, Johansson SE. The UPA (underprivileged area) score and
mortality in Swedish municipalities. Scand J Prim Health Care1997;15:203–9.
Sundquist J, Malmstrom M, Johansson SE. Cardiovascular risk factors and the
neighbourhood environment: a multilevel analysis. Int J Epidemiol1999;28:841–5.
Sundquist K, Malmstrom M, Johansson SE, et al. Care need index, a useful tool for the
distribution of primary health care resources. J Epidemiol Community Health
2003;57:347–52.
Sundquist K, Malmstrom M, Johansson SE. Neighbourhood deprivation and incidence
of coronary heart disease: a multilevel study of 2.6 million women and men in Sweden. J
Epidemiol Community Health2004;58:71–7.
Sundquist K. Individual health, neighborhood characteristics and allocation of primary
health care resources. Karolinska university press, Stockholm 2003.
Talbot R J, Underprivileged areas and health care planning: implications of use of
Jarman indicators of urban deprivation. BMJ 1991;302:383-6.
Vårdanalys- Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. En primär angelägenhet.
Kunskapsunderlag för en stärkt primärvård med patienten i centrum. Rapport 2017:3.
Stockholm: Vårdanalys.
27
4 Analys av CNI i relation till
vårdbehov och befolkningsfaktorer
Stockholms läns befolkningssammansättning
Hälsan varierar geografiskt i Stockholms län, detta beror till största del på skillnader i
befolkningssammansättning med avseende på utbildningsnivå, sysselsättning,
inkomstnivå och liknande faktorer.
Skillnaderna i befolkningssammansättning i Stockholms län beskrivs i detta kapitel med
stöd av geografiska representationer. I varje karta finns även en förstoring av de mest
centrala delar av länet. I följande kartor används betjäningsområden (som aggregeras
från de ca 1 210 basområden), en geografisk indelning som används i landstingets
planeringsarbete och som ursprungligen var ett upptagningsområde för
husläkarmottagningar (och kallades primärvårdsområden). Länet är indelat i 166
betjäningsområden, som har mellan 1 140 och 53 200 invånare (medianvärde 11 710
invånare per betjäningsområde). Andra geografiska aggregat som kan beräknas från
basområden är stadsdelar respektive kommuner.
Spelar det någon roll vilken socioekonomisk variabel man använder i modellerna? Vi
observerar att viss överlappning finns mellan andelen högutbildade och andelen män
som är höginkomsttagare. Båda kategorierna finns framförallt i länets mest centrala
delar. Det finns betjäningsområden i mer perifera delar av länet med höga andelar män
som är höginkomsttagare vilket förklaras av familjernas val att bosätta sig mer perifert.
De två figurer som representerar andelen manliga höginkomsttagare och andelen
befolkning med ekonomiskt bistånd visar en stark kontrast. Som förväntat är områden
med hög andel manliga höginkomsttagare till stor del också områden med låga andelar
med ekonomiskt bistånd. Den yrkesaktiva befolkningen är mer jämnt fördelad över hela
länet.
Det finns en överrepresentation av ensamstående personer 45 till 64 år i norra delar av
länet. Personer som är födda utanför Norden finns överrepresenterade i centrala delar
och vissa betjäningsområden i södra delarna av länet.
Det som är slående är att när man visuellt betraktar de sex kartorna, är överlappningen
mellan de olika socioekonomiska indikatorerna ganska liten. Detta bör beaktas när man
använder och tolkar ett indexmått, som är en indikator sammansatt av olika
dimensioner.
28
Figur 4.1 Andelar högutbildade, sysselsatta, höginkomsttagare och med ekonomiskt bistånd
29
Figur 4.2 Andelen födda utanför Norden (16-64 år) och andel ensamstående invånare 45-64 år
Beskrivning av CNI
CNI är ett mått på vårdbehov hos husläkarmottagningar och baseras på
patientsammansättningen, med avseende på sju sociodemografiska faktorer. Faktorerna
har viktats genom enkäter till husläkare, där de fått uppge faktorernas betydelse för
arbetsbelastningen. För varje husläkarmottagning räknas först ut en totalvikt utifrån
sammansättningen på listade patienter, varefter en genomsnittlig vikt per listade
beräknas.
Det CNI-mått som används för ersättningssystemet inom SLL är relativt CNI per listad,
dvs. den totala CNI-summan för en husläkarmottagning dividerat med antal listade
patienter, i förhållande till CNI per listade för hela länet. CNI per listad kan beräknas
genom att patientandelen för en CNI-faktor multipliceras med faktorvikten , varefter det
summeras för alla faktorer enligt formeln: CNI per listad=Vikt1 x Andel1 + Vikt2 x
Andel2 + ……… + Vikt7 x Andel7. En mer ingående beskrivning och genomgång av CNI
ges i tidigare kapitel.
Det ingår sju faktorer i beräkningen av CNI, där vikterna varierar mellan 3,23 (barn
yngre än fem år) och 6,15 (ensamstående äldre).
30
Tabell 4.1 CNI-faktorer med vikter
CNI
Faktorer Vikt
Ålder över 65 år och ensamboende 6,15 Utlandsfödd 5,72 Arbetslös eller i åtgärd 16 – 64 år 5,13 Ensamstående förälder med barn 17 år eller yngre 4,19 Person 1 år eller äldre som flyttat in i området 4,19 Lågutbildad 25 – 64 år 3,97 Ålder yngre än 5 år 3,23
I det följande kommer beteckningen CNI stå för relativt CNI per listade, om inte annat
anges.
CNI-faktorernas betydelse för utfallet
Varje faktors betydelse för utfallet av CNI påverkas givetvis av faktorvikten, men mer
betydelsefullt är hur stor andel av de listade som finns inom varje faktor och hur stor
skillnaden är mellan husläkarmottagningarna i dessa andelar, eftersom det rör sig om
ett relativt mått. Om en faktor har en hög vikt men andelen av de listade för denna faktor
är ungefär samma för alla mottagningar, blir skillnaderna i CNI mellan mottagningarna
väldigt liten. Utfallet av CNI kommer därmed till största del att påverkas av de faktorer
där variationen i populationsandelar är som störst, och i andra hand av de vikter
faktorerna har.
Nedan visas därför variationerna mellan husläkarmottagningarna i andelar av
patienterna som ingår under de olika CNI-faktorerna. Det görs i form av histogram, som
visar procentandelen av husläkarmottagningarna med patientandelar inom vissa
intervall. Av diagrammen framgår att variationerna är störst när det gäller andelar
listade patienter med utländsk bakgrund, som varierar mellan ett fåtal procent upp till
drygt 60 procent, samtidigt som spridningen är relativt stor mellan dessa yttrevärden.
Variationen i andelar är däremot förhållandevis liten framförallt för faktorn
Ensamstående föräldrar.
För en beskrivning av faktorernas betydelse för utfallet visas sambanden mellan de
genomsnittliga faktorvikterna per listad och CNI-värdet per mottagning, där den
genomsnittliga faktorvikten beräknats som andelen av de listade som ingår i faktorn
gånger faktorvikten.
31
Figur 4.3 Procentuell fördelning av populationsandelar per husläkar-mottagning, för populationsfaktorer i CNI.
Resultaten nedan visar populationsfaktorernas betydelse för utfallet av CNI för 2016, det
vill säga hur mycket av variationen i CNI mellan husläkarmottagningarna som kan
hänföras till varje faktor för sig. Det redovisas som spridningsdiagram, där varje
mottagning placerats in efter sin kombination av relativt CNI och den genomsnittliga
faktorvikten per listad, för varje faktor. I diagrammet visas också en skattad
sambandslinje samt ett värde på hur mycket faktorn i sig bidrar till skillnaderna i CNI
mellan mottagningarna.
