22 MITTEN Söndag 18 september 2011 HUFVUDSTADSBLADET MITTEN 23HUFVUDSTADSBLADET Söndag 18 september 2011

Miljön ger garnisonen flankstöd

Fast framtiden är redan här. Försva-ret tvingas spara flera hundra miljo-ner euro i rask takt. När slaktlistan plockas fram är inte ens Sandhamn undantaget.

Eller kanske ändå.Huvudstadens egen garnison har

en speciell ställning. Det är ingen symbolisk liten vaktkur ett sten-kast från nationens hjärta. Mycket krut har lagts på modern spanings-, övervaknings- och stridsledningsut-rustning och soldaterna som utbil-das är tungt beväpnade specialister på krig i stadsmiljö. De är i full be-redskap på mindre än en vecka. Det är ingen hemlighet. Exakt utrust-ning och stridsgruppens storlek är det däremot.

En titt på kartan räcker för att fast-ställa Sandhamns strategiska bety-

När framtidens politiker tar ställning till Helsingfors egen garnison väger miljöargumen-ten lika tungt som de militära.

Tommy Pohjolatommy.pohjola@hbl.fi

Post Scriptum

TILLTRÄDE FÖRBJUDET. Garnisonen i Sandhamn ger statsledningen and-rum i en snabbt eskalerande kris som hotar Helsingfors. Enligt en enkät som gjordes för några år sedan vill !" procent av Helsingforsarna bevara Sandhamn som militärområde. HBL!ARKIV/LEIF WECKSTRÖM

Politik

I blockens förlovade land, Storbri-tannien, är spektaklet tydligast.

När högerledaren David Cameron prövades för första gången inför ett val, lokalvalet 2007, steg han upp och inledde med att tala om den framlid-ne demokraten Bobby Kennedy, ett ständigt föremål för den amerikan-ska vänsterns nostalgi:

– Jag är mycket förtjust i det här citatet av Bobby Kennedy, som sam-manfattar hur välmående är lika vik-tigt som förmögenhet. Bruttonatio-nalprodukten, sade han, ”sköter in-te om våra barns hälsa, kvaliteten på deras undervisning, glädjen i deras lek. Den bär inte poesins skönhet el-ler styrkan i våra äktenskap, intelli-gensen i den offentliga debatten el-ler våra tjänstemän integritet”, cite-rade Cameron.

Han fortsatte med att tala om hur man bygger ett bättre socialt sam-hälle där föräldrar har tid för sina barn, och där också företagen bär so-cialt ansvar.

Cameron har varit försiktig med att utlova några omfattande skat-tesänkningar just nu – men visst är det på kommande så fort ekonomin blir bättre, anser han. Balansgång-en mellan hans egen bakgrund som privilegierad elev från privatskolan Eton och epitetet ”Tony Blairs ar-vinge” gör att Cameron beskylls för att vara ytlig vindflöjel. Han har ock-så själv sagt att han upplever sig stå utanför ideologier.

Ta motståndarens argumentFör att bli regeringsbildare ska man alltså helst segla mot mitten genom att snappa upp det motsatta block-

ets mest romantiska argument, el-ler triangulera som det heter på re-torikspråk.

Tidigare var det vänsterns mitten-kampanj som blev globaliserad via Bill Clinton, Tony Blair och hos oss Paavo Lipponen. Nu är det högern som fiskar i samma vatten.

I Sverige och Finland har den sty-rande högern följt upp den murri-ga, frottédoftande nostalgin i sin re-torik. Också högerpartiet Venstre i Danmark kallade sig inför den gång-na veckans val för arbetarparti.

Hos oss har de små åldersklas-sernas politikergeneration lullats av socialdemokratin som barn och fått den bästa tandregleringen i Fin-lands historia gratis, men ändå arbe-tat i en internationell marknadseko-nomi de senaste femton åren. De kan strö in trygga minnen i sina tal utan att blinka, och utan någon press på att på allvar jämföras med 1970- el-ler 1980-talet. För det var ju en an-nan tid och man kan inte gå tillbaka. Man plockar bara de retoriska rus-sinen ur bullarna.

FårakläderDe ”nya moderaterna” skapades som begrepp i Sverige av en politikerge-neration född på 1960-talet: Stats-minister Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Sven Otto Littorin med flera.

– Det har redan länge talats om att det inte finns några skillnader mel-lan blocken i Sverige. Men det finns det – skillnaden mellan individualis-men och kollektivismen finns där. Det som har hänt är att de nya mo-deraterna talar om att omfamna väl-färdsstaten, säger Jenny Madestam

som forskar i politiskt ledarskap vid Stockholms universitet.

Men moderaterna gör det genom att förespråka skattelättnader på för-värvsinkomst och tala för att det ska löna sig att arbeta. I valreklamen kal-lar de sig, precis som Samlingspar-tiet i Finland, för ett ”arbetarparti”, och gör det genom att stryka dem som har ett arbete medhårs och hål-la fast vid individualismen.

