Biografi om de 4 Kaliferna

efter Allahs Sändebud

frid och välsignelser över honom

Från Islamguiden.com

Islamguiden.com

Den första kalifen, Abu BakrÖversättning till svenska: Muqaddas Källa: www.muslimaccess.com

Profeten (saw) säger i en hadith:"Om jag skulle ta någon annan än Gud som min vän, skulle jag ta Abu Bakr som min vän."

Valet till Kalifatet

Profetens närmaste följeslagare, Abu Bakr, var inte närvarande då Profeten (saw) tog sina sista andetag i sin älskade fru Aisha, Abu Bakrs dotters, hus. När han fick beskedet om Profetens bortgång, skyndade han sig till det sorgbelagda huset.

"Hur välsignad var ditt liv, och hur frälst är din död"

vispade han, och kysste kinden på sin älskade vän och lärare, som nu inte fanns längre.

När Anu Bakr lämnade Profetens hus, och berättade nyheten om Profetens död, spred dig både tvivel och förfäran bland Medinas muslimer. Muhammad (saw) hade varit deras ledare, guide och överbringaren av den gudomliga uppenbarelsen. Han hade varit den som hade fört dem från avgudadyrkan och barbarism till Guds väg. Hur kunde han dö? Även Umar, en av Muhammads modigaste och starkaste anhängare, förlorade sin fattning, och hotade att döda de som sa att Profeten var död. Abu Bakr tog honom lugnt åt sidan, och klättrade upp för trapporna till läktaren i moskén, och sa till människorna:

"O människor, ni som avgudade Muhammad, skåda! Muhammad är förvisso död. Men ni som avgudade Gud, skåda! Gud lever, och kommer aldrig att dö."

Sedan avgjorde han med en vers från Koranen: "Muhammad är ingenting mer än ett sändebud och andra sändebud har kommit och gått före honom. Om han dör eller stupar i strid, kommer ni då att göra en helomvändning?[3:144]

Människorna blev tröstade av att höra dessa ord. Förtvivlan ersattes med förtroende. Den kritiska perioden hade passerats. Men det muslimska samhället hade nu ett mycket allvarligt problem framför sig: valet av den nya ledaren. Efter några diskussioner mellan profetens anhängare som hade samlats för att välja ut en ledare, bestämdes det att ingen annan än Abu Bakr skulle passa som muslimernas nya ledare. En del av hans tal efter valet, har redan citerats vid inledningen av denna artikel.

Abu Bakrs liv

Abu Bakr (Kamelernas ägare) var inte hans riktiga namn. Han fick det namnet senare i livet på

Islamguiden.com

grund av sitt stora intresse i kamellopp. Hans riktiga namn var Abdul Ka'aba ("Kabas tjänare"), vilket Muhammad (saw) ändrade till Abdullah ("Guds tjänare") senare. Profeten gav honom också titeln "Siddiq"- " Sanningens intygare"

Abu Bakr var en någorlunda rik man, som före sitt tilltagande av Islam var en respekterad person i Mecka. Han var tre år yngre än Muhammad (saw), och kände honom sedan barndomen. Han förblev Profetens närmaste följeslagare under Profetens hela liv. När Muhammad från början inbjöd sina vänner till Islam, var Abu Bakr en av de första som mottog det. Han övertygade också Bilal och Uthman att acceptera Islam. Under Muhammads uppdrags första tid, då han och hans anhängare ständigt utsattes för obarmhärtig tortyr och förföljelse, var Abu Bakr med och stod ut med det dör Islams skull. Till slut när de fick Guds tillåtelse att emigrera från Mecka, blev han utvald av profeten att följa med honom på hans farliga resa till Medina. I de åtskilliga slag som uppstod under Muhammads liv, stod Abu Bakr alltid vid hans sida. En gång hände det att Abu Bakr kom med alla sina tillgångar till Muhammad, som höll på att samla pengar för att kunna skydda Medina. Då frågade Profeten: "Abu Bakr, vad har du lämnat för din familj?" Abu Bakrs svar blev: "Gud och hans profet."