32
Sammantaget kan mycket lite av skillnaderna i CNI hänföras till de tre faktorerna äldre
ensamstående, barn yngre än fem år och inflyttade. Faktorn ensamstående förälder visar
ett högre förklaringsvärde, medan de tre faktorerna låg utbildning, arbetslöshet och
utländsk bakgrund har ett högt förklaringsvärde, varav de två senare ett mycket högt
värde, och är därmed de faktorer som påverkar skillnaderna i CNI mellan
mottagningarna mest.
Faktorn ’Äldre ensamstående’ visar ett i det närmaste obefintligt samband med utfallet
av CNI. Huvuddelen av mottagningarna har en genomsnittlig faktorvikt mellan 0,1 och
0,8, men utan något egentligt samband med CNI-värdet. En mottagning avviker, med
mycket hög andel ensamstående äldre och hög genomsnittsvikt.
Figur 4.4 Vikt per listad för faktorn ensamstående äldre, i förhållande till CNI per listad, husläkarmottagningar SLL 2016.
Även för faktorn ’Barn yngre än fem år’ är sambandet mycket svagt och variationen i den
genomsnittliga faktorvikten per mottagning relativt liten, samtidigt som vikterna är
relativt låga.
R² = 0,0226
0
0,5
1
1,5
2
2,5
3
3,5
0,000 1,000 2,000 3,000
CNI
Äldre ensamstående, vikt per listad
33
Figur 4.5 Vikt per listad för faktorn Barn yngre än fem år, i förhållande till CNI per listad,
husläkarmottagningar SLL 2016.
Sambandet för faktorn ”Inflyttade” är också mycket svagt, men med en något större
variation i den genomsnittliga faktorvikten.
Figur 4.6 Vikt per listad för faktorn Inflyttad, i förhållande till CNI per listad, husläkarmottagningar SLL 2016.
Däremot är sambandet något starkare för faktorn ’Ensamstående förälder’, men med
förhållandevis liten viktvariation. Den genomsnittliga vikten per listad är samtidigt
R² = 0,0466
0
0,5
1
1,5
2
2,5
3
3,5
0,000 0,200 0,400 0,600
CNI
Yngre än fem år, vikt per listad
R² = 0,0329
0
0,5
1
1,5
2
2,5
3
3,5
0,000 0,500 1,000 1,500
CNI
Inflyttad, vikt per listad
34
väldigt låg för samtliga mottagningar, med en variation mellan 0,03 och 0,38. Det
orsakas av att patientandelarna genomgående är små för denna faktor, med låg variation
mellan mottagningarna. Sammantaget har faktorn därmed liten inverkan på utfallet för
CNI. Det innebär däremot inte att faktorn ur teoretisk synpunkt är betydelselös. Vid en
annan patientsammansättning skulle faktorn kunna få betydligt större betydelse för
utfallet.
Figur 4.7 Vikt per listad för faktorn Ensamstående förälder, i förhållande till CNI per listad, husläkarmottagningar SLL 2016.
Faktorn ’Låg utbildning’ visar på ett relativt starkt samband med CNI-värdet och en
något större spridning i faktorvikterna, med maxvärden runt 0,8 och minimivärden runt
0,1. Det finns en tydlig tendens generellt till att högre faktorvikt för en mottagning
resulterar i högre CNI-värden.
R² = 0,424
0
0,5
1
1,5
2
2,5
3
3,5
0,000 0,100 0,200 0,300 0,400
CNI
Ensamstående förälder, vikt per listad
35
Figur 4.8 Vikt per listad för faktorn Låg utbildning, i förhållande till CNI per listad, husläkarmottagningar SLL 2016.
Faktorn ”Arbetslöshet” har ett mycket starkt samband med CNI och en större spridning i
de genomsnittliga faktorvikterna, med maxvärden runt 1,7 och minimivärden runt 0,1.
Med viss variation tenderar högre faktorvikter att resultera i högre CNI.
Figur 4.9 Vikt per listad för faktorn Arbetslös, i förhållande till CNI per listad, husläkarmottagningar SLL 2016.
Samma gäller för faktorn ’Utländsk bakgrund’, som är den faktor som visar det starkaste
sambandet och den största variationen i genomsnittliga faktorvikter, med mycket höga
R² = 0,7532
0
0,5
1
1,5
2
2,5
3
3,5
0,000 0,200 0,400 0,600 0,800 1,000
CNI
Låg utbildning, vikt per listad
R² = 0,9301
0
0,5
1
1,5
2
2,5
3
3,5
0,000 0,500 1,000 1,500 2,000
CNI
Arbetslös, vikt per listad
36
faktorvärden för en del mottagningar. Det är därmed också den faktor som har störst
betydelse för utfallet av CNI inom SLL 2016.
Figur 4.10 Vikt per listad för faktorn Utländsk bakgrund, i förhållande till CNI per listad, husläkarmottagningar SLL 2016.
I en granskning av konstruktionen av CNI konstaterades att de åldersfaktorer som ingår
i CNI är problematiska om CNI samtidigt kombineras med ålderskapitering, då en
dubbel kompensation kommer att ges för dessa åldersgrupper (kapitel 3). Samtidigt
framgick ovan att dessa faktorer har liten betydelse för utfallet av CNI inom SLL. Som en
följd av detta borde det därför kunna övervägas att exkludera en eller båda
åldersfaktorerna i den fortsatta beräkningen av CNI. Den faktor som ligger närmast till
att exkludera är den rena åldersfaktorn ’Barn yngre än fem år’. Även faktorn ’Äldre
ensamstående’ har en ålderskomponent och en exkludering av även den faktorn skulle
kunna övervägas.
För att visa på effekterna av detta har därför en beräkning gjorts med en eller båda dessa
faktorer exkluderade. För varje mottagning anges det ursprungliga CNI-värdet och
värdet efter exkludering av åldersfaktorerna. I det första exemplet har endast
åldersfaktorn ’Barn yngre än fem år’ exkluderats. Den blå diagonallinjen i diagrammet är
en referenslinje för oförändrat CNI.
R² = 0,9486
0
0,5
1
1,5
2
2,5
3
3,5
0,000 1,000 2,000 3,000 4,000
CNI
Utländsk bakgrund, vikt per listad
37
Figur 4.11 CNI per husläkarmottagning för SLL 2016, med och utan faktorn ‘Barn yngre än fem år’ medtagen i CNI-beräkningen
Sammantaget är den tydligaste förändringen vid exkluderingen av faktorn ’Barn yngre
än fem år’, att mottagningar med höga CNI ursprungligen får ytterligare något högre
CNI. Förändringarna är ändå förhållandevis marginella. När även faktorn
’Ensamstående äldre’ exkluderas ur CNI-beräkningen blir förändringen mer påtaglig.
Figur 4.12 CNI per husläkarmottagning för SLL 2016, med och utan faktorerna ’Barn yngre än fem år’ och ’Ensamstående äldre’ medtagna i CNI-beräkningen.
Effekten blir även här att mottagningar med höga CNI ursprungligen får ytterligare
högre CNI, men även att mottagningar med låga CNI ursprungligen tenderar att få lägre
CNI. Effekterna är också betydligt större till sitt omfång än i det föregående fallet.
38
CNI i förhållande till andra behovsmått
Ett sätt att värdera som CNI som behovsmått och testa dess validitet, är att jämföra med
och analysera måttet i förhållande till andra behovsmått. En förutsättning för detta är
samtidigt att de använda måtten i stort fångar in samma behovsaspekter- mer om detta
senare. I analysen har två behovsmått använts i relation till CNI: Standardiserade
dödstal (SMR) och Social vikt i behovsindex för primärvård (tidigare använt för
fördelning av resurser till primärvård i SLL).
