två stenåldersboplatser i runsbäck...culture, pottery, ﬂ int, neolithic house, Öland this...

Kenneth AlexanderssonLudvig Papmehl-Dufay

KALMAR LÄNS MUSEUMArkeologisk rapport 2009:49

Två stenåldersboplatser i Runsbäck

Särskild arkeologisk undersökning 2008Runsbäck 5:2, 5:66 och 7:9, Torslunda socken, Mörbylånga kommun, Öland

Gärdslösa kyrka • Kalmar läns museum

Författare Kenneth Alexandersson, Ludvig Papmehl-DufayCopyright Kalmar läns museumRedaktion Per Lekberg, Seija NybergKartor Publicerade i enlighet med tillstånd 507-98-2848 från LantmäteriverketFörlag Kalmar läns museumISSN 1400-352X

Två stenåldersboplatser i RunsbäckSärskild arkeologisk undersökning 2008

Runsbäck 5:2, 5:66 och 7:9, Torslunda socken, Mörbylånga kommun, Öland

Två stenåldersboplatser i Runsbäck • Kalmar läns museum

Abstract

occurrence of sunken features in some parts of the investigated areas.

At the westernmost site, RAÄ 263, the fi nds are dominated by knapped fl int spread over the crest and western slopes of the Littorina beach ridge at around 10-11.5 m above the present sea level. A very dense occurrence of sunken features all over the soil-stripped area bear witness of intense prehistoric activities at the site. The main phase of occupation at this site was probably in the late Mesolithic and earliest Neolithic, and the fi nds from this period are dominated by large amounts of fl akes, artefacts and debris of Kristiandstad fl int. The artefacts include scrapers, blades and several transverse arrowsheads, and a few pottery sherds of TRB character indicate that the occupation here stretches into the early Neolithic. Also, a number of pottery sherds of distinct late middle Neolithic Battle Axe culture character was found within a limited part of the site, and although severely damaged by uprooted trees we argue that we have managed to locate some kind of built structure from this period, probably a house or a hut with a sunken fl oor, in this part of the area.

At the easternmost site, RAÄ 262, the fi nds include knapped fl int of various kinds as well as a substantial Neolithic pottery assemblage. The fi nds are spread along the western slopes of the Ancylus beach ridge at around 13.5-15

Keywords: Mesolithic, Neolithic, settlement sites, Funnel Beaker culture, Battle Axe culture, pottery, fl int, Neolithic house, Öland

This report presents the results of an archaeological excavation of two Neolithic settlement sites at Runsbäck, in the town of Färjestaden, western Öland, southeast Sweden. The sites, RAÄ 262 and RAÄ 263 in the parish of Torslunda, were found during an archaeological trial excavation in 2007 which was caused by plans for building of houses in the area. The excavation presented here was carried out at two separate occasions, in july and october 2008, and concerned selected parts of the two sites found in 2007. The work in july was fi nanced by the landowners, whereas the work in october was fi nanced by the National Heritage Board (Riksantikvarieämbetet). The excavation was governed by demands from the County Administrative Board in Kalmar on a directed and focussed effort in order to keep the costs on a low level. The prioritizations were formulated based on the known occurrence of sunken features and artefacts, and the main objective of the excavation was to locate and investigate traces of built structures such as houses etc from the Neolithic.

The results of the excavation show a long period of repeated occupation at both sites, ranging from early and middle Mesolithic up to the late Neolithic and into the Bronze Age. The wide chronological range is supported by typologically dated artefacts as well as 14C-dates, and it is also apparent from the dense


5

material found in sunken features in the area. The pottery show typological similarities with materials from eastern central Sweden, and the fi nd c. 10 m from the house of a loaf-shaped handstone belonging to a saddle shaped quern stone further points towards contacts with distant areas.

The excavation of the two sites at Runsbäck were selective and governed by strict prioritizations, but still a substantial amount of information was collected regarding settlement in the area in the late Mesolithic, the early Neolithic and the late middle Neolithic. The early Neolithic TRB site at RAÄ 262 with remains of a dwelling house and among other things a large pottery assemblage is of great interest, and lacks comparable parallells in this part of Sweden so far. The presence of Battle Axe culture pottery and its connection to a possible but severley damaged dwelling structure at RAÄ 263 is likewise of great interest, fi nds of this character being uncommon in general and largely unknown previously from this part of Sweden. The constraints put on the excavation through prioritizations and demands on low costs have limited the possibilities of extracting new knowledge from the remains present at both sites, and the fact that the excavation was split on two separate occasions was not in favour of the results. However, despite this, in terms of generating new archaeological knowledge regarding the Stone Age of Öland the excavations at Runsbäck can only be regarded as a success.

m above the present sea level, and although not as intensely as at RAÄ 262 a large number of sunken features could be noted here as well. The fi nds of fl int were spread over most of the soil-stripped area, whereas the pottery sherds were clearly concentrated to a limited area c 20 m in diameter on the central part of the western slope. Some effort was spent on investigating this area, resulting in a large assemblage of early Neolithic TRB pottery and other fi nds, a dense concentration of sunken features and the somewhat obscured but clearly identifi ed remains of a two-aisled long house of early Neolithic TRB type. The most readily identifi ed part of the house construction consists of three large roof bearing posts, c. 60-80 cm in diameter and located c. 3 and 4 m apart respectively. The walls of the house has not been completely elucidated, and various alternatives can be suggested.

Based on the placing of the roof bearing posts, the placing of possible traces of the walls and the distribution of early Neolithic TRB fi nds around the house, as well as on parallells in southern and middle Sweden, the house is interpreted as being of Mossby type and measuring c. 5 m in width and 12 or 15 m in length, the shorter alternative perhaps being the most plausible. The fi nds are concentrated to the area north and west of the house, and possible reasons for this are evaluated. The pottery is typologically dated to the late phase of the Early Neolithic, EN II at c. 3600-3300 BC, and this is supported by 14C-dated of carbonised


6

Sammanfattning .................................................................................................9Inledning ............................................................................................................12Stenålder på Öland: en kortfattad historik ....................................................13Topografi och fornlämningsmiljö ....................................................................16Undersökningsområdet: Runsbäck 5:2, 5:66 och 7:9 .........................................................22

Utredning 2007 ......................................................................................................................22Särskild undersökning del 1 och del 2 ..............................................................................23

Syfte och metod ...............................................................................................27Resultat .............................................................................................................29Publik verksamhet ......................................................................................................................29Utgrävning ...................................................................................................................................32

Lågprioriterad del av exploateringsområdet ...................................................................32Delområde A ..........................................................................................................................32

Anläggningar ....................................................................................................................................33Recenta anläggningar ................................................................................................................................. 37

Fynd ....................................................................................................................................................37Stenmaterial ................................................................................................................................................. 37

Keramik .......................................................................................................................................................... 47

Ekofakter ....................................................................................................................................................... 48

Övrigt .............................................................................................................................................................. 49

Tolkning: faser, konstruktioner och aktivitetsytor ....................................................................49Senmesolitikum-tidigneolitikum ............................................................................................................... 49

Mellanneoltikum .......................................................................................................................................... 50

Senneolitikum/äldre bronsålder ............................................................................................................... 50

Konstruktion 1 .............................................................................................................................................. 50

Konstruktion 2 .............................................................................................................................................. 55

Aktivitetsytor ................................................................................................................................................. 57

Innehåll


4000 f Kr 1800 f Kr 500 f Kr 1050 e Kr

Delområde C .........................................................................................................................57Anläggningar ....................................................................................................................................58

Recenta anläggningar ................................................................................................................................. 60

Fynd ....................................................................................................................................................60Stenmaterial ................................................................................................................................................. 61

Keramik .......................................................................................................................................................... 73

Ekofakter ....................................................................................................................................................... 75

Övrigt .............................................................................................................................................................. 75

Tolkning: faser, konstruktioner och aktivitetsytor ....................................................................76Mesolitisk fas ................................................................................................................................................ 77

Tidigneolitisk och tidigt mellanneolitisk fas: TRB-boplatsen .............................................................. 80

Senneolitisk fas ............................................................................................................................................ 88

Trattbägarbönder på Öland .........................................................................................................88Diskussion och utvärdering .............................................................................92Referenser .........................................................................................................95Tekniska och administrativa uppgifter .........................................................101Bilagor .............................................................................................................103Bilaga 1. Anläggningslistor ......................................................................................................105

Anläggningslista, delområde A ..........................................................................................107Anläggningslista, delområde C ..........................................................................................117

Bilaga 2. Fyndlistor ...................................................................................................................127Fyndlista, delområde A .......................................................................................................129Fyndlista, delområde C ......................................................................................................143

Bilaga 3. 14C-dateringar ..........................................................................................................161Bilaga 4. Vedanatomisk analys ...............................................................................................171Bilaga 5. Växtmakrofossilanalys ............................................................................................177Bilaga 6. Anläggningsfoton .....................................................................................................183


8

Skala 1:1 000 000

Figur 1. Kalmar län med undersökningsområdet markerat.


9

Under sammanlagt ca fem veckor som-maren och hösten 2008 genomförde Kalmar läns museum en särskild arkeo-logisk undersökning inom fastigheterna Runsbäck 5:2, 7:9 och 5:66, i sydöstra delen av Färjestaden, Torslunda socken, Mörbylånga kommun, Öland. Inom området planeras för tomtavstyckning och villabebyggelse, och en särskild arkeologisk utredning som år 2007 utfördes av Kalmar läns museum på delar av området påvisade riklig före-komst av boplatslämningar från tidig- och mellanneolitikum (ca 4000-2300 f Kr). Länsstyrelsen beslutade under vin-tern 2007/2008 att gå direkt vidare till slutundersökning, vilken utfördes un-der drygt två veckor i juli 2008. Stora mängder lämningar framkom, och den av Länsstyrelsen fastslagna budgeten räckte inte till för att slutföra under-sökningen av de framkomna lämning-arna. Särskilda medel söktes därför hos Riksantikvarieämbetet (enligt 2 kap 14 § andra stycket 2 Lagen (1988: 950) om kulturminnen m.m.) för att kunna slut-föra undersökningen, vilket beviljades under hösten 2008. Den avslutande de-len av undersökningen, som alltså om-fattade merparten av undersökningen av ett hårt prioriterat urval av framkomna lämningar, utfördes under andra halvan av oktober 2008.

Sammanfattning

Inför prioriteringarna av undersök-ningen i oktober beslöts att fokus skulle läggas på lämningar från neolitikum. Enstaka mesolitiska fynd hade fram-kommit under sommarens undersök-ning, men boplatslämningarna från neolitikum ansågs ha störst vetenskaplig potential och då framförallt genom de, som det bedömdes, goda möjligheterna att identifi era och undersöka lämningar efter neolitiska hus.

Sammantaget visade undersökning-arna att området hyser vad som bör uppfattas som två skilda boplatser, här benämnda delområde A och delområde C, båda med rikliga lämningar i form av fynd, anläggningar och kulturlager från olika delar av stenåldern. Delområde A (RAÄ 263) är beläget i västra delen av undersökningsområdet på omkring 10-12 m ö h, och delområde C (RAÄ 262) i områdets östra del på omkring 14-15 m ö h. Båda boplatserna ligger på sandiga forntida strandvallar (littorina- respek-tive ancylusvallen), och merparten av lämningarna vänder sig mot havet i väs-ter.

Efter matjordsavbaning och rens-ning inom delområde A framkom en stor mängd anläggningar och fynd inom området. Efter prioriteringar inom ytan koncentrerades arbetsinsatsen till ytor med möjliga stolphål. Huvuddelen av


10

Ett hasselnötsskal i en av kokgroparna 14C-daterades till 4040-3790 f Kr. I om-rådet runt kokgroparna återfi nns ställvis ett sotigt lager. Lagret skall förmodligen sättas i samband med ett frekvent återan-vändande av groparna. Dateringen anty-der att kokgroparna skulle kunna vara samtida med stora delar av det slagna stenmaterialet.

Från delområde A fi nns sammanlagt fyra analyserade kolprov. Analysresulta-tet visar på återkommande spridda akti-viteter som kronologiskt sprider sig från tidigmesolitikum in i bronsålder.

Inom delområde C noterades tidigt en markant koncentration av fynd och anläggningar, vilken mätte ca 15 m i dia-meter och var belägen på den svaga väst-sluttningen av den forntida strandvallen. Inom området framkom stora mängder fynd av tidig- och mellanneolitisk trattbä-garkaraktär (keramik, fl inta med mera). Bland den stora mängden anläggningar kunde ett ca 12 x 5 m stort tvåskeppigt långhus av Mossbytyp urskiljas. Huset är det första från stenåldern som under-sökts på Öland, och ett av de få Mossby-husen som identifi erats och undersökts i östra Sverige. Genom keramikens utse-ende i kombination med resultatet från 14C-dateringar av hasselnötsskal föreslås en datering av huset och merparten av aktiviteterna kring det till senare delen av tidigneolitikum, omkring 3600-3300 f Kr.

Vidare fanns fynd från olika delar av neolitikum spridda över ett större om-råde i husets närhet, och direkt söder om huset framkom också ett fåtal fynd som kan dateras till mellersta delen av den äldre stenåldern, mesolitikum omkring 8000-6000 f Kr. Den mesolitiska fasen är även belagd genom en 14C-datering av ett hasselnötsskal vilken resulterade i ca 8250-7810 f Kr. Ett 20-tal meter SV om

fynden utgjordes av ett slaget stenma-terial dominerat av kristianstadsfl inta. Bland de daterbara fynden inom del-område A kan nämnas en fl athuggen pilspets med urnupen bas, stridsyx-ekeramik samt tvärpilar. Typologiskt täcker fynden in så gott som hela den yngre stenåldern, neolitikum. Att det även fi nns en äldre tidshorisont i ma-terialet visar sig i några av de analyse-rade kolproverna. Den stora mängden kristianstadsfl inta i fyndmaterialet och stora avslag pekar mot en förhållandevis slösaktig reduktion. Detta förhållande kan även ses inom en rad större loka-ler i regionen vilka dateras till perioden senmesolitikum-tidigneolitikum.

I delområde A framkom 13 bitar stridsyxekeramik. Denna var koncen-trerad till en tillsynes stenröjd yta i om-rådets östra del. Inom och i anslutning till ytan fanns ett fl ertal stolphål, större gropar och rännor. Keramikfynden kon-centrerar sig till en större nedgrävning inom ytans södra del, vilken dessvärre var kraftigt skadad av en äldre rotvälta. Det fi nns en rad olika sätt att se på de olika anläggningarna. En tolkning är att de representerar delar av en större hus-konstruktion där gropen med keramiken kan utgöra ett nedgrävt golvlager. Delar av vägglinjen kan fi nnas bevarad i en ca åtta meter lång ränna i vilken det fi nns ett fl ertal stolphål. Tolkningsproblemati-ken förstärks av att området i öster skärs av ett ca 10 meter brett VA-schakt, vilket troligen har kommit att förstöra ett stort antal anläggningar. Även om undersök-ningen inte kunnat visa på några säkra hus talar stolphål och rännor för att så-dana med stor sannolikhet har funnits på platsen.

Norr om den stenröjda ytan, i norra änden av den tänkta vägglinjen, åter-fi nns en koncentration av kokgropar.


11

det tidigneolitiska huset hittades en av-bruten fl intdolk från omkring 2000 f Kr, en typ av fynd som vanligen påträffas i offer- eller gravsammanhang. Undersök-ningen i delområde C har således berört lämningar från aktiviteter som spänner över en tidsperiod på omkring 6000 år.

Undersökningarna i Runsbäck har givit stora mängder ny kunskap, fram-förallt kring boplatslämningar från neo-litikum men även från äldre delar av stenåldern. Den rumsligt välavgränsade förekomsten av stridsyxekeramik inom delområde A är av stort vetenskapligt intresse, då fynd av sådan art i boplats-sammanhang generellt sett är mycket ovanliga. Det är beklagligt att den större anläggning eller konstruktion till vilken stridsyxekeramiken kontextuellt kan föras var svårt skadad av en rotvälta, men undersökningen har ändå kunnat fastställa att fynden med stor sanno-likhet hör samman med någon form av

stolpburen konstruktion, möjligen med ett försänkt golvparti. Vidare har när-varon av fl era byggnader inom delom-råde A indikerats, bland annat genom stolprader och rännor. Även här har sentida skador, i form av ett 10 m brett VA-schakt, haft starkt negativ inverkan på våra möjligheter att tolka fornläm-ningarna på platsen. Den kanske mest uppseendeväckande delen av resultatet från undersökningarna i Runsbäck är trattbägarboplatsen inom delområde C, med stora mängder tvärsnoddsornerad TRB-keramik och minst ett identifi erat stolpburet hus. Spridningen av fynd kring huset ger oss en möjlighet att un-dersöka och diskutera rumslighet kring en ordinär öländsk boplats från början av den yngre stenåldern, och fyndens utseende och jämförelser med andra områden ger oss en inblick i den tidens kontakter och sociala nätverk.


12

som trots detta genererade, för öländska för-hållanden, stora mängder ny kunskap. Bland de viktigaste resultaten kan nämnas det för-sta undersökta Öländska stenåldershuset och lämningar efter den arkeologiskt svårfångade stridsyxekulturen.

Undersökningen genomfördes under perio-derna 23 juni-10 juli respektive 13-28 oktober 2008. Den första delen av undersökningen utfördes av Kalmar läns museum, medan den andra delen utfördes av Smålandsarkeologi som är ett samarbete mellan Kalmar läns muse-um och Smålands museum i Växjö. Deltagande arkeologer var från Kalmar läns museum Lud-vig Papmehl-Dufay (projektledare), Kenneth Alexandersson (biträdande projektledare), Magnus Petersson, Anna-Karin Andersson och Per Lekberg, och från Smålands museum Carl Persson. Rapporten har sammanställts av Kenneth Alexandersson och Ludvig Papmehl-Dufay. Underkonsulter som anlitats inkluderar Ångströmlaboratoriet i Uppsala (14C-datering), Erik Danielsson/VEDLAB i Glava (vedanato-misk analys av kolprover), Mats Regnell vid Kvartärgeologiska institutionen, Stockholms universitet (växtmakrofossilanalys), Vectura (utsättning av punkter), Cramo (manskapsbod juli), Ramirent (manskapsbod oktober) samt Östschakt (förmedling av maskinkontakt).

Stenåldersboplatser är ingen ovanlighet på Öland. Tack vare en stor landskapsomfattande inventering (det så kallade ”Ölandsprojektet”, se nedan) i mitten av 1990-talet (Alexanders-son m fl 1996) känner man idag till hundratals platser runt om på ön där fynd av fl intavslag och redskap i åkrarna vittnar om att mång-tusenåriga boplatslämningar står att fi nna un-der markytan. Trots detta har hittills väldigt få sådana boplatser undersökts arkeologiskt i någon större utsträckning, och kunskapen om vardagslivet på en öländsk stenåldersboplats är därmed fortfarande begränsad. Under sam-manlagt ca fem veckor i juni-juli respektive ok-tober 2008 fi ck Kalmar läns museum emellertid möjlighet att undersöka två stenåldersboplatser (Raä 262 och Raä 263) i Runsbäck, sydöstra Färjestadens samhälle i Torslunda socken på västra Öland (fi g 1). Undersökningen föranled-des av planerad tomtavstyckning inom det ca 45 000 m2 stora området, och beställare var markägarna samt Mörbylånga kommun. Un-dersökningen bekostades av markägarna samt av Riksantikvarieämbetet genom medel enligt 2 kap 14 § andra stycket 2 Lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Tiden var knapp och lämningarna omfattande. Det som presenteras i det följande är resultaten från en hårt prio-riterad undersökning av de båda boplatserna

Inledning


13

att nämna i sammanhanget är också en grav från Övra Vannborga, norr om Köpingsvik, som undersöktes i början av 1990-talet. I sam-band med undersökningen daterades graven till gropkeramisk tid, ett antagande som baserades på förekomsten av tandpärlor. Efter nyligen ge-nomförda 14C-dateringar har skelettet visat sig vara från tidigmesolitikum, ca 7130-6702 f Kr (2σ) (Petersson m fl 2009: 40). Graven utgör därmed de äldsta daterade mänskliga kvarle-vorna från Öland och en av de äldsta gravarna i landet.

År 1926 hittades Ölands första keramikfö-rande stenåldersboplats i Köpingsvik, där en handfull krukskärvor och några fl intor påträf-fades i samband med grävning för nya gravar på kyrkogården (Gustawsson 1928). Sedan slutet av 1940-talet är det känt att platsen även hyser ett stort antal gravar från denna tid, och under årens lopp har en mängd undersökning-ar genomförts i Köpingsvik som tillsammans genererat ett mycket stort fyndmaterial domi-nerat av så kallad gropkeramik från tiden om-kring 3000 f Kr (Schulze 1978, 1993, 2004a; Papmehl-Dufay 2006). Under senare år har ett fl ertal gravar från platsen analyserats avseende de gravlagdas diet, och resultaten visar på en starkt marint inriktad livsstil vilket stämmer väl överens med platsens geografi ska läge och de många fynden av sälben och fi skeredskap. Under de senaste åren har också tidsdjupet hos stenålderslämningarna i Köpingsvik framträtt allt tydligare; två 14C-dateringar av ben och

Ölands stenålder är ett arkeologiskt forsk-ningsfält som länge legat i träda, men som un-der de senaste dryga tio åren sett en påtaglig kunskapsökning genom diverse olika forsk-ningsinsatser. Den första lämning från stenål-dern som undersöktes arkeologiskt på Öland är så vitt vi känner till en manslång hällkista i Tryggestad i Räpplinge sn, som grävdes ut av dåvarande riksantikvarien Hans Hildebrand år 1894 (SHM 9578). Av fynden att döma är graven från neolitikum, men någon närmare publicering av resultaten föreligger inte. Den första publicerade undersökningen av en sten-ålderslämning på Öland är istället Ture J Ar-nes undersökning år 1908 av den sydligaste av gånggrifterna i Mysinge, Raä 85 i Resmo sn (Arne 1909). Fynden från kammaren utgjordes av mänskliga skelettdelar från ett stort antal individer, liksom föremål av fl inta, ben, horn, bärnsten och keramik som kronologiskt spän-ner över en period från omkring 3500 f Kr till runt 2000 f Kr. Nyligen presenterade 14C-da-teringar från de mänskliga kvarlevorna i kam-maren bekräftar den långa användningstiden, och visar att monumentet använts i åtminstone tre urskiljbara omgångar med omkring 10 da-terade individer från vardera; under slutet av tidigneolitikum (TN) och övergången till mel-lannenolitikum (MN A), under slutet av mel-lanneolitikum (MN B) samt under äldre delen av bronsålder (Eriksson m fl 2008). Fyndma-terialet visar emellertid att graven sannolikt även använts under senneolitikum (SN). Värt

Stenålder på Öland: en kortfattad historik


14

och sedan mitten av 1990-talet fi nns ett omfat-tande material i form av fornlämningar och lös-fynd att analysera (se Gurstad-Nilsson 2001). Det öländska neolitiska materialet utmärker sig dels genom sin mångfald och variation, men också genom det rika benmaterial som bevarats tack vare den kalkrika berggrunden. Benmaterialet har under senare år ingått i ett fl ertal analyser av laborativ karaktär, några av vilka fortfarande pågår (Kanstrup 2004; Larsson m fl 2005, Linderholm 2008; Eriks-son et al 2008). Bland annat har man utifrån dessa studier argumenterat för att övergången till en jordbruksbaserad diet på Öland skedde först under SN. Gemensamt för de laborativa studierna är att de så gott som uteslutande be-handlar material från gravkontexter, och de öländska stenåldersboplatserna är fortfarande underrepresenterade i forskningen. Förutom ovan nämnda undersökningar av öländska stenåldersboplatser har under de senaste åren mindre forskningsundersökningar genomförts på den gropkeramiska boplatsen vid Ottenby Kungsgård (Papmehl-Dufay 2005, 2006) och den tidig- och mellanneolitiska boplatsen i Möllstorp (Kenneth Alexandersson under ar-bete). Under våren 2008 genomfördes vidare

hasselnötsskal från ett kulturlager påträffat vid en arkeologisk undersökning 2003 resulterade i senmesolitikum (SM) (Alexandersson 2004), och vid en arkeologisk förundersökning strax intill i september 2007 framkom en grav som av allt att döma kan dateras till SM eller tidi-gaste TN, omkring 4000 f Kr (Papmehl-Dufay 2008a).

År 1970-1971 undersöktes en boplats från SM och TN i Alby i Hulterstads socken på syd-östra Öland (Königsson m fl 1993). Boplatsen, som är belägen på strandvallen från Ancylus-sjön, innehöll ett stort fyndmaterial av fl inta, benföremål och djurben, och även en del kera-mik från tidigaste delen av neolitikum (Bendix-en 1976) (fi g 2). Förutom boplatslämningarna hittades i Alby en grav som 14C-daterats till övergången mesolitikum-neolitikum, omkring 4000 f Kr.

Fram till mitten av 1990-talet var antalet kända stenåldersboplatser på Öland inte mer än ett 20-tal, och bara några enstaka av dessa hade varit föremål för arkeologiska undersök-ningar. Det i inledningen nämnda Ölandspro-jektet 1996-1997 (Alexandersson m fl 1996) visade med all önskvärd tydlighet att en mycket stor mängd stenålderslämningar fi nns på ön,

Figur 2. Trattbägarkeramik från den tidigneolitiska boplatsen i Alby på östra Öland. Skärvan längst ner till höger är ca 4 cm bred. Efter Bendixen 1976.


15

tidigneolitiska boplatsen i Alby de enda plat-serna på Öland där mer omfattande boplats-lämningar från trattbägarkultur undersökts. Mer sparsamma lämningar i form av enstaka krukskärvor trattbägarkeramik har framkom-mit bland annat i Kolstad i Köping socken, i Mellösa i Bredsätra socken samt i Kleva i Resmo socken (SHM 26993; Papmehl-Dufay 2006: 82; Hedenmalm 1992a). Vid den så kal-lade Äppelodlingen i Färjestaden samt i Stora Frö längre söderut har vid mindre undersök-ningar hittats neolitisk keramik som eventuellt utgörs av trattbägarkeramik (Petersson 2005; Schulze 2004b).

en förundersökning följt av en särskild arkeo-logisk undersökning av ett mindre område i sluttningen strax nedanför landborgskrönet ca 350 m nordväst om Resmo kyrka, i Resmo socken på sydvästra Öland (Papmehl-Dufay 2009a). Inom området påträffades och del-undersöktes dels ett kulturlager med rikliga fynd från tidig- och mellanneolitisk trattbägar-kultur, och dels ett stort antal anläggningar i form av härdar, gropar, stolphål, rännor med mera, med fynd och dateringar från såväl ti-digneolitisk trattbägarkultur som yngre brons-ålder. Inför undersökningarna i Runsbäck var trattbägarlokalen i Resmo tillsammans med den ovan nämnda men sparsamt publicerade


16

band med Ölandsprojektet (Alexandersson m fl 1996), och några av dessa har varit föremål för begränsade arkeologiska undersökningar de senaste åren. År 2002 genomförde Kalmar läns museum en arkeologisk förundersökning inom boplatsen Raä 245, belägen drygt 1,5 km nordost om undersökningsområdet. Vid för-undersökningen hittades stora mängder fynd från historisk tid, men även en del fl intavslag av vilka ett utgjorde ett fragment av en slipad fl intyxa från yngre stenåldern (Alexandersson 2003). Boplatsen Raä 265, belägen omkring 1 km nordost om undersökningsområdet, hitta-des vid en av Kalmar läns museum utförd ar-keologisk utredning 2004 och undersöktes året därpå (Petersson 2005). Totalt 6 anläggningar hittades och undersöktes, varav en innehöll stora mängder fynd i form av fl inta och kera-mik vilket daterar boplatsen till början av den yngre stenåldern.

I Möllstorp i Algutsrum sn omkring 4 km nordost om undersökningsområdet ligger fl e-ra mycket fyndrika stenåldersboplatser (Raä 119, 128 m fl ) med fynd som spänner över en lång tidsperiod, med viss tyngdpunkt på yngre stenålderns senare del omkring 3000-2000 f Kr. En av lokalerna har delundersökts i form av seminariegrävning vid Högskolan i Kal-mar (Kenneth Alexandersson under arbete). Det ytplockade materialet från lokalen spän-ner över en lång tidshorisont, från mellanme-solitikum in i medeltid. Undersökningarna på platsen har visat på omfattande och mycket

Torslunda socken är mycket rik på fornläm-ningar från samtliga förhistoriska perioder. Flera av de mest kända öländska fornfynden, exempelvis den fantastiska guldhalskragen från Torslunda, den romartida guldmyntskat-ten från Björnhovda och de unika Björnhovda-plåtarna, är hittade i socknen. De sistnämnda har använts för framställning av fi gurprydda bronsbleck som suttit på prakthjälmar under yngre järnåldern, och i anslutning till fyndplat-sen (Raä 139) har rikligt med boplatslämningar från samma tid undersökts (Hagberg 1976).

Den idag kända fornlämningsbilden i områ-det karaktäriseras dels av en mängd järnålders-gravar och en del tillhörande boplatslämningar, mestadels belägna uppe på landborgskanten, och dels av ett stort antal stenåldersboplatser och lösfynd längs sluttningen från landborgen ner mot Kalmarsund. Bland annat fi nns några av Ölandsprojektets fyndrikaste stenåldersbo-platser i området. Samtliga registrerade forn-lämningar i undersökningsområdets närhet är markerade i fi gur 3, och ett urval är numrerade och närmare beskrivna i tabell 1. Det mycket stora antalet lösfynd av stenåldersföremål i Torslunda socken tolkades tidigt som spår av en neolitisk centralbygd med hög befolknings-täthet jämfört med omgivande områden (t ex Åberg 1913; Stenberger 1948: 307; Pettersson 1981), ett mönster som åtminstone delvis fort-farande står sig.

Merparten av de hittills kända stenålders-boplatserna i området identifi erades i sam-

Topografi och fornlämningsmiljö


17

Utifrån de kända stenåldersboplatserna kan man tydligt urskilja två olika typer av topogra-fi ska lägen som tycks ha föredragits under sto-ra delar av stenåldern, dels de fl acka forntida strandvallarna på omkring 10-15 m över havet (exempelvis det här aktuella området) och dels sluttningarna strax väster landborgen, på om-kring 30-40 m över havet.

Av de omkring 300 kända järnåldersgra-varna i Torslunda socken har ett 30-tal under-sökts arkeologiskt, merparten under mitten av 1900-talet då grustäkter och vägarbeten skada-de fl era av gravfälten (Rasch 1991). I Skogsby drygt 2 km sydost om undersökningsområdet har även boplatslämningar från yngre järnål-der och medeltid dokumenterats (Andersson & Pettersson 1998). Många av järnåldersgra-varna utgörs av hällkistor, och fl era har visat sig innehålla relativt rika begravningar från den äldre delen av järnåldern (t ex Schulze 2003).

Även äldre gravar har emellertid framkom-mit i området. I samband med grustäkt i Tors-borg strax öster om Torslunda kyrka upptäck-tes i början av 1950-talet ett tidigare okänt gravfält bestående av hällkistor innehållandes skelett och föremål av ben, horn, fl inta och järn. En räddningsundersökning genomfördes av K G Petersson 1953 (Petersson 1956). Inom ett begränsat område i direkt anslutning till den pågående grustäkten dokumenterades to-talt 8 gravar varav fem helt säkert utgjordes av hällkistor, två tolkades som troligen svårt ska-dade hällkistor och en slutligen utgjordes av ett skelett i hockerställning täckt av en packning av kalkstensfl isor. Hela gravfältet var i sin tur täckt av en sammanhängande stenpackning. Fynden från gravarna antydde en datering från MN B fram till övergången mellan bronsålder och järnålder. Under senare år har skelettma-terialet från gravarna i Torsborg genomgått förnyad analys, och bland mycket annat har totalt 16 14C-dateringar presenterats vilka till stor del bekräftar de typologiska dateringarna (Kanstrup 2004; Eriksson et al 2008).

fyndrika kulturlager. Över stora delar av loka-len fi nns ett fl ygsandslager som delar av den ställvis uppemot 70 cm tjocka lagerpacken i en undre respektive övre del. Det fi nns ett rikligt inslag av trattbägar- och stidsyxekeramik, vil-ket också är de typologiskt yngsta fynden i den undre delen av lagerpacken. Omkring 2,5-3 km nordost om undersökningsområdet, upp mot landborgskrönet, fi nns likaså ett antal fyndri-ka stenåldersboplatser (t ex Raä 161 och 199) som genom föremålsfynd har kunnat dateras till stenålderns slutskede. Även söderut fi nns ett stort antal boplatser, kända framförallt genom lösfynd i åkrarna av slagen fl inta och enstaka föremål. Bland dessa boplatser kan nämnas Raä 175, Raä 176 samt Raä 235-240 belägna omkring 0,5-1,5 km söder och sydväst om un-dersökningsområdet, fl era av dem i topogra-fi ska lägen liknande de här aktuella.

Inom ett långsträckt område ca 150-500 m nordöst om undersökningsområdet utmed västra sidan av Södra Sandåsgatan har vid ett fl ertal tillfällen konstaterats rikligt med spår efter en boplats (Raä 152) sannolikt från den yngre stenåldern eller bronsåldern. I samband med planerad bostadsbyggnation genomförde Kalmar läns museum 1992 en förundersök-ning inom boplatsområdet, varvid ett 15-tal anläggningar i form av eldstäder och kokgro-par samt två fyndförande kulturlager påträffa-des (Hedenmalm 1992b). Fynden innefattade fl intavslag samt en keramikskärva med en de-kor typisk för yngre stenålderns mellersta del, omkring 3300-2300 f Kr. Inom ett mindre om-råde mitt för Raä 152 och direkt öster om Söd-ra Sandåsgatan, omkring 300 m nordost om undersökningsområdet, genomförde Kalmar läns museum en arkeologisk förundersökning i juni 2008 (Papmehl-Dufay 2008b). Syftet var att avgränsa boplatsen Raä 152 mot öster, men då fl ertalet av de relativt få lämningar som på-träffades (framförallt härdar) kunde dateras till äldre järnålder har denna fornlämning fått ett eget nummer (Raä 269).


18

Figur 3. Undersökningsområdets omgivningar, med samtliga registrerade fornlämningar markerade (röda stjärnor, skraf-feringar och streck) samt ett urval av dessa numrerade. Jämför tabell 1.


19

arkeologisk undersökning i november samma år hittade ytterligare fyra möjliga gravar dock utan daterande fynd eller andra säkra gravgå-vor. Det förmodade senneolitiska fl atmarks-gravfältet har fått Raä nr 270 (Papmehl-Dufay 2009b).

Vid en arkeologisk förundersökning i augus-ti 2008 strax väster om Björnhovda by, drygt 2 km nordost om undersökningsområdet och ca 2,5 km nordväst om gravfältet i Torsborg, påträffades en senneolitisk fl atmarksgrav inne-hållande en skafthålsyxa och en tväreggad tjoc-knackig bergartsyxa. Vid en följande särskild

Raä nr Socken Typ Datering

119 Algutsrum Boplats Yngre stenålder128 Algutsrum Boplats Äldre stenålder-medeltid97 Torslunda Gravfält Yngre stenålder-järnålder139 Torslunda Fyndplats Torslundaplåtarna,

boplatsYngre järnålder

150 Torslunda Boplats Yngre stenålder152 Torslunda Boplats Yngre stenålder161 Torslunda Boplats Yngre stenålder175 Torslunda Boplats Stenålder176 Torslunda Boplats Yngre stenålder197 Torslunda Boplats Yngre stenålder198 Torslunda Boplats Stenålder199 Torslunda Boplats Yngre stenålder-äldre bronsålder205 Torslunda Boplats Yngre stenålder218 Torslunda Boplats Yngre stenålder223 Torslunda Boplats, gravar Yngre järnålder, medeltid225 Torslunda Fyndplats trindyxa Stenålder232 Torslunda Lösfyndssamling Yngre stenålder-äldre bronsålder235 Torslunda Boplats Stenålder236 Torslunda Boplats Stenålder237 Torslunda Fyndområde för fl inta Stenålder238 Torslunda Boplats Stenålder239 Torslunda Boplats Stenålder240 Torslunda Boplats Stenålder244 Torslunda Fyndplats tjocknackig håleggad

fl intyxaYngre stenålder

245 Torslunda Boplats Yngre stenålder, historisk tid247 Torslunda Lösfyndssamling Yngre stenålder-äldre bronsålder,

yngre järnålder265 Torslunda Boplats Yngre stenålder269 Torslunda Boplats Yngre stenålder, äldre järnålder270 Torslunda Gravfält Yngre stenålder

Tabell 1. Beskrivning av de fornlämningar som numrerats i figur 2.


20

Figur 4. Undersökningsområdet för den särskilda arkeologiska undersökningen, med delområden och fastighetsbeteckningar markerade.


21

Figur 5. Utdrag från den äldre ekonomiska kartan (4G5i Torslunda), med läget för undersökningsområdet markerat.


22

nyligen ett gårdsläge med bostadshus och till-hörande ekonomibyggnader. Delar av bebyg-gelsen stod kvar vid undersökningstillfället, vilket begränsade åtkomligheten i denna del av området. Delar av området kring gårdsläget har även nyttjats som grustäkt, vilket skadat eventuella lämningar belägna närmast Södra Sandåsgatan i sydost. På den äldre ekonomis-ka kartan är större delen av området markerat som åker alternativt betesmark (fi g 5).

Utredning 2007Fornlämningarna inom området upptäcktes i samband med den utredning som med anled-ning av den planerade tomtavstyckningen ge-nomfördes av Kalmar läns museum i maj 2007 (Alexandersson 2007a). Utredningen omfat-tade fastigheten Runsbäck 5:2 och delar av

Undersökningsområdet: Runsbäck 5:2, 5:66 och 7:9Det här aktuella området är beläget i sydös-tra delen av dagens Färjestaden på Öland, och omfattar i dagsläget de tre fastigheterna Runs-bäck 5:2, 5:66 och 7:9 (se fi g 3 och 4). Inom de tre fastigheterna planeras för tomtavstyck-ning, och uppdragsgivare för den här aktuella undersökningen var markägarna till respek-tive fastighet. Området sträcker sig i sydostlig-nordvästlig riktning och mäter ca 400 x 75-150 m, och höjden över havet varierar mellan ca 10 och 15 m. Undersökningsområdets totala yta uppgår till ca 45 000 m2. I den högre belägna sydöstra delen skär den gamla strandvallen från Ancylussjön området i nord-sydlig riktning, och i den lägre belägna delen fi nns motsvaran-de vall från Littorinahavet. Det mellanliggande området är delvis sankt, och korsas av ett i sen tid grävt dike. I östra hörnet fanns fram tills

Figur 6. Området som ingick i den särskilda utredningen som genomfördes i maj 2007, med delområden markerade.


23

skulle fi nnas inom den närbelägna fastigheten Runsbäck 5:66 mot sydväst, vilken dock inte ingick i utredningen. Fornlämningen inom del-område B registrerades efter utredningen som RAÄ 261 i Torslunda socken. Delområde C slutligen är beläget på Ancylusvallen i sydöstra delen av fastigheten Runsbäck 5:2, och upp-visade vid utredningen fynd av keramik och slagen fl inta. Höjden över havet är här ca 14-15 m. Bland keramiken fanns enstaka skärvor med dekor av grova tvärsnoddsintryck, vilka antydde en datering till TN eller MN. I övrigt framkom vid utredningen inga daterande fynd inom delområde C. Det poängterades dock att lämningarna sannolikt fortsätter mot norr, men då det sentida gårdsläget inte ingick i ut-redningen kunde denna del av området inte kontrolleras. Fornlämningen inom delområde C registrerades efter utredningen som RAÄ 262 i Torslunda socken. Beteckningarna för de olika delområdena har i det följande behållits, så att delområde A från den särskilda under-sökningen motsvaras av delområde A vid ut-redningen etc.

Särskild undersökning del 1 och del 2Sammantaget visade utredningen att området hyser vad som bör uppfattas som minst två skilda boplatser, delområde A (RAÄ 263) och delområde C (RAÄ 262), båda med rikligt med lämningar i form av fynd, anläggningar och kulturlager från olika delar av stenåldern. En möjlig tredje boplats indikerades av fyndet av en härd i mellersta delen av området, delområde B. Baserat på resultaten från utredningen före-slog Kalmar läns museum att delar av området skulle genomgå arkeologisk förundersökning i syfte att avgränsa och närmare karaktärisera lämningarna (Alexandersson 2007a). Länssty-relsen gjorde dock bedömningen att underlaget från utredningen var tillräckligt för att ligga till grund för en särskild arkeologisk undersök-ning, vilket också skedde. Det ska poängteras att undersökningsområdet nu även vidgats, så att vissa delar som inte ingick i utredningen nu skulle genomgå särskild arkeologisk undersök-ning (t.ex fastigheten Runsbäck 5:66). Kost-

fastigheten Runsbäck 7:9. Det sentida gårdslä-get i östra delen av Runsbäck 7:9 ingick inte i utredningen, och inte heller fastigheten Runs-bäck 5:66 (fi g 6).

Det stod vid utredningen tidigt klart att om-rådet hyser rikligt med välbevarade lämningar efter intensiva aktiviteter under såväl TN som MN B. Området har under historisk tid mesta-dels använts som betesmark, och varit uppod-lat endast under en relativt begränsad tid vil-ket har bidragit till lämningarnas bevarande. Fyndmaterialet från utredningen var ovanligt omfattande, med ett stort antal typologiskt daterbara fynd såsom keramik, pilspetsar och yxor. Likaså var antalet observerade anlägg-ningar och kulturlager ovanligt stort, vilket ytterligare stärkte intrycket av lämningarnas stora potential. Det poängterades i utredningen att en kommande förundersökning bör beakta även de mer låglänta och bitvis sumpiga parti-erna inom området, och det konstaterades att det inom området fi nns mycket goda möjlighe-ter att identifi era olika aspekter av bebyggelse och samhälle under en hittills mycket sparsamt utforskad del av Ölands förhistoria.

Tre delområden identifi erades i samband med utredningen där förekomst av fornläm-ningar konstaterats (se fi g 6). Delområde A är beläget på littorinavallen i områdets nordvästra del, och uppvisade vid utredningen rikligt med lämningar i form av anläggningar, kulturlager och fynd, men också en tydlig skada i form av ett ca 10 m brett VA-schakt längs krönet av strandvallen. Höjden över havet inom det fynd- och anläggningsförande området är här ca 10-12 m. Fynden som framkom vid utred-ningen inom delområde A antydde dateringar till såväl TN som MN B, och innefattade bland annat tvärpilar, stridsyxekeramik och fragment av håleggade yxor. Fornlämningen inom del-område A registrerades efter utredningen som RAÄ 263 i Torslunda socken. Delområde B är beläget i södra delen av områdets mitt och ut-görs av en härd som påträffades precis på grän-sen till Runsbäck 5:66. Utifrån härdens läge i förhållande till områdets topografi bedömdes det som troligt att ytterligare fornlämningar


24

särskilda arkeologiska undersökningen. Det konstaterades att en mer omfattande handrens-ning med stor sannolikhet skulle öka antalet anläggningar ytterligare, och i några fall hade schaktningen inte lyckats med att helt avgränsa förekomsten av lämningar (gäller främst väs-tra delen av delområde C, i området med ke-ramikförande kulturlager). Anläggningarna representerade generellt sett en stor variation i sin karaktär, med bland annat härdar, rän-nor och stolphål samt större och mindre gropar och andra mer speciella anläggningar. Inget av de identifi erade områdena med fyndförande kulturlager undersöktes under juli. Vid schakt-ningen framkom relativt mycket fynd inom båda delområdena, främst i form av stenmate-rial och keramik, och de daterbara fynden an-tydde ett relativt långt tidsspann med möjliga dateringar från Mesolitikum (mikrolit, tvärpi-lar) via TN (fragment av tunnackig fl intyxa, ev trattbägarkeramik) och MN B (stridsyxekera-mik, håleggade yxfragment) till SN (keramik med taggtrådsdekor, fl athuggen pilspets, fl int-dolk typ III). Ett starkt intryck efter undersök-ningen i juli var att MN B och framförallt SN var starkt företrädd inom båda ytorna.

Då de båda boplatserna genom sin rika före-komst av fynd och anläggningar, samt det fak-tum att båda uppvisar lämningar från sparsamt undersökta perioder ur Ölands förhistoria, kunde anses ha mycket stor vetenskaplig po-tential sammanställdes en skrivelse till Riksan-tikvarieämbetet med en anhållan om bidrag för fortsatt undersökning. Efter ett möte på plats med Länsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och Kalmar läns museum representerade beviljades ett bidrag vilket tillät en riktad och noggrant prioriterad insats om fyra arkeologer i 2 ½ vecka. Denna del av undersökningen genom-fördes under andra halvan av oktober månad 2008.

Den riktade insatsen och de prioriteringar som gjordes styrdes av målsättningen att identi-fi era och undersökta lämningar efter stolpburna konstruktioner, i första hand hus. Denna mål-sättning formulerades redan i den ursprungliga undersökningsplanen, och togs fram dels uti-

nadsberäkning för en särskild undersökning av hela området togs fram, och genomgick en sub-stantiell nedskärning från Länsstyrelsens sida. Den undersökning som genomfördes under juli 2008 motsvarade en hårt bantad version av den ursprungliga undersökningsplanen. Kraftiga prioriteringar fi ck göras, samtidigt som avba-ningen var tvunget att kompletteras med viss utredningsschaktning inom de omfattande de-lar av området som inte ingick i, respektive inte kontrollerades vid, utredningen 2007. Detta ansågs nödvändigt för att skapa ett underlag för fortsatt prioritering av undersökningens riktade insatser.

Efter slutförd särskild undersökning i juli 2008 stod det klart att tiden knappt räckt till för att genom avbaning ta fram och avgränsa lämningarna från de båda boplatserna, och en ytterst liten andel av anläggningar och kulturla-ger hann undersökas. Genom fynd från schakt-ningen stod det klart att både delområde A och delområde C hade lämningar från SM/TN res-pektive SN, och inom delområde A fanns även såsom framgått redan av utredningen ett in-slag av MN B i form av stridsyxekeramik. Här fanns också fl era indikationer på förekomst av stolpburna konstruktioner. Inom delområde C identifi erades ett ca 15 x 15 m stort område med fyndförande kulturlager innehållandes bland annat mycket keramik, och utifrån ett få-tal skärvor vilka uppvisade dekor som påminde om så kallat taggtrådsmönster drogs slutsatsen att keramiken kunde dateras till senneolitikum. Fyndet vid schaktningen av en fl intdolk i södra delen av delområde C endast ca 15 m från det keramikförande lagret förstärkte intrycket av att senneolitikum är starkt företrädd på plat-sen. Härden vid delområde B visade sig var en ensamliggande anläggning, och trots intensiv schaktning hittades inga fornlämningar inom fastigheten Runsbäck 5:66.

Efter avslutat fältarbete i juli var läget så-ledes följande: de båda delområdena A och C uppvisade båda ett rikt material av fynd och anläggningar från stora delar av stenåldern. Totalt mättes 413 anläggningar in, av vilka 26 stycken (6 %) undersöktes inom budget för den


25

från kunskapsläget generellt kring stenålders-boplatser i sydöstra Sverige, och dels utifrån de specifi ka förutsättningar som bedömdes vara gällande på de här aktuella boplatserna. Uti-från undersökningen i juli bedömdes chanser-na att hitta hus som störst inom delområde A, medan fyndet av en fl intdolk inom delområde C motiverade en undersökning av möjligheten att även gravar förekommer på platsen. Inom respektive delområde A och C ringades de ur dessa synpunkter mest intressanta områdena in, vilka sedan kom att utgöra ramen för un-dersökningen i oktober (fi g 7). Utanför dessa områden undersöktes inga ytterligare anlägg-

Figur 7. Undersökningsområdet, med samtliga schakt samt de prioriterade delarna av delområde A och delområde C marke-rade (grått).

ningar, med undantag för två stensamlingar på delområde A vilka under juli tolkats som eventuella järnåldersgravar. Detta förfarande innebar att omkring 200 inmätta anläggningar helt prioriterades bort, och undersökningen av de prioriterade områdena styrdes i sin tur av en prioritering där långt ifrån alla anläggningar undersöktes. Målsättningen inför undersök-ningen i oktober var att inom de prioriterade områdena undersöka omkring 80 % av de inmätta anläggningarna, vilket utifrån som-marens inmätningar skulle motsvara ca 175 anläggningar och 12 kulturlageransamlingar. Som framgår nedan visade sig dock antalet


26

anläggningar inom de båda prioriterade om-rådena vara större än vad som framgått efter sommarens avbaningar.

Ett fl ertal omständigheter i ärendegången kan i efterhand pekas ut som har haft nega-tiv inverkan på undersökningens resultat. Att utredningen följdes av särskild undersökning, utan att någon förundersökning först genom-fördes, medförde att betydande resurser i sam-band med den redan hårt bantade särskilda undersökningen fi ck läggas på att avgränsa lämningarna och sökschakta i områden som ej kontrollerats i samband med utredningen. Stora ytor banades av mer eller mindre i onö-dan, där lämningsförekomsten visade sig vara låg vilket snabbt hade kunnat konstateras vid

en förundersökning. Detta resulterade i sin tur att de områden där lämningsförekomsten var som rikast inte till fullo hann avbanas och avgränsas. Det faktum att den särskilda ar-keologiska undersökningen i Runsbäck kom att genomföras i två etapper med omkring 3 månaders mellanrum har likaledes tveklöst inverkat negativt på resultatet, på så sätt att hela de prioriterade ytorna fi ck rensas på nytt vid undersökningen i oktober med bland annat en omfattande dubbelinmätning som resultat. Trots dessa negativa sidor av undersökningens genomförande har en stor mängd information kunnat insamlas, och kunskapsmässigt kan un-dersökningen i Runsbäck inte sägas vara annat än en framgång.


27

fotodokumenterades. En översiktlig ytdoku-mentation av anläggningar genomfördes där framförallt uppenbara härdar noterades. Ur dessa togs även kolprov från fyllningens yta.

Undersökningen i oktober inleddes med för-nyad rensning av de prioriterade områdena av delområde A och delområde C. Detta var ett nödvändigt men tidsödande arbete, som tog ca tre dagar för fyra arkeologer i anspråk. Väder och vind hade under ca 3 månader suddat ut de kontraster i den sandiga markens skiftningar som tydligt syntes efter avbaningen i juli, och växtlighet hade därtill börjat frodas och större delen av ytan var grön i början av oktober. En stor andel av de anläggningar som identifi erats och mätts in i juli hade dessutom förlorat sin märkning, vilket resulterade i att många sedan tidigare inmätta anläggningar mättes in igen och gavs ett nytt nummer. På samma sätt som under juli lades fynd från rensningen direkt i påsar och mättes in punktvis. Anläggningar som undersöktes grävdes som regel ut till 50 % och profi len fotodokumenterades. Fynd som påträffades i anläggningarnas fyllning mättes som regel inte in, utan fördes till respektive anläggningsnummer. För att möjliggöra sprid-ningskartor skapades fyndpunkter i efterhand för dessa fynd, där en punkt schablonmässigt placerades mitt i den anläggning till vilken fynden förts. Större sammanhängande kultur-lager undersöktes genom handgrävning av ett mindre antal kvadratmeterrutor. Vid slutet av undersökningen i oktober togs prover för 14C-datering och växtmakrofossilanalys ur de an-läggningar som efter noga övervägande ansetts väl lämpade för att ur dessa synpunkter belysa de aktuella problemställningarna.

Det övergripande syftet med den särskilda ar-keologiska undersökningen var att på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt ta till vara så mycket som möjligt av den kunskapspotential som lämningarna besitter. Länsstyrelsen efter-frågade en hårt prioriterad undersökningsplan, där det tydligt formuleras vad som anses vara viktigast att undersöka. Med utgångspunkt i det som kommit fram vid utredningen valde vi att fokusera på de fasta lämningarna i form av anläggningar och konstruktioner som av allt att döma fi nns på platsen. Den bevarandegrad och mängd av anläggningar som genom utredning-en visade sig fi nnas inom undersökningsområ-det är anmärkningsvärd såväl ur ett lokalt som regionalt perspektiv, och det ansågs därför av största vikt att så stor möda som möjligt läggs på att inom ramen för budgeten identifi era och förstå de strukturer som här kan fi nnas.

Metodiskt skiljer sig undersökningarna un-der juli respektive oktober åt såtillvida att den absoluta merparten av grävmaskinsarbetet ut fördes under sommaren, medan rensningen och handgrävningen i huvudsak genomfördes under hösten. Schaktningen i juli inleddes med två dagars sökschaktning i de delar av området som inte kontrollerats vid utredningen, varef-ter avbaning av de förmodade boplatsområ-dena delområde A och delområde C tog vid. Under några dagar den första veckan arbetade vi med två grävmaskiner parallellt, men under merparten av sommarens undersökning arbe-tade vi med en grävmaskin och två till tre ar-keologer. Fynd som framkom vid avbaningen lades direkt i påsar och mättes in punktvis, och de anläggningar som identifi erades mättes in snarast möjligt. De fåtal anläggningar som un-dersöktes i juli grävdes ut till 50 % och profi len

Syfte och metod


28

Figur 8. Såväl barn som föräldrar tog chansen att prova på lite riktig utgrävning under eftermiddagen den 1 juli då utgrävning-arna i Runsbäck hade öppet hus. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum.


29

skolklasser och dels hålla en eller fl era öppna kvällsvisningar för den intresserade allmänhe-ten. Glädjande nog godtog Länsstyrelsen hela denna insats trots avsevärda nedskärningar i andra delar av undersökningsplanen. Dess-värre kom undersökningen till stånd under sommarlovet, vilket gjorde att skolklasser inte kunde bjudas in som planerat. Istället riktade vi vår inbjudan till fritidsgrupper i Färjestaden och Torslunda, och vi beslöt också att utöver detta hålla öppet hus för barnfamiljer under en eftermiddag. Den publika insatsen såsom den planerats i undersökningsplanen genomfördes med dessa modifi eringar i sin helhet under som-maren 2008, närmare bestämt på dagen den 1 och kvällen den 2 juli. I samband med under-sökningen i oktober blev vi kontaktade av Färje-stadens skola på Öland som önskade en visning av utgrävningsplatsen, och denna genomfördes som ett eget uppdrag utanför ordinarie budget under en timme den 12 november.

De inbjudna fritidsgrupperna, totalt omkring 60 barn, mottogs på förmiddagen den 1 juli i tre grupper om ca 20 barn vardera. Fördelat på två olika stationer erbjöds barnen och lärarna dels att få höra om stenåldern i allmänhet, om vad man åt, vad man hade på sig och hur man bodde, och dels att få höra om vad en arkeolog gör samt att prova på lite riktig utgrävning med sållning och fyndinsamling. Den första statio-nen leddes av pedagog och antikvarie Emma Angelin Holmén från Kalmar läns museum. Här hälsades grupperna välkomna, och intro-ducerades till den tidsperiod som vår under-

I det följande presenteras de sammantagna resultaten från de arkeologiska undersökning-arna i Runsbäck i juli och oktober 2008. Fram-ställningen är uppdelad på Publik verksamhet och Utgrävning, och är tänkt att ge en samlad bild av resultaten från insatsen som helhet. Re-sultaten från de naturvetenskapliga analyser som genomförts presenteras tillsammans med utgrävningsresultaten för respektive delområde A och delområde C samt i analysrapportform i bilagor. Utgrävningsresultaten presenteras separat för vartdera delområdet, vilket moti-veras av att de båda är att betrakta som två skilda fornlämningar med sina särskilda för-utsättningar. Den publika insatsen gällde till stor del själva utgrävningsplatsen som sådan, varför en motsvarande uppdelning här inte är motiverad.

Publik verksamhetVi insåg tidigt att undersökningsområdets läge i Färjestadens samhälle innebär en stor kom-munikativ potential hos en arkeologisk under-sökning, egentligen oavsett dess omfattning och vetenskapliga inriktning. Ett stort intresse från allmänheten kunde förväntas, och det an-sågs också fi nnas mycket goda förutsättningar för att bedriva visningsverksamhet särskilt rik-tad mot skolor såväl på Öland som i Kalmar med omnejd. I undersökningsplanen planera-des därför för en förmedlingsinsats om totalt 2 ½ dagars arbete, fördelat på en arkeolog och en pedagog, och tanken var att dels bjuda in

Resultat


30

och projektledare Ludvig Papmehl-Dufay från Kalmar läns museum. Här fi ck barnen reda på vad en arkeolog är och jobbar med, och på plats i schaktet fi ck de på nära håll se vad det är vi letar efter vid utgrävningar och hur spå-ren efter en fl era tusen år gammal boplats kan se ut. En stor svart eldstad full med skörbränd sten utgjorde ett bra underlag för att sitta ner och diskutera vad som kan fi nnas kvar under marken efter så lång tid, och modellen av det tvåskeppiga långhuset användes även här för att visualisera vad de mörka fl äckarna i marken kan representera.

Som avslutning fi ck alla barn prova på att gräva och sålla; för ändamålet hade sparats andra halvan av en undersökt och dokumente-rad avfallsgrop innehållandes rikligt med fynd av neolitisk keramik och fl inta. Alla barn fi ck varsin skärslev, och jorden samlades in i en hink som vi sedan tillsammans sållade. Till barnens stora förtjusning hittades ett stort antal fynd i form av fl inta och keramik både vid själva gräv-ningen och vid sållningen. Även lärarna var på-tagligt berörda av detta moment, och det ska inte uteslutas att fl era små arkeologer föddes vid detta tillfälle.

Under eftermiddagen samma dag höll vi öp-pet hus för barnfamiljer. Besökarna fi ck möjlig-het att delta i samma typ av moment som de in-bjudna fritidsgrupperna, men under något mer spontana och löpande former. Till stor hjälp för arrangemanget var en artikel dagen innan i tidningen Barometern, där ett reportage om ut-grävningen hade rubriken ”Arkeologer bjuder in alla till utgrävning”, med tid- och platsin-formation om öppet hus för barnfamiljer samt om den öppna kvällsvisningen dagen därpå (se nedan). Till detta hade ett antal affi scher satts upp, framförallt i Färjestadens samhälle. Ett stort antal barnfamiljer tog tillfället i akt, och uppskattningsvis besöktes vi av 40-50 per-soner under eftermiddagen som alla fi ck höra om stenåldern, utgrävningar och arkeologi. Ett mycket populärt moment, inte minst bland föräldrarna, var chansen att prova på lite äkta utgrävning i samma grop som fritidsbarnen på

sökning inriktade sig på, neolitikum, bondes-tenåldern. Barnen fi ck se och känna på diverse stenåldersföremål, såväl kopior som original, och fi ck även möjlighet att prova rekonstruk-tioner av stenålderkläder. En modell av ett två-skeppigt långhus gav inblickar i hur vardagen kan ha tett sig för 4000-5000 år sedan, och låg till grund för en mängd funderingar kring livet på Öland för länge sedan. Frågorna handlade mycket om hur man levde vid denna avlägsna tid, och många var tydligt berörda av den speci-ella känslan att i sin hand få hålla och känna på en alldeles äkta 5000-årig fl intyxa. Med hjälp av en malsten demonstrerades hur malning av säd gick till, och med skaftade fl intspån skar vi upp äpplen som sedan fi ck utgöra stenålders-snacks. Den andra stationen leddes av arkeolog

Figur 9. På kvällen den 2 maj hölls en öppen visning för all-mänheten, vilken besöktes av omkring 80-90 personer från när och fjärran. Foto Ulf Runefors.

Figur 10. Besök från Färjestadens skola i november, där barnen fick möjlighet att kliva in i ett riktigt stenåldershus. Foto Färjestadens skola.


31

blev vi kontaktade av Färjestadens skola som nu önskade visningar av utgrävningsplatsen. En sådan arrangerades veckan efter att under-sökningen avslutats, den 12 november 2008. En klass om totalt ca 20 barn och en handfull lärare fi ck under ca 1 timmes tid veta mer om arkeologi, utgrävningar och stenåldersboplat-serna i Runsbäck. Frågorna haglade om allt från stenåldersliv till varselkläder, och avslutnings-vis fi ck barnen känna hur det känns att, 5000 år senare, kliva in i ett alldeles äkta stenåldershus (fi g 10). Att även detta besök var lyckat fram-gick inte minst av den artikel i Ölandsbladet som eleverna själva författade och som publi-cerades under avsnittet ”Ekenbladet” den 25 november 2008 (fi g 11).

förmiddagen hade grävt (fi g 8). Fortfarande fanns en stor del av fyllningen kvar, och rikligt med fynd dök upp även under eftermiddagen såväl vid grävning som vid sållning.

Dagen efter barnvisningarna hölls på kväl-len en öppen ca 1 timme lång visning för all-mänheten. Händelsen hade annonserats i ovan nämnda tidningsartikel samt genom affi scher uppsatta i Färjestadens samhälle, och uppskatt-ningsvis 80-90 personer (såväl närboende som turister och sommargäster) tog tillfället i akt att besöka utgrävningarna denna kväll (fi g 9). Visningen leddes av Ludvig Papmehl-Dufay.

Även under utgrävningarna i oktober var intresset från allmänheten märkbart, och trots att undersökningarna inte exponerats i media

Figur 11. Klipp ur Ölandsbladet den 25 november 2008, ur ”Ekenbladet” författat av eleverna på Färjestadens skola.


32

undersöka sådana lägen och helt avfärda mer låglänta partier enbart på grund av topografi n är inget önskvärt tillvägagångssätt, då det ound-vikligen resulterar i cirkelresonemang angående fornlämningarnas lokalisering i landskapet (se exempelvis Papmehl-Dufay 2008c). Inom den här aktuella undersökningen fanns emeller-tid inte resurser till att skapa en helhetsbild av fornlämningsförekomsten inom exploaterings-området, varför vi redan från början tvingades prioritera de mest ”givna” områdena.

Delområde A och delområde C upptar de båda strandvallar som fi nns inom exploate-ringsområdet, och är de enda områdena där stora mängder forntida anläggningar har kun-nat konstateras. Noterbart är att ytterligare en topografi skt liknande förhöjning fi nns inom fastigheten Runsbäck 5:66, i direkt anslut-ning till delområde B från utredningen. Här är emellertid undergrunden inte sand utan morän, och genom täta sökschakt fördelade över hela ytan kan vi med mycket stor säkerhet säga att fornlämning inte föreligger inom fastigheten i fråga. Av detta framgår att det inte enbart va-rit de topografi ska förhöjningarna i sig som styrt boplatsernas lokalisering, utan troligtvis även undergrundens beskaffenhet. Sanden på strandvallarna är betydligt lättare att gräva i för hand än moränen inom Runsbäck 5:66, kanske har det varit en avgörande faktor.

Delområde ADelområde A är beläget i den nordvästra de-len av undersökningsområdet. Ytan ligger runt 10-11,5 m ö h, på eller strax nedanför littori-natransgressionens högsta nivå. Det aktuella delområdet var strandnära runt ca 5000 f Kr (se Svensson 2001).

Alven i området varierar från sorterad fi n-/grovmo till ursvallad morän. Ställvis fi nns det rikligt med sten. I de delar av området som do-mineras av mo sticker enstaka större stenblock upp från ett underliggande lager av morän. Inom ett stenigare parti av undersökningsom-rådet återfanns delar av ett bevarat kulturla-ger. Detta föranledde att en något mer försiktig matjordsavbaning genomfördes. Ytan med det

UtgrävningUtgrävningarna i Runsbäck genomfördes un-der perioden 23/6-10/7 respektive 13-28/10 2008. Deltagare vid undersökningen under sommaren var Magnus Petersson, Kenneth Alexandersson och Ludvig Papmehl-Dufay från Kalmar läns museum. Vid höstens un-dersökning deltog Kenneth Alexandersson, Ludvig Papmehl-Dufay och Anna-Karin An-dersson från Kalmar läns museum samt Carl Persson från Smålands museum. Sista dagen av undersökningen deltog även enhetschef Per Lekberg från Kalmar läns museum. Under större delen av tiden pågick arbetet parallellt vid delområde A respektive delområde C, och vid höstens undersökning delade vi in oss i två arbetslag där Kenneth och Carl undersökte delområde A, medan Ludvig och Anna-Karin undersökte delområde C. En plan över under-sökningsområdet med samtliga schakt marke-rade och numrerade visas i fi gur 12.

Lågprioriterad del av exploateringsområdetDen absoluta merparten av exploateringsområ-det ligger utanför de delar som prioriterats (se ovan). Totalt har vid undersökningen i juli och oktober sammantaget en yta om ca 5400 m2 banats av, och ytterligare omkring 1100 m2 upptagits genom sökschakt. Tillsammans upp-går den schaktade ytan således till omkring 6500 m2, vilket motsvarar knappt 15 % av den totala utan. Merparten av exploateringsområ-det har alltså inte genomgått schaktning, varför fornlämningsförekomsten till stora delar inte är helt klarlagd. I några av de spridda sökschakten påträffades anläggningar, vilket visar att forn-lämningar förekommer även inom mer låglänta delar av området. I schakt 1 hittades spridda mörkfärgningar av oklar ålder, och i schakt 22 hittades en rund härd av samma karaktär som i schakt 28 och 35. I schakt 34 hittades ett litet fragment av ett avslag i sydskandinavisk fl inta.

Topografi skt utgör de undersökta delarna av området typiska ”bra boplatslägen”, i form av forntida strandvallar med sandig väldränerad och lättgenomgrävd undergrund. Att enbart


33

i sydväst-/nordostlig riktning (se fi g 7 ovan). Det grävda schaktet för VA-ledningen var up-pemot 10 meter brett och berörde en ca 700 m2 stor del av undersökningsområdet. Arbetet med VA-ledningen skedde utan antikvarisk kontroll i början av 1990-talet. I samband med den nu genomförda undersökningen lämnades matjorden kvar i VA-schaktets sträckning var-efter matjordsavbaningen återupptogs vid den motstående schaktkanten. Vid avbaningen i juli framkom och mättes in drygt 200 mörkfärg-ningar inom delområde A. En tydlig koncentra-tion av anläggningar och fynd märktes på ömse sidor om VA-ledningen. Ledningen skär genom

bevarade kulturlagret genomgick därefter en mer noggrann handrensning i samband med den andra undersökningsomgången i oktober. I anslutning till det bevarade kulturlagret spara-des enligt önskemål från exploatören en större tall. Den yta som sparades i anslutning till tal-len var ca 33 m2 stor och belägen i den mellersta sydvästra delen av det prioriterade området (se fi g 13).

AnläggningarVid maskinavbaningen i juli avlägsnades mat-jorden från en ca 2300 m2 stor yta inom delom-råde A. Genom området löpte en VA-ledning

Figur 12. Plan över undersökningsområdet, med samtliga schakt markerade och numrerade.


34

Fig 13. Plan över delområde A med samtliga undersökta anläggningar numrerade och markerade med grått.


35

Figur 14. Tolkningsplan för delområde A, med stolphål (blått), möjliga stolphål (rött) samt härdar och kokgropar (svart) markerade.


36

I undersökningsplanen gjordes en bedöm-ning att det skulle vara nödvändigt att under-söka 80 % av mörkfärgningarna inom den prio riterade ytan. I samband med undersök-ningarna i juli och oktober undersöktes inom delområde A 132 anläggningar som bedömdes som förhistoriska. En anläggningsplan där de anläggningar som tolkats som stolphål eller härdar markerats visas i fi gur 14. En fördelning av olika anläggningstyper inom delområde A redovisas i tabell 2. Vid undersökningen priori-terades de anläggningar som kunde tänkas ingå i större konstruktioner eller strukturer. Detta innebar att de undersökta anläggningarna kom att domineras av säkra eller möjliga stolphål. I ett par fall konstaterades att stolparna va-rit stenskodda. De två eventuella gravar som undersöktes (A403 & A404) visade sig inte utgöra gravar, varför de resterande stenkon-

Figur 15. Utdrag ur den äldre ekonomiska kartan (4G5i Torslunda) över delområde A. Notera det lilla runda impedi-mentet i delområdets norra del.

en anläggningstät del av boplatsytan och i sam-band med arbetet att lägga ner VA-ledningen har med största sannolikhet en stor mängd an-läggningar kommit att förstöras. Tolkningen av de nu undersökta lämningarna skulle ha un-derlättats betydligt om även området för VA-ledningen undersökts och dokumenterats.

Inför den fortsatta undersökningen i oktober gjordes en prioritering, då de ytor som skulle undersökas närmare defi nierades. Inom områ-de A prioriterades ett ca 1600 m2 stort område, som sträckte sig i nordsydlig riktning (se fi g 7 ovan). Vid det fortsatta arbetet var målet att identifi era och undersöka konstruktioner inom ytan. När det prioriterade området defi niera-des låg detta mål till grund för vilka ytor som skulle prioriteras. I samband med den fi nrens-ning som genomfördes inom det prioriterade området framkom ytterligare mörkfärgningar. Efter fi nrensningen fanns det ca 200 inmätta mörkfärgningar enbart inom den prioriterade ytan. Förutom tydliga härdar var det endast ett fåtal mörkfärgningar som kunde funktionsbe-stämmas i plan. Ett fl ertal av mörkfärgningarna var tydligt sotiga i ytan. I oktober undersöktes också två av de stenkoncentrationer som initi-alt tolkades som eventuella gravar.

Tabell 2. Fördelningen på tolkningar av anläggningar inom delområde A.

Anläggningstyp AntalStolphål och osäkert stolphål 69Nedgrävning och osäker nedgrävning 17Kulturlagerrest och osäker kulturlagerrest 12Grop och osäker grop 9Härd och härdrest 6Kokgrop och osäker kokgrop 5Pinn-/stolphål 3Recent anläggning 3Härd och grop 2Ränna 2Kulturlagerrest/härd 1Härdgrop/kulturlager 1Sotfl äck 1


37

Stenmaterial

I samband med matjordsavbaning och fi nrens-ningar av ytorna inom delområde A framkom rikligt med slagen fl inta. Fyndmaterialet var koncentrat till områdets mer centrala delar. I fi -gur 22 redovisas fördelningen av de råmaterial som ingått i en redskapsproduktion. De före-kommande råmaterialen kan delas upp i lokala kontra icke lokala råmaterial. De icke lokala utgörs av sydskandinavisk fl inta och kristian-stadsfl inta. Dessa två fl inttyper förekommer inte naturligt i någon större utsträckning inom Kalmarsundsområdet. De resterande bergar-terna förekommer naturligt i området antingen som istransporterade eller ilandspolade längs stränderna. I den sista kategorin ingår den s.k. ordoviciska fl intan som kan behöva en närma-re presentation.

struktionerna inte undersöktes. Den troligaste tolkningen av stenkonstruktionerna är att de utgör ansamlingar av röjningssten. I en av de undersökta stenkoncentrationerna konstate-rade att det fanns en matjordshorisont under de pålagda stenarna.

Recenta anläggningarBland mörkfärgningarna fanns ett fåtal an-läggningar som bedömdes vara recenta. Dessa avvek tydligt från de resterande mörkfärgning-arna framförallt genom fyllningens ljusa färg (se fi g 14). De uppvisade också en tydligare och skarpare avgränsning gentemot den om-givande alven. Tre av anläggningarna avvek dessutom genom sin storlek. I en av mörkfärg-ningarna noterades ytligt liggande ben från nötkreatur. Markägaren bekräftade senare att det rörde sig om en ko som blivit nedgrävd under sen tid. Två av de övriga recenta mörk-färgningarna utgjordes av stora i det närmaste runda nedgrävningar. I en närbelägen stenmur låg ett par större stenblock med borrhål, vilket visar att stenblocken är uppbrutna med me-kaniskt hjälpmedel, ett arbete som troligtvis genomförts under förhållandevis modern tid. Möjligen skulle de stora runda nedgrävning-arna kunna representera större stenlyft. På den ekonomiska kartan från 1940 fi nns ett min-dre impediment på samma plats som de möj-liga stenlyften (fi g 15). Det 1800-talsmynt som hittades i området (se nedan) skulle möjligen kunna kopplas till samma aktivitet.

FyndFyndspridningen inom delområde A framgår av fi gur 16-21. Fynden domineras markant av slagen fl inta, men inkluderar även små mängder keramik och bränt ben. Det tillvaratagna sten-materialet är relativt stort och det fi nns en rad olika råmaterial representerade. Totalt uppgår det slagna stenmaterialet till 482 bitar med en sammanlagd vikt av 2239,4 g. Keramikmate-rialet är till antalet relativt begränsat och består av 60 bitar med en sammanlagd vikt på 126,9 g. I tabell 3 nedan presenteras samtliga fynd från delområde A fördelat på respektive material.

Tabell 3. Fyndmaterialet från slutundersökningen av delom-råde A, uppdelat på material och redovisat i antal och vikt.

Stenmaterial antal vikt medel-vikt

kristianstadsfl inta 349 1649,7 4,7senon-/danien fl inta 46 127,4 2,7obest fl inta 40 40,1 1ordovicisk fl inta 18 115,6 6,4porfyr 12 78,3 6,5grönsten 6 20,9 3,4basalt 4 71,0 17,7sandsten 3 68,2 22,7hällefl inta 1 3,1 3,1kvarts 1 21,9 21,9kvartsit 1 42,7 42,7övrig bergart 1 0,5 0,5

Lermaterial antal vikt keramik 60 126,9 bränd lera 2 3,3

Övrigt material antal vikt glas 1 0,4 koppar 1 4,7

Ekofakter antal vikt bränt ben 52 16,9


38

Figur 16. Spridningen för keramik inom delområde A.


39

Figur 17. Spridningen för sydskandinavisk flinta inom delområde A.


40

Figur 18. Spridningen för kristianstadsflinta inom delområde A.


41

Figur 19. Spridningen för ordovicisk flinta inom delområde A.


42

Figur 20. Spridningen för obestämd flinta inom delområde A.


43

Figur 21. Spridningen för bergart inom delområde A.


44

den stora skillnad som föreligger i utnyttjade råmaterial mellan de två undersökta delytorna. Inom delområde C är utnyttjandet mer jämnt fördelat mellan de olika råmaterialen.

Vid beräknandet av råmaterialfördelningar inom område A har hela yxor och malstenar lyfts bort. Detta har gjorts för att de inte skall dominera totalt. Dessa artefakter belyser inte den vardagliga redskapsproduktionen. Som framgår i cirkeldiagrammet i fi gur 22 innehål-ler fyndmaterialet från området en hög andel kristianstadsfl inta. Det förekommer endast en mindre andel lokala råmaterial. Diagrammet antyder vidare att fragmenteringsgraden skiljer sig åt mellan de olika råmaterialen. Vid fynd-registreringen noterades att det bland kristian-stadsfl intan ingick förhållandevis många stora avslag. Ser man till senon-/danienfl intan är det tydligt att andelen småbitar är stor, något som förmodligen speglar en långt driven reduce-ring. Att det fi nns en stor andel småfragment bland den obestämda fl intan beror på att fl int-splitter förts till denna kategori. Generellt sett brukar de icke lokala bergarterna utnyttjats mer intensivt och uppvisar en högre fragmen-teringsgrad.

Efter avbaning och fi nrensning undersöktes två m2-rutor centralt i området med fyndkon-centrationen. Rutgrävningen visade att det fanns tunna kulturlagerrester bevarade i områ-det. I samband med rutgrävningen tillvaratogs endast två avslag från de bevarade kulturlager-resterna vilket talar för att fyndmaterialet hu-vudsakligen legat i matjorden.

I fyndmaterialet från delområde A fi nns det ett fl ertal formella redskap; tvärpilar, yxor och skrapor. Det fi nns också ett fl ertal avslag med retusch. Ser man till hur redskapen fördelar sig över ytan återfi nns huvudparten inom den prio-riterade delen av ytan (fi g 23). Med tanke på att ytan genomgick en noggrann fi nrensning kan detta ha förstärkt bilden. Tydligt är att antalet tillvaratagna redskap i den södra delen av det prioriterade ytan är litet. Vid undersökningen tillvaratogs 13 skrapor i området. Skraporna återfi nns i centralt i området utan någon egent-lig koncentration.

Den ordoviciska fl intan förekommer i över-ordoviciska lager på Östersjöns botten, i en båge från Lettland och vidare ner mellan Öland och Gotland (Tralau 1973; Königsson 1973). Den ordoviciska fl intan används framförallt i stenåldersammanhang på Öland och Gotland. Den fi nns även på boplatser längs fastlandssi-dan av Kalmarsund, där den inte förekommer naturligt. Vid utnyttjandet av den ordoviciska fl intan i samband med redskapsproduktion ef-terlämnar den på grund av inneboende sprick-bildningar ofta stora avfallsmängder. En analys av lokala kontra icke lokala råmaterial kan visa på förekommande kontaktnät (Taffi nder 1998, Alexandersson 2007b). Intressant att notera är

Figur 22. Fördelning på olika litiska råmaterial för stenma-terialet från delområde A, beräknat på a) vikt respektive b) antal.

Råmaterialfördelning vikt i % (totalt 2119,8 g)

basalt0,9%grönsten

1,0%porfyr3,7%

obest flinta1,9%

sydskandinavisk flinta6,0%

kristianstadsflinta77,8%

ordovicisk flinta5,5%

hälleflinta0,1%

kvarts1,0% kvartsit

2,0%övrig bergart

0,02%

a)

Råmaterialfördelning antal i % (n=478)

basalt0,6%

grönsten1,3%

porfyr2,5%

hälleflinta0,2%

kvarts0,2%

kvartsit0,2%

obest flinta8,4%

ordovicisk flinta3,8%

sydskandinavisk flinta9,6%

kristianstadsflinta73,0%

övrig bergart0,2%

b)


45

Figur 23. Spridningen av stenartefakter inom delområde A. Siffror anger antal.


46

Fig 24. Tvärpilar från delområde A och delområde C. KLM 44162: 552, 21, 5, 486; KLM 43822: 14, 59, 55. Foto Kenneth Alexan-dersson/Kalmar läns museum.

Fig 25. Fragmentarisk pilspets med urnupen bas från delom-råde A. KLM 44162: 23. Foto Kenneth Alexandersson/Kalmar läns museum.

16 m

m

I fyndmaterialet från delområde A fi nns 17 kärnor registrerade, varav 14 i kristianstads-fl inta. De resterande kärnorna är i porfyr, se-non-/danienfl inta och ordovicisk fl inta. I mate-rialet fi nns både bipolär och plattformsteknik representerad. Kärnor kommer huvudsakligen från den norra delen av den prioriterade ytan, där ett fl ertal ligger inom undersökningsområ-dets mer centrala delar.

Vid den arkeologiska utredningen och den särskilda undersökning tillvaratogs samman-lagt fem tvärpilar inom delområde A (fi g 24). Ytterligare en pilspets tillvaratogs, i form av en fragmentarisk fl athuggen pilspets med urnupen bas (fi g 25). Denna hittades i den östra delen av den prioriterade ytan. Tvärpilarna ligger hu-vudsakligen inom delområdets centrala delar och sammanfaller delvis med koncentrationen av kristianstadsfl inta som omnämnts ovan. I samma område framkom även en liten fyrsidigt slipad bergartsyxa i samband med matjords-


47

avbaningen (fi g 26). Yxan kan grovt dateras till neolitikum. Utöver de ovan nämnda mindre redskapen framkom även en del av en malsten i ett av stolphålen i den södra delen av det prio-riterade området (fi g 27).

Keramik

Totalt framkom ett 60-tal skärvor och frag-ment av förhistorisk keramik inom delområde A. Skärvornas sammanlagda vikt är knappt 130 g. Detta står i stark kontrast till förhållan-det inom delområde C, se nedan. Av de kera-mikskärvor som tillvaratogs i delområde A har 12 dekor och bland dekormönstren återfi nns fi ntandad kamstämpel, tvärsnodd, intryck samt dragna eller ristade linjer. Merparten av de tillvaratagna keramikskärvorna är således odekorerade. Det går inte att säga mycket om dateringen hos dessa skärvor annat än att de med all säkerhet är förhistoriska. Materialet är generellt sett hårt fragmenterat, godset utgörs

Fig 27. Malstenen som hittades i stolphålet A241 i delområde A. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum.

Fig 26. Fyrsidigt slipad yxa i basalt från delområde A. KLM 44162: 4. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum. Yxan är 55 mm lång.


48

av ett lågbränt lergods magrat med krossad bergart.

Ett antal skärvor och fragment från delom-råde A uppvisar olika typologiska drag som ger något mer information. Totalt har 11 skärvor och 2 fragment mer eller mindre säkert bedömts som stridsyxekeramik, av dessa uppvisar 7 stycken dekor (fi g 28). Stridsyxekeramik kän-netecknas oftast av ett tunt fi nmagrat gods med varsamt anbringad dekor av tät kamstämpel, snöre eller tvärsnodd, oftast i vinkelmönster. Denna typ av keramik dateras till andra halvan av MN, perioden MN B. Dekoren på strids-yxekeramiken från delområde A i Runsbäck domineras av fi ntandad kamstämpel i breda fält som löper i vinkelband över buken, men även enkla vinkelrader av kamstämpel och täta mejselintryck fi nns representerat. Godset är ge-nomgående tunt, med en maximal tjocklek på omkring 4-7 mm. Magringen förefaller utgöras av fi nkornigt krossad bergart, men förekomst av chamotte (krossad keramik) ska inte uteslu-tas då sådan generellt är mycket svår att se med blotta ögat.

Fyra av skärvorna och ett av fragmenten uppvisar ett svartgrått genomreducerat gods vilket tyder på låg syretillförsel under brän-ningen, något som är vanligt hos stridsyxeke-ramik. Samtliga skärvor utom eventuellt en härrör från buken, och inga mynningsskärvor har således kunnat identifi eras. Undantaget från bukskärvorna utgörs av en dekorerad möjlig bottenskärva, försedd med täta mejsel-intryck i böjda rader. Antalet kärl går inte att med säkerhet uppskatta, men av godskvalitén att döma rör det sig om minst två, troligen fl er,

kärl. Typologiskt är stridsyxekeramiken från Runsbäck enhetlig och av Malmers typ G el-ler H (Malmer 1962: 25ff), vilken dateras till mellersta stridsyxekultur och period 3-4, mot-svarande omkring 2500 f Kr (Malmer 1962: 89ff, 116f).

Bland den övriga keramiken från delområde A fi nns ett antal skärvor vilka uppvisar typo-logiska drag som gör att de inte kan betrak-tas som stridsyxekeramik. De fl esta utgörs av mynningsskärvor och eller dekorerade skärvor som utifrån gods och dekor kan dateras till neolitikum utan närmare specifi cering. En av skärvorna, F855 som hittades ca 3 m norr om rännan A84, utgörs emellertid av en mynnings-skärva från en trattbägare med dekor av tvär-snodd i horisontella rader under mynningen (fi g 29). Mynningsdiametern har varit ca 10 cm och halsen öppet trattformad, och kärlet i fråga har alltså varit en liten trattbägare lämp-lig exempelvis som dryckeskärl. Detta kärl är mycket snarlikt keramiken från området kring Hus 1 inom delområde C, och ska med största sannolikhet dateras till TN och troligen senare delen av perioden, TNII omkring 3600-3300 f Kr. Skärvan utgör det enda säkra fyndet av trattbägarkeramik inom delområde A.

Ekofakter

Från delområde A fi nns 40 fragment av brända ben som tillsammans väger 8,4 gram. De brän-da benen framkom spritt över ytan utan någon egentlig koncentration. Överlag är fragmenten små och uppvisar inga distinkta särdrag varför det inte ansågs motiverat att göra en osteolo-gisk bedömning av materialet. Förutom ett i

Figur 28. Ett urval stridsyxekeramik från delområde A. KLM 44162: 712, 830, 2; KLM 43822: 33. Foto Kenneth Alexandersson/Kalmar läns museum.


49

från mesolitiska kontexter i högre grad är pro-ducerade utifrån spån. Det förekommer också enstaka tvärpilar som är tillverkade av slipade avslag och dateras till neolitikum. Ser man till tvärpilarnas uppträdande i södra Möre, på den motsatta sidan av Kalmarsund, verkar de hu-vudsakligen förekomma under perioden sen-mesolitikum - tidigneolitikum (Alexandersson 2001). På fastlandsidan av Kalmarsund upp-träder det regelbundet vid åmynningar och la-guner längs kusten stora lokaler, vilka dateras till just perioden senmesolitikum – tidigneoli-tikum. På dessa lokaler fi nns en frekvent före-komst av tvärpilar. Lokalerna uppvisar också en stor andel kristianstadsfl inta i de slagna stenmaterialen. Utmärkande är också att det ofta förekommer stora stycken av kristian-stadsfl inta vilket pekar på en relativt slösaktig reduceringsteknik (Alexandersson 2001).

Från Öland fi nns det ett fåtal lokaler med tvärpilar och i de fl esta fall uppträder de en-bart i enstaka exemplar. Ett undantag gäller den senmesolitiska/tidigneolitiska boplatsen som undersöktes vid Alby på sydöstra Öland. Mellan åren 1970-1972 totalundersöktes här en lokal vilket resulterade i ett omfattande fyndmaterial som bestod av ett mycket stort slaget stenmaterial, keramik samt ben. Bland det slagna stenmaterialet återfi nns drygt 250 hela eller fragmentariska tvärpilar. I Alby be-stod huvuddelen av det slagna stenmaterialet av den lokala ordoviciska fl intan (Arnell 1974; Bendixen 1976; Königsson m fl 1993).

Sammantaget pekar det mesta mot att den fyndkoncentration som förekom i de centrala

sen tid nedgrävt kreaturskadaver hittades inga obrända ben inom delområde A.

Vid undersökningen inom delområde A framkom inga hasselnötsskal eller förkolnade sädeskorn. I samband med växtmakrofossilana-lysen framkom ett fragmentariskt förkolnat sä-deskorn och en handfull hasselnötsskal. Några av dessa fynd har 14C-daterats, se nedan.

Övrigt

I fyndregistreringen ingår ett par poster övrigt material av glas och koppar. I båda fallen rör det sig om recent material. Kopparföremålet utgörs av mynt, ett 2/3 skilling Banco från 1851. Glasbiten utgörs av en bit planglas som medtagits för att visa på en sentida påverkan.

Tolkning: faser, konstruktioner och aktivi-tetsytorSom framgått ovan domineras det rikliga fynd-materialet från delområde A av slaget stenma-terial. Att detta är förhållandevis enhetligt styrker tolkningen att fyndkoncentrationen representerar en aktivitetsfas i området. I ma-terialet fi nns ett fl ertal redskap varav vissa är typologiskt daterbara. Baserat på typologiska kriterier kan ett antal kronologiska faser ur-skiljas i materialet.

Även det relativt sparsamma keramikmate-rialet medger en viss kronologisk uppdelning. I fl era fall styrks dessa faser av resultaten från 14C-dateringar. I det följande presenteras de fa-ser som identifi erats inom delområde A. Däref-ter redogörs för tolkningarna av de olika kon-struktioner som identifi erats inom delområdet. För lokaliseringen av de olika konstruktionerna och aktivitetsytorna hänvisas till fi gur 30.

Senmesolitikum-tidigneolitikum

Som nämnts ovan har fem tvärpilar tillvarata-gits från delområde A. Den morfologiska typ-indelning som utarbetats för tvärpilar i Dan-mark av Peter Vang Petersen tycks inte giltig för Kalmarsundsområdet (se t ex Vang Peter-sen 1984). I Kalmarsundsområdet kan tvärpi-larna inte delas in i urskiljbara kronologiska sekvenser. En generell trend är att tvärpilar

Figur 29. Den enda säkert identifierade skärvan trattbägar-keramik från delområde A. KLM 44162: 855. Foto Kenneth Alexandersson/Kalmar läns museum.


50

presentera minst två, troligen fl er, kärl.Sammantaget talar de mellanneolitiska

fynden inom delområde A för en kronologisk tyngdpunkt till periodens senare del och strids-yxekulturen. Boplatsfynd från denna tid fi nns i regionen men är ovanliga på såväl Öland som fastlandet (se t ex Hansson 1937). I Möllstorp strax nordost om Färjestaden på Öland fi nns en neolitisk lokal med ett relativt stort antal keramikskärvor från stridsyxekulturen. Det mesta talar för att keramiken ligger inom en boplatsyta (Alexandersson under arbete).

Senneolitikum/äldre bronsålder

Liksom inom delområde C (se nedan) represen-teras den senneolitiska närvaron inom delom-råde A av ett enstaka fynd. Likaså daterades ett sädeskorn från ett av stolphålen (A408) som ingår i rännan till yngre bronsålder ca 910-790 f Kr. I samband med avbaningen tillvaratogs en fragmentarisk fl athuggen pilspets med ur-nupen bas (se fi g 25 ovan). Skadorna på pil-spetsen skulle kunna sättas i samband med att den använts, vilket innebär att den utgör ett lösfynd som inte kan kopplas till några inten-siva aktiviteter på platsen.

Konstruktion 1

Efter fi nrensningen av ytan i oktober framkom ytterligare anläggningar inom området (se fi g 30 och 31). Ett antal anläggningskoncentra-tioner identifi erades, en av dessa inbjuder till fl era tolkningsalternativ. I den nordöstra de-len av området fanns en ca 8 meter lång ränna som löpte i nordöstlig – sydvästlig riktning (fi g 30 och 32). I rännan fanns ett fl ertal stolphål, med samma fyllning som rännan. Stolphålen kunde därför bara urskiljas i den profi l som drogs genom rännan i samband med att den undersöktes. Det gick också att se en möjlig förlängning av rännan som fortsätter i en rela-tivt kraftigt böjd linje. I anslutning till rännan fanns ett fl ertal anläggningar som skulle kunna utgöras av stolphål. En tolkning av rännan är att den skulle utgöra en palissadliknande kon-struktion som gett vindskydd eller avskärmat någon form av aktivitet/hantering. Möjligen

delarna av delområde A härrör från en aktivitet som är samtida med både Alby och de stora lokalerna längs Kalmarsundskusten. Eftersom det inte gick att koppla fyndmaterialet till någ-ra av anläggningarna är det svårt att veta vilken av kontext som aktiviteterna representerar. I materialet fi nns både färdiga redskap i form av pilspetsar, yxor och skrapor samt kärnor och avslag. En relativt riklig förekomst av tillverk-ningsavfall från ett fl ertal råämnen brukar tas som intäkt för att det förekommit en frekvent redskapstillverkning på platsen och att det re-presenterar boplatsaktiviteter (Alexandersson & Johansson 2003; Bjerk 1989). Ser man till förhållandet mellan boplatsen och littorina-transgressionens högsta nivå har lokalen varit strandbunden under senmesolitikum.

Mellanneoltikum

Vid den arkeologiska utredningen (Alexanders-son 2007a) tillvaratogs ett del av en håleggad yxa i senonfl inta, daterad till MNB. Fragmen-tet är något udda och representerar ett tvärsnitt av yxans eggparti. Vid utredningen tillvaratogs också en yxa i bergart av en svagt håleggad tjocknackig typ. Även denna yxa bör kunna dateras till MNB. Utöver detta fi nns ytterligare ett antal avslag från slipade fl intyxor eller mejs-lar som på grund av fragmenteringsgraden en-dast kan ges en vidare datering till neolitikum. Bland avslagen fi nns ett slipat kantfragment med en i det närmaste rät vinkel mellan bred- och smalsida vilket innebär att det troligen rör sig om en tjocknackig yxa vilket skulle tala för en datering till mellanneolitikum. Det går dock inte att utesluta att det kan röra sig om en yxa av senneolitisk typ.

Som framgått ovan fi nns i området en hand-full keramikskärvor som med säkerhet kan be-traktas som stridsyxekeramik. Dekoren består av fi ntandad kamstämpel i breda vinkelband, och godset utgörs av ett tunt och fi nmagrat re-ducerat gods. Materialet är relativt hårt frag-menterat och endast bukskärvor har kunnat identifi eras med undantag för en möjlig deko-rerad bottenskärva. Utifrån godsets karaktär bör stridsyxekeramiken inom delområde A re-


51

Figur 30. Plan över delområde A med kon-struktioner och aktivitetsytor markerade.


52

den västra rännan i karaktär eller omfattning. Ett besvärande faktum är att det inte gick att identifi era några kraftigare takbärande stolp-hål inom konstruktionen. Möjligen skulle man kunna tänka sig en konstruktion där takets tyngd fördelats utåt kanterna och att den kraf-tiga väggkonstruktionen fått bära upp en större del av takets tyngd. Detta skulle innebära att husets mittstolpar skulle vara underdimensio-nerade. Hela ytan där den tänkta huskonstruk-tionen återfanns föreföll stenröjd.

Att datera konstruktionen möter en del svårigheter. Från den ränna som ingår i den möjliga konstruktionen fi nns två analyserade kolprov, ett hasselnötsskal och ett sädeskorn (se tabell 4). De båda dateringarna har gett ett mycket splittrat resultat; sädeskornet från A408 daterades till yngre bronsålder ca 910-790 f Kr, och hasselnötsskalet från A673 date-rades till tidigmesolitikum ca 7510-7180 f Kr. Dateringarna visar tydligt på den komplexitet som fi nns hos lämningarna inom delområde A.

skulle den i så fall kunna kopplas ihop med de kokgropar som ligger i omedelbar anslutning, nordost om rännan.

En annan tolkning är att rännan endast utgör delar i en större konstruktion (se fi g 33). Cirka 10 meter sydväst om rännan fi nns en till ytan stor mörkfärgning, som blivit kraftigt störd av en rotvälta. En profi l genom området visar att rotvälta modellerat om kraftigt i området men att det trots detta fi nns orörda delar kvar av anläggningen. Strax söder om mörkfärgningen fanns en möjlig terrassering.

Rännan och dess förlängning skulle kunna utgöra ena väggen i en större huskonstruk-tion där den större mörkfärgningen utgör ett försänkt golv i husets södra ände. Om så är fallet innebär det att den andra vägglinjen har förstörts i samband med nedläggningen av VA-ledningen på 1990-talet. Den mindre ränna som delvis löper där man skulle kunna förvänta sig att ”husets” östra vägg skulle ligga visade sig vara ytlig och grund. Den motsvarar inte

Figur 31. Norra delen av delområde A fotat från skylift. Foto från Ö Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum.


53

Figur 32. Rännan under utgrävning. Foto från N Kenneth Alexandersson/Kalmar läns museum.


54

som undersökts. Dessa utgörs av tvåskeppiga konstruktioner utan väggrännor.

Bland lämningarna från den sydskandina-viska stridsyxekulturen fi nns ytterligare en typ av huskonstruktioner, de s.k. dödshusen (se t ex Lindström 2000; Artursson m fl 2003:144; Mattes 2009:152f). Från Turinge socken i Sö-dermanland fi nns ett undersökt dödshus date-rat till stridsyxetid. Efter matjordsavnbaningen framträdde huset i plan som en drygt 6,5 m2 stor rektangulär yta ca 4,50 x 3,1 m kringgär-dad av ett halvmeterbrett dike. Själva husets konstruktion bestod av en plankvägg med kraf-tigare stolpar i huset fyra hörn. Inne i själva huset gjordes inga anmärkningsvärda fynd. Ut-anför själva huset fanns ett stort fyndmaterial som bestod av gropar med brända människo-ben, yxor, keramik mm (Lindström 2000). Ser man till lämningen i Runsbäck utgör diket med stolphålen en möjlig parallell till själva dödshu-set. Det kringliggande fyndmaterialet uppvisar

De analyserade kolproven daterar aktiviteter på platsen men inte nödvändigtvis aktiviteter samtida med konstruktionen.

Fyndmaterialet från området runt konstruk-tionen är relativt sparsamt. Utmärkande i sam-manhanget är att samtliga typologiskt säkra skärvor av stridsyxekeramik framkom i eller i nära anslutning till den stora mörkfärgningen. Strax norr därom tillvaratogs ett fragment från en håleggad yxa i samband med den arkeo-logiska utredningen (Alexandersson 2007a).

Ser man till hus från MNB som undersökts i Sverige fi nns ett par exempel där man konstate-rat att de haft ett nedsänkt golv (Larsson 1989; Larsson 2008, Artursson m fl 2003:141ff). De fl esta hus från stridsyxekultur som undersökts har varit relativt fyndfattiga vilket gjort det svå-rare att tolka in dem i en större boplatsstruktur (Artursson m fl 2003:141ff). Den ränna med stolphål som framkom i den nordvästra delen av strukturen är avvikande gentemot de hus

Figur 33. Konstruktion 1 efter rensning, fotad från skylift. Foto från S Kenneth Alexandersson/Kalmar läns museum.


55

det gick inte att tolka dom som en del i en stolp-buren huskonstruktion. Det mesta talar för att stolphålen har ett funktionellt samband. Den östra delen av stolphålskonstruktion slutar vid nedgrävningen för VA-schaktet. Det före-faller troligt att delar av strukturen har kom-mit att förstöras i samband med arbetet inför ledningsdragningen. Det gick inte att se någon fortsättning på stolphålskoncentrationen öster om VA-schaktet.

En möjlig tolkning är att stolphålskoncen-

emellertid på intet sätt någon jämförbar paral-lell.

Konstruktion 2

I den södra delen av delområde A återfi nns en relativt gles stolphålskoncentration (se fi g 30 ovan). Ett par av stolphålen var relativt kraftiga och hade tydlig stenskoning. I ett av stolphålen (A241) låg ett fragment av en underliggare till en malsten (se fi g 27 ovan). Det kunde urskiljas vissa linjära drag i stolphålens placering, men

Lab nr Anl nr Ålder BP Ålder kalibr 2 sigma

Period Kontext Daterat material

Ua-37462 408 2680+-40 910-790 f Kr Yngre bronsålder Stolphål i ränna

Sädeskorn

Ua-37463 464 5135+-40 4040-3790 f Kr TN I Kokgrop Hasselnötsskal

Ua-37464 673 8305+-55 7510-7180 f Kr Tidigmesolitikum Stolphål i ränna

Hasselnötsskal

Ua-37868 191 3915+-40 2570-2280 f Kr MN B Träkol Ask

Ua-37871 672 5290+-45 4240-3980 f Kr Senmesolitikum Träkol Tall, ev hög egenålder

Tabell 4. 14C-dateringar från delområde A.

Tabell 5. Sammanställning av resultaten från växtmakrofossilanalysen inom delområde A. För en fullständig rapport se bilaga 5.

Anl. Nr. Anl.-typ Provvol. (ml.)

Obest sädeskorn (Cerealea indet.)

Hasselnötskal, vikt i gr. (Co-ryluus avellana)

Träkol* Övrigt

A408 Stolphål i ränna A84

2600 1 0,008 T 1 benfragment 0,007 gr.


2600 T


2400 0,01 T 1 fl intavslag 3,9 gr.

A464 Kokgrop 3000 TT

A462 Kokgrop 3000 TT

A523 Kokgrop (?) 2500 T 1 keramikfragm. 1,6 gr.

A187 Härdgrop 2300 TTT cirka 2,1 dl träkol

A101 Härd 2600 TT

A672, P1 Grop 1000 T

A672, P2 Grop 2200 T

A191 Konstruktion 1400 T


56


57

trationen skulle kunna representera någon form av torkställning. Detta skulle kunna förklara att stolphålens klenare dimension. De stolppar som har identifi erats skulle kunna haft en sta-biliserande funktion. En annan tolkning är att det skulle kunna röra sig om någon form av inhängnad med ett funktionellt samband med den eventuella huskonstruktionen.

Aktivitetsytor

I den nordöstra delen av området framkom inom en begränsad yta, två säkra och en möj-lig kokgrop (se fi g 30 ovan). Runt kokgroparna fanns spridda tunna sotiga lagerrester som för-modligen utgörs av utrensningslager från de återanvända kokgroparna. I ett makrofossil-prov som analyserades från en av kokgroparna (A464) tillvaratogs ett hasselnötsskal vilket 14C-daterades till tidigneolitikum, 4040-3790 f Kr (se tabell 6).

Som redan påtalats brukar en stor andel kris-tianstadsfl inta i kombination med ett förhål-landevis slösaktigt användande av råmaterialet i Kalmarsundsregionen tas som en indikation på en datering till perioden senmesolitikum-tidigneolitikum (Alexandersson 2001). Denna datering styrks även av de tvärpilar som tillva-ratagits. Kokgroparnas datering talar för att de är samtida med stora delar av det slagna sten-materialet. Från området fi nns också en skärva från ett trattbägarkärl. Keramiken är inte fun-nen i samma kulturlager som en stor del av det slagna stenmaterialet utan framkom i en an-läggning, stolphålet/pinnhålet A515.

Delområde CDelområde C är beläget i undersökningsom-rådets östra del, på västsluttningen av den strandvall som bildats vid Ancylustrangressio-nens högsta nivå (se fi g 4 ovan). Höjden över havet är här omkring 13,5-15 m. Den under-liggande alven utgörs av sand med varierande inslag av grovsand och grus, och i synnerhet mot de lägre nivåerna fi nns en inblandning av klappersten. Delområdet ligger på två skiften, fastigheterna Runsbäck 5:2 (södra delen) och Runsbäck 7:9 (norra delen). I öster avgränsas

Fig 34. Plan över delområde C, med samtliga undersökta anläggningar numrerade och markerade med grått.


58

framkom framförallt i schakt 28 samt i norra delen av schakt 35. Efter avbaningen i juli mät-tes totalt 162 anläggningar och kulturlager in på delområde C. Det prioriterade området omfat-tar nordvästra delen av schakt 28 och schakt 35 (se fi g 7 ovan). Efter ytterligare resning i okto-ber ökades antalet anläggningar väsentligt, och inom den prioriterade delen av delområde C un-dersöktes totalt 126 inmätta anläggningar och lager, av vilka 100 efter undersökning tolkades som utgörandes förhistoriska anläggningar el-ler kulturlager. En plan med samtliga inmätta anläggningar inom delområde C, med under-sökta anläggningar numrerade och markerade, visas i fi g 34. Tolkningarna av undersökta an-läggningarna fördelar sig enligt tabell 6.

En plan med tolkningar av olika anlägg-ningar visas i fi gur 35. Av de undersökta an-läggningarna på delområde C tolkades 41 som gropar (ospecifi cerade nedgrävningar av okänd funktion), och 41 som säkra eller osäkra stolp-hål. Ytterligare tre anläggningar tolkades som små stolphål eller pinnhål. Resterande under-sökta anläggningar fördelar sig på 2 ytterst osäkra gravar, 2 härdar, 2 rännor, 1 kokgrop, 1 sotfl äck och 1 utrensningslager. Sju av de un-dersökta anläggningarna tolkades som kultur-lagerrester, och 26 utgick efter undersökning.

De båda osäkra gravarna (A369 och A615) är belägna intill varandra i västra delen av schakt 28 (fi g 34 och 36). Båda utgörs av ova-la ca 1,8 x 0,9-1 m stora och ca 0,35-0,45 m djupa nedgrävningar, med en fyllning av mörk och bitvis sotig sand. Anläggningarna tangerar varandra, och ligger utsträckta i ungefärlig öst-västlig riktning. A615 överlagrar A369, och överlagras i sin tur av den intilliggande här-den 371 (ej undersökt). I ytan på A369 hitta-des vid schaktningen ett fragment av en bränd tunnackig fl intyxa och ett avslag i sydskandi-navisk fl inta. Tolkningen av de båda anlägg-ningarna som möjliga gravar är mycket osäker, och bygger dels på det faktum att en fl intdolk påträffades i området vid schaktningen (exakt fyndplats osäker), och dels anläggningarnas storlek och djup och likhet med förmodade senneolitiska fl atmarksgravar i Björnhovda ca

området av Södra Sandåsgatan, och på östra si-dan av denna ligger en mindre våtmark, Häst-bäckekärret. Längs gränsen mellan de båda fastigheterna och således rakt genom delom-råde C löper i SO-NV riktning en stenmur och en gångväg, och längs gångvägens norra kant är en VA-ledning nedgrävd (se fi g 7 ovan). Öst-ligaste delen av området, närmast Södra Sand-åsgatan, har enligt uppgift nyttjats till grustäkt varför eventuella lämningar i denna del av om-rådet har förstörts. Vidare har ett bostadshus med tillhörande ekonomibyggnader fram tills nyligen stått i NÖ hörnet av området, och två av byggnaderna stod kvar vid undersöknings-tillfället. Eventuella lämningar i denna del av området är därför förstörda och/eller har ej kunnat undersökas.

AnläggningarInom delområde C avbanades en yta om sam-manlagt ca 3100 m2 fördelat på tre separata ytor, schakt 27, schakt 28 och schakt 35 (se fi g 12 ovan). De två förstnämnda är belägna i östra delen av fastigheten Runsbäck 5:2, och det sist-nämnda är beläget i östra delen av fastigheten Runsbäck 7:9. Storleken på schakten begrän-sades dels av befi ntlig bebyggelse, gångväg och VA-schakt och dels av tillgänglig maskintid. Rikligt med anläggningar, kulturlager och fynd

Anläggningstyp AntalGrop 41Utgår 26Stolphål 21Stolphål? 20Kulturlagerrest 7Pinnhål? 3Grav? 2Härd 2Ränna 2Kokgrop 1Sotfl äck 1Utrensningslager 1

Tabell 6. Undersökta anläggningar i delområde C, fördelat på tolkningar.


59

Figu

r 35

. Tol

knin

gspl

an fö

r de

lom

råde

C, m

ed

stol

phål

(blå

tt),

möj

liga

stol

phål

(röt

t) s

amt h

ärda

r oc

h ko

kgro

par

(sva

rt) m

arke

rade

.


60

Recenta anläggningar

Ett antal anläggningar inom delområde C kan utifrån fynd och karaktär med säkerhet sä-gas vara av sentida datum. I sydöstra delen av schakt 28 noterades två sentida kogravar, och i nordligaste delen av schakt 35 fanns ett fl ertal nedgrävningar med diverse modern skrot samt djurben (bland annat en katt). Ingen av dessa sentida anläggningar mättes in. Vid schakt-ningen hittades här en bit slagg, och i en av de förhistoriska anläggningarna i närområdet (A15) hittades förutom neolitiskt fyndmaterial även en spik.

FyndEn sammanställning av fynden från delom-råde C visas i tabell 7. Inom delområde C till-varatogs vid undersökningen i juli och oktober sammanlagt omkring 8 kg fynd, fördelat på ungefär lika delar (ca 3,7-3,8 kg vardera) ke-

2 km mot nordost (Papmehl-Dufay 2009b). Att både dolken och den tunnackiga yxan skulle ha deponerats i A369 förefaller emellertid osan-nolikt då de båda föremålstyperna är vitt åt-skilda i tid (ca 4000-3300 respektive ca 2300-2000 f Kr).

I samma område som de osäkra gravarna fanns ett antal större runda härdar och/eller kokgropar, av vilka endast ett fåtal undersök-tes. Flera av dessa anläggningar ger ett intryck av att vara senare än övriga lämningar på plat-sen, och vad gäller härden A371 kunde det som nämnts ovan också konstateras att den överlagrade A615 och A369 vilka med största sannolikhet tillkommit under neolitikum. Vi-dare kunde i området ett antal mörkfärgningar ses som efter undersökning kunde konstateras utgöras av naturliga färgningar av olika slag. Inga konstruktioner eller sammanhängande lämningar kunde konstateras inom denna del av delområde C.

Fig 36. Området med de båda möjliga gravarna A369 och A685 (vit streckad linje) inom delområde C, fotat från skylift. Jämför figur 35. Jämför fig 34. Foto från S Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum.


61

MN och trattbägarkultur. Det kan noteras att detta förhållande uppdagades först i samband med undersökningen i oktober.

Spridningen av fynd inom delområde C fram-går i fi gur 38-43. Fynden av keramik samlar sig i en mycket tydlig koncentration i norra delen av schakt 28. Detta område var även mycket rikt på andra fynd, och koncentrationen sam-manfaller väl med en förtätning av anläggning-ar och kulturlager vilka efter undersökning kan konstateras utgöra spår efter minst en, troligen fl era, byggnader. Fyndkoncentrationen fortsät-ter i viss mån in i östra delen av schakt 35, och kan även sägas ha sin förlängning i det kul-turlager som noterades i norra delen av detta schakt.

Stenmaterial

Stenmaterialet från delområde C omfattar 334 fynd till en sammanlagd vikt om ca 4100 g. Närmare hälften av denna vikt upptas av ett enda fynd, en överliggare till en sadelformad malsten i sandsten. Spridningen för ett urval olika stenartefakter visas i fi gur 44.

Fördelningen av stenmaterialet på olika råmaterial visas i fi g 45. Tyngre föremål som yxor, dolkar, malstenar, slipstenar och knack-stenar har av representativitetsskäl ej räknats med i diagrammen. Som framgår dominerar sydskandinavisk fl inta (senon/danienfl inta) så-väl i vikt som i antal (omkring 30 %), tätt följt av den lokala ordoviciska fl intan. De båda upp-tar tillsammans mer än hälften av det litiska fyndmaterialet från delområde C. En jämfö-

ramik och slaget/bearbetat stenmaterial samt en mindre mängd brända ben, lerklining, järn, kopparlegering och slagg. De tre sistnämnda kategorierna utgör enstaka fynd av sentida da-tum, och inkluderar en spik i den neolitiska A15 och en slaggklump löst liggande på ytan i norra delen av schakt 35. I schaktkanten mot nordost hittades här även ett ornerat bleck el-ler beslag i kopparlegering, dateringen av vil-ket är ovisst (fi g 37). Inga förhistoriska föremål som med säkerhet är yngre än senneolitikum påträffades inom delområde C. I övrigt kan samtliga fynd på goda grunder dateras till olika delar av stenåldern. Bland dessa fynd fi nns en stor spännvidd i dateringen; det äldsta typologiskt daterbara fyndet är en lancettmi-krolit som kan dateras som äldst till tidigmeso-litikum omkring 7000 f Kr, och det yngsta är en fl intdolk från ca 2000 f Kr. Resultaten från 14C-dateringarna bekräftar detta vida spann, se nedan. Merparten av fynden, bland annat en stor del av keramiken, kan dock på typo-logiska grunder dateras till TN eller tidigaste

Stenmaterial Antal Vikt gSenon-/danienfl inta 99 440,3Ordovicisk fl inta 74 239,1Kristianstadsfl inta 64 422,8Obestämd fl inta 62 19,9Porfyr 26 266,7Sandsten 3 2509,8Kvartsit 2 4,5Grönsten 1 83,1Kvarts 1 0,9Glimmerskiffer 1 110,6

Lermaterial Antal Vikt gKeramik 771 3773,78Lerklining 4 56,8

Övrigt material Antal Vikt gJärn 1 6,8Kopparlegering 1 0,9Slagg 1 47,5

Ekofakter Antal Vikt gBränt ben 40 8,4

Tabell 7. Fyndmaterialet från slutundersökningen av delom-råde C, uppdelat på material och redovisat i antal och vikt.

Figur 37. Ornerat bronsbeslag från nordöstra schaktkanten på schakt 35. KLM 44162: 650. Foto Kenneth Alexandersson/Kalmar läns museum.


62

Figu

r 38

. Spr

idni

ngen

för

kera

mik

inom

del

områ

de C

.


63

Figu

r 39

. Spr

idni

ngen

för

syds

kand

inav

isk

flint

a in

om

delo

mrå

de C

.


64

Figu

r 40

. Spr

idni

ngen

för

kris

tians

tads

flint

a in

om

delo

mrå

de C

.


65

Figu

r 41

. Spr

idni

ngen

för

ordo

vici

sk fl

inta

inom

de

lom

råde

C.


66

Figu

r 42

. Spr

idni

ngen

för

obes

täm

d fli

nta

inom

de

lom

råde

C.


67

Figu

r 43

. Spr

idni

ngen

fö

r be

rgar

t ino

m d

el-

områ

de C

.


68

Figu

r 44

. Spr

idni

ngen

av

sten

-ar

tefa

kter

inom

del

områ

de C

; sk

rapo

r, kä

rnor

, yxo

r, yx

avsl

ag

och

pils

pets

ar.


69

Antal (n=47)

Senon/danien flinta58%

Ordovicisk flinta15%

Kristianstadsflinta13%

Obest flinta2%

Porfyr4%

Glimmerskiffer2%

Grönsten2% Sandsten

4%

relse mellan de båda cirkeldiagrammen visar också att kategorierna porfyr och ordovicisk fl inta mestadels upptas av relativt tunga fynd (större avslag), medan det motsatta förhållan-det är tydligt för kristianstadsfl inta och obe-stämd fl inta. Även sydskandinavisk fl inta upp-tar en större andel räknat på antal jämfört med vikt, men här är skillnaden mindre. Fynden av kvarts, kvartsit och sandsten är ytterst få sett i relation till materialet som helhet.

En fördelning på råmaterial bland de fynd som klassats som hela eller fragment av for-mella redskap visar ytterligare aspekter kring råmaterialutnyttjandet på platsen. I cirkeldia-grammet i fi g 46 har samtliga fynd som klassats som avslag, kärnor, splitter eller övrigt slagen räknats bort, och diagrammet visar således rå-materialfördelningen för sådant som skrapor, avslag med retusch, slipade avslag, pilspetsar, yxor mer mera. Räknat på antal dominerar här sydskandinavisk fl inta stort med närmare 60 %. Knappt häften (13 av totalt 27) av dessa fynd upptas av slipade avslag, vilka utgör frag-ment av slipade mejslar och/eller yxor. I övrigt fi nns från delområde C i sydskandinavisk fl inta 4 skrapor, 2 pilspetsar, 2 avslag med retusch, 1 spån med retusch, 1 bränt yxfragment, 1 dolk-fragment samt 1 knacksten. I ordovicisk fl inta fi nns 3 avslag med retusch, 2 pilspetsar och 2 skrapor. I kristianstadsfl inta fi nns 3 avslag med retusch, 1 borrspets, 1 spån och 1 knacksten. I sandsten fi nns 1 slipsten och 1 malsten. I porfyr fi nns 1 skrapa, och i grönsten och glimmerskif-fer fi nns vardera 1 yxfragment. Inga hela yxor hittades inom delområde C.

Ett antal stenföremål från delområde C för-tjänar ett särskilt omnämnande. Flintdolken som hittades i samband med schaktning i syd-västra delen av schakt 28 har redan nämnts (fi g 47). Dolken är av Lomborgs typ IIIC och kan på typologisk väg dateras till slutet av perioden SNI, ca 2000 f Kr eller strax dessförinnan (Apel 2001: 238ff, 270). Den är därmed omkring 1500 år yngre än merparten av keramiken från delområde C. Ytan på dolken är fi nt bearbetad, och den är avbruten ungefär mitt på bladet. Huruvida detta är en gammal skada eller om

Figur 45. Fördelning på olika litiska råmaterial för stenmate-rialet från delområde C, beräknat på a) vikt respektive b) antal. Viktdominerande fynd som yxor, dolkar, malstenar, slipstenar och knackstenar är ej medräknade.

Fig 46. Fördelningen på olika råmaterial för hela och frag-mentariska formella redskap i sten.

Vikt g (totalt 899,3 g)

Kvarts0%

Kvartsit1%

Sandsten2%

Porfyr30%

Obest flinta2%




a)

Antal (n=326)

Obest flinta19%




Kvartsit1%

Porfyr8%

Sandsten0% Kvarts

0%

b)


70

m nordväst om hus 1 (se nedan). I anläggningen A643 belägen ca 5 m N om hus 1 hittades en slipsten i sandsten (fi g 49). Även detta fynd an-tyder att stenhantverk kan ha utförts i anslut-ning till huset.

I ytan på gropen A628 ca 13 m N om hus 1 hittades en limpformad överliggare till en sadelformad malsten (fi g 50). Detta fynd är av stort intresse, då typen är vanlig på tidig-neolitiska trattbägarboplatser i Östra Mel-lansverige. Vid Skumparberget i Närke och Skogsmossen i Västmanland hittades ett fl ertal dylika malstenar i nära anslutning till tidig-neolitiska tvåskeppiga hus av samma typ som

dolken brutits av i samband med schaktningen har inte gått att avgöra. Den exakta fyndplat-sen är inte heller känd, och dolkens kontext därmed svårbedömd.

Inom ett begränsat område i nordvästra delen av schakt 35 hittades vid schaktningen två klotrunda knackstenar i fl inta, en i krisit-anstadfl inta och en i sydskandinavisk fl inta (fi g 48). Knackstenar av den här typen används främst i tidiga stadier i tillverkningsprocessen för stenredskap. Deras exakta fyndplats är osä-ker då de framkom i lösa massor respektive i dumphögen i samband med schaktningen, men det är troligt att de deponerats inom ca 10-15

Figur 47. Flintdolken, schaktfynd från syd-västra delen av schakt 28, delområde C. KLM 44162: 20. Foto Ken-neth Alexandersson/Kalmar läns museum.

Figur 48. Knackste-nar från NV delen av schakt 35, delområde C. KLM 44162: 146 och 147. Foto Kenneth Alexandersson/Kal-mar läns museum.


71

Figur 49. Slipsten i sandsten från A643, delområde C. KLM 44162: 372. Foto Kenneth Alexandersson/Kalmar läns museum.

Figur 50. Överliggare till sadelformad malsten, hittad i A628 i delområde C. KLM 44162: 564. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum.

hus 1 i Runsbäck (Apel 1996: 165; Hallgren 2000: 175ff; Lidström Holmberg 2004: 224f). Fyndet av den limpformade malstensöverligga-ren från Runsbäck tycks vara det sydligaste av den här typen i Sverige (Lidström Holmberg 2004). I Mälardalen förefaller de limpformade malstensöverliggarna ofta vara tillverkade i glimmerskiffer, medan fyndet från Runsbäck är tillverkat i sandsten. Huruvida föremålet är en exotisk handelsvara som förts till Öland från Mälarområdet, eller om den är lokalt till-verkad med inspiration från teknologin norrut, är i nuläget en öppen fråga. Eventuellt kan en närmare analys av bergarten bringa klarhet i detta. Vid en analys av malstenens yta kunde Mats Regnell vid Stockholms universitet påvi-sa förekomst av mikroskopiska kiselstenar, så kallade fytoliter, vilket tyder på att malstenen använts för att mala vegetabilier (Mats Regnell muntligen). I skrivande stund är analysen inte färdigställd, och det är därför oklart om fytoli-terna i fråga går att artbestämma.


72

Figur 51. Tvärsnoddsornerad keramik från delområde C:

a) grov tvärsnodd (KLM 44162: 71, 731, 79, 726)

b) gles tvärsnodd (KLM 44162: 583)

c) tät tvärsnodd (KLM 44162: 654)

d) tvärsnodd i komplexa ar-

rangemang (KLM 44162: 762)

Foto Kenneth Alexandersson/Kalmar läns museum.

a

dd

b

c

d


73

Keramik

Det insamlade keramikmaterialet från delom-råde C omfattar totalt 400 skärvor och 310 fragment, till en sammanlagd vikt om 3 724 g. Av dessa uppvisar 88 skärvor och fragment dekor, motsvarande omkring 20 % av de hela skärvorna räknat på antal. Dekormönstren do-mineras av tvärsnodd (ca 84 % av de dekore-rade), vilken mestadels är anbringad på kärlens hals och/eller buk. Bland den tvärsnoddsorne-rade keramiken kan urskiljas fl era varianter, där en stor skillnad i tvärsnoddens grovlek fö-religger. Ett urval av tvärsnoddsornerade skär-vor från delområde C visas i fi gur 51. Bland övrig dekor märks 7 skärvor och 1 fragment med snöre, 6 skärvor med pinnintryck samt 1 skärva med gropar. Bland de tvärsnoddsorne-rade skärvorna fi nns även två skärvor från ett och samma kärl som varit dekorerat med kom-plex tvärsnodd i kombination med hästskofor-made intryck av snöre (fi g 52).

Bland de kärlformer som kan identifi eras för keramiken på delområde C dominerar trattbä-gare, med en öppet trattformad hals, rundad buk och rundad botten (fi g 53). En stor andel av kärlen uppvisar rikt dekorerade halspartier (t ex fi g 51c ovan), men även till synes ode-korerade trattbägare förekommer (fi g 54). Mynningsdiametern har inte dokumenterats konsekvent, men överlag dominerar små kärl och trattbägare med en mynningsdiameter på omkring 10-20 cm förefaller vanliga i materia-let. En skärva som hittades i den stora gropen A331 (se nedan) kommer från mynningen på ett mycket litet kärl, med en mynningsdiameter på ca 3 cm och en konkav hals (fi g 55). Detta kärl har tolkats som en så kallad kraghalsfl as-ka, vilket är en typ av litet fl askliknande kärl som förekommer på tidigneolitiska trattbägar-boplatser i stora delar av södra och mellersta Sverige, och i södra Sverige även i gravsam-manhang (Hallgren 2008: 172).

Antalet identifi erade bottenskärvor är mycket få, vilket sannolikt beror på att mer-parten av kärlen har haft en rundad botten där skärvorna är svåra eller omöjliga att skilja från bukskärvor. Två kärl med plan botten har

Figur 52. Tvärsnodd i kombination med snöre. KLM 44162: 909. Foto Kenneth Alexandersson/Kalmar läns museum.

Figur 53. Rekonstruerad trattbägare från delområde C. Ba-serat på skärvan i figur 51c. Teckning Ludvig Papmehl-Dufay

0 10 cm


74

identifi erats, det ena med en svagt avsatt fot och en bottendiameter på ca 8,5 cm (fi g 56). Skärvan framkom i A15, vilken tolkats som avfallsgrop och där även keramik med dekor av gles tvärsnodd hittades. Bottenskärvan till-sammans med den dekorerade keramiken kan här möjligen antyda en datering till SN, mot-svarande omkring 2300-1800 f Kr och således samtida med fl intdolken men betydligt yngre än merparten av lämningarna inom delområde C. Utöver den eventuella kraghalsfl askan och de båda kärlen med plan botten har inga andra kärlformer än trattbägare kunnat identifi eras säkert i materialet från delområde C.

Godset är generellt tämligen grovt, och magringen utgörs av krossad bergart. Ett fåtal skärvor uppvisar extremt grov magring, med enskilda korn på uppemot 13 mm eller mer. En mynningsskärva från området direkt N om hus 1 uppvisar ett sådant extremt grovt gods i kombination med tjock kärlvägg (17 mm) och avlånga gropintryck under mynningen (fi g 57).

Figur 54. Skärvor från till synes odekorerade trattbägare. KLM 44162: 911, 777. Foto Kenneth Alexandersson/Kalmar läns museum.

Figur 55. Mynningsskärva från litet kärl med konkav hals, tolkat som en kraghals-flaska. KLM 44162: 727. Foto Kenneth Alexandersson/Kalmar läns museum.

Figur 56. Bottenskärva från ett kärl med avsatt fot, från A15 i norra delen av delområde C. KLM 44162: 584. Foto Kenneth Alexandersson/Kalmar läns museum.


75

ment av ett dekorerat bleck av kopparlegering (fi g 37 ovan). Blecket förefaller ha varit kva-dratiskt eller rektangulärt, och har en sfärisk upphöjning i vad som kan antas är mitten på föremålet. Dekoren består av punsade/stansa-de sicksack-linjer som löper dels längs kanten och dels i parallella linjer in mot den sfäriska upphöjningen i mitten. Möjligen bildar deko-ren ett likarmat kors med upphöjningen som mittpunkt, men på grund av brottytornas pla-cering är denna tolkning inte säker. Dateringen av föremålet är osäker, men en gissning base-rad på formgivning och metallens patinering (Sara Gainsford muntligen) är att blecket är medeltida.

Figur 57. Gropornerad skärva av extremt grovt gods från området direkt norr om hus 1. KLM 44162: 676. Skärvans höjd är ca 5 cm. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum.

Figur 58. Skärvtjocklek för keramiken från delområde C, redovisat som antal skärvor. Det totala antalet är 389.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18

tjocklek mm

anta

l

Kärlet uppvisar vissa likheter med så kallad Valbykeramik, som förekommer i Danmark och i viss mån i Skåne och som förs till slutfa-sen av trattbägarkultur och MNV (Davidsen 1978: 93ff).

Räknat på samtliga hela skärvor från delom-råde C är medeltjockleken ca 10,1 mm, vilket är att betrakta som förhållandevis tjockt jämfört med andra mer eller mindre samtida Öländska material (Papmehl-Dufay 2006: 166ff; Pap-mehl-Dufay 2009a). Fördelningen på skärv-tjocklek i materialet från delområde C visas i fi g 58, och det framgår här att spridningen är relativt stor med en stor andel skärvor från 7 mm tjocklek upp till 12 mm tjocklek. Utanför detta intervall är antalet betydligt mindre.

Ekofakter

Benmaterialet från delområde C är ytterst be-gränsat, och utgörs uteslutande av små frag-ment av bränt ben. Inga bearbetade fragment eller föremål av ben eller horn har identifi erats. Materialet har inte analyserats osteologiskt. Totalt tillvaratogs 40 fragment bränt ben till en sammanlagd vikt av 8,4 g, fördelat på 6 anläggningar av vilka 4 är belägna i området kring hus 1.

Vid undersökningen hittades fragment av brända hasselnötsskal i en anläggning på del-område C, närmare bestämt gropen A324 strax söder om hus 1. Ett hasselnötsskal från denna anläggning har 14C-daterats till tidigmesoliti-kum, omkring 8000 f Kr. Vid växtmakrofossil-analysen av jordprover framkom hasselnötsskal i ytterligare två anläggningar, gropen A331 och stolphålet A332. Båda dessa har 14C-daterats till sen TN/tidigaste MN, omkring 3600-3100 f Kr (se nedan).

Övrigt

Endast ett fåtal fynd av senare datum än sten-ålder hittades inom delområde C. Förutom ett antal uppenbart sentida fynd såsom plastbitar, nedgrävda metalltunnor och liknande hittades i en anläggning med neolitiska fynd (A15) även en järnspik och en tegelbit. I schaktkanten mot norr i schakt 35 hittades i matjorden ett frag-


76

området. Efter den fortsatta undersökningen i oktober utkristalliserar sig dessa två områden som de huvudsakliga aktivitetsområdena inom delområde C, där området med keramik i viss mån sträcker sig mot nordost in i nordvästra delen av schakt 35. Detta område innehåller dessutom fl era tidsskikt, vilket bland annat 14C-dateringar och typologiskt daterbara före-mål vittnar om. Vidare kan ett område med ett till ytan stort men förhållandevis fyndfat-tigt kulturlager identifi eras i nordligaste delen av schakt 35 (fi g 61). I det följande presenteras lämningarna inom delområde C uppdelade på tre identifi erade skeden: den mesolitiska fasen, den tidig- och mellanneolitiska fasen och den senneolitiska fasen (se fi g 62). Den huvudsak-liga fasen, från vilken merparten av fynd och anläggningar av allt att döma härrör, är den ti-digneolitiska och tidigt mellanneolitiska fasen med boplatslämningar och fynd från trattbä-

Tolkning: faser, konstruktioner och aktivitetsytorEfter avslutad schaktning i juli kunde två ytor inom delområde C urskiljas där fynd och an-läggningar kunde antas refl ektera avgränsade och kontextuellt samlade aktiviteter under olika delar av stenåldern (se fi g 62 nedan). Inom ett område i västra delen av schakt 28 med bland annat fl era stora härdar hittades vid schaktningen ett fragment av en bränd tunnackig fl intyxa och en avbruten fl intdolk (fi g 59). Fynden tolkades som eventuellt speg-lande aktiviteter av rituell karaktär. Omkring 15 m mot nordost identifi erades vidare ett ca 10 m i diameter stort område i norra delen av schakt 28 med rikligt med fynd, anläggningar och förmodade kulturlager (fi g 60). I synner-het den förhållandevis stora mängden keramik bland fynden gjorde att detta område stack ut gentemot resterande del av undersöknings-

Figur 59. Dolkområdet sett från lift. Jämför fig 62. Foto från S Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum.


77

garkultur. En sammanställning över samtliga tillgängliga 14C-dateringar från delområde C visas i tabell 8.

Mesolitisk fas

Utifrån ett antal typologiskt daterbara fynd, samt resultatet av en 14C-datering står det klart att delar av delområde C utnyttjats för mänsk-lig verksamhet redan under tidigmesolitikum (preboreal tid), omkring 8000 f Kr. Detta gör Runsbäck till en av de i särklass äldsta boplat-serna som undersökts arkeologiskt på Öland.

Figur 60. Husområdet sett från lift. Det anläggningstäta området kring huset är beläget i bildens nedre vänstra hörn. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum.

Figur 61. Kulturlagret i schakt 35 efter rensning i oktober. Foto från Ö Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum.


78

Figur 62. Plan med konstruktioner och aktivitetsytor inom delområde C. Anläggningar med, ej markerade eller numrerade. Alternativt läggs markeringen av konstruktioner och aktivitetsytor ovanpå en plan med tolkningar för anläggningarna, som ovan.


79

Vid undersökningen prioriterades de neolitiska lämningarna i området varför vi inte har kun-nat klargöra hur stor andel av anläggningarna i området som tillkommit under denna tidigaste fas. Klart är i alla fall att några anläggningar kring det neolitiska hus 1 (se nedan) kan ges en mesolitisk datering, exempelvis gropen A324 i vars fyllning en smal lancettmikrolit och ett stort antal hasselnötsskal påträffades. Ett av de förkolnade nötskalen har daterats till omkring 8250-7810 f Kr (2σ) (se tabell 8). Dateringen är den äldsta hittills från boplatssammanhang på Öland. Bland övriga mesolitiska fynd från det-ta område (fi g 63) kan nämnas en hullingspets och en handtagskärna, vilka båda framkom inom utbredningen för det neolitiska huset och åtminstone i ett fall i fyllningen till en neolitisk anläggning.

Den ovan nämnda hullingspetsen stämmer endast delvis in på den gängse defi nitionen av denna föremålstyp, och förtjänar en kommen-tar. Enligt ”sorteringsschema för fl inta” sam-manställt av Göteborgs arkeologiska museum skall en hullingspets ha retuschering på ömse sidor av hullingen (Andersson m fl 1978). På spetsen från Runsbäck fi nns det retusch på båda sidor, men i ena fallet inte i direkt anslutning till hullingen. Spetsen skulle även kunna defi nieras som en eneggad spets, en typ som i Västsverige dateras till senpaleolitikum-tidigmesolitikum (Hensbacka). I vårt fall förefaller det mer tro-ligt att spetsen skall föras till det yngre av dessa alternativ.

Ser man till tillverkningen av mikroliter i Kalmarsundsområdet följer de inte samma teknologiska principer som i Skåne, men slut-produkterna är snarlika (Alexandersson 2001: 116). Hullingspetsar är framförallt kända från Västsverige i fyndkontexter som dateras till Sandarnakultur (Nordqvist 2000), men i enstaka exemplar fi nns de spridda över stora delar av Sydskandinavien. Från Sydsvenska höglandet fi nns ett drygt dussintal registrerade hullingspetsar (Taffi nder 1982: 85f). Längs Östkusten är de mer ovanliga, och bland ytterst få exemplar härifrån kan nämnas två hullings-petsar från Södra Möre, söder om Kalmar och en från Lilla Åby i Östergötland (Alexanders-

Figur 63. Mesolitiska fynd från delområde C: Hand-tagskärna, lancettmikrolit och hullingspets. KLM 44162: 342, 227, 496. Foto Kenneth Alexandersson/Kalmar läns museum.


80

son 2001: 118; Larsson m fl 1997: 24).De mesolitiska lämningarna inom delom-

råde C i Runsbäck är svåra att utvärdera, då prioriteringen av undersökningen inte medgav någon närmare utredning av denna fas. Det fö-refaller dock troligt att den relativt omfattande verksamheten på platsen under TN (se nedan) till stor del förstört och/eller suddat ut spåren från de mesolitiska aktiviteterna på platsen, och chanserna är därför små att utifrån anläggning-arnas spridning säga något om de mesolitiska aktiviteternas rumsliga organisation. En iakt-tagelse som kan vara av betydelse i samman-hanget, men som efter slutförd undersökning egentligen inte kan utvärderas, är ett stråk av icke undersökta anläggningar högre upp längs sluttningen sydost om det prioriterade området inom delområde C (se fi g 62). Den ovan nämn-da mesolitiska gropen A324 ligger i anslutning till detta stråk, och en möjlig tolkning är att fl era av anläggningarna i den högre belägna delen av området härrör från den mesolitiska fasen. I östra delen av delområdet, nordost om den gångväg som delar området mitt itu, fi nns ett antal vinkelformade rännor eller liknande som möjligen skulle kunna utgöra del i någon konstruktion. Ingen av dessa anläggningar har emellertid undersökts då de ligger utanför det prioriterade området.

De mesolitiska fynden inom delområde C är belägna på nordvästsluttningen av den strandvall som avsatts av Ancylussjöns högsta transgression, vilken inträffade omkring 8300

f Kr (Svensson 2001: 92). Det mesolitiska fynd-materialet från undersökningen faller väl in i mönstret av boreala lokaler i Kalmarsundsre-gionen genom att vara litet och relativt fynd-fattigt (Alexandersson 2001). Av fyndmäng-den att döma bör den mesolitiska boplatsen i delområde C vara ett resultat av en eller fl era kortvariga vistelser på platsen.

Tidigneolitisk och tidigt mellanneolitisk fas: TRB-boplatsenVid undersökningen i oktober blev det snabbt tydligt att en stor del av lämningarna inom del-område C är resultatet av boplatsrelaterade ak-tiviteter under TN och tidigaste MN, omkring 3500-3000 f Kr eller något tidigare. Keramiken domineras av tvärsnoddsornerad trattbägarke-ramik, och bland fynden märks ett antal frag-ment av slipade fl intyxor samt en överliggare till en sadelformad malsten. Den sistnämnde är en typiskt tidigneolitisk föremålstyp med huvudsaklig utbredning i östra Mellansverige och i Danmark (Lidström Holmberg 2004).

Spridningen av trattbägarkeramik inom del-område C visar en mycket tydlig koncentration till ett område i norra delen av schakt 28 (fi g 38 ovan). Som framgått var också anläggningstät-heten mycket hög i denna del av området, och stor möda lades i oktober på att undersöka och reda ut förhållandena mellan de olika förhisto-riska aktiviteterna i detta område. En stor del av fynden framkom vid rensning, och represen-terar av allt att döma ett tunt men fyndrikt kul-

Lab nr Anl nr Ålder BP Ålder kalibr 2σ

Period Kontext Daterat material

Ua-37459 324 8890+-60 8250-7810 f Kr Tidigmesolitikum Hasselnötsskal

Ua-37460 331 4620+-40 3520-3130 f Kr TN II/MNA Hasselnötsskal

Ua-37461 332 4650+-40 3630-3350 f Kr TN II Hasselnötsskal

Ua-37869 594 4135+-45 2880-2570 f Kr MN B Blandat prov: Al, Rönn/Oxel, Hasselnötsskal

Ua-37870 624 8170+-60 7350-7040 f Kr Tidigmesolitikum Träkol Tall, ev hög egenålder

Tabell 8. Sammanställning över resultaten från 14C-dateringar från delområde C.


81

De tre stolphålen mäter omkring 0,55-0,8 m i diameter och har ett djup om ca 0,3-0,4 m från den schaktade och rensade ytan räknat. De skiljer sig genom sin storlek tydligt gentemot övriga stolphål i området, vilket tillsammans med deras inbördes placering stärker tolkning-en att de ska förstås som delar i en och samma konstruktion. Avståndet mellan de takbärande stolparna är ca 3 respektive 4 m, och husets totala längd bör således ha varit minst omkring 12 m (se nedan). Väggarnas placering och ut-seende har inte gått att helt klarlägga, delvis beroende på den stora anläggningstätheten i kombination med tidsbrist. En viktig faktor kan emellertid också vara aktiviteter på platsen efter det att Hus 1 tagits ur bruk, vilket i så fall kan ha raderat ut en del spår från detta. Flera alternativa väggplaceringar har föreslagits, och den variant som utifrån såväl iakttagelser i fält som analyser inomhus av fyndspridning och anläggningar förefaller mest trolig är den som visas i fi gur 64. En riktlinje i sökandet efter väggarnas placering har varit dels fyndet av en handfull bitar lerklining i A578 och i A602 (fi g 65), och dels den sotiga rännan A599 i gropen A594 vilken tolkats som del av väggkonstruk-tionen alternativt någon form av ingång. Stolp-hålet A578 och rännan ingår i denna tolkning i husets norra långsida, medan A602 är en grop som kan utgöra del av husets västra gavel.

turlager som täckt delar av det anläggningstäta området. Detta lager undersöktes inte i egentlig mening, då fokus istället lades på att genom rensning få fram och identifi era anläggningarna i området. Tidspressen var stor, och tre dagar innan undersökningens avslutande utvidgades schaktet mot norr så att fynd- och anläggnings-koncentrationen kunde avgränsas. På grund av tidsbrist kunde endast en liten andel av de anläggningar som kom fram i samband med utvidgningen undersökas, och det kan anses troligt att fl er anläggningar och troligen även konstruktioner fanns på platsen som inte iden-tifi erades i samband med undersökningen. Det fyndmaterial som tillvaratagits kan av samma anledning betraktas som ett urval.

Inom området har minst en stolpburen kon-struktion identifi erats, i det följande benämd Hus 1. En plan med de anläggningar som tol-kats som ingående i huset visas i fi gur 64, och anläggningarna beskrivs i tabell 9. Tre större stolphål, A332, A329 och A624, bildar en rad i VSV-ONO riktning genom det fynd- och an-läggningstäta området och har tolkats som de takbärande stolphålen i ett tvåskeppigt lång-hus. Stolphålen är sinsemellan likartade till storlek, djup och fyllning, med undantaget att A332 och A329 är stenskodda medan A624, som dock endast rensades fram och undersök-tes till hälften, förefaller sakna stenskoning.

Figur 64. Plan med de anläggningar som tolkats som ingående i Hus 1 numrerade. Jämför tabell 9.


82

A nr: Typ: Längd (m):

Bredd (m):

Djup (m):

Fyllning: Fynd: Beskrivning: Anmärk-ning

327 Stolphål? 0,29 0,29 0,14 Svagt sotig sand

Framkom efter schaktning. Visade sig vid undersökningen vara väldigt svagt färgat. Tolkat som mycket osäkert stolp-/pinnhål

329 Stolphål, takbä-rande

0,79 0,54 0,29 Sotig sand/sten

Keramik Framrensad efter schaktning. For-modad härd men visade sig vid un-dersökning vara ett stort stenskott stolphål. Mittparti med rikligt sotig sand samt ljusare runt om.


0,62 0,62 38 Sotig sand, sten

Keramik Framkom efter rensning. Tydligt stenskott stolphål. På linje med A329 som också tolkas som stolphål.

571 Grop 0,21 0,21 0,13 Svagt sotig sand

572 Stolphål 0,6 0,35 0,24 Brungrå sand

Tidigare grävd och felsnittad. Avlång i husets längdriktning. Snittad på tvären och innehåller troligren minst två väggstolpar

578 Grop/stolphåls-rest?

0,65 0,45 0,16 Gråbrun bitvis sotig sand

Keramik, fl inta, ev lerklining

Relativt tydlig men fl ammig mörk-färgning, otydligt avgränsning nedåt.

Lerklining

580 Stolphål 0,25 0,25 0,24 Sotig grå-brun sand/sten

Mindre stolphål ev stenskott, belä-get direkt intill liknande anläggning (A598).

590 Stolphål?594 Grop 2,8 0,8 0,25 Se beskriv-

ning.Oval/rektangulär relativt diffus anläggning, i SO delen fl ammigt gråbrun och i NV delen (särskilt en bit ner) sotig och mörk. Den sotiga delen har mätts in som A599. Relativt fyndrik Antydan av koncen-tration till A599. I NO delen skärs (?) anl av A573, i

598 Stolphål 0,18 0,18 0,2 Sotig grå-brun sand

Keramik Litet stolphål, tydligt i plan och profi l, ev stenskott

599 Ränna 0 0 0 Se anl 594602 Grop/

ev med stolphål

1,1 0,8 0,2 Gråbrun sand, en del sten.

X Större mörkfärgning, relstivt rik på fynd. I profi lfl ack mot V, i östra delen en större fördjupning ca 0,6m i diam som kan representera stolpe ()ca 0,2 m djupt, räknat från den hårt rensade ytan). Antydan till stenskoning kring denna.

Lerklining

609 Pinn-/stolphål

0,15 0,15 0,1 Tidigare grävd, sannolikt väggstolpe i hus.


0,8 0,8 0,35 Gråbrun siltig sand, sotig i ytan, två stenar.

Stor mörkfärgning som försvinner in under stenmur. Angivet djup är räknat från matjordens nederkant, breden så som den framträdde i schaktväggen. Fyllningen utgörs av siltig sand och enstaka, ca 0,1-0,15 cm stora stenar. Sotigast i de ne-dersta två decimet

682 Stolphål? ej dok ej dok ej dok ej dok683 Stolphål? ej dok ej dok ej dok ej dok

Tabell 9. Beskrivning av de anläggningar som tolkats som ingående i Hus 1. Jämför figur 64.


83

ge utrymme för att ytterligare ett takbärande stolphål kan ha funnits där gångvägen och VA-schaktet går idag. Båda dessa varianter är fullt tänkbara sett i relation till övriga kända hus från perioden i fråga i Skandinavien. Ett hassel-nötsskal från det takbärande stolphålet A332 har 14C-daterats till 3630-3350 f Kr (2σ), och ett hasselnötsskal från den stora gropen A331 som skär södra långväggen på huset 14C-date-rades till omkring 3520-3130 f Kr (2σ). Statis-tiskt är de båda dateringarna inte åtskiljbara, och eftersom hasselnötsskalen i de här fallen inte nödvändigtvis har en funktionell koppling till anläggningarna i fråga kan dateringarna inte användas vare sig för att helt säkert datera huset eller för att avgöra om huset är äldre eller yngre än gropen A331. Den samlade bilden av fyndmaterial och 14C-dateringar gör det dock ytterst troligt att huset ska dateras till tiden omkring 3600-3300 f Kr, motsvarande perio-

I fi gur 66 visas spridningen kring Hus 1 för fynd av keramik och sydskandinavisk fl inta. Som framgår är keramiken tydligt knuten till området i och strax utanför huset på dess sydväs-tra och norra sida. Fynden av sydskandinavisk fl inta förefaller utifrån den ovan presenterade tolkningen av husets konstruktion uteslutande fi nnas utanför huset på dess sydvästra, västra och norra sida. Denna fördelning av fynd kan i viss mån visa den rumsliga fördelningen av olika aktiviteter kopplade till husets använd-ningstid, men resonemanget kompliceras av det faktum att såväl äldre som yngre aktiviteter tycks fi nnas representerade på platsen.

Om tolkningen av dessa anläggningar som tillhörande husets väggkonstruktion är korrekt innebär det att huset bör ha varit omkring 5 m brett och ca 12 m alternativt ca 15 m långt, och alltså haft en boyta på omkring 60-75 m2. Osäkerheten i längdangivelsen syftar till att

Figur 65. Lerklining påträffad i A578, tolkat som en del av norra långväggen i Hus 1. KLM 44162: 654. Foto Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum.


84

Figur 66. Området kring huset i delområde C, spridningen av keramik och sydskandinavisk flinta. Siffror anger antal.Mörkgrått = takbärande stolphål, ljusgrått = möjlig del i väggkonstruktion.


85

skede. Dels fi nns mesolitiska aktiviteter av i princip okänd omfattning belagda direkt söder om och inom utbredningen för huset, och dels fi nns en större tidigneolitisk anläggning (gro-pen A331) som utan tvekan skär husets södra vägglinje och således måste ha tillkommit före eller efter huset. Som framgick ovan är resul-taten från 14C-dateringarna inte tillräckligt snäva för att vara behjälpliga i sammanhanget. Vid undersökningen av A331 (fi g 68) notera-des i fyllningen två möjliga stolphål i form av stensamlingar kring mörkfärgade partier. Om dessa verkligen utgör stolphål kan de eventu-ellt ha fungerat som väggstolpar i huset, vilket skulle innebära att huset tillkommit efter det att gropen A331 fyllts igen. Detta är emeller-tid en mycket osäker tolkning, och av fynden i A331 att döma kan ingen längre tidsperiod ha förfl utit mellan de båda i så fall.

En närmare granskning av gropen A331 vi-sar att den utmärker sig på fl era sätt, och den förtjänar därför en kommentar. Gropen mätte ca 4 x 2 m och låg orienterad i NNO/SSV, och djupet uppgår till ca 0,5 m. Vissa iakttagelser tyder på att det i själva verket kan röra sig om fl era sammanhängande nedgrävningar. Anlägg-ningen undersöktes genom två kvadranter, och således är endast ca hälften av fyllningen un-dersökt. Fynden från de båda undersökta kva-dranterna omfattar drygt 600 g keramik och omkring 170 g slaget stenmaterial (tabell 10). Keramiken utgörs av trattbägarkeramik, och innefattar bland annat den enda identifi erade skärvan från en kraghalsfl aska (se fi g 55 ovan). I övrigt fi nns ett fl ertal skärvor i A331 som upp-visar dekor bestående av korta intryck av grov

den TNII vilket som framgår nedan stämmer mycket bra med liknande hus i andra delar av landet.

Generellt kan sägas att huset från Runsbäck i storlek och utseende, så långt detta går att avgöra, stämmer mycket bra överens med ti-digneolitiska hus av så kallad Mossbytyp d.v.s. tvåskeppiga tidigneolitiska hus med runda-de gavlar och konvexa eller raka långväggar (Larsson 1992: 66ff; Apel 1996; Artursson m fl 2003: 64ff) (fi g 67). I en sammanställning nämner Artursson m fl ett knappt 30-tal hus av Mossbytyp i södra och mellersta Skandinavien (Artursson et al 2003: 69ff). Husen förekom-mer i olika varianter och storlekar, från endast 6 upp till 20 m långa och 3,5-6,5 m breda med två till fyra eller eventuellt fem takbärande stol-par. Det vanligaste förefaller vara hus med tre takbärande stolpar och en längd av omkring 12-13 m, och en orientering av huset i mer eller mindre öst-västlig riktning. I Sverige har tidig-neolitiska hus av Mossbytyp identifi erats i Skå-ne (16 st), Halland (1 st), Östergötland (1st), Västmanland (1 st) och Närke (2 st). Siffrorna inom parantes är hämtade från Artursson et al (2003: 72), och ytterligare hus har tillkom-mit på senare år bland annat i Östergötland (Carlsson 2004; Stenvall 2007; Wikell muntli-gen). Värt att notera är hur som helst att huset i Runsbäck tycks vara ett av de få husen av Mossbytyp som påträffats i sydöstra Sverige, och en mycket tydlig tyngdpunkt kan alltså ses i Skåne. Dateringen av hus av Mossbytyp har va-rit omdiskuterad. I sin genomgång tar Arturs-son m fl (2003: 123) upp fem Mossbyhus som de anser väldaterade utifrån provernas och fyn-dens kontextuella sammanhang. Dateringarna faller här mellan perioderna TNI och TNII/MNI, vilket stämmer mycket bra med den fö-reslagna dateringen av huset i Runsbäck.

Fyndspridningen kring huset är problema-tisk såtillvida att de kronologiska förhållan-dena inte helt kan utredas utifrån det underlag som undersökningsresultaten medger. Det är uppenbart att de fynd och anläggningar som dokumenterats i och omkring utbredningen för huset inte tillkommit under ett och samma

Material Antal Vikt gKeramik 142 613,2Ordovicisk fl inta 29 90,6Flinta obest 23 3,5Bränt ben 19 1,5Sydskandinavisk fl inta 14 4,6Porfyr 8 62,3Kristianstadsfl inta 4 5,3Totalt 239 781

Tabell 10. Sammanställning av fynden från A331.


86

a Figur 67.

a) Tolkningsplan över hus 1 på delområde C i Runsbäck, i jämförelse med tidigneolitiska hus från

b) Skumparberget och

c) Mossby. Efter Apel 1996: 121 respektive Larsson 1992: 71.

b

c


87

Figur 69. Stenmaterialet från A331 fördelat på olika råmate-rial, räknat på a) vikt och b) antal.

Antal (n=78)

Flinta obest29%

Sydskandinavisk flinta18%


Porfyr10%


b)

Vikt (totalt 166,3 g)


Flinta obest2%

Sydskandinavisk flinta3%

Porfyr37%


a)

Figur 68. Gropen A331 under utgrävning. Foto från S Ludvig Papmehl-Dufay/kalmar läns museum.

tvärsnodd (se fi g 51a ovan), något som vanligen anses höra hemma i början av tidigneolitikum (Hallgren 2008: 150). Liknande keramik fi nns bland annat från fl era Vrå-boplatser i Söder-manland (Kihlstedt m fl 1997: 116).

Stenmaterialet i A331 domineras av avslag, men innefattar även 4 kärnor/kärnfragment och ett antal formella redskap. En av kärnorna utgörs av en mikrospånkärna, en så kallad han-tagskärna, i ordovicisk fl inta. Typen hör hem-ma i mesolitikum, och fyndet ska således sättas i samband med den äldre fasen på platsen. De formella redskapen i A331 utgörs av 1 avslag med retusch och 4 slipade avslag i sydskandi-navisk fl inta, och 1 avslag med retusch och 2 skrapor i ordovicisk fl inta. De slipade avslagen kan dateras till neolitikum, men i övrigt medger stenmaterialet ingen närmare datering i detta avseende.

Fördelningen på olika råmaterial bland stenmaterialet i A331 ger emellertid en intres-sant bild (fi g 69). För delområde C i stort do-minerar sydskandinavisk fl inta (se ovan), men

i A331 kan en tydlig dominans istället ses för den lokala ordoviciska fl intan. Räknat på antal uppgår detta material till ca 38 %, medan det räknat på vikt utgör mer än hälften av sten-materialet. Den sydskandinaviska fl intan upp-går endast till 18 % räknat på antal, och en försvinnande liten del räknat på vikt. Det går inte att dra några säkra slutsatser om orsaken till denna skillnad i stenmaterialets samman-sättning mellan å ena sidan A331 och å andra sidan delområde C som helhet, men en tänk-bar anledning skulle kunna vara att A331 är äldre än hus 1 och merparten av fynden som


88

taggtrådsliknande tvärsnoddsdekor på en plats som delområde C i Runsbäck är därför mycket svårdaterade, och det ska inte uteslutas att en del keramik, exempelvis skärvorna i avfalls-gropen A15 i NO delen av delområde C, kan härröra från senneolitikum. Dessa utgör i så fall de första fynden på Öland av keramik från perioden i fråga, och en framtida genomgång av Runsbäckskeramiken där man noggrant studerar olika dekorformers utseende i syfte att utröna dateringen vore därför önskvärd. Dess-värre är detta inget som rymts inom ramen för föreliggande rapport.

Med det ovan sagda angående osäkerhe-terna kring förekomsten av senneolitisk kera-mik är fl intdolken det enda säkra senneolitiska fyndet från delområde C i Runsbäck. Dolken som är av Lomborgs typ IIIC (se ovan) är av-bruten ungefär mitt på bladet, och hittades i lösa massor i samband med schaktningen i syd-västra delen av delområde C (se fi g 62 ovan). Det går inte att med säkerhet avgöra huruvida skadan är gammal eller om den kan ha upp-kommit i samband med schaktningen, och det är därför osäkert om dolken deponerats hel el-ler i fragmenterat tillstånd. I området där den hittades fi nns ett fl ertal anläggningar, bland an-nat fl era större runda härdar vilka ger intryck av att kunna vara från äldre järnålder. Bland övriga anläggningar i området fi nns de båda ovan nämnda högst osäkra gravarna A369 och A615. Att dolken skulle härröra från någon av dessa och därmed utgöra gravgåva motsägs av fl era faktorer, bland annat dolkens troligen fragmenterade tillstånd men också att den i så fall skulle ha deponerats mycket högt upp i an-läggningens fyllning. Fyndet av ett bränt frag-ment av en tunnackig fl intyxa i ytan av en av anläggningarna stärker intrycket ytterligare av att dolken sannolikt inte deponerats i någon av dessa gropar. Fyndsammanhanget är där-för osäkert, och de senneolitiska aktiviteterna inom delområde C förblir svårbedömda.

Trattbägarbönder på ÖlandMaterialet från delområde C i Runsbäck utgör ett viktigt komplement till den framväxande

avsatts kring det. Denna tolkning fi nner som framgått ovan visst stöd i keramikens utform-ning, och motsägs inte heller av andra iaktta-gelser som stratigrafi eller 14C-dateringar. Att gropen skulle kunna vara från ett tidigt skede av tidigneolitikum passar också väl in i paral-leller från andra platser i södra Skandinavien, där fyndrika gropar på tidigneolitiska trattbä-garboplatser ofta tolkats som symboliskt lad-dade och kopplade till religiösa föreställningar (Eriksson m fl 2000; Gidlöf m fl 2006).

Även om alla fynd således inte kan kopplas till husets användningstid, är det tydligt att mer-parten av fynden i koncentrationen i och kring hus 1 härrör från tidigneolitikum och trattbä-garkultur. De ovan nämnda 14C-dateringarna stärker ytterligare uppfattningen att Hus 1 härrör från denna tid. Som framgått ovan är det också troligt att fl er byggnader funnits på platsen. Noterbart är att de neolitiska fynden tydligt grupperar sig inom och framförallt väs-ter och norr om huset. Topografi skt motsvarar detta ”framför” huset, om man tänker sig att norra långsidan exponerar huset ner mot slutt-ningen och mot havet. Det är även på denna sida som en möjlig ingång har föreslagits, i form av gropen och rännan A590/594.

Senneolitisk fas

Vid underökningen i juli uppfattades lämning-arna inom delområde C som dominerade av aktiviteter under senneolitikum. Fyndet av en fl intdolk bidrog starkt till detta, men även ett fåtal skärvor keramik med dekor som påminde om så kallad taggtrådsdekor vilken är vanlig under senneolitikum (Petersson 2001: 178ff). Vid undersökningen i oktober visade sig mer-parten av keramiken utgöras av tvärsnodd-sornerad trattbägarkeramik, vilket försvårar bedömningen av eventuell närvaro av senneoli-tisk keramik inom området. Tvärsnoddsdekor förekommer såväl under tidigneolitikum som under senneolitikum, och den senneolitiska taggtrådsdekoren kan vara mycket snarlik en gles tvärsnodd vilket är en dekorform som be-visligen använts under tidigneolitikum (Hall-gren 2008: 139ff). Enstaka skärvor med gles


89

Utanför mynningen på gånggriften i Mysinge har vid olika undersökningar mindre mängder trattbägarkeramik framkommit (Papmehl-Du-fay 2006: 72ff; Alexandersson 2005). Dekoren utgörs av bland annat vertikala bukstreck och intryck, och dateringen förefaller ligga i början av MN A. Vid Högskolans i Kalmar seminarie-grävningar i Möllstorp hittades vid sidan om stridsyxekeramik även en del trattbägarkera-mik. Detta material har ännu inte bearbetats, varför det är svårbedömt i nuläget (Alexan-dersson under arbete). Utöver dessa platser har enstaka skärvor bukstrecksornerad trattbägar-keramik framkommit i Mellösa i Bredsätra sn respektive Kolstad i Köpings sn, båda på mel-lersta Öland (Papmehl-Dufay 2006: 82; SHM 26993).

Våren 2008 hittades och undersöktes delar av en tidigneolitisk trattbägarlokal i Resmo på sydvästra Öland (Papmehl-Dufay 2009a). Högt upp längs landborgsluttningen, omkring 40 m över havet, hittades här ett fyndrikt och

bilden av trattbägarkulturen på Öland. De fyra megalitgravarna i Resmo sn en dryg mil söderut har länge dominerat bilden som fram-ställts i forskningen (t ex Arne 1909; Åberg 1913; Stenberger 1948) (fi g 70). Fram tills för bara några år sedan var det kända materialet TRB-keramik från Öland ytterst begränsat, och inskränkte sig till enstaka skärvor från ett fåtal platser (Papmehl-Dufay 2006: 71ff). Vid utgrävningen i början av 1970-talet av den sto-ra senmesolitiska och tidigneolitiska boplatsen i Alby tillvaratogs omkring 2 kg keramik av vilken merparten förefaller utgöras av tidig-neolitisk trattbägarkeramik (Bendixen 1976). En del av detta material har föreslagits vara senmesolitisk Erteböllekeramik, men någon närmare bearbetning av Albyfynden föreligger inte i nuläget. På den publicerade schaktplanen från Alby syns en ansamling av anläggningar som ser ut att möjligen kunna utgöra lämning-arna efter ett tvåskeppigt hus av Mossbytyp, men detta är svårt att i efterhand utvärdera.

Figur 70. Gånggriften RAÄ 85 i Mysinge, Resmo sn på Öland. Foto från SO Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum.


90

tvinnat snöre, och endast någon enstaka skärva med tvärsnodd har identifi erats (fi g 71). Om denna skillnad ska förstås som kronologiskt betingad eller om andra orsaker ligger bakom är svårt att säga. Vissa indikationer fi nns som tyder på att materialet från Resmo kan vara något äldre än Runsbäck, men detta är svårt att helt säkert belägga i nuläget. Från såväl andra arkeologiska sammanhang som etnografi ska jämförelser vet man att keramikens utformning ofta refl ekterar sociala grupperingar och kul-turella identiteter (t ex Hallgren 2000; Larsson 2009). En sådan tolkning öppnar för möjlighe-ten att keramikerna i Resmo respektive Runs-bäck dekorerade sina kärl utifrån den grupp-tillhörighet man ville manifestera.

I samband med undersökningen i oktober togs från såväl delområde A som delområde C ett antal jordprover för växtmakrofossilanalys. Förhoppningen var dels att få fram bra dater-bart material från relevanta kontexter, och dels att kunna spåra eventuell odling och hantering av andra växter på platsen. Analysen genom-fördes av Mats Regnell vid kvartärgeologiska institutionen, Stockholms universitet, och en fullständig rapport från hans undersökning återfi nns i bilaga 5. Totalt analyserades 41,5 liter jord fördelat på 18 prover, vilket kan an-ses vara en relativt stor mängd sett i relation till liknande undersökningar. Från delområde C analyserades 7 prover om totalt ca 16 liter jord. En sammanställning av resultaten från analysen av proverna från delområde C visas i tabell 11. Bortsett från träkol i samtliga pro-ver och fragment av hasselnötsskal i tre av pro-verna hittades totalt sett endast 1 hallonkärna och 1 frö av häckvicker. I ett prov från rännan A84 inom delområde A hittades som framgått ovan ett fragmentariskt sädeskorn, vilket emel-lertid 14C-daterades till yngre bronsålder. Detta innebär att, den relativt omfattande analysen till trots, inga säkra belägg för odling under neolitikum framkommit vid undersökningar-na i Runsbäck. Trattbägarkulturen är annars starkt förknippad med tidig sädesodling, och fyndet av malstenen i Runsbäck antydde att så även var fallet här. Resultaten från växtmak-

ytstort kulturlager liksom anläggningar i form av stolphål, gropar med mera. Inga hus eller andra säkra konstruktioner kunde identifi eras. Det fyndrika kulturlagret var beläget i under-sökningsområdets nordöstra hörn. Lagret kun-de således inte avgränsas, men dess yta över-stiger 200 m2. Endast en dryg tiondel av den framschaktade delen av kulturlagret undersök-tes genom rutgrävning, varvid ett fyndmaterial omfattande ca 6 kg keramik, ca 300 g fl inta och omkring 130 g bränt ben samlades in.

Keramiken utgörs uteslutande av trattbä-garkeramik, som typologiskt kan dateras till tidigneolitikum och troligen framförallt pe-riodens senare del. Dateringen stöds även av 14C-dateringar på brända ben från lagret, och keramiken från Resmo är således troligen så gott som samtida med keramiken och huset från delområde C i Runsbäck. Formgivningen av kärlen uppvisar också stora likheter de båda platserna emellan, men också påtagliga skill-nader. Framförallt gäller detta dekorverktygen. I Runsbäck dominerar tvärsnodd kraftigt och endast någon enstaka skärva uppvisar snörde-kor. I Resmo råder det omvända förhållandet: dekoren domineras fullständigt av intryck från

Figur 71. Trattbägarkeramik från Resmo (Papmehl-Dufay 2009a).


91

derna från gånggriften däremot uppvisade en blandad diet, där terrestriska resurser nyttjats vid sidan av marina dylika. En möjlig tolkning är att människor inom trattbägarkulturen på Öland livnärt sig på boskap i kombination med fi ske, jakt och insamling, och att odling varit av ringa eller ingen betydelse. Ett intressant fynd i detta sammanhang gjordes vid en arkeologisk förundersökning år 2008 vid Pettersholm strax norr om Halltorp på västra Öland. I en cirkel-rund ca 0,65 m stor grop hittades stora delar av ett skelett av en nötkalv, som 14C-daterats till omkring 3500-3100 f Kr (Papmehl-Dufay 2008d). Kalven från Pettersholm bör därmed kronologiskt kunna tillföras trattbägarkultu-ren, och visar att man med största sannolikhet hållit boskap i någon utsträckning inom tratt-bägarkulturen på Öland. Den är dessutom så gott som samtida med keramiken och huset från delområde C i Runsbäck och ytterligare en pusselbit i den framväxande bilden av tidig-neolitisk trattbägarkultur i regionen.

rofossilanalysen kan inte användas som säkert belägg för att odling inte förekommit, men den totala avsaknaden av sädeskorn i proverna är samtidigt svårförklarad och kan innebära att odling inte praktiserats inom de här aktuella boplatserna under tidigneolitikum.

De frågor som väcks av det ovan sagda är extra intressanta ur ett Öländskt perspektiv, ef-tersom laborativa analyser av neolitiskt skelett-material här givit resultat som tolkats som att jordbruk med odling inte fått ordentligt fäste på ön förrän under senneolitikum (Kanstrup 2004; Eriksson et al 2008). Tolkningen bygger på analyser av skelett från gånggriften i Mysinge, gropkeramiska fl atmarksgravar i Köpingsvik samt ett anta hällkistor från mellan- och sen-neolitikum och framåt från ett antal platser på Öland. Individerna i de gropkeramiska gra-varna uppvisade en distinkt marint orienterad diet, medan gravlagda från senneolitikum och bronsålder uppvisade en terrestrisk diet av allt att döma baserad på såväl boskapsskötsel som odling. De tidig- och mellanneolitiska indivi-

Anl. Nr. Anl.-typ Prov-vol. (ml.)

Hallon (Rubus idaeus)

Hasselnötskal, vikt i gr. (Co-ryluus avellana)

Häckvicker (Vicia se-pium)

Trä-kol*

Övrigt

A329 Stolphål i Hus1

2000 T


2000 0,21 T


2400 1 T

A355 Ränna 1600 T 1 keramikfragm. 2,5 gr.

A594 Väggränna Hus 1?

2300 1 T 1 keramikfragm. 3,1 gr.

A324 Grop 2800 1,36 T 1 fl intavslag 3,2 gr.A331 Grop 2800 0,084 T 2 keramikfragm.

9,8 gr.; enstaka brända benfragm.

Tabell 11. Sammanställning av resultaten från växtmakrofossilanalysen inom delområde C. För en fullständig rapport se bilaga 5.


92

sädeskorn från delområde A visar på aktivite-ter också under bronsålder. Möjligen ska även några av de större runda härdarna inom delom-råde C föras till bronsålder eller äldre järnålder (jfr Papmehl-Dufay 2008b).

Det stora tidsdjupet har gjort att tolkningen av enskilda lämningar försvårats. Vissa ske-den har emellertid kunnat urskiljas inom båda ytorna då aktiviteterna varit särskilt intensiva. Inom delområde A har den stora mängden fynd av slagen kristianstadsfl inta i kombination med det förhållandevis blygsamma keramikmateri-alet tolkats som tecken på intensiva aktivite-ter under senmesolitikum och kanske tidigaste neolitikum. Fynden av fl era tvärpilspetsar kan likaså föras till detta skede. Som framgår nedan har emellertid omfattande aktiviteter utförts på platsen även under senare delar av neolitikum, och många anläggningar kan sannolikt föras till detta senare skede.

Ett uttalat fokus inför undersökningarna i Runsbäck var att fi nna rester efter hus eller andra konstruktioner från stenålder. I ett in-ledande skede framstod den anläggningstäta ytan inom delområde A som den i detta hän-seende mest intressanta att undersöka. Efter avslutad undersökning kan vi konstatera att hus eller andra stolpburna konstruktioner med största sannolikhet stått här, men på grund av omfattande skador från såväl äldre rotvältor som sentida VA-schakt har utformningen inte helt gått att klargöra. Ett mycket intressant re-sultat från delområde A är upptäckten av södra delen av det som här benämnts konstruktion 1,

Undersökningarna i Runsbäck har på fl era sätt bidragit med viktig ny kunskap kring stenål-dern på Öland. Trots den hårda prioriteringen och den relativt korta undersökningsperioden utgör undersökningen såväl ytmässigt som re-sursmässigt den mest omfattande stenåldersun-dersökningen som genomförts på Öland under de senaste decennierna. Genom att större ytor banats av har boplatsernas rumslighet kommit i dagen på ett annat sätt än vad som varit möj-ligt vid mindre undersökningar. Samtidigt har möjligheterna att utnyttja detta begränsats av den prioritering som gjordes inför undersök-ningen i oktober, där stora delar av de mer perifera områdena helt prioriterades bort. En annan faktor som kraftigt försämrat våra möj-ligheter att förstå de förhistoriska händelseför-loppen inom området är att undersökningen delades upp i två omgångar, med fl era månader emellan. Ytor som schaktades fram i juli hade blåst och vuxit igen i oktober, vilket gjorde att oerhört mycket tid i oktober fi ck läggas på rens-ning av redan rensade ytor. Detta resulterade också i en omfattande dubbelinmätning, som i sin tur gjort efterarbetet ovanligt komplicerat och tidskrävande.

Något som är genomgående såväl inom del-område A som inom delområde C är det stora tidsdjupet hos fynden som avsatts på platsen. Det är uppenbart att strandvallarna under lång tid har utgjort fördelaktiga platser att utföra olika typer av aktiviteter på. Inom båda ytorna har således lämningar från mesolitikum till senneolitikum påträffats, och ett 14C-daterat

Diskussion och utvärdering


93

har här kunnat identifi era och undersöka det äldsta påträffade huset på Öland. Huset är av Mossby-typ och kan utifrån främst typologiska kriterier dateras till slutet av tidigneolitikum, TN II omkring 3600-3300 f Kr. Liknande hus har undersökts i andra delar av landet, i synner-het i Skåne, men i sydöstra Sverige har ytterst få liknande hus påträffats. Hus 1 i Runsbäck och fynden som påträffades i dess anslutning erbjuder en unik möjlighet till att diskutera den rumsliga organisationen på en boplats från den yngre stenåldern.

En viktig men svåråtkomlig faktor när man diskuterar stenåldersboplatsers rumslighet är deras storlek, vilket på grund av undersök-ningsmetodik sällan går att fastställa (t ex Artursson et al 2003). I Runsbäck har vi haft vissa möjligheter att belysa detta, även om be-gränsningarna som nämnts ovan spelat in. Det mest slående är den begränsade yta inom del-område C inom vilken så gott som alla fynden från trattbägarkultur återfunnits. Viss osäker-het gäller angående fyndens avgränsning mot nordost, men för trattbägarkeramiken kan ändå en tydlig koncentration ses kring hus 1 på delområde C. Inom ett område på omkring 15 x 30 m påträffades stora mängder trattbä-garkeramik tillsammans med avslag och red-skapsfragment i fl inta, och keramiken är inom detta område tydligt koncentrerad till sydväs-tra delen och området väster och norr om huset. Keramikens spridning förefaller således vara kopplad till aktiviteter som utförts i anslutning till det samtida boningshuset. Hantering och förtäring av mat ligger nära till hands, även om inga analyser utförts som kan belysa kärlan-vändningen på platsen. Ingen närmare analys har heller utförts av kärlstorlekar, men utifrån den översiktliga registrering som gjorts är det tydligt att trattbägare av företrädesvis mindre storlekar dominerar. Det ska emellertid poäng-teras att spridningen av keramik och fl inta inte nödvändigtvis speglar hela boplatsens avgräns-ning; andra aktiviteter kan ha utförts i närbe-lägna väl avgränsade områden. Vissa sådana aktiviteter kan ha varit av sådan art som inte avsatt några arkeologiskt identifi erbara spår,

och som består av ett nedsänkt parti med mör-ka kulturlager i vilka bland annat fl era skär-vor stridsyxekeramik påträffades. Just denna del av ytan var dessvärre kraftigt skadad av en äldre rotvälta, vilket har försvårat tolkningen betydligt. En möjlig tolkning är att det ned-sänkta partiet ingått i en större konstruktion, och stolphålsrännan mot nordost kan eventu-ellt sättas i samband med detta liksom ett fl er-tal grundare rännor av olika utformning som fi nns i området. Keramiken från det nedsänkta partiet antyder en datering till andra halvan av mellanneolitikum, och hus från denna tid i andra delar av Skandinavien har ofta uppvisat ett nedsänkt golvparti i en del av huset (Lars-son 1989; Artursson m fl 2003; Larsson 2008). Även om det inte helt har kunnat fastställas, är det alltså sannolikt att vi inom delområde A i Runsbäck har identifi erat spåren efter ett hus från stridsyxetid med delvis försänkt golv, något som generellt sett är mycket ovanligt och som inte tidigare har påträffats i Kalmar län.

Även inom delområde C är det stora tidsdju-pet påtagligt. Fyndet vid den inledande schakt-ningen av en senneolitisk fl intdolk förledde oss att tro att merparten av lämningarna var från den yngre stenålderns slutskede omkring 2000 f Kr. Först när fl er anläggningar började under-sökas i oktober stod det klart att tyngdpunkten istället låg i början av yngre stenåldern, runt 3500 f Kr. Vidare visade det sig nu att ett myck-et äldre skede fi nns på platsen, i form av fl int-föremål och hasselnötsskal från tiden omkring 7000-8000 f Kr. I prioriteringarna som gjordes inför undersökningen i oktober lades fokus helt och hållet på lämningar från den yngre stenål-dern, och omfattningen på lämningarna från det tidigaste skedet har därför inte undersökts närmare.

När det gäller delområde C var förhoppning-arna inledningsvis inte lika stora att identifi era rester av hus, eftersom anläggningstätheten efter schaktningen i juli inte föreföll lika stor här som inom delområde A. Ett område med fyndförande kulturlager visade sig emellertid dölja ett stort antal anläggningar som fram-trädde först efter omfattande rensning, och vi


94

långväga släktskap eller allianser kan likheter-na troligen förstås som att de båda platserna ingått i någon form av gemensam kulturell sfär, som varit kopplad till trattbägarkulturen och det tidiga jordbruket i Skandinavien. Kontak-ter kan mycket väl ha funnits mellan Öland och Mälardalen under denna tid; med kanot färdas man snabbare än till fots, och de många fynden av icke-lokala råmaterial visar att Öland varit allt annat än isolerat.

Det tidigneolitiska huset inom delområde C utgör det första säkert dokumenterade sten-åldershuset på Öland, och ett av de ytterst få undersökta trattbägarhusen i sydöstra Sverige. Det förmodade stridsyxehuset med försänkt golv inom delområde A utgör likaså ett unikt fynd, som dessvärre var kraftigt skadat och därför inte gått att dokumentera fullt ut. Med tanke på hur få liknande platser som under-sökts i området förefaller det emellertid inte osannolikt att hus av denna typ varit vanliga, och eventuella framtida undersökningar av ti-digneolitiska boplatser i Kalmar län kommer med största säkerhet att bringa fl er hus i da-gen.

och andra kan ha utförts i närbelägna områ-den som ligger utanför exploateringsområdet. Ett tänkbart exempel på det sistnämnda är våt-marken Hästbäckekärret som är belägen direkt sydost om Södra Sandåsgatan omkring 80 m sydost om hus 1. Den eventuella fornlämnings-förekomsten i våtmarken är inte känd, men uti-från paralleller i andra delar av Sverige är det tänkbart att det till TRB-boplatsen i Runsbäck har hört ett kärr där offer i form av keramik-kärl, yxor med mera placerats. Vid trattbägar-boplatsen Skogsmossen i Västmanland under-söktes ett tvåskeppigt hus av samma typ som i Runsbäck, och ett 20-tal m från huset fanns en offermosse där stora mängder föremål lagts ner under tidigneolitikum (Graner 2004; Hallgren 2008). Som framgått ovan fi nns en del tydliga likheter mellan trattbägarboplatserna i Runs-bäck och Skogsmossen, det långa avståndet till trots. Husen är av snarlik konstruktion, och keramikens utformning är i många fall slående lik vad gäller ornamentikens utförande och placering på kärlet. Limpformade malstenar har påträffats på båda platserna, och fyndens spridning i förhållande till huset uppvisar ock-så stor samstämmighet. Snarare än att antyda


95

Referenser

Alexandersson, K. 2001. Möre i centrum. Mesolitikum i sydöstra Kalmar län. I: Magnusson, G. (red) Möre. Historien om ett småland. E22-projektet. Kalmar läns museum. Sid 111-1128. Kalmar.

Alexandersson, K. 2003. Björnhovda 8:227. Fornlämning 245, Torslunda socken, Mörbylånga kommun, Öland. Arkeologisk förundersökning 2002. Rapport Kalmar läns museum.

Alexandersson, K. 2004. Vikingatida grav och senmesolitiskt kulturlager. Raä 215, Tingsdal 1:1, Köping sn, Borgholms kn, Öland. Arkeologisk undersökning, 2003. Arkeologisk rapport, Kalmar läns mu-seum.

Alexandersson, K. 2005. Rapport över arkeo-logisk undersökning 2004 vid gånggriften Resmo Raä 85, Resmo sn, Öland. Opubli-cerad rapport.

Alexandersson, K. 2007a. Arkeologisk utred-ning inför detaljplaneändring. Runsbäck 5:2, 7:9, Torsunda socken, Mörbylånga kommun, Öland. Arkeologisk utredning, 2007. Arkeologisk rapport, Kalmar läns museum.

Alexandersson, K. 2007b. Why use different raw materials? Raw material use during the Late Mesolithic to Middle Neolithic along the coast of Kalmarsund. I: Lars-son, M. & Parker Pearson, M. (red) From Stonehenge to the Baltic. Living with cul-tural diversity in the third millennium BC. BAR International Series 1692, sid 35-39. Oxford.

Alexandersson, K. under arbete. Möllstorp, rapport från seminariegrävningar för Hög-skolan i Kalmar.

Alexandersson, K., Gurstad-Nilsson, H., & Källström, M. 1996. Stenålder i järnål-dersland. Om den pågående specialinven-teringen på Öland. Bulletin för arkeo-logisk forskning i Sydsverige nr 2-3 1996. Sid 4-17.

Alexandersson, K. & Johansson, G. 2003. Senmesolitikum I ett västsvenskt inlands-område. In situ Västsvensk Arkeologisk Tidskrift. Institutionen för arkeologi Göte-borgs universitet. Sid 79-92

Andersson, S., Rex Svensson, K. & Wigforss, J. 1978. Sorteringsschema för flinta. Fynd rapporter 1978, sid 217-252.

Andersson, C. & Pettersson, M. 1998. Skogs-by 8:14. Fornlämning 223, Torslunda sn, Mörbylånga kn och Öland. Arkeologiska förundersökningar och slutundersökningar 1990, 1997 och 1998. Arkeologisk rap-port, Kalmar läns museum.

Apel, J. (red) 1996. Skumparberget 1 och 2. En mesolitisk aktivitetsyta och tidigneoli-tiska trattbägarlokaler vid Skumparberget i Glanshammars sn, Örebro län, Närke. För- och slutundersökningsrapport från Arkeologikonsult AB. Upplands Väsby 1996.

Apel, J. 2001. Daggers, knowledge and power. The social aspects of flint-dagger technology in Scandinavia 2350-1500 cal BC. Coast to coast-book 3. Uppsala.


96

Gurstad-Nilsson, H. 2001. En neolitisering – två förlopp. Tankar kring jordbrukskul-turens etablering i Kalmarsundsområdet. I: Magnusson, G. (red) Möre. Historien om ett småland. E22-projektet. Kalmar läns museum. Sid 129-164. Kalmar.

Gustawsson, K. A. 1928. Kalmar läns sten-ålder. Opublicerad lic-uppsats, Uppsala universitet.

Hansson, H. 1937. Syréns hage, Oskars-hamn, Småland. Opublicerad rapport ATA Dnr 0938/37.

Hagberg, U. E. 1976. Fundort und fundgebiet der Modeln aus Torslunda. Frühmittelal-terlische studien 10, sid 323-349.

Hallgren, F. 2000. Lineage identity and potte-ry design. I: Olausson, D. & Vankilde, H. (red) Form, function and context. Material culture studies in Scandinavian archaeolo-gy. Acta Archaeologica Lundensia, Series in 8o N 31. Sid 173-191. Stockholm.

Hallgren, F. 2008. Identitet i praktik. Lokala, regionala och överregionala sammanhang inom nordlig trattbägarkultur. Coast to coast-book 17. Uppsala.

Hedenmalm, B. 1992a. Rapport över arkeo-logisk undersökning på fastigheten Kleva 2:2, Resmo socken, Mörbylånga kommun, Öland. Arkivrapport topografiska arkivet, Kalmar läns museum.

Hedenmalm, B. 1992b. Rapport över ar-keologisk förundersökning på fastigheten Björnhovda 25:2 m fl, Färjestadens sam-hälle, Mörbylånga kommun, Torslunda socken, Öland. Arkeologisk rapport, Kalmar läns museum.

Kanstrup, M. 2004. Studie i senneolitisk diæt. Analyse av stabile kulstof- og kvæl-stofisotoper i skeletmateriale fra ölandske grave. CD-uppsats i laborativ arkeologi 2003/2004, Arkeologiska forskningslabo-ratoriet, Stockholms universitet.

Kihlstedt, B., Larsson, M. & Nordqvist, B. 1997. Neolitiseringen i Syd- Väst- och Mellansverige. Social och ideologisk förändring. I: Larsson, M. & Olsson, E.

Arne, T. J. 1909. Stenåldersundersökningar. Fornvännen, sid 86-108.

Arnell, K.-H. 1974. Bo på Öland -på stenål-dern. Kalmar län sid 62-72.

Artursson, M., Linderoth, T., Nilsson, M.-L. & Svensson, M. 2003. Byggnadskultur i södra och mellersta Sverige. I: Svensson, M. (red) I det neolitiska rummet. Skån-ska spår –arkeologi längs Västkustbanan. Riksantikvarieämbetet. Sid 41-171. Lund.

Bendixen, E. 1976. Tidigt nordiskt kruk-makeri från Albyboplatsen i Hulterstads socken på Öland. KALMARNAS Volym 51, sid 15-27.

Bjerck, H.B. 1989 Mesolithic site types and settlents parrens at Vega, Northern Nor-way. Acta Arhaeologica vol. 60. Köpen-hamn.

Carlsson, T. 2004. Neolitisk närvaro. En näs-tan fyndlös tidigneolitisk gård vid Blecken-stad i Ekeby socken: Östergötland. Fornvän-nen 99, sid 1-8.

Davidsen, K. 1978. The final TRB culture in Denmark. A settlement study. Arkaeolo-giske studier V. Copenhagen.

Eriksson, G., Linderholm, A., Fornander, E., Kanstrup, M., Schoultz, P., Olofsson, H. & Lidén, K. 2008. Same island, different diet: Cultural evolution of food practice on Öland, Sweden, from the Mesolithic to the Roman period. Journal of Anthropolo-gical Archaeology 27, sid 520-543.

Eriksson, N, Rogius K, Rosendahl, A & Wennberg, T. 2000. Fyndrika TN-gropar i sydvästra Skåne. CD-uppsats i arkeologi, Lunds universitet.

Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K.& Johansson, T. 2006. Almhov – delområde 1. Malmö kulturmiljö Rapport nr 39. Malmö.

Graner, G. 2004. Skogsmossens rituella rum. Om offer på en tidigneolitisk boplats. I: Holm, J. (red) Neolitiska nedslag – arkeo-logiska uppslag. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar, Skrifter 59. Sid 9-34. Stockholm.


97

Larsson, Å M. 2008. Taking out the trash. On excavating settlements in general, and houses of the Battle Axe culture in parti-cular. Current Swedish Archaeology Vol 15-16, sid 111-136.

Larsson, Å. M. 2009. Breaking and making bodies and pots. Material and ritual prac-tices in Sweden in the third millennium BC. Aun 40. Uppsala.

Lidén, K. 1995. Prehistoric diet transitions. An archaeological perspective. Theses and papers in Scientific Archaeology 1. Stock-holm.

Lidström Holmberg, C. 2004. Saddle querns and gendered dynamics of the early Neo-lithic in Mid Central Sweden. In: Knuts-son, H. (red) Coast to coast –arrival. Re-sults and reflections. Coast to coast-book 10. Sid 199-231. Uppsala.

Lindström, J. 2000. Ett dödshus från strids-yxetid. Arkeologisk undersökning av RAÄ 415, ett neolitiskt dödshus med offerplats och en äldre järnåldersboplats, samt RAÄ 319:2, en stensträng, Söderby 2:3, Tur-inge sn, Nykvarns kn, Södermanland. Stockholms läns museum Rapport 2000:8. Stockholm.

Linderholm, A. 2008. Migration in prehis-tory. DNA and stable isotope analyses of Swedish skeletal material. Theses and papers in scientific archaeology 10. Stock-holm.

Malmer, M. P. 1962. Jungneolithische stu-dien. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8 No 3. Lund.

Mattes, J. 2008. Frühe Kultbauten. Stu-dien zur Archäologie sakraler Plätze in Südskandinavien. Aun 38. Uppsala.

Nordqvist, B. 2000. Coastal adaptations in the Mesolithic. A study of coastal sites with organic remains from the Boreal and Atlantic periods in western Sweden. GO-TARC Serie B, Gothenburg Archaeological Theses 13. Göteborg.

Papmehl-Dufay, L. 2005. Mellanneolitikum vid Ottenby Kungsgård. Rapport från

(red) Regionalt och interregionalt. Stenål-dersundersökningar i Syd- och Mellansve-rige. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar, skrifter 23. Sid 85-133. Stockholm.

Königsson, L.-K. 1973. Annan flinta. Tor 1972-1973 vol XV, sid 48-52.

Königsson, L.-K., Königsson, E. S., Bendixen, E. & Possnert, G. 1993. Topography and chronology of the Alby Stone Age settle-ment on southeastern Öland, Sweden. I: Arwidsson, G., Hansson, A.-M., Holm-quist-Olausson, L., Johansson, B. M., Klockhoff, M., Lidén, K. & Nordström, H.-Å. (red) Sources and resources. Studies in honour of Birgit Arrhenius. PACT 38, sid 13-39. Stockholm.

Larsson, L. 1989. Boplatser, bebyggelse och bygder. Stridsyxekultur i södra Skåne. I: Larsson, L. (red) Stridsyxekultur i Syd-skandinavien. Rapport från det andra nordiska symposiet om Stridsyxetid i Syd-skandinavien, 31/10-2/11 1988. University of Lund, Institute of Archaeology Report Series No 36. Sid 53-76. Lund.

Larsson, M. 1992. The early and middle Neolithic Funnel Beaker culture in the Ystad area (southern Scania). Economic and social change, 3100-2300 BC. I: Lars-son, L., Callmer, J. & Stjernquist, B. (red) The archaeology of the cultural landscape. Field work and research in a South Swe-dish rural region. Acta Archaeologica Lun-densia Series in 4 Nr 19. Sid 17-90. Lund.

Larsson, M., Lindgren, C. & Nordqvist, B. 1997. Regionalitet under mesolitikum. Från senglacial tid till senatlantisk tid i Syd- och Mellansverige. I: Larsson, M. & Olsson, E. (red) Regionalt och interregio-nalt. Stenåldersundersökningar i Syd- och Mellansverige. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar, skrifter 23. Sid 13-55. Stockholm.

Larsson, M., Lidén, K., Eriksson, G., Alexan-dersson, K. & Papmehl-Dufay, L. 2005. Vi och dom. Kulturell identitet under mellan-neolitikum. Urminne 2005/5, sid 55-71.


98

Kalmar läns museum. Sid 165-184. Kal-mar.

Petersson, M. 2005. Äppelodlingen. Arkeo-logisk utredning och särskild undersök-ning, Björnhovda 1:10, Torsunda socken, Öland. Arkeologisk rapport, Kalmar läns museum.

Petersson, M., Fallgren, J.-H. & Rudberg, M. 2009. Övra Vannborga. Arkeologisk un-dersökning, Övra Vannborga 1:1, Köpings socken, Öland. Nationella rapportprojek-tet 2008. Kalmar läns museum, Rapport 2009:4.

Pettersson, J.-I. 1981. Bebyggelseutvecklingen i tre öländska socknar under stenålder och äldre bronsålder. C-uppsats Lunds univer-sitet.

Rasch, M. 1991. Torslunda socken. I: Hag-berg, U. E., Stjernquist, B. & Rasch, M. (red) Ölands järnåldersgravfält Volym II. Högsrum, Glömminge, Algutsrum, Tor-slunda, Långlöt, Runsten, Norra Möckle-by och Gårdby. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. Sid 205-262. Stockholm.

Schulze, H. 1978. Två öländska gravar från sen stenålder. Kalmar län 1978, sid 41-43.

Schulze, H. 1993. Utgrävningarna vid Kö-pings skola 1991. Kalmar län, sid 133-141.

Schulze, H. 2003. En liten hällkista i Ölands Skogsby. Arkeologisk förundersökning på Skogsby 8:16, Torslunda sn, Mörbylånga kn, Öland. Arkeologisk rapport, Kalmar läns museum.

Schulze, H. 2004a. Köpingsvik på Öland –30 undersökningar 1970-1994. Arkeologiska undersökningar i Köpingsvik, utförda av Riksantikvarieämbetet och Kalmar läns museum. Raä 215, 216 m fl, Köpings sn, Borgholms kn, Öland. Rapport 2004:2, Kalmar läns museum. Kalmar.

Schulze, H. 2004b. GC-vägen Haga park – Färjestaden, utredning och förundersök-ning. Utredning etapp 2 och arkeologisk förundersökning 2003, Torslunda och Vickleby snr, Mörbylånga kn, Öland. Kal-

Arkeologiska forskningslaboratoriet 2. Stockholms universitet.

Papmehl-Dufay, L. 2006. Shaping an identity. Pitted Ware pottery and potters in southe-ast Sweden. Theses and papers in scientific archaeology 7. Stockholm.

Papmehl-Dufay, L. 2008a. Ölands äldsta grav? Kulturlager och gravar från stenål-der och järnålder. Arkeologisk förunder-sökning, Tings Ene 1:1, Köping socken, Öland, Kalmar län. Arkeologisk rapport, Kalmar läns museum.

Papmehl-Dufay, L. 2008b. Spår av eld. Bo-platslämningar från yngre stenålder och äldre järnålder. Färjestaden, Björnhovda 25:389, Torslunda socken, Öland. Arkeo-logisk rapport, Kalmar läns museum.

Papmehl-Dufay, L. 2008c. Senneolitiska bo-platslämningar och våtmarkslager. Öland – Kalmar län. Kolstad 39:1, Köping sn, Öland. Arkeologisk utredning. Kalmar läns museum rapport februari 2008.

Papmehl-Dufay, L. 2008d. Kalven i gropen. Arkeologisk förundersökning, Pettersholm 1:7 och 1:8, Högsrum sn, Öland, Kalmar län. Kalmar läns museum, arkeologisk rapport 2008.

Papmehl-Dufay, L. 2009a. En trattbägarlokal i Resmo. Arkeologisk förundersökning och särskild arkeologisk undersökning 2008, Resmo 1:13, 1:14, 1:15 och 1:16, Resmo socken, Mörbylånga kommun, Öland. Kalmar läns museum, arkeologisk rapport 2009:29.

Papmehl-Dufay, L. 2009b. Ett senneolitiskt flatmarksgravfält? Arkeologisk förun-dersökning, särskild arkeologisk under-sökning, Björnhovda 1:27, Raä 178, 180 och 270, Torslunda socken, Mörbylånga kommun, Öland. Kalmar läns museum, arkeologisk rapport 2009:18.

Petersson, K.-G. 1956. Undersökning av häll-kistor vid Torslunda på Öland. Fornvän-nen 1956:2-3, sid 135-143.

Petersson, M. 2001. Keramiska in- och uttryck. I: Magnusson, G. (red) Möre. Historien om ett småland. E22-projektet.


99

Taffinder, J. 1998. The allure of the exotic. The social use of non-local raw materials during the Stone Age in Sweden. Aun 25. Uppsala.

Tralau, H. 1973. Ålders- och proveniens-bestämning av flintor. En paleobotanisk problemställning. Svensk naturvetenskap Årsbok 26: 119-122.

Vikstrand, P. 2007. Bebyggelsenamnen i Mör-bylånga kommun. Ortnamnen i Kalmar län 7. Sveriges ortnamn. Uppsala.

Åberg, N. 1913. Kalmar läns stenålder. Med-delanden från Kalmar läns fornminnesför-ening VI.

mar läns museum Arkeologiska enheten, Rapport februari 2004.

Stenberger, M. 1948. Det forntida Öland. I: Palm, B., Landin, L. & Nordman, O. (red) Öland. Del 1. Sid 299-398. Lund.

Stenvall, J. 2007. En Vråboplats i Kimstad. Riksantikvarieämbetet UV Öst, Rapport 2007: 45. Linköping.

Svensson, N.-O. 2001. Strandlinjer och strandförskjutning i Möre. I: Magnusson, G. (red) Möre. Historien om ett småland. E22-projektet. Kalmar läns museum. Sid 73-110. Kalmar.

Taffinder, J. 1982. The stone age in southern Småland. A presentation of the existing assemblages with special consideration of their Mesolithic components. C-uppsats, Uppsala universitet.


100


101

Länsstyrelsens dnr: 431-9005-08Kalmar läns museums dnr: 33-984-07Objektnummer KLM: 08/22, 08/55Uppdragsgivare: Anders Ek och Louise Sjögren, Norrgårdsgatan 3A, 392 37 Kalmar; Ulf Runefors, Champinjonsgatan 6, 386 31 Färjestaden; Mats Andersson, Isgärde Johansborg 1, 386 95 Färjestaden.Landskap: ÖlandKommun: MörbylångaSocken: TorslundaFastighet: Runsbäck 5:2, 5:66, 7:9Fornlämningsnr: Raä 261, 262, 263Ek. karta: 4G5i TorslundaX koordinat: 6279000Y koordinat: 1541000M ö h: 10-16Fältarbetstid: 23/6-10/7, 13-28/10 2008Antal arbetsdagar: 75 dagarMaskintid: 112 timmar Personal: Ludvig Papmehl-Dufay, Magnus Petersson, Kenneth Alexan-dersson, Carl Persson, Anna-Karin Andersson, Per LekbergDu nr: Du101: 1 - 673Fynd nr: KLM 44162: 1 - 948Fynd: Fynden förvaras, i väntan på fyndfördelning, i Kalmar läns mu-seums magasin under sitt KLM-nummer. Fynden finns registrerade i en Microsoft Access®-databas. Analyser: Växtmakrofossilanalys: Mats Regnell, Kvartärgeologiska institutionen, Stockholms universitet. 14C-dateringar: Göran Possnert, Ångströmlaboratoriet, Uppsala. Vedanatomisk analys: Erik Danielsson/Vedlab, Glava. Dokumentation: All dokumentation förvaras på KLM.Inmätning: Inmätningar är genomförda med totalstation i Rikets nät (RT90 2,5 gon V och RH70) efter utsättning av punkter med GPS.

Tekniska och administrativa uppgifter


102

två stenåldersboplatser i runsbäck...culture, pottery, ﬂ int, neolithic house, Öland this...

Documents