cykeltidningen kadens # 2, 2006

mediapartner

#2:2006

1-200

6Pris: 5

5 SEK

, 65

NO

K

fartträning i praktiken – så blir du snabb!

Special: Långloppscupen 2006 anna enocsson tar för sig proffsen tipsar om årets loppprylarna du inte behöver (men kommer vilja ha)så får du en perfekt start

Friåkning i Bolivia

En sjuk trippAllt om

Giro d’Italia!

Racertest!Racertest!Nio billiga kolfiberhojarNio billiga kolfiberhojar

sveriges snabbaste cykeltidning!

10 |kadens nr 2:2006

PrologProlog

Cykelcross växer

killarna på Cyclocross.se har

dragit igång en cykelcrosscup,

som kommer att gå från

augusti till november 2006.

Fyra deltävlingar av totalt sex

är klara. I samband med detta

meddelar man att cykel-

agenten Olivier Onderbeke

från www.acso.be vill få in två

skandinaver i den internatio-

nella cross-serien. Har du vad

som krävs? Hör då av dig till

[email protected]!

Mer info: www.cyclocross.se

de nya cykeldatorerna från

Sigma har en större display för

mer och tydligare textinforma-

tion. För modellerna BC1106

och 1606L finns också möjlig-

heten att använda samma

dator på två olika cyklar.

Datorn känner automatiskt av

vilken cykel den är på och

ställer om sig själv. Allt som

behövs är en extra sensor.

Ny cykeldator från Sigma

Ny distansklubb

ck dista n s är en ny cykelklubb som arrangerar randonnélopp och

ultracykeltävlingar. Man vill också främja långdistanscykling på

landsväg.

Mer info: www.ckdistans.se

Bäckstedt knäskadad

efter en bra vinter utan skador och sjukdomar

kraschade Magnus Bäckstedt på den första etap-

pen av Mallorca runt och skadade ett ligament i

vänster knä.

– Det var en sån där vurpa som vi proffs är med

om ofta, men jag måste ha landat illa. Den första

diagnosen var att jag hade vridit till något och jag

fick grönt ljus efter två dagar. Men efter bara nå-

gra kilometers träning kom smärtan tillbaka, sä-

ger han.

Besök hos kiropraktor och läkare visade på ärr-

bildning på ligamentet och Magnus tvingades

vila fram till Tirreno Adriatico som blev tävlingsco-

mebacken.

– För att jag över huvud taget ska kunna nå min

toppform var jag tvungen att ta mig igenom hela

Tirreno. Jag hade några bra dagar, men också nå-

gra av total smärta, berättar han.

Efter loppet fortsatte knäbe-

handlingen och Bäckstedt star-

tade vårens första stora klassi-

ker Milano-San Remo vid gott

mod.

– De första 185 kilometrarna

var inga problem, jag trampade

på fint och arbetade för våra killar. Sen, på fem pe-

dalvarv, låste sig mitt knä totalt och smärtan kom

tillbaka.

Magnus kommer nu att få ytterligare behand-

ling för att gå till botten med problemet.

– Jag har varit i kontakt med olika experter på

området och ska genomgå en MRI-skanning och

få ny behandling utifrån det resultatet. Mitt främ-

sta mål nu är att komma igång med träningen och

tävlandet så snart som möjligt. Det finns fortfa-

rande tid för mig att komma i form till vårklassi-

kerna, men den tiden krymper fort.

En mer positiv nyhet är att Magnus väger hela

åtta kilo mindre i år jämfört med samma period i

fjol, men han har ändå lyckats behålla sin höga ka-

pacitet.

– Eftersom jag är så mycket lättare nu öppnar

det möjligheter för mig att prestera på helt andra

tävlingar än tidigare. Men Paris-Roubaix kommer

alltid att vara mitt främsta mål, avslutar han.

Ny landsvägssko från Shimano

det intetsägande produktnamnet SH-R151L döljer en ny lands-

vägssko från Shimano. Den har tre kardborrespännen, en sula i kol-

fiberkomposit och mycket ventilation i både ovan- som underdel.

Storlekar 37-48. Cirkapris 1 600 kronor från Shimano Nordic Cycle.

Rominger med Craft

svenska craft har tagit fram

en ny kollektion cykelkläder i

samarbete med en av 90-talets

bästa cyklister, Tony Rominger.

Kläderna kan ses i proffs-

klungan redan nu, på Phonak-

stallets cyklister, och bjuder på

innovationer som fukttrans-

porterande fibrer med kapillär-

effekt och ett våffelstrukturerat

tyg som ska reducera luftmot-

ståndet.

nytt i sverige

Nu finns tyska Ghost repre-

senterade i Sverige genom

www.mtbshoppen.se som

säljer märket som Anna

Enocsson tävlar för. Nytt format förlandsvägs-SM?

falu ck har ansökt om

att få arrangera lands-

vägs-SM 2008. Man vill

för första gången arrangera ett

SM för alla åldersklasser, från

ungdomar upp till veteraner.

– Att som idag ha SM-tävling-

arna uppdelade på fyra helger

är inte lyckat för cykelsporten.

Varken massmedialt eller för de

tävlande, som nu skulle få

chansen att stötta sina klubb-

kamrater, säger ordföranden

Björn Stenberg.

Falu CK vill även arrangera

inofficiella SM-tävlingar för

herrseniorklassen, en klass

som har många åkare på van-

liga tävlingar.

Retronytt från Campagnolo

nu lanserar Campagnolo ulltröjor i skön retrodesign. Dessa snyg-

gingar kommer att finnas tillgängliga från mitten av april genom

Cykel Citys butiker. Cirkapriset är bara 1100 kronor (ja, det är ju ull!).

E.ON sponsrar TeamCykelCity.se

team cykelcity. s e har i

dagarna ingått ett avtal med

energibolaget E.ON.

– Vi är mycket nöjda. Att E.O N

går in som sponsor tar vår sats-

ning till en helt ny nivå, säger

lagets sportchef Johan

O t t o s s o n .

Samarbetet med E.O N

innebär ett ökat fokus på inter-

nationella tävlingar för teamet.

– Vi har goda internationella

kontakter och vå ra erf a re n h e t e r

av att tävla på kontinenten har

gett blodad tand, säger han.

Stommen i det delvis ny a

laget är klar. Några fö rä n-

d r i n g a r ?

– Vi har knutit till oss många

spännande cyklister men håller

också vå ra dörrar öppna om det

skulle dyka upp något intre s-

sant namn, avslutar Johan

O t t o s s o n .

Skidåkaresom cyklar

att längdskidå k a r e gillar

cykel kanske förklarar sportens

dragning mot masstarter med

allt mer specialiserade åkare

och lagtaktik. Dubbla OS-guld-

medaljören Björn Lind är hel-

såld på landsvägscykel och

kollar gärna på Touren när han

inte själv cyklar i Alperna.

Ibland gästspelar han i den

svenska herrseniorklassen

också.

Emelie Öhrstig kommer ju

från cykelsporten och har

lyckats bra i längdvärlden. En

skidåkare som den dubbla

Vasaloppsvinnaren, Daniel

Tynell, kör gärna långlopp på

mountainbike under sommar-

halvåret.

Daniel Tynell.

brikos endure pro-

glasögon är sportiga och

sjukt lätta – bara 24 gram. Linsen sitter

fast vid en enda punkt på mitten av ramen, vilket gör att linsen alltid

behåller sin form oavsett hur mycket bågen böjs. Inga brytningsfel

uppstår. Cirkapris 1 000 kronor från Type 20 Sweden.

Nya, lätta brillor


PrologProlog

Calle Fribergtill Merida calle friberg har fått en

deal med Merida för 2006.

Den 24 år gamla cross

country-cyklisten körde i

fjol som proffs i det cyprio-

tiska Bikin’ Cyprus-laget. Vid

sin sista stora tävling i fjol,

Roc D´Azur, tog han en fin

4:e plats i hård konkurrens

från stora delar av världs-

eliten.

Under 2006 kommer Calle

att köra samtliga världs-

cupstävlingar i cross

country. Målsättningen är

att klättra in på världsran-

kingens topp 30-lista.

Istället för fett

när man monterar kompo-

nenter ihop med kolfiber ska

man inte använda fett, då vissa

syntetiska fetter innehåller lös-

ningsmedel som skadar epoxyn

i kompositerna. Fett kan också

bidra till att delarna glider och

att man därför måste över-

skrida de angivna newton-vär-

dena för att få dem att sitta

fast.

Tacx har nu tagit fram en pro-

dukt som istället ökar frik-

tionen. Det innebär att man

kan dra åt skruvarna med upp

till 30 procent mindre kraft och

därmed reducera risken för att

skada känsliga kolfiberdelar,

som sadelstolpar eller styren.

Damvärldscup till Vårgårda

vå r g å r da ska arrangera den åttonde deltävlingen, av totalt tolv,

som ingår i årets världscup på landsväg för damer.

– Det har gått undan sedan vi för lite drygt ett år sedan skickade in

ansökan till Internationella Cykelunionen, berättar tävlingsledaren

Hans Jönsson.

I fjol körde man ett testlopp och det internationella inslaget av

deltagarna gillade banan och tävlingens organisation. Bland del-

tagarna fanns också cyklisternas re p resentant i vä r l d s c u p k o m m i t t é n ,

Olivia Gollan, som för övrigt vann testloppet.

– Hennes positiva inställning och det faktum att vi gjorde en

proffsig ansökan, med stöd av Susanne Ljungskog och hennes coach

Klas Johansson, hjälpte oss att få klartecken av UCI, säger Jönsson

vidare.

På den första världscupen i Australien hade Susanne Ljungskog

otur med punktering men lyckades ändå ta en sjuttondeplats. Den

andra världscupen blev Ljungskog sjua. Efter två deltävlingar ligger

Ljungskog tolva.

Vårgårdas cykelhelg innefattar precis som tidigare det internatio-

nella endagsloppet Scandinavian Open och varvloppet Vårgårda GP

för herreliten.

Program28 juli – World Cup Vårgårda, damer

29 juli – Vårgårda GP, herrar

30 juli – Scandinavian Open, herrar

Mer info: www.worldcupvargarda.se

Stjärnsadlar

har man två av världens bästa

endagscyklister som Boonen

och Bettini vill man förstås dra

nytta av deras stjärnglans. Selle

Italia lanserar därför Bettini

och Boonen-sadlar i OS-guld

och VM-vitt.

Tag din lap-top och gå

haglöfs lanserar en ny lap-

topryggsäck för dig som vill

vara lite extra mobil. In Case-

ryggsäcken har en urtagbar,

vadderad laptop-väska,

anpassad för 12” eller 15”-skärm.

Utöver datorinsatsen har In

Case ett allroundutrymme, en

organizer med stor ficka och

många småfickor för mobil-

telefon med mera. Cirkapris för

In Case är 600–700 kronor.

Neutral service på XC-WC

shimano kommer från och med i år att sköta den officiella neutrala tekniska supporten på UCIs

Mountainbike World Cup i cross country. Supportzonerna finns tillgängliga på alla världscuptävling-

ar och där är det endast Shimanos mekar som får hjälpa cyklisterna under loppet. Hjulbyten och

snabba reparationer kommer cyklisterna att få hjälp med, men cykelbyten kommer fortfarande inte

att vara tillåtna. Varje team kommer att ha tillgång till sin egen support- och matzon i anslutning till

den neutrala zonen.

Rennie hoppade längst

jason rennie har satt nytt

världsrekord i att hoppa långt

med en mountainbike. Det

gamla rekordet på 35 meter,

som den bortgångne Colin

Winkleman hade, slog Rennie

med fem meter. Rekordhoppet

på 40 meter gjordes i Wales

från en 3,6 meter hög ramp som

Rennie bogserades in i av en

motocross i nästan 130 kilo-

meter i timmen.

”Tuffe” kör norskt

philip ”tuffe” tav e l l, som sprängt flertalet gränser under sin kar-

riär, går över gränsen ännu en gång. Denna gång västerut för ett

samarbete med den norska cykeltillverkaren Hard Rocx.

– Ungefär 18 procent av cyklisterna i Birkebeinerrittet cyklar på

Hard Rocx. Men märket har ännu ingen seger i elitklassen. Så jag

tyckte det var dags att hjälpa dem nå sina drömmars mål, skämtar

”Tuffe”.

– Nej, allvarligt talat så är Hard Rocx kul. Det är ett litet företag,

alla brinner för cykling och de är öppna för nya idéer. De vill ta tillva-

ra på mina erfarenheter och ha med mig i utvecklingen av nya mo-

deller. Denna säsong kommer jag bland annat att testa en helt ny cy-

kel som väger under nio kilo, avslutar ”Tuffe”.

Kadensresa tillÅre Mayhem

kadens friåkningssektion

under ledning av vår friåk-

ningsredaktör Kalle Bern

kommer att arrangera en läsar-

resa till Åre under Åre Moun-

tain Mayhem i början av

augusti.

Kalle har ett förflutet som

student på orten och är välbe-

kant med berget och omgiv-

ningarna, han kommer bland

annat att guida hugade

cyklister. Under veckan

kommer du som läsare att

kunna testa Åres nya Bike Park,

köra alla nya leder och vara

med om festligheterna under

Mayhem. Dessutom planeras

lite guidade turer och mycket

trivsel för just Kadens läsare.

Håll ögonen öppna, mer infor-

mation kommer här!

Dr. Spoke flyttar

efter två och ett halvt år har

Dr. Spoke vuxit ur sina lokaler

på Södermalm i Stockholm.

Flyttlasset har gått till Ham-

marby, närmare skogen och

utförsåkningen, men inrikt-

ningen mot dämparservice och

custombyggen kvarstår.

Mer info: www.drspoke.se

Svenska 4XCupen

under 2006 d r a s den

svenska 4X-Cupen igång i sam-

arbete med Downhill Cupen.

Four Cross (4X) ersätter Dual

som tävlingsgren i allt högre

grad internationellt och nu

alltså även i Sverige. Tävling-

arna, som körs i heat med fyra

åkare i varje, avgörs genom

utslagning och finaler.

Julien Absalon är laddad

r e g e r a n d e cross country-

världsmästaren Julien Absalon

siktar högt för 2006 – både världscupen och VM är målsättningar för

säsongen.

– I fjol fokuserade jag på VM efter att ha vunnit de två första

världscuperna. I år ligger fler världscuper tidigare i säsongen. Därför

tror jag att jag även har en chans på världscupen totalt i år, säger Ab-

salon.

Som ett led i förberedelserna ingår att inte ta ett för långt vinter-

uppehåll.

– Många av mina kollegor tar tre veckors träningsuppehåll under

vintern. Jag föredrar att vila en vecka och träna en vecka och alter-

nera det tre gånger. Jag slutar inte heller att tävla, jag deltar gärna i

udda eller exotiska lopp, berättar han vidare.

Men i år har Absalon lagt upp träningen annorlunda.

– Jag har börjat träna tidigare eftersom jag vill köra bra på Världs-

cupen redan från start. Det har blivit mycket distans och inför sä-

songsstarten även intervallträning, avslutar Absalon.

Ny hall för BMX och MTBc a p i tal at h l e t i c s-hallen i Flemingsberg söder om Stockholm är

nu öppen. Hallen är byggd för BMX, men i motsats till många andra

parker och inomhushallar begränsas inte användningsområdet. Hit

är även skatare, inlinesåkare och mountainbikecyklister välkomna.

Vilket är trevligt eftersom just mountainbikecyklisterna ofta är

sist i tur att få komma in i skatehallar.Vanligast är att mountainbike

är helt och hållet förbjudet.

Capital Athletics är en förening. Om du vill hoja i deras hall krävs

medlemskap. Gå in på www.capitalbikepark.se för mer informa-

tion, öppettider och vägbeskrivning.

Cykel sjukt stort

cykling är den näst vanligas-

te formen av fysisk aktivitet, ef-

ter promenader. Hela 38 pro-

cent av alla svenskar cyklar som

motionsform och det är lika

vanligt oavsett kön. Mest popu-

lärt är det i åldersgrupperna

18–24 och 50–64 år, i vilka 40

procent cyklar regelbundet. Det

här visar en ny Gallup-under-

sökning om svenskarnas mo-

tionsvanor. Undersökningen vi-

sade också att en tredjedel av de

tillfrågade motionerar mer än

en timme om dagen.

Ny energi

v i targo performance ba r är

en ny energikaka för bättre

energitillförsel under träning

och återhämtning, enligt Vi-

targo. Kakan innehåller bland

annat 26 procent protein och

finns än så länge i vaniljsmak.

Vi har testat och kan säga att

den både är ganska smaklig och

framför allt lätt att äta. En inte

helt oviktig egenskap när man har tröskelpuls.

En annan nyhet är AXA Rebuild, en återhämtningsdryck för elit-

idrottare framtagen i samarbete med längdskidlandslaget. Drycken

ska ge snabb återhämtning efter ett mycket hårt träningspass och

innehåller en för elitidrottare avvägd mängd kolhydrater och pro-

tein som ska intas inom en halvtimme efter passet.

Mer info: www.energikakan.se och www.axa.nu

d e s i g n k o n c e p t e t SSON är

både kläder och cyklar. SSON

modell 003 är en snyggcykel

för … cykling. En enfärgad,

oväxlad cruiser med BMX-patos

som kostar cirka 3000 kronor i

butik.

Läs mer påwww.variousreason.com

Robin Wallner blir internationell

d o w n h i l l- och friåkaren Robin Wallner har tidigare kört för Wall-

ner Racing, familjens eget företag som importerar cykelmärket Da

Bomb. Nu har han skrivit på ett kontrakt med Da Bombs internatio-

nella team, och ska tävla för dem i både 4X och downhill.

Da Bomb kommer att finansiera Robins tävlande i de europeiska

världscuperna samt stå för cyklar och delar. Robin blir också inblan-

dad i utvecklingen av deras nya downhillram. Om det går bra på de

europeiska tävlingarna så kommer han eventuellt även köra världs-

cuperna i Brasilien och Kanada.

SSON – tuff cykel i budget-förpackning

adoptera en cykel Konas Africa Bike Project syftar till att levere-ra cyklar till hjälparbetare och samla in pengar till HIV och Aids-drabbade iBotswana. Är du intresserad av att stödja projektet kan du adoptera en avdessa cyklar för 100 euro. Du kan göra detta genom en Kona-återförsäljareeller direkt via Kona Europe. Pengarna går till att finansiera framtida AfricaBike Projects. Mer info: www.konabiketown.com

Världens bästa cykling: Bolivia

Några av världens bästa friåkare tog sig till Bolivia för att testa det syd-

amerikanska landets utbud av singletracks och utförsåkning. Det blev

ett stort äventyr och på många sätt en riktigt sjuk tripp som gav foto-

grafen Lucas Kane nya insikter om sakernas tillstånd.

text och foto: lucas kane, www. l u c a s k a n e . c o m

Cedric Gracia på 5 000 meters höjd. La Cumbre, Bolivia.

En riktigt sjuk tripp

Utanför är det mörkt. Klock-an är strax efter midnatt. På densvagt belysta gatan står ett gängkillar i en halvcirkel bredvid två

Land Cruisers. De pratar och sparkar igruset och deras andedräkt lyser iblandupp av gatlyktornas sken i den kalla natt-luften. Den ena har kort, blont hår ochenorma, lurviga röda polisonger. Omman ställde honom bredvid Elvis skullehan troligen få ”The King” att framståsom en prepubertal tonåring. Resten avmaffian verkar vara bolivianer.

Vi kliver ut till dem genom flygplatsenssvängdörrar. Nu är det dags. Gänget ärGravity Bolivia, en mountainbike-guide-service från La Paz. Alistair, killen medden funkiga ansiktsbehåringen, är frånNya Zeeland. Han är chefen här och hansgäng är guider från La Paz och andra om-råden i Bolivia. Efter en snabb hälsnings-runda binder vi fast våra cyklar på de fyr-hjulsdrivna bilarna och tränger ihop oss.

Vi är ett rätt stort gäng själva. Åkaresom Dave Watson, Robbie Bourdon, CarlinDunne och Cedric Gracia, tre New WorldDisorder-filmare och jag som är fotograf.För säkerhets skull har vi också med ossvildmarksguiden och läkaren DemianWhitley.

På vägen in mot La Paz förklarar Alis-tair läget för oss. Vi har precis landat påen av världens högst belägna kommersi-ella flygplatser – 4 035 meter över havet.Inte konstigt då att hälften av passage-rarna hade applåderat. De gratuleradepiloten till en lyckad landning på en be-svärlig landningsbana.

Vi går i långa, branta stentrappor nermot stadens hjärta. Nedanför oss glimrarLa Paz i natten och ovanför oss avtecknar

sig det bergiga landskapet mot natthim-len. Genast börjar frågorna om Bolivia atthagla över Alistair som gör sitt bästa föratt upplysa oss.

Bolivia är det fattigaste landet i Syd a m e-rika – en inkomst på 1000 kronor i måna-den räknas här som medelklass. Invå-narna odlar en stor del av den totala vä r l d s-produktionen av kokaplantan. Av den görsk l ä d e r, papper och te. Om man tuggardess löv blir det också lättare att vänja sigvid den höga höjden eftersom den dess-utom ökar blodcirkulation i kroppen.

Men, löven används också vid fram-ställning av kokain och tyvärr så har denstora efterfrågan på denna drog lett tillkorruption inom regeringen. Även omden bolivianska presidenten sitter i fem-årsperioder har landet haft fem presiden-ter de senaste fyra åren. Och medan derika bor i stora hus med alla bekvämlig-heter lever de fattiga i små skjul, oftastbyggda för hand av trä, ståltråd och såntman har hittat. Alistair menar vidare attBolivia är mycket mindre utvecklat ängrannländerna.

– Det är den vilda, vilda Västern i Syd-amerika. Ni kommer att förstå vad jagmenar i morgon.

”Det” kommer att döda digNär vi checkar in på hotellet får vi var-ningen: drick inte vattnet. Borsta inteens tänderna med det. Ingen is i dryck-erna. Nada. Och ät inget som inte har ko-kats eller skalats – annars är du rökt.

– På allvar, sa Alistair, ta det på allvar …det är verkligen viktigt.

Medan jag funderade på vad ”det” varbeställde Robbie ett gäng Red Bulls. Vi åttake-away smörgåsar och gick och la oss.

Tidigt nästa morgon kör vi ut ur stadenmot ett bergspass som heter Kalahuera.Precis innan vägen når sin absolut högstapunkt stannar vi vid en liten kiosk där lo-kalbefolkningen säljer läsk, chips ochkycklingar.

Asfalten framför oss fortsätter överpassets krön och börjar så småningomsin väg nerför berget, djupt in i den boli-vianska djungeln. Denna stora handels-led har fått rykte om sig att vara världensfarligaste väg. Det värsta året dog 320människor då 26 bilar åkte över kanten påjust den här vägen.

Några kilometer senare svänger vi in påen grusväg. Efter ett tag stannar vi. Närvi hoppar ur inser vi snabbt att det ärmycket ansträngande att bara gå. Dentunna luften bränner i våra lungor. Våranäsborrar svider. Vi vandrar på 5000 me-ters höjd, en höjd som normalt barabergsklättrare befinner sig på. Men vi harkört upp hit och går nu omkring i dettahöghöjdslandskap för att leta möjligalinjer att åka. Det tog merparten av efter-middagen och när vi hade rekat klartåtervände vi till La Paz för att göra uppplanerna för de kommande dagarna.

Boliviansk bobMorgonen därpå ger vi oss iväg med siktepå en av Alistairs favoritstigar. Vi kör 45minuter ut från La Paz. Via en dammigväg genom ett Mars-liknande landskapkommer vi fram till en liten by, högt uppi bergen. Ett gäng ungar står utanför ettav husen och stirrar på oss. Vi ser ut somutomjordingar med våra full face-hjäl-mar och skydd. Så fort vi börjar trampaiväg jagar ungarna efter oss, så vi stannarför att hälsa på dem och låter dem testa

18 | kadens nr 2:2006

Cedric gillar att köra på ”the edge”.

20 | kadens nr 2:2006

våra hojar. De ler från öra till öra och cy-klar i cirklar runt oss. Deras föräldrar kas-tar några förströdda blickar åt vårt hållmen fortsätter snart med sitt arbete närde förstår att vi är harmlösa.

Nu är vi ganska sugna på att börja köraså vi drar iväg med skällande hundar ochhejande ungar på släp. Den blåa isen ochglaciärerna på Mt. Illimani, Bolivias nästhögsta berg, ser ner på oss från horison-ten. Vi kör in på en stig som påminnerom en olympisk bob-bana. Genom år-hundradena har vattnet eroderat stigenoch de omgivande sluttningarna var likahöga som våra styren och erbjöd ett gängsköna doserade kurvor. Men vattnet hadeäven gröpt ur djupa sänkor som plötsligtkunde dyka upp bakom kurvorna. De varprecis så stora att de kunde svälja helaframhjulet, så man var verkligen tvung-en att välja sina linjer och hålla sig påalerten. Medan vi flöt över terrängen ut-för och neråt bildades små moln av dammi luften bakom oss. Vi valde några av debästa ställena för att plåta och filma ochbörjade beta av leden steg för steg.

En timme senare blev det lite lugnarenär stigen tog slut i en torrlagd flod. Vi

trampade oss genom den steniga flod-bädden och precis efter nästa hörn stodvåra bilar och glänste i solen. Gary ochSergio, två Gravity Bolivia-guider, stodoch väntade på oss. De log, nöjda över attvi hade fått testa cyklingen deras landhade att erbjuda. När vi kom fram öpp-nade de en kylarväska och delade utsmörgåsar och kalla drycker.

Sängmara i BoliviaDet var på vägen tillbaka till hotellet jagkände ”det” för första gången. Antingensnurrade allt, eller så var jag yr. Jagstängde mina ögon och började svettas avvärmen och frysa samtidigt. När bilenkörde ner i ett hål i vägen blixtrade det förmina ögon.

På hotellet kröp jag direkt i säng med-an rummet gjorde 360s runt mig. Mittinre höll på att smälta bort. Min hud blevoerhört öm och mina leder värkte så fortjag rörde mig. Filmaren Nate Nash stud-sade in i rummet, tittade på mig och ut-brast “Shit, du är ju helt grön!” Jag kla-rade inte ens av att svara och svimmadetill slut av.

Nästa morgon skulle vi dra iväg till ett

”gap jump” som Alistairs gäng hadebyggt nära Kalahuera passet. Jag släpademig ur sängen och stapplade ner till mat-

Cedric Gracia kör en ”suicide” på hög höjd.

Dave Watson kör kammen, på inrådan av en åttaåring.

salen. Under frukosten fick jag veta attytterligare två i gänget hade vikt ner sigunder natten. Både Watson och Bourdonhade slagits mot samma demoner somjag. Medan alla andra kunde njuta avfrukt, bröd, sylt och äggröra gjorde synenav mat mig bara illamående. Så jag tryck-te istället i mig ett gäng värktabletter ochallt annat jag kom över för att försökatämja monstret som fortfarande växte in-uti mig.

När vi kom fram till hoppet började Ce-dric och Carlin, de enda två friska cyklistersom återstod, testa ansatsen och showe nkunde snart börja. Cedric körde ”s u i c i d e s ”ö ver tiometershoppet medan Carlin näst-an helt ”whippade” bakhjulet framför sigi sann motocross-stil, innan han rät a d eupp cykeln precis innan landningen.

Jag låg under hoppet med min kamera,svettandes och skakandes och nära attskita på mig – vilket jag i normala fall säl-lan medger. Jag mådde helvetiskt dåligt.Jag öppnade i princip bara mina ögon föratt hinna sätta det ena mot sökaren närkillarna flög från kanten i ett moln avdamm och sten.

Omgivningarna var sanslösa. Snötäck-ta toppar svävade i horisonten och underett hav av lätta moln låg den bolivianskadjungeln. Men jag var så dålig och yr attjag inte kunde uppskatta det.

När vi var klara packade vi in oss i bi-larna och började köra ner mot staden

igen. Jag satt längst bak med mössan ner-dragen över ögonen när jag hörde ett”Stanna, jag måste spy.”. En dörr öpp-nades och slogs igen. Flera minuter se-nare kom Nate stapplande från buskarnabredvid vägen. Jag tyckte synd om ho-nom. Nu var det han som var grön ochjust då också det fjärde offret för ”det”. Vivar gringos och Bolivia höll på att knäckaoss.

En efter en, med ungefär 12 timmarsmellanrum och alltid när man minstanade det, blev näste man sjuk. Det varinte frågan om någon gradvis försämring

heller. Plötsligt blev någon av oss vit i an-siktet innan han vek sig dubbel och vartvungen att spy. Till slut var sex av niosjuka, så Alistair hämtade en doktor.Han hade ett stetoskop och talade godengelska. Doktorn frågade hur vi mådde.Någon utbrast ”Jag sket på mig idag.”.Det var inget skämt, men alla skrattade.

Doktorn menade att det var något i ma-ten eller vattnet som hade gjort ossextremt sjuka. Han tog allas temperaturoch gjorde en snabb undersökning. JorliRicher, en av filmarna, satte dagens fe-berrekord med 39,5 grader. Sen skrev dok-

kadens nr 2:2006 | 21

Dave Watson grejar ”The Bolivian Crack”.

22 | kadens nr 2:2006

Carlin Dunne ”whippar” över tiometershoppet.

En hund från La Paz, Dunne, Bourdon, Gracia och en nyfiken dam.

torn ut recept som Alistair var snäll nogatt ta med till apoteket. Han återvändemed en enorm påse antibiotika, smärt-stillande, sömntabletter och Imodiumför magarna. Vi kastade oss över förpack-ningarna och efter en kort stund såg ho-tellet ut som ett plundrat apotek.

Vilda, vilda VästernAv någon outgrundlig anledning hadeinte den tredje New World Disorder-filmaren Alex Fostvedt fallit offer för”det”. Så varje morgon var det han somgjorde ronden och knackade på allas dör-rar för att räkna nattens offer. Antingenvar du slaktad eller så var du redo att slak-ta.

Efter en vecka i Sydamerika började deflesta bli något bättre, även om den högahöjden inte direkt hjälpte till att skyndapå läkningsprocessen. Vi bestämde ossför att bygga ett hopp på ett ställe vi haderekat tidigare. Vi tog fram spadarna ochbörjade gräva, men snart var vi tvungnaatt avbryta det fysiska arbetet. Den tunnaluften tog snabbt ut sin rätt. Att bara fåtill en lång mening gjorde oss alldelesandfådda, så att skotta jord var i principomöjligt.

Vid det här laget kom Alistair på en lös-ning. Han körde till närmaste by och hyr-de in några bybor för att hjälpa oss medbygget. Han återvände med en lastbil fullmed folk som alla ville jobba för 20–30kronor om dagen, vilket ansågs vara enbra lön. Några tjejer i femtonårsåldernskrattade åt oss när de hoppade av last-bilsflaket. De är vana vid att valla lama-djur och att bygga hus och vägar och allt

annat som krävs för att överleva i det härogästvänliga landskapet. Vi kunde inteens bygga ett hopp. Man blev ödmjuk.

I allmänhet fick de mitt liv att framståsom en enda lång räkmacka. Då förstodjag plötsligt det där med ”vilda, vildaVästern” som Alistair hade försökt förkla-ra för oss när vi först kom hit.

När saker och ting var på plats och ut-hoppet var format så jobbade vi oss upptill våra positioner och åkningen kundebörja. Cedric var den första att köra det 15meter långa hoppet. Det var stort, så vivar alla lite spända när han tog luft ochsvävade genom luften med en skön ”twe-ak” innan han satte landningen. Restenföljde efter med samma ”smooth style”.

