vad vet vi om skärgårdens fornlämningar under …...de framtagna i relation till vad vi idag vet...

Vad vet vi om skärgårdens

fornlämningar under vatten?- En kartläggning med utgångspunkt

från nordvästra Orust

Av Andréas Olsson & Thomas Bergstrand,Bohusläns museum

AbstractFöreliggande rapport har finansierats av Länsstyrelsen i Västra Götaland ge-nom Riksantikvarieämbetets G2- anslag. Syftet är att kartlägga och bedömadet antikvariska kunskapsläget avseende fornlämningar under vatten i denvästsvenska skärgården.

Arbetet har utförts med utgångspunkt i ett referensområde omfattande ettvattenområde mellan norra Orust, Skaftölandet, Bokenäset och Stora Her-manö. Målet har varit att göra en uppskattning av den förväntade mängdenoch typen av fornlämningar under vatten i detta referensområde och använ-da resultatet för att bedöma kunskapsläget i skärgården som helhet.

Den metodiska utgångspunkten är sambandet mellan landskapsutnyttjandeoch förekomsten av olika fornlämningar under vatten. Detta samband haranalyserats och kvantifierats utifrån befintligt kunskapsläge för att utgöra enmetod i bedömningen av typ av och antal fornlämningar under vatten inomreferensområdet.

Resultatet anger ett mycket bristfälligt kunskapsunderlag för både kulturmil-jövård och forskning. Analysen indikerar att antalet fornlämningar undervatten kan öka med 120 gånger i samband med en inventering.

1

Innehåll1. Inledning............................................................................................................................2

2. Syfte och frågeställningar .............................................................................................23. Avgränsningar och metod ............................................................................................3

4. Den västsvenska skärgården .......................................................................................4

5. Referensområdet ............................................................................................................66. Om fornlämningar under vatten i den västsvenska skärgården ......................7

7. Om fornlämningar under vatten inom referensområdet ...................................8

8. Landskapsutnyttjande i västsvensk skärgård.......................................................109. Landskapsutnyttjande och fornlämningar under vatten .................................14

10. Landskapsutnyttjande och fornlämningar under vatten inomreferensområdet ...............................................................................................................2311. Antal och typ av fornlämningar under vatten inom referensområdet ...............................................................................................................................2712. Vad vet vi om skärgårdens fornlämningar under vatten? ......................28

13. Referenser ...................................................................................................................30

14. Figurförteckning .........................................................................................................3315. Bilageförteckning.......................................................................................................34

2

1. InledningI samband med marinarkeologiskt rådsmöte på Bohusläns museum i Udde-valla, den 22:e April 1999, diskuterades bristen på inventering av landetsvattenområden. Rådet var överens om att en inventering motsvarande denpå land inte är genomförbar under vatten. Med de metoder som står tillhands, skulle kostnaderna och tidplanen för en heltäckande inventering, liktfornminnesinventeringen, vara alltför stora. Ett förbättrat kunskapsläge måsteistället utgå från tematiskt inriktade studier och med fastställda frågeställ-ningar.

En förstudie med syfte att bättre avgränsa och definiera behoven diskutera-des och en arbetsgrupp bestående av Peter Norman, Riksantikvarieämbetet(sammankallande), Sven Rosborn, Fotevikens museum, Johan Rönnby, Sö-dertörns Högskola, Anders Whilborg, Länsstyrelsen i Skåne och Andréas Ols-son, Bohusläns museum bildades. Fyra Länsstyrelser kontaktades, sökte ochbeviljades G2-anslag för kunskapsuppbyggnad á 90 000 kr. Länsstyrelsernavalde ut fyra representativa landskapstyper och fördelade arbetet enligt föl-jande:

• Skåne län: Det obrutna öppna kustlandskapet

• Södermanlands län: Insjölandskapet

• Västernorrlands län: Älvmynningslandskapet

• Västra Götalands län: Skärgårdslandskapet

Länsstyrelsen i Västra Götaland sökte i samverkan med Bohusläns museum.Länsstyrelsen är beställare av arbetet. Kontaktperson på Länsstyrelsen ärTomas Areslätt. Andréas Olsson, Bohusläns museum är projektledare.

2. Syfte och frågeställningarFöreliggande studie syftar till att kartlägga och bedöma det antikvariska kun-skapsläget avseende fornlämningar under vatten i den västsvenska skärgår-den. Arbetet har utförts med utgångspunkt i ett referensområde. Målet harvarit att göra en uppskattning av den förväntade mängden och typen avfornlämningar under vatten i detta referensområde. Målet genererar följandefrågor:

• Vilket resurs- och landskapsutnyttjande, från förhistorisk tid och framåt,karakteriserar den västsvenska skärgården och med vilken sannolikhetkan olika fornlämningsobjekt knytas till detta?

• Vilket resurs- och landskapsutnyttjande, från förhistorisk tid och framåt,karakteriserar referensområdet och vilka typer av och antal fornlämning-ar under vatten har detta genererat?

• Vad indikerar bedömningen av referensområdet för kunskapsläget i denvästsvenska skärgården i stort?

3

3. Avgränsningar och metodPerspektivet i denna studie är kulturmiljövårdinriktat. Detta betyder att in-tresset omfattar de lämningar som normalt klassificeras som fornlämningar.Samtidigt, då fornlämningsbegreppet är dynamiskt och inte alltid är entydigt,speglar arbetet också våra synsätt på vad som är fornlämning.

Det är också fornlämningsbegreppet som avgränsar studien. Eftersom far-tygslämningar utgör fornlämningar om de varit övergivna eller förlista minst100 år, har vi valt att koncentrera oss på förhistorisk tid fram till sekelskiftet1900. Då studien hämtar sin utgångspunkt i dagens skärgård, får den genomlandhöjningen också störst relevans för tiden från yngre järnålder och framåt.

Källmaterialet har utgjorts av både befintliga fornlämningar på land och un-der vatten, skriftliga källor, ortnamn, litteratur och äldre kartor. Källorna hartjänat två syften. Dels har de använts för att ge en bild av skärgårdens land-skapsutnyttjande mera generellt, dels har de använts för att ge en bild avreferensområdet. Den metodiska utgångspunkten har varit en databas, i vil-ken alla för referensområdet relevanta källor förts in. Databasen har använtsför att grafiskt analysera och presentera resultatet av undersökningen. I bila-ga 14 finns en förteckning över posterna i denna databas. Det ska här ocksåtilläggas att samtliga ortnamn och tolkningen av dessa härrör från Ortnam-nen i Göteborgs- och Bohuslän (Palm 1963, 1978).

Arbetet har också omfattat en landinventering omfattande två dagar. Syftetvar här endast att komplettera inventeringen av ett urval platser inom refe-rensområdet.

Uppgiften att försöka uppskatta både antal och typ av fornlämningsobjektunder vatten i ett referensområde är stor och svår. Våra kunskaper om forn-lämningarna under vatten är mycket bristfälliga, och de få inventeringar somgenomförts täcker endast mindre vattenområden, alltför små för att kunnautgöra en utgångspunkt i detta arbete.

Genom att utgå från sambanden mellan ett landskapsutnyttjande och defornlämningar detta avsatt, kan vi få en bild av vilka typer av fornlämningarsom kan finnas. Svårare är att uppskatta den förväntade mängden av forn-lämningar. En uppfattning om fornlämningstätheten i relation till olika land-skapsutnyttjande får man emellertid genom att utgå från redan kända för-hållanden. I detta arbete har vi valt att kvantifiera denna relation. Är förhål-landet att t.ex. fartygslämningar, enligt kända förhållanden på västkusten,ofta förekommer i anslutning till skärgårdsverk, drar vi slutsatsen att de ocksågör det i vårt referensområde.

Konsekvensen av detta är att våra uppskattningar blir helt beroende av kän-da förhållanden, vilket innebär en osäkerhet då kunskapsläget inte är särskiltövertygande.

För att begränsa denna felkälla, har vi valt att avgränsa mindre områdeninom referensområdet. Dessa områden definieras genom närvaron av enmängd olika näringar och verksamheter, landskapsutnyttjanden, som gene-

4

rerat fornlämningar under vatten. Områdena avspeglar inte en misstro motkällmaterialet, utan bygger på dels betydelsen av att väga in olika platsersnäringsmässiga samband, dels att kända fornlämningar under vatten ofta fö-refaller förekomma på platser med flera olika landskapsutnyttjanden.

Avgränsningen av områdena motiveras av källmaterialet i vår sammanställ-ning. Samtidigt är valet också godtyckligt. Vi har här inte möjlighet att disku-tera vad en rumslig förtätning av landskapsutnyttjande innebär, eller hur denrumsligt bör avgränsas. Detta är en diskussion som måste föras i relation tillhur man i olika tider, mentalt, funktionellt och juridiskt, organiserat och delatin sitt landskap.

Detta betyder att uppskattningarna av både typ och antal, aldrig kan bli an-nat än hypoteser och frågeställningar, viktiga att definiera och besvara iframtida uppdragsarkeologi och forskning.

4. Den västsvenska skärgårdenDen västsvenska skärgården omfattar Bohusläns, Västergötlands och norraHallands kust från Svinesund i norr till Kungsbacka fjorden i söder. (fig. 1).Den sammanlagda kuststräckan uppgår till omkring 25 mil och bara i Bo-huslän finns omkring 3000 öar och 4500 holmar och skär (NE).

Skärgården kan övergripande karakteriseras som ett sprickdalslandskap, medstora nivåskillnader och ett stort antal fjordar och djupare vikar som skärlångt in i fastlandet.

Den södra hälften kännetecknas av större öar eller ö- komplex, däriblandStyrsö, Brännö, Galterö, Öckerö, Tjörn och Orust. Denna södra del av skär-gården präglas också av Göta- och Nordre älvs utflöden.

Den mellersta skärgården består dels av tre halvöar; Bokenäset, Stångenäsetoch Sotenäset. De åtskiljs från varandra av Gullmars-, Bro- respektive Åby-fjorden, varav den förra räknas som Sveriges enda riktiga tröskelfjord. Dessafjordar skär långt in i landet i SV-NO riktning och bildar stora, lugna innan-vatten.

I norr vidtar en tätare skärgård med större antal mindre öar och skär. Härfinns också Väderöarna utanför Grebbestad- Fjällbacka och Kosteröarnautanför Strömstad. Själva gränsen mot Norge går i Idéfjorden, som i en bågesnirklar sig långt in i fastlandet.

Den västsvenska skärgården kan också beskrivas som välbefolkad och har ettflertal större samhällen och städer. Öarna länkas med fastland genom broaroch bilfärjor och det finns en hel del industrier som är beroende av skärgår-den. Särskilt märks raffinaderier, stenbryterier och varv, eller turism- och fis-kenäring.

5

Figur 1 . Den västsvenska skärgården.

6

5. ReferensområdetReferensområdet omfattar ett utsnitt längs nordvästra Orust och uppgår tillca 140 km2 (bil. 1). Som för resten av Orust består landskapet av gnejsberg-grund som ingår i Stora Le- Marstrandsseriens formation. Sprickdalslandska-pet gör sig särskilt påmint i förkastningslinjen Morlandadalen- Boxviks kile,där bergsmassivet Storehamn i öst avgränsar Morlandadalen från resten avOrust.

Karaktäristiskt för området är också de stora höjdskillnaderna och före-komsten av både inner- respektive utskärgård.

Figur 2. Skärgården i referensområdet. Foto söderut från Jonsberg.Foto: Thomas Bergstrand.

Utskärgården avgränsas av Orust kustlinje med samhället Stocken i söderoch Ellös i norr. I kustbandet ligger ett pärlband med öar som bildar en yttregräns mot öppet hav. Här märks särskilt Hermanö, Skaftölandet och arkipe-lagen i södra delen med Vallerö, Tornö, Vedholmen, Käringön och Måseskär.Landskapet är kargt med blottad gnejsberggrund och vidsträckta klapper-stens- och hällemarksområden.

Innerskärgården är välskyddad med ett stort antal öar och smala slingrandepassager. Här märks särskilt Skaftölandet, Malö, Flatö, Bassholmen, Hjältömen också mindre öar som Ramholmen, Grötholmen, Koljön, Högholmenoch Stegelholmen. Porten mot innerskärgården kan sägas utgöras av Malö,som ligger som en barriär intill Ellösfjorden.

7

Figur 3. Högst upp på Stegelholmen. Hjältön framträder i bakgrunden.Foto: Andreas Olsson.

Bakom de trånga passagerna Malö strömmar och Björnsundskanalen, vidtarBjörnsunds-, Koljö- och Borgilefjordarna. Rörbäckekile är en smal och långvik som fortfarande skiljer större delen av Dragsmark från Bokenäset. Dendel av Orustkusten som vetter mot denna innerskärgård bildar en brantkustlinje som endast öppnas upp vid de mindre vikarna Kungsviken, Svinevi-keskile och Svineviken.

6. Om fornlämningar under vatten i den västsvenskaskärgården

Det finns få kända fornlämningar under vatten i den västsvenska skärgården.Antalet kan uppskattas till omkring ett 40-tal besiktigade, undersökta eller påannat sätt bekräftade objekt varav endast en handfull har raä- nummer.

Även om vi idag saknar grundläggande kunskaper om både typer av forn-lämningar och var de förekommer, finns inget som direkt indikerar att forn-lämningstätheten skulle vara särskilt låg under vatten. Tvärtom kan förhål-landet vara det motsatta. Det finns exempel på att en enstaka storm underett natt, orsakat hundratals förlisningar även längs en mindre kuststräckasom Bohuslän.

De arkeologiska undersökningar som genomförts, visar i vissa fall också påen hög fornlämningstäthet. Detta gäller särskilt om förutsättningarna är braför ett bevarande av organiska material, dvs. om lämningarna täckts över avskyddande sediment och inte varit exponerade för biologisk nedbrytning. Ettexempel utgörs av Bohusläns museums undersökningar i Marstrands hamn,

8

där bl.a. 6 fartygslämningar och fyra meter tjocka utkastlager från senmedel-tid och framåt påträffats och undersökts (Olsson 1999a).

Majoriteten av de idag kända fornlämningarna under vatten har framkommitgenom muddringar och sportdykning. Bland sportdykarna märks särskiltGöteborgs amatör dykarklubbs insatser från 1950-talet och framåt och Ma-rinarkeologiska sällskapet Göteborgskretsen, en förening som idag kontinu-erligt rapporterar in nya fynd.

I början av 1990-talet startades ett samarbetsprojekt mellan Länsstyrelsenoch Bohusläns museum i syfte att förbättra kunskapsunderlaget för arkeolo-gin under vatten. Arbetet resulterade i en rapport med sammanställningaröver kända indikationer och lämningar (Nykvist 1992). 1994 startades ettprojekt med syfte att digitalt sammanställa både kända fornlämningar ochindikationer på fornlämningar i form av bl.a. förlisningsuppgifter. Även dettaprojekte var ett samarbete mellan Länsstyrelsen och Bohusläns museum ocharbetet pågick med avbrott till 1998. Resultatet var ett register om 1200poster varav de flesta utgör uppgifter om förlisningar. 1999 inkorporeradesdetta register i Sjöhistoriska museets databas Sjömis.

Sedan 1997 finns undervattensarkeologisk kompetens på Bohusläns muse-um. Två personer är fast anställda för att genomföra arkeologiska undersök-ningar, inventeringar och besiktningar på uppdrag av myndigheter och all-mänhet. Arbete utförs också på Vänernmuseet i Lidköping som i samarbetemed sportdykare och Marinen genomfört inventeringar i Vänern.

7. Om fornlämningar under vatten inom referensområdetInom referensområdet har Bohusläns museum, i samband med projektet BlåSkagerak, genomfört en endagars dykinventering på två lokaler, en utanfören tomtningslokal (Raä 8, Gullholmens socken), södra Härmanö, och vidnaturhamnen mellan Tornö och Vedholmen (Olsson 1999b). På både tomt-ningslokalen och i naturhamnen påträffades utkastlager i form av yngre röd-gods och ben. I naturhamnen påträffades också båtdelar som indikerade enfartygslämning på platsen.

Art Antal Källa Varav fornl.

Brygg-, kaj- och kåslämning 34 Inventering, aktuellt projekt -

Fast fiske 1 Inventering, aktuellt projekt -

Lösfynd 3 FMR, bevakas -

Kulturlager 2 Inventering 2

Uppgift om förlisning 114 Sjömis -

Uppgift om fartygslämning 5 Sjömis, inventering 3

Summa 155 5

Figur 4. Tabell över samtliga indikationer och förekommande lämningar undervatten inom referensområdet.

9

Tabellen beskriver de lämningar som ligger helt eller delvis under vatten ireferensområdet. Materialet är baserat på en genomgång av framförallt Sjö-mis, men har i vissa fall också kompletterats med uppgifter från fornminnes-registret (FMR), med lämningar som är registrerade med bevakas- status.Nästan samtliga av brygg-, kaj- och kåslämningarna är ett resultat av en två-dagars inventering genomfört inom det aktuella projektet.

Antalet kända fornlämningar inom området bedöms idag uppgå till femstycken, varav tre utgör fartygslämningar och två utgör utkastlager i en hamnoch intill en tomtningslokal. Två av fartygslämningarna har framkommit ge-nom schakt- eller muddringsarbete (jmf. Hasslöf 1937). De övriga tre forn-lämningarna påträffades i samband med Bohusläns museums inventering.

Figur 5. Båtkas beläget på Stegelholmen. Foto: Andréas Olsson.

Det är emellertid sannolikt att flera av brygg-, kaj- och kåslämningarna ocksåutgör fornlämningar, åtminstone i de fall de kan sägas tillhöra en fast forn-lämning på land. Lämningarna efter bryggor, kajer och kåsar syns främst iform av stenansamlingar eller röjda ytor i klappersten. Endast i vissa fall finnsrester efter störar eller pålar bevarade. De ligger helt eller delvis under vattenoch ibland intill bodlämningar.

Det är tydligt att tidigare fornminnesinventering inte systematiskt registrerateller tagit ställning till brygg-, kaj- och kåslämningarna. De lämningar somredovisas ovan har nästan samtliga påträffats i samband med nämnda två-dagars inventering. Vid inventeringen har endast de tydligt varaktigt övergiv-na lämningarna registrerats.

Den största posten i sammanställningen ovan utgörs av uppgift om förlis-ning. Uppgifterna är hämtade ut sjöhistoriska museets databas Sjömis och

10

utgör till största del förlisningar daterade till 1800-1900-talen. I de fall posi-tionsangivelsen varit alltför grov, och till exempel begränsat sig till Hermanöeller nordvästra Orust, har objektet emellertid inte redovisats på plan. Dethör också till att flera av dessa objekt dateras till 1600-1700-talen.

En annan kategori utgörs av uppgift om fartygslämning, vilket avser existe-rande fartygslämningar. Detta betyder dock inte att de har bekräftats somfornlämningar. I två fall inom referensområdet saknas uppgifter som kan av-göra om lämningen är en fornlämning eller inte.

8. Landskapsutnyttjande i västsvensk skärgård

Förhistorisk tid

Vill man förstå hur dagens skärgårdslandskap utnyttjats under förhistorisk tid,utgör landhöjningen en utgångspunkt. För norra Orust beräknas kustlinjenunder mesolitisk tid vara omkring 35 meter över dagens havsnivå och land-skapet utgör då en mycket utpräglad utskärgård. Boplatserna under mesoli-tisk tid är också helt kustanknutna. Jakt, fångst och insamling utgör detegentliga näringsfånget (Carlsson 1994). Under neolitikum, med introduk-tionen av jordbruk, förändras bebyggelsestrukturen och blir inlandslokalise-rad. Samtidigt utgör skärgården fortfarande en viktigt resurs, i synnerhet förgropkeramisk kultur vars boplatser även fortsättningsvis är kustanknutna(Persson 1998; Westergaard 1998).

Först i brons- och äldre järnålder, då kustlinjen för norra Orust befinner sig15 meter över dagens havsnivå, kan vi mera ingående studera landskapsut-nyttjandet utifrån dagens skärgård. Gravskicket med stensättningar och rösenbelägna på både mindre öar och högre bergspartier, men också de heltkustnära fornborgarna, vittnar om ett extensivt utnyttjande och närvaron aven ökad samhällelig stratifiering (Kristiansen 1978; Sollund 1996). Arkeolo-giska undersökningar bekräftar också de maritima näringarnas betydelse (Al-gotsson & Svedberg 1997).

Kunskapen om den yngre järnåldern i den västsvenska skärgården är be-gränsad. Få arkeologiska undersökningar är genomförda och det källmaterialsom beskriver skärgårdens betydelse utgörs främst av skriftliga källor, vilkaofta också är källkritiskt svårbedömbara. Ett exempel utgörs av den sk. Ottarsresa från Kaupang/Skiringssal till Hedeby på 800-talet, i vilken man bl.a. ver-kar ha utnyttjat ett natthamn någonstans längs Orustkusten (Crumlin- Peder-sen 1983).

Samtidigt kan vi med utgångspunkt från framförallt norsk och dansk forsk-ning ändå dra vissa slutsatser. Det är tydligt att handeln och kommunikatio-nerna utvecklas under yngre järnålder. Skeppen förses med segel och blirmer anpassade för seglation över öppet hav. Under senare delen av vikinga-tid utvecklas fraktseglationen med bulklaster (Crumlin- Pedersen 1985;Nedkvitne 1985). Handelsplatser som Kaupang/Skiringssal eller Hedebyväxer fram.

11

Det är inte känt exakt hur och när ledungen växer fram i Norden, men det fåranses klarlagt att den existerar i yngre järnålder, med föregångare ner i folk-vandringstid (Malmros 1986; Myhre 1985; Westerdahl 1989:247f).

Medeltid

En utgångspunkt i de västsvenska skärgårdslandskapens historia från tidigmedeltid och framåt, är de ständigt föränderliga politiska maktgrupperingar-na. Under 1100-talet förefaller skärgården vara uppdelad vid omkring Götaälvs utlopp, med den norra delen som norsk och den södra som dansk. Se-nare, under 1200-talets mitt, når också den svenska makten kontakt medskärgården genom en landkorridor vid Göta älv. Under den senare delen avmedeltid, är det dessa tre grupperingar som delar och politiskt dominerarskärgården. Först i samband med freden i Roskilde 1658 övergår skärgårds-landskapen i svensk styrning och under decennierna fram till tidigt 1700-talgenomförs en medveten försvenskning (Cullberg 1993:11ff).

Förmodligen är också dessa politiska förhållanden en faktor i den västsvens-ka urbaniseringen. Denna har diskuterats som trevande och annorlunda irelation till andra delar av Skandinavien. Den är visserligen tidig med städersom Kongahälla, men förefaller ha sin tyngdpunkt under senmedeltid mednybildningar ännu under 1600-talet (Andersson 1998). Flera städer är be-lägna i direkt rumslig anknytning till skärgården och Skagerak- Kattegat, vil-ket också vittnar om skärgårdslandskapet som ett omland. Ett exempel ärMarstrand, beläget i den yttre skärgården, ett annat är Kongahälla i Nordreälvs mynning. Samma förhållanden verkar också gälla klosternas lokalisering.Det fanns fyra i Bohuslän, varav två i Kongahälla, ett i Marstrand och ett iDragsmark. Samtliga är belägna i direkt rumslig närhet till havet.

Den västsvenska utskärgården förefaller vara sparsamt bebyggd under me-deltid, vilket framstår som märkligt, då vi möter en kontrasterande bild i nu-varande Norge (jmf. Stibéus 1997). Det är egentligen endast i de södra de-larna av Bohuslän, på öarna utanför Nordre och Göta älvs mynningar, sommedeltida bebyggelselämningar i form av tomtningar påträffats (Danielsson1986; Stibéus 1997). I de inre, mer skyddade delarna av skärgården vittnarframförallt skriftliga källor om en bebyggelse i form av framförallt krono-,frälse- och skattehemman. Det verkar röra sig om en i huvudsak agrart in-riktad bebyggelse. Även om ett maritimt näringsutnyttjande bör ha före-kommit i samband med denna bebyggelse, saknas arkeologiska belägg fördetta (jmf. Pettersson 1953:200ff).

Samtidigt belyser ett flertal skriftliga källor både fiske och bondeseglation. Idet norska Rikets råd från 1409 beskylls allmogen för att lämna sina gårdaröde till förmån för sjöfart (Hasslöf 1949:423). I en dagtingan mellan Löd-öses medborgare och kung Kristian från 1455, gör det tydligt att borgarnahade intresse av att bevaka ett pågående sillfiske i skärgården (Da-lén1941:50).

I en lagtext från1303 beskrivs också förekomsten av sjökrogar i skärgården.Inga arkeologiska spår av dessa krogar har påträffats och det är osäkert i vil-ken utsträckning de förekommit under medeltid (Krantz 1922:32). Även det

12

medeltida skeppsbyggeriet är sparsamt diskuterat och belyses endast genomenstaka skriftliga källor (jmf. Haglund 1995).

En annan näring utgörs av saltutvinningen. Även denna har medeltida beläggmen förefaller varken under medeltid eller nyare tid ha varit av större bety-delse annat än för husbehov (jmf. Kalm 1746:84; Krantz 1922:50ff,145,207).

1500-1600-talen

Först under 1500-talets andra hälft finns skriftliga och arkeologiska beläggför en mer utbredd bebyggelse i den yttre skärgården. Mellan 1556-1589inträffar den första historiskt belagda sillfiskeperioden, vilken verkar resulterai framväxten av en rad fiskelägen eller strandsittarsamhällen över hela skär-gården (Cullberg 1993:49; Pettersson 1995)

De äldsta fiskelägena förefaller avspegla en delvis temporärt eller säsongvisutnyttjad bebyggelse. De arkeologiska undersökningar som genomförts visaratt bebyggelsen bestod av både mer permanenta hus och bodar parallelltmed tomtningar (Pettersson 1995, 1953:107ff). Strandsittarna var obesuttnaoch fiskelägen ägdes av frälse eller kronan. Detta innebar att man var skyldigatt betala en s.k. tomtlega, vilken kunde tas ut i både varor och transportplikt(Brattö 1991; Tiselius 1927:3)

I 1500-talets skriftliga källmaterial vi får en uppfattning om fraktseglationensbetydelse. I flera källor omtalas Västsverige som stor exportör av framföralltträråvaror. Timmer flottas och sågverk anläggs längs älvarna som mynnar i deinre delarna av skärgården. Där älven möter havet växer lastageplatsernafram. Västsverige håller Skagerak- Kattegat- regionen och södra östersjöom-rådet med träråvaror och ved, vilket också resulterade i att de bohuslänskaskogarna skövlades redan under sent 1600-tal (Cullberg 1993:48f; Hörman1922; Krumlinde 1992) .

Troligen är det denna fraktseglation, i kombination med det rika sillfisket,som resulterar i framväxten av mer etablerade hamnlägen i den yttre skär-gården. I dessa hamnlägen påträffas idag ristningar i form av kompassrosor,bomärken, vapensköldar och årtal. Under vatten har i flera hamnar också ut-kastlager påträffats (Lundin 1999). Det är också under sent 1500-tal, vi harde första indikationerna på ett etablerat tull- och lotsväsende (Dalén1941:93f; Krantz 1922:29f).

…så voro på 8 till 9 mil vid den yttersta strandkan-ten i Bohuslän otaligt många människor vid allafjordar, ävensom vid alla vikar och sund, på öar,holmar och fasta landet så långt som sillfångstenkunde idkas…

Ur Norriges og omliggende Öers sandfaerdlige Besk-riffuelse av Peder Claussön, 1556 (Storm 1881:278f)

13

Tillgången på träråvaror gynnade också skeppsbyggeriet. Näringen var bådeknuten till städer som Marstrand och Lödöse, men verkar också förekommamera småskaligt. Skeppen var något av en exportvara, vilket är tydligt dåbåde danskar och holländare väljer att bygga sina skepp i den bohuslänskaskärgården (Krantz 1922:38ff, 45f; Sandklef 1973:211).

Bebyggelse och näringsstruktur under 1500-1600-talen indikerar ett ganskasammansatt näringsfång för både obesuttna och besuttna samhällsgrupper.Det är tydligt att de maritima näringarna var viktiga för alla samhällsgrupper.Samtidigt är det under dessa århundraden som vi för första gången urskiljerfiskaren som yrkesman. Odling och boskapsskötsel förekom på fiskelägena,men i en begränsad omfattning (Pettersson 1953:200ff; Hasslöf 1949:475ff).

I samband med att Bohuslän blir svenskt och försvenskas under 1600-taletsandra hälft, finns också en strävan att i högre grad skydda och gynna städer-nas handel. Bondeseglationen begränsas, och det blir inte längre tillåtet attbedriva utrikes handel utan att gå via städerna (Bäck 1995:9; Cullberg1993:64).

1700-talet

Mellan 1747-1809 upplever Bohuslän sin hittills mest omfattande sillfiskepe-riod, vilken också sammanfaller och gynnas av en befolkningsexpansion. Iskärgården sprider sig en torpbebyggelse. Städer och fiskelägen växer kraf-tigt. Detta leder till att fartygsbeståndet och behovet av transporter ökar, attnya metoder för fångst, beredning och förpackning av fisk utvecklas, och attnya yrkesgrupper växer fram och professionaliseras (Cullberg 1993:71ff).Sillfisket resulterar bl.a. i framväxten av en protoindustri i form av sillsalterioch trankokeri, sk. skärgårdsverk, i framförallt de inre delarna av skärgården.Bara i Bohuslän fanns år 1787 429 skärgårdsverk och under åren mellan1764-1796 utgör sill- och tranexporten den näst största svenska exportvaranefter järnet (Lindroth 1933:24ff; Nystedt 1994:31). Vid sillfiskeperiodens slutöverges de flesta av dessa anläggningar.

Befolknings- och näringsutvecklingen medför att det blir svårt att hålla kvarbegränsningarna för bondeseglationen, men även kontrollen av ny bebyggel-se och taxeringen av denna blir eftersatt (Cullberg 1993:75; Olsson 1995).

1800-talet

Under 1800-talet fortsätter befolkningsexpansionen. 1832 infördes närings-frihetslagen, vilket innebar att bondeseglationen nu helt blev fri och medför-de att handelsmän och hantverkare kunde etablera sig utanför städerna. Nyabåttyper för storsjöfiske hjälpte till att mildra konsekvenserna av sillfiskeperi-odens slut och fisket kunde fortsätta att expandera. Fyrar, farledsutprickningoch lotsväsende utvecklades och byggdes ut. Industrialiseringen tog fart medträvaru-, varvs-, konserv-, och stenindustri (Bäck 1995; Cullberg 1993:76ff;Olsson 1995).

14

Stenindustrin var ett resultat av den industriella expansionen på kontinenten,där graniten utgjorde ett vanligt byggnadsmaterial. Under andra hälften av1800-talet utvecklades stenindustrin till skärgårdens största industri och en-gagerar då ett stort antal fartyg (Hasslöf 1949:435). Många fartyg var kuttrarsom kombinerade fraktseglation med fiske (Fredriksen 1992:26ff).

I slutet av 1800-talet inträffar ytterligare en sillfiskeperiod. Denna är inte såomfattande och sträcker sig endast över två decennier. I samband med dettasillfisket, anläggs på nytt en rad skärgårdsverk. Produktionen omfattade påsamma gång både sillsalteri, tran- och guanotillverkning och var mer meka-niserad än tidigare (Nystedt 1994:48f).

Industrialiseringen resulterade i att flera fiskelägena omformades och ut-vecklades till tätorter och industristäder. Samtidigt tillkommer också badorts-och brunnsdrickandet som en ny näring för lokalbefolkningen, något somhar kontinuitet fram till idag (Cullberg 1993:88f, 97).

9. Landskapsutnyttjande och fornlämningar under vatten

Inledning

Sambandet mellan landskapsutnyttjande och förekomsten av olika typer avfornlämningar under vatten är komplext och svårhanterligt. Olika transportermed olika typer av fartyg innebär olika förutsättningar för ett fartyg att bli ettvrak på en plats vi kan förutse. I syfte att etablera sambanden måste ut-gångspunkten vara dels det specifika landskapsutnyttjandet, dels de sam-band som finns etablerade redan då vi påträffar en viss typ av fornlämningsom en del av ett bestämt landskapsutnyttjande.

Följande texter hämtar sina utgångspunkter i landskapsutnyttjanden, specifi-ka för den västsvenska skärgården. Med stöd av de samband vi kan se ge-nom befintliga fornlämningar från hela skärgården, diskuteras sannolikhetenatt påträffa olika fornlämningar i anknytning till olika landskapsutnyttjanden.För att lättare åskådliggöra en sannolikhet, men framförallt för att uppskattaantalet lämningar, används en klassificering enligt nedan.

Grad av sannolik förekomst Gradering

God Sannolikhet, flertal exempel +++

Förekommer i vissa fall ++

Tänkbar förekomst, ej bekräftad +

Figur 6. Princip för gradering av sannolik förekomstav fornlämningar under vatten.

15

Fiske, jakt och insamling

Fiske, jakt och insamling i skärgården har pågått sedan förhistorisk tid. När-ingsfånget är brett och omfattar en mängd olika uttagningsmöjligheter meden mängd olika redskap (jmf. Hasslöf 1949). Kategorin avser att omfatta delsplatser där jakt, fångst eller insamling bedrivits, men innefattar här ocksåtomtningslokalerna.

Tomtningarna betraktas generellt utgöra bebyggelsespåren efter en temporäreller säsongvis jakt eller fiske under framförallt medeltid och nyare tid, varförde också kan förväntas vara lokaliserade i närhet till de dåtida fiske- ochjaktplatserna.

Det finns en mängd exempel på brygg-, kaj- och kåslämningar i anslutningtill tomtningslokalerna. Förekomsten av fartygslämningar är mera begränsad.Det enda exemplet utgörs av lämningarna efter ett klinkbyggt fartyg i Bränn-holmsviken, södra Brännö.

I Brännholmsviken och i en vik med tomtningar på den intilliggande Räv-holmen, finns också spåren efter stenskoningar eller stensträngar belägna på0,5- 1 m vattendjup. Stensträngarna bildar avgränsbara rum, några kvadrat-meter i storlek, och med en öppning ut mot djupare vatten. Funktionen ärosäker, men en tolkning är att stensträngarna utgjort skoningar för störar el-ler flätverk, kanske som en del av ett fast fiske.

I anslutning till tomtningslokaler finns också exempel på förekomst av ut-kastlager i form av keramik eller ben. Förekomsten förefaller samtidigt varaavhängig vilken tidsrymd och vilka funktioner olika tomtningslokaler haft, dåkulturlager också saknas intill vissa lokaler.

Fångst- och jaktplatserna i skärgården är framförallt kända genom historiskakällor och ortnamn, vilket också ger en sannolik datering till medeltid ellerhistorisk tid. Ortnamnen ger en hel del förslag på platser, men är ocksåsvårtolkade. Den stora mängden namn innehållande -fågel, kan t.ex. knap-past sägas avspegla den faktiska fågelfångst, ägg- eller ejderdunsinsamling-en. I 1600-1700-talens beskattningsprotokoll förekommer vissa omnämnan-den av platser. Under 1800-talet är våra kunskaper bättre och mer fullständi-ga, då de skriftliga källorna är omfattande.

Med undantag för ovannämnda eventuella fasta fiske, finns emellertid ingakända fornlämningar under vatten i anslutning till jakt-, fångst- eller fiske-platser. Det får bedömas som mindre sannolikt, men fynd av tex. hummor-tenor eller ryssjor är inte otänkbara, särskilt om en plats varit i bruk under enlängre tid.

16

Art Sannolikhet

Brygg-, kaj- och kåslämningar +++

Utkastlager ++

Fasta fisken ++

Klinkbyggda fartygslämningar ++

Lösfynd/fiskeredskap +

Figur 7. Sannolik förekomst av fornlämningar undervatten, associerade till jakt, fångst och fiske.

Transport och kommunikationer

Källorna till hur och var man färdats i skärgården under förhistorisk tid är be-gränsade. Vid Huseby-Klev, nordvästra Orust har boplatslämningar dateradetill mesolitisk tid genomgått arkeologiska undersökningar (Carlsson 1994).På boplatsen har rester efter tätningsmedel i harts till någon form av båt på-träffats.

Under brons- och äldre järnålder anläggs ett stort antal rösen och stensätt-ningar på små öar i skärgården. Om man utgår från att gravarna anlagts föratt synas, kan de därmed också utgöra en slags farledsmarkeringar. Ochsamma förhållande verkar också vara giltigt för fornborgarna (jmf. Krantz1940; Sollund 1996).

Samtidigt, då vi saknar kunskapen om hur båtarna såg ut och användes, ikombination med landhöjningen som medför att större delen av den tidensskärgård idag utgör land, är förutsättningarna att påträffa fornlämningar un-der vatten också begränsade.

Under yngre järnålder utvecklas det klinkbyggda skeppen och seglet introdu-ceras. Skriftliga källor och seglingsförsök med rekonstruerade båtfynd, visaratt seglationen helst gick inomskärs och ogärna nattetid (jmf. Crumlin- Pe-dersen 1986). Det yngre järnålderslandskapets farleder påträffar vi i de in-nersta delarna av dagens skärgård. Fynd av vikingatida och tidig medeltidabåtar saknas under vatten på västkusten, men har påträffats under vatten ibåde Danmark och Norge. Trots avsaknaden av fynd, får det anses vara fulltmöjligt att påträffa både förlista och sänkta vikingatida och tidig medeltidafartygslämningar under vatten i den västsvenska skärgården.

Under medeltid utvecklas utskärsseglationen och blir vanlig för fraktseglatio-nen med större fartyg. Lämningarna efter en kogg daterad till 1200-talet, harpåträffats vid Mollösund, beläget ganska långt ut i skärgården (Lisberg- Jen-sen 1983). Från 1600-talets början och framåt utgör förlisningsuppgifter iskriftliga källor, i kombination med hamnarnas, fyrarnas och sjömärkenas lo-kalisering, de främsta källorna till vart man seglat och var fartygslämningarnafinns. Det är tydligt att det är i hamnarna eller i inseglingen från öppet hav inmot en skyddad hamn eller skärgård, som de flesta förlisningarna inträffar.

17

Samtidigt ska vi komma ihåg att detta speglar en utskärgårdsseglation oftamed kravellbyggda fartyg eller med fartyg byggda helt eller delvis byggda imetall. Den medeltida och nyare tidens seglation till husbehov, för trans-porter mellan öar eller för avsalu till fiskeläget är till stor del okänd. Mindreklinkbyggda fartygslämningar från 1500-1700-talen har påträffats i ett flertalhamnar och fiskelägen. Dessa avspeglar visserligen en bondeseglation, menmed större båtar för enklare frakt eller fiske. Det är sannolikt att också andra,enklare och mindre båttyper förekommer, och kanske dessa ska sökas i in-nerskärgården, intill den dåtida bebyggelsen.

Andra fornlämningar under vatten som kan knytas direkt till frakt och trans-port utgörs av brygg och kajlämningar, utkastlager och barlastlämningar ihamnar och intill lastageplatser.

I Norge finns dateringar av hamnkulturlager från medeltid. I den västsvenskaskärgården finns flera hamnar med kulturlager, de flesta daterade till nyaretid (jmf. Lisberg- Jensen 1981). I samband med undersökningar i Marstrandshamn, påträffades fyra meter tjocka lager, daterade från senmedeltid ochframåt (Olsson 1999a).

Sammanfattningsvis, är förekomsten av kravellbyggda fartygslämningar ellerfartygslämningar helt eller delvis i metall sannolik i områden med svår navi-gation. Förekomst av både klink- och kravellbyggda fartygslämningar samtfartygslämningar byggda helt eller delvis i metall, är sannolik i i de flesta ty-per hamnar belägna i den yttre skärgården. Mindre klinkbyggda fartygsläm-ningar från förhistorisk tid och framåt förekommer med större sannolikhetinomskärs.

Förekomsten av utkastlager eller sk. hamnkulturlager är sannolik i alla typerav hamnar, men finns belagd främst i medeltid och historisk tid, samt i ham-narna i de yttre delarna av skärgården. I samma hamnar är förekomsten avbrygg- och kajlämningar också sannolik. Fynd av barlastlämningar är intekända från den västsvenska skärgården, men finns omtalade i skriftliga källorfrån historisk tid.

Typ av lämning Sannolik förekomst


Utkastlager +++

Kravellbyggda fartygslämningar +++

Klinkbyggda fartygslämningar +++

Fartygslämningar, metall +++

Barlastlämningar +

Figur 8. Sannolik förekomst av fornlämningar under vatten,associerade till transport och kommunikation.

18

Båtbyggeri och varvsverksamhet

Skeppsbyggeri och varvsverksamhet i den västsvenska skärgården är om-nämnt från tidig medeltid och förefaller ha varit en viktig näring både i stä-derna såväl på landsbygden (jmf. Haglund 1995). Förutom en arkeologiskutredning i Marstrands hamn, där en misstänkt kölhalningsplats med kultur-lager och fartygsdelar av 1600-1700-tals typ påträffats, har inga platser medanknytning till skeppsbyggeri eller varvsverksamhet genomgått arkeologiskundersökning. Kunskapen om vilka typer av anläggningar och kulturlagersom kan förekomma i anslutning till verksamheten får främst bygga påskriftliga källor.

Från sent 1700-tal och tidigt 1800-tal pekar skriftliga källor för första gångenut platser med skeppsbyggeri och varvsverksamhet. Dessa förekommer överhela skärgården, ofta inomskärs och i viss utsträckning grupperade i särskildaregioner. En sådan region är norra Orust (Haglund 1995; Hammar 1964).

Trots få exempel, får sannolikheten för förekomst av fartygslämningar(klink/kravell/järn) och delar av fartyg under vatten i anslutning till platsermed varvs och skeppsbyggeri vara stor. Tänkbara lämningar är också brygg,och kajanläggningar, sliprar, kåsar, sänkverk och stenkistor, barlastlämningaroch anläggningar för kölhalning.

Art Sannolikhet

Brygg-, kaj- och kåslämningar +

Sänkverk, kölhalningsbänkar, sliprar, barlastlämningar mm +

Utkastlager ++

Kravellbyggda fartygslämningar +

Klinkbyggda fartygslämningar +

Fartygslämningar, metall +

Fartygslämningar, delar av ++

Figur 9. Sannolik förekomst av fornlämningar under vatten, associerade till båt-byggeri och varvsverksamhet.

Saltframställningsplatser

Inga saltframställningsplatser i den västsvenska skärgården från medeltid el-ler nyare tid har genomgått arkeologiska undersökningar. Produktionen in-nebar att man kokade havsvatten. Framställningsplatserna förefaller ha varitbåde temporära, som tex. på isen under vintertid, såväl som permanentamed hjälpmedel som vattenhjul och kanaler för att leda vattnet (jmf. Kalm1746:84; Krantz 1922:50ff,145, 207). Det finns inga exempel på förekomstav fornlämningar under vatten i anslutning till de platser som idag är kända.

Det förefaller emellertid rimligt att påträffa framförallt brygg-, kaj- eller kås-lämningar i anslutning till anläggningar på land. Likadant kan inte heller an-läggningar under vatten med anknytning till själva framställningen uteslutas.

19

Då den generella uppfattningen är att framställningen varit till husbehov, kanförekomsten av fartygslämningar i anslutning till dessa platser tolkas sommindre sannolik. Samtidigt är en förekomst också beroende av hur lång tidplatsen använts eller om platsen förutsatt båt för transport eller frakt.

Brygg-, kaj- och kåslämningar samt klink- och kravellbyggda fartygslämningarkan förekomma. Andra tänkbara lämningar är anläggningar med anknytningtill själva saltframställningen.

Art Sannolikhet


Anläggningar i anslutning till framställning +

Utkastlager +



Figur 10. Sannolik förekomst av fornlämningar under vatten,associerade till saltframställning.

Sillindustri under 1700-tal

Signifikativt för skärgårdsverkens etablering under 1700-talets andra hälft,var att de anlades nära de fångstplatser och kommunikationsleder som kun-de tillgodose verkens behov av stora volymer sill. Även om anläggningarnavarierade i storlek fanns det gemensamma drag i planlösningen. Utöver pro-duktions- och lagerbyggnader fanns bryggor och lastkajer för att ta emotfångst och skeppa iväg färdiga produkter. I flera fall kan man även se attbyggnaderna har uppförts ut i vattnet, med hjälp av utfyllnad/sänkverk ellerpålning (Lindroth 1933:24ff, Nystedt 1994:29f).

Från verket Basteviken i Hålta socken finns uppgift om att en mindre pro-duktionsbyggnad uppfördes på en tvåmastad fullriggare, en snau, som sänksför ändamålet (Pettersson 1999:114).

Mera vanligt förekommande är helt eller delvis bevarade grumsedammarsamt brygg och kajanläggningar. Vid skärgårdsverket på Stora Aspholmen iGöta älvs mynning har två kravellbyggda fartygslämningar påträffats i anslut-ning till ett skärgårdsverk (Höglund & Olsson 1999). Fartygslämningar finnsockså vid Bassholmen, inom undersökningsområdet. Även dessa kan vara ettresultat av de stora antalet skärgårdsverk i området.

Trots avsaknad av exempel, är förekomsten av både utkastlager och barlast-lämningar i anslutning till skärgårdsverken också tänkbar.

20

Figur 11. Grumsdammen vid ett av Ramholmens skärgårdsverk. Foto: AndréasOlsson.

Art Sannolikhet


Sänkverk, stenkistor, pålningar ++

Barlastlämningar +

Utkastlager +

Kravellbyggda fartygslämningar ++


Figur 12. Sannolik förekomst av fornlämningar undervatten, associerade till sillindustri.

Konservindustri

Konservindustrins anläggningar har, liksom skärgårdsverken, varit beroendeav sjötransporter och stora volymer fisk för sin logistik. Även anläggningarnasplanlösningar liknar skärgårdsverken, med produktions- och lagerbyggnader,lastkajer och bryggor. Samtliga av industrierna etablerades dock i fiskeläge-na, varav många befinner sig i dagens tätorter. Enstaka anläggningar är ocksåi drift fortfarande idag (Olsson 2000; Tegner 1983:11ff).

I anslutning till de platser industrierna etablerades på, finns fornlämningarbåde i form av fartygslämningar, brygg-, kaj- och kåslämningar samt utkastla-ger. Inga av dessa kan emellertid med säkerhet kopplas till konservindustrin.Fynd av barlastlämningar kan också förekomma, men exempel saknas.

21

Art Sannolikhet


Sänkverk, stenkistor, pålningar +

Barlastlämningar +

Utkastlager +



Fartygslämningar, helt eller delvis i metall +

Figur 13. Sannolik förekomst av fornlämningar under vatten,associerade till konservindustri.

Stenindustri

En viktig förutsättning för stenbryteriverksamheten var sjöfarten som möjlig-gjorde transport. Stentraden engagerade ett stort antal fartyg, varav mångavar bohuslänska kuttrar som kombinerade makrillfiske med stentransport tillutländska hamnar (Fredriksen 1992:26ff).

Lastning av stora volymer sten på fraktskutor och större skepp, har krävt rigi-da lastageplatser på relativt djupa vatten. För kortare transporter har docksäkert pråmar utnyttjats, inte minst för att anlöpa de mindre brotten inom-skärs.

Det finns en mängd exempel på brygg- och kajanläggningar intill stenbrot-ten. Fornlämningar i form av fartygslämningar är inte kända, men vid detstora brottet på Bohus Malmön finns lämningen efter ångfartyget KrossarenI, som sjönk i samband med lastning 1967 (von Arbin 2000).

Vidare finns också en förlist träpråm vid Måvholmsbådan i Göteborgs skär-gård som kan kopplas till stenindustrin. Pråmen har lastats med skrotsten,troligen från ett lokalt brott. Lämningen är dendrokronologiskt daterad till ti-digt 1900-tal (Bergstrand 2000, kommande).

Fynd av barlastlämningar i anslutning till stenbryterier bör kunna förekomma,men är inte kända.

Art Sannolikhet


Barlastlämningar +


Figur 14. Sannolik förekomst av fornlämningar undervatten, associerade till stenindustri.

22

Bad- och fritidsverksamhet

1800-talet innebar starten för en företeelse som ännu idag är förknippatmed kustlandskapet; bad- och fritidsverksamheten. Mycket av verksamhetenoch badgästernas aktiviteter bör ha efterlämnat en del spår under vatten. Vidde större badhotellen byggdes badanläggningar och bryggor. Transporter avfolk och gods skedde med ångfartyg, vilket också kom att resultera i anläg-gandet av nya kajer. Nytt var även fritidsseglationen (jmf. Stackell 1991).Båtarna var mindre seglade klinkbyggda skutor, ofta tillhandahållna av lokal-befolkningen och som normalt användes för fiske eller transport för husbe-hov. Även om fornlämningar kan förekomma i anslutning till denna bad- ochfritidsverksamhet, saknas exempel på detta.

Art Sannolikhet


Figur 15. Sannolik förekomst av fornlämningar undervatten, associerade till bad- och fritidsverksamhet.

Militärt och försvarsstrategiskt utnyttjande

Det militära och försvarsstrategiska utnyttjandet av skärgården spänner överen lång tidsålder. De äldsta fornborgarna, liksom 1600 och 1700-talens for-tifikationsverk har många gånger uppförts vid strategiska punkter i landska-pet, vilket ofta betyder en kustanknuten etablering (jmf. Eriksson 1992; Sti-béus 1992; Löfberg 1992). Det finns också belägg för lämningar efter yttreförsvarsverk eller spärrar i anslutning till dessa anläggningar. Detta gäller isynnerhet för historisk tid. Här kan dels nämnas 1700-tals försänkningen avskepp i Göta älv invid Gamla varvet i Göteborg, men också de omfattandestenspärrarna från sekelskiftet i anslutning till Nya Älvsborgs fästning (Rib-bing 1949:156; Höglund & Olsson 1999).

Örlogshamnarna har även efterlämnat sänkverk och utrangerade skepp; bl.a.finns två eller fler fartygslämning vid Nya Älvsborgs fästning, som kan varauttjänta galärer från 1700-talet (Höglund & Olsson 1999)

Flera av skärgårdens fästningar och befästa städer har varit krigsskådeplatser,vilket också resulterat i förekomsten av ett stort antal, klink- och kravellbygg-da fartygslämningar från 1600-1700-talen. Exempel på detta är bl.a. Mar-strands hamn och Strömstads redd. (Ribbing 1949:149ff). Kunskapen ärdessvärre långt sämre för tidigare århundranden, och dessutom, för desammanstötningar och sänkningar som skedde på öppet hav. Striderna be-höver inte tvunget ha uppstått med anledning av nationer i krig, utan kanlika väl ha kommit ur paramilitära och kriminella enheters härjningar, d.v.s.kaperi och sjöröveri, vilket också är belagt i skriftliga källor från medeltid ochframåt (jmf. Ericsson 1997; Krantz 1922; Sandklef 1982).

23

Art Sannolikhet

Farledsspärrar ++

Sänkverk, stenkistor, pålningar ++

Kravellbyggda fartygslämningar ++


Figur 16. Sannolik förekomst av fornlämningar undervatten, associerade till militär verksamhet.

10. Landskapsutnyttjande och fornlämningar undervatten inom referensområdet

Förhistorisk tid

Området utgör en utpräglad utskärgård under mesolitikum. Endast några fåvikar förefaller ligga skyddade för öppet hav, och det är också här de flestaboplatslämningarna är belägna. Det är också sannolikt att de flesta boplat-serna i området härrör från mesolitikum.

På bilaga 2 är 15 meters kurvan som visar landskapet under brons och äldrejärnålder, markerad. Skärgården utgör i större utsträckning än idag en ut-skärgård, men är samtidigt skyddad genom ett stort antal mindre öar. Gra-varna i form av rösen, stensättningar och gravgrupper är lokaliserade tillhöglänta partier, men finns också på de dåtida mindre öarna. Ett områdemed särskilt många gravar ligger vid Ellös.

I området finns också ett gravfält beläget en bit ifrån Morlanda säteri påOrust.

Det finns endast ett förhistoriskt fynd gjort under vatten inom området; ettsvärd daterat till bronsålder, påträffat i Ellösfjorden på 1880-talet. Ursprungetär osäkert och lite märkligt. Kanske ligger en fartygslämning från bronsålder iEllösfjorden, kanske utgör svärdet ett offrat föremål. Den exakta positionenär emellertid osäker.

Bebyggelse under medeltid och historisk tid

De två medeltida kyrkorna är Morlanda sockenkyrka och lämningen efterDragsmarks klosterkyrka i området nordöstra del (bil. 3). Sockenkyrkan varpatronatskyrka till det intilliggande Morlanda säteri. Antalet By och gårds-tomter, som uppgår till 21 stycken, finns lokaliserade till Morlandadalensjordbruksbygd, runt Kungs- och Svineviken, på Skaftö och Flatö. Bebyggelsenär lokaliserad till sprickdalarnas odlingsytor och ofta i närhet till vattnet.

Utöver den bebyggelse som är omnämnd som medeltida genom skriftligakällor, finns en stor mängd bebyggelselämningar, framför allt husgrunder(bil. 4). Flertalet är inte daterade, de ligger på öar och skär, och beskriver, om

24

de skulle vara medeltida, ett större rumsligt utnyttjande av landskapet än vadgårdarnas lokalisering antyder.

Spåren efter den historiska bebyggelsen är mer omfattande (bil. 5). Antaletgårdsenheter är fler, och därtill finns lämningar som direkt kan relateras tilljordbruk och boskapsskötsel; fossil åkermark, kvarnlämningar, röjningsrösenoch stenhägnader.

En förändring mot den medeltida bebyggelsestrukturen, är tillkomsten av fis-kelägen eller strandsittarsamhällen. Det sammanlagda antalet uppgår till 16platser, men det är ovisst om samtliga har existerat samtidigt. Fiskelägena ärdels lokaliserade i ytterskärgården, från Käringön i söder till Islandsberg inorr, och dels på Malö och södra Flatö.

Nya är också kyrkorna på Gullholmen och Käringön. Dessa kyrkor kan tolkassom resultatet av befolkningsexpansion under 1700-talets sillfiskeperiod. Enannan ny företeelse är tullstationen på Stora Härmanö, omnämnd vid 1500-talets andra hälft.

Bebyggelsen bildar ett ramverk åt tolkningen av landskapsytnyttjandet undermedeltid och historisk tid, men ger också vissa ledtrådar till hur landskapetutnyttjats över tid. Sannolikheten för fornlämningar under vatten ökar i när-het till bebyggelsen, men det är samtidigt svårt att endast utifrån bebyggel-seutvecklingen uppskatta antal och typ av fornlämningar.

Jakt- och fångstlandskapet under medeltid och historisk tid.

Som lämningar efter denna verksamheten räknas ortnamn och historiskakällor som anger fångst- och fiskeplatser, tomtningar, lämning efter etteventuellt fast fiske och ett skjutskår (bil. 6). I området finns 13 tomtningslo-kaler, varav flertalet ligger i den yttre skärgården och ett mindre antal vidsydöstra Flatö. Antalet tomtningslokaler får emellertid anses vara relativt liteti jämförelse med skärgården i stort.

Ortnamnen ger en bild av både vad man varit ute efter, såväl som med vil-ken metod som utnyttjats (bil. 7). Exempel på fångstplatser är Kastet ellerSjusätt, men också namn betingat av kamerala orsaker; skären Halvmark ochTremark, som kan komma av hur fångstplatser för säl har beskattats (Fram-me 1999:122).

Sammantaget ger oss spridningskartan en bild av ett mycket ett diversifieratjakt- och fångstsamhälle. Dateringen är främst historisk, men det kan inteuteslutas att det finns dels en kontinuitet bakåt, till medeltid, och dels plat-ser som endast utnyttjats under medeltid. Detta gäller särskilt tomtningslo-kalerna.

Det är också sannolikt att den bild vi har endast utgör en glimt av den jakt-och fångst som pågått. Spridningen i rummet är stor och med undantag förkoncentrationen av tomtningar förefaller man utnyttjat hela landskapet.

25

Industrilandskapet

Industrilämningarna inom undersökningsområdet hör samtliga till 1700-1900-talen (bil. 8). Till de äldsta hör skärgårdsverken, som uppgår till hela48 stycken. Man kan skönja tre koncentrationer; Råön/Lilla Hermanö/Lavön,södra Skaftö och Kärlingesund/Ängön. Samtliga ligger strandnära, men iskydd för det öppna havet.

Sannolikheten att påträffa brygg-, kaj- och kåslämningar, stenkistor, pålningaroch sänkverk är stor inom dessa tre koncentrationer av skärgårdsverk. Trotsatt fartygslämningar och utkastlager med säkerhet inte har kunnat beläggasintill skärgårdsverk, måste ändå en förekomst anses vara sannolik inom detre nämnda koncentrationer.

Något yngre är konservindustrin. Inom området finns denna belagd på Gull-holmen och i Ellös.

Varven finns i de lugna inomskärsvatten längs norra Orust, södra Drags-mark/Bassholmen och vid Hjältön. Samtliga av dessa varvsmiljöer har byggtoch underhållit större båtar och skepp, varför terrängmässiga förhållandenvarit av betydelse för etableringen. Detsamma gäller ej för den småskaligabåtbyggnationen, vilken troligen har förekommit lite varstans.

Sten-, fältspatsbrotten och gruvschakten är tämligen få och finns samlade iinomskärgården vid södra Dragsmark och Stora Harholmen. Undantaget ärfältspatsbrottet på Stora Hermanö. Etableringen förutsätter sjötransportmöj-ligheter.

Transport och kommunikation

Lämningarna efter de marina transport- och kommunikationsverksamheter-na är skiktad i två grovt kronologiska faser; 1600-1700-talen respektive1800-1900-talen (bil. 9, 10).

Till den äldre fasen har förts många fasta anläggningar som hamnar, brygg-lämningar och sjömärken. De två förstnämnda ansluter till bebyggelsestruk-turen, framför allt vad gäller strandsittarsamhällena. Sjömärkena ligger medfå undantag högt i terrängen, och med koncentration till inomskärgården.Sammansättningen grav/sjömärke kommer av gravrösen som blivit om-byggda för att fungera som sjömärken (jmf. Krantz 1940).

Fartygslämningarna är redovisade på olika sätt beroende på positionernaskällvärde. Bilden, om än schematisk, anger koncentrationer i anslutning tillsamhällena Käringön, Gullholmen och verksamheter vid Kärlingesund/ Bas-sholmen. Länkade till seglationen är också maritima ristningar och kulturla-ger, vilka bl.a. finns vid Korshamn, mellan Vedholmen och Tornö.

I 1800-1900-tals landskapet finns en väsentlig förskjutning mot ytterskärgår-den och den öppna kusten. Det är framför allt de många uppgifterna omförlisning som anger de yttersta skären och öarna som frekventa förlisnings-områden.

26

Etableringen av fyrarna på Måseskär och Islandsberg under 1800-taletsandra hälft skall rimligen också ses i relation till behovet av säkrare farleder.Inomskärs domineras landskapet av olika former av brygg- och kajanlägg-ningar.

Figur 17. Röse på Stegelholmen, ombyggt till sjömärke. Foto: Andréas Olsson.

Den stora mängden förlisningsuppgifter från 1600-1900-talen utgör medstor sannolikhet bara en mindre del av det faktiska antalet fartygslämningarinom undersökningsområdet. Därtill skall räknas lämningarna efter den me-deltida och förhistoriska kommunikationen som inte är känd för oss.

Militär och försvar

Den militära och försvarsstrategiska närvaron inom området, är tydlig främstmed fornborgarna. I området finns fyra stycken, varav två på var sida omBorgekilen på östra Flatö och en strax nordöst om Ellös (bil. 2). Inga av an-läggningarna har daterats, men allmänt anses borgarna ha använts från äldrejärnålder och in i medeltid. Det är osäkert om borgarnas närvaro direkt re-sulterat i förekomsten av fornlämningar under vatten.

Skriftliga källor beskriver vissa mindre sammandrabbningar runt Gullholmenoch Käringön. Det rör sig om olika, framförallt danska och norska eskadrarsplundringar och tvångsrekvireringar av både lotsar och utrustning under1700-talet. I samband med dessa händelser, finns också strider mellan fartygomnämnda, även om inga av de omnämnda fartygen förlist eller sänkts(Hansson 1983:171ff).

27

Bad och fritidsverksamhet

Det sena 1800-talets bad och fritidsverksamhet finns representerat med ettbadhus på Gullholmen. Verksamheten finns inte kvar idag. Fynd med anslut-ning till denna verksamhet saknas helt.

11. Antal och typ av fornlämningar under vatten inomreferensområdet

Som en slutsats av den genomförda sammanställningen av referensområ-dets landskapsutnyttjande, har sex stycken områden valts ut för analys (bil.10). Urvalet har främst tagit fasta på områden som har utnyttjats för flera avde presenterade verksamheterna, och där närvaron i landskapet har varitåterkommande från förhistorisk tid fram till och med 1900-tal.

Valet av områdena syftar till att fånga olika platsers näringsmässiga sam-band, och motiveras av att kända fornlämningar under vatten ofta verkar fö-rekomma på platser med flera parallellt existerande landskapsutnyttjanden.Förhoppningen är att urvalet ska förbättra förutsättningarna och minska denstatistiska osäkerheten vid uppskattningen av antalet fornlämningar undervatten.

Uppskattningen bygger på den tidigare genomförda sannolikhetsgraderingenatt påträffa olika typer av fornlämningar under vatten i rumslig anslutning tillolika landskapsutnyttjanden. Detta betyder följande uppställning, beräknatper rumsligt avgränsbart landskapsutnyttjande.

Grad av sannolik förekomst Gradering Min antal Max. antal

God Sannolikhet, flertal exempel +++ 1 1

Förekommer i vissa fall ++ 0 1

Tänkbar förekomst, ej bekräftad + 0 0

Figur 18. Princip för gradering och beräkning av antal fornlämningar undervatten.

Beräkningarna finns samlade i bilaga 12 och 13. Resultatet innebär 604 för-väntade fornlämningar, fördelat över 6 områden enligt nedan

28

Område Antal

Omr. 1 Snäckedjupet-Kärlingesund-Bassholmen-Ängön.

70

Omr. 2 Södra Skaftö-Jonsborg-Rågårdsvik-Gröt-/Ramholmen

88

Omr. 3 Måseskär-Käringön-Vedholmen-Tornö-Vallerö-Hermanö huvud

203

Omr. 4 Gräsholmarna-Lilla Hermanö-Gullholmen-Råön-Lavön-Stocken

196

Omr. 5 Buseviken-Ellös-Fröjdendal-södra Malö 36

Omr. 6 Kungsviken-Svineviken-Svineviks kile 11

Figur 19. Uppskattat antal fornlämningar under vatten, fördelat över områdena.

Vad betyder då dessa siffror? Det finns naturligtvis rum för en mängd källri-tiska invändningar, särskilt i själva beräkningen, och faktum är att inget pekarpå att siffrorna verkligen är sannolika för vårt referensområde. Samtidigt ärde framtagna i relation till vad vi idag vet om fornlämningarna i skärgårds-landskapet, varför de i princip inte heller kan utgöra överdrifter. De fyllerdärmed också en viktig funktion som värdemätare för ett antikvariskt kun-skapsläge.

12. Vad vet vi om skärgårdens fornlämningar undervatten?

Vad betyder då vår undersökning för hur vi beskriver kunskapsläget i denvästsvenska skärgården i stort? Som tidigare nämnts finns uppskattningsvisett 40-tal besiktigade, undersökta eller på annat sätt bekräftade fornläm-ningar under vatten i den västsvenska skärgården. Detta kan jämföras medförhållandet på land, där omkring 23 000 fornlämningar är kända bara i Bo-huslän (NE). Konstaterar vi dessutom att 46 av 79 socknar i samma landskapligger vid kusten och mer eller mindre består av vattenområden får vi ettvisst perspektiv på vad som kan förekomma.

Den okända faktorn är förstås fornlämningstätheten, eller annorlunda ut-tryckt, relationen mellan det maritimt inriktade landskapsutnyttjandet och delämningar som avsatts under vatten.

För vårt referensområde har fornlämningstätheten uppskattats till 604 forn-lämningar under vatten för ett område av 140 km2. Då vi känner till 5 forn-lämningar sedan tidigare, betyder detta 120 gånger fler fornlämningar.

Då vi uppskattningsvis känner till omkring 40-talet fornlämningar under vat-ten i den västsvenska skärgården som helhet, innebär detta, efter den pro-

29

centuella ökningen, 4800 fornlämningar under vatten i den västsvenskaskärgården.

Siffrorna ska emellertid inte tas bokstavligt. Uppskattningen av antalet forn-lämningar baseras på ett mycket begränsat kunskapsläge. Förhoppningen äratt resultaten ska ge perspektiv på behoven av inventering.

30

13. Referenser

Källor

Bergstrand, T. 2000. kommande. Arkeologisk utredningsrapport; Göteborgsfarleder. Bohusläns museum rapport. Manus.

Hammar, J-I. 1964. Varvsindustri på Orust och Tjörn. Uppsats för prosemina-riet i geografi vid Göteborgs universitet den 3/12 1964. Stencil.

Nationalencyklopedin NE. 1990. Tredje bandet. Uppslag Bohuslän.

Nykvist, M. 1992. Kustlämningar och Marinarkeologi. Internrapport, Bohus-läns museum, daterad1992-02-27. Stencil.

Kartmaterial

Ekonomisk karta

Sjöfartsverkets digitala sjökort

Arkivmaterial och register

Ekonomiska kartan 1930-1938. Lantmäteriet

Krigsarkivet

Lantmäteriet i Göteborg

Fornminnesregistret

Sjömis, Sjöhistoriska museet

Litteratur

Algotsson, Å. & Swedberg, S. 1997. Bronsålderns bosättningsmönster. Speci-alundersökning av världsarvsområdet, Tanum. Delrapport I. Bohusläns mu-seum rapport 1997:11.

Andersson, H. 1998. Tankar kring urbanisering i allmänhet och kring denvästsvenska i synnerhet. Problem i västsvensk medeltid. Västsvensk kulturoch samhällsutveckling genom tiderna, rapport 9. L. Andersson Palm (red).

Brattö, O. 1991. Strandsittarna i Bohuslän under 1600-talet. Vikarvet 1990-1991. Bohuslänska fornminnessällskapet. Årsbok nr 35.

Bäck, E. 1995. Sjömän, fartyg och samhälle. Studier i Bohuslänsk sjöfartshi-storia 1800-1900. R. Olsson (red).

Carlsson, H. 1994. Orust. Historia och miljö. Kulturmiljöprogram för Orustkommun. Bohusläns museum. Kulturhistorisk dokumentation nr 7.

31

Crumlin-Pedersen, O. 1983. Skibe, sejlads og ruter hos Ottar og Wulfstan.Ottar og Wulfstan – to rejsebeskrivelser fra vikingetiden. J. Skamby Madsen(red).

Crumlin-Pedersen, O. 1985. Cargo Ships of Nothern Europe AD 800-1300.Conference on Waterfront Archaeology in North European Towns No. 2.Bergen 1983. A.E. Herteig (red).

Crumlin-Pedersen, O & Vinner, M (red)1986. Sailing into the past. Procee-dings of the International Seminar on Replicas of Ancient and Medieval Ves-sels, Roskilde, 1984.

Cullberg, C. 1993. Bohuslän. Ett gränslands historia. Skrifter utgivna av Bo-husläns museum och Bohusläns hembygdsförbund nr 44.

Dalén, L. 1941. Den bohuslänska fiskelägesbygden. Meddelande från Göte-borgs högskolas geografiska institution 26.

Danielsson, R. 1986. Kustbosättning i Bohuslän från medeltid till 1800-taletsmitt. Bebyggelsehistorisk tidskrift 1985, nr 10.

Framme, G. 1999. Jordrannsakning och skatteläggning i Bohuslän 1662-1666. Skrifter utgivna av Språk- och Folkminnesinstitutet, Dialekt-, Ortnmans-och Folkminnesarkivet i Göteborg 4.

Fredriksen, C. 1992. Fraktfarten. Bohusläns samhälls- och näringsliv 6.

Haglund, E. 1995. 1800-talets båtbyggeri i Bohuslän. Studier i Bohuslänsksjöfartshistoria 1800-1900. R. Olsson (red).

Hansson, O. 1983. Min barndom på Gullholmen. Minnen och skärvor. Skrif-ter utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund nr 6.

Hasslöf, O. 1937. Ett båtfynd från Käringön. Göteborgs- och Bohusläns forn-minnesförenings tidskrift.

Hasslöf, O. 1949 (1985). Svenska västkustfiskarna. Studier i en yrkesgruppsnäringsliv och sociala kultur. Skrifter utgivna av Bohusläns museum och Bo-husläns hembygdsförbund nr 18. Faksimil.

Höglund, P., Rydbom, L. & Olsson, A. 1999. Nya Älvsborgs fästning. Ett riks-intresse i Göteborgs hamn. Bohusläns museum rapport 1999:28.

Hörman, E. 1920 När våra skogar fraktades bort. Vikarvet 1920. Bohuslänshembygdsförenings årsskrift.

Kalm, P. 1746 (1960). Pehr Kalms Västgöta och Bohuslänska resa 1742. C.Krantz (red). Faksimil.

Krantz, C. 1922. Under länsherrevärja och biskopsstav. Kulturhistoriska skild-ringar från 1500-talets Bohuslän.

Krantz, C. 1940. Bronsåldersrösena som sjömärken. Ett stycke nautisk arke-ologi. Göteborgs- och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift.

Kristiansen, K. 1978. Bebyggelse, erhvervsstrategi og arealudnyttelse iDanmarks Bronzealder.

Krumlinde, S. 1982. Gränshandel med timmer efter Roskildefreden. Skrifterutgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund nr 3.

32

Lindroth, A. 1933. Om trankokerierna i Göteborgs och Bohus län under sill-fiskeperioden 1747-1809. Vikarvet 1933. Bohusläns hembygdsförening.

Lisberg- Jensen, O. 1981. Undersökningen 1980 av Hamnholmarnas natur-hamn i Fjällbacka skärgård, Bohuslän. Meddelanden från marinarkeologiskasällskapet nr 1.

Lisberg- Jensen, O. 1983. Koggen från Mollösund. Meddelande från marin-arkeologiska sällskapet nr 2.

Lundin, I. 1994. En inventering och dokumentation av maritima ristningarfrån Vinga till Koster. Bohusläns museum. Delrapport för projektet Blå Ska-gerrak 1999:44.

Löfberg, T. 1992. Borgar i gränslandskap. Kring tillkomsten av borgen påRagnhildsholmen och Bohus slott 1250-1319. Borgar från forntid och me-deltid i Västsverige. Arkeologi i Västsverige 5. H. Andersson et al (red).

Malmros, R. 1986. Leding og skjaldekvad. Aarbøger 1985.

Myhre, B. 1985. Boathouses as Indicators of Political Organisation. Norwegi-an Archaeological Review (NAR) 18.

Nedkvitne, A. 1985. Ship Types and Ship Sizes in Norwegian Foreign Trade1100-1600. Conference on Waterfront Archaeology in North EuropeanTowns No. 2. Bergen 1983. A.E. Herteig (red).

Nystedt, O. 1994. Sillen i Bohuslän. Sillen, sillfisket och sillperioderna i Bo-huslän. Skrifter utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsför-bund nr 49.

Olsson, A. 1999a. Marstrandsprojektet. Stiftelsen Västsvensk KonservatorsAteljé årskrift nr 10, 1998.

Olsson, A. 1999b. Inventeringar under vatten för Blå Skagerak. Bohuslänsmuseum internrapport 1999. Stencil.

Olsson, O. 2000. Konservindustrin på Gullholmen. Morlanda HembygdsbokIV. Morlanda Hembygdsförening. N. Tengby (red).

Olsson, R. 1995. Den Bohusländska sjöfarten från äldre tider. Studier i Bo-huslänsk sjöfartshistoria 1800-1900. R. Olsson (red).

Palm, D. 1978. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. XII. Ortnamnen iLane härad. 2. Bokenäs, Dragsmarks, Herrestads, Högås samt Skredsvikssocknar. Dialekt och ortnamnsarkivet i Göteborg.

Palm, D. 1963. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. VIII. Ortnamnen iOrust västra härad. Institutet för ortnamns- och dialektforskning i Göteborg.

Persson, P. 1998. Gropkeramikfenomenet på västkusten. In Situ 1998.

Pettersson, J. 1999. Skärgårdsverken i Bohuslän. Trankokerier och salterierunder 1700-talets sillfiskeperiod.

Pettersson, J. 1995. Anonyma fiskeläger. Märkliga kulturminnen i BohuslänsSkärgård.

Pettersson, J. 1953. Den svenska Skagerakkustens fiskebebyggelse. En et-nologisk studie.

33

Ribbing, O (red). 1949. Göteborgs eskader och örlogsstation 1523-1870.Historik utarbetad och utgiven av Försvarstabens krigshistoriska avdelning.

Sandklef, A. 1973. Allmogesjöfart på Sveriges västkust 1575-1850. Institutetför västsvensk kulturforskning skrifter nr. 10.

Sandklef, A. 1982. Äldre nordisk handelssjöfart. Institutet för västsvensk kul-turforskning skrifter nr. 11.

Sollund, M-L B. 1996. Åsröyser. Gravminnen fra bronsealderen?

Stackell, L. 1991. Marstrand, en västkustbadort. Bohuskust. Svenska turistfö-reningens årsbok 1992. U. Johansson (red).

Stibeus, M. 1992. Riksborgarna i länen. Borgar från forntid och medeltid iVästsverige. Arkeologi i Västsverige 5. H. Andersson et al (red).

Stibéus, M. 1997. Medieval Coastal Settlement in Western Sweden. Visionsof the Past. Trends and Traditions in Swedish Medieval Archaeology. LundStudies in Medieval Archaeology 19. Riksantikvarieämbetet Arkeologiskaundersökningar skrifter nr 24. H. Andersson (red). Riksantikvarieämbetet, In-stitutionen för arkeologi, Lunds universitet.

Storm, G. 1881. Samlade skrifter af Peder Claussön Friis.

Tegner, E. 1983. Konservindustrin. Bohusläns samhälls- och näringsliv 4. E.Ståhl (red).

Tiselius, C. A. 1927. Bohusläns märkligare gårdar. Bidrag till gårdarnas ochsläkternas äldre historia. Senare delen.

von Arbin, S. 2000. Krossaren. Dyk nr 7.

Westerdahl, C. 1989. Norrlandsleden I. Källor till det maritima kulturland-skapet. En handbok i marinarkeologisk inventering. Arkiv för norrländskhembygdsforskning XXIV, 1988-1989.

Westergaard, B. 1998. Slottsmöllan. En västsvensk tidigneolitisk kustboplats.In Situ 1998.

14. FigurförteckningFigur 1 . Den västsvenska skärgården. 5

Figur 2. Skärgården i referensområdet. Foto söderut från Jonsberg.

Foto: Thomas Bergstrand. 6

Figur 3. Högst upp på Stegelholmen. Hjältön framträder i bakgrunden.

Foto: Andreas Olsson. 7

Figur 4. Tabell över samtliga indikationer och förekommande lämningarunder vatten inom referensområdet. 8

Figur 5. Båtkås beläget på Steglholmen. Foto: Andréas Olsson. 9

Figur 6. Princip för gradering av sannolik förekomst av fornlämningar undervatten. 14

34

Figur 7. Sannolik förekomst av fornlämningar under vatten, associerade tilljakt, fångst och fiske. 16

Figur 8. Sannolik förekomst av fornlämningar under vatten, associerade tilltransport och kommunikation. 17

Figur 9. Sannolik förekomst av fornlämningar under vatten, associerade tillbåtbyggeri och varvsverksamhet. 18

Figur 10. Sannolik förekomst av fornlämningar under vatten, associerade tillsaltframställning. 19

Figur 11. Grumsdammen på ett av Ramholmens skärgårdsverk. Foto:Andréas Olsson. 20

Figur 12. Sannolik förekomst av fornlämningar under vatten, associerade tillsillindustri. 20

Figur 13. Sannolik förekomst av fornlämningar under vatten, associerade tillkonservindustri. 21

Figur 14. Sannolik förekomst av fornlämningar under vatten, associerade tillstenindustri. 21

Figur 15. Sannolik förekomst av fornlämningar under vatten, associerade tillbad- och fritidsverksamhet. 22

Figur 16. Sannolik förekomst av fornlämningar under vatten, associerade tillmilitär verksamhet. 23

Figur 17. Röse på Stegelholmen, ombyggt till sjömärke. Foto: AndréasOlsson. 26

Figur 18. Princip för gradering och beräkning av antal fornlämningar undervatten. 27

Figur 19. Uppskattat antal fornlämningar under vatten, fördelat överområdena. 28

15. BilageförteckningBilaga 1. Referensområdet

Bilaga 2. Landskapet under förhistorisk tid

Bilaga 3. Bebyggelse, medeltid

Bilaga 4. Bebyggelse, historisk tid

Bilaga 5. Bebyggelselämningar, allmänt

Bilaga 6. Jakt, fångst och fiske, medeltid- historisk tid

Bilaga 7. Ortnamn

Bilaga 8. Industrier, historisk tid

Bilaga 9. Kommunikation, 1600-1700-talen

Bilaga 10. Kommunikation, 1800-1900-talen

Bilaga 11. Område 1- 6

35

Bilaga 12. Beräkningar över antalet fornlämningar, område 1-3

Bilaga 13. Beräkningar över antalet fornlämningar, område 4-6

Bilaga 14. Förteckning över poster

Administrativa uppgifter

Län Västra Götaland

Landskap Halland, Västergötland, Bohuslän

Uppdragsgivare Länsstyrelsen i Västra Götalands län

Ansvarig institution Bohusläns museum

Projektledare Andréas Olsson

Medverkande Andréas Olsson, Thomas Bergstrand(Bohusläns museum),

Tomas Areslätt (Länsstyrelsen)

Arbetstid 37 dagar

Tidpunkt för arbetet Augusti- September 2000

Gullm

arsf

jord

en

#Gr

unds

und

#

Kärin

gön

#

Gullh

olm

en

020

0040

00

Refer

enso

mråd

et

Höjdk

urvo

r, 10

m ek

v.

0-3 m

3-6 m

6-10

m

10-1

5 m

15-2

0 m

10-5

0 m

50-7

0 m

70-1

00 m

100-

200 m

Bilag

a 1

#

Stor

a Her

man

ö

Boke

näse

t

#

Borg

ekilf

jord

en#

Kolje

fjord

en

Flatö

Malö

Hjält

ön#

Rörb

äcke

kile

#

Bass

holm

en

#

Kärli

nges

und

#

Snäc

kedj

upet

Skaf

tölan

det

#

Valle

rö

#

Torn

ö

#

Vedh

olm

en

#

Stoc

ken

Morla

nda d

alen

#

Ellö

s

#

Ellö

sfjo

rden

Orus

t

#Fi

skeb

äckil

m

$$$$$$

$

$ $$$&\$

$$

$

$

$

$$

%&\$$$$

$

$

$$$$

$$$

$$$&\

$ $

$

$

$

$

$$$&\$

%$

$

$

$

$$$$$

$

&\$$&\$

%$

&\

$$

$

$ $

$

&\$

$

&\

$

%

$

#Y#Y #Y

#Y

#Y#Y

#Y#Y#Y #Y

#Y

#Y#Y

#Y

#Y#Y #Y#Y#Y#Y#Y#Y#Y#Y

#Y #Y#Y #Y

#Y#Y

#Y #Y#Y

#Y#Y#Y#Y#Y#Y#Y#Y#Y#Y#Y #Y#Y#Y#Y#Y#Y #Y#Y

#Y #Y#Y

#Y#Y#Y

#Y#Y

#Y#Y#Y

#Y

#Y#Y#Y#Y

#Y#Y#Y

#Y#Y

#Y#Y

#Y#Y#Y#Y

#Y#Y #Y

#Y#Y#Y

#Y#Y#Y #Y#Y#Y#Y #Y

#Y

#Y

#Y#Y#Y#Y#Y#Y#Y#Y

#Y#Y#Y#Y

#Y#Y#Y#Y #Y#Y #Y#Y #Y

#Y #Y

#Y#Y

#Y#Y #Y#Y #Y#Y

#Y#Y#Y

#Y#Y#Y#Y#Y#Y#Y#Y#Y

#Y#Y#Y

#Y#Y#Y#Y#Y #Y#Y

#Y

#Y#Y #Y

#Y

#Y#Y

#Y#Y#Y#Y

#Y#Y#Y#Y

#Y

#Y#Y

#Y#Y#Y#Y

#Y

4000 m20000

Förhistorisk tidFornborg%Grav$Grav/sjömärke$Gravfält&\Gravgrupp&\Boplatslämningar#Y

15 m höjdkurva

Höjdkurvor, 10 m ekv.

Bilaga 2

$

$

$$

$

$$$

$

#Y$

$$

$$

$$

Ñ

$

$$

Ñ

$

$

0 2000 4000 m

Medeltida bebyggelseBy/gårdstomt$Gårdstomt$KlosterÑKyrkaÑSäteri#Y

Bilaga 3

$

%$

$ð

$

Ì

$$$ #

$$

#

$$$

$

###

#$

%

$$

$$

$$

Ì

$#

#

$Ì

$

ð

Ñ

Ì

$

Ñ

$

$ð

#

$

#

$

$

$$

$$

$

$

$

$

$

$$

;

$ $$

$

$

$

4000 m20000

Historisk bebyggelseTullstation;Torpbebyggelse$Säteri#Strandsittare/Fiskeläge$StenvallÌStenhägnadÌRöjningsröseðKyrkaÑKvarnlämning#Kolerakyrkogård#Gårdstomt$Fossil åkermarkÌBy/gårdstomt$Begravningsplats%


Bilaga 4

$$$$

$

$

$$

$

$

$

$

$

$

$$

$

$

$

$

$$$

$

$

$$

$$$$$$$$$

#Y#Y

$

$

$$$$$

$

#Y$

$$

$

$$

$

4000 m20000

Bebyggelselämningar, övrigtHusgrunder$Källa#Y


Bilaga 5

$$

$$

$

$

$$

$

$

$

$

$ $

#

4000 m20000

Jakt, fångst och fiskeFast fiske#Skåra$Tomtningar$


Bilaga 6

Pinan

Jämsen

Oxskär

Kastet

Tremark

Vallerö

Roparen

Kogglös

Halvmark

Slupekil Buseviken

Ladholmen

Vettingen

Pilegrimen

Ryssjeskär

Stolpeskär

Galgholmen

Valeberget

Vättebergen

Stockesundet

Snäckedjupet

Knarreviks kile

Oslo

Sjusätt

Vedholmen

BarlastenKorsholmen

Kalmarholmen

Holländarevik

Bilaga 7

Ortnamn

0 2000 4000 m

$

$ $

#Y

$

$

$

$$

$$

$

#Y

$$

$

$$

$

$$$$$

$

$$

$

$ $

$

#Y#Y

$

$

$

$

$

$

$

$

#Y

#Y

#Y

#Y

#Y

#Y

#Y

#Y

#Y#Y

0 2000 4000 m

IndustrierFältspatsbrott$Gruvschakt$Konservindustri#YSkärgårdsverk$Stenbrott#YVarv#Y


Bilaga 8

$

$

$

$

$

$$

$

$$

$

$

$$

$

$$

$

#

#

#

ÊÚ ÊÚ

ÊÚ

ÊÚ

$

$

$

$

$

$

$

$$

Î

Î

Î

Î

Î

Î

Î

Î

Î

%

%

%

%a

%a

%a

%a

%a

$

$

$

$

$

N

N N

N

N

N NN

N

N

N

N

N

NN

N

N

N

4000 m20000

Kommunikation, 1600-1700-talenBrygglämning$Båtslip#Döingeröse#FartygslämningÊÚGrav/sjömärke$HamnÎKulturlager%

Lösfynd bronsålder%

Ristning%a

Sjömärke$Uppgift om fartygslämniNUppgift om förlisningNVrakindikationN

Farled enl. äldre kartor

Bilaga 9

$

$

$$

$

$

$

$$

$

$

$

$$$

$

$

$

#·

#·

$

$

$

$

$$$

$

$

Î

Î

Î Î

Î

$

$

$

$

$

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N NN

N

NNN N

N

N

NN

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

N

NN

N

N

N N

N

NNN

N

N

N

N

N

NN

N

N

N

0 2000 4000 m

Kommunikation, 1800-1900-talenBrygglämning$Fyr#·Grav/sjömärke$HamnÎLastageplats/kajÎSjömärke$Uppgift om förlisningN

Bilaga 10

#

Miljö 1

#

Miljö 2

#

Miljö 3

#

Miljö 4

#

Miljö 5

#

Miljö 6

4000 m20000

Miljöer

Bilaga 11

BILAGA 12

Miljö 1, Snäckedjupet, Kärlingesund-Bassholmen, Ängön.

AA AAnn nn

tt tt aa aall ll

Fart

ygsl

ämni

ng

klin

k

Fart

ygsl

ämni

ng

krav

ell

Fart

ygsl

ämni

ng

met

all

Fart

ygsl

ämni

ng

dela

r av

Bry

gg-,

kaj-

, kås

läm

ning

Utk

astla

ger

Fast

fis

ke

Sänk

verk

, ste

nkis

tor,

pålv

erk

Farl

edss

pärr

Bar

last

läm

ning

Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min MaxSillindustri under 1700-tal. 8 0 8 0 8 8 8 0 8Båtbyggeri och varvsverksamhet 2 0 4 0 4KonservindustriStenindustri 1 0 0 1 1Transport och kommunikationer 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9Fiske, jakt och insamlingBad- och fritidsverksamhetMilitärt och försvarsstrategiskt utnyttjande

Summa min/max: 9 17 9 17 9 9 0 4 18 18 9 13 0 0 0 8 0 0 0 0Median: 13 13 9 2 18 11 4SSSSuuuummmmmmmmaaaa mmmmeeeeddddiiiiaaaannnn:::: 77770000

Miljö 2, södra Skaftö-Jonsborg-Rågårdsvik-Gröt-/Ramholmen

Ant

al

Far

tyg,

klin

k

Far

tyg,

krav

ell

Far

tyg,

järn

Far

tygs

läm

ning

dela

rav

Bry

gg-,

kaj-,

kåsl

ämni

ng

Utk

astla

ger

Fas

tfis

ke

Sän

kver

k,st

enki

stor

,

pålv

erk

Far

leds

spär

r

Bar

last

läm

ning

Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min MaxSillindustri under 1700-tal. 7 0 7 0 7 7 7 0 0 0 7Båtbyggeri och varvsverksamhetKonservindustriStenindustri 1 1 1Transport och kommunikaitoner 13 13 13 13 13 13 13 13 13 13 13Fiske, jakt och insamling 4 0 4 4 4 0 4 0 4Bad- och fritidsverksamhetMilitärt och försvarsstrategiskt utnyttjande

Summa min/max: 13 24 13 20 0 13 0 0 25 25 13 17 0 4 0 7 0 0 0 0Median: 18 17 7 25 15 2 4Summa meridian: 88

Miljö 3, Måseskär-Käringön-Vedholmen-Tornö-Vallerö-Hermanö huvud

Ant

al

Far

tyg,

klin

k

Far

tyg,

krav

ell

Far

tyg,

järn

Far

tygs

läm

ning

dela

rav

Bry

gg-,

kaj-,

kåsl

ämni

ng

Utk

astla

ger

Fas

tfis

ke

Sän

kver

k,st

enki

stor

,

pålv

erk

Far

leds

spär

r

Bar

last

läm

ning

Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min MaxSillindustri under 1700-tal. 1 0 1 0 1 1 1 0 1Båtbyggeri och varvsverksamhetKonservindustriStenindustriTransport och kommunikaitoner 62 62 62 62 62 62 62 62 62Fiske, jakt och insamling 4 0 4 4 4 0 4 0 4Bad- och fritidsverksamhetMilitärt och försvarsstrategiskt utnyttjande

Summa min/max: 62 67 62 63 0 62 0 0 5 5 62 66 0 4 0 1 0 0 0 0Median: 67 63 31 5 34 2 1Suma meridian: 203

BILAGA 13

Miljö 4, Gräsholmarna-Lilla Hermanö-Gullholmen-Råön-Lavön-Stocken

AA AAnn nn

tt tt aa aall ll

Fart

yg, k

link

Fart

yg, k

rave

ll

Fart

yg, j

ärn

Fart

ygsl

ämni

ng

dela

r av

Bry

gg-,

kaj-

, kås

läm

ning

Utk

astla

ger

Fast

fis

ke

Sänk

verk

, ste

nkis

tor,

pålv

erk

Farl

edss

pärr

Bar

last

läm

ning

Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min Max Min MaxSillindustri under 1700-tal. 10 0 10 0 10 10 10 0 10Båtbyggeri och varvsverksamhetKonservindustri 1StenindustriTransport och kommunikaitoner 38 38 38 38 38 38 38 38 38 38 38Fiske, jakt och insamling 5Bad- och fritidsverksamhet 1Militärt och försvarsstrategiskt utnyttjande

Summa min/max: 38 48 38 48 0 38 0 0 48 48 38 38 0 0 0 10 0 0 0 0Median: 43 43 19 48 38 5SSSSuuuummmmmmmmaaaa mmmmeeeerrrriiiiddddiiiiaaaannnn:::: 111199996666

Miljö 5, Buseviken-Ellös-Fröjdendal-södra Malö

AA AAnn nn

tt tt aa aall ll

Fart

yg, k

link

vad vet vi om skärgårdens fornlämningar under …...de framtagna i relation till vad vi idag vet...

Documents