så bryter vi kurvan (swedish)
DESCRIPTION
A summary of Global Utmaning (Global Challenge) policy recommendations to COP15TRANSCRIPT
Juni 2009
Så bryter vi kurvanPolitik för ett hållbart klimat
Så bryter vi kurvan 3
Så bryter vi kurvanUtgiven av Global Utmaning juni 2009
Form: McBride
Tryck: S-M Ewert AB
Global Utmaning är en oberoende tankesmedja och mötesplats. Vi sprider kunskap, påverkar policy
och skapar dialog kring globaliseringens effekter.
Förord 1. sid 4
Allt ska bort! 2. sid 6
Vad som måste ske... NU! 3. sid 11
Köpenhamn är bara början 4. sid 14
Så klarar vi det 5. sid 23
Innehållsförteckning:
4 Så bryter vi kurvan Så bryter vi kurvan 5
1. Förord
Regeringen bör driva att EU reformerar jordbruket så att det ger en positiv klimat-
påverkan istället för att vara en källa för betydande utsläpp. Regeringen bör ta
initiativ till ett samarbete mellan näringsliv och myndigheter för att investera i
skogsplantering och skogsvård i utvecklingsländerna.
Sveriges nettoutsläpp kan vara nere på noll 2030. Det borde vara den svenska
ambitionen, inget mindre.
Denna skrift handlar om vägarna dit, om hur vi bryter kurvan av ökande globala
koldioxidutsläpp som hotar den värld vi har idag.
Denna skrift avslutar första fasen av Global Utmanings klimatprogram. Underlaget
är sammanställt av journalisten Ylva Nilsson.
Vi som undertecknar detta ställer oss bakom visionsskriftens förslag:
Det är hög tid att knäcka kurvan – den mer än sekellånga ökningen av de globala
utsläppen av växthusgaser. Senast 2020 bör vi se tydliga resultat om det ska vara
möjligt att någorlunda säkert hejda uppvärmningen vid plus 2 grader. Nu är det
politiska beslut som behövs och incitament för omställning till ett hållbart sam-
hälle. Näringslivet ligger i startgroparna och medborgarna känner problemen.
Problemet är globalt och många av lösningarna måste vara globala. Den svenska
regeringen kommer att ha en nyckelroll som EU:s ordförande när ett nytt globalt
klimatavtal ska förhandlas fram i Köpenhamn i december 2009.
Men för att ha maximal trovärdighet krävs att Sverige är ett föredöme på klimat-
området. På den punkten är Sverige idag ett land bland många; vi har gjort en del
men kan göra mycket mer än hittills. Klimatsituationen innebär samtidigt globala
affärsmöjligheter för de företag som inser områdets potential. Det är bra för svensk
industri.
Regeringen bör skärpa klimatmålet i sin klimat- och energipolitik till 40 procents
minskade utsläpp till 2020 på hemmaplan. Regeringen måste förse sin nationella
klimat- och energiplan med konkreta åtgärder på alla områden och på alla nivåer.
Regeringen bör avskaffa alla subventioner till fossil energi, t ex skatterabatter för
att ta bilen till arbetet eller energirabatt till industrin. Regeringen bör snarast fatta
beslut om att senast 2015 upphöra med all tillverkning av fossildrivna bilar. Det är
nödvändigt för att nå målen om en fossilfri bilpark 2030.
Kristina Persson
Inger Schörling
Staffan Laestadius
Åsa Ehinger Berling
Carola Gunnarsson
Eva Nordmark
Sandro Scocco
Gun-Britt Mårtensson
Jan O Karlsson
Allan Larsson
Inge Gerremo
Eva Redhe Ridderstad
Karin Rudebeck
Annika Åhnberg
Carl von Essen
Jakob Lagercrantz
Åke Danielsson
6 Så bryter vi kurvan Så bryter vi kurvan 7
Vi har resonerat länge nog kring klimathotet, forskarna har gett oss det underlag
som vi behöver. Det råder inte längre några tvivel om att klimathotet är akut och
potentiellt förödande. Fortfarande behövs mer kunskap men det innebär inte att vi
kan tillåta oss att vänta längre. Det är hög tid att handla.
Tiden är förbi när vi kunde förhandla om 50, 60 eller 80 procent mindre koldiox-
idutsläpp. Allt ska bort! De enda koldioxidutsläpp som människan kan tillåta sig i
framtiden är vad som krävs för matproduktion och investeringar för att ställa om
till icke-fossil teknik. Större delen av den kol som finns i marken måste förbli där.
Under 1900-talet har jordens medeltemperatur ökat med 0,7 grader Celcius.
Källa: Vattenfall
Med hjälp av skatter, utsläppshandel, tekniska normer och där det behövs, tydliga
förbud, ska det bli så kostsamt att släppa ut koldioxid att det lönar sig bättre för
näringslivet att ställa om till förnyelsebar energi och för privatpersoner att välja de
klimatvänliga alternativen.