Även före Islams härkomst, var Abu Bakr känd som en man med mycket goda och omtyckta egenskaper. Under hela hans liv var han känslig för männikors lidande, och snäll mot de fattiga och hjälplösa. Fastän han var rik, levde han väldigt enkelt, och spenderade mycket på välgörenhet, frigivning av slavar och för Islams skull. Han spenderade ofta delar av natten till bön. Inom hemmet hade han en mycket hängiven och bekymmerslös familjeliv.

Abu Bakrs Kalifat (632-634 e.kr)

Abu Bakr fick ansvaret som muslimernas ledare under den mest känsliga perioden av muslimernas historia.

Samtidigt som nyheten om Profetens bortgång spred sig, ville vissa stammar inte betala zakat (allmosa), då de menade att zakat bara betalades på grund av Muhammad. Under samma tid påpekade vissa bedragare att profettiteln hade överförts till dem efter Muhammad, och ville göra uppror. Utöver allt detta, hotades också den nyss skapade islamiska staten Medina av två maktfulla imperier, det Östromerska och det Persiska.

Under dessa omständigheter, gav flera av Profetens anhängare, bl. a. Umar, råd till Abu Bakr att han skulle gå med på de zakat-fientliga stammarnas krav åtminstone för en kort stund. Abu Bakr motsatte sig dessa råd, och vägrade. Han menade att den Gudomliga lagen inte kunde ändras, och att det inte fanns någon skillnad på den obligatoriska Zakat och Salat (bönen), och att någon kompromiss av Guds befallning skulle förstöra Islams grunder. Umar och hans följeslagare var snabba med att förstå felet i deras beslut. De motbjudande stammarna attackerade Medina, med muslimerna var förberedda. Abu Bakr tog själv den ledande befattningen, och tvingade motståndaren på flykt. Efteråt stred han obevekligt mot de falska profeterna, och fick dem att återvända till Islam.

Hotet från det Romanska Imperiet hade faktiskt redan kommit vid Profetens livstid. Profeten hade då organiserat en armé under Usamas befäl, som var son till en frigiven slav. Armén hade inte kommit långt då Profeten blev sjuk, och hade tvingats stoppa. Efter Profetens död, undrade man om man skulle skicka ut armén igen, eller om man skulle ha kvar den för att kunna skydda Medina. Även här tog Abu Bakr ett fast beslut, och sa: "Jag ska skicka ut Usamas armé precis som Profeten önskade, fastän jag blir ensam kvar."

De slutgiltiga instruktionerna han gav till Usama föreskrev krigsregler, som än idag är

Islamguiden.com

oöverträffliga. Delar av dessa instruktioner var:

"Gå inte över till fienden, och bli inte skyldig till olydnad. Döda inte någon gammal person, någon kvinna eller något barn. Skada inte dadelpalmer, och hugg inte ner fruktträd. Slakta inga får, kor, eller kameler, om du inte ska äta dem. Ni kommer att stöta på personer som lever i kloster. Lämna dem ifred och stör dem inte."

Khalid bin Waleed hade blivit utvald flera gånger av Profeten (saw), för att leda muslimska arméer. Han var en man med mycket mod, och var född som en ledare. Hans militära förmåga kom till stor nytta under Abu Bakrs kalifat. Under Abu Bakrs regeringstid ledde Khalid sina trupper från den ena segern till den andra, mot Romarna.

Något annat som Abu Bakr gjorde för Islams skull, var att han samlade in och satte ihop koranverser.

Abu Bakr dog den 21 Jamadi-al Akhir, år 13 e.h. (23 augusti 634 e.kr.), 63 år gammal, och begravdes bredvid den helige Profeten (saw). Hans kalifat hade funnits under ca 27 månaders tid. Under denna korta tid hade Abu Bakr, med Guds nåd, klarat av att sammanföra och stärka sitt samhälle och staten, och säkrat muslimerna mot faran som hade hotat deras existens.

Islamguiden.com

Den andra kalifen, UmarÖversättning till svenska: Muqaddas Källa: www.muslimaccess.com

Profeten (saw) säger i en hadith:"Gud har placerat sanning på Umars tumga och hjärta"

Umars liv

Då Abu Bakr varit sjuk under sin sista tid, hade han diskuterat och rådgjort med de mest framstående muslimerna bland honom. Efter mötet valde de ut Umar som Abu Bakrs efterträdare. Umar var född inom en mycket respekterad Quraish-familj, 13 år efter Muhammads födelse. Umars familj var känd för sin utförliga kunskap inom släktforskning. När han växte upp, var han kunnig inom detta område, men utöver detta var han också duktig på att sköta svärd, på att brottas och kunde talangen att tala. Som barn, lärde han sig både läsa och skriva, som var mycket ovanligt under den tiden i Mecka. Han jobbade som köpman. På grund av detta yrke, reste han mycket till andra länder, och fick på detta vis möta många olika sorters människor. Detta gav honom insyn i människors angelägenheter och problem. Umars personlighet var dynamisk, självsäker, uppriktig och framåtsträvande. Han sa alltid det han hade på hjärtat, fastän det kunde ogillas av andra.

Umar var 27 år gammal då Profeten (saw) fick sitt uppdrag. De idéer Muhammad predikade för, gjorde honom lika upprörd som de gjorde alla andra framstående personer i Mecka. Han var lika mycket emot accepterande av Islam, som resten av Quraish-släkten. När hans slavflicka accepterade Islam, slog han henne ända till han var trött, och sa till henne: "Jag har slutat att slå dig på grund av att jag är trött, och inte på grund av medlidande för dig." Berättelsen om hans godtagande av islam är mycket intressant. Av ilska, tog han en dag sitt svärd, och gick ut för att döda Profeten. På vägen mötte han en vän. När Umar berättade om sina planer för honom, berättade vännen att både Umars syster Fatima, och hennes man hade accepterat islam. Umar gick raka vägen till sin systers hus, och fann henne där, läsande ur koranen. Han gick fram till henne, och började slå henne obarmhärtigt. Blödande och med blåmärken, säger hon till sin bror: "Umar, du kan göra vad du vill, men du kan inte vända våra hjärtan bort från Islam." Dessa ord orsakade en egendomlig effekt på Umar. Vad var detta för sorts tro, som även kunde göra en svag kvinna så stark i hjärtat? Han bad sin syster att visa honom det hon höll på att läsa när han kom; koranens ord fick en snabb effekt på Umar, som direkt blev tagen av dess sanning. Han gick direkt till Profetens hus, och visade sin lojalitet.

Umar visade öppet sitt accepterande av Islam. Hans samlade till sig muslimerna och bad sina böner i Kaba. Denna gudsfruktan och djärvhet hos den framstående personen i Mecka, stärkte det muslimska samhällets moral. Han utsattes också för nöd, och när man fick tillåtelse att emigrera till Medina, lämnade han Mecka. Umars bedömningar, hans hängivenhet för Profeten (saw), hans frispråkighet och hans hederlighet gjorde att han vann förtroende hos Profeten, som annars bara hade förtroende för Abu Bakr. Profeten gav honom titeln "Farooq", som betyder "Skiljaren mellan rätt och fel". Under Abu Bakrs Kalifat, var han kalifens närmaste assistent och rådgivare. När Abu

Islamguiden.com

Bakr dog, visade alla i Medina sin lojalitet för Umar, och 23 Jamadi-al-Akhir, 13 e.h., blev han utvald till Kalif.

Umars Kalifat (632-634 e.kr)

Efter att ha tagit befälet, sa Umar till Medinas muslimer att: "O människor, ni har vissa rättigheter på mig, som ni alltid kan kräva. En av era rättigheter är att om ni kommer till mig med något krav, så ska ni gå belåten därifrån. En annan av era rättigheter är att ni kan kräva att jag inte tar något orättfärdigt från statens inkomster. Ni kan också kräva att… jag stärker era gränser och inte utsätter er för någon fara. Det är också er rättighet att om ni går till krig, så ska jag ta hand om era familjer som en far skulle ha gjort. O människor, var medveten om Gud, förlåt mig för mina fel, och hjälp mig med min uppgift. Hjälp till med att införa det som är gott, och att förbjuda det som är ont. Ge mig råd angående mina plikter som har blivit införda av Gud…"

Den mest märkvärdiga händelsen under Umars kalifat var den stora expansionen av Islam. Förutom Arabien, kom också Egypten, Irak, Palestina och Iran under islamsk kontroll. Men storheten hos Umar ligger i hans sätt att regera. Han gav en praktisk betydelse till koranversen:

"Troende! Slå vakt om rätten och rättvisan som Guds vittnen, även om det skulle vara till skada för er själva eller era föräldrar och nära anförvanter. Vare sig det gäller en rik man eller en fattig stackare, är Gud närmast att döma såväl den ene som den andre."[4:135]

En gång hände det att en kvinna gjorde anspråk mot kalifen Umar. När Umar kom till rättegången, ställde sig domaren upp för att visa sin respekt för honom. Umar tillrättavisade honom genom att säga: "Detta är den första orättvisan du gör mot denna kvinna!"

Han framhöll att hans tillsatta styresmän levde ett enkelt liv, hade inga vakter framför deras dörrar, var tillgängliga hela tiden för folket, och att han själv stod som ett exempel som de skulle följa. Flera gånger hände det att utländska sändebud som hade skickats till honom, hittade honom under ett palmträd eller i moskén under bön, och att det varit svårt att särskilja kalifen från resten av människorna. Han tillbringade flera nätter för att gå ut i Medina och se om någon behövde hjälp eller bistånd. Den allmänna moraliska och sociala situationen i det muslimska samhället är tydligt framställt av en egyptisk spion som funnits bland muslimerna. Han meddelade:

"Jag har sett ett folk, där alla tycker mer om döden än om livet, ödmjukheten mer än högmod. Ingen där strävar efter materiella ting. Deras sätt att leva är enkelt… De är jämlika med deras befälhavare. De gör ingen skillnad mellan den överlägsna och den underlägsna, mellan härskaren och slaven. När tiden för bönen kommer, lämnas ingen bakom…"

Umar gav sin regering en administrativ struktur. Han införde olika departement, bestående av skatte- armé- och statlig inkomst departement. Regelbunden lön infördes för soldater. En folkräkning hölls. Detaljerade jordöversikter gjordes för att kunna fastställa en rättvis skatt. Nya städer bildades. De ställen som kom under Umars kontroll, delades upp i mindre provinser, och tillsattes av styresmän. Nya vägar byggdes, kanaler grävdes, och hotell vid vägarna byggdes. Man vidtog åtgärder för att hjälpa de fattiga och de behövande med statliga inkomster. Han fastställde icke-muslimernas rättigheter, både genom regler och genom föredömen. Ett exempel är detta avtal med Jerusalems kristna:

" Detta är det skydd som Guds tjänare, Umar, de troendes ledare, har beviljat Eiliyas (Jerusalems) folk. Skyddet gäller för deras liv och ägodelar, deras kyrkor och kors, deras sjukdom och deras hälsa. Deras kyrkor får inte användas för boende, och de får heller inte förstöras. Det får inte ske någon skada på dem, deras områden, deras kors eller deras ägodelar på något sätt. De ska inte

Islamguiden.com

utsättas för något tvång inom religion, och de ska inte heller utsättas för någon skada på grund av religion. Det som är skrivet här är överenskommet av Gud, och är Hans sändebuds, kalifers och troendes ansvar att de följer detta så länge som de betalar Jizya (Skatt för skyddet).

De icke-muslimer som var med i försvaret, behövde inte betala Jizya, och när muslimer tvingades på flykt från en stad vars ickemuslimer hade betalat det till dem, fick dessa icke-muslimer tillbaka pengarna. De gamla, de fattiga och de handikappade muslimerna och icke-muslimerna fick bistånd från den statliga kassan och Zakat-kapitalet.

När Umar kom tillbaka till Medina från sin hajj år 23 e.h., reste han händerna och bad:

"O gud! Jag har blivit gammal, mina ben är trötta, mina krafter avtar, och det folk jag är ansvarig för, har spridit sig långt. Kalla tillbaka mig till dig, min Herre!"

Lite senare, då Umar gick till moskén för att leda bönen, kom Abu Lulu Feroze, som ogillade Umar på grund av någon personlig orsak, och högg honom flera gånger. Umar snurrade och föll till marken. När han fick reda på att mördaren var en icke-muslim, sa han:" Tack gode gud, för att han inte är någon muslim."

Umar dog under den första veckan i Muharram, 24 e.h. och begravdes bredvid den helige Profeten (saw).

Islamguiden.com

Den tredje kalifen, UthmanÖversättning till svenska: Muqaddas Källa: www.muslimaccess.com

Profeten (saw) säger i en hadith:"Alla profeter har en assistent, och min assistent ska Uthman vara."

Valet av Uthman

När Umar förlorade kampen mot mördaren, hann folket fråga honom om hans efterträdare, före han dog. Umar tillsatte en kommitté, bestående av sex av Profetens (saw) tio anhängare som Profeten hade beskrivit genom att säga "Dessa är Paradisets folk". Dessa var Ali, Uthman, Abdul Rahman, Sa'ad, Al-Zubayr and Talha, och de skulle välja ut en kalif bland dem själva. Han sammanfattade också ett tillvägagångssätt som skulle följas om det skulle bli delade åsikter om valet. Abdul Rahman drog tillbaka sitt namn. Han blev då utvald för att utnämna den nya kalifen. Efter två dagars diskussioner bland kandidaterna, och efter att ha tagit reda på Medinas muslimers åsikter, hade kandidaterna begränsats till Uthman och Ali. Abdul Rahman kom till moskén med andra muslimer, och efter att ha hållit ett tal och ställt frågor till båda kandidaterna, allierade han sig med Uthman. De närvarande människorna gjorde detsamma, och Uthman blev Islams tredje kalif, i månaden Muharram, år 24 e.h.

Uthmans liv

Uthman bin Affan föddes sju år efter den Helige Profeten (saw). Han tillhörde Omayyad-klanen inom Quraysh-stammen. Han lärde sig att läsa och skriva i tidig ålder, och blev som ung en framgångsrik köpman. Även före Islam hade Uthman blivit känd för sin uppriktighet och hederlighet. Han och Abu Bakr var nära vänner, och det var Abu Bakr som tog honom till Islam när han var 34 år gammal. Några år senare gifte han sig med Muhammads andra dotter, Ruqayya. Av illvilja mot hans rikedom och position, utsatte hans släkt honom för tortyr på grund av att han hade mottagit Islam som religion, och han tvingades emigrera till Abessinien. Efter en tid återvände han till Mecka, men fick strax därpå lämna Mecka tillsammans med de övriga muslimerna, som emigrerade till Medina. I Medina började hans affärer att blomstra, och han återfick sitt tidigare välstånd. Uthmans frikostighet hade inga gränser. Under flera tillfällen spenderade han stora delar av sin rikedom för muslimernas välfärd, för välgörenhet och för utrustningen av muslimernas arméer. Det är därför han blev känd som "Ghani", vilket betyder "Generös".

Uthmans fru Ruqayya var allvarligt sjuk precis före Badr-kriget och Uthman blev på grund av detta befriad av Profeten (saw) från att vara med vid slaget. Ruqayyas sjukdom fick dödlig utgång, som lämnade Uthman djupt bedrövad. Profeten blev rörd, och erbjöd Uthman sin andra dotter, Kulthums, hand. På grund av att han fick förmånen av att ha två av Profetens döttrar till fruar, blev han känd som "Ägaren av de två ljusen"

Islamguiden.com

Uthman deltog i Uhud-krigen och skyttegraven. Efter skyttegravens sammandrabbande, bestämde sig Profeten (saw) för att utföra Hajj, och sände Uthman som sitt sändebud till Quraysh-stammen i Mecka, som hindrade honom. Episoden slutade i ett avtal med Mecka-borna, som är känt som "Hudaybiyya-avtalet".

Bilden vi har av Uthman är av en blygsam, ärlig, mild, generös och mycket snäll man, mest känd för sin anständighet och fromhet. Han tillbringade delar av natten till bön, fastade var andra eller tredje dag, utförde hajj varje år, och tog hand om alla behövande i samhället. Av illvilja mot sin rikedom, levde han ett väldigt enkelt, och sov på bar sand i Profeten Muhammads moskés gård. Uthman kunde Koranen utantill och hade ingående kunskap om innehållet och de relaterade omständigheterna till varje vers.

Uthmans Kalifat (644-656 e.kr.)

Under Uthmans regering fortsatte Abu Bakr och Umars Kalifats karaktärsdrag; opartisk rättvisa för alla, milda och barmhärtiga handlingssätt, strävan efter Guds väg och Islams expansion. Uthmans rike västerut sträckte sig till Marocko, österut till Afghanistan, norrut till Armenien och Azerbaijan. Under Kalifatet organiserades en marinflotta, adminstrativa avdelningar omarbetades, och många statliga projekt utvidgades och klargjordes. Uthman sände Profetens (saw) framstående anhängare, och hans personliga ombud till olika provinser för att granska ämbetsmännens uppförande och folkets tillstånd.

Uthmans mest anmärkningsvärda insats för Guds religion var sammanställningen av en fullständig och auktoritativ text av Koranen. Ett stort antal kopior gjorde av denna sammanställning och delades ut över hela muslimska världen.

Uthman regerade tolv år. De första sex åren utmärkte sig för fred och ro, men under nästa halva av hans kalifat gjordes det uppror. Judarna och zoroastrierna, började sammansvärja sig mot Uthman genom att ta fördel av folkets missnöje, och genom offentlig vädring vann deras klagomål så stor sympati att det blev svårt att särskilja vän från fiende.

Det kan vara häpnadsväckande att ett så vidsträckt områdes ledare, vars arméer var makalösa, inte kunde göra något för att stoppa upproret. Om Uthman hade önskat, kunde dessa uppror ha stoppats redan från början, men han var ovillig att vara den förste med att gjuta någon muslims blod, hur upproriska de än var. Han föredrog att resonera med dem, och övertyga dem med snällhet och storsinthet. Han mindes Profeten (saw) säga; "Om svärdet har dragits en gång bland mina anhängare, kommer den vara dragen framtill den Sista dagen."

De som gjorde uppror, krävde att Uthman skulle abdikera, och vissa av hans anhängare gav honom rådet att han borde gå med på kravet. Han skulle gärna ha följt rådet, men han kom ihåg sitt löfte som han gett Profeten. " Gud kommer kanske att klä dig med en skjorta, Uthman" hade Profeten en gång sagt till honom, "och om folket vill att du ska ta av den, ta inte av den för dem." Uthman sa en gång till en välgångsönskande, då hans hus var omringad av de upproriska, att "Guds sändebud gjorde en överenskommelse med mig, och jag ska visa uthållighet för att kunna hålla fast vid det".

Efter en lång belägring, bröt sig rebellerna in i huset och mördade Uthman. När den första mördarens svärd stack honom, reciterade han denna vers ur Koranen:

" Gud ska skydda dig; Han är Den som hör allt, vet allt" [2:137] Uthman tog sina sista andetag på fredag eftermiddag, 17 Dhul Hijja, 35 e.h.(June, 656 e.kr). Han var 84 år gammal. Rebellernas makt var så stark att Uthmans kropp låg obegravd tills lördag natt, då han begravdes i sina blodstänkta kläder, svepningen som anstår alla martyrer för Guds skull.

Islamguiden.com

Den fjärde kalifen, Ali

Översättning till svenska: Muqaddas Källa: www.muslimaccess.com

Profeten (saw) säger i en hadith:"Du [Ali], är min broder i denna värld, och nästa värld."

Valet av Ali

Efter Uthmans martyrskap, stod kalifämbetet utan ersättare två eller tre dagar. Många människor insisterade för att Ali skulle ta över befattningen, men han kände sig besvärad för att de som mest ville att han skulle bli den nye kalifen, var själva rebellerna. På grund av detta tackade han nej till erbjudandet. När Profetens (saw) mest framstående anhängare försökte övertala honom, gick han slutligen med på det.

Alis liv

Ali bin Abi Talib var Profetens (saw) första kusin. Han hade t.o.m. vuxit upp i Profetens hushåll, gift sig med hans yngsta dotter Fatima, och förblivit i hans närmaste sällskap ca 30 år.

Ali var tio år gammal då det Gudomliga Budskapet kom till Muhammad (saw). En natt såg han Profeten och hans fru Khadija böja och sträcka på sig. Han frågade Profeten om betydelsen av hans handlingar. Då svarade Profeten att de höll på att be till Gud (swt) och att Ali också borde acceptera Islam. Ali svarade att han först ville fråga sin far om det. Han tillbringade natten utan sömn, och på morgonen gick han till Profeten och sa "När Gud skapade mig rådfrågade han inte min far, så varför ska jag då rådfråga min far, om jag borde tjäna Gud eller inte?", och accepterade sanningen i Muhammads budskap.

När den Gudomliga befallningen, "Och varna de som står dig närmast" [26:214] kom, bjöd Muhammad (saw) in sina bekanta på middag. Då måltiden tog slut, vände han sig till dem och frågade:

"Vem vill ansluta sig till mig på grund av Gud?"

Det blev tyst för en stund, men då ställde sig Ali upp, och sa:

"Jag är den yngste av alla närvarande här. Mina ögon är besvärliga, på grund av att de är inflammerade, och mina ben är magra och svaga, men jag ska förena mig med dig och hjälpa till med så mycket jag kan."

Samlingen bröt ihop i ett hånfullt skratt. Men under de svåra striderna i Mecka, stod Ali för sitt ord, och stod ut med all prövning som muslimerna utsattes för. Han sov i Profetens säng, då Quraish-

Islamguiden.com

medlemmarna tänkte mörda Profeten på natten. Det var honom Profeten anlitade, på väg ut från Mecka, för att lämna tillbaka värdesakerna som folk hade gett till Muhammad för förvaring.

Förutom i Tabuk-expeditionen, var Ali med i alla tidiga Islamiska strider, och speciellt i Khaybars expedition. De sägs att Ali fick mer än 60 sår under Uhud-kriget.

Profeten (saw) tyckte väldigt mycket om Ali, och gav honom många smeknamn. En gång hände det att Profeten hittade honom sovande på ett dammigt ställe. Han borstade av dammet från Alis kläder, och sa kärleksfullt, "Vakna upp, Abu Tarab (Dammets far)." Profeten gav honom också titeln "Asadullah" ("Guds Lejon").

Alis ödmjukhet, allvar, fromhet, djupa kunskap om Koranen och hans klokhet gav honom mycket bra anseende bland Profetens anhängare. Abu Bakr, Umar och Uthman rådfrågade honom ofta under tiden för deras kalifat. Umar gjorde honom flera gånger till sin viceregent i Medina, då han var borta. Ali var också en stor forskare inom arabisk litteratur, och var banbrytande inom grammatik och retorik -området. Hans tal, predikan och brev användes flera generationer framåt som modeller för litterära yttranden. Många av hans visa och epigrammatiska tal har blivit bevarade. Ali hade en rik och mångsidig personlighet. Trots dessa färdigheter förblev han en anständig och ödmjuk man. En gång under sitt kalifat, då han var ute och gick på marknadsplatsen, hände det att en man ställde sig upp av respekt inför honom. Då sa Ali:

"Gör inte så. Sådant uppförande är en frestelse för en härskare, och en vanhedring för den som han härskar över."

Ali och hans hushåll levde ett extremt enkelt och stramt liv. Ibland hände det att de fick gå hungriga på grund av Alis enorma generositet, och ingen som bad honom om hjälp, vände sig utan hjälp från hans dörr. Hans enkla, och strama sätt att leva på, förändrades inte ens då han härskade över ett ofantligt rike.

Alis Kalifat (656-661 e.kr.)

Som det redan nämnts, accepterade Ali Kalifatet väldigt motvilligt. Mordet på Uthman, och händelserna kring detta, var ett symptom, som senare blev en orsak till en omfattande civil missämja. Ali kände på sig att den tragiska situationen berodde på odugliga styresmän. På grund av detta avskedade han alla styresmän som Uthman hade tillsatt, och tillsatte nya. Alla styresmän, förutom Muawiya, Syriens ledare, underkastade sig hans befallning. Muawiya vägrade att lyda förrän man hade hämnats för Uthmans mord. Profetens änka, Aisha, tog också ställningen med Muawiya, och tyckte att Ali först borde ställa Uthmans mördare inför rätta. På grund av den kaotiska situationen under Uthmans sista tid, var det väldigt svårt att fastställa mördarens identitet, och Ali ville inte straffa någon förrän han hade något lagligt bevis mot mördaren. Detta ledde till att en strid uppstod mellan Alis armé och Aishas anhängare. Senare insåg Aisha att hennes bedömning varit fel, och kunde efteråt aldrig förlåta sig själv för det.

Situationen i Hijaz (Del och Arabien, där Mecka och Medina finns), försämrades så mycket att han flyttade sin huvudstad till Irak. Muawiya motsatte sig nu öppet inför Ali, och ett krig uppstod mellan dem. Kriget blev oavgjort, och Ali fick acceptera Muawiyas styrelse i Syrien.

Hur som helst, fastän Alis Kalifat mest bestod av civila stridigheter, införde han i alla fall vissa reformer, särskilt inom uttaxeringen och insamlingen av statsinkomster.

Det var år 40 e.h. En fanatisk grupp som kallades för Kharijiter, bestående av personer som brutit sig loss från Ali under hans bråk med Muawiya, hävdade att ingen av Ali, Muawiya, eller Amr bin al-Aas (Egyptens ledare), var värda ledare. De gick t.o.m. så långt som att säga att det riktiga

Islamguiden.com

kalifatet tog slut vid Umars död, och att muslimerna borde leva utan någon ledare, förutom Gud. De svor att de skulle döda alla tre ledare, och mördare skickades ut på tre olika håll.

Mördarna, som skulle döda Muawiya och Amir, lyckades inte, utan häktades och avrättades, men Ibn-e-Muljim, mördaren som skulle döda Ali, fulländade sitt uppdrag. En morgon, då Ali var upptagen med bön i en moské, kom Ibn-e-Muljim, och stack honom med ett förgiftat svärd. På den 20 Ramadan, 40 e.h, dog den siste av Islams rättfärdiga kalifer. Må Gud vara nöjd med dem, och bevilja dem evig belöning.

Dessa Biografier är Väldigt Sammanfattade och gerendast en liten inblick i dessa ädla följeslagares liv!

Må Allah vara nöjd med dem alla och låta oss återuppstå vid deras sida på Domedagen!

Ameen

Islamguiden.com