Medan det tidigare funnits en po-litisk skiljelinje mellan tjänstemän och arbetare har linjen hos högern förflyttats till att ligga mellan att ha arbete och ”göra rätt för sig” och att inte ha det.

Madestam bedömer att det långt är fråga om retorik, men inte enbart. Den här politikergenerationen har trots allt svårt att släppa sin barn-dom helt och hållet och spelar i kam-panjerna på nostalgi i den mån det passar dem själva.

– De har präglats av den socialde-mokratiska hegemonin i sin ung-dom. Oberoende av om man är so-cialdemokrat eller moderat så har man gjort det. De har vuxit upp i ett samhälle som varit tryggt.

Madestam tror att deras barndom i viss mån präglar politiken och att det kan kännas svårt att direkt ra-sera välfärden. Men att den svens-ka ekonomin än så länge går relativt bra skjuter fram de riktigt stora pa-radigmvalen på framtiden.

I moderaternas fall är det ändå många som anser att det bara är tomt snack.

– Jag har svårt att se att modera-terna skulle ha gått vänsterut på något annat plan än det retoriska,

Kring millennieskiftet svepte den nya socialdemo-kratin in i Finland med tal om globaliserad mark-nad och tillväxt. I dag är det högern som lånar den röda vänsterslipsen i Storbritannien, Sverige och Finland. Vad ska vi kalla detta, New Retro?

säger Kristina Boréus, professor i statsvetenskap vid Stockholms uni-versitet.

Hon nämner som exempel att Reinfeldt talat sig varm för fackrö-relsen men samtidigt försvårat vill-koren för a-kassan och dess med-

lemmar till exempel genom att ta bort avdragsrätten för a-kassaav-gift. Det har lett till att hundratu-sentals skrivit ut sig ur facket. Mo-deraterna har också styrt privatise-ringspolitiken.

– Det som har ändrats är att den

riktigt nyliberala retoriken, som fanns under 1980-talet, inte går hem längre.

Att skillnaden mellan blocken ver-kar diffus beror enligt Boréus på att hela det politiska fältet rört sig hö-gerut, ett fenomen som är bekant i Finland också, samtidigt som alla verkar rörande överens om att väl-färdsstaten är bra.

”Gå samman”Samlingspartiet då? Ja det har varit

I lånta kläder– från New Labour till New Retro

HÖGERLIBERALISM

VälfärdsstatenBättrefärdsstatenVälmåendeArbeteGå samman

FRAMÅT

BAKÅT

RättvisaArbeteGlobal marknadTillväxt

vis hjälpte det att fyra av fem helsing-forsare i en enkät ville bevara garni-sonen och att det i horisonten plöts-ligt fanns andra tillgängliga områden för massivt bostadsbyggande: fram-för allt västra Sibbo och stora hamn-områden inne i Helsingfors.

En dag kan de gamla tegelkaser-nerna ändå komma att tömmas på värnpliktiga, Krigshögskolans stu-derande och yrkesmilitärer. Men också efter det är troligt att en del av ön förblir stängd för allmänhe-ten. Orsaken är den i början av arti-keln nämnda elektroniken.

Försvarsmaktens kommendör Ari Puheloinen har redogjort för andra sparplaner men om soldater och po-litiker också tvingas rangordna gar-nisoner i friska och sjuka kan Sand-hamn hamna i kläm. Väggar är ing-

et självändamål för en rörlig strids-enhet. Det finns goda skäl att bevara Nylands Brigad men geografi är inte ett av de allra starkaste. Efter riks-dagsvalet påminde försvarsminis-ter Stefan Wallin (SFP) om att ”Ny-lands Brigad är ett kostnadseffektivt truppförband med goda utbildnings-resultat och en tydligt profilerad roll i det nordiska försvarssamarbetet. Därtill fastslår språklagen (§39) att ’minst ett truppförband skall dock vara svenskt. (…) Med truppförband avses nuförtiden närmast organisa-tioner på Brigadnivå’.”

Säg att huvudstaben vid Kasern-torget väljer bort Dragsvik men För-svarets uppgifter samt språklagen är oförändrade. Då måste utbildningen av svenskspråkiga värnpliktiga för-läggas någon annanstans. Till Sand-

hamn i det tvåspråkiga Helsingfors? Antalet värnpliktiga kanske minskar men det är ändå flera hundra nya be-väringar som behöver inkvarteras. Det betyder också att stödfunktioner som matsalar, kök, sjukvård och oli-ka depåer behöver byggas ut. Det be-hövs större skjutbanor och övning-arna sliter på terrängen på ett helt annat sätt än i dag. Alternativet är ständiga militärkonvojer som susar genom Jollas och Degerö på väg till imaginära krigsskådeplatser långt utanför Ring III.