För att lyckas krävs att politiska beslutsfattare på alla nivåer både motiverar med-
borgarna och underlättar övergången till det nya samhället och de nya jobben.
Politikerna måste ta steget från att räddhågset lyssna till att kraftfullt argumentera
och agera för den stora omställningen.
Vi står inför en gigantisk industriell omställning som i grunden kommer att för-
ändra våra samhällen och vårt sätt att leva. Låt oss tala klarspråk – många kommer
att förlora sina jobb i takt med att vi lägger om eller omvandlar verksamheter som
inte är klimatsmarta. Men visionen behöver inte vara skrämmande, den kan också
målas i positiva färger. När jobb går förlorade kommer andra i deras ställe. Det
finns stora möjligheter att det nya, hållbara samhället som bättre respekterar vår
planet, kommer att förbättra vår livskvalitet på många sätt.
ProblemetDe klimatförändringar som FN:s panel av 2 500 internationella klimatforskare
varnade för i sin rapport från februari 2007, sker snabbare och mer dramatiskt än
forskarna trodde för bara två år sedan.
Den globala genomsnittstemperaturen har ökat med 0,6 – 0,7 grader Celsius sedan
1750 enligt IPCC. Nya rapporter säger att uppvärmningen av planeten redan hade
varit 2 grader mer idag, om inte luftföroreningar kylde av luften.
Om dagens koldioxidutsläpp skulle tillåtas att fortsätta som hittills utan att avbry-
tas, riskerar vi en ökad uppvärmning på jorden med upp till 6 grader och en havs-
nivåhöjning mellan 1-2 meter.
2. Allt ska bort!
8 Så bryter vi kurvan Så bryter vi kurvan 9
Temperaturen och havsytan har stigit medan snötäcket har minskat.
Källa: International Panel on Climate Change
Arktis smälter betydligt snabbare än väntat och har nu öppet vatten i områden där
det bara funnits is tidigare. Med den takt som Arktis isar nu minskar kan området
vara isfritt om 30 år, enligt den senaste forskningen. Även Antarktis smälter, vilket
man inte känt till tidigare. Flera av Himalayas glaciärer har slutat producera ny is
vintertid och smälter fortare än man tidigare räknat med. Världens 30 mest stu-
derade glaciärer har inte bara minskat kraftigt under de senaste 25 åren, avsmält-
ningstakten ökar dessutom.
Avsmältningen resulterar i att havsnivån stiger vilket får effekter på jordens biolo-
giska mångfald men också för de många miljoner människor som bor nära en kust
eller större vatten. IPCC kalkylerade med att havsnivån skulle stiga med mellan 18
och 59 centimeter under detta sekel. Nya mätningar säger att stigningen just nu
sker i en takt av 3 millimeter om året och närmar sig 4 mm. Det är i så fall tre
gånger snabbare än IPCC räknade med. Fram till nu har havet absorberat ungefär
25 procent av den koldioxid som naturen och människan avger. Uppvärmningen
riskerar att skada havets förmåga att uppta koldioxid, med resultat att ännu
större mängder växthusgaser skulle nå atmosfären och ytterligare förstärka
uppvärmningen.
Världens skogar har absorberat ungefär lika mycket koldioxid som haven, cirka 25
procent av de globala utsläppen. Internationella forskare rapporterade nyligen att
vid en global uppvärmning på över 2,5 grader Celsius, skadas skogarnas förmåga
att absorbera koldioxid. Därefter börjar skogen istället att avge koldioxid in i
atmosfären, alltså öka utsläppen.
Skador på ekosystemen kan hanteras och till och med repareras till en viss punkt
men när den punkten är passerad finns ingen återvändo. Problemet är att vi inte
vet vid vilket kritiskt gränsvärde (”tipping point”) som förändringen sker. Det finns
en tröghet i ekosystemen som gör att vi inte alltid uppfattar när vi har passerat en
naturens smärtgräns. De stora förändringar som människan har gjort i planetens
strålningsbalans har ännu inte slagit igenom fullt ut. Trögheten är så stor att stora
delar av den påverkan vi har åstadkommit ännu inte är synlig för oss.
10 Så bryter vi kurvan Så bryter vi kurvan 11
Koldioxidutsläpp per capita för olika länder.
Källa: Klimatkonventionen; Marland, Boden och Andres, CDIAC; samt En varmare värld.
IPCC-rapporten i februari 2007 slog fast att klimatförändringarna med 90 procents
säkerhet beror på de stora utsläpp av växthusgaser som människan åstadkommer,
utöver vad naturen redan avger. Trots allt tal om klimatet fortsätter världens ut-
släpp att öka. Mellan 1990 och 2004 har de globala växthusgasutsläppen ökat från
29 till 49 miljarder ton koldioxidekvivalenter. Och ökningen fortsätter; bara inom
energisektorn spås kolanvändningen öka med 43 procent fram till 2030. Även
om vi skulle lyckas att minska utsläppen radikalt blir det svårt att begränsa den
globala uppvärmningen till 2 grader Celsius.
