.9Llfveniana 2/93l1tgiven av :;{ugo .9Llfve-nsä{lStapet

Alfvengården i Tibble

Om Alfvens andra symfoni

Alfven och baptistförsamlingarna

Alfveniana 2/93Utgiven av Hugo Alfven-sällskapet

Ansvarig utgivare:Hans NordmarkRedaktör:Jan Olof RudenSvensk Musik, Box 27327,10254 Stockholm. Tel: 08-783 88 58,fax 08-662 62 75Prenumerationsärenden:Agneta Ljunggren,S:t Olofsgatan 1B, 752 35 Uppsala.Postgiro: 42 88 52 - 8

ISSN 1101-5667

Tryckt av Ekonomi- Print, Stockholm

Omslaget:Hugo Alfven framför sin gård i Tibble. Bildentagen från älv-sidan. Märk det gräsbeväxtataket på musikstugan till höger.

2

InnehållVälkommen til Alfvengården! Av Anders Lian.3Ingvar Lidholm Alfvenpristagare 1993 7Symfoni nr 2. Av Jan Olof Ruden 8Alfven på BIS recenserad av Jan Kask 11Hugo Alfven och baptistkapellet : en namnför-bistring. Av Birger 0Isson 12Ett stycke Altvenlana. Av Birger Olsson 14Alfvenverk vid provkonsert den 18 juni i Dal-halla 16Folklig musikväv. Av Hanserik Hjerten 18Delblanc om Alfven 18Föreningsmeddelanden 19Framföranden av Alfvenverk - Litteratur 20

Välkommen tillAlfvengården I

AV ANDERS LIAN

Anders Lian är indendent vidAlfvengArden I Tibble, som ägsoch törvanas av Hugo Alfvenfonden. Här lämnar han enaktuell lägesrapport.

Med denna artikel vill jag inte skapa enkompletterande broschyr till den somredan fmns och inte heller en vägledningför guiderna. En sådan finns redan iEdith Westergaards "guidestolpar" frånmaj 1985. Min avsikt är att fästa upp-märksamheten vid den omfattande upp-rustning av gården som Alfvenfondengjort under de senaste tre åren.

Nu står Alfvengården rustad att öppnaför en ny säsong. En ökande skara besö-kare tyder på ett stegrat intresse förHugo Alfven. hans hem, hans liv ochnaturligtvis för hans musik.

Det är bra att sommarens guider ärmusikstuderande och därför rustade attberätta om musiken och Alfvens livs-verk och inte bara tillfredsställa en all-män nyfikenhet för själva gården ochAlfvens liv eller hans bestickande akva-rellkonst.

Vi har även under den del av året dåhuset inte är öppet för allmänheten enstark ökning av gruppbesök från konst-föreningar, studiegrupper och organisa-tioner. Man kan från dessa visningar draslutsatsen att det inte är enbart intressetför Hugo Alfven som tonsättare ellerakvarellist som lockar utan också hansbrokiga liv och hans tre äktenskap, somju så påtagligt återspeglas i minnesgår-den.

Det känns emellertid alltid angelägetatt påpeka vid visningarna att gårdeninte till punkt och pricka står som dengjorde under Alfveris sista femton lev-nadsår, som tillbringades här. Men ock-så att allt som finns här har tillhört Alf-ven och funnits i något av de olika hemsom han hade under sitt långa liv. De varalltid inredda med en ambition att mot-svara tidens smak och borgerliga repre-sentationsbehov och iAlfvens fall ocksåmed behov aven festlig ram och att mar-kera en social förankring. Alla med enpampighet som mer eller mindre över-steg hans ekonomiska resurser .Alfveng-ården i Tällberg, Linneanum och Musi-cum i Uppsala var hans hem med MarieKreyer, hans första fru som var målarin-na och skicklig inredare, något som ävendet Kreyerska huset på Skagen bär vitt-neom.

Alfvengården i Tibble var hans hemmed sin andra fru, Karin och underknappt ett år med den tredje hustrun,Anna. Lekattsgården i Tibble inte attförglömma, där Hugo och Karin boddeinnan de flyttade in i Alfvengården i au-gusti 1945.

InteriörenGrundmöbleringen från Alfvens tid

har bibehållits. I musikstugan har möb-lernas resp. flygelns placering i någonmån anpassats till det behov av utrym-me som krävs för visning av AndersHansers videofilm byggd på en radioin-tervju med Alfven just i detta rum. Dettainslag i visningen av gården har upp-skattats mycket av besökarna.

Det är också viktigt att komma ihåg atti Alfveris hem, liksom i många andra,gör man från tid till annan vissa förän-dringar i möbleringen - det finns detmånga exempel på i bevarade interiör-fotografier och på annat sätt. Vid Hugosoch Annas vigsel 1958 möblerades detom till oigenkännelighet. Men framförallt har genom Anna Alfvens försorgtillkommit en del möbler efter 1960 sominte stått på gården under Alfvens livs-tid. Dit hör t.ex. Alfvens andra flygel,som en gång stått i Musicum i Uppsala,en spinett och en mycket skrymmandekista från det Kreyerska hemmet, somen gång fanns i Tällbergsgården. För attförhindra att gården skulle upplevas somett möbelmagasin, något som bilder från1960-talet ibland ger intryck av har ennaturlig anpassning skett med utgångs-punkt från just grundmöbleringen för attge intryck aven levande miljö och för attunderlätta visningarna.

Vitrinskåpet har ordnats med tanke påatt visa Alfvens personliga tillhörighe-ter som stämgafflar, faderns taktpinne,pennknivar, pennor och glasögon, delarav hans omfattande uppsättning ordnaroch medaljer och plaketter liksom en delvärdefullt glas. Några små fina silverbä-

3

Interiörbilder från salongen mot blomsterrummet. Foto från 1960-taletnu i Leksands kulturhus

4

Samma interiörer idag

gare finns där liksom små rörande por-trätt av modern. Ovanför vitrinskåpethänger beviset på hans utnämning tillhedersdoktor vid Uppsala universitet

Under hans självporträtt i samma rumligger en hatt liknande den han bär påporträttet.

Blomsterrummet har under senare årgenomgått en renovering för att återstäl-la det ursprungliga utseendet. Nya ochmer lättskötta blomsterarrangemang gördenna rumsbildning mellan salong ochmusikstuga åter meningsfull.

I matsalen har glasdörren mot trädgår-den åter frigjorts och öppnats. I de tvåväggfasta skåpen har dörrspeglarna er-satts med glas för att kunna visa gårdenslinne- och fajansförråd. Nordiska mu-seet har genom Kulturarvet i Falun tvät-tat och manglat linnet som i stor utsräck-ning härstammar från Karins tid. Dessakonstfulla dalavävnader har dessutominförts i Kulturarvets datakatalog. Ensamling silver- och nysilverpokaler vi-sas också i matsalen.

I museidelen av huset visas prov påHugo Alfvens akvarellkonst. Origina-len förvaras under vintern i Leksandskulturhus och ersätts då av fotokopior.

I husets ekonomiutrymmen har "jung-frukammaren" målats och tapetseratsför att kunna användas av guiden.

I källarvåningen har dusch och toalettsatts in och dessutom har ett brand- ochinbrottssäkert valv inrättats för förva-ring av intressant arkivmaterial som berörgården och som inte förvaras på Lek-sands kulturhus eller i Uppsala, samt förförvaring av värdeföremål då gårdeninte visas.

Elledningarna i huset har dessutombytts ut under våren.

Ja, så ser det ut inne i huset, där alltunder våren 1993 har inventerats genomAlfvenfondens försorg.

ExteriörenNär det gäller utsidan har taket lagts

om och väggarna har målats. Färgexper-tis hittade originalfårgen uppe undertaknocken. Litet mörk tycker kanske nå-

5

gon, men den som lever får säkert se huräven den här fårgen bleks på samma sättsom den gamla

Trädgården som låg i träda har fått enuppryckning och Alfvengården har fåtten egen brygga, som kom till använd-ning fJ.g. förra året vid Alfvendagenunder Musik vid SIljan-veckan. Baradet faktum att slänten ner mot bryggaoch älv bildar en naturlig amfiteatersätter naturligtvis min och andras fanta-si i verksamhet. Det vore ju fint att fåigång mera aktiviteter i och omkringhuset under hela säsongen och inte baraunder festivalveckan. Kontakter medandra minnesgårdar leder förh<?ppning"-vis till samarbete och utbyte av idetSådana finns det många för att få gårdatt ännu mer kännas som en tillgånjkultur- och musikutbudet i Leksand.

Anders Lian på samma plats somHugo Alfven på omslaget

6

Nyrenoverad exteriiör från gårdssidan

ven nya bryggan jran l':1':1L.Jorsesmea racxen

Ingvar Lidholm Alfven-pristagare1993

Tonsättaren Ingvar Lidholm blev kändför en större publik med orkesterverketRitornell, vilket tillsammans med gene-rationskamraten Karl-Birger Blomdahlssymfoni Facetter markerar en vital mensamtidigt desperat modernisms inbrott isvenskt musikliv efter andra världskri-get.

Lidholms sparsamma produktion haralltid väckt berättigad uppmärksamhet,vare sig det var fråga om orkesterverksom Mutanza, Poesis, Greetings ellerKontakion, kammarmusik som Sonataper flauto solo, Musik/ör stråkar, Fan-tasia sopra Laudi, körverk som Laudi,Canto XXXL1, a riveder le stelle, Per-serna, kantater som Skaldens natt,Nausikaa ensam, baletter som Riter el-ler opera som Holländarn och nu sist Ettdrömspel.

Kärnan i hans musik är en expressio-nism, där det melodiska inslaget är fram-trädande och där det finns tydligakulmi-nationer. Tonsättaren har inte gjort detlätt för sig eftersom varje nytt verk inne-burit en ny kompoaitorlsk 1ösninl. Dettaomprövande aven sökande ande måste

Foto: Ingegärd Abenius

också ha verkat inspirerande på hanskompositionselever vid Musikhögsko-lan.

Lidholm har visserligen tonsatt texterav svenskarna Almqvist, Eyvind Jon-son, August Strindberg. Men valet avtexter på latin i många av körverkentyder på ett behov av objektivering a laStravinsky: dels är texterna obegripligaför gemene man, dels är de inte utsattaför tidens tand på samma sätt som dikterfrån vår egen tid är.

I Lidholms produktion finns ingaantydningar till självutlämnande, tilltonmålerier, naturlyrik eller folkmelo-dik, drag som är mest utmärkande förtonsättaren Alfven. Lidholm är snarareinternationalist. Den enda likheten medHugo Alfven är att de delvis haft sammaförläggare: Universal Edition i Wienoch Nordiska Musikförlaget i Köpen-hamn och Stockholm samt Musikaliskakonstföreningen och Edition Suecia iStockholm.

Ingvar Lidholm tilldelas priset för sintungt vägande produktion.

JOR

7

Symfoni nr 2AV JAN OLOF RUDEN

Han hade en magnetiserandeperson-lighet och levde upp till 1800-taletskonstnarsideat- inte bara som tonsät-tare. Han var dessutom violinist i sinungdom med tidvis omfattande kon-sertverksamhet. Hari var orkesterdiri-gent, körledare, föreläsare, konstnäroch skriftställare. Men framför allt varhan tonsättare - vem kännerinte hansMidsommarvaka och folkuisebearbet-ningar för kör?

Hugo Al/ven associeras också lättmed landskapet Dalarna - men hanvar uppvuxen i Stockholm och dessskärgård, vilket satt sina spår i hanssymfoni nr 2. Det var detta verk sommarkerade Alfuens genombrott somtonsättare när det uruppfordes den 2maj 1899, dagen efter hans 27-års-dag. Framförandet skedde under led-ning aven nästan lika ung dingentoch tonsättare - Wilhelm Stenbam-

mar - på Sveriges mest prestigefylldapodium, operahuset i Stockholm.Publiken uppfattade nog inte till fullovilket betydande verk detta var i densvenska symfonins historia eller vil-ken prestation det inneburit för Aif-ven.Hugo Alfven föddes som s~n till e~skräddarmästare den 1 maj 1872 l

familjens sommarbostad på Djur~år~den i Stockholm. Vinterbostaden lag l

Gamla stan, men sommaren brukadefamiljen tillbringa i Stockholms skär-gård.

Vid femton års ålder, 1887, blev Alf-ven antasen vid Musikkonservatorieti Stockhclm. Han tvekade dock längeom han skulle ägna sig åt måleri ellermusik. Musiker i Hovkapellet blevhan redan hösten 1890 och nåddedärmed ett högt åstundat mål. Menredan på våren 1891 sade han upp sig

från sin andra-violinplats för att ägnasig åt kompositionsstudier för tonsät-taren Johan Lindegren och åt egetkonserterande: Samtidigt blev han avsin violinlärare, tillika konsertmästa-ren i Hovkapellet, Lars Zetterkvist,föreslagen att vikariera för dennespelåret 1891/92. Tiden i Hovkapelletinnebar en starkt utvidgad repertoar-kännedom för den receptive yngling-en. Dessutom blev han väl förtrogenmed orkesterinstrumentens omfångoch möjligheter, och grunden ladestill Alfvens erkänt utomordentligahandlag i orkestreringens konst.

ResestipendiumI maj 1896 tilldelades Alfven ett av denågra få år tidigare instiftade statligaresestipendierna för tonsättare. Nå-gon utrikes resa blev det dock intedetta år, men väl en symfoni - symfoninr 1, uruppförd 14 februari 1897. Efterytterligare konserterande våren 1897påbörjades symfoni nr 2 under Alf-vens sommarvistelse i Stockholmsskärgård. I ett av tonsättarens skiss-nothäften som är bevarat i Uppsalafinns melodiutkast till sats I och IV.

Eftersom han 1897 erhållit förläng-

8

ning av resestipendiet bar det nu ivägtill Berlin, där han komponerade pre-ludiet till sats IV. Här besökte hanoperan och konserter med den storedirigenten Arthur Nikisch. Målet varemellertid Bryssel, där Alfven börjadeta lektioner hos violinpedagogen CesarThomson. Under dessa intensiva stu-dier låg komponerandet nere ocheftersom stipendiestatuterna krävdepåtagliga resultat inhiberades stipen-diet för år 1898.

När Alfven fick detta besked stodplötsligt slutfugan i symfonin klar förhonom.

Symfonier i SverigeSvenska symfonier uruppförda iStock-holm tillhörde sällsyntheterna på 1880-och 90-talen. Det var Operan, Kung-liga teatern, som var den centralainstitutionen för framföranden av bådeoperor och symfoniska verk. Någonannan fast orkester av Hovkapelletsstorlek och standard fanns varken iStockholm eller annorstädes i Sverigepå 1890-talet. Samtidigt ägde Operansföreställningar rum på Svenska tea-tern, på Blasieholmen.

Det gamla operahuset , byggt un-der Gustav III, revs nämligen 1891för att ge plats åt det nuvarande,invigt 1898. .År 1888 hade två svenska symfonier

uruppförts i Stockholm, av JosephDente och Anton Andersen. Det dröj-de nio år till nästa svenska uruppfö-rande - 1897 uruppfördes vid sammakonsert med Hovkapellet Hugo Alf-vens första symfoni och den fyra åräldre Ernst Ellbergs symfoni i D-dur.Hos Alfven kan man skönja stilistiskaförebilder som Brahms, Dvoräk Sin-ding och Svendsen. Här - vid 25 årsålder - fick tonsättaren visa sitt symfo-niska kunnande.

Följande symfoni som uruppfördesi Stockholm var justAlfvens symfoninr 2, 1899.

Redan på 1880-talet hade Brahmsblivit känd i Stockholm genom sinasymfonier och körverk; violinkonser-ten framfördes 1894. På 1890-talethade Richard Wagners operor slagitigenom i Stockholm. I entusiastiskaskrifter och recensioner var WilhelmPeterson- Berger en av dennes störstaförkämpar. Det var först efter intro-duktionen av Wagners musik somHector Berlioz kunde vinna förståel-se; från 1888 spelades bl a Symphoniefantastique upprepade gånger i hu-vudstaden.

dödsanknytning - hos Berlioz "Diesirae"; hos Alfven den gamla tyskakoralmelodin "Jag går mot döden, varjag går" (Ps nr 619 i nuvarandekoralbok). I Symphonie fantastiquehar Berlioz intolkat ett program, iAlfveris symfoni har t ex Alfvenbio-zrafen Sven E Svensson tolkat satser-b

na så att första satsen talar om ung-domstidens ljusa förhoppning, andrasatsen om livets allvar, den tredje omden av ödet slagne ynglingens försökatt i nöjenas virvlar kasta av sig in-trycken av de tragiska upplevelsernaoch den fjärde om det avgörandeslaget mellan liv och död.

En sådan programmatisk tolkningrimmar väl med Alfvens uttalande påäldre dagar att så gott som allt hanskrivit var programmusik. Man kanockså betrakta verket som en fyrsatsigsymfoni i den klassisk-romantiskatraditionen och med personlig prä-gel, även om man också - förutomBerlioz - erinras om Beethoven,Brahms, Franck, Wagner och till ochmed Mahler.

En svensk BerliozSett på avstånd finns en viss likhetmellan Berlioz' Symphonie fantasti-que och Alfveris andra symfoni. Mankan se dem som musikaliska drameri fyra akter. I sista satsen kulminerarbåda i variationer över en melodi med

Från idyll till vredeSats I,Moderato, har en varm, närmastsorgfri karaktär. Den återgår på stäm-ningar och melodier som kom förAlfven när han seglade sin båt i skär-gården. Den har ingenting av fin-de-siecle stämning att göra utan snararemed naturlyriskt friluftsmåleri. Entydlig temagestalt bollas mellan in-strumenten men utvecklas inte nämn-värt. Sångtemat i en fallande rörelsepåminner om Brahms, och eftersomdetta tema dominerar igenomförings-delen blir satsens färgning Brahmskoch närmast klassicistisk.

Sats II, Andante, har en demoniskgrundstämning - påminnande omBeethoven och Berlioz - som förstmot slutet lättas upp aven "skandina-visk" ton. Satsen är lång och i tematutnyttjas - omedvetet? - samma ram-intervall som i Bachs Kunst der Fuge-inledning. Stora språng och "mörk"

9

Sats III, Allegro, står på den plats isymfonin där man kan förvänta sig attfinna ett uppsluppet scherzo. Satsenär visserligen formgiven med trio-deloch med ett snabbt och luftigt tempo.Dock är stämningsläget inte skämt-samt (scherzo) utan antar groteskadrag. Huvudtemat är samma Kunstder Fuge-början som sats II - menrytmiskt omgestaltat. Skriande trä-blåsare förstärker känslan av förtviv-lan. Mot denna kontrasterar ett ljust,sugande tema i triodelen, påminnan-de om triodelen i Alfveris Festspel.

Om Berlioz-reminiscenser beskri-vits i det föregående blir de merpåtagliga i den sista satsen som kanjämföras med sista satsen, "Songed' une nuit de Sabat" i Symphoniefantastique - inte innehållsligt men till

de yttre dragen. Berlioz hjälte hörDies irae, som varieras på ett grotesktsätt och som också förekommer i ettfugato-avsnitt. Även hos Alfven är d~tvrede (ira) , som konkret leder ullsatsens fuga-form och dessutom införvad han brukade kalla "livets kontra-subjekt", koralmelodin "Jag går motdöden, var jag går", mitt i fugan.

tär - något av lugnet före stormen.Fugans första tema river snart med sigstämma efter stämma. Och just när

. känslorna kulminerat presenteras

koralen i breda notvärden för att straxomvandlas till ett nytt fugatema somblandar sig i leken.

instrumentering ger en karaktär somhar beröringspunkter med Berlioz"Marche au supplice" ur Symphoniefantastique.

Satsen avslutas affirmativt som enBeethoven-symfoni - men i moll.

o

SynnoninsInouagandeDetta är Alfvens Sturm und Drang-symfoni, betydligt mognare än den

. två år tidigare komponerade förstasymfonin. Om recensionerna efterförsta symfonin varit lätt återhållsam-ma, var reaktionerna denna gångodelat positiva. Och genom den"Substanzgerneinschaft" som återfinnsi verkets temata är den mer samman-hållen än hans "italienska" tredjesymfoni från 1905, utan att vara såentematisk som symfoni nr 4 (1918-19), utan att sönderfalla i sina be-ståndsdelar som symfoni nr 5 (1942-53).

Symfoni nr 2 är bland de första verkav Alfven som blev förlagda - av DetNordiske Forlag i Köpenhamn, därden utkom 1900. Verket togs snartupp i Köpenhamn, Göteborg, Kristia-nia, Uppsala (1901), Montreux (1902),repris på Operan i Stockholm i januari1903 vid Alfveris debut som dirigent,i Beddingstoke i England 1903, återpå Stockholmsoperan 1905, i Helsing-fors och Göteborg 1906. Även viddessa tre sist nämnda tillfällen dirige-rade tonsättaren.

Bland Alfveris övriga verk finnsmest släktskap med den symfoniskadikten En skärgårdssägen, kompone-rad först 1904 men gripande tillbakapå upplevelser och skisser från sam-ma tid som symfoni nr 2. Huvudtemati första satsen i symfoni nr 2 och i Enskärgårdssägen har stora likheter i ge-stiken. Skillnaden är att symfonisat-sen är mer idyllisk och klassicistiskmedan En skärgårdssägen är mer dra-matisk och högromantisk. Vad somockså återfinns i samma nothäfte, sominnehåller skisserna till dessa bådaverk, är uppteckningar av populära

Själv har Altven i sina mem~ar~rmålande beskrivit sina känslor införden sista satsen: "I Berlin på senhös-ten skrev jag preludiet till fugan. Jagkände mig då ungefär som en torero,vilken undfår sakramentet innan hanskall ut på arenan för att möta tjuren ...Hemliga svenska fiender represent~-rade tjuren, som jag ville komma ulllivs och dubbelfugan var det blankavapen jag hade valt". ..

Här kom läroåren ikontrapunkt valtill pass. Det var då Alfven g~ndl~desin drivna kompositionsteknik. Sistasatsen inleds med ett långsamt ochmajestätiskt Preludium (huvudsaklig-en för stråkar) och med fugato-karak-

10

dansmelodier från Roslagen. Redanföre sekelskiftet hade nämligen Alf-ven börjat intressera sig för det somsenare skulle komma att dominerabilden av tonsättaren - folkmusik-bearbetningarna.

BIS CD-385: HugoAlfven:Svensk rapsodi nr 1(Midsommarvaka) op.19;Symfoni nr 2, D-dur,op.11.BIS CD-50S: Hugo Alfven: EnskIrgArdssagen, op.20; Symfoninr 4, "Från havsbandet", op.39.Solister: Christina HOgman,sopran; Claes-Håkan AhnsjO,tenor.Stockholms filharmoniskaorkester, dirigent Neeme Jlrvi.

Av Neeme Järvis serie med Stock-holmsfilharmonikerna och Alfvens or-kesterverk har två skivor med symfo-nierna l och 3 tidigare recenserats iAlfveniana (nr 1-2 resp. nr 3/92). De häraktuella nr 2 och 4 spelades in 1987(CD-38S) resp. 1990 (CD-SOS). Mids-ommarvakan på CD-38S har dessutomrecenserats av Stig Jacobsson i Alfve-niana nr 1-2/92, och han satte där fmgretpå den svaga punkten i Järvis serie:Alfvens tonspråk inlemmas här i ett slagsinternationellt strömlijefonnad musika-lisk tradition där de olika nationalro-mantiska riktningarna buntas ihop ochslipas av med sina särdrag utslätade.

De mest väsensskilda tonsättaresmusik klingar då praktiskt taget iden-tiskt, inbäddade som de är i ett slagsuniversalklang och utsatta för ett spän-ningslöstöverdramatiserande maner somsaknar förankring i såväl den musikali-ska strukturen som den inhemska tolk-ningstraditionen.

Alfven. Grieg, Dvoräk eller Enescu -alla klingar likt jämställda, välanpassa-de stjärnor i det europeiska baneret. Vad

Dock: det var andra symfonin somvisade vägen för den mångsidigeAlfven - det var som tonsättare hanhade sin styrka, inte som violinist ellerkonstnär.

hjälper det då att orkestrarna spelar väl,engagerat och med uttrycksvilja?

Symfoni nr 2, ett av Alfvens viktiga-ste genombrottsverk och en av stöttepe-larna i svensk symfonik, saknar i Järvistolkning förankringen i svensk tradi-tion. Det är både en styrka och en be-tecknande svaghet, att få symfonier avolika dirigenter har tolkats med så mar-kanta olikheter: de övriga utgivna ver-sionerna ledda av Segerstam (1972) ochSvetlanov (1988) på Swedish Societyresp. Musica Sveciae har båda sina mu-sikaliska förtjänster. Mest genuin i sinungdomliga entusiasm är otvivelaktigtSegerstam, som också förefaller varaformsäkrast. Även om varken Svetla-noveller Järvi uppvisar något störreintresse för den "lokala" traditionen låterSvetlanov musiken blomma ut och lyftaav egen lyrisk kraft när Järvi håller deni skenbart hårdare grepp. Extrema skill-nader uppvisar Andante-satsen, därSvetlanov närmar sig Bruckner och be-höver mer än sex minuter mer än Jär-vi(!).

För Alfven var naturen en spegel avmänskliga känslor, drifter och krafter,kanske allra tydligast manifesterat i debåda impressionistiskt koloristiska verksom sammanförts på BIS CD-SOS:Symfoni nr 4 (Från havsbandet) ochEn skärgårdssägen. Båda verken stäl-ler stora krav på dirigentens samman-hållande funktion, hans förmåga attdosera kulminationer, differentieraklanger och lyfta fram stråksatsen isensuellt långspunna, underbyggda fra

ser samt att - i fjärde symfonin - stöttavokalstämmornas Tristan-liknande in-tensitet utan tyngande mellanstämmor.

Tenoren Claes-Håkan Ahnsjö sjungersina vokaliser utpräglat lyriskt, nästanlitet för prydligt, medan Christina Hög-mans intensiva sopran ger den trånandekvinnan tydligare konturer. Detta slagssensualism hör tyvärr inte till Järvisstyrka. Både Grevillius i den gamla in-spelningen från 1962 och Westerberg(1979) får musiken att med mindre ge-ster hetta betydligt mer än Järvi, i varstolkning även märks en del återkom-mande precisionsmissar, en följd avdirigentens bekanta ovilja att ta ompartier mer än två gånger med hävisningtill att detta skulle skada helheten. Dettamå vara sant, men också brister i detaljerpåverkar uppbyggnaden av det musika-liska flödet och skapar en tröttande ef-fekt, som är ovärdig CD-mediets omut-liga krav på perfektion. Kanske hade enannan ljudbild modifierat intrycken; nutillåts ofta blecket slå igenom utan attbalanseras av stråkarnas bärighet.

Det kan inte förnekas att skivorna ärattraktiva, tolkningarna adekvata ochmusicerandet helhjärtat. Ändå saknasdet där lilla extra, som kunde gjort seriendefinitiv. Nu behöver vi fortfarandeGrevillius, Westerberg och - inte minsti den mån möjligheten finns - Alfvensjälv för att minnas de rätta perspekti-ven.

JAN KASK

11

Hugo Alfven och baptistkapelleten namnförbistring

Det är märkligt, vilken gynnsam grogrundför musikaliteten, som den frikyrkliga mil-jön har varit och förhoppningsvis fortfarandeär. Många av våra mestframstående musi-ker - utövande och skapande - har s.a.s.vuxit upp i väckelserörelsernas bönhus, ka-pell och kyrkor. Kanske är i vårt land HugoAlfven (1872-1960) den mest berömde.

I sina memoarer berättar Alfven om föräld-rarna. De var medlemmar av Stockholmsförsta baptistförsamling. Fadern, skräddar-mästaren Anders Alfven. var också en tidledare.för församlingenskör. Han dog 1881,endast 48 år gammal. Och så berättar sonen:"Långt efter hans bortgång skänkte mig mor'en, tung, solid taktpinne ..av ebenholts, för-sedd med,'i1ka silverbeslag med inskriptio-nen "A'Alfven af tacksamma vänner. 1880",,Jag hadeinte tidigare vetat om denna takt-pinne, som far fått av kören vid något jubile-um året innan han gick bort. Mor hade gömtden somsin dyrbaraste 'relik, men då hon sågatt jag ärvt fars musikbegåvning och kanskeskulle bli dirigent engång, överlämnade honden till mig - hon grät den gången av rörel-se och lycka. Det var mitt enda arv efterbåde far och mor, men det har bringat långtmera lycka och välsignelse över min Iivs-gärning än den största materiella rikedomskulle ha förmått."

II/fl; ",I

lir", ':,I

12

Att sonen Hugo följde med sina föräldrartill deras kyrka, Betelkapellet vid Malm-skillnadsgatan, byggt -1865 men numera ri-vet, är också klart omvittnat i memoarerna.Där hade han som åttaåring en av sina förs-ta musikupplevelser , som, dock inte bekomhonom särskilt väl: "Säg, mamma, vad är detmed tant Susanna, som-skriker och för ettsådant oväsen?"Isin ungdom var ju Hugo Alfven tveksam,

om han skulle bli musiker eller målare. Han

-AV BIRGER OLSSSON

blev bådadera - för att nu inte tala om hansförfattarskap - med huvudvikten lagd påmusiken. Som 16-åring utbildade han sig tillviolinist vid Musikkonservatoriet, mensamtidigt tog han lektioner i målning hosfamiljens granne och vän, konstnären ochkolportören Otto Hesselbom, som också till-hörde baptistförsamlingen.Vid den tiden levde Hesselbom i mycketfattiga förhållanden, och hans hustru varsvårt sjuk. Han fick hjälp av sin unge elev.Tillsammans med en sångerska och en pia-nist höll Hugo Alfven 1889 sin första offent-liga konsert. "En Musiktillställning till för-mån för en behöfvande familj" som det stodpå det tryckta programmet. Konserten höllsi Betelkapellet.Den inbragte 300 kronor -en betydande summa på den tiden.

Givetvis kan ett musikaliskt barn inteundgå att ta intryck av den musik man mö-ter i hemmet och i miljön i övrigt. Det harpåståtts, att det inledande temat i andra sat-sen av Alfveris tredje symfoni (1905) skulleinnehålla "ett citat ur en känd frireligiössång, antagligen av amerikanskt ursprung(Sankey")" , (Sven E. Svensson: Hugo Alfvensom människa och konstnär, 1946), Vilkensång det i så fall skulle gälla, har veterligeninte fastställts, men likheten med början avFrykmans-sången "Min Gud, när jag betän-ker" är slående. Alfven vägrade godkänna,att "dessa två takter, sju toner bara", "denallmännaste fras", skulle vara ett avsiktligteller medvetet citat.

Efter dessa erinringar om Hugo Alfverisfrikyrkliga uppväxtmiljö skall vi nu se litetnärmare på uppgiften om det i samman-hanget aktuella baptistkapellet, och någraiakttagelser skall redovisas,

I första delen av Alfvens memoarer, "Förstasatsen. Ungdomsminnen. Till minnet av minMor och min Far", 1946, får man klart be-sked om föräldrarnas kyrka både i ord ochbild: "Betelkapellet, Malmskillnadsgatan48D, hörnet av Oxtorget". - Att den ovan-nämnda välgörenhetskonserten hölls i Be-

telkapellet, framgår av det i boken avbildadeprogrammet.

Annorlunda ställer det sig, om man gårtill andraförfattares böcker om Alfven. Därhittar man ett par ganska överraskandenamn uppgifter.

I Lennart Hedwalls utfårliga bok, "HugoAlfven. En svensk tonsättares liv och verk",1973, fårfattad på uppdrag av Hugo AlfvenStiftelsen, läser man om den från Alundainflyttade fadern: "1 Stockholm blev Anders,som i likhet med sin hustru var varmt reli-giösa, medlem av Batseba-kapellets sångkör(Baptistsamfundet) och valdes småningomtill körens ledare." Hedwall nämner ocksååttaåringens musikupplevelse: "Han kundeinte heller stå ut med att lyssna på Batse-ba-körens kraftfulla sopransolist", och omvälgörenhetskonserten får Hesselbom upp-ges, att den ägde rum "i Salem-kapellet vidOxtorgsgatan" .

Den sistnämnda felaktiga namnuppgiftenfår Alfven själv ta visst ansvar för. I "Förstasatsen" berättar han utförligt om Hessel-bomkonserten och hur han senare bittertsörjde över att han inte bevarat ett program-exemplar. "Men försynen tillstadde ett un-derverk." Vid en konsert, som han 49 år se-nare dirigerade i Chicago, uppsöktes han av

en äldre herre, som på bruten svenska berät-tade att han varit med bland publiken. dåAlfven gav sin fårsta konsert. "Såå, när vardet? frågade jag överraskad och desoriente-rad. - Jo det var den 17 april 1889 i Salem-kapellet i Stockholm. Då var ni fiolist. Ochhär har jag ännu kvar programmet, som jagber att få överlämna till er som ett litet min-ne från en utvandrare, som aldrig kanglömma sitt gamla land. - Härmed drog hanprogrambladet ur fickan och räckte det tillmig ... "

I ett fårsök att få klarhet om varifrånHedwall har fått namnet Batseba-kapelletgår man lämpligen till den förut nämndaboken av Sven E. Svensson, Alfveris efter-trädare som director musices vid UppsalaUniversitet. Och mycket riktigt - där sägsom Alfveris far: "Han var medlem av baptist-samfundet, sjöng bas i Batseba-kapelletssångkör och blev slutligen även körens leda-re".

Onekligen är denna namnförväxling rättmärklig, särskilt som Hedwall i sin bok på-pekar: "Alfvens första memoarbok, Förstasatsen, utkom 1946, och samma år publice-rade som nämnts även Sven E. Svensson sinAlfven-monografi, som bär tydliga spår av

Betelkapellet, Malmskill-nadsgatan 48 D, som det sågut vid tiden fOrAlfuens barn-dom.

13

att ha tillkommit i nära kontakt med tonsät-taren själv". Nåväl, Alfven måste ha skrivitner sina minnen långt tidigare, och så hardet i samtalen med Sven E. Svensson blivitett minnesfel, en fantasifull felsägning ellerett missförstånd.

När namnet Batseba-kapellet väl kommitpå pränt, är det kanske inte så konstigt, attdet släpar med och dyker upp i senare sam-manhang. År 1958intervjuades den 86-årigeAlfven för radio av Per Lindfors. Det blevlivfulla samtal med "en av de intelligentasteoch kvickaste berättare, som det svenskaspråket någonsin ägt". Intervjuerna publice-rades senare, 1966, i bokform: "Hugo Alfvenberättar". "Alfuen: Ja i början visade jag in-ga prov på musikalisk begåvning. Jag tän-ker på när jag hörde tant Susanna som sjöngi Batseba-kapellet ... " Och på tal om tredjesymfonin: "Lindfors: Den där melodin i denlångsamma satsen, var har du fatt denifrån?" "Alfuen: Den var en ingivelse frånbörjan till slut, men de sju första tonernapåstod pressen var ett lån från en Sanke-

14

ör en tid sedan träffade jagMixturens redaktör. Vi komatt prata om HLl~lfven,

vars verksamhet som directormusices i Uppsala jag på 30-talet

kunde iaktta på rätt nära håll - när-mare bestämt från altfiolisternas el-

'ler violasternas plats i Akademiskakapellet. Vännen Torgny undradeom jag sett bildbiografin om Alfven.Det hade jag inte då men det har jagnu:

HUGO ALFVEN. En bildbiografiav Lennart Hedwall. Norrlandsförla-get 1990. Pris 250:-.

Lennart Hedwall är väl hemma-stadd i sitt ämne, dokumenterat avbl a den stora monografin om Alfvenfrån 1973. På den nu aktuella bo-kens 95 sidor ger han, med skuggoroch dagrar, ett fascinerande porträttaven glad och levnadslustig männi-ska - dock ej i avsaknad avenallvarets klangbotten - och enmångsidigt begåvad konstnär: ton-sättare, målare, författare.

Ämnet är alltså tacksamt. Alfverismemoarer, tänkta som en symfoni ifyra satser, är en porlande källa förden biografiska krönikan. Analysen

ysång ... Nu var det ju så att mina föräldrarvar baptister, min far var ledare för Betle-hemskapellets kör, eller vad det var. Det ärså länge sen nu, det är svårt att minnas."

. Hugo Alfven ägde ända upp i sin högaålder en förvånansvärd vitalitet. Men attglömma ett namn är med ålderns rätt bådeförklarligt och förlåtligt. Namnförbistringenbeträffande det aktuella baptistkapellet för-tjänar inga närmare efterforskningar ellerutredningar, bara ett tillrättaläggande. - I2 Sam. 11 berättas om hur konung David lätplacera soldaten Uria "längst fram, där stri-den är som häftigast, ... så att han bliverslagen till döds". Därefter lät han hämtaUri as hustru Bat-Seba hem till sig, och honblev hans hustru. "Men vad David hade gjortmisshagade Herren." Den historien är alltsåinte värd att hedras genom namnet på enkyrkobyggnad. - De olika namn, som härhar tagits fram ur Alfven-litteraturen, avserett och samma baptistkapell - Betelkapel-let.

Ett stycke,en

•lanaI en söndags-skola påSoder bildadeAnders Alfvenår 1875 enbarnkör därgossenHugo varmed

Till förmån för en bchötvcndc iumwi

Ollsda/;en den :7 April 188.-1. kl. 7. :'.' (;>. W.

nedre Salen i Kapellet,MalmsklInadsgatan N:o 48 o

enligt fciJjandll

1. Idylle fOr Violin och Piano .., ... ... ... Kw,. InI•.H,. Hugo Alfv ••.•.

2. Äria ur cp. »Le Cid. ... ..... ... ... ... Ill#eINt

F,.~:"t'n G.l'da P.t ••.••on.

3. Ut, Erotikcn> Pianosolo ..• Sjög,..".'o4usii.älak.,..

4. Romance för Viol;n och Pianc YitU'fht.H,. Hugo Alfv'n

5. a) Blomsterflickan .:' 8~b) Eit Syn ~

F..ak_ Gerda P.~

~6. BarcarolIe .•..••.•...•..•......•.........•... ,M,-*I<&I,,,-.

7. N:o 2. 4, 6, 6, ur ~Oyvekes Sang.·Fl"6ken Gef.d& P.teruon.

8. Chanson Folonai.e .H,. Hur Al,..,..

-_.~-

av de musikaliska verken är lättill-gänglig och bildmaterialet utsökt.

Boken ger anledning till någrakommentarer. Som bekant hadeHugo Alfven (f 1872) sina andligarötter i den frikyrkliga rnyl.an. För-äldrarna, skräddarmästaren AndersAlfven från Alunda i Uppland ochLotten Axelsson Puke från Kumla iNärke, var varmt religiösa och med-lemmar av Stockholms Första Bap-tistförsamling i Betelkapellet påNorrmalm. Där torde Anders Alfvennågon tid ha tjänat som körens leda-re.

I det här sammanhanget upptäc-ker man en tidigare påtalad namn-förbistring (Mixturen 1979: 5). Viförbigår nu "Batsebakapellet", det-ta flagranta exempel på hur envist

en felaktighet kan hålla sig kvar ilitteraturen när den väl kommit dit.Men var ägde den välgörenhets-konsert rum, som den 17-årige vio-linisten Hugo Alfven tog initiativ tillför att bistå sin avhållne lärare i mål-ning, den senare så berömde konst-nären Otto Hesselbom? Konserten,som var Alfvans första offentligaframträdande, hölls enligt honomsjälv i "baptistkapellet vid Oxtor-get", dvs i Betelkapellet. Nu råkarhos Alfven förekomma också namn-et Salemkapellet. Det får en enkelförklaring-om man granskar det ibildbiografin reproducerade pro-grambladet. Denna" Musiktillställ-ning" den 17 april 1889 gavs "i ned-re Salen i Kapellet, Malmskillnads-gatan N:o 48 D" (Betelkapellets ad-

ress). Steget från "Salen i Kapellet"till "Salemkapellet" är ju språkligtsett inte så långt!

Men Salemkapellet på Söder-malm skall ingalunda förbigås. Därhar min vän Ruben Janarv bedrivitkällforskning i annat ärende ochsamtidigt funnit följande: I en sön-dagsskola hos baptisterna på söderbildade Anders Alfven år 1875 enbarnkör där gossen Hugo var medoch sjöng, och 1878 bildades en

församlingens Sångförening, ocksåden med Anders Alfven som ledare.Uppskattningen av barnkören fram-går aven passus i församlingens års-berättelse i januari 1881:

"På tal om sång och sångare böravi också med glädje och tacksamhettill Gud erinra oss 1... 1 BroderAlfven och hans barnkör /. ..1 ochkunna vi icke mer än väl inse attsöndagsskolans Lärare personal ejkunnat ensamma bära alla med denverksamheten förenade utgifter omej br Alfven med sina barn conserterinsamlat en del af de nödvändigamedlen. Skulle det icke månne

glädja vår käre broder om vi Stock-holms södra Baptistförsamling jem-te det vi hembära vår tacksamhet tillGud för hvad han låtit br Alfven ut-rätta ibland oss också på något sättuttryckte vår tacksamhet till br A.och vårt innerliga deltagande medhonom under hans sjukdom." -Anders Alfven avled i april sammaar. Sonen Hugo var då 9 år gammal.Det var moderns kärlek och prak-tiska omsorg som därefter höll sam-man hemmet och vägledde de sexbarnen.

Lennart Hedwalls välkomponera-de bildbiografi avslutas med en lit-teraturlista. Sist i den nämns en arti-kel av Carl-Gunnar Åhlen: "HugoAlfven var också dirigent". Det på-minner mig om Alfveris berättelseom den taktpinne som han fick i arvefter sin far långt efter dennes bort-gång. Den var av ebenholts, förseddmed rika silverbeslag med inskrip-tionen "A. Alfven af tacksammavänner. 1880." Hugo Alfven finneratt taktpinnen bringat lycka och väl-signelse över hans livsgärning. Vartogs då initiativet till denna gåva?Frågan kan inte med säkerhet be-svaras, men det är uppenbart atttacksamma vänner bör ha funnitssåväl i Betelkapellet som i Salemka-pellet.

Birger Olsson, Falun

MIXTUREN 2/93

15

Alfvenverk vid provkonsert den 18 juni iDalhalla

Projekt Dalhalla har fått vind i seglen.Tunga instanser för att fmansiera ge-nomförandet av Margareta Dellefors'operaprojekt i Dalarna har lagt grundenför en provkonsert, som kan hållas föratt vägleda projektledning och intres-senter hur man kan gå vidare.

Finansiärer för denna är bl.a. kom-mun, län, landsting och kulturdeparte-mentet som anvisat lotterimedel.

16

Medverkande vid denna provkonsertär operasångarna Anita Soldh, IngridTobiasson, Stina Tomberg, RaymondBjörling och Anders Larsson. Siljans-bygdens kör sjunger under ledning avAnders Lindström och Dalasinfoniet-tans Salongsorkester spelar under ClaesMerithz. Dessutom medverkar Rättviksspelmanslag och man får också lyssna

till näverlur, horn, spilåpipa och kul-ning.

Av Hugo Alfven kommer att framfö-ras bl.a. Skogen sover och Festspel. Iövrigt blir det musik av Peterson-Berg-er, Gustaf Nordqvist samt internationel-la operaarior.

••

IVackert beläg-etcirk 7km från futtviks centrum.

Bra vägförbindelser genom leende dalabyar.

FÖR 360 MilJONER ÅR SEDAN föll en me-teor ner ifrån himlen. Den föll över Dalarnaoch resultatet blev sjön Siljan och den om-kringliggande Siljansbygden, ett av Sverigesallra vackraste områden.

Hur hela traktens berggrund påverkades,kan man se i DAlHAllA kanske tydligare ännågon annanstans. Man ser hur de vågrätaberglagren förskjutits, så att de nu visar sinspännande sammansättning i färgrika verti-kala ränder. .

Vad är då DALHAllA?DAlHALLA ELLERDRAGGÄNGARNA somdet hette förut, är namnet på ett kalkbrott,där brytningen upphörde 1990. Av idel lyck-liga tillfälligheter har denna brytning ägt rumpå ett sådant sätt, att en alldeles naturligAMFITEATERskapats.

Under drygå femtiotalet år sprängde ochgrävde man fram det som nu blivit förutsätt-ningen för DAiHALLA. Ingen kunde väl dåana, att man samtidigtåt Rättvik skapade enresurs, som torde ha få motsvarigheter i värl-den. Längd - bredd och djup är cirka400x175x60 meter, mått som bildar ett slagsidealiskt gyllene snitt, fast i tre dimensioner.

PLATSENISIG ÄR REDAN DEN EN UPPLE-VELSEför ögat och - har det visat sig - en likastor upplevelse för örat. SVEIN STRÖM frånSINTEFochTekniska Universitet iTrondheimen av Skandinaviens främsta rumsakustiker. 'säger följande om AKUSTIKEN: r

"läget är idealiskt, långt borta från all be-byggelse och väl avskärmat mot störandebuJ/er från vägtrafik och industri.

Akustiska mätningar har bekräftat enosedvanligt låg bullernivå nere i brottet(mindre än 10 dBa). Detta är av största bety-delse för en utomhusscen. .

ljudproven har också bekräftat, att dehöga, nästan vertikala bergväggarna (ca 60meter) kommer att ge sång och musik enmycket bra klang utan störande eko. Med enakustiskt utformad scen och med publikensittande nere i AM Fl kan DALHALLAjäm-ställas med kända scener i antikens Grek-land och Italien:'PINGSTEN1991VÄCKTESDALHALLA- som dåhette Draggängarna, ur sin anonymitet.Margareta Dellefors, som länge letat efter enfestivalplats för sommarbruk, och Åsa Ny-man, Rättviks kulturchef, "fann" den och vi-sionen föddes.

Efter många expertutlåtanden och en se-rie sammanträden anslog kommun och länen summa pengar och en projektgrupp bil-dades

De anslagna pengarna har möjliggjort enprovkonsert, som förhoppningsvis skall ledafram till att visionen förverkligas.MED DALHAlLA KAN HELA SVERIGEFÅEN LrrOMHUSSCEN AV INTERNATIONElllYSKRAFT.V, kan äntligen få en scen, som ärtillräckligt unik för att kunna konkurrera medvilka utomhusarenor som helst i Europa.RÄTTVIK kan genom DAlHAlLA få en platspå den internationella musikkartan. För detär ju inte minst genom den för MUSIK sågynnsamma akustiken som DAlHAllA skallprofilera sig.

Man skall här kunna erbjuda opera, balett,stora symfoni- och körkonserter i spektaku-lär miljö. Men målet är att också vidga reper-toaren, så att den kan attrahera en bredarepubliksmak. Dock måste KVALITETständigtvara ett varumärke för verksamheten.DAlHAlLA KOMMERATTVÄXAfram etappvis.

1993 - etapp 1:PROVKONSERT1994 - etapp 2: INVIGNINGSKONSERT.

Utsprängning, utplanering och finterrasseringför läktare och scen Scengolv och tak. Sitt-platser för 3 000 personer.

1995 - etapp 3: UTSTÄllNINGAR (Siljans-ringens uppkomst, årets dalakonstnär), restau-ranger. Ev.utökning av sittplatser till 5 000.

1996 - etapp 4: PUBUKTAK.PROJEKTETS FINANSIERING ÄR ännu intetryggad, men förhoppningar finns ompengar från stat, län och Rättviks kommun.Dessutom hoppas vi att ett stort antal företagvill vara med och skapa denna unika musik-teatermiljö.

Investeringarna torde bli relativt blygsam-ma, eftersom platsen i stort sett redan är klar.Och detta tack vare tidigare hårt arbetandegenerationer. Vad som återstår är vissa bygg-tekniska arbeten och själva "inredningen':

Kontaktpersoner för intresserade av pro-jektet är:Margareta Dellefors, projektledare, tel 08-333673 eller 0248 -205 55, ochTorbjörn Hellen, kanslichef i Rättviks kom-mun, tel 0248-701 37.

17

Folklig musikvävAV HANSERIK HJERTEN

Redaktören har bett migutveckla mina tankar I enskivrecension nyligen I DagensNyheter (april 1993), där jagjämförde Hugo Alfven ochErland von Koch.Jag gör gärna ett försök.eftersom Jag till hOr älskarna avAlfvens musik, I synnerhet densom har anknytning till Dalarnedär jag själv har en del rOtter.

Den musiken ger doftåt min upplevel-se av Dalarne på samma sätt som Karl-feldts poesi. Alfvens Dalarapsodi är förmig som en musikalisk landskapsblom-ma med ljusa stänk i den vemodsfullafärgen.

Det är en oerhört uttrycksfull musik.Vad beror det på? Ja, bland annat fårAlfvens användning av folkmusiken engenialisk lyster genom hans fantastiskaldangkänsla, där instrumenten öppnarlockande gläntor i den rika orkestersko-gen.

Men det finns också ett annat elementsom ger den Alfvenska musiken desslyskraft, nämligen en inlevelse somnärmar sig identifikation.

Han målar ett Dalarne som också är endröm om den oförstörda svenska männi-skan och hennes natur. Han befolkar denmed dansande och drömmande gestaltersom också är en del av honom själv, somvallflickan i Dalarapsodin, som hanbekände stod hans hjärta nära.

Han klär sitt eget väsen ifolkmusika-lisk dräkt, och det känns alldeles äkta.Men är denna romantiska identifikationlängre möjlig?

Jag föreställer mig att moderna ton-sättares förhållande till folkmusiken ärlite annorlunda, mera distanserat, min-dre känslostarkt kanske, men inte nöd-

18

vändigtvis mindre kärleksfullt. Erlandvon Kochs musik tycks mig vara ettexempel (liksom för den delen NilsLindbergs jazzinfluerade tolkningar ellerJan Åke Hilleruds svenska spelmans-mässa).

Också von Koch tillbrakte en tid iDalarne, en vistelse som avsatte den fmaOxbergtrilogin. Men skillnaderna äruppenbara. Alfvens praktfulla dalmål-ningar blir en finare väv hos von Koch.Det festliga överdådet i Midsommarva-ka blir en skiftningsrikare lek i Oxberg-varationerna. De branta kasten mellanvemod och dansglädje i Dalarapsodiersätts aven lugnare puls i Svensk dans-rapsodi.

Förmodligen har det med både tempe-ramentet och tiden att göra. Båda harträngt in i folkmusikens hjärta. Men denene gör det från sekelskiftets nationalro-mantiska känslovärld, den andre från

efterkrigstidens nyktrare 50-tal.Kärleken till folkmusiken kan vara

densamma Men när Stockholmsgrab-ben Alfven blåser näverlur i mollskinns-byxor, behåller von Koch vardagskosty-men på.

Anm. Den skiva som innehåller nämn-da verk av von Koch är Phono SueciaPSCD 55

ERLAND von KOCH

Delblanc om Alfven

Sven Delblanc sällar sig i sin absolut(?)sista bok "Agnar" till de yngsta skriben-ter som skrivit om Hugo. Till Leksandflyttar tillfälligt hans mor och hennesbarn efter föräldrarnas skilsmässa, dåmodem försöker bättra på sina meritersom småskollärarinna för att få något attleva av. Vikariatet är i Kilen (Ål-kilen?).Det rör sig om de sista krigsåren.Mamman hör till en generation som"dyrkade"Dalarna, "ovisstvarför". Svenvar 12-13 år.

- På en ås i närheten låg national-kompositörens örnnäste, mjukt i virketsom ost och övervuxet av sly. Blandnässlorna glimmade tomma eller kros-sade punschflaskor. Midsommarvakasmästare var föraktad i bygden, han be-talde inte sina räkningar i butiken, denfan. Han skulle inte tro att han var nåt.Jularbo var bättre, och han gjorde alltidskäl för sig. Handklaver och klarinettska det va, tjo och tjim och inget annat.

Delblanc skriver på ett annat ställe:"För mig kom en mer instinktiv än ge-nomtänkt aversion mot nittiotalet, sombara tiden skulle mildra.

Det har man ju lagt märke till ocksånär han bedömde Selma Lagerlöf i sinlitteraturhistoria.

Lars Ramsten

Bildspelet om Hugo Alfven av

~

nders Hanser (se Alfveniana 2/1, s 15) visas i Leksandsulturhus dagligen kl 14.nträde.

Hugo Alfvensällskapet och Musik vid Siljans Vänner inbjuder tillEN DAG I HUGO ALFVENS LEKSAND

fredagen den 9 juli

Program:0930 Samlingskaffe på Alfvengården i Tibble, Leksand.Under kaffestunden har Hugo Alfvensällskapet sitt föreningsmöte, tillvilket sällskapets medlemmar härmed kallas.

10.00 Föreläsning av litteraturvetaren.fil.dr Ola Norden/ors, Uppsa-la.Ola Nordenfors, som talar om ord och musik i Hugo Alfvens solosång-er, har nyligen disputerat på en avhandling som behandlar relationen ordoch musik i svenska romanser.

11.00 Avfärd med buss till Mobe rgVid Moberg ägde Hugo Alfven en tid en mindre gård. Moberg är sköntbeläget i närheten av byn Kilen. De sista 500 metrarna får vi gå genomskogen, eftersom det saknas farbar väg ända fram till fåboden.Back Gustaf Andersson från byn Almbergs Björken känner Mobergoch dess historia bättre än någon annan. Han kommer att guida oss,tillsammans med Lars Leksell.Vid Moberg äter vi vår medhavda lunchkorg. Obs! var och en ordnarsåledes egen lunchmat!Vid 13-tiden går bussen tillbaka till Alfvengården i Tibble.

14.00 Alfven-program i TibbleDetta sedvanliga Musik vid Siljan-program på Alfvengårdens tun har iår körbesök från Göteborg. Gösta Ohlins vokalensemble som sjungerverk av bl.a, Alfven och Lidholm. Spelmän från Leksand medverkarmed låtar. Gunnar Petri, ordförande i Alfvenfonden. är konferenciersamt delar ut 1993 år Alfvenpris till tonsättaren Ingvar Lidholm.

Priset för att deltaga i denna dag i Hugo Alfvens tecken är 100 kr perperson (innefattar förmiddagskaffe, föreläsning och bussfård). Anmä-lan sker genom att betala in avgiften på Hugo Alfvensällskapetspostgiro 42 88 58-8 senast l juli. Obs! skriv "Utflykt" på talongen.

Föreningen Hugo AlfvensällskapetVerksamhetsberättelse för år 1992Styrelsen har under året bestått av Hans Nordmark(ordförande), Gunnar Ternhag (vice ordförande),Jan Olof Ruden (sekreterare), Agneta Ljunggren(skattmästare) samt av ledamöterna Gösta Alfven.Hans Henrik Brummer, Göran Furuland och StenGunnar Hellström. I arbetsutskottet har ingått ord-föranden, skattmästaren och sekreteraren. Proto-kollförda styrelsemöten har sedan föregåendeFöreningsstämma ägt rum 24/8, 1/10, 16/12 1992,6/4 och 25/5 1993.

Revisorer har varit Sven Wilson och Margit Hell-man.

Medlemsantalet uppgick den 31/12 1992 till ca95 personer och institutioner (1991 ca 80). Insatserpågår att värva nya medlemmar.

Föreningen är för sin verksamhet alltjämt be-roende av bidrag från Hugo Alfven Fonden. ,Beträf-fande den ekonomiska förvaltningen hänvisas tillvinst- och förlust- samt balansräkning.

AktiviteterFöreningen har utgivit Alfveniana 1992:1-3 underredaktion av Jan Olof Ruden.

Vårmötet 1992 ägde rum den 23 maj med enexkursion till Svartnö och Edö ö, där även Före-ningsstämma hölls. En redogörelse återfinns iAlfveniana 3/92. Detta var ett samarrangemangmed Kammarmusikfestivalen i Norrtäljes Vänner.Höstrnötet ägde rum den 16 december, då LennartHedwall i Stockholms konserthus höll föredrag omAlfvens femte symfoni som introduktion till fram-förandet samma kväll. Detta var ett samarrange-mang med Kammarmusikfestivalen i NorrtäljesVänner och Filharmonikernas Vänner och besök-tes av ett 50-tal personer.

Styrelsen har under våren 1993 utverkat rabattför medlemmarna på Alfvenmusik på CD-skivorutgivna av vissa skivbolag.

Stockholm i maj 1993Styrelsen

Kom med iHugoAlfvensällskapet!Föreningen Hugo Alfvensällskapet bil-dadesden 11juni 1990. Föreningen skallverka för att främja kännedomen omHugo Alfvens musik och gärning ochstår öppen för alla mot erläggande avmedlemsavgift. Föreningens säte är i

Stockholm men Dalarna, skärgården,Uppsala och orter i utlandet är naturligareplipunkter. Intresseområden är folk-musik, symfonisk musik, körmusik, so-losånger, akvarellmåleri, fotografi,hembygdsrörelsen m m allt i överens-

stämmelse med Hugo Alfvens verksam-het.Årsavgiften för 1993 är 100:- Insättespå postgiro 428852-8.

19

Sverges flagga - Berceuse - Vallgossens visa -Prövningen - Serenad (Lindagull)Jönköping 3/4, Kalmar 4/4, Uppsala 24-25/400, dir Robert Sund

Midsommarvaka4n Gislövs läge, 7n Norrtälje, 8/7 Musik vid Siljan,»n Östersund, lOn Junsele, 11/7 PiteåMalmö symfoniorkester, dir Paavo Järvi

12/8 DalarapsodiGöteborg, symfonikerna, dir Kees Bakels

Svetlanov om Alfven

11...······ ·1.

:.:.:.: ..::.:•. :: .. ::•.•.. :.•.•. ::.<: .. ::.:.::: ••.•.• :::.~.::: .• ::: •.•• ~.::.:::.: •. :: .•. ::::: .• ::.. ::.:<•..:::..:.:::.•:::..•.:: : :::::.::.::..: :: :: :•.:::•.::.<:.::.:~..:::.:::•..::::.•.::..::.:•..::..:::... ::..::::•.:','.<::.'.,:•.':'::.':.:.'.':,..':.,:::.:.:::.',:.:::::.

,... -...' ,... . .. ·e·· . ·'···18· '.'... .,' ..,.. ·'·17'·· -.',' ," . '," . " ", .>«1·.:· ,:••,.••.•.:..a.:1...J :r>

Jörgen Grundström: "Fagra små blommor" : Hugo Alfvensfolkvisearrangemang, en bortglömd bukett. 20-p uppsats.Uppsala musikvetenskap, vt 1993.

Lennart Hedwall: Ställflaggann så jag ser den! En annorlun-da aspekt på svenskhet. (Svenskhet i musiken. Red HolgerLarsen. Sthlm 1993) (Skrifter från musikvetenskapliga insti-tutionen ; 7)

Annika Broström: Bergakungen: en balettpantomim av HugoAlfven :ett försök till rekonstruktion. 6O-puppsats StockholmTeatervetenskap ht 1992

Maria Fogelström: Hugo Alfvens Uppenbarelsekantat : enstudie i hur tonsättaren arbetar med text och framhäver dessbetydelse med musikaliska medel. Påbyggnadskursen Musik-vetenskap Stockholm 1991.

Ur Upptakt, Göteborgssymfonikernas programtidskriftfebruari/mars 1993, s 24-25 saxar vi:

- Det är riktigt att jag älskar romantisk musik och att mångadärför har betraktat mig som konservativ. Man jag har gjortbåde Schönberg, Webern och Berg.

- Jag älskar Alfvens musik och hörde den första gången förlänge sedan. Rapsodi nr l (Midsommarvaka) var det förstaverket jag blev bekant med. Sedan dess har jag dirigerat nästanall hans orkestermusik utom Rapsodi nr 2 (Vppsalarapsodin).

- Finland har sin SIbelius, Norge sin Grieg, Danmark sinNielsen. Ni svenskar har Alfven ...

20