Analysen av CNI i förhållande till de andra behovsmåtten har först gjorts för
husläkarmottagningar. Eftersom datatillgången varit begränsad för patienter listade på
husläkarmottagning och SMR dessutom inte varit möjligt att beräkna för dessa, har en
mer fullständig analys gjorts baserad på geografiska betjäningsområden inom SLL.
Betjäningsområde är ett omgivande geografiskt område till en husläkarmottagning inom
SLL, ursprungligen ett upptagningsområde, men som idag i några fall kan innehålla
flera husläkarmottagningar. För 2016 fanns 166 betjäningsområden.
Social vikt i behovsindex för primärvård
Behovsmåttet ‘Social vikt i behovsindex för primärvård’ är en komponent i det tidigare
använda behovsmåttet inom SLL Behovsindex för primärvård. Behovsindex för
primärvård består av två huvudkomponenter, en social vikt och en ålderskomponent:
Behovsindex för primärvård (husläkarmottagningar) = Åldersvikt * Social vikt
Den sociala vikten avses spegla behov kopplat till socialt relaterad ohälsa och beräknas
som ett förväntat (predicerat) ohälsotal för de aktuella populationerna (listade på
husläkarmottagningar eller boende i geografiska områden). Beräkningen görs för
yrkesverksamma åldrar 16-64 år, med antagandet att sambandet med den sociala vikten
även gäller för andra åldrar. I slutändan beräknas den sociala vikten som kvoten mellan
områdets/mottagningens sociala vikt och den sociala vikten för länet som helhet.
Inför rapporten gjordes en ny grundanalys och beräkning av den sociala vikten.
Grundanalysen består i att identifiera de sociodemografiska faktorer som mest optimalt
förutsäger skillnader i ohälsotal mellan basområden i SLL. Analysen gjordes som en
flernivå regressionsanalys, med tre års data 2013-2015. Flernivåanalysen innebar att
resultaten justerades för skillnader mellan åren samt för externa områdeseffekter på
kommun/stadsdelnivå och basområdesnivå. En justering gjordes också för andelen
personer i åldern 45-64 år p.g.a. dess direkta inverkan på ohälsotalet. I analysen
provades ett stort antal alternativa variabler för utbildning, inkomst, ekonomiskt
bistånd, sysselsättning, utländsk bakgrund, civilstånd och ålder*kön, vilket resulterade
en slutmodell med följande sociodemografiska faktorer:
Ekonomiskt bistånd 18-64 år,
Född i Sverige, utlandsfödda föräldrar, 16-64 år
Höginkomsttagare, män 20-64 år
39
Ensamstående 45-64 år
Låg utbildning, 45-64 år
Ekonomiskt bistånd har tidigare studier visat sig ha ett mycket starkt samband med
vårdbehov, ohälsa och vårdkonsumtion, och därmed en faktor som var viktig att få med i
analysen. Dessvärre saknas uppgifter om ekonomiskt bistånd från tre kommuner,
Botkyrka, Nynäshamn och Solna. En separat regressionsanalys gjordes därför för att
beräkna förväntade värden (imputeringar) för ekonomiskt bistånd för basområden inom
dessa kommuner, som sedan användes i grundanalysen och beräkningen av sociala
vikter. Den här beräkningen gick endast att göra för geografiska områden (basområden
och betjäningsområden) och inte för listade patienter hos husläkarmottagningar. I den
fortsatta analysen av behovsmått med avseende på husläkarmottagningar har därför
mottagningar inom Botkyrka, Nynäshamn och Solna kommun exkluderats.
En jämförelse av de faktorer som ingår i CNI respektive Social vikt, visar på vissa
likheter i faktorerna, som utbildning, civilstånd och utländsk bakgrund. Skillnaderna
utgörs av att CNI innehåller en ren åldersfaktor samt faktorerna arbetslöshet och
inflyttade, medan Social vikt innehåller ekonomiskt bistånd och inkomst. Faktorvikterna
varierar också betydligt mer sinsemellan för Social vikt än för CNI.
Tabell 4.2 Faktorer och vikter för Social vikt i behovsindex för primärvård samt CNI
Social vikt
Std vikt (i relation
Faktorer Vikt till maxvärde)
Ekonomiskt bistånd, 18-64 år 31,41 0,48
Född i Sverige, utlandsfödda föräldrar, 16-64 år 20,25 0,31
Höginkomsttagare, män 20-64 år -17,84 -0,27
Ensamstående 45-64 år 7,53 0,11
Låg utbildning, 45-64 år 6,74 0,10
CNI
Std vikt (i relation
Faktorer Vikt till maxvärde)
Ålder över 65 år och ensamboende 6,15 0,19
Utlandsfödd 5,72 0,18
Arbetslös eller i åtgärd 16 – 64 år 5,13 0,16
Ensamstående förälder med barn 17 år eller
yngre
4,19 0,13
Person 1 år eller äldre som flyttat in i området 4,19 0,13
Lågutbildad 25 – 64 år 3,97 0,12
Ålder yngre än 5 år 3,23 0,10
40
SMR (standardiserade dödstal)
För att kunna jämföra skillnader i dödlighet mellan olika geografiska områden (t.ex.
betjäningsområden) används måttet SMR- standardiserade dödstal. SMR uppfattas som
mer robust än andra sammanfattande hälsomått som medellivslängd (SCB 2011,
Livslängden i Sverige 2001-2010). I områden med litet befolkningsunderlag har enstaka
dödsfall stor effekt på hälsoutfallet, vilket resulterar i stora slumpmässiga variationer i
nivåerna på medellivslängden.
SMR definieras som kvoten mellan antalet döda i en särskild befolkningsgrupp och
förväntat antal döda i gruppen enligt dödligheten ur en vald standardbefolkning (här
använder vi länets dödstal) under samma tidsperiod.
SMR för betjäningsområden är beräknade på 2015-års data (dvs. ett års
befolkningsdata) och jämför dödstalen i ett visst betjäningsområde med länets
genomsnitt. Måttet mäter allmänna dödstal för befolkningen i alla åldrar. Stockholms
läns dödstal definieras som 1. Nivåer för SMR över 1 definieras som överdödlighet
jämfört med länets genomsnitt; nivåer under 1 definieras som lägre dödlighet jämfört
med länet. SMR värden varierar för de olika betjäningsområden mellan 0,38 och 1,67.
I det följande görs jämförelser av CNI mot andra behovsmått, på nivån
husläkarmottagning, respektive betjäningsområde.
Husläkarmottagningar SLL
Jämförelsen av utfall för CNI mot Social vikt analyseras för listade patienter på
husläkarmottagningar i SLL 2016. Det har inte gått att använda beräknade förväntade
andelar för ekonomiskt bistånd, för de tre kommunerna där uppgifterna saknas.
Mottagningar inom Botkyrka, Nynäshamn, Solna ingår därför inte, och jämförelsen är
inte helt optimal. En mer korrekt och fullständig jämförelse ges nedan för geografiska
områden. En jämförelse med avseende på husläkarmottagningar kan ändå ge en
indikation på graden av överensstämmelse mellan måtten, varför utfallen för CNI och
Social vikt visas per husläkarmottagning.
41
Figur 4.13 Samband mellan CNI och social vikt primärvårdsindex. Husläkarmottagningar 2016.
Resultatet visar att det finns ett tydligt samband mellan måtten, men med viss
spridning, framförallt bland mottagningar med höga värden på CNI.
Skillnaderna i utfall mellan måtten kan tyda på att de delvis fångar olika behovsaspekter,
där den sociala vikten kan vara mer kopplad till socialt relaterad ohälsa och CNI mer till
resursåtgång vid besök. CNI har också en större variation i värden och högre maxvärden
än den sociala vikten.
Betjäningsområden SLL
I det följande görs jämförelser mellan behovsmåtten för geografiska betjäningsområden.
Dataunderlaget för dessa jämförelser är betydligt bättre än för husläkarmottagningar
och ger därmed en säkrare jämförelse. Den första jämförelsen visar sambandet mellan
CNI och Social vikt i primärvårdsindex.