Koldioxidutsläpp per capita
> 20
15 – 20
10 – 15
7 – 10
5 – 7
3 – 5
2 – 3
1 – 2
< 1
ton CO /capita år2
Från Klimatkonventionen; Marland, Boden och Andres, CDIAC; samt (Monitor 18).En varmare värld
Utmaningen är stor. Tiden är kort. Vi bör börja med att knäcka kurvan – den mer än sekellånga ökningen av fossilbränslebaserad energianvändning med de växande utsläpp som följer av detta. Fossilbränsleanvändningen måste snabbt reduceras. Insatserna för detta måste ha gett ett tydligt resultat senast 2020. Den hårdföra minskningen av fossilbränsleanvändningen måste huvudsakligen samordnas globalt. Därför är det oerhört viktigt att världens politiska ledare omedelbart fattar beslut som visar världen att omställningen har inletts.
Det finns en rad politiska verktyg för att knuffa igång den omställning som vi alla kommer att få bidra till: Politiska institutioner, myndigheter, frivilligorganisationer, medborgare och företag. Alla metoder kan och bör användas, som komplement och förstärkning till varandra. Följande förslag kan och bör göras omedelbart.
GlobaltKyoto-uppföljning
Vi behöver ett globalt klimatavtal som sätter ett högt pris på utsläpp av växthusgaser.
I Köpenhamn i december finns chansen att åstadkomma ett sådant avtal när FN:s
länder möts i ett klimattoppmöte.
Avtalet bör ålägga alla större utsläppare minskade utsläpp genom konkreta, bindande
åtaganden. USA, EU och övriga rika OECD-länder måste ta sitt ansvar och gå före.
Men det är inte längre möjligt att låta länder med fattiga befolkningar slippa krav på
utsläppsminskningar. Kina är idag det land som släpper ut mest koldioxid, 24 procent
av de globala utsläppen. Den pågående ökningen av utsläpp där måste stoppas.
Det gäller också andra snabbväxande länder som Indien, Brasilien, Mexiko, Ryssland,
Sydafrika och Sydkorea.
Bränsleskatt
Klimatavtalet bör innehålla en överenskommelse om att börja beskatta internationella
bunkerbränslen. Det bränsle som flyg- och sjöfartstransporter använder är inte längre
en försumbar del av de globala växthusgasutsläppen. Dessutom ökar de, i såväl
3. Vad som måste ske... NU!
12 Så bryter vi kurvan Så bryter vi kurvan 13
absoluta tal som relativt. Beskattningen av dessa bränslen är en viktig parameter för
att driva upp kostnaderna för transporter så att internationella resor och transporter
börjar betala för sin klimatpåverkan. Ett beslut här skulle framförallt vara en viktig
signal om att det globala politiska systemet börjat agera i klimatfrågan.
Världens största utsläppsländer av koldioxid, 2007
Källa: Netherland Environmental Assessment Agency
Efterlevnad
Utsläppen av koldioxid i världen har ökat med nästan 40 procent sedan 1990,
(basåret för Kyotoprotokollet) trots det internationella avtal som lade fast att ut-
släppen till 2012 skulle ha minskat med 5 procent. Ett nytt globalt klimatavtal bör
därför innehålla strukturer för uppföljning, utvärdering och för sanktioner om
åtaganden inte efterlevs. FN-sekretariatet för Kyotoprotokollet bör utrustas med ett
robust mandat att övervaka nationella framsteg när det gäller utsläppsminskningar.
Dessutom bör inspektörer ges fullt tillträde till alla deltagande nationer för att
t ex genomföra egna kontrollmätningar på samma sätt som IAEA ges tillträde för att kontrollera atom- eller kärnkraftsinstallationer.
EUEU har antagit ett antal ambitiösa klimatmål. Mycket talar dessvärre för att dessa
inte kommer att visa sig vara tillräckliga. Unionen måste nu koncentrera sig på att
alla medlemsländer genomför sina åtaganden att minska utsläppen. Unionen bör
också i vissa delar skärpa sina åtgärder. Utsläppsrätter till industrin måste hädanefter
få ett pris – gratis utdelning till en del företag förfelar syftet, i synnerhet när de av
olika skäl ges till de företag som släpper ut mest.
Hårdare press bör sättas på bilindustrin för att gå över till förnyelsebara bränslen.
Teknologin finns och kunderna efterfrågar den. Efter 2015 bör inga bilar som drivs
med fossila bränslen tillverkas inom EU. Höjda skatter och avgifter kan påskynda den
omställningen.
Inom jordbrukspolitiken bör stödet tas bort för att lägga mark i träda. Omställ-
ningen till ett fossilfritt samhälle betyder att efterfrågan på biomassa i alla former
kommer att öka drastiskt och det europeiska jordbruket bör ingå i den utvecklingen.