Efter två timmar packade vi ihop ochkörde tillbaka. Vägen hem gick längs enås ovanför staden. Under oss fyllde husenut slutningarna kring La Paz. Smalagångstigar slingrar sig ner mot stadenshjärta. Plötsligt ropade någon av oss till:”Såg ni trappan!?”.

StadsattackVår guide Guseman, som vi kallade”Goooooose” lade i backen. Och visst – enlång serie trappor ledde ner längs bergetoch in mellan några små hus innan denförsvann ur sikte. Vi var tvungna att testaden så vi lastade av och droppade in.Trapporna fortsatte i evighet, över smådropps, förbi husdjur på små gårdar, småbarn och mataffärer.

Vi studsade nerför trapporna och blevsnabbt eftermiddagens underhållning.När vi rullade fram längs en betongkantmed ett dropp på ett par meter till ytterli-gare ett gäng trappsteg, samlades en storgrupp åskådare. Ungarna blev helt galnanär de förstod vad vi tänkte försöka göra.När alla var klara så rullade vi en efter enner och satte landningen i trappan ochpubliken jublade. När trapporna tog sluttog istället en höghastighetsversion av”chicken-race” vid på La Paz stökiga ga-tor. När vi väl kom tillbaka till hotelletvar stämningen hög.

Med bara en dag kvar bestämde vi ossför att testa en linje som vi hade sett tidi-gare. En smal stig slingrade sig ner frånen istappsformad bergskam. Scenerietvar episkt – men vi hade inte listat ut hurvi skulle lösa logistiken för att ta oss upptill själva toppen. I slutet av leden träf-fade vi en liten kille som vaktade lösa gri-sar på sin gård. Vi frågade hur läget var.Han förklarade att vi kanske skulle kun-

na greja det, men att stigen kräver cyklis-ter som kan sin sak. När vi började vårvandring upp mot toppen av kammenfunderade jag på hur smart det var att been åttaåring om råd. Men å andra sidan –vad hade vi att förlora?

När vi kom upp började solen gå ned.Under oss låg staden och på vår högrasida hade vi den märkligt taggiga kam-men. Medan de sista gyllene solstrålarnaspred sitt varma sken över oss gav vi oss utpå vårt sista bolivianska äventyr. Stigenvar smal, men slät och kurvig. Vad merkunde vi begära?

PerspektivTillbaka på hotellet rev vi ner cyklarnaoch packade för morgondagens flyg hem.I badrummet, medan jag plockade ihopmin tandborste och schampo, fick jag englimt av mig själv i spegeln. Mitt ansiktevar utmärglat. På de tio dagar vi hade va-rit här hade jag tappat åtminstone femkilo. En kort sekund inbillade jag mig attmitt sexpack hade kommit tillbaka, menmin rippade överkropp bestod bara avrevben.

Under den korta stunden jag såg migsjälv i spegeln återupplevde jag hela re-san inför mitt inre. Det hade verkligenvarit ett stort äventyr, men också en upp-levelse som hade gett mig perspektiv påsaker och ting. För trots den ekonomiskasituationen i Bolivia möttes vi nästan all-tid av leende människor. Och även ommånga bor i byggnader som liknar vårbarndoms kojor så verkade folk i allmän-het lyckliga och nöjda över att bara leva.Det kanske är så enkelt att vi som bor ivästvärlden har blivit ett gäng pengakåtakapitalister som tappat vår förmåga attuppskatta de enkla sakerna i livet? Sakersom rent vatten, tak över huvudet och liteljuvlig singletrack.

kadens nr 2:2006 | 23

Om du skulle vilja testa äventyret iBolivia kan du kontakta Alistair och hans gängvia www.gravitybolivia.com eller e-posta honompå [email protected]. Alla guider talarengelska och spanska och de har en komplettuppsättning cyklar att hyra ut – från hard tailstill fulldämpat, liksom skydd. Det finns en mängdolika svårighetsgrader beroende på förmåga ochönskemål – från femdagars cross country-turertill extrem utförsåkning. Och om de varnar digför ”det” – ta det på allvar.

b o l i v i a∫

”I slutet av leden träffade vi en liten

kille som vaktade lösa grisar påsin gård. Han förklarade att vikanske skulle kunna greja det,men att stigen kräver cyklistersom kan sin sak. När vi börjadevår vandring upp mot toppen avkammen funderade jag på hursmart det var att be en åtta-åring om råd.”

Glad, snäll, sna b b , ödmjuk, positiv och just nu den sven-ska damcyklist som nått längst inom cross-country. De

positiva orden om Anna Enocsson ärmånga och något som faktiskt varit ettproblem för henne. Att högprestera ochsamtidigt vara allas stora ”samarit” kanibland bli ett motsatsförhållande, det vetAnna.

– Jo, jag har haft svårt att säga ifrån.Men jag har lärt mig att tänka mer påmig själv inför viktiga tävlingar och in-ser numera vad som är väsentligt förmig för att prestera, förklarar hon.

Annika Johanson, syster till Tommy Jo-hanson (bland annat EM- och VM-tvåa idownhill) var Sveriges första kvinnligacross country-proffs, hon körde då förtyska Wheeler. Annika nådde tyvärr intenågra större internationella framgångar.Istället blev det en annan Annica som togöver och dominerade svensk mountain-bike, fast med Jonsson som efternamn.Hon var ytterst nära att köra till sig enplats på OS i Sydney. Idag är det AnnaEnocsson och Maria Östergren som ärvåra bästa kvinnliga mountainbike-cyklister, båda med imponerande inter-nationella resultat.

Anna har flera gånger varit uppe ochnosat på världseliten men förra året blevonekligen den säsong då hon slog igenomrejält. Två världscupsegrar och ytterli-gare två tredjeplatser gav Anna en totaltredjeplats i marathonvärldscupen. Se-

dan blev hon svensk mästare i marathonoch slutade fyra på marathon-VM i Lille-hammer, bara några få sekunder frånpallen. Dessutom tog hon en åttonde-plats på EM och tionde plats på VM i dentraditionella cross country-disciplinen.Kort sagt var de dåliga resultaten lätträk-nade. På Svenska Cykelgalan i Falunvann hon både priset för bästa kvinnligamountainbikecyklist och priset för åretskvinnliga bragd.

Anna är en av få i världseliten somblandat de båda disciplinerna med fram-gång. Många påstår att långlopp är förö-dande för cross country-cyklister, attlånglopp gör dem sega och långsamma.För Anna verkar långloppen ha varit ut-vecklande. Även Fredrik Kessiakoff alter-nerar med långlopp.

Vi tog ett långsnack med svensk moun-tainbikes stora och snälla långloppsvin-nare.

Vill du slå hål på myten om att man blir seg ochlångsam av långlopp eller är det bara för dig ochFredrik Kessiakoff som det visat sig vara rätt?– Ja, kanske är det dags att slå hål på denmyten! Det är fler än bara Fredrik och jagsom lyckats med att alternera. Personli-gen känns det som om jag blivit tåligare,starkare och modigare. Med det menarjag att jag tål långa distanser i ett högttempo, jag är fysiskt och mentalt star-kare och har ett bättre självförtroende.Jag vågar lita på min förmåga att mätamig med de bästa i världen. Men jag tror

också att det handlar mycket om rutingenom många år på cykelsadeln och dess-utom hur man tränar mellan tävling-arna. Det går inte bara att ligga och nötatimmar i distanstempo. Kroppen behöverfart och intervallträning för att vara redoför uppgiften, både när det gäller marat-hon och cross country.

Du är första svenska att vinna en världscup i ma-rathon och du är den, av tjejerna, som lyckatsbäst i internationella cross country-mästerskap.Hur mycket bättre kan du bli? – Jag tror jag har potential att fortsätta ut-vecklas, det har jag sett under 2005, ochjag ser ingen anledning till att min ut-veckling ska stanna av. Jag trivs fortfa-rande på tävlingsbanorna och jag vill gemig själv en ärlig chans att ta reda på hurlångt jag kan nå. Min klubb, Motala AIFoch mitt lag Ghost, SOK och SCF hjälpermig med bra förutsättningar för att lyck-as. Och det stöd jag får från nära och käraär en ovärderlig hjälp. Tillsammans ärdetta helt avgörande för mina framgång-ar.

Tänkte slutaFör ett par år sedan hotade du med att lägga cyk-eln åt sidan. Men nu kör du fortare än någonsinoch har just blivit antagen till Svenska Cykelför-bundets och Svenska Olympiska Kommitténs ge-mensamma satsning mot OS i Peking 2008. Vadfick dig att tända till på nytt? – Jag har haft det väldigt jobbigt med minastma periodvis och egentligen kan man

kadens nr 2:2006 | 25

s p e c i a l: Långloppscupen 2006

Snälla cyklister får visstk yssa segerbucklortext: s t e fan larsén

foto: david elmfeldt

Anna EnocssonFör ett par år sedan hotade

anna enocsson med att lämna

igen licensen och parkera cykeln

för gott. Men hon ångrade sig

och tog istället ett kliv

närmare världseliten.

Kadens har tagit ett

långsnack med svensk mountainbikes

snällaste långloppsstjärna.

26 | kadens nr 2:2006

säga att det började gå utför mer märk-bart från 2002. Det slet oerhört på mig,både fysiskt och psykiskt, och den därriktiga glädjen för cyklingen tonades sak-ta ner. Men så kom ett och annat bra täv-lingsresultat och påminde mig om att detfanns hopp för förbättring. Med hoppetföddes åter viljan och lusten och så rul-lade det på. I början av 2005 kom jag, viamin kiropraktor, i kontakt med BirgittaBergman på Hela Pharma Center i Stock-holm. Där gjordes analyser av mina mi-neral- och fettsyrenivåer och det visadesig att jag hade vissa mineralobalanseroch brister samt dåliga fettsyrenivåer.Vanliga bristsymtom är bland annat justastma och allergier. Sedan i mars 2005har jag tagit tillskott för att fylla upp des-sa depåer igen och jag är övertygad om attdetta är en betydelsefull anledning till attastmaproblemen minskat. Det har dess-utom fört med sig flera andra positiva ef-fekter, som bättre sömn och en funge-rande mage. Andra viktiga skäl till minnytändning är lagskiftet, ett modifieratträningsupplägg och inte minst att jagfunnit kärleken i Anders Öhrström. Jagtrivs med livet rent allmänt.

Du har som sagt en besvärlig astma som iblandtvingar dig att slå av på tempot under tävling-arna. Har du lärt dig att hantera den eller dykerden upp helt oannonserat? – Det har tagit lång tid att utreda astmanoch att förstå sig på den. Den kunde, ochkan, till viss del fortfarande dyka upphelt oannonserat. I fjol hade jag bättrekontroll på den än någonsin tidigare ochjag tror att de tillskott jag har tagit i formav vitaminer, mineraler och fettsyror för-bättrat andningen avsevärt. Jag har dess-utom kontinuerligt gjort tester på astma-

mottagningen och på så sätt hållit and-ningsfunktionen under uppsikt. Det ärverkligen en underbar känsla att äntligenkunna ta i utan att bli hindrad av kram-pande luftrör.

Inför OS i Aten var du den som skaffade Sverige enplats för damerna genom dina resultat, men Ma-ria Östergren var den som fick åka. Det måste hakänts lite surt när du gjort grovjobbet? – Att jaga poäng för att Sverige skulle fåminst en plats till OS var en självklar del imitt mål att köra OS. Jag planerade förden skull mitt tävlande taktiskt (i denmån jag tilläts av mitt lag). Maria hadekanske inte samma möjlighet som jag attsamla poäng under säsongen. Och när deså kallade kvaltävlingarna väl kördes vardet hon som var starkast och också skulleha platsen. Men det var tufft att tvingasförsöka toppa formen till så många somsju viktiga race; de fyra kvaltävlingarna,EM, VM och OS.

Så – får vi se dig på startlinjen på OS i Pekingistället? Jag kan inte med säkerhet lova någon-ting. Men platsen i SCFs och SOKs OS-satsning (övriga är Maria Östergren,Emil Lindgren och Fredrik Kessiakoff) germig en stark motivation och drivkraft.Det vore fantastiskt att uppleva, och medgott resultat genomföra, ett OS innan jagställer in tävlingscykeln i förrådet förgott. Jag säger som alltid – jag tar ett år itaget.

Långlopp eller cross country?Vilken är den största sanningen och myten inomträningsläran anser du?– Kanske inte den största myten, men enav många är ”ju längre och hårdare trä-

ningspass desto bättre.” Sanningen är attför mycket och för hård träning kan för-hindra framsteg.

Norska Gunn-Rita Dahle har vunnit allt värt attvinna, ofta i överlägsen stil. Du körde ett år i sam-ma lag som henne (Merida). Hur kan hon vara såbra och varför är det ingen som rår på henne? – Gunn-Rita hade sina motgångar för nå-gra år sedan. Men nu har hon med sin ta-lang, kunskap och erfarenhet tillsam-mans med den enorma ”stötteapparaten”när det gäller allting runtomkring, fun-nit den rätta vägen till framgång. Detfinns tjejer, bland andra Marie-HelenéPremont, som närmar sig och också tagitsig förbi ett par gånger. Snart får vi nog senågon eller några som kommer att hotaGunn-Rita rejält.

Hur värderar du dina bästa långloppsresultatgentemot dina bästa cross country-resultat? – Världscupsegrarna i Bad Goisern och iFalun värderar jag mycket högt. Inte baraför att de var segrar utan också för den fy-siska och mentala styrkan och insiktende gav mig. Vid de tillfällena insåg jag attjag faktiskt kan! Sedan har cross country-tävlingar alltid legat mig varmt om hjär-tat och mina resultat i fjolårets EM ochVM glädjer mig mycket. Det var en myck-et skön känsla att nå topp-tio-resultat vidde båda mästerskapen eftersom förraårets fokus, på grund av lagbytet, låg påmarathonvärldscupen.

Förra året kördes för första gången en officiellvärldscup i långlopp. Upplever du att statusenhar ökat på långlopp generellt genom detta? – Jag tycker att det är bra att långloppenhar fått en egen världscup. Men min upp-fattning är att somliga av fjolårets arran-

”Det är verkligen en underbar känsla att äntligen kunna ta i utan att bli hindrad av krampande luftrör. ”

kadens nr 2:2006 | 27

Anna trivs med livet.

28 | kadens nr 2:2006

görer inte nådde upp till den standardman har rätt att kräva av ett sådant stortevenemang. Många har en del att läranär det gäller banmarkering, funktionä-rer, startgruppering och PR för tävling-en. I år arrangeras endast fyra deltävling-ar, vilket kan tyda på att UCI inte läggertillräckligt med energi på att framhävalångloppsdisciplinen mer. Förhoppnings-vis blir det en väldigt bra klass på dessafyra lopp. Att OS och jakten på poäng när-mar sig har nog också bidragit till att in-tresset svalnat något och att cross coun-try-tävlingarna åter står i fokus.

Utomlands eller hemma?Du gör nu ditt andra år för tyska proffslagetGhost. Kommer ditt upplägg att likna förra åretsmed en blandning av långlopp och cross country? – De fyra världscuperna i marathon kom-mer jag att mixa med de cross country-världscuper som går i Europa. Sedankommer jag att komplettera med tävling-ar i Sverige, Tyskland, Schweiz och på Cy-pern. Och så siktar jag förstås på att deltai EM, VM och förhoppningsvis kan jagköra SM i båda disciplinerna.

Du har tidigare bott i Tyskland för att kommanärmare de stora tävlingarna och få bra tränings-möjligheter. Kommer du att fortsätta vara bosattdär? – Min bas blir Sverige, hit kommer jagåtervända så ofta tillfälle ges. Men jagkommer också att hyra en lägenhet i Of-fenburg i sydvästra Tyskland under sä-songen. Under intensiva tävlingsperio-der är det tryggt och skönt att ha ett bo-ende därnere också. I Offenburg har lagetdessutom sitt säte och där har jag män-niskor att träna med och umgås med, vil-ket är oerhört viktigt.

Kravet att bosätta sig utomlands för att nå denabsoluta toppen är något som får många svenskacyklister att ge upp. Vilka råd vill du ge dem somvill utomlands för att träna och tävla? – Jag tror inte att kravet för att nå den ab-soluta toppen nödvändigtvis behövervara att bosätta sig utomlands. En idékan vara att välja en period på några veck-or, till exempel under våren, då man trä-nar och tävlar i Europa. Och sikta på attbo någonstans där man smidigt kan tasig till och från loppen. Då får man trä-ning i nya, bra och inspirerande miljöeroch man får möjligheten att känna påstora startfält och på allt vad det innebäratt tävla utomlands. Om man är inställd

på att konkurrensen är mycket hårdare”där ute” är det lättare att ha tålamod ochatt tillåta sig att utvecklas steg för steg.Det är viktigt att inte ta det som ett miss-lyckande om resultaten låter vänta påsig.

– Tyvärr är det alltid en fråga om peng-ar att resa iväg. Men man kan hålla nereutgifterna om man är flera som åker. Ochkanske finns det en del slantar att hämtahos klubben, sponsorer, länsförbundenoch i form av stipendier.

– För egen del ville jag ner till Europaoch känna på konkurrensen och tävlings-miljön när jag kände att jag nått en hög

nivå på tävlingarna hemma i Sverige.Detta har varit mycket utvecklande förmig. Framförallt som cyklist, men ävensom människa i största allmänhet.

Sverige har några intressanta unga tjejer på vägupp. Vilka är dina bästa råd till dom hårt sat-sande cyklister som vill bli lika bra som du, ellerbättre? – Det är så roligt att vi har tjejer på vägupp. Jag vill med min erfarenhet rådadem att skynda långsamt, att lära siglyssna på och förstå kroppen och dess sig-naler. Att våga lita på sin egen känslamen be om hjälp när det behövs. Cykling-

Anna Enocsson är svensk mästarinna i långlopp.

30 | kadens nr 2:2006

en ska vara rolig och inte skapa stress ochohanterlig press. Det är viktigt att bibe-hålla ”hungern” och glädjen för cykling-en, att skapa harmoni i sin vardag ochinte glömma bort att livet är så mycketmer än bara cykel. Man måste vara bus-sig mot sig själv och tillåta sig att utveck-las steg för steg i sporten. Jag vill nämnamitt motto här, att ha i bakhuvudet dådet känns tungt och motigt: ”Var interädd för motgång, kom ihåg att det är imotvind och inte i medvind som en drakestiger.”. Ge inte upp! Efter en motgångkommer ofta en framgång. Sådan äridrotten. En berg-och-dalbana med tvärakast.

Förberedelser á la AnnaDu har alltid kört en hardtail-cykel. Finns detnågra funderingar på att använda fulldämpat? – Jag trivs så bra med endast framdämpatoch jag har beslutat mig för att hålla fastvid det.

Använder du samma cykel och utrustning i lång-lopp och vanliga cross country-tävlingar? – Jag kör med samma cykel oavsett täv-ling. Men på långloppen har jag med migen reservslang, två luftpatroner samt enkedjebrytare. Dessutom har jag extraenergi med mig i form av gel och barer.Vid långloppen är det längre mellan lang-nings- och reservdelsdepåerna och det ärinte skoj att stå mitt emellan två depåermed punka eller kedjebrott. Vid crosscountry-tävlingarna har jag oftast ocksåmed mig slang och patron. Men där ärvarven relativt korta och jag får lang-ningshjälp och till exempel möjlighet attgöra hjulbyte minst en gång per varv.

Laddar du på något särskilt sätt inför långloppeller är förberedelserna lika oavsett tävling?– Egentligen är de ganska lika men jagskyfflar in lite större lass med mat införett tiomilarace. Träningsmässigt brukarjag ta det lugnt och rulla cirka två timmardagen efter en tävling. Resterande dagarbestår av en väl avvägd mix av fart, dis-tans och medelintensiva pass. Jag använ-der regelbundet min muskelstimulatorsom via elektriska impulser ger mus-klerna en fantastisk blodgenomström-ning. Dessutom får jag vanlig massagetvå till tre gånger i veckan. På en crosscountry-tävling har man möjlighet attbekanta sig med banan dagarna före.Men det är ju inte aktuellt att provköra enlångloppsbana om man kommer till täv-

lingsplatsen ett par dagar innan. Där-emot brukar jag köra de första och de sis-ta två milen för att se hur terrängen serut. Sedan är som alltid sömnen, kostenoch den mentala fokuseringen viktigt iförberedelserna för tävling.

Vilka mål har du inför säsongen -06? – Jag har som mål att hitta samma behag-liga balans som i fjol när det gäller mitttävlande i både långlopp och cross coun-

try. Sedan har jag en vilja att höja mig yt-terligare i cross country-sammanhangoch därmed lyckas kvala till ännu ett EMoch VM, avslutar Anna Enocsson.

Svensk mountainbike mår bättre än nå-gonsin och tjejerna, med Anna Enocssoni spets, står för många av toppresultaten.Och i år kommer hon att ta för sig ännumer.

Född: 8 mars 1971Bor: Södertälje samt Offenburg, TysklandTeam 2006: Ghost International Racing TeamSvensk klubb: Motala AIFIntressen: Skriva, resa, träna, läsa, vara inaturen, se på film, lyssna på musik, umgås medvänner och familjenFavoritmat: Lax och annan fisk, mexikanskaoch asiatiska rätterFavoritdryck: Ett smakfullt glas rioja, en koppChai-teBörjade tävla: 1994Ambition: Ha roligt, fånga dagen och njut avlivet!Webbsida: www.annaenocsson.com

Annae n o c s s o n∫

Några meriter 2005:1:a WC Marathon, Bad Goisern 1:a WC Marathon, Falun 3:a totalt WC Marathon1:a SM Marathon1:a TransAlp Challenge, alla etapper och totalt4:a VM Marathon8:a EM cross country10:a VM cross country

Tidigare resultat:6:a EM cross country, -017:a EM cross country, -021:a SM cross country 2001, -02, -041:a Birkebeinerrittet, -04

32 | kadens nr 2:2006

Långloppen blir fler, större och roligare för varje år. Inte bara i Sverige utan i hela världen. Just ”roligt” har blivit det nya ledor-

det för de arrangörer som vill genomföraen lyckad tävling med nöjda deltagare.Tidigare har det varit lite av en kampmellan vissa arrangörer om vem som kangöra den tuffaste tävlingen med den hår-daste banan. De allra flesta har nu insettatt det enda resultatet av sådana tävling-ar är att fler cyklister bryter. Och att flercyklister inte kommer tillbaka, helt en-kelt för att det var för hårt och tråkigt.Det ska också sägas att roliga banor variten självklarhet för flera arrangörergenom åren. Men först nu börjar man påflera håll runt om i Sverige meka för fulltmed spadar, hackor, jordhögar, yxor ochmotorsågar. Det gäller inte bara de olikadeltävlingarna i Långloppscupen utangenerellt. En bra och begåvad trend somvi hoppas blir både större och starkare!

En vanlig önskan bland långlopps-cyklister är att de vill ha fler tävlingsklas-ser. Hittills har långloppstävlingarna of-tast bara haft två klasser, motion och täv-ling. Nu har arrangörerna tagit till sigsynpunkterna och under 2006 finns helanio tävlingsklasser utöver de båda mo-tionsklasserna. Herr- och damjunior,herr- och damelit samt veteranklassernaD30, D40, H30, H40 och H50 kommeralla ha varsin vinnare på de sex deltäv-lingarna. En ny arrangör har också till-kommit genom Långa Billingeracet iSkövde, som dessutom tagit platsen sompremiärtävling i maj. Vi passade också påatt fråga några av Sveriges bästa crosscountry-cyklister och långloppspecialis-ter om deras syn på årets lopp i Långlopp-

scupen. Här får du veta vilka favoriterAnna Enocsson, Maria Östergren samtFredrik Kessiakoff har av de lopp de harkört. Och var de (kanske) kommer att sät-ta in stöten… Kom ihåg var du läste detnär du ser det hända. Vi syns i skogen!

LÅNGA BILLINGERACET Var: SkövdeLängd: 81 kilometerNär: 28 majVad: Nygammal premiärInfo: www.billingeracet.se

Redan 1992 var Skövde värd för SM i mountain-bike. Sedan dess har ett antal tävlingar, även UCI-kategoriserade, genomförts i området runt Bil-lingen. Alltid med bra och hårda banor, främst upp-skattade av eliten. Förra året konverterade SkövdeCK sin klassiska tävling Billingeracet till ett lång-lopp, mest på prov. Det gav mersmak på samtligafronter och klubben bestämde sig för att lägga inytterligare en växel inför 2006. Långa Billingeracetblev namnet på den nya tävlingen som direktvaldes in i Långloppscupen och numera är denyngste deltagaren. Tävlingen inleds med en rejälklättring från Skövdes centrum till toppen avberget. Sedan, när starfältet spruckit upp, ledscyklisterna in på den fina och omväxlande banan.Totalt ska drygt 80 kilometer avverkas innan täv-lingen avslutas med den fruktade ”strupen” –klättringen som fått flera stjärnor att se stjärnor.Långa Billingeracet ingår också i Västgötacupen,Sveriges kanske bäst skötta cross country-evene-mang.

Proffsens tips!Anna E: - Den här banan är den som har den mestinternationella karaktären med stigningarna och detekniska partierna.

Maria Ö: -Det är lite mycket rötter, men annars enfin bana. ”Strupen” är det ställe tävlingen avgörspå om inget hänt innan dess.Fredrik K: - Billingeracet har fina banor och det ärkuperat. Jag tror att loppet i herrelit kommer attavgöras i ”Strupen” – den är nära mål och myckettuff.

LIDA LOOPVar: Tullinge, StockholmLängd: 65 kilometerNär: 11 juniVad: Årets premiärlopp 2005Info: www.lidaloop.se

De av er som varit med och arrangerat en cykeltäv-ling, allra helst ett långlopp, vet att det kostarmånga arbetstimmar innan allt fungerar. Dåligtmarkerade banor, för lite mat vid kontrollerna ochtotalkaos i omklädningsrummen efter målgångbrukar vara barnsjukdomar för de flesta arrangörer.Att en tävling redan första året blir en succé ärmycket sällsynt. Anders Skog med sällskap, sombland annat har stor erfarenhet av att arrangeratävlingar i orientering, gjorde allt rätt från början.Med ett gediget bakgrundsarbete och ett noggrantgenomförande blev Lida Loop en fullträff redan pre-miäråret i fjol och tävlingen blev också nomineradtill årets MTB-arrangemang. Lida Loop lanserar tvånya event till -06. Lilla Loop är en barn- och ung-domstävling som går dagen innan huvudnumret.Samma dag körs även Shimano Lida Loop GP, en”propaganda-tävling” med drygt 15 minuters täv-lingstid där eliten demonstrerar hur fort det gårsom fortast. Totallängden på huvudloppet LidaLoop kommer att förbli 65 kilometer men bananhar finjusterats något. Arrangören Anders lovarockså att det inte ska falla 40 millimeter regndagen innan start i år…

Proffsens tips!Anna E: Lida har fin natur, jag gillar särskilt detparti som kallas ”Diagonalen” på den andra loopen,ett härligt stycke stig. Maria Ö: Det var ganska lerigt och en del rötter ifjol, men det ska de ju fixa till i år. Jag gillar att detär tre loopar, den andra loopen var min favorit medmest variation.


Nio vinnare, varje gång

Långloppscupen är den största verksamheten inom svensk mountain-

bike. Några av tävlingarna har snart tjugo år bakom sig medan andra

är färska nykomlingar. Vi har kollat in årets lopp och frågat proffsen om

deras tips och favoritställen. text: andreas da n i e l s s o n

MTB-VÄTTERNVar: BorensbergLängd: 72 kilometerNär: 1 juliVad: Rejäl frisering av bananInfo: www.cyklavaettern.com

För många låter det lite motsägelsefullt att upp-gradera mountainbikebanor genom att ta bortsten, rötter och fylla ut tekniskt svåra partier medgrus. Men Långloppscupen handlar inte om tek-niskt svår och besvärlig cykling. Den viktigastekomponenten för en lyckad tävling är en fin bana.Det uppskattas av alla, även eliten. MTB-Vättern,som körs för nionde gången, har uppgraderat sinbana ganska rejält inför i år. Över 20 ton grus harskyfflats ut på olika partier längs banan och tonvismed stenar har tagits bort. Även rötter ochstubbar har jämnats med marken på flera ställenlängs banan. Tävlingen har också kortats något ochårets upplaga av MTB-Vättern är cirka 72 kilo-meter. Nytt för i år är också det ungdomslopp somarrangeras dagen innan det långa loppet. MTB-Vättern ingår även i den norsk-svenska Trio-cupen.

Proffsens tips!Anna E: En bra bana som har förbättrats med enmängd grus. Det är en snabb bana och det är ocksådet som avgör. En av mina favoritbanor.Maria Ö: MTB-Vättern har verkligen förbättratssenare år och blivit snabbare och roligare.

MÖRKSUGGEJAKTENVar: RättvikLängd: 70 kilometerNär: 17 juliVad: Tioårsjubileum för Sveriges mysigaste tävlingInfo: www.morksuggejakten.com

Om cyklisterna själva får välja hamnar Mörksugge-jakten högst på listan bland naturligt fina banor.Den tuffa startbacken, på asfalt upp till toppen avVidablick, sprider effektivt ut startfältet. Sedanbjuds cyklisterna på en fin resa genom Dalarnasolika naturtyper längs den 70 kilometer långabanan. Mest handlar det om fina barr- och sand-stigar i tallskogarna ovan sjön Siljan. Oftast heltbefriade från rötter och sten men desto fler sve-

pande kurvor, små åsar och lagom långa backarhela vägen till målet vid IK Jarls klubbstuga. För attminska risken med konflikt med MTB-SM ochVansbrosimmet har Mörksuggejakten placeratsnågot tidigare än förr. För småchipparna körs enliten Mörksugga samma dag, med start och mål vidIK Jarls klubbstuga, det vill säga där den stora täv-lingen går i mål.

Proffsens tips!Anna E: Det är ganska mycket grus, den är lättåktmen det är kul stigar.Maria Ö: Det är en snäll bana med fina, lättastigar. Startbacken är den avgörande delen. Dethär är nog en av mina favoritbanor.Fredrik K: Startbacken kan vara avgörande här,sitter man med längst fram kan en snabb grupp gåiväg och hålla hela vägen in i mål. Man får ettkvitto på om man har bra ben ganska tidigt …

LÅNGA LUGNETVar: FalunLängd: 70 kilometerNär: 5 augustiVad: Mer cykel åt folketInfo: www.langalugnet.se

En av svensk cykels just nu största drivkrafterborde vara Björn Stenberg. Förra året var hanhuvudpersonen bakom världscuptävlingen i juli ochSvenska Cykeldagarna i november i Falun, två jätte-succéer. Nu attackerar Falu CKs frontfigur medännu en nyhet – Falun Bikeweek. Ett femdagarsarrangemang där de flesta av cykelsportens disci-pliner kommer att köras för att kora Sveriges bästaallroundcyklist. Men det är inte allt – även LångaLugnet har uppgraderats rejält. Efter att Falu CKletat sig genom historiska handlingar från Riks-arkivet har en ny bana lagts. Nu passerar den 65kilometer långa banan, med tre loopar, genom enrad historiska platser. Hångelstigen, Utmaningen,Belöningen, Grisbacken och Kopparhålet kommeratt bli de nya samtalsämnena i omklädnings-rummet.

Proffsens tips!Anna E: Det är en favorit, den är verkligen så därmysig på ett svenskt vis. Mycket skogskänsla. Maria Ö: Jag gillar ”Törnbergs stig” mest, annars

är den ganska stötig och jobbig och passar nogtekniska cyklister mest. Startbacken kan varaavgörande även här.Fredrik K: Det är mycket över ”stock och sten” iFalun, verkligen klassisk mountainbike-terräng.

BOCKSTENSTURENVar: VarbergLängd: 100 kilometerNär: 10 septemberVad: Den stora finalen och långlopps-SMInfo: www.bockstensturen.nu

Lagom till att Bockstensturen förra året skulle firatioårsjubileum, dessutom som Sveriges störstamountainbiketävling, kom Gudrun (inte Schyman,utan orkanen) och förstörde allting. Den storastormen fick delar av banan att se ut som ett endaplockepinn. Surt så klart men skam den som gersig. Nu har Varberg CK tagit nya tag och gör come-back. Bansträckningen är i princip oförändrad medstart och mål vid Varbergs fästning. Nytt är atttävlingen blivit final i Långloppscupen. Dessutomär Bockstensturen i år värd för svenska mäster-skapet i marathon. ”Simply the BST” säger Bock-stensturen om sig själva. Självskryt brukar luktailla men här finns det en stor portion sanning, sominte minst delas av cyklisterna som rankar Bock-stensturen högt. Räkna med mycket folk och högttempo i Varberg!

Proffsens tips!Anna E: En fin bana, men man måste se till att hatryck i benen hela vägen in till målet i Varberg närman väl lämnar skogen.Fredrik K: Det här är min favoritbana. Det är finlövskog, roliga stigar och ganska tuffa, brantaklättringar. Variationen gör att det finns något föralla. Det är också kul med start och mål i Varberg,även om transporten till och från skogen är tuff.Men det bäddar för sena attacker!

kadens nr 2:2006 | 33

Anna Enocsson. Maria Östergren. Fredrik Kessiakoff.

34 | kadens nr 2:2006

Världens störstaBirkebeinerrittet, NorgeDet 90 kilometer långa Birkebeinerrittet i Norge ärvärldens största mountainbiketävling med drygt13 000 deltagare. I år körs tävlingen för 15:egången. Förra året var Birkebeinerrittet också värdför Marathon-VM, som vanns av Gunn-Rita Dahleoch Thomas Frischknecht. Bästa svenska insatsgjorde Anna Enocsson som slutade fyra. Anna har,liksom Philip Tavell, vunnit Birkebeinerrittet tidi-gare. Birkebeiner är en ”point-to-point”-tävlingmed start i Rena och målgång i OS-byn Lille-hammer. En unik detalj i tävlingen är den ryggsäcksom alla deltagare måste ha med sig. Den ska vägaminst 3,5 kilo även vid målgången och innehålletska vara mat och kläder. Ryggsäcken har sin his-toria från Norges gamla kung Haakon Sverresson.När han dog hamnade den nyfödde sonen i faraoch en ”Birkebeinare” tvingades fly med pojkenöver fjället till säkerhet hos kung Inge i Nidaros.Banan går främst på grusvägar, skogsvägar ochtraktorvägar över fjället. Den har ett fåtal stigpar-tier och ett par av dem är riktigt svårframkomligaoch kräver att man kliver av cykeln ett par hundrameter. Banan är totalt sett lättkörd men vill manvara med och fightas i täten är det fart i benensom gäller och en stark uthållighet. Birkebeiner-rittet kan sägas höra till allmänbildningen förmountainbikecyklister.

När: 26 augustiVar: Rena-Lillehammer, NorgeLängd: 90 kilometerMer info: www.birkebeiner.no


Tre utländska höjdare

Världens mest spektakuläraSalzkammergut Trophy, ÖsterrikeSalzkammergut Trophy anses vara ett av de bästaoch mest spektakulära marathonloppen i Europa.Du kan välja distanser från 30 till 200 kilometer.Jo, du läste rätt. För den som är riktigt sugen på enrejäl urladdning finns alltså en 20-milavariant.Förra året var tävlingen en del av marathonvärlds-cupen. Segrade i damklassen gjorde Anna Enocssonoch hon lovordar tävlingen. Den populärastesträckan med flest deltagare är den på 100 kilo-meter som har en höjdskillnad på 3 617 meter. Atttrivas i klättringar är alltså en fördel, liksom det ärbra att gilla när det går utför då banan fläckvis ärbåde svår och dramatisk. Ibland åker cyklisterna påsmala stigar längs de enorma bergssluttningarna.Naturen runt Bad Goisern, som ligger drygt 50kilometer söder om Salzburg, erbjuder en bra mixav härliga berg och fina sjöar. Över 60 leder medtotalt 100 mil stigar finns på menyn!

När: 15 juliVar: Bad Goisern, ÖsterrikeLängd: 30–200 kilometerMer info: www.salzkammergut-trophy.at

För dig som vill kombinera en utlandsvistelse med långlopp har vi radat

upp tre tunga favoriter. Här kan du få semester med fysisk utmaning,

eller utmattning, om så önskas.

text: andreas da n i e l s s o n

#1 Naoussa, Grekland 6-7 maj#2 Mont Sainte Anne, Kanada 17-18 juni#3 Villabassa, Italien 8-9 juli#4 Val Thorens, Frankrike 29-30 juli

EM Chies d’Alpago, Italien 23 juliVM Oisans, Frankrike 13 augusti

Världscup och mästerskap2006 i marat h o n∫

Världens snyggasteGranfondo Paola Pezzo, ItalienDen italienska stjärnan och dubble OS-guldmedal-jören Paola Pezzo har, precis som många andrastora cyklister, sin egen tävling. För sjätte åretarrangeras det 63 kilometer långa marathonloppet.Eftersom tävlingen går i direkt anslutning tillbergen blir det en del klättring. Totalt ska 2 200höjdmeter avverkas. Belöningen är den oerhördautsikten över bergen och Gardasjön. Banan är intesärskilt tekniskt svår annat än korta bitar. Mesta-dels är underlaget grusvägar som vindlar siggenom vinodlingarna på bergssluttningen. Förraåret slutade Fredrik Kessiakoff trea i GranfondoPaola Pezzo. Tävlingen ingår i ett tredagarsevene-mang med allehanda cykelrelaterade tillställningar.Garda är tveklöst en av Italiens vackraste regioner,om du gillar berg och sjöar alltså. Behöver vi sägaatt maten, vinet och kaffet också är i världsklass?Resan dit kan bli både enkel och billig. Du flygermed Ryan Air till Bergamo för en spottstyver ochtar sedan en hyrbil till byn Garda intill sjön medsamma namn. Bilresan tar drygt ett par timmar. För den som vill växla upp Italienresan ytterligareså körs också en fyradagars-festival i Garda medstart 28 april. Här bjuds det på utställningar, upp-visningar i de flesta disciplinerna och långlopp föralla åldrar. Gardafestivalen är en av världensstörsta och mest välbesökta mountainbikeevent.En klar rekommendation om du vill få en totalupp-levelse med fin mat, god dryck, vackert landskapoch massor av cykel. För mer info se www.bikefestival.it.

När: 23 april Var: Gardasjön, ItalienLängd: 63 kilometerMer info: www.paolapezzo.com

36 | kadens nr 2:2006


Så väljer du långloppscykelVi har sett allt från cykelcross till treväxlat på långloppen i Sverige. Och även om det kanske funkar så finns

det bättre cyklar. Idag finns det en oändlig mängd varianter av mountainbikes att välja mellan. Men det

finns några saker man ska fundera på när man gör sitt val. Vi har listat de viktigaste punkterna du ska kolla

in när du väljer cykel för sommarens långlopp.

text: s t e fan larsén

Sittställningen är A och OEn bra sittställning är A och O om man skaköra långlopp. Dels sitter man länge påcykeln, för en del kan det bli uppåt tio tim-mar, och då gäller det att man sitterskönt. Dels ska sittställningen vara väl-balanserad så att du har bra kontroll påcykeln. Sitt hellre lite mer upprätt i börjaninnan du har vant dig vid att köra i skogenoch sänk styret efterhand du blir mer vanoch snabb. Be om hjälp med att ställa insadelhöjden om du är osäker. Är du tjej kan det vara värt att testa encykel med tjejanpassad geometri, somden här Scott Contessan har.

Låsbar dämpad framgaffelEn dämpad framgaffel är bra eftersom denspar både kraft samt rygg och armar.Standarden inom cross country-racing är80 millimeters slaglängd. Men cyklar medmellan 100-125 millimeters fjädringsväglanseras ofta som specifika marathon-eller enduro/trailcyklar för långa dagar isadeln. En bra grej är låsbara dämpare. Med enfjärrkontroll på styret kan du dessutomstänga av och sätta på dämparen med enknapptryckning utan att släppa styret.

Bredare styreTrenden går mot bredare och uppåtböjdastyren även inom cross country. Med ettbrett styre med lite ”rise” så får du merkontroll i skogen samt en bättre hävarms-effekt, vilket inte är tokigt när du kör upp-för. Men på snabba partier kan den bredaarmföringen bli lite ineffektiv då man gär-na vill krypa ihop för att slippa vinden.

Satsa på bra pedalerEtt par pedaler av SPD-typ är ett måste –eventuellt med en plattform runt om duvill kunna cykla med andra skor än cykel-skorna. Köp dig ett par bra, riktiga cykel-skor och ge dig ut och träna på att klicka ioch ur pedalen innan ditt första långlopp.Sitter du fast i pedalerna får du både merkontroll, blir effektivare och faktisktsäkrare eftersom du inte riskerar att halkaav när du minst vill det. Och satsa på skorsom är sköna, det är en sund investering idin långloppsupplevelse.

Snåla inte in på sadelnLika viktigt som ett par bra pedaler är enskön sadel. Är det någonstans du inte skasnåla så är det på sadeln. Testa olika vari-anter, men tänk på att ju mer upprätt dusitter desto bredare bör sadeln vara baktilloch ju mer framåtlutat du sitter destosmalare ska den vara. Sadlar med hål i tarbort mycket av tryckbelastningen ochgel-inlägg brukar fungera bra för mångaolika typer av cyklister.

Bakdämpat sparar kraftBakdämpade cyklar kommer mer och meräven inom cross country-racing. Fjä-dringsväg mellan 100–125 millimetergör att du kan köra fortare med mer kon-troll när det är stökigt och att din kroppfår mindre stryk, vilket gör att du orkarlängre. Låsbara bakdämpare är särskilt brapå långlopp med mycket grusväg. Men detfinns även den andra skolan som satsarpå styva och lätta cyklar – till och med desom kör stelt fram för att spara vikt pålättåkta långlopp.

Att välja däck och hjulEtt par hjul bör ju framför allt vara lätta,starka och styva i sidled. Men är man inteelitcyklist eller tidsfixerad kommer manlångt med vanliga mountainbikehjul medkonventionella ekrar – hållbart och ser-vicevänligt. Slanglösa UST-däck är smart,men inget måste. Välj däck efter bana ochväderlek eller satsa på ett par allround-däck med ganska lågt och tätt mönsterför lägre rullmotstånd på snabba grus-vägar. Tänk bara på att de inte klarar leraså bra som däck med grövre och glesaremönster.

Skivbromsar värt att satsa påSkivbromsarna är här för att stanna. Ärman inte viktfixerad (vi pratar om cykelnnu) så finns det många skäl att satsa påett par hydrauliska skivbromsar om manska köra långlopp. De kommer att funkahela vägen in i mål, oavsett om det ärlerigt eller dammigt. De kräver dessutomminimalt med kraft och levererar maximaltmed stoppkraft – vilket ger dig både extrakontroll och säkerhet.

38 | kadens nr 2:2006


P rylarna du inte b e h över (men kommer vilja ha)

Sidis nya mountainbikesko Blaze är en nyhet i den lägre prisklassen. Samma grova sula

som på de dyrare modellerna, med uttag för skruvdobbar. Ovandel i syntetskinn samt två

kraftiga kardborreband. Cirkapris 950 kronor hos Cykel City.

Specializeds hjälm Decibel kan ses på flera

proffslag på landsväg, men vi tycker den är

snygg nog för skogsbruk också. Kolfiberför-

stärkningar gör att lufthålen kan göras

större och det ingår en löstagbar skärm.

Färgmatchad. Cirkapris 2 240 kronor från

Grahns.

Barro Mountain heter det här nya däcket

från Geax. Det ska ha bra grepp och lågt

rullmotstånd enligt leverantören Shimano

Nordic. Låter som gjort för långlopp. Cirka-

priset är 339 kronor och vikten ligger på 570

gram på det vikbara 2,10-tum breda däcket.

Hade vi råd skulle vi slå till på Rock Shox

Reba World Cup-gaffel. Bara för att den är

snyggt vit och har en smart lock-out. Reba

WC kostar cirka 10 165 kronor och säljs av

Vartex.

kadens nr 2:2006 | 39

Kaxiga är Rudy Projects Horus, krom och

rött är alltid rätt. Linserna sitter i var sin

löstagbar ram vilket gör linsbyten mycket

enklare. Cirkapris 875 kronor hos Cykel City.

Fox Dirtpaw-handsken är värd att dregla över. Kostar cirka 300

spänn från Bruhns.

Adidas glasögon

Evil Eye Pro är 2006 års

favoriter på redaktionen.

Skön passform, snygg

design och många olika

glas och färger att välja

mellan. Evil Eye kostar cirka

1 900 kronor och säljs av Silhouette.

Kan ett vevparti vara sexigt? Klart det kan!

Kolla bara på FSA K-Force MegaExo i kol-

fiber.

Vevarmar i monocoquekonstruktion,

integrerad överdimensionerad vev-

axel och mycket stilpoäng. Finns i

170 eller 175 millimeters längd med

utväxlingen 44/32/22. Cirkapriset

är 7 570 kronor från Grahns.


Den nya vattenryggan

Mule från Camelbak

lastar kanske mer än

vad man behöver på

ett långlopp. Men

ska man ta det

lugnt, ta en fika

och njuta lite är

det ju aldrig fel

med en pack-

åsna på ryggen.

Cirka 1000

kronor från

Duells.

40 | kadens nr 2:2006

Du har haft en fin träningsvecka och benen känns starka. Du har ätit och sovit bra och är förberedd för en hård tävling.

Efter uppvärmningen står du på startlin-jen, laddad för dagens stora uppgift. Ner-vositeten ger dig ett rejält påslag av adre-nalin, kroppens stridshormon. Start-skottet höjer nivån ytterligare och närhela fältet jagar iväg är påslaget maxi-malt.

Efter några minuter av hög fart, träng-sel och full koncentration börjar fältetsprida ut sig och du kommer in i ”andraandningen”. För vissa är detta inget pro-blem medan andra får en jättesvacka.Stumma ben, illamående och blodsmakär symptom på att allting inte står rätttill. De som får de största problemen är,logiskt nog, de som spenderat för mycketkrut.

På kort tid kan man alltså skapa enmycket jobbig inledning på en tuff täv-ling. Tillhör du eliten är detta något sommåste bemästras. Och tränas! Är du mo-tionär och siktar på ett bra och behagligtgenomförande av hela tävlingen är denhär typen av starter helt onödig.

Det som begränsar en människa att ut-föra ett hårt arbete under en längre tid ärfrämst förmågan att syresätta mus-

klerna. I några sekunder kan du användadig av den energi som finns lagrad i mus-kelcellerna. Har du dessutom en hög tå-lighet mot mjölksyra, både mentalt ochfysiologiskt, kan du bita ihop ytterligarenågon minut. Med adrenalinets hjälpblir totaleffekten ännu större. Men dethar sitt pris. Syreskulden som uppstårnär du pressat dig fullständigt några mi-nuter blir enorm och konsekvensernakan bli stora.

Ofta kan den självupplevda ansträng-ningen i början av loppet vara ganska li-ten, just för att det är adrenalinet som ihuvudsak är den stora energikällan. Se-dan, efter fem-tio minuter, kommer bak-smällan. Då ska syreskulden betalas till-baka. Och benen, ibland hela kroppen,kan då kännas som ett stort kalkbrott.

Att lära sig hantera en startsituation äralltså en viktig del av tävlandet, oavsettom du kör för att vinna eller för att bara tadig i mål. Om du kör för seger måste dunästan alltid vara med i bilden redan frånstart. Missar du första gruppen kan jak-ten bli kostsam och svår senare undertävlingen. Är du motionär är det en klo-kare investering att ligga lågt i början föratt undvika onödiga svackor. Dessutomär det bra om du kan undvika misstagsom kan leda till krascher.


Smakstart Fem vägar till en bra start

Uppvärmning Se till att vara rejält uppvärmd. Är cirkula-

tionen igång så underlättas allting. Under

uppvärmningen ska du göra några rejäla,

men korta, fartökningar. Dels ställer du be-

nen i beredskap och dels blir det ett sista

test på att cykeln fungerar och håller ihop.

Rätt växelÄven om du inte siktar på att ”vinna starten”

är det bra om du startar på rätt växel. Börjar

du krångla för mycket med växlarna efter

startskottet är risken stor att du orsakar en

onödig krasch då bakomvarande cyklister

kör in i dig.

Rörlig blickHa en rörlig blick och minst ett finger på

bromshandtaget. Om någon framför dig

kraschar måste du vara snabb på bromsen.

Att ha en rörlig blick innebär i första hand

att du ska ha koll på cyklisterna alldeles

framför dig och sedan, fläckvis, hela fältet.

Ibland kanske någon kraschar långt fram i

fältet, då är det bra att veta om det innan

det är för sent.

PositionsjaktOm du kör för en bra placering är det nästan

ett krav att du direkt från start försöker gå

med i en snabb grupp. Siktar du på en be-

haglig resa utan för stora svackor måste du

istället våga släppa iväg snabbare cyklister

och ligga lågt i början. Vinsten med att jaga

livet ur sig i början av en tävling handlar of-

tast bara om sekunder. Men blir du trött och

står parkerad på slutet av ett långlopp går

minuterna fort.

Mat och dryckUndvik att äta och dricka i början av loppet

när stressen och hetsen är som störst. Där-

emot är det viktigt att du efter 20-25 minu-

ter kommer igång med ett kontinuerligt in-

tag av både mat och dryck. Kolla också att

ditt flaskställ verkligen håller flaskan på

plats.

Oavsett om du tillhör eliten eller är motionär kan starten i ett långlopp

vara avgörande – på olika vis. Kadens ger dig några goda råd för att

undvika ett garanterat illamående och få en smakstart på ett bra

genomfört långlopp.

text: andreas da n i e l s s o n

Innehåll nr2: 2006

världens bä s ta cykling:

friåkning i bolivia – En

sjuk tripp …

16Följ med på friåkningsresa tillBolivia med Dave Watson,Robbie Bourdon, Carlin Dun-

ne och Cedric Gracia – en riktigt sjuktripp …

special:

långloppscupen 2 0 0 6

24Möt Anna Enocsson – världs-cupvinnaren som tar för sig.

32Läs om alla deltävlingar i Lång-loppscupen 2006. Proffsen tipsar

om var du ska sätta in stöten!

34De finaste långloppen utom-lands. Semestra här!

36Så väljer du cykel inför lång-loppet.

38Prylarna du inte behöver (men kommer vilja ha).

40Smakstart. Så får du en bra startpå långloppet.

special:

a l lt om giro d’ita l i a

42Girot 2006 – etapperna, bergen, stjärnorna.

46Nicklas Axelsson – återkomsten.

48Vi testar Giro d’Italia-klättringar:Gavia och Mortirolo eller ”Skön-

heten och odjuret” är stigningarna somkommer att avgöra årets Giro. Vi harkört dem.

lägg ner skiten!

52Roberto Vacchi:”Pro Tour skadarcykelsporten.”

r a c e rtest!

nio nya billiga kolfibercyklar

56Vi har testat nio nya racercyklar i kolfiber till in-stegspris. Är du sugen på att byta till kolfiber har viplockat fram det mesta och bästa till budgetpris för2006.

vå r k l a s s i k e r-

känslor: möt fru

s t e i n

76Henrik Ravinsmöte med FruStein och den

gamla tävlingscykel hon hari källaren.

ny serie:

hundra år av

tävlingscyklar

54Vår serie med his-toriska tävlingscy-klar fortsätter.

Möt en klassisk Hermes från1920-talet.

s ä s o n g s s ta rt 06

78Kadens paparazzibevakade vårsa-longen på Mallor-

ca i samband med proffsenseuropeiska säsongsstart. Dufår trendanalysen direkt frånoss.

fa rtträning i praktiken –

så blir du snabb!

80 Vad är fartträning? Hur gör man och varför skaman träna fart? Vi reder ut begreppen och ger digkonkreta tips och råd om hur man tränar fart.

Ansvarig utgivareHans [email protected]

ProjektledareAndreas [email protected]

ChefredaktörStefan Larsé[email protected]

Bild- och webbredaktörDavid [email protected]

Redaktion/ LandsvägscykelRoberto [email protected]

Redaktion/ Mountainbike XCAndreas [email protected]

Redaktion/ FreerideKalle [email protected]

FormgivningPaolo [email protected]

A N N O N S F Ö R S Ä L J N I N G

Marknadsansvarig annonserLasse StrandTel: 023-79 43 13Mob: 070-545 25 [email protected]

Butiks- och webbmoduler samttidningsåterförsäljareBjörn StenbergTel: 023-79 43 [email protected]

Tryck Alprint, Borgå, Finland

Medverkande i detta nummer:Kalle Bern (KB), Andreas Daniels-son (AD), David Elmfeldt (DE),Johan Henriksson, Getty Images,Lucas Kane, Stefan Larsén (SL),Henrik Ravin, Thomas Ritter, LarsRönbög, Carlos Saldes, PaoloSangregorio (PS), Andreas Ström(AS), Anna Sjögren, RobertoVacchi, Tim de Waele.

Tack!Anna Enocsson, Fredrik Kessia-koff, Luca Mara, Stig Mattson,Krister Person, Maria Östergren,Cykelhistoriska föreningen.

OmslagAnna Enocsson började sin säsongi Portugal med att överlägsetvinna en Maxxis Cup-deltävling.Och hade roligt hela vägen in ikaklet. Foto: David Elmfeldt.

Obs!Har du idéer om artiklar ellerannat är du välkommen att höraav dig till oss. Vi tar inget ansvarför material vi inte beställt.Eventuell vinstskatt i tävlingaranordnade av Kadens betalas avvinnaren.

Post- och besöksadressCykeltidningen KadensSpringtime Publishing ABKungsholmstorg 4Box 22559104 22 Stockholm

KontaktTel: 08-545 535 38Fax: 08-545 535 [email protected]

Copyright Springtime Publishing ABISSN 1651-9744Stockholm 2006

Kadens är en oberoende tidskrift med syfteatt informera och stimulera svenska folkettill cykelrelaterade levnadsvanor och ettännu roligare liv.

din cykling

fa s ta av d e l n i n g a r

l e da r e : Bättre cyklar = bättre cyklister? Sidan 6.b r e v : Från er till oss, med svar. Sidan 8.p r o l o g : Nyheter, skvaller, grejer. Sidan 10.k u lt u r : Två nya filmer om downhill och bmx. Sidan 92.e p i l o g : Njut av smärtan. Sidan 94.

Kontakta Titeldata för alla ärenden som rör prenumerationer: beställningar, reklameringar av utebliven tidning eller premie samt för alla övriga frågor.

Titeldata ABKundtjänst112 86 StockholmTel: 08-617 23 52www.prenservice.se

C Y K E LTIDNINGEN KADENS GES UT AV SPRINGTIME PUBLISHING AB

Ett års prenumeration, sjunummer, kostar 349 kronor inomSverige. Du kan även beställa pre-numeration och adressändra viawww.prenservice.se

P R E N U M E R AT I O N S F R ÅG O R ?

m o u n tainbiketest: giant reign

86 Giant lanserar nu sin nya dämparplattform Maestro på fem olika modeller inför 2006.Vi har testat all mountain-hojen Reign, en

styggsnygg stigcykel som levererar på hela berget.

minitester

90 Gaffelkrona från Risse Racing, nya skor från Cannondale och tränings-DVD.

6 |kadens nr 2:2006

c y k e l s p o rten går en härlig, om änsvårflörtad, vår till mötes. Signalernafrån cykelbranschen är entydiga. Försälj-ningen inom sportcykelsegmenten ökar.Landsväg och dirt står för den största pro-centuella ökningen, men även klassiskamountainbikes rör på sig i butikerna.

Det är härligt. För det innebär att flerupptäcker det vi (och ni) redan vet om.Cykling är sjukt kul. En ny Gallup-under-sökning bekräftar till exempel att cyklingär den näst största motionsformen.

Men vad många nyfrälsta inte vet omär att de får oerhört mycket för sina peng-ar. Och då menar jag inte bara kul ochkondition. Faktum är att utvecklingeninom cykelbranschen går rasande fort.Teknologi som för bara ett decenniumsedan var high end är nu standard. Mate-rial som nyss togs fram av Nasa kan nu-mera nästan vem som helst med en nor-mal inkomst lägga sina svettiga fingrarpå. Allt fler har råd att köpa riktigt bra cy-klar, för riktigt bra cyklar har aldrig varitså billiga.

Och ju bättre cykel desto roligare blirdet att cykla. Du klarar svårare partier,kan köra fortare med mer kontroll, fårmindre tekniska problem, får ut mer avden kraft och möda du lägger ner i varjetramptag. Listan kan göras lång.

Men innebär bättre cyklar också bättrecyklister? Den frågeställningen kräverförstås en definition av vad som är enbättre cyklist och vad den värderingenstår i förhållande till. Högre fart? Merkontroll? Färre vurpor? Större drops? Jäm-fört med … förr?

Utifrån ett prestationsperpektiv ärjämförelsen inte relevant. För dagens cy-klister tävlar mot dagens cyklister. Ochdagens cyklister kör på moderna cyklar.Enda gången detta sätts ur spel är när detgäller timrekordet. Där resonerar UCI,Internationella Cykelunionen, att om detbara är utrustningen som skiljer dagenscyklister från gårdagens så kan man jäm-na ut skillnaden genom att ta bort dentekniska utvecklingen. Då handlar detbara om atletens fysiska prestation.

Men pratar vi om cyklisternas tekniskaförmåga blir jämförelsen genast lite mer

spännande. Inom tävlingsdisciplinernahar tekniska framsteg när det gäller vikt,styvhet, dämpning, aerodynamik ochmycket mer gjort att cyklisterna tar sigfram fortare idag än förr med samma an-strängningsnivå.

Men har cyklisterna också blivit bättrerent tekniskt? Det är inte lika självklart.Jag diskuterade detta vid ett tillfälle medTommy Johanson, en av svensk moun-tainbikes första stjärnor och en cyklistmed internationella meriter inom såvälcross country som downhill. Han me-nade då att de som till exempel inledersin cykelkarriär på bmx blir tekniskt bätt-re även på cyklar med långslagig dämp-ning. Bmx ställer högre krav på cyklis-tens teknik och är inte alls förlåtandesom moderna freeridehojar. Det är därförinte förvånande att det är bmx-cyklistersom nu driver utvecklingen inom extremfriåkning.

Ge till exempel mountainbikelegendenJohn Tomac av igår samma träningsför-utsättningar som dagens cyklister. Sätthonom på en tävlingsmaskin av idag såtror jag att han skulle hänga med. Sättdagens xc-hjältar på cyklar av igår såskulle de få problem. Dagens cyklistersteknik är inte anpassad för gårdagens cy-kelteknologi. Tomacs teknik däremot hardelvis utformats av de högre krav hans,med dagens mått, enkla cykel ställde.John Tomac var på sin tid en av världensmest allsidiga cyklister. Han vann täv-lingar i cross country, downhill, uphill,trial och landsväg. Och Tomacs bakgrundvar just bmx – redan 1984 vann han deamerikanska mästerskapen.

Kanske går det att överföra detta reso-nemang till cykelsporten i allmänhet?Med dagens styva ramar, hjul och gaff-lar, effektiva däck, snabba dämpningoch lättmanövrerade broms- och växel-reglage kräver cykeln mindre uppmärk-samhet och mindre kraft nu än vad dengjorde då. Cyklarna ställer inte sammakrav på cyklisternas tekniska förmågaidag som förr.

Så i ett historiskt jämförande perspek-tiv – ju bättre cyklarna blir rent tekniskt,desto sämre blir förmodligen cyklisterna

B ä t t re cyklar ger fle r, s ä m re (och bättre) cyklister

Vi presenterar:

thomas ritt e rsom helst cyklar i Alperna, Dolomiterna eller Pyre-néerna, men däremellan försörjer sig som journalisti radio, tv och tidningar. I vintras gjorde han ettspecialprogram om cykling i P3 med CSCs MarcusLjungqvist, vår egna Roberto Vacchi och sin namne,den danske f.d. stjärncyklisten Ole Ritter. P3-redaktionen blev fullkomligt dränkt i mejl från gladacykelentusiaster. När andra tränar inför Vättern far även Thomas ochhans helitalienska cykel längs vägarna i Stock-holmstrakten, med målet att orka upp för klassiskabergsetapper från Tour de France, Giro d’Italia ochVuelta a España. Bland favoriterna finns Stelvio,Galibier, Tourmalet, Ventoux och många, mångaandra. I det här numret har Thomas testat klättringarnapå en av årets mest krävande Giro-etapper. Läs om”Skönheten och Odjuret” på sidan 48.

rent tekniskt. Samtidigt gör moderna cy-klar cyklisterna bättre utifrån ett pre-standaperspektiv. En märklig paradox.

Men egentligen ganska oviktig. Detviktiga är att fler upptäcker att cykling ärkul. Och ju bättre cyklar, desto roligarecykling. Ju roligare cykling, desto fler cy-klister.

Slutsatsen blir istället denna: bättre cy-klar ger fler cyklister.

Och det gillar jag. Så leve utvecklingenoch död åt konservatismen!

s t e fan larsén, chefredaktör

Kadens ledare

42 | kadens nr 2:2006

Den 89:e upplagan av Giro d’Italia

startar för sjunde gången utanför

Italien. Och nästa år startar Tour

de France i London. Vart är värl-

den på väg? Roberto Vacchi fasar

över utvecklingen – och lagtem-

pot – men vet att han ändå kom-

mer att älska Girot. Igen.

text: r o b e rto va c c h i

foto: getty images

Jag vet inte va d jag ska tycka om att man startar de stora nationella etapploppen utanför sina egna landsgränser. Tour de France kanske ska starta i New York eller i danska

Herning. Varför är det så viktigt? Vad vin-ner man på det? Inte mycket rent sports-ligt. Men det är väl en god anledning attförsöka ragga nya sponsorer. Touren star-tade år 2004 i belgiska Liége och det varväl okej – nästgårds så att säga. Men Lon-don 2007? Visst, det ligger inte hellerlångt bort. Men kom igen, London!? Money talks, helt enkelt.

Giro d’Italia gör i år detsamma och star-tar utrikes, för sjunde gången, nu i denvallonska delen av Belgien. Här handlardet däremot inte så mycket om pengar.Italienarna är ju världsledande i att hedraeller uppmärksamma människor ellerhändelser. Så också detta år. De harunder årens lopp haft en ganska ordent-lig utvandring till Vallonien så cykeltoki-ga italienare finns det gott om i denna re-gion. Utvandringen bestod i första handav gruvarbetare. Och 1956 förolyckades262 personer i en gruvolycka, varav 136 varitalienare. Det är dessa människor manvill hedra genom att starta Girot 50 år ef-ter den tragiska olyckan. Och det gör

man ordentligt då inte mindre än fyraetapper körs i Belgien. Därför blir redanden femte dagen vilodag, eller rättaresagt resdag. Även om syftet i detta fall ärvackert, så snälla – sluta starta utom-lands. Hedra det ni själva har istället!

Inte nog med att man har vilodag re-kordtidigt. Den femte tävlingsdagen ärdet en lagtempoetapp. På Giro d’Italia.Jag nästan skäms för min italienska bak-grund, men bara nästan. Jag har ju i åra-tal sagt att fransmännen inte förstår sigpå cykel då de återinförde lagtempo påTour de France för ett tiotal år sedan. Jaghar föreslagit att de ska kika på Italiensom mer eller mindre begravt lagtemposom tävlingsform på Girot. Men för första

gången sedan 1989 är alltså lagtempottillbaka. Samtidigt som Touren återigengjort sig av med den. Man blir inte klokpå något längre. Vad vill man med ettlagtempo? Bara undrar …

Mer nygammaltÄnnu en nygammal del har lagts in, det-ta den sista dagen – en dubbeletapp. Denförsta delen är ett bergstempo upp till detnybyggda cykelmuseet på Ghisallo-ber-get. Det är en sträcka på elva kilometersom på eftermiddagen följs av en 12 millång slutetapp. Cyklisterna är inte gladaoch enligt reglerna ska det idag inte före-komma dubbeletapper på något av de trestora etapploppen. Italienarna har hit-

G i ro d’Italia – en europeisk affär?

g i r o-s p e c i a l

Ivan Basso plågar sig själv och Gilberto Simoni uppför.

tills struntat i att plocka bort bergstem-pot men de får nog vika sig till slut. Idénär däremot intressant och Madonna delGhisallo är ju ett med cykelsporten så detskulle vara rätt häftigt.

Den sista veckan blir för övrigt grymmed alla tuffa etapper. Inte minst medtanke på att också de två första veckornaär rätt slitsamma. Alessandro Petacchihar hotat att skippa Girot i år eftersomhan anser att endast en handfull etapperär skräddarsydda för spurtare. Och detser verkligen obarmhärtigt ut. Så när densista veckan startar är nog de flesta or-dentligt slitna. På de sista fem dagarnastävlande har de dessutom målgång upp-för inte mindre än fem gånger.

Den 16:e etappen avslutas med den åttakilometer långa stigningen till MonteBondone utanför Trento. En rejäl avslut-ning. Dagen efter handlar det däremotom en omänsklig avslutning. Målet fördagen är Plan de Corones som man nåruppe på 2 273 meter över havet. Den sistahalvmilen kör man på grusväg och på vis-

sa delar är lutningen 24 procent. Mammamia! Två dagar senare ska man till måletuppe på Passo di San Pellegrino som mannår efter nära två mil uppför. Innan desshar man tagit sig upp över ytterligare trebergstoppar.

Efterföljande dag ska man till Aprica,också det på hög höjd, efter att ha passe-rat den högsta punkten Passo Gavia på2 618 meters höjd. Därefter ska man ta sigan odjuret Passo del Mortirolo (läs om To-mas Ritters test av Gavia och Mortirolo påsidan 48). Sen avslutas allt uppför det ti-digare nämnda Ghisallo.

Man undrar hur många som kör densista etappen till Milano. Man undrarhur de mår. Förmodligen bra, men väl-digt matta lär de vara.

Sammanfattningsvis kan man med sä-kerhet konstatera att detta är det tuffasteGiro d’Italia på åtminstone ett decen-nium. Trots klagomålen i början av arti-keln så kommer jag att älska det. Men jagförstår att Alessandro Petacchi (ochmånga med honom) inte gör det.

kadens nr 2:2006 | 43

Fakta: Giro d’Italia 2006 Datum: 6–28 maj

Antal etapper: 22 varav fem (egentligen sex

inklusive bergstempot) med målgång upp-

för

Distans: 3 553, 2 kilometer

Bonussekunder: vid Intergiro-spurten 6 – 4

– 2 sekunder och vid målgång 20 – 12 – 8 se-

kunder

Total prissumma: 1 350 000 euro

Antal cyklister: 22 lag med respektive 9

cyklister i varje, totalt 198 deltagare

Deltagande lag:Ag2r Prévoyance, Frankrike

Bouygues Telecom, Frankrike

Caisse d’Epargne-Illes Balears, Spanien

Ceramiche Panaria–Navigare, Italien (wild

card)

Cofidis, Frankrike

Crédit Agricole, Frankrike

Davitamon-Lotto, Belgien

Discovery Channel, USA

Euskaltel-Euskadi, Spanien

Gerolsteiner,Tyskland

La Francaise des jeux, Frankrike

Lampre-Fondital, Italien

Liberty Seguros-Würth Team, Spanien

Liquigas, Italien

Phonak Hearing Systems, Schweiz

Quick Step-Innergetic, Belgien

Rabobank, Holland

Saunier Duval-Prodir, Spanien

Selle Italia-Serramenti Diquigiovanni,

Colombia (wild card)

T-Mobile, Tyskland

Team CSC, Danmark

Team Milram, Tyskland

För sändningstider se www.eurosport.se

Fjolårssegraren Savoldelli vill gärna försvara sin titel. Pro Tour-segraren Danilo Di Luca satsar allt på Girot i år.

Förra årets trea Rujano strular med sitt lag och det är osäkert om han kommer att köra i år. Damiano Cunego(längst till vänster) hoppas på en repris av Girot 2004 då han vann i stor stil.

Sol, lycra och gräs. Girolyx.

44 | kadens nr 2:2006

Kadens Giro-partykunskap de luxe

Flest etappsegrar: Mario Cipollini – 42 stycken Flest etappsegrar under samma upplaga: Alfredo Binda 1927 – 12 etappsegrar på totalt

15 etapper Yngsta segraren: Fausto Coppi 1940 – 20 år Äldsta segraren: Fiorenzo Magni 1955 – 35 år Minsta segermarginal: Fiorenzo

Magni över Ezio Cecchi 1948 – 11 sekunder Största segermarginal:Alfonso Calzolari över Pierino Albini – 1 timme, 5 minuter och 26

sekunder (81 startade och endast åtta tog sig i mål) Flest dagar i rosa ledartröja: Eddy Merckx – 77 etapper Snabbaste prologen: Rik

Verbrugghe 2001 – 7,6 kilometer med 58, 874 km/h Snabbaste tempoetappen:Alex Zülle 1998 – 40 kilometer med 53,771 km/h

Snabbaste linjeetappen: Mario Cipollini 1997 – 128 kilometer med 48, 521 km/h Meste svenske segraren: Glenn Magnusson – tre etapp-

segrar 1996–98

årets eta p p e rDatum Start-mål sträcka6/5 etapp 1 Seraing (BEL) (tempo) 6,2 km7/5 etapp 2 Mons – Charleroi (BEL) 203 km8/5 etapp 3 Perwez – Namur (BEL) 202 km9/5 etapp 4 Wanze – Hotton (BEL) 182 km10/5 Vilodag 197 km11/5 etapp 5 Piacenza – Cremona

(lagtempo) 38 km12/5 etapp 6 Busseto – Forlí 223 km13/5 etapp 7 Cesena – Saltara 230 km14/5 etapp 8 Civitanova Marche –

Maielletta/Passo Lanciano 171 km15/5 etapp 9 Francavilla al Mare – Termoli 147 km16/5 etapp 10 Termoli – Peschici 190 km17/5 Vilodag18/5 etapp 11 Pontedera (tempo) 50 km19/5 etapp 12 Livorno – Sestri Levante 165 km20/5 etapp 13 Alessandria – La Thuile 216 km21/5 etapp 14 Aosta – Domodossola 224 km22/5 etapp 15 Mergozzo – Brescia 182 km23/5 etapp 16 Rovato – Trento/

Monte Bondone 180 km24/5 etapp 17 Termeno – Plan de Corones 158 km25/5 etapp 18 Sillian – Gemona del Friuli 227 km26/5 etapp 19 Pordenone – Passo di

San Pellegrino 220 km27/5 etapp 20 Trento – Aprica 212 km28/5 etapp 21a Canzo – Ghisalllo 11 km28/5 etapp 21b Lecco – Milano 116 kmTotalt: 3 553, 2 km

För sändningstider se www.eurosport.se

årets stigningarEtapp Stigning möhEtapp 1 Seraing 158Etapp 2 Silenrieux 256Etapp 3 Evrehailles 252

Côte d’Ahin 147Etapp 4 Côte de Wanne 492

Stavelot – Le Haute Leuée 504Etapp 7 San Marino 645

Monte Catria 1 460Monte delle Cesane 628

Etapp 8 Passo Lanciano 1 294Etapp 9 Palata 520Etapp 10 Passo Sant Angelo 796Etapp 12 Passo del Bracco 610Etapp 13 Colle San Carlo 1 951Eatpp 14 Colle San Bernardo 1 875

Passo del Sempione 2 005Etapp 16 Passo Maniva 1 664

Monte Bondone 1 650Etapp 17 Passo di Pinei 1 442

Passo delle Erbe 1 987Plan de Corones 2 273

Etapp 18 Monte Croce Carnico 1 360Cuel di Forcia 884

Etapp 19 Forcella Staulanza 1 773Passo Fedaia 2 067Passo Pordoi 2 239Passo di San Pellegrino 1 918

Etapp 20 Passo del Tonale 1 883Passo Gavia (Cima Coppi) 2 618Passo del Mortirolo 1 854

Etapp 21a Madonna del Ghisallo 754

Mera Girofakta

46 | kadens nr 2:2006

Trots brutet nyckelben slutade

Nicklas Axelsson sexa totalt på

Giro d’Italia 1999. Två år senare

erkände han Epo-doping och

stängdes av rekordlänge. Nu är

han tillbaka, som enda svenska

deltagare i Girot.

Sju år efter sin sjätteplats.

Det är en återkomst inte ens

han själv hade trott på.


foto: getty images

Det var i utförskörningen efter den beryktade Mortirolo-stig-ningen på den näst sista etappen. Axelsson låg med i

tätgruppen och kraschade hårt. Mentrots brutet nyckelben fullföljde hanetappen, liksom den påföljande sistaetappen till Milano. Hans sjätteplats varräddad och den svenska cykelpubliken ju-blade.

Axelsson slutade sexa totalt i ett loppdär rubrikerna mest handlade om attMarco Pantani, i bergsäker ledning,skickades hem med för högt hematokrit-värde. Dessutom på samma etapp somAxelsson kraschade, dagen före mål-gång. Trots att man inte kan likställa det-ta med ett positivt dopingprov så varmisstankarna starka mot italienaren,som efter det aldrig blev sig själv igen.Det gick så långt att ”Il pirata” hittadesdöd på ett hotellrum i februari 2004, efteratt ha tagit en överdos.

För Axelssons del var ändå tävlingen enenorm framgång. Han var ytterligare en iraden av svenskar som lyckats i samman-draget i Girot, efter Gösta Pettersson,Bernt Johansson och Tommy Prim. Menockså Axelsson skulle skapa svarta rubri-ker. Nu i svenska medier, när han på VMi Lissabon 2001 lämnade ett positivt do-pingtest. Axelsson erkände direkt och saatt hans karriär som cyklist var över.

– Jag är inte intresserad av se tillbaka pådet där. Men jag kan väl säga att straffethade kunnat bli lindrigare om jag blå-nekat. Men jag tyckte det var okej att er-känna, säger Axelsson från sitt hem iNice på den franska Rivieran.

Straffet han fick var rekordlånga fyraårs avstängning, vilket skulle betyda attdenna säsong hade blivit den första efteravstängningen om han ville tävla på cy-kel igen. Innan OS i Aten 2004 var emel-lertid Internationella Cykelunionen (UCI)tvungna att bli fullvärdiga medlemmar i

Axelsson i Girot Å t e r k o m s t e n


kadens nr 2:2006 | 47

World Antidoping Agency (WADA). Dettainnebar att inga avstängningar fick varalängre än två år. Med omedelbar verkanhävdes därför Axelssons avstängning ochhan var fri att tävla igen. Och kontraktfick han direkt med Formaggi PinzoloFiavé-laget, där han svarade för goda re-sultat med tanke på hans 30 månaderlånga bortavaro från sporten.

– Bland annat körde jag Polen Runt iseptember och slutade 26:a totalt, berät-tar han.

Ifjol var det meningen att han skullebörja göra resultat igen. Men Nicklas Ax-elsson hade inte turen med sig då lagetinte skötte sina affärer rätt. Det betyddeatt cyklisterna fick vänta till halvvägs in isäsongen, i slutet på juni närmare be-stämt, innan de fick börja tävla.

– Det var ekonomiska problem ocksåoch jag själv fick bara tre månadslöner förfjolåret. Jag får just nu hjälp av UCI för attse om jag kanske kan få någon månads-lön till av laget, säger han.

Nytt kontraktTotalt blev det inte mer än ett 15-tal star-ter, med några goda resultat men mestbesvikelser.

– På Coppa Agostoni var jag med i denavgörande utbrytningen när jag punkte-rade på slutet. Dagen efter vurpade jagilla på Coppa Bernocchi och fick göra ettuppehåll på en månad, berättar han omde två viktiga endagsloppen.

Trots den skrala fjolårssäsongen fickhan i år kontrakt med Colombiaregistre-rade Selle Italia-Serramenti Diquigiovan-ni. Laget som ifjol överraskade på Giro d’Italia med tre etappsegrar och en slutligtredjeplats genom José Rujano från Vene-zuela.

– Jag har fått hjälp av agenten Rolf Sö-rensen (tidigare storcyklist, reds. anm.)att hitta ett nytt lag och det känns förståsspännande, säger han.

Så här långt är han nöjd med vad hansett av teamet.

– Det är ett trevligt gäng och managernGianni Savio är engagerad. Men Rujanohar jag inte träffat än, honom har jagbara sett på bild än så länge, säger hanmed efterföljande skratt.

Nicklas avslöjar också att det är väldigtosäkert om Rujano ens kommer till start iårets Giro. Då undrar man förstås om hansjälv blir kapten i laget.

– Det beror nog på hur det går i april.Men det brukar ju alltid komma någon

colombian och överraska så vi får se, sä-ger han.

Formen på vägSjälv har han haft en bra vinter utansjukdomar. Träningen har gått bra ochNicklas tror att han kan komma till Giroti god form. Fast då måste han också gåner några kilo så att han närmar sig vik-ten han hade på Girot 1999. Och än sålänge saknar han även tävlingsfarten.

– Jag hänger med skapligt men får gemig i slutet av loppen när det går riktigtfort. Jag behöver fler etapplopp i benen,vilket jag alltid blivit bättre av. Innan Gi-rot hinner jag nog med tre stycken trorjag, fortsätter han.

Träningen kör han i väldigt varierandeterräng. Det finns mycket bra möjlighe-ter i Nice med omnejd. Ofta åker han ock-så in i Italien på sina träningsrundor.

– I Italien erbjuds man mycket bättrekaffe, därför fikar jag där så ofta jag kan.Många gånger åker jag också dit och kä-kar. Dels för att också maten är bättremen sen är man lite snål, det är billigareatt äta i Italien, skämtar han vidare menmed allvar i resonemanget.

Som testbacke använder han sig, precissom de flesta cyklister som bor i Nice, avCol du Madone. Men han vill sällan körapå tid.

– Lance Armstrong och Ivan Gotti har juåkt så grymt fort där att man inte vill vetavad man själv kör på. Men det är ett braträningsberg, säger han.

Nicklas Axelsson trivs annars bra iFrankrike men tycker språket är hopp-löst.

– Det jag kan är ”je t’aime” (jag älskar

dig). I övrigt tycker jag att dom mest läg-ger till ibland och drar ifrån ibland, sägerhan skämtsamt.

Men lyckas han med det stora säsongs-målet, Giro d’Italia, så får han lita påsina italienska språkkunskaper och de ärbättre. Ett Giro som han tycker verkar väl-digt tufft.

– Det ser slitigt ut med Mortirolo, Apri-ca och Passo Gavia där det till och medkan vara snö. Men jag satsar på att göraett bra resultat, avslutar han.

Återstår att se var det kan sluta för Ax-elsson, som efter sex år får vara med i sinfavorittävling igen (han bröt loppet år2000 på grund av bronkit). Vem hadetrott det efter skandalen på VM 2001? Tro-ligtvis inte ens han själv.

Född: 1972-05-15 (fyller 34 år på etappen tillTermoli med ”bara” en backe)Från: MoraLängd: 190 centimeterVikt: 75 kiloProffslag 2006: Selle Italia-SerramentiDiquigiovanniBor: Nice, FrankrikeFamilj: En dotter samt sambo med Elodie Payen(”Träffades på sånt där disco.”)Favoritmat: Italienskt.Favoritdryck: Italienskt kaffe (”Jag dricker väl-digt mycket kaffe.”)Favoritkomponent: Bromshandtag i kolfiber.Favorittävling: Giro d’Italia (”men jag har ju ioch för sig aldrig kört Touren eller Vueltan.”)Giroresultat: 38a 1998, 6a 1999, bröt 2000.

Kjell Nicklasa x e l s s o n∫

Axelsson höll på att vinna Lombardiet runt 2000.

48 | kadens nr 2:2006

Uppdraget var klart och tydligt:Testkör Girots tuffaste bergs-etapper. Passo di Gavia som medsin förföriska skönhet nästandöljer de 16 procent brantabackarna och Passo di Mortirolosom bara är rå, brutal cyklist-tortyr.

text: thomas ritter

foto: thomas ritter, getty images,

tim de waele

Årets giro d’ i ta l i a må börja i

Belgien, men avgörandet kom-mer att ske på klassisk mark i Italien. Kanske först på den

näst sista etappen då två av de tuffaste ut-maningarna överhuvudtaget ska klarasav. Passo di Gavia är en klassiker i ordetsrätta bemärkelse och har körts mångagånger under Girots 97-åriga historia.Svartvita bilder på cyklister som kämparupp på en lika smal som snöig grusvägligger på näthinnan. Idag är vägen asfal-terad, men fortfarande lika smal och snöär inte heller ovanligt när Girot passerar.Passo di Mortirolo är istället ett ganskanytt cykelberg som snabbt blev populärtnär det väl upptäcktes. Men om Gavia ärkänt för sin storslagna skönhet, blevMortirolo istället populärt för sina mor-diskt branta backar.

Gavia börjar ganska stillsamt, en bredfin väg genom ängar och byar. Publikenbestår av fler kor än människor och inteminst två åsnor som står mitt på vägen.Den breda vägen kantad av en hög be-tongmur smalnar tvärt, mitt i en brant.Från en meter till en annan är vägen barahälften så bred och dubbelt så brant. Jagpasserar den fruktade skylten: 16%, sam-tidigt som skogen sluter sig kring mig.Rötterna har bitvis sprängt sönder asfal-ten och ja, det är brant så det räcker ochblir över. Då och då går det att se hur vä-gen fortsätter parallellt högt ovanför migi skogsslänten. Plötsligt fylls luften av ettsurrande. Ljudet blir bara högre och hö-gre och det kommer närmare. I nästa ser-pentin hörs ett ”Grüssti!” och som enenorm bisvärm smattrar en hel österri-kisk mountainbikeklubb förbi utför på

Kadens testar Giro-klättringar:

Skönheten och odjure t


Thomas Ritter besegrar skönheten – Passo di Gavia.

sina breda däck. Farten är imponerandeoch det gör att jag inser hur brant detmåste vara här, jag inser också hur galnakillarna och tjejerna är. För visst – bilarnaär inte många, men det går inte att mötashär. Nej, inte ens en bil och cykel kan mö-tas utan att gå väldigt långt ut mot stup-kanten.

Oblyga kamraterSnart känns de branta svängarna mer ochmer i benen och precis när det börjar blirejält jobbigt skiftar Gavia skepnad igen.Lika tvärt som den kom försvinner sko-gen. Vägen slingrar sig nu ännu smalarepå en avsats längs bergssidan. Tvärs överdalen tornar bergen upp sig som en fan-tastisk kuliss till resten av resan. Det ärförföriskt vackert. Strax cyklar jag om enman som, ja, vad ska jag säga – inte ärblyg vid ett smörgåsbord. Han frustar ibacken, men kämpar på och hälsar glattnär jag kör förbi. Innan dagen är över skavi träffas många gånger.

Förutom några få partier är det egentli-gen oavbrutet brant. Dalen stupar djuptner och vägen är precis så smal som den

ser ut att vara på tv. En helt mörk tunnelär ändå det svåraste hindret eftersom jagglömt lyset på hotellrummet. Otroligtklantigt. Nu blir det som att köra in i ensäck och försöka undvika paniken. Dengamla vägen går visserligen fortfarandeutanpå tunneln, men den är rejält ned-gången och jag har fått flera allvarliga

varningar för att ta den. Trots detser jag två killar med mountainbi-

ken på axeln ge sig in bland sten-bumlingarna på den smala avsatsen.

Till slut ser jag ljuset i slutet av tun-neln. Och aldrig har väl den klyschan

känts så bokstavlig. Återigen byter Gavia skepnad så att

jag glömmer tunnelångesten. Grön-skan är borta och nu är det berget och

stenarna som tar över. Jag är långt över2000 meter över havet och kan med blick-en följa vägen en bra bit upp mot toppen.Vid en bäck stannar jag till och fyllervattenflaskorna och tänker, samtidigtsom jag ser min tjocka vän komma ut urtunneln några kilometer längre ner, attdet här slår det mesta. Det blir inte såmycket vackrare än så här.

C y k e l d atorns kilometerräknare skva l l r a rom att det inte är så långt kvar. Men detär fortfarande några hundra höjdmetertill toppen och det är fortfarande svi-dande brant. De sista kurvorna ser jagfortfarande i detalj framför mig nu närjag tänker tillbaka. Högersvängen meddet lilla huset på stupkanten, vänstergenom en vagga med jättestenar på bådasidorna och så den långa, långa vid-sträckta högersvängen runt en bergsjöinnan toppskylten och den lilla restau-rangen hälsar mig välkommen upp. Jagtar en espresso i solen bland alla cyklistersom i omgångar kommer upp från varde-ra håll. Trött, men barnsligt lycklig, serjag min tjocke kompis komma upp ett bratag senare. Han ler mot mig, men vänderdirekt neråt igen.

Det är kallt trots solens gassande här på2618 möh, så jag pälsar på mig och begermig också neråt mot Ponte di Legno. Detär så hissnande att det är svårt att beskri-va upplevelsen att rulla ner genom dethär sagolandskapet.

Precis efter att jag passerat dom två ås-norna och ska svänga av in mot Ponte di

kadens nr 2:2006 | 49

Andy Hampsten vann Girot 1988 på en episk etapp över just Gavia.

På årets sista bergsetapp i Girot ska cyklisterna först över Gavia innan Mortirolo. Räkna med snö.

50 | kadens nr 2:2006

Legno igen, är det någon som ropar påmig. Det är min kompis på mountain-biken. Han sitter i en husbil vid sidan omvägen och vinkar in mig på en grappa. Enperfekt avslutning på en perfekt cykel-tur, uppför ett av världens vackraste pass;Passo di Gavia.

OdjuretDet är inte särskilt långt till nästa dal. IGirot cyklar man båda passen på en dag.Men jag tar en god middag och en godnatts sömn innan jag beger mig mot näs-ta del av uppdraget: Passo di Mortirolo.Tillsammans med spanska Alto de l’Ang-liru anses det här vara det värsta man kange sig på i cykelväg. Uppför l’Angliru harjag sett Roberto Heras närmast kryssauppför i de värsta branterna, som har enlutning på över 26 procent. L’Angliru harde värsta branterna men Mortirolos ut-maning ligger i det konstanta motlutet.

Här finns ingenstans att vila. Mortirolobrukar man inte se så mycket av på Euro-sport, det verkar vara svårt att få igenombilderna till helikoptern. Varför ska jagsnart förstå. Jag ska också snart förståvarför så många hatar den här backen.Lance Armstrong lär avsky den som pes-ten. Min stora cykelidol, Marco Pantani,har rekordet. På Girot 1994 cyklade ”Il pi-rata” upp med ett snitt kring 20 kilome-ter i timmen, han klarade det på 41 minu-ter.

Termometern i den lilla byn Mazzo diValtellina står på 43 grader och solenbränner rakt uppifrån. Det var längre hitän jag trodde och jag kommer starta all-deles för sent med tanke på värmen. Bynär alldeles tyst. Jag ser inte en människa,inte en katt. ”Mortirolo” står det på en li-ten skylt som pekar, ja – som pekar upp-åt. Det börjar direkt och jag måste läggain lättaste växeln. Redan nu?

Den första biten går ändå ganska bra,små hus och gårdar kantar vägen och jagskymtar för första gången lite liv när enhund skäller bakom en grind. Men myck-et snart är jag inne i skogen. Det blirmörkt. Och fuktigt. Vegetationen slutersig likt en regnskog och cykeltermome-tern visar 35 grader. Efter några svängargenom skogen kokar skallen under hjäl-men, svetten sprutar och benen skriker.Landskapet öppnar sig lite igen och jagkommer ut på en äng. Det här är nog detbrantaste jag cyklat i hela mitt liv. Det ärbrantare än man kan föreställa sig.

Jag måste stanna i serpentinen somkommer. Jag måste stanna! Det har al-drig hänt förut. Visst – jag har stannat föratt fota eller för att fylla på vatten, meninte för att jag måste. Lungorna tjuteroch mellan koncentrationsövningarnaför att inte spy, tänker jag bara ”Vad ärdet som händer? Jag har aldrig varit i så

Mortirolo är brant, snittlutningen är över tio procent. Stefano Garzelli vrider på gasen.

bra form som nu och så står jag här och ärsvimfärdig?”.

Solen och värmen är så klart en del avförklaringen, men jag ska inte skyllaifrån mig. Det är för brant. Men norrlän-ning som jag är, kör jag vidare. Tjurskal-len tvingar mig att kämpa vidare in iregnskogstunneln, in i den ena långabranten värre än den andra.

MeningslöstDet finns inte så mycket att berätta. Jagsliter på uppför backarna, genom serpen-tinerna. De enda människorna på vägenär några svampplockare som jag harrejäla problem att ta mig förbi. De gårsnabbare än jag kan cykla. Svetten rinnerså pass att jag knappt kan behålla greppetom styret, jag slinter konstant med hän-derna. Växlarna räcker inte till och nej,det är faktiskt inte roligt. Mina vännersom inte cyklar har alltid svårt att förståvarför jag åker Europa runt för att cyklauppför. Men dom har aldrig sett utsiktenpå toppen av Tourmalet, dom har aldriglagt handen i respekt på ett Fausto Coppi-monument, dom vet inte vad det innebäratt besegra sig själv och berget. Men härundrar jag vad jag håller på med. Helameningen med min cykling finns inte

här. Man ser ju inte ens något i skogstun-neln. Så klart att motorcyklarna inte kanlänka tv-bilder genom det här. Det ärfuktigt, det är varmt, det är vidrigt påalla sätt och vis. I en kurva står det Viva ilDoping och det känns väldigt talande.

Färden känns som en evighet, men enknapp timme långsammare än Pantaninår jag toppen. Och här finns ingenting.Solen har gått i moln och det verkar varaåska på gång. Det finns inte ens enordentlig toppskylt som hälsar mig väl-kommen. Förutom att det i den här värmen var rejält farligt att cykla upp förMortirolo, så känns det så meningslöst.Det finns inget att skryta om, jag kännermig inte stolt över att jag tagit mig upp,jag känner mig dum som inte vände.

Neråt går det bitvis att släppa på i heltsjuka hastigheter eftersom dom långaraksträckorna utan serpentiner ger enenorm lutning. Hela upplevelsen rundasav med dom första cyklisterna jag ser påhela färden. Den ena står vid vägkanten,den andra sitter en meter eller två in iskogen med huvudet mellan benen ochspyr. Så här ska inte cykelåkning varatänker jag och svär dyrt och heligt att al-drig mer cykla pass som det här. Död åtodjuret, länge leve skönheten!

kadens nr 2:2006 | 51

Höjd över havet: 2618 meterHöjdskillnad: 1424 meterLängd: 17 kmSnittlutning: 7,8 procentMaxlutning över 1 km: 9,8 procent

Skönheten och odjuretpasso di gav i a∫

Höjd över havet: 1852 meterHöjdskillnad: 1300 meterLängd: 12 kmSnittlutning: 10,5 procentMaxlutning över 1 km: 13,8 procent

Skönheten och odjuretpasso di mortirolo∫

Utsikten på Gavia är hänförande. Och en bra anledning att stanna då och då …

Di s k u s s i o n e r na fo r t s ätter mellanInternationella Cykelunionen (UCI) och arrangörerna av de stora tävlingar som ingår i Pro

To u r. Eller gjorde – eller hur är det nuigen? Den 9 december möttes RCS Sport,A m a u ry Sport Organisation och Uni-public för att diskutera deras medverkan iPro To u r. Dessa tre arrangörer ansvarar fö rinte mindre än 17 av de 29 tävlingar somingår (eller ingick?) i Pro To u r. Bland an-n at handlar det om Giro d’Italia, Tour deFrance, Vuelta a España, Paris-Roubaixoch Milano- S a n r e m o. De bestämde sig fö ratt hoppa av Pro Tour-tåget eftersom deanser att Pro Tour utarmar sporten.

Det verkar som om de har rätt. Ett tiotaltävlingar, bara på vårkanten, har tving-ats ställa in och de allra flesta skyller påjust Pro Tour. De 20 lag som ingår i liganmåste ställa upp i alla Pro Tour-tävlingarvilket innebär att de inte mäktar med såmycket annat. Utan starka startfält somkan säkra TV-sändningar är det svårt förde tävlingar som ligger direkt under ProTour att locka sponsorer. Och då cykeltäv-lingar är dyra att arrangera så ställermånga av denna anledning in.

Jag är beredd att hålla med de tre storaaktörerna. En stängd liga kan väl knap-past gynna sporten. De lag som är medkan slappna av i fyra år, utan att kännapress att prestera. En bra ekonomi räckeregentligen.

Däremot kan inte en ny sponsor stöttaett lag genom att lägga in en ansenligsumma pengar och samtidigt vara säkerpå att få köra de stora tävlingarna. Ta somexempel svenska Unibet.com som satsardrygt sex miljoner euro på sitt lag. Inteett enda av de tre stora etapploppen får deköra i år trots ett starkt lag. Det är ju interätt.

Till UCIs försvar kan sägas att alla de 20Pro Tour-lagen stödjer denna nyordning.Vilken överraskning! Lika överraskandesom att de som inte ingår förmodligeninte stödjer Pro Tour.

Pro Tour vs. världscupDen nye presidenten i UCI, Pat McQuaid,är också besviken på ”le Grand Tours” föratt de kritiserar själva poängsystemet iPro Tour. Men det är ju faktiskt en ganskaväsentlig del av hela Pro Tour-konceptet.

Problemet? Tänk exempelvis på MarcusLjungqvist som 2005 var 13:e på Ghent-Wevelgem, 20:e på Flandern runt, 21:a påParis-Roubaix och Amstel Gold Race samt31:a på Liége-Bastogne-Liége. Lägg därtillfjärdeplatsen på VM-linjeloppet. Place-ring i Pro Tour? Ingen. För dessa resultatgav inga poäng. I den gamla rankingenhade han avancerat 100 placeringarunder säsongen. Hur ska man förklaradet för allmänheten?

Och systemet att de cyklister som ingåri Pro Tour-lag inte får poäng i kontinent-

cuptävlingar och vice versa blir ju ocksåmärkligt. Vilket svinn på poäng.

