tco granskar: utbildning lÖnar sig #5/09...se även hansson, karpaty et al. (2007). foto: muriel de...

En undersökning om utbildningens lönsamhet.

2009-04-12

TCO GRANSKAR:UTBILDNING LÖNAR SIG

#5/09

Författare:Jana Fromm, utredareAvdelningen för samhällspolitik och analys, TCOe-post: [email protected]: 08 – 782 91 10

Lena Orpana, utredare och statistikerAvdelningen för samhällspolitik och analys, TCOe-post: [email protected]: 08 – 782 92 94

3u t b i l d n i n g l ö n a r s i g 2 0 0 9

INNehåLLSfÖRTeCKNING

Förord 4

Sammanfattning 6

Inledning 9

Forskning inom området 10

Utbildningens lönsamhet för individen 10

Utbildningens lönsamhet för samhället 13

Undersökningen 16

Resultat 18

Utbildningsnivå i befolkningen 18 Utbildning och lön 19

Utbildning och arbetslöshet 22

Slutsatser 26

Referenser 29

4 u t b i l d n i n g l ö n a r s i g 2 0 0 9

fÖRORD

Kunskapskraven i arbetslivet har ökat väsentligt under de senaste decennierna och det skapas ständigt fler jobb för dem med högre utbildning. Kravet att de anställda ska kunna utföra fler möjliga ar-betsuppgifter med hög kvalitet har blivit allt mer centralt. Utbild-ning blir därmed allt viktigare för företagens möjligheter att utveckla sin verksamhet. I den globala, starkt konkurrensutsatta ekonomin är välutbildade människor således en förutsättning för att nå ökad produktivitet, hållbar tillväxt, bevarad och utvecklad välfärd samt en fördjupad demokrati.

Trots dessa behov finns det röster som säger att vi utbildar för många och att utbildning inte lönar sig för individen. Denna rapport visar, liksom mycket svensk forskning, att detta är helt felaktigt. Reallöner-na för högutbildade har ökat i snabbare takt än antalet högutbildade i Sverige de senaste femton åren. Utbildningspremien, det vill säga den ekonomiska avkastningen per extra utbildningsår, har ökat sedan 1990-talet samtidigt som utbudet av högskoleutbildade har ökat. Det tyder på att ekonomins utveckling de senaste åren har lett till en så stark ökning av efterfrågan på akademiker och andra med längre ut-bildning att inte ens det starkt ökade utbudet motsvarat efterfrågan.

Högre utbildning är ett viktigt bidrag till samhällsutvecklingen. Sän-ker vi ambitionsnivån riskeras Sveriges internationella konkurrens-kraft, regioner med svag studietradition riskerar att förlora i växt-kraft och den sociala rörligheten minskar.

Självklart är utbildning inte bara en viktig samhällsekonomisk sats-ning. För individen innebär en utbildning på universitet eller högsko-la en språngbräda till ett bättre liv och en större möjlighet till aktivt deltagande i formandet av samhället. Den här rapporten visar att personer med en längre utbildning inte bara tjänar på utbildningen genom en högre lön. Högutbildade är i genomsnitt arbetslösa under en kortare period än personer med en kortare utbildning och löper också lägre risk för att faktiskt bli arbetslösa.

Vår slutsats är därför att vi i Sverige inte utbildar för många – utan för få. Det är hög tid att vi samlar oss till en stor gemensam satsning på högre utbildning. Låt oss använda tider av lågkonjunktur till att vi-dareutveckla kunskapen hos arbetskraften. Samtidigt som ungdoms-kullarna växer ser vi att söktrycket på högskolor och universitet ökar i tider av en stigande arbetslöshet. Gör det möjligt för arbetslösa att


använda tiden till kompetensutveckling utan att försämra möjlighe-terna för de stora ungdomskullarna att gå vidare till högre studier.

Sture Nordh

Ordförande TCO

Foto

: Ilja

Hen

del/

Sca

npix


SAmmANfATTNING

I debatten framstår det ibland som om utbildning inte lönar sig och en bild målas upp av den arbetslöse akademikern. Detta trots att de allra flesta forskare är överens om att utbildning lönar sig på många olika plan. Vi vill med den här rapporten ge en kort översikt av forsk-ningen och samtidigt presentera siffror som visar på skillnaden i för-värvsinkomst, arbetslöshet och genomsnittlig arbetslöshet för kvin-nor och män som har utbildat sig jämfört med kvinnor och män som saknar högre utbildning.

Forskningen visar entydigt att utbildning lönar sig för individen. I snitt ligger utbildningspremien på ungefär fyra procent per extra ut-bildningsår, även om avkastningen skiljer sig åt mellan olika utbild-ningar och nivåer. Den ekonomiska avkastningen på utbildning skiljer sig även åt mellan olika länder. Forskningen visar också att personer med en högre utbildning dessutom löper mindre risk för arbetslös-het. Inte bara den privata ekonomin påverkas positivt av utbildning, forskningen visar också att det finns positiva samband mellan utbild-ning och hälsa. Varje extra utbildningsår ökar sannolikheten att vara vid god vigör.

Även samhällsekonomiskt ser man i forskningen positiva effekter av en högre utbildningsnivå i samhället. Amerikanska studier pekar på högre tillväxt, lägre kriminalitet och ett högre politiskt deltagande i samhället.

Vår undersökning riktade in sig på 30- respektive 35-åriga svenska kvinnor och män som avslutat sin utbildning. Vi jämförde skillnader i förvärvsinkomst mellan grupperna uppdelade på olika utbildnings-nivåer. Vi studerade även skillnaden i arbetslöshet, både vad gäller andel i arbetslöshet samt antal dagar under året. Undersökningen visar att 39 procent av 30-åringarna har någon form av högre utbild-ning – vanligast är att man har mellan 120 och 160 poäng (enligt det gamla systemet). Bland 35-åringarna hade något färre, 32 procent, en högre utbildning.

Jämförelsen av förvärvsinkomst visar att det sker en konstant ök-ning av förvärvsinkomsten med ökad utbildningsnivå. Vår undersök-ning visar att 30-åriga män med en längre eftergymnasial utbildning (längre än två år) i genomsnitt har en nästan dubbelt så hög förvärvs-inkomst som en jämnårig man med enbart grundskoleutbildning och 25 procent mer jämfört med en man med gymnasieutbildning som


högsta avslutade studier. Skillnaderna i förvärvsinkomst mellan per-soner med längre eftergymnasial utbildning och gymnasieutbildning verkar öka med tiden – för 35-åriga män har skillnaden ökat till 39 procent. Skillnaden mellan längre eftergymnasiala studier och grund-skoleutbildade är på samma nivå.

Skillnaden i förvärvsinkomst för 30-åriga kvinnor med en längre ef-tergymnasial utbildning och jämnåriga med enbart grundskoleut-bildning ligger på 123 procent respektive 38 procent jämfört med en jämnårig kvinna med enbart gymnasieutbildning. Skillnaderna ökar dock inte på samma sätt som för männen, för 35-åriga kvinnor mins-kar skillnaden i förvärvsinkomst till 104 procent (grundskola) respek-tive 32 procent (gymnasieutbildning).

Hur länge man befinner sig i högre utbildning påverkar också för-värvsinkomsten. Skillnaden mellan två års och fem års högskolestu-dier var för 30-åriga män 39 procent, men minskar till 39 procent när man ser till de 35-åriga männen. För kvinnor var skillnaden i förvärvs-inkomst 53 procent i båda åldersgrupperna.