SverigeDen svenska regeringen gör rätt i att prioritera de globala klimatförhandlingarna
under sitt halvår som EU-ordförande och bör använda alla krafter för att toppmötet
i Köpenhamn landar i ett bra avtal. Sverige bör också gå före, med högre ambitioner,
när det gäller utsläppsminskningar än övriga EU för att stärka sin egen trovärdighet
som ledande och mest progressiva land inom klimatområdet.
De 40 procents utsläppsminskningar som regeringen har satt som mål till 2020
måste genomföras hemma i Sverige. Satsningar på klimatinvesteringar i u-länderna
ska inte räknas in i de svenska resultaten. Däremot bör det svenska biståndet använ-
das till att både förebygga utsläpp och åtgärda skador av klimatförändringarna.
Sverige skulle kunna ha en bilpark av enbart miljöbilar ett decennium före 2030.
Till att börja med bör alla kommuner följa Regeringskansliets exempel och köra
miljövänligt i alla sina transporter.
Den klimat- och energipolitiska plan som regeringen lade i mars 2009 utelämnar
eller behandlar bara i förbigående flera viktiga sektorer (t ex jordbruket, skogsbruket,
hushållen, transporter annat än personbilar) och utgör därför inte en fungerande
eller tillräckligt konkret plan för målet ”Noll utsläpp år 2050”. En sammanhållen
svensk nationell klimatplan måste tas fram. Samtliga kommuner bör också utarbeta
sammanhållna kommunala klimatplaner.
14 Så bryter vi kurvan Så bryter vi kurvan 15
Det är tveksamt om man lyckas få till stånd det starka, globala, bindande klimat-
avtal i Köpenhamn december 2009, som världen behöver för att kick-starta den
stora omställningen till ett fossilfritt samhälle.
Detta får under inga omständigheter bli en ursäkt att sänka farten i det internatio-
nella arbetet för att bromsa klimatförändringarna. Insatser av alla slag och på alla
områden, måste sättas in och det måste ske inom de närmaste åren.
Avgörande för att en omställning ska komma igång, är som nämnts tidigare, att
sätta ett pris på utsläppen. Den som påverkar klimatet negativt ska bära kostna-
derna för det. Det ska löna sig att värna klimatet.
Energipriset måste stiga överlag, åtminstone i övergångsfasen innan vi har uppnått
ett fossilfritt samhälle. Energieffektiviseringar är en absolut nödvändig del av den
övergång till fossilfri energi som ska genomföras, och ett högt energipris ger den
nödvändiga stimulansen till detta. Inom industrin och byggandet finns en stor
potential att minska förbrukningen av energi. Dyrast av allt måste – förstås – den
fossila energin vara för att den snabbt ska utfasas.
Källa: International Energy Agency, World Energy Outlook 2005.
4. Köpenhamn är bara början Koldioxidläckage
I brist på globala avtal är risken stor att de länder eller regioner i världen som går
före i arbetet att dra ned på utsläppen straffas. Att gå före kan innebära högre
kostnader vilket försvagar industrins konkurrenskraft. Risken är uppenbar att
näringslivet kan välja att flytta industrianläggningar till länder utan restriktioner
för utsläpp. Det skulle urholka politikernas ansats att via lagstiftningen minska
utsläppen. Dessutom skulle jobb gå förlorade, vilket förutom den ekonomiska ska-
dan, kan minska medborgarnas uppslutning bakom klimatarbetet. Sannolikheten
är stor att klimatföregångarna då vill försvara sin industri och frestas att ta till
olika typer av handelshinder. Detta slags scenario skulle förvärra situationen och
inte hjälpa klimatarbetet.
Sektorsavtal Ett alternativ – eller komplement - till globala klimatavtal är sektorsavtal inom
vissa energiintensiva och storskaliga sektorer. Dessa kan vara cement-, stål-, järn-,
massa och pappersindustrin liksom delar av energisektorn, t ex kolkraftverken.
För att fungera bör sådana avtal omfatta alla större producentländer i världen och
därmed en större del av produktionen. Avtalen bör innehålla mekanismer för upp-
följning, övervakning och sanktioner.
Beräkning av mängden koldioxidekvivalenter i gigaton år 2030 i den grå stapeln om utvecklingen fortätter som hittills (BAU: Business as usual) och möjliga sänkingar av koldioxidnivåerna i olika sektorer genom energieffektivisering, omställning till fossilfria bränslen mm i den gulbruna stapeln, enligt Vattenfall-McKinsey
0
5
10
15
20
16 Så bryter vi kurvan Så bryter vi kurvan 17
Några ekonomiska styrmedelMånga former av ekonomiska styrmedel har diskuterats. Det finns ingen anled-ning att låsa sig till vissa när en kombination av nationella och internationella lösningar med fördel kan användas. Avgörande är dock att det samlade paketet blir kraftfullt, oavsett vilka lösningar som väljs.
Utsläppshandel Det utsläppshandelssystem för tung industri som EU har infört, är ett sätt att pris-sätta koldioxidutsläppen och kan dessutom på sikt minska risken för koldioxid- läckage. Men systemet med att dela ut utsläppsrätter gratis bör snarast upphöra för att systemet ska vinna legitimitet. Ett mål på kort sikt måste bli att samtliga rättig- heter auktioneras ut. Dessutom måste taket för tillåtna utsläpp vara så lågt satt att priset på kvoterna blir kännbart. De utsläppshandelssystem som inom ett par år sannolikt även kommer att finnas i andra OECD-länder som USA, Kanada, Austra-lien, Nya Zeeland, Schweiz, Norge, Japan med flera, bör kopplas ihop med det euro-peiska. Syftet är att uppnå ett internationellt pris på koldioxid och att undanröja, eller åtminstone minska, risk för koldioxidläckage.
Sverige bör verka för att EU-kommissionens förslag om
sammankopplade utsläppshandelssystem förverkligas till 2015.
Skatter
Skatter är ett användbart politiskt instrument för att styra företag och medborgare
mot energieffektivisering, och mot förnyelsebara bränslen och energikällor.
Det kan göras via en generell energiskatt på all energiförbrukning som maximalt
gynnar energieffektiva varor och tjänster och därmed fungerar som ett incitament
för näringslivet att utveckla energisnåla produkter. Den politiska styrningen kan
också göras via andra skatter som t ex fordonsskatt och bränsleskatt, osv.
Koldioxidskatter kan ersätta eller komplettera utsläppshandelssystemen. I
Sverige har det till exempel fungerat väl att ha båda delar. En CO2-skatt kan styra
företag och konsumenter mot lågkolsprodukter. Skatterabatter för energiintensiv
industri bör bara användas i undantagsfall och då endast i sektorer med särskilda
omställningsproblem och under en i förväg fastställd övergångsperiod.
Sverige bör driva på i EU för att alla europeiska länder inför en CO2-skatt.
Skatterna måste dock utformas så att inte den rusning som just nu pågår efter
världens biomassa, förstärks. En situation där skogar fälls och grödor som kunde
användas till livsmedel för världens växande befolkning istället eldas upp av
industriländernas bilister, får till exempel inte uppstå. Ett sätt att hantera detta är
att låta koldioxidskatterna omfatta också utsläpp från biobränslen parallellt med
att man inför en särskild fossilbränsleskatt.
All subventionering, skattevägen eller på andra sätt, av fossila bränslen bör omedel-
bart upphöra. Enligt IEA beviljar enbart OECD-länderna cirka 170 miljarder dollar
årligen i subventioner till olja, kol och naturgas.
Hit hör t ex Tysklands subventionering av kolkraft i syfte att sänka befolkningens
energikostnader. Liknande subventioner finns i andra länder. Alla skatterabatter
för bilresor till arbetet och för tjänstebilar etc, bör ses över. Om staten vill gynna
den arbetande delen av befolkningen kan det göras på annat sätt.
Global koldioxidskatt
En globalt samordnad koldioxidskatt som tas ut nationellt skulle kunna undanröja
motiven för koldioxidläckage – att företag flyttar industriproduktion till länder
som inte agerar mot klimathotet. Varje land skulle själv driva in skatten och
förfoga över intäkterna. Skatten kan vara en punktskatt, av det slag alla OECD-
länder redan har och kan om den utvidgas till allt fler länder minska risken för
koldioxidläckage. En globalt samordnad koldioxidbeskattning skulle också ha vissa
positiva fördelningspolitiska effekter, eftersom de fattigaste i utvecklingsländerna
har en låg användning av koldioxid. Skatten skulle slå hårdast mot de som
konsumerar mest.
Klimatobligationer
Stater kan uppmuntra företag och medborgare att bidra till omställningen till det
fossilfria samhället genom att utställa klimatobligationer. För staten har det för-
delen att dra in kapital till investeringar i klimatforskning och klimatteknologi som
näringslivet av kommersiella skäl inte är villigt att satsa på. Samhället får nya jobb
istället för de jobb inom gamla industrier som kommer att försvinna när fossil energi
fasas ut. Företagen och medborgarna får statliga garantier som gör deras placeringar
säkra. Framförallt ges alla en chans att ge ett aktivt och positivt bidrag till klimatarbetet.
18 Så bryter vi kurvan Så bryter vi kurvan 19
Fond för u-länderna
Det ligger i högsta grad i vårt eget intresse att u-länderna inte följer samma
energiintensiva tillväxtbanor som dagens industriländer har gjort. Fattigdoms-
bekämpning måste inte ta omvägen över miljöförstörelse och klimatpåverkan.
Men u-länderna behöver tillgång till kapital för att ta detta språng. Överföringen
av kapital, kompetens och ny teknologi bör bli massiv för att göra det möjligt.
Kapitalbehovet är dessutom särskilt stort för de länder som står först i raden att
drabbas hårt av klimatförändringarna. I stora delar av Afrika och Asien kommer
befolkningarna att drabbas av fenomen som de inte har varit med om att skapa.
Pengar för dessa fonder kan lämpligen hämtas ur skatten på internationella bun-
kerbränslen som Global Utmaning föreslagit ska ingå i det globala klimatavtalet
eller som en skatt på internationella utsläppsrätter.
Villkoren för FN:s instrument för klimatbistånd – Clean Development Mechanism
och Joint Mechanism – bör skärpas så att de inte blir ett sätt för rika länder att
köpa sig fria från utsläppsminskningar hemma i utbyte mot klimatprojekt i
u-länder som skulle ha gjorts ändå. EU:s fond för klimatbistånd – Global Alliance for
Climate Change - kan med fördel utvidgas till att verkligen bli en global allians.
Andra politiska styrmedelSamhället har ett antal verktyg till sitt förfogande och alla bör användas för att
skynda på omställningen till det nya samhället. Lagstiftning kan t ex användas
för att stödja eller förbjuda viss verksamhet eller teknik och tillståndsgivning kan
förenklas för att stimulera utbyggnad av miljövänliga alternativ. Även om teknik-
neutrala åtgärder generellt är att föredra kan normer beslutade på central nivå
(av EU eller enskilda länder) göra att företag vågar satsa på en bestämd teknologi.
I vissa fall är regleringar att föredra framför renodlade prisinstrument, i synnerhet
om man vill undvika extrema prisnivåer.
Tekniska normer
Tvingande tekniska normer och standarder på produkter och tjänster bör användas
för att ytterligare skärpa vikten av att forskningen och näringslivet tar fram alla
tänkbara former för energibesparing och energieffektivisering. Det kan t ex innebära
att uppmuntra byggandet av passivhus som konsumerar minimalt med energi, att
försäkra sig om att det blir en fortsättning på den nya teknologin där man använder
materiel som trä istället för den CO2-intensiva betongen i husstommar, osv.
Standardisering av vissa tekniska lösningar kan vara ett viktigt sätt att snabbare sprida
ny, klimatvänlig teknologi och ge den en större marknad. I fordonssektorn behöver vi
t ex snabbt gå över till andra bränslen än bensin och diesel. Det kräver andra bilmoto-
rer (vilka biltillverkarna redan är i full gång att ta fram) men det kräver också en helt
annan infrastruktur. Det kan gälla laddningsstationer för elbilar, stationer där
batterier kan bytas eller en utbyggnad av tankstationer för t ex biogas. I många fall
krävs ett internationellt standardiseringsarbete. I Europa är det en viktig uppgift för EU.
Sverige bör flytta fram målet att vara fritt från fossilbilar till 2030.
EU utvecklar för närvarande konsumentmärkningen på eldrivna produkter, liksom
av fastigheters energikonsumtion för att göra det enkelt för konsumenterna att
välja energisnåla och klimatvänliga produkter. Det arbetet bör stödjas, skyndas på
och utvidgas till fler områden och produkter.
Inom kraftproduktionen finns redan i stor utsträckning den gröna teknologin, i
form av t ex vindkraft, solkraft, vågkraft och biomassa. Men de nya energikällorna
kräver storskalighet och fortsatt teknisk utveckling för att bli lika bra och billiga
att använda som fossila bränslen. Staten kan underlätta den utvecklingen genom
att anpassa lagstiftningen så att de nya energiformerna blir gynnade, släppa in
dem i de existerande näten, stödja en utbyggnad och genom att göra det enklare
för kunderna att välja förnyelsebar energi, osv.
Moderna städer
En medveten stadsplanering krävs för att radikalt minska energiförbrukningen.
Inte minst kan bättre stadsplanering minska invånarnas behov att resa långa
sträckor och styra över resorna till andra transportmedel än personbilen. Kollek-
tivtrafiken bör byggas ut drastiskt. I det glesbefolkade Sverige gäller detta förstås
särskilt tätbefolkade områden. Spårbunden trafik är mest effektiv men snabba
stadsbussar är också en klimatvänlig och kostnadseffektiv lösning.
20 Så bryter vi kurvan Så bryter vi kurvan 21
Tekniken för att styra trafiken finns redan. Intelligenta transportsystem (ITS) kan
användas för att påverka och samordna hela transportsektorn för hållbara trans-
porter av gods och människor i smarta kombinationer mellan olika transportslag.
Nyckeln till en snabb omställning till en långsiktigt hållbar teknik är att förare/
bilar bär kostnaderna för sin verkliga belastning på det gemensamma utrymmet.
ITS gör det enkelt att låta varje bil bära sina egna kostnader för samhället genom
skräddarsydda avgifter.
Jordbruket Jord och skogsbruket måste tillmätas större betydelse i det internationella klimat-
samarbetet. Globalt står jordbruket idag för cirka 13,5 procent av växthusgasut-
släppen (eller 18 procent, om transporter av livsmedel också räknas in). Det är
viktigt att jord- och skogsbrukets betydande roller för klimatet blir erkända. Att
minska avskogningen är en av de viktigaste och mest akuta uppgifterna.
För jordbrukets del är det angeläget att det skapas incitament att gå från att vara
en kolkälla till att bli en kolsänka. En viktig beståndsdel i en sådan process är att
utveckla produktion av energi inom jordbruket för eget bruk och minska använd-
ningen av fossil energi.
Det är också i alla dessa ansträngningar nödvändigt att beakta behovet av en fördubb-
lad livsmedelsproduktion inom de närmaste decennierna och att sätta produktion av
bioenergi i relation till den uppgiften. För EU:s del är det nödvändigt att reformerna
av jordbrukspolitiken fortsätter och att den sätts in i ett klimatsammanhang.
EU bör sluta ge bidrag för mark som läggs i träda. Marken behövs för att producera
biomassa vars efterfrågan som drivmedel, industriråvara och byggmateriel ökar.
Jordbruket har redan visat att minskad användning av konstgödsel och ändrad bo-
skapshållning kan åstadkomma kraftiga minskningar av utsläppen. Det finns fler
nya (liksom gamla, övergivna) tekniker som kan tas i bruk som att lägga om så- och
skördetider, att ta fram nya, mer torktåliga växtsorter eller att minska jordbearbet-
ningen, t ex genom att bruka jorden utan att plöja den.
Den svenska regeringen bör prioritera
att EU ska gå in för en snabb övergång
till ett klimatvänligt jordbruk.
Skogsbruket
Skogen är en av planetens viktigaste kolsänkor men dess förmåga att absorbera
människans och naturens koldioxidutsläpp är hotad. Fortsatt avverkning av skog
riskerar att föra oss till en punkt där skogen förlorar sin förmåga att ta upp och
istället börjar avge koldioxid. Vi måste därför snabbt både minska den globala av-
skogningen och börja plantera ny skog i mycket större omfattning. Odlad skog kan
spela en stor, positiv roll inom miljövården, öka den biologiska mångfalden och
minska ökenspridningen. Trädens rötter kan skydda marken från erosion, trädens
lövverk kan bjuda på skugga som behåller jordens fuktighet, osv. Ny skog kan med
fördel odlas på så kallad förstörd mark, där livsmedelsodling inte är möjlig. Trä
kan bli en konkurrenskraftig bioenergikälla men det vore kontraproduktivt att
först elda upp det för att ge värme. Istället är trä på väg att bli en viktig industri-
råvara, t ex som stommar i flervåningshus för att ersätta betong och som råvara till
en modernare, miljövänligare form av plast.
Sverige bör satsa på att utveckla metoder för
ett modernt och klimatvänligt skogsbruk och ny
användning för trä för att sedan kunna erbjuda
såväl kompetens som teknik till u-länderna.
Medborgarna
Omställningen av våra samhällen blir med nödvändighet radikal. Vi måste alla
spara energi, förmodligen avstå från en hel del bil- och flygresor och troligen äta
mindre kött. För att nå målet om ett fossilfritt samhälle kommer det att krävas
kraftiga och tydliga signaler från samhället, framförallt i form av ett högt pris på
de varor och tjänster som genererar koldioxidutsläpp.
Befolkningen måste vara motiverad och införstådd med de förändringar och för-
dyringar av den gamla livsstilen som kommer. Den uppgiften vilar på det politiska
ledarskapet. Staten måste garantera en utbildningsinsats och informationssprid-
ning på alla nivåer som motsvarar det nya samhällets krav.
22 Så bryter vi kurvan Så bryter vi kurvan 23
Vi behöver teckna en positiv bild av det nya samhället. Ett samhälle som respekte-
rar naturens förutsättningar och väljer hållbarhet som sitt ledord har alla möjlig-
heter att ge oss människor högre livskvalitet, socialt, kulturellt och hälsomässigt.
Motivationen till en omställning behöver inte komma ur skrämselpropaganda, den
kan växa fram ur en önskan om ett bättre liv.
Många miljoner nya jobb kommer att skapas i de nya branscher som ersätter den
gamla industrin.
• En FN-rapport uppskattar att vindkraftsindustrin som hittills skapat 2,3 miljoner
jobb kommer att växa med ytterligare 20 miljoner nya jobb före 2030.
• Tolv miljoner nya jobb sägs i samma rapport komma att skapas inom jordbruket
före 2030 för att ta fram biomassa och tolv miljoner jobb för att isolera och bygga
energieffektiva hus.
• EU-kommissionen beräknar att energieffektiviseringen fram till 2020 kommer
att leda till 1 miljon nya jobb i Europa före 2020.
• Sternrapporten kalkylerar för sin del med 25 miljoner anställda inom sektorn
förnyelsebar energi år 2050, alltså tio gånger mer än idag.
Men faktum kvarstår: den förestående strukturomvandlingen medför att många
jobb också kommer att gå förlorade i den gamla industrin som vi nu överger sam-
tidigt som många människor ska övertygas att ändra delar av sin livsstil. Staten
bör vara beredd att hantera de problem som kan uppstå när gamla industrier fasas
ut och jobb går förlorade samtidigt som nya aktiviteter – och nya jobb – måste till-
skapas och uppmuntras. Detta kommer att bli den stora politiska utmaningen för
det kommande decenniet. Och det arbetet måste påbörjas redan nu.
År 2050 ska utsläppen i världen i stort vara nere på noll. En checklista på om vi är
på rätt väg, kan se ut så här:
• Senast årsskiftet 2010-11 bör ett nytt globalt klimatavtal ligga klart som
binder både industriländer och u-länder att begränsa sina utsläpp.
• Efter 2015 bör inga nya kolkraftverk som saknar en fungerande CCS
(kolfångstteknik) få byggas i OECD-länderna.
• 2015 bör samtliga OECD-länder dels ha upprättat egna utsläppshandelssystem
dels ha länkat systemen till varandra.
• Efter 2015 ska de globala utsläppen av växthusgaser inte längre öka.
• Efter 2015 bör inga motorfordon som drivs av fossilt bränsle längre
produceras i Sverige.
• 2020 bör alla existerande kolkraftverk utan CCS vara stängda.
• 2020 bör skogsytan i världen växa.
• 2030 bör de globala utsläppen ha minskat med hälften.
5. Så klarar vi det!
Vi analyserar och sprider kunskap om angelägna globala utmaningar utifrån ett svenskt perspektiv.
Sveavägen 66 • 111 34 Stockholm • Sweden • globalutmaning.se
1. Makt och vanmakt i klimatförhandlingarna
Rapporten tar sikte på FN:s stora klimatmöte i
Köpenhamn 2009 och beskriver det maktpolitiska
spel som redan inletts inför detta möte. Rapporten är
utgiven av Global Utmaning och Föreningen Norden
och är skriven av journalisten Inger Jägerhorn.
2. EU som klimataktör
Rapporten beskriver vad som är på gång inom EU
– både i Bryssel och de större medlemsländerna
– för att minska utsläppen av växthusgaser.
Författare: journalisten Ylva Nilsson.
3. Insikter och dilemman i klimatfrågan
I denna rapport belyses från ett naturvetenskapligt per-
spektiv ett antal insikter och dilemman i klimatfrågan
som både beslutsfattare och svenska medborgare bör
känna till. Författare: meteorologen Martin Hedberg.
4. Kina – Medspelare eller motspelare i klimatkampen
Kina är idag jämte USA den största utsläpparen av
koldioxid i absoluta tal. Rapporten belyser vad som
görs i Kina och hur man på bästa sätt kan få med Kina i
klimatarbetet. Författare: Kina-experten Karl Hallding.
5. Klimatpolitik och konkurrensförmåga
- hur undvika koldioxidläckage?
Om länder har olika utsläppsambitioner kan det
leda till krav på handelspolitiska åtgärder, tullar osv.
Här presenteras de tänkbara konsekvenserna och
policyalternativen. Författare: Peter Kleen, f d
generaldirektör för Kommerskollegium.
6. Fröet till vår räddning – minskad klimat-
påverkan genom jord- och skogs bruk.
Hur kan de areella näringarna – dvs. jord- och skogs-
bruk – bidra till klimatfrågans lösning? Författare:
förra jordbruksministern Annika Åhnberg.
7. En globalt samordnad koldioxidskatt
Många anser att en globalt samordnad koldioxidskatt
inte är politiskt genomförbar – även om den är
önskvärd. Men hur skulle en optimal global koldioxid-
skatt kunna utformas? Författare: Knut Rexed, fd
statssekreterare på finansdepartementet och
generaldirektör på Statskontoret.
8. Klimatförändringen och den
industriella omvandlingen
Klimatförändringarna bidrar till att vi står inför en
institutionell förändring jämförbar med äganderätten
– avskaffandet av atmosfärens fria utnyttjande,
vilket i sin tur kommer att bidra till en omfattande
industriell omvandling under resten av detta sekel.
Författare: professor Staffan Laestadius, KTH.
9. Intelligenta transportsystem och klimatet.
Om nästa generation av styrmedel för en mera effek-
tiv och fossilsnål trafik. Men detta kommer att kräva
betydligt skarpare styrmedel än de skattehöjningar
som hittils har planerats
Författare: vetenskapsjournalisten Peter Sylwan.
Alla rapporter finns tillgängliga på
www.globalutmaning.se.
Global Utmanings klimatprojekt”Så bryter vi kurvan – politik för ett hållbart klimat” är den tionde skriften i en
serie klimatpublikationer som Global Utmaning gett ut 2008-2009 och avslutar därmed första delen av Global Utmanings klimatprogram. Detta är samtidigt en skrift som anger Global Utmanings positioner i de nationella och globala
klimatfrågorna. Följande rapporter har producerats 2008-09: