.9llfveniana 1/96'Utgiven av :J{ugo5ZlIjvensä{[s/(apet

,/)

!.... o ~ :: -e: ~ ~ t ~ •.-

t ~ L , - e- .. , .... e ~ .. t - - .

• ! ~ - ! ~ t i r :. ~ ~ ! -

-

'3.v

5"'r>

Sr

~.

•. o ~ •. E L!lc

.--~. p

. J,., - o

o I ;

I

II I I

~."~::'"J:.I I

Läs om Alfvens mecenater

Alfveniana 1/96Utgiven av Hugo Alfven-sällskapet

Ansvarig utgivare:Åke HolmquistRedaktör och distributör:Jan Olof RudenSvensk Musik, Box 27327102 54 Stockholm tel. 08-783 88 58,fax 08-783 95 10,e-post j anolof.ruden@stim.se

Medlemsavgifter:Agneta LjunggrenS:t Olofsgatan 1 B, 752 35 UppsalaPostgiro: 41 88 52-8

ISSN 1101-5667

Tryckt av Ekonomi-Print, Stockholm

Omslag:

Hugo Alfven. Bröllopsmarsch instrumenteradformilitärorkester av Otto P Trobäck. Sid 3 av originaleti Stiftelsen Musikkulturens Främjande, Stockholm.

.-

InnehålLAltveris mecenater. Av Jan Olof Ruden 3Oscar Ekman och Josef Eriksson 9Var finns uppförandematerial till Altverisorkesterverk? Av Anne-Christine Berg 11Liv - verk - tid. Recension av LennartHedwall 15Notiser 16

1995

sept MidsommarvakaTampa, Florida orchestrra, dir LahjaLingäven i St. Petersburg och Clearwater

199630/1 Dalarapsodi

Stockholm, Berwaldhallen, Sverigesradios symfoniorkester, dir B TommyAndersson

30/4 Sveriges flagga - Uti vår hage (arr)Stockholm, Lejonbacken, dir Lars Blohm,Eric Ericson

18/5 Drottningens av Saba festmarsch ur Denförlorade sonenEstland, Härryda musikskola, dir StigBoström

7/6 PianomusikStockholm, Berwaldhallen, Lars Roos

24/6 Ur Den förlorade sonenBudapest, VASAS, dir Patrik Ringborg

Alfvens mecenater

AV JAN OLOF RUDEN

I Uppsala universitets matrikel1916, s. 2-3 har Alfven läm-nat sitt curriculum vitae. Därkan man bl.a. läsa att han fatt

Kmt.s stipendium 1896, 1897 och1899. År 1900 fick han Musika-liska akademiens Jenny Lindsti-pendium för utlandsstudier, vilkahan bedrev under fyra år.

Stipendiet 1896 kan tänkas varasom ''belöning'' för Alfvens violin-sonat vilken uruppfördes i mars1896. Den följdes snart av sym-foni nr l som uruppfördes i febru-ari 1897. Och symfoni nr 2 urupp-fördes i maj 1899.

Dessa stipendier gav honommöjlighet att inrikta sig på kom-position i stället för violinspel ellermusikundervisning och tillät ho-

nom att vidga sina vyer genom attbesöka musikmetropoler och and-ra platser i Europa. Under dennatid utbildade han sig också tilldirigent, vilket var en direkt in-komstkälla för honom när hansenare dirigerade egna verk mendessutom gjorde det möjligt attprovdirigera på Operan i Stock-holm (dock utan framgång).

Förutom ovannämnda stipendierhar han enligt ev årligen fattbelöning från Kmt.s reservations-anslag åren 1906-16, dvs sedanhan och hans familj slagit sig ned iSverige och således även underden första tiden som director mu-sices i Uppsala.

Att leva av att enbart vara ton-sättare var vid seklets början

OSCAR QUENSEL

Genom sin vinnande person kom Alfven på god fotäven med personer som hade pengar och var villiga attunderstöd j a lovande konstnärer och andra behövande.Beträffande den viktigaste av dessa, Oscar Quensel,skriver Alfven (Tempo furioso s. l32)"Det finns en gåta i mitt liv, som jag aldrig kunnat lö-

sa, nämligen grunden, orsaken till den orubbligt trofas-ta och bottenlöst djupa vänskap, varmed teologie pro-fessorn vid Uppsala universitet, Oscar Quensel, omfat-tade mig redan från början av vår bekantskap ändafram till sin levnads slut. I allt var vi varandras mot-sats."

De träffades i en tågkupe 1902. Förhistorien var attAlfven innehade Jenny Lindstipendiet som föreskrevutlandsvistelser. Han hade emellertid fått dispens föratt komma hem till sin broder Davids bröllop i Stock-holm. Denna sommar hade mamma Lotten hyrt en stu-ga på Långholmen i Furusundsleden och Hugo ville in-te ännu återvända till Skagen för att bli närmare bekantmed Sören Kröyer som ville se om den svenske tonsät-taren dög åt hans hustru Maria. Alfven seglade därförav hjärtans lust i skärgården men träffade hela tiden påhovkapell ister och lärare på Musikkonservatoriet somkunde ha skvallrat för Musikaliska akademien att hanalls inte vistades i utlandet. Därför tog Alfven framSverigekartan och han säger att "min blick fastnade påStorlien, som jag hört omtalas för sin storslagna fjällna-tur ...Där kunde jag komma över gränsen med tåg, till

omöjligt. Inte ens i våra dagar medbetydligt generösare statliga stöd-ordningar och med STIM-intäkterär detta möjligt för mer än ett fa-tal. För Alfvens del behövdes där-för bidrag från mecenater. Nedan-stående artikel bygger på Alfvensmemoarband Tempo furioso, ka-pitlet om Oscar Quensel och på ennyutkommen bok med titeln Gods-ägare Oscar Ekman på Bjärka-Säby : Människor, miljöer ochtankar kring en stor svensk dona-tor av Torbjörn Fogelberg(1995). Eftersom den inte är till-gänglig i handeln har Alfventanafatt tillstånd av publicera relevan-ta avsnitt.

GODSÄGARE

OSCAR EKMAN PÅ BJÄRKA-SÄBY

c5i1änniskor, miljöer och tankarkring

en stor svensk donator

Av Torbjörn Fogelberg

3

häst eller till fots, allt efter omständigheterna. Jag be-stämde mig för att resa dit" (s. 129).Det var Oscar Quensel som bröt isen när tåget närma-

de sig Ristafallen i Indalsälven eftersom han ville göraAlfven uppmärksam på deras skönhet. Professorn somhade hört talas om Alfven skulle till Storlien även hanoch så kom de att umgås dagligen. Alfven berättade in-gående om hela sitt liv och alla sina upplevelser underutlandsåren och förklarade att han tänkte ägna sig en-bart åt komposition om han så skulle duka under avsvält. Detta grep Oscar Quensel så hårt att han intresse-rade några vänner att ställa upp med ett personligt sti-pendium av samma storlek och med samma tidslängdsom Jenny Lindstipendiet, dvs 3000 kr under perioden1904-1906 ["Quensel-stipendium l"]. När den tidengått tillända förnyades stipendiet med 3000 kr underåren 1907-1910 ["Quensel-stipendium 2"]. En av de tredonatorerna var godsägaren Oscar Ekman på Bjärka-Säby, som Alfven fick träffa under sommaren i Storli-en. Quensel håller Oscar Ekman underrättad om Al-fvens öden och äventyr, vilket framgår av avsnittet urTorbjörn Fogelbergs bok härintill.

Den omfattande brevväxlingen mellan Alfven ochQuensel har Alfven avtryckt i memoarbandet Tempofurioso (Sthlm 1948) och här skall endast deras eko-nomiska mellanhavanden beröras.

I ett brev från Skagen aug 1903 skriver Alfven att hantagit en tur till Göteborg och att han där träffat en avbröderna B. "och han visade sig alldeles ofantligt in-tresserad för min framtid. Utan att jag själf på någotvis förde tanken på tal, förklarade han att göteborgarnasäkert med glädje skulle vilja hjälpa mig att kommafrån allt yrkesarbete, så att jag ostörd av ekonomiskabekymmer skulle helt och hållet få ägna mig åt kom-position ...Jag nämnde då för honom om ProfessorQuensels stora plan [nämligen "Quensel-stipendium1"] och Edra sympatier för min konst. Herr B. bad migdå tala om för Professor Quensel, att han själf gärnaville vara en av donatorerna och att han med säkerhetkunde skaffa några till. Han sade sig ämna skrifva tillProfessorn om saken".

Denne B, som Alfven aldrig nämner med namn ärförmodligen Ernst Morris Bratt (1852-1939), somövertog faderns firma LG Bratt & Co i Göteborg. Hanvar även vice ordförande i Göteborgs museum och do-nator även i andra sammanhang. För denna upplysningtackar jag Anders Carlsson vid Musikhögskolan i Gö-teborg.

I december 1903 skriver Alfven från sin dåvarandeuppehållsplats Munchen att han ännu inte behöver ut-betalningar av "Quensel-stipendiet" men att han skallanmäla sig när han kommit till Wien.

Quensel skriver i januari 1905 från Uppsala att 1500kr finns disponibla för Alfven på Göteborgs bank och imars 1906 hoppas Quensel att de resterande 1000 krfrån 1905 kommit honom tillhanda. "1 så fall skullealltså blott 1500 kr återstå [av stipendiesumman]."

4

DEN SVE."\,'SKATONKONSTENS FR~\1JARE

Fasrän ej själv n'igon musikutövare stödde OE några av den svenska ton- -

konstens främsta och gynnade även musiklivet på annat sätt. Efter sitt

giftermål med Anna Maria Sonden I909 undersröddes han av sin sång-

och musikintresserade maka i denna verksamhet. I detta sammanhang

kan även nämnas deras värdefulla hjälp under I930-taler till den då sedan

några år i Bjärka-Säby verksamma sångkören.

Genom sin vän professor Oscar Quensel i Uppsala, fick OE fr.o.m. vå-

ren I903 informationer om den unge lovande tonsärraren Hugo Altven.

som i den 27 år äldre Quensel hade sin mest hängivne befrämjare. Quen-

sel skrev den 25.5 1903 att han haft brev från Alfven i Spanien och kon-

staterade att denne hade en märkvärdigt ledig och livlig stil. Alfven fann

orsaken till att spanjorerna inre var musikaliska vara deras hänförelse in-

för djurens lidanden vid tjurfäktningarna. Så länge spanjorerna behöll

denna attityd "så länge komma deras hjärtan arr vara oemottagliga för

den förnäma glädje, som musiken skänker" skrev Alfven .. Och från sitt

hem i Trädgårdsvillan i Uppsala skrev Quensel korr därpå, den 7.6 I903,

att Alfven höll på med "en svensk rapsodi, en apoteos öfver den ljusa

svenska sommarnattens skära poesi, af hela naturens fagra, jublande fest-

stämning vid midsommartiden. Svensk är han då af själ och hjärta. Och

därför rar nog i nödfall hr Ekman hjelpa mig arr ra ihop hans stipendi-

um". Quensel föreslog att OE och hans mor skulle tillsammans betala

500 kr var under åren I904-o6.

Av följande brev från Quensel, den 23.6 I903, framgår att OE då

accepterat att stödja Alfven. Quensel skrev: "Nog är det roligt att få räcka .

handen år en så otvetydigt begåfvad ung konstnär, som sart såsom sirr

mål an föra den Svenska konsten framåt." Förutsättningen för att Quen-

sel och OE gick in var arr bistånd kom från ytterligare 4 håll. Hovmar-

skalken Prinrzsköld hade en teckningslista om hand.

I ett följande brev den II.l 1904 fann Quensel tiden vara inne för

arr rådslå om hur han och OE skulle ordna för sin vän Alfven. Man

stannade för att på en gång sätta in hela bidraget för Alfvens räkning,

och därför föreslog Quensel act OE, när det föll sig lägligt, skulle sätta

in sitt bidrag direkt. Hemkommen från utlandet på nyåret 1904 fick

Alfven genom Quensel veta an OE var en av donatorerna till hans pri-

vata stipendium och tackade från Stockholm den 16.I för att OE lät ho-

nom, oberoende av ekonomiska trångmål, arbeta i den svenska konstens

tjänst.

Den 24.4 I904 skrev Quensel till OE om ett brev på 6 sidor från

Alfven och citerade några rader för att OE skulle ra lära känna "denne

märklige man äfven inifrån. Han försvarar sig mot beskyllningen arr ej

vara nog enkel och lärrfarrlig i sin musik med följande ord: Ej bör man

anklaga mig för att jag älskar de högsta formerna för den mänskliga till-

varon, det renaste - allt det för hvars ernående fordras stor ansträngning

och själfrukran. Och konstens egenart är ju att, genom an framställa

lifver i dess idealbild, visa det för människorna i dess verklighet, men ren-

rvartadt från dess smuts och damm, som lifvets brutala kamp och hvar-

dagens trivialitet medför. Alltså fordras här framför allt sanning mot sig

själf och förmåga och den heliga fräckheten att våga gifva endast det man

känner vara framsprunget ur det egna jaget".

OE:s engagemang för Alfven omkring 1903/04 blev upptakren till ett

mångårigt bistånd. Från Srockholrn skrev Alfven den I.II 1906 arr OE:s

intresse för hans musikaliska arbete rört honom till tårar, och att han helt

saknade ord för art tacka som han ville. OE hade till stor del bidragit till

att Alfven under de gångna 3 åren helt fritt och fjärran från alla ekono-

miska bekymmer kunnat ägna sig åt sitt konstnärliga arbete. Detta hade

I ett brev från Edelslund, Klampenborg i april 1906berör Alfven två frågor av ekonomisk natur. Dels villhan ha 500 kr av Quensel som bokningsavgift förKaim-orkestern i Munchen, där Alfven vill sätta uppegna verk. Dessutom förklarar han att det i Göteborgfinns ett starkt intresse att inrätta ett statsanslag förStenhammar och honom, något som skulle föreslås iriksdagen. Men enligt rådman Lamberg (i styrelsen förGöteborgs orkesterförening) vore det bäst om förslagetväcktes i Stockholm.

Quensel svarar omgående positivt och råder Alfven attkontakta den finländske dirigenten Georg Schneevoigt,som är Kaim-orkesterns dirigent och be honom skrivanågra rader i lokalpressen innan konserten.

I den täta brevväxlingen i april 1906 skriver Quenselden 18/4 att han sänder sin del av de resterande 1500kr, nämligen 500 kr. Om B. från Göteborg drar sig urså lovar Quensel att han och Oscar Ekman skall betalaäven B:s andel.

Alfven svarar omgående och berättar att när han diri-gerade i Göteborg 10-11 mars tjänade han 500 kr ochvar därmed i stånd att betala alla sina skulder.

Och den 8 juni skriver Quensel att nu finns ytterligare1000 kr till Alfvens disposition på Göteborgs bank.Därmed skall Alfven ha fått de tre årens 3000 kr medundantag av B:s andel, 1000 kr som återstår. Och hanfortsätter: de 500 kr som Alfven fått med anledning avMunchenkonserten som säkerhet får han behålla oav-sett om det blir någon konsert eller inte. Och OscarEkman kommer bestämt att ställa upp med ytterligare500 kr.

Alfven tackar i brev av 15/6 1906 men hyser dubierinför den konsert i Munchen, vartill pengarna ur-sprungligen var avsedda.

Till detta återkommer han i brev av 6/1 O 1906. Nuhar det dykt upp ett problem: i Midsommarvaka somAlfven tänkte sätta på programmet i Munchen finnsPekdansen i bearbetad form. Tyvärr är denna melodiökänt i Tyskland som Riksdorfer eftersom den sjungestill de mest oanständiga texter. Vid framförandet iHamburg av Midsornrnarvaka hade alla recensenter ut-om en lämnat salen. Den som stannade skrev gudskelovpositivt. Alfven har därför skrivit till Kaim i Munchenoch bett att få flytta fram konsertdatum så att han hin-ner få sin Symfoni nr 3 fårdig och i stånd att sätta denpå programmet i stället för Midsommarvaka. Han harfått svar att om inte orkestern får annat engagemangden dag som Alfven ursprungligen bestämt så förfallerde 500 kr han ställt som säkerhet. Som nytt konsertda-tum föreslås 6 april 1907. Och Alfven svarar att omingen annan engagerar orkestern så har han inte råd attboka den vidare.

Dessutom är han medveten om att Midsommarvakainte kan få en tysk förläggare, något som grämer ho-nom.

varit en sådan lycka arr han aldrig kunde glömma OE:s gärning och slu-tade med att tacka för en gåva på 1.000 kr.

Alfven lärde även känna OE personligen under en vistelse i Storlienoch skrev i sin självbiografi 1948 arr minnet av OE:s ädla och ideella per-sonlighet inte bleknat med åren.

Quensel skrev den 30.5 1906 till OE att han fortfarande stod i livligberöring med deras gemensamme prorege den lille Alfven och var gladarr hans utsikter började ljusna. Han hade då nyss ratt 1.000 kr som stats-stipendium, och det uppgavs vara fråga om arr anställa honom somdirektör vid Kungl. operan. "Mer och mer gläder mig tanken, att vi des-sa 3 år fått samverka att hålla honom ofvan vattnet, så att han icke allde-les gått under på grund af ekonomiska bekymmer. Dessa 3 år ha betyttoändligt mycket för honom. Men så detta olyckliga misstag: giftermåletmed danske målarens Krayers frånskilda hustru. Att tala förnuft medartister är dock förspilld möda."

Godsägarm Oscar Ekman, Siorlien 1902•

Ända fram till slutet av OE:s liv bevarade Alfven kontakten med sinvälgörare. Därom vittnar ett brev från OE den 27.II 1948: "Käre DoktorAlfven. För Eder bok 'Tempo furioso' med den vänliga dedikationen,som jag haft den stora glädjen mottaga, sänder jag mitt allra varmastetack med hjärtlig tillgivenhet. Oscar Ekman." Slutligen kan idetta sam-manhang nämnas, att bland de många kondoleanserna vid OE:s bort-gång ett år senare märktes följande från den berömde tonsättaren: "enädlare hjärtegodare personlighet har jag aldrig träffat. Den rörande om-sorg och generositet han visade mig under den bekymmersamrna tid, dåjag byggde mitt hem i Tallberg. har jag aldrig kunnat glömma, varförhans bild alltid framstårr för mig i ett förklarat ljus."

5

I brev av 8/1O föreslår professor Quensel att Alfvenskall byta ut Pekdansen men detta avfärdas av Alfveneftersom den ligger mitt inne i kompositionen och ut-gör en del i den kontrapunktiska väven.

Den 23/12 1906 (?) tackar Alfven för besked om atthan skall fä ytterligare 3000 kr under åren 1907-10["Quensel-stipendium 2"]. Samtidigt är han förbrylladdärför att han av Stenhammar fått underrättelse om ettstipendium på 2000 kr under de närmaste åren och hanundrar hur det ligger till.

Beträffande "Stenhammar-stipendiet" (se Alfvenlana1/2 1995, s. 11-12) får Alfven underrättelse i brev av2/10 1907 att 2000 kr årligen kommer att utbetalas frånoch med 1908 och över Orkesterföreningens budget.Den 6/3 1908 meddelar Stenhammar att 1000 kr finnstillgängliga på Discontobanken och i fortsättningenskall 1000 kr utbetalas varje 1 juli och 1januari.

Alfven nämner även i brev till Stenhammar 3/9 1907att operachefen Buren talat om ett underhåll av 3000 krom året under tre år givet av obekanta ivrare för svensktonkonst. Av dessa medel har Alfven enligt brev av29/7 1908 endast erhållit 2000 kr och mer var inte attvänta hade Buren låtit förstå ..

I februari 1907 skickar Oscar Quensel 500 kr somhjälp när de unga sätta bo intet ont anande hur djupthan skulle bli ekonomiskt engagerad i just detta.

3/12 1907 relaterar Alfven besök hos B. i Göteborg,som ju innehållit sin utlovade del av "Quensel-stipendium 1". Nu är han beredd att betala och Alfvenberättar att han sagt till B. att kontakta Quensel hurdetta bäst kan ske.

I brev daterat april 1908 beskriver Alfven utförligt hurhan tampats med redaktören för Damernas Musikblad,fru Sandels för att få ett skäligt honorar för sin medver-kan i julnwnret 1907. Alfven hade begärt 150 kr menredaktören envisades med enbart 50 kr.

Nästa brev som avtrycks från Alfven är från augusti1908. Nu befinner han sig i Bostället i Tibble, Leksandmen längtar att äga ett eget hem - i havskanten. Mensom vi vet blev det i stället i Tällberg.

Alfven beklagar sig när han kommit så här långt i sinskildring av brevväxlingen dememellan att så mångabrev saknas från de betydelsefulla åren 1909 och 1910då Quensel - ibland assisterad av Oscar Ekman - bi-drog "med icke mindre än 20000 kr ...om det icke varmera".

Den första antydan om att Alfven börjar känna sighemma i Dalarna kommer i ett brev av 14/11 1908 därhan säger att han funderat på att skriva i SvenskaDagbladet "ty mycket finns att berätta om detta folk".

6

På hösten 1907 vädjade Alfven till OE om ett bidrag, hur litet somhelst, för arr hjälpa en framstående kollega och f.d. medlem i Kungl.Hovkapellet till a:koholisrvård. Även denna gång bistod OE och ställdedessutom en större summa i utsikt. OE var då själv sjuk i sin bröst-åkomma. Denna frikostiga hjälp bidrog till arr musikern i fråga, etter års-·lång kur, kunde skrivas ut som frisk och återanställas vid hovkapellet,som han måst lämna 9 år tidigare p.g.a. spritmissbruk.

Arun.: Oboeisten var August Lindman. Även WilhelmStenhammar fick i oktober brev i samma ämne. (SeAlfventana 1/2 1995, s. 11)

cR~~-mc!i~I~I 11~

Dessutom har han börjat "öva en hembygdskör, somjagsamlat här i trakten - 40 sjungande strupar" och så villhan ge konsert i Leksands kyrka för att få ihop till juk-lappar åt de sina. "Men nu måste jag tala om min storaplan" nämligen att slå sig ned i Tällberg och bygga sigett hus där. Och han gör en överslagskalkyl som sägeratt om han köper in hus av gott kärnvirke, monterarned dem och bygger upp dem pånytt på Brantberget iTällberg så borde det inte kosta mer än 3000 kr. Voredet inte en bra ide att söka lån i Riksbanken på 3000 krfrågar han professor Quensel.

Quensel svarar - naturligtvis - att han vill skänkaAlfven denna summa. Sedan följer under år 1909 lö-pande rapporter och redogörelser för med- och mot-gångar vid önskemål, förhandlingar, inköp och frakt avstugor till Brantberget.

I ett brev av 20/3 1909 berör Alfven några ekonomis-ka frågor i samband med orkestermaterial till konserterpå K Teatern, som ju dåförtiden gav symfonikonserter.Operadirektören Ranft ville inte 'betala det honorar å50 kr., som jag begärde för uthyrningen av manuskrip-tet till Skärgårdsägen, utan tyckte att 25 kr. kunde varanog. Under Burens tid betalade Operan i liknande fall150 kr." Tydligen var det praxis att tonsättaren, som julåtit förfärdiga uppförandematerialet. fick en viss er-sättning när det användes vid konserten på samma sättsom musikförlag i dag tar hyra för stämmaterial.

Några dagar senare har Alfven fått höra att Riksdagenbeviljat Musikaliska akademiens äskande om 9000 krårligen för tonsättarunderstöd och att Emil Sjögren,Andreas Hallen och han själv skall komma i åtnjutandeav 3000 kr var under en längre tid. Kruxet är bara attdet skall utbetalas först i maj 1910.

Den 14 april 1909 har Alfven fått förfrågan frånQuensel om sin ekonomiska situation. Alfven berättaratt han fram tills statsstipendiet utbetalas måste klarasig och sin familj på de 1000 kr som han har att räknamed. "Jag måste kunna förtjäna minst 2.000 kr., för atthålla mig uppe till stipendiet börjar och det kan jagnäppeligen ...Jag måste emellertid under alla omstän-digheter redan nu i första veckan av maj söka ett lån på500 kr., ty jag äger i närvarande stund endast 150, ochhar, när de äro slut, intet att leva på förrän tredje kvar-talet av mitt nuvarande stipendium faller ut den 1juli."

Redogörelsen hade avsedd verkan. Den 27/4 tackarAlfven för pengarna men framhärdar i tanken att ta ettlån som han vill amortera genom att ge lektioner iStockholm.

Från Tibble skriver han den 7 juni 1909 och tackar för300 kr som han omedelbart använde för inköp avTibble bys stora magasinshärbre. Och han gör sannoliktatt det vore värt minst 500 kr, bara för virket.

I juli har Alfven varit i Stockholm och träffat bankdi-rektör Ernest Thiel som föreslog Alfven ett borgenslånpå 3000 kr så att han skulle få husen i Tällberg under

Från Lyngby utanför Köpenhamn tackade Alfven åter vid årsskiftet1907/08 för att OE räckt honom en hjälpande hand, så att han fort-farande-kunde ra ägna sig åt sin tonsärrarverksamhet.

Den 16,Il 1908 undrade Quensel i ett brev till OE om det inre skulle6nnas nog många i Sverige som trodde på Alfveris konst för att de till- _sammans skulle kunna skänka honom en LitenStuga, så att han inre skul- --le behöva bygga på sin skuld. Om Quensel idagarna inre skänkt bon: just3.000 kr skulle han nog som vanligt föreslagit att halvera summan. Medledning av ett bifogat, inre bland OE:s papper återfunnet brev, bad

Quensel att OE snarast skulle underratta honom om han gillade hanstanke, och hur mycket denne i så fall skulle vilja offra. I nödfall funde-rade Quensel t.o.rn. på att ställa samma fråga till konsulinnan Maria-Ekman.

Genom en gåva från OE i slutet av 1908 kunde Alfven ra sin länge när-da längtan efter en egen tomt uppfylld, och från Tibble iLeksand skrevhan den 10.12 att platsen var en av de vackraste i Sverige. "Åtminstonehar jag aldrig sett något så fagert och underbart. Den ligger intill denlilla byn Tällberg på Siljans västra strand." Alfven hoppades innerligt arrOE skulle bli en av de allra första som hälsade på honom, när han om-sider fick sin bostad färdig.

Quensel skrev den 11.1 I909 till OE att, såvitt hm förstod, hadeAlfvens inköp uppgått till blott hälften av vad man skulle väntat. Tom-ten hade kostat 1°° kr och omfattade inre bara 4 tunnland utan därtillbelägenhet på en höjd med utsikt över Siljan. En del av tornten bestodav prima åker, och slutligen beräknades den planerade järnvägen mellanLeksand och Räavik komma att gå tätt förbi, vilket ju borde höja värdetbetydligt. Härbret var en gåva från Quensel, och även det hade Alfvenratt fabulöst billigt. Det uppgavs vara byggt av gammalt timmer, sominte längre kunde fås för pengar. Där skulle Alfven få innestänga sig omsommaren med sina toner. Så blev det fråga om storstugan. En sådan avrent konstnärligt: värde skulle gå på auktion först på nyåret. Aven kom-petent person hade den värderats till minst 600 kronor. Så snarr Quen-sel fick veta därom skulle han telegrafera till OE. Själva stugan kom bara

att kosta 500 kr, men dess flyttning beräknades till 100 kr. Av disponibla2.000 kr hade Quensel dittills bara använt 1.300 kr.

I ett följande brev den 3.2 1909 skrev Quensel att, fastän den sistaLeksandsaffären inte berörde OE ekonomiskt (Quensel hade använtegna och Hjalmar Wijks pengar), troddes dock" den lille mannens hus-jobberier däruppe i Dalarna" vara av intresse för OE att ta del av. Quen-sel sände därför Alfveris senaste brev och fortsatte: "Jag måste le när jag

läser om dessa jordagods och ryggåsstugor och härbret för några hundrakronor. Äfven lär läget vara något alldeles utomordentligt på en skogighöjd med Siljan i fonden." I detta brev omtalade Quensel vidare art "lil-le Alfven" erbjudit sig att komponera en särskild bröllopsmarsch till hansdotters bröllop i Srockholrn den 4·3 1909·

Från Leksands-Noret tackade Alfven den 19.1 I909 återigen OE fördennes utomordentliga frikostighet och godhet, varigenom det blivitmöjligt att skaffa den gamla stugan, synnerligen lämplig som bostadefter behövliga förändringar. Alfven hade så svårt att finna ord för sindjupa tacksamhet att den ena dagen efter den andra gått utan att han"lyckats ra ihop en förnuftig sättning". De rader som han slutligen sän-de ansåg han inte heller vara något lysande stilistiskt prov.

Vid olika tillfällen under de föregående åren hade Quensel rapporte-rat till OE om Alfven. som han fann "för rolig". Från Uppsala skrevQuensel sålunda den 6.8 1903 att han då nyss haft brev från Alfven påSkagen "där han tycktes denna sommar idkat sina utländska musikaliskastudier" och att utsikterna för en subskription började ljusna. Och från

7

tak. Han var själv villig att gå i borgen. Kunde inteprofessor Quensel också göra det?I samma brev säger han att han läst i tidningen att di-

rector musices-befattningen i Uppsala är utlyst och atthan allvarligt funderar på att söka den. Hittills har hanlevat på stipendier och liknande och han föreställer sighur det kan upplevas att ha en fast inkomst som hanredligen fört j änat.

I oktober 1909 har Alfven fått besked att director mu-sices-tjänsten tillfallit Wilhelm Stenhammar "och jagönskar honom uppriktigt lycka och framgång, ty hanär en av mina bästa vänner och en utomordentlig musi-ker". Alfven trodde att det berodde på att han inteskickat in en tillräckligt formell ansökan. I samma brevberättar han att musikstugan i Tällberg "är fårdig förlänge sedan och har blivit den käraste plats jag har härpå jorden". Men vintern 190911910 skall han bo iLyngby i Danmark eftersom han ändå betalat hyran däroch eftersom den gård han hyrde i Dalarna inte varvinterbonad.

Den 20/12 1909 skickar Oscar Quensel 400 kr somhan utlovat. Och i januari 1910 skriver Alfven frånStockholm "Nu har sagans trollkarl åter övat sin konst,och jag står åter häpen och lycklig över undret. Menhur har Professor Quensel kunnat hinna på dessa fä da-gar anordna det hela! Nu reser jag mig åter, för att,som jag hoppas, aldrig mer sjunka samman undertyngden av ekonomiska svårigheters förskräcklighet."Detta tyder på en större summa pengar från flera mece-nater.

Alfven blev director musices i Uppsala och från ht1910 var han fullt sysselsatt - med lön - och hade möj-lighet att sammanträffa med Quensel på platsen ochdärför inte behov av att korrespondera med honom.Därför blir det mer tunnsått mellan breven i fortsätt-ningen.

Den 19 augusti 1912 kan Alfven stolt berätta att fa-miljen är inflyttad i den egna gården i Tällberg. Allt ärfärdigt utom dagligrummet i storstugan.

När Alfvens mor Lotten dog i januari 1914 kom ocksåOscar Quensel till begravningen på kyrkogården ochAlfven tackar sin vän tör detta i ett brev av 5 januari.

När Quensel själv avled 31 juli 1915 i Uppsala skyn-dade Alfven dit och sade farväl till kistan på centralen iUppsala genom att dirigera OD-ister som sjöng J A Jo-sephsons Kyrie eleison och hans egen Gustaf Frödingsjordafärd,

Som ytterligare bevis på Alfvens vänskap med Quen-sel och hans tacksamhet för dennes ekonomiska under-stöd har han tillägnat Quensel memoarbandet Tempofurioso, som alltså innehåller den ovan refererade kor-respondensen. Det kan också erinras om att Alfvenskreven Bröllopsmarsch (Ruden nr 66) till dotternWinnifred Quensels bröllop (gift Helling) i mars 1909(jfr även Tempo furioso s. 199, 206).

8

Uppsala meddelade Quensel den 24.41904 att han då nyss trärrar Altven.

som uppgavs skola ge en konsert en vecka senare. Vid denna tid synsdock något disharmoniskt ha legat över honom "Det har kommit någottunge och bittert i hans ögon".

På vårvintern 1906 var tongångarna ljusare, och den 23.3 sände Quen-sel några tidningsnotiser rörande Alfveris Göteborgsuiumfer. Och rvå årsenare, den 29.3 1908, befarade Quensel an han och OE m.fl. skulle taglädje av sina åtgöranden till förmån för Alfven. "Hvad han produceratunder dessa sista år är helt enkelt storartadt." Quensel fann honom emel-lertid inte så alldeles länillgänglig utan skrev: "Hvad honom själf angår,har jag aldrig lyckats finna nyckeln till hans personlighet."

Den 22.11 tackade Alfven från Srockholrn för ännu en stor hjälp frånOE. Samma dag skrev han sin ansökan till den lediga direcror musices-befattningen i Uppsala. Om den bifölls blev han en ekonomiskt välbär-

gad man: "hur min kommande liv än må gestalta sig, aldrig, aldrig skalljag glömma den utomordentliga hjälp och hjärtegodhet Ni så många åruran arr förtröttas låtit komma mig till del." Alfven fick den sökta be-fattningen vid Uppsala universitet, tillträdde den 1910 och blev fr.o.m.samma år även ledare för sångsällskapet Orphei Drängar.

Följande år den 21 maj skrev Quensel arr han kunde glädja OE medan det gick bra för Alfven "Han är allas gunstling och förtjänar bra medpängar. Det är roligt, när man hulpit arr ra se ett resultat".

Med Orphei Drängar konserterade Alfven senare bl.a. hos sin välgö-rare på Bjärka-Säby och skrev sålunda från Tällberg i juli 1921och tack-ade för en oförgätlig stund med OD på östgöraslottet.

Professor Oscar Quensel, Hugo Anvens vän ochmecenat genom åren. Foto: Uppsala universitets-bibliotek

Oscar Ekman och Josef ErikssonAv Torbjörn Fogelberg

Josef Eriksson. Foto: Berna Roth, 1921.

En annan framstående svensk ronsärrare. som efter rekommendationav Alfven under många år understöddes av OE, var romanskompositörenJosef Eriksson, jämnårig med den förre. Vid denna tid stod den expres-sionistiske Erikssons sånger upptagna på konsertprogrammen både iBer-lin och Paris, innan de slagit igenom i Sverige. Han hade bl.a. ronsarrdikter av Sigurd Agrell och Karlfeldt och !an positiva recensioner av denstränge kritikern Wilhelm Peterson-Berger och av Ture Rangsrröm. Denförre framhöll i DN arr Eriksson stod som en av Sveriges intressantasteoch mest lovande rondiktare. att stämningarna var levande, om än inåt-vända, drömrunga. och arr hans arbeten hade ,"en fläkt av finhet och ar-tistisk hållning". Särskilt framhölls hans "Poerne tragique", ursprungligentänkt som sorgmarsch vid Frödings död.

Signaruren A.EL i UNT 1912 framhöll arr Erikssons musik nog imycket tillhörde framtiden, och att endast åren kunde bana väg till de

många. Hans musik beskrevs som intagande och betagande i sin harmo-niska sammansärrning. - Från Uppsala skrev AJ..fvenden I3.2 I913 arr hanJUStgårr igenom Erikssons tonsärrningar av Sigurd Agrells "Lyriska fan-

tasier" och "Två sånger" samt Karlfeldts "Fyra sånger". Enlige Alfven varEriksson en ovanlige begåvad tonlyriker, som hade sin styrka" i ett inåt-vänt stämningsfrosseri av mycken poetisk skönhet". Men Alfven fannhos sin kollega å andra sidan en viss slapphet och pessimism, som "ge-nomsyrar hans rikliga användning av dissonanser". Detta kunde ses motbakgrund av hans fattigdom och sorger, och nr i så fall säkert övergåen-de, och Alfven rekommenderade pekuniär hjälp. Erikssons begåvningberättigade honom till vidare utbildning.

Arr OE nu handlade snabbt framgår av arr Eriksson redan den 21.2

19I3 tackade för dennes löfte om 500 kr för fortsarra studier i komposi-tion. Dittills hade Eriksson ratt slå sig fram utan nämnvärd hjälp, varförhans studier blivit både ofullständiga och ofta avbrutna. Han insåg atthan inte, uran hjälp från någon välvillig mecenat skulle kunna fullstän-diga studierna, medan han ännu var ung. Därför hade han genom ad-junkt Arvid Bruno vågat vända sig till OE. Till och med den storeBrahms hade klagat över att han under mannaåldern med outsägligmöda måst ta igen vad han gått miste om under ungdomen. Trots mång-åriga försök hos både svenska och utländska förläggare hade Erikssoninre lyckats !a sina senare kompositioner, fr.o.m. opus 6, tryckta och måstlåna pengar därför samt sälta sig i stora skulder. Inte ens vid denna tidhade han, trots många berömmande uttalanden, av vilka han särskiltgladde sig över ett i den finska "Tidning för musik" för jan. 19I3, fått derlänare med förläggare. Delta berodde på att hans kompositioner inte gavögonblicklig vinst. Eriksson hoppades i början av 19I3 på bra omnäm-nanden i 3 av de största tyska musiktidskrifrerna, och att de svenska för-läggarna därefter skulle våga ta sig an honom.

Då Eriksson i det: längsta velat hjälpa sig själv, hade det: dels gån lång-samt, och dels hade han fått den fördjupning och personliga stil som vardet: högsta en konstnär kunde eftersträva. Detta utgjorde dock i börjanett stort hinder därför att många var fientliga mot det personliga. Av bre-vet fram oår an Eriksson visste sitt värde och var medveten om an ha bli-

:=>

vit: en personligher. Men han hade förlorar vad som var de andras vinst_ "det lätta obehindrade handskander med formen". Han ville an OEskulle förstå att han inre vände sig till honom med en ynglings ok-ynneutan med en mans grämelse över att se åren löpa sig ur händerna, utanart: kunna skaffa sig den vidareutbildning han kände sig behöva. Erikssonslutade med att beskriva sig som en man som länge fått leva på livets

skuggsida.Av ett följande brev från Alfven den 27.2 I913 framgick att han sam-

tyckte till att OE delsav Eriksson hans omdöme om honom och trodde, :=>

att han skulle värdesätta detta, då det kom från en fackmusiker och inrevar sazr som någon som komplimang åt honom personligen. Alfven bad

9

dock att OE inte skulle ta med anmärkningen om Erikssons pessimism,och befarade arr hans livssyn skulle ljusna efter den framgång Alfvenhoppades act kollegan skulle få glädja sig år. Erikssons kunskaper l mu-sikteori uppgavs vid denna tid inre vara övermåttan stora.

Alfvens rekommendation resulterade i att Eriksson fr.o.m. vintern 1913

under en längre tid framåt fick understöd från OE. Efter avlagda orga-nisr-, kyrkosångar- och musiklärarexamina vid seklets början fortsatteEriksson arr studera koncrapunkt och komposition. Från och med 1905verkade han i olika befattningar inom musiklivet i Uppsala.

När Eriksson i sept. 1913 tackade för ett bidrag från OE, skrev han, arrhan fonsatte sina studier för kapellmistare Ruben Liljefors i Gävle.Under en stor del av året hade Eriksson bedrivit övningar i kontrapunkt.Han ville o-åså grundli~ som möjligt tillväga för att vinna teknisk far-

c ~ ~-digher. Men om han inte hade något eget att säga betydde tekniken in-tet. Medan en för ensidig teknisk utbildning i ungdomen kunde dödadet befintliga fröet till personlighet, fann Eriksson att den faran låg enäldre människa oändligt mycket mer fjärran. Han satte vid denna tid åt-skilliza av sina redan trvckta såno-er för orkester, d.v.s. instrumenterade~ . ~dem. I en vid midsommartiden 19I3 skriven sång hade han använt sinakonrrapunktiska kunskaper. Tack vare OE:s hjälp hade han kunnat höra

rätt mycket musik, bl.a. Helsingforsorkesterns konserter, vilket han fannvara om möjligt ännu mycket viktigare än andra studier. Sommaren 1913hade hans sång "Långt bona i världen" framförts vid svenska musikfes-

ten i Srurtgart,När Eriksson i febr. 1915 tackade OE för en gåva skrev han an "den

skapande perioden" ännu pågick till hans stora glädje. En av orsakernavar säkert arr han genom OE:s hjälp kunde producera mera ostört. Un-der hösten 1914 hade en sonatin för piano i 4 satser samt första satsen aven pianosonat och 2 cykler för manskvarterter fullbordats. Den ena, varstexter skildrade studentlivet i Lund, hade Eriksson sänt till kapellmästa-re Berg och berr arr få tillägna den Lunds srudemsångarförening. Denandra cykeln baserades på texter av den finlandssvenske diktaren .ArvidMörne. I slutet av 1914 hade Eriksson komponerat ytterligare några dik-ter av Johan Nordling i enkel stil för unison sång.

Nordlings Landstormssång. framförd av Augustin Kock på Svenskafolkförbundets Gustaf-Adolfsfest i Srockholm, blev så omtyckt att Eriks-

son beslöt att ge ut den separat.I den tyska ridskrinen "Die Musik" omnämndes bl.a. Erikssons kom-

positioner under rubriken "Moderne Klaviermusik in Skandinavien",~ch han beskrevs som en djärv och intressant harmoniker. Hans karak-tärsstycken var skarpt och manligt präglade. Han var också en tragisklidelsefull och dyster ande. Särskilt framhölls han symfoniska sorgmarschvid Gustaf Frödings död "en mäktig tragisk dikt", (1911). Erikssonunderströk att han därvid inre haft de moderna franska kompositörernasom förebild, att han fortsatte sina studier för kapellmästare Liljefors ochsenast hade instrumenterat en av sina Karlfeldrsånger,

Augustin Kocks framföranden av kompositioner av Eriksson, somsjälv assisterade vid flygeln, hade fått positiva recensioner. I StD 23.2 1915framhölls en fin teknisk byggnad, rik och djup ingivelse. Framför allt gavhan sitt bäsra i Karlfeldes texter. Särskilt "Vårlår" befanns kongenialtkomponerad. Och en recensent: i UNT den 23.3 1915 fann Erikssons för-

ut i Uppsala framförda sonatin i D-moll fängslande "genom sin sinnrikabehandling" och att andra satsens adagio var "rent: av betagande". Arrkompositören dittills rönt sa begränsad uppskattning var beklagligt ochberodde kanske på en viss försvnr inåtvändhet.

I l..TNT 23.3 1915 berömdes särskilt tolkningen av Karlfeldts "Jag är ensjungandes röst", där ord och musik täckte varandra synnerligen väl. SvD

23.2 1915 lovordade också kompositionerna av Karlfeldtdikterna, menkonstaterade at; Erikssons egenartade musa var alltför inrim och svår-åtkomlig för arr nå publikframgång. Andra recensenter i AB och AP23.2 1915 fann honom "grubblande, kärv och lyriskt vek" resp. "ej uranett trött och förgrubblat drag, men dock tillräckligt stark för att ej fallaoffer för ert petigt detaljrnåleri".

Vid midsommartiden 1915 nämnde Eriksson att han sänt 3 av sinastycken till musikförläggaren Wilhelm Hansen i Köpenhamn, arr dennetagit dem alla och arr de till hösten väntades komma ut på hans förlag,vilket i hög grad kom att stärka tonsärtarens ställning. En av hansmanskvartettcykler med text av Mörne hade han tidigare ratt tillägnaert sångsällskap i Helsingfors. För att kunna trycka några andra kompo-sitioner under sommaren funderade Eriksson på att söka ert riksbanks-lån.

Följande år fick Eriksson ett statligt tonsärtarstipendium på 1.000 krsom uppmumran, men när detta uteblev 1917 vädjade han på sommarentill OE om hjälp till omsärrning bl.a. av lån för tryckning av sina kom-positioner. Under då rådande förhållanden kunde han inre sälja manu-skripr till sina förläggare i Sverige och Tyskland - han hade över ro ma-nus liggande. Senaste säsong hade hans kompositioner spelats vid flerakonserter. Kända sångare och sångerskor, t.ex. Signe Bendrik, hade fram-fört hans sånger, och violinisterna Sven Kjellström och Edvin Wirr hadespelat hans "Air" för violin. En av hans manskörer hade framförts avAllmänna sången.

När Eriksson sommaren 1917 vände sig till OE, höll han på arr full-borda en svit för stråkkvartett, som han sedan skulle skriva för stråk-orkester. En nykomponerad sång hade ljusare ton än hans äldre kompo-sitioner. På våren samma år hade han tonsatt 10 dikter av Vilhelm Eke-lund. Kriget låg som en mara över alla förhållanden och hämmade allaens rörelser, skrev Eriksson, vars vädjan ledde till hjälp, som blev en obe-skrivlig lättnad i de bekymmer han lång rid burit på. De 4 satserna i hansstråkkvartett hade uppförts i Västergötland, och trion i scherzot "lätverkligen enastående vackert och högtidligt". Han höll på arr lära sig spe-la fiol för att kunna "sätta stråk" till sina kompositioner. "Och har manlite färdighet på ett stråkinstrument så begriper man också tekniken påde övriga".

I samband med arr Eriksson på nyåret 1918 rackade för ytterligarehjälp, skrev han, att han tillsammans med en sångare skulle ge en kon-sert på Sigtunasriftelsen i början av februari. Vid denna tid hade han6 elever i Sigtuna, och fru Waerland på Stiftelsen tog pianolektioner avhonom och skaffade honom ytterligare 5elever bland Sigrunaborna. Detfanns många musikintresserade i den nya koloni som uppstått genomskolan.

Under hösten 1917 hade hovsångaren John Forsell sjungit den avEriksson till Frödings text tonsatta "Den S-venskeCeladons klagovisa" påkonserter i minst 6 svenska städer samt Köpenhamn. Trots arr dennasång blivit en publiksucce hade Eriksson inte lyckats finna någon förläg-gare. Omkring den 1.5 1918 skulle den norska Guldbergs Akademiske Korkomma till Uppsala och sjunga en komposition som Eriksson tillägnatden. Ledaren, Guldberg, hade erbjudit sig att söka skaffa en förläggare iKristiania. I detta sammanhang måste Eriksson tänka på hur annorlun-da han blev' behandlad i Sverige. Kompositionen "Gamla Gardet", somhan några år tidigare tillägnat Lunds srudentsångarförening, hade haninte ens fårr tack för, och det var ovisst om verket någonsin kom an upp-föras i Lund. Guldberg ville också verka för att Erikssons sång "Vår" togsupp i OD:s reperroir, Eriksson slutade med att än en gång tacka OE för

hans hjälp, och detta blev inre sista gangen, ry han fick understöd ävensommaren 1928.

Var finns uppförandematertal tillAlfvens orkesterverk?AV ANNE-CHRISTINE BERG

HUGO ALFvEN fick under sin livstid huvudde-len av sina verk förlagda av svenska och utländ-ska förlag. Även efter hans död har hans verkpublicerats. Uppförandematerialet till vissa verkär dock svårt att lokalisera eftersom stämmateria-let inte tryckts. Denna förteckning skall råda botpå denna osäkerhet. Med orkesterverk avses härsådant som räknas som hyresmaterial, dvs alltfrån sånger till orkester över körballader, sviteroch kantater till symfonier och baletter. Material

som kan köpas betecknas med (köp) efter förlags-förkortningen. (PA) (ST) betecknar partitur respstämmor.

Performance material to Hugo Alfven's orchest-ral works (also with voice and/or choir) is avai-lable at the publis hers as marked by each item.Please apply to them or to their agent in yourcountry.

Abr.L Abraham Lundquist, c/o Notservice, Box 533, S-182 15DANDERYD, fax + 468755 1596, hyresmaterial c/o CG

CG Gehrmans musikförlag, Box 6005, S-102 31 STOCKHOLMfax + 46 8 31 42 44

Hirsch Abr. Hirsch c/o CG

KT Kungliga Teatern, Notbiblioteket, Box 16094, S-103 22STOCKHOLM, fax +46 8 411 02 42

MAB Statens musikbibliotek, Box 16326, S-103 26 STOCKHOLM,fax +46866645 65

MIC Swedish Music Information Center, Box 27327,S-102 54 STOCKHOLM, fax + 46 8 783 95 10,e-mail annechristine.berg@stim.se

MI<. Musikaliska konstföreningen, c/o MAB

SMF Stiftelsen Musikkulturens Främjande, Riddargatan 35-37,S-114 57 STOCKHOLM

SUE Edition Suecia, c/o MIC

Universal Edition, Postfach 3, A-1015 WIEN, Fax 4035991-13VE

WH Edition Wilhelm Hansen, Bomholmsgade lDK-1166 KÖBENHA VN.K., Fax +4533 1481 78

WHS c/o NMS

11

Trombon och stråkorkester

[Bergakungen op.37 : Svit]Arr Christian Lindberg

CG

Stråkorkester /String orchestra

Kosack-vaggvisa.Rysk folkvisa. Fri bearbav Hugo Alfven

4 CG

Två folkmelodier (1940)Arr Hugo Alfvenf stråkorkesterKonungabarnen ; Och jungfrun hongår i ringen

[Gustav II Adolf: Svit f orkester op.49]4: 1 Sarabanda (1932)fstråkork

4 CG

3 CG

BULL, OLE

Saetergjentens söndag (1934)Arr Hugo Alfvenf stråkorkester

MlC (PA)

Liten orkester

[Gustav II Adolf: Svit f orkester op.49] 5. Elegi(1932) 5 CG-- ob, 2cl, fag, str

Salongsorkester

[Bergakungen op.37: Svit] 4. Tanz der jungenffirtffi CGArr Eric Westberg-- 11200110 str, pf

[Gustav II Adolf: Svit op.49] 5. Elegie CGf salongsork -- fl, ob, str, pf

Uppsalarapsodi : Svensk rapsodi nr 2op.24Arr Axel Malmf salongsork-- 2222 2210 1 str, harm

10 Abr.L

Orkester

Bergakungen [ Pantomimiskt drama i tre akterop.37] (1916-17) 79 KIf orkester -- 4*4*4*4* 6431 142 str

[Bergakungen op.37: Svit] l. Besvärjelse(1923) 4 CG-- 3*3*3*3* 4331 12 O str

12

[Bergakungen op.37 : Svit] 1. Besvärjelse 4 CGArr Ivar Hellman-- 22*224231'12 1 str, cel

[Bergakungen op.37 : Svit] 2. Trollflickansdans 5 CG-- 3*3*3*3 4331 13 2 str, cel

[Bergakungen op.37 : Svit] 3. Sommarregn 3 CG-- 4* 1*3*04000 122 str, a-sax, cel

[Bergakungen op.37: Svit] 3. Sonunarregn(1923/1950) 4 CGArr Ivar Hellman-- 2221 4000 Illstr, ce1

[Bergakungen op.37 : Svit] 4. Vall flickansdans 4 CG-- 3*323 4000 00 O str

En bygdesaga : Svit op.53 (1944) 33 CGfork--3*2*222211100str

Dalarapsodi : Svensk rapsodi nr 3 op.4 7(1931) 18 WH-- 3*3*3*3* 4231 11 1 str

Drapa op.27 (1908) 10 MAB-- 3344 6431 152 str

Fest-ouverture op.52 (1944) 10 CGf ork -- 3333 4331 12 O str

Festmarsch op.4l (1930/1936) 8 MICf reducerad ork -- 2222 4331 12 1 str

Festspel op.25 (1907) 6 Abr.Lf stor ork -- 2*222 4331 11 O str

Fyra låtar från Leksand (1934) 12 CGf ork -- 2222 2000 00 O str

Den förlorade sonen: Balett (1957) MICArr Herbert Sandberg-- 3*3*3*3* 4231 14 1 str

Den förlorade sonen: Balettsvit (1957) 15 SUEArr Herbert Sandberg-- 3*3*3*3* 4231 14 l str1. Gånglåt från Leksand - Sonens gånglåt; 2.Polskafrån Orsa; 3. Drottningens av Saba festmarsch ; 4.Polketta ; 5. Steklåt ; 6. Polka; 7. Final (polska)

Gustav II Adolf: Musik till L Nordströms skådespel'Vi' op.49 (1932) MIC (ST)Ix: Ludvig Nordström (swe)f bl.kör och stor ork -- 3333 4331 15 str, cel m.m.l. Förspel 2. Intermezzo mellan Vte och Vitetablåerna 3/4. Efterspel till l:a avd/Förspeltill2:a avd

[Gustav II Adolf: Svit op.49] 2. Intermezzo(1932) 3 CG-- 3*3*3*3* 4331 12 O str

Gustav ilAdolf: Svit op.49] 3. I kejsarFerdnands slottskapell (1932)f ork -- 323*3* 4331 12 O str, cel

6 CG

Roslagspolketta = Summerdance CG (Köp)Arr Stig Gustafsonf symfonisk blåsork-- 225*2 4231 Il O cb, 4sax, 3cnt, bar

[Gustav ilAdolf: Svit op.49] 4:3 Menuett(1932) 3 CG-- 2222 2200 10 O str

Roslagsvår = Swedish polka 3 CG (Köp)Arr Floyd E WerlefsymforUskblåsork-- 3*36*2 4232 12 O cb, 4sax, 3cnt, bar

[Gustav ilAdolf: Svit op.49] 6. Breitenfeld(1932) 10 CG-- 3*3*3*3* 4331 13 O str Militärorkester

Midsommarvaka : Svensk rapsodi nr l op.19(1903) 13 WHS-- 3*3*3*34231 122 str

Fest-Ouverture op.29 [=op.26] (1974) SUE (Köp)Arr Gunnar Johanssonf stor militärkår-- 3*27*24432 12 cb, 4sax, 2cnt, bar

En skärgårds sägen : Symfonisk dikt op.20(1904) 17 CGf ork -- 3*3*4*4* 4231 122 str

Sverges flagga MIC (ST)Arr Anonym f militärork-- 2*04*0 424*000, 2cnt, 3sax, 2ten, bar, 2b, dr

Svensk rhapsodi nr 3 : Dala-rhapsodien op.47(1931) 18 WHf ork -- 3*3*3*3* 4231 11 l str Röst och orkester/V oice

Symfoni nr 1 op.7 f-moll. Version nr 2(1951 )-- 3*2*22 4231 11 O str

37 CGRosor och violer (1934)Arr Hugo AlfvenTx: Trad (swe)f sång och stråkorkester

2 MIC

Symfoni nr 2 op.I1 D-dur (1897-98)-- 32334231 11 l str

53 NMS

Symfoni nr 3 op.23 E-dur (1905)f ork -- 334*3 6331 100 str

34 CG

En båt med blommor op.42 (1925) 9 MICTx: Oscar Levertin (swe)Ed Stig Rybrantfbaryton och orkester- 3333 400001 str, pf

IV. Symphonie op.39 (1918-19) 45 VETx: Textlösf grosses Orch-- S T soli, 4*4*4*4* 8431 12 2 str, pf, cel

I stilla timmar (1940)Tx: Jarl Hemmer (swe)f röst och ork --2222200000 1 str

4 CG

Symfoni nr 5 op.54 a-moll (1942-52) 50 MIC-- 3*3*3*3* 4331 13 O str

Klockorna = Die Gloeken op.13 (1900) 10 Abr.LTx: FrithiofHolmgren (swe; ger)f Bar och ork -- 2222 4231 13 2 str, pf

Synnöve Solbakken : Svit op.50 (1934) 14,5 NMSf orkester= 2222 2000 00 1 str, pf

[Marias sånger op.21] 1.Aftonstämning = Vedhuset MICTx: Emil Aarestrup (swe; dan)Arr Per Bergf sång och orkester -- 1120 100000 O str

Uppsalarapsodi :Akadernisk festouverture: .Svensk rapsodi nr 2 op.24 (1907)f orkester -- 22224331 12 O str 10 AK

BlåsorkesterlBand

Pioner 4 MICTx: Anders ÖSterling (swe)f röst och orkester -- 2222200000 1 str

Fyra låtar från Leksand (1995) 12 CG (Köp)Arr Stig Gustafsonf symfonisk blåsork-- 3*25*2 4231 12 cb, 4sax, 3cnt, bar

Saa tag mit HjerteTx: Tove Ditlevsen (dan)f sång, 2fl, 2c1,2cor, str

3 MIC

[Hjalmar Brantings sorgmarsch op.42] Marciafunebre (1924) 3 MIC (Köp)f italiensk blåsorkester -- quartino Mi b, 2c1Si b,2cntJflicorno Si b, 3genis/cor Mi b, 4trb,2bombardllri,2b,3batt

Saa tag mit Hjerte 3 caTx: Tove Ditlevsen (dan)Arr Stig Gustafsonf sång och blåsensemble -- 113*1 2221 bar

13

[Sju dikter op.28] 4. Du är stilla roTx: Ernest Thiel (swe)f sång och stråkorkester

4 MIC Minnessång över Gustav Vasa op.40 (1953) CGTx: Carl Larsson i By (swe)f Ten och Barsoli, bl.kör, ork-- 2222 2231 11 Ostr

[Sju dikter op.28] 5. Jag längtar dig 2 MICTx: Ernest Thiel (swe)f sång och ork -- 2220 2000 00 Ostr

[Sju dikter op.28] 6. Skogen sover =Wa1desstille = Forest stillness 2,5 Abr.LTx: Ernest Thiel (swe; ger; eng)f röst och orkester-- 22*3*1 200000 1 str(12-12-1O-8-6)

Herrans bön op.15 : Kantat (1899-1901) 44 MKTx: Erik Johan Stagnelius (swe)f S A Bar soli, bl.kör och ork-- 33*3*3* 4331 122 str

Kantat vid Baltiska utställningens i Malmööppnande op.33 (1914) UUBTx: Nils Flensburg (swe)f Bar, bl.kör, ork - 22334331 141 str

[Sju dikter op.28] 7. Se du kom med jubel ochsång (1940) 2 MICTx: Ernest Thiel (swe)f sång och ork -- 2*222 4000 00 1 str

Kantat vid reformationsfesten i Uppsala 1917op.36 (1917) MKTx: Karlfeldt; 1697 års koralbok (swe)f Bar solo, bl.kör, ork -- 22234331 13 Ostr

Sång till Stockholm 2 MICTx: Gunnar Fant (swe)Arr Tor Mannf sång och ork -- 1*122 2110 02 Ostr

[Kantat vid reformationsfesten ...op.36] Introduktion(1917) MIC (PA)fkör och ork

[Tio sånger op.4] 10. Gammalt kväde frånHälsingland (1938) 6 MICTx: Trad (swe)f sång och ork -- 22*22 2000 10 Ostr

Kantat vid Sveriges riksdags 500-årsminnesfest (1935) MICTx: Sten Selander (swe)f Bar soli, bl.kör och ork -- 23*3*3* 4331 12 Ostr

[Tio sånger op.4] 3. Aftonstämning MICTx: D Fallström (swe)fröst och ork -- 0022200000 Ostr

Kantat vid Svenska Röda Korsets högtids-sammankomst op.46 (1930) MABTx: Albert Henning (swe)f Alt, bl.kör, ork - 3*23*3* 4331 12 Ostr

[Tio sånger op.4] 8. Var stilla hjärta 4 MICTx: Carl David af Wirsen (swe)fröst och ork -- 22224200 10 Ostr

Kantat vid Uppsala läns kgl hushållnings-sällskaps 100-årsjubileum op.35 (1915) UUBTx: Knut Hamilton (swe)fbl.kör, ork -- 2130 6331 14 Ostr, pf[Tvenne lyriska stämningar op.8]

2. Sommardofter (1899/1934) 3 WHTx: Ellen Lundberg (swe)f sång och ork-- 2222 4000 11 Ostr

Kantat vid Uppsala universitets 450-årsjubileum op.45 (1927) HirschTx: Gunnar Mascoll Silfverstolpe (swe)f A, Bar soli, bl.kör, ork-- 3*3*3*3* 4331 14 l str, pfUnge Herr Sten Sture op.30 (1912) MIC

Tx: Hugo Tigerschiöld (swe)f Bar, manskör och ork-- 3*3*4*4* 4341 13 Ostr

Kantat vid Världspostunionens halvsekels-jubileum op.41 (1924) MABTx: Albert Henning (swe)f Bar, b1.kör, ork -- 3*3*4*4* 433112 Ostr

SÖDERMAN, AUGUST, 1832-1876Kung Heimer och Aslög (1900) SUETx: Frans Hedberg (swe)Arr Hugo Alfvenf röst och orkester -- 123*1 2000 10 1 str

Uppenbarelsekantat op.31 (1913) 24 MKTx: Bibeltext smst N Söderblom (swe)f B, Barsoli, 2körer, arpa, cel, org, harm, str

Blandad kör med ackompanjemang/Choir

Vid sekelskiftet op.12 (1899) MKTx: Erik Axel Karlfeldt (swe)f Sopr solo, bl.kör, ork -- 4*23*3* 6331 13 Ostr

Gustav Vasa: Minnessång op.40 (1920) HirschIx: Carl Larsson i By (swe)f T, Bar soli, bl.kör, org

14

LIV - VERK - TID : Till biografi-skrivandets renässans.

Som en hyllning till Bo Wallner påhans 70-årsdag 1993 anordnadeMusikaliska Akademien i samarbetemed Riksbankens jubileumsfond ettsymposium kring biografi skrivandemed Wallners magnifika monografiWilhelm Stenhammar och hans tidsom utgångspunkt. Samtliga sexmedverkande talare hade egna ge-digna erfarenheter av biografin somframställningsform och kunde sålun-da ge olika belysningar åt symposietstema. Deras bidrag har hu publice-rats i KMA:s skriftserie (som nr 82)som sex fristående småskrifter i ensamlingspärm och med samlings-rubiken Liv-verk-tid : Till biografi-skrivandets renässans. En presenta-tion av denna förnämliga publi-kation kan säkert vara av intresse förAlfvenianas läsare, inte minst därföratt Wallner som bekant i sin bok geren rundmålning av hela sekel-skiftesepoken och därmed myckenvärdefull sidobelysning även påStenhammars vän och kollega HugoAlfven. Någon "recension" i gängsemening tycks mig vara alltför för-mätet att ge, eftersom var och en avbidragsgivarna tar fasta på någrasjälvvalda aspekter på grundtemat ienlighet med sitt eget arbetssätt, ochdärmed kan också läsaren själv väljaoch plocka för sig det som mest in-tresserar honornJhenne på det väl-dukade smörgåsbordet. Dock skallsägas att det hade varit givande mednågot slags sammanfattande för-eller efterord som tagit upp skildasynsätt på biograferandet som så-dant, gärna på det mer principiellasätt som Eva Österberg antyder i sinutmärkta artikel "Tro, tillit ochprofit - människan och historikerna"i den 1995 utgivna essäsamlingenFolkforr.

Bo Wallners eget bidrag har titeln"Wilhelm Stenhammar och hans tid- en författarkommentar" . Han be-skriver sina egna möten med Sten-hammars musik och hur hans bild avtonsättaren med tiden förändrats ochfördjupats. Han berättar också omhur dispositionen av monografinsuccessivt växte fram ur dettillgängliga materialet. Stenham-mars verk är nästan alla kända i

meningen publicerade och relativtofta framförda, och därför fick bokenbli kronologisk men samtidigtfull av"tvärbeskrivningar" . Tawaststj ernasSibelius-böcker kom under arbetetatt bli väsentliga korrelat, och ävenlitteraturvetenskapliga arbeten gav -i brist på musikvetenskapliga mot-svarigheter - viktiga impulser.

En likartad inställning tillmusikerbiograferandet lyser fram iJörgen I. Jens ens "Liv og - ommusikbiografi"; författaren ärupphovsman till en stor CarlNielsen-biografi med undertiteln"Danskeren" (1991), där Nielsens livframställs mot hela det danskakulturlivets ständigt skiftande fond.Jens en slår bl a fast, att det nyväcktaintresset för konstnärsbiografier inteåterupplivar 1800-talsattityderna om"kunstnerhelten, der former sit egetliv i bestandig sejrrig kamp modomgiv elserne" utan vill visa "etmenneske, der bestandig er utsat foringreb og påvirkninger udefra, somvaerkernes tilblivelse så kan vaere etforsög på at komme til rette med".Jensen diskuterar även i vad månoch i vilken grad detta kriterium ärberoende av källäget som ju oftaskiljer sig avsevärt om det är äldreeller nyare tid som skall speglas.Han tar också upp frågan om denmoderna biografins möjligheter attnå utanför fackmännens krets ochkommer därmed in på hur fack-termer, musikexempel etc skall be-handlas; en del sådant stoff måste iregel till för att föremålet för bio-grafin skall kunna göras full rättvisa.

På ett på en gång känsligt ochspontant vis berättar Bo Carpelan i"Kring romanen Axel, en muntligmonolog" om sitt arbete med denfascinerande boken om sin farfarsbror som trots sin närmast själv-utplånande attityd blev ett slagskonstnärligt samvete för JeanSibelius - den som till äventyrs inteläst Axel har en stor läsupplevelseframför sig! Carpelan har i sin ro-man utgått från faktiska för-hållanden och ett faktiskt källma-terial men han har också måst somhan säger "fabulera en hel del" närdet gäller Axel Carpelans barndomoch ungdom. Här handlar det såle-des om "inlevelse" i en till hälften

fiktiv biografis föremål, en metodsom forskarna nog skulle kalla otill-låtlig men som inte bara ger självaboken en konstnärlig profil utanockså i bästa fall (och även ur "ve-tenskapligt" perspektiv) fördjuparoch förklarar bilden av den gestaltsom tecknas.

En motsvarande position talar urTV -filmaren Tone Bengtssonsbidrag "Fyra TV -filmer om GunnarEkelöf', där författaren tillstår att"autenciteten" ibland har fått lämnaplats för mediets krav. Men här ärsjälva grundproblemet ett annat, ef-tersom det gällde att nå en stor pu-'blik och att ur ett överrikt materialvälja ut sådant som tillsammanskunde ge såväl en fyllig och adekvatbild av diktaren Ekelöf som en till-fredsställande filmisk dynamik.

Två framstående litteraturforskarefullständigar bidragsteamet och gerytterligare synpunkter på det bio-grafiska temat. Magnus von Platenuppehåller sig i "Biograferandetsknep och knåp" vid själva arbets-processen, där insamligen av faktaoch inte minst bedömningen av des-sa fakta - varifrån de härstammaroch varför, deras vikt och rel evansetc - utgör en stor del av skrivar-vardagen, tills det är dags för för-fattaren att formulera sig och i sintur väga och sovra; von Platen listarockså biografi skrivarens vanligaste"underlåtenhetssynder", bl a den attofta bortse från föremålets ekono-miska förhållanden. Thure Sten-ström talar om sekelskiftets svenskakulturläge i "Under palmer och aspi-distrar" och varnar för att ensidigthålla fast vid de svenska förhål-landena, även om de ständigt måstegranskas och värderas på nytt, närman skildrar en tid som var så fullav internationella påverkningar. Tilldetta kan möjligen läggas, att mansom läsare saknar en debatt om hurdet överhuvud kan vara möjligt fören modem historiker att utan sinegen tids preferenser nå fram till hurdet "egentligen var" - även den someftersträvar det "rättvända" per-spektivet bär ju med sig sin egen tidssynsätt så att säga i ryggmärgen.

Magnus von Platen avslutar sinartikel med följ ande ord:

"Biografiskrivandet har som nämntsinte blomstrat i vårt land. Trots attlitteraturforskarna hör till de fli-tigaste inom genren finns ännumånga betydande författare som intehar fått sin levnadsteckning, åtmin-stone inte under detta århundrade.Om jag har förstått rätt står det intebättre till inom musikvetenskapen,snarare tvärtom. Stora och fängs-lande uppgifter väntar den biogra-fiskt inriktade musikhistorikern."

NOTISERHugo rikast iLeksand

Det är så sant som det är sagt.Också de tonsättare som blivitbiograferade borde då stå med pålistan - nya rön och nya perspektivgör att varje generation borde fåexempelvis sin Berwald-biografi.Wallner själv pekar på att "åtskilligtkom inte med" i hans stora Sten-hammar-bok, och vad skall då inteen ganunal Alfven-biograf säga...

Antikvariatskataloger som innehåller extra upplys-ningar inte bara lockar oss till köp utan roar oss också.I en katalog (Bokberget 13) utbjuds taxeringskalen-dern för Kopparbergs län 1957 med särskilda exempelfrån Leksand av alla kommuner. Inotiser får man vetaatt detta år var Hugo Alfven den största inkomsttaga-ren i kommunen med 107 000. Man får gissa att detberodde mera på "Roslagsvår" , "Swedish Rhapsody"o d än på något annat. Såvida det inte var något slagssambeskattning med Anna? Man får också veta i noti-sen att nummer två i Leksand var Lille Bror Söder-lundh med en tredjedel av Hugos inkomster. Var övri-ga leksingar så fattiga att de i vanliga fall arma''kulturabetarna'' överträffade dem?

Lars Ramsten

Alfvens pipaLennart Hedwall -'

En sjöskumspipa med påskriften Tillhör Hugo Alfvenhar av Björn Wållberg, Enskede i oktober 1995 för-värvats och tillförts Alfvengården i Tibble.

JOR

Kom med i Hugo Alfvensällskapet!Hugo AlfVEm var en av Sveriges mest mångsidiga ochfängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfven-sällskapet får Du för endast 100 kr/år inte bara del avnedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i in-tressanta och stimulerande aktiviteter omkring HugoAlfven och den tid som han verkade i. Ti:: ccstqirokor-to nr

428852 - 8Medlemsförmåner:• Tidskriften Attvemene• Gratis inträde på Alfvengården i Tibble, Leksand• Rabatt på inträde till Prins Eugens Waldemarsudde• Rabatt på konsertbiljetter med ordinarie priser i Stora salen i

Stockholms Konserthus• Rabatt på Filharmonikernas Alfvenskivor vid inköp i

Konserthusshopen i Stockholms Konserthus (öppen i samband med konserter)• Rabatt på Alfvenskivor av märket Bluebell, Proprius och Musica Sveciae när de köps direkt från

producenten• Rabatt på ordinarie pris vid ett inköp av musiklitteratur i Lundeq bokhandel i Uppsala• Rabatt på biljetter vid Norrtälje Kammarmusikfestival