Vi kan också se skillnader i arbetslöshet mellan de olika grupperna – överlag sjunker andelen i arbetslöshet med både utbildning och ålder, även om det finns undantag. Störst risk för arbetslöshet har 30-åriga kvinnor med enbart grundskoleutbildning och minst risk för att bli arbetslösa löper 35-åriga män med en längre eftergymnasial utbildning.

Jämförelsen visar tydligt att kvinnor löper större risk att bli arbets-lösa än jämnåriga män med samma utbildningsbakgrund. När man undersöker hur länge personerna i genomsnitt har varit arbetslösa under året (mätt i sammanlagt antal dagar) ser man dock att kvin-norna överlag är arbetslösa i något kortare perioder.

Sammanfattningsvis kan man säga att det för individen lönar sig att utbilda sig – på många olika plan. Vår undersökning visar att indivi-den tjänar ekonomiskt på att utbilda sig genom en bättre förvärvs-inkomst, den ekonomiska avkastningen på utbildningen ökar kon-stant med ökad utbildning. Särskilt för kvinnor verkar det närmast vara en nödvändighet att utbilda sig om de vill försäkra sig om en bra lön och god löneutveckling. Skillnaden i förvärvsinkomst mellan kvin-nor med en längre eftergymnasial utbildning och kvinnor med grund-skola som högsta avslutade utbildning är markant större än skillna-den mellan hög- och lågutbildade män. Vidare har kvinnor med en högre utbildning en större andel av männens löner. Utbildning lönar sig även, både för kvinnor och för män, i form av en mindre risk för arbetslöshet jämfört med personer med en kortare utbildning. Den mindre arbetslöshetsrisken visar sig genom av att andelen personer


i arbetslöshet är lägre i grupper med längre utbildning än i grupper med kortare utbildning. Individer med en längre utbildning är också, i genomsnitt, arbetslösa under en kortare period än individer med en kortare utbildning.

Resultatet av vår undersökning, att utbildning lönar sig för individen, stöds även av en rapport från OECD där man lyfter fram att förde-len med att ha en högre utbildning inte har minskat i Sverige under det senaste decenniet när det har tillförts fler platser till högskolan.1 Detta tyder på att efterfrågan på högutbildade har ökat i samma takt, eller snabbare, än utbudet av densamma. Det finns alltså all anled-ning att satsa mer resurser på den högre utbildningen i Sverige – det tjänar både samhället och individen på.

1 OECD (2007). Se även Hansson, Karpaty et al. (2007).

Foto

: Mur

iel D

e S

eze

Pet

erse

n/ S

canp

ix


INLeDNING

Utbildning och forskning spelar en avgörande roll för samhällets ut-veckling. I den globala, starkt konkurrensutsatta ekonomin är välut-bildade människor och forskning i samspel med samhälleliga behov en förutsättning för en hållbar tillväxt. Men det handlar inte bara om att nå ökad produktivitet utan också en bevarad och utvecklad välfärd och en fördjupad demokrati. Den allmänna utbildningsnivån i Sverige har successivt höjts. De höjda ambitionerna har ständigt ifrågasatts men i ljuset av tiden visar de sig ha tjänat Sverige väl. Utbildning av hög kvalitet har kommit att bli en av samhällets mest värdefulla tillgångar.

Självklart handlar satsningar på utbildning även om att ge den en-skilde individen bättre förutsättningar i livet. En bra utbildning utgör den bästa språngbrädan till ett bättre liv på många sätt, inte minst ekonomiskt. Individen tjänar på utbildning genom en lägre risk för arbetslöshet och en större möjlighet till aktivt deltagande i formandet av samhället.

I debatten framstår det ibland som om utbildning inte lönar sig och en bild målas upp av den arbetslöse akademikern. Detta trots att de allra flesta forskare är överens om att utbildning lönar sig på många olika plan. Vi vill med den här rapporten ge en kort översikt av forsk-ningen och samtidigt presentera siffror som visar på skillnaden i lö-ner, arbetslöshet och genomsnittlig arbetslöshet för individer som har utbildat sig jämfört med personer som saknar högre utbildning.

1 0 u t b i l d n i n g l ö n a r s i g 2 0 0 9

fORSKNING INOm OmRåDeT

Det finns omfattande forskning, både svensk och internationell, som genom empiriska studier analyserat möjliga samband mellan utbild-ning och olika effekter för individ och samhälle.

Utbildningens lönsamhet för individen

Forskningen om utbildnings lönsamhet för individen fokuserar i stor utsträckning på den lönemässiga effekten av utbildning. Den svenska forskningen på området visar att avkastningen på utbildning, löne-premien, överlag anses variera mellan fyra och fem procent per ut-bildningsår.2 Utbildningens lönepremie har dock varierat över tiden. Exakt hur stor förändringen i utbildningspremien är samt hur mycket lönespridningen generellt har ökat i Sverige under de senaste två decennierna är oklart. Olika forskare kommer till olika slutsatser be-roende på vilka datakällor de använder. Det är dock tydligt att utbild-ningspremien i Sverige har ökat sedan slutet på 1990-talet.3 Vad som också framkommer är att utbildningspremien i Sverige under en lång tid har varit lägre än i andra länder.4

Ser man till situationen i Sverige visar vissa studier att varje extra utbildningsår under 1960-talet höjde inkomsten i genomsnitt med cirka fyra procent, vilket sedan ökade upp till drygt åtta procent un-der 1990-talet.5 En annan svensk studie visar att utbildningspremien minskade från 1968 fram till 1991 (från drygt åtta procent ner till drygt fyra procent) för att sedan öka igen fram till år 2000.6 Att fors-kare kommer fram till olika nivåer på lönepremien beror på vilka datakällor som används samt vilken variabel man använder för att undersöka inkomstskillnaderna. Vissa använder måttet lön per arbe-tad timme och andra undersöker arbetsinkomst under ett år. le Grand et al. undersökte exempelvis enbart löneinkomsten utan att räkna med andra löneförmåner.7

På samma sätt som forskarna är oense om den faktiska nivån på löne-spridningen i Sverige ser förklaringarna till varför denna ökning har skett olika ut. Grunden ligger i förändringar i utbud och efterfrågan, det är man överens om. Eftersom relativlönerna för personer med högre utbildning har ökat trots att deras andel av arbetskraften sam-tidigt har stigit måste efterfrågan på kvalificerad arbetskraft ha stigit mer än utbudet. Det är när frågan om varför efterfrågan har stigit så snabbt ska besvaras som förklaringarna börjar skilja sig åt. En del hävdar att det beror på den ökade globaliseringen och en ökad relativ

2 Björklund (2006)

3 Se exempelvis Angelov, Johansson et al. (2008); Gustavsson (2006).

4 le Grand, Szulkin et al. (2001); OECD (2008)

5 Björklund och Lindahl (2005)

6 le Grand, Szulkin et al. (2001)


1 1u t b i l d n i n g l ö n a r s i g 2 0 0 9

efterfrågan på kvalificerad arbetskraft. Andra menar att det är kopp-lat till globaliseringen men att det är konkurrensen från okvalificerad arbetskraft från låglöneländer som driver ner lönerna för lågutbil-dade i industriländerna. Andra ser att utveckling av organisationer och ledningsformer gör att efterfrågan på kvalificerad arbetskraft har ökat.8

Exakt hur stor ekonomisk utdelning individen får på sin utbildning beror i viss utsträckning på vilken typ av utbildning han eller hon har. Mellan 1992 och 2001 var utbildningspremien för kortare utbildning konstant, medan premien för universitetsutbildning ökade markant.9 Detta samtidigt som, vilket påpekades ovan, antalet välutbildade per-soner i befolkningen har ökat. Utbildningspremien kan också skilja sig åt mellan olika universitetsutbildningar. Björklund hävdar att medan en ”reguljär universitetsutbildning” ger mellan sex och sju procent i lönepremie kan de ”exklusiva universitetsutbildningarna” ge en ännu bättre ekonomisk avkastning.10

Vilket jobb individen får efter avslutad utbildning påverkar självklart också hur stor lönepremie han eller hon får ut av sin utbildning. Även om utbildningen i sig överlag alltid ger en positiv ekonomisk effekt har man störst utdelning av en rätt matchad utbildning, något som gäller oavsett utbildningsnivå. Med ett jobb som är rätt matchat mot utbildningen ligger utbildningspremien på strax över sex procent, medan den sjunker till knappt två procent om jobbet har lägre ut-bildningskrav än den utbildning individen har gått igenom.11 Andra studier pekar på inkomstskillnader för studenter med examen från olika högskolor.12

Flertalet studier visar att män har en högre utbildningspremie än kvinnor.13 Lönepremien för ett ytterligare års utbildning var förhållan-devis lika för kvinnor och män 1968 då den låg på 8,8 respektive nio procent.14 Skillnaden har sedan dess ökat betydligt och låg år 2000 på en dryg procentenhet. Man ska då också ha i åtanke att studien som le Grand et al utfört endast inkluderade den ”rena” löneinkomsten. När man inte tar hänsyn till andra förmåner riskerar man att under-skatta storleken på löneskillnaderna eftersom forskning visar att män i högre utsträckning än kvinnor har tillgång till andra löneförmå-ner. Samtidigt har löneskillnaden mellan privat och offentlig sektor ökat från början av 1990-talet och tio år framåt15 vilket kanske till viss del kan förklara skillnader i utbildningspremien mellan kvinnor och män. Överlag är avkastningen på högre utbildning större i privat sektor än i kommunal sektor – och speciellt för kvinnor.16 Det största problemet för att komma till rätta med att kvinnor har lägre löner än män i Sverige är att kvinnor och män till så stor del arbetar inom olika yrken och sektorer. De yrken som är kvinnodominerade har ge-

8 Se le Grand, Szulkin et al. (2001) för en fördjupad diskussion.

9 Gustavsson (2006)

10 Björklund (2006)

11 Thålin (2006); Thålin, Korpi et al. (2006). Det bör påpekas att cirka en tredjedel av dem som enligt Thålins studier räknas som överutbildade endast har en gymnasieut-bildning i bagaget – för en vidare diskus-sion se kommande TCO-rapport Myten om överutbildningen.

12 Gartell och Regnér (2005)

13 Se exempelvis Gustavsson (2006), le Grand, Szulkin et al. (2001) och Öfverberg och Orpana (2008).


15 Gustavsson (2006)

16 Öfverberg och Orpana (2008)


nerellt mindre lönespridning. En utredning från 2004 visar dock att könssegregeringen på arbetsmarknaden minskade under 1990-talet vilket till stor del kan förklaras av tillgången till just högre utbildning och möjligheten för kvinnor att därmed bredda sina yrkesval.

Studier visar också att utrikes födda svenskar har en något lägre av-kastning på sin utbildning än inrikes födda svenskar. Det som verkar påverka avkastningen på utbildningen är om personen har skaffat sig utbildningen i Sverige eller utomlands – utrikes födda svenskar som läst en utbildning utanför Sverige får en lägre lönepremie än om de läst utbildningen i Sverige.17 En undersökning från TCO visar också att även om utbildning lönar sig för alla, så lönar sig en svensk hög-skoleutbildning mindre för akademiker födda i östra Europa, Afrika, Asien eller Latinamerika. Effekten var speciellt stor för de som kom till Sverige efter det att de fyllt sju år.18 Möjliga förklaringar till att utrikes födda med svensk högskoleutbildning har sämre möjligheter på svensk arbetsmarknad än inrikes födda akademiker är etnisk dis-kriminering på arbetsmarknaden i kombination med att gruppen har mindre resursstarka nätverk och därigenom inte lika lätt får arbete genom informella kontakter. Eftersom avkastningen på utbildningen mäts på gruppnivå spelar även etableringen på arbetsmarknaden en roll. Att utrikes födda har något sämre möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och få rätt matchade arbeten påverkar med andra ord deras lönepremie på utbildning negativt. Det är dock viktigt att poängtera att även om det finns skillnader i utbildningspremie för inrikes och utrikes födda så visar studierna ovan att utbildningsinves-teringen är lönsam för båda grupperna.

I forskningen om sambanden mellan lön och utbildning har man även studerat vad som händer när man skjuter upp sina studier alternativt tar ett studieuppehåll under pågående studier. Holmlund et al. visar att två års uppskjutna studier leder till en minskning av livsinkomsten som motsvarar närmare femtio procent av den genomsnittliga årsin-komsten vid 40 års ålder.19 Resultaten visar också att den förlorade inkomsten i absoluta termer är större för män medan det motsvarar en större andel av årslönen för kvinnor eftersom de generellt har en lägre inkomst. De ekonomiska effekterna av att skjuta upp sina stu-dier verkar klinga av med tiden – skillnaden vid 30 års ålder är större än skillnaden vid 35 års ålder och tycks försvinna vid 40 års ålder.20

En ny studie visar att om man inte får arbete direkt efter avslutade studier kan det också ha en negativ effekt på livslönen.21

Något som är viktigt att komma ihåg är att det kan vara positivt för individen att skjuta upp sina studier en kortare tid.22 Det kan leda det till att man har en bättre insikt om vad man vill studera och därmed gör bättre val och/eller till har en högre studiemotivation. Det beror

17 Nordin (2007)

18 Schröder (2009)

19 Holmlund, Liu et al. (2006)

20 Ibid.

21 Gartell (2009)

22 Holmlund, Liu et al. (2006)


också på om tiden för studier är produktiv. Vi har dock inte funnit några studier som undersöker sambandet mellan konsekvenserna av uppskjutna studier och vad man gör innan man börjar studera.

Forskningen på sambandet mellan utbildning och inkomst har dock fått en viss kritik för att den förenklar verkligheten i för stor grad. De studier som är gjorda utgår i stor utsträckning från att individen går från en utbildningsfas in i en arbetslivsfas. I verkligheten pågår dock utbildningen under hela arbetslivet, både formellt och informellt, vil-ket också måste betraktas som produktion av humankapital.23 De po-sitiva effekterna av den i många fall ständigt pågående utbildningen är dock svåra att synliggöra och därmed studera. Det är rimligt att anta att de positiva effekterna av utbildning är större än vad som hit-tills framkommit.

De positiva effekterna av en högre utbildning stannar dock inte vid individens ekonomi. Utbildning har visat sig ha ett samband med bättre hälsa. ”Effekterna av utbildning på livslängd inte bara är statis-tiskt signifikanta utan dessutom till sin storleksordning betydande.”24 Varje extra utbildningsår har visat sig leda till ett par, tre procent högre sannolikhet att vara vid god vigör.25 Det finns flera alternativa, och parallella, förklaringar till varför utbildning har ett samband med bättre hälsa. En förklaring är att individen som skaffar sig en utbild-ning får ett arbete som är mindre riskfyllt och därmed leder till bättre hälsa. Utbildningen och dess positiva ekonomiska effekter för indivi-den kan också möjliggöra att det finns ekonomiska förutsättningar att leva mer hälsosamt samt att utbildningen överlag gör individen mer hälsomedveten.

Förutom att personer med en högre utbildning överlag har högre lön och en bättre hälsa, så löper de också en lägre risk för arbetslöshet. I Sverige är sysselsättningen bland högskoleutbildade högre än bland gymnasieutbildade och betydligt högre än för dem som inte har ge-nomgått gymnasiet. Fördelen med att ha en högre utbildning har inte minskat under det senaste decenniet när högskolan har byggts ut.26 Högskoleutbildade har också en mer stabil förankring på arbets-marknaden och lägre arbetslöshet jämfört med dem som saknar hög-skoleutbildning. En högre utbildning ger således bättre förutsättning-ar att få arbete. Att arbetslösheten är lägre bland högskoleutbildade kan bland annat förklaras av att de har lättare att söka sig vidare om arbetsuppgifterna försvinner.

Utbildningens lönsamhet för samhället

Genomgången ovan gör det tydligt att litteraturen som visar på att individen tjänar ekonomiskt på utbildning är omfattande. Det har argumenterats för att den samhällsekonomiska effekten kan mäta sig

23 Nilsson (2005)


25 Björklund (2006)

26 OECD (2007)



väl med den privatekonomiska.27 På samma sätt som den individuella avkastningen på utbildning är lägre i Sverige än i andra länder har det dock hävdats att detta gäller även för den samhällsekonomiska avkastningen.28 De samhällsekonomiska effekter som man har stude-rat inom forskningen är en högre tillväxt, lägre kriminalitet och ett högre politiskt deltagande i samhället.

I en genomgång av den empiriska forskningen konstaterar Björklund och Lindahl att det finns starka belägg för att utbildning leder till förbättrad hälsa och livslängd, politiskt mer aktiva medborgare, läg-re brottslighet och möjligen en ökad produktivitet hos de utbildades barn.29 Den forskning som finns på sambandet mellan utbildning och kriminalitet är framför allt från USA – än så länge finns inga svenska studier av eventuella kausala sambanden. Framtida forskning bör, enligt Björklund och Lindahl, fokusera på hur de samhällsekonomis-ka sambanden ser ut mellan en förbättrad hälsa, livslängd och utbild-ning. I och med att välutbildade överlag har en bättre hälsa är det möjligt att de arbetar längre upp i åldrarna och därmed är produktiva under en längre period. Samtidigt måste man ta i beaktande att den längre livslängden (överlag) gör att de belastar samhället ekonomiskt under en längre tid efter sin pension. Det är idag inte klart hur dessa två aspekter samspelar med varandra och hur den totala effekten på samhällsekonomin ser ut.

Att utbildning ger positiva effekter på samhällsekonomin och för nä-ringslivet visar sig också i analyser av utvecklingen i OECD-länderna. Analyserna – baserade på läs- och skrivkunnighet – tyder på signifi-kant positiva effekter på tillväxten.30 De flesta forskningsöversikter pekar som sagt på samma samband även om jämförelser mellan län-der alltid är behäftade med problem.

Ökad utbildningsnivå har en markant effekt på arbetskraftens pro-duktivitet och fungerar som pådrivare av teknisk utveckling. Ökad arbetskraftsproduktivitet svarade i sin tur för mer än hälften av BNP-tillväxten per capita i del flesta OECD-länderna under perioden 1990-2000. OECD beräknar att en ökning av den genomsnittliga utbild-ningstiden med ett år i OECD-området skulle höja produktionen per capita med mellan tre och sex procent.31 Utbildningen upprätthåller ett högt arbetsutbud och hög arbetskraftsrörlighet i ekonomin.

Det finns alltså tydliga samband mellan ekonomisk utveckling och utbildningsnivån i ett land – det som är mindre klart är om samban-den är kausala och i vilken riktning de går. Det verkar dock troligt att sambanden går i båda riktningarna. Länder med en bra ekonomisk tillväxt satsar mer resurser på utbildning, vilket i sin tur tryggar möj-ligheterna till en god ekonomisk tillväxt även i framtiden. Att man inte empiriskt kan observera några starka effekter på den ekonomis-

28 Andersson (2008)


30 OECD (2008)

31 Ibid.


ka utvecklingen förklarar man med att effekterna inte är tillräckligt stora för att ge utslag. Detta kan också bero på att det traditionella BNP-måttet är för snävt för att fånga upp dessa effekter. Trots vissa brister i forskningen menar Björklund och Lindahl att man med re-lativ säkerhet kan säga att utbildning påverkar löner, inkomster och BNP-nivå positivt.32



UNDeRSÖKNINGeN

För att undersöka sambandet mellan utbildning, yrke, lön och ar-betslöshet för dem som har gått en högre utbildning har vi tittat på data över 30- respektive 35-åringar år 2006. Den databas som an-vänts är LISA, SCBs longitudinella databas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier. LISA innehåller data om befolkningen 16 år och äldre under perioden 1990-2006.

Det dataregister som använts, LISA, är ett totalräknat individregister över personer 16 år och äldre. LISA är en longitudinell databas där data för en och samma person kan kopplas samman för samtliga år personen ingår i populationen. Databasen omfattar för närvarande sjutton årgångar och sträcker sig från 1990 till 2006. Varje år tillkom-mer en ny årgång. LISA är till övervägande delen uppbyggt kring data som har sin källa i administrativa register och registersystem, såsom Registret över totalbefolkningen (RTB), Utbildningsregistret, Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS) och Inkomst- och Taxeringsregist.

Studerade variabler är:

• utbildningsnivå enligt SUN 2000; • arbetslöshet mätt som antal dagar under året; • förvärvsersättning bestående av förvärvsinkomst (löneinkomst)

och arbetsrelaterade ersättningar såsom sjukpenning, föräldrapen-ning och a-kassa.

Eftersom vi ville undersöka situationen på arbetsmarknaden för per-soner som är relativt nyutexaminerade valde vi att undersöka 30- och 35-åringar som inte studerade åren 2005-2006. Anledningen är att vi inte vill studera feriearbete eller andra arbeten för att klara sig ekonomiskt under studietiden. Syftet att är snarare att undersöka si-tuationen för dem som har etablerat sig på arbetsmarknaden efter studierna.

Då det fortfarande är relativt många som studerar i dessa åldrar inne-bär vår restriktion att utesluta dem som för närvarande studerar (var registrerade som studenter år 2005-2006), att vi har kunnat inkludera 77 procent av 30-åringarna och 84 procent av 35-åringarna i under-sökningen. Hade vi valt äldre åldersgrupper hade en större andel av


populationen kunnat tas med, men då hade samtidigt den nära an-knytningen i tid till studierna försvunnit. Däremot kan vi inte utifrån våra data se i vilken mån de i populationen ingående individerna under år 2006 arbetat heltid eller deltid och inte heller om de under året varit föräldralediga eller sjukskrivna.

Vid tidpunkten för datainsamlingen fanns fortfarande det så kallade studerandevillkoret kvar i arbetslöshetsförsäkringen. Det innebar att även nyexaminerade studenter som inte uppfyllde arbetsvillkoret un-der en kortare tid efter avslutade studier kunde få grundersättningen i a-kassan. För vår studie innebär det att det troligen var en mindre grupp som stannade kvar längre tid i studier än de från början tänkt sig än det rimligen är idag, när villkoret är borttaget. När studerande-villkoret fanns utnyttjades det dock främst av gymnasiestuderande, så effekten på vår undersökning torde vara liten.

Foto

: Ren

e A

smus

sen/

Sca

npix


ReSULTAT

Utbildningsnivå i befolkningen

Många har uppfattningen att Sverige utbildar en högre andel av be-folkningen i högskolan jämfört med många andra länder. Internatio-nella jämförelser som OECD har gjort visar dock att Sverige kommer på delad tolfte plats, med 39 procent av 25- till 34-åringarna som har genomgått en högre utbildning.33

Figur 1: Andel av befolkningen mellan 25 och 34 år som har genomgått högre utbildning, år 2006. Procent.

Källa: OECD, Education at a glance 2008 (2008)* Siffrorna är från år 2002

Svensk statistik visar att drygt 39 procent av 30-åringarna år 2006 hade någon form av högre utbildning. Det allra vanligaste var att man hade mellan 120 och 160 poäng,34 vilket gällde för en dryg femtedel (22 pro-cent) av de med någon form av högre utbildning. Nästan lika många

33 OECD (2008)

34 Eftersom vi i undersökningen har hämtat data från år 2006 gäller det gamla syste-met för beräkning av poäng - en poäng motsvarar en veckas heltidsstudier. En termin på 20 veckor gav med andra ord 20 poäng. Sedan dess har systemet ändrats och en termins studier om 20 veckor motsvarar 30 högskolepoäng.

0

10

20

30

40

50

60

Ryssland*Kanada

JapanKoreaIsrael

Nya Zeeland

IrlandBelgienNorge

FrankrikeDanmark

USA

SpanienSverigeAustralien

Finland

StorbritannienNederländernaLuxemburg

OECD genomsnitt

SchweizIslandPolen

GreklandTysklandUngernPortugalÖsterrikeMexiko

Italien

SlovakienTjeckienTurkiet

Procent


(21 procent) hade mellan 160 och 200 poäng35. Bland 35-åringarna var det totalt sett något färre som hade en högre utbildning, 32 procent. De som hade någon form av högre utbildning hade också i snitt något lägre antal poäng. Detta nedslag i statistiken tyder på en trend att fler utbildar sig och utbildar sig under en längre tid även om det självklart är viktigt att se utvecklingen över en längre tidsperiod.

Utbildning och lön

När man ser på löneskillnader mellan olika utbildningsnivåer är det viktigt att redovisa kvinnor och män för sig. Eftersom förvärvs-inkomsten fortfarande skiljer sig så pass mycket åt mellan kvinnor och män i dessa åldersgrupper kan siffrorna över förvärvsinkomster förknippade med en viss utbildningsnivå annars bli missvisande om könsfördelningen samtidigt är ojämn på olika utbildningsnivåer. Det är självklart också av stort intresse att studera skillnader i utbildning-ens lönsamhet för kvinnor och män.

Det kan vara värt att poängtera att utbildningspremien och därmed förvärvsinkomsten i viss mån skiljer sig inom olika utbildningsinrikt-ningar. Här analyserar vi dock ett genomsnitt av löneinkomsten för kvinnor och för män på olika utbildningsnivåer – sett över alla utbild-ningsinriktningar.

Tabell 1: Genomsnittlig förvärvsinkomst per kön, ålder och utbildningsnivå

Genomsnittlig årsinkomst 30-åringar 35-åringar

Män Kvinnor Män Kvinnor

Grundskola 158 032 kr 107 412 kr 192 116 kr 122 941 kr

Gymnasieutbildning

248 206 kr

(+ 57 %)*

173 662 kr

(+ 62 %)

269 595 kr

(+ 40 %)

190 267 kr

(+ 55 %)

Eftergymnasial utbildning <=2 år

247 597 kr

(+ 0 %)

185 868 kr

(+ 7 %)

339 904 kr

(+ 26 %)

229 206 kr

(+ 20 %)

Eftergymnasial utbildning >2 år

310 634 kr

(+ 25 %)

239 376 kr

(+ 29%)

375 756 kr

(+ 11%)

251 023 kr

(+ 10 %)

* Alla parenteser avser procentuell förändring i genomsnittlig årsinkomst jämfört med föregå-ende utbildningsnivås genomsnittliga förvärvsinkomst. Källa: SCB, LISA år 2006

Tabellen ovan visar att det både för kvinnor och för män sker en kon-stant ökning av förvärvsinkomsten36 med utbildningsnivån. Undanta-get är jämförelsen mellan 30-åriga män med en gymnasie utbildning med män i samma ålder som har en eftergymnasial utbildning på mindre än två år – mellan dessa utbildningsnivåer ökar inte inkom-sten. En förklaring till detta kan vara att de som går direkt ut i arbets-livet från sina studier på gymnasiet har varit etablerade på arbets-

35 Gränserna för hur vi har räknat poängen ligger i brytpunkterna. 120-160 poäng motsvarar allt över 120 poäng till och med 160 poäng. För att förenkla texten skriver vi jämna heltal.

36 Förvärvsinkomst = Löneinkomst samt arbetsrelaterade ersättningar såsom sjukpenning, föräldrapenning och A-kassa. När vi redovisar skillnader i årsinkomst eller lön i texten nedan är det alltid skillnader i förvärvsinkomst enligt definitionen ovan som avses, om inget annat anges.


marknaden ett par år längre än den 30-åring som väljer en kortare eftergymnasial utbildning. Vi ser att skillnaden har ökat betydligt några år senare genom att titta på löneskillnaderna för 35-åriga män. 35-åriga män med eftergymnasial utbildning under två år tjänar då i genomsnitt 26 procent mer än män med enbart gymnasieutbildning.

Jämför man istället 30-åriga män med en längre eftergymnasial ut-bildning (längre än två år) med dem som endast har grundskola som högsta avslutade utbildning är löneskillnaden 96 procent. Gapet mellan 30-åriga män med en längre eftergymnasial utbildning och jämnåriga män med gymnasieutbildning är 25 procent. Skillnaderna för den senare gruppen verkar öka över tiden. 35-åriga män med en längre eftergymnasial utbildning tjänar i genomsnitt 39 procent mer än sina jämnåriga med gymnasial utbildning.

Siffrorna visar att 30-åriga kvinnor verkar ha en något högre (pro-centuell) utbildningspremie än 30-åriga män. För 35-åriga kvinnor och män har däremot skillnaderna i utbildningspremie jämnats ut något – kvinnor har dock en högre premie när de går från enbart grundskole kompetens till en avslutad gymnasieutbildning.

Jämför man de 30-åriga kvinnorna med en längre eftergymnasial utbildning (längre än två år) med dem som endast har grundskola som högsta avslutade utbildning är löneskillnaden ännu större än för männen – 123 procent. Gapet mellan 30-åriga kvinnor med en läng-re eftergymnasial utbildning och jämnåriga kvinnor med gymnasie-utbildning är 38 procent. I motsats från det mönstret som framkom för männen ser vi att skillnaderna mellan grupperna verkar minska över tiden. 35-åriga kvinnor med en längre eftergymnasial utbildning tjänar i genomsnitt 104 procent mer än sina jämnåriga med grund-skoleutbildning respektive 32 procent mer än de med gymnasial ut-bildning som högsta avslutade utbildning.

För kvinnorna ökar inkomsten med utbildningsnivå utan några un-dantag. En jämförelse med männens löner visar att kvinnornas års-inkomster ligger på en markant lägre absolut nivå än männens års-inkomster. Det finns flera olika förklaringar till detta. Den svenska arbetsmarknaden är fortfarande i stor utsträckning könssegregerad och kvinnor arbetar i större utsträckning inom sektorer som värderas lägre och med lägre löner vilket självklart också påverkar skillnaden i löner mellan kvinnor och män. Skillnaden beror även på att den va-riabel vi mäter, förvärvsinkomsten, påverkas av förekomsten av del-tidsarbete. Vi vet sedan tidigare att kvinnor i högre utsträckning än män arbetar deltid.37 Den absoluta nivåskillnaden kan även bero på att kvinnor i högre utsträckning än män tar ut föräldraledighet och ledighet för vård av barn. Det påverkar inkomsten på två sätt, direkt genom att ersättningen motsvarar 80 procent av lönen och indirekt

37SCB (2009)


via sämre karriär- och löneutveckling. En rapport från TCO visar att skillnaderna i lön mellan kvinnor och män ökar i och med att man blir förälder: kvinnor har lägre arbetsinkomst redan från början, men när barnen föds accentueras skillnaderna ytterligare.38

Kvinnor med en längre högskoleutbildning har till exempel 77 pro-cent av männens inkomst vid 30 års ålder, medan andelen är 66 pro-cent vid 35 års ålder. För kvinnor med endast gymnasiekompetens verkar det inte ske någon förändring över tiden: både vid 30 och 35 års ålder har denna grupp kvinnor 70 procent av männens inkomst. Vad detta beror på är svårt att säga utifrån dessa data, men en för-klaring skulle kunna vara att det beror på en sämre löneutveckling hos kvinnor med högre utbildning jämfört med männen. Att kvinnor i större utsträckning än män arbetar i sektorer som värderas lägre och därmed har en sämre löneutveckling gör att löneskillnaderna mellan kvinnor och män ökar med tiden. Man kan också spekulera i vilken roll barnafödandet spelar i sammanhanget. Statistik från SCB visar att kommuner med en större andel högutbildade kvinnor har en hö-gre medelålder vid första barnets födsel än kommuner med lägre an-del högutbildade kvinnor. I storstadsregionerna ligger medelåldern vid första barnet på cirka 30 år. Medelåldern i industrikommunerna låg ungefär tre år lägre.39 Den ovan refererade undersökningen från TCO visar att löneskillnaderna mellan kvinnor och män accentueras när barnen föds, vilket då i högre grad skulle visa sig på skillnaderna mellan 35-åriga kvinnor och män än de som är fem år yngre.

Tabell 2: Genomsnittlig förvärvsinkomst per kön, ålder och antal år i högre utbildning

Genomsnittlig årsinkomst 30-åringar 35-åringar

Antal år på högskola Män Kvinnor Män Kvinnor

Högst 2 år 297 572 kr 214 409 kr 360 157 kr 230 737 kr

3 år302 122 kr (+ 2 %)*

229 211 kr (+ 7 %)

369 252 kr (+ 3 %)

247 252 kr (+7 %)

4 år349 388 kr (+ 16 %)

278 761 kr (+ 22 %)

440 451 kr (+ 19 %)

285 292 kr (+15 %)

5 år413 134 kr (+ 18 %)

328 261 kr (+ 18 %)

466 353 kr (+6 %)

352 244 kr (+23 %)

Genomsnittlig skillnad högst 2 års studier och 5 års studier 39 % 53 % 29 % 53 %

* Alla parenteser avser procentuell förändring i genomsnittlig årsinkomst jämfört med föregående utbildningsnivås genomsnittliga förvärvsinkomst.Källa: SCB, LISA, år 2006

Bryter man ner data för individer med en längre högskoleutbildning på antal år med högskolestudier ser man att årsinkomsten för män stadigt går uppåt. Skillnaden mellan högst två års högskolestudier och fem års högskolestudier är omkring 40 procent för 30-åriga män.

38 Öfverberg och Orpana (2008)

39 SCB (2009)


Skillnaden verkar dock minska över tiden, för 35-åriga män är skill-naden omkring 30 procent. Tyvärr går det inte utifrån dessa data att få svar på varför så är fallet, och om det beror på skillnader i löneut-veckling, uttag av sjukpenning, föräldrapenning eller annat.

Även för kvinnor ökar årsinkomsten med antal år på högskolan. Ta-bellen visar att kvinnor har högre procentuell avkastning på sin ut-bildningssatsning. Skillnaden mellan högst två års högskolestudier och fem års högskolestudier är 53 procent för 30-åriga kvinnor. För kvinnorna verkar dock skillnaden inte minska över tiden, för 35-åriga kvinnor är skillnaden också omkring 53 procent.

Det är viktigt att poängtera att kvinnor trots en relativt god utbild-ningspremie i genomsnitt inte kommer upp till samma lönenivåer som sina manliga jämnåriga. Kvinnor med en högst två år på hög-skola har till exempel 72 procent av männens inkomst vid 30 års ål-der, medan andelen är 64 procent vid 35 års ålder. Även för kvinnor med en längre högskoleutbildning blir lönegapet till männens löner större med högre ålder: 30-åriga kvinnor med fem år på högskolan har 79 procent av männens löner medan 35-åriga kvinnor med sam-ma utbildning har 75 procent av männens löner.

Figur 2: Genomsnittlig förvärvsinkomst per antal år i högskolan

Årsinkomst, kronor

0

50 000

100 000

150 000

200 000

250 000

300 000

350 000

400 000

450 000

500 000

Källa: SCB, LISA år 2006


Utbildning och arbetslöshet

Det är dock inte enbart lönen som påverkas positivt av en högre ut-bildning. Forskningen visar också att personer med högre utbildning överlag har en lägre arbetslöshet. Visst har det funnits perioder då arbetslösheten bland personer med en högre utbildning har varit re-lativt hög, men sysselsättningen bland högskoleutbildade är högre än bland gymnasieutbildade och betydligt högre än för dem som inte har genomgått gymnasiet. Fördelen med att ha en högre utbildning har inte minskat under det senaste decenniet när det har tillförts fler platser till högskolan,40 vilket tyder på att efterfrågan på högutbil-dade har ökat i samma takt som, eller snabbare än, utbudet av hög-utbildad arbetskraft.

Figur 3: Arbetslöshet per utbildningsnivå – andel som har varit arbetslösa under året 2006

Andel som under året varit arbetslösa

0,0%

5,0%

10,0%

15,0%

20,0%

25,0%

30,0%

Grundskola Gymnasium Eftergymnasial utbildning < Eftergymnasial utbildning >

Högsta avslutade utbildning

Källa: SCB, LISA år 2006

Figuren ovan visar att inom varje åldersgrupp sjunker arbetslöshe-ten med varje avslutad utbildningsnivå. Undantaget är steget mel-lan gymnasiestudier och kortare eftergymnasiala studier för 30-åriga kvinnor och män. Där är arbetslösheten något högre i gruppen med den högre utbildningsnivån. Detta har sannolikt att göra med en se-

40 OECD (2007)


nare etablering på arbetsmarknaden för den gruppen kvinnor och män. Även för män som är 35 år finns det en avvikelse genom den marginellt större arbetslösheten för män med en längre eftergymna-sial utbildning.

Figuren visar också tydligt att andelen som varit arbetslösa under året sjunker med stigande ålder. Den visar också att om man jämför kvinnor och män i samma ålder med samma utbildningsbakgrund har kvinnor genomgående en högre arbetslöshet. Störst verkar skill-naden vara vid en jämförelse av kvinnor och män med en kortare eftergymnasial utbildning.

Störst risk för arbetslöshet har 30-åriga kvinnor med enbart grund-skoleutbildning medan 35-åriga män med en eftergymnasial utbild-ning löper minst risk för arbetslöshet. Andelen i arbetslöshet är drygt tre procentenheter lägre vid en jämförelse av personer med en längre eftergymnasialutbildning med personer som har gymnasiet som hög-sta avslutade utbildning. Det gäller för både kvinnor och män i båda åldersgrupperna, med undantag för 30-åriga kvinnor. Där är skillna-den ännu större, dryga fem procentenheter.

Det är inte bara intressant att undersöka hur stor andel av varje grupp som någon gång under året har varit arbetslösa. Hur länge perioden av arbetslöshet i genomsnitt varar är också av stor betydelse.

Tabell 3: Genomsnittlig tid i arbetslöshet per kön, ålder och utbildningsnivå

Genomsnittlig tid i arbetslöshet

(antal dagar)* 30-åringar 35-åringar

Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt

Grundskola 131 118 126 126 123 125

Gymnasium 115 108 112 114 107 111

Eftergymnasial utbildning < 2 år 123 103 113 125 122 123

Eftergymnasial utbildning > 2 år 111 95 102 112 104 107

* Gäller sammanlagda antalet dagar under åretKälla: SCB, LISA 2006.

Överlag verkar individer med längre utbildning vara arbetslösa under en något kortare tid än personer med kortare utbildning. Återigen ser vi dock en avvikelse från det gängse mönstret i och med att perso-ner med en kortare eftergymnasial utbildning är arbetslösa under en längre tid än personer med gymnasium som högsta avslutade utbild-ning. Undantaget är 30-åriga kvinnor där arbetslösheten sjunker över alla utbildningsnivåer.


Statistiken visar också att även om en högre andel kvinnor varit ar-betslösa under året, så har de överlag varit arbetslösa under kortare perioder. Det är ett genomgående mönster som gäller för både 30- och 35-åringarna över alla utbildningsnivåer.

Foto

: Tue

Fiig

/ S

canp

ix


SLUTSATSeR

Resultaten av vår undersökning visar att knappt 40 procent av 30-åringarna har någon form av högre utbildning. Det vanligaste är att man har mellan 120 och 160 poäng, vilket motsvarar mellan tre och fyra års studier på högskola eller universitet. Andelen med en högre utbildning bland 35-åringarna är något lägre, en knapp tredjedel har studerat på högskola eller universitet.

Det är självklart inte bara ekonomiska incitament som kan förklara varför en individ väljer att gå vidare till högre studier. Andra faktorer som spelar in är med största sannolikhet möjligheten till en större valfrihet eller rörlighet på arbetsmarknaden och därmed bättre möj-ligheter att hitta ett utvecklande jobb som man trivs med. I en inter-nationell jämförelse har Sverige en relativ modest utbildningspremie även om löneskillnaderna i Sverige har ökat sedan 1990-talet så är de små ur ett internationellt perspektiv. Det ger ytterligare stöd för att det inte enbart är ekonomiska incitament som driver personer till högre studier. En rapport från 2008 finner förklaringen till den öka-de andelen studerande på 1990-talet i den höga arbetslösheten som rådde på svensk arbetsmarknad vid den tiden i kombination med de relativt låga alternativkostnaderna det innebär att studera på en hö-gre utbildning i Sverige.41

I våra analyser har vi jämfört skillnader i förvärvsinkomst sett som ett genomsnitt för män respektive kvinnor på olika utbildningsnivåer. Undersökningen visar att det för både kvinnor och män sker en kon-stant ökning av förvärvsinkomsten med utbildningsnivån. Den pro-centuellt sett största ökningen sker i steget från att ha grundskola som högsta avslutade utbildning till att ha slutfört sina gymnasiestudier, men förvärvsinkomsten ökar stadigt över utbildningsnivåerna. En 30-årig man med en eftergymnasial utbildning längre än två år har i genomsnitt nästan dubbelt så hög förvärvsinkomst som en jämnårig man med enbart grundskoleutbildning.

Resultaten visar att 30-åriga kvinnor verkar ha något högre utbild-ningspremier än 30-åriga män, men för 35-åriga kvinnor har skillna-derna i utbildningspremie jämnats ut något. En 30-årig kvinna med en eftergymnasial utbildning längre än två år har i genomsnitt mer än dubbelt (123 procent) så hög förvärvsinkomst som en jämnårig kvinna med enbart grundskoleutbildning.

Hur länge man befinner sig i högre utbildning påverkar också lönen,

41 Björklund och Freeman (2008)


en längre utbildning ger högre lön. Skillnaden mellan två års och fem års högskolestudier var för 30-åriga män 39 procent, men minskar till 39 procent när man ser till de 35-åriga männen. För kvinnor var skillnaden 53 procent i båda åldersgrupperna.

När man jämför kvinnors och mäns utbildningspremie är det dock viktigt att poängtera att även om kvinnor i vissa fall har en högre utbildningspremie än män kommer de i genomsnitt inte upp i samma inkomstnivåer som männen. Kvinnor med högst två år på högskola har 72 procent av männens förvärvsinkomst vid 30 års ålder, medan andelen är 64 procent vid 35 års ålder. Kvinnor med en längre utbild-ning har en större andel av männens löner. 30-åriga kvinnor som har läst fem år på högskolan har 79 procent av männens löner, men även i det här fallet ökar lönegapet med åldern. 35-åriga kvinnor med fem år på högskola har endast 75 procent av männens löner. Tyvärr kan vi inte utifrån våra data se om individen arbetar heltid, deltid, är för-äldraledig eller sjukskriven – vilket självklart påverkar jämförelsen, vi vet sedan tidigare att kvinnor i högre utsträckning än män arbetar deltid.

Det finns en viss risk att vi i våra analyser överskattar utbildnings-premien inom kvinnogruppen – det vill säga den avkastning kvin-norna får på sin utbildning per varje extra utbildningsnivå eller ut-bildningsår. Anledningen är att vi vet att välutbildade kvinnor i högre utsträckning än kvinnor med en kortare utbildning arbetar heltid. Den högre förvärvsinkomsten kan med andra ord i viss utsträckning förklaras av fler arbetade timmar. Av den anledningen är det lite vanskligt att jämföra utbildningspremie mellan kvinnor och män när man inte kan kontrollera för antalet arbetade timmar.

Vår jämförelse gör det dock tydligt att det särskilt för kvinnor är när-mast en nödvändighet att utbilda sig om de vill försäkra sig om en bra lön och god löneutveckling. Skillnaden i förvärvsinkomst mellan hög- och lågutbildade kvinnor är markant större än skillnaden mellan hög- och lågutbildade män. Vidare har kvinnor med en högre utbild-ning en större andel av männens löner, vilket kanske till viss del kan förklaras av att de i högre utsträckning än andra kvinnor arbetar hel-tid. Den diskussion som ibland hörs om att kvinnorna tar en för stor andel av platserna på högskolan kommer i en helt annan dager när man ser dessa siffror. Både kvinnor och män tjänar på att utbilda sig, och utbildningspremien verkar också stiga med utbildningsnivån. Att en så stor andel kvinnor söker sig till den högre utbildningen är ett rationellt val för deras del, då utbildning speciellt för kvinnor är den bästa försäkran om en bra lön och löneutveckling.

Vår undersökning visar att personer med högre utbildning löper lägre risk för arbetslöshet – överlag sjunker andelen i arbetslöshet med


både utbildning och ålder, även om det finns undantag. Högst risk för arbetslöshet har 30-åriga kvinnor med enbart grundskoleutbildning och lägst risk för att bli arbetslösa löper 35-åriga män med en längre eftergymnasial utbildning. Jämförelsen visar tydligt att kvinnor löper högre risk att bli arbetslösa än jämnåriga män med samma utbild-ningsbakgrund. När man undersöker hur länge personerna i genom-snitt har varit arbetslösa under året (mätt i antal dagar) syns dock att kvinnorna överlag är arbetslösa i något kortare perioder.

Sammantaget kan sägas att den här rapporten visar att utbildning lönar sig för alla – på flera plan. Det gäller både i termer av en bättre lön, en lägre risk för arbetslöshet och kortare perioder i arbetslöshet jämfört med personer med en kortare utbildning. Resultaten är inte nya – forskarna har länge varit överens om att utbildning lönar sig för individen. Trots det så förekommer idén att utbildning inte lönar sig i debatten och bilden av den arbetslöse akademikern som trots flera års utbildning går utan jobb målas upp.

Det är självklart viktigt att ta diskussionen om nivån på utbildnings-premien och akademikerarbetslöshet på allvar. Människor som satsar tid och kraft på en högre utbildning måste få avkastning på sina in-vesteringar i form av ett adekvat arbete. Det ska löna sig att utbilda sig. Även om ekonomin inte är den enda drivkraften för individen är det viktigt att i debatten föra fram utbildningens lönsamhet för att unga människor ska vara villiga att investera sin tid i en högre utbildning. Inte minst är det viktigt för att bredda rekryteringen till högskolan att i diskussionerna föra fram utbildningens lönsamhet. De grupper som idag har lägre sannolikhet att läsa på högskolan, speciellt de med föräldrar som själva inte har en högre utbildning, är troligen mest känsliga för diskussionen om utbildnings lönsamhet och akademikerarbetslöshet.

Det mesta talar för att vi framöver kommer att behöva ännu flera välutbildade på arbetsmarknaden. Vi måste därför satsa mer resurser på studenterna och den högre utbildningen. Det handlar dels om att se till att vi har högskoleplatser i tillräcklig utsträckning nu när ung-domskullarna ökar samtidigt som lågkonjunkturen gör att allt fler söker sig till högskolan. Dels handlar det om att samtidigt satsa på en ökad kvalitet i den högre utbildningen. Resurstillskottet till hög-skolor och universitet har under de senaste decennierna inte hängt med i kostnadsutvecklingen vilket på sikt går ut över kvaliteten. En satsning på den högre utbildningen innebär också att vi i större ut-sträckning än i dag måste ge unga incitament att studera vidare: den individ som går in i en längre utbildning måste veta att han eller hon under studietiden har rimliga levnadsvillkor och efter examen får av-kastning på sina studier.


RefeReNSeR

Andersson, Thomas (2008). Globaliseringen och den högre utbild-ningen, Underlagsrapport nr 10 till Globaliseringsrådet.

Angelov, Nikolay, Johansson, Per, et al. (2008). Välja fritt och välja rätt. Drivkrafter för rationella utbildningsval., Bilaga 8 till Långtids-utredningen, SOU 2008:69.

Björklund, Anders (2006). Hög utbildning ger många positiva effek-ter. Lönar sig utbildning? Bengt Rolfer. Stockholm, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. Nr 1/2006.

Björklund, Anders och Freeman, Richard (2008). Searching for opti-mal inequalities/incentives, Working Paper 14014, National Bureau of Economic Research (NBER).

Björklund, Anders och Lindahl, Mikael (2005). Utbildning och eko-nomisk utveckling - vad visar den empiriska forskningen om orsaks-sambanden?, Stockholm, SOFI, Stockholms universitet, Rapport till ESS 2005:1.

Gartell, Marie (2009). Unemployment and subsequent earnings for Swedish college graduates: A study of scarring effects, Arbetsrapport, Institutet för Framtidsstudier, 2009:2.

Gartell, Marie och Regnér, Håkan (2005). Sambandet mellan val av högskola och inkomst efter examen för kvinnor och män, Stockholm, IFAU – Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Rapport 2005:12.

Gustavsson, Magnus (2006). ”The evolution of the Swedish wage structure: new evidence for 1992-2001.” Applied Economics Letters 13: sid 279-286.

Hansson, Pär, Karpaty, Patrik, et al. (2007). Svenskt näringsliv i en globaliserad värld. Effekter av internationaliseringen på produktivi-tet och sysselsättning

Institutet för tillväxtpolitiska studier, A 2007:004.

Holmlund, Bertil, Liu, Qian, et al. (2006). Utbildning nu eller senare? Inkomsteffekter av uppskjuten högskoleutbildning, IFAU - Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Rapport 2006: 10.


le Grand, Carl, Szulkin, Ryszard, et al. (2001). Lönestrukturens föränd-ring i Sverige. SOU 2001:53 Välfärd och arbete i arbetslöshetens årti-onde.

Nilsson, Anders (2005). Ting tar tid. Utbildning och ekonomisk utveck-ling - vad visar den empiriska forskningen om orsakssambanden. An-ders Björklund och Mikael Lindahl. Stockholm, Regeringskansliet: Fi-nansdepartementet. Rapport till ESS 2005:1.

Nordin, Martin (2007). Invandrares avkastning på utbildning i Sverige, Stockholm, IFAU - Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Rapport 2007:10.

OECD (2007). Education at a Glance 2007, Briefing Note for Sweden.

OECD (2008). Education a glance 2008.

OECD (2008). OECD Economic Surveys Sweden, Volume 2008/20.

SCB (2009). http://www.scb.se/Statistik/BE/BE0701/2000I02/BE51ST0303_08.pdf.

Schröder, Lena (2009). Samma villkor för alla akademiker?, TCO gran-skar, nr 3/09.

Thålin, Michael (2006). Högre utbildning än vad jobbet kräver. Lönar sig utbildning? Bengt Rolfer. Stockholm, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. Nr 1/2006.

Thålin, Michael, Korpi, Tomas, et al. (2006). Överutbildningen i Sveri-ge: utveckling och konsekvenser. Utbildning och arbetsmarknad. Vägval i gymnasieskolan. Jonas Olofsson, SNS Förlag.

Öfverberg, Ulf och Orpana, Lena (2008). Den dolda barneffekten, TCO granskar, nr 9/08.

t j ä n s t e m ä n n e n s c e n t r a l o r g a n i s a t i o nl i n n é g a t a n 1 4 , 1 1 4 9 4 s t o c k h o l m

t e l 0 8 - 7 8 2 9 1 0 0 , t c o . s e

tco granskar: utbildning lÖnar sig #5/09...se även hansson, karpaty et al. (2007). foto: muriel de...

Documents