Visst innebar Pro Tour att Girot och Vu e l-tan 2005 fick fler bra lag till start, menbara på papperet. Granskar man startfäl-ten i dessa lopp så ser man att det vore bät t-re att släppa in lite fler hungriga smålag påwild cards, än Pro Tour-gängen med baralagom bra lag med lagom motiverade cy-k l i s t e r. På Girot vann wild card-lagen Co-lombia-Selle Italia och Ceramiche Panariatotalt fem etapper. Colombia-Selle Italia-cyklisten Rujano blev dessutom trea totaltoch segrade i bergspristävlingen.

På Vueltan vann till exempel Co m u n i d a dValenciana tre etapper och teamets CarlosGarcia Quesada blev fyra totalt. På To u r e nhade visserligen Ag2r, som kom med på ettwild card, bara en tredje plats på en etapp.Men det visar kanske mest att motivat i o-nen hos Pro Tour-lagen inte är lika hög påGirot och Vueltan som på Touren.

Den direkta känslan är följande. Läggner skiten eller tänk om, och det ordent-ligt. Alla tävlingar är viktiga. Se till attdet finns några kvar utanför Pro Tour ock-så. Annars är det risk att UCI alldeles försent märker att systemet kanske var liteför toppat.

Avslutningsvis, hur blev det med Girot,Touren och Vueltan i Pro Tour? Dom harhoppat av, men UCI envisas att ha meddom i systemet i alla fall.

Sista ordet är nog inte sagt.

Lägg ner skiten!


foto: getty images

Utvecklingen i cykelsporten är

skrämmande. Många proffslopp

tvingas ställa in. Och de flesta

skyller på samma sak – Pro Tour.

De lopp som inte får vara med

drar inte tillräckligt starka fält för

att attrahera sponsorer. Och

utan pengar – inga tävlingar.

52 | kadens nr 2:2006

P ro Tour skadarc y k e l s p o rt e n

ProTour är på kollisionskurs med monument som Tour de France och Roberto Vacchi …

De n na hermes från 20-talet är tillverkad av Aktiebolaget Ny-mans Verkstäder i Uppsala. De blev senare uppköpta av Veloci-

pedaktiebolaget Lindblads (Crescent).Den typiska röda färgen var Hermes

tävlingscyklar kända för. Det vackrafrontmärket med de olympiska gudarnassändebud är emaljerat. På den tiden vardet ovanligt med dekaler på cyklarna. Såkallade dekalkomanier eller ”vattendeka-ler” var dyra att tillverka och syntes inteså bra när cykeln rullade. Så en egen färgoch ett eget kedjehjul var mycket vikti-gare än stora dekaler.

Bland de som körde på Hermes åter-finns Mälaren Runt-specialisten Henrik”Gubben” Morén och senare även starkeHarry Stenqvist som tog guld vid OS iAntwerpen 1920.

Den här modellen kunde köpas medkontrapedalbroms (det vill säga en klas-sisk fotbroms) eller fälgbromsar. Bådasystemen var populära här hemma menpå kontinenten var fälgbromsar ett mås-te om man ville få stopp på cykeln i ber-gen.

Vid den här tidpunkten var inte växlartillåtna på tävling, fast de redan existe-rade. Istället körde man med två olikakuggar på vardera sida av bakhjulet ochman fick gå av cykeln, ta loss och vändapå hjulet och fortsätta på den andra väx-eln. När det gäller utväxlingen var detvanligt med 46 x 19. Var det backar satteman dit en 25-kugg bak som alternativ.Orkade man inte fick man gå. Men sedanGustave Garrigou klarade hela Tourma-let-passet (2 114 möh) utan att sätta nerfoten, säger man att en riktig cyklist al-drig sätter ner foten i en backe. Tilläggasbör att Garrigou inte vann etappen!

Cykelsportens utövare höll på att drivastill vansinne av dessa konservativa re-gler. Särskilt starka var protesterna påTour de France, där grundaren Henri Des-grange helst bara vill se en enda man”överleva” och nå målet i Paris.

På den tiden fick man heller inte tahjälp med någonting under tävlingen.Cyklisterna fick reparera allt själva underett lopp och man var tvungna att ta medsig reservtubdäck, ofta tre-fyra styckenoch verktyg. Däremot hade man depåer iolika städer längs tävlingsbanan, där cy-klisterna under en klockad paus fick matoch dricka vid dukat bord och nya däckom man behövde.

Styret på vår Hermes har behandlatsmed celluloid, föregångaren till dagensplast. Styrstammen hade ingen expan-derplugg utan man hade en klämma påstyrlagret för att hålla den på plats.

Cyklarna var ofta utrustade med tvåflaskhållare, som monterades på styret.På 1920-talet var det franska Simplex-flaskhållare som alla Tour de France-åkare ville ha på sina cyklar. Så även härhemma, men tyvärr finns det väldigt fåexemplar bevarade. De tillverkades i stål-tråd och rostade därför också. En annannymodighet är att formen på styrena för-ändrades. Tidigare modeller kallades”mustasch”-styre. Men nu börjar de lik-na moderna bockstyren, fast man hadeinte måttanpassning som vi har utanman ansåg att smalt var bra. Man monte-rade dem för en ganska upprätt sittställ-ning och ville man ha ännu mer komfortför händerna på bromshandtaget fickman använda styrlinda, det fanns ingagummihandtag ännu.

Bromsarna satt monterade med kläm-mor och inte med genomgående axlarsom dagens modeller har. Däremot hademan en kort stänkskärm fram som fylldeen liknande funktion som stänkskyddenför dagens mountainbikes. Svenska cy-klar såldes också alltid med kedjeskydd,något som var ovanligt på kontinenten.

En nyhet var att man hade börjat medfler storlekar på ramarna, ofta upp till treolika. Man justerade annars istället sa-deln, som satt monterad på en T-formadsadelstolpe, för att få en bra position. Justsittställningen bestämdes oftast av cy-klisten själv och man satt följaktligen litehur som helst. Sadlarna var mycketlånga, vissa upp till 35 centimeter ilängd, så man kunde flytta sig bakåt ibackarna och framåt på slätan. Restenvar teknik och rå, skär muskelstyrka …

Många av cykelmärkena från den härtiden har försvunnit, även Hermes. Menvad var drömcykeln för alla cyklister på1920-talet? En fransk Automoto var detbästa man kunde tänka sig. De användesav Automoto-Hutchinson-stallet medstjärnor som Pellisier-bröderna och Otta-vio Bottecchia.

Kanske kommer samma sak att händamed dagens värstingar i framtiden. Inteen kotte kommer att veta vad en PinarelloOpera eller en De Rosa King var. Allt kom-mer att bli gamla bleknade minnen ochsamlarobjekt.

kadens nr 2:2006 |55

text: carlos saldes/cykelhistoriska föreningen foto: david elmfeldt

Denna historiska tävlingscykel i Kadens nya serie är en hermes-racer från 1920-talet,byggd av Aktiebolaget Nymans Verkstäder i Uppsala. Dess röda färg och stilrena kedje-hjul var tydliga kännemärken för 80 år sedan.

En 35 centimeter lång sadel ger utrymme för alterna-tiva sittställningar. Och verktygsväska behövdecyklisterna då man inte fick ta service.

Träfälgarna och gaffel-kronan är inte gjorda förfälgbroms.

Framnav med snabblås.Nippeln är för smörjning.


Vi såg tendensen redan i fjol. Pri-serna på kolfibercyklar sjunkersnabbt. Allt fler tillverkare lanse-rar också budgetutrustade varian-

ter av sina high end-modeller i kolfiber.Anledningarna är flera. Kolfiber som ma-terial blir mer och mer efterfrågat av kon-sumenterna. Producenterna har utveck-lat tillverkningsmetoderna och kan byg-ga fler cyklar billigare. Och trenden mat-tas inte.

Inför 2006 finns det mer än någonsinatt välja på till ett betydligt lägre pris än

tidigare om det är kolfiber som kittlar.Därför valde vi att göra ett stort test avdessa racers till ”instegs”-pris. Visst ärdet fortfarande inte billigt med kolfiber,men för samma pengar som bara ra-marna kostade för några år sedan fårman idag likvärdiga cyklar med en full-ständig mellanklassutrustning. Och pi-onjärer inom high end-kolfiber som Trekmed sina OCLV-ramar eller Colnago medsin C40-ram är inte längre ensamma påkolfibertronen. Konkurrens pressar pri-serna. Vi konsumenter är vinnarna.

I fjol handlade vårt stora racertest omcyklar för max 15 000 kronor. Då fick vihöra att vi hade varit fega i vår betygsätt-ning. För alla testcyklar fick i princip lik-värdiga omdömen, eller snittbetyg.

Och det var inte av en slump. Faktumär att inom cykelbranschen får man verk-ligen det man betalar för. Jämför man lik-värdiga cyklar inom samma prisklassidag är det förvånansvärt lite som skiljerdem åt. Det som verkligen skiljer är dess-utom i princip på detaljnivå. Därför blirden typen av tester också sällan intres-santa – cyklarna är för lika för att en jäm-förelse ska ge några spännande resultat.

Samtidigt är det en indikation på attprisnivåerna i branschen är sunda. Köperdu en cykel av en etablerad tillverkaremed en särskild ramkvalitet och utrust-ningsnivå så får du betala, med fåundantag, lika mycket oavsett vad somstår på ramröret.

r a c e rtest 2 0 0 6

Billig kolfiber till fo l k e t !

Andreas Danielsson (32 år)har gått från heltidsaktivt cykel-proffs till totalmotionär. Dentidigare goda fysiken har ersattsav optimala ursäkter för varjesituation. I princip är han obese-grad i samtliga lägen, om detinte hade varit för... - Testfavoriten är Time EdgeFirst. Klassiska vinklar, enutsträckt position och snyggdesign tilltalar mig som intelängre behöver spurta hårdareän nödvändigt, det vill säga fören kopp kaffe.

David Elmfeldt (37 år) är enfärg- och formkille. Han vill hamer än bra funktioner, även ögatmåste få sitt. David trivs bättre ikraftbackar och på platten än ilånga klättringar. Har mycket”need for speed” och ett visstmått av damp. - I testet sticker Time ut med enmycket bra cykel i snygg för-packning. Jag skulle nog välja ettpar bättre hjul, men annars finnsdet inte mycket att anmärka på.

Stefan Larsén (37 år) är ensann cykelentusiast. Den långapassionen för cykelsport har letttill jobb som cykelmekaniker, ettkvarts sekel av tävlingscyklandeoch tio år i cykeltidningsbran-schen. Men också att han trotsen dubbel fil. kand. inte kan ta sigvidare i livet, ut ur cykelträsket.- Jag förvånade mig själv med attföredra Treks 5000 TCT. Denpåminner mycket om den gamlaOCLV-hästen 5200, en cykelmed många fina egenskaper ochganska mycket komfort.

Stig Mattson (42 år) är ensmyg-motionär. Stig har ett för-flutet i längdskidlandslaget (påGundes, Mogrens och Wassbergstid) samt triatlonlandslaget.Numera är Stig dietist på Falulasarett med stenkoll på mat-och näringslära för idrottare.Dessutom drar han gärna iväg pålånga cykelturer på somrarna.Som till Paris. Bara för att han fårlust.- Jag gillade Nishikin bäst, den ärlätt att manövrera och har enskönt stabil känsla. Och den ärsnygg.

Krister Person (20 år) börjadecykla mountainbike som 11-åring i skogarna runt Falkenberg.Efter juniorklassen valde han attsatsa på landsväg. I år kör Kris-ter i Team MA Speedwear, ett avSveriges bästa elitlag. Han ärockså svag för nybakta kanelbul-lar och Oakley-glasögon. - Min favorit var Cube Litening.Geometrin passade mig bra ochramen har en bra avvägningmellan komfort och styvhet.

Testpatrullens favoriter

Fler och fler tillverkare pressar priserna på sina kolfiberhojar. I år har det

fullkomligen exploderat. Därför testar vi nio nya kolfiberracers till in-

stegspris. Aldrig tidigare har så många kunnat köpa så mycket kolfiber

för så lite pengar.

text: s t e fan larsén och kadens redaktion foto: david elmfeldt

kadens nr 2:2006 |57

I årets stora test har vi valt att inte låsaoss vid en prisnivå. Uppdraget för vårtestpatrull blev istället att testa nio till-verkares kolfibercyklar i instegsprisklas-sen.

Dels innebär det att cyklarna i testetinte kan, eller ska, jämföras med varand-ra, eftersom både prisnivåerna, som vari-erar från 18–31 000 kronor, och syftenamed modellerna skiljer sig åt. Istället harvi bedömt varje cykels åkegenskaper ut-ifrån dess åkkvaliteter, utrustningsnivåoch användningsområde och satt det i re-lation till priset. Detta omdöme tar sig ut-tryck i vår köprekommendation Köp-o-metern.

Dels innebär det att det i vårt stora ra-certest finns något för alla som är nyfiknapå en kolfiberracer för lite mindre peng-ar. Oavsett om du är motionär eller täv-lingscyklist, oavsett om du gillar racing-ramar eller komforthojar, oavsett om duföredrar europeiskt eller asiatiskt.

Men trots spridningen i pris kan vi kon-statera att cyklarna ändå inte skiljer sigmycket i utrustningsnivå. De flesta haren kombination av Shimanos Ultegra och105-grupp. Den cykel som skiljer sig frånresten i detta avseende är Nishiki med ettDura-Ace-system. Det är också den nästdyraste cykeln i testet.

Även när det gäller hjulen stämmer det-ta – vanligast är Shimanos WHR-550 hjul-set. Vi har haft olika erfarenheter av dessahjul och tyvärr inte enbart goda. Däremotfår man nog räkna med att hjul på cyklar idet här prissegmentet håller ungefärsamma kvalitet, med några få undantag.Vilket på sätt och vis är synd. Lägger mantill lite för ett bättre hjulset så betyder detmycket för såväl åkegenskaper som pre-standa. Å andra sidan måste tillve r k a r n aprioritera för att hålla nere priset och ty-värr väljer de flesta att satsa på en finareb a k växel än ett par bra hjul. Kanske för at tdet är vad konsumenterna tittar mest på.

Vi har valt ut dessa cyklar för testet.Men det finns mycket mer som vi inte fårplats med här. Några kolfiberracers i bud-getklassen har vi testat i tidigare num-mer som Scott CR1 Team, Wiliers Thor,Cannondale Synopsis och SpecializedRoubaix. Dessa finns förstås fortfarandepå marknaden och är alla värda att kollain som alternativ till dessa cyklar.

Kolfiber som material är mycket starkt, starkare i förhållande till sin vikt än till exempel aluminium ellerstål. Men bara så länge det är helt. För till skillnad från metall så böjer sig inte kolfiber när det skadas –det går tvärt av.Därför är det mycket viktigt att man följer tillverkarens rekommendationer när det gäller montering avkolfiberdelar – särskilt styren och gafflar. Men du kan också förebygga problem genom att sköta och seöver din ram ofta. Så här gör du:• Se över ramen och delarna ofta och var uppmärksam på hack, sprickor eller lösa fibrer i ytskiktet. Torka

av ramen med en torr trasa och undersök noggrant ställen där trasan fastnar i ytan.• Lyssna efter ovanliga eller nya ljud. Nya knak, knäppanden eller knirr kan vara ett tecken på skada.

Knacka på eller nära den del du misstänker kan vara skadad med ett mynt – det ska ge ett hårt, solittljud. Jämför med andra ställen på ramen till exempel. Låter det ihåligt eller annorlunda kan det vara etttecken på skada.

• Känn efter när du cyklar – upplever du det som att cykelns egenskaper har förändrats? Känns detannorlunda när du bromsar? Tycker du att cykeln har börjat kännas svampig? Be din cykelhandlare attundersöka den om du är osäker.

• Har du vurpat eller misstänker att din cykel har skadats och du är osäker på om den är intakt? Ta detsäkra före det osäkra och be din cykelhandlare att undersöka den.

Så sköter du dina fibrer


s panska bh må va r a nya på den svenskamarknaden, men det är ett av världens äld-sta cykelfabrikat och har varit med i proffs-svängen förr. Företaget BH, Bestaqui Her-manos, grundades redan 1907 som vapentill-verkare. Man började snart med cykeltill-verkning då efterfrågan var stor ochkunskaperna från arbete med stål redanfanns.

Redan 1934 vanns Vuelta a Espana för för-sta gången på en BH. Även den senaste Vuel-tan vanns på en BH, av numera dopingav-stängde fyrfaldige Vueltavinnaren RobertoHeras i Liberty Seguros-Würth-teamet. Tea-met har sedan 2004 under ledning av Mano-lo Saiz, legendarisk teamchef från Once-la-get med starka synpunkter på inte minst cy-klar och utrustning, kört på BH. Det har i sintur lett till ett smärre genombrott för märketi Europa. Till 2006 har man bland annatknutit den färgstarke attack-kazaken Alex-andre Vinokourov till sig.

När Once lades ner tog Saiz med sig ettstort antal cyklister och ur askan reste sigdet nya teamet. Once körde under de sistaåren på Giant. När BH lanserade sina team-cyklar som ett resultat av det nya samarbetetmed Saiz och hans cyklister 2004 var detmånga som noterade de stora likheternamed Giants kompositcyklar. En likhet somBH menar är en ren tillfällighet – de bådamärkena har ingenting med varandra attgöra.

Å andra sidan kan man hävda att mångamonocoque-kolfiberramar ser ganska likaut. Särskilt om man anammar den modernakompakt-geometrin som BH har gjort medsina Global Concept-ramar sedan starten fördrygt två år sedan. Ramen på L60 tillhörandra generationen i den något enklare seri-en Carbon Classic.

Utmärkande för L60 är just den massivamonocoqueramen. Feta rör, rejäla över-

gångar och svepande linjer i kombinationmed svart, blanklackerad kolfiber och deka-ler i silver andas high-tech. Bakgaffelns an-slutningar till ramen är av monostagtyp,både mot sadelrör och vevlagerhylsa. Över-röret är sluttande, underröret är massivt lik-som frontröret. Ramen ger ett stadigt ut-tryck.

Och L60C är också en stadig cykel, både isitt uppförande och med tanke på vikten.Den här största storleken väger 8,8 kilo utanpedaler. Men det är inte vikten som är ut-märkande, det är snarare stabiliteten ochkomforten. Utför och på skakigt underlag ärden trygg och följsam, både i vibrations-dämpning och styrning, om än lagd något åtdet nervösa hållet. I hög fart på platt mark ärdet bara att mata på. Uppför är den lite tung,men har man inte bråttom känns den extravikten inte som ett stort problem. Cykelnkänns överhuvudtaget styv på ett positivtsätt, både när det gäller fronten och fram-gaffeln liksom bakvagn och vevparti – allt ärmycket stadigt och förtroendeingivande.

Finishen på ram och gaffel är mycket hög,liksom på en del komponenter som ITMs For-ge Lite-styrstam med frontklamma i kolfi-ber. Andra delar känns mindre roliga mensamtidigt förväntade med tanke på priset.Vevpartiet Omega från FSA ser billigt och en-kelt ut, men har ändå integrerad axel ochutanpåliggande vevlager. Hjulen är vi minstnöjda med, de drar ner intrycket och är bådesvajiga i sidled och känns tunga. Växel- ochbromssystemet från nya Shimano 105 funge-rar bra, ungefär som förväntat.

Vikt utan pedaler: 8,8 kiloLeverantör: BH-Bikes Sweden, 0141-215 516, www.bhbikes.seCirkapris: 18 495 kronor

Ram och framgaffel:Storlek: 58 Ram: Kolfiber, Carbon Classic monocoquehigh-modulusFramgaffel: Kolfiber CFX, alustyrrörVäxel- och drivsystem:Bakväxel: Shimano 105Framväxel: Shimano 105Växelreglage: Shimano 105Kassett: Shimano 105 CS 5600, 12-25, tiodeladKedja: Shimano 105 CN 5600Vevparti: FSA Omega, kompakt 50/34,175 mmVevlager: FSA Megaexo, utanpåliggandeför integrerad axelHjul och däck:Hjul: Shimano WH-R 500Däck: Michelin Speedium 700 x 23 mmÖvrigt:Bromsar: Shimano 105Pedaler: Look 206Styre: ITM Superover 330, 31,8 mmStyrstam: ITM Forge Lite LuxeStyrlager: FSA Orbit integreratSadel: Selle Bassano BH-TeamSadelstolpe: FSA SL 280

g e o m e t r i

bh l6 0c | stadig spanjor

Trimma!Sadeln är inte jättesnygg, även om funktionen

är helt okej. Vi skulle byta till en sadel med ett

racigare, tunnare uttryck som bättre matchar

cykelns lyxiga utseende.

Lyxa!Med ett par bättre hjul skulle BH L60 bli en

mycket bättre cykel. Lättare och styvare hjul

med aerofälgar skulle passa BHs temperament

mycket bättre.

Kadens tycker!BH L60C är en stadig cykel, om än någottung. Det är stabiliteten och komforten somär de mest utmärkande egenskaperna fördenna monocoqueram i kolfiber. Cykelnkänns styv i front, bakvagn och vevparti. Fi-nish på ram och gaffel är mycket hög, menhelhetsintrycket dras tyvärr ner lite av desunkiga hjulen och det trista, men funktio-nella, vevpartiet.

bh l60c

40,7 cm

62,5 cm

101 cm

73,5°72,5°

60 | kadens nr 2:2006

bianchis 928 carbon lanseras i Sverigesom en cykel för den kräsne motionären. Vil-ket är ganska smart. Kolfiber är ett mycketbra material att bygga lätta och styva täv-lingscyklar i, men det är möjligheten attbygga in komfort i cyklarna som gör det sär-skilt intressant för dem som vill köra långt.Just komfort har också blivit ett starkt man-tra hos många kolfibertillverkare och ett sättatt särskilja sig. För lätta och styva cyklarkan man bygga i många andra material.

Sifferkombinationen 928 står för 1949,1952 och 1998 – de år Bianchi vann dubbeln,både Girot och Touren. Materialet är där-emot mycket färskare, det handlar om highmodulus-kolfibrer som appliceras i lager ut-ifrån datamodeller som ska ge en optimalkonstruktion av varje rör. Ramen designasav Reparto Corse, Bianchis legendariska ra-cingavdelning, och är den finaste 928-mo-dellen med monocoquekonstruktion. De dy-rare ramarna i serien är byggda med muffar,en teknik som är mer tidskrävande men somockså tillåter en högre grad av kvalitetskon-troll.

Ramdesignen är i alla avseenden modern.Det sluttande överröret, de överdimensione-rade rören i huvudtriangeln och bakgaffelnmed sina båda monostag låter meddela attBianchi fortfarande har koll på sin samtid.Framgaffeln är styv och snygg och har ettstyrrör i kolfiber.

Och cykelns utseende är det inget fel på.Efter många år av märkliga utflykter i itali-enskt new age-land har man hittat tillbakatill det enkla, rena och ursprungliga. Att detär en Bianchi råder det inget tvivel om. Vi ju-blar.

Känslan kvarstår när vi slänger oss upp påsadeln och kastar oss ut i verkligheten. Ba-sen, den där omisskännliga italienska ra-

cinggeometrin som bottnar i över hundraårs erfarenhet av tävlingscykelmakeri, ärkvar.

Styrstabiliteten är utmärkt, liksom åksta-biliteten. Cykeln går rakt fram och styr ditden ska, även om den är aningens under-styrd för vår smak. Komforten är inte excep-tionell, men fullt godkänd. Däremot har 928den där raciga känslan av stadig kontaktmed underlaget. Och det blir inte sämre närvi accelererar igång eller ska klämma backarpå den. Carbon 928 följer varje initiativ ochlevererar det vi begär av den utan att studsaomkring eller svaja. Den är mycket styv.

Åkegenskaperna är med andra ord ut-märkta. Så är även utrustningen, med någraförbehåll. Hjulen från Campagnoloägda va-rumärket Fulcrum är vettigt konstruerade,men utmärker sig inte särskilt. Racing 5 ärden enklaste modellen i deras hjulserie ochhar kapslade lager i sina överdimensione-rade nav och en 24 millimeter djup alumini-umfälg. Hjulen räcker långt, men om manvill ha en lite kvickare tävlingscykel så skul-le vi byta till ett par lättare och ha kvar degamla som träningshjul.

Växelsystemet är från Shimanos Ultegra-grupp, uppblandat med en 105-framväxeloch ett kolfibervevparti från FSA. Funktio-nen är utomordentlig. Däremot är de en-klare 105-bromsarna en trist nedgradering,ett par Ultegra hade matchat cykelns övrigaprestanda bättre och hade tillfört mer än sa-delstolpen och styrstammen i kolfiber.

En sista synpunkt är placeringen av jus-terskruvarna för växelvajrarna på ramen. Desitter nästan under diagonalröret och där-med farligt nära framhjulet, vilket gör attman inte gärna justerar dem i farten. Vilketman gärna vill kunna göra med just juster-skruvar.

Vikt utan pedaler: 8,3 kiloLeverantör: Cycleurope AB, 0340-86000 se.bianchi.comCirkapris: 24 000 kronor

Ram och framgaffel:Storlek: 55 Ram: kolfiber, monocoque Framgaffel: Bianchi FFV full kolfiberVäxel- och drivsystem:Bakväxel: Shimano UltegraFramväxel: Shimano 105Växelreglage: Shimano UltegraKassett: Shimano 105 CS 5600, 12-25, tiodeladKedja: KMC DX10SVevparti: FSA CFM Carbon Pro, 53/39,172,5 millimeterVevlager: FSA BB-9400ST Isis Hjul och däck:Hjul: Fulcrum Racing 5Däck: Continental Grand Prix, 700 x 23mm Övrigt:Bromsar: Shimano 105Pedaler: -Styre: ITM Millenium Wing Shape, kol-fiberStyrstam: ITM Forged Lite AheadDeLuxe, kolfiberStyrlager: FSA Orbit, integrerat Sadel: Fizik PavéSadelstolpe: FSA SL-280 Carbon Pro,kolfiber

g e o m e t r i

bianchi 928 c a r b o n | tillbaka till ursprunget

Trimma!Byt till bättre bromsar, Shimanos 105 känns lite

tama jämfört med Ultegra.

Lyxa!Lättare hjul skulle lyfta 928 till tävlingsvärsting.

Ett par hjul med högprofilsfälgar i kolfiber skul-

le matcha ramen bra. Glöm inte att byta till rätt

typ av bromsklossar bara.

Kadens tycker!Bianchi 928 har utmärkta åkegenskaper. Cykeln rik-tar sig till den kräsne motionären, men med någrasmå uppgraderingar har Bianchin finfina tävlings-kvaliteter. Det är en stabil och styv ram som levere-rar vad vi begär i de flesta situationer.

Den är inte väldigt komfortabel, men har en fulltgodkänd följsamhet som ger mycket känsla av kon-troll. Även utrustningsspecifikationen är godkändoch vettig, med några små förbehåll. Även om detegentligen inte behövs kan man, utan att skäm-mas, göra uppgraderingar med den här ramen somen bra grund.

55,5 cm

98,8 cm

bianchi 928 carbon

columbus f1 0 0 | generöst med komfort


c o lu m buscyklar har vi kört i mångaolika konstellationer och prisklasser genomåren. I fjol kom de med sin första helkol-fiberram som bland andra Cykelcity.se-teamet tävlat på med framgång. I år kom-mer en uppdaterad version i den starkarehigh modulus-kolfiber som många tillver-kare numera använder, men i en prisklasssom är mycket mer konkurrenskraftig.

Formmässigt är det här kanske en av Co-lumbus hittills mest lyckade cyklar. Fleraformelement och tekniska lösningar har visett på andra, mycket dyrare, cyklar tidi-gare. Så länge de tillför något i form av ut-seende eller prestanda har vi inga problemmed det. Som det trekantigt profileradeöverröret eller den lilla aerodynamiska ut-växten på baksidan av sadelröret.

Andra moderna lösningar är det vridnaunderröret med sin höga anläggning motfrontröret för frontstabilitet och sin bredaanslutning mot ve v l a g e r hylsan för vridstyv-het. Hela bakgaffeln känns mycket uppdat e-rad med ett svängt monosadelstag för vrid-styvhet och ko m fort, samt fyr k a n t s p r o f i l e-rade, vridna och svängda kedjestag. En litennackdel med den radikala designen är at tkedjestagen väldigt tidigt buktar ut på sinväg från ve v l a g e r hylsan till bakgaffelän-darna. Det innebär att cyklister som har litea n k fo t s s yndrom eller väldigt stora fötter kantendera att dra insidan av hälarna i kedjesta-gen. Men det är något som går att justeramed en lätt utvriden häl alternativt en place-ring av fötterna längre ut från ve va r m e n .

En absolut utmärkande egenskap för den-na snygga helkolfibercykel är dess generösa

komfort. F100 ser ut att vara en hård sport-maskin med sin kompromisslösa ramde-sign, raciga grafik och överflöd av kolfiber-detaljer samt med sina aerodynamiska hög-profilshjul. Men det är den inte. Tvärtom ärden en komfortupplevelse utöver det vanli-ga. Det gör den till en cykel att åka fort längepå – med stil och bekvämlighet. För riktigttunga cyklister eller rena spurtare kanskeden upplevs något mjuk, liksom vid kraftigaaccelerationer.

Annars är den en rimligt stabil och styrsä-ker åkupplevelse. Fronten är mjuk och följ-sam men flexar inte särskilt mycket underhård belastning eller vid kraftiga inbroms-ningar. Helkolfibergaffeln fram är aerody-namiskt bred och profilerad och känns sta-dig. Uppför, utför och på platten går densom på räls. Dess raciga geometri gör den ioch för sig till en ganska livlig upplevelse,men den är inte nervös eller ostyrig. Ävensittställningen är mycket racing, på gott ochont. Den är verkligen byggd som en klassisktävlingscykel och passar framför allt de somgillar en lång och utsträckt sittposition.

Utrustningsmässigt är F100 tipp-topp.Det är inte ofta man stöter på cyklar i ”bud-get”-prisklass som har en så jämn och kon-sekvent specifikation, men vi har sett detförr på just Columbus. En hel Ultegra-gruppmed broms- och växelsystem av hög klass ärförstås positivt. Särskilt när det inte har snå-lats in någonstans. Och det funkar verkligenbra också.

Övriga komponenter från Pro-Lite, somockså har byggt ram och hjul, ser väldigtsportiga ut.

Även hjulen är en positiv överraskning. Enmediumhög aluminiumfälg med aeroprofilbyggd med platta ekrar kan göra en cykelhård och oförsonlig att åka på. Men Pro-LitesLucianohjul rullade lätt, flexade över huvudtaget inte så att vi märkte det och höll sigspikraka trots en tuff behandling på Portu-gals sämsta vägar. Att nya hjul blir skeva ärannars nästan något man får räkna med närekrarna sätter sig.

Vikt utan pedaler: 8,3 kiloLeverantör: Cykel City, 046-15 73 00,08-643 73 55, 031-82 73 00www.cykelcity.seCirkapris: 18 750 kronor

Ram och framgaffel:Storlek: 58Ram: High modulus kolfiber, Pro-LitePBSFramgaffel: kolfiber, Pro-Lite, alustyrrörVäxel- och drivsystem:Bakväxel: Shimano UltegraFramväxel: Shimano UltegraVäxelreglage: Shimano UltegraKassett: Shimano Ultegra CS 6600, 12-23, tiodeladKedja: Shimano Ultegra CN 6600Vevparti: Shimano Ultegra, integreradaxel, 53/39, 175 mm Vevlager: Shimano Ultegra, utanpålig-gandeHjul och däck:Hjul: Pro-Lite Luciano Däck: Vittoria Zaffiro 700 x 23 mmÖvrigt:Bromsar: Shimano UltegraPedaler: Shimano PD-R 540 Styre: Pro-Lite, 31,8 mmStyrstam: Pro-Lite, kolfiberStyrlager: Pro-Lite, integreratSadel: Pro-Lite Carbon Gel Trans-Am

g e o m e t r i

Trimma!Kanske ett par lyxigare däck när du har slitit ut

de Vittoria Zaffiro som sitter på.