Debatten om Sandhamn än in-te helt död. Men paradoxalt nog är det med en stor inflyttning som alla mjuka värden i Sandhamn är hota-de. Detta verkar man nu förstå ock-så i stadsfullmäktiges vänstra och gröna flank.

I dag kan soldaterna också moti-vera sin närvaro i Sandhamn med miljövärden. Marschkängorna har nästan alltid varit ett inslag i stads-delen. Svenska, ryska och finländ-ska soldater har övat och krigat här i åtminstone 300 år. Det är svårt att tro när man besöker området. Art-rikedomen är fantastisk och allt är välskött. Fornminnen har restau-rerats och skyddats. Det är tack va-re militären som naturen mår bra. Trist då att militärpolisen stoppar en vid bron över Hästnäs sund, tän-ker den av historia och natur intres-serade flanören.

Inte mycket trycksvärta har ägnats Sandhamn sedan överborgmästare Jussi Pajunen för några år sedan meddelade att i alla fall han inte tän-ker tvinga bort militären. Naturligt-

delse. Den framskjutna ön ligger sex kilometer sydost om Presidentslot-tet. 20 kilometer längre söderut finns riksgränsen.

”Vi vill inte ge över mak-ten till marknadskrafterna att fara i väg med en en-daste skiva av vår finländ-ska välfärd.”Presskonferens, maj "#$#.

”Jag tror inte att en väl-färdsstat någonsin kan utlo-kalisera omsorgen om var-andra till en myndighets-verksamhet.” ”Samhället kan inte älska. Samhället ha sköta om en viss omsorg, men kärlek ges av män-niskor.”Blogginlägg "##% och intervju i City, "##&.

”Man kan inte beskylla en enskild grupp för det, men den allmänna attityden har blivit hårdare. (...) Som folk har vi börjat bli rädda för andra. Är det så att Fin-land blivit ett fegisland ut-an självförtroende? Som in-te litar på att vi klarar oss i öppet internationellt sam-arbete? Som inte litar på att den finländska kulturen är tillräckligt stark för att kunna välkomna invandra-re, och inte litar på sin egen förmåga? Ett sådant Fin-land är ett förfallande Fin-land, ett inåtvänt Finland och ett sorgligt Finland.”Riksdagsgruppens sommarmöte "#$$.

”Människovärdet är inte en sak som man kan ifrågasät-ta. Människovärdet är odel-bart och hör till var en av oss oavkortat.”Tal på EU-seminarium, september "#$$.

”Vi kan aldrig acceptera att marknadskrafterna ensam-ma tillåts styra samhällsut-vecklingen i stort. Resultatet blir ett omänskligt och osoli-dariskt samhälle.”Statsanställdas förbunds kongress $%!$.

”Tänk inte bara på vad du kan göra för dig själv, tänk på vad vi människor kan göra för varandra. (...) Bris-terna i vårt samhälle är så-lunda av social natur. Ska vi vidga välfärden måste vi se till människornas behov av omtanke och kontakt med varandra”.Ur boken Att vilja gå vidare, $%'(.

”Nu söker sig människor från främmande länder hit till oss. Och vi är ovana vid minoriteter, ovana att ta hänsyn till dem som är an-norlunda. Därför blir vi lätt tafatta och trubbiga, både som samhälle och som en-skilda individer. (Fördomen) gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckan-den och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla.”Radiotal på juldagen $%)&.

”En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gra-dera människor med sådan måttstock står i bjärt kon-trast till principen om män-niskors lika värde.”Juldagen $%)&.

”työväen puolue”, ”arbetarpartiet”, i ett par valrörelser redan. Valslo-ganen liittykää yhteen, gå samman, har fört tankarna till internationa-len, och då partiledaren Jyrki Katai-nen figurerade på partiets retroin-spirerade affischer var det med en målarpensel och en trädgårdshacka i kors – vilket en del jämförde med hammaren och skäran.

Kalla kriget är något de yngre makthavarna i Finland snappat upp som barn. När en av världens mes-te socialdemokrater och beundra-de retoriker Olof Palme dog var en

tredjedel av Finlands regering 9–14 år gamla. Att Jyrki Katainens festtal ibland ekat av triangulering och Pal-meaktigt patos är kanske inte främst medveten stöld av retorik, utan ett tecken på att fältet numera är fritt, att minnen och dofter smälter ihop till ett mischmasch och råmaterial för reklambyråerna.

Skillnaden mellan Samlingspartiet och de svenska Moderaterna är re-geringssituationen och ekonomin. I Finland kommer de kraftiga ned-skärningarna emot snabbare, men i regeringskoalitionen blir vänstern lika mycket utpekad för besluten.

Sylvia Bjon029 080 1310, sylvia.bjon@hbl.fi

Jyrki Katainen vs. Olof Palme