42
Figur 4.14 Samband mellan CNI och social vikt primärvårdsindex. Betjäningsområden 2016.
CNI och social vikt i primärvårdsindex är starkt korrelerade med varandra. Observera
att det är mycket få betjäningsområden som avviker stort i det ena av de två
behovsmåtten, vilket tyder på att båda måtten i stort fångar in samma behovsaspekter.
Variationen i CNI är också lägre för betjäningsområden än för husläkarmottagningar,
vilket kan tyda på att populationsskillnaderna förstärks genom patientlistningen .
Den andra jämförelsen avser sambandet mellan CNI och SMR. Sambandet mellan
måtten är förhållandevis svagt, vilket tyder på att SMR fångar in andra typer av
behovsaspekter.
43
Figur 4.15 Samband mellan CNI och SMR. Betjäningsområden 2016.
För befolkningen i betjäningsområden med låg CNI nivå finns en stor spridning i
dödlighetsnivåer. Ju mer behov för extra vårdresurser desto större sannolikhet att
dödlighetsmåtten är hög jämfört med länets genomsnitt.
En tredje jämförelse visar sambandet mellan Social vikt och SMR. Sambandet är något
starkare än mellan CNI och SMR. Social vikt intar därmed något av en mellanposition
bland behovsmåtten.
44
Figur 4.16 Samband mellan social vikt i primärvårdsindex och SMR. Betjäningsområden 2016.
Som framgår av figuren finns därmed ett något starkare samband mellan SMR och
Social vikt i primärvårdsindex, med värden koncentrerade kring linjen som
representerar den linjära regressionen mellan de två måtten. Samtidigt är sambandet
svagare än mellan CNI och Social vikt.
Resultaten för de olika behovsmåtten kan också visas som kartor, med behovsvikterna
för geografiska områden, i det här fallet 166 betjäningsområden.
45
Figur 4.17 Geografisk analys av tre behovsmått per betjäningsområde
46
När vi jämför den geografiska spridningen i länet för behovsmåtten förväntar vi oss
samma spridning ifall måtten är nära varandra och mäter samma sak. Viss överlappning
finns i södra länsdelarna och även i centrala länsdelar. En skillnad är att perifera delar i
syd och norr har högre värde för Social vikt i primärvårdsindex än för CNI.
Norra länsdelar, som t.ex. Norrtälje, Sigtuna, Upplands-Bro, Österåker och Vallentuna
uppvisar höga dödlighetsnivåer. Även i södra delarna finns högre värden än länet
(Nykvarn, Södertälje och Nynäshamn). En studie av SMR för alla kommuner i landet
visar att det framförallt är män i Södertälje som avviker signifikant från rikets dödlighet
(SCB SMR i kommuner). För kvinnor visar framförallt Norrtälje och Haninge signifikant
högre dödlighet (i åldrarna 20 till 64 år), respektive Haninge, Huddinge och Nykvarn (i
åldrarna 65 till 90 år).
Ett annat sätt att jämföra CNI och social vikt i primärvårdsindex är att beräkna
skillnaden mellan dessa för ett visst område. Om måtten överensstämmer bör
differensen vara noll. Vid högre CNI nivåer tenderar skillnaden vara större.
Figur 4.18 Skillnad mellan CNI och social vikt i primärvårdsindex
Positiva värden på Y-axeln visar för vilka betjäningsområden CNI ger ett högre värde än
Social vikt, och tvärtom, de betjäningsområden som ligger under värdet noll på Y-axeln
representerar de betjäningsområden där Social vikt i primärvårdsindex ger ett högre
värde än CNI. Det finns en tendens till ett positivt samband, så att för höga CNI är CNI i
regel högre än Social vikt och omvänt. Det hänger i huvudsak samman med att CNI
totalt sett ger en större spridning i behovsvärden, med framförallt högre maxvärden.
Vi konkretiserar i följande figurer med två exempel hur olika kategorier av
betjäningsområden blir tilldelade resurser enligt två behovsmått, CNI och
primärvårdsindex.
47
I exempel 1 har vi valt att visa fördelningen av vårdresurser för ett mindre och mer
homogent urval av ekonomiskt resurssvaga områden. Dessa geografiska områden
förväntas få höga värden eftersom de har en befolkningssammansättning med ett högre
vårdbehov än andra områden. Med undantag av Rinkeby får dessa områden ungefär
samma Sociala vikt. Skärholmen får 1,5 i social vikt primärvårdsindex och drygt 1,9 i
CNI. Höga värden jämfört med liknande områden får Rinkeby 1,9 och respektive 2,1 för
social vikt primärvårdsindex och CNI. För CNI motsvarar Rinkeby maxvärdet i
landstinget för år 2015 (2,12). Skillnaden i utfall för CNI respektive Social vikt beror
förmodligen till stor del på att faktorn ’Utländsk bakgrund’ får ett större genomslag i
CNI än i Social vikt.
Även bland områden som får CNI värden under 1, dvs. områden med låga vårdbehov,
finns en ganska stor spridning i vårdbehov. I exempel 2 observeras ett mer linjärt
samband och en högre grad av överensstämmelse mellan måtten för sådana områden.
48
Figur 4.19 Exempel 1 av betjäningsområden och deras värden för CNI och social vikt primärvårdsindex
Figur 4.20 Exempel 2 av betjäningsområden och deras värden för CNI och social vikt primärvårdsindex
Behovsmått och specifika bakgrundsfaktorer
I följande avsnitt redovisas en serie figurer som beskriver förhållanden mellan
behovsmåtten och olika bakgrundsfaktorer på befolkningsnivå som ingick i modellen för
49
Social vikt. I de följande figurerna (Figur 4.21 till 4.25) visas samband för de olika
behovsmåtten och specifika bakgrundsfaktorer.
Sambandet är tydligt mellan låg utbildning och social vikt i primärvårdsindex, som vi
förväntar oss. Men sambanden är starka även när vi jämför låg utbildning mot CNI.
Trenden är inte lika linjär vad gäller andelen befolkning med låg utbildning och
dödlighet. Betjäningsområden med låga andelar med låg utbildning visar också låga
nivåer på dödlighet. Å andra sidan, områden som har en stor andel av befolkningen med
låg utbildning har inte nödvändigtvis höga nivåer av dödlighet (Figur 4.21).
CNI och social vikt i primärvårdsindex visar likadana trender, med högre värde vid
högre andel befolkning med invandrade föräldrar. Eftersom det är fler faktorer som
bestämmer värdet på indexet förekommer också att man kan få höga indexvärde av
andra skäl än just hög andel befolkning med invandrade föräldrar (Figur 4.22).
Vi vet från regressionsmodellerna att variabeln befolkning med ekonomiskt bistånd har
ett starkt predicerande värde för behovsmåttet social vikt i primärvårdsindex.
Fördelningen av måtten visar att sambanden är starka för primärvårdsindex och CNI
men svagare för SMR (Figur 4.23).
Observera i Figur 4.23 en koncentration av betjäningsområden med låg CNI och låg
andel befolkning med ekonomiskt bistånd. När befolkningsandelen med ekonomiskt
bistånd når över 2,5 procent ökar spridningen i CNI värden. För att tolka sambandet
mellan vårdbehov och ekonomiskt bistånd bör utvecklingen över tid i gruppens
sammansättning beaktas. Tidigare var sjukskrivna personer en stor andel av personer
som fick ekonomiskt bistånd. På senare år kan gruppen till större del utgöras av
nyanlända invandrare än förut.
På liknande sätt, finns ett starkt omvänt samband mellan andel män med hög inkomst
och social vikt i primärvårdsindex (Figur 4.24). Men även för SMR observeras en
minskande värden ju högre andelar män i befolkningen som tillhör den högsta
inkomstkvintilen i länet. Observera att intervallet för andel män med hög inkomst är
mycket brett (mellan 1,5 procent och 66 procent).