Lyxa!Ett par finhjul är aldrig fel, men å andra sidan

inte nödvändigt på den här cykeln.

Kadens tycker!Columbus F100 är en sällsynt konsekventspecificerad kolfiberracer som ser både dy-rare, exklusivare och racigare ut än vad pris-lappen signalerar. Ett överflöd av kolfiber-komponenter, en hel Ultegra-grupp och ettpar stabila aerohjul gör att den ser minstdubbelt så dyr ut.

Åkmässigt är den därför också en överrask-ning. Utseendet säger ”hård och styv” menupplevelsen handlar mer om komfort ochstabilitet – gärna i hög fart. Columbus F100 ären utmärkt cykel att trimma rekordtider påmotionslopp med eller att starta sin karriärsom tävlingscyklist på. Och vill du se snab-bare ut än kompisarna kan du inte kommabilligare undan.

columbus f100

57 cm

100 cm

73°73°

cube litening gtc | väl avvägda egenskaper

den tyska firman Cube har endast en kol-fiberram i sitt modellprogram 2006. Lite-ning GTC som den heter går istället att få i enmängd utföranden och med olika gafflar –både som triatlon/tempocykel och i ett utfö-rande med finare hjul bland annat. Model-len heter då Litening Team. Den cykel vi hartestat är alltså den billigaste av Litening-se-riens modeller men bygger precis som deandra på en monocoqueram som utrustatsmed kolfiberframgaffel från Dedacciai.

Ramdesignen är nog den kanske mestkonventionella av alla cyklar i det här testet.Visserligen är samtliga rör överdimensione-rade men inte ett enda är vridet, profilerateller har större variationer i ytterdiameter.Inte ens bakgaffeln har fått några monostag-lösningar eller andra krumelurer utöver dettimglasformade sadelstaget. De enda annor-lunda lösningarna är det lätt lutande och nå-got tillplattade överröret och dess mjuka för-längning eller snarare övergång i sadelsta-get. Styrröret är smaskigt saftigt och lin-jerna mjuka och svepande.

Rent utseendemässigt bjuder Cube alltsåinte på något spektakulärt. Det gör den inteheller på vägen. Men det beror på hur manser på det. För även om Cube inte är extremså är det en cykel som passade flera av oss ex-tremt bra. Då talar vi om såväl sittställningsom åkupplevelsen – Cube är en harmoniskoch balanserad hoj. Geometri och åkegen-skaper är mycket väl avvägda – komfort ochvridstyvhet samsas i samma paket och trotssina raciga egenskaper känns Cube aldrighård att åka på. Uppför klättrar den effektivtoch nerför och i spurter är den kvick, rappoch ändå skönt stabil. Ramvinklarna ärklassiska och ger i kombination med ramenen trygg och förutsägbar hoj som vill och kanmycket om man börjar pressa den. Vi gillar

Cube Litening så mycket att vi skulle rekom-mendera den till vem som helst som vill haen prestandacykel för såväl träning som täv-ling.

Utrustningen är av jämn och god kvalitet.Komponentgruppen Shimano Ultegra leve-rerar säkra växlingar och bra bromsverkan.Just den här versionen av Litening GTC harett kompaktvevparti i kolfiber från FSA, SL-K, med utanpåliggande vevlagerskålar. Mankan även välja Ultegras trippelvevparti, menvi skulle definitivt välja kompaktvevpartietså länge det inte handlar om touring i Al-perna. SL-K-vevpartiet är dessutom ruskigtsnyggt.

Resten av delarna håller inte riktigt sam-ma höga klass och finish, men gör sitt jobbutan mankemang. Styret och styrstammenfrån Syntace är å andra sidan en sund priori-tering från Cube. Vi uppskattar att man läg-ger krutet där det har betydelse. Styrstam-men var visserligen lite kort för storlekenoch geometrin, men passar kanske fler mo-tionärer då. Det är ju en lätt detalj att bytaefter tycke och kroppslängd.

Vi gillade sadeln från Fizik som har lagommycket komfort utan att vara för hård, lik-som den grymt greppiga styrlindan i retro-utförande. Den blev däremot fort smutsig,liksom de vita däckskanterna. Snyggt i buti-ken, solkigt på en cykeltur.

Som på så många andra av dessa cyklar sådrar tyvärr hjulen ner helhetsintrycket. Defungerar hyfsat att träna på, men är denuppenbara uppgraderingen för vem somhelst som vill köra lite seriösa cykellopp.

Vikt utan pedaler: 8,2 kiloLeverantör: Cube International, +499231 97 007 80 www.cube-bikes.deCirkapris: 22 000 kronor

Ram och framgaffel:Storlek: 58 Ram: kolfiber, Carbon SL monocoqueFramgaffel: kolfiber, Deda Black BladesVäxel- och drivsystem:Bakväxel: Shimano UltegraFramväxel: Shimano UltegraVäxelreglage: Shimano UltegraKassett: Shimano Ultegra CN 6600, 12-25, tiodeladKedja: Shimano Ultegra CG 6600Vevparti: FSA SL-K, kolfiber, kompakt50/34, 172,5 mmVevlager: FSA utanpåliggande för inte-grerad axelHjul och däck:Hjul: Shimano WH-R550Däck: Schwalbe Stelvio 700 x 23 mmÖvrigt:Bromsar: Shimano UltegraPedaler: –Styre: Syntace RaceliteStyrstam: Syntace F139 RaceliteStyrlager: FSA Orbit integreratSadel: Fizik Aliante SportSadelstolpe: RFR Racelight

g e o m e t r i

Trimma!Byt ut detaljer som styrstam och sadelstolpe till

snyggare grejer för den där kolfiberhelhetsupp-

levelsen.

Lyxa!Hjulen är återigen den bästa, men också dyras-

te, uppgraderingen. Ett par Ksyrium ES sitter på

den finare Litening Team som också är Ultegra-

utrustad. Den kanske är ett alternativ om du vill

lyxa till det direkt.

Kadens tycker!Cube är en cykel som passade flera av oss ex-tremt bra. Såväl sittställning som åkupple-velse gör Cube till en harmonisk och välba-lanserad hoj. Ramen har både komfort ochvridstyvhet och känns trots sina raciga egen-skaper aldrig hård att åka på. Den klättrar ef-fektivt och känns trygg utför. På platten ärden skönt stabil. Cube Litening är en tryggoch förutsägbar hoj som vi gillar mycket. Viskulle rekommendera den till vem som helstsom söker en prestandacykel för såväl trä-ning som tävling.

cube litening

57 cm

98,8 cm


tyska focus s t o lt s e r a r med ett GermanLightweight Engineering-klistermärke påsin kolfibercykel till instegspris. Cayo måvara tysk, men särskilt lätt är den inte. Istäl-let har den en hel del ovanliga designlös-ningar som vi gillar. Monocoqueramens sa-delrör är till exempel aerodynamiskt tillplat-tat ovanför framväxelklamman och sträckersig bakåt över bakhjulet upp till monosa-delstagets anslutningspunkt. Diagonalröretär överdimensionerat, vridet och profileratoch ansluter till vevlagerhuset på ett överty-gande massivt sätt. Massivt är också frontrö-ret. Överrör och kedjestag slutligen ärdroppformade för att klara av kompressionerbättre. Intrycket av Cayos ramdesign är attdet är en stadig och aerodynamisk konstruk-tion. Framgaffeln Tusk från Columbus är enganska normal kolfiberdito med styrrör ialuminium, men strukturen och tjocklekenpassar inte riktigt ihop med ramens design.

Det gäller också geometrin, frontändan påCayo är den del som utmärker sig mest. Styr-stabiliteten och styrningen är på inget sättundermålig, men den är ganska nervig ochpå gränsen till överstyrd. I varje fall i högfart på kurviga vägar. Åkstabiliteten är där-emot mycket bra, så det handlar mer om enhärligt direkt reaktionsvillighet än en job-big åkupplevelse att sitta och passa på. Ner-vigheten förstärks av att cykeln inte är väl-digt vibrationsdämpad. Ramen är ganskastum och styv och erbjuder inte särskiltmycket komfort. Men den nerviga geome-trin gör ändå Cayo till en synnerligen roligcykel att åka fort med, särskilt utför.

Styvheten betalar sig i accelerationer ochuppför, vi upplever kraftförlusterna som mi-nimala så fort vi lägger mer tryck på peda-lerna. Vridstyvheten ger cykeln en lätt käns-la. Detta sammantaget gör Focus Cayo till enlämplig cykel för alla som vill tävla eller för

raciga motionärer.Racingkänsla förmedlar också den välba-

lanserade sittställningen. Mindre bra är dentå-överlappning som uppstår då ena foten äri sitt främsta läge och man svänger kraftigt ilåg fart. Det är tyvärr inte helt ovanligt ävenpå moderna cyklar och kan upplevas som liteobehagligt, men man lär sig snabbt att kom-pensera för det. Men helt bra är det inte.

Utrustningsnivån är ganska förväntad,men några saker stack ut. Vi hade föredragitett par bättre bromsar än Shimanos 105, devar det enda som vi kände begränsade oss vidutförskörningarna. Schwalbe-däcken där-emot överraskade oss positivt och gav en tyd-lig känsla av kontroll och en känslighet iklass med de finaste tävlingsdäcken. Styretär skönt att hålla i bocken, men lite tuntupptill och tillsammans med den tunnastyrlindan känns det lite hårt och smalt. Detär å andra sidan lätt att ordna.

Växelsystemet är från Shimanos Ultegra-grupp och där har vi inte mycket att invän-da. Det kombineras med FSAs Gossamer-vevparti med utanpåliggande vevlager, inte-grerad överdimensionerad vevaxel samtkompaktutväxlingen 50/34. Vi gillar kom-paktprincipen och skulle rekommenderaäven seriösa motionärer att fundera över vil-ka utväxlingsbehov man har. En 34a klingakan komma till användning när man minstanar det.

Hjulen är Shimanos WHR-550-set och ärdugliga men inte mer. Det här paret blevsnabbt skevt och var svajigt och kändes all-mänt ostadigt. Det går förstås att fixa meden ekernyckel, men vi måste säga att kvalite-ten på Shimanos budgethjul varierar ganskakraftigt. Men det är här man hamnar i den-na prisklass, vi ser dessa hjul på de flesta cy-klar i det här testet.

Vikt utan pedaler: 8,5 kiloLeverantör: Cykeldistribution i Tidan,0500-47 01 85, www.focus-bikes.com Cirkapris: 20 000 kronor

Ram och framgaffel:Storlek: 58Ram: kolfiber, monocoqueFramgaffel: kolfiber, Columbus Tusk, alu-styrrörVäxel- och drivsystem:Bakväxel: Shimano UltegraFramväxel: Shimano 105Växelreglage: Shimano UltegraKassett: Shimano 105 CS 5600, 12-25tiodeladKedja: Shimano Ultegra CN 6600Vevparti: FSA Gossamer, kompakt50/34, 172,5 mmVevlager: FSA Megaexo, utanpåliggandeför integrerad axelHjul och däck:Hjul: Shimano WH-R550Däck: Schwalbe Stelvio 700 x 25 mmÖvrigt:Bromsar: Shimano 105Pedaler: -Styre: FSA RD 300, aluminium 31,8 mmStyrstam: FSA OS 170Styrlager: FSA integreratSadel: Focus TitaniumSadelstolpe: FSA SL 280, aluminium

g e o m e t r i

focus cay o | vridstyv tysk

Trimma!Ett lite fetare styre eller en tjockare styrlinda

skulle göra händerna lyckligare.

Lyxa!Ett par bättre hjul skulle lyfta Cayo. Ett par lät-

ta, handbyggda hjul är något varje cyklist borde

unna sig i livet. Men det finns också många

starka färdiga hjulset att investera sina surt

förvärvade i.

Kadens tycker!Focus Cayo är varken särskilt lätt eller sär-skilt komfortabel. Men dess vridstyva ramoch direkta racingnerviga styrning gör dentill en härlig upplevelse att cykla på. Denkänns lätt och accelerationsvillig uppför ochden är grymt kul att köra utför på. Utrust-ningen är av rimlig klass i förhållande till pri-set. Men det är framför allt åkkvaliteten somgör Cayo till en intressant cykel för seriösamotionärer och tävlingscyklister som vill hamycket action.

56 cm

99 cm

focus cayo


giant var en av de tillverkare som på all-var började massproducera kolfibercyklar förnågra år sedan och bidrog starkt till att pres-sa priserna med sin kompositram. Företagetvar också en föregångare när det gällde kom-paktgeometrin som har slagit igenom påbred front. Båda dessa bidrag till cykelindus-trin hänger dessutom ihop – monocoquera-mar är billiga att producera, så länge mankan begränsa antalet gjutformar.

SCR 1.0 är på sätt och vis frukterna av Gi-ants utvecklingsarbete med de olika proff-slag man sponsrat. Kolfibertekniken är välbeprövad och kompaktgeometrin väl föran-krad i cykelkonsumenternas medvetanden.Men SCR ska inte blandas ihop med de renatävlingscyklarna som heter TCR. SCR är ennyutvecklad OCR-kompositram som byggerpå samma teknologi, men med annan geo-metri för cyklister som vill ha mer komfort.Giant går därmed i flera andra tillverkaresfotspår som lanserar komfortracers för lång-loppscyklister och motionärer som gärna sit-ter länge i sadeln.

Sittställningen är den stora skillnaden –SCR har en mer upprätt position än TCR-cy-klarna. Det i kombination med extra in-byggt flex i bland annat kedjestagen, vilketsyns i de kraftigt tillplattade och vinkladerören. TCR-cyklarna erbjuder redan frånbörjan mycket komfort i form av en god vi-brationseliminering och på SCR har manalltså tillfört lite extra flex och en skönareåkposition. Komfortinriktningen tar sigockså uttryck i en något bredare sadel samt iett trippelvevparti för den som vill kunna tadet piano i uppförsbackarna.

Och med så mycket fokus på komfort blevvi lite förvånade när våra testcyklister upp-levde den som ganska hård och styv snarareän mjuk och följsam. Den är vibrationsdäm-

pad som tävlingscyklarna ungefär och upp-levs som lika vridstyv. Den kompakta desig-nen gör sitt till, den är ganska rapp och snär-tig i accelerationerna och svarar bra även vidhård belastning på tunga växlar. Den ut-märker sig alltså inte som en exceptionelltkomfortabel racer. Sittställningen och trip-pelklingan är det vi upplever som uttalatkomfortinriktat. Sittställningen och cy-kelns stabilitet gör den däremot komfortabeli det långa loppet – SCR är en hoj man kanslappna av på. Framgaffeln känns lite sty-vare än tidigare versioner av TCR-gafflarnaoch bidrar till en ännu mer direkt och stadigstyrning, även under hårda inbromsningarutför.

Den lite mer upprätta åkpositionen ochstyva bakändan är som gjord för klättring ilånga berg. Och när det börjar bli jobbigtlangar man in bonusen – bäbisklingan – ochtrippar långsamt vidare uppåt. Däremot ärden kanske inte lika användbar här hemma iSverige, vi hade nog hellre valt ett kompakt-vevparti om det är de där riktigt låga väx-larna som lockar. Då hade man fått ner vik-ten på cykeln något, nu väger den ganskasaftiga 8,5 kilo.

Den övriga utrustningen är habil och gan-ska typisk i den här prisklassen. ShimanosUltegra/105-grupp står för växelsystemettillsammans med Truvativ-vevpartiet Rou-leur GXP med integrerad axel och utanpålig-gande vevlagerskålar. Bromsarna har långbromsarm vilket krävs på den här ramensom har ovanligt generöst utrymme mellanram och däck. De är inte lika sköna som Ul-tegra-bromsarna, men gör det möjligt attslänga på lite fetare sulor för den som vill haännu mer komfort, grepp och slitstyrka.Hjulen är också av förväntad kvalitet för cyk-lar i prisklassen. De funkar men är inte jät t e-roliga.

Vikt utan pedaler: 8,5 kiloLeverantör: Jaguarverken AB, 060-6698 00, www.giant-bicycles.comCirkapris: 23 000 kronor

Ram och framgaffel:Storlek: 56/MRam: Kolfiber, T 700 monocoqueFramgaffel: Kolfiber, Giant FO, alustyrrörVäxel- och drivsystem:Bakväxel: Shimano Ultegra, lång växe-larmFramväxel: Shimano UltegraVäxelreglage: Shimano UltegraKassett: Shimano 105 CS 5600 12-25,tiodeladKedja: Shimano 105 CN 5600Vevparti: Truvativ Rouleur GPX, trippel,52/39/30, 172,5 mmVevlager: Truvativ GPSL, för integreradaxel, utanpåliggande lagerHjul och däck:Hjul: Shimano WH-R550Däck: Michelin Speedium, 700 x 23 mmÖvrigt:Bromsar: Shimano BR-R600, långbromsarmPedaler: -Styre: Giant, 31,8 mmStyrstam: Giant, fyrbultsklammaStyrlager:Cane Creek, integreratSadel: Fizik Vitesse Twin Tech

g e o m e t r i

giant scr 1. 0 | rapp och snärtig

Trimma!Ett par däck i 25 eller 28 millimeters bredd skulle

göra SCR mer allsidig och ännu mer komfort-

abel.

Lyxa!Ett lätt vevparti i kolfiber, kanske i kompaktde-

sign, skulle inte bara göra cykeln snyggare utan

även lättare. Men då måste man tyvärr även

byta ut bakväxeln till en växel med kort arm.

Kadens tycker!Våra testcyklister upplevde SCR som ganskahård och styv och inte så mjuk och följsamsom en komfortracer borde vara. Den är vi-brationsdämpad som Giants tävlingscyklarungefär och upplevs som lika vridstyv. Denkompakta designen gör cykeln rapp och snär-tig i accelerationer och skön uppför. Sittställ-ningen och cykelns stabilitet gör att man kanslappna av även i hög fart. Det är en cykel förlånga dagar i sadeln, men den är inte excep-tionellt komfortabel – en racer för den presta-tionsinriktade motionären.

56 cm

99 cm

giant scr 1.0

70 | kadens nr 2:2006

nishiki är ett s p e c i e l lt koncept. Detjapanska varumärket ägs av varje lands dis-tributör som också designar, specificerar ochb ygger cyklarna för sina respektive markna-d e r. Man samarbetar förstås när det gällergrunderna, men Nishikis modeller är alltidunika för sina respektive marknader. I Sve r i-ge har Nishiki sålts sedan 1979 av Unicykelsom alltså både bygger och designar cyk-larna. Nishiki USA, som förr var ett respekte-r at high end-märke, har däremot deva l ve r at still ett bredare va r u h u s c y k e l f a b r i k at .

Sedan ett par år har Nishiki lanserat flerh i g h -endmodeller i Sverige och Team Carbonär deras senaste flaggskepp på racersidan.

Ramen är av monocoque-konstruktion,men form och geometri är klassisk. Runda,om än överdimensionerade, rör och inga ytt-re reduceringar ger den ett klassiskt racercy-kelutseende. Den mest moderna formen harkedjestagen med sina fyrkantsboxar i an-slutningen till vevlagerhylsan som sedangår över i en bred, platt form mot bakgaffel-ändarna. Sadelstaget är av monostagtyp,nästan legio på moderna cyklar. Tittar mannoga ser man också att sadelröret breddas idiameter från framväxelklämman ner motvevlagerhuset, en ovanlig lösning. Överrö-ret är också knappt märkbart fyrkantigt därdet ansluter till sadelröret.

Tittar man ännu närmare så framträderden storvävda ytstrukturen i kolfibern tyd-ligt, en struktur som påminner starkt omScotts CR-1. När vi frågar Unicykel om dettab e r ättar de att ramen byggs i samma fabrik iKina som gjorde Scotts första CR-1-modell.Men annars har Team Carbon inte ett rör ge-mensamt med Scotts modell. En indikat i o npå att det stämmer är ett test i danska tid-ningen Cykelmagasinet. Det visade att Te a mCarbon både var specifikt styvare och hadehögre styvhet i förhållande till vikt än justCR-1. Imponerande siffror på papperet alltså.

Gillar man klassiska former och kolfiber ärdet lätt att gå i gång på Nishikis racer. Finis-hen är hög och med de feta loggorna, de se-mihöga aerofälgarna och komponenter somFSAs kolfiberstyre och styrstam ser den verk-ligen lyxigt racig ut.

Och racing är också känslan den förmed-lar. Våra testcyklister upplevde den sombåde vridstyv, styrstabil och komfortabel –en riktigt bra kombination av värdefullaegenskaper. Dessutom gör den låga viktensitt till för att den ska klättra som en bergs-get och accelerera som en raket. Team Car-bon är lätt att manövrera, den är stadig ihöga farter och den andas kvalitet rakt ige-nom. Det är kanske framför allt tävlingscy-klister som kommer att trivas på den här cy-keln, men även för den seriösa och presta-tionsinriktade motionären är Team Carbonen oerhört mångsidig prestandacykel.

Utrustningen är i topp – en Shimano Dura-Ace-grupp sköter transmissionen tillsam-mans med Truvativs Rouleur-vevparti i kolfi-ber. Styret i kolfiber med sin ving-profil ärskönt att hålla i men begränsar samtidigtmöjligheterna att justera styrvinkeln myck-et. Det var inte alla cyklister som fann sigtillrätta med formen.

De detaljer som skiljer ut sig i specifikatio-nen är Nishikis egna sadel, som är ganskaskön men känns lite billig, samt Linus-hju-len. De var i och för sig också en positiv över-raskning, ganska styva och lättrullande medsina 24 ekrar – men lite tunga. De känns somden enskilda del i specifikationen som interiktigt matchar resten, vilket egentligen sä-ger mest om den höga kvaliteten på ramenoch övriga delar. Vårt enda frågetecken ärannars sadelklämman som hade en tendensatt glida uppåt på grund av sadelrörets ko-niska form när vi drog åt den. Det är å andrasidan ett litet problem för Nishiki att åtgär-da.

Vikt utan pedaler: 7,3 kiloLeverantör: Unicykel AB, 031-50 01 10,www.nishiki.seCirkapris: 29 000 kronor

Ram och framgaffel:Storlek: 56Ram: kolfiber, Super Light MonocoqueFramgaffel: kolfiber, Carbon Tech 900Växel- och drivsystem:Bakväxel: Shimano Dura-AceFramväxel: Shimano Dura-AceVäxelreglage: Shimano Dura-AceKassett: Shimano Dura-Ace CS7700,12-25, tiodeladKedja: Shimano Dura-Ace CN 7700Vevparti: Truvativ Rouleur Team Carbon,53/39, 172,5 mmVevlager: Truvativ GigaPipe, utanpålig-gandeHjul och däck:Hjul: Linus TeamDäck: Maxxis Detonator 700 x 23 mmÖvrigt:Bromsar: Shimano Dura-AcePedaler: –Styre: FSA K-Wing, kolfiberStyrstam: FSA OS 150, 31,8 mmStyrlager: FSA Orbit, integreratSadel: NishikiSadelstolpe: FSA K-Force Light, kolfiber

g e o m e t r i

nishiki team carbon | svensk design

Trimma!Vi skulle byta sadeln till något snyggare som

matchar cykeln bättre. Och kanske styret för

den som inte trivs med formen – funktionen är

det annars inget fel på.

Lyxa!Ett par tävlingshjul med tubdäck skulle lyfta

den här cykeln till Pro Tour-klass – prestanda-

mässigt, åkmässigt, viktmässigt och utseende-

mässigt. Det är bara priset som är fel. Eller rätt!

Kadens tycker!Nishiki Team Carbon är både vridstyv, styrsta-bil och komfo rtabel. Den låga vikten gör ock-så sitt till för att man ska klättra som en berg s-get och accelere ra som en raket. Geometrioch prestanda kommer kanske främst tilltalat äv l i n g s c y k l i s t e r, men även för den seriösaoch prestationsinriktade motionären är Te a mCarbon ett kap. Den är lätt, snygg och erbju-der mycket komfo rt och åkkvalitet för ganskalite pengar. Vad mer kan man begära ?

56 cm

97,3 cm

73,6°72,6°

nishiki team carbon


time är en smal och exklusiv tillverkaresom fortfarande bygger sina kolfiberramarför hand i Frankrike. Redan där förstår manatt det kostar mer jämfört med den mycketvanligare låglönelandsproduktion mångaandra tillverkare använder sig av. Men bety-der det automatiskt att cyklarna blir bättre?Okej – några av världens bästa cyklister körTime: Tom Boonen vann både Paris-Rou-baix, Flandern runt och VM-linjeloppet påTime. Paolo Bettini i samma stall vinner alltmöjligt på en Time. Och Time har förmodli-gen lyssnat på dessa begåvade cyklister i ut-vecklingsarbetet.

Det verkar så. För geometrin andas racing,utseendet skriker racing och Time pytsar utkonstiga förkortningar och loggor för attmarkera racingambitionen. Resultatet är enganska traditionell form med tunna rör ochmuffar samt en klassisk sittställning. Mennågra moderna eftergifter har Time gjort.Överröret sluttar faktiskt lite och monosa-delstaget, om än kanske inte hypernytt, göratt ramen ändå ser samtida ut. Och skärskå-dar man de smala rören märker man att deär lätt profilerade utvändigt, formerna på-minner om till exempel Colnagos fyrklöver-formade rör från 80-talet.

Bara ramen kostar cirka 15 000 kronormed gaffel, men det är ändå Times billigasteram. Skälet till det höga priset är inte baraatt cykeln byggs i Frankrike för hand. TimesRTM-teknologi innebär att de själva tillver-kar kolfiberrören de bygger ramarna med.

Tekniken tillåter alla tänkbara rörfo r m e roch en hög kva l i t e t s kontroll, menar Time, dåman gör varje rör själva och kan anpassa demutifrån dess specifika uppgift och krav b i l d .

Men märker man av allt detta eller är detmest fina ord? Förvånande är kanske det fak-tum att förutom att Time Edge är den dyras-te av våra ”budget”-cyklar så är det också den

minst komfortabla. Förvånande om manförknippar kolfiber med komfort i förstahand vill säga. För här är det snarare pre-standa som har varit ledordet i utveckling-en. Resultatet är en mycket direkt, vridstyvoch ganska hård åkupplevelse – en klassisktävlingscykel. Hårdhet är inte samma saksom stötighet, snarare handlar det om enkaraktäristisk direktkontakt med underla-get, en tydlig känsla av fart och accelerationi kombination med nerv och lusta. Sportigtvärre alltså.

Våra testcyklister ger den överlag höga be-t yg när det gäller åkkvaliteten. Den öve r r a s-kar inte utfö r, vilket är positivt, och den leve-rerar i de flesta situat i o n e r. På platten, upp-fö r, vid accelerat i o n e r. Edge First är visserli-gen den billigaste och enklaste av T i m e sr a m a r, men det är faktiskt inte alls svårt at tföreställa sig Bettini eller Boonen på den. Denhar den där snabba, styva och hårda känslant ävlingscyklister lär sig att älska med åren.

Ramen väger 1130 gram vilket är mycketlätt, oavsett prisklass. Cykelns totalvikt ärstrax under åtta kilo, vilket också det är re-spektabelt med tanke på att utrustningenkunde vara lättare. Edge First säljs bara somlöst ramkit så valmöjligheterna är förståsstora när det gäller att anpassa cykeln eftertycke och plånbok.

I den här specifikationen gillade vi kanskefrämst kompaktvevpartiet i kolfiber frånFSA, K-Force SL, samt Ultegragruppens ut-märkta broms- och växelfunktion. Däremothade vi valt ett par andra hjul än ShimanosWH-R550 som känns svajiga och opålitliga.Sadeln var inte heller någon höjdare, mendet är ju en mycket individuell sak. För ossvar den alltför hård.

Ramen känns och ser dyrare ut än vad denär och finishen är hög. Är du sugen på en fintävlingscykel så är det här definitivt en ramatt bygga på för framtiden.

Vikt utan pedaler: 7,9 kiloLeverantör: Grahns AB, 0141-20 92 00,www.time-sport.com Cirkapris: 31 000 kronor (i detta utförande)

Ram och framgaffel:Storlek: 56Ram: kolfiber, muffadFramgaffel: kolfiber, alustyrrörVäxel- och drivsystem:Bakväxel: Shimano UltegraFramväxel: FSAVäxelreglage: Shimano UltegraKassett: Shimano Ultegra CS 6600, 12-25, tiodeladKedja: Shimano Ultegra CN HG 6600Vevparti: FSA K-Force SL, kompakt,50/34, 172,5 mmVevlager: FSA, Isis-kassett Hjul och däck:Däck: Maxxis Xenith 700 x 23 mmHjul: Shimano WH-R550Övrigt:Bromsar: Shimano UltegraPedaler: -Styre: FSA RD 250, 31,8 mmStyrstam: FSA OS 150Styrlager: Time, integreratSadel: FSASadelstolpe: FSA, aluminium

g e o m e t r i

time edge first | franskt hantverk

Trimma!Definitivt sadeln till en mer komfortabel vari-

ant (gärna i vitt för att få den där Tom Boonen-

look-a-like-looken).

Lyxa!Kör möjligen med Shimanohjulen WH-R550 på

träning, men investera gärna i ett par lättare,

snabbare hjul för fincykling och lopp. Överhu-

vudtaget skulle ett par lite bättre hjul lyfta Edge

First till toppnivån direkt.

Kadens tycker!Mycket racingkänsla gör Time Edge First tillen favorit bland de prestationsinriktade cy-klisterna i vår testpatrull. Det är kul att denbilligaste och enklaste av företagets model-ler ändå har en sån hög åkkvalitet, arvet frånvärldsåkare som Bettini och Boonen kännsnärvarande. Vill du ha en tävlingscykel sominte så många andra har och inte tycker attkomfort är en cykels viktigaste egenskaper –då kan vi varmt rekommendera Time EdgeFirst.

56 cm

98 cm

73,5°73°

time edge first


trek har med sin OCLV-teknologi samtsponsringen av Lance Armstrong i mångaavseenden banat väg för den kolfiberrevolu-tion som nu slår igenom på bred front. Nukommer man också med en enklare och billi-gare kolfiberram. TCT 5000 är Treks svar påkonsumenternas efterfrågan på kolfiber tillett lägre pris. TCT betyder Trek Carbon Tech-nology och är utvecklat av samma folk somen gång tog fram OCLV-teknologin, menbygger på en enklare kolfiber. Annars ärmycket sig likt jämfört med de populäraTour-vinnande OCLV-ramarna. Huvudtri-angeln är en monocoqueram till skillnadfrån OCLV-ramarna som är muffade.

Formerna är mycket snarlika den klassis-ka 5200-ramen med sina runda symmetris-ka rör, svepande övergångar och monosa-delstaget med sin lågt placerade infästningmot sadelröret baktill. Även klassiska kän-netecken som det feta homogena vevlager-huset och geometrin, också den identiskmed den som Lance Armstrong vann sin sis-ta Tour-seger med, finns här.

När vi har konstaterat allt detta är det för-stås lätt att dra slutsatsen att den här cykelnockså beter sig som sin föregångare 5200, påpapperet. Det gör den också i verkligheten.Precis som sin föregångare. Vad betyder dådet? Jo, Trek 5000 är en stabil och oerhörtneutral åkupplevelse som dels fick våra test-cyklister att mumla om ”perfekt motionsra-cer” men också ”den känns lite tråkig”. Ochdet kan man ju tycka om förutsägbarhet iallmänhet. För det är precis det Trek alltidhar handlat om – geometrin tillsammansmed material och konstruktioner ger oftamycket stabila, trygga, neutrala – och förut-sägbara cyklar. Tråkigt om man vill ha ner-vighet, skönt om man vill koncentrera sig påtrampandet. Tråkig tyckte några att lacken

också var, men de flesta ändrade uppfatt-ning när 5000 kom ut i solen – oväntat myck-et djup och glitter överraskade oss positivt.

Stabiliteten är mycket god, vibrations-dämpningen är bra – Trek 5000 är helt enkelten lättåkt cykel. Ska vi vara lite kritiska ärden kanske aningen hård framtill, men averfarenhet sluter vi oss till att det snararehar med det överdimensionerade Bontrager-styret att göra. Det är också utrustat med enintressant innovation, Bontragers RoadBuzz-killers. Det är en styrändsplugg meden svängningshämmande vikt som hänger iett elastomernät inuti styret och ska elimi-nera vibrationer. Vi provade med och utandem och upplevde faktiskt en liten, om änknappt märkbar, skillnad i hur mycket sty-ret vibrerade.

Styrningen är annars exemplariskt balan-serad och stabiliteten i hög fart är verkligenexceptionell. Annars utmärker sig Trek mestkanske som en cykel som inte utmärker sig.Den bara är där och gör sitt jobb på ett an-märkningsvärt blygsamt men effektivt sätt.Tråkigt kan vara samma som bra. Pålitlig ärkanske ett bättre ord.

Utrustningen är på en förväntad nivå fören cykel i den här prisklassen. Växelsyste-met från Shimano Ultegra och 105-grup-perna levererar säkra växlingar. Bromsarnaär från Cane Creek och känns som ett okej al-ternativ, även om vi hade föredragit ett parUltegrabromsar här. Bontragerkomponen-terna, som vevpartiet med integrerad axeloch utanpåliggande vevlager, känns uppda-terat. Det gäller också den fina om än välkorta kolfibersadelstolpen och de parekradeBontrager-hjulen som är styva, sköna ochrullar lätt. De höll sig spikraka hela testet,vilket sannerligen inte är en självklarhet.Styret känns som sagt överstyvt men harhyfsad finish. Sadeln är för bred framtill ochför mjuk för vår smak, den borde sitta på enhybridcykel istället.

Vikt utan pedaler: 8,4 kiloLeverantör: Duells AB, 031-727 63 00,www.trekbikes.comCirkapris: 21 000 kronor

Ram och framgaffel:Storlek: 56Ram: Kolfiber, monocoque TCTFramgaffel: Kolfiber, Bontrager alurörVäxel- och drivsystem:Bakväxel: Shimano UltegraFramväxel: Shimano 105Växelreglage: Shimano 105Kassett: Shimano CS 5500, 12-25, tio-deladKedja: Shimano CN 7001Vevparti: Bontrager Race Lite, 53/39,172,5 mmVevlager: Utanpåliggande för integreradaxelHjul och däck:Hjul: Bontrager SelectDäck: Bontrager Race Lite, 700 x 25 mmÖvrigt:Bromsar: Cane Creek SCR-3Pedaler: -Styre: Bontrager Select, 31,8 mmStyrstam: BontragerStyrlager: VP AheadsetSadel: Bontrager SelectSadelstolpe: Bontrager, kolfiber

g e o m e t r i

trek 5000 t c t | klassisk stabilitet

Trimma!Ett lätt val – lägg ett par hundralappar till på en

riktigt bra sadel, det är det alltid värt. Din stjärt

kommer att tacka dig.

Lyxa! Ett styre och en styrstam med lite mer komfort

skulle passa bättre med cykelns ambitioner och

kvaliteter.

Kadens tycker!Trek har lång och gedigen erfarenhet av kolfi-ber och det märks i företagets nya budget-ram. Även om det inte är en OCLV-ram så harden alla väsentliga egenskaper som känne-tecknar cyklarna som har vunnit Touren sjuår i rad. Det handlar om stabilitet och förut-sägbarhet i en neutral och pålitlig förpack-ning. Gillar man det har Trek verkligen lyck-ats väl. Man har också valt att lägga krutet pårätt saker – en högklassig åkupplevelse, brahjul och en rimlig nivå på de viktigaste kom-ponenterna. En perfekt motionsracer.

56 cm

99,5 cm

73,8°73,5°

trek tct 5000

76 | kadens nr 2:2006

Två mil från k u s t e n har vindenfortfarande styrka nog att sträckaflaggorna med det Flamländskalejonet. Huset i kurvan är sig likt,

det ser fortfarande ut som det gjorde närNapoleon marscherade förbi. När brit-terna gjorde sina sista lönlösa anfall mothöjden en bit bort föddes fru Stein. Kam-pen om herraväldet över dessa vindpi-nade kullar på slätten tog sin början medKarl den Stores barnbarn. Imorgon är deten helt annan kamp som skall utkämpas.26 mil i vinden och uppför de branta ber-gen skall avgöra vem som är starkast iFlandern.

I källaren står ett rum förberett åt oss,det är inte helt enkelt att ordna boendeunder påskveckan. Privatvärdar öppnarsina hem åt cykelentusiaster från helavärlden. Kaféet i byn serverar Jupiler, lo-kalbefolkningen är i minoritet, enligt le-genden skall äkta vlaamse frietjes bere-das i hästister. Tröttheten och ölen skalarav filtren, vi tar in platsens magi i storaklunkar. Tillbaka i källaren, min fru ochvärdinnan har funnit varandra där uppe.Förutom vårt rum tycks vartenda skryms-le vara breddfyllt av decenniers bråte.Bakom trappan står en cykel. Ett full-blod, en Raleigh med Campagnoloutrust-ning. Ekernipplarna är grönärgade,styrlindan av bomull, sadeln av mockaoch fälgarna heter Fiamme Ergal. Medstöd av trappan grenslar jag cykeln, deplatta tubdäcken knastrar. Händerna ibocken, jag lägger i en tyngre växel ochskiftar till lilla klingan, bakom krökenbörjar Eikenberg. Om man inte vet att

lägga i rätt växel i tid blir det snart försent då stigningen är brant i början. Bak-ifrån kommer cyklister på ett pärlband,plågade, inne i sig själva, jag orkar intesätta emot, en lagkamrat skriker ett paruppmuntrande ord. Jag tar ett pedaltagmed lite extra kraft. De första bilarna dy-ker upp, kommissarien nickar uppskat-tande. Backen tar aldrig slut. På krönetmöts jag av en vägg av Nordsjöluft. Minmardröm störs av ett kraftigt kompres-sorhorn, sportdirektören Peter Post lutarsig ut ur Opel Rekordens fönster. – Dittjävla svin! Förbannade ynkrygg, du harsålt ut hela laget, cykla ikapp för helvete,ditt vidriga arselhål!

Lungorna orkar inte svara, det lutarsvagt utför, upp på stora kakan, i mittinre spelar en sång till rytmen av syra-tröskelns andning. De böjda ryggarnanärmar sig, det är sextio kilometer kvar.Jag ligger på absolut sista rullen. En korttutning markerar att sportdirektören villtala med mig, han vinkar mig till sig,räcker mig en flaska och frågar hur detär. Han säger att han tror att idag är mindag. Att om jag sköter mina kort rätt kanjag vara med där framme. I nästa ögon-blick trycker han gasen i botten, kick-downen ylar, jag håller hårt i flaskan.Farten över den dåliga asfalten närmarsig 80. Peter gör tummen upp och tänderen cigarett med högerhanden. Tillbaka ihuvudgruppen. Farten är hög, framföross frihjular de, vi ligger på ett streckbakom. Ingen skänker en tum, vi är därför att förlora, vi är till ingen nytta menfortsätter ändå. Vi rör oss över mark där

ingen någonsin fått något gratis, åskå-darna applåderar, viftar med flaggor ochhoppar jämfota när vi passerar, vi ger al-drig upp. I ett trollslag dämpas farten,där framme reser sig någon och tar enmatbit ur bakfickan. Ledarna är iväg, bi-larna passerar oss, Peter flyttar inteblicken från ratten. Jag är ensam. Ingentar notis, ingen tidning publicerar ett re-sultat där nummer 53 är med. Glesnandeled av åskådare, de mest hängivna åkermellan banans höjdpunkter, männenhar gått in för en öl till framför kaféets TVsom följer tätstriden. En röst ropar påmig, jag är nära att trilla men återfår ba-lansen mot trappan, mina fötter sitterhårt åtdragna i Christophe-clipsen.Mellan trappstegen ser jag min frus föt-ter och fru Stein. Hon frågar på felfri eng-elska om jag hittat cykeln. Jag svarar attdet är en verkligt fin sak hon har där. Honsvarar att det är flera som sagt det, menatt hon inte tycker att cykling är så märk-värdigt. Cykeln fick hon i pant för 25 årsedan när hon hyrde ut åt ett helt lag sominte kunde betala. – De kom aldrig tillba-ka för att hämta den.

I köket har hon dukat upp te och fär-diggjorda smörgåsar. Utanför lyser ensmal månstrimma upp den blånandeaprilhimlen. Fru Stein berättar om hurhon fick processa för att återfå huset efterkriget. Jag frågar varför.

– Vi deporterades i december 1943, avmin familj överlevde bara jag. När jagkom tillbaka bodde en annan familj här.Men du vet, den här jorden ger man ald-rig upp.

V å r k l a ssi k e r k ä n sl o r

Vrouw Stein

text: henrik rav i n

78 | kadens nr 2:2006

S ä s o n g s s t a rt 0 6text och foto: david elmfeldt

Kadens paparazzi kollade in vårsalongen på den euro-

peiska säsongsstarten Mallorca Challenge.

Integrerad sadelstolpe må vara coolt,men inte optimalt om man behöver jus-tera sadelhöjden snabbt. Steffen Wese-mann i T-Mobile fick plocka fram fileninför start. Hade han den i miniverktyg-et?

Vill du tas för ett proffs så är det lååång styrstam som gäller.

Kolfibercykel någon?

Hallå, 2005 ringde och ville ha tillbakasin frisyr!

Dubbla Mallis runt-vinnaren AlejandroValverdes fanclub har en låg medelålder.Denna ”mini-tifosini” var mest intresse-rad av Valverdes cykel däremot.

Oscar Freire ler som en sol. Vem skulleinte gjort det om man lagt beslag på ettpar vita Rudy-brillor?

Tyskar som vet hur man hänger på en cykel.

Matcha, matcha och matcha. Lotto-Davitamon får till det i år igen. HenkVogels poserar.

Alltså, Filippo Pozzato har precis tävlati över två timmar. Och haft hjälm. Vispanar fortfarande efter vilka hårvårds-produkter han använt för att lyckasvara så tokfräsch. Senare slog han tilloch vann Milano–San Remo – fort-farande lika tokfräsch.

En Audi kommer lastad med Giants.

Isaac Galves i Illes Balears på sjätte hjul vet inte i denna stund att han skall vinnaspurten om 90 minuter.

Den gröna jätten sitter säkert. Magnus Bäckstedt skadade knäet i en vurpa senareunder etappen och fick lite ofrivillig vårvila.

kadens nr 2:2006 | 79

Helt rätt på ett euro-trash-läckert sätt.Mössa och trotjänarna Oakley Profra-mes är inne även denna säsong visarAwelin Clerc i Phonak-stallet.

Peter van Petegems ”Five O’Clock Shade”är inte att leka med. På riktigt långaetapper får han nog hjälp med att ra k abenen igen inför målgången. Notera ock-så de klassiska hjulen, styret och sadeln.Vi gissar att Peter började cykla runt1982 och är en vanemänniska.

Ryssarna har alltid kört den hårda sti-len. Den funkar även i år för ryske mäs-taren Sergej Ivanov i T-Mobile.

Har man sett filmen ”Overcoming” omCSC vet man att Jens Voigt inte lider avvindeksem. Han har den rätta inställ-ningen nämligen – ”stöt sönder klung-an".

Gilberto Simoni har bytt till Saunier-Du-val och ska köra Scott och helgult. Tillpåsk och resten av året. Hoppas de harfunderat på hur de ska matcha ”la ma-glia rosa” med gula byxor. (Gratis stil-tips från oss: det går inte.)

”Hm, skulle inte mina nya SRM-vevarvara i guld? Vet dom inte vem jag är?”Sympatiska Bettini funderar kring vå-rens kollektion och färgmatchningenmed nya komponenter. Några dagar se-nare tog han sin första seger för säsong-en.

Kan det bli snyggare? Släng in ett parCampagnolo Bora-hjul och du är hem-ma (spelar inte någon roll vilken cykeldu har). Lackad kolfiber, som PinarellosOnda-gaffel, är väldigt mycket 2007.

Lite schweizisk industridesign på Pho-nak-åkaren Martin Elmigers hoj. Kollain ”lill”-klingan, inget kompakttjafs därinte… Vi tror BMC kommer slå rejält iår. Svensk distribution någon?

8 | kadens nr 6:2005

Skriv ett brev – vinn ett miniverktyg från Park Tools!Skriv kort och koncist, max 800 tecken, om vad du villsom har med cykel att göra. Skicka din insändare till [email protected] eller till Cykeltidningen Kadens,Box 22559, 104 22 Stockholm. Skriv ”Insändare” somämnesrubrik. Vi förbehåller oss rätten att redigera brev. Den bästa insändaren, enligt Kadens redaktion, vinner ettminiverktyg från Park Tools. IB2har de åtta vanligaste insex-nycklarna, en torxnyckeloch en skruvmejsel och kostar cirka 180 kronor.

Hur köpa begagnat?

Skönt att ni är tillbaks på banan igen! Jag gillar den nya stilen på innehållet efter ny-starten, framförallt tänker jag på Bäckstedtreportaget – mer svartvitt! Jag hoppas attmekskolan återkommer igen (även felfingrade klarade av dessa tips).

Då min egen talang, ålder och träningsmoral inte arbetar för mig längre, så satsarjag istället på materialet (i sann gubbanda). Tyvärr räcker inte plånboken alltid till föratt köpa nytt, så jag inventerar de bytessiter som florerar på nätet.

Men hur bedömer man begagnade cyklar? De gånger jag kollat saker känns det somen blinddate (lacken var snygg, men det var det enda). Vilka delar slits mest och vad ärde vanligaste dolda felen? Jag hoppas att ni kan ge lite råd vad man skall fråga innanman stämmer träff och vad man skall kolla en extra gång innan man slår till.

thomas ba l m é r

Tack för de vänliga orden. Mekskolan har tagit paus, men återkommer kanske i framtiden. Att köpa begagnatkan verkligen vara en djungel och vi kanske får anledning att återkomma med en utförligare artikel i ämnet. Menhär är några tips. Lycka till! (Begred.)

1. Ta reda på årsmodell och storlek, be gärna om exakta mått på sadel- och överrör och jämför med din gamla cy-kel eller tidigare erfarenheter. Läs på så mycket du kan om cykeln. Tester i tidningar och trådar i nät-communitieskan vara en bra start. Verkar den rätt för dina behov – ta en titt.2. Kolla framför allt ram, framgaffel och hjul, detta är de viktigaste komponenterna och dyrast att byta ut. Kollaefter lackskador och bucklor, framför allt under diagonalröret bakom styrhuvudet. Leta efter sprickor i rören runtvevhuset. Känn och titta på framgaffeln så att den verkar oskadd och rak, både uppifrån och från sidan. Kolla atthjulen inte är väldigt skeva eller ovala, inte har inåtbuktande (konkava) bromsytor eller lösa ekrar – allt detta kanvara indikationer på skador eller slitage. 3. Lyft på cykeln och släpp den hårt på de pumpade hjulen (utan att välta den). Den ska landa med en dov duns.Skramlar det? Försök ta reda på vad det är. Med låst frambroms, gunga cykeln fram och tillbaka – ett glapp i styr-lagret går att fixa, men ett nytt styrlager kostar en hel del. Vicka vevarmarna i sidled – glappar det här måste dutroligen byta vevlagret. Det kan vara dyrt beroende på modell. Vicka hjulen i sidled – glapp i nav kan vara enklaatt åtgärda, men skadade lagerbanor kan innebära nya nav och hjulbyggen vilket kan bli en dyr affär.4. Gör en ordentlig inspektion av resten. Tänderna på framdrev, kassett och bakväxelns trissor ska vara lite plattaupptill. Är de spetsiga med djupa dalar mellan betyder det att de är slitna och förmodligen måste bytas ut snart,vilket är ganska kostsamt. Kolla också att bakväxelarmens trissor är i linje med kassetten om du tittar på denbakifrån. En sned växelarm kan betyda att ramens bakväxelinfästning (örat) är böjt. Kolla att det går att byta uteller rikta innan du slår till. 5. Ser allt bra ut? Kräv att få provcykla, men var beredd på att lämna din legitimation eller dylikt i pant. Tänk påatt svampiga eller tröga bromsar eller oexakta växlingar oftast handlar om dåligt underhåll och är ganska enkeltatt åtgärda med ett billigt vajer- och höljebyte. Det kan det vara värt.

Kadens insändare Snabbare SPD-ursteg?Hur tränar man lättast upp snabbheten attklicka i och lossa foten från SPD-pedalerna?Då jag alltid har kört med remmar tidigarekan jag inte komma överens med dessa nyagrejer. Väl på plats är de mycket bra, men vidutförsåkning där det är mycket storsten medmera går det för långsamt att komma lossinnan olyckan. Att sedan få dit skorna igen tarenorm tid.

per kjell

Kolla först att du har rätt klossar för dina pedaler. Börjamed att lossa på pedalens fjäderspänning så att det ärlättare att klicka i och ur pedalen. Smörj sedan upp kon-taktytan mellan klossen och pedalen med en tunn syn-tetisk olja (gör detta inför varje cykeltur).

Sätt dig på cykeln och stöd dig mot en dörrpost ellerdylikt. Klicka i klossarna i pedalerna och träna på attvrida loss foten. Börja med pedalen i sitt nedersta läge.Lyft foten lätt från pedalen (släpp på trycket så att

Uppgradera hjulen?Jag är en seriöst satsande motionärscyklistsom ska köra några lopp i Långloppscupen.Jag har en Scott Scale 30 2006a som jag skullevilja uppgradera hjulen på. De fälgar som sit-ter på är Mavic XM317 Disc med Shimano 535Disc-nav och Dt Swiss Champion-ekrar. Kanjag ha kvar Shimano-naven? Är slanglöst ettalternativ? Vad skulle en rimlig uppdateringvara som inte kostar en förmögenhet?

göran o. sundell

De hjul du har är mycket slitstarka och dessutom av hyf-sat god kvalitet. Så det är svårt att göra en uppgrade-ring som är motiverad utan att det blir kostsamt.

Slanglöst lönar sig bäst på banor med mycket "stök" ioch med att du kan köra med lägre däckstryck med min-dre risk för genomslagspunkteringar. På snabba ochlättåkta banor med mycket grus är vinsten mest den nå-got lägre roterande yttre vikten. Ju lägre den är, destomindre kraft krävs för att driva cykeln och desto lättareblir den att hantera och styra i teknisk terräng.

Därför är det vettigt att utgå från ett par enklarenav, om man vill hålla nere kostnaderna, och kanskebara byta fälg och däck.

Byter du till Mavics XM819 Disc för UST-däck får duner fälgvikten med ett hekto per hjul (jmf med Mavicsmotsvarande XM321 Disc-fälgar), vilket är ganskamycket i sammanhanget. Med slanglösa däck skalar duav ytterligare cirka ett halvt hekto per hjul, totalt ban-tar du hjulvikten med cirka tre hekto på ett mycket vik-tigt ställe.

Men det är inte jättebilligt. Nya fälgar, däck ochekrar samt arbetskostnaden för ovanstående bordehamna runt 3500-4000 kronor för ett par hjul om du an-vänder dina befintliga nav. Jämför gärna det priset medkostnaden för ett färdigt hjulset. Då har du dessutomkvar dina gamla hjul att slita på, i dåligt väder till ex-empel. (Hjulbyggarred.)

säga) och vrid hälen utåt med en snabb knix. När detfunkar tillfredställande kan du pröva med pedalen iandra positioner och till och med testa att vrida häleninåt. Insteget övar du ju samtidigt.

Träna sen i skogen. Insteget är lättast att hitta omdu trampar iväg först. När du har fått upp farten tryckerdu dit klossen när pedalen är i sitt främre eller nederstaläge. När du blir säkrare så kan du dra åt pedalfjädernså att du inte löser ut foten av misstag. (Ped.red.)

80 | kadens nr 2:2006

De flesta cyklister tränar och t ävlar på relativt långa sträcko r. Kroppen behöver därför fram-förallt vara uthållig för att orka

prestera bra. Men när man väl har en sta-bil distansgrund i sitt träningsuppläggkan det vara fartträning som ska till föratt du ska höja dig ännu ett snäpp som cy-klist. Genom fartträning kan du höja dinmaxfart, kroppen får ett större ”fartre-gister”. Ofta blir resultatet att du klararav att tävla, även på längre sträckor, i etthårdare tempo. Och vid avgörande ryckoch spurter är det förmågan att kunnaåka fort som är helt avgörande för att intebli avhängd.

När du planerar din träning är det engod idé att analysera vad som krävs för attuppnå dina mål – vad just du behövervara bra på för att komma dit du vill. Utgåfrån dina mål för säsongen. Är det ettlånglopp i skogen, Vätternrundan ellerVeterancupen som gäller? Ska du körakorta tempolopp eller långa linjelopp?

Nästa steg är att bestämma vad du re-dan är bra på och vad du mest av allt skul-le behöva fö r b ättra. De flesta av oss harinte obegränsat med tid för träning, sådå gäller det att vara taktisk och ha ett fo-kus på träningspassen för att få ut såmycket som möjligt. Ju mer specifik dukan vara desto bättre resultat når du heltenkelt.

Vi tar några exempel: om ditt högstamål för säsongen är att sänka ditt person-bästa på tre mil tempo så behöver du kun-na hålla hög fart under relativt lång tid.Detta innebär att du behöver höja dinmjölksyratröskel för att inte tappa i tem-

po på slutet av loppet. Du behöver ocksåvara tillräckligt stark för att orka hållafarten i backarna utan att dra på dig förmycket mjölksyra. Dessutom måste duvara någorlunda bekväm i det tävlings-tempo du har som mål.

Om du istället siktar på bättre place-ringar i Långloppscupen behöver du kan-ske framförallt distansträning så att duorkar långa sträckor. Men utöver det kanmjölksyratröskeln behöva höjas ävenhär, så att du kan klara av tuffa partierutan att stumna och även hålla en högregenomsnittsfart. Du behöver också brateknik i skogen så att du kan slappna avoch slipper gå av cykeln i svåra partier.Och du behöver styrka för att klara av denofta backiga terrängen. Detta är någraexempel som illustrerar att ett optimaltträningsprogram för en cyklist kan varamer eller mindre tidsslöseri för en an-nan.

Korta eller långa?Fartträning är ett vitt begrepp som om-fattar allt från korta rusher till långatempodistanspass eller lekfulla tävlings-lika pass med kompisarna. Varje typ avträning ger olika effekter på kroppen ochdin prestationsförmåga.

Längre intervaller, runt 8–15 minuter imedelhög intensitet med kortare vila syf-tar främst till att höja mjölksyratröskeln.Mjölksyratröskeln är den intensitetsnivådär kroppen börjar samla på sig mermjölksyra än den hinner forsla bort. Cy-klar du för länge över denna tröskel kom-mer du obönhörligt att krokna och tving-as dra ner på farten. Genom att träna på

eller nära denna tröskel övar du upp krop-pens förmåga att ta hand om mjölksyra.Till slut kan du cykla på en högre inten-sitet under längre tid utan att stumna.

Tröskelträning är också bra för att vän-ja sig vid tävlingstempo. Efter ett tag lärdu dig hur det känns att ligga på tröskelnoch kan bättre kontrollera din fart underen tävling för att orka hela loppet ut. Dukan variera mjölksyratröskelträningenmellan långa intervaller och tempoträ-ning. Det är lättast att börja med långaintervaller, eftersom tempoträning krä-ver mer motivation och att man vet precishur hårt man ska köra.

Fartlek är en ostrukturerad men ändåeffektiv form av fartträning som faktisktuppfanns av svenskar och därför heter”fartlek” i hela världen. Träningsformengår ut på att variera tempot så mycketsom möjligt under lekfulla former. Frånlånga hårda körningar till korta rusheroch däremellan återhämtningsperioderav varierande längd. Allt detta under ettoch samma pass för att träna olika tem-pon och simulera en tävlingssituation.Överraskningsmomentet och variatio-nen är det som gör fartlek till ett effektivtträningspass, och det är kul också. Fart-lekspasset ger, om det är bra genomfört,effekter på såväl mjölksyratröskel sommaxkapacitet och explosivitet.

Korta intervaller, runt 2–4 minutermed hög intensitet och lika lång vila somintervallen, eller något kortare, syftarframförallt till att höja det maximala sy-reupptaget. Max syreupptag innebär denstorlek som din ”motor” har, det vill sägadin maxkapacitet. Genom att träna kortaintervaller blir kroppen bättre på att taupp och utnyttja syre. Resultatet blir attdu kan höja din högsta fart. Detta kom-mer till användning inte bara vid spurteroch hårda ryck utan du får ofta också enhögre bekväm fart. Eftersom du breddarfartregistret kan du cykla hårdare utanatt ta ut dig max. Du kan också varieratempot lättare och bättre styra vilken fart

Din cykling Fartträning

Bli snabb i pra k t i k e n

När man har en stabil distansgrund är det fartträningen som höjer dig

ännu ett snäpp som cyklist. Med fartträning höjer du din maxfart, kan

köra fortare längre och klarar ryck och spurter bättre. Vi ger dig tipsen

för högre fart.

text: anna sjögren/O2 foto: david elmfeldt

du vill hålla under till exempel en täv-ling.

Superkorta intervaller, 30–90 sekunderpå maxfart, ger också viss effekt på detmaximala syreupptaget. Dessutom trä-nar du kroppens förmåga att arbetaunder syrebrist, då du inte hinner få uttillräckligt med syre till musklerna underarbetet. Efter intervallen får du en syre-skuld som måste ersättas. Det är därförman inte kan hålla maxfart specielltlänge. Men genom att träna korta inter-valler på riktigt hög intensitet så kan duhålla ditt högsta tempo lite längre än dukan idag. Du tränar även styrka ochframförallt explosivitet genom kortaintervaller – bra egenskaper i backar,

slutspurter eller vid snabba ryck i klung-an.

När man kör korta intervaller är detviktigt att vila tillräckligt länge för att fåut full effekt av varje intervall. Stannainte helt utan rulla lugnt mellan inter-vallerna så kroppen lättare kan göra sigav med den mjölksyra som ansamlats.

Låt dig inte luras av att den samman-lagda arbetstiden inte blir så lång underdessa intervallpass. I och med att du trä-nar på så hög intensitet är passet ändåslitsamt för kroppen. Återhämtning ärockså a och o för att få ut full effekt av pas-set.

Tänk på att inte köra ett hårt intervall-pass för nära ett viktigt lopp. Det kan vara

lockande att få en bekräftelse på att manär stark. Men det kan i värsta fall straffasig om kroppen inte är fullt återhämtadnär det är dags att tävla.

Vad, när och hur ofta?För dig som ska köra långa lopp som Vät-ternrundan eller Långloppscupen är detklokt att lägga tyngdpunkten på längreintervaller. Känner du att du behöver för-bättra snabbheten och maxkapacitetenså kan du lägga in lite snabbare interval-ler närmare tävlingssäsongen.

Har du mest kört lugna pass hittills, såbörja med ett fartpass i veckan undertre–fyra veckor. Öka sedan på till två fart-pass i veckan.

kadens nr 2:2006 | 81

Tempoträning är oerhört effektivt men ställer också höga krav på fokus och motivation för att klara av att hålla arbetsintensiteten hög.

82 | kadens nr 2:2006

Långa intervaller

Börja passet med att värma upp ordentligt,

cykla lugnt i 15–20 minuter. Första passen är

det lagom att köra intervaller på cirka fem

minuter för att sedan öka stegvis upp till

cirka 12 minuter. När du kör intervallen, öka

gradvis men ganska snabbt, hastigheten

tills du kommer upp till den intensitet du

ska köra på. Håll sedan samma fart hela

intervallen. Tanken är att du ska ligga på el-

ler precis under din mjölksyratröskelfart.

Det kommer att kännas jobbigt och flå-

sigt, men du ska ändå kunna hålla tempot ti-

den ut. Trampa lugnt mellan varje intervall i

ungefär 2–5 minuter, beroende på hur långa

i n t e rvaller du kör. Du som cyklar med puls-

klocka kan sikta på att pulsen ska ner till un-

gefär 120 slag per minut mellan interva l l e r n a .

Du ska känna dig hyfsat återhämtad och

redo för nästa intervall. Upprepa det antal

i n t e rvaller du har bestämt dig för och av s l u t a

passet med nedva rvning på 10–15 minuter fö r

att kroppen ska kunna återställa syre b a l a n-

sen och blodcirkulationen i musklerna.

Tempoträning

Tempopasset har samma mål som de långa

intervallerna men är mer anpassat till täv-

lingssituationens krav. Värm upp som tidi-

gare och kör sedan i tröskelfart till att börja

med under cirka 20 minuter. Öka efterhand

på upp till 30–40 minuter. Du kan behöva

sänka farten något jämfört med de långa

intervallerna för att orka hela vägen.

Ett bra sätt att köra tempoträning på är

att välja ut en sträcka som du klockar vid

varje pass. Börja med 8–10 kilometer och

öka på längden successivt allteftersom du

blir starkare. Du kan också ha en testrunda i

lämplig längd på till exempel 10 eller 20 kilo-

meter som du kör regelbundet på tröskel-

fart och klockar tiden. Tiden är en bra värde-

mätare på hur formen är och om träningen

ger resultat. Tänk bara på att väder och

(mot)vind påverkar resultatet, så stirra dig

inte blind på klockan.


Så tränar du fart i praktiken

Lagtempo på tre–fyra jämna cyklister är ett bra sätt att hålla farten om man kör långa intervaller. Och du får brateknikträning och känsla för vindhanteringen.

Öka antalet intervaller och längden påintervallerna långsamt så att du inteöveranstränger kroppen. Du kan köraintervallträning både inomhus på traineroch utomhus. Fördelen med trainer är attdet är lättare att hålla koll på intensitetoch tid. Utomhusträning ger å andra si-dan mer naturliga och tävlingsliknandeförhållanden och kan vara ett bättre sättatt förbereda sig för den verkliga tävlings-situationen. Kör du ute underlättar detom du markerar sträckan, så du kan köraresten av intervallerna utan att behövakolla klockan hela tiden. Har du en mar-kering vet du när intervallen är slut. Detär ändå bra att klocka varje intervall, sådu kan kontrollera att du kör ungefär likahårt på alla intervallerna. Meningen äratt du ska kunna hålla samma tempogenom hela intervallpasset. De sistaintervallerna ska vara lika hårda ochsnabba som de första. Sackar du alltid påslutet kanske du kör för många interval-ler eller i ett för hårt tempo.

Toppa digNär du kört tröskelträning ett tag ochnärmar dig säsongen kan du toppa diggenom att lägga in några veckor med hög-intensiv träning. Börja med ett pass iveckan men se till att ditt veckoschemainte blir för tungt. Du kan behöva byta utnågot pass eller dra ner på dina övrigapass för att inte belasta kroppen för myck-et. Kom ihåg att fartträning sliter påkroppen, ge dig själv tid för återhämt-ning efter varje pass. Tänk på att inte läg-ga fartträningen dagen innan eller efterlånga distanspass. Då ger du inte krop-pen en sportslig chans att ta till sig trä-ningen och du riskerar istället att bli ska-dad.

Slutligen, glöm inte att det är dina för-utsättningar och mål som ska styra dittträningsupplägg. Tränar du mest för atthålla formen, bränna fett och må brakanske du inte alls behöver träna fart.Istället får du kanske mest ut av din trä-ningstid genom att hålla dig till lugnaredistansträning. Fundera noga igenomvad just du behöver för att bli bättre, sma-lare, snabbare, gladare, mer motiveradeller vad det nu kan vara du siktar på.Tänk långsiktigt, så har du bäst chans attfå ut maximalt av din träning. Och vikti-gast av allt – det ska vara kul att cykla!

84 | kadens nr 2:2006

Korta intervaller

Värm upp ordentligt 20–25 minuter och kör

sedan intervaller på 2–4 minuter med lika

lång vila. Öka på antalet intervaller succes-

sivt, börja med 3–5 stycken och känn efter

hur kroppen svarar. Du ska kunna hålla

samma intensitet på den första intervallen

som den sista. Tempot ska vara högt, du ska

ligga över mjölksyratröskeln. Ju kortare

intervall desto högre tempo. Här kan du ta i

ordentligt, det ska kännas i både lungor

och ben.

Vill du framförallt öka din maxkapacitet

och maxfart, så träna lite längre intervaller.

Är det mest din explosivitet och spurt, ryck

och styrka du vill fokusera på så kör riktigt

korta intervaller på maxfart.

Testa stegvisa intervaller, till exempel 4-

3-2-1 minut följt av 1-2-3-4 minuter med lika

lång vila som arbete mellan varje intervall.

Ett sådant pass ger effekt både på maxima-

la syreupptaget och explosiviteten och

snabbheten.

Parallelltempo är samma sak som tillåten trissning.Syftet är att pressa varandra och hålla fart och fokusmentalt när man kör korta intervaller. Ligg bredvid varandra och kör hårt!

Fartlek är den roligaste formen av fartträning och den som är mest tävlingslik. Utmana dig själv och dina kompisaroch var inte rädd för att attackera när du är som tröttast. Igen och igen.

Fartlek

Tanken med fartlek är att man ska variera

tempot hela tiden, så det finns inga givna

regler för hur ett pass ska läggas upp. Börja

med uppvärmning i lugnt tempo i 15–20 mi-

nuter. Lättast är det att få bra intensitet

och variation på passet om man kör ett

gäng och turas om att bestämma tempo.

Den som leder kan då variera tempot med

korta spurter, längre ihållande förningar i

högt tempo och återhämtningssträckor då

man tar det lugnt. Övriga hänger på. Sedan

byter man ledare och får nya friska initiativ

till fartökningar. Kan bli både hårt och ro-

ligt. Kör du ensam är principen densamma

(fast det blir svårare med överrasknings-

momentet…) – du varierar tempot efter

fantasi och ork. Försök att verkligen cykla i

olika tempon så att du inte fastnar i en

halvhård fart och ligger kvar där.

Hur hittar jag minmjölksyratröskel?

För att få ett exakt värde på mjölksyra-

tröskeln behöver man göra ett tröskel-

test. Om du inte har testat dig så kan du

lägga mjölksyrapassen på ungefär

80–90 procent av ditt maximala sy-

reupptag, eller ungefär 85–90 procent av

din maxpuls.

Har du inte pulsklocka är andningen

en ganska bra vägledning, andningsfre-

kvensen (antalet andetag per minut)

ökar markant ungefär vid mjölksyratrös-

keln. Från att ha ökat i samma takt som

du ökar farten så börjar du plötsligt flåsa

i snabb takt i närheten av mjölksyratrös-

keln. Detta är ett tecken på att kroppen

börjar få brist på syre. Ungefär den farten

ska du försöka hålla hela intervallen när

du tränar på mjölksyratröskeln.


86 | kadens nr 2:2006

Din cykling Test Giant Reign 2

Reign är Giants representant i det

heta all mountain-segmentet.

Cyklar att ta sig uppför på och

bomba utför med. Den har sex

tum slaglängd fram och bak och

är byggd på Giants nya dämpar-

plattform Maestro. Den lovar

mycket. Vi kollade om den levere-

rar också.

text: kalle bern

foto: andreas ström, david elmfeldt

Giant reigns ram är byggd kring företagets egen variant på ett fjädringssystem med en vari-abel länkageinfästningspunkt

– Maestro. Det är ett bakdämparlänkagesom Giant numera använder till sinafulldämpade cyklar inom alla segment.Totalt handlar det om fem modeller därReign med sina 145 millimeter slag är pla-cerad i mitten och ytterligheterna är xc-modellen Anthem med 90 millimeterslag och downhill/freeridehojen Faithsom kör 200 millimeter.

En stor del av Giants utvecklingsarbetebestod av cyklande på konkurrenternascyklar. Giant ville identifiera svaghe-terna i konkurrenternas lösningar för attundvika samma typ av problem. För deflesta länkagekonstruktioner är bra på eneller två saker. Giant ville konstruera ettsystem som är lika bra på allt; trampa,bromsa och dämpa.

Resultatet kom förra året i form av deförsta Maestrobestyckade cyklarna medvilka Giant påstod sig ha konstruerat detperfekta fjädringssystemet. Maestro skaalltid vara aktivt, aldrig gunga och inte

påverkas vid inbromsning. Det påståen-det har vi testat under en veckas hårdkör-ning i spanska Alpajurras.

Ramen och baksvingen består avvattenformade aluminiumrör i GiantsAlux SL-legering. De har svetsats ihop tillnågot som ser ut som en låg hardtail viden första anblick, men mitt i ramen döljsdet sofistikerade länkaget som ska revo-lutionera vår cykling. Bakdämparen ärlågt placerad och de kompakta länkar-marna ser styva ut. Toppröret är även detlågt för att styva upp huvudtriangeln,men det låga toppröret ger också hojen ettmer lekfullt utseende.

Sadelröret är däremot normalhögt ochförstärkt med ett stag framåt ner tilltoppröret.

VäldämpatReign 2 har alltså sex tum slaglängd framoch bak. Fram levereras de av en ManitouNixon

Elite med möjlighet att minska sla-glängden 35 millimeter med ett vred påena gaffelbenet för att därigenom kunnasänka tyngdpunkten fram. Det är en val-

möjlighet som vi nästan aldrig behövdevälja då geometrin känns bra uppför trotsfullt slag fram. Är det riktigt brant uppförkan det däremot vara till hjälp.

Framgaffeln har en lätt justerbar retur-dämpning och kompression. Justeringenav returdämpningen gav tyvärr inte likamycket resultat som vi är vana vid. Mendet gick att få till en returdämpning somblev lagom när gaffeln värmdes uppunder längre utförskörningar. ManitouNixon arbetar fint och sväljer både småvi-brationer och stora snabba kompressio-ner utan problem. Framhjulet sitter fastmed en vanlig snabbkoppling men gaf-feln flexade ändå inte nämnvärt. Engrövre axel skulle däremot uppskattassom en förtroendehöjare i vissa situatio-ner.

Bakdämparen arbetade linjärt genomnästan hela kompressionen, vilket till enbörjan ledde till en hel del fipplande medolika tryck. Men efter en snabbkoll i in-struktionsboken och när vi hittat rätttryck blev vi nöjda. Så småningom vandevi oss också vid den bottenlösa känslan.

Trots den otroligt känsliga dämpning-

Reign re g e rar på hela berg e t

Maestro-plattformen ger sex tum dämpning bak.

en så upplevde vi inget störande gungunder klättring. Självklart gungar det endel, det är trots allt en cykel med sex tumsslaglängd. Men så länge man sitter på sa-deln så fungerar systemet bra för riktigtlånga klättringar också. Inte heller hårdainbromsningar innebar några problempå Reign. Bakhjulet satt där det skulleistället för att studsa runt på grund av enstyvnande bakdämpare.

VälspecificeratHjulen på Reign är traditionellt ekrade påDT Hugi-nav och Alex DP20-fälgar. Dehöll sig raka hela testet, men framnavetsom har kapslade kullager började glappaefter tre dagars intensiv cykling. Det ärännu ett argument för att Reign borde haen framgaffel för och ett framnav med 20millimeters axel.

Hayes HFX-9-bromsarna har vi tidigarehaft en hel del problem med. Den härgången fungerade skivbromsarna otro-ligt bra. De klarade långa hårda utför-skörningar på närmare halvtimmen utanatt visa minsta tecken på minskadbromsverkan. Hela tiden satt bettpunk-ten på exakt samma ställe. De levererarbra kraft och modulation trots små sex-tumsskivor. Skulle man mot förmodanvilja ha mer bromskraft finns det störreskivor att köpa.

Växelbytandet sköts fint av en Shima-no XT-bakväxel, men åt fel håll då det ären Rapid rise-växel. Det är rätt håll förvissa men vi andra blev vana Rapid rise-växlare först efter ett par felväxlingar.Framväxeln är Shimano LX liksom växel-reglagen. Kedja och kassett från konkur-renten SRAM fungerade utmärkt.

WTB-sadeln var bra men lite mjuk förtestpanelen. Smaken är ju bekant sombaken. Sadelstolpe, styre, styrstam ochvevarmar kommer från kanadensiskaRace Face. Snyggt gjorda prylar och brafunktion utan något att klaga på. Däckenfrån franska Hutchinson är 2,3” bredamed väldigt mjuka väggar. Med ett snitt

på två punkteringar om dagen i en veckaär vi inte imponerade av HutchinsonBulldogs punkteringsskydd. När det gäl-ler att greppa på torrt underlag däremot,löst eller hårt – då briljerar däcken. Pårätt underlag visar de vad konstruktörentänkte att däcket skulle användas till,nämligen att svängas med i hög fart ochmed aggressivitet. Och inte köras in iskarpa kanter så att slangen kläms.

Reign fick under en vecka smaka på detmesta som ”all mountain” omfattar.Långa slätåkningar, ännu längre klätt-ringar och de allra längsta utförskörning-ar vi har upplevt.

Giant har lyckats med att skapa en rik-tigt bra cykel, som hävdar sig väl i alltsom den utsätts för. Det är en snabb ochrolig hoj att köra utför med, den svängerotroligt bra och Maestro-systemet håller

kadens nr 2:2006 | 87

Reign är en cykel att åka utför på länge. Och uppför.

88 | kadens nr 2:2006

bakhjulet klistrat mot underlaget så längecyklisten gör allt rätt. Styrvinkeln, som är69 grader, skulle gärna ha fått vara en gradflackare när det går utför. Men uppför och ilite tajtare terräng så upplevde vi gaffelvin-keln som lagom. Det är ju trots allt en hojsom ska vara bra på allt – och det är den.

Vikt utan pedaler: 13,6 kiloLeverantör:Jaguarverken AB 060-66 98 00 www.giant-bicycle.comCirkapris: 24 000 kronor

42,3 cm

57,5 cm

109 cm

giant regin 2Ram och dämpare:Storlek: 18” Medium (XS, S, M, L, XL)Ram: Maestro Enduro, FR Alux-SL alumi-nium, enkelsving Framgaffel: Manitou Nixon Elite, fjäder145 mm slagBakdämpare: Manitou Swinger 3-WayAir, 150 mm slagVäxel- och drivsystem:Bakväxel: Shimano XT, omvänd RR-fjäderFramväxel: Shimano LXVäxelreglage: Shimano LX, RapidfireKassett: Sram PG-950, 11-34Kedja: SramVevparti: Race Face Evolve XC X-Type,175 mm, 44/32/22Vevlager: Race Face Evolve X-TypeHjul och däck:Däck: Hutchinson Bulldog Air Light26x2,3”Fälg: Alex DP 20Nav: DT Hügi Cerit, skivbromsÖvrigt:Bromsar: Hayes HFX-9 XC, skivbroms,6”-skivorPedaler: Time Atac Styre: Race Face Evolve XCStyrstam: Race Face Evolve XCStyrlager: Cane Creek, integreratSadel: WTB Laserdisc TrailSadelstolpe: Race Face Evolve

g e o m e t r i

73,5° 69°

Trimma! Nej, köp mycket slang istället!

Lyxa! Med en Fox RC 36-

framgaffel blir Reign 2

kompromisslös.

Kadens tycker!

Giant lovar mycket med nya Maestro-platt-formen. På Reign 2, deras mesta all moun-tain-hoj, infrias nästan alla löften och våraförväntningar. Giant har skapat en riktigt bracykel som levererar hela tiden oavsett var vikör den. Cykeln är snabb och rolig och sväng-er otroligt bra. Maestro-systemet ger oss fullkontroll utför och på platten och uppförgungar den rimligt lite för sina sex tums slag-längd.

Styrvinkeln kunde ha varit något flackareför den hårdaste utförsåkningen, men annarsupplevde vi gaffelvinkeln som lagom. GiantReign 2 ska funka på hela berget – och det görden. Mycket bra.

33,5 cm

Din cykling Test Giant Reign 2

90 | kadens nr 2:2006

Din cykling Minitester

c a n n o n da l e har tagit fram en

helt ny serie skor för landsväg

och mountainbike. Skoserien

tillverkas av Diadora och har

tre nivåer: Elite, Performance

och Sport.

Instegsmodellen för landsväg

i sportserien, RS1000, sitter

bra och är bredare än tidigare

Diadoraskor. Kanske för att den

är tillverkad utifrån en lite bre-

dare, amerikansk idealläst.

Med de tre kardborrespännena

regleras skons passform lätt,

hälgreppet är bra och tåboxen

rimligt rymlig.

Mellanklassmodellen för

landsväg RP 2000 har ett klick-

spänne, vilket ger en något

bättre passform, samt en kolfi-

berförstärkt sula som ska vara

styvare än nylonmodellen på

RS 1000. Skon har den rätta

pimpiga looken. Den är skön

och sitter riktigt bra, men du

kan behöva gå upp en storlek.

Motsvarande mountainbike-

modell heter XCP 2000 och den

har samma klickspänne och

kolfiberförstärkta nylonsula

som landsvägsskon. Det är en

racigt förpackad sko med itali-

ensk blingbling i form av silver-

blänkade överdel. Den är funk-

tionell med ett bra klickspänne

och bra hälgrepp. Har du bred

fot så kan den kännas tajt

framtill, men skon gav med sig

något efter ett tag.

Modellerna i Performance-

serien har också en förstärk-

ning som ska ge mer stöd åt

fotvalvet.

Landsvägssulorna har venti-

lationskanaler samt fästen för

klossar med trehåls-mönster,

Look-standard, och SPD-infäst-

ning som passar de flesta

mountainbikeklossar. Moun-

tainbikesulorna är för SPD och

har ett ganska öppet mönster

för att rensa lera bättre.

KB/PS/DE

Cannondale cykelskorCirkapriser: RS 1000 (37-48) 995 kronorRP 2000 (37-48 1 900 kronorXCP 2000 (37-48) 1650 kronorLeverantör: Cannondale Europe ,+41 61 487 9380, www.cannondale.com

Nya Cannondaleskor: RS 1000, RP 2000 och XCP 2000

ters och styr-

röret är avtagbart (styrrör

säljs även löst för cirka 240

kronor). Marzocchis 888-stan-

dardstyrstam passar på topp-

kronan. Med Risses gaffel-

kronor blir cykeln cirka 2,5 cen-

timeter lägre i fronten och gaf-

felvinkeln blir brantare, vilket

gör att cykeln styr betydligt

kvickare. Dessutom blir cykelns

vevlager och tyngdpunkt lägre,

vilket gör det lättare att fälla

ned cykeln i svängarna. Risse-

kronorna ser dessutom bra

mycket bättre ut än Marzoc-

chis stänkskärmsanpassade

standardkronor. Har du en

gammal 888 som du ännu inte

är beredd att göra dig av med är

dessa kronor en riktigt bra upp-

gradering. En helt okej gaffel

förvandlas till en kanongaffel

och din cykel får den geometri

som ramtillverkaren avsett från

början. A S

marzocchis 8 8 8r c är en rik-

tigt bra gaffel för down-

hill- och freerideåk-

ning. Den har bra

dämpning, goda

inställningsmöjlig-

heter, kräver lite service

och väger inte för mycket –

med andra ord en slitvarg till

standardgaffel som ger bra

funktion för pengarna. Ett

problem med 888 har emel-

lertid varit att den är för

hög. Det beror på

designen på gaffelkro-

norna, vilka gör gaffelvin-

keln för flack och får cykeln

att kännas som ett höghus i

svängarna. Till 2006 har Mar-

zocchi åtgärdat detta problem,

men för dig som äger en -05a

eller tidigare årsmodell rekom-

menderar vi att byta ut stan-

dardkronorna mot ett par låga

kronor.

Risse Racing är ett av en

handfull företag som tillverkar

eftermarknadskronor till

888an. Kronorna är CNC-frästa

och håller mycket hög finish,

samtliga bultar är sex millime-

Gaffelkronor: Risse Racing 888

Risse Racing 888-gaffelkronaFärg: Silver, svart eller guld.Cirkapris: 1 400 kronor inkl. fraktLeverantör: Risse Racing,[email protected], www.risseracing.com

RS1000

RP 2000

XCP 2000

gänget ba k o m Team MA

Speedwear i Borås har tagit

fram en tränings-DVD att

användas i samband med

inomhuscykling. Filmen heter

DVD-Ride och är ett tränings-

pass om 45 minuter med olika

typer av intervaller som ska

inspirera den träningssugne.

Passet finns dessutom i tre

olika ”utföranden” med rörliga

bilder på cyklister i olika mil-

jöer, både i spinninglokaler och

från tävlingar. Man kan välja

den pålagda musiken eller för-

stås ljudsätta själv med favorit-

skivorna, musikval är ju en

smaksak.

I menyn kan man även välja

om man vill se grafiken med

det förprogrammerade passets

olika intensiteter eller bara

inspirerande bilder att lägga

upp sitt egna pass till. DVD-

Ride innehåller dessutom

grundläggande information

om näringslära, pulsbaserad

träning, stretching för cyklister

samt inställning av cykel och

Träningsfilm: DVD-Ride

klädtips. Bra och tydliga tips

för den som vill komma igång

med träning och tävling på

landsväg.

DVDn innehåller ett vettigt

innepass för seriösa motio-

närer och tävlingscyklister som

är lätt att följa. Bilderna är från

snygga sommarmiljöer och

olika lopp, men har lite svårt

att konkurrera med våra egna

VHS-er med inspeladeTour de

France-etapper i fråga om dra-

matik, action och inspiration.

Sådana har däremot kanske

inte alla. Då kan DVD-Ride

räcka långt.S L

DVD-Ride träningsfilmCirkapris: 295 kronorLeverantör: MA Sports, [email protected],www.dvdride.com

92 | kadens nr 2:2006

evenemangen, banorna, andra

åkare och dessa små personliga

betraktelser lyfter innehållet i

filmen.

All four cross är emellertid

inte trist. I Snowshoe är det

rejält med ös över hoppen och

genom bermsen och så har vi

så klart WC-banan i Mt Saint

Anne i Kanada. Den är en av de

bästa i världen och där tillåts

åkarna visa vad de verkligen

går för. Downhillsekvenserna

är väldigt bra och det är en

sann njutning att följa med

åkarna nedför Snowshoes

öppna, snabba och breda

downhillbana, filmat från stol-

liften. Här snackar vi samma

känsla som i ett bra bilspel på

l åt mig börja med att säga

att jag är ett stort fan av down-

hill- och four cross-racing på

mountainbike och att jag gillar

renodlade racingfilmer. Därför

var det en trevlig upplevelse att

få sätta tänderna i Clay Porters

Synopsis, som utspelar sig under

en racingsäsong i Nordame-

rika. Filmen tar avstamp i en

dirtsession två veckor innan

den inofficiella säsongsöpp-

ningen på Sea Otter i Kalifor-

nien och sen rullar det på i ett

rasande tempo. Vi får hänga

med åkare som Jared Graves,

Sam Hill, Jill Kinter, Nathan

Rennie, Brian Lopes, Greg

Minaar, Cedric Gracia och John

Kirkaldie till NORBA- och WC-

tävlingar på orter som Big Bear,

Mt Saint Anne, Durango och

Whistler.

Slow motion används spar-

samt och Clay Porter verkar

fokusera på att förmedla farten

och intensiteten då världens

bästa åkare gör upp om

NORBA- och världscuppoäng.

Något som jag tycker han

lyckas mycket bra med. Tidvis

är fotografiet skakigt och bil-

derna överexponerade och jag

misstänker att filmarna inte

haft tillräcklig budget för att

kunna jobba med riktigt pro-

fessionell utrustning, men det

spelar inte så stor roll. Clay

Porter har inte siktat på att

göra en vacker, utan snarare en

ösig film.

De sekvenser jag tycker

minst om är four crossen som

ofta utspelar sig på mediokra

NORBA-banor: det är flackt och

hoppen är små och framförallt

så är åkarna oinspirerade.

Bristen på stora four cross-

banor värdiga dessa världs-

stjärnor tas också upp av

många av åkarna i de inter-

vjuer som dyker upp med

jämna mellanrum i filmen.

Man kommenterar de olika

kulturkultur

BMX-rulle: Joe Kid on a Sting-Ray

DH-racingfilm: Synopsis

Xboxen. En annan höjdpunkt är

porträttsekvensen av Jared

Graves där han formligen sliter

sönder stigarna i Keystone,

Colorado, med sin aggressiva

och tekniskt fulländade cyk-

ling. Fet tumme upp! Musiken

är en behaglig blandning rock,

skatepunk och elektroniska

beats som funkar bra till bil-

derna.

Jag giller den här filmen

skarpt och den har redan gått

ett par varv i DVD-spelaren.

Clay Porter har lyckats skapa en

bra racingfilm. Den kanske inte

är det vackraste jag har sett i

mountainbike-filmväg men

downhillåkningen som han

skildrar värmer sannerligen

gott under häcken i vintermör-

kret. A S

DVD: Synopsis

Cirkapris: 299 kronor

Leverantör: www.iceman.se

vi skriver inte så

jätteofta om bmx och

aldrig om bmx-filmer.

Den här filmen är

undantaget som

bekräftar regeln. Joe Kid

on a Sting-Ray är inte en

bmx-film matad med

tricks eller stenhård

racing. Det här är en film

om gamlingar som sitter

och skrockar om de

gamla goda tiderna.

Gamlingarna är ska-

parna av bmx och på

sätt och vis också moun-

tainbike. Sting-Ray i

filmens titel är namnet

på en cykelmodell som

amerikanska Schwinn

började tillverka under

sextiotalet. Cykeln med

sin lekfulla geometri

inspirerade ungarna att

börja stegra, hoppa och leka

att det var en crossmotorcykel.

Och det är just historien om

leken med en lite roligare cykel

som berättas. Inte bara av

legenderna som skapade det

hela, utan även genom massor

av gammalt filmmaterial. Cyk-

lingen som visas imponerar

ofta och man undrar vad som

hänt på trettio år.

Strax innan den här filmen

producerades så kom

Dogtown and the Z-boys,

en film om hur skate-

boarding blev vad det är.

Och Joe Kid är väldigt lik

Dogtown. John Swarr

och Mark Eaton, som

producerat filmen, har

nog inspirerats en hel

del av skatedokumen-

tären.

Men det är ingen

nackdel. Det är tur att

den här filmen gjordes,

för den är det bästa i

cykelfilmsväg jag sett i

år. Och den kommer nog

att fortsätta vara det ett

bra tag till.

Joe Kid on a Sting-Ray

är sevärd, för alla som

cyklar. Men framför allt

är den ett måste för alla

som kör bmx eller har

cyklat mountainbike mer än

tio år. KB

DVD: Joe Kid on a Sting-Ray

Cirkapris: 299 kronor

Leverantör: www.iceman.se

Njut av smärtandu känner med största säkerhet till ljudet.

Ljudet av pedalen som liksom i slowmotion äter sig in i smalbe-nets hud och kött. Endast det faktum att Socialstyrelsen före-skrivit kalciumrik mjölk under din skolgång bromsar pedalensfuriösa framfart. Men oavsett om du varit marinerad i mjölkkommer den att lämna sitt omisskännliga bomärke i benet. An-tagligen strax bredvid de tidigare ärren.

Evigheten infinner sig just efter att hjärnan registrerat att dinfot halkat av pedalen. Efter att du hört det distinkta ljudet, dendämpade klangen av stål mot hud, väntar ett ingenmansland.Du vet alltför väl hur fantastiskt ont det kommer att göra. Menän så länge väntar du bara skräckslagen och lite förväntansfullpå att det skall börja, de där bekanta stickningarna först, sedanöverväldigande vågor av den mest intensiva smärta. Det är somatt vara fånge i en bubbla som inte går att smita ur. Endast tidkan bota. Du kan hoppa, du kan skrika – ingenting kommer atthjälpa.

Hemligheten ligger i att njuta. Det kräver träning men går attöva upp. För med smärtan som ett så centralt begrepp i cykel-sporten måste vi lära oss att hantera den på ett konstruktivtsätt. Vi måste hitta det fina i det onda. Frågan är inte om, utanhur. Att finna njutningen i smärtan är en ren självbevarelse-drift. Det är det enda bedövningsmedel som kan ge en skugga avlindring. Som så mycket annat måste det ske genom successivtillvänjning. Börja se det komiska i ett enkelt skavsår för att se-dan kunna skratta ett uppskrapat lår i ansiktet och fnissa hyste-riskt tillsammans med ett krokigt bultande finger.

Minns du dina knän? Duskulle inte läsa de här radernaom du inte levt med uppskra-pade knän under större delenav din uppväxt. Kadens är juett forum för oss. En fortsätt-ning på ett missbruk eller enterapeutisk möjlighet att kän-na gemenskap, jag vet inte.

Att vara barn på cykel varinte alltid en dans på rosor. Men för varje vurpa på dåligt sopadasfalt, fortfarande med gott om grus sen vinterns halka, följdeskorpor. Och den som väntar på något gott, efter regn kommersol, skrattar bäst som skrattar sist. Att pilla bort sårskorpor var,och borde vara, ett barns rättighet och rättmätiga lön efter att hapliktat med åtskilliga hekto hud i asfaltsoffer. Sårskorpor läkerin som erfarenheter och bildar kunskap. Visa mig en människassamlade sårskorpor och jag skall säga vem hon är. En cyklist utanett förflutet i sårskorpor är ingen cyklist.

Cykling är smärta. Och anledningen till att cykling aldrig blirtråkigt är att smärtan visar upp sig ur allsköns vinklar. Den taraldrig slut och överraskar alltid med ett nytt ansikte när man troratt man upplevt allt. Eller hur beskriver man bäst den upplevelsesom låren skickar iväg till hjärnan under en målgångspurt? Ellerden dödsskräck blandad med nyfikenhet om var ett fall skall lan-da? Den måste upplevas och är inte enbart negativ. Den är en delav cyklingen som jag inte vill vara utan.

epilogepilog smärtor vi minns:

Knät i styrstammen.

Mjölksyrelår.

Bröstet i styret.

Rumpan svedd av bakdäcket.

Bäckenet i överröret.

Armbågen i stenen.

Grenen i ögat.

Man över styret.

Krampnacke.

All denna smärta.

Nattliga sendragsväckningar.

Pedalen i skenbenet.

Kedjehjulet i vaden.

Höftskrapsåret som fastnar i lakanet.

Klingknogskrapet när man slinter medpedalnyckeln.

Det själsliga tillstånd av smärtfylldmisär som kantvind framkallar.

Knäckt nyckelben.

Att landa på tänderna.

Att landa på händerna. Utan handskar.

Ljudet av klungvurpa.

Klungvurpa. Med bromsspår i knä-vecket.

Landningen efter fallet när pedaleninte löser ut.

Framhjulet halkar av spången.

Tvärnit.

Pungkläm.

”För med smärtan som ett

så centralt begrepp i cykel-

sporten måste vi lära oss

att hantera den på ett

konstruktivt sätt. Vi måste

hitta det fina i det onda.”

94 | kadens nr 2:2006

johan henriksson gräver sig djupt ner i smärtan, cykelsportens allra mestursprungliga tillstånd. En plats alla cyklister måste besöka.

96 | kadens nr 2:2006

www.cykelcentrum.se

Carlshamns Cykelaffär 0454-15550 www. j i b o. n u

Webb/Butik

kadens nr 2:2006 | 97

0383- 910 10 WWW.HAGGS.NUP R I SVÄRDA P RODUKTER + M YCKET M ER

Webb/Butik

Eriksbergs CykelKarlsrogatan 82752 39 UppsalaTel: 018-53 87 70www.eriksbergscykel.se

JIBO - Carlshamns CykelcenterCentrum för cykel i sydöstraSverige. Horsarydsvägen 1374 93 KarlshamnTel: 0454-155 50www.jibo.nu

Norra Cykel & MotorEngelbrektsgatan 16-18702 12 ÖrebroTel: 019-611 86 60www.norracykel.se

RacerdepånOdengatan 38521 41 FalköpingTel: 0515-71 14 30www.racerdepan.se

Sportson i KalmarSmålands största cykelbutik.Verkstadsgatan 15392 39 KalmarTel: 0480-274 00www.sportson.se/stores/kalmar

Öster-CykelKällgatan 7 554 52 Jönköping Tel: 036-713800

Sök fler återförsäljare nära dig påwww.interpress.se

Adels Cykel & SportVäpnaregatan 4393 50 KalmarTel: 0480-167 25www.adelgatans-cykel.se

Cykel City StockholmDär cyklister handlar.Södermannagatan 12116 23 StockholmTel: 08-643 73 55www.cykelcity.se

CykelhusetAxel Dahlströms torg 1 414 80 Göteborg Tel: 031-410700www.cykelhuset.se

CykelmagnetenButiken för cyklister.Nygatan 54311 31 FalkenbergTel: 0346-816 10www.cykelmagneten.se

Cykel o FjällStora torget791 71 FalunTel: 023-63862www.cykelfjall.se

CykelställetÖvre Husargatan 18-24413 14 GöteborgTel: 031-12 61 30www.bikeplanet.se

CykloteketAllt inom cykelNorra stationsgatan 75-77113 64 StockholmTel: 08-545 493 90www.cykloteket.se

Här hittar du Kadens!

kadens 3 : 0 6, ute 16 m a j !

Är du aero, lilla vän?Allt fler cykeltillverkare fokuserar på aerodynamik. Klädföretagen

hakar på. Vi reder ut begreppen och berättar hur du kan bli mer

aero.

Världens bästa cykling - NepalFölj med på en annorlunda cykelresa till Jomsom i Nepal, ett områ-

de med förutsättningar i form av höjdmeter och äventyr för cyklis-

ter som vill åka fritt och mycket, mycket stort.

Test: DirthojarVi har bett några av Sveriges bästa dirtare att testa några av årets

smutsigaste nyheter.

Robert Gustafssons hemlighetSe en ganska okänd sida av Robert Gustafsson, komiker och…

Vättern runt-tipsen du inte klarar dig utan! Så kommer du i toppform på en månad

Vettig Vätternkunskap

Test: Sram ForceSram utmanar dominanterna på landsväg – Campagnolo och

Shimano – med en riktigt het nyhet.

Posttidning BCykeltidningen Kadens c/o Titeldata112 86 Stockholm

cykeltidningen kadens # 2, 2006

Documents