Sociala Mediers Påverkan på din Identitet

Denise Jonsson

Sociologi, kandidat

2018

Luleå tekniska universitet

Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle

Sociala mediers påverkan på

din identitet

Denise Jonsson

Luleå Tekniska Universitet

Institutionen för Ekonomi, Teknik och Samhälle

VT-2017

Handledare: Allen King

Sammanfattning

Identitet undersöks i denna uppsats i förhållande till kommunikationsteknologi. Med hjälp av

kvalitativa intervjuer utför jag en deduktiv undersökning, för att kontrollera om min empiri

stämmer överens med valda teorier. Fyra personers upplevelse och erfarenhet av identitet och

sociala medier i samhället jämförs med teorier och tidigare forskning för att sedan diskutera

likheter och skillnader. De upplever sociala medier som en tjänst som skall brukas individuellt

eftersom det, trots namnet, inte upplevs socialt att använda det i sällskap. I intervjuerna

framgår det även en tendens att vilja distansera sig från sociala medier, kanske för att det

anses negativt i samhällets diskurs? Dock används det sedan som en måttstock för social

framgång, om du får många ’likes’ har du en stor umgängeskrets. Den klara slutsatsen i

förhållande till teori och tidigare forskning är att sociala medier fungerar som en plats att

hämta information för utvecklingen av den egna identiteten. Utan denna information riskerar

individen att drabbas av utanförskap. Det framgår även att de förändringar som skett i det

sociala samhället har skett genom uppkomsten av kommunikationsteknologi, vilken beror

hellre på mobiltelefoner än sociala medier.

Nyckelord: Kommunikationsteknologi, Identitet, Sociala medier

Abstract

In this essay identity is investigated in relation to communication technology. With the help of

qualitative interviews, I conduct a deductive survey to check if my empirical material is

consistent with the chosen theories. Four people’s experience of identity and social media in

society is compared with theories and previous research, after which I discuss similarities and

differences. They perceive social media as a service to me used individually because, despite

the name, it is perceived to be social to use it in company. The persons that are interviewed

show a tendency to want to distance themselves from social media, perhaps because it is

considered bad to be associated with it according to society’s discourse. However, it is used as

a benchmark for social success, if you get a lot of ‘likes’ you have a large circle of friends.

The clear conclusion in relation to theory and previous research is that social media functions

as a place to retrieve information for development of your own identity. Without this

information, the individual is at risk of exclusion from the social society. It is also apparent

that the changes that have occurred in social society have occurred through the emergence of

communication technology, due to mobile phones rather than social media.

Keywords: Communication technology, Identity, Social media

Innehållsförteckning

Inledning ........................................................................................................... 1

Syfte ................................................................................................................................... 1

Avgränsningar .................................................................................................................. 2

Disposition ......................................................................................................................... 2

Definitioner ....................................................................................................................... 2

Teori ................................................................................................................... 4

Metod ................................................................................................................. 7

Val av intervjupersoner ................................................................................................... 7

Etik ..................................................................................................................................... 7

Validitet och reliabilitet ................................................................................................... 8

Resultat och analys .......................................................................................... 9

Robin ................................................................................................................................. 9

Sam .................................................................................................................................. 13

Kim .................................................................................................................................. 17

Alex .................................................................................................................................. 20

Sammanfattning ............................................................................................................. 23

Diskussion ....................................................................................................... 26

1

Inledning

På grund av den stora tillväxten av teknologi, har funktioner i människans vardag förändrats

på många sätt, främst vad gäller interaktion (Cyr, Berman & Smith, 2015; Carter, 2015).

Giddens (2008) skriver om identitet i relation till moderniteten. Han menar att moderniteten

har förändrat det sociala livet genom dess globalisering. I modernismens samhälle har

vanorna och funktionerna i vardagslivet förflyttats från lokalt till globalt, likaså sociala

funktioner. Detta förändrar i grunden människors sociala interaktion. Interaktion är en

hörnsten för identifiering, där människors identitet är en social process som fastställs genom

interaktion mellan människor (Jenkins, 2008). Interaktion mellan människor innefattar att

förmedla erfarenheter, vilket påverkar hur du identifierar dig själv. Därför har utvecklingen av

elektronisk kommunikation sammanfogat den egna identifieringsprocessen och sociala

funktioner (Giddens, 2008). Identitets- och relationsproblem och svårigheter att passa in i det

sociala samhället relaterades till användning av kommunikationsteknologi i en studie av Cyr

et al. (2015). I samma undersökning framkom det att en utbredd kommunikationsteknologi

förändrat de sociala funktionerna på ett flertal sätt. De individer som i vardagslivet använde

sig av kommunikationsteknologi visade inte någon benägenhet att undvika relationer mer än

individer som i mindre grad brukar teknologi för social kommunikation. En mer frekvent

användning av denna teknologi uppvisar tvärtom en tendens att lättare inleda relationer (Cyr

et al. 2015).

I artikeln The Role of Signaling Identity in the Adoption of Personal Technologies (Arbore,

Soscia & Bagozzi, 2014) beskrivs vad som påverkar tendenser till att teknikens utveckling

accepteras. Deras artikel omfattar undersökning av hur ny teknologi accepteras med fokus på

ett antal faktorer. Ambitionen de har är att, till skillnad från tidigare forskning om teknologins

utveckling, även ta i akt personers identifiering av sig själva i förhållande till detta. Studien

kommer fram till att identitet påverkar acceptansen. Om en person identifierar teknologin som

något bra så vill personen ha teknologin för att identifiera sig själv som bra och/eller för att

andra ska identifiera personen som bra.

Vaast, Davidson & Mattson (2013) resonerar vidare kring hur identitet skapas via teknologi.

Undersökspersonerna i deras studie är bloggare som beskriver att blogga som ett lättare sätt

för individerna att framställa sig själva på bästa möjliga sätt, på det sätt som de själva vill

framstå. Genom denna framställning skapar det den bästa möjliga chansen att bli beundrade

och omtyckta av andra människor, de som läser deras bloggar. Undersökspersonerna talar om

att vara närvarande på internet, genom kommunikation mellan bloggaren och läsarna via

bloggen. I denna relation blir bloggaren, med hjälp av teknologi, mittpunkt i interaktionen.

Här förändras relations- och interaktionsformen på grund av teknologin och de

kommunikationsmöjligheter som denna medför. Bloggarnas sätt att få kontakt med läsarna

genom att erbjuda information, och tillgodose kontaktbehov, blir ett medel för att framställa

dem själva på bästa möjliga sätt (Vaast et al., 2013).

Sociala medier är en av de kommunikationsmöjligheter som teknologin har skapat under

moderniteten. Genom att besvara syftet undersöker denna uppsats även hur den tekniska

utvecklingen eventuellt påverkar hur individer identifierar sig själva.

Syfte

Denna uppsats syftar till att undersöka personers uppfattning av sin identitet i relation till

kommunikationsteknologi. Detta undersöks och besvaras genom dessa tre forskningsfrågor:

1. Upplever intervjupersonerna att kommunikationsteknologin har förändrat samhället?

2. Upplever intervjupersonerna någon relation mellan den egna identiteten och

användandet av sociala medier?

2

3. Finns det likheter och/eller skillnader mellan resultaten av min studie och tidigare

forskning och teorier? Vilka är dessa i så fall?

Avgränsningar

Jag har valt att inte fokusera på kön utan analysen gör ingen åtskillnad mellan män eller

kvinnor. Vidare har jag begränsat mig till att endast intervjua personer födda under 1990-talet

samt har tillgång till sociala medier, mer ingående avgränsningar tas upp under kapitlet

’Metod’.

Disposition

Jag börjar med att definiera vissa sociala media och tillhörande begrepp. Sedan definieras

även identitet. Denna definition utvecklas under ‘Teori’ där de delar av identitet som kommer

att användas i analys och slutsatser för uppsatsen beskrivs. Övriga teorier sammanfattas även

under detta avsnitt. Efter detta avsnitt presenteras den valda metoden under ’Metod’ varefter

analysen av min empiri påbörjas. I slutet av ’Resultat och Analys’- sammanfattas analysen

under en egen underrubrik. Här besvarar jag vad min empiri visar i förhållande till de teorier

och den tidigare forskning som valts. Med andra ord besvaras min första, andra och till viss

del även tredje forskningsfråga här. I avsnittet benämnt ”Diskussion” diskuteras likheter och

skillnader mellan min studie och tidigare forskning och teorier, det vill säga forskningsfråga

tre besvaras fullständigt och forskningsfråga ett och två diskuteras ytterligare. Under denna

rubrik diskuteras vidare förslag på fortsatt forskning.

Definitioner

Definition av sociala medier och tillhörande begrepp

Sociala medier: Webbplatser och tjänster på internet där individen har ett personligt konto

(profil), kan lägga till andra användare som kontakter och har möjlighet att lägga upp utvalt

material om bland annat sig själv benämns sociala medier (Skolverket, 2015). Vidare kan

individen även kommunicera med enskilda kontakter inom sociala medier genom att skicka

personliga meddelanden av varierade slag. Sociala medier kan användas via dator,

mobiltelefon eller surfplatta via internet. Mobiltelefonen gör sociala medier och därmed

sociala interaktioner ständigt närvarande. Därför kan sociala medier kategoriseras som

kommunikationsteknologi. Exempel på sociala medier är Facebook, Twitter, Instagram,

Snapchat.

Selfie: Individen kan lägga till en bild på sig själv, en ’selfie’ och personliga uppgifter som de

vill dela för att fler av sina vänner ska hitta igen dem och lägga till dem i sitt kontaktnät

(Skolverket, 2015).

Profil: På sidan där individen lagt upp sin bild och skrivit in sina personliga uppgifter; sin

’profil’ på sidan, kan individen lägga upp eget material som dennes kontakter sedan kan gå in

och titta på och kommentera.

Like: En ’like’ är när någon läst material som någon annan lagt upp och sedan tryckt på en

liten ’gilla’-knapp eller ett litet hjärta under materialet för att de tyckt om det. Har individen

fått många ’likes’ så är det många som gillat materialet.

Avisering: En avisering är ett meddelande om att någonting har hänt på individens profil i

sociala medier, det kan vara till exempel att någon har skickat ett meddelande till individen

eller kommenterat dennes material.

3

SMS: En annan sorts kommunikationsteknologi är SMS (Short Message Service) som är en

funktion där du kan skicka korta textmeddelanden från mobiltelefon till mobiltelefon. Verbet,

att använda SMS benämner mina intervjupersoner att ”SMSa”, därför har även jag valt att

använda den benämningen i uppsatsen. SMS är en kommunikationsteknologi men inte en

social media.

Definition av identitet

Jenkins (2008) klarlägger identitet genom att först förklara ordet identifiera. Han fastställer att

ordet är ett verb, något man gör. Det innebär att det är en process där identitet ges och tas, inte

en slutsats. Identitet är därmed något som ständigt förändras i en process som påverkas av

förutsättningar. Detta innebär att individer tilldelar sig själva och andra identitet på skiftande

sätt, beroende på förutsättningar som exempelvis tid och situation. För att kunna identifiera

något eller någon krävs att individen jämför objektet med något annat, vanligen stereotyper.

Jämförelsen sker genom att se till likheter och skillnader mellan två objekt, det vill säga att

identitet fastställs genom att jämföra likheter och skillnader. Men vad som uppfattas som

likheter och skillnader beror på vem som gör denna jämförelse. Detta eftersom att skillnader

och likheter beror på vem eller vilka individen jämför med samt hur individen jämför dem. I

sin tur innebär det att en identitet kan uppfattas på varierade sätt beroende på vem som

uppfattar den och i vilken situation. Sammanfattningsvis är identitet en process bestående av

en person som ger identitet och en person eller ett objekt som får identitet.

” Identity denotes the ways in which individuals and collectivities are distinguished in their

relations with other individuals and collectivities.” (Jenkins, 2008 s.18)

Eftersom att identifiering sker av både andra och av den egna personen, innefattar det ett

samspel mellan kollektivt och individuellt. I identifieringen av andra jämförs personen i fråga

med andra personer eller stereotyper. Medan identifieringen av den egna personen sker genom

jämförelse mellan sig själv och stereotyper. Därmed är alla människors identitet en social

företeelse, eftersom den uppfattas genom interaktion mellan människor (Jenkins, 2008).

4

Teori Artiklar och teori har valts för att täcka en så bred del av identitet och

kommunikationsteknologi som möjligt. En begränsad empiri kräver en mer generell teoretisk

grund för att täcka upp och validera uppsatsen. Jag har därför valt att använda mig av en

artikel som behandlar frågan att ta till sig teknologi i förhållande till identitet (Arbore et al.,

2014). En annan om identitetens påverkan av användning av kommunikationsteknologi (Cyr

et al., 2015). En som undersöker IT (Information Technology) som aktör i diskursen i

samhället (Vaast et al., 2013). Och till sist en som argumenterar för en ny sorts identitet, IT-

identitet (Carter, 2015). Då de olika artiklarna som jag läst använder sig av lite varierade

definitioner av identitet så har jag valt att använda mig av Jenkins (2008) teori om identitet

som grund för min uppsats och tolka in resultaten från de olika artiklarna. Detta för att få ett

överskådligt resultat med samma termer igenom hela texten. I denna process har självklart

inga resultat förändrats och inte heller påståenden förflyttats från författare till en annan.