I beräkningen av befolkningen som är arbetssökande ingår personer i åldrarna 18 till 64
år (Figur 4.25). Även här finns ett samband mellan andel arbetssökande och CNI samt
med social vikt i primärvårdsindex.
50
Figur 4.21 ”Andel befolkning med låg utbildning” och de tre behovsmåtten
51
Figur 4.22 ”Andel befolkning född i Sverige med utrikesfödda föräldrar” och de tre behovsmåtten
52
Figur 4.23 ”Andelen befolkning med ekonomiskt bistånd” och de tre behovsmåtten
53
Figur 4.24 ”Andelen män med hög inkomst” och de tre behovsmåtten
54
Figur 4.25 ”Andelen befolkning som är arbetssökande” och de tre behovsmåtten
55
5 Diskussion, slutsatser
Rapporten har belyst olika typer av behovsviktning av ersättning i primärvården, med
tyngdpunkt på måttet CNI. En viktig utgångspunkt är utifrån vilket/vilka mål
behovsviktningen görs: vad vill man åstadkomma? Vill man kompensera för skillnader i
ohälsa och sjukdomsrisk, sjuklighet eller vårdtyngd vid vårdcentralen, vill man ta
hänsyn till behov som inte översätts i efterfrågan på vård, eller vill man mera proaktivt
på områdesnivå arbeta för bättre hälsa i befolkningen genom förebyggande och
hälsofrämjande åtgärder? Ofta är ett mål att ta hänsyn till och kompensera för den
sociala gradienten i hälsa, som ger en högre sjukdomsbörda vid vårdcentraler med större
andel personer i lägre socioekonomiska grupper. Vidare vill man ta hänsyn till skillnader
i ålderssammansättning bland de listade: äldre personer gör ofta fler besök än yngre.
Det finns påtagliga geografiska skillnader i hälsa, sjuklighet och dödlighet i Stockholms
län, skillnader som medför olika sjukdomsbörda att hantera för primärvården i olika
områden, men som också har konsekvenser för den sjukhusbaserade hälso- och
sjukvården. Med utgångspunkt i Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård på
lika villkor förefaller det rimligt att i resursfördelningen på något sätt ta hänsyn till
skillnader i hälsa, sjuklighet och dödlighet för att åstadkomma vård på lika villkor.
Olika mått för behovsviktning kan ha olika för- och nackdelar. CNI och den sociala
vikten i det uppdaterade primärvårdsindex som tidigare användes i SLL för fördelning
av resurser till primärvården grundas på bestämningsfaktorer för hälsa och sjuklighet,
till skillnad från måttet ACG (Adjusted Clinical Groups) som baseras på registrering av
diagnoser i primärvården. Som förväntat kan ACG bättre predicera skillnader i
kostnader mellan individer, medan CNI och liknande mått bättre predicerar skillnader i
kostnader mellan områden och vårdcentraler. En nackdel med ACG är att det grundas
på diagnosregistrering och därmed kan påverkas av skillnader i vårdgivarnas
registrering.
CNI speglar delvis socioekonomiska skillnader i hälsa och vårdbehov, men viktat av
allmänläkare vad gäller deras uppfattning om faktorer som påverkar vårdtyngd och
arbetsbelastning vid en vårdcentral. Måttets ursprung är Storbritannien, det har
modifierats för svenska förhållanden (och datatillgång) men viktningen av faktorer
gjordes för 10-15 år sedan. CNI innehåller ålderskomponenter som man kan överväga att
ta bort, om åldersviktning av kapiteringsersättning ändå görs.
Jämförelser har gjorts med andra behovsmått – den sociala vikt som ingår i ett
uppdaterat primärvårdsindex som tidigare användes i SLL för fördelning av resurser till
primärvården samt SMR (standardiserat dödstal) på betjäningsområdesnivå. Den
sociala vikten i primärvårdsindex har stora likheter med CNI (förutom
ålderskomponenterna), men CNI har större spridning och resulterar i högre värden för
områden som bl.a. har högre andel utrikes födda. SMR i sin tur speglar sannolikt i större
utsträckning sjuklighet som kräver sjukhusbaserad vård, än primärvård.
De studerade måtten har analyserats i förhållande till specifika socioekonomiska
faktorer (utbildningsnivå, inkomstnivå, andel med ekonomiskt bistånd, andel
arbetssökande, andel utrikes födda), vilket ger något varierande resultat. Den
geografiska fördelningen av de olika socioekonomiska faktorerna är inte helt
överlappande.
I avsaknad av andra mått är CNI förmodligen det bästa tillgängliga måttet på socialt
relaterade resursbehov hos husläkarmottagningar idag. Måttet används förmodligen
56
bäst som mått på socialt relaterade behov, och därmed som en kompletterande social
vikt till andra ersättningsindikatorer (ålderskapitering, ACG etc.)
Det är något problematiskt att kombinera måttet med ålderskapitering eftersom CNI-
måttet också innehåller åldersfaktorer (Barn yngre än fem år, och till viss del
Ensamstående äldre). Förslagsvis kan en eller båda av dessa faktorer exkluderas ur
modellen vid beräkningar av vikter.
Vissa kvarstående frågetecken finns kring validiteten hos CNI:
- Vad CNI mer exakt mäter
- Hur valida vikterna är idag
- Hur optimala och aktuella faktorerna är för mätning av socialt relaterade
resursbehov inom primärvården idag
- Mot bakgrund av måttets ursprung finns frågetecken kring i vilka kontexter som
CNI passar att användas
- Om CNI-måttet därmed ger en över- respektive underskattning av behoven för
vissa typer av områden.
Mot bakgrund av frågetecknen kring måttet och att flertalet landsting använder CNI som
behovsmått, så borde det finnas anledning till och intresse av att se över måttet,
inklusive alternativa, mer uppdaterade mått på socialt relaterat resursbehov för
husläkarverksamheter.
De stora geografiska (till stor del socialt betingade) skillnaderna i hälsa, sjuklighet och
vårdbehov i Stockholms län motiverar att använda någon typ av behovsbaserad
resursfördelning. En viktig aspekt är också hur stor del av kapiteringsersättning som
viktas med CNI eller annat mått. I den nuvarande modellen i SLL blir det effektiva
genomslaget endast 12 procent av totala ersättningen (CNI viktas med 20% av
kapiteringsersättningen som är cirka 60%). Om målet är resursfördelning efter behov
bör hela eller en större del av kapiteringsersättningen viktas med CNI, för att ge ett
större genomslag.
9
Fel! Hittar inte referenskälla.
Bilaga 5Effekter av ny ersättningsmodell
för vårdval husläkarverksamhet som infördes 2016
Erika Budh, Rita Fernholm, Eva-Lena
Jansson, Maria Juhasz-Haverinen &
Linda Ottebjer
2017-05-15
Utvecklingsavdelningen
Varför effektmätning?
Följa hur husläkarverksamheten aggregerat svarar
på den förändrade incitamentsstrukturen
Bedöma om målen med den förändrade
ersättningsmodellen kan uppnås och om problem
som ansågs bero på den tidigare modellen minskar
Identifiera eventuella behov av justering av
ersättningsmodellen för att öka måluppfyllelsen
… och ett särskilt bevakningsuppdrag till
förvaltningen från HSN 2015-09-30
Målen med ersättningsmodell 2016
Utveckla omhändertagandet av kroniskt sjuka och
vårdtunga patienter inom husläkarverksamheten
Lättare sjuka ska erbjudas alternativa
omhändertagandeformer, som exempelvis
sköterskebesök, telefonrådgivning och e-Hälsa.
Undanröja hinder för innovationer samt införa nya
arbetssätt och rutiner
Problem med tidigare ersättningsmodell
Många fysiska besök och hög andel läkarbesök
Lättare sjuka prioriteras framför kroniskt sjuka och
vårdtunga patienter
Förhindrar innovationer och införandet av nya
arbetssätt och rutiner
Administrativt tung
Områden av effekter som ska mätas
Resurser & förutsättningar:
1. Struktur
- Uppdrag
- Ersättning
- Befolkning
Aktiviteter & prestationer inom
husläkarverk-samheten:
2. Besöksutveckling
3. Tillgänglighet
4. Läkemedels-förskrivning
5. Kroniskt sjuka och vårdtunga
6. Hälsofrämjande insatser
Effekter för vården:
7. Kompetens-försörjning och
-utveckling
8. Utveckling av rutiner och arbetssätt
9. Ekonomi
10. Samverkan & patientflöden
Effekter för patienten:
11. Patientnöjdhet
Effekter för samhället:
12. Jämlikhet
Omvärldsfaktorer
Läsanvisning
1. Struktur (Bilaga 5, dvs denna bilaga)
2. Besöksutveckling (Bilaga 2 och Bilaga 5)
3. Tillgänglighet (Bilaga 5)
4. Läkemedelsförskrivning (Bilaga 5)
5. Kroniskt sjuka och vårdtunga (Bilaga 2, Bilaga 3 och Bilaga 5)
6. Hälsofrämjande insatser (Bilaga 5)
7. Kompetens-försörjning och –utveckling (Bilaga 5)
8. Utveckling av rutiner och arbetssätt (Bilaga 5)
9. Ekonomi (Bilaga 5)
10. Samverkan & patientflöden (Bilaga 3 och Bilaga 5)
11. Patientnöjdhet (Bilaga 5)
12. Jämlikhet (Bilaga 4)
1. Struktur
Befolkning i länet och listningsgrad
91,3% 91,4% 91,4% 91,6%
90%
92%
94%
96%
98%
100%
0
500000
1000000
1500000
2000000
2500000
KV4 2013 KV4 2014 KV4 2015 KV4 2016
Olistade
Population
Listningsgrad
Urval: Befolkning i hela länet och antal olistade från SCB 4:e kvartalet åren 2013 till 2016
2. Om orsaker till besöksutvecklingen
Fysiska läkarbesök minskade och sjuksköterskebesöken ökade – Varför?
Antalet läkarbesök minskade och antalet sjuksköterskebesök ökade
under 2016, i jämförelse med föregående år (Bilaga 2). Under hösten
2016 gjordes en enkät till ett urval om 63 vårdgivare och 50 svarade
(svarsfrekvens 79%), några av frågorna var:
Har ni öppen mottagning (”drop-in”) i samma utsträckning 2016
som tidigare?
Har ni förändrat era prioriteringar av vilka sökorsaker som ska ges
bokade besök till läkare? Hur har ni förändrat era prioriteringar?
Hur hanterar ni patienter med sökorsaker som inte bedöms behöva
ett bokat läkarbesök?
Ja, i ungefär sammautsträckning
Nej, i mindre utsträckning
Nej, i större utsträckning
Har ni drop-in i samma utsträckning som tidigare?
Källa: Enkätsvar från 44 vårdgivare
Öppen mottagning i ungefär samma utsträckning som tidigare
En mycket vanlig kommentar är att man aldrig har
haft drop-in, utan istället har tidsbokade akutbesök.
Bland dem som har drop-in oförändrat är vanliga
förklaringar:
Ger god tillgänglighet
Väl inarbetat sedan länge.
Öppen mottagning till sjuksköterska, ej läkare.
Mindre öppen mottagning än tidigare
Kommenterer från vårdgivare:
För att erbjuda besök till dem som verkligen behöver
sjukvården begränsas den öppna mottagningen. Många
av patienterna på öppen mottagning klarar sig med
egenvård eller rådgivning av sköterska.
Har alltid haft svårt att få in lättakuta patienter pga att
mottagningen inte ligger i centrum eller annat
gångstråk.
Öppen mottagning i större utsträckning
Ingen av de fem som svarat att man har öppen
mottagning i större utsträckning än tidigare
har motiverat sitt svar.
Fyra av fem har CNI ≈ 1
Nej, ungefär som tidigare
Ja, i liten utsträckning
Ja, i stor utsträckning
Har ni förändrat era prioriteringar av vilka sökorsaker som ska ges bokade besök till läkare?
Källa: Enkätsvar från 50 vårdgivare
Hur har prioriteringen av sökorsaker som ska ges bokat läkarbesök förändrats?
Distriktssköterskor och sjuksköterskor tar ett större
patientansvar, exempelvis:
- Blodtryck och prover tas innan första läkarbesök
(minskar behovet av återbesök)
- Arbetsuppgifter delegeras från läkare till sköterska.
Direktslussning till exempelvis organspecialist (när
remiss ej krävs), fysioterapeut, psykolog/kurator och
hypertonimottagning med sjuksköterska
Hur hanterar ni patienter som inte bedöms behöva ett bokat läkarbesök?
Triagering efter rutin med frågeformulär.
Mera egenvårdsrådgivning från sjuksköterska och
telefonsamtalen har blivit längre
Patienterna bokas till sjuksköterskebesök, som hämtar
läkare vid behov
Utmaningen är att hantera patienternas förväntningar på
snabba läkarbesök:
Tyvärr har det under flera år varit alltför lätt att
träffa läkare och alltför många vill fortfarande ha
läkarkontakt istället för att avvakta och prova egenvård
vid förkylning.
Har fördelningen mellan läkarbesök med olika längd förändrats på er mottagning?
Källa: Enkätsvar från 51 vårdgivare
0%
20%
40%
60%
80%
100%
Kortare besök Längre besök
Större andel
Oförändrad
Lägre andel
Kommentarer
Vårdgivare som har fler längre besök handlar om att
Ökad prioritering av kroniskt sjuka innebär att längre
läkarbesök behövs
Längre besök ger bättre värden för patienten
Vårdgivare med oförändrad besökslängd eller fler korta besök:
Beroende att vara tillgängliga för att få nya listade.
Patienterna klagar om man inte får akuttid samma dag, trots
att det medicinska behovet inte bedöms finnas.
Sammanfattande uppfattningar från vårdgivarna
Den främsta strategin är bra rådgivning av sköterska på
telefon om egenvård. I andra hand bokade besök hos andra
yrkesgrupper än läkare, som exempelvis sjuksköterska eller
fysioterapeut, för konsultation.
Detta är dock ett mycket stort arbetsmiljöproblem för oss.
Många patienter ser sjuksköterskan som någon som bokar
läkarbesök på patientens begäran, dvs sjuksköterkans
kunskaper förringas. Patienten hävdar sina rättigheter och
kräver läkarbesök, röntgen, prover...Rätt ofta "hotas" det
med omlistning.
En annan vårdgivare:
Majoriteten av patienterna är nöjda med att först träffa en
sjuksköterska och vid behov en läkare. Men vi har
patienter som absolut vill träffa en läkare vid minsta lilla
åkomma.
En annan vårdgivare:
Det är ett stort jobb att få befolkningen att förstå att
läkarbesöken måste ges till dem som är mest sjuka.
Planerar ni annorlunda för bemanning och sammansättning av läkare, sjuksköterskor och undersköterskor under 2016 än tidigare?
Nej
Kan ej bedöma
Ja
Källa: Enkätsvar från 49 vårdgivare
Hur planerar ni annorlunda?
Färre läkare, fler sjuksköterskor och undersköterskor.
Distriktssköterskorna tar stort ansvar för många kroniska
patientgrupper.
Utökat samarbete mellan olika kompetenser
Mycket få kommenterar eventuella svårigheter med
bemanning eller rekrytering, men en vårdgivare skriver:
Det har varit svårare att rekrytera kompetenta
distriktssköterskor än läkare den sista tiden.
Genomsnittligt antal fysiska besök per 1000 listade/dag resp år i det psykosociala uppdraget
0,25 0,24 0,21 0,19
0,14 0,17 0,21 0,22
0,000,03
0,10 0,12
0,0
0,2
0,4
0,6
0,8
1,0
2013 2014 2015 2016
Psykoterapeut
Psykolog
Kurator
Urval: Fysiska besök, uppdragstyp 301 exkl Kroninnovation, Norrtälje och FFU 2015
7 7 7 5
161 156 148 137
43 45 5158
81 90 96 123
0
50
100
150
200
250
300
350
2013 2014 2015 2016
Undersköterska
Sjuksköterska
Distriktssköterska
Läkare
Genomsnittligt antal fysiska besök per 1000 inskrivna/dag resp år basal hemsjukvård
Urval: Fysiska besök, uppdragstyp 302 exkl Kroninnovation, Norrtälje och FFU 2015
Antal inskrivna i oktober respektive år
Anta
l anm
äln
ingar
3. Tillgänglighet
Andel positiva svar för dimensionen tillgängliget i den nationella patientenkäten
84% 82%83% 81%
0%
20%
40%
60%
80%
100%
2015 2016
Stockholm
Riket
Källa: Nationell patientenkät för primärvården (vårdcentral, husläkare etc) 2015 och 2016.
Dimensionen tillgänglighet avser att belysa patientens upplevelse av vårdens tillgänglighet
avseende både närhet, kontaktvägar samt personalens tillgänglighet för patienten och anhöriga
Vad innebär vårdgarantin i primärvården?
Tillgänglighetsgarantin nationellt: Samma dag som
patienten söker ska hen få kontakt med sin vårdcentral eller
1177 Vårdguiden på telefon.
Tillgänglighetsgarantin i SLL: Kontakt med vårdcentral
på telefon inom 90 minuter
Besöksgarantin nationellt (i SLL): Om vårdpersonalen
bedömer att patienten behöver träffa en läkare, eller annan
hälso- och sjukvårdspersonal, ska patienten få ett första
besök på vårdcentralen inom högst 7 (5) dagar för ett nytt
hälsoproblem eller kraftig försämring av tidigare känt
hälsoproblem.
Andel kontrollsamtal som ger telefonkontakt …
94% 94% 93% 91%89% 88% 88%
84%
0%
20%
40%
60%
80%
100%
2013 2014 2015 2016
Samma dag(nationellt krav)
Inom 90 minuter(SLL krav)
Källa: HSF’s telefontillgänglighetsmätning
Andel mottagningar med minst 85 % godkända samtal enligt SLL krav
76%71% 71%
67%
0%
20%
40%
60%
80%
100%
2013 2014 2015 2016Källa: HSF’s telefontillgänglighetsmätning
Andel patienter som instämmer i att hen är nöjda med de sätt hen kan komma i kontakt med mottagningen på
Källa: Nationell patientenkät 2015 n=21169, 2016 n=23979. Fråga: Är du nöjd med de sätt du kan komma i kontakt med vårdcentralen på (t ex 1177 Vårdguiden, telefon, e-tjänster, hemsida eller annat)?
80%77%
0%
20%
40%
60%
80%
100%
2015 2016
Andel första besök inom fem dagar för exklusive och inklusive patientvald väntan (PVV)
Källa: SKL vår- och höstmätning för år 2013 till 2016.
Notera att återbesök inte omfattas av vårdgarantin och därför inte ingår i mätningen
90% 89% 88% 89%84%
88% 87% 86%
0%
20%
40%
60%
80%
100%
Våren2013
Hösten2013
Våren2014
Hösten2014
Våren2015
Hösten2015
Våren2016
Hösten2016
Exkl PVV
Inkl PVV
Andel i befolkningens som anser att väntetider till besök på vårdcentralen är rimliga
73%69% 71% 68% 68%67%
62%67%
62%61%
0%
20%
40%
60%
80%
100%
2012 2013 2014 2015 2016
Patienter
Ingen kontaktmed vården
Källa: Hälso- och sjukvårdsbarometern 2016 n=6951, 2015 n= n=7050, 2014 n=6982, 2013 n=6780, 2012 n=6788. Påstående: I mitt landsting är väntetider till besök på vårdcentral rimliga
Andel patienter som anser att väntetiden till besöket var rimlig
0
20
40
60
80
100
2016 2015
Källa: Nationell patientenkät n=21388 och 2016 n=23570
Fråga: Fick du besöka vårdcentralen inom rimlig tid?
Antal ärenden till Patientnämnden gällande husläkarverksamheten
0
25
50
75
100
125
150
175
200
2013 2014 2015 2016
Telefontillgänglighet
Nekad besökstid
Lång väntan på besökstid
Källa: Ärenden som kan hänföras till husläkaruppdraget, egen bearbetning av data från Patientnämnden 2017-01-16
Anta
l anm
äln
ingar
Sammanfattning tillgänglighet
Enligt den nationella patientenkäten är patienterna i Stockholm åtminstone lika
nöjda med tillgängligheten till primärvården som patienterna i riket.
Telefontillgängligheten verkar vara ett större problem för patienterna än
väntetidet till besök (antalet anmälningar till Patientnämnden 2016 och
fördelning över svarsalternativen i den nationella patientenkäten).
Andelen patienter som instämde (helt eller delvis) i påståendet att de fått besöka
vårdcentralen inom rimlig tid minskade från 82% till 78% mellan 2015 och 2016
(Nationell patientenkät).
Faktiska väntetider mäts endast för nybesök pga vårdgarantin. Enligt
höstmätningen 2016 skede 86% av dessa inom 5 dagar (patientvaldväntan
exkluderad).
De som varit patienter har en positivare bild av väntetidsläget än de som inte
varit i kontakt med vården (Hälso- och sjukvårdsbarometern)
=> En central slutsats är dock att metoderna att mäta olika aspekter av
husläkarverksamhetens tillgänglighet behöver utvecklas.
4. Läkemedelsförskrivning
Uthämtade antibiotikarecept per uppdrag (Tusen recept)
Urval: Uppdragstyp 300 – HLM, 308+146 – Närakut + Husläkarjour Vårdcentraler i Kroninnovation, Norrtälje och FFU 2015 har exkluderats.
0
50
100
150
200
250
SLL totalt
HLM
Husläkarjour+ Närakut
Andel av de listades basläkemedel som förskrivits inom HLM (uppdrag 300)
Urval: Uppdragstyp 300 – HLMVårdcentraler i Kroninnovation, Norrtälje och FFU 2015 har exkluderats.
43,3% 44,1% 43,9% 43,4%
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
2013 2014 2015 2016
HLM
Övriga
Antikoagulantia på recept nyinsättningar (Tusen individer)
0
2
4
6
8
10
12
övriga HLM övriga HLM övriga HLM
2014 2015 2016
apixaban -ELIQUIS
dabigatran -PRADAXA
edoxaban -LIXIANA
rivaroxaban -XARELTO
warfarin -WARAN
Urval: Uppdragstyp 300 – HLMVårdcentraler i Kroninnovation, Norrtälje och FFU 2015 har exkluderats.
Läkemedel mot astma-KOL (Tusen individer)
Urval: Uppdragstyp 300 – HLMVårdcentraler i Kroninnovation, Norrtälje och FFU 2015 har exkluderats.
