LUND UNIVERSITY

PO Box 117221 00 Lund+46 46-222 00 00

Brysons relativism och kritik av konstvetenskapen

Ranta, Michael

Published in:Symposium om konstvetenskapen - Vi granskar oss själva och vår verksamhet (Konstvetenskapligainstitutionens skriftserie nr. 3)

1997

Link to publication

Citation for published version (APA):Ranta, M. (1997). Brysons relativism och kritik av konstvetenskapen. I Symposium om konstvetenskapen - Vigranskar oss själva och vår verksamhet (Konstvetenskapliga institutionens skriftserie nr. 3) (s. 35-46).Stockholms universitet.https://docs.google.com/fileview?id=0B9XMYDSzx5OaODY1MWFkNjItMGVjMS00MmM3LTk0YzUtZGUxYWU2YTNlNjk1&hl=en&authkey=CPrZ-1ITotal number of authors:1

General rightsUnless other specific re-use rights are stated the following general rights apply:Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authorsand/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by thelegal requirements associated with these rights. • Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private studyor research. • You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain • You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal

Read more about Creative commons licenses: https://creativecommons.org/licenses/Take down policyIf you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will removeaccess to the work immediately and investigate your claim.

BRYSONS REI.ATTVISM OCE KRITIK AV KONSTVETEI{SKAPET{

Michael Rente

Uppfanningen att våra empiriska trosuppfattrringar inte kan nara berättigade eller sarun i objelciveller absolut bemärkelse kallas ibland 6r kunskapsrelativism.r Es påsående som ofta an6n somstöd för denna såndpuntc är att människon åsikter om rad som är sant eller fabh varierar ochoundvikligen är betingade av t ex historiska, lulturclla octr/eller subjektiva Fnrtsättrringr. Vidarcanses det inte fttnas någon neutral eller univenellt giltig metod med vars hjälp man skulle kunnabedöma sannings€rdet av våra åsikter. Sanning påsds uata saming Jör, Jör en eller !ör flaaPersoner' och är beroende av beskaf'fenhe$en hos de personer som avses. En av västerlandets 6rsAlunslrfsrclativister \rar troligtvis den grekisb sofisten Protagoras som bl a har blivit känd 6r dens k lwwncnswa-et 'lvfiinnislon är alltings mått'. Enligt Platons redogörelse i dialogenTeaitaos hävdar Prro@oras as lunskap år detsamma som förnimmelse, men eftersom månnislcorssinnesupplwelser rrarierar, så måste Fljaktligen även omdömen baserade på dessa Frnimmelserrariera. Samma vindpust lor av en människa upplwas som kall, av en annan som varm, @hsåledes är det sant 6r den Fntnämnde personeo att den är kall, medan det är sant för densistnåmnde att den är varm. Det är oklart hur Prrotagoras exakt skall 1elk6, ofl det är uppenbartan Platon uppånar hans retativistiska sEndpunltr rcm appliceöar på sårål empirislca som etislcaoch estetiska omdömen. Den absolutistiska lunslopsuppfattning som Platon förespråkar er dårmdhoad, och han gör sig stor möda att bemöta Protagoras.2

Kunskapsrelativismeo har sedan r$0Gtalet f Kr anagit en rad olika s@nader, och inte minstsedan Immanuel I(ant Frefaller den ha vunnit es ökande anAl föreqpråkare. Fnligt IGntstrukturerar det mänsHiga subjelcet nödvändigtvis sin områrld utifrån Frståndskategorier (t exorsak-verkan och ting) och åslddningsformer (tid och nrm), och därmed kan ingen dirckt kunslopuPpnås om tingens karalceristike öeroende av hur subjektet qplwer dem, d v s kunskap omtingen i sig är inte möjlig. Visserligen ansåg sig Kant själv, av olika slåI, nara kunskapsabsolutist,men hans accennrering av det mänskliga förståndets beskaf'fentret 6r konstitueringen av värverklighetsuppfanning kan nog rnisstankas ha haft stor betydelse 6r kunskapsrelativismensrenåssans under senarre tid.

Ätsmiga versioner av relativism tan urskiljas beroende på vill€ gnrndläggande hktorer sompåstås determinera våra uppfattningar om lcunskap och sanning. Således har t ex följande Frslagnämnts: (i) tolkningsperspektiv och viljan till makt (hos Friedrich Nietzsche), (ii) livsformer (hos

35

den sene Ludwig Wingenstein), (iii) nätverk av språkliga begrepp och omdömen (hos Willard V

Quine), (iv) paradigm (hos Thomas Kuhn), och (v) nätverk av differentiella relationer mellan

språkliga tecken (hos Feräinand de Saussure och Jacques Derrida). Kunskapsrelativismen har som

synes funnit förespråkare hos några av l9OGtalets mest uppmärksammade filosofer, såväl hosanalytiskt som kontinentalt orienterade. En viktig gemensam nämnare hos dessa teoretiker utgör

deras avsdndstagande f;rån enkla korreqpondensteorctiska sanningdefinitioner enligt vilkapåståenden är sanna om, och endast om de överensstiimmer med e[er återqpeglar fafciskasalfirhållanden. Den kansl@ ryngst vägande kxitik som har rilcats mot dylika sanningsdefinitioner

berör, Freoklat uttryclt, svårighercn - dler omöjligheten - att g&a neutrala och qpråbberoende

jämförelser mdlan påståenden och faLta, eller an varsebli och strukfirera falca oberoende av hur

dessa ges uttryck i qpråklig form.' Slutsatsen ligger då nära till hands aB ett kontingent och

kulturellt varierande qpråfönrk utgör den gnrnd utifrån vilken vi gör våra sannings- och

falskfi etsattribueringar.

Kunslcapsrelativismen har inte enbart rnrnnit anhängare hos filosofer och veteoskapsteoretihr,

utan Frekommer nahrligtvis även i örniga humanistiska discipliner. Fönttom reot epistemologiska

överväganden kan hos dessa en strävan efter ökad tolerans gentemot frärnmande hrlturer eller

historiska perioder och en tillAgurde skepsis gentemot humanvetenslcapernas s k etnocenUism

tänkas ha främjat relativistiska ankegångar. Bland estetiker och konstvehre kan dessutom enjämfööar relativistisk sEndpunlc rörande relationen mellan bilder och alöildningsobje,kt unkiljas.

Bilder har visserligan inte påståendelcaraktär, fönrtom i undanagsfall, och därmed kan de inte

anses vara sanna eller falslo. Icb desto mindre har de ofta ansetts tilnna övercnsstiimma med eller

återqpegla (detar av) verltigheten och såtedes bedömts \rara mer eller mindre tuttutrogra. Äsilcen

att naturtrohet i bilder inte tan Freligga i neutral eller objelciv benärkelse, utan till fullo är

historiskt och lillturellt nariabel bmmer jag fortsänningsvis att lalla frr ovbilddingsrelativinr.

Under senare år har avbildningsrelativismesr, i viss mån parallellt med hnskapsrelativismeo,

åtnjutit dlt stöEe popularitet bland bildforslcare, och inom konstvetenskapeo har den version som

har presenterats av den bdttislc litteratur- och konstteoretikern Norman Bryson rönt förvånansårt

stor uppmärlsamhet. I det följande avser jag att ta stiillning till Brysons lritik av etablerad

konstveteclskaplig fonkning. Vidare kommer jag med utgångspunLt i dennes resonemang att

problematisera kunskaps- och avbildningsrelativismen. Den tes som jag kommer att argumentera

fiör är att Brysons tritik i flera avseenden är orimlig och an den radikalt rdativistiska Mllning som

han förespråkar bör avfärdas.

*

Avbildningsrclativismen som tiinlöar stfuidpunkt förekommer inte i Platons dialoger. För Platon

är det självklart an aktiviteter dler artefalter som musik, dans, drama, skulptur och bilder imiterar

perceptuella egenskaper hos sinnevärldens fenomen och såIedes befinner sig i en likhetsrelation till

dessa.'Även språkliga uttryck kan vara mimetiska i det avseendet att deras minsta beståndsdelar,

36

Bryson har bl a blivit lcänd för att hå bidragit till den nyorientering inom konswetenskaplig

forskning som ibland kallas för 'The New Art History" och som hittills verkar ha fiin störstgenomslagskraft i Stoöritannien och USA. Gemensamt för de konsthistorikert som beldnner sigtill denna iffiktning är ett ökat intresse 6r konstens sociala aspekter och för konstteorctiskafrågestiillningar. Detta innebär exempelvis att man beonar kons0ens ideologiska karaktär, dvs desspåstådda kapacitet att uppättMlla, legitimera och maskera rådande samhällsbetingelser. Konstanses rrara ett Hngtifrån oskyldigt esrctiskt fenomai, utan ett maktinstrument rcm bidrar till attkonstituera vår verklighetstrppfattning och att stabilisera eller reproduoera sociala maltrelationer.Föreffidarna för 'The New Art History' tar avstånd från traditionell konstvetenskap rcm kitiserasför att i allffir sor utsträckning ha ägnat sig åt stilanalytisk, ikonografisUikonologisk ochbiografisk konsffonkning. I stilllet förespråkas en metodsynkretism som inkluderar marxistiska,feministiska, stnrkuralistiska, poststruhmlistiska, semiotiska och psykoanalytiska anbgångar.

Dessutom efterlyses en ökad medvetenhet om konstens sociala och historiska kontextberoendat

Jag skall Mr intc närurare redogöra för octr granslca de olikartade ståndpunfcer - och iblanddubiösa antagandeo - som ryrms under nrbrikeo 'The New Art Eistory' (som ju tnots vissageme$ntruna lånnaeclco ärr relativt hetecogen), utan beg1änsa nig till deo kunslops- ochavtildningsrclativisn som utgör en villig kärnpunfC inom såväl deona r&else som i BrysonsresoDenang. Enligt Bryrson genomsyras konstvetenskapen till skillnad från udra humanistiskadiscipliner (som litteraturvetenskap, historia dler anuopologi) av eo oaccepabelt naiv och letargisk

hilllning betrtitrande gnrndläggande t€orctiska fråges6llningar som är relevanta 6r ämnet.Traditionell konstvetenskaplig verksanhet - men även större delen av den västerländslca konst-produktionen - bedöms dessutom rara präglade av en ohåIlbar bilduppfattning rcm han kallar för'den naturliga attityden' eller 'percqrtualism'. Denna attityd påstås ha fötjande kännetecbn:e

l. Frånrnro av en historisk medvetenhec visuell perception är univenell och ahistorisk, och gnden

av lilfiet mellan perception och dess avbildning kan bedömas utifrån eo ahistorisk sandard. '

2. Dudism: ögaUretinan utgör en neutral, trarlqparcnt barriär mellan passivt registnerandemedvetande och en given ytte-nranA.3. PerceDtionen sår i centrum: bnstnårens målsättning är att över6ra eS 'iffiehåll' frfui dennes

visuella filt, varc sig detta är konkret (scenen framför honom) dler imaghärt (en scen

manifesterad i hans medvetande).4. Stil som begränsning: stilistiska särdrdg indihrar eo återgång till da srbje.ltiva och en awikelse

från ett perceptudlt och konsträrligt ideal.5. Kommunikationsmodellen: bilder har som syfte an överFra ett vizudltinnehål från konstnärenstill betraktarens medvetande.

Den 'nahrrliga attityden' kan enligt Bryson redan skönjas hos Plinius d ä och dennes berättelseom tiivlingen mellan målarna Zeuxis och Parrhasius (där den förstnämndes avbildning av druvor

är så pass verklighetstrogen att filglar försöker äta dem, medan den sistnämnde gör en så pass

38

återge) en yttre verklighet, i stiillet betonas bildens förmåga att uttrycka ett andligt eller ideellt

innehåII." Vidare är Brysons påstående att stilistiska egenskaper i bildframställningar skulle habedömts utgöra en defelt eller en arrvikelse från ett avbildningsideal långtiffin övertygande.

Konsthistorikem Heinrich Wölfflin exempelvis betraktade stilkarakteristika (vare sig personliga,

nationella eller tidsbestiimda) som ofrånkomliga och betingade av varierande sätt att se på

omvärlden. Konsthistoriens uweckling beskrivs som ett seendets historia, och visuell perception

anses således på intet vis vara en universell och ahistorisk fiöreteelse.rs

Mimesistraditionen är avsevärt mer komplicerad iin vad Bryson ger sken av. Visserligen har lilöet

i någon form ofta betraktas som ett essentiellt kännelecken hos bilder, hfl denna lilhet har inte

alltid ansetts beså mellan bilder och kontrca förcmål i en given yten'anA (och det är just dennattukta avbildningsfrrnhion som Bryson verkar fista störst vilt vid). Bilder har ju, som jag tidigare

har nämnt, Fståtts filnna åtcrge t ex metafysisla principer, idealÖjelt, fiktioner eller känslor.

Bryson berör Frekomsten av bilder med en imaginan innehåll, men hävdar att dessa på *t naivt

säft har a$ess 6rmedla bnstnärens matalovistuWofdlt Fiktirra öjela pås6s ha uppåtats som'either...the combination of disparate segmeots of the visual field into a new synthesis, or ar apersonal 'vision' manifesting within the consciou$ress of the painter and repeated on canvas...'.t'

Ä andra sidan hävdar Bryson att den 'naturliga attitydens' målsättning är Frverkligandet av eoperfekt kopia av en yttre, preuisterandc verklighet. lvfåleriet anses tillhöra perceptionens domän,

och målaren Fr€ntas passivt redogöra 6r sin visuella upplwelse.rT Det är emellertid yfierst

tvelsamt ot glxmsFllningen av im4ginära bildinnehå[ (med dess nödvändiga konstrultina/lrreativa

inslag) genercllt har jämstiillts med en mekanisk, passiv och 'naturtrogen' reprodultion av optiska

intryck. Vidare är det oklart vad i detta falt 'naturtroget' sknlle innebära och hur attribueringen

av denna egenskap slulle lunna motiveras (i synnerhet av en utomsående betraktarc).r!

Brysons alt€rnativ6rslag, dvs deo ståndpunld som sloll ersät(deo 'naturliga attitydeo' och bidra

till att höja bnsthisorieskrfimingens intelle,lorella nivå, inbqriper tågon form av hnskaps- och

avbildningsrelativism. Bilder bör enli4 honom sexr som aöihära teckeo, och vår frrestilllning om

verkligheten påstås vant en social konstnrktion. I sin disknssion av bilden som tecbn utgår han

ifrån Saussures qprålceori.te Dennes idd om qpråb som ett system av binära oppositioner verkar

emdlertid tra maryinel betydelse i Brysons resonemang, i stiillet beaktas i 6rsta hand distittktionen

mellan signifikant (uttryclasidan) octr signifikat (rnnetrållssidan). Uppfattringen aE signifitatet GSaussures fall en mental, kollektivt förankrad betyddseentitet) skulle vara konstitutivt 6r ett

teckens meningsfunktion avfiirdas, eftersom detta påstås implicera en ohållbar Frestilllning om en

given, problemfrin identifieöar och statisk betydelse. Bryson tiinker sig därcmot ett teckens

meningsfunktion som resultat av 'horisontella' relationer mellan signifikanter (!), och örmed

uteslub naturligMs 'vertikala', dvs refercntiella eller denotativa kopplingar. Dänrtöver etableras

ett teckens mening inom ramen för en social dislarrs som reflekterar samhäIlets materiella,

ekonomiska och politiska betingelser, och mening påsäs vara såväl kontextsituerad som historiskt

40

förutderlig. Bilders innehåll karakteriseras dessutom av att socidt etablerade igenLönningslcoder(ikonografiska och konnotativa koder) är verlcsamma. Medan den "naturliga attityden" ansesinsistera på den universella och ahistoriska perce.ptionens dominans, så är det enligt den 'brysonskaattityden' i stållet fräga om ett socialt och historiskt variabelt igenl,Åttrwndc ("recognition") avbilden semantiska aspelrer.r

Brysons tecbo- och bildteori är ett konglomerat av Ankegångar hämtade från Saussures semiotik,historiemateridismen och i viss mån Witgensteins qpråldlosofi som eventuellt hade kunnat bli eninressant kombination, men som dessvärrc i stor utsffickning är dunkelt, wepande och qpekulativt

formulerad. negreppqpreciseringar har systematislt utelämnats, och det 6ölir oklart vad som överhuwd taget avses med mening (och hur mening slulle nara konstitueöar som resultat av - oklara -relationer mdlan signififanEr).' Saussures teckenbegrepp utgör en av diskussionens utgfuigs-punher, men n)are och mer anancerade alternativ som t ex Ndson Goqimans eller Umbe,rto Ecos

teorier beaktas öegriplig nog inte. Bilde Goodman och Eco har ju agit avstånd från iddn att

lil*rd slnrlle utgöra en essentiell egenslcap hos avbildningar respekdve ilconislca tecken.22 I

Goodmans mycket upprnärbammade aöcte The laryuages of An (fönt publicerad 1968) påstås

avtildningar i litået med veöala beteckningar dler beskfimingar frrngera denotativt, meo

lånnetechas diirutöver av s k qnraktisk 6tret. Iag slall hiir inte närmare beslcriva Goodmans

försl4g och hans generella symbol- eller noationst€ori, utan endast nämna at någon form av lilitet

mellan bild och avbildningsobjekt bedöms vara narken nödvändig eller tillräcklig 6r avtildningar.

Enligl Goodman är bildkonstverk inte 'realistiska' på gnrnd av en absolut eller konstant relation

mellan bild och avtildningrcbjekt, utan beroende på hunrvida bildens avbildningssätt

överensstiimmer med ett standardiserat aröildning$ystem. Realism (eller det faktum aS en bild

anses likna ett avbildningsöjekt) anses Fljaktligen r"araten historislr och tulurdlt Frändertig

vanesaka Både Goodman och Bryson är således avbildningsrelåtivister, och de är bägge

lunskapsrclativister. Båda förnekar att vi skulle lilnna ha neuhal tillgång till en värld-i-sig med

vilbn våra tosuppfauningar eller våra bilder kan jäm6ras och som hjälper oss att avgöra deras

sannings- dler naturtogenhetsvärde. Medan Goodmans relativism noggrant motiveras inom ramen

för en noationsteoretisk, epistemologiskoclr ontologiskdislussiona, så nöjer sig emellertid Bryson

med qporadislca hänvisningar till enstaka hrnskapssociologer (rcm Peter Berger och Thomas

Luckrnann) och wepande generaliseringar av Fljande art:

The term 'realism' canDot therefore refer o an absolute concqrion of 'the real', because öat

conception cannot ac@unt for the historical and changing cåaracter of 'öe real' within

different periods and cultures. The validity of the term needs to be made relative, and it is

more accurate to say that 'realism' lies rather in a coincidence between a rqtresentation and

that which a particular society proposes and assumes as its reality-...t

En grundlig argumentation som slulle lunna ge stöd åt detta antagande förekommer dock in!e,

och vad Bryson avser med termen "accurate', dvs "korrekt" eller "sanningsenligt", föölir gåtfullt-

4l

Kunskaps- respektive avbildningsrelativismen är dessutom olika ståndpunkter som Bryson inte

skiljer emellan. Det är exempelvis logiskt möjligt att vara avbildningsrelativist och samtidigt

lunskapsabsolutist: även om vår perce,ption och våra tolkningar av bilder kan tånkas vara socialt

och historiskt betingade, så följer härav inte att vår perception av världen i öwigt (eller våra

trosuppfanningar rörande världens beskaffenhet) måste vara ett resultat av dessa betingelser.z

Däremot är naturligtvis en kunskapsrelativistisk position oförenlig med ett icke-relativiserande

försanthållande av påståendet att avbildningar skulle kunna vara naturtrogna i absolut eller

ahistorisk bemärkelse.

Enligt Bryson verkar kunslaps- och avbildningsrelativismen vara i det nårmaste självklara

ståndpunkter som bnstvetarc borde tilliigna sig. Båda sdndpunktcr är emellertid behäftade med

en rad allr"adiga problem som Bryson underliåter att ta sEllning till.

Kunslcapsrelativismen uppfatas och presenteras ofta som en generaliserande ståndpunkt enligt

villcen olla pästilffiden endast kan rrara sanna eller falska i relation till en zubjelciv, historisk,

social och/eller qpråklig kontext. Dena är dock i sin tur *t (epistemologisla) påsdende som av

rent logislo skäl borde relativiseras i liltret med andra Ssdenden, men som icke desto mindrc

försanthålles i absolut bemärhlse. Således kan radikala kunskapsrclativister anklagas 6r at inta

en logiskt inkonsisrcnt ståndpunkt. Visserligen slulle man kunna hävda as just hnslaps-

relativisrnen utgör ett (absolut sant) undantag, men varför just denna tnosuppfanning till skillnad

från andra har en sådan status föölir srårnrotiverbart. Vidare tycls kunskapsrelativismen fönttsätta

- eller motiveras med hänvisning till - en rad falcaomdömen som anses vara Ösolut sanna.z

Inledningsvis nämndejag ett vanligtargument som har anFrts rcm stöd för relativismen, nämligen

påsåend* att männislors empiriska trosuppfattningar dc faao (!) har varierat beroende på t ex

historiska och kulturella omstiindigheter. Detta argument - sorn eftx läggs frarn som eo

oproblematisk och ickaretativiserad sanning - förelommer som synes i ovannämnda ciat av

Bryson.

Avbildningsrelativismen har ibland motiverats på ett likartat sätt, dvs med hänvisning till det

påstådda faktum att människon upplwelse av naturtrohet i bilder dc focto har narit och är

historiskt, lultuellt etc rrariabel. Följaktligen anses bilders avbildningsfirnlcion (dler en upplwd

likhet mellan bild och avbildningsobjekt) \rara en till fullo inlärd och konventionaliserad vanesak.

Men är denna radikala slutsats och dess premiss vid närmare efteranke hållbara? Antagurdet an

bilders avbildningsfunktionalitet förutsätter att betralilarcn har kännedom om givna aöiffira

avbildningskoder karr ju lnappast sägas ha verifierats empiriskt på ett övertygande sätt.

Avbildningsrelativister åbercpar gärna antropologislca undersölningar som tyderpå att s k primitiva

in6dingar som aldrig tidigare har sett fotografier - eller är otunniga om västerlåndska avbildnings-

stilar - är oförmögna att uppfana dem som avbildningar.' Åskilliga undersökningar kan dock

anföras som pekar på att så vanligMs inte är fallet. Beroende på kulturell fakgnrnd och tidigare

erfarenheter kan försökspersoner som konfronterats med såväl fotografier som bilder och

42

konturteckningar tolka avbildningsobjelren på olika sätt, men samstämmigheten röranridentifilcadonen av objekten är förvånansvärt stor. Personer tillhörande vissa afrikanska kulnrrhar t ex varit benägna an tolka en bild som visat en grupp av människor som en avbildning av rkampscen, medan afrikanska betraktare med en annan kulturell bakgrund snarare har upplesamma bildinnehåll som en dansscen. I,bägge fallen råder det dock, utifrån försökspersonerniperspelciv, inget Mvel om att människogestalter utgör bildens avbildningsobjekt. En ainterkulturella studier gderpå en övenäldigande konsensus rörande identifieringen av människo.djur, råxter m m i olikarade bildframställningar.t Vidare kan historiska exempel anföras enlilvilka personer (t ex från lTOG.talas lapan) som endast, eller primärt, har varit förtrogna meinhemska aröildningsstilar inte enbart har visat sig vara kapabla att 6nå andra (t evastcUanasU) bildframs6ltningar, utan dessutom rryplerrde de sishämnda som mer naturtrogna ä

de föntrrännda.n Deffa strider naturligtvis mot avtildningsrelativistenras antagande ac upplwelse

av bildrealism sktrlle funna vara reduceöar till eo historish och kulturellt betingad vanesal

Intressanta i detta samnannang är diinrtöver de undersökningar som genom6rts me

firsökspenoner som sedan fitdseln eller tidig ålder har vadt blinda (octt således inte len nar

firtogna med etablerade 'avbildningskoder'). Dessa personer har lyckats frarns6lla teckninga

rcm avbildar ansikten, människor, bord, händer, hjul, m rn (delvis till och med perqpektivist

förvrängda !). Avbildningsobjehen har visualiserats relativt likarat och är, åtminstone i vissa fall

uan större sårigheter identifieöara av seende betraktare.o Även dessa undersökningar bidra

oneHigen till att underminera en avbildningsrelativistisk position.

Gombrich tych 6r övrigt under senare år ha velat tonqned de avbildningsrelativistiska drag son

enligt honom själv i alt6r stor utsträclning har präglatAn and lllusion o Han 6rnekar visserliga

inte förekomsteo av kulturellt och historislt varierande avtildningssä$, men relativisten benagenhe

aB jänsElla aröildningar med aöiträra tecken påsds icke desto nlndre utgöra en miswisandt

förenHing. Vår kapacitet att förstä bilder bör åtminstone delvis relateras till givna biologisk

566sättningar som utifrån eS wolutionsteoretislt perqpekdv har haft eS visst överlevnadsånle

Bilder trsås kunqa ge ufiryck 6r en hierarki av meningsaspetcer, varav somliga endast ku

uppåtas om inlärda totkningsfiirdighercr 6religger, medan andra därernot (och enligt Gombrict

mer gnrndläggande) konstihreras av upplevda lilfiets- dler ekvivalensrelationer mellan bild oct

avbildningsöjefr. Bitde människor och djur är (och måste av överlevnadsskäl vara) kapabla att Fett 6r arten likartat säft ttassificera, känna igen och rEagera på biologiskt signifikanta hiindelser,

egenskaper eller visuella konfigurationer i sin omgivning. Med hänvisning till denna nödvätdiga

disposition sl$lle man kunna förklam varför djur ibland reagerar på bilder eller andra imiativa

fenomen som om de vore de objekt som avbildas. Gombrich nämner som exempel den skyddande

förklädnad (s k mimicry) som vissa arter använder sig utav, "flugor" som kastspön ibland 6rses

med, och imitationer av änder som används i jaktsammanhang. Graden av en egenskaps biologisla

relevans verkar enligt Gombrich bestämma graden av dess igent<ånnbarhet. På ett motsvamnde sätt

kan det fäktum förklaras att människors förmåga att ldnna igen och identifiera vissa

43

bildfranrstiillningar (eller bildelement) förefaller vara kulturoberoende. När vi identiFrerar ochre:r1erdr inför avbildningar av exempelvis ögon, erotiska märmiskokroppar eller en (hotfull) hundmed dess vassil tiinder och klor (som i den kända mosaiken Cave Catum i Pompeji), så är detta

enligt Gombrich knappast ett resultat av inlärda färdigheter.

Gombrichs tes Frtjänar utan tvekan en grundligare diskussion :in utrymmet här tillåter.

Möjligheten att diskutera - och eventuellt avfärda - en biologiskt baserad förklaringsmodell hadeemellertid stån till Brysons förfogande, och även de allvarliga invändningar som kan rilctas mot

lunslaps- respektive avbildningsrelativismen borde ha beaktats. Så har dock beklagligt nog inte

sken.

Vilka konselvenscr slulle nu en radikal avbildningsrelativism ha 6r konstvetenskaplig fonkning?

En uppenbar 6ljd vorc naturligtvis an en rationell motivering av jäm6rande undersökningar

rörande bildfransallningarfrån olikalillturer dterhisoriskaperioderi nånga fall skulle för$åras

eller t o m omöjliggöras. Om vår 6rmåga at Iönå bilder är betingad av våra kulturqpecifika och

inlftda tolknings- och idartifieringsfirdigheter kan bilder som har producerats av andra lulturer

endast 6rstås utifrån våra qna begränsade Fnrtsäfrningar. Bildelement dler 4enskaper som inte

har samma innemrd utifrån säväl våra rcm andra lulturers 'avbildningsloder' kommer aft vzra

obqripliga Dessutom skulle vi i vissa fall inte ens lunna vara säkra på aB dessa för oss

frännrande element över hunrd taget bar en avbitdningsfirnlcion: det shrlle likavät lunna vara

fråga om formella Qcbsemantish) och rent de.korativa bildbesHndsdelar. Med hjäIp av t ex

ve.rbata eller ostensiva upplysningar slulle vi givetvis lilnna låra oss att förså hur (och an)

bildelemenrcn avbildar någonting. Detta Fnrtsätter emellertid gi"t*otma anknytningqpunkter

mellan vår lultur och fränrmande kulturcr, exempelvis ett språk rcm (åtminstone vissa)

r€presentanter 6r båda kulturer är förtrogna med. Så är dock långtifrån dltid fall*. Vi har ingen

möjlighet att jämföra vår försåelse av grottmålningana i I:scaux ells Venus från Willatdorf

(eller av bilder från bl a sumeriska, egtrptisto, förkolumbiska samhällen) med ulryhovsmännens

förståelse. Vi lcan utifrån ett avbildningsrelativistislrt perqpekdv inte heller ha någon visshet om att

det rör sig om bilder av hästar, tjurar och en bredhöftad fvinna - eller as det ens rör sig om

avbitdoingafl (trots det faktum att vi utifrån våra egna erfareoheter är beoägna att klassificera dem

som sådana). En dylik bildtolkningss@ticism förefaller dock wra absurd, och mig veterligen her

inte ens avbildningsrelativists gen explicit uttryck 6r liknande Mvel.

Självfrllet vore det nairrt att firneka förekomsten av olikartade avbildningsstilar och - i viss mån -

varierande naturtrogenhetsideal. Lika orimligt är antagandet aS avbildningar är fullstiindigt aöiträra

tecken och i dena avseende jämfööara med t ex veöala språk. Komparativa studier av

bildfranrstiillningar från olika lulturer verkar fönrtsäta en relativt stabil och grundläggande

övercnsstiimmelse mellan vån och andras förcstillningar om vad som karakteriserar en avbildning

och vad som utgör en likhetsrelation (hur denna än må definieras) mellan bild och avbildnings-

objekt. Utifrån denna gemensamma grund kan därefter skillnader och awikelser fastställas.

44

Den av Norman Bryson exemplifierade varianten av lunskaps- och avbildningsrelativism som idet föregående har beskrivits bör entigt min bedömning avErdas. Vidare tycks Brysons kritik avtraditionell konswetenskaplig forskning i flera avseenden vara missvisande eller felaltig.Konstvetenskap är en akademisk disciplin vars svårgripbara undersökningsElt och metodologiskaosä.kerhet kräver en grundlig teorctisk medvetenhet och lunskap bland dess utövare. När Brysoni sitt aöete Wion and Painting efterlyser ,en ingående forskning kring konstteoretiskafrågestållningar är det lätt an instämma. Det är emellertid ytterst svårt att se att detta arbete självshrlle utgöra någon öveAygande insats på de$a område.

l. I dcanlr tcxt svses d ht lrkzlp utcslutando propositioncll hnslcry. EnliSl dco traditionelle upphtbingea ompropositionc{l hndop - eon rcdeo roqds i Plsloos Taitaos - ten satscn 'Pcrsonca P vct et Q' (ör Q stlr6t ct tsstl€ode) roelysrs på 6[iodo vis: G) Q ir sanq (li) P tr,or rr Q er sanq Cii) P har goda skil stt trort Q ir sanr Sålodes utg6r senning co ry f,cra nödrdndigr villkor ftir propositioncll kuDsbp.

z.Plttrlo Teailaos,l5lc - 186c, omtrJplc i t cx Cn4'nnctb ldetlhcws, Pbo's Epuawlogt atd Relatet lagialhoblarlr' Ncrr Yorlc Eurnrnitics Prcss 19?2, s 144-180. Sc ivca dca diskutcfirndc loltningco ev dcttr rvsniu iibid, s Zl fr.

3. För ca didorssim ev @ och rndn s&ninssdcfinitioncr, e t cx D f O'Connor & Brierr&rt, Intrduaion to tlu Ihary of Ktowldgc, Brigbtoo: Thc Errvcstc( Prcss f982, erpitol VIL

4. Ptdoos syn på bildcr och radn rnirqdct'r objelc cllcr elcivitacr urcc&les i flcta dialqger, i spncrha i &aan(pocicllt ardra, tredjc och tioodc bokca), srifrstctr eÄ Lagata.

5. Pletoo" Kmtylos, 4ZU - 435d. Jfr ivco tolhingrrna i Görar Sörtorq Mirrräb atd /lrt - &udia in tlu Origlnard fub Dcwlopunt of aa .lcsrttaic Uoabu@, Uppsel8: Svcoslca bokfirlagerlBonniers 1966, s loGll6;Iosef Dcöolav, Platons Spraåphilasophic in Ktzlttlat wd in &n spdtaen Såriften, DarnsteäCWisscoschaftliche Buchgcscllscbeft 1972, s rt&57.

6. Dct ir på dcsa vis som t cx rpplymingsfilosofco Tbooas Hobbcs 6nkcr sig aE !66 rdnskliga föreståIlnings-förmlgan iblsod ir bc&fia& Frflutne och ibågkomna siDncsintryck ken i mcdvetendct konbincraspå ct nya sätt. Ifr Monroc C Bcardslcy, ,{.atlrrz;ia ftont Classia.l Gree to tlu Praatt - A Sllort Historyt,Univcrsity, Alsbena: Tbo Uni\rcsity of Ahbama Prcss (1966) l9&5, s 171. - Idcalsköne rninniskohomr herfudr scdau endcco lrsc0s vrn visraliscöan graon rtt rnclcn Uoegsaaar bos olike rninniskor her r6ildatsoå kombincrets till idca[cropar. Sc t cr S&:tcs' dialog mcd nåtarca Parrtesius i Xeaophons Manorubiäa(E l0 l-3), offiyclt i Sööm 1966, r &t f, JIDfih ivco mcd Albrecbt DiirEs 6rsleg, omtrydct i EtizabcnhGilmrc Eolt, Z Domuttoy frstort 6An - Yol I, TIu Mitldb Åga ard t E Ralrrlssane, Princaoo, N f:kincctoa Univccsity Prcss (f947) 1981, s 316: '...No singlc man caa bc takco es e model for e perfect figtuc,for no mrn lives oa carth urho is codryed with coryleto bottty; hc migbt 6tilt bc rcrp beautifirl...Youtbcrcforc,, if yqr dcsfuc to cotlp@ r firc figurc, urst t&c thc hcad ftom eomc rnd tho cåGst, erm, lcg, heod,rnd foot from o(tcts, rnd lilcryisc, ealch througb dl ncnbcts of anxy kind. For from oeny beautifttl lhiagssonethiag good may bo gathcred...'.

7. TiU dcssr rflcuss bl e Albcrt BoiD, T J Cldc, Tom Grcttoo, St€phca Benl. Sc lrrs4tof ÅHbcrg, 'NoroaoBryson och 'Thc ncw ert history'. En friti*prrscotrtion', Nordisk al,aisk tfukdrt7n992, s t9-31.

8. Sc ibid ftir ca lriti.k gnnshing rv bl e 'Tho Ncur Art llistory'.

9. Norman Bryson, Wion atd Painting - Tlu Logic oJ tlv Cioe, Loodon: Tbc Macmiltan Prcss 1983, s l0 ff.

10. Ibid, s xi f.

ll. Se Erasn H Gombrich,Arr arrd, Illusion, London: PhaidonPress 1960, s ix.

12. Bryrcn 1983, s 34.

13. Richanl Wollhein, On Art atd thc Mind, e:mbridge, Mass: Harvard University Press 1974, kzp 13. Dcua harpåpekaa av P N Humblc, Receosioo ev 'Norman Bryson: Vision and Peinting', Journal of Acstlaia and ArtCriticism, Vol 43 l9E4/85, s 219; Kjctl S Johannessen, 'Bryson og kunsthistorieos gnrnnlagsdebatt', Nordiskataisk tidsbif , ll/1994, s 13 f.

45

14. Dan Kerlholm, HailMclcanus konsthbtoria - Om skryanda av 'allman konsthistoria' i 7)sklatd utdcrI&)Gtala, Stockholm: Bnrtus östfings bokfödag Syoposion 1996, s 145 f.

15. Ibid, s 54; I-ars-Olof l-arsson, Mader i konstvaenskapen, Stockholm: Almqvist & WikseU Förlag (t971)1980, s lf f. Ifr lvco mod Iobaancssco 1994, s 10.

16. Bryrcn 1983, s ll. Jäm6r iveo med fotnot 6.

17. Ibid, s 3{.

f8. tfr mod Brysoos resonernang i ibid, s 38 ff.

19. Ibid, s ??-86.

20. Ibid, s 38-43.

21. För co kritisk gruslcning ev Bryrcns tcckcoloori, se Johennessco 1994.

22. Umbcrto b, A Thcory of Saniotie, Bloomington: Indianr Univcrsity Prcss 1976, s l9l-201; Nelson Goodman,Languages of .lrt - An Appruå to a Thary of Sytnbols,Indianapolis: Hec&ctt Publishing Coryany (1968) 1976,s 3-19.

Zt. Ibid, s 38.

2A.I$ril, &o so spocidlt Ndson Goodorn, Vlay of Walårcting, Indieoapolis: Erclcc0 Pt$lisbing Coryaay1yr8, bpitcl I, diir be'. bivdrr dt dct ftircliger co red oEkt vvrtiona om hur vfttdco ir bcslcaft4 och dcssrvcrsiocr santldigt ko rnn korl€lce lvca on do uppcabadigco ir o6rcotige ncd nrendn" Vln världs-vcrsioncr kra into tcstrs gcom dtjiefitn dco Dd ca rfirld obctocodo ry hrr dca bc&iw vcöalt cllcrrröildes. Urtrl$c&ivningu och .cvöildoiqgereo Godest jäm6ras Ecd rodn v&ldsbcslcdwingr och-aröildningar, och vilhe vcrsiocr eom bcdiims ftcrrycgb vcrlCigbctcos bcclcrftabct ir b€tioglt ev vrnor och5yftcs.

25.M rröelc ev B€rgcr och Luchann 8om w:ss at TtE Soirial @nstruaion of Rality: A Ttraisc in thcSciologt of lhowldgc,I-odo: Pcogui! Pr€ss, (f966) 1979.

26. Brysm 1983, s 13.

n. F6r cn lihaado påpc&ende, sc Humblc l9%l85, s XN.

28. Sc t cx Mauricc lvfendclbaum, 'subjectivc, Objcctive, end Conceptrnl Rclativisos- (ur Jaclc W Mciland &I(nnsz lutgl: Rcbivdsm - @gnitivc atd Moml, Notnc Damc, Ind: Univcrsity of Notna Derc Pr,ess l9&1,s 34{f) som rcdogör 6r åtskilliga ev dylitr frlfaomdöoco sant utsä8er olike verietioncr rvhrnskeperclativisn 6r co lcritisk - och ewåndsagandc - gnnScning.

29. Sc t cx Goodmao 1916, s 15, not 15; Mrx Bleclc, 'How Do Picturcs Rcprescat?' (ur Ernst E Gombric,h,Iulian Ilochbcrg & Mrx Bhck, ht, Prytiot and Rality, Beltimre/Iondm: Tho tohs Hopkins UnivcrsityPress l9l2, s 95-129), s l?5, rrot 3t.

30. Ioba M Kcooody, A Psydubgy of Piawc Paqtion - Inuga ail hfmion, Sen Francisoo/London:Jossey-Bess Publisbcrs 1974, e 69 ff. Sc ivco Ellca Winncf,, Inrattd WorUs - llu Psydobg of thc Arts,Cembridge, Mess/Lodm: Ilerw,rd Univcrsity Prcss 1982, s 117 f. Enli4 Winncr hrr dcssrtom co radundcrsötnlngrr visrt rlt bar:n utea OrcgUac ilimirg Lra vrn k4ebh rB rypåse lilåctcr ell.nnshrrliltiskr bildcr (ocL fuca &onrtcclcnin$r) och dc parutUAn objela son evbil&s. Vider€ vcrlcer barnsFrnfgr rn idcotificre 6p[ nrrrngo bildcrs rvbildningso-bjeb intc dltid föotsine inlftd. bildtottnings-mrdigbctcr. So ibid, s ll3 fr.

31. Ala! Torrcy, 'sccing Things: Picbrrcs, Prredol, rod Pcrspcctivc' (ur lohn Fisbc( luigl, Paeiing ,M,Philedclphir Tcrylc Univcrsity PrEss 1980, s 59-7fl, s 69 fr.

32. Jobn M Kconcdy, Dcpiction Considcrcd rs r Rqxescotetiood Systcn' (ur Fisbcr 198O, s l3l-16t, s 158 fr.

33. Emst II Gombrich, 'Imgo and Code Scopc rnd Linits of Convcationelisn in Picroriel Rcprescotation' (vt TluItrugc atd tlle Eyc, Oxford: Pbeidon Press 1982), s Tl8-?97.

34. Det bör påpclas rt ffigeu huruvida partikulira individcr ellcr tlpcr ir evbildadc lämås öppcn- Intrcssant idcne sammaobang ir prinärt bur vi över huvud tegct krn faststålla ett vissa ytkonfigurationer cllcr art"falctcrhar eo rcfereotiell funktion (ocd rvsecode på individcr, qper, klasser ow).

46