Jenkins (2008) används som grundteori för att hans teori om identitet har en ordentlig grund i

sociologi och täcker ämnet i helhet. Han låter ingen del eller företeelse i processen

identifiering bli bortglömd och har en logisk förklaring till identitet. Han förklarar allt från

varför du kanske vill säga saker till dina vänner som du aldrig skulle säga till din farmor, till

varför personer agerar som de gör.

Jenkins (2008) och Giddens (2008) är båda överens om att modernismen reviderat det sociala

samhället. Globaliseringen och nya möjligheter i samhället har förändrat strukturen för

interaktion mellan människor (Jenkins, 2008; Giddens, 2008). Till skillnad från Jenkins

(2008) anser dock Giddens (2008) att självet har förändrats i grunden under denna tidsepok.

Han menar även att människor under denna tid börjat reflektera över sin egen identitet. Att det

är ett projekt som endast har uppstått i ett försök till anpassning i moderniteten. Medan

Jenkins (2008) istället anser att identitet är grundläggande för all interaktion och någonting

som alltid har spelat och alltid kommer att spela en stor roll för hur det sociala samhället

fungerar. Det i sin tur innebär att identifiering inte heller plötsligt blivit aktuellt genom nya

händelser i samhället. Jenkins menar endast att tidpunkt har betydelse för hur människor

uppfattar och ser på saker. Som en följd identifierar människor saker på ett annat sätt.

Moderniteten påverkar på det sätt att de förväntningar som finns på att man ska ha en klar bild

av vem man är, kolliderar med ett ständigt föränderligt socialt samhälle (ibid.). Jag anser att

det är mer rimligt att sättet som människor identifierar sig har förändrats på grund av rådande

samhällets diskurser än att identifieringsprocessen i sig har uppkommit på grund av ett

förändrat samhälle. Det är orimligt att människor som levt innan moderniteten inte jämfört sig

med andra eller strävat efter att identifieras som tillräcklig för att vara en del av det sociala

samhället. Jenkins (2008) kritiserar Giddens (2008) på ett övertygande sätt då han skriver:

” …are we really to believe, for example, that people did not know who they were, or think

about it, before the twentieth century?” s.35

För att närmare förklara den externa-interna dialektik som är centrum av Jenkins (2008)

teorier om identifikationsprocessen använder jag i stycket nedan namnen Lisa och Stefan

(fiktiva personer) för att förklara fenomenet. ’Lisa’ och ’Stefan’ är inte verkliga personer, utan

endast namn använda för exemplets skull.

Lisa är kvinna, 28år, vältränad och har en gång blivit anmäld för misshandel. Detta är fyra av

de många saker som hon vet om sig själv. Hon vet också att hon tränar för att få en vältränad

kropp och att hon inte var skyldig till misshandel. Som alla andra människor har Lisa en bild i

sitt huvud av hur olika saker uppfattas i det sociala samhället, vad som är negativt och vad

som är positivt att associeras med, eller identifieras som, är utformad av rådande samhälles

diskurser. Misshandel vet hon att det är negativ att förknippas med, för hon har hört bland

5

annat i media och av andra människor att de som är misshandlare är hemska människor. Hon

vill inte att människor ska identifiera henne som ”en av dem”, även om hon är oskyldig så

kanske de inte tror henne. Så när hennes kompis Stefan frågar henne vad det värsta hon har

gjort är, så säger hon att hon har rökt en gång. Sedan säger hon att det inte är likt henne

eftersom att hon är noga med att äta bra och träna, för att ta hand om sin kropp. Lisa vet att

det är positivt att identifieras som, någon som tränar och är hälsosam. Men hon vill inte

identifiera sig själv som ytlig, så hon säger inte att hon egentligen bara tränar för att få en

snygg vältränad kropp. Nu tror Lisa att Stefan också har en positiv bild av människor som

tränar, men det hoppas hon bara …

De saker som Lisa i stycket ovan ”vet” om sig själv (det interna) är en reflexiv bild i hennes

huvud. Denna bild byggs upp genom en ständigt pågående identifieringsprocess av

reflektioner och jämförelse av information i rådande samhällets diskurser (det externa) och

hennes självbild. Människor jämför sig med varandra för att kategorisera sig själva och andra.

För att exempelvis peka ut en person som man eller kvinna behöver vi förkunskaper, vilka

finns i det rådande samhällets diskurser. För att använda dessa förkunskaper krävs i detta fall

att vi sett män och kvinnor förut. En kvinna vet att hon är kvinna, för att hon har jämfört sig

med andra människor och vad de har sagt om henne och varandra. Det blir väldigt tydligt att

interaktion är en grund för identitet. Därför är all identitet social, för den skulle inte finnas

utan interaktion i det sociala samhället. För att bli accepterad i samhället reflekterar

människor över hur de ska identifiera sig för att de som ser eller lyssnar ska acceptera och

förhoppningsvis även bekräfta dem. För det får inte glömmas att identitet är en process av

jämförelse som alltid sker från någons synvinkel, som är informerad av rådande samhälles

diskurser. Detta är en process som är ständigt pågående där människor identifierar sig själva

och andra med målet att bli accepterade (Jenkins, 2008).

Inom marknadsföring är det inte alls ovanligt att försöka sälja en ”ny identitet” genom att få

människor att tro att de kan förändra hur de identifieras genom att agera på ett visst sätt eller

köpa en viss produkt. Denna typ av marknadsföring lever på människors vilja att bli

accepterade av samhället (Jenkins, 2008). Arbore et al. (2014) undersöker vad som påverkar

om ny teknologi (i deras studie inkluderas även hårdvara, vilket min inte gör) accepteras och

tas i bruk av omvärlden eller inte. Då en person ser en produkt som en givande tillgång till

dennes identitet så blir teknologin i fråga eftertraktad att köpa. Detta eftersom att personen

kan använda den för att representera sin identitet och bli bekräftad. Slutsats blir att identitet är

viktigt i frågan om man kommer att ta åt sig teknologin eller inte(ibid.).

Den externa information, förförståelsen som människor samlar på sig för att kunna sortera vad

som är bra eller dåligt att identifieras med enligt rådande samhälles diskurser, skapar en sorts

allmänt mönster för hur människor ser på saker (Jenkins, 2008). Diskursen av Web 2.0

teknologi från mitten av 2000-talet behandlas i artikeln Talking About Technology (Vaast et

al. 2013). De argumenterar för att befintliga aktörer i diskursen etablerar vad de står för och

vad de inte står för och vidare att detta gör identitet till ett medium för vad en diskurs

innehåller. Vaast et al. (2013) diskuterar vidare om det inom denna diskurs uppstått en ny

aktörskategori. De nya aktörerna som undersöks är bloggare på varierade teknikbloggar.

Under studien utfördes en analys av inläggen i olika bloggar. En av bloggarna hade i ett

inlägg skrivit:

” The blogging landscape has changed significantly. With the advent of Social Networking

sites and tools providing outlets such as Facebook, Twitter, and FriendFeed, I think many

bloggers are getting overwhelmed with all that is out there, and frankly, they have found other

outlets to get what they were previously getting from their blog.” s. 1080

6

Det är intressant att en utredning ämnade att undersöka om bloggare utgör en ny aktör för en

diskurs. Men bloggarna uppger att den information som de i så fall bidrar med håller på att

förflyttas till sociala medier (ibid.). Sociala medier når ut till människor på samma sätt, men

innehåller dock mer varierad information. Med Jenkins (2008) tankar om extern information,

vilken kommer från diskurser att relatera till, kan sociala medier uppfattas som en källa till

den externa information som identifieringsprocessen rundas till.

Det går att relatera negativa såväl som positiva effekter på människor till

kommunikationsteknologi och modernismen. Cyr et al. (2015) kommer i en undersökning på

ett kommunalt högstadium/gymnasium fram till att användning av kommunikationsteknologi

medför svårigheter för individen att anpassa sig till det sociala samhället. Dock uppvisades

inga tendenser för användare att undvika sociala relationer, utan tvärtom lättare inleda

relationer (ibid.). Kvinnors besvär med sömn, trötthet, oro och ångest har ökat med 6

procentenheter och männens med 5 procentenheter från slutet på 1980-talet fram till 2005

(SCB, 2006). I enlighet med detta uppvisade en studie att användning av

kommunikationsteknologi medför en förhöjd risk till identitetskris, ångest och tvivel på värdet

av den egna existensen (Cyr et al. 2015). Det är svårt för en individ att vara säker i sin roll i en

tidsepok som denna eftersom att stora förändringar har skett i det sociala systemet.

Expansionen av samhällets diskurser genom globaliseringen och de nya

kommunikationsmöjligheterna resulterar i fler möjligheter för människor i valen över hur de

ska identifiera sig. Det i sin tur medför att människors liv skiljer sig från varandra mer än vad

de har gjort tidigare i historien. Då människor är mer olika än lika så är det hellre människors

skillnader som identifierar dem än deras likheter. Att se fler skillnader än likheter mellan sig

själv och andra gör det svårare att förstå andra människor och ibland även svårare att förstå

sig själv (Jenkins, 2004). Negativa effekter på identitet kan därmed relateras till

kommunikationsteknik.

Carter (2015) går så långt att hon argumenterar för IT-identitet som koncept. Hon definierar

fenomenet IT-identitet som:

” [...]the extent to which a person views use of an IT as integral to his or her sense of self.”

s.8

Om en person har någon form av emotionell respons vid tanke på och/eller om IT så har

denne en IT-identitet. IT skapar enligt henne sociala sammanhang där de kan påverka

identitet. Genom individers aktivitet på IT projekteras deras identitet (Carter, 2015). Ett

exempel där IT skapar sociala sammanhang är genom sociala medier. Här kan vi då dra

slutsatsen att sociala medier uttrycker människors identiteter.

7

Metod

Uppsatsen syftar till att undersöka om det finns en relation mellan personers uppfattning av

sin identitet och kommunikationsteknologi. Jag övervägde att utföra en mer beskrivande

uppsats men ansåg att det behövdes en undersökning i form av fler intervjuer och eventuellt

grundligare granskning av sociala medier för att få ett tillfredsställande generellt resultat.

Orsaker och dess resultat är trots allt problematiskt att fastställa. Som Esaiason, Gilljam,

Oskarson & Wängnerud (2012) så tydligt uttryckt det:

”Tyvärr kommer vi aldrig någonsin att uppnå idealet att köra världen i repris och bara ändra

på en enda sak. Alla slutsatser om orsaksförhållanden är därför behäftade med osäkerhet.”

s.91

Därför vill jag hellre göra ett mer komplett jobb genom att undersöka om min empiri

överensstämmer med den valda teorin, istället för att försöka beskriva fenomenet. Jag anser

mig inte heller ha tillräckliga med fallstudier för att kunna göra en teoriprövning. Jag försöker

inte bevisa ett fenomen utan snarare förklara utfallet av min studie. Därför kommer jag inte att

beskriva några nya tankegångar utan endast analysera min empiri för att kunna upptäcka

skillnader och likheter med tidigare forskning och teori.

För att samla in denna empiri har jag valt att använda mig av en kvalitativ ansats eftersom att

en kvantitativ ansats hade gett mig för korta svar i intervjuerna. Eftersom att identitet är ett

ämne som kräver mer djupgående information än bara ’ja’ och ’nej’. Vad gäller sociala

medier ställdes frågor om hur personen kände och tyckte i förhållande till detta, vilket även de

kräver mer utvecklade svar. Intervjuer med lösa frågor från en semistrukturerad intervjuguide

(se bilaga 1) har använts eftersom att ställa alltför strukturerade eller raka frågor hade

resulterat i bristande eller alltför styrd information. Trots att jag i min tidiga planering valt att

börja med åtta intervjuer då jag ansåg att detta antal skulle ge en tillräcklig men inte

överflödig empiri, insåg jag att fyra skulle bli tillräckligt. Istället pågick intervjuerna en längre

tid, ungefär 1,5–2 timmar och samtalet var mer ingående och fritt.

Val av intervjupersoner

Jag valde att leta efter intervjupersoner som både har tillgång till IT och sociala medier samt

vuxit upp under 1990-talet då mycket av teknologins utveckling skedde (Arbore et al., 2014).

Personerna som jag har intervjuat är mellan 20–24 år gamla. För att intervjupersoner ska bidra

med relevant information har jag valt att vidare begränsa urvalet till de som använder sociala

medier. Eftersom att min uppsats inte har några ambitioner att vara teoriskapande på något

sätt har jag valt att endast inrikta mig på närvaron eller frånvaron av påverkan av

identifieringen hos de som använder sociala medier. Jag har heller inte valt att beakta genus i

mitt val av intervjupersoner eftersom det inte är min avsikt att undersöka de förhållandena.