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
2014 2015 2016 2014 2015 2016 2014 2015 2016 2014 2015 2016
Betastimulerareinhalation
Inhalationssteroider Antiastmatika komb. Långverkandebronkdilaterare
HLM
Övriga
5. Kroniskt sjuka och vårdtunga
Diagnosregistreringsgrad
0%
20%
40%
60%
80%
100%
Andel med DIAG1
Andel med DIAG2
Andel med DIAG3
Andel med DIAG4
2014
2015
2016
Källa: Fysiska läkarbesök DRG_KOKS 2954, uppdragstyp 300, exkl Kroninnovation, Norrtälje och FFU 2015
Antal läkarbesök per 1000 listade med de vanligaste diagnoserna samt förändring mellan 2015 och 2016
0
20
40
60
80
100
120
2014
2015
2016
Källa: DIAG1 DRG_KOKS 2954, uppdragstyp 300, exkl Kroninnovation, Norrtälje och FFU 2015
-10%
-11%
-12%
-11%
-6%-17%
-10%
-2%
-1%
-5%
-1%
-10%
DetektionsgradLänssnitt
2015Länssnitt
2016 Prevalens
Astma 40% 40%7%
KOL 60% 59%2%
Demens 55% 55%0,5%
Diabetes 82% 81%4%
Fetma 25% 25%3%
Förmaksflimmer 65% 65%2%
Hjärtsvikt 38% 38%1%
Hypertoni 74% 74% 14%
Ischemisk hjärtsjukdom 37% 37%2%
Osteoporos 32% 31% 1%
TIA/Ischemisk stroke 34% 34% 2%
6. Hälsofrämjande insatser
Antal rådgivande samtal per år och 1000 listade
13,5
17,6
21,0
28,6
0
5
10
15
20
25
30
35
2013 2014 2015 2016
Anta
l rå
dgiv
ande s
am
tal per
1000 lis
tade o
ch å
r
Urval: Fysiska besök hos sjuksköterska, uppdragstyp 300 exkl Kroninnovation,
Norrtälje och FFU 2015 med åtgärdskod DV113, DV122, DV132 eller DV143
Varför ökar rådgivande samtal?
Ökningen av de rådgivande samtalen bedöms
enbart delvis bero på ersättningsmodellen.
Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande
metoder kom 2012 och utbildning av
sjuksköterskor pågår fortfarande.
Arbetssättet börjar bli inarbetat och är en del i ett
långsiktigt arbete.
Samtliga sjuksköterskebesök ökar
7. Kompetensförsörjning och -utveckling
Nej
Kan inte bedöma
Ja
Arbetar ni annorlunda med kompetensutveckling hos befintlig personal under 2016?
Källa: Enkätsvar från 49 vårdgivare
Hur arbetar ni annorlunda med kompetensutveckling hos befintlig personal?
Stärka sjuksköterskor och distriktssköterskor som
tappade en del av sin självkänsla i det tidigare
systemet där allt fokus var på läkarna.
Genomgång av kompetensutvecklingsbehoven
utifrån sköterskornas återtagna arbetsuppgifter.
Fler sjuksköterskor deltar i utbildning.
8. Innovationer, dvs utveckling av nya rutiner och arbetssätt
Nej
Kan ej bedöma
Ja
Underlättar den nya ersättningsmodellen för innovationer, dvs nya rutiner och arbetssätt?
Källa: Enkätsvar från 48 vårdgivare
Hur arbetar ni annorlunda?
Antalet besök är något mindre kritiskt och fokus lite
mer på patientgruppernas behov.
Styr om patienter till färre läkarbesök och fler
sjuksköterskebesök, vilket innebär att man måste
hitta och skapa nya rutiner
Det är mer än ersättningen som styr …
Ersättningsmodellen stimulerar en smartare användning av den samlade kompetens
som finns att tillgå på en vårdcentral. Rätt använd kompetens till rätt patienter i
rätt tid. Men trots att ersättningsmodellen möjliggör nya arbetssätt ser jag tre
svårigheter :
1) Läkare har svårt att släppa ifrån sig en del av de patientärenden som skulle
kunna hanteras av DSK, dels pga rädsla att minska behovet av läkartjänster
dels för att man behöver mixen av lätta och tunga ärenden för att orka
vardagen.
2) SSK/DSK har i många år hamnat i bakgrunden i husläkarverksamheterna, där
allt har kretsat om tillgänglighet till just läkarbesök. De känner en osäkerhet
kring sin kompetens och förmåga att ta hand om vissa patienter och åkommor.
3) Patienterna förväntar sig att alltid få komma till läkare. Budskapet till
befolkningen har i många år handlat om patientens "rätt" till extremt hög
tillgänglighet till läkartider. Detta budskap skulle nu behöva ersättas av att vi
"nu tar hand om alla våra patienter gemensamt på vårdcentralen och
använder den kompetens som är bäst lämpad för varje enskilt fall".
9. Ekonomi
Fördelning av ersättning
43%
63%
57%
37%
0%
20%
40%
60%
80%
100%
2015 2016
Rörlig
Fast
Källa: Utbetald ersättning åren 2015 och 2016 fördelad på besöksersättning (rörlig) samt ersättning för listning, inskrivning i hemsjukvården och samverkan (fast)
ACG-utveckling Kroninnovation vs FFU2016
1,3
1,4
1,5
1,6
1,7
KV1
2016
KV2
2016
KV3
2016
KV4
2016
KV1
2017
Kroninnovation+4,2%
FFU 2016+1,4%
OBS!
Axeln
är
bru
ten
CNI-utveckling Kroninnovation vs FFU2016
0,8
1,0
1,2
1,4
1,6
1,8
2,0
KV42015
KV12016
KV22016
KV32016
KV42016
Kroninnovation+1,1%
FFU 2016-0,8%
OBS!
Axeln
är
bru
ten
10. Samverkan och patientflöden
Hur har samverkan förändrats?
De vanligaste enkätsvaren handlar om att inget har
förändats i samverkan, varken med andra
vårdaktörer eller med aktörer utanför vården som
exempelvis kommuner
Det som fungerade innan fungerar i många fall
fortfarande. Men vanligare är att det som inte
fungerade tidigare, inte fungerar nu heller.
Inget i enkätsvaren kan kopplas till ersättnings-
modellen utan det är andra faktorer som styr.
0
20
40
60
80
100
120
140
0%
20%
40%
60%
80%
100%
2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4
2014 2015 2016
Ej inläggning
Undvikbar slutenvård
Akutbesök per KV och1000 listade 65+
Antal besök på akuten per kvartal och 1 000 listade 65 år och äldre, andel besök som ej leder till inläggning och andel undvikbar slutenvård
Källa: SVEA SV06 och SV02 för listade patienter 65 år och äldre för samtliga husläkare utom Norrtälje, Kroninnovation och FFU2015
0,14 0,14 0,14 0,15
0,24 0,24 0,25 0,24
0,0
0,2
0,4
0,6
0,8
1,0
2013 2014 2015 2016
Närakut hlm (308)
Närakut (146)
Genomsnittligt antal fysiska besök per 1000 listade och dag respektive år på närakut
Urval: Fysiska besök, uppdragstyp 308 och 146
Ingen ökad övervältring av vaxpropp (H612)
0
10000
20000
30000
40000
2015
2016
Källa: Fysiska besök OVR med diagnos H612
11. Patientnöjdhet
Andel patienter som har ett positivt helhetsintryck
82% 80%80% 79%
0%
20%
40%
60%
80%
100%
2015 2016
SLL
Riket
Källa: Nationell patientenkät vårdcentral, husläkare 2015 n=21388, 2016 n=23570
Andel positiva svar fördelat på dimensioner
72%75%
81%*
74%
85%
0%
20%
40%
60%
80%
100%
Emotionelltstöd
Information&
Kunskap
Delaktighet*&
Involvering
Kontinuitet &Koordinering
Respektik&
Bemötande
2015 SLL
2015 Riket
2016 SLL
2016 Riket
Källa: Nationell patientenkät vårdcentral, husläkare 2015 n=21388, 2016 n=23570
* Frågorna i dimensionen har omformulerats mellan 2015 och 2016