Därför påverkar det inte resultatet att en intervjuperson är man och tre intervjupersoner är

kvinnor. Då min undersökning är inte är generell anser jag att det inte heller är genomförbart

på ett trovärdigt sätt. Jag har använt mig av ett bekvämlighetsurval vid val av intervjupersoner

då min avsikt inte är att vara allmänt giltig. Då kravet kring ålder och användning av sociala

medier är uppfyllda så anser jag att det inte påverkar tillförlitligheten. Detta är en avgränsning

för denna studie och jag tar inte med personer i andra åldersgrupper, beroende på genus eller

hos personer som inte använder sociala medier.

Etik

Samtliga intervjupersoner blev innan intervju informerade om och godkände intervjuernas

inspelning och senare behandling. Eftersom en av intervjupersonerna är man och övriga

kvinnor så riskerar jag att avslöja hans identitet genom att använda pronomen eller namn som

antyder kön. Jag har därför valt att använda mig av könsneutrala, fiktiva namn och

8

pronomenet hen. Under arbetets gång fann jag det svårt att analysera identitet på ett etiskt sätt.

Det kändes många gånger som en balansgång för att inte göra övertramp på deras integritet.

Identitet är ett känsligt område för många personer. Jag upplevde en fara för att häva

intervjupersonernas anonymitet då identitet till viss del relateras till exempelvis familj,

vänner, yrke, kön och ålder. Antalet intervjupersoner och det faktum att deras medverkan är

allmänt känd innebär förenklade möjligheter att identifiera personerna. Dessa problem har jag

löst genom censurering av avslöjande attribut och associationer som särskiljer

intervjupersonerna.

Validitet och reliabilitet

Arbore et al. (2014) samlade i sin artikel The Role of Signaling Identity in the Adoption of

Personal Technologies endast data från individer utan kunskap och erfarenhet av en specifikt

utvald tekniken. Därför ger skribenterna rådet att i fortsatta studier använda data från

individer med varierad kunskap av ett bredare spektrum av tekniska innovationer med

alternerande grad av etablering i samhället. Artikeln undersöker hur människors

identitetsuppfattning påverkar deras val av IT-kommunikation., medan min uppsats omvänt

avser att undersöka om/hur sociala medier (en form av IT-kommunikation) påverkar

människors identitetsuppfattning. Om identifiering påverkar en ny teknologis integration,

betyder det då att integrering av teknologi påverkar identiteten? Detta anser jag vara en

intressant och behövlig fråga att undersöka. Med grund av detta är min uppsats erforderlig i

relation till Arbores et al. (2014) undersökning.

Undersökningar liknande min skulle sannolikt ge varierade resultat. Om undersökningen

exempelvis skulle ta plats vid en annan tidpunkt i historien skulle resultaten rimligen

förändras, då identitet är en process som förändras med tiden. Därför är reliabiliteten till viss

del låg. För att väga upp detta har jag kontinuerligt använt mig av teman mellan de olika

arbetsprocesserna för att se till att ingen information går förlorad eller tolkas på fel sätt. Vid

tolkning av artiklar har, som tidigare nämnts, Jenkins (2008) valts som utgångspunkt, för att

säkerställa att all information från artiklarna tolkas likvärdigt och väger upp varandra. Vidare

har artiklar och teori valts för att till viss del ifrågasätta varandra och därmed skapa

diskussion. I analysprocessen användes teman från teori för identitet (extern information,

intern identitet, skillnader och likheter och modernism) och för sociala medier (Interaktion,

påverkan, emotionell relation, användning och diskurs) som grund för analys av empiri.

Sammanställningen av analysen användes sedan som grund för diskussion. Med denna metod

anser jag mig uppnått ett trovärdigt och pålitligt resultat.

9

Resultat och analys

Robin

Robin är en 20 åring som gillar att umgås med vänner och familj. Hen har även en hobby som

tar upp en stor del av hens tid. För inte så länge sedan flyttade Robin hemifrån och bor nu i en

lägenhet. Hen har en fysisk sjukdom som försvårar delar av livet, bland annat att jobba. Under

intervjun lyfter hen fram en oro och till viss del skam över att inte ha något arbete. Hen

förmedlar en osäkerhet grund av detta då andra, enligt hen, kommit ”längre i livet”. Detta

upplever jag under vårt samtal orsaka en tvekan hos Robin, på den egna identiteten. När

Robin berättar om sig själv tar hen direkt upp sin sjukdom och ursäktar sig till viss grad för

detta. Robin identifierar uttryckligen sig själv till största del med sin sjukdom och återkommer

under intervjun till detta ämne för att beskriva sin identitetsbildning. I detta uttalande erkänner

Robin negativa saker om sig själv, för att sedan skämta om uttalandet. Detta upplever jag som

ett försök till att höja stämningen:

” […] alltså det här kommer ju typ att låta sorgligt [---] Jag kan inte jobba, kan inte hitta

jobb, kan inte ta […] … nästan ett skelett i garderoben, höll jag på att säga.”

Robin fortsätter i direkt anslutning att berätta om lite positivare reflekteringar av den egna

identiteten, kanske för att balansera upp de negativa yttrandena:

”Sen blir det ju min personlighet också. Att jag är rolig och jag är glad”

Efter detta jämför sig Robin med andra människor genom att belysa skillnader. Dessa

skillnader är saker som har åstadkommits. Hen jämför sig med är de personer hen gick

gymnasiet med och uttrycker en förväntan att hen själv borde ha åstadkommit samma saker

som hens gamla klasskamrater. Hen verkar anse sig vara mindre värd på grund av sin

sjukdom, jämför sig med andra utan sjukdom och vad de har åstadkommit i livet. Hen talar

om hur det är att möta dessa personer och hur situationen känns obekväm på grund av bristen

på positiv information om sig själv att förmedla till de hen möter:

”Också liksom när jag träffar dem på stan. Och då… alltså det är lika pinsamt varje gång. [--

-] Och jag har inte haft en anställning. Åh, mina klasskompisar. En del har haft en

anställning sen dag ett som dom gick ut. Och liksom när jag träffar dem på stan. Och då…

Asså det är lika pinsamt varje gång. Och liksom det ska inte behöva vara det. Dom liksom

bara, ’ja men vad gör du nu för tiden då?’ ’Jaa… ingenting typ’.”

Vidare mår Robin dåligt över att hens eventuella framtida arbetsgivare skulle få en möjlighet

att motta ersättning för hens anställning på grund av sjukdomen. Detta gör att hen känner sig

mindre värd jämfört med andra människor, utan handikapp. Robin får också ett bidrag för att

hen har ett handikapp och beräknas endast kunna jobba halvtid. Att få bidrag för att kunna

betala för sina utgifter känns fel och hen skulle vilja försörja sig själv. Robin har just nu fått

en plats för praktik och detta företag får betalt för att ta emot hen, vilket än en gång skapar

känslan av att vara mindre värd. Robin förmedlar efter detta sin känsla av skam över att vara

arbetslös genom följande uttalanden.

”Men, om jag skulle börja jobba på […] så kan […] få en summa pengar för att anställa mig.

[---] Och det känns ju lite såhär, på något sätt så känns det lite såhär att […] ska dom få

betalt för att anställa mig. Är det som enda sättet att dom ska förstå att… Alltså för att få

någon att anställa mig, för att jag har liksom ett handikapp. ”

” [---] får ju pengar från arbetsförmedlingen. Och det klarar jag ju mig på (visar ’just’ med

fingrarna). Alltså jag klarar mig ju på det, eller jag har ju gått plus. Har jag gjort nu i alla

fall. Men det är verkligen såhär på håret. Och nu när jag får av […] (partner) också så är det

10

ju lugnt. Men det känns ju så jäkla konstigt att ta någon annans pengar, för det är ju det. Men

det börjar kännas lite… det är ju inte så det ska funka. Från början var det ju skitskönt att få

gratis pengar [---] Men alltså till slut så inser man ju det att; […], det är inte så livet funkar.

[---] Alltså vaddå man måste ju liksom börja leva och liksom jobba sig upp nån gång. Och

sen när man har kommit på det så känns det ju som att det är inte så jäkla tokigt.”

I förlängningen uppfattar jag att hen identifierar sig med avsaknaden av ett fungerande

ekonomiskt- och hälsosamt liv, eftersom Robin säger sig vara lite avundsjuk på de som

uppger detta då de beskriver sig själva. Hen jämför sig med dem och anser sig vara för olik

dem och samhällets förväntningar för att kunna identifiera sig med självförtroende. Men hen

diskuterar även att man inte alltid framställer sig som man verkligen är utan att man försöker

få det att låta så bra som möjligt. Vilket tyder på en insikt om att hen kanske inte är så ”dålig”

som hen tror, utan kanske är det bara de hen jämför sig med som är väldigt bra på att plocka

ut sina positiva attribut i sina presentationer.

”Det måste ju låta bra, man kan inte säga vad man egentligen tänker på.”

Robin beskriver samhället i relation till arbetsgivarens rätt till pengar på grund av hens

anställning. Hen anser nämligen att det handlar alltför mycket om pengar i samhället. Kanske

för att hen vill förklara bort sina, enligt hen, misslyckanden. Eller så är det helt enkelt en

åsikt:

”Det känns lite skumt, alltså det handlar så mycket om pengar för folk.”

”Det är pengar, det handlar om pengar. Man ska tjäna pengar. Ja, det är förjävligt i den här

världen vi lever i (halvt skämtsamt).”

När jag först tar upp sociala medier i intervjun reagerar Robin negativt, men skämtsamt. Hen

gör till rösten, som om att det är en replik som representerar någon sorts stereotyp.

”’Haha, vad är det för jävla skit’ (halvt skämtsamt).”

Robin beskriver sociala median Facebook mer i detalj och hur hen har använt det förut

jämfört med hur hen använder det nu. Detta utläggande indikerar även att Facebook inte är så

viktigt för hen. Det som hen använder är interaktionsmöjligheterna som sidan medför och

underhållande material. Robin menar dock att det inte är ’coolt’ längre, vilket är intressant.

Frågan är om detta tyder på att samhället har förändrats så att Facebook inte anses som ’coolt’

längre eller om det är individen, eller generationen som har ändrat sin åsikt.

”Alltså Facebook skulle inte göra speciellt mycket. Facebook var ju väldigt coolt, höll jag på

att säga. När man var yngre. Eller det var ju som. Det man gjorde på Facebook var ju såhär

’åh, idag har jag köpt den här’ men alltså vad som helst. Det var som inte så, jag fattar som

egentligen inte det coola med Facebook nu. [---] Jo, det enda jag använder Facebook till nu

det är ju det hära. Haha, jag kollar på videos. Många roliga videos finns där, det är skitkul.

Eh, och så det, det hära Messenger (personliga meddelanden). Alltså, ja skriva till

varandra.”

Eftersom att intresset för Facebook har svalnat skulle Robin inte bry sig särskilt mycket om

hen inte längre fick tillgång till Facebook. Dock skulle hen inte kunna föreställa sig en

fungerande nutida värld utan mobiltelefoner. Andra interaktionsformer så som brev verkar

hen tycka är absurda alternativ och förkastar dem helt. Detta visar på hur viktig

mobiltelefonen faktiskt är för en del människor. Robin anser att detta är på grund av att

människor idag är så vana vid mobiltelefoner. Detta anser jag tyda på att Robin anser att

11

kommunikationsmöjligheterna, som uppstår på grund av mobiltelefoner, har förändrat

samhället på ett sätt som är oåterkalleligt.

”Så jag menar Facebook hade jag klarat mig utan. Inga problem. Det är lugnt. Utan telefon

hade min värld gått under. Och det hade den gjort för extrem… det hade den gjort för alla.

Hade mobilen försvunnit nu så hade typ alla dött. Nej, men alltså, för jag menar nu är alla så

vana vid det. Jag menar hur, det går inte kont… ska vi gå tillbaka till att skicka brev typ? Nej

[---]”

”Men bara det här att skulle det vara någonting. Det är klart att det underlättar ju att ha en

telefon. Man behöver ju hjälp ibland. Men behöver ju verkligen ibland få någons

uppmärksamhet. [---] Men telefonen är […] viktig. Men alltså helt ärligt, skulle jag glömma

telefonen… skulle min telefon typ dö. Om jag skulle vara utan telefon en dag skulle det kännas

jättekonstigt. För man har så himla mycket i telefonen, och när man är van. Även om det inte

händer något på telefonen. Man är ju van att ta upp och kolla liksom då…”

Vi fortsätter att konversera om att vara utan mobiltelefon och sociala medier och hur det

skulle kännas. I ett försök att förklara vad hen skulle klara sig utan att göra, vad gäller SMS

(Short Message Service), blir gränserna allt vidare. Detta tyder på en ovilja att behöva hålla

sig ifrån att använda SMS. Dock försöker Robin bevisligen att framställa det som att det inte

skulle vara något problem, genom att försöka säga att hen inte behöver den möjligheten. En

anledning till att hen skulle bete sig så kan vara att samhällets diskurs anser att det inte är okej

att vara beroende av att skicka SMS. Därför vill hen inte heller identifiera sig som beroende

och försöker vrida på sanningen så gott det går för att kunna representera sin identitet på ett

positivt sätt. Efter detta fortsätter hen med att förklara varför det är viktigt att ha en

mobiltelefon och varför hen inte skulle klara sig utan den.

”Nej, alltså det är inte bara det här att inte kunna skicka SMS. [---] Alltså nog skulle jag

klara en dag och skicka… eller alltså bara skriva ’hej, vad gör du?’ och ’hur mår du?’ såhär.

Det skulle jag klara mig ifrån.”

Att inte kunna använda sociala medier i allmänhet skulle gå bra enligt Robin. Hen menar att

det bara är ett tidsfördriv, man bibehåller inget umgänge med hjälp av det. Robin uttrycker en

vilja att hålla sig uppdaterad om vad människor gör genom sociala medier. Robin beskriver

det som en vanesak, något som man kan lära sig att vara utan. Till skillnad mot vad hen anser

om att vara utan mobiltelefonen anser hen bara att det skulle vara tråkigt, inte omöjligt eller

på något sätt lika påfrestande. Hen uttrycker sig dock på samma sätt att det är en vana för

människor att det finns tillgängligt. Dock anser hen att denna kommunikationsteknologi är en

vana som går att återkalla, till skillnad mot mobiltelefonen i sig. Den

kommunikationsteknologi som är viktigast för Robin är mobiltelefonens grundfunktion SMS,

och inte de sociala medier som finns tillgängliga som tilläggsfunktion:

”Nä men alltså jag tror att jag hade klarat mig ganska bra, tror jag. Men alltså det är klart,

det är tråkigare. Det är alltid lätt att hålla koll på, man vill ju veta vad andra gör. Liksom det

är ju kul att gå igenom och se vad folk gjorde i fyllan igår. Nae, men alltså. Men nog klarar

man sig utan det, det har vi ju gjort förut. Det är ju bara en vanesak.”

”Men så länge jag får använda SMS typ. Eller liksom får ta kontakt med människor på så sätt

så tror jag att jag skulle klara mig väldigt bra. Jag tror inte att det skulle påverka mig så

mycket på ett sånt sätt, att jag skulle bli typ deprimerad så. Det tror jag inte. Jag tror att man

skulle känna såhär ’Åh, vad ska jag göra med tiden? [---] Det skulle finnas mer tid. Eller,

man skulle kunna få ha lite tråkigt sådär. Men jag tror inte att det skulle påverka mig så

mycket negativt ändå.”

12

Robin uppger något motsägande att man håller kontakt via sociala medier och sedan att man

inte gör det. För att förstå detta har jag läst den övriga intervjun i detalj för att hitta ett svar.

Till viss del kan detta förklaras genom ovanstående citat där hen uppger att det skulle vara

okej att vara utan sociala medier så länge hen kan kontakta andra människor på ett annat sätt.

Hen nämner där SMS. Detta indikerar att hen är beroende av någon form av

kommunikationsteknologi, i detta fall SMS istället för sociala medier. Om Robin istället

skulle sluta använda SMS vore hen möjligen istället beroende av att fortfarande kunna

använda sociala medier.

”Nae, för jag tycker inte att man har så himla mycket kontakt såhär. Eller jag använder inte

sociala media till det.”

”Det är ju en social media och det är ju kul att, det är ju så att man ska kunna hålla koll och

liksom hålla kontakt och sådär.”

Robin anser att hen inte skulle ha något problem med att sluta använda sociala medier. I alla

fall inte mer än att det skulle vara tråkigt och att hen skulle få mycket tid över, då det är ett

nöjsamt tidsfördriv. Robin har av extern information från samhället erhållit en bild av vilken

sorts personer som skulle ha problem med att kunna använda sociala medier. Hen definierar

även dessa personer som ”de får mycket likes” eller ”beror på sånt”. Dock beskriver Robin

denne hypotetiska personens reaktion likvärdig med sin egen, genom problematiken att få

mycket tid över. Ändå distanserar sig då Robin till denna sorts stereotyp, kanske för att hen

upplever det som negativt att associeras med senna stereotyp. Det vill säga antingen negativt

att vara beroende av att få många likes eller att vara beroende av sociala medier i allmänhet.

Dock nämner hen också direkt efter sin egna antagliga reaktion att det inte skulle påverka hen

negativt. Detta kan istället tolkas som att skillnaden är att hen skulle det påverka men inte på

ett negativt sätt, till skillnad från stereotypen. Det vill säga att det skulle vara hellre bra för

hen att inte förbruka sin tid till att använda sociala medier. Jag återanvänder citat från tidigare

för att visa på likheten och skillnaderna av dessa uttalanden, först den egna reaktionen och

sedan reaktionen för de som skulle tycka att det var påfrestande:

”Jag tror att man skulle känna såhär ’Åh, vad ska jag göra med tiden? [---] Det skulle finnas

mer tid. Eller, man skulle kunna få ha lite tråkigt sådär. Men jag tror inte att det skulle

påverka mig så mycket negativt ändå.”

”Kanske dom som får mycket likes, Eller dom som beror mycket på sånt där. Då kanske det

skulle kännas sådär att ’aah, vad ska jag ta tiden till?!’. Dom skulle liksom få lite småpanik.”

Robin tror att det skulle vara svårare för en person utan sociala medier att upprätthålla

umgänge och att denne på något sett kommer att bli utanför. Om exempelvis något visas på

sociala medier som de i personens umgängeskrets har sett, så har personen utan sociala

medier inte haft samma möjlighet att se detta. Följaktligen så hänger personen i fråga inte

riktigt med i vad som hänt i de andras liv. I alla fall inte på samma sätt som övriga kompisar i

umgängeskretsen har möjlighet att göra, via sociala medier. Robin menar fortsatt att det inte

borde vara så och att det är synd att det är det.

”Eller alltså jag tänker, att skicka iväg ett SMS är ju så himla enkelt. Alltså det är ju bara att

skicka. Alltså evenemang på Facebook och allt sånt där det är ju så enkelt att göra, [---]

(personer som inte har Facebook säger:) ’men vi har inte hört det där’, (Personer som har

Facebook säger:)’Jo, men ni har ju inte Facebook’. Så det är ju klart att dom blir ju på nåt

sätt utanför, det blir dom ju. I alla fall när det handlar om såna där saker och det är ju klart

att det är ju skitdumt. Det ska ju som inte hända. Men jaa, på nåt sätt så blir dom ju lite

utanför. Alltså dom hänger ju som inte med. Eller vad man säger…”

13

Åsikterna i citatet ovan motsäger det tidigare uttalandena av Robin om att hen inte skulle bli

negativt påverkad av att inte ha tillgång till sociala medier. Detta innebär i sin tur att Robins

åsikter om att hen skiljer sig från personer som skulle påverkas av att inte ha tillgång till

sociala medier, på grund av beroende av likes blir ifrågasatt.

Robin menar först att IT och sociala medier inte är en del av hen som person, men ångrar sig

sedan och menar att det blir ju en liten del eftersom att hen använder sig av sociala medier.

Men hen tror att det skulle vara en större del av hen om denne använt det på ett annat sätt.

Robin målar upp en bild av en person som skulle identifiera sig med någon sociala media som

känd eller bloggare.

”Nae, alltså jag tänker…Jag tror faktiskt inte det. För jag är ju inte en sån här mäster-

bloggare. Jag är inte jättemycket inne på typ Instagram och lägger upp, jag är ingen sån här

jätte kändis, Jag har ju inte så mycket följare och sådär. Så jag tror faktiskt inte det. Jag är…

Nae, jag tror faktiskt inte det. Eller, ja en liten del är det väl kanske eftersom att man gillar

att vara inne och hålla koll och eftersom att man gillar att kolla på ”funny cute cats” (videor

med det namnet) på Youtube (sida där personer kan ladda upp videor), liksom, haha. Eller

sådär… Så det är klart att det blir ju liksom sådär en liten del av en. Men jag tror ju inte det

att det liksom gör… Alltså jag tänker ju mer att det skulle vara en större del av mig om jag

hade bloggat typ. Och liksom varit känd över det sådär. Men nae jag tror inte att det skulle,

jag skulle inte säga att det är en del av mig så.”

Om vi ska tillämpa detta uttalande generellt och applicera det på andra människor skulle det

föreslå att sociala medier är en del av identiteten hos alla som använder sociala medier. Hur

stor del beror bara på hur aktiv man är på dessa sociala medier.

Sam

Sam är en 20åring som gillar att umgås med vänner och familj, vilket hen gör så fort det finns

möjlighet. Sen en tid tillbaka bor Sam i en lägenhet med sin partner en lägenhet en bit från

centrum i staden. Sam går skola men på grund av sina svårigheter i skolan har hen inte

kunnat gå den sortens utbildning som hen hade velat göra. Sam anser att detta är mycket

tråkigt, särskilt eftersom att hen upplever sig berövad chansen att ha fått bevisa sina

kunskaper utan istället dömts i förväg på grund av sina tidigare meriter. Detta är något Sam

upplevs se som en stor del i den hen är eftersom att det är ett ämne som återkommer genom

större delen av intervjun. Ändock jobbigare känns det för hen då det finns personer som fått

möjligheten att gå hens önskvärda utbildning, men inte tagit vara på den chansen.

”…om skolan hade varit så att man hade fått bevisa vad man kunde kunna göra så hade det

varit… hade man kanske kunnat gå det där för nu är det ju poängen som gör att man får välja

de programmen man får göra och sådär. Och det finns folk som har gått där som inte har

varit där. Så man har känt att man hade kunnat göra det bättre än vad dom hade kunnat göra.

Att dom har skolkat och såna grejer och så bara skitit i det.”

Vidare diskuterar vi om ett missförstånd som skett på skolan där hen inleder med att

poängtera att personalen kommunicerar dåligt. Genom anklagelserna skjuter Sam till viss del

ifrån sig skulden för missförståndet. Man kan tolka detta som ett sätt att presentera sig själv på

ett bra sätt genom att jämföra sig själv med dem. Men sedan upplevs hen till viss del ångra sig

om de tidigare anklagelserna och antyder istället att de inblandade parterna möjligen delar

skulden för missförståndet. Sam nämner att hen är tillräckligt gammal för att hjälpa till och

lösa problemet. Sam upplevs som osäker på sina egna förmågor och krav, liksom på vad hen

kan förvänta sig av andra.

14

”Då försöker jag som säga att det där ska ni ju lösa på nå vis. Men jag vet ju att jag är ju så

pass gammal att jag ska ju på nåt vis säga någonting själv också. Men det här med att få veta

hur jag jobbar och sådär… Det är ju en viktig sak som det borde dom ska lösa och prata

om.”

Under intervjuns gång upplevs Sam som något osäker i sin vuxna roll. Detta fortsätter att visa

sig genom återkommande uttalanden. De citat nedan är bara några av de många gångerna som

hen är tydlig med att framhäva att hen är mogen som person. Hen begrundar ofta vad andra

anser om hens vuxna roll och låter sig utvärderas av dem. Sam upplevs som osäker då hen

delger att hen har blivit mognare och att hen anser sig mogen jämfört med andra. Av citaten

nedan får jag uppfattningen att hen ansträngt pressar sig till ett moget beteende, med

påtryckning från både sig själv och sin omgivning:

”Nae, men morsan börjar ju se förändringar och läraren börjar ju se förändringar och det

har blivit, mer mogen och bättre och sådär. Och det känns ju skönt.”

”… hade jag inte haft liksom morsan då hade jag varken haft körkort eller varit så pass

mogen som jag är idag.”

”Sen har det varit fler personer som man har varit kompis med och dom har man också

försök lämna mer och mer. För dom har liksom stannat i det här att, jamen det här slamsiga

och jamen treårs-beteende [---] Och nu är det sådär att dom där personerna, en del dom,

dom sup och ha sig och är bara liksom omogna och har liksom stannat på liksom nåt sånt där

stadie.”

”… och det är ju liksom dom där som är lite äldre att man kanske har mer gemensamma

intressen och kan prata lite mer och sådär.”

Sam beskriver sig med positiva egenskaper då vi leder in samtalet på ämnet identitet. Hen

beskriver sig i egenskaper och inte genom vad hen har åstadkommit, till skillnad från Robin.

Denna första beskrivning uppfattar jag som ett reflekterat själv. De saker som hen själv anser

är bäst med hen. Direkt efter reflekterar hen över andra människors syn på hens identitet. Det

uppfattas än en gång spela stor roll för Sam hur andra ser hen:

”Ja, som person är jag väldigt social och snäll och pratglad person. När jag tänker på mig

själv som person så tänker jag väl mer såhär väldigt… ser liksom hur. Jag hjälper ju oftast

mina vänner om det är något, nån som mår dåligt eller [---] Och en del personer dom tycker

att jag är för, alltså bryr mig om personer för mycket. Att jag liksom bryr mig mer om dom än

vad jag bryr mig om mig själv.”

Sam lägger stor vikt vid hur många vänner man har. Hen berättar om hur hens umgängeskrets

har blivit betydligt mycket mindre än den förut varit. För att beskriva detta berättar hen om

hur hen då till skillnad från nu hade fler meddelanden från sociala medier och liknande än vad

hen har nu:

”För jag har haft i ettan, när jag började ettan så hade jag liksom ett jättestort alltså,

skitstort kompisgäng. Alltså det var så att när man vaknade på morgonen och tog telefonen så

var det liksom så att hela skärmen (på mobiltelefonen) var typ full med, jamen olika grejer.

Alltså det var SMS och sociala medier. ’Vad ska du göra idag?’ ’Hur är det?’ lite sådär.”

Hen relaterar direkt att få många SMS och aviseringar från sociala medier på mobiltelefonen

med att ha många vänner. Detta är intressant då det antyder att sociala medier inte bara

används som kommunikationsteknologi utan även ger tecken på sociala färdigheter, att få

många aviseringar. Sam ser aviseringar som ett slags bevis på social framgång. Dock anser

15

hen att användandet av sociala medier har ett motsägande budskap om det används i ett

sällskap. Detta uttryckte Sam innan jag hunnit föra samtalet till sociala medier. Det innebär att

det är en grund för hur hen tänker i allmänhet och inte bara relaterat till sociala medier eller en

förklaring som uppkom i förhållande till samtalsämnet.

Sam anser att samhället har förändrats då det kommer till teknologi. Hen nämner i citatet

nedan att det är hemskt att barn har mobiltelefoner och läsplattor och att de använder fult

språk. Hen relaterar även dessa två. Direkt därefter nämner hen tillgängligheten av material på

internet. Sammanfattningsvis menar hen dock att det är en negativ förändring av samhället.

”Men man ser ju bara dom som går i jamen femman och fyran, dom har ju liksom Ipads

(märke på läsplatta) och Iphones (smartphone) och allt sånt här och pratar liksom, jamen det

är könsord och säg åt varann och…”

För att förklara vad som påverkar hen som person redogör Sam för klädkod, umgängeskrets,

alkohol- och drogvanor mer än beteende och handlingar. Hen anser att det är vänner och

familj som påverkar hur man agerar i livet och vilka val man gör. Tack vare att hen bytt

umgängeskrets menar Sam att hen blivit en bättre person. Det förefaller att hen anser att en

person oundvikligt kommer att bete sig och identifiera sig så som sin sociala krets:

”Om man tar långt bak i tiden så hade jag mest mjukisbyxor och typ såhär baggy-kläder och

sånna grejer, men […] (partner) har ju verkligen, vad ska man säga, egentligen påverkat mig

bra egentligen. Om man tar det så, så är det ju egentligen morsan som har påverkat mig som

person, alltså hon har lett in mig på rätt väg hela tiden. För att jamen till exempel alla som

jag har umgåtts med, kompisar, så har det varit många som har jamen det här, en del har ju

rökt på och druckit och jamen snusat, rökt, allt möjligt sådär. ”

Första reaktionen inför att diskutera sociala medier är att hen finner det ett trevligt

samtalsämne.

”Ja! Det är kul!”

Trots detta talar hen sedan till största del negativt om sociala medier. Kanske yttrar hen vad

hen tror förväntas av mig, utifrån extern information. Bland de första sakerna som hen tar upp

relaterat till sociala medier är hur hen vanemässigt öppnar de olika sociala medierna som hen

installerat på sin mobiltelefon och kontrollerar om någonting nytt material finns tillgängligt,

även om hen just gjort det och vet att inget nytt material finns att se. Därefter understryker

hen att sociala medier är överskattat, vilket avslöjar att hen inte anser att det är viktigt att

sociala medier finns:

”Ja, det är egentligen inte så hemskt viktigt egentligen. Jag har faktiskt funderat flera gånger

på att ta bort, jamen Facebook och Instagram och Snapchat och all skit och ha bara SMS. [---

] Så att det här med sociala media det är väldigt, VÄLDIGT överskattat egentligen.”

Vidare berättar Sam att hen anser att alltför många sitter med varsin mobil i handen och tittar

på den istället för att umgås då man t.ex. hälsar på hos någon. Trots att Sam är en så pass

social person har hen inte helt positiv syn på sociala medier. Tvärtom menar hen att det är

mindre socialt att använda sociala medier när man har sällskap än att inte göra det. Hen anser

inte att man ska använda sig av sociala medier eller kommunikationsteknologi över huvud

taget när man har sällskap.

”Nae, men det som jag är så less på när det gäller sociala medier, att när man träffar folk

och ska göra någonting. [---] Och så kommer alla upp med telefonen. Och så sitter dom där,

och så sitt de såhär (håller upp en låtsastelefon i luften en dm från ansiktet).”

16

”Det är som när man träffar folk hemma, så sitter all med varann och typ skicka SMS när

dom sitter typ här (pekar bredvid sig på soffan där hen sitter).”

”Alltså det är så […] tragiskt idag att man sitter med telefon direkt man kommer till någon.”

I anslutning till dessa uttalanden om att det inte anses okej att använda mobiltelefonen eller

sociala medier medan man umgås med någon, behandlar Sam också tillgängligheten och

användningen i allmänhet. Hen säger att eftersom många sitter med mobiltelefonen så ofta att

det inte krävs mer än någon sekunds förändring på den sociala median för att det ska

uppmärksammas. Hen ger ett exempel i citatet nedan där Instagram slutar fungera i en sekund

och människor hinner ändå skriva till varandra och fråga om någon annan har haft problem

med programmet och få svar. Det gör det lättare att förstå vilken extrem närvaro vissa

människor har på sociala medier.

”Det som är så himla kul är det här att; det kan vara så att nån skriver ba: ’är det bara jag

som har problem med Instagram’ ’åh, jag hade också problem med det’ […] Å då kan det typ

ha varit nere typ en sekund.”

Sam tror att människor använder sociala medier för att dom vill hålla sig uppdaterade om vad

andra människor gör och vad som händer i deras liv. Hen tror att människor anser att det är

lättare och bekvämare att göra det via mobiltelefonen i stället för att träffas i person eller ringa

ett samtal. Ett som tidigare nämnt, sätt att samla extern information som ett slags filter för att

kunna presentera en bättre bild av sig själv.

”Jag skulle nog säga att, jag tror det handlar mycket om att folk vill hålla reda på folk. Alltså

alla ska veta vad alla gör och det är mycket enklare att gå in på en telefon och trycka på en

knapp än att ringa till personen eller fara till personen.”

Sam tar upp nätmobbing som en negativ aspekt av sociala mediers lätta sätt att hålla sig

uppdaterad om varandra och interagera trots stora avstånd. Hen förklarar genom att jämföra

mobbing i verkliga livet och mobbing via internet. Utan möjligheterna internet ger var

mobbaren tvungen att gå fram till en person för att kunna mobba denne. I verkliga livet blir

det mer personligt även för mobbaren. Hen menar att mobbaren inte kan dölja sin identitet

och kan därför pekas ut och tillrättavisas efteråt. Men de som mobbar över nätet kan

kommentera på exempelvis en bild på din profil och säga något dumt. Avståndet och

möjligheter att vara anonym gör det svårare att göra något åt situationen.

” [---] alla är dumma med varandra och nätmobbing och allt sånt här. Förut var man

tvungen att gå fram till personen [---]. Idag är det liksom (skriver på ett låtsastangentbord)

och så *pling* ’du har en ful tröja’, jag kan inte göra så mycket åt det för att personen sitter

på andra sidan jorden.”

Sam menar att hen skulle klara av att sluta använda sociala medier. Hen tvekar sedan lite och

frågar om SMS räknas till sociala medier. Dock säger hen sedan att det går bra att sluta

använda SMS också. Men jag vill fortfarande betona att hen tvekade för en sekund, eftersom

att Robin var väldigt tydlig med att hen inte skulle kunna klara av att sluta använda sociala

medier om hen inte fick använda SMS. När Sam tvekar, om än för en sekund, så tyder det till

viss del på att Robin inte är ensam om sina tankar kring användning av SMS och sociala

medier:

”Eh, alltså om jag skulle svara på det där med sociala media först så tror jag faktiskt att det

skulle inte vara något problem. Alltså räknas det med SMS också?”

17

Sam menar att hen skulle klara av att vara utan sociala medier och SMS eftersom att hen är så

pass social och bor så centralt att hen har möjlighet att hälsa på människor istället för att

använda sociala medier:

”Då skulle jag nog faktiskt. Eller alltså, det som är det att jag bor ju så pass, vad ska man

säga, centralt och sådär så att ta bilen eller cykeln till morsan och prata med henne såhär,

det skulle inte vara något problem.

Sam tror att det beror på personen om denne blir utanför eller inte, på grund av att hen inte

använder sociala medier. Men sedan säger hen att det inte borde vara så att man blir utanför

på grund av avsaknaden av sociala medier. Vilket antyder att hen kanske ändå tror att man

skulle kunna drabbas av utanförskap med grund av denna anledning:

”… Jag tror såhär att, är man jäkligt social som person så tror jag att det skulle bli ganska

lätt egentligen. Men är man lite blyg och sådär då är det lite svårt i början men det kanske

skulle gå till slut. Det beror ju på vad man har för liksom umgänge och är med också.”

”Den här frågan tycker jag att varför… hm, var en konstig fråga egentligen för att, jag tycker

att varför ska det vara så egentligen. Varför ska det behöva vara så att det ska bli svårare för

dom som inte har alla dom här sociala media och telefoner och grejer. Jag tycker att det ska

ändå vara liksom lätt.”

Sammanfattningsvis anser Sam att det är otrevligt att använda sociala medier medan man

umgås med någon. Däremot om man har många kontakter på sociala medier och får många

aviseringar så är det ett tecken på sociala färdigheter. Dessutom säger hen att människor

använder sociala medier för att hålla sig uppdaterad om människor, vilket jag tidigare tolkat

som extern information. Om man för ihop dessa tre punkter från Sams intervju innebär det att

sociala medier är något som inte bör användas i sociala sällskap, är en källa till extern social

information och är ett tecken på social färdighet. Alltså någonting som man ska använda på

egen hand, som en slags förkunskap inför det verkliga sociala umgänget samt en sorts

måttstock för personens sociala framgångar.

Kim

Kim är 24 år, bor med sin sambo i en lägenhet i stan. Hen säger att hen gillar ingenting och

skrattar:

”Och jag gillar, ingenting, haha. Jag har typ inga intressen.”

Sedan tillägger hen att det som hen gör på fritiden är till största del att vara med vänner. Kim

lägger stor vikt vid att omge sig med individer som upplevs som positiva tillgångar för

känslolivet. Det är det viktigaste för hen:

”Alltså det viktigaste för mig det är liksom. Alltså jag brukar prata jättemycket om liksom så

hära energi och att vara omgiven av positiv energi så att man kan liksom ge det tillbaka. Det

är jätteviktigt. För har du så mycket negativ energi omkring dig så då… du orkar ju

ingenting. Man, nae det går inte. Så positiv energi, att man liksom väljer dom personerna.

Rätt personer runtom en, det är viktigast”

”Aa, och ’får jag ut någonting av den här personen eller drar den här personen bara ner

mig?’, ’Nae, men den här personen kanske bara drar ner mig’. Nae men då typ bort. Och så

fokuserar man på dom som ger, ger positivt åt en. Det skulle jag säga!”

Inte förrän efter det grundliga svaret ovan reagerar hen på att få uppmaningen ”Berätta om dig

själv” som jag gett henne. Hen menar att det är en svår fråga att svara på, vilken hen vrider på

en stund för att förklara varför. Kanske på grund av att det blev lite obekvämt för Kim då hen

18

inte visste ett bra sätt att representera sig och kände sig lite pressad till ett bra svar i början av

en intervju. Till sist tillägger hen att hen gillar att skvallra och skrattar.

”Men jag vet inte, alltså jaa. Gud så svårt! Jag har som aldrig tänkt mig att jag skulle få den

frågan. Ställd. Ja…”

”Åh, snacka gossip det tycker jag om, jäklar. Det är kulikuligt, det är roligt, haha.”

Kim anser att en hens identitet och personlighet har påverkats av familj, vänner och händelser

som sker i livet samt att hen har ärvt vissa personlighetsdrag. Sedan menar hen att man även

väljer hur man vill vara som person, utifrån de utgångspunkter som man har. Detta kan tolkas

som en process i hens formning av den bild hen har i sitt huvud av sin egen identitet, det hen

uppfattar som sanningen.

”Men samtidigt så har det väl blivit litegrann att man har valt nåt också, hur man vill vara

som person. Så typ som dom egenskaper som jag känner igen dom hos, såhär negativa eller

alltså tråkiga grejer. Om jag liksom (lång paus) känner igen sånt i mig själv så försöker jag

att dämpa dom litegrann. Så det blir ju mycket så hära, mamma och pappa, sen tack vare,

eller på grund av, alla vänner, vad man har för typ av kompisar…”

Kim upplever att ett särskilt ögonblick i hens liv har förändrat till stor del den hen är som

person. Hen upplevde det som att det efter förändringen fanns större rum för att leva ut sig

själv. Detta tyder på att hen befann sig i en situation där hen tyckte att det var mödosamt att

passa in i den diskurs av extern information som var aktuell. Det blev svårt för hen att hitta en

godtagbar identifiering av sig själv och därför kände hen sig obekväm i situationen. Känslan

av att ”hitta sig själv” som hen utrycker det kommer då ifrån att hen bytte miljö och därför

även diskurs av extern information till en där hen hade lättare att filtrera sin identitet.

”Jag menar hade det inte varit för att jag hade bytt klass så hade jag ju inte varit samma

person som jag är idag. För där hände en jättestor… förändring. För i liksom mitt tänk och

min personlighet och så. Jag fick som leva ut mig själv lite mer. Jag tror att jag hittade mig

själv…”

I ett uttalande om att bete sig olika i olika situationer beskriver Kim att hen ibland är osäker

på sig själv. Hen beskriver sedan mer detaljerat att det beror på om det är många i en grupp

eller om det är personer som hen inte känner så bra. Detta är två faktorer som gör det svårare

att tolka den externa informationen och därmed även svårare att veta hur man ska identifiera

sig. Det är därför inte alls oväntat att Kim känner sig osäker i dessa situationer,

” Alltså ibland kan man ju vara jätteosäker beroende på, alltså att man är osäker på sig själv.

Beroende på, jamen vem man träffar… och om det är många i en grupp, så [---] Jag vågar

nog inte leva ut mig själv på samma sätt, om det är någon jag känner mig osäker på. Om det

ligger, det grundas väl i dåligt självförtroende och sådär, tror jag.”

Nedan beskriver Kim fortsatt att hen reagerar med att, istället för att bete sig på ett helt annat

sätt, bara tona ner sitt beteende och ”visa sin bästa sida”.

”Och så om jag skulle träffa typ nån som jag inte har kommit så bra överens med förut, då

håller man ju tillbaka lite på sig själv för man vill ju som visa sin bästa sida hela tiden. [---]

Alltså det blir nog mer såhär ’Ja, men nu ska jag nog inte säga så och så, kanske jag måste

sluta vara så slamsig.”

Detta stämmer överens med min tolkning ovan om att Kim är osäker på hur diskursen ser ut.

Eftersom att om man inte riktigt vet om man ska identifiera sig själv som i andra situationer

eller inte, används endast de delarna som man är riktigt säker på i diskursen. Detta innebär ett

19

mindre svängrum för hur man ska bete sig. Följden blir att Kim känner sig säkrare om hen

”håller tillbaka på sig själv” eftersom att hen då vet att det hon förmedlar är enligt diskursen.

Första reaktionen på att tala om sociala medier är positiv hos Kim.

”Åh! Vad trevligt! Facebook! Haha.”

Jag belyser frågan om sociala medier är viktigt eller inte och Kim är noga med att distansera

sig från sociala medier och från att söka bekräftelse från sociala medier. Hen verkar vara på

väg att säga att någonting är viktigt, men hen ändrar sig snabbt. Efter det står hen fast vid att

sociala medier inte är viktiga i sig. Det upplevs som att hennes externa bild av sociala medier

indikerar att det är negativt att associeras med.

”Alltså för mig är det inte så jäkla viktigt. Det ända… alltså det som är vi… eh, det är ju inte

viktigt så, det är inte viktigt för mig att typ lägga upp en bild på Instagram och typ få

bekräftelse så, typ hålla på och ta selfies och sånt.”

Dock säger hen senare i intervjun att det är viktigt att material som läggs ut på sociala medier

uppfattas bra. Hen sätter en stor press på sig själv om att det ska uppfattas på ett väldigt bra

sätt och att hen ständigt ska få fler antal likes. Detta är lite motsägande eftersom att hen sa

tidigare att hen inte tyckte att det var viktigt att lägga upp en bild på Instagram och få

bekräftelse, men nu uppger hen att det är viktigt att ta en bra bild och få fler likes än hen har

fått tidigare. Eftersom att likes är då någon tilltalas av ett inlägg så är det tekniskt sett en

bekräftelse. Och eftersom att Kim eftersträvar att få mer likes varje gång hen lägger ut något

material så eftersträvar hen följaktligen mer och mer bekräftelse varje gång hen gör ett inlägg.

Detta tyder starkt på att Kim av extern information lärt sig att det är dåligt att associeras med

att vilja bli bekräftad genom sociala medier.

”Alltså nu tar jag Instagram, för jag lägger ju väldigt sällan upp någonting på Facebook.

Och då är det ju skitviktigt att bilden är bra tagen och att man har rätt text till rätt bild och

liksom att det uppfattas på ett bra sätt, ett jättebra sätt. Och så är det typ som att jag måste

överträffa mig själv varje gång. Ba ”Ah, men shit, den där bilden fick så och så många likes

den gången så då måste jag lägga upp en bild som får ännu mer likes den här gången. Annars

då är jag sämst. Så kan jag känna ibland.”

Sedan beskriver hen vad som är anledningen för hen att lägga upp material. Kim säger att då

hen lägger upp så är det för att inspirera andra människor på olika sätt. För att inspirera någon

kräver ju att denne någon inte redan tänker i de banorna eller vet/kan detta. Viljan att inspirera

kan därför tolkas som en vilja att visa sig bra för andra människor, kanske till och med bättre

än dem. Ett sätt att få visa upp saker som man är stolt över och kanske till och med bli någons

förebild, få sin identitet bekräftad.

” … alltså jag gillar ju att inspirera, tror jag. Men det är ju inte så viktigt för mig ATT

inspirera. Utan det kan jag bara komma på nån dag såhär att ’Jamen idag skulle jag vilja’.

Men det är inte så viktigt.”

Kim berättar att det skulle till en början vara väldigt jobbigt att vara utan mobiltelefonen och

sociala medier. Men att hen tror att hen efter ett tag skulle vänja sig vid att vara utan dem.

”Ja, jag måste ju ha telefonen.”

”Jag skulle känna mig väldigt, till en början väldigt frustrerad tror jag. Men alltså, jag vet

inte. Som sagt jag tror att jag skulle tycka att det var frustrerande till en början. Men sen

skulle jag anpassa mig.”

20

För att förklara vad som skulle kännas frustrerande berättar Kim att det skulle vara jobbigt att

inte kunna hålla sig uppdaterad om andra människors liv och att inte kunna inspireras via

mobiltelefonen. Detta kan tolkas, som jag redogjort för tidigare, som en vilja att bibehålla

extern information för att kunna bygga på sin kunskap om samhällets diskurs. Vidare skulle

hen sakna funktionen att ha nätet tillgängligt för att kunna söka information. Även detta kan i

vissa fall innebära tillgång till extern information.

”Att inte kunna se vad folk gör på dagarna. Å kolla upp en person, Å typ inspireras, det skulle

kännas väldigt… det skulle kännas jobbigt. Man är ju som så van vid att alltid kunna få svar

via telefonen. Typ Google och, om man vill kolla upp en person så kan man göra det, hur

enkelt som helst. Det har blivit en liten ovana.”

Kim är fast övertygad om att en person utan tillgång till sociala medier skulle drabbas av

utanförskap och erkänner också att hen bidrar till det. Hen menar att det är ”konstigt” för

någon i ”vår ålder” (dvs. runt 24 år) att inte använda sig av sociala medier. Hen gör en

stereotyp av dem genom att säga, om än skämtsamt, ”sånna” (sådana) om dem. Detta tyder på

att det inte är socialt acceptabelt att inte använda sociala medier, för en viss åldersgrupp.

”JA! Absolut! Alltså, och det bidrar jag med. Alltså […] (person) som jag pratade om

tidigare. Han hade ju börjat träffa en tjej som varken hade Facebook eller Instagram. Och

jag bara direkt, jag dömde ut henne totalt! Bara ’Vet du hur konstig hon är?!’ Haha.”

”Så absolut! För jag bidrar till det själv. Jag fryser ut sånna (skämtsamt) [---] I alla fall inte i

våran ålder. Sen om det är någon som är lite äldre då spelar det som ingen roll. För det

känns inte som att det är samma vardag. Det är inte lika vanligt för dom. Det är mer okej.”

Kim reflekterar vidare över fenomenet att de som inte har tillgång till sociala medier riskerar

att bli utestängda ur det sociala samhället. Hen anser att det inte är bra, men sant. Det

uppfattas av följande citat som att Kim anser interaktionsproblem som det största hindret.

Dock nämner hen inte SMS som alternativ kommunikation, vilket de andra

intervjupersonerna gjort.

”Nae, ’Men hur ska vi prata då?!’, ’Har du en brevduva eller?!’ (skämtsamt). Haha, nae men

det skulle kännas jättemärkligt. Tyvärr! Alltså det är ju jättehemskt, men det är ju så, tycker

jag i alla fall. Jättehemskt. Jag tror att det grundas till att man blir med i gemenskapen. Att

man har sociala media.

Kim uppfattar inte sociala medier som en del av sig själv. Hen visar än en gång en tendens till

att vilja distansera sig från sociala medier. Det kan tolkas som att det är negativt att associeras

med att använda sociala medier för mycket, men samtidigt en förutsättning för att accepteras

av det sociala samhället.

”Nae. Eftersom att jag är så oaktiv (inte aktiv). Det är mer för min egen skull att jag kan

kolla andra, än att liksom andra ska få en bild utav mig. Så är det ju inte, utan mer att jag ska

kunna kolla andra.”

Alex

Den sista intervjupersonen heter Alex är 24 år, gillar att titta på Tv-serier, spela Tv-spel och

det viktigaste för hen är vänner och familj. Alex flyttade som ung till en ny stad för att gå

skola i närheten av sin storebror. Nu har hen just flyttat tillbaka och berättar hur flyttarna har

gjort att hen har tappat många kompisar. Vidare menar Alex att hens identitet grundas i en

vilja i tidig ålder att vara som sin storebror. Extern information gav hen bilden av att hens

storebror var positiv att associeras med. Hen har försökt efterlikna honom under sin barndom

och identifierar sig fortfarande med deras likheter:

21

”…han är det som har påverkat mest. Eftersom han var så mycket äldre än mig [---] Men

alltså alla, nästan alla mina intressen har ju som nästan grundat sig i… i […] (bror). Att jag

ville vara som […] (bror) när jag var liten. Så det påverkar ju säkert mycket nu också. Fast

nu har det ju som blivit mitt intresse också. Men hade jag inte haft […] (bror) så hade jag nog

varit väldigt, väldigt annars.”

Alex identifierar sig genom likheterna med sin bror även när det kommer till vad hen tror och

antar att andra anser om hen:

”Ja, folk säger ju det att dom kan inte se på utsidan att vi är syskon men direkt dom pratar

med oss i typ fem minuter så ser dom, alltså märker att vi är syskon. Vi är ju VÄLDIGT lik

varann så [---].”

Hen identifierar sig också som en medlem i två specifika stereotyper. Den ena är ”nördarna”,

vilken hen är övertydlig med. Den andra uppger hen efter en liten stunds fundering, ”gamla,

gamla tanterna”. Båda dessa är hen stolt över att associeras med, dvs att hen vill identifieras

som en av ’dom’:

”Nördarna! Nördarna! Även ja… Å gamla, gamla tanterna, haha. Det är där jag passar in ba

nördarna och gamla tanterna.”

Beroende på situation beter sig Alex på lite olika sätt berättar hen. Det vill säga att hen

anpassar den reflektering som hen gör av sig själv till situationen. Hur anpassningen ser ut

beror på hennes förkunskaper om hur det är okej att bete sig i olika situationer. Hen beskriver

att anpassningen inte är en stor omställning utan att hen bara undviker vissa ord och

samtalsämnen. Hen beskriver att med äldre människor ska man ”vara fin och prydlig och

duktig”. Detta är ett exempel på en stereotyp och extern information som berättar hur man ska

framställa sin identitet vid ett specifikt tillfälle.

”Absolut! [---] Nae, men alltså jag ändras ju inte som jättemycket, men brukar ju som försöka

vårda språket kanske litegrann. [---] Nae men alltså mest är det väl när man pratar med

äldre människor, det är väl där man förändras mest egentligen. För där ska man ju vara fin

och prydlig och duktig och sådär. [---] Att man belyser lite mer ett personlighetsdrag typ.

Men inte så att, inte så att man, alltså ändras helt.”

Alex delar med sig av ännu mer stereotyper kring äldre människor och hur hen upplever att

man bör bete sig i sällskap med dem. Hen säger att de flesta äldre är kristna och därför skulle

hen undvika ämnet gud i sällskap av dem. För att förklara hur hen utför anpassningen berättar

hen att hen brukar byta samtalsämne och byter till ett ämne man har gemensamt, i citatet

nedan är ämnet stickning. Den stereotypiska bild som Alex har av äldre människor säger alltså

att de ser positivt på att vara fin, prydlig, duktig, kristen och att kunna sticka. Alex stereotyp

behöver inte nödvändigtvis vara sanningsenlig, men den hjälper hen att veta hur hen ska

hantera situationen och bete sig för att accepteras då hen möter en äldre människa. Om hen

använder sig av denna externa information kommer hen att känna sig tryggare i situationen.

En annan person än Alex kan ha en annan stereotypisk bild av äldre människor, beroende på

hur de uppfattar diskursen i samhället.

”Och sen när man pratar med mycket äldre, många äldre är ju kristna till exempel. Då, jag

skulle ju aldrig börja prata om att jag inte tror på gud så utan då bara… Man ignorerar dom

samtalsämnena som man vet kan vara... [---] Ba ’Vet du vad jag stickade igår!”

Alex första reaktion på ämnet sociala medier är positiv och berättar sedan vad hen använder

sociala medier till. De tre som hen beskriver är Facebook och Instagram. Instagram berättar

hen att det är mest för att personer från jobbet ska kunna följa med hen och se hur hen har det.

22

”Jag använder ju Facebook mycket, jag är mycket inne där. Speciellt sen jag gick med i den

här diskussionsgruppen. Alltså jag älskar ju att diskutera så typ alla inlägg. [---] Instagram,

det skaffade jag för att rätt många av mina […] (personer från jobbet) ville kunna följa mig

då jag far till […] (utlandet). [---] Så att ja… men det är… ja Facebook mest.”

Hen menar att det inte är särskilt viktigt med sociala medier utan det är mer bara en sorts

underhållning för att fördriva tid. Det som hen skulle tycka var påfrestande om de stängde ner

alla sociala medier är att inte kunna hålla sig uppdaterad om de vänner som hen har tappat i

och med att hen har flyttat. Hen ser det som ett sätt att bibehålla sin kunskap om hur hen ska

bete sig ifall att de skulle träffas. Detta innebär att Alex använder sociala medier som en källa

till extern information.

”Men jag vet inte om jag skulle tycka att det var rent viktigt. Det är väl mer att det är, lite

tidsfördriv typ. Skulle dom helt plötsligt stänga ner så skulle jag inte bry mig så hårt. Ja det

är litegrann att man kan hålla koll på folk som man har känt förr. Att man kanske inte pratar

så mycket, men man kan ändå se vad dom gör.”

”Ja. Det är ju sånna saker. Så det blir som att när man väl träffa nån, då står man inte helt

still och bara ’Jag vet ingenting som har hänt’.”

Hen säger sig identifiera sig med sina spelkonsoller till tv:n och tillhörande spel i koppling till

frågan om hen identifierar sig med några materiella ting. Men hen säger också att det inte

skulle göra någonting om dessa gick sönder. Vilket innebär att Alex inte identifierar sig

emotionellt med dessa. Utan som en del av sin hobby, en av de saker som hen gillar.

”Min x-box. Och min PlayStation Vito. Mina tv-spel, och alla mina tv-spel. [---] Men jag bryr

mig inte så mycket om mina grejer, så. Alltså det är klart, jag tar ju hand om min dator och

mina tv-spel och sådär, för at dom kostar ju pengar. Men jag har ju alltså nästan ingenting

såhär sentimentalt värde. [---] Jag har ju inga problem med att rensa och kasta bort saker för

att jag är sentimental.”

Alex berättar på samma sätt som Sam om att titta på sociala medier bara en liten stund efter

att man redan tittat, trots att man vet att ingenting nytt har hänt på t.ex. Facebook, utav bara

vana. Men menar att det går att vänja av sig vanan.

”Alltså i början skulle det vara jättejobbigt för att, jag kollar Facebook alltså just därför att

’Ja men nu har jag lite tråkigt’ några minuter typ mellan […] (arbetspass), då jag jobbar. Då

ba ”ah, jag kollar Facebook.’ ’Nae, ingenting har hänt’. Tre sekunder senare ’ah, men vad

har hänt på Facebook’… haha. Nae, men… Nog, det skulle jag ändå klara mig utan. Det

skulle bli en omställning men det skulle funka.”

Däremot menar hen som alla andra intervjupersoner att det skulle vara jobbigare att vara utan

mobiltelefonen än att vara utan sociala medier. Till skillnad mot de andra belyser hen viljan

av att ringa mer än funktionen att kunna SMSa. Menar att det skulle vara jobbigast att inte

kunna ringa via mobiltelefonen, utan via hemtelefonen istället. Men sedan säger hen lite

motsägande att hen skulle tappa kontakten med människor om hen skulle vara tvungen att

ringa till folk.

”Men däremot utan mobilen så att jag inte kunde ringa folk alltså vars jag än var. Eller typ,

spela spel. Jag spelar mycket spel på min när jag har lite att göra. Då skulle jag bli galen.

Alltså bara sitta… I och för sig, jag kanske skulle läsa mer då, ta med sig en bok på […]

(jobbet). Det kanske skulle vara bra, men jag skulle tycka att det var jobbigt. Alltså måsta

ringa typ från hemtelefon… Jag ringer ju hellre folk, typ om jag ska ut och gå, till exempel,

eller om jag ska gå på affären. Då brukar jag passa på att ringa folk. För sitta hemma och

23

ringa, jag menar då har man ju annat att göra, haha. Nae, gud! Jag skulle nog tappa kontakt

med många människor då. Skulle bli lite kontakt om man var tvungen att ringa. Men annars

så, ja jag vet inte… mobilen skulle jag tycka var jobbigt att bli av med. Sociala medier, njeh…

det går att SMSa istället.”

I likhet med övriga intervjupersoner menar hen att det skulle gå att vara utan sociala medier så

länge möjligheten finns att SMSa. Alex tror inte heller att det finns någon direkt relation

mellan utanförskap och att inte ha tillgång till sociala medier. Hen tar en utav sina vänner som

inte använder sociala medier som ett exempel.

”Jag tror inte det egentligen. [---] Hon har ju inga, ingen sociala media. Men hon har väl typ

Skype tror jag för att hon har haft, alltså hon jobbar ju med [---]. Och hon är ju inte utanför,

hon har ju kontakt med alla dom här gamla […] (innevånare i ett specifikt samhälle) och alla

dom har ju Facebook till exempel. Men hon… löser det ändå.”

Alex identifierar sig med IT, men på det sättet att det förklarar vad hen gillar. Detta eftersom

att hen har intressen som innebär användning av IT. Dock ser jag inga tecken på att hen har

någon sorts IT-identitet då hen inte identifierar sig emotionellt till IT.

”IT, ja. Sociala media, njae. Alltså just eftersom att jag gillar tv-spel och sådär, set räknas

väl tekniskt sett till IT… Det räknar jag som en stor del av min personlighet. Men sen sociala

medier, alltså jag är ju inte… Jag lägger ju oftast ut på. När jag väl lägger ut på Instagram

så jamen händer väl att jag lägger ut selfies och sånt men, oftast så är det för att visa

någonting roligt eller bara visa vad som händer. Men jag är ju inte speciellt fokuserad på att

skaffa så mycket likes som möjligt. Då skulle jag ju lägga ut betydligt mycket mer, då ska man

ju orka anstränga sig. Så att, nae jag skulle inte säga att det är… Mer dela med mig av

någonting roligt typ.”

Hen identifierar sig inte med sociala medier eftersom att hen anser sig inte lägga ut tillräckligt

mycket material på sociala medier. Alex distanserar sig från att vilja skaffa så många likes

som möjligt och förklarar noga varför hen lägger ut ’selfies’. Jag har tidigare i uppsatsen

diskuterat att det eventuellt anses dåligt att associeras med att söka bekräftelse genom sociala

medier, lika så att ta ’selfies’, vilket här påvisas än en gång.

Sammanfattning

Samtliga intervjupersoner var eniga om att sociala relationer med något större fokus på

familjen var det viktigaste för dem och deras identitetsbildande. Robin uppger att hen jämför

sig med andras meriter, främst inom arbetslivet. Hen upplever att hen blir osäker på grund av

att hen själv tror att samhället förväntar sig att hen ska ha en anställning. Kim känner sig

också osäker ibland och väljer i dessa situationer att uttrycka sin identitet på ett annat sätt.

Hen uttrycker att det är för att visa sin bästa sida i alla lägen. Allt detta i enlighet med Jenkins

(2008) teori om intern-extern dialektik. Alex uppger också att hen förändrar sitt beteende och

hur hen representerar sig själv, det vill säga förmedlar sin identitet (Jenkins, 2008). Alla tre

intervjupersonerna; Robin, Kim och Alex använder sig av extern information för att anpassa

hur de presenterar sig för andra. De blir osäkra om de hamnar i en situation där de upplever att

de har för lite extern information för att kunna representera sig själva med utan att anstränga

sig och som Kim uttryckte det; hålla tillbaka på sig själv. Extern information används för att

filtrera intern identitet vilket sedan resulterar i den identitet som förmedlas till andra.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att samtliga intervjupersoners syn på identitet går att

relatera till Jenkins (2008) teori om identitet. Detta ger oss en stark grund att stå på för att med

validitet kunna jämföra likheter och skillnader mellan deras upplevelser relaterat till teori och

tidigare forskning. Därmed även möjligheten att besvara uppsatsens syfte.

24

Samtliga respondenter relaterar sociala medier med mobiltelefoner. Robin anser att det även

skulle vara besvärligt att vara utan sociala medier, men att samhället inte är lika beroende av

dem som mobiltelefonerna. Liksom mobiltelefoner så är det en vana att det finns sociala

medier tillgängliga, men att det skulle gå att vänja sig vid att inte använda sociala medier

anser intervjupersonerna. Kim, Alex och Sam håller i olika grad med om att det skulle vara

jobbigare att vara utan mobiltelefonen än sociala medier. Den funktion som samtliga

respondenter anser vara viktigast med mobiltelefonen är att kunna använda SMS. Robin

uttrycker att om hen kan använda SMS så gör det inte så mkt om hen inte får använda sociala

medier:

”Men så länge jag får använda SMS typ. Eller liksom får ta kontakt med människor på så sätt

så tror jag att jag skulle klara mig väldigt bra.”

Kommunikationsteknologi i allmänhet verkar vara det som är viktigast för intervjupersonerna.

SMS anses dock viktigare än sociala medier. Sam menar också att det har blivit så vanligt

med mobiltelefoner att till och med barn använder dem. Detta ser hen som en negativ

förändring av samhället. Robin håller också med om att människor har blivit vana vid att

använda mobiltelefoner. Hen menar att denna vana har förändrat interaktionen i samhället på

ett sätt som inte går att återkalla. Detta uttalande är mycket likt Giddens (2008) och Jenkins

(2008) teorier om att teknologins utveckling har förändrat det sociala samhället i grunden.

Både Sam och Alex uppger att de vanemässigt öppnar sociala medier via mobiltelefonen,

även om de precis har tittat på dem och vet att inget nytt material har lagts upp. Vidare

berättar Sam att hen upplever att det bara krävs att någonting blir aktuellt i någon sekund på

de sociala medierna för att någon ska bli uppmärksammat. Just för att det är så många som

frekvent använder sociala medier.

Samtliga intervjupersoner nämner att ett av de vanligaste användningsområdena för sociala

medier är att hålla sig uppdaterad om människors liv. Till exempel tidigare bekanta för att se

vad de gör nu, eller människor som man ännu inte känner (så bra), som en sorts

bakgrundskoll. Detta upplevs som förråd extern information (Jenkins, 2008) tillgänglig för

användare av sociala medier. Sam beskriver detta som ett bekvämare sätt att hålla sig

uppdaterad om människor, stället för att ringa till dem eller träffa dem. Sam ser inte bara

sociala medier som ett verktyg, hen ser det även som en sorts måttstock av social framgång.

Detta eftersom att hen relaterar aviseringar från sociala medier och SMS till att ha en stor

umgängeskrets. Det vill säga att sociala medier är ett sätt att, genom aviseringar visa på

sociala framgångar.

Robin och Kim säger båda att de tror att det blir svårt för en person socialt om denne inte

använder sociala medier. Åsidosatt de andras uttalanden har Robin en övertygande förklaring

till sambandet. Hen menar att om en person i en umgängeskrets inte har tillgång till sociala

medier så kommer denna inte att bli lika uppdaterad om de andras liv. Eftersom att övriga i

umgängeskretsen kan ta del av varandras material som läggs ut på de sociala medierna har de

vad man kan kalla ett försprång redan innan de träffas. Då detta analyseras genom Jenkins

(2008) kan vi se att användare av sociala medier får tillgång till mer extern information, vilket

är en social tillgång som övriga går miste om. Alex tror, till skillnad från övriga

intervjupersoner, inte att en individ utan tillgång till sociala medier drabbas av utanförskap.

Sam säger i sin tur att det beror på om personen är blyg eller social om de blir drabbade av

utanförskap eller inte på grund av att denne inte använder sociala medier. Alex och Sams

tankar kan relateras till tidigare forskning där det framkommer att användning av

kommunikationsteknologi medför att individen i större utsträckning söker sociala relationer

(Cyr et al.,2015).

25

Intervjuerna tyder på att det är negativt att identifieras med stereotypen som lägger ut ’selfies’

eller söker bekräftelse eller likes genom sociala medier. Robin och Kim distanserar sig först

från stereotypen för att sedan motsäga sig själva, vilket i båda fallen visar deras ovilja att

identifieras som liknande stereotypen. Även Alex distanserar sig från viljan att ha många likes

och är noga med att förklara anledningen till att hen tar ’selfies’. Sam talar inte om samma

stereotyp som de andra tre intervjupersonerna utan att det är negativt att människor använder

kommunikationsteknologi i den utsträckning som de gör. Sam menar att alltför många sitter

och använder mobiltelefonen när de umgås med någon. Sam anser att bruk av sociala medier i

sällskap gör användaren mindre social. Sammanfattningsvis är samtliga intervjupersoners bild

av sociala medier att det är negativt att associeras med, på ett eller annat sätt. Detta skvallrar

om en allmän diskurs (Jenkins, 2008) som påverkar hur människor väljer att identifiera sig i

relation till sociala medier.

Robin säger först att hen inte identifierar sig med sociala medier sedan säger hen att det

kanske är en liten del av hen ändå eftersom att hen använder det. Detta föreslår att alla som

använder sociala medier kan identifieras med sociala medier. Övriga intervjupersoner uppgav

att de inte identifierade sig med sociala medier, men använder det. De borde dock göra det

enligt Robins filosofi, vilket vore enhetligt med Carter (2015).

Om vi sammanfattar intervjupersonernas uttalanden så har samhället förändrats genom

kommunikationsteknologi, dock är den viktigaste kommunikationsteknologin för

intervjupersonerna SMS via mobiltelefoner. Vidare är sociala medier något man inte vill

associeras med, som man ska använda på egen hand, som en sorts redskap för att få extern

information och som sedan används som måttstock för personens sociala framgångar.

I respons till mitt syfte att undersöka om det finns en relation mellan personers uppfattning

om sin identitet och kommunikationsteknologi så besvaras frågeställningarna enligt följande:

1. Intervjupersonerna upplever att kommunikationsteknologin förändrat det sociala

samhället.

2. Intervjupersonerna uppfattar enligt analys en relation mellan den egna identiteten och

användandet av sociala medier. Uttryckligen uppger de dock att de inte upplever en

sådan relation, det är dock oklart om detta grundas i en ovilja att identifiera sig med

sociala medier.

3. Det har blivit klart att det finns många likheter och skillnader mellan resultaten av min

studie och tidigare forskning och teorier. Dessa presenteras fortsatt i diskussionen.

26

Diskussion

Intervjupersonerna i empirin uppger att de anser att sociala relationer har en stor del i deras

identitetsbildande. De upplever också en osäkerhet då de hamnar i en situation där de känner

sig osäkra på om deras identitet stämmer överens med den externa informationen dom fått

från samhällets diskurs. I dessa situationer säger sig vissa intervjupersoner ändra sin identitet

för att bättre passa in och accepteras av människorna i situationen. Detta stämmer bra överens

med Jenkins (2008) teori om extern-intern dialektik. Därför anser jag att resultatet kan

relateras till artiklarna som tolkats genom Jenkins (2008) på ett trovärdigt sätt.

Kommunikationsteknologi har enligt Giddens (2008) och Jenkins (2008) förändrat det sociala

samhället. Detta uttrycks även i intervjuerna som jag gjort. I dessa målas en bild upp över hur

mobiltelefoner har blivit en vana för människor. Till en sådan grad att det tycks omöjligt för

samhället att fungera utan dem. Även sociala medier beskrivs av mina intervjupersoner som

någonting som vanemässigt används. Dock speglas ingen oro för samhället ifall sociala

medier inte längre skulle finnas tillgängliga. Användning av sociala medier beskrivs istället

mer som en ovana, någonting som inte är viktigt och egentligen inte behövligt heller. Med

andra ord stämmer mina resultat överens med påståendet att kommunikationsteknologi har

förändrat samhället. Dock framgår det att denna förändring snarare har skett på grund av

mobiltelefoner än via sociala medier. Om det sociala samhället inte skulle fungera utan

mobiltelefoner så vidare intressant att studera varför och vad som inte skulle fortlöpa.

Enligt tidigare forskning löper individer som använder kommunikationsteknologi, vilket jag i

min uppsats avgränsat till sociala medier, större chans att drabbas av utanförskap i det sociala

samhället (Cyr et al., 2015). Mina intervjupersoner anser dock tvärtom att en person som inte

använder sociala medier automatiskt blir utanför i det sociala samhället. Det divideras även

om vilka människogrupper detta handlar om. Bland annat antyds det att individer som är

yngre och/eller blyga är de som skulle påverkas negativt socialt. Men att det inte påverkar

övriga, meningarna var dock väldigt skilda mellan intervjupersonerna. Även om ålder eller

personlighetsdrag tas i akt kan detta ändå inte förklara skillnaderna mellan min empiri och

tidigare forskning (ibid.). Cyr et al. (2015) kommer dock även fram till att användning av

kommunikationsteknologi leder till att individen i högre grad söker och inleder sociala

relationer. Om det är detta som mina intervjupersoner har uppmärksammat i samhället så

förklarar det skillnaderna mellan mina resultat och tidigare forskning (ibid.)

Intervjupersonerna visade fortsatt en motvilja till att identifiera sig själv som beroende av

’likes’ och sociala medier. Intervjupersonerna talade även flertalet gånger om att söka

bekräftelse genom sociala medier i en negativ ton. Vidare ansågs det inte vara socialt att

använda sociala medier i ett sällskap. Samma person som tog upp problematiken att använda

sociala medier under tiden man umgås var den personen som såg sociala medier som en

måttstock för social framgång. Dessa uttalanden om sociala medier som både positivt och

negativt för den sociala statusen, kanske är själva grunden till motviljan att identifiera sig som

en person som använder sociala medier. Om den externa informationen angående sociala

medier är otydlig kanske personerna för säkerhetskull distanserar sig ifrån det. De uppvisas

inte heller sätta några starka emotionella värden kring sociala medier bortsett från att det

skulle vara tråkigt att inte kunna använda dem. Min studie motsäger därför Carters (2015)

argumentationer om en IT-identitet där personen i fråga sätter emotionellt värde till IT. Dock

kan detta bero på att IT-identitet är något som man inte vill dela med sig av, på grund av att

stereotyper säger att det är negativt. Eller så kan det bero på att det är någonting som kräver

en annan empirisk metod för att undersökas. Jag anser nu som förut att det är ett intressant

koncept, men jag kunde inte se några sådana tendenser hos mina intervjupersoner. Dock

uppgav en av intervjupersonerna med viss tveksamhet en filosofi om att alla som använder

27

sociala medier kan identifiera sig med dem, och att identitet och sociala medier blir mer

länkade ju mer man använder det. Vidare skulle det vara intressant att se forskning på den

upplevda motviljan att identifiera sig med sociala medier.

Material som läggs ut på sociala medier har vi i uppsatsens analys förstått som en sorts extern

information, inte för den person som delar med sig av materialet, utan för personer som läser

det. Jag antar fortsatt att identifiering sker på samma sätt inom sociala medier som Jenkins

(2004) beskriver att det gör när människor träffas i verkliga livet. Detta innebär att det

material som du lägger ut, som är extern information för alla andra människor, är hur du visar

dig som person, hur du identifierar dig. Detta stämmer däremot överens med Carters (2015)

tankar om IT-identitet där hon beskriver IT som en plats för social interaktion där människor

kan projektera sin identitet. Vidare innebär det också att en ’like’ eller en snäll kommentar till

materialet, bekräftar den identitet du förmedlar genom materialet. Tidigare, i uppsatsens

teoriavsnitt, framgår det genom artikeln av Vaast et al. (2015) frågetecken kring sociala

medier som aktör i samhällets diskurs, det jag hittills refererat till som extern information.

Utifrån informationen från min empiri så är sociala medier en plats att uttrycka och dela sin

identitet, såväl som en plats att samla extern information från andra människor i samhället. Så

till viss del stämmer empirins information med idén som uppkommit genom Vaast et al.

(2015) om sociala medier som diskursaktör. Det skulle vara intressant att se vidare forskning

angående sociala medier som aktör eller verktyg för diskurs i samhället.

Eftersom att intern-extern dialektik sker på sociala medier innebär det att identitet och sociala

medier till viss del är relaterade. Detta innebär att identitet får sin externa information från

sociala medier, dock kan den självfallet fortsatt få extern information från andra ställen.

Identitet är därav inte beroende av sociala medier, men sociala medier kanske till viss del är

beroende av identitet för att fortsatt vara en attraktiv tjänst. Detta påstår jag med grund i

Arbore et al. (2014) som kom fram till att IT acceptans till viss del beror på identitet. Då

samtliga av mina intervjupersoner accepterat och redan använder sociala medier så kan jag

inte direkt jämföra min empiri med resultaten från artikeln av Arbore et al. (2014). Dock

framgår det i min empiri att en av intervjupersonerna ser sociala medier till viss del som en

måttstock för hur stor social krets en person har. Personers vilja att visa upp sina sociala

talanger kan motivera till att använda sociala medier. I förhållande till Arbore et al. (2015)

kan detta ses som att identitet, i form av denna motivation bestämmer om personen ska ta till

sig teknologin eller inte. Dock är detta ett svagt argument.

En intervjuperson menar att Facebook inte är ”coolt” längre. Frågan är varför, är det på grund

av samhället, på grund av personen eller generationen? Kanske är Facebook fortfarande

”coolt” för dem som är i den ålder som Robin var då hen upplevde det som ”coolt”. Vilket

skulle betyda att det är relaterat till en åldersgrupp eller så upplevs det inte ”coolt” längre för

att det endast var en trend som nu har försvunnit. Det har visat sig många intresseväckande

ämnen för vidare forskning i denna uppsats och detta är ännu ett utav dem.

Referenser

Akademiska tidskrifter

Arbore, Alessandro. Soscia, Isabella. Bagozzi, Richard P. (2014):

"The Role of Signaling Identity in the Adoption of Personal Technologies" s. 86-110 i

Journal of the Association for Information Systems. (Vol. 15 Issue 2) Databas: Business

Source Premier

Carter, Michelle. (2015): “Me My Self, and I(T): Conceptualizing Information Technology

Identity and its Implications” s. 931-957 i MIS Quarterly. (Vol. 39 Issue 4) Databas: Business

Source Premier

Cyr, Betty-Ann. Berman, Steven L.. Smith, Megan L. (2015): "The Role of Communication

Technology in Adolescent Relationships and Identity Development" s. 79-92 i Child & Youth

Care Forum (v44 n1) Databas: ERIC

Vaast, Emmanuelle. Davidson, Elizabeth J.. Mattson, Thomas. (2013): "Talking About

Technology: The Emergence of a New Actor Category Through New Media" s. 1069-1092 i

MIS Quarterly. (Vol. 37 Issue 4) Databas: Business Source Premier

Böcker

Esaiasson, Peter. Gilljam, Mikael. Oscarsson, Henrik. Wängnerud, Lena. (2012).

Metodpraktikan – Konsten att Studera Samhälle, Individ och Marknad. Vällingby: Elanders

Sverige AB.

Giddens, Anthony. (2008). Modernitet och Självidentitet – Självet och Samhället i den

Senmoderna Epoken. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.

Jenkins, Richard. (2008). Social Identity. Park Square: Routledge.

Internetkällor

SCB (2006). Fler besväras av värk, allergier och psykisk ohälsa. www.scb.se/sv_/Hitta-

statistik/Statistik-efter-amne/Levnadsforhallanden/Levnadsforhallanden/Undersokningarna-

av-levnadsforhallanden-ULF-SILC/12202/12209/Behallare-for-Press/181293/ hämtat 2017-

06-11 kl. 23.05. från SCB.se.

Skolverket (2015). Fakta om sociala medier.

https://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-for-larande/kollakallan/kallkritik/sociala-

medier/fakta hämtat 2017-05-02 kl. 21.28 från skolverket.se

Bilaga 1.

Intervjuguide

Identitet

• Vad brukar du säga då någon ber dig att berätta om dig själv?

• Beskriv dig själv med ett ord.

• Vad är det viktigaste för dig som person?

• Vad/vem påverkar dig som person?

• Vilka sociala grupper anser du dig tillhöra?

• Har du någon gång upplevt att du upplever dis själv på varierade sätt beroende på

vilken situation du befinner dig i?

IT, sociala medier m.m.

• Finns det några materiella ting som du kopplar din identitet till?

• Hur skulle du känna dig om du inte längre fick ha mobil eller använda sociala medier?

• Tror du att en person utan tillgång till sociala medier skulle drabbas av utanförskap?

• Uppfattar du sociala medier som en del av den du är? Berätta